Index 
Antagna texter
Torsdagen den 5 oktober 2017 - StrasbourgSlutlig utgåva
Situationen för personer med albinism i Malawi och andra afrikanska länder
 Fallen med de krimtatariska ledarna Achtem Tjijgoz och Ilmi Umerov samt journalisten Mykola Semena
 Situationen i Maldiverna
 Fördjupat samarbete: Europeiska åklagarmyndigheten ***
 Kriminalvårdssystem och fängelseförhållanden

Situationen för personer med albinism i Malawi och andra afrikanska länder
PDF 174kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 5 oktober 2017 om situationen för personer med albinism i Afrika, särskilt i Malawi (2017/2868(RSP))
P8_TA(2017)0381RC-B8-0543/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om albinism i Afrika, särskilt resolutionen av den 7 juli 2016 om situationen för personer med albinism i Afrika, särskilt i Malawi(1), och av den 4 september 2008 om morden på albiner i Tanzania(2),

–  med beaktande av rapporterna av den 24 mars 2017 och av den 18 januari 2016 från FN:s oberoende expert om åtnjutande av mänskliga rättigheter för personer med albinism,

–  med beaktande av Europeiska utrikestjänstens uttalande av den 13 juni 2017 om den internationella dagen för att öka medvetenheten om albinism,

–  med beaktande av pressmeddelandena av den 19 september 2017 från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) Ground-breaking step to tackle impunity for witchcraft related human rights violations, och av den 28 juli 2017, Tanzania: Reported attacks against persons with albinism decline, but root causes still rife in rural areasFN:s expert,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 69/170 av den 18 december 2014 om en internationell dag för att öka medvetenheten om albinism,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 70/229 av den 23 december 2015 om personer med albinism,

–  med beaktande av resolution 263 av den 5 november 2013 från Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter och folkrättigheter om att förhindra angrepp mot och diskriminering av personer med albinism,

–  med beaktande av den regionala handlingsplanen för perioden 2017–2021 för att få attackerna mot personer med albinism i Afrika att upphöra, och resolution 373 av den 22 maj 2017 från Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter om samma ämne,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,

–  med beaktande av FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering,

–  med beaktande av FN:s förklaring om rättigheter för personer som tillhör nationella eller etniska religiösa och språkliga minoriteter av den 18 december 1992,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Albinism är en ärftlig genetisk sjukdom som drabbar ungefär 1 av 20 000 personer världen över, och betydligt fler människor i länderna söder om Sahara, särskilt Tanzania, Malawi och Burundi som har de högsta koncentrationerna av personer med albinism.

B.  Det största hotet mot personer med albinism i de flesta delar av Afrika kommer från vilseledande och vidskepliga övertygelser om sjukdomen. Den felaktiga kopplingen mellan albinism och magiska krafter utgör det allvarligaste hotet mot personer med albinism. Sådana myter föranleder våld och handel med deras kroppsdelar som ska ge lycka, hälsa och välstånd. Kvinnor med albinism våldtas på grund av den felaktiga uppfattningen att sexuellt umgänge med dem kan bota hiv/aids.

C.  Enligt människorättsgrupper har över 600 angrepp mot personer med albinism rapporterats i Afrika det senaste årtiondet, även om detta förmodligen är en underskattning. Dessa attacker har blivit betydligt vanligare under de senaste åren, särskilt i Malawi, Tanzania och Moçambique.

D.  Under 2016 begicks 172 mord och skedde 276 andra angrepp på personer med albinism i 25 afrikanska länder. I år har det förutom i Malawi, också rapporterats om angrepp mot personer med albinism i Burundi, Moçambique, Zambia och Tanzania, och en majoritet av offren där ska ha varit barn.

E.  Sedan början av 2017 har en ny våg av mord och angrepp riktade mot personer med albinism inletts som till följd av brister i Malawis straffrättsliga system, vilket gör att personer som tillhör denna sårbara grupp hamnar i händerna på kriminella gäng. Sedan januari 2017 har minst två personer med albinism dödats, medan sju andra har rapporterat att de utsatts för brott såsom mordförsök eller bortförande.

F.  Trots den skärpta lagstiftning som infördes i Malawi 2016, inklusive reformer av strafflagen och lagen om anatomi, har inte nya mord på och attacker mot denna utsatta grupp stoppats, och främst på grund av bristfällig tillämpning av lagen och bristande rättslig kapacitet, bakomliggande orsaker samt den sociala och kulturella miljön är det ovanligt att förövare identifieras, ställs inför rätta eller döms.

G.  Personer med albinism utsätts för extrema kränkningar av sina mänskliga rättigheter – allt från trakasserier, förföljelse, social diskriminering och utestängning till bortförande, våldtäkt och mord.

H.  Kvinnor och barn med albinism är särskilt sårbara för socialt utanförskap. Spädbarn överges på grund av sjukdomen. Barnens utbildning blir lidande till följd av mobbning, stigmatisering och allmän rädsla för angrepp.

I.  Tanzanias regering har vidtagit seriösa och konkreta åtgärder för att hantera häxeriet i landet, bland annat genom att dra in tillstånden för traditionella helbrägdagörare och gripa flera häxdoktorer. Tanzanias president utnämnde den första parlamentsledamoten med albinism 2008 och den första biträdande ministern med albinism i december 2015.

J.  Moçambique, Nigeria och Kenya har antagit en handlingsplan för att bemöta angreppen, med fokus på att främja offentlig utbildning om albinism och öka medvetenheten om frågan bland familjer och samhällen, för att garantera skydd och socialt stöd till personer med albinism, rättsligt bistånd, snabba förfaranden och förebyggande av angrepp, utbyte och publicering av domstolsavgöranden i avskräckande syfte, och bedriva ytterligare forskning för att förbättra de åtgärder som anges i planen och främja evidensbaserat beslutsfattande.

K.  I juni 2017 antog Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter en handlingsplan för perioden 2017–2021 för att få attackerna mot personer med albinism att upphöra, som godkändes av FN och olika regionala och internationella intressenter. Denna handlingsplan syftar till att främja gemensamma ansträngningar och insatser för att bekämpa våld mot personer med albinism och skydda deras rättigheter och deras familjers rättigheter.

L.  Trots ökad internationell synlighet och antagandet av ny lagstiftning i de berörda länderna är antalet åtal och domar fortfarande mycket lågt, och brott och tortyr begås fortfarande med total straffrihet i många afrikanska länder.

M.  Mord, könsstympning, diskriminering, trakasserier och stigmatisering har gjort att hundratals personer med albinism har tvingats fly till skyddade områden med tillfälliga bostäder. Denna situation har lett till en mer prekär och osäker situation för personer med albinism, vilket begränsar deras tillgång till grundläggande tjänster som hälso- och sjukvård samt utbildning och deras möjligheter till sysselsättning och deras deltagande i samhället. Lämplig medicinsk vård, inklusive förebyggande läkemedel mot hudcancer, begränsas av de svårigheter som personer med albinism står inför, vilka kan övervinnas om vårdinrättningar och medicinska kunskaper utvecklas i regionen.

N.  Långvariga och till och med bestående psykosociala problem orsakas av livslång rädsla och diskriminering.

O.  I mars 2015 utsåg FN sin första oberoende expert om åtnjutandet av mänskliga rättigheter för personer med albinism, Ikponwosa Ero, och utropade officiellt den 13 juni till den internationella dagen för att öka medvetenheten om albinism.

P.  EU har genomfört opinionsbildande kampanjer för allmänheten för att skapa större medvetenhet kring frågan och stöttat civila organisationers engagemang och lokala myndigheters kapacitetsbyggande åtgärder för att bekämpa dödandet av personer med albinism.

Q.  Personer med albinism drabbas i oproportionerligt hög grad av fattigdom till följd av det våld, den diskriminering och den marginalisering som de utsätts för.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över att personer med albinism fortsätter att utsättas för omfattande diskriminering och förföljelse i Afrika, särskilt efter den senaste tidens ökade våld i Malawi. Parlamentet fördömer kraftigt samtliga fall där människor dödas, bortförs, stympas eller utsätts för annan omänsklig eller förnedrande behandling, och framför sina kondoleanser till och uttrycker sin solidaritet med offrens familjer. Parlamentet fördömer dessutom all tvivelaktig handel med kroppsdelar från personer med albinism.

2.  Europaparlamentet är djupt oroat över att införandet av strängare lagstiftning i Malawi inte har förhindrat den senaste vågen av attacker mot personer med albinism. Parlamentet välkomnar reformerna av strafflagen och lagen om anatomi. Parlamentet uppmanar dock de malawiska myndigheterna att göra en fullständig utredning av den senaste tidens många brott mot personer med albinism och att ställa dem som begått dessa brott inför rätta.

3.  Europaparlamentet erinrar om att en stats primära ansvar är att skydda sina medborgare, även sårbara grupper, och uppmanar Malawis regering att erbjuda effektivt skydd för personer med albinism i syfte att upprätthålla deras rätt till liv och säkerhet, i enlighet med Malawis internationella skyldigheter och åtaganden på människorättsområdet.

4.  Europaparlamentet vädjar till de malawiska myndigheterna att agera proaktivt mot kriminella organisationer som sysslar med häxeri och bedriver människohandel, ge polisen lämplig utbildning och tillräckliga resurser, grundligt utreda brott som rör albinism, få ett slut på straffriheten, och skyndsamt söka internationellt stöd för att genomföra opartiska och effektiva utredningar av samtliga rapporterade angrepp mot personer med albinism, för att ställa de ansvariga inför rätta och utkräva ansvar av dem.

5.  Europaparlamentet uppmanar de afrikanska länderna att utöka lagstiftningen där så behövs för att kriminalisera innehav av och handel med kroppsdelar.

6.  Europaparlamentet uppmanar Malawis regering att på ett mer effektivt sätt tillgodose de medicinska, psykologiska och sociala behov som personer med albinism har genom att garantera dem lika tillgång till hälso- och sjukvård och utbildning, som en del av integreringspolitiken. Parlamentet påminner om att det fortfarande är mycket svårt för personer med albinism att få tillgång till hälso- och sjukvård och utbildning och att detta måste åtgärdas. Parlamentet efterlyser större satsningar på lämpliga sociala och rådgivande strukturer samt vårdinrättningar för offer, särskilt kvinnor och barn, och vill att deras medicinska och psykologiska behov ska tillgodoses bättre. Parlamentet insisterar på att åtgärder bör vidtas för att underlätta deras återintegrering i samhället.

7.  Europaparlamentet understryker att den allmänna bristen på förståelse för och den bristande hälsoupplysningen om albinism tenderar att förvärra hälsotillståndet för personer med albinism. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa deras tillgång till hälso- och sjukvård, särskilt på landsbygden och i avlägset belägna områden. Parlamentet anser att hälso- och sjukvårdpersonal bör ges utbildning i medvetenhet om albinism. Parlamentet efterlyser en bättre utbildning om albinism för lärare och skolförvaltningar, och uppmanar de malawiska myndigheterna att underlätta tillgången till och åtnjutandet av utbildning för personer med albinism.

8.  Europaparlamentet välkomnar de ansträngningar som gjorts av Tanzanias regering för att bekämpa diskrimineringen av personer med albinism samt dess beslut att förbjuda häxdoktorer i ett försök att sätta stopp för dödandet av denna grupp, men erkänner att för få fall tas upp inför domstol. Parlamentet välkomnar dessutom de ansträngningar som gjorts av Moçambique, Kenya och Nigeria.

9.  Europaparlamentet påminner om att ytterligare ansträngningar bör göras för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till diskrimineringen och våldet mot personer med albinism genom informationskampanjer riktade mot allmänheten. Parlamentet betonar den avgörande roll som lokala myndigheter och organisationer i det civila samhället har för att främja rättigheterna för personer med albinism, informera och utbilda befolkningen samt slå hål på myterna och fördomarna om albinism.

10.  Europaparlamentet är bekymrat över de specifika utmaningar som kvinnor och barn med albinism ställs inför och som gör dem mer utsatta för fattigdom, otrygghet och utanförskap. Parlamentet insisterar på att alla offer bör ha tillgång till lämplig vård och psykologisk vård och att lämpliga strategier bör inrättas för att göra det lättare för dem att återintegreras i samhället.

11.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i de berörda länderna att, i samarbete med sina internationella och regionala partner, förbinda sig att ta itu med skadliga vidskepliga övertygelser som befäster personer med albinism som måltavla, vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra och bekämpa den olagliga handeln med kroppsdelar från personer med albinism, se över misstänkta fall av grova rån, spåra och identifiera ursprunget till efterfrågan på sådana kroppsdelar samt att ställa de som jagar personer med albinism inför rätta.

12.  Europaparlamentet påminner om att våldet mot personer med albinism ofta är gränsöverskridande och insisterar på behovet av att stärka det regionala samarbetet på detta område. Parlamentet välkomnar därför alla initiativ som vidtas på regional och internationell nivå för att bekämpa våld mot personer med albinism, och i synnerhet den regionala handlingsplanen om albinism för perioden 2017–2021 som Afrikanska unionen och FN nyligen antog, vilket är ett positivt och konkret tecken på afrikanska ledares engagemang. Parlamentet efterlyser ett omedelbart och effektivt genomförande av handlingsplanen.

13.  Europaparlamentet kräver att EU och dess medlemsstater fortsätter att föra en dialog med de stater som berörs, för att effektivt stödja deras försök att utforma en politik som tar hänsyn till de särskilda behov och rättigheter som personer med albinism har, och som bygger på icke-diskriminering och social delaktighet, genom att tillhandahålla nödvändigt ekonomiskt och tekniskt stöd.

14.  Europaparlamentet vill att EU ska fortsätta att noga övervaka människorättssituationen för personer med albinism i Afrika, särskilt genom regelbunden rapportering och uppföljande arbete av dess delegationer, och att arbeta för att skyddet av dem och deras sociala integration avsevärt förbättras.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, Malawis och Tanzanias regeringar och parlament, Afrikanska unionen samt FN:s generalsekreterare.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0314.
(2) EUT C 295 E, 4.12.2009, s. 94.


Fallen med de krimtatariska ledarna Achtem Tjijgoz och Ilmi Umerov samt journalisten Mykola Semena
PDF 170kWORD 46k
Europaparlamentets resolution av den 5 oktober 2017 om fallen med de krimtatariska ledarna Achtem Tjijgoz och Ilmi Umerov samt journalisten Mykola Semena (2017/2869(RSP))
P8_TA(2017)0382RC-B8-0545/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av associeringsavtalet mellan EU och Ukraina och det djupgående och omfattande frihandelsområdet,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ukraina och Krim, om den europeiska grannskapspolitiken och om det östliga partnerskapet, i synnerhet resolutionerna av den 21 januari 2016 om associeringsavtalen/de djupgående och omfattande frihandelsområdena med Georgien, Moldavien och Ukraina(1), av den 4 februari 2016 om människorättssituationen på Krim, framför allt för Krimtatarerna(2), av den 12 maj 2016 om Krimtatarerna(3) och av den 16 mars 2017 om ukrainska politiska fångar i Ryssland och situationen i Krim(4),

–  med beaktande av rapporten från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter av den 25 september 2017 om människorättssituationen i den tillfälligt ockuperade autonoma republiken Krim och staden Sevastopol (Ukraina),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner 68/262 av den 27 mars 2014 om Ukrainas territoriella integritet och 71/205 av den 19 december 2016 om människorättssituationen i den autonoma republiken Krim och staden Sevastopol (Ukraina),

–  med beaktande av rådets beslut om fortsatta sanktioner mot Ryssland till följd av den olagliga annekteringen av Krimhalvön,

–  med beaktande av internationell humanitär rätt, särskilt dess bestämmelser om ockuperade territorier och om behandling och skydd av civila,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Många trovärdiga rapporter, däribland de senaste från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, vittnar om tilltagande kränkningar av de mänskliga rättigheterna på Krim, som drabbar företrädare för Krimtatarerna, journalister, mediearbetare, bloggare och vanliga människor som tar ställning mot den ryska ockupationen eller bara försöker dokumentera illdåden av de facto-myndigheterna.

B.  I rapporten från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter av den 25 september 2017 om människorättssituationen i den tillfälligt ockuperade autonoma republiken Krim och staden Sevastopol (Ukraina) heter det att ”allvarliga människorättskränkningar, såsom godtyckliga gripanden och kvarhållanden, påtvingade försvinnanden, misshandel och tortyr samt minst en utomrättslig avrättning, dokumenterats”.

C.  Ilmi Umerov, krimtatarisk ledare och vice talman i Mejlis, har dömts till två års fängelse för att ha uttryckt avvikande åsikter mot den olagliga annekteringen av Krimhalvön i enlighet med artikel 280.1 i den ryska strafflagen om ”offentliga upprop avsedda att kränka Rysslands territoriella integritet”.

D.  Achtem Tjijgoz, vice talman i Mejlis, har dömts till åtta års fängelse för att ha ”organiserat masstörningar” den 26 februari 2014.

E.  Journalisten Mykola Semena har dömts till 2,5 års fängelse villkorligt samt tre års förbud mot att bedriva journalistiskt arbete i kraft av artikel 280.1 i den ryska strafflagen om ”offentliga upprop avsedda att kränka Rysslands territoriella integritet”.

F.  Den senaste tidens domstolsdomar bevisar att rättsväsendet utnyttjas som politiskt slagträ för att kuva dem som motsatt sig Rysslands annektering av Krimhalvön.

G.  Bortföranden, påtvingade försvinnanden samt tortyr och grym och förnedrande behandling på fångvårdsanstalter har rapporterats i olika fall. Tortyr har använts för att tvinga fram falska bevis. Dessa beskyllningar har till dags dato inte utretts ordentligt.

H.  Storskalig expropriering av offentlig och privat egendom har genomförts på Krim utan ersättning eller hänsyn till bestämmelser i internationell humanitär rätt som skyddar egendom mot beslagtagande eller förstörelse.

I.  Civilsamhällets manöverutrymme på Krim har minskat påtagligt i takt med att medieföretag stängts ned, vilket i oproportionerligt hög grad påverkar Krims tatarbefolkning och dess rätt till information och rätt att upprätthålla sin kultur och identitet.

J.  Rysslands annektering av Krim är olaglig och strider mot folkrätten och europeiska avtal som undertecknats av både Ryssland och Ukraina, framför allt FN-stadgan, Helsingforsslutakten och 1994 års samförståndsavtal från Budapest samt 1997 års fördrag om vänskap, samarbete och partnerskap mellan Ukraina och Ryssland.

K.  Så länge annekteringen pågår är det Ryssland som ansvarar för skyddet av Krims befolkning och medborgare genom de i regionen befintliga de facto‑myndigheterna.

1.  Europaparlamentet fördömer domarna mot den krimtatariske ledaren och vice talmannen i Mejlis Ilmi Umerov, vice talmannen i Mejlis Achtem Tjijgoz och journalisten Mykola Semena. Parlamentet begär att domarna upphävs och att Umerov och Tjijgoz omedelbart och villkorslöst försätts på fri fot och att alla anklagelser mot Semena omedelbart och villkorslöst dras tillbaka.

2.  Europaparlamentet fördömer skarpt de stränga domar som efter farsartade rättegångar och tvivelaktiga åtal utdömts för ledare för Krims tatarbefolkning och andra personer som motsatt sig den ryska annekteringen, såsom Uzair Abdullaev, Teymur Abdullaev, Zevri Abseutov, Rustem Abiltarov, Muslim Aliyev, Refat Alimov, Ali Asanov, Volodymyr Balukh, Enver Bekirov, Oleksiy Bessarabov, Hlib Shabliy, Oleksiy Chirniy, Mustafa Degermenji, Emil Dzhemadenov, Arsen Dzheparov, Volodymyr Dudka, Pavlo Gryb, Rustem Ismailov, Mykola Karpyuk, Stanislav Klykh, Andriy Kolomiyets, Oleksandr Kolchenko, Oleksandr Kostenko, Emir-Usein Kuku, Sergey Litvinov, Enver Mamutov, Remzi Memethov, Yevhen Panov, Yuri Primov, Volodymyr Prisich, Ferat Sayfullayev, Eider Saledinov, Oleg Sentsov, Vadym Siruk, Oleksiy Stogniy, Redvan Suleymanov, Roman Sushchenko, Mykola Shiptur, Dmytro Shtyblikov, Viktor Shchur, Rustem Vaitov, Valentyn Vygovsky, Andriy Zakhtey och Ruslan Zeytullaev. Parlamentet begär att domstolsdomarna upphävs och att de frihetsberövade omedelbart försätts på fri fot.

3.  Europaparlamentet fördömer den diskriminerande politik som de så kallade myndigheterna infört mot i synnerhet den krimtatariska ursprungsbefolkningen samt kränkningarna av deras egendomsrätt och de tilltagande trakasserierna i det politiska, sociala och ekonomiska livet för denna befolkningsgrupp och alla dem som motsätter sig den ryska annekteringen.

4.  Europaparlamentet anser att Krimtatarernas rättigheter har kränkts å det grövsta genom att Mejlis förbjudits att bedriva verksamhet och utropats som extremistorganisation den 26 april 2016 samt genom att deras ledare förbjudits att ta sig tillbaka till halvön. Parlamentet upprepar med eftertryck sin begäran att besluten om detta och deras effekter omedelbart ska upphävas och manar till efterlevnad av Internationella domstolens order av den 19 april 2017 om provisoriska åtgärder i förfaranden som inletts av Ukraina mot Ryssland, i vilken det slås fast att Ryssland måste ”avstå från att behålla eller införa begränsningar vad gäller den krimtatariska befolkningsgruppens möjligheter att bevara sina representativa institutioner, däribland Mejlis”.

5.  Europaparlamentet erinrar om att förtryckets verklighet och tillämpningen av lagstiftningen om extremism, terrorism och separatism har fått till följd att människorättssituation på Krimhalvön är kraftigt försämrad, kränkningarna av yttrande- och föreningsfriheten är utbredda, tvångsinförande av ryskt medborgarskap har blivit systematiskt och grundläggande friheter inte är garanterade på Krimhalvön. Parlamentet begär att den diskriminerande lagstiftningen ska dras tillbaka och framhåller det brådskande behovet av att ansvar utkrävs för människorättskränkningar och övergrepp på halvön.

6.  Europaparlamentet fördömer skarpt det rådande bruket att förflytta fångar till avlägsna regioner i Ryssland, eftersom detta kraftigt hindrar dem från att kommunicera med sina anhöriga och vänner och eftersom människorättsorganisationer hindras från att bevaka deras välbefinnande. Parlamentet understryker att detta bruk strider mot gällande rysk lagstiftning, särskilt artikel 73 i lagen om verkställande av straff, enligt vilken ett straff ska avtjänas i den region där den dömde bor eller i vilken domstolsdomen utfärdades.

7.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och EU:s Rysslandsdelegation att noga följa de pågående rättegångarna och att vara uppmärksamma på behandlingen av de frihetsberövade. Parlamentet uttrycker särskild oro över rapporterna om att psykiatrisk behandling används i bestraffningssyfte. Parlamentet förväntar sig att EU:s delegation, utrikestjänsten och medlemsstaternas ambassader noga följer dessa förfaranden och försöker få tillgång till de frihetsberövade före, under och efter deras rättegångar.

8.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna att behandla alla ansökningar om rättslig prövning från Krim med högsta möjliga prioritet, eftersom Rysslands inhemska rättssystem inte erbjuder, och inte kan erbjuda, några rättsmedel i dessa fall.

9.  Europaparlamentet fördömer undertryckandet av oberoende medieföretag som företräder minoritetsgrupper, och uppmanar med kraft de ryska myndigheterna att inte hindra deras verksamhet genom rättsliga och administrativa hinder.

10.  Europaparlamentet begär att internationella människorättsobservatörer, däribland specialiserade strukturer inom FN, OSSE och Europarådet, ska få obehindrat tillträde till Krimhalvön för att kunna undersöka situationen på halvön, och att oberoende övervakningsmekanismer ska inrättas. Parlamentet stöder initiativen under ledning av Ukraina om att dessa frågor ska tas upp i människorättsrådet och generalförsamlingen. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten och Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter att ständigt uppmärksamma människorättssituationen på Krimhalvön och att hålla parlamentet underrättat.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja projekt och utbyten som syftar till att förbättra mellanmänskliga kontakter och sådana som främjar fredsbyggande, konfliktlösning, försoning och interkulturell dialog, även på själva Krim. Parlamentet vill att byråkratiska hinder undviks och uppmuntrar till flexiblare förhållningssätt som gör det lättare för internationella observatörer, däribland parlamentariker, att få tillträde till halvön, med Kievs godkännande och utan att detta tolkas som ett erkännande av annekteringen.

12.  Europaparlamentet understryker att restriktiva åtgärder bör införas mot alla personer som är ansvariga för grova människorättskränkningar, däribland de företrädare för Krim och Ryssland som bär det direkta ansvaret för åtalen och domarna mot Achtem Tjijgoz, Mykola Semena och Ilmi Umerov. Dessa åtgärder bör inkludera frysning av tillgångar i EU-banker samt reseförbud. Parlamentet upprepar sitt stöd för EU:s beslut att förbjuda import från Krim och export av vissa varor och viss teknik samt investeringar, handel och tjänster på Krim.

13.  Europaparlamentet beklagar djupt umbärandena för de barn på Krim som växer upp utan sina pappor som olagligen berövats sin frihet som politiska de facto-fångar, bland annat de som förflyttats till avlägsna delar av Ryssland. Parlamentet betraktar detta som en flagrant kränkning av internationella mänskliga rättigheter, barnens rättigheter och Rysslands internationella skyldigheter, såsom FN-konventionen om barnets rättigheter. Parlamentet uppmanar de ryska myndigheterna och Krims de facto-myndigheter att låta ovannämnda personer ha regelbunden kontakt med sina familjemedlemmar, särskilt minderåriga.

14.  Europaparlamentet erinrar de ryska myndigheterna om att de i sin de facto-egenskap av ockupationsmakt som utövar den faktiska kontrollen över Krim bär det fulla ansvaret för att skydda Krims medborgare mot godtyckliga rättsliga eller administrativa åtgärder, och att de i samma egenskap är skyldiga enligt internationell humanitär rätt att säkerställa skyddet av de mänskliga rättigheterna på halvön.

15.  Europaparlamentet stöder Ukrainas suveränitet, självständighet, enhet och territoriella integritet inom landets internationellt erkända gränser och upprepar sitt fördömande av Rysslands olagliga annektering av den autonoma republiken Krim och staden Sevastopol. Parlamentet stöder EU:s och dess medlemsstaters policy att inte erkänna den olagliga annekteringen av Krimhalvön och att införa restriktiva åtgärder i detta sammanhang. Parlamentet uttrycker djup oro över Rysslands pågående storskaliga militarisering av Krim, vilket hotar säkerheten regionalt och i hela Europa.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaterna, Ukrainas president, regeringarna och parlamenten i Ukraina och Ryssland, de parlamentariska församlingarna i Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, Krimtatarernas Mejlis samt FN:s generalsekreterare.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0018.
(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0043.
(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0218.
(4) Antagna texter, P8_TA(2017)0087.


Situationen i Maldiverna
PDF 171kWORD 46k
Europaparlamentets resolution av den 5 oktober 2017 om situationen i Maldiverna (2017/2870(RSP))
P8_TA(2017)0383RC-B8-0549/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Maldiverna, särskilt resolutionen av den 16 september 2004(1), den 30 april 2015(2) och den 17 december 2015(3),

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Maldiverna är part i,

–  med beaktande av FN:s förklaring från 1981 om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering grundad på religion eller övertygelse,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraffet,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948, särskilt artiklarna 2, 7 och 19,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989,

–  med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av uttalandet av den 27 juli 2017 från FN:s generalsekreterare António Guterres,

–  med beaktande av uppdragsrapporten från det femte interparlamentariska sammanträdet mellan EU och Maldiverna den 8 och 9 februari 2016,

–  med beaktande av uttalandet av den 25 juli 2017 från EU:s delegation till Maldiverna, tillsammans med EU:s medlemsstaters ambassader och Förenta staternas, Kanadas, Norges och Schweiz ambassader med ackreditering i Maldiverna, om situationen i Maldiverna,

–  med beaktande av uttalandet av den 14 mars 2016 från talespersonen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om den fällande domen mot Maldivernas före detta president Mohamed Nasheed,

–  med beaktande av uttalandet av den 3 augusti 2017 från FN:s särskilda rapportörer om utomrättsliga, summariska och godtyckliga avrättningar, Agnès Callamard, om det ”omedelbart förestående” återupptagandet av avrättningar i Maldiverna,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU har sedan länge förbindelser med Maldiverna, och hundratusentals europeiska turister reser varje år dit.

B.  Situationen för de mänskliga rättigheterna i Maldiverna har dramatiskt försämrats efter landets första demokratiska val 2008, och efter att landets första demokratiskt valda president, Mohamed Nasheed, störtades 2012.

C.  Politiska och medborgerliga friheter har urholkats, oppositionsledare har godtyckligt gripits, medierna har utsatts för angrepp och den tilltagande religiösa konservatismen beskylls för att det gått bakåt för religionsfrihet och tolerans, i takt med att president Abdulla Yameen, f.d. ledare för Maldivernas framstegsparti (Progressive Party of Maldives) och hans regering allt hårdare söker klamra sig fast vid makten.

D.  Den 22 augusti 2017 stängde säkerhetsstyrkor med maktmedel landets parlament (Majlis), i något som parlamentsledamöter från oppositionen beskrivit som ett försök att hindra ett förslag om att parlamentets talman skulle ställas inför riksrätt.

E.  Oppositionspartimedlemmar, oberoende journalister och människorättsförsvarare rapporterar om ökande hot och angrepp från myndigheter, polis och extremistgrupper.

F.  I mars 2015 dömdes Maldivernas första demokratiskt valda president, Mohamed Nasheed, till 13 års fängelse såsom anklagad för terrorism. Av parlamentets 85 ledamöter står 12 medlemmar av oppositionen inför rätta, vartill minst tre har fått sina pass tagna i beslag och minst en fortfarande är godtyckligt frihetsberövad. Presidentval ska hållas under 2018.

G.  Det har yppats farhågor om Maldivernas ytterst politiserade domstolsväsen, som i åratal missbrukat sina befogenheter och agerat till förmån för det parti som sitter vid makten i dag, och gått emot oppositionspolitiker. Det finns fortfarande inga garantier för rätten till rättvis rättegång, och principen om detta är grundläggande för en rättsstat.

H.  Den 9 augusti 2016 antog Maldivernas parlament en lag om skydd av rykte, god frejd och yttrandefrihet, där yttrandefriheten beläggs med en rad restriktioner och regeringen får rätt att återkalla eller tillfälligt dra in tillstånden för programföretag, publikationer, webbplatser och andra mediekällor.

I.  I augusti 2016 ratificerade Maldivernas president ett antal ändringar av lagen om mötesfrihet, med begränsningar av det utrymme som medges för lagliga protester.

J.  Interparlamentariska unionens kommitté för parlamentarikers mänskliga rättigheter har fastställt att Maldiverna är ett av de värsta länderna i världen på grund av angrepp mot parlamentsledamöter i oppositionen. Att oppositionspolitiker utsätts för skrämseltaktik, grips och sätts i fängelse är vardagsmat i landet. Yttrandefriheten, mediefriheten, föreningsfriheten och den demokratiska åsiktsmångfalden utsätts för allt större hot, i och med att hundratals personer som protesterat mot regeringen gripits och åtalats. Det finns alltmer som tyder på att brottsåtalet mot de politiska meningsmotståndarna till president Yameen kan ha varit politiskt motiverat.

K.  President Yameen har gång på gång tillkännagett sin avsikt att återuppta avrättningar med statens godkännande, vilket skulle innebära slutet på ett sextioårigt moratorium. I Asien- och Stillahavsområdet har tjugo stater avskaffat dödsstraffet och sju andra har i praktiken avskaffat det.

L.  För närvarande finns det minst 20 dödsdömda i Maldiverna och minst fem av dem var yngre än 18 år då de greps. I strid med internationell rätt tillåter Maldiverna att underåriga döms till döden med fördröjd verkan, varvid straffet verkställs när personen i fråga uppnår 18 års ålder. FN:s särskilda rapportörer om utomrättsliga, summariska och godtyckliga avrättningar har med kraft uppmanat Maldivernas regering att inte återuppta avrättningarna.

M.  Maldivernas högsta domstol har åtminstone i tre fall, nämligen fallen med Hussein Humaam Ahmed, Ahmed Murrath och Mohamed Nabeel, bekräftat dödsdomar efter rättegångar där internationellt erkända normer inte följts. Dessa tre löper nu risk att omedelbart avrättas.

N.  Internationella juristkommissionen har nyligen fördömt att 56 maldiviska advokater, alltså en tredjedel av landets yrkesutövande advokater, avstängts från yrkesutövningen, efter att alla av dem deltagit i upprop om reformer av rättsväsendet för att säkerställa rättsväsendets oberoende.

O.  Det finns också farhågor om att radikal och militant islamism växer sig allt starkare, och om antalet radikaliserade unga män och kvinnor som påstås ha anslutit sig till Isis.

P.  Bloggaren och den uttalade regeringskritikern Yameen Rasheed mördades den 23 april 2017. Journalisten Ahmen Rilwan har varit försvunnen sedan augusti 2014 och befaras vara död. Bloggaren Ismail Rasheed knivhöggs och skadades 2012.

1.  Europaparlamentet uttrycker sitt djupa beklagande av den allt svårare politiska situationen och människorättssituationen i Maldiverna och av president Abdulla Yameens och hans regerings alltmer auktoritära styre, som skapat en atmosfär av fruktan och satt på spel de landvinningar som landet gjort under de senaste åren på de mänskliga rättigheternas, demokratins och rättsstatens område, framför allt mot bakgrund av det val som ska hållas 2018.

2.  Europaparlamentet fördömer antagandet 2016 av lagen om ärekränkning och yttrandefrihet, som söker kringskära yttrandefriheten, liksom också de ändringar av lagen om mötesfrihet som gjordes 2016 och begränsade mötesfriheten. Parlamentet uppmanar Maldivernas regering att få alla nationella lagar att överensstämma med internationell människorättslagstiftning och att upphäva eller reformera de ovannämnda lagarna.

3.  Europaparlamentet beklagar djupt tillslaget mot politiska meningsmotståndare i Maldiverna, och uppmanar regeringen att lägga ned alla åtal mot f.d. presidenten Mohamed Nasheed och att omedelbart och utan villkor frige alla som frihetsberövats på politiska grunder, bland dem partiledaren för Jumhoory-partiet, Qasim Ibrahim. Parlamentet erinrar regeringen om dess internationella skyldigheter att respektera grundläggande fri- och rättigheter enligt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, där det också ingår minimigarantier för rättvis rättegång.

4.  Europaparlamentet uppmanar Maldivernas högsta domstol att omedelbart upphäva beslutet om avstängning från yrkesutövningen för dem bland de 56 advokater som avstängts i september 2017 och för vilka beslutet ännu gäller. Parlamentet uppmanar än en gång regeringen att säkerställa ett fullständigt fritt och opartiskt rättsväsen och att garantera alla medborgare rätten till ett rättvist och öppet rättsväsen, som är fritt från politiskt inflytande.

5.  Europaparlamentet upprepar EU:s avgjorda motstånd mot dödsstraffet i samtliga fall och utan undantag. Parlamentet efterlyser ett universellt avskaffande av dödsstraffet. Parlamentet fördömer skarpt tillkännagivandet om att dödsstraffet ska återinföras på Maldiverna och uppmanar med kraft Maldivernas regering och parlament att visa aktning för det moratorium mot dödsstraffet som funnits i över 60 år.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att offentligen och med kraft uppmana president Yameen och Maldivernas regering att ompröva samtliga dödsdomar för att säkerställa att de internationellt erkända och konstitutionellt skyddade rättigheterna till en rättvis rättegång respekteras. Parlamentet uppmanar regeringen att omedelbart upphäva alla åtal som kan medföra dödsstraff för ungdomsbrottslingar och förbjuda alla avrättningar av dem.

7.  Europaparlamentet anser att det enda sättet att få en lösning på frågan om den sämre situationen för demokrati, mänskliga rättigheter och friheter i Maldiverna är genom en process med seriös dialog där alla politiska partier och andra ledare från civilsamhället får medverka.

8.  Europaparlamentet uppmanar Maldivernas regering att respektera och till fullo stödja rätten att protestera, tillsammans med yttrande-, förenings-, mötes-, samvets- och religionsfriheten och friheten till övertygelse, oavsett majoritetens religion.

9.  Europaparlamentet uppmanar Maldivernas regering att sätta stopp för straffriheten för medlemmar av medborgargarden som använt våld mot personer som främjat religiös tolerans och mot fredliga demonstranter, kritiska medier och civilsamhället.

10.  Europaparlamentet fördömer att Maldivernas Majlis med maktmedel stängts för sina ledamöter, liksom trakasserierna av, skrämseltaktiken mot och gripandena av folkvalda parlamentsledamöter.

11.  Europaparlamentet fördömer den fortsatta skrämseltaktiken och hoten mot journalister, bloggare och människorättsförsvarare i Maldiverna, liksom att reportrar gripits och nyhetsorganisationer utsatts för angrepp och tvingats stänga.

12.  Europaparlamentet uppmanar regeringen att garantera en opartisk och oberoende utredning av fallen med Yameen Rasheeds död och bortförandet av Ahmed Rilwan, för att få reda på vilka alla som bär ansvaret för detta och ställa dem inför rätta.

13.  Europaparlamentet uppmanar Maldivernas myndigheter att se till att kommissionen för mänskliga rättigheter i Maldiverna, den nationella integritetskommissionen och valkommissionerna kan arbeta oberoende och utan inblandning från regeringshåll. Parlamentet uppmanar Maldivernas regering att fullt ut samarbeta med FN:s människorättsmekanismer, bland dem också de särskilda förfarandena och kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter

14.  Europaparlamentet uppmanar EU att göra fullt bruk av alla instrument som EU har till sitt förfogande för att främja respekten för mänskliga rättigheter och demokratiska principer i Maldiverna, också genom att överväga införandet av tillfälliga riktade sanktioner mot enskilda personer som undergräver de mänskliga rättigheterna.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, OSSE/ODHIR, Europarådet och Maldivernas regering.

(1) EUT C 140 E, 9.6.2005, s. 165.
(2) EUT C 346, 21.9.2016, s. 60.
(3) Antagna texter, P8_TA(2015)0464.


Fördjupat samarbete: Europeiska åklagarmyndigheten ***
PDF 231kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 oktober 2017 om utkastet till rådets förordning om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (09941/2017) – C8-0229/2017 – 2013/0255(APP))
P8_TA(2017)0384A8-0290/2017

(Särskilt lagstiftningsförfarande – godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets förordning (09941/2017),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 86 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0229/2017),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0290/2017).

1.  Europaparlamentet godkänner utkastet till rådets förordning.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.


Kriminalvårdssystem och fängelseförhållanden
PDF 347kWORD 58k
Europaparlamentets resolution av den 5 oktober 2017 om kriminalvårdssystem och fängelseförhållanden (2015/2062(INI))
P8_TA(2017)0385A8-0251/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 6 och 7 i fördraget om Europeiska unionen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 4, 19, 47, 48 och 49,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) (artikel 3, artikel 8), tilläggsprotokollen till Europakonventionen och rättspraxis vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, den europeiska konventionen från 1987 till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt rapporterna från Europeiska kommittén till förhindrande av tortyr (CPT),

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (artiklarna 3 och 5), den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (artikel 7) och konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter, som antogs i New York den 20 november 1989,

–  med beaktande av följande allmänna kommentarer från FN:s kommitté för barnets rättigheter: nr 10 (2007) om barns rättigheter i samband med rättskipning som rör unga, nr 13 (2011) om barns rätt till frihet från alla former av våld och nr 17 (2013) om barns rätt till vila, ledighet, lek, fritidsaktiviteter, kulturliv, konst, film, musik m.m. (art. 31),

–  med beaktande av FN:s minimiregler för behandling av fångar och de förklaringar och principer som antagits av FN:s generalförsamling, FN:s minimistandardregler för rättskipning rörande ungdomsbrottslighet (Pekingreglerna), som antagits av generalförsamlingen, riktlinjerna från Europarådets ministerkommitté om barnvänlig rättskipning, rekommendationerna från Europarådets ministerkommitté, särskilt rekommendation CM/Rec (2006)2 om de europeiska fängelsereglerna, rekommendation CM/Rec (2006)13 om användning av häktning, villkoren för häktning och införande av garantier mot missbruk, rekommendation CM/Rec (2008)11 om de europeiska bestämmelserna för ungdomsbrottslingar som är föremål för påföljder eller åtgärder, rekommendation CM/Rec (2010)1 om Europarådets bestämmelser om skyddstillsyn och rekommendation CM/Rec (2017)3 om de europeiska bestämmelserna om gemensamma sanktioner och åtgärder samt de rekommendationer som antagits av Europarådets parlamentariska församling,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 18 januari 1996 om dåliga förhållanden i fängelser inom Europeiska unionen(1), av den 17 december 1998 om fängelseförhållandena i Europeiska unionen: förbättringar och alternativa straff(2), av den 25 november 2009 om det fleråriga programmet 2010–2014 om området med frihet, säkerhet och rättvisa (Stockholmsprogrammet)(3) och av den 15 december 2011 om villkoren för frihetsberövanden i EU(4),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna(5),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen(6) (överföring av fångar),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2008/947/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgärder(7) (skyddstillsyn och alternativa påföljder),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2009/829/RIF av den 23 oktober 2009 om tillämpning mellan Europeiska unionens medlemsstater av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om övervakningsåtgärder som ett alternativ till tillfälligt frihetsberövande(8) (europeisk övervakningsorder),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/800 av den 11 maj 2016 om rättssäkerhetsgarantier för barn som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden(9),

–  med beaktande av rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter Criminal detention and alternatives: fundamental rights aspects in EU cross-border transfers (Straffrättsligt frihetsberövande och alternativ: aspekter som rör de grundläggande rättigheterna i gränsöverskridande överföringar i EU),

–  med beaktande av kommissionens grönbok av den 14 juni 2011 Stärkande av det ömsesidiga förtroendet inom det europeiska rättsliga området – en grönbok om tillämpningen av EU:s straffrättsliga lagstiftning på frågor som rör frihetsberövande (COM(2011)0327),

–  med beaktande av domen från Europeiska unionens domstol i de förenade målen C-404/15 och C-659/15 PPU, Pál Aranyosi och Robert Căldăraru,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2015 om att förhindra att EU-medborgare radikaliseras och rekryteras av terroristorganisationer(10) och UNODC:s handbok om hantering av våldsamma extremistiska fångar och förebyggande av våldsinriktad radikalisering i fängelserna(11),

–  med beaktande av den skriftliga förklaringen 0006/2011 av den 14 februari 2011 om brott mot de grundläggande rättigheterna för personer som fängslas i Europeiska unionen,

–  med beaktande av Europarådets konventioner, rekommendationer och resolutioner om fängelserelaterade frågor,

–  med beaktande av Europarådets vitbok om överfulla fängelser av den 28 september 2016,

–  med beaktande av rekommendation CM/Rec (2012) 12 från Europarådets ministerkommitté till medlemsstaterna om utländska fångar (som antogs av ministerkommittén den 10 oktober 2012),

–  med beaktande av rekommendation CM/Rec (2012) 5 från Europarådets ministerkommitté till medlemsstaterna om de etiska reglerna för fängelsepersonal (som antogs av ministerkommittén den 12 april 2012),

–  med beaktande av Europarådets handbok för fängelser och skyddstillsynsinstanser gällande radikalisering och våldsbejakande extremism,

–  med beaktande av studierna från det europeiska fängelseobservatoriet (EPO) From national practices to European guidelines: interesting initiatives in prisons management (Från nationell praxis till europeiska riktlinjer: intressanta initiativ i kriminalvården) (2013) och National monitoring bodies of prison conditions and the European standards (Nationella organ för övervakning av fängelseförhållanden och de europeiska normerna) (2015),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0251/2017), och av följande skäl:

A.  2014 hölls mer än en halv miljon personer i fängsligt förvar inom Europeiska unionen. I denna siffra ingår både personer som dömts och avtjänar sitt slutliga straff och personer som anklagas för att ha begått ett brott och kvarhålls i häkte.

B.  Fängelseförhållanden och kriminalvård är medlemsstaternas ansvar, men EU har också en nödvändig roll att spela för skyddet av fångars grundläggande rättigheter och skapandet av det europeiska området med frihet, säkerhet och rättvisa. Det tillhör EU:s befogenheter att uppmuntra utbyte av god praxis mellan medlemsstater som står inför gemensamma problem som innebär verkliga säkerhetsrisker över hela Europa.

C.  Situationen i fängelserna och de ibland förnedrande och omänskliga fängelseförhållandena i vissa medlemsstater väcker mycket stor oro, såsom framgår av rapporter från exempelvis Europarådets kommitté till förhindrande av tortyr.

D.  Överfulla fängelser är ett återkommande problem i unionen, vilket bekräftas av över en tredjedel av medlemsstaterna och framgår av rapporter såsom den senaste upplagan av Europarådets årliga fängelsestatistik, som publicerades den 14 mars 2017. Europadomstolen har betraktat överbeläggning som en överträdelse av artikel 3 i Europakonventionen.

E.  Överbeläggning hindrar utlämning eller överföring av dömda personer på grund av farhågor om undermåliga fängelseförhållanden i den mottagande staten. Situationen i vissa medlemsstater fortsätter att förvärras och håller på att bli ohållbar i några av deras fängelser.

F.  Överbeläggningen av fängelserna skadar allvarligt kvaliteten på fängelseförhållandena, kan bidra till radikalisering, har negativa effekter för fångarnas hälsa och välbefinnande, är ett hinder för social rehabilitering och bidrar till en osäker, komplicerad och ohälsosam arbetsmiljö för fängelsepersonalen.

G.  I sin dom av den 6 oktober 2005 i målet Hirst mot Förenade kungariket bekräftade Europadomstolen att ett allmänt och automatiskt upphävande av fångars rösträtt inte är förenligt med demokrati. 2011 röstade 58,7 procent av de röstberättigade fångarna i parlamentsvalet i Polen.

H.  Det finns inget samband mellan stränga påföljder och minskad brottslighet.

I.  Frihetsberövande är en situation som är särskilt olämplig för vissa sårbara personer, som minderåriga, äldre, gravida kvinnor och personer som lider av allvarlig psykisk eller fysisk sjukdom eller oförmåga. Dessa personer behöver en lämplig skräddarsydd strategi.

J.  I artikel 37 i FN:s konvention om barnets rättigheter fastställs att frihetsberövande av barn enbart får vara en sista utväg och tillämpas under kortast möjliga tid och att barn bör hållas avskilda från vuxna, såvida inte motsatsen anses ligga i deras intresse.

K.  Enligt uppgifter från Eurostat stod häktade personer 2014 för mer än 20 procent av den totala fängelsepopulationen.

L.  Frihetsberövande före rättegång bör tillämpas endast som en sista utväg. Barn bör aldrig hållas i en anläggning där de är sårbara för dåligt inflytande. Hänsyn bör alltid tas till de behov som är specifika för barnets utvecklingsfas.

M.  Fängsligt förvar, inklusive frihetsberövande före rättegång, bör användas endast i rättsligt motiverade fall, och alternativ till fängelsestraff – såsom husarrest eller andra åtgärder – bör vara att föredra när det gäller fångar som inte utgör ett allvarligt hot mot samhället och som därför kan vistas i en öppen eller bekant miljö och få bättre tillgång till sociala tjänster, vård och återanpassning.

N.  Ungdomsbrottslingar bör i princip alltid ha rätt till alternativ till frihetsberövande oavsett vilket brott de har begått.

O.  Enligt uppgifter för 2015 från Europarådet var i genomsnitt så många som 10,8 procent av de intagna i Europas fängelser utländska medborgare, en siffra som 2014 uppgick till 13,7 procent, och utlänningar i häkten satt oftast häktade på grund av den förmodat högre risken för avvikande.

P.  Kriminalvårdspersonal utför en väsentlig samhällsfunktion och bör ha anställningsvillkor som motsvarar deras kvalifikationer och som tar hänsyn till deras arbetes krävande natur. Med tanke på deras verksamhets svåra och känsliga natur är åtgärder såsom bättre inledande och fortlöpande utbildning av fängelsepersonal, en ökning av öronmärkt finansiering, utbyte av bästa praxis, drägliga och säkra arbetsvillkor samt en ökning av personalstyrkan viktiga sätt att säkerställa goda fängelseförhållanden. Fortlöpande utbildning skulle hjälpa fängelsepersonalen att ta tag i nya och framväxande utmaningar såsom radikalisering i fängelser.

Q.  Motiverad, engagerad och respekterad fängelsepersonal är en förutsättning för humana fängelseförhållanden, och därmed för att de koncept för frihetsberövande som är avsedda att förbättra driften av fängelserna ska nå goda resultat, för en framgångsrik återanpassning i samhället och för en minskad risk för radikalisering och återfall i brott.

R.  Självskadebeteende och våldsamt beteende bland fångar beror ofta på överbeläggning och usla fängelseförhållanden. En ytterligare faktor är att personalen inte har riktig utbildning eller kvalifikationer. I många fängelser skapar spänningarna särskilt svåra arbetsvillkor för personalen, vilket i flera fall har lett till stridsåtgärder i medlemsstaterna.

S.  En effektiv kriminalvård måste få tillräckligt med medel och personal om den ska kunna utföra sitt säkerhets- och rehabiliteringsuppdrag.

T.  Förbudet mot tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning är en allmän regel som gäller både barn och vuxna, och alla överträdelser av fångars grundläggande rättigheter som inte är ett resultat av inskränkningar som är avgörande för frihetsberövandet skadar den mänskliga värdigheten.

U.  Självmordsfrekvensen i fängelserna i EU är särskilt oroväckande.

V.  Radikaliseringen i många fängelser i EU är en företeelse som inger stor oro. Den kräver särskild uppmärksamhet och behöver bekämpas med lämpliga medel, med full respekt för mänskliga rättigheter och internationella skyldigheter. Omänskliga fängelseförhållanden och överbeläggning kan finnas bland faktorerna bakom ökningen av denna företeelse, eftersom det kan öka inflytandet för dem som rekryterar till våldsbejakande extremism.

W.  Unionen har tillgängliggjort finansiering inom ramen för den europeiska säkerhetsagendan för att bekämpa radikalisering i fängelser. Med tanke på säkerhetskontexten i Europa bör varje medlemsstat snarast vidta åtgärder för att förebygga radikalisering i fängelser. Utbyte av god praxis på europeisk nivå är mycket viktigt.

X.  Vissa av de nuvarande fängelsesystemen och fängelseanläggningarna, och en betydande andel av de byggnader som för närvarande används som fängelser i ett antal europeiska länder, härrör från 1800-talet. Vissa av dessa byggnader är inte lämpliga för användning på 2000-talet, då de undermåliga förhållandena i dem kränker grundläggande mänskliga rättigheter.

Y.  Forskningen har slagit fast att utvecklingen av representativ demokrati och en konstruktiv dialog inne i fängelserna har gynnat fångar, personal och samhället i stort och hjälper till att förbättra relationerna mellan personal och fångar.

1.  Europaparlamentet är djupt oroat över fängelseförhållandena i vissa medlemsstater och tillståndet i ett antal europeiska fängelser. Medlemsstaterna uppmanas att följa reglerna om fängsligt förvar enligt de folkrättsliga instrumenten och Europarådets normer. Parlamentet konstaterar att frihetsberövande inte är liktydigt med berövande av värdighet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa mekanismer för oberoende övervakning av fängelser, så som anges i det fakultativa protokollet till tortyrkonventionen.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka sina rättssystem och satsa på fortbildning för domare.

3.  Europaparlamentet bekräftar att fängelseförhållandena är avgörande för tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande av domstolsavgöranden på EU:s område med frihet, säkerhet och rättvisa, såsom domstolen slagit fast i målen Aranyosi och Căldăraru. Parlamentet påminner om den grundläggande betydelsen av principen om ömsesidigt erkännande av domstolsavgöranden, som föreskrivs i fördraget om Europeiska unionen.

4.  Europaparlamentet beklagar djupt den mycket omfattande överbeläggningen i fängelserna i Europa. Parlamentet är djupt oroat över de nya rekordnivåerna på överbeläggningen i vissa medlemsstater. Enligt den senaste utgåvan av Europarådets årliga kriminalvårdsstatistik av den 14 mars 2017 fortsätter antalet frihetsberövade personer att överskrida antalet tillgängliga platser på en tredjedel av de europeiska kriminalvårdsanstalterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa rekommendationerna i Europarådets vitbok om överfulla fängelser av den 28 september 2016 och rekommendation R(99)22 från Europarådets ministerkommitté av den 30 september 1999 angående överbeläggning i fängelser och det ökande antalet intagna.

5.  Europaparlamentet påpekar att medlemsstaterna beräknar fängelsernas kapacitet, och följaktligen överbeläggningsnivån, utifrån fysiska parametrar som skiljer sig radikalt åt från en medlemsstat till en annan, vilket gör det svårt, för att inte säga omöjligt, att göra unionsomfattande jämförelser.

6.  Europaparlamentet beklagar vidare djupt att överbeläggningen i fängelserna i många fall har en allvarlig inverkan på säkerheten för personal och fångar och påverkar levnadsförhållanden och hälsa, tillgängliga aktiviteter, medicinsk och psykologisk vård samt rehabilitering och övervakning av fångar. Medlemsstaterna uppmanas kraftfullt att inrätta system och databaser för övervakning i realtid av fängelseförhållandena för de intagna och att säkerställa en effektiv fördelning av fängelsepopulationen.

7.  Europaparlamentet anser att en ökning av fängelsekapaciteten inte är den enda lösningen på problemet med överbeläggning. Parlamentet uppmanar emellertid medlemsstaterna att avsätta tillräckliga resurser till renovering och modernisering av fängelser i syfte att prioritera små enheter med inkvartering för ett begränsat antal fångar, erbjuda värdiga fängelseförhållanden, skapa gemensamma utrymmen som motsvarar målen rörande aktiviteter och socialisering, uppmuntra till rehabilitering och återintegrering i samhället, utveckla ytterligare utbildningsmöjligheter samt skapa en säkrare miljö för både fångar och personal.

8.  Europaparlamentet anser att bestämmelser för frihetsberövande som är anpassade efter fångarna och den risknivå de motsvarar är en bra metod för att förebygga återfall i brott och uppmuntra till återanpassning till samhället. Parlamentet påpekar återigen att åtgärder för återanpassning måste vara internaliserade och inledas under tiden i fängsligt förvar. Medlemsstaterna uppmuntras att beakta den typ av brott som begåtts när de beslutar hur fängelsepopulationen ska fördelas, så att fångar som avtjänar korta straff och sådana som dömts för mindre förseelser inte kommer i kontakt med fångar som avtjänar långa straff.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de intagna har ett balanserat aktivitetsprogram och får tillbringa så många timmar om dagen utanför sina celler som behövs för en lämplig nivå av mänsklig och social interaktion och för att minska frustration och våld. Det boende som erbjuds fångar, i synnerhet sovarrangemangen, måste beakta mänsklig värdighet och personlig integritet samt uppfylla krav på hälsa och hygien, och vederbörlig hänsyn måste tas till klimatförhållanden, särskilt golvutrymme, kubikinnehåll av luft, belysning, bullerskydd, uppvärmning och ventilation. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att anta en gemensam definition av det ”minsta utrymme” som varje intagen ska ha, och påminner om att kommissionen nyligen flaggade för möjligheten till finansiering för medlemsstaterna från EU:s strukturfonder.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att rekrytera frivilliga, inom ramen för verkställandet av påföljder, till stöd för den anställda personalen, i syfte att skapa länkar som kan främja människors återanpassning till samhället. De frivilligas arbetsuppgifter bör vara tydligt avgränsade från dem som utförs av den anställda personalen och ligga inom deras behörighet.

11.  Europaparlamentet råder medlemsstaterna att inrätta fängelseinspektioner (vilket redan finns i vissa) så att man kan förlita sig på oberoende instanser för att utvärdera fängelseförhållanden.

12.  Europaparlamentet är oroat över den ökande privatiseringen av fängelsesystemen i EU, och påminner om att privatiseringen av straffrättsliga system ofta lämnar många frågor obesvarade när det gäller dess inverkan på fängelseförhållandena och respekten för de grundläggande rättigheterna. Parlamentet beklagar djupt att det har gjorts mycket få jämförande studier för att utvärdera kostnaderna för och kvaliteten på driften när det gäller fängelser i offentlig och privat regi. De grundläggande uppgifterna ledning, övervakning och domstolsförvaltning måste ligga kvar under statens myndighet.

13.  Europaparlamentet betonar att frihetsberövande före rättegång måste förbli en sista utväg och tillämpas enbart i fall där det är strikt nödvändigt och under så kort tid som möjligt, i överensstämmelse med den tillämpliga nationella straffprocesslagen. Parlamentet beklagar djupt att frihetsberövande före rättegång används systematiskt i flera medlemsstater, vilket i kombination med undermåliga förhållanden under frihetsberövandet, men inte enbart, utgör en överträdelse av de frihetsberövade personernas grundläggande rättigheter. Det behövs innovativa lösningar på problemet med överanvändning av frihetsberövande före rättegång, bland annat genom en modernisering av straffprocesslagarna och en förstärkning av rättsväsendet.

14.  Europaparlamentet påminner om att de europeiska fängelsereglerna, som antagits av Europarådets ministerråd, understryker att fångar bör få delta i val, folkomröstningar och i andra aspekter av samhällslivet, i den mån deras rätt till detta inte begränsas av nationell lag. Parlamentet påminner om att deltagande i val gör det möjligt för fångar att åter bli aktiva samhällsmedlemmar, vilket hjälper dem på vägen till återanpassning. Medlemsstaterna uppmanas eftertryckligen att underlätta det praktiska utövandet av valrättigheter för fångar, genom att exempelvis inrätta vallokaler inne i fängelser på valdagar.

15.  Europaparlamentet insisterar på att man bör genomföra en effektiv långsiktig förvaltning av kriminalvårdssystemen, med en minskning av antalet fångar genom ett flitigare bruk av icke frihetsberövande straff – såsom samhällstjänst eller elektronisk fotboja – och minimal användning av frihetsberövande före rättegång.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att komplettera straffets repressiva karaktär med en utveckling av praktiska färdigheter och rehabilitering av fångar i syfte att möjliggöra en bättre handläggning av straffet, en framgångsrik återanpassning till samhället och färre återfall i brott. Parlamentet påpekar att fängelsestraff, jämfört med alternativa åtgärder, leder till fler återfall i brott när det handlar om kortare straff.

17.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att införa åtgärder för anpassning av straff, i synnerhet för de kortaste straffen, bland annat frigång, avtjänande av straff under ledighet så att fången slipper bli av med sitt arbete, samhällstjänst samt ökad användning av husarrest och elektronisk fotboja. Parlamentet anser även att straffen bör vara mer individuellt anpassade så att de kan verkställas bättre.

18.  Europaparlamentet anser att införandet av nya, icke frihetsbegränsande åtgärder bör åtföljas av andra åtgärder, såsom straffrättsliga, utbildningsmässiga och sociala reformer som syftar till att främja återanpassning och kontakt med yttervärlden och ekonomin. I detta avseende anser parlamentet att kriminalvårdsförvaltningarna bör upprätta starka band med lokalsamhällena och ta fram förklarande dokument och statistiska bevis för att övertyga allmänheten om att icke frihetsberövande åtgärder är nödvändiga för att minska återfall och säkerställa långsiktig säkerhet i vårt samhälle. Parlamentet framhåller här den goda praxis som finns i de skandinaviska länderna.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utföra en jämförande studie för att analysera medlemsstaternas alternativa åtgärder och att stödja spridningen av nationell bästa praxis.

20.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att införa kraftfullare åtgärder för uppföljning av fångar efter frigivningen från fängelset, om de har blivit dömda för allvarliga brott. Parlamentet föreslår att uppföljningsåtgärder efter frigivningen införs, med en kallelse till en utfrågning som leds av en domare, biträdd av övervakare och återanpassningstjänstemän, för att utvärdera återanpassningen till samhället och risken för återfall i brott.

21.  Europaparlamentet understryker att rambeslutet om skyddstillsyn och alternativa påföljder innehåller mekanismer för ömsesidigt erkännande som är tillämpliga på åtgärder som används av medlemsstaterna, såsom begränsningar av rörelsefriheten, samhällstjänst, kommunikationsrestriktioner samt beslut om avlägsnande, och att rambeslutet om en europeisk övervakningsorder har samma innehåll med avseende på frihetsberövande före rättegång.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att rätta sig efter de särskilda rekommendationerna avseende fängelseförhållanden för sårbara fångar. Parlamentet beklagar djupt att psykiskt sjuka människor ibland sitter kvar i fängelser bara för att det saknas lämplig vård utanför, och påminner om att otillräcklig behandling av psykiskt sjuka människor enligt Europadomstolens mening kan likställas med en överträdelse av artikel 3 i Europakonventionen och av dess artikel 2 (rätten till liv) i fråga om fångar som är självmordsbenägna.

23.  Europaparlamentet beklagar djupt att den utsatta situationen för äldre fångar och fångar med funktionsnedsättningar inte beaktas fullt ut i vissa medlemsstater. Medlemsstaterna uppmanas att se till att äldre fångar som blir invalidiserade friges och att fångar med funktionsnedsättningar får tillgång till nödvändiga hjälpmedel.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder mot alla former av diskriminerande behandling av fångar på grund av sexuell läggning eller könsidentitet och att garantera fångarnas rätt till sin sexualitet.

25.  Europaparlamentet betonar att kvinnliga fångar har särskilda behov och måste få tillgång till lämplig hälso- och sjukvård och läkarundersökningar samt lämpliga sanitära åtgärder. Medlemsstaterna uppmanas att följa de gällande rekommendationerna avseende behandling av kvinnliga fångar och att undvika all könsdiskriminering.

26.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att ägna särskild uppmärksamhet åt behoven för kvinnor i fängelser under graviditet och efter förlossning genom att tillhandahålla adekvata utrymmen för amning och kompetent och specialiserad omvårdnad. Alternativa modeller där hänsyn tas till barnens välmående i fängelserna bör övervägas. Parlamentet menar att automatisk separering av modern och barnet vållar barnet stor känslomässig skada och kan innebära ett ytterligare straff som drabbar både mor och barn.

27.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över de många självmorden i fängelserna, och uppmanar varje medlemsstat att ta fram en nationell handlingsplan för att förebygga självmord bland frihetsberövade personer.

28.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att se till att fångar har regelbunden kontakt med sina familjemedlemmar och vänner genom att ge dem möjlighet att avtjäna sina straff i anläggningar nära sina hem och genom att underlätta besök, telefonsamtal och elektronisk kommunikation, med tillstånd av domare och under övervakning av kriminalvården, i syfte att bevara familjebanden. Parlamentet påminner om att begreppet familj bör tolkas brett så att det omfattar icke formaliserade förhållanden. Det är viktigt att säkerställa lämpliga villkor för att dessa band ska kunna bevaras.

29.  Europaparlamentet fördömer den politik för utplacering i fängelser som tillämpas av vissa medlemsstater, eftersom den utgör ytterligare en bestraffning som påverkar fångarnas familjer. Parlamentet kräver att åtgärder införs som möjliggör förflyttning närmare hemorten av alla fångar som hålls frihetsberövade långt därifrån, såvida inte den rättsliga myndigheten av rättsligt motiverade skäl beslutar något annat. Parlamentet påminner om att det enligt Europadomstolen kan utgöra en överträdelse av artikel 8 i Europakonventionen (rätt till skydd för privat- och familjeliv) om en person hålls frihetsberövad i ett fängelse som ligger så långt borta från hans eller hennes familj att familjebesök blir mycket svåra eller till och med omöjliga.

30.  Europaparlamentet bekräftar vikten av att barn i fängelser behandlas på ett sätt som tar hänsyn till deras bästa, bland annat att de alltid hålls avskilda från vuxna, även under överföringar mellan fängelser, och har rätt att behålla kontakten med sin familj såvida inte en domstol beslutar något annat. Parlamentet beklagar att ungdomsbrottslingar i vissa medlemsstater hålls frihetsberövade i anläggningar tillsammans med vuxna och därmed riskerar att utsättas för övergrepp och våld och förvägras den särskilda omsorg som en sårbar grupp behöver. Parlamentet påminner om att direktiv (EU) 2016/800 om rättssäkerhetsgarantier för barn säger att alternativa åtgärder är att föredra. Medlemsstaterna uppmanas att inrätta omsorgscentrum för tonåringar.

31.  Europaparlamentet påminner om att frihetsberövade barn bör få omsorg, skydd och allt nödvändigt individuellt stöd – socialt, utbildningsmässigt, yrkesrelaterat, psykologiskt, medicinskt och fysiskt – som de kan behöva med hänsyn till deras ålder, kön och personlighet. Medlemsstaterna uppmuntras att främja säkra utbildningsanstalter med inrättningar för barn- och ungdomspsykiatrisk vård för de mest besvärliga minderåriga, i stället för fängelsestraff. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge särskild omsorg och särskilt skydd till frihetsberövade barn.

32.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla ungdomar som sitter i fängelse lämpliga utbildningsmöjligheter. Frihetsberövade barn måste få tillgång till program som i förväg förbereder dem för att återvända till sina samhällen, där de får fullständig uppmärksamhet med avseende på deras känslomässiga och fysiska behov, deras familjeförhållanden, boende, skolgång och anställningsmöjligheter samt socioekonomiska status.

33.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att inrätta särskilda arbetsgrupper som består av företrädare för medlemsstaternas justitieministerier och nationella myndigheter samt icke-statliga organisationer som är verksamma på området, i syfte att underlätta utbytet av bästa praxis.

34.  Europaparlamentet betonar att frihetsberövade barn bör få ha en regelbunden och meningsfull kontakt med föräldrar, familjemedlemmar och vänner genom besök och korrespondens, förutom när restriktioner krävs i rättvisans och barnets intresse. Parlamentet påminner om att inskränkningar av denna rättighet aldrig bör användas som bestraffning.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja strategier som syftar till att komma till rätta med den diskriminering som kan drabba barn till föräldrar i fängelse, ur perspektivet att stärka den sociala integrationen och bygga ett inkluderande och rättvist samhälle.

36.  Europaparlamentet erkänner barns rätt att ha direkt kontakt med en frihetsberövad förälder och upprepar samtidigt fångens rätt att vara förälder. I detta avseende bör fängelser förses med lämpliga utrymmen för barn, där barn ses efter av lämpligt utbildad fängelsepersonal, socialarbetare och frivilliga från icke-statliga organisationer som kan bistå barn och familjer under fängelsebesök.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera möjligheten att upprätta ett samförståndsavtal på EU-nivå i syfte att låta föräldrar i fängelse bevara sitt föräldraskap och kunna närvara vid viktiga tillfällen i sina barns utbildning, och på så sätt skydda de minderårigas intressen.

38.  Europaparlamentet understryker att fångar som hålls frihetsberövade i en annan medlemsstat än den där de är bosatta har svårare att hålla kontakten med sina familjer.

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa de gällande rekommendationerna om behandling av utländska fångar, som utgår från deras rätt att inte bli diskriminerade, och i synnerhet att främja insatser från kulturtolkar.

40.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda isolering endast som en sista utväg och om fången utgör en fara för andra intagna eller sig själv och att vidta alla åtgärder för att förhindra missbruk. Medlemsstaterna uppmanas vidare att upphöra med att tillämpa isolering när det gäller minderåriga.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekämpa fenomenet handel med olagliga ämnen och narkotika i fängelser på ett mer effektivt sätt.

42.  Europaparlamentet erinrar om principen om den universella rätten till hälsa, och uppmanar medlemsstaterna att garantera tillgång till tillräcklig sjukvård och lämpliga medicinska inrättningar i fängelser och att se till att fångarna när de behöver det ges sjukvård av kvalificerad sjukvårdspersonal i tillräckligt antal för varje fängelse. Parlamentet uttrycker oro över de svårigheter som fångar upplever i ett antal medlemsstater med att få träffa en läkare eller få psykologiskt stöd.

43.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att se till att fångar som lider av allvarliga eller kroniska sjukdomstillstånd, inklusive cancer, får tillgång till den specifika behandling de behöver.

44.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som inte redan tillämpar denna praxis att överväga att justera straffen för allvarligt sjuka fångar av humanitära skäl, under förutsättning att en domstol godkänt det och med hänsyn till den fara som de intagna utgör och ett yttrande från en expertkommitté.

45.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekämpa den ökande radikaliseringen i fängelserna, samtidigt som man värnar om religionsfriheten och undviker diskriminering på grund av utövande av en särskild trosinriktning. Alla specifika program som riktas mot en viss grupp av fångar, såsom fångar som anses vara ”radikaliserade”, måste respektera samma människorättskriterier och internationella skyldigheter som gäller för vilka fångar som helst. Parlamentet rekommenderar att kriminalvården underrättar de behöriga myndigheterna om radikalisering av enskilda individer.

46.  Europaparlamentet betonar att omänskliga fängelseförhållanden, dålig behandling och överbeläggning kan utgöra faktorer som ökar risken för radikalisering.

47.  Europaparlamentet anser att radikalisering på ett effektivt sätt kan bekämpas om man bland annat blir bättre på att upptäcka tidiga tecken på radikalisering (t.ex. genom att utbilda personalen och förbättra fängelsernas underrättelseverksamhet), stärker sina åtgärder för att hantera extremistiskt beteende, utvecklar utbildningsåtgärder och stöder dialog och kommunikation mellan religioner. Bättre mentorskap, större psykiatrisk omvårdnad och utbyten med avradikaliserade personer är avgörande i kampen mot radikalisering. Unga människor är särskilt sårbara för propaganda från terroristorganisationer. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att inrätta program för avradikalisering.

48.  Europaparlamentet anser att medlemsstaternas övervakning bör omfatta flaggning av de farligaste radikaliserade fångarna hos de rättsliga myndigheterna och/eller de nationella myndigheter som ansvarar för terrorismbekämpning.

49.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utbyta god praxis i syfte att förhindra och bekämpa radikalisering i fängelser och anstalter för minderåriga. Parlamentet påminner om att EU inom ramen för den europeiska säkerhetsagendan har tillgängliggjort finansiering för att stödja fortbildning för fängelsepersonal i syfte att motarbeta radikalisering i fängelser. Medlemsstaterna uppmanas att till fullo utnyttja kompetenscentrumet för nätverket för kunskapsspridning om radikalisering, och särskilt att ytterligare dela med sig av expertis genom dess arbetsgrupp för fängelser och skyddstillsyn.

50.  Europaparlamentet påpekar att speciella bestämmelser om frihetsberövande för fångar som anses vara radikaliserade eller har rekryterats av terroristorganisationer utgör en möjlig åtgärd för att stävja radikaliseringen i fängelserna. Parlamentet påpekar emellertid att sådana åtgärder bör föreskrivas endast efter en bedömning i det enskilda fallet att de bör grundas på ett rättsligt beslut och prövas av de behöriga rättsliga myndigheterna.

51.  Europaparlamentet betonar att fängelsepersonal utför ett mycket krävande arbete på samhällets vägnar och därför bör få tillräcklig lön och ha drägliga arbetsvillkor, med kostnadsfritt psykologiskt stöd och särskilda hjälplinjer som ger stöd till personal som stöter på problem som sannolikt påverkar deras arbete.

52.  Europaparlamentet påminner om att det är väsentligt att fängelsepersonalen får ett socialt erkännande och systematisk fortbildning för att säkerställa säkra och lämpliga fängelseförhållanden. Medlemsstaterna uppmuntras att dela med sig av information, att utbyta och tillämpa god praxis och att anta en uppförandekod och etiska regler för fängelsepersonalen. I detta syfte begär parlamentet att en stor konferens för kriminalvården, som bör omfatta företrädare för fängelsepersonal, ska sammankallas.

53.  Europaparlamentet påminner om den grundläggande rollen för den sociala dialogen med fängelsepersonalen, liksom behovet att involvera personalen med hjälp av information och samråd, särskilt när man utvecklar nya koncept för frihetsberövande som är avsedda att förbättra fängelsesystem och fängelseförhållanden, även sådana som syftar till att stävja radikaliseringshot.

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa regelbunden dialog mellan fångar och fängelsepersonal, eftersom goda arbetsrelationer mellan personal och fångar är ett viktigt inslag i den dynamiska säkerheten, för att avstyra potentiella incidenter eller för att återställa ordningen genom dialog.

55.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra fängelsedirektörer att åta sig att inrätta fängelseråd vid samtliga anläggningar.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lansera ett europeiskt forum om fängelsevillkor i syfte att uppmuntra utbyte av bästa praxis mellan experter och yrkesverksamma i alla medlemsstater.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EU:s institutioner att vidta de nödvändiga åtgärderna inom ramen för sin behörighet för att garantera respekten och skyddet för de frihetsberövade personernas grundläggande rättigheter, särskilt sårbara personer, barn, psykiskt sjuka, personer med funktionsnedsättning och kvinnor, inklusive ett antagande av gemensamma europeiska normer och regler för frihetsberövande i samtliga medlemsstater.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och samla in information och statistik om fängelseförhållandena i alla medlemsstater och om alla överträdelser av frihetsberövades grundläggande rättigheter, på grundval av respekt för subsidiaritetsprincipen. Medlemsstaterna uppmanas att ge Europaparlamentets ledamöter obehindrat tillträde till fängelser och häkten.

59.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta en europeisk fängelsestadga i enlighet med Europarådets rekommendation 1656/2004 av den 27 april 2004.

60.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja en politik för återanpassning av fångar till en civil tillvaro, i synnerhet politik som syftar till att avlägsna strukturella hinder för före detta fångars återanpassning till samhället, och att införa strategier för uppföljning och anpassning av straff. Parlamentet påminner om att återfall i brott är mindre vanligt när fångarna gradvis övergår från livet i fängelset till livet utanför.

61.  Europaparlamentet anser att en reparativ och skyddande syn på de straffrättsliga systemen automatiskt leder till större respekt för den enskildes mänskliga värdighet, eftersom syftet är att skydda samhället och rehabilitera personen genom att göra det lättare att uppnå straffets omskolningsmål, återanpassa fångar i samhället och minska återfallen i brott. Parlamentet beklagar att en utveckling av medling och reparativa metoder framför användning av disciplinära förfaranden nästan är helt frånvarande i de flesta medlemsstaterna. Medlemsstaterna uppmuntras att prioritera politik och lagstiftning som fokuserar på reparativ och medlingsbaserad rättvisa med hjälp av sociala, ekonomiska och kulturella verktyg snarare än rent bestraffande åtgärder.

62.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att ge fångar tillgång till utbildnings- och yrkeskvalifikationer. Medlemsstaterna uppmuntras att erbjuda samtliga fångar meningsfulla aktiviteter, såsom utbildning- eller arbetsmöjligheter i enlighet med internationella normer, i syfte att återintegrera de intagna i samhället och erbjuda verktyg för ett liv utan brottslighet efter deras tid i fängelset. Medlemsstaterna uppmuntras vidare att se till att de intagna arbetar, studerar för en examen eller går en utbildning under fängelsetiden, så att de bättre utnyttjar sin tid och förbereder sig för sin återanpassning i samhället. Parlamentet anser att det är avgörande att minderåriga har tillgång till skolundervisning och yrkesutbildning.

63.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att ta fram verktyg till stöd för fångarnas återgång till arbetslivet, i syfte att kartlägga arbetstillfällen i förhållande till lokala behov, organisera och övervaka utbildning och arbete på ett så individanpassat sätt som möjligt och kontinuerligt föra en dialog med företrädare för arbetsgivare. Medlemsstaterna uppmanas att inrätta utbildningssystem som inriktas på att uppmuntra arbetsgivare och privata företag att erbjuda intagna yrkesutbildning i syfte att rekrytera dem när fängelsevistelsen är över. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att skapa incitament, bland annat ekonomiska och skattemässiga incitament, för arbetsgivare som vill anställa fångar eller att uppmuntra tidigare fångar att starta egna företag. Parlamentet uppmuntrar även medlemsstaterna att inrätta kontaktpunkter för frigivna fångar med information och stöd under arbetssökandet samt obligatorisk och strikt övervakad distansutbildning.

64.  Europaparlamentet påminner om att Europeiska socialfonden är ett av unionens finansiella instrument som syftar till att förbättra utsikterna till arbete för miljontals européer, i synnerhet sådana som har svårt att hitta arbete, bland annat fångar och före detta brottslingar. Parlamentet välkomnar inrättandet av projekt som hjälper fångar att återanpassas i samhället och på arbetsmarknaden när de väl har avtjänat sitt straff.

65.  Europaparlamentet understryker att inget arbete som utförs av en fånge bör betraktas som en form av bestraffning och att eventuellt missbruk måste bekämpas. De arbetstillfällen som erbjuds fångar bör följa moderna arbetsstandarder och arbetstekniker och organiseras så att de fungerar inom moderna driftssystem och produktionsprocesser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att arbete i fängelserna avlönas bättre än i dag. Parlamentet uppmanar kommissionen att utföra en jämförande studie av fångars löner i medlemsstaterna, i syfte att fastställa rättvisa och hållbara lönenivåer som gör det möjligt för alla fångar att arbeta.

66.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att dela bästa praxis om utbildnings-, rehabiliterings- och återanpassningsprogram, framför allt för att förbättra återanpassningen efter frigivningen och för att hjälpa till att förebygga återfall i brott och ytterligare radikalisering.

67.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att, i den mån det är möjligt, tillhandahålla tekniskt och ekonomiskt stöd för en förbättring av fängelsesystemen och fängelseförhållandena, särskilt i medlemsstater som drabbats av allvarliga ekonomiska svårigheter.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra utförliga rapporter om situationen i Europas fängelser vart femte år efter antagandet av denna resolution, med en djupgående analys av kvaliteten på den utbildning som erbjuds intagna och en bedömning av resultaten (inklusive andelen återfall) av alternativa åtgärder till frihetsberövande.

69.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet, Europarådets parlamentariska församling, Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter samt Europarådets kommitté till förhindrande av tortyr.

(1) EGT C 32, 5.2.1996, s. 102.
(2) EGT C 98, 9.4.1999, s. 299.
(3) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 12.
(4) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 82.
(5) EGT L 190, 18.7.2002, s. 1.
(6) EUT L 327, 5.12.2008, s. 27.
(7) EUT L 337, 16.12.2008, s. 102.
(8) EUT L 294, 11.11.2009, s. 20.
(9) EUT L 132, 21.5.2016, s. 1.
(10) Antagna texter, P8_TA(2015)0410.
(11) www.unodc.org/documents/brussels/News/2016.10_Handbook_on_VEPs.pdf

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy