Europaparlamentets resolution av den 16 november 2017 om yttrandefriheten i Sudan, särskilt fallet Mohamed Zine al-Abidine (2017/2961(RSP))

P8_TA(2017)0443 RC-B8-0634/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Sudan, särskilt resolutionerna av den 13 juni 2012(1), 10 oktober 2013(2), 18 december 2014(3) och 6 oktober 2016(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 mars 2017 om EU:s prioriteringar för mötena i FN:s råd för mänskliga rättigheter under 2017(5),

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av Sudans press- och publikationslag från 2009,

–  med beaktande av Sudans lag om informationsfrihet från 2015,

–  med beaktande av Kampalaförklaringen av den 26 mars 2017 från den panafrikanska konferensen om yttrandefrihet och tillgång till information,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 7 december 2016 från EU, Norge, Förenta staterna och Kanada om politiska frihetsberövanden och tidningscensur i Sudan,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om yttrandefrihet online och offline,

–  med beaktande av uttalandet av FN:s oberoende expert för människorättssituationen i Sudan, Aristide Nononsi, efter dennes uppdrag i Sudan den 11–21 maj 2017,

–  med beaktande av kommissionsledamoten Stylianides besök i Sudan den 22–23 oktober 2017,

–  med beaktande av uttalandet från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, på EU:s vägnar med anledning av Internationella dagen mot straffrihet för brott mot journalister (2 november 2017),

–  med beaktande av 2017 års globala pressfrihetsindex från Reportrar utan gränser,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I en artikel av Mohamed Zine al-Abidine i tidningen al-Tayar den 23 februari 2012 kritiserades den påstådda korruptionen i den sudanesiske presidenten Omar al-Bashirs familj.

B.  Sudans nationella underrättelse- och säkerhetstjänst (Niss) anmälde Mohamed Zine al‑Abidine och hans chefredaktör Osman Mirgani.

C.  Den 23 oktober 2017 dömde en sudanesisk domstol Mohamed Zine al-Abidine till en femårig villkorlig dom för att ha åsidosatt journalistikens etiska regler.

D.  Chefredaktören för tidningen al-Tayar, Osman Mirgani, dömdes på samma åtalspunkt till böter på 10 000 sudanesiska pund eller sex månaders fängelse och frigavs efter att böterna betalats av Sudans journalistfack.

E.  Den advokat som företräder både Mohamed Zine al-Abidine och Osman Mirgani har meddelat att han tänker överklaga domen mot dem.

F.  Det har rapporterats att underrättelse- och säkerhetstjänsten Niss frågar ut och håller kvar journalister och att den har lämnat in åtskilliga stämningsansökningar mot sudanesiska journalister och godtyckligt beslagtagit hela upplagor av tidningar, såsom al-Tayar, al-Jareeda al-Watan, al-Youm al-Tali, al-Ayam och Akhir Lahza, som innehåller regeringskritiska artiklar.

G.  Under 2016 förekom minst 44 fall av beslagtagna publikationer som drabbade tolv tidningar, däribland fem nummer av tidningen al-Jareeda på en enda vecka. Den 14 augusti 2016 drog Nationella rådet för press och publikationer tills vidare in publiceringen av tidningarna Elaf, al-Mustagilla, al-Watan och Awal al-Nahar.

H.  Fria, oberoende och opartiska medier utgör en av de väsentliga grundvalarna för ett demokratiskt samhälle.

I.  Den 8 januari 2017 undertecknade Sudan förklaringen om mediefrihet i arabvärlden och blev därmed dess fjärde signatär efter Palestina, Tunisien och Jordanien. Den biträdande ministern för mediefrågor noterade regeringens utfästelse att respektera pressfriheten i Sudan.

J.  Reportrar utan gränser rankar Sudan bland de minst fria länderna, på plats 174 av 180, i sitt globala pressfrihetsindex för 2017 på grund av ”trakasserier mot medier, censur, beslagtagande av tidningsupplagor, stängning av medier och inskränkningar av internet”.

K.  I FN-rapporten från den oberoende experten för människorättssituationen i Sudan konstaterades i juli 2017 att Niss censurering av tidningen al-Jareeda stred mot Sudans nationella interimskonstitution.

L.  Sudan har undertecknat men inte ratificerat 2005 års reviderade version av Cotonouavtalet.

M.  Vice ordföranden/den höga representanten, Federica Mogherini, gjorde den 14 november 2017 ett uttalande om den sudanesiske presidenten Omar al-Bashirs besök i Uganda, i vilket hon påminde alla parter i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen om att efterleva och fullgöra sina folkrättsliga skyldigheter.

N.  Mänskliga, medborgerliga och politiska rättigheter undertrycks fortsatt i Sudan.

1.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över pressdomstolens femåriga villkorliga dom mot Mohamed Zine al-Abidine i Khartoum den 23 oktober 2017 och uppmanar de sudanesiska myndigheterna att omedelbart ompröva alla anklagelser mot honom.

2.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över yttrandefriheten i Sudan, den kontinuerliga censureringen och konfiskeringen av tidningar och de tilltagande begränsningarna av journalisters möjligheter att fritt uttrycka sina åsikter i Sudan. Att regeringspolitiker ställs till svars för sin politik i det offentliga får inte leda till ett undertryckande av den fria pressen. Vidare noterar parlamentet med oro de långsiktiga finansiella restriktionerna för tidningar till följd av rutinmässiga beslagtaganden och driftsinställelser.

3.  Europaparlamentet beklagar det faktum att åtskilliga rapporter givits ut rörande Niss upprepade kränkningar av mediefriheten och kontinuerliga trakasserier av journalister , och uppmanar med kraft de sudanesiska myndigheterna att göra Niss befogenheter och metoder förenliga med internationella normer.

4.  Europaparlamentet anser att fria, oberoende och opartiska medier utgör en av de väsentliga grundvalarna för ett demokratiskt samhälle, där öppna debatter spelar en avgörande roll. Parlamentet uppmanar EU att öka ansträngningarna för att främja yttrandefriheten genom sina utrikespolitiska strategier och instrument.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de sudanesiska myndigheterna att omedelbart upphöra med alla former av trakasserier, hot och angrepp mot journalister och försvarare av yttrandefrihet online och offline och att genomföra demokratiska reformer som ett sätt att säkra skyddet och främjandet av de mänskliga rättigheterna i landet, däribland yttrandefriheten, i enlighet med sina skyldigheter enligt Sudans nationella interimskonstitution och sina internationella åtaganden, däribland Cotonouavtalet.

6.  Europaparlamentet poängterar att staten i enlighet med den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna har det huvudsakliga ansvaret för att främja och skydda alla mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar de sudanesiska myndigheterna att återställa och respektera de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna enligt folkrätten, däribland yttrandefriheten.

7.  Europaparlamentet inser betydelsen av kommissionsledamoten Stylianides nyligen genomförda uppdrag och betydelsen av att EU:s allmänt kända synpunkter framförs till de sudanesiska myndigheterna, bland annat vad gäller respekten för de grundläggande friheterna.

8.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja civilsamhällesorganisationer genom tekniskt bistånd och kapacitetsuppbyggande program för att stärka deras förfäktande av mänskliga rättigheter och deras rättsstatliga kapacitet och göra det möjligt för dem att bidra på ett effektivare sätt till en förbättrad människorättssituation i Sudan.

9.  Europaparlamentet noterar med oro lagen för press och tryckalster från 2017, som innehåller fler kontroversiella restriktioner för publikationer på internet samt bestämmelser om längre avstängningar av tidningar och journalister. Parlamentet uppmanar Sudans regering att ändra press- och publikationslagen från 2009 för att stärka skyddet för journalister och tidningspublicister.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, medordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen, Afrikanska unionens kommission, Panafrikanska parlamentet samt Sudans regering.

(1) EUT C 332 E, 15.11.2013, s. 49. (2) EUT C 181, 19.5.2016, s. 87. (3) EUT C 294, 12.8.2016, s. 28. (4) Antagna texter, P8_TA(2016)0379. (5) Antagna texter, P8_TA(2017)0089.

Europaparlamentets resolution av den 16 november 2017 om terroristattacker i Somalia (2017/2962(RSP))

P8_TA(2017)0444 RC-B8-0600/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Somalia,

–  med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2017 om situationen i flyktinglägret i Dadaab(1),

–  med beaktande av uttalandet från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 15 oktober 2017 om attackerna i Mogadishu, Somalia, och uttalandet från talespersonen för vice ordföranden/den höga representanten av den 30 oktober 2017 om attacken i Somalia,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 3 april 2017 om Somalia,

–  med beaktande av EU:s inlägg den 27 september 2017 vid den 36:e sessionen i FN:s råd för mänskliga rättigheter i den interaktiva dialogen med den oberoende experten för Somalia,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 2372 (2017), som antogs den 30 augusti 2017, och 2383 (2017), som antogs den 7 november 2017,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares allmänna rapport till FN:s säkerhetsråd om Somalia av den 9 maj och den 5 september 2017,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds uttalande av den 15 oktober 2017om terroristattacken i Mogadishu,

–  med beaktande av uttalandet av den 15 oktober 2017 från ordföranden för Afrikanska unionens kommission om attacken i Mogadishu,

–  med beaktande av uttalandena från Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom) där man fördömer terroristattackerna den 14 och den 28 oktober 2017,

–  med beaktande av slutkommunikén från den internationella konferensen om Somalia, vilken hölls i London den 11 maj 2017,

–  med beaktande av den gemensamma kommunikén från Afrikanska unionen och EU av den 1 juni 2017 om genomförandet av Parisavtalet,

–  med beaktande av uttalandet från Amisom av den 8 november 2017, där det tillkännagav sin avsikt att inleda ett stegvist tillbakadragande av trupper från Somalia från och med december 2017, i syfte att genomföra ett fullständigt tillbakadragande senast 2020,

–  med beaktande av AVS–EU-partnerskapsavtalet (Cotonouavtalet),

–  med beaktande av mandatet för Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter att främja och skydda mänskliga rättigheter och folkens rättigheter enligt den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter och dess fakultativa protokoll om barn som är inblandade i väpnade konflikter,

–  med beaktande av Afrikanska enhetsorganisationens konvention om förebyggande och bekämpning av terrorism, som antogs 1999,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 14 oktober 2017 skakade en massiv lastbilsbomb Mogadishus centrum, och minst 358 personer dödades, 228 skadades och 56 saknas fortfarande. Attacken i centrum av Mogadishu var ett av de mest dödliga terroristdåden i världen under de senaste åren. Över 30 personer dödades den 28 oktober 2017 när två bomber detonerade utanför ett hotell nära presidentpalatset i Mogadishu.

B.  Även om ingen grupp har tagit på sig ansvaret för dessa fega attacker bär de al-Shababs kännemärke, som nu inte verkar vilja förlora allmänhetens stöd genom att ta på sig ansvaret för sådana enorma förluster av civila liv. Somalias medborgare har vid upprepade tillfällen fördömt al-Shababs våld och slutit sig samman efter bombattentaten i oktober 2017 i en marsch med tusentals deltagare genom Mogadishus gator för att trotsa al‑Shabab.

C.  Det har skett en serie dödliga terroristattacker i Mogadishu och i hela landet under de senaste månaderna, bl.a. bilbomber, slumpmässiga skjutningar, riktade avrättningar och kidnappningar, som framhäver det fortsatta hotet om våldsam extremism som landet står inför.

D.  Medan flertalet av attackerna har tillskrivits al-Shabab är det också känt att Daish är aktiv i landet.

E.  Somalias president Mohamed Abdullahi Mohamed, som efter att ha övertagit makten i februari 2017 vid ett val som ses som en avgörande milstolpe i de utsatta Östafrikanska ländernas gradvisa återgång till stabilitet och välstånd, har lovat att frigöra Somalia från al-Shabab.

F.  Med tanke på de många angreppen under 2017, inte minst den fruktansvärda bombningen den 14 oktober 2017, är det högst oklart om Somalias säkerhetsstyrkor kommer att ha en tillräcklig beredskap att bekämpa terrorism utan externt stöd efter Amisoms planerade tillbakadragande 2018.

G.  Amisoms styrkor har vid flera tillfällen anklagats för allvarliga människorättsbrott, däribland urskillningslöst dödande och vissa fall av sexuell exploatering och sexuella övergrepp. Utplaceringen av utländska trupper i Somalias territorium utan FN:s och AU:s mandat utgör en betydande källa till oro med tanke på de föregående anklagelserna om människorättsbrott begångna av Amisoms styrkor.

H.  Utöver våldsbejakande extremism har torka, stamkonflikter och tvångsförflyttningar resulterat i att hundratusentals människor har varit tvungna att lämna sina hem enbart under det senaste året, många i regeringskontrollerade stadsområden. Många lever i osäkra bosättningar, där framför allt kvinnor och flickor utsätts för sexuella övergrepp och sexuellt våld.

I.  Risken för svält är fortfarande tydlig i Somalia, med cirka 400 000 somaliska barn som lider av akut undernäring och med 3 miljoner människor som befinner sig i en kris- eller nödsituation när det gäller tryggad livsmedelsförsörjning. Det finns omkring 1,1 miljoner internflyktingar i Somalia, med över 900 000 somaliska flyktingar i regionen.

J.  Det finns 420 000 somaliska flyktingar i läger i Kenya, varav 350 000 i Dadaab-lägret, och regeringarna i Somalia och Kenya samt UNHCR har enats om att underlätta för 10 000 flyktingar att frivilligt återvända till områden i Somalia som står utanför al‑Shababs kontroll. De återvändande står inför problem med återintegration och har små utsikter att hitta ett arbete. Många av Dadaab-flyktingarna har somaliskt ursprung, men har aldrig levt ett liv utanför lägret och är i själva verket statslösa, vilket innebär att de inte kan sändas till Somalia.

K.  EU har sedan 2016 successivt ökat sitt årliga humanitära stöd till Somalia, särskilt med anledning av den svåra torka som drabbat landet, och 2017 beviljade EU 120 miljoner euro till humanitära partner och katastrofbistånd till ett värde av 100 000 euro för att göra det lättare att snabbt reagera på medicinska behov i Mogadishu efter attacken den 14 oktober 2017. EU har även mobiliserat två fartyg från EU:s marina insats Atalanta tillsammans med nödbiståndsflygningar för att leverera medicinska nödförråd till sjukhusen i Mogadishu.

L.  EU har tillhandahållit 486 miljoner euro genom Europeiska utvecklingsfonden (2014–2020), med fokus på genomförandet av ”pakten”, och särskilt stats- och fredsbyggande arbete, trygg livsmedelsförsörjning, motståndskraft och utbildning. EU har även åtagit sig att stödja Amisom genom den fredsbevarande resursen för Afrika.

M.  I december 2016 förband sig Världsbanken att intensifiera kampen mot extrem fattigdom och meddelade att de utvecklade länderna har förbundit sig att bidra med ett rekordhögt belopp på 75 miljarder US-dollar för bidrag och mjuka lån till Internationella utvecklingsfonden (IDA). Somalia är dock inte berättigad till IDA‑finansiering eftersom landet är skyldigt banken och IMF över 300 miljoner US‑dollar som en del av en skuldbörda på 5 miljarder US-dollar till multilaterala och bilaterala långivare.

N.  Barn fortsätter att dödas, utsättas för godtyckliga frihetsberövanden och rekryteras av al-Shabab, de rekryteras också till de somaliska väpnade styrkorna trots att Somalia ratificerade FN:s konvention om barnets rättigheter i januari 2015 och godkände förklaringen om säkra skolor i november 2015, och därmed har förbundit sig att vidta konkreta åtgärder för att skydda studerande och utbildningsinstitutioner.

O.  I frånvaro av ett fungerande civilt rättsväsen förlitar sig den somaliska regeringen på militärdomstolar för att lagföra och döma civilpersoner, vilket innebär att rättigheterna för civila anklagade inte garanteras. Den nationella underrättelse- och säkerhetsmyndigheten (Nisa), som för närvarande saknar mandat som rättsvårdande myndighet, har tilldelats vittgående undersökningsbefogenheter, vilket leder till avsevärda överträdelser av de processuella rättigheterna för personer som frihetsberövats av Nisa.

P.  Enligt Transparency International är Somalia ett av de mest korrupta länderna i världen för tionde året i följd. Den somaliska regeringen står fortfarande inför många utmaningar, såsom korruption och avsaknad av ett brett stöd från allmänheten, vilket oundvikligen har lett till minskat förtroende för de statliga institutionerna och till ett större stöd för radikala islamistiska grupper och terroristgrupper.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupaste medkänsla med offren för den senare tidens terroristattacker i Somalia och deras anhöriga, och beklagar djupt förlusten av människoliv. Parlamentet fördömer samtidigt skarpt förövarna av dessa attacker, som har tillskrivits rebellgruppen al-Shabab.

2.  Europaparlamentet erinrar om att varaktig stabilitet och fred kan uppnås endast genom social inkludering, hållbar utveckling och ett gott samhällstyre grundat på demokratiska och rättsstatliga principer där människors värdighet och rättigheter respekteras fullt ut.

3.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens snabba katastrofberedskap efter terroristattacken den 14 oktober 2017. Parlamentet uppmanar EU och dess internationella partner att uppfylla sina åtaganden gentemot Somalia, i första hand genom åtgärder för att upprätthålla livsmedelsförsörjning i syfte att undvika de strukturella problem som leder till hungersnöd, främja säkerhet och försoning med kollektiva klagomål, förbättra förvaltningen av de offentliga finanserna och bistå med slutförandet av den konstitutionella översynen för att uppnå långsiktig stabilitet.

4.  Europaparlamentet beklagar djupt att Somalia, trots upprepade varningar från humanitära grupper, biståndsorganisationer och Europaparlamentet, fortsätter att stå på gränsen till hungersnöd. Parlamentet påminner om att dödligheten under 2011 års hungersnöd förvärrades av den osäkra situationen och de militanta extremister från al‑Shabab som hindrade livsmedelshjälpssändningar att komma fram till områden i södra och centrala Somalia, som vid den tiden var under dess kontroll. Parlamentet uppmanar alla parter att samarbeta med humanitära organisationer, med full respekt för de humanitära principerna för att ge fullständigt och obehindrat tillträde till dem som lider och är i nöd, särskilt i landsbygdsområden.

5.  Europaparlamentet välkomnar valprocessen i februari 2017, som ledde till valet av en ny president, och uttrycker sin förhoppning om att valet ska främja politisk stabilitet, främja antagandet av nödvändiga reformer och påskynda det federala projektet i nära samordning och samarbete med de federala medlemsstaterna. Parlamentet betonar vikten av att bekämpa den utbredda korruptionen i landet och tillhandahålla alternativ för landets ungdom för att minska risken att de rekryteras till al-Shabab.

6.  Europaparlamentet välkomnar det nationella ledarskapsforumets beslut att främja inrättande och registrering av politiska partier inför valet 2020 baserat på principen ”en person, en röst”, samt försöket att återuppbygga de statliga institutionerna och antagandet av nya viktiga lagar om politiska partier och om inrättandet av en oberoende nationell människorättskommission. Parlamentet betonar att det måste göras insatser för att öka kvinnors representation.

7.  Europaparlamentet understryker vikten av insatserna från somalier som bor utomlands och det civila samhället för att återupprätta inte bara styrning, utan också social och ekonomisk utveckling, och framhäver vikten av kvinnors representation och deltagande i beslutsfattandet. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang det ökade antalet kvinnliga ledamöter i det somaliska parlamentet (24 %) och regeringen, och påminner om behovet av fler insatser för att förbättra jämställdheten, både i EU och i Somalia.

8.  Europaparlamentet noterar Nairobiförklaringen från den särskilda mellanstatliga utvecklingsmyndigheten i Östafrika (Igad) om varaktiga lösningar för somaliska flyktingar och återintegreringen av återvändande till Somalia. Parlamentet ser positivt på åtagandet att uppnå en övergripande regional strategi samtidigt som man upprätthåller skyddet och främjar självständighet i asylländerna, med stöd från världssamfundet och i överensstämmelse med delat ansvar på det internationella planet så som angavs i den vittomspännande åtgärdsramen för flyktingar (CRRF) i New York‑deklarationen.

9.  Europaparlamentet begär att kommissionen ökar sina samrådsinsatser med aktörer i regionen, inbegripet lokalbefolkningar, regionala myndigheter och icke-statliga organisationer, för att på så sätt fokusera på lokalt identifierade problem och behov och främja ett gynnsamt klimat och öka kapaciteten så att flyktingarna kan återvända till sina hemländer.

10.  Europaparlamentet uttrycker oro över Nisas breda mandat och användningen av militärdomstolar för att lagföra påstådda terroristrelaterade brott, där ett korrekt rättsförfarande upprepade gånger har åsidosatts och där man tilldelat dödsdomar utan ansvarsskyldighet.

11.  Europaparlamentet uppmanar den somaliska regeringen och EU att, som ett led i sin verksamhet på rättsstatsområdet i Somalia, se till att Nisa regleras med effektiva tillsynsmekanismer och stärka den somaliska brottsutredningsavdelningens tekniska expertis så att den kan genomföra ingående och effektiva utredningar som samtidigt respekterar medborgarnas rättigheter.

12.  Europaparlamentet gläds i synnerhet åt den politiska överenskommelsen som Somalias ledare nådde den 16 april 2017 om att integrera regionala och federala styrkor i en enhetlig nationell säkerhetsstruktur som successivt kan påta sig huvudansvaret för att upprätthålla säkerheten, och ett snabbt inrättande av det nationella säkerhetsrådet och den nationella säkerhetstjänsten.

13.  Europaparlamentet erkänner Amisoms roll när det gäller att upprätthålla säkerhet och stabilitet, som gör det möjligt för Somalia att skapa politiska institutioner och utvidga statens auktoritet, i avvaktan på en överföring av säkerhetsansvaret till somaliska institutioner och styrkor. Parlamentet välkomnar Afrikanska unionens utredning av anklagelserna om sexuellt våld som begåtts av Amisoms trupper. Parlamentet efterlyser ett fullständigt genomförande av rekommendationerna i FN:s generalsekreterares rapporter om Somalia, och i linje med FN:s säkerhetsråds resolution 2272 (2016), och uppmanar AU och länder som bidrar med styrkor att se till att anklagelserna undersöks grundligt och korrekt och att de ansvariga ställs inför rätta. Parlamentet understryker vikten av möjligheten att förlänga Amisoms mandat efter maj 2018, och varnar för att en för tidig överföring av ansvaret till somaliska styrkor kan ha negativa effekter för stabiliteten på lång sikt.

14.  Europaparlamentet betonar behovet av att bekämpa straffrihet och se till att ansvar utkrävs för brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser som begåtts i Somalia. Parlamentet noterar den somaliska presidentens erbjudande av amnesti för vissa brott för dem som upphör med terroristhandlingar och våld och vill lämna al-Shabab och andra terroristgrupper, och uppmuntrar utvecklingen av lagstiftningen om amnesti.

15.  Europaparlamentet fördömer rekryteringen av barnsoldater av al-Shababrebeller och säkerhetsstyrkornas användning av barn som soldater och uppgiftslämnare, däribland användningen av tillfångatagna eller deserterade barnsoldater. Parlamentet påminner om att den somaliska regeringen har åtagit sig att återanpassa f.d. barnsoldater och ställa de som är ansvariga för deras rekrytering inför rätta. Parlamentet uppmanar internationella givare, däribland EU, att prioritera tillhandahållandet av rehabiliteringstjänster, utbildning och trygga skolor som en viktig faktor för att bryta den dödliga våldsspiralen. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att behandla barn som misstänks för samröre med al-Shabab i första hand som offer, och att ha barnets bästa och internationella skyddsnormer som vägledande principer.

16.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över att naturresurser, särskilt kol, fortfarande är en viktig källa till finansiering för terrorister och orsakar allvarlig miljöförstöring i Somalia. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur spårbarheten och system för tillbörlig aktsamhet kan utvidgas till att omfatta alla naturresurser som används för att fortsätta terrorism och våld. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang alla parter att säkerställa överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution som förbjuder export av somaliskt träkol.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Afrikanska unionen, presidenten, premiärministern och parlamentet i Somalia, FN:s generalsekreterare, FN:s säkerhetsråd, FN:s råd för mänskliga rättigheter samt den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen.

(1) Antagna texter, P8_TA(2017)0229.

Europaparlamentets resolution av den 16 november 2017 om Madagaskar (2017/2963(RSP))

P8_TA(2017)0445 RC-B8-0641/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Madagaskar, särskilt av den 7 maj 2009(1), 11 februari 2010(2), och 9 juni 2011(3), samt den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens undersökningsuppdrag i Madagaskar den 10–11 juli 2010,

–  med beaktande av informationen från WHO den 2 november 2017 om att det på senaste tiden utbrutit pest,

–  med beaktande av de avslutande iakttagelserna av den 22 augusti 2017 från FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna om den fjärde återkommande rapporten om Madagaskar,

–  med beaktande av uttalandet från FN:s särskilde rapportör John H. Knox i oktober 2016 efter att han avslutat sitt uppdrag på Madagaskar,

–  med beaktande av Södra Afrikas utvecklingsgemenskaps (SADC) extra toppmöte om Madagaskar den 20 maj 2011 och den färdplan som föreslogs av SADC:s medlingsgrupp efter att EU, Afrikanska unionen och SADC upphävt sanktionerna mot Madagaskar,

–  med beaktande av den särskilde rapportörens rapport av den 26 april 2017 om sitt besök på Madagaskar, med avseende på vilka skyldigheter de mänskliga rättigheterna för med sig i fråga om rätten till en säker, ren, hälsosam och hållbar miljö,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i det reviderade Cotonouavtalet,

–  med beaktande av Madagaskars konstitution,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare och EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter vad gäller yttrandefrihet på och utanför internet,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter som Madagaskar undertecknade 1969 och ratificerade 1971,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av det 120:e mötet i kommittén för de mänskliga rättigheterna, vilket hölls i Genève den 10 och 11 juli 2017 och där det gjordes en översyn av den fjärde återkommande rapporten om Madagaskar med avseende på landets genomförande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Efter fem år av politisk oro, varvid givarna ställt in programmen för utvecklingsbistånd till Madagaskar, hölls det trovärdiga och demokratiska parlamentsval i landet i oktober 2013 och presidentval i december 2013, varvid Hery Rajaonarimampianina valdes till president. Den politiska instabiliteten har förblivit, fastän alla begränsningar för samarbetet med den nya regeringen fallit bort i och med att förbindelserna med givarländerna återupptagits.

B.  Landet har fått en ny lag om kommunikationer, vilken utsatts för skarp kritik av madagaskiska journalister, i och med att den hänvisar till strafflagen för domar för tryckfrihetsbrott, vilket kan leda till att journalistyrket kommer att framstå som brottsligt. Situationen har lugnat sig, men utvecklingen verkar inte gå i rätt riktning.

C.  Presidentval ska i princip hållas nästa år, fastän inget exakt datum än så länge fastställts. Madagaskars president har uttalat sig positivt om en konstitutionell reform så att han kan förbli vid makten under valperioden och visat sig redo att förvränga de ändringar av vallagen som utarbetats av den nationella oberoende valkommissionen, samt av sakkunniga, det civila samhället och oppositionen. Dessa uttalanden har föranlett protester från hans politiska meningsmotståndare och delar av det civila samhället, där det råder oro för att detta kan handla om ett försök att fördröja valet och låta presidenten stanna kvar vid makten längre än vad hans konstitutionella ämbetsperiod skulle förutsätta. Detta kommer sannolikt att skapa ökad spänning i en redan ömtålig politisk situation.

D.  Den 10 juli 2017 förklarade Amnesty Internationals regiondirektör för södra Afrika att det markant börjat gå allt sämre för Madagaskar inom området mänskliga rättigheter, eftersom man flagrant åsidosätter rättsstaten. Över 50 % av alla fångar sitter i skyddshäkte utan rättegång och det inträffar övergrepp, såsom utomrättsliga avrättningar som verkställs av polisen och fängslanden av människorättsförsvarare, eftersom det inte finns någon fri och rättvis tillgång till rättslig prövning.

E.  Amnesty International har också dokumenterat rapporter om att tjänstemän inom brottsbekämpningen är ute för att hämnas, efter att det inträffat fall av lynchjustis. I februari 2017 påstås poliser ha bränt ner fem byar i Antsakabary efter att två av deras kolleger sägs ha dödats av byborna, och en äldre kvinna dog av brännskador under angreppet, eftersom hon inte kunde fly. Polisen undersöker nu detta fall, trots sin inblandning i det.

F.  Journalister och människorättsförsvarare utsätts för skrämseltaktik och trakasserier från myndighetshåll, varmed man försöker tysta ner dem och hindra deras undersökningsarbete eller deras arbete för de mänskliga rättigheterna. Sedan valen 2013 har många medier stängts och censurerats, med åberopande av ”respekten för rättsstaten” och den nödvändiga ”sanering av det audiovisuella landskapet” som förespråkats av kommunikationsministeriet.

G.  Under 2013 antog partskonferensen för konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) en åtgärdsplan för Madagaskar, med krav på att landet skulle förstärka sina insatser och utlysa ett embargo på exporten av alla lager av trävaror. Sedan dess har sekretariatet för Cites och Cites stående kommitté upprepade gånger konstaterat att Madagaskar inte rättat sig efter åtgärdsplanen. Enligt sekretariatet för Cites är det mycket vanligt att olaglig avverkning och brott mot miljölagarna får gå ostraffade. Personer som motsatt sig olaglig avverkning har däremot fällts inför domstolar, som själva löper ansenlig risk för korruption.

H.  Miljön på Madagaskar är en av de mest unika i världen, men landet är det fattigaste bland de länder i världen där det inte råder någon konflikt. Av invånarna har 92 % mindre än 2 US-dollar per dag att leva på och landet kommer på 154:e plats av 188 på FN:s index för mänsklig utveckling.

I.  Den olagliga handeln med virke och djurarter är ett avsevärt hot mot miljön och den biologiska mångfalden på Madagaskar, liksom också mot invånarnas miljörättigheter. Utvinningsindustrins miljöpåverkan, i förening med att det saknas insyn i hur den förvaltas, blir ofta till skada för lokalsamhällen och deras hållbara utveckling. Näten för olaglig handel påstås ha kopplingar till organiserad brottslighet, något som hotar landets demokratiska styrelsesätt. Enligt FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter och miljön är den olagliga avverkningen och handeln med ädelträ, samt gruvkoncessionerna, nära anknutna till våld mot lokalbefolkningen.

J.  Miljöaktivisten Clovis Razafimalala som fördömt den olagliga handeln med och utvinningen av palisander och annat virke har varit frihetsberövad sedan den 16 september 2016, på falska anklagelser för uppror, förstöring av offentliga handlingar och varor samt mordbrand, trots en flagrant avsaknad av bevis. Miljö- och människorättsförsvararen Raleva greps den 27 september 2017 för att ha gjort bruk av ”falsk titel” vid utfrågningar om ett guldgruvebolags verksamhet, efter det att gruvdriften förbjudits på grund av miljöförstöring. Raleva fick två år villkorligt den 26 oktober 2017. Augustin Sarovy, som är direktör för en icke-statlig organisation som kämpar mot den olagliga handeln med palisander, blev tvungen att fly till Europa sedan han mordhotats.

K.  Fernand Cello, som är en radiodirektör som blivit känd för sina undersökningar om känsliga frågor, såsom olaglig utvinning av safirer, åtalades den 6 maj 2017 för ”förfalskning och användning av förfalskningar”. Reporters Sans Frontières (RSF – Reportrar utan gränser) fördömde de regionala myndigheternas hårda behandling av direktören för Radio Jupiter, en behandling som byggde på falska anklagelser framförda av de personer som berörts av hans undersökningar.

L.  När Claudine Razaimamonjy greps på initiativ av Bianco (Bureau Indépendant Anti‑Corruption – den oberoende byrån mot korruption) för förskingring av allmänna medel i ett flertal kommuner blev detta en statsangelägenhet, eftersom hon är en nära bundsförvant och rådgivare till statsöverhuvudet Hery Rajaonarimampianina. Innan hon greps riktade gendarmeriet en förfrågan om att Jacqueline Raharimanantsoa Saholiniaina, Sylvie Randriantsara Linah och Claudine Razaimamonjy skulle ställas till dess förfogande för att förhöras. Sedan visade det sig att dessa tre kvinnor i själva verket är en och samma person, Claudine Razaimamonjy, som aldrig hörsammade kallelserna om att inställa sig till förhör.

M.  Fallet ”Claudine” föranledde en öppen konflikt mellan regeringen och domstolsväsendet, i och med att justitieministern personligen gått ut med offentliga upprop om att Claudine Razaimamonjy skulle försättas på fri fot och inte längre hållas i förvar av polisen. Domarnas fackförbund förklarade sig ha tagit anstöt av den ståndpunkt som intagits och av att regeringen direkt blandat sig i fallet, under åberopande av maktfördelningsläran och med betoning av att det ifrågavarande fallet inte alls hade någonting med politik att göra. I år har domarna strejkat redan tre gånger för att fördöma de upprepade fallen av skrämseltaktik och inblandning från regeringens sida i deras angelägenheter, samt för att än en gång bekräfta sin oberoende ställning.

N.  Sedan 1980-talet har Madagaskar varje år hemsökts av pestepidemier, men det senaste sjukdomsutbrottet, som tog sin början i augusti 2017 har varit särskilt våldsamt och drabbat större städer och områden där pesten inte är endemisk. Över 1 800 fall har rapporterats, varav 127 med dödlig utgång. Enligt WHO beror sjukdomens osedvanliga karaktär och snabba spridning i år på att hälso- och sjukvården försämrats till följd av den sociopolitiska kris som drabbat landet under de senaste åren. Enligt WHO:s uppskattningar råder det fortsatt hög risk för att pesten ytterligare ska sprida sig på nationell nivå.

O.  Den dominerande sedvanerätten i landet har gynnat skadliga traditionella seder och bruk, bland annat arrangerade äktenskap, tvångsäktenskap och tidiga äktenskap. Kvinnor och flickor drabbas fortfarande av sexuellt eller annat fysiskt våld, varvid mörkertalet är stort och lagföring sällsynt. Aborter är fortfarande förbjudna i landet, med stöd av en lag från 1920. Omkring tio kvinnor dör varje dag i samband med förlossningar. Abortförbudet kan leda till hemliga och riskfyllda havandeskapsavbrott som utförs av personer som saknar medicinsk utbildning.

1.  Europaparlamentet välkomnar att rättsstaten återupprättats på Madagaskar, i och med valen i oktober och december 2013. Parlamentet påminner Madagaskars myndigheter, och först och främst landets president, om att de har ansvaret för att upprätthålla och skydda medborgarnas rättigheter i hela landet, bland annat genom att förhindra alla övergrepp och brott, och att utöva sitt uppdrag att styra landet med oinskränkt aktning för rättsstaten. Parlamentet uppmanar dem att vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera utövandet av medborgarnas grundläggande friheter, bland dem också yttrandefriheten.

2.  Europaparlamentet hoppas att det kommer att gå lugnt och fridfullt till vid de kommande valen, så att de blir demokratiska och medger insyn. Parlamentet håller fast vid att den konstitutionella ordningen och den politiska stabiliteten måste bevaras och att det enda sättet att garantera att valet 2018 hålls i rätt tid och framstår som trovärdigt är med hjälp av dialog och uppbyggnad av samsyn. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet att göra allt för att valprocessen inför presidentvalet 2018 ska bli rättvis och fri.

3.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att det förekommer lynchjustis och att tjänstemän inom brottsbekämpningen varit inblandade i fall av utomrättsliga avrättningar. Parlamentet efterlyser en oberoende och opartisk undersökning av fallet med de fem nedbrända byarna i Antsakabary, där offren garanteras skydd mot alla repressalieangrepp om de skulle träda fram med bevis om denna fråga. Parlamentet uppmanar Madagaskars myndigheter att systematiskt göra opartiska undersökningar av utomrättsliga avrättningar, lagföra gärningsmännen och tillförsäkra offrens familjer skälig kompensation.

4.  Europaparlamentet uppmanar Madagaskars myndigheter att rätta sig efter sina skyldigheter enligt Cites, bland annat genom att med större kraft arbeta för att lagarna mot olaglig avverkning och handel verkligen ska följas.

5.  Europaparlamentet välkomnar den översyn av gruvlagen som pågår och uppmanar regeringen att se till att lagen efter översynen uppfyller internationella krav, såsom förhandsbedömning och samråd med flertalet berörda personer, tillgång till rättslig prövning och minimering av skadorna på miljön. Parlamentet uppmanar regeringen att ompröva de gruvtillstånd som utfärdats av övergångsregeringen och dra in de tillstånd som inte följer MECIE-dekretet.

6.  Europaparlamentet fördömer att journalister, människorättsförsvarare och miljöaktivister godtyckligt berövats sin frihet efter ogrundade anklagelser. Parlamentet vill att det definitivt ska bli slut på trakasserierna och skrämseltaktiken mot dem, ogillar alla åtgärder som vidtagits mot medierna före de senaste valen och yrkar på att alla individuella och kollektiva friheter fullständigt ska återställas. Parlamentet uppmanar Madagaskars regering att upphäva de restriktiva inslagen i lagen om kommunikationer.

7.  Europaparlamentet uppmanar Madagaskars regering att låta rättsväsendet arbeta i normal ordning, och med oberoende, i fallet ”Claudine”, liksom i samtliga fall av aktiv och passiv korruption. Parlamentet håller fast vid att det inte bör förekomma någon politisk inblandning i rättsväsendet och att Bianco fritt måste få utföra sina undersökningar av korruption. Parlamentet håller fast vid att maktfördelningsprincipen oinskränkt måste respekteras och att ett oberoende och opartiskt rättsväsende måste garanteras under alla omständigheter. Parlamentet anmodar Madagaskars myndigheter att ta i med större kraft mot korruptionen i landet och mot att brott får gå ostraffade, och se till att samtliga fall av korruption hamnar inför domstol.

8.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att utländska predikanter som tvingar elever att omvända sig till en extrem form av islam intensifierat sin verksamhet.

9.  Europaparlamentet betonar att EU och dess medlemsstater måste investera i stöd till och skydd för människorättsförsvarare, eftersom dessa har en nyckelroll för hållbar utveckling, varvid stödet också kan ta formen av bidrag från den nödfond för utsatta människorättsförsvarare som finns hos det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR).

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft transnationella företag till respekt för mänskliga rättigheter och principen om tillbörlig aktsamhet, enligt vad som föreskrivs i FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU att ägna uppmärksamhet åt att det ses till att förberedelserna inför det kommande presidentvalet lämnar utrymme för alla, medger insyn och blir allmänt accepterade, varvid uppmärksamheten även kan ta sig uttryck i form av ett tvåårigt paket med stöd till valförrättningen.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, rådet, AVS–EU-ministerrådet, Madagaskars regering, FN:s generalsekreterare, Södra Afrikas utvecklingsgemenskap och Afrikanska unionens kommission.

(1) EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 111. (2) EUT C 341 E, 16.12.2010, s. 72. (3) EUT C 380 E, 11.12.2012, s. 129.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 november 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens vägnar av partnerskapsavtalet om förbindelser och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Nya Zeeland, å andra sidan (15470/2016 – C8-0027/2017 – 2016/0366(NLE))

P8_TA(2017)0446 A8-0327/2017

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (15470/2016),

–  med beaktande av utkastet till partnerskapsavtal om förbindelser och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Nya Zeeland, å andra sidan (09787/2016),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 37 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 207, 212.1 samt artikel 218.6 andra stycket led a och artikel 218.8 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0027/2017),

–  med beaktande av sin resolution som inte avser lagstiftning av den 16 november 2017 om utkastet till beslut(1),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A8-0327/2017),

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Nya Zeeland.

(1) Antagna texter, P8_TA(2017)0447.

Europaparlamentets resolution som inte avser lagstiftning av den 16 november 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens vägnar av partnerskapsavtalet om förbindelser och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Nya Zeeland, å andra sidan (15470/2016 – C8-0027/2017 – 2016/0366(NLE) – 2017/2050(INI))

P8_TA(2017)0447 A8-0333/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (15470/2016),

–  med beaktande av utkastet till partnerskapsavtal om förbindelser och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Nya Zeeland, å andra sidan(1) (09787/2016),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 37 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 207, 212.1 samt artikel 218.6 andra stycket led a och artikel 218.8 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0027/2017),

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen om förbindelser och samarbete mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland(2), antagen i Lissabon 2007,

–  med beaktande av sin resolution om Nya Zeeland av den 25 februari 2016 om inledande av förhandlingar om frihandelsavtal med Australien och Nya Zeeland(3),

–  med beaktande av avtalet mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland om fastställande av en ram för Nya Zeelands deltagande i Europeiska unionens krishanteringsinsatser, undertecknad 2012(4),

–  med beaktande av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Nya Zeelands regering(5), som trädde i kraft 2009,

–  med beaktande av det 22:a interparlamentariska sammanträdet mellan EU och Nya Zeeland, som hölls i Bryssel den 23 mars 2017,

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 16 november 2017 om utkastet till beslut(6),

–  med beaktande av artikel 99.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0333/2017), och av följande skäl:

A.  Nya Zeeland har ett nära och historiskt partnerskap med Europeiska unionen och dess medlemsstater.

B.  Europeiska unionen delar gemensamma värden och principer med Nya Zeeland, inbegripet respekten för demokratiska principer, mänskliga rättigheter, grundläggande friheter, rättsstaten, inklusive internationell rätt, samt fred och säkerhet.

C.  Europeiska unionen är fortfarande Nya Zeelands tredje största handelspartner och båda parter upprätthåller en lång rad ekonomiska och kommersiella intressen.

D.  Den första fasta EU-ambassadören i Nya Zeeland tillträdde sitt ämbete i september 2016, vilket markerade den fullständiga övergången till självständighet för Europeiska unionens delegation i Nya Zeeland.

E.  Nya Zeeland har goda förbindelser med flera av EU:s närmaste partner, i synnerhet Australien och Förenta staterna. I detta sammanhang bör Wellingtonförklaringen från 2010 nämnas, som inrättade en ram för ett strategiskt partnerskap mellan Nya Zeeland och Förenta staterna, liksom avtalet om närmare ekonomiska förbindelser, som ingicks med Australien 1983.

F.  Nya Zeeland, som är medlem i OECD:s biståndskommitté (DAC) är en uppskattad utvecklingspartner och en viktig biståndsgivare vad gäller offentligt utvecklingsbistånd (ODA) sett till procent av BNI, som bidrar till hållbar utveckling och fattigdomsminskning i utvecklingsländer för att skapa en mer rättvis, mer säker och mer välmående planet.

G.  Nya Zeeland är tillsammans med Förenta staterna, Förenade kungariket, Kanada och Australien medlem i underrättelsesamarbetet ”Five eyes”. Andra EU-medlemsstater (Frankrike, Tyskland, Italien, Nederländerna, Belgien, Sverige, Danmark och Spanien) är en del av ett lösare samarbete, det så kallade ”Fourteen eyes”.

H.  Nya Zeelands särskilda fokus är att utveckla förbindelserna i Asien och Stillahavsområdet, i synnerhet förbindelserna med Kina, Sydostasien och Japan, och landet bidrar till den regionala stabiliteten i Sydostasien och sydvästra Stillahavsområdet.

I.  Ett integrerat Asien och Stillahavsområde, i vilket Nya Zeeland spelar en framträdande roll, bidrar till ett globalt värde- och regelbaserat system och därmed till unionens egen säkerhet.

J.  Nya Zeeland är en av de grundande medlemmarna av Stillahavsöarnas forum och har ett strategiskt partnerskap med Asean.

K.  Nya Zeeland har ingått bilaterala frihandelsavtal med Australien, Singapore, Thailand, Kina, Hong Kong, Taiwan, Malaysia och Sydkorea, samt multilaterala handelsavtal genom Stillahavsområdets strategiska och ekonomiska partnerskapsavtal med Singapore, Chile och Brunei, ett frihandelsavtal mellan Asean, Australien och Nya Zeeland samt ett frihandelsavtal mellan Nya Zeeland och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC). Kina och Nya Zeeland strävar efter att uppgradera sina handelsavtal.

L.  Nya Zeeland är även part i, och har ratificerat, uppgörelsen om Stillahavspartnerskapet och är en aktiv part i förhandlingarna i samband med det regionala övergripande ekonomiska partnerskapet (RCEP).

M.  Nya Zeeland var en icke-permanent medlem av FN:s säkerhetsråd under en tvåårsperiod från 2015 till 2016, under vilken landet med starkt ledarskap och visioner innehade ordförandeskapet för FN:s säkerhetsråd vid två tillfällen.

N.  Nya Zeeland är sedan länge medlem av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), Internationella valutafonden (IMF), Världsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB), samt en av medlemmarna i den nyligen inrättade, Shanghaibaserade Asiatiska banken för infrastrukturinvesteringar (AIIB).

O.  Nya Zeeland har även medverkat i FN:s fredsbevarande insatser i bland annat Bosnien, Kosovo, Sierra Leone och Afghanistan. I Afghanistan ledde landet en återuppbyggnadsgrupp i provinsen Bamyan liksom utbildningsuppdrag för att hjälpa till att utveckla Afghanistans nationella armé, och det medverkade dessutom i Eupol-uppdraget fram till och med 2012 för att bidra till att återupprätta lag och ordning.

P.  Nya Zeeland har utfört ett icke-stridande utbildningsuppdrag i Irak sedan år 2015 med syftet att utbilda anställda inom de irakiska säkerhetsstyrkorna som ett led i kampen mot IS/Daish.

Q.  År 1893 var Nya Zeeland det första landet i världen som införde allmän rösträtt.

R.  Nya Zeeland är en förespråkare för ”grön” produktion, särskilt på livsmedelsområdet, och har arbetat för omfattande, globala klimatavtal inom FN:s ramkonvention om klimatförändringar, genomförandet av Parisavtalet (COP 21) och effektiva åtgärder för att begränsa klimatförändringarna i samtliga utvecklade länder och utvecklingsländer med stora utsläpp, bland annat genom sitt pionjärarbete för att inrätta ett nationellt system för handel med utsläppsrätter.

S.  Nya Zeeland och Europeiska unionen samarbetar för att främja hållbar utveckling, motståndskraft och begränsning för att komma till rätta med klimatförändringarnas effekter i Asien och Stillahavsområdet, särskilt genom att främja den systematiska användningen av förnybar energi.

T.  Europeiska unionen och Nya Zeeland arbetar tillsammans för att främja hållbar utveckling och begränsa klimatförändringarnas inverkan på Stillahavsområdet, och lägger särskild vikt vid den roll som förnybara energikällor spelar.

U.  Nya Zeeland bidrar till Internationella fonden för Irland, en organisation som arbetar för att främja ekonomiska och sociala framsteg samt uppmuntra till och underlätta för samhällsdialog och försoning.

1.  Europaparlamentet välkomnar ingåendet av partnerskapsavtalet om förbindelser och samarbete, som kommer att tillhandahålla en framåtblickande politisk ram inom vilken förbindelserna och samarbetet mellan EU och Nya Zeeland om hållbar utveckling och i ett stort antal frågor kommer att utvecklas ännu mer flera år framöver för att möta nya ambitioner och förväntningar.

2.  Europaparlamentet stöder inledandet av förhandlingarna om frihandelsavtalet mellan EU och Nya Zeeland, som måste föras i en anda av ömsesidighet och gemensam nytta, och med hänsyn tagen till vissa jordbruksprodukters och andra produkters känslighet. Parlamentet betonar att det är viktigt att stärka den politiska dialogen och förbättra samarbetet kring ekonomisk tillväxt, jobbskapande, handel och investeringar.

3.  Europaparlamentet uppskattar premiärminister Bill Englishs gest när han underströk och ånyo bekräftade åtagandet vad gäller de särskilda förbindelserna med Europa genom att förlägga sitt första officiella besök utomlands till Europeiska unionen, Europaparlamentet, London och Berlin i januari 2017, bara en månad efter att han utnämnts till premiärminister.

4.  Europaparlamentet är medvetet om de starka och historiska bilaterala förbindelser som finns mellan Nya Zeeland och EU:s medlemsstater, inbegripet kulturella, ekonomiska och mellanmänskliga band.

5.  Europaparlamentet framhåller Europeiska unionens samarbete med Nya Zeeland om fred, säkerhet, regional stabilitet i Asien och Stillahavsområdet, jordbruk, hållbar utveckling, fiske och havsfrågor, transport, humanitärt bistånd, sanitära åtgärder, energi, miljö och klimatförändringar.

6.  Europaparlamentet framhåller Europeiska unionens samarbete med Nya Zeeland i fråga om att stärka miljö- och världshavsförvaltningen, vilket är nödvändigt för att uppnå bevarande och hållbar användning av resurser.

7.  Europaparlamentet noterar färdplanen för vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan EU och Nya Zeeland om forskning och innovation. Parlamentet uppmuntrar till ytterligare investeringar och nya möjligheter för vetenskapligt, akademiskt och tekniskt samarbete.

8.  Europaparlamentet välkomnar de artiklar i partnerskapsavtalet om förbindelser och samarbete som rör samarbete i kampen mot terrorism, särskilt åtagandena att utbyta information om terroristgrupper och -nätverk samt att utbyta synpunkter på hur man kan förebygga, motverka och bekämpa terrorism och relaterad propaganda, radikalisering och it-brottslighet, samtidigt som man säkerställer att de mänskliga rättigheterna värnas och rättsstaten respekteras.

9.  Europaparlamentet framhåller Nya Zeelands deltagande i EU-ledda krishanteringsinsatser för att främja internationell fred och säkerhet samt landets medverkan i insatser mot sjöröveri inom Eunavfor Atalanta utanför Afrikas horn, i Eupol Afghanistan och i samband med Eufor Altheaoperationen i Bosnien och Hercegovina.

10.  Europaparlamentet lovordar Nya Zeelands långvariga åtagande inom den internationella koalitionen mot terrorism. Parlamentet erinrar om att Nya Zeeland kan spela en betydande roll i kampen mot internationell terrorism i Asien och Stillahavsområdet. Parlamentet gläder sig över att landet redan ger stöd åt regeringar och icke-statliga organisationer i sydostasiatiska länder i kampen mot våldsbejakande extremism och radikalisering.

11.  Europaparlamentet inser Nya Zeelands roll som medförslagsställare till FN:s säkerhetsråds resolutioner om Syrien och fredsprocessen i Mellanöstern i slutet av 2016, när landet var medlem av FN:s säkerhetsråd.

12.  Europaparlamentet välkomnar Nya Zeelands långvariga engagemang för Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och lovordar landets insatser till förmån för, och konstruktiva bidrag till, Internationella brottmålsdomstolens utveckling och effektivisering som ett medel för att stärka fred och internationell rättvisa.

13.  Europaparlamentet välkomnar att Nya Zeeland ratificerat Parisavtalet om klimatförändringar (COP 21) och ser positivt på att mer än 80 procent av landets elektricitet kommer från förnybara energikällor.

14.  Europaparlamentet noterar energipartnerskapet för Stillahavsområdet mellan EU och Nya Zeeland. Parlamentet uppmanar båda parter att öka samarbetet kring hållbar energi i linje med FN-initiativet ”Hållbar energi för alla”.

15.  Europaparlamentet erkänner Nya Zeelands bidrag i samband med skyddet, bevarandet och den hållbara användningen av marina resurser samt marin forskning.

16.  Europaparlamentet anser att Nya Zeeland är en viktig partner i samarbetet om och skyddet av miljön i Stillahavsområdet och i Antarktis.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna samt Nya Zeelands regering och parlament.

(1) EUT L 321, 29.11.2016, s. 3. (2) EUT C 32, 6.2.2008, s. 1. (3) Antagna texter, P8_TA(2016)0064. (4) EUT L 160, 21.6.2012, s. 2. (5) EUT L 171, 1.7.2009, s. 28. (6) Antagna texter, P8_TA(2017)0446.

Europaparlamentets resolution av den 16 november 2017 om EU–Afrika-strategin: en satsning på utveckling (2017/2083(INI))

P8_TA(2017)0448 A8-0334/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik Delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa, som lades fram för Europeiska rådet vid dess möte den 28 och 29 juni 2016,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 7 juni 2017 från parlamentet, rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, och kommissionen, om det nya europeiska samförståndet om utveckling Vår värld, vår värdighet, vår framtid,

–  med beaktande av Förenta nationernas toppmöte om hållbar utveckling och det slutdokument som antogs av FN:s generalförsamling den 25 september 2015 Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, och de 17 målen för hållbar utveckling,

–  med beaktande av principerna för ansvarsfulla investeringar i jordbruket och livsmedelssystem, som utarbetades i kommittén för globalt tryggad livsmedelsförsörjning (CSF-RAI) i syfte att bidra till uppnåendet av det första och andra målet för hållbar utveckling.

–  med beaktande av Addis Abeba-agendan om utvecklingsfinansiering från 2015,

–  med beaktande av Parisavtalet om klimatförändring från 2015,

–  med beaktande av Africa Action-toppmötet som hölls den 16 november 2016 för att befästa den afrikanska dimensionen av COP 22,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 februari 2016 om EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter (COM(2016)0087),

–  med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000(1) (nedan kallat Cotonouavtalet), och dess reviderade versioner från 2005 och 2010,

–  med beaktande av den gemensamma strategin EU–Afrika, som antogs av afrikanska och europeiska stats- och regeringschefer vid toppmötet i Lissabon den 9 december 2007, och av de två handlingsplaner som antogs i Accra i oktober 2007 (för perioden 2008–2010) och Tripoli i november 2010 (för perioden 2011–2013),

–  med beaktande av slutsatserna från det fjärde toppmötet mellan EU och Afrika som hölls i Bryssel den 2 och 3 april 2014, den färdplan som fastställer mötesformatet (Kairo-formatet) och områdena för samarbete mellan de två kontinenterna för perioden 2014–2017 och EU:s och Afrikas förklaring om migration och rörlighet,

–  med beaktande av Agenda 2063, som Afrikanska unionen (AU) antog i maj 2014,

–  med beaktande av rapporten om utkastet till rekommendationer om den institutionella reformen av Afrikanska unionen The Imperative to Strengthen our Union, utarbetad av Paul Kagamé,

–  med beaktande av det tredje interkontinentala forumet för det civila samhället som hölls i Tunis den11–13 juli 2017, där man begärde att ett större deltagande från organisationer och privatpersoner i det civila samhället ska ges en central plats i EU–Afrika-strategin,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 7 juni 2017 En strategi för resiliens i EU:s yttre åtgärder (JOIN(2017)0021),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1601 av den 26 september 2017 om inrättande av Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU), EFHU-garantin och EFHU-garantifonden(2),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 5 juli 2016 till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 230/2014 om inrättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred (COM(2016)0447),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 22 november 2016 Ett förnyat partnerskap med länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, (JOIN(2016)0052),

–  med beaktande av de olika meddelandena från kommissionen om förbindelserna mellan EU och Afrika, särskilt meddelandena av den 27 juni 2007 Från Kairo till Lissabon – Det strategiska partnerskapet (COM(2007)0357), av den 17 oktober 2008 Ett år efter Lissabon: Det praktiska genomförandet av partnerskapet Afrika–EU (COM(2008)0617) och av den 10 november 2010 om konsolidering av förbindelserna mellan EU och Afrika: 1,5 miljarder människor, 80 länder, två världsdelar, en framtid (COM(2010)0634,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet till Europaparlamentet och rådet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 4 maj 2017 Förnyad kraft åt partnerskapet mellan Afrika och EU (JOIN(2017)0017) och rådets slutsatser om ärendet av den 19 juni 2017,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om förbindelserna mellan EU och Afrika och AVS-länderna, särskilt resolutionen av den 4 oktober 2016 om framtiden för förbindelserna mellan AVS och EU efter 2020(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om EU:s förvaltningsfond för Afrika: konsekvenserna för utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2016 om EU-rapporten om en konsekvent politik för utveckling 2015(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2016 om ökning av utvecklingssamarbetets effektivitet(6),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för internationell handel och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0334/2017), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionens förbindelser med de afrikanska länderna är historiskt rotade, och våra öden är nära kopplade till varandra. EU är Afrikas viktigaste partner på ekonomi- och handelsområdet och i fråga om utveckling, humanitärt bistånd och säkerhet.

B.  Partnerskapet mellan Afrika och EU behöver förses med en ny vision som återspeglar den politiska, ekonomiska, miljömässiga och sociala utvecklingen på båda kontinenter. Vi måste anpassa oss till nya aktörer på den internationella arenan – till exempel Kina – och gå mot ett förstärkt, moderniserat och mer politiskt partnerskap som är inriktat på att försvara våra viktigaste gemensamma intressen.

C.  Förbindelserna mellan EU och Afrika ska bygga på principerna om ömsesidig förståelse och ömsesidigt intresse samt på delade gemensamma värderingar inom ramen för ett ömsesidigt partnerskap.

D.  Förbindelserna mellan EU och Afrika grundar sig på olika rättsliga instrument och politiska strategier, och det är viktigt att öka samverkanseffekterna och samstämdheten mellan dem för att göra partnerskapet mer effektivt och hållbart.

E.  Cotonouavtalet mellan 79 AVS-länder, varav 48 är länder i Afrika söder om Sahara, och EU är det viktigaste partnerskapet mellan EU och Afrika. EU har också upprättat förbindelser med afrikanska länder som inte är parter i Cotonou-avtalet. AVS–EU-partnerskapet inrättades när AVS-länderna ännu inte hade upprättat sina nuvarande regionala och kontinentala samarbetsstrukturer. Uppkomsten av AU 2003 och den gemensamma strategin EU–Afrika 2007 gör det nödvändigt att effektivisera de olika politiska ramarna mellan EU och Afrika. Målet att ”behandla Afrika som en enhet” uttrycks tydligt i inledningen till den gemensamma strategin EU–Afrika.

F.  EU samarbetar med de afrikanska länderna i en politisk och institutionell dialog som förs framåt genom toppmötena mellan EU och Afrika, den mellanstatliga organisationen Unionen för Medelhavsområdet och samarbetsorganen inom ramen för AVS–EU-samarbetet, inklusive på parlamentsnivå genom den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, EU:s delegation till den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet och Panafrikanska parlamentet.

G.  Elfte europeiska utvecklingsfonden (EUF) har en budget på 30,5 miljarder EUR, av vilka 900 miljoner EUR är avsatta för den fredsbevarande resursen för Afrika och 1,4 miljarder EUR ska användas för EU:s förvaltningsfond för Afrika. Mer än 5 miljarder EUR har gått till att täcka afrikanska länders behov inom ramen för det europeiska grannskapsinstrumentet, och 845 miljoner EUR har avsatts till det panafrikanska programmet inom instrumentet för utvecklingssamarbete för att genomföra den gemensamma strategin EU–Afrika.

H.  Nästa toppmöte mellan AU och EU, som ska hållas i Abidjan den 29 och 30 november 2017 på temat ”Investeringar i ungdomen”, är en möjlighet att inrätta, stödja och utveckla ekonomiska förhållanden där det råder verklig jämlikhet mellan partner som önskar försvara viktiga gemensamma intressen.

I.  Den nya gemensamma strategin EU–Afrika måste ingå i det framtida avtal som ska ersätta Cotonouavtalet.

J.  EU är en mångårig partner och en viktig garant för säkerheten på den afrikanska kontinenten, som är ett ämne av största vikt. Säkerheten och en hållbar tillväxt på den europeiska kontinenten är i hög grad och direkt beroende av stabiliteten och utvecklingen på den afrikanska kontinenten och vice versa.

K.  Ett konstant stöd för ett effektivt genomförande av den afrikanska freds- och säkerhetsstrukturen samt engagemanget från EU, AU och andra internationella aktörer på plats i Afrika är mycket viktigt för utvecklingen och stabiliteten på den afrikanska kontinenten.

L.  Migration har en framträdande plats i den globala strategin för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik och utgör en prioriterad fråga i EU:s yttre förbindelser, inklusive i dess förbindelser med Afrika. Afrika och Europa har ett gemensamt intresse och ansvar för migration och rörlighet, inklusive i arbetet med att bekämpa människohandel och människosmuggling, och migrationen kan hanteras enbart med globala lösningar som bygger på solidaritet, delat ansvar, respekt för migranters rättigheter och folkrätten samt en effektiv användning av instrument för utvecklingssamarbete.

M.  Mer än 218 miljoner människor lever i extrem fattigdom i Afrika. Den andel av befolkningen som lever i extrem fattigdom i länderna i Afrika söder om Sahara minskade från 56 procent 1990 till 43 procent 2012. 33 av de 47 minst utvecklade länderna är belägna på den afrikanska kontinenten, vilket gör partnerskapet mellan EU och Afrika till ett viktigt verktyg för att genomföra 2030-agendan för hållbar utveckling och uppnå målen för hållbar utveckling, framför allt utrotningen av fattigdom.

N.  I Afrika beräknas behovet av infrastruktur uppgå till ett värde av 75 miljarder EUR per år, konsumtionsmarknadens värde förväntas uppgå till 1 000 miljarder US-dollar 2020, utländska direktinvesteringar förväntas öka stadigt till uppskattningsvis 144 miljarder US-dollar 2020 och befolkningen uppgår nu till 1 miljard människor.

O.  Den afrikanska exporten domineras fortfarande av obearbetade produkter, och en stor del av dessa exportprodukter omfattas av system för handelsförmåner. Fritt marknadstillträde för de flesta afrikanska produkter stärker de afrikanska ländernas kapacitet, konkurrenskraft och deltagande på världsmarknaderna om det åtföljs av bland annat strategier som syftar till varaktig hållbar industrialisering och landsbygdsproduktivitet som viktiga vägar för utveckling.

P.  Demografiska trender måste beaktas, med tanke på att Afrikas befolkning enligt vissa beräkningar kan komma att uppgå till 2,5 miljarder 2050, varav de flesta är unga människor, medan Europa förväntas ha en betydligt äldre befolkning. Det är därför mycket viktigt att miljontals arbetstillfällen skapas och att vi bidrar till och stöder kvinnors och unga människors egenmakt, särskilt genom utbildning, tillgång till hälso- och sjukvård och vidareutbildning på den afrikanska kontinenten.

Förstärkt politisk dialog mellan EU och Afrika: en förutsättning för ett förnyat strategiskt partnerskap

1.  Europaparlamentet tar del av det nya meddelandet om förnyad kraft åt partnerskapet mellan Afrika och EU, som syftar till att ge ny kraft åt partnerskapet mellan Afrika och EU för att stärka och fördjupa det i riktning mot välstånd och stabilitet på de två kontinenterna, i enlighet med de åtaganden som gjordes i samband med anslutningen till målen för en hållbar utveckling, det nya europeiska samförståndet om utveckling, som tjänar som en uppsättning riktlinjer för den europeiska utvecklingspolitiken, den globala strategin för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik samt Agenda 2063.

2.  Europaparlamentet påminner om att Afrika är en viktig strategisk partner för EU, och anser att förbindelserna mellan EU och AU måste intensifieras genom en reviderad och utvidgad dialog som omfattar principerna om öppenhet och goda styrelseformer, så att man kan få till stånd en situation som gynnar båda parter och ett jämlikt och hållbart samarbete för att bemöta gemensamma utmaningar och säkra gemensamma fördelar, samtidigt som principen om egenansvar säkerställs och de särskilda omständigheterna och utvecklingsnivån i varje partnerland beaktas.

3.  Europaparlamentet begär att det framtida partnerskapet ska inriktas på de prioriterade områden som både AU och EU har identifierat, till exempel

4.  Europaparlamentet påminner om att budgetstöd är det bästa sättet att genomföra anslag på, eftersom det ger förvaltningar möjlighet att fastställa behov och prioriteringar. Parlamentet påminner om att allmänt och sektorsspecifikt budgetstöd gör det möjligt att stödja utvecklingsstrategier och säkerställa största möjliga utnyttjande.

5.  Europaparlamentet ser positivt på att huvudtemat för det femte toppmötet mellan EU och AU, som ska hållas i Elfenbenskusten i november 2017, är Ungdomar, med tanke på temats betydelse för båda kontinenters framtid.

6.  Europaparlamentet påminner om den betydelse och effektivitet som kännetecknar AVS–EU-samarbetet och de resultat som har uppnåtts på utvecklingsområdet. Parlamentet betonar att denna rättsligt bindande ram måste upprätthållas efter 2020. Parlamentet framhåller att samarbetet behöver intensifieras och dess regionala dimension utvecklas, även genom ett utökat samarbete med AU, de regionala ekonomiska gemenskaperna och andra regionala organisationer. Parlamentet efterfrågar ett mer strategiskt, pragmatiskt, omfattande och strukturerat förhållningssätt till politisk dialog vid förhandlingarna om det avtal som ska ersätta Cotonouavtalet.

7.  Europaparlamentet begär att den parlamentariska dimensionen av AVS–EU-samarbetet ska förstärkas. Parlamentet betonar att den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen är ett unikt forum för interaktion som spelar en central roll i arbetet för att stärka demokratin, rättsstatsprincipen och respekten för mänskliga rättigheter.

8.  Europaparlamentet understryker att översynen av den europeiska grannskapspolitiken erbjuder möjligheter att förbättra samordningen av grannskapspolitiken och politiken för övriga afrikanska länder genom inrättandet av utökade samarbetsramar om regionala frågor som exempelvis säkerhet, energi och till och med migration.

9.  Europaparlamentet bekräftar att det inom ramen för partnerskapet Afrika–EU behövs en samordnad strategi mellan EU:s medlemsstater och mellan EU och medlemsstaterna, såsom föreskrivs i artikel 210 i EUF-fördraget. Parlamentet påminner också om att respekten för EU:s princip om en konsekvent politik för utveckling är nödvändig såväl i europeiska som i afrikanska strategier och initiativ om målen för hållbar utveckling ska kunna uppnås.

10.  Europaparlamentet begär att principen om en konsekvent politik för utveckling ska integreras fullt ut i EU:s handelsförbindelser med Afrika, vilket innebär att rättsligt bindande klausuler om handel och hållbar utveckling införs i alla EU:s handelsavtal med afrikanska länder, i linje med kommissionens åtagande i strategin ”Handel för alla”.

11.  Europaparlamentet framhåller på nytt hur viktigt det är att medlemsstaterna fullgör sitt åtagande att avsätta 0,7 procent av BNP till offentligt utvecklingsbistånd för att stärka samarbetet med Afrika.

12.  Europaparlamentet delar viljan att fördjupa allianser mellan EU och Afrika för att ta itu med frågor om global styrning. Parlamentet framhåller i detta avseende att dialogen med AU behöver stärkas och dess finansiella oberoende säkerställas, i enlighet med finansieringsbeslutet från Kigali, genom att dess beroende av extern finansiering minskas. Parlamentet tar del av förslagen i rapporten från Paul Kagamé som syftar till att stärka AU för att ge ny kraft åt den politiska afrikanska integrationen.

13.  Europaparlamentet framhåller den roll som det civila samhället spelar, inklusive icke-statliga organisationer, religiösa organisationer, ungdoms- och kvinnorättsorganisationer, privata sektorn, fackföreningar, parlamentariska församlingar, lokala myndigheter och diasporan, var och en med sina egna särdrag – när det gäller att konsolidera den politiska dialogen mellan EU och Afrika för att säkerställa ett partnerskap som sätter människan i centrum.

14.  Europaparlamentet betonar att det civila samhället i högre grad måste delta i partnerskapet Afrika–EU så att dess kapacitet stärks, särskilt genom att expertkunskaper överförs och genom att dess deltagande i utformningen och genomförandet av relevanta reformer och strategier säkerställs. Parlamentet anser att det civila samhällets deltagande är mycket viktigt för den offentliga ansvarsskyldigheten. Parlamentet stöder de olika plattformar som inrättas för att göra det civila samhället till en central aktör i partnerskapet, särskilt det gemensamma årliga forumet som syftar till att genomföra färdplanen för EU och Afrika. Parlamentet beklagar dock att forumet aldrig har hållits och uppmanar EU och AU att omedelbart tillföra de finansiella och politiska medel som behövs för att säkerställa att alla aktörer kan delta i partnerskapet på ett meningsfullt sätt, inklusive inom ramen för detta femte toppmöte mellan AU och EU.

Uppbyggnad av stater och samhällen med större resiliens till fördel för alla människor, särskilt ungdomar, i syfte att uppfylla målen för hållbar utveckling

15.  Europaparlamentet anser att man måste göra resiliens – i alla dess fem dimensioner – till en viktig del i den nya EU–Afrika-strategin.

Politisk resiliens

16.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att främja goda styrelseformer, demokrati, rättsstatsprincipen och respekt för mänskliga rättigheter, men att man också måste vidta åtgärder för att bekämpa korruption på båda kontinenter, eftersom de är essentiella delar av en hållbar utveckling.

17.  Europaparlamentet uppmanar därför till en uppriktig dialog med alla parter som bygger på ömsesidig respekt och som handlar om att göra dessa värden och principer till en viktig del av samarbetet, framför allt genom att göra utvecklingsbiståndet villkorligt av att de respekteras till fullo.

18.  Europaparlamentet betonar att det är ytterst viktigt att man med större beslutsamhet tar itu med utmaningarna med samhällsstyrningen på båda kontinenter för att skapa rättvisare, stabilare och säkrare samhällen. Parlamentet understryker att mänskliga rättigheter och samhällsstyrning även fortsättningsvis måste upprätthållas och främjas på grundval av befintliga internationella rättsliga instrument, lagar, principer och mekanismer, inklusive i afrikanska regionala samhällsstyrningsorgan såsom Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter och dess protokoll, Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning, Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter och Afrikanska domstolen för mänskliga och folkens rättigheter, för att stärka egenansvaret.

19.  Europaparlamentet påminner om hur viktig Internationella brottmålsdomstolen är för att bekämpa straffrihet och värna om värdena fred, säkerhet, jämlikhet, rättvisa och kompensation som den är ett verktyg för. Parlamentet uppmanar Europeiska unionen och de afrikanska staterna att fortsätta stödja Romstadgan och Internationella brottmålsdomstolen. Parlamentet uppmanar med kraft alla signatärer av Romstadgan att ratificera den så snart som möjligt.

20.  Europaparlamentet stöder anordnandet av en gemensam konferens på hög nivå mellan AU och EU om valprocesser, demokrati och samhällsstyrning i Afrika och Europa, och begär att Europaparlamentet, Panafrikanska parlamentet, den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen och den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet ska involveras till fullo. Parlamentet begär att kopplingarna mellan de olika församlingarna ska stärkas i syfte att främja samverkanseffekter och samstämdheten i gemensamma åtgärder.

Säkerhetsmässig resiliens

21.  Europaparlamentet upprepar att säkerhet och utveckling är nära förbundna med varandra. Parlamentet påpekar att man i högre grad behöver integrera säkerhetsfrågor och utvecklingsmål för att ta itu med de specifika problemen med instabila stater och främja stater och samhällen med större resiliens. Parlamentet konstaterar att detta bör göras genom särskilda instrument och ytterligare finansiering.

22.  Europaparlamentet efterlyser ett närmare samarbete mellan EU och Afrika på området för säkerhet och rättvisa med avseende på den internationella rättsliga ramen i syfte att utifrån ett helhetsperspektiv ta itu med problem och bättre bekämpa organiserad brottslighet, människohandel och smuggling, särskilt när det gäller barn, och terrorism. Parlamentet anser att de åtgärder som EU vidtar bör samverka med de strategier som antas av de afrikanska länderna, särskilt de som avser fred och säkerhet i Agenda 2063.

23.  Europaparlamentet betonar att EU, AU, regionala organisationer och andra relevanta politiska aktörer i Afrika behöver samarbeta på säkerhetsområdet för att öka utvecklingsländernas kapacitet, reformera deras säkerhetssektorer och stödja verksamhet på området för avväpning, demobilisering och återanpassning (DDR) av före detta stridande.

24.  Europaparlamentet påminner om att terrorismen är ett globalt hot som påverkar regional fred och stabilitet, hållbar utveckling och inre säkerhet, och som måste bekämpas på ett samordnat sätt av nationella förvaltningar, regionala och internationella organisationer och europeiska byråer. Parlamentet begär ett förstärkt samarbete inom ramen för EU–Afrika-strategin som syftar till att förhindra straffrihet och främja rättsstatsprincipen och utbyggnaden av polis- och rättsväsendets kapacitet för att underlätta utbytet av information och bästa praxis samt förebygga, motverka och bekämpa finansieringen av terrorism och organiserad brottslighet och väcka åtal mot dem. Parlamentet noterar att strategin mot terrorism också bör inbegripa åtgärder för att främja interreligiös dialog och förhindra radikalisering i Afrika och Europa, särskilt bland unga människor, som leder till våldsam extremism.

25.  Europaparlamentet betonar att de olika uppdrag och insatser som EU genomför i Afrika har stor betydelse. Parlamentet välkomnar inrättandet av den gemensamma G5 Sahel-styrkan. Parlamentet begär att europeiska freds- och säkerhetsinsatser ska intensifieras i samarbete med afrikanska och internationella partner och att arbetet med att göra den afrikanska freds- och säkerhetsstrukturen helt operativ ska stödjas. Parlamentet efterlyser ett inledande EU-bidrag till AU:s fredsfond för verksamhet som faller inom ramen för ”medling och diplomati”.

Miljömässig resiliens

26.  Europaparlamentet påminner om att Afrika är särskilt utsatt för effekterna av klimatförändringarna. Parlamentet anser att EU måste utveckla en strategisk metod för att bygga upp klimatresiliens samt stödja afrikanska länder, särskilt de minst utvecklade länderna, i deras arbete med att minska växthusgasutsläpp och anpassa sig. Parlamentet understryker att klimatförändringarna mångfaldigar riskerna för konflikter, torka, svält och migration, vilket visas av den senaste svältkatastrofen i Sydsudan, Nigeria och Somalia. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att EU absolut måste främja och respektera det åtagande som gjordes i Paris 2015 om att anslå 100 miljarder US-dollar till utvecklingsländerna fram till 2020. Parlamentet efterlyser nya former av samarbete mellan EU och Afrika för att minska hindren för finansiering och tekniköverföring.

27.  Europaparlamentet betonar att Afrika har en rik och mångskiftande naturlig miljö. Parlamentet begär att skyddet av den biologiska mångfalden ska sättas i centrum på AU:s och EU:s politiska dagordning. Parlamentet begär att EU–Afrika-strategin ska samverka med prioriteringarna i EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter samt skydda naturarvet och, i synnerhet, naturparker.

28.  Europaparlamentet vill se att större investeringar görs på området för förnybar energi och cirkulär ekonomi för att ytterligare stimulera åtgärder som bidrar till respekten för miljön och skapar arbetstillfällen. Parlamentet påminner om att tillgången till överkomlig, pålitlig, hållbar och modern energi för alla är avgörande för tillgodoseendet av grundläggande mänskliga behov, mycket viktig för alla former av ekonomisk verksamhet och en av de främsta drivkrafterna för utveckling. Parlamentet efterlyser fortsatt EU-stöd till initiativet för förnybar energi i Afrika, och välkomnar kommissionens förslag om att inleda ett nytt forsknings- och innovationspartnerskap mellan EU och Afrika om klimatförändringar och hållbar energi.

29.  Europaparlamentet uppmanar partnerskapet mellan Afrika och EU att fokusera på jordbruk och livsmedelsförsörjning i ett långsiktigt perspektiv och att främja samverkanseffekter mellan livsmedelsförsörjning och klimatåtgärder. Parlamentet uppmanar med kraft EU att i detta sammanhang öka sitt stöd till hållbart jordbruk, skogsjordbruk och agroekologiska metoder som respekterar traditionell markanvändning och säkerställer tillgång till mark, vatten och fria sorter av utsäde. Parlamentet uppmanar dessutom EU att hjälpa småskaliga producenter/jordbrukare och boskapsskötare att uppnå livsmedelstrygghet genom att bygga upp och investera i infrastruktur i linje med CFS principer för ansvarsfulla investeringar i jordbruket och livsmedelssystem och att stödja inrättandet av kooperativ. Parlamentet framhåller också den kapacitet och erfarenhet som organisationer i det civila samhället har förvärvat på lokal nivå i fråga om hållbart jordbruk.

30.  Europaparlamentet välkomnar EU:s initiativ med krav på bättre förvaltning av och en mer transparent handel med naturresurser. Parlamentet anser att hållbar förvaltning av och handel med naturresurser, såsom mineraler, timmer och vilda djur och växter skulle möjliggöra för resursrika länder och deras befolkningar att ytterligare dra nytta av dem. Parlamentet påminner om att man enligt EU:s lagstiftning om konfliktmineraler behöver införa åtföljande åtgärder enligt ett integrerat tillvägagångssätt som uppmuntrar till tillämpning av internationella standarder för tillbörlig aktsamhet, enligt OECD:s riktlinjer. Parlamentet begär att EU och Afrika ska ta fram en gemensam stadga om hållbar förvaltning av naturresurser.

Ekonomisk resiliens

31.  Europaparlamentet anser att en stabil rättslig och institutionell miljö och en sund ekonomi är avgörande faktorer för att säkerställa konkurrenskraft, investeringar, skapande av arbetstillfällen, en högre levnadsstandard och hållbar tillväxt. Parlamentet betonar i detta sammanhang att information om bolagsrätt måste göras mer tillgänglig online. Parlamentet påminner om att ekonomisk tillväxt utan en opartisk stat inte systematiskt garanterar social utveckling eller framsteg och insisterar på att man måste se till att välståndet omfördelas, att medborgarna tillhandahålls tjänster och att lika möjligheter förbättras.

32.  Europaparlamentet efterlyser ett större samarbete mellan den europeiska och den afrikanska privata sektorn och en koncentration av investeringar, särskilt genom offentlig-privata partnerskap, på grundval av en strikt etisk kod och av principerna om socialt ansvar, i nyckelsektorer som exempelvis

33.  Europaparlamentet betonar att regional integration driver ekonomisk utveckling och är en nödvändighet i en globaliserad värld. Parlamentet begär att syd-syd-samarbetet ska stödjas på ett sätt som återspeglar den gradvisa omvandlingen av den afrikanska kontinenten. Parlamentet stöder inrättandet av ett kontinentalt frihandelsområde i Afrika samt målet att öka handeln inom Afrika till 50 procent fram till 2050. Parlamentet påminner också om de utvecklingsutsikter som erbjuds genom ekonomiska partnerskapsavtal och handelsavtal mellan EU och afrikanska länder, som möjliggör främjandet av hållbar utveckling, mänskliga rättigheter och rättvis och etisk handel. Parlamentet betonar att man behöver tillhandahålla ursprungsregler som stöder utveckling, effektiva skyddsklausuler, asymmetriska liberaliseringsplaner, skydd av nyetablerade industrier och förenklade och öppnare tullförfaranden. Parlamentet påminner om att ekonomiska partnerskapsavtal är avsedda att hjälpa AVS-länderna att utvidga sina marknader, uppmuntra till handel med varor och stimulera investeringar, och att de syftar till ett långsamt, gradvis och asymmetriskt öppnande av handeln med varor mellan EU och AVS-länderna.

34.  Europaparlamentet begär att handelsavtal ska vara transparenta och att alla aktörer, inbegripet det civila samhället i de berörda länderna, genom formella samråd ska delta till fullo i framtida förhandlingar och i genomförandet av avtal som det för närvarande förhandlas om.

35.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att i högre grad samordna sina program för handelsbistånd och att öka samverkanseffekterna med sina strategier för investeringar i Afrika. Parlamentet begär dessutom att de ska öka sina finansiella åtaganden för Aid For Trade, tekniskt stöd och initiativ för kapacitetsuppbyggnad, som är mycket viktiga för afrikanska länder, särskilt de minst utvecklade länderna.

36.  Europaparlamentet påminner om att den privata sektorn, från mikroföretag och små och medelstora företag till kooperativ och multinationella företag, spelar en viktig roll i skapandet av nya arbetstillfällen och i utvecklingsprocessen, och att den bidrar till att finansiera denna process. Parlamentet framhåller den särskilda roll som små och medelstora företag och små familjeägda företag spelar, och begär att individuella initiativ ska stödjas. Parlamentet välkomnar i detta avseende inrättandet av Europeiska fonden för hållbar utveckling, som bör syfta till att stödja den privata sektorn i afrikanska länder, särskilt lokala företag och små och medelstora företag i instabila länder, och därmed främja investeringar och skapande av varaktigt arbete, särskilt för kvinnor och unga människor.

37.  Europaparlamentet påminner om de skyldigheter som den privata sektorn har enligt FN:s och OECD:s riktlinjer, och uppmanar åter EU:s och AU:s medlemsstater att på ett konstruktivt sätt delta i FN:s mellanstatliga arbetsgrupp för transnationella företag och andra företag med avseende på mänskliga rättigheter för att verka för inrättandet av ett internationellt bindande fördrag som utgår ifrån FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, om hur företag fullgör skyldigheter på människorättsområdet och skyldigheter avseende sociala, arbetsrättsliga och miljömässiga standarder.

38.  Europaparlamentet framhåller behovet av att skapa anständiga arbetstillfällen och koppla dem till investeringar, vilket bör göras inom ramen för partnerskapet mellan Afrika och EU. Parlamentet begär att man följer ILO:s normer i detta avseende. Parlamentet betonar att samspelet mellan sociala, ekonomiska och institutionella personer är viktigt, och begär att den roll som arbetsmarknadsparterna spelar ska stärkas genom att den sociala dialogen görs mer effektiv på alla relevanta nivåer, vilket främjar kollektivförhandlingar.

39.  Europaparlamentet beklagar att cirka 50 miljarder US-dollar – mer än det årliga officiella utvecklingsbiståndet (ODA) – försvinner ut ur Afrika varje år genom olagliga finansiella flöden, eftersom detta undergräver insatser för att mobilisera inhemska intäkter. Parlamentet uppmanar därför båda parter att

40.  Europaparlamentet begär dessutom att FN:s vägledande principer för skuldsättning och mänskliga rättigheter och Unctads (FN:s konferens för handel och utveckling) principer för främjande av ansvarsfull upp- och utlåning ska genomföras effektivt. Parlamentet välkomnar FN:s arbete för en internationell mekanism för statsskuldsuppgörelse.

41.  Europaparlamentet begär en större finansiell delaktighet i Afrika, även för kvinnor, genom utvecklingen av elektroniska banktjänster för att motverka polariseringen i det afrikanska samhället. Parlamentet påminner om att penningförsändelser utgör ett större kapitalflöde till utvecklingsländerna än det totala offentliga utvecklingsbiståndet och att de i hög grad kan bidra till uppnåendet av 2030-agendan. Parlamentet uppmanar därför EU att ytterligare stödja AU:s insatser för att förbättra mekanismerna för penningöverföringar.

Social resiliens

42.  Europaparlamentet är medvetet om hur viktig den demografiska dynamiken är i Afrika, och att den kräver en långsiktig strategisk vision för hur man ska utveckla hållbara samhällen som är mer inkluderande och deltagarorienterade. Parlamentet understryker även behovet att säkerställa att ingen diskriminering sker av sårbara grupper, inklusive personer med funktionsnedsättningar och ursprungsfolk. Parlamentet inser att den växande befolkningen i Afrika är såväl en utmaning för den lokala ekonomin som en möjlighet för kontinenten, och uppmanar därför EU att visa sitt engagemang för att främja lämpliga offentliga åtgärder och investeringar i utbildning och hälsa, inbegripet sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, för att säkerställa att unga människor kan fatta välgrundade beslut om sin sexuella och reproduktiva hälsa, jämställdhet och barns rättigheter utan vilka social, ekonomisk och miljömässig resiliens inte kan uppnås.

43.  Europaparlamentet betonar att urbaniseringen i Afrika är på uppgång och att den medför sociala, ekonomiska och miljömässiga utmaningar. Parlamentet efterfrågar lösningar för att minska trycket från städerna och mildra de problem som den okontrollerade urbaniseringen orsakar.

44.  Europaparlamentet uppmanar EU och AU att stärka de nationella utbildningssystemen i Afrika, inklusive kapaciteten i dess administrativa struktur, genom att investera åtminstone 20 procent av sina nationella budgetar i utbildning och genom att trappa upp EU:s stöd till det globala partnerskapet för utbildning och fonden Education Cannot Wait.

45.  Europaparlamentet betonar att det behövs en allmän, inkluderande, jämlik och långsiktig tillgång till utbildning av hög kvalitet på alla nivåer, från tidig barndom och för alla, med särskilt fokus på flickor, och inklusive i kris- och nödsituationer.

46.  Europaparlamentet betonar att det behövs investeringar i humankapital och att unga människor behöver känna till globala sakförhållanden och ges den kompetens som motsvarar arbetsmarknadens aktuella och framtida behov genom att systemen för utbildning och yrkesutbildning – såväl formella som informella –, egenföretagande och entreprenörskap stärks.

47.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att stödja afrikanska länder att inrätta effektiva system för offentlig hälso- och sjukvård och överkomlig tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster av hög kvalitet för alla, samtidigt som man, i synnerhet, bryter ned de hinder som kvinnor och andra utsatta grupper, inklusive barn, personer med funktionsnedsättningar och hbti-personer, ställs inför.

48.  Europaparlamentet begär att en lägsta allmän sjukförsäkring ska införas genom att man inrättar övergripande nationella hälso- och sjukvårdssystem. Parlamentet framhåller att man behöver utbilda ytterligare en miljon kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal utöver vad som ursprungligen planerades på grundval av nuvarande trender för att nå upp till WHO:s minimistandard senast 2030.

49.  Europaparlamentet betonar att smittsamma sjukdomar utgör ett allvarligt hot mot social resiliens. Parlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera det vetenskapliga och medicinska samarbetet mellan de två kontinenterna, såsom partnerskapet mellan Europa och utvecklingsländerna inom området klinisk prövning, EDCTP2, och att investera i vetenskap, teknik och innovation för att ta itu med den fortsatt enorma bördan av fattigdomsrelaterade och försummade sjukdomar genom sitt utvecklingssamarbete.

50.  Europaparlamentet påminner om att större investeringar behövs för att förbättra tillgången till mödravård och sexuell och reproduktiv hälsa och därmed minska mödra- och spädbarnsdödligheten och ta itu med traditionella sedvänjor, såsom kvinnlig könsstympning och tvångsäktenskap och/eller barnäktenskap.

51.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av jämställdhet och kvinnors egenmakt i samarbetet mellan EU och Afrika. Parlamentet framhåller kvinnors positiva roll och deltagande på de politiska och ekonomiska områdena samt vid insatser för att förebygga konflikter och skapa varaktig fred.

52.  Europaparlamentet konstaterar att kultur dels underlättar utveckling, dels är en viktig del av den, och att kultur också kan underlätta social delaktighet, yttrandefrihet, identitetsbyggande, medborgerlig egenmakt och konfliktförebyggande samt stärka den ekonomiska tillväxten. Parlamentet uppmanar därför EU och AU att främja interkulturell politisk dialog och kulturell mångfald och att stödja strategier för att skydda kultur och arv. Parlamentet betonar att demokrati är ett universellt värde som kan ingå i alla kulturer. Parlamentet framhåller också idrottens roll som en källa till och drivkraft för social inkludering och jämställdhet.

Införande av en strategi för rörlighet och migration som bidrar till utvecklingen på de båda kontinenterna

53.  Europaparlamentet påminner om att migration och rörlighet mellan och inom Europa och Afrika har ekonomiska, sociala, miljömässiga och politiska konsekvenser, och att denna utmaning måste hanteras på ett samordnat och övergripande sätt mellan de två kontinenterna och i samarbete med ursprungs-, transit och destinationsländer, så att samverkanseffekter kan maximeras och EU:s relevanta strategier, instrument och verktyg, som bygger på solidaritet, delat ansvar, respekt och mänsklig värdighet, kan utnyttjas. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att det är önskvärt att intensifiera dialogen mellan Afrika och EU inför förhandlingarna om de två ”Global compact”-avtal om migration och flyktingar som ska utarbetas senast 2018 inom ramen för FN i syfte att, om möjligt, komma fram till gemensamma prioriteringar.

54.  Europaparlamentet påminner om att de positiva effekterna av migration och rörlighet behöver stärkas så att dessa fenomen ses som ömsesidiga utvecklingsverktyg för de två kontinenterna. Parlamentet betonar att detta kräver ett noggrant utformat, balanserat, evidensbaserat och hållbart politiskt svar med en långsiktig strategi som beaktar den demografiska utvecklingen och de underliggande orsakerna till migration.

55.  Europaparlamentet konstaterar att våldsamma konflikter, förföljelser, ojämlikhet, brott mot de mänskliga rättigheterna, svaga styrelseformer, korruption, terrorism, förtryckande regimer, naturkatastrofer, klimatförändringar, arbetslöshet och kronisk fattigdom har lett till folkförflyttningar och ökad migration till Europa under de senaste åren. Parlamentet betonar emellertid att mer än 85 procent av de människor i Afrika som lämnar sitt land stannar kvar på den afrikanska kontinenten.

56.  Europaparlamentet stöder de olika initiativ som har tagits på europeisk nivå för att ta itu med de underliggande orsakerna till irreguljär migration: migrationspartnerskap, förvaltningsfonder för Afrika och Europeiska fonden för hållbar utveckling. Parlamentet begär att dessa initiativ ska fortsätta att genomföras på ett flexibelt, effektivt, samstämt och öppet sätt som samtidigt främjar eventuella samverkanseffekter mellan olika instrument, program och verksamheter, såväl vid interna som vid externa åtgärder. Parlamentet framhåller att det behövs ett ökat samarbete på området för gränsförvaltning.

57.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på att laglig migration ska främjas, i linje med rekommendationerna i handlingsplanen från Valletta. Parlamentet betonar vidare att utvecklingsbiståndet inte får villkoras av samarbete i migrationsfrågor.

58.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att erbjuda sina vidarebosättningsplatser till ett stort antal flyktingar. Parlamentet begär i detta sammanhang att en europeisk ram för vidarebosättning ska inrättas, som är enkel att tillämpa för medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar dessutom EU och dess medlemsstater att samarbeta med och ge stöd till afrikanska länder som konfronteras med flyktingströmmar eller utdragna krissituationer, i syfte att stärka deras kapacitet att ge asyl och deras skyddssystem.

59.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att öka sina finansiella bidrag till förvaltningsfonder och andra instrument som syftar till att främja hållbar tillväxt för alla och stimulera skapandet av arbetstillfällen och därigenom bidra till att åtgärda de underliggande orsakerna till migration. Parlamentet begär också att Europaparlamentet ska få en starkare granskande roll för att säkerställa att migrationspartnerskap och finansieringsverktyg är förenliga med EU:s rättsliga grund, principer och åtaganden.

60.  Europaparlamentet uppmanar EU och AU att främja utbyten mellan studenter, lärare, entreprenörer och forskare mellan de två kontinenterna. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag att inrätta en facilitet för afrikansk ungdom genom att utvidga tillämpningsområdet för Erasmus+ samt en EU-facilitet för utbildning och yrkesutbildning. Parlamentet efterlyser en diskussion om EU:s erkännande av utbildnings- och examensbevis som utfärdats av afrikanska skolor och universitet. Parlamentet noterar att cirkulär migration är av avgörande betydelse för en hållbar utveckling och för att förebygga kompetensflykt från Afrika.

61.  Europaparlamentet är medvetet om den särskilda ställning som diasporan har i såväl mottagarländerna som ursprungsländerna genom att de skickar avsevärda medel och som en utvecklingspartner på nationell och regional nivå. Parlamentet uttrycker sin önskan att diasporan ska fungera som en informationskälla som är skräddarsydd för att reagera på människors verkliga behov, genom att ta itu med de faror som hänger samman med irreguljär migration och utmaningarna i samband med integration i värdländerna.

o
o   o

62.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Afrikanska unionens kommission, AVS-rådet, Panafrikanska parlamentet och den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens presidium.

(1) EUT L 317, 15.12.2000, s. 3. (2) EUT L 249, 27.9.2017, s. 1. (3) Antagna texter, P8_TA(2016)0371. (4) Antagna texter, P8_TA(2016)0337. (5) Antagna texter, P8_TA(2016)0246. (6) Antagna texter, P8_TA(2016)0437.

Europaparlamentets resolution av den 16 november 2017 om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2016 (2017/2126(INI))

P8_TA(2017)0449 A8-0328/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2016,

–  med beaktande av artikel 15 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 24 och 228 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artikel 42 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artikel 43 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av sitt beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifterna och de allmänna villkoren för ombudsmannens ämbetsutövning(1),

–  med beaktande av den europeiska kodexen för god förvaltningssed(2), som antogs av Europaparlamentet den 6 september 2001,

–  med beaktande av det ramavtal om samarbete som ingicks av Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen den 15 mars 2006 och som trädde i kraft den 1 april 2006,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Europeiska ombudsmannens verksamhet,

–  med beaktande av artikel 220.1 i arbetsordningen, och av följande skäl:

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A8-0328/2017), och av följande skäl:

A.  Årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2016 överlämnades formellt till Europaparlamentets talman den 17 maj 2017, och ombudsmannen, Emily O’Reilly, lade fram rapporten för utskottet för framställningar den 30 maj 2017 i Bryssel.

B.  Artiklarna 24 och 228 i EUF-fördraget ger Europeiska ombudsmannen befogenhet att ta emot klagomål om missförhållanden i unionsinstitutionernas, unionsorganens och unionsbyråernas verksamhet, med undantag för Europeiska unionens domstol då den utövar sina domstolsfunktioner.

C.  I artikel 15 i EUF-fördraget anges att unionens institutioner, organ och byråer ska ”utföra sitt arbete så öppet som möjligt” för att främja en god förvaltning och se till att det civila samhället kan delta, och att ”varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt stadgeenliga säte i en medlemsstat ska ha rätt till tillgång till unionens institutioners, organs och byråers handlingar”. Att se till att högkvalitativa tjänster tillhandahålls EU-medborgarna och att EU-förvaltningen är lyhörd för deras behov och problem är avgörande för att skydda medborgarnas rättigheter och grundläggande friheter.

D.  I artikel 41.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna anges att ”var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner, organ och byråer”.

E.  I artikel 43 i stadgan anges att ”varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt att vända sig till Europeiska ombudsmannen vid missförhållanden i unionens institutioners, organs eller byråers verksamhet, med undantag för Europeiska unionens domstol då den utövar sina domstolsfunktioner”.

F.  Europeiska ombudsmannens främsta prioritet är att se till att medborgarnas rättigheter respekteras till fullo och att rätten till god förvaltning av EU:s institutioner, organ och byråer återspeglar högsta standarder.

G.  Under 2016 kontaktade 15 797 medborgare ombudsmannens tjänster för att få hjälp, varav 12 646 fick rådgivning via den interaktiva vägledningen på ombudsmannens webbplats, och av de övriga framställningarna vidarebefordrades 1 271 för information medan 1 880 hanterades av ombudsmannen som klagomål.

H.  Av de sammanlagt 1 880 klagomål som ombudsmannen behandlade under 2016, ingick 711 i tillämpningsområdet för ombudsmannens uppgifter, medan 1 169 föll utanför.

I.  Ombudsmannen inledde 245 undersökningar 2016, varav 235 var klagomålsbaserade och 10 var undersökningar på eget initiativ, och 291 undersökningar avslutades (278 klagomålsbaserade och 13 undersökningar på eget initiativ). De flesta undersökningar gällde kommissionen (58,8 %), följt av EU:s byråer (12,3 %), Europaparlamentet (6,5 %), Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) (5,7 %), Europeiska utrikestjänsten (4,5 %), Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (0,8 %) och andra institutioner (11,4 %).

J.  Varje år tar ombudsmannen emot ett stort antal klagomål från enskilda personer och organisationer om EU-administrationen, och de tre problem som låg i topp i de undersökningar som ombudsmannen avslutade 2016 gällde följande: öppenhet och tillgång till information och handlingar (29,6 %), god förvaltning i EU:s personalfrågor (28,2 %) och serviceanda (25,1 %). Andra frågor gäller t.ex. korrekt användning av skönsmässig bedömning bland annat i överträdelseförfaranden, sund ekonomisk förvaltning avseende EU:s bidrag och kontrakt och respekt för processuella och grundläggande rättigheter. Dessa frågors relevans framhäver ombudsmannens nyckelroll när det gäller att se till att beslutsprocesser och förvaltning på EU-nivå är fullständigt transparenta och opartiska, så att medborgarnas rättigheter kan skyddas och deras tillit och allmänhetens förtroende kan stärkas.

K.  I sitt strategiska arbete under 2016 avslutade ombudsmannen fem strategiska undersökningar och inledde fyra nya, bland annat om eventuella intressekonflikter hos särskilda rådgivare och förseningar avseende kemiska tester, och dessutom inleddes tio nya strategiska initiativ.

L.  Ombudsmannen inledde en omfattande strategisk undersökning av hur kommissionen utnämner och gör bedömningar av intressekonflikter för sina särskilda rådgivare, som ofta arbetar för kunder inom privat sektor och för EU samtidigt.

M.  Ombudsmannen undersökte uppförandekoden för styrelseledamöter i Europeiska investeringsbanken (EIB) och noterade att det inte föreskrivs någon skyldighet att lämna en intresseförklaring eller information om ekonomiska intressen.

N.  Den finansiella krisen har lett till en ekonomisk och social kris, vilket i sin tur lett till en förtroendekris för EU:s institutioner.

O.  Ombudsmannen kom fram till att kommissionen 2009–2014 gjort sig skyldig till administrativa missförhållanden genom att den hade underlåtit att ta itu med en tidigare kommissionsledamots överträdelse av uppförandekodexen för kommissionsledamöter och inte korrekt undersökt om kommissionsledamotens arbetsavtal med den privata sektorn var förenligt med de skyldigheter som följer av EU-fördraget. Fall av administrativa missförhållanden avseende kommissionsledamöternas verksamhet efter avslutat mandat, inbegripet kommissionens ordförande, ökar medborgarnas misstro gentemot kommissionen.

P.  Ombudsmannen samarbetar även med andra internationella organisationer, t.ex. FN, och ingår i EU-ramverket för FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som har till uppgift att skydda, främja och övervaka genomförandet av konventionen på EU-institutionsnivå.

Q.  Enligt Flash Eurobarometer-undersökningen om medborgarskap i Europeiska unionen från mars 2016 känner nio av tio unionsmedborgare (87 %) till sin status som unionsmedborgare och sin rätt att lämna in klagomål till Europaparlamentet, kommissionen eller Europeiska ombudsmannen.

1.  Europaparlamentet godkänner den årsrapport för 2016 som Europeiska ombudsmannen har lagt fram och välkomnar dess tydliga och lättlästa utformning med de viktigaste faktauppgifterna och siffrorna avseende ombudsmannens arbete 2016.

2.  Europaparlamentet gratulerar Emily O’Reilly för hennes utmärkta arbete med att förbättra kvaliteten på och tillgången till ombudsmannens tjänster och hennes aktiva samarbete och positiva förbindelser med parlamentet, i synnerhet utskottet för framställningar, och med andra av EU:s institutioner, organ och byråer.

3.  Europaparlamentet framhåller den roll som strategiska undersökningar och initiativ har, och stöder dem som ombudsmannen på eget initiativ genomför i strategiskt viktiga frågor av allmänt intresse för unionsmedborgarna. Parlamentet lovordar ombudsmannens ansträngningar att bättre utnyttja sitt strategiska arbete och verka för att klagomålsbaserade ärenden med liknande innehåll behandlas gemensamt.

4.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens föresats att reagera snabbt och effektivt på unionsmedborgarnas behov och farhågor, och stöder de nya arbetsmetoder och den förenklade handläggning som infördes 2016 och som möjliggör större flexibilitet och effektivitet samt ger effekter för ett större antal medborgare.

5.  Europaparlamentet delar åsikten att de aktuella och nya utmaningar som EU står inför, såsom arbetslöshet, ekonomiska och sociala orättvisor, migrationskrisen och brexit, tvingar alla EU:s institutioner, organ och byråer, inklusive ombudsmannen, att arbeta hårdare och än mer beslutsamt för att säkerställa högsta möjliga nivåer vad gäller social rättvisa, ansvarsskyldighet och öppenhet på EU-nivå.

6.  Europaparlamentet betonar behovet av förbättrad social dialog.

7.  Europaparlamentet betonar att förtroende mellan medborgarna och institutionerna är av största betydelse i det rådande ekonomiska klimatet.

8.  Europaparlamentet noterar att ombudsmannens beslut och/eller rekommendationer efterlevts i så hög grad att det vi ser den näst högsta nivån hittills. Parlamentet rekommenderar ombudsmannen att fortsätta vara vaksam, fastställa skälen till att vissa rekommendationer inte följs och informera Europaparlamentet om eventuella återkommande fall där EU-förvaltningen inte följer dem.

9.  Europaparlamentet noterar att antalet utredningar avseende EU-institutionerna som genomförts av ombudsmannen har minskat under 2016 (245 under 2016 jämfört med 261 under 2015). Parlamentet uppmanar med eftertryck EU:s institutioner, organ, kontor och byråer att reagera och agera inom en rimlig tidsram på ombudsmannens kritiska anmärkningar, och att förbättra sin efterlevnad av ombudsmannens rekommendationer och/eller beslut.

10.  Europaparlamentet konstaterar att de flesta ärenden som hanterades av ombudsmannen under år 2016 avslutades inom tolv månader, att den genomsnittliga tid som krävdes för att avsluta en undersökning var tio månader och att endast 30 % av ärendena avslutades efter tolv eller fler månader. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att ytterligare förbättra sina arbetsmetoder och förkorta behandlingstiden för klagomål, särskilt för ärenden som fortfarande är oavslutade efter tolv månader, utan att äventyra arbetseffektiviteten.

11.  Europaparlamentet noterar att insynsrelaterade undersökningar, särskilt när det gäller frågor som rör insyn i beslutsprocessen, öppenhet i lobbyverksamheten och tillgång till EU-handlingar, återigen står för den största delen av de ärenden som ombudsmannen handlagt, följt av andra problem relaterade till en rad ämnen, allt från kränkningar av grundläggande rättigheter och etiska frågor till EU-kontrakt och EU-bidrag.

12.  Europaparlamentet betonar att insyn, god förvaltning och institutionella kontroller och balanssträvanden har en grundläggande roll i EU-institutionernas arbete. Parlamentet beklagar att frågor som rör öppenhet och tillgång till information och handlingar konsekvent utgör mer än 20 % av alla ärenden som lämnas in till ombudsmannen och återkommande rankas av unionsmedborgarna som det viktigaste problemet. Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att proaktivt offentliggöra uppgifter och handlingar i syfte att öka öppenheten och minska administrativa missförhållanden.

13.  Europaparlamentet anser att största möjliga öppenhet och tillgång till handlingar som innehas av EU-institutionerna måste vara regel. Parlamentet påminner om att rättspraxis i Europeiska unionens domstol anger att unionsmedborgare har rätt att få tillgång till handlingar som finns hos EU:s institutioner, organ och andra byråer, och att eventuella avvikelser och undantag från denna regel alltid bör vägas mot principerna om öppenhet och demokrati, som en förutsättning för människors utövande av sina demokratiska rättigheter. Parlamentet anser att en översyn av förordning (EG) nr 1049/2001 är nödvändig för att underlätta ombudsmannens arbete med att granska hur Europaparlamentet, rådet och kommissionen beviljar tillgång till sina handlingar.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra insynen och tillgången till handlingar och information om EU Pilot-förfaranden avseende mottagna framställningar, och om EU Pilot-förfaranden och överträdelseförfaranden som redan har avslutats. Parlamentet understryker vikten av att kommissionen gör regelbundna uppföljningar med Europaparlamentet. Parlamentet vill se en fortsättning av ombudsmannens strategiska undersökning av kommissionens öppenhet vid hantering av överträdelseklagomål inom ramen för EU Pilot-förfarandet, och uppmanar ombudsmannen att beslutsamt och uppmärksamt fortsätta att utreda frågan 2017. Parlamentet anser att orimliga förseningar i hanteringen av inledda överträdelseförfaranden och EU Pilot-förfaranden också skulle kunna betraktas som administrativa missförhållanden.

15.  Europaparlamentet berömmer ombudsmannens föresats att uppnå den högsta nivån av öppenhet och insyn i EU:s beslutsprocess. Parlamentet understryker behovet av att övervaka genomförandet av ombudsmannens rekommendationer för insyn i trepartsförhandlingar. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att offentliggöra relevant information om de beslut som fattas under trepartsförhandlingarna. Parlamentet upprepar vidare behovet av fullständig och ökad öppenhet i handelsavtal och handelsförhandlingar, och uppmanar ombudsmannen att göra fortsatta ansträngningar för att övervaka öppenheten och insynen i förhandlingar avseende samtliga EU-handelsavtal med tredjeländer, samtidigt som man beaktar att detta inte får undergräva EU:s förhandlingsposition.

16.  Europaparlamentet upprepar vikten av öppenhet från alla EU-institutioner i förhandlingarna mellan EU och Förenade kungariket om britternas utträde ur unionen, utan att äventyra parternas förhandlingsposition. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att övervaka efterlevnaden av öppenhet och insyn under utträdesförhandlingarna.

17.  Europaparlamentet efterlyser större insyn i EU:s ekonomiska och finansiella beslutsprocess, särskilt när det gäller banktillsyn som genomförs av Europeiska centralbanken. Parlamentet stöder även ombudsmannens rekommendationer om att öka insynen i EIB och Eurogruppen och att stärka deras interna etiska regler, samtidigt som parlamentet är medvetet om ombudsmannens senaste ansträngningar i detta avseende och om att förordning (EG) nr 1049/2001 inte är tillämplig på Eurogruppen, eftersom den inte är en institution eller ett organ i den mening som avses i fördragen. Parlamentet uppmanar berörda parter att följa ombudsmannens rekommendationer om översyn av EIB:s klagomålsmekanism och betonar vikten av en oberoende klagomålsmekanism. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att spela en mer aktiv roll för att se till att EIB:s nya klagomålsmekanism förblir trovärdig och effektiv samtidigt som den respekterar principerna om operativt oberoende, öppenhet, tillgänglighet, punktlighet och tillräckliga resurser.

18.  Europaparlamentet uttrycker sitt fulla stöd till ombudsmannens egentliga mål, nämligen att hjälpa till att förstärka strukturer och institutioner för öppenhet och ansvarsskyldighet på EU-nivå och att förbättra kvaliteten på demokratin i Europa.

19.  Europaparlamentet noterar ombudsmannens observationer om administrativa missförhållanden avseende uppförandekodexen för kommissionsledamöter. Parlamentet betonar vikten av höga moraliska och etiska standarder inom EU:s administration, och noterar kommissionens beslut att förlänga ”tiden i karantän” till två år för före detta kommissionsledamöter och tre år för dem som varit ordförande för kommissionen, men är starkt övertygat om att strängare etiska regler måste tillämpas inom alla EU-institutioner, även för EU:s politiker och personal, för att säkerställa att skyldigheten att uppträda med integritet, visa omdöme och vara fullt oberoende från den privata sektorn respekteras. Parlamentet uppmanar kommissionen att garantera proaktivt offentliggörande av och fullständig insyn i information om före detta kommissionsledamöters sysselsättning efter mandattiden. Parlamentet stöder ombudsmannens rekommendationer om ytterligare översyn av kodexen i enlighet med skyldigheterna i fördraget, genom att göra reglerna tydligare och lätta att tillämpa så att trovärdighet, opartiskhet och frånvaro av intressekonflikter kan säkerställas från fall till fall. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att fortsätta att övervaka och bedöma oberoendet inom kommissionens tillfälliga etikkommitté.

20.  Europaparlamentet noterar kommissionens åtgärder som svar på ombudsmannens rekommendationer om hur EU:s tjänsteföreskrifter avseende det så kallade svängdörrsfenomenet har genomförts, och ser fram emot ombudsmannens uppföljningsundersökning med en bedömning av hur de nya bestämmelserna fungerar i praktiken.

21.  Europaparlamentet uppmanar ombudsmannen att fortsätta sitt arbete för att se till att namnen på samtliga EU-tjänstemän som varit inblandade i ”svängdörrsproblematiken” offentliggörs vid lämpligt tillfälle, och att garantera fullständig insyn i all relaterad information.

22.  Europaparlamentet stöder ombudsmannens åtagande att förbättra insynen i EU:s lobbyverksamhet, och uppmanar kommissionen att fullt ut följa ombudsmannens förslag till förbättringar av EU:s öppenhetsregister genom att göra det till ett obligatoriskt centralt nav för insyn för alla EU:s institutioner och byråer. Parlamentet betonar att tydliga åtgärder bör vidtas och att en konsekvent och effektiv tidsplan bör utvecklas för detta ändamål. Parlamentet betonar vikten av ökad insyn, inklusive avseende information om finansiering, intressegrupper och ekonomiska intressen.

23.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens strategiska undersökning av hur kommissionen gör bedömningar av intressekonflikter för sina särskilda rådgivare. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut genomföra ombudsmannens rekommendationer om förfarandet för utnämning av särskilda rådgivare, bedöma eventuella intressekonflikter före och efter rådgivarnas utnämning och ge allmänheten tillgång och tillträde till information, handlingar och möten.

24.  Europaparlamentet stöder ombudsmannens strategiska undersökning om kommissionens expertgrupper. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att se till att det i de nya kommissionsreglerna åstadkoms en förbättring av hanteringen av intressekonflikter och utformningen av en balanserad och rättvis representation av alla berörda parter, även samhällsintressenter, och att det upprättas en förteckning över alla experter i EU:s öppenhetsregister.

25.  Europaparlamentet noterar kommissionens ståndpunkt i fråga om insyn vid dess sammanträden med tobaksbolagens lobbyister och de insynsåtgärder som genomförs av generaldirektoratet för hälsa. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att ändra sin praxis och göra sitt arbete helt transparent genom att på nätet offentliggöra information om alla möten med lobbyister, eller med deras juridiska ombud, samt protokollen från dessa möten, i linje med sina skyldigheter enligt FN:s ramkonvention om tobakskontroll.

26.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens praktiska rekommendationer för offentliga tjänstemäns samverkan med lobbyister. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att öka medvetenheten om dessa rekommendationer bland personalen i alla EU-institutioner genom utbildning, seminarier och relaterade stödåtgärder, och uppmanar alla EU-institutioner att genomföra ombudsmannens kodex för god förvaltningssed och insynsåtgärderna från Förenta nationernas ramkonvention om tobakskontroll. Parlamentet upprepar sitt önskemål om att kodexen för god förvaltningssed ska uppdateras på ett ändamålsenligt sätt genom att en bindande förordning om detta ämne antas under innevarande valperiod.

27.  Europaparlamentet lovordar ombudsmannens strategiska undersökning om tillgång till handlingar som rör rådets förberedande organ, inklusive dess kommittéer, arbetsgrupper och Coreper när de diskuterar utkast till EU-lagstiftningsakter. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att eftertryckligt kräva av rådet att det förbättrar insynen avseende sina sammanträden med berörda parter och de beslut som tagits, uppfyller önskemål om tillgång till handlingar och ger denna tillgång i tid och utan förseningar.

28.  Europaparlamentet lovordar ombudsmannens arbete med att hantera frågor av allmänt intresse, t.ex. grundläggande rättigheter, läkemedels säkerhet och effektivitet, miljöskydd, hälsoskydd och åtgärder mot miljörisker. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att följa upp sina förslag till Europeiska kemikaliemyndigheten om åtgärder för att motverka djurförsök när nya kosmetiska produkter registreras på marknaden, och till Epso om tillämpningen av principen om force majeure samt insyn i samband med Epsos uttagningsprov.

29.  Europaparlamentet uttrycker sin erkänsla för ombudsmannens erfarenhet av hantering av fall av administrativa missförhållanden inom EU:s institutioner som har koppling till sexuella trakasserier och övergrepp på arbetsplatsen, vilket var fallet i samband med klagomål 1283/2012/AN. Mot bakgrund av sin resolution av den 26 oktober 2017 om bekämpande av sexuella trakasserier och övergrepp och av sitt beslut att inrätta en arbetsgrupp med oberoende experter för att granska situationen i fråga om sexuella trakasserier och övergrepp inom Europaparlamentet, uppmanar parlamentet ombudsmannen även att undersöka situationen vad gäller sexuella trakasserier och övergrepp inom EU:s institutioner, organ, kontor och byråer, och att ge rekommendationer och bästa praxis för att förebygga nya fall inom EU-institutionerna.

30.  Europaparlamentet stöder ombudsmannens roll i utformningen av en proaktiv och insynsvänlig policy för de kliniska prövningar som genomförs av Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) och särskilt ombudsmannens rekommendationer om godkännande av Humira, ett av världens mest sålda läkemedel, som används för att behandla Crohns sjukdom. Parlamentet uppmanar med eftertryck ombudsmannen att fortsätta att övervaka EMA för att säkerställa att myndigheten uppfyller högsta standarder avseende öppenhet och tillgång till information om kliniska prövningar, det vill säga standarder som är i allmänhetens intresse och till nytta för läkare, patienter och forskare.

31.  Europaparlamentet uppmanar ombudsmannen att ytterligare undersöka rutinerna inom olika EU-organ, med särskilt fokus på Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och Europeiska kemikaliemyndigheten, med tanke på Monsantohandlingarna och möjliga konsekvenser i fråga om sekretess och intressekonflikter.

32.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens undersökningar till följd av klagomål från personer med funktionsnedsättning, och uppmuntrar hennes arbete som aktiv deltagare i EU-ramverket för FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och hennes bidrag till genomförandet av EU:s handikappstrategi. Parlamentet bekräftar på nytt sitt fulla stöd för ett fullständigt genomförande av konventionen på EU-nivå.

33.  Europaparlamentet uppmanar ombudsmannen att se till att kommissionen tar hänsyn till ombudsmannens förslag och rekommendationer om framtida översyn av instrumentet för det europeiska medborgarinitiativet i syfte att garantera att de förfaranden och villkor som krävs för det europeiska medborgarinitiativet är verkligt tydliga, enkla, lättillämpliga och proportionerliga.

34.  Europaparlamentet uppmanar ombudsmannen att säkerställa att kommissionen hjälper till att skapa en infrastruktur med juridisk rådgivning för medborgarinitiativ och en rättslig ram för att skydda dem som deltar i medborgarinitiativ.

35.  Europaparlamentet påminner om att visselblåsare är avgörande för att avslöja fall av administrativa missförhållanden, och parlamentet stöder åtgärder för att verkligen uppmuntra personer att slå larm om missförhållanden och förbättra skyddet av visselblåsare mot repressalier, samt uppmanar ombudsmannen att ytterligare utvärdera genomförandet av de nya interna visselblåsningsreglerna i EU:s institutioner. Parlamentet uppmuntrar uppföljning av ombudsmannens undersökningar från 2015 avseende EU-institutionernas interna visselblåsningsbestämmelser. Parlamentet välkomnar ombudsmannens egna bestämmelser på detta område och uppmuntrar andra EU-institutioner att använda dem som vägledning. Parlamentet efterlyser på nytt övergripande EU-lagstiftning om skydd av visselblåsare, med bestämmelser som fastställer lämpliga kanaler och förfaranden för anmälan av alla former av administrativa missförhållanden, samt adekvata garantier och rättsliga skyddsåtgärder på alla nivåer för involverade personer.

36.  Europaparlamentet föreslår en översyn av Europeiska ombudsmannens stadga för att ge ombudsmannen befogenhet att undersöka påstådda fall av bristande överensstämmelse med förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till handlingar från EU:s institutioner och organ, och befogenhet att besluta att handlingar ska lämnas ut.

37.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens initiativ att identifiera bästa praxis inom EU-administrationen och göra denna bästa praxis mer känd bland allmänheten genom ombudsmannens utmärkelse för god förvaltning.

38.  Europaparlamentet uppmuntrar ombudsmannen att fortsätta samarbetet med de nationella ombudsmännen i Europeiska ombudsmannanätverket. Parlamentet stöder idén att arrangera den årliga konferensen för Europeiska ombudsmannanätverket i Bryssel för första gången 2016, och kommissionens åtagande att arbeta mer effektivt med nätverket.

39.  Europaparlamentet är öppet för tanken att Europeiska ombudsmannanätverket håller framtida årliga konferenser i Europaparlamentets lokaler, med tanke på de direkta förbindelserna mellan utskottet för framställningar och Europeiska ombudsmannen.

40.  Europaparlamentet påminner om att Europeiska ombudsmannanätverket kan spela en viktig roll för att försvara EU-medborgarnas rättigheter i förhandlingarna om Förenade kungarikets utträde ur EU.

41.  Europaparlamentet berömmer ombudsmannen för att hon hållit möten med enskilda nationella ombudsmän och organisationer från det civila samhället och näringslivet. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att kopiera dessa möten i alla medlemsstater och ytterligare öka medvetenheten om vad Europeiska ombudsmannen kan göra för EU:s medborgare och företag.

42.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och betänkandet från utskottet för framställningar till rådet, kommissionen, Europeiska ombudsmannen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till medlemsstaternas ombudsmän eller motsvarande organ.

(1) EGT L 113, 4.5.1994, s. 15. (2) EUT C 72 E, 21.3.2002, s. 331.

Europaparlamentets resolution av den 16 november 2017 om granskningen av genomförandet av EU:s miljöpolitik (2017/2705(RSP))

P8_TA(2017)0450 B8-0590/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 februari 2017 Granskningen av genomförandet av EU:s miljöpolitik: Gemensamma utmaningar och hur vi kan samarbeta för att nå bättre resultat (COM(2017)0063) och de 28 medföljande landrapporterna,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 maj 2016 Förverkliga fördelarna med EU:s miljöpolitik genom en regelbunden granskning av dess genomförande (COM(2016)0316),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser(1) (det sjunde miljöhandlingsprogrammet),

–  med beaktande av FN:s resolution Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs av generalförsamlingen den 25 september 2015 (A/RES/70/1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 november 2016 Nästa steg för en hållbar europeisk framtid – EU-åtgärder för hållbarhet (COM(2016)0739),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 maj 2017 Europeiska planeringsterminen 2017: Landsspecifika rekommendationer (COM(2017)0500),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 december 2015 Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin (COM(2015)0614),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 26 januari 2017 om genomförandet av handlingsplanen för den cirkulära ekonomin (COM(2017)0033),

–  med beaktande av frågorna till rådet (O-000065/2017) – B8-0606/2017) och till kommissionen (O-000066/2017) – B8-0607/2017) om granskningen av EU:s miljöpolitik,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU har en sträng miljölagstiftning, men det svaga och bristfälliga genomförandet av den har länge varit ett problem. Dessa brister i genomförandet är ett hot mot hållbar utveckling, har negativ gränsöverskridande påverkan på miljön och människors hälsa och medför betydande socioekonomiska kostnader. Dessutom undergräver bristerna i genomförandet EU:s trovärdighet.

B.  70 procent av EU:s miljölagstiftning genomförs av regionala och lokala myndigheter.

C.  Granskningen av genomförandet av EU:s miljöpolitik (nedan kallad granskningen av genomförandet) och de 28 landrapporterna har än en gång visat att genomförandet av miljölagstiftningen i EU inte är enhetligt utan varierar kraftigt både mellan medlemsstaterna och mellan de olika miljöområdena. Det finns dock gemensamma problemområden där genomförandet är dåligt i hela EU, och dessa rör i många fall de största miljörelaterade hälsoriskerna.

D.  Rapporteringen vartannat år är mycket viktig för att visa den verkliga situationen när det gäller genomförandet i medlemsstaterna, men det skulle också vara värdefullt med en regelbunden övervakning.

E.  Granskningen av genomförandet omfattade viktiga delar av EU:s miljölagstiftning, men behöver utvidgas ytterligare för att möjliggöra mer systematiska lösningar på utmaningarna med en hållbar miljöutveckling.

F.  Granskningen av genomförandet bör vara ett sektorsövergripande instrument, genom vilket man kan utvärdera miljöpåverkan på andra områden, till exempel jordbruk, fiske, industri, transport, skogsbruk och regionalpolitik i allmänhet.

G.  Kommissionen bör sträva efter att göra de uppgifter som används för att bedöma medlemsstaternas resultat mer jämförbara. Skillnaderna mellan uppgifter från olika medlemsstater utgör ett avsevärt hinder för deras jämförbarhet och slutligen för själva bedömningen.

H.  Det är viktigt att involvera alla behöriga myndigheter i granskningen av genomförandet, på ett sätt som återspeglar de institutionella förhållandena i medlemsstaterna. Det är särskilt viktigt att betona att i vissa medlemsstater har regioner full behörighet på miljölagstiftningsområdet.

I.  Granskningen av genomförandet är ett verktyg som till fullo kompletterar andra instrument som fokuserar på bättre genomförande, såsom Impel (EU:s nätverk för genomförande och upprätthållande av miljölagstiftningen) och ”Make it Work”-projektet.

J.  Granskningen av genomförandet bör ses som ett instrument för politisk diskussion, särskilt på ministernivå, och inte bara som ett tekniskt verktyg.

Betydelsen av granskningen av genomförandet och dess kontext

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att införa en granskning av genomförandet och inser dess enorma potential om den ges rätt politisk betydelse och medger fullständig transparens. Parlamentet påpekar att det genom granskningen blir möjligt att sätta problemen med genomförandet högt upp på den politiska dagordningen, som en mekanism för tidig varning för beslutsfattare, och att i slutändan förbättra genomförandet av EU:s miljölagstiftning och miljöpolitik.

2.  Europaparlamentet påminner om att man vid flera tillfällen har velat att kommissionen ska spela en mer proaktiv roll när det gäller att övervaka, vägleda och stödja genomförandet av miljölagstiftningen och miljöpolitiken, t.ex. när det gäller naturvårdsdirektiven. Parlamentet anser att kommissionen bör agera beslutsamt i fall av överträdelse genom att aktivt använda alla lagstiftningsåtgärder som finns till hands.

3.  Europaparlamentet stöder kommissionens sektorsövergripande helhetssyn som inkluderar flera parter, vilken är avgörande för att kunna göra förändringar på fältet. Parlamentet gläder sig över att man i granskningen av genomförandet kartlägger de bakomliggande orsakerna till bristfälligt genomförande och föreslår åtgärder för att ta itu med dessa utmaningar på ett konstruktivt sätt.

4.  Europaparlamentet anser att granskningen av genomförandet bör vara ett av de verktyg som används för att skapa större samstämdhet med målen för hållbar utveckling och för att utvärdera de framsteg som medlemsstaterna och unionen gjort mot att uppnå målen för hållbar utveckling när det gäller miljön. I detta sammanhang uppmanar parlamentet kommissionen att ytterligare kartlägga hur genomförandet av EU:s miljölagstiftning också bidrar till att nå relevanta mål för hållbar utveckling och uppfylla specifika indikatorer för målen för hållbar utveckling och medlemsstaternas mål.

5.  Europaparlamentet inser att granskningen av genomförandet också kan fungera som ett förebyggande verktyg och således kan minska antalet överträdelseförfaranden. Parlamentet betonar emellertid att granskningen inte får ersätta eller fördröja ett nödvändigt överträdelseförfarande från kommissionens sida.

Hur kan man förbättra granskningen av genomförandet och uppnå bättre resultat?

6.  Europaparlamentet välkomnar att granskningen av genomförandet omfattar de flesta av de tematiska målen i det sjunde miljöhandlingsprogrammet. Parlamentet beklagar emellertid att viktiga områden som klimatförändringar, energieffektivitetsåtgärder, energibesparingar, kemikalier och industriutsläpp och vissa systemiska och miljömässiga utmaningar med anknytning till energi-, transport-, produkt- och regionalpolitik inte omfattas och uppmanar kommissionen att se till att de tas med i framtida versioner. Parlamentet påpekar att befintliga uppgifter som redan har offentliggjorts av Europeiska miljöbyrån skulle ha möjliggjort åtminstone en preliminär analys av genomförandet av klimatförändringslagstiftning, energieffektivitetsåtgärder och energibesparingar såväl på EU-nivå som på medlemsstatsnivå.

7.  Europaparlamentet beklagar vidare att viktiga frågor såsom hormon- och läkemedelsrester i avfalls-, yt- och grundvatten och konsekvenserna av detta för dricksvattnet, folkhälsan, den biologiska mångfalden och (vatten-)miljön inte ens tas upp, och uppmanar kommissionen att säkerställa att dessa frågor tas med i framtida versioner.

8.  Europaparlamentet framhåller att Agenda 2030 för hållbar utveckling på global nivå och det sjunde miljöhandlingsprogrammet på EU-nivå utgör en ram för progressiv miljöpolitik.

9.  Europaparlamentet anser att en starkare koppling mellan granskningen av genomförandet och den europeiska planeringsterminen skulle gynna konsekvensen i unionens åtgärder.

10.  Europaparlamentet understryker att den begränsade tillgången till uppgifter kan leda till brister i genomförandet och svårigheter att granska genomförandet.

11.  Europaparlamentet betonar vikten av att harmonisera uppgifterna och rapporteringscyklerna i syfte att underlätta framtida granskningar. Kommissionen uppmanas att öka jämförbarheten och att i framtida granskningar av genomförandet ta med ett särskilt avsnitt där man bedömer kvaliteten i rapporteringen och de uppgifter som medlemsstaterna lämnar enligt de olika direktiven. Parlamentet betonar vikten av säker elektronisk datadelning för att underlätta medlemsstaternas rapportering.

12.  Europaparlamentet betonar vikten av att stödja en kvalitativ bedömning med kvantitativa mål. Parlamentet anser i detta sammanhang att ett bättre samarbete med Europeiska miljöbyrån skulle bidra till utvecklingen av lämpliga indikatorer.

13.  Europaparlamentet betonar att granskningen bör beakta och bedöma alla allvarliga problem och mål i miljöpolitiken som är oförenliga med målen inom andra politikområden, så att brister på överensstämmelser kan belysas och förslag utarbetas för att rätta till dem.

14.  Europaparlamentet anser att det bör finnas mindre utrymme för medlemsstaterna att själva finna lösningar för ett bättre genomförande.

Hur kan man förbättra genomförandet av miljölagstiftningen?

15.  Europaparlamentet betonar att bristfällig integrering av miljöhänsyn i andra politikområden är en av de bakomliggande orsakerna till brister i genomförandet av miljölagstiftningen och miljöpolitiken.

16.  Europaparlamentet understryker att genomförandet av miljölagstiftningen skulle kunna förbättras genom att miljölagstiftningen i högre grad integreras i andra politikområden och genom att försiktighetsprincipen tillämpas fullständigt.

17.  Europaparlamentet anser att bristen på administrativ kapacitet och styrning – som är två av de främsta orsakerna till bristfälligt genomförande – dels beror på att det saknas tillräcklig finansiering, dels på att medlemsstaterna använder de tillgängliga medlen på ett ineffektivt sätt. Medlemsstaterna uppmanas till förbättringar på dessa områden.

18.  Europaparlamentet anser att man, för att garantera goda och starka styrelseformer, förbättrad effektivitet samt partnerskap mellan, och öppenhet i, offentliga myndigheter på alla nivåer, måste ha en tydlig ansvarsfördelning, tillräckliga resurser, kapacitetsuppbyggnad och bättre samordningsmekanismer.

19.  Europaparlamentet anser att medlemsstaternas användning av marknadsinstrument, till exempel skattepolitik som grundar sig på principen ”förorenaren betalar”, är ett effektivt och ändamålsenligt verktyg för att uppnå målet att till fullo genomföra miljöpolitiken.

20.  Europaparlamentet stöder helhjärtat att man i granskningen av genomförandet fäster sådan vikt vid utbytet av bästa praxis och kollegial granskning, och anser att detta skulle kunna hjälpa de medlemsstater som har svårt att genomföra miljölagstiftningen att hitta innovativa lösningar. Parlamentet är i detta sammanhang övertygat om att riktlinjer från kommissionen skulle vara till nytta.

21.  Europaparlamentet anser att granskningen av genomförandet bör innehålla tydliga och stränga tidsfrister fastställda av kommissionen för att garantera medlemsstaternas genomförande av miljölagstiftningen.

22.  Europaparlamentet anser att granskningen av genomförandet också kan användas som ett verktyg för att ge information till allmänheten och därigenom öka medvetenheten, det civila samhällets deltagande och allmänhetens engagemang för och kunskaper om miljöpolitik, vilket är till nytta för medlemsstaterna och medborgarna. Kommissionen uppmanas i detta sammanhang att ta fram en uppsättning åtgärder för att bedöma de framsteg som medlemsstaterna har gjort när det gäller miljöprestanda, bland annat riktmärkning av bästa praxis och rapporter om resultattavlor, som bör uppdateras och offentliggöras regelbundet för att säkerställa att de är tillgängliga för allmänheten.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja säkerställandet av efterlevnaden, bland annat genom att förbättra och intensifiera genomförandet av miljöansvarsdirektivet.

24.  Europaparlamentet betonar att icke-statliga organisationer och allmänheten i stort också kan spela en viktig roll när det gäller att främja bättre genomförande och därmed upprätthålla rättsstatsprincipen om det finns faktisk tillgång till rättslig prövning.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om miljöinspektioner för att påskynda genomförandet av miljölagar och miljönormer.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i samband med gott styre och säkerställande av efterlevnad, lägga fram ett nytt lagstiftningsförslag om miniminormer för tillgång till rättslig prövning och föreslå en översyn av Århusförordningen som genomför konventionen när det gäller unionsåtgärder för att beakta den rekommendation som nyligen gavs från Århuskonventionens efterlevnadskommitté.

Medlemsstaternas och EU-institutionernas roll i uppföljningen av granskningen av genomförandet

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och berörda aktörer att snarast delta fullt ut i granskningen av genomförandet. Parlamentet betonar att regionala och lokala myndigheter har en viktig roll. Medlemsstaterna uppmanas att göra dem fullt delaktiga och få dem att engagera sig ytterligare i EU:s nätverk för genomförande och upprätthållande av miljölagstiftningen och att snarast förbättra lokala och regionala experters deltagande för att underlätta utbytet av uppgifter, kunskap och bästa praxis.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra insamlingen av uppgifter och tillgången till information, spridningen av god praxis och medborgarnas deltagande samt att överväga att involvera lokala myndigheter i större utsträckning i utformningen av miljöpolitiken.

29.  Europaparlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna på relevant nivå i medlemsstaterna att se till att öppna och inkluderande genomförandedialoger anordnas, med tillhandahållande av adekvat information till och medverkan av allmänheten och aktörer i det civila samhället. Parlamentet uppmanar också kommissionen att delta i dessa dialoger och hålla parlamentet informerat.

30.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens politiska förslag om den särskilda ramen för en strukturerad genomförandedialog, men anser att denna process måste präglas av insyn och involvera relevanta icke-statliga organisationer och viktiga aktörer.

31.  Europaparlamentet välkomnar diskussionen mellan kommissionen, medlemsstaterna och berörda aktörer i expertgruppen för miljöanpassning av den europeiska planeringsterminen, men anser att deltagandet av en särskild expertgrupp för genomförandet av miljöpolitiken skulle kunna underlätta en strukturerad dialog om genomförandet vid sidan av de bilaterala landsdialogerna.

32.  Europaparlamentet framhåller att frågan om genomförande bör finnas med som en återkommande punkt i ordförandeskapstrions prioriteringar och program, diskuteras i rådet (miljö) minst en gång om året, eventuellt vid ett särskilt rådsmöte om genomförande, och kompletteras av ett annat forum där även parlamentet och Regionkommittén deltar. Parlamentet efterlyser gemensamma rådsmöten för att ta upp genomförandet av sektorsöverskridande, horisontella frågor och gemensamma utmaningar, liksom nya frågor som eventuellt har gränsöverskridande konsekvenser.

o
o   o

33.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 354, 28.12.2013, s. 171.

Europaparlamentets resolution av den 16 november 2017 om bekämpning av ojämlikhet som ett sätt att stimulera sysselsättning och tillväxt (2016/2269(INI))

P8_TA(2017)0451 A8-0340/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget, särskilt artikel 9,

–  med beaktande av den reviderade europeiska sociala stadgan,

–  med beaktande av kommissionens publikation från 2015 EU Employment and Social Situation – Quarterly Review September 2015,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 mars 2014 En genomgång av strategin Europa 2020 för smart, hållbar tillväxt för alla (COM(2014)0130),

–  med beaktande av kommissionens publikation från 2012 Employment and Social Developments in Europe 2012,

–  med beaktande av kommissionens åtgärdspaket för sociala investeringar av den 20 februari 2013, inklusive rekommendationen 2013/112/EU Bryta det sociala arvet: investera i barnens framtid,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2010 Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: en europeisk ram för social och territoriell sammanhållning (COM(2010)0758),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020), samt parlamentets resolution av den 16 juni 2010 om Europa 2020(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2017 om behovet av en EU-strategi för att sätta stopp för och förebygga pensionsklyftan mellan kvinnor och män(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2017 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2014–2015(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2017 om en europeisk pelare för sociala rättigheter(4),

–  med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 7 juli 2016 om FN:s generalförsamlings 71:a session(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 april 2016 om att uppnå målet för fattigdomsbekämpning mot bakgrund av hushållens ökande kostnader(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 november 2015 om att minska ojämlikhet, med särskilt fokus på barnfattigdom(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2014 om EU:s strategi mot hemlöshet(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2013 om krisens konsekvenser för utsatta gruppers tillgång till vård(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 juni 2013 om kommissionens meddelande Sociala investeringar till stöd för tillväxt och sammanhållning – inklusive genomförandet av Europeiska socialfonden 2014–2020(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 november 2011 om den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om fattigdom bland kvinnor i Europeiska unionen(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om att minska ojämlikhet i hälsa i EU(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2010 om vikten av ett system med minimiinkomst för att bekämpa fattigdom och främja ett öppet samhälle för alla i Europa(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 2008 om främjande av social integration och bekämpning av fattigdom, inbegripet barnfattigdom, inom EU(15),

–  med beaktande av frågan för muntligt besvarande O-000047/2016 – B8-0369/2016 om att minska ojämlikheten för att ge nytt liv åt en hållbar ekonomisk tillväxt för alla i EU,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 10 december 2013 om en europeisk minimiinkomst och fattigdomsindikatorer(16),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 15 juni 2011 Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: en europeisk ram för social och territoriell sammanhållning(17),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 30 september 2009 Arbete och fattigdom: ett nödvändigt helhetsperspektiv(18),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 31 mars 2011 om den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning(19),

–  med beaktande av årsrapporten från kommittén för socialt skydd av den 10 mars 2015 Social situation in the European Union (2014)(20),

–  med beaktande av yttrandet från kommittén för socialt skydd av den 15 februari 2011 Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: flaggskeppsinitiativ inom Europa 2020-strategin(21),

–  med beaktande av Eurofounds rapport Tredje europeiska undersökningen om livskvalitet – Livskvaliteten i Europa: krisens effekter,

–  med beaktande av Eurofounds rapport Tredje europeiska undersökningen om livskvalitet – Livskvaliteten i Europa: sociala skillnader,

–  med beaktande av Eurofounds rapport Income inequalities and employment patterns in Europe before and after the Great Recession,

–  med beaktande av Eurofounds översiktsrapport Sjätte europeiska undersökningen om arbetsvillkor,

–  med beaktande av Eurofounds rapport Social mobility in the EU,

–  med beaktande av Eurofounds rapport New forms of employment,

–  med beaktande av Eurofounds rapport The Posted Workers' remuneration gaps: Challenging the equal treatment principle, med dess ingående översikt över hur regeringarna och arbetsmarknadens parter runt om i Europa ställer sig till likalöneprincipen,

–  med beaktande av Eurofounds rapport Developments in working life in Europe: EurWORK annual review 2016, särskilt kapitlet Pay inequalities – Evidence, debate and policies,

–  med beaktande av Eurofounds rapport Occupational change and wage inequality: European Jobs Monitor 2017,

–  med beaktande av Eurofounds rapport Women, men and working conditions in Europe,

–  med beaktande av kommissionens publikation European Economic Forecast Spring 2016(22),

–  med beaktande av Förenta nationernas Agenda 2030 för hållbar utveckling, närmare bestämt dess mål nr 10 för hållbar utveckling Att minska ojämlikheten inom och mellan länder,

–  med beaktande av FN:s rapport Report on the World Social Situation 2007: The Employment Imperative,

–  med beaktande av OECD:s rapport av den 21 maj 2015 In It Together: Why less inequality benefits all (sammanfattning tillgänglig på svenska),

–  med beaktande av OECD:s rapport från 19 december 2011 Divided We Stand: Why Inequality Keeps Rising,

–  med beaktande av OECD:s rapport Growing Unequal?: Income Distribution and Poverty in OECD countries, från oktober 2008,

–  med beaktande av det interna diskussionsunderlaget av den 17 februari 2014 från IMF Inequality and Unsustainable Growth(23),

–  med beaktande av det interna diskussionsunderlaget av den 8 april 2011 från IMF Inequality and Unsustainable Growth: Two Sides of the Same Coin?(24),

–  med beaktande av ILO:s publikation av den 3 juni 2013 World of Work Report 2013: Repairing the economic and social fabric, Snapshot of the United States,

–  med beaktande av den rapport som i september 2014 offentliggjordes av University College, London som ett led i projektet DRIVERS For Health Equity, med titeln Final Scientific Report: Social Inequalities in early childhood health and development: a European-wide systematic review,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor samt ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0340/2017), och av följande skäl:

A.  Jämlikhet och rättvisa är oupplösligt förbundna med Europas värden och är en hörnsten för den europeiska sociala modellen, samt för EU och dess medlemsstater. Sysselsättningsfrämjandet ingår bland både medlemsstaternas och EU:s mål, varvid syftet är att uppnå en varaktigt hög sysselsättningsgrad och att bekämpa utestängningen.

B.  Ojämlikhet kan undergräva förtroendet i samhället och urholka stödet för de demokratiska institutionerna. Åtgärderna mot ojämlikhet måste förstärkas med ekonomiska, sociala och regionala åtgärder för att främja en harmonisk utveckling i hela EU.

C.  Ojämlikhet är en fråga både om inkomstklyftan mellan enskilda personer och om att enskilda personer går miste om möjligheter, så att de framsteg de kunnat göra inom områdena kompetens och färdigheter bromsas upp och både deras utveckling, och, följaktligen, deras potentiella bidrag till samhället kringskärs.

D.  Den bakomliggande orsaken till den minskade efterfrågan är den ekonomiska och finansiella krisen som härjat i euroområdet i mer än tio år.

E.  Ojämlikhet och arbetslöshet minskar den faktiska efterfrågan, hämmar innovationen och kan leda till ökad finansiell sårbarhet. En stor och växande ojämlikhet hindrar inte bara framsteg med fattigdomsutrotningen, utan också insatserna för ökad social delaktighet och sammanhållning.

F.  Kampen mot ojämlikhet kan stimulera sysselsättningsskapande och tillväxt och samtidigt minska fattigdomen. Under 2015 löpte 47,5 % av alla arbetslösa i Europeiska unionen risk att bli fattiga(25).

G.  Enligt internationella institutioner såsom IMF(26) eller OECD(27) undergräver ojämlikheten tillväxten och skapandet av goda arbetstillfällen(28), och samma institutioner har också konstaterat att en ojämlikhet som är alltför hög och ständigt ökar för med sig direkta kostnader för samhället, hindrar social rörlighet och även kan hindra dagens och morgondagens hållbara tillväxt.

H.  Ett av de fem målen i Europa 2020-strategin är att minska antalet personer som riskerar att drabbas av fattigdom och social utestängning med minst 20 miljoner, från 115,9 miljoner 2008 till inte fler än 95,9 miljoner senast 2020. År 2015 löpte 117,6 miljoner människor risk att bli fattiga och socialt utestängda, vilket var 1,7 miljoner fler än under 2008. 32,2 miljoner personer med funktionsnedsättning riskerade att drabbas av fattigdom eller social utestängning i EU under 2012. Under 2013 löpte 26,5 miljoner barn i EU-28 risk att drabbas av fattigdom eller social utestängning. Befolkningsandelen som riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning är fortfarande oacceptabelt hög, 23,7 %, och siffrorna kvarstår i vissa medlemsstater på en mycket hög nivå. Dessutom är energifattigdomen fortfarande så hög att den för de 11 % av EU:s befolkning som berörs leder till en ond cirkel av ekonomiska nackdelar(29).

I.  Ojämlikheten som ökat till följd av krisen har framför allt drabbat kvinnor, förvärrat fattigdomen bland kvinnor och i allt högre grad utestängt dem från arbetsmarknaden. Kvinnors arbetsmarknadsdeltagande bör fås att öka genom att den nuvarande och kompletterande jämställdhetslagstiftningen genomförs effektivt och genom att dagens politiska ramar förbättras för att balansen mellan arbetsliv och privatliv ska bli bättre.

J.  Det råder en positiv korrelation mellan å ena sidan ökad jämställdhet mellan kvinnor och män och å andra sidan starkare ekonomisk tillväxt, ett samhälle med plats för alla, sysselsättningsskapande och goda tider för företagen. Att minska ojämlikheten i arbetslivet är inte bara ett sätt att uppnå likabehandling, utan också att säkerställa effektivitet och konkurrens på arbetsmarknaden.

K.  OECD har framhållit att det skulle öka den sammanlagda tillväxten med 0,8 % under de kommande fem åren ifall det skulle gå att minska ojämlikheten med en punkt på Giniskalan(30).

L.  Atypisk anställning innebär enligt Eurofound att anställningsförhållandena inte överensstämmer med standarden eller den typiska modellen för sedvanlig tillsvidareanställning på heltid hos en enda arbetsgivare under lång tid. Enligt ILO är atypiska anställningsformer ett samlingsbegrepp för olika arbetsarrangemang som avviker från standarden för anställning, såsom tidsbegränsad anställning, deltidsarbete, behovsanställning, arbete för bemanningsföretag och andra anställningsformer med flera parter involverade, liksom också förtäckt anställning och icke självständigt egenföretagande.

M.  Ökad ojämlikhet har kopplingar till minskad social rörlighet, inskränkt mänsklig förmåga och begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter. Av en rapport från Eurofound 2017 om social rörlighet i EU(31) framgår det att den sociala bakgrunden fortfarande i många medlemsstater är utslagsgivande för vilka möjligheter man har i livet.

N.  Medlemsstaternas ekonomiska tillväxt beror av ett flertal faktorer. Ökande ojämlikhet skulle kunna påverka tillväxten negativt. IMF har funnit att det på global nivå råder ett omvänt förhållande mellan dels den inkomstandel som tillfaller de rikaste 20 %, dels den ekonomiska tillväxten. Detta innebär att om inkomstandelen för de rikaste 20 % ökar med en procentenhet, kommer BNP-tillväxten faktiskt att bli 0,08 procentenheter lägre under de följande fem åren. Om däremot inkomstandelen för de fattigaste 20 % ökar lika mycket kommer BNP-tillväxten att bli 0,38 procentenheter högre.

O.  Ojämlikheten är en mångsidig företeelse som inte bara handlar om pengar utan också om att människors möjligheter är olika, exempelvis beroende på kön, etniskt ursprung, funktionsnedsättning, sexuell läggning, geografisk bostadsort eller ålder. Flerfaldig ojämlikhet i fråga om tillträde till arbetsmarknaden och inom arbetslivet självt är en fara för den enskildes hälsa, välbefinnande och ekonomiska möjligheter, och kan således leda till låg produktivitet.

P.  Ojämlik täckning på socialskyddsområdet analyseras i Eurofounds rapport New Forms of Employment(32), där tyngdpunkten också förläggs till de mest problematiska formerna av denna ojämlikhet, betraktat ur socialskyddssynvinkel, nämligen tillfälligt arbete, och det ges exempel på lagstiftning där tillfällighetsarbetare enkom utesluts, liksom på annan lagstiftning där strävan är att de ska omfattas av socialskyddet, merendels genom ersättning som bygger på inkomsttrösklar. Voucherbaserat arbete och strategisk personaldelning är exempel på atypiska anställningsformer, avsedda som åtgärder mot att det sociala skyddet vid tillfälligt arbete eller deltidsarbete är otillräckligt.

Q.  I de samhällen där inkomstskillnaderna är större är det vanligare med dålig hälsa och våld, vartill kommer att resultaten i matematik och läskunnighet är sämre, fetma är mer utbredd, antalet fängelseinterner är högre, liksom också frekvensen för mord och dråp(33). Med mera jämlika samhällen minskar statens socialutgifter.

R.  Ojämlikheten livet igenom återspeglas av ojämlikheter under ålderdomen, såsom sämre hälsoutsikter, fattigdom på äldre dagar och en pensionsklyfta mellan könen på nästan 40 %. Det behövs europeiska strategier för fattigdomsutrotning för att förverkliga hållbar utveckling för alla.

S.  Ekonomisk trygghet är en viktig faktor för mänskligt självförverkligande.

T.  Den 5 oktober 2015 antog rådet slutsatser om 2015 års rapport om pensionernas tillräcklighet: inkomsternas nuvarande och framtida tillräcklighet under ålderdomen i EU, och ansåg då att det är av avgörande betydelse att allmänna pensionssystem eller andra system för socialt skydd innehåller lämpliga skyddsmekanismer för kvinnor och män vars sysselsättningsmöjligheter inte ger eller inte har gett dem tillfälle att bygga upp tillräckliga pensionsrättigheter, och att sådana skyddsmekanismer främst inbegriper minimipensioner eller andra bestämmelser om minimiinkomst för äldre(34).

U.  Otillräckliga anslag till offentlig utbildning är en viktig orsak till sociala skillnader i framtiden och till ökande ojämlikhet.

V.  Mellan 2005 och 2015 ökade Ginikoefficienten i EU från 30,6 till 31 och inkomstskillnaderna mellan de rikaste 20 % respektive de fattigaste 20 % av befolkningen ökade från 4,7 till 5,2. Det råder en stark koppling mellan dels antalet personer som löper risk för inkomstfattigdom, dels ojämlikhet i inkomsthänseende, och inkomstfattigdomen har ökat hela tiden sedan 2005. Mellan 2008 och 2014 ökade ojämlikheten, uttryckt i form av hushållens disponibla inkomster, i flera medlemsstater(35).

W.  Skillnaderna i fråga om ekonomisk tillväxt mellan och inom medlemsstaterna leder till ekonomiska obalanser inom unionen. Dessa trender i riktning mot markant ojämlikhet i ekonomiskt hänseende har skapat överhövan stora fickor av arbetslöshet och fattigdom.

X.  Ojämlikhetens utveckling globalt sett följer tendensen för att ojämlikheten i de utvecklade länderna hela tiden ökat sedan 1980-talet, enligt OECD(36), oavsett konjunkturerna (med vissa undantag), så att Ginikoefficienten ökat med tre punkter från 0,29 till 0,32 mellan 1980 och 2013, vilket alltså innebär en ökning på 10 % under de senaste årtiondena.

Y.  Ett flertal faktorer är visserligen avgörande för nivån av ojämlikhet, men det är institutioner och initiativtagare till politiska ingripanden som har ansvaret för att de åtgärdas just på strukturell nivå. Det råder en investeringsklyfta i EU och offentliga och privata investeringar spelar en nyckelroll för att minska ojämlikheten genom stöd till sysselsättningen. De strukturella bristerna måste åtgärdas på lämpligt sätt. Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) förväntas bli uppdaterad så att den kan bidra till att åtgärda investeringsklyftan.

Z.  Utvecklingsgången i fråga om ojämlikhet sammanfaller inte nödvändigtvis med utvecklingsgången för absoluta och extrema former av fattigdom, såsom hemlöshet.

AA.  Lämpligt stöd och lämpliga anslag till hållbart och varaktigt boende är en förutsättning, såväl för tillträdet till arbetsmarknad, utbildning och hälso- och sjukvård, som för en starkare integration och lokal acceptans. Att slå vakt om att bostadsområden går att bo i och bekämpa segregeringen är en viktig del av stödet till integrationen och arbetet för att minska ojämlikheten.

AB.  Enligt Eurostat berördes 24,4 % av EU:s invånare under 2015 av risken för fattigdom, och siffran steg till 26,9 % för barn.

AC.  Kvinnor har drabbats oproportionerligt hårt av krisen, och gröna jobb har visat sig kriståligare än andra arbetstillfällen.

AD.  Kvinnor löper större risk att drabbas av fattigdom och otrygga levnadsförhållanden.

Att inrätta en europeisk samordning av politiken mot ojämlikhet

1.  Europaparlamentet bekräftar att ojämlikhet är ett hot mot det europeiska projektets framtid, undergräver dess legitimitet och skadar förtroendet för EU som en drivkraft för sociala framsteg, en dimension av unionen som behöver utvecklas. Parlamentet erinrar om att dagens ojämlikhet är till skada genom att den undergräver den politiska och sociala stabiliteten. Parlamentet framhåller att strävan efter konvergens uppåt och ett bättre liv för alla Europas invånare också i fortsättningen bör vara drivkraften för ytterligare integration.

2.  Europaparlamentet är fast övertygat om att arbetet med att minska ojämlikheten måste prioriteras på europeisk nivå, inte bara för att motverka fattigdom eller främja konvergens, utan också för att det är en förutsättning för ekonomisk återhämtning, skapande av anständigt arbete, social sammanhållning och delat välstånd.

3.  Europaparlamentet framhåller att ojämlikheten måste minska för att det ska gå att främja demokratier som är rättvisare och stabilare, garantera likabehandling utan dubbla måttstockar, samt för att populism, extremism och främlingsfientlighet ska förpassas ut i marginalen och för att Europeiska unionen ska bli ett projekt som dess medborgare ställer upp bakom.

4.  Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om att Europeiska unionen måste fullgöra sina fördragsenliga åtaganden om att främja sina invånares välbefinnande, tillsammans med full sysselsättning, sociala framsteg, social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, jämlikhet mellan invånare med olika socioekonomisk bakgrund, solidaritet mellan generationerna, skydd av barnets rättigheter och social delaktighet för alla människor som befinner sig i en utsatt situation eller blivit marginaliserade.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, utgående från sina respektive befogenheter, utvärdera vad man åstadkommit och uppnått med hjälp av samordningen av den ekonomiska politiken, med hänsyn tagen till utvecklingen i EU i fråga om sociala framsteg och social rättvisa. Parlamentet konstaterar att den europeiska planeringsterminen inte prioriterat vare sig uppnåendet av dessa mål eller minskandet av ojämlikheten. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att förbättra den politiska samordningen för att bättre övervaka, förebygga och korrigera negativa tendenser som kan skapa ökad ojämlikhet och försvaga de sociala framstegen, eller bli till skada för social rättvisa, samt att vidta förebyggande och avhjälpande åtgärder när det behövs. Parlamentet anser att man bör överväga särskilda strategier mot ekonomisk ojämlikhet och, när så är lämpligt, ta med dem i den europeiska planeringsterminen.

6.  Europaparlamentet anser att sociala åtgärder ibland är att anse som lindrande åtgärder och att de bör kompletteras med ekonomisk politik och socialt ansvarsmedvetna strukturreformer så att vi får en positiv, varaktig och hållbar ekonomisk tillväxt, och så att ojämlikheten strukturellt minskar på medellång och lång sikt.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att, inom ramen för den europeiska planeringsterminen och utan att det påverkar nationella befogenheter, bättre bedöma obalanser i fråga om inkomst- och förmögenhetsfördelning, också med hjälp av enskilda rapporter om fördjupad granskning om sådana obalanser konstateras, såsom ett sätt att koppla samordningen av ekonomin till sysselsättning och sociala resultat. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en exakt och aktuell bild av skillnaderna i fråga om inkomst och förmögenhet, social sammanhållning och social delaktighet, både inom och mellan olika länder, och att motivera sina förslag och rekommendationer till politiska beslut med solida och detaljerade uppgifter. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka vilka indikatorer på ekonomisk ojämlikhet som är exaktast (Ginikoefficienten, Palmaindexet, Theils index, löneandelen, förhållandet mellan antingen minimilönen och BNP per capita, eller minimilönen och genomsnittslönen etc.), och att övervaka hur ojämlikheten utvecklas, också med hänsyn tagen till konkurrenskraften överlag och produktiviteten för alla faktorer.

8.  Europaparlamentet framhåller att regioner med allvarliga och permanenta, naturbetingade eller demografiska nackdelar, såsom de nordligaste regionerna med mycket låg befolkningstäthet, öregioner, gränsregioner och bergsregioner enligt vad som avses i artikel 174 i EUF-fördraget, liksom avlägsna regioner och avfolkningsbygder, har svårare att bereda tillgång till offentliga tjänster såsom hälso- och sjukvård och utbildning, och att dessa tjänster därför ofta blir en större belastning för de offentliga finanserna, och att de som anlitar tjänsterna måste resa längre för att få tillgång till dem.

9.  Europaparlamentet upprepar att investeringar måste riktas mot ökad territoriell sammanhållning för att förstärka företagsstrukturen i regioner med allvarliga och permanenta, naturbetingade eller demografiska nackdelar, i synnerhet vad gäller tillgången till bredband.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att främja ambitiösa investeringar från medlemsstaternas sida i socialskydd, tjänster och infrastruktur genom att de europeiska struktur- och investeringsfonderna och Europeiska fonden för strategiska investeringar används på ett mera riktat och strategiskt sätt för att tillgodose medlemsstaters och regioners sociala och ekonomiska behov.

11.  Europaparlamentet går än en gång ut med ett upprop om att det ska inrättas en verklig europeisk pelare för sociala rättigheter som främjar konvergens uppåt, under hänsynstagande till den fördragsfästa befogenhetsfördelningen, och att EMU ska byggas ut med en mer djupgående och rättvis social dimension.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anstränga sig mera för att tillsammans med medlemsstaterna uppnå alla mål som finns i Europa 2020-strategin, alltså också att minska antalet personer som är fattiga och socialt utestängda med 20 miljoner, och att utvidga räckvidden för Europa 2020-strategin, så att den kommer att stämma överens med Agenda 2030 för hållbar utveckling, och således också innefatta ett mål om bekämpning av ojämlikhet och extrem fattigdom. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med att noga följa genomförandet av Europa 2020-strategins mål och att beakta Eurostats resultattavla om huvudindikatorerna för Europa 2020-strategin, också i förfarandet för den europeiska planeringsterminen och i de landsspecifika rekommendationerna.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna, i och med att de sistnämnda bär huvudansvaret för sin socialpolitik som måste stödjas och kompletteras med EU-åtgärder, att göra mer för att minska ojämlikheten mellan inkomstgrupper och att uppmuntra till en lämplig åtgärdsram som bland annat tillförsäkrar anständiga arbetsförhållanden för alla, offentlig undervisning, hälso- och sjukvård, pensioner, lämplig offentlig infrastruktur och sociala tjänster, samt sporrar till lika möjligheter. En ram av detta slag bör ge goda och välfungerande möjligheter till socialt avancemang.

14.  Europaparlamentet understryker att unionen i sin budget bör fastställa att det ska genomföras lämpliga strategier till förmån för minskad ojämlikhet och ökad social sammanhållning.

15.  Europaparlamentet betonar de grundläggande rättigheternas företräde. Parlamentet understryker att arbetsrätten och höga sociala standarder är utslagsgivande för ombalanseringen av ekonomier, stöd till inkomster och uppmuntran till investeringar i kapacitet. Parlamentet erinrar om vikten av respekt för de sociala rättigheter som fastställs i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, bland dem också fackliga fri- och rättigheter och den kollektiva förhandlingsrätten, samt att likabehandlingen av arbetstagare måste upprätthållas.

16.  Europaparlamentet påpekar att vi inte kan bortse från att den sektorsinriktade politiken i framtiden kommer att bli en viktig faktor för minskad ojämlikhet och, framför allt, inte heller från att den inre marknaden behöver vidareutvecklas och att det behövs en investeringspolitik på europeisk och nationell nivå (inriktad exempelvis på större slag av infrastruktur, hälso- och sjukvård och utbildning), liksom att man inom alla aspekter av energipolitiken måste ta hänsyn till vilka möjligheter den politiken erbjuder i ekonomiskt, socialt och territoriellt hänseende, för att garantera lika möjligheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna för att utveckla heltäckande strategier för sysselsättningsskapande, företagande och innovation, inriktade på strategiska investeringar i gröna jobb samt i den sociala sektorn, hälso- och sjukvårdssektorn och vårdsektorn, samt i den sociala ekonomin vars sysselsättningspotential ännu inte tagits till vara.

Åtgärder för att skapa anständigt arbete och arbetstillfällen med god kvalitet

17.  Europaparlamentet uttrycker oro över hur ojämlikheten utvecklats i Europa efter krisen, en utveckling som i mångt och mycket haft den växande arbetslösheten som drivkraft. Parlamentet anser arbetslösheten som en källa till ojämlikhet och att strategier som avser att skapa anständigt arbete och arbetstillfällen med god kvalitet och inriktar sig på de huvudsakliga fickorna av arbetslöshet skulle kunna ge hushållen i den lägsta kvintilen bättre inkomster.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i den kommande översynen av direktivet om skriftligt meddelande ta med bestämmelser som undanröjer avtalsdiskriminering och säkerställer alla arbetstagares rätt till rättvisa arbets- och anställningsvillkor, såsom det föreskrivs i ILO:s normer för anständigt arbete.

19.  Europaparlamentet understryker dessutom att höga arbetslöshetsnivåer pressar ned lönerna, och i vissa fall också kan bli till skada för förhållandena i arbetslivet och samhället. Parlamentet betonar att kampen mot arbetslösheten är nödvändig i och för sig, men att det inte räcker med bara den för att ojämlikheten ska kunna minska.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå utökade resurser till ungdomssysselsättningsinitiativet för perioden 2017–2020 och så att det också bättre når ut till ungdomar som inte fyllt 30 år. Parlamentet uppmanar kommissionen att bidra till ett bättre genomförande av ungdomssysselsättningsinitiativet genom att i ökad grad förlägga tyngdpunkten till de mest utsatta ungdomarna som ofta måste komma till rätta med komplicerade behov, och därvid ta hänsyn till vad Europeiska revisionsrätten senast kommit fram till i sin rapport om användningen av detta initiativ, samt säkerställa att det genomförs och bedöms med exakthet och öppenhet.

21.  Europaparlamentet betonar att det behövs en bättre uppföljning av ungdomar som lämnar ungdomsgarantin och ungdomssysselsättningsinitiativet, av omsorg om deras varaktiga och effektiva integrering på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om det vore möjligt med ett mera flexibelt ungdomssysselsättningsinitiativ, också för de länder som det går bra för på ungdomspolitikens område, där man skulle integrera system till skydd för ungdomar när de övergår från utbildning eller högre utbildning till arbetslivet, såsom kompensation för att ungdomar inte kan bidra till de nuvarande socialskyddssystemen i Europa.

22.  Europaparlamentet betonar att program såsom ungdomsgarantin och ungdomssysselsättningsinitiativet inte får ersätta medlemsstaternas egna insatser för att bekämpa ungdomsarbetslösheten och för att uppnå en varaktig integrering på arbetsmarknaden. Parlamentet erkänner att en utbildning som håller god kvalitet och är åtkomlig är den avgörande faktorn för att man ska kunna övervinna ojämlikheten, och efterlyser därför utökade investeringar i offentlig utbildning och livslångt lärande.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att understryka behovet att främja gröna jobb och öka sysselsättningen i landsbygdsområden och områden stadda i tillbakagång och göra dessa områden mera attraktiva för kvinnor.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, via ESF och den europeiska planeringsterminen, och medlemsstaterna att, via sina nationella reformprogram, säkerställa ett fullständigt genomförande av de åtgärder på nationell nivå som skisserats upp i rådets rekommendation om långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att komplettera den ekonomiska och monetära unionen med en fullvärdig europeisk arbetsmarknad, i förening med en utbredd täckning för socialskyddet. Parlamentet anser att välfungerande arbetsmarknader och samordnade och gedigna välfärdssystem är avgörande för att den europeiska monetära unionen ska lyckas, samt att de ingår som ett led i en bredare upplagd konvergensprocess uppåt, i riktning mot ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. Parlamentet uppmanar här kommissionen att lägga fram en studie om hur EU kan stödja och främja garanterade offentliga arbetsprogram på nationell nivå.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att utbildning och yrkesutbildning bättre sammanjämkas med arbetsmarknadens behov runt om i EU, samt att skapa fler möjligheter till rörlighet och förbättra strategierna för rekrytering och utbildning, framför allt via utbildning på arbetsplatsen och riktade investeringar som kommer att stimulera till sysselsättningsskapande och ökad efterfrågan på anställningar. Parlamentet erinrar om att omskolning är ett viktigt sätt att återintegrera människor på arbetsmarknaden, och att den bidrar till att åtgärda långtidsarbetslösheten och till att bättre matcha färdigheter med lediga platser. Parlamentet betonar att validering av färdigheter och erkännande av formellt och informellt lärande är viktiga för att färdigheter som förvärvats ska värdesättas på arbetsmarknaderna. Parlamentet håller fast vid att möjligheter till livslångt lärande bör främjas hela livet igenom, också under ålderdomen, så att deras fulla potential för bekämpning av ojämlikhet ska få komma till sin rätt.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta mot diskriminering i rekryteringssammanhang och mot diskriminerande rekryteringsförfaranden som hindrar människor att komma in på arbetsmarknaden till följd av (bland annat) kön, könsidentitet eller könsuttryck, sexuell läggning, könsegenskaper, etniskt ursprung, funktionsnedsättning, ålder.

Att förbättra arbets- och levnadsvillkoren

28.  Europaparlamentet uttrycker oro över att det blir allt vanligare med odeklarerat arbete, atypiska anställningsavtal och olika slag av atypiska anställningsformer, som kan medföra osäkra arbetsförhållanden, lägre löner, utnyttjande, sämre socialförsäkringsavgifter, liksom också över den ökande ojämlikheten i vissa medlemsstater. Parlamentet erinrar om att alla arbetstagare måste erbjudas skydd i form av adekvat social trygghet och socialskydd. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar mot den dolda ekonomin och odeklarerat arbete.

29.  Europaparlamentet anser att kvaliteten på arbetena bör förbättras runt om i Europa, särskilt med tanke på löner som det går att leva på, anställningstrygghet, tillgång till utbildning och livslångt lärande samt hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja ytterligare forskning om hur skapandet av arbetstillfällen med god kvalitet samt konkurrenskraften överlag kan övervakas och förbättras i EU, utgående från Eurofounds forskningsarbete.

30.  Europaparlamentet anser att vissa anställningsformer, såsom arbetsavtal där antalet arbetstimmar ej avtalats och oavlönad praktik inte gör det möjligt att tjäna ett drägligt uppehälle. Parlamentet anser att man, av omsorg om ordentliga möjligheter till inlärning och yrkesutbildning och anständiga arbetsförhållanden, i förekommande fall, i samband med praktik och lärlingsutbildning, måste sätta gränser för atypiska anställningsformer och förhindra, dels arbetsavtal där antalet arbetstimmar ej avtalats, dels att strejkande arbetstagare ersätts med arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag och att personal visstidsanställs för stadigvarande arbetsuppgifter.

31.  Europaparlamentet påpekar att deltidsarbete kan stimulera vissa grupper, som nu är underrepresenterade på arbetsmarknaden, till deltagande i arbetslivet och bli till nytta för olika upplägg för balans mellan arbetsliv och privatliv.

32.  Europaparlamentet är fast övertygat om att en exakt gemensam anställningsklassificering på europeisk nivå vore värd att pröva som ett sätt att minska de osäkra anställningarna, utgående från vetenskapligt fastställda fakta och data. Parlamentet är övertygat om att tillämpningen av principen om lika lön för lika arbete på samma plats kommer att bidra till minskad ojämlikhet mellan arbetstagarna.

33.  Europaparlamentet betonar vikten av att de olika konsekvenserna av och aspekterna på automatiseringen undersöks ordentligt, liksom också följderna av att lagstiftningen inte hinner anpassas i tid, något som skulle kunna hota att utsätta socialskyddssystemen och lönerna för press i riktning nedåt, vilket särskilt drabbar arbetstagare med låga och medelhöga kvalifikationer. Parlamentet framhåller i det här sammanhanget att socialskyddet och lönerna måste få kvarstå på lämpliga nivåer.

34.  Europaparlamentet anser att den nya kompetensagendan måste låta alla arbetstagare kunna ta del av livslångt lärande till överkomliga kostnader och säkerställa en anpassning till digitaliseringen och teknikens ständiga omvandlingar.

35.  Europaparlamentet beaktar i vederbörlig ordning yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén över ett ramdirektiv om en tillräcklig minimiinkomst i EU, som bör fastställa gemensamma regler och indikatorer, och tillhandahålla metoder för övervakning av genomförandet. Parlamentet betonar att referensbudgetar, som anger vad det kostar att leva ett värdigt liv i olika bostadsarrangemang, för hushåll med olika sammansättning, och i olika åldrar, skulle kunna användas för att bedöma i vilken mån medlemsstaternas system för minimiinkomst är tillräckliga.

36.  Europaparlamentet är oroat över att systemen för minimiinkomst, på de ställen där sådana finns, i så hög grad förblir outnyttjade, varav framgår att det finns så mycket som hindrar folk att ansöka om att få ta del av dessa system, till exempel förfaranden som inkräktar på privatlivet och social stämpling. Parlamentet anser att program för inkomststöd är väsentliga för att en utvecklingsgång i riktning mot ekonomisk ojämlikhet ska kunna undvikas, genom att de ger stöd till enskilda personer innan de halkar in i fattigdom och social utestängning.

37.  Europaparlamentet betonar vikten av dels dialog mellan arbetsmarknadens parter, dels kollektiva löneförhandlingar, samt att dessa mekanismer måste få förbli i händerna på arbetsmarknadens parter, i enlighet med deras fördragsfästa självständighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utföra en studie om ett index för en lön som går att leva på, så att vi för varje medlemsstat och region får en uppskattning, dels av levnadskostnaderna, dels av den ungefärliga inkomst som krävs för att tillgodose en familjs grundläggande behov. Parlamentet framhåller att en adekvat inkomstnivå är ett måste för alla hushåll, för att de arbetande fattiga ska kunna uppnå ekonomiskt oberoende, med bibehållen bostads- och livsmedelstrygghet.

38.  Europaparlamentet betonar att inte bara medel ur ESI-fonderna och Efsi behövs för den långsiktiga finansieringen av bostadsnybyggen, utan att också andra resurser, både privata och offentliga, bör tas i anspråk, så att nationella offentliga banker eller andra organ får spela en utökad roll inom området överkomliga prissatta bostäder och socialt boende.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra hälsa och säkerhet i arbetslivet, bland annat i form av att arbetstidsdirektivet genomförs ordentligt.

40.  Europaparlamentet erinrar om att den kollektiva förhandlingsrätten och rätten att vidta kollektiva åtgärder hör till EU:s grundläggande rättigheter, och att de europeiska institutionerna måste respektera dem, följa principerna för dem och arbeta för att de ska tillämpas(37). Parlamentet anser att arbetstagarnas och fackföreningarnas minskade förhandlingsstyrka inte bidragit till dessa mål, och skulle kunna vara en orsak både till att lönetillväxten gått trögt och till att det blivit allt vanligare med otrygga arbeten.

41.  Europaparlamentet konstaterar vikten av att skydda arbetstagarnas rättigheter och öka de anställdas förhandlingsstyrka genom strukturreformer av arbetsmarknaden, som främjar hållbar tillväxt, anständigt arbete, delat välstånd och social sammanhållning. Parlamentet betonar den roll som dialogen mellan arbetsmarknadens parter spelar för åtgärdandet av ojämlikhet på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att säkerställa dels den fackliga organiseringsrätten, dels styrkan och självständigheten hos både fackföreningar och arbetsgivareföreningar, i samband med att de inleder förhandlingar, oavsett förhandlingsnivå.

42.  Europaparlamentet framhåller därtill att den civila dialogen med företrädare för olika grupper i samhället, framför allt sådana som löper större risk för fattigdom och social utestängning, är viktig då det diskuteras frågor om ojämlikhet.

43.  Europaparlamentet vill att det ska genomföras en sådan politik mot diskriminering att den spelar en central roll för säkerställandet av lika möjligheter till anställning och främjandet av social delaktighet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bryta dödläget i fråga om direktivet mot diskriminering.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att säkerställa åtgärder i arbetslivet mot diskriminering, trakasserier och våld utgående (bland annat) från kön, könsidentitet/könsuttryck, sexuell läggning och könskarakteristika, samt att offren får tydliga mekanismer för anmälan och stöd och att det införs förfaranden mot förövarna.

Att stärka välfärdsstaten och socialskyddet

45.  Europaparlamentet framhåller att välfärden och socialskyddssystemen i många länder råkat i kläm till följd av den finansiella konsolideringen, vilket fått konsekvenser i form av en ojämnare inkomstfördelning. Parlamentet anser att välfärdssystemen bör fungera som ett skyddsnät, och även underlätta integreringen på arbetsmarknaden. Parlamentet framhåller att det behövs ett flerdimensionellt grepp på frågan om hur man ska uppnå ökad jämlikhet och social sammanhållning, såsom det framgår av den horisontella sociala klausulen (artikel 9 i EUF-fördraget), varvid tyngdpunkten bör förläggas till unionspolitikens sociala dimension, samt till åtagandet om att tillämpa principen om att en social dimension ska tas med i all unionspolitik.

46.  Europaparlamentet betonar att sociala framsteg, enligt definitionen i det europeiska indexet för sociala framsteg, är ett samhälles förmåga att tillgodose sina invånares grundläggande mänskliga behov, att etablera byggstenar för att invånare och samhällen ska kunna förbättra och upprätthålla sin livskvalitet och att skapa villkor för att alla enskilda människor ska kunna förverkliga sin fulla potential.

47.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra sina välfärdssystem (utbildning, hälso- och sjukvård, pensioner och inkomstöverföringar)), på grundval av sociala skyddsmekanismer av hög klass, så att alla får ett heltäckande skydd och det tas hänsyn till de nya sociala riskerna och de nya utsatta grupper vi fått i samhället, som ett resultat av de finansiella, ekonomiska och därefter sociala kriserna som medlemsstaterna blivit tvungna att bemästra.

48.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna till ökade investeringar i förskoleverksamhet och omsorgstjänster som håller god kvalitet och är överkomligt prissatta, och betonar att sådana investeringar verkar löna sig, framför allt för barn från missgynnade familjer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att, med stöd av kommissionen och såsom Barcelonamålen förutsätter, vidta lämpliga åtgärder för att det från och med de tidigaste åldrarna (0 till 3 år) ska finnas offentlig utbildning av god kvalitet, som är tillgänglig för alla och överkomligt prissatt, eftersom detta spelar en central roll för kampen mot ojämlikhet på lång sikt.

49.  Europaparlamentet vill att alla ska kunna få en överkomligt prissatt bostad, så att utsatta hushåll skyddas mot vräkning och överskuldsättning och så att det på europeisk nivå arbetas för en ram där enskilda och familjer ska få en effektiv andra chans.

50.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att vidta raska åtgärder mot den rådande migrations- och flyktingkrisen och att garantera flyktingarna möjligheter att snabbt lära sig språk och kultur och få yrkesutbildning, bostäder av god kvalitet, hälso- och sjukvård, undervisning, tillträde till arbetsmarknaden och socialt skydd, samt erkännande av sina formella och icke-formella färdigheter och kunskaper, tillsammans med att säkerställa deras samhällsintegration.

51.  Europaparlamentet framhåller att det måste finnas en allmän, offentligt förvaltad, solidaritetsbaserad och tillräcklig ålderspension för alla. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna med att stärka systemen för folkpensioner och arbetspensioner, så att pensionärer får en tillräcklig inkomst som rejält överstiger fattigdomströskeln och låter dem ha kvar sin levnadsstandard och kunna leva ett människovärdigt och självständigt liv. Parlamentet upprepar att det måste finnas omsorgspoäng i pensionssystemen såsom ersättning för de inbetalningar som bortfallit från både kvinnor och män till följd av att de haft vårdnadsansvar för barn och långvarigt omsorgsansvar, i och med att detta vore ett sätt att minska pensionsklyftan mellan kvinnor och män. Parlamentet framhåller att individuell pensionsplanering visserligen kan vara ett viktigt sätt att få pensionerna att bättre räcka till, men att lagstadgade och solidaritetsbaserade pensionssystem fortfarande är det mest ändamålsenliga sättet att bekämpa fattigdom bland äldre och social utestängning.

52.  Europaparlamentet framhåller att de grundläggande rättigheterna för personer med funktionsnedsättning bör garanteras, bland annat rätten till anständigt och obehindrat arbete, tjänster och grundläggande inkomsttrygghet anpassad efter den enskildes behov, drägliga bostäder och social delaktighet, tillsammans med särskilda bestämmelser till skydd mot utnyttjande och tvångsarbete.

53.  Europaparlamentet anser att den internationella handeln varit en tillväxtdrivande kraft, men att nyttan med den inte alltid varit bra fördelad och att detta kan uppfattas som en källa till ojämlikhet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta för rättvisare internationella handelsavtal som respekterar EU:s arbetsmarknadslagstiftning och ILO:s konventioner, och samtidigt skyddar såväl arbetstillfällen med god kvalitet som arbetstagarnas rättigheter och säkerställer att det finns europeiska och nationella mekanismer för kompensation till arbetstagare och sektorer som påverkats negativt av större förändringar i mönstren för världshandeln, bland dem också Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den europeiska konkurrenspolitiken möjliggör en sund konkurrens och bidrar till kampen mot karteller eller regelstridiga former av statligt stöd som snedvrider priserna och stör den inre marknadens funktion, med syftet att tillförsäkra konsumenterna skydd.

Kamp mot fattigdom och social utestängning

55.  Europaparlamentet anser att rätten till lika möjligheter bör tryggas i Europeiska unionen. Parlamentet anser att dagens ojämlika utfall för alla som bor i EU, men särskilt för barn och ungdomar, ofta förvärras genom att utbildningssystemen inte är utformade på ett jämlikt sätt, och blir till skada för de ungas välbefinnande och utveckling som individer, och således bidrar till att Europas ungdomar, särskilt de som saknar resurser och möjligheter, får dålig självkänsla och ringa social delaktighet.

56.  Europaparlamentet understryker att utbildning har en avgörande roll för att minska ojämlikheten och uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att arbeta mera och investera tillräckligt för att säkerställa lika möjligheter. Parlamentet betonar vikten av allmän tillgång till utbildning och studiestöd för ungdomar inom högre utbildning. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaternas insatser för att få till stånd lämpliga, drägliga och tillgängliga bostäder för ungdomar, till stöd för dem på deras väg ut i livet.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta kraftigare tag mot fattigdomen, framför allt bland barn, genom att fastställa mål för att minska barnfattigdomen, genom att pröva på ett samordnat genomförande av rekommendationen om att investera i barnen, och genom att inrätta ett barngarantisystem.

58.  Europaparlamentet understryker att många kultur- och idrottsverksamheter kan bidra starkt till sammanhållning och social integration, och påminner om att dessa verksamheter ger sysselsättningsmöjligheter för de mest missgynnade i samhället, genom att de får lära sig mjuka färdigheter.

59.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppnå Europa 2020-strategins mål om minskad fattigdom och mindre risk för social utestängning.

60.  Europaparlamentet anser den snabbt ökande hemlösheten i flertalet EU-medlemsstater som ett brännande problem. I enlighet med principerna i pelaren för sociala rättigheter bör kommissionen stödja medlemsstaternas arbete med att bryta den uppåtgående trenden för hemlöshet, varvid syftet bör vara att successivt få bort den helt och hållet.

Att nå fram till en verklig könsbalans

61.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen bemött parlamentets upprop om en bättre balans mellan arbetsliv och privatliv för kvinnor och män som bor och arbetar i EU med ett förslag till ett direktiv om balans mellan arbetsliv och privatliv för föräldrar och omsorgsgivare, avsett att bemöta det kommande årtiondets utmaningar. Parlamentet erinrar om sitt krav på adekvat ersättning och socialt skydd, och betonar att kommissionens förslag är en god grund för att öka kvinnors arbetsmarknadsdeltagande, samt för att stimulera både till balans mellan arbetsliv och privatliv och till flexibla arbetsformer för både kvinnor och män, såsom ett sätt att minska ojämlikheten inom avlönat och oavlönat arbete.

62.  Europaparlamentet betonar att kvinnor ytterligare måste inlemmas på arbetsmarknaden med hjälp av bättre stöd till kvinnors företagarverksamhet och genom att klyftan överbryggas mellan kvinnors resultat inom utbildningen och deras ställning på arbetsmarknaden samt genom att det slås vakt om att män och kvinnor blir likställda i fråga om lön, befordran och möjligheter till heltidsarbete, eftersom allt detta är väsentligt för en långsiktig ekonomisk tillväxt för alla, samt för att pensionsklyftan mellan kvinnor och män ska fås bort, för att ojämlikheten ska bekämpas och för att kvinnor ska få stöd till att bli ekonomiskt oberoende.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid behov lägga fram initiativ för att få bort alla slags lönegap mellan kvinnor och män, och fastställa påföljder för arbetscentrum som kränker rätten till jämställdhet med att ha olika löner för identiska kategorier av arbete, beroende på om arbetet huvudsakligen utförs av män eller av kvinnor.

64.  Europaparlamentet beklagar att det fortfarande finns ett lönegap mellan kvinnor och män, trots den nuvarande lagstiftningen om lika lön för likvärdigt arbete, oavsett om det utförs av manliga eller kvinnliga arbetstagare, och att pensionsgapet mellan kvinnor och män är ännu större. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att åtgärda den utmaning denna könsklyfta innebär, både i fråga om löner och pensioner.

65.  Europaparlamentet oroar sig över att fattigdomen ökat, framför allt bland kvinnor, samt över att det framför allt är ensamma mammor samt yngre och äldre kvinnor som drabbas av fattigdom. Parlamentet påpekar att man med hjälp av en politik mot fattigdomen och en aktiv arbetsmarknadspolitik kan minska antalet fattiga med 20 miljoner personer fram till 2020, om politiken grundar sig på jämställdhetsintegrering och i huvudsak tar sikte på att öka och stödja kvinnors arbetsmarknadsdeltagande. Parlamentet noterar att fattigdom fortsätter att mätas utgående från hushållens totala inkomster, varvid det antas att alla medlemmar i hushållet tjänar lika mycket och fördelar resurserna jämnt. Parlamentet efterfrågar individualiserade rättigheter och beräkningar baserade på enskilda personers inkomster för att den faktiska omfattningen av kvinnors fattigdom ska framgå.

66.  Europaparlamentet erinrar om att offentliga tjänster av god kvalitet är viktiga för jämställdheten, liksom också skatte- och förmånssystem som inte avhåller andrahandsförsörjare från att arbeta eller arbeta mera, eftersom detta kan tänkas förbättra arbetsmarknadsdeltagandet bland kvinnor.

67.  Europaparlamentet upprepar sin begäran till rådet att snarast anta direktivet om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande direktörer i börsnoterade företag, som ett viktigt första steg mot en jämn könsfördelning inom både den offentliga och den privata sektorn.

Att modernisera skattesystemen

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att rätta till överhövan stora yttringar av ojämlikhet människor emellan, genom stöd och uppmuntran till de mest produktiva investeringsformerna. Parlamentet erinrar om att en objektiv skattepolitik spelar en nyckelroll för detta ändamål och att många medlemsstater behöver en genomgripande skattereform. Parlamentet uppmanar kommissionen att, mot bakgrund av den europeiska planeringsterminen, ägna sig åt övervakning, rådgivning, främjande och framtagande av riktmärken.

69.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna till krafttag mot skatteundvikande och skattebedrägeri, eftersom detta är viktigt för att den ekonomiska ojämlikheten i medlemsstaterna ska kunna minskas och skatteuppbörden förbättras.

70.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra till reformer av medlemsstaternas skattepolitik för att säkerställa att de offentliga budgetarna för hälso- och sjukvård, bostäder, sociala tjänster, sysselsättning och utbildning får tillräckliga medel till sitt förfogande. Parlamentet anser att detta också bör innefatta åtgärder mot korruption inom offentlig förvaltning och mot ojämlik förmögenhetsfördelning, också i form av en omfördelning av den överdrivet starka förmögenhetskoncentrationen, eftersom detta är av största vikt för att inte ojämlikheten ska förvärras i många medlemsstater. Parlamentet framhåller dessutom att det behövs åtgärder inom sådana områden som finansialiseringen av ekonomin och, i förekommande fall, ytterligare samordning, tillnärmning och harmonisering av skattepolitiken, jämte åtgärder mot skatteparadis, skattebedrägeri och skatteflykt, åtgärder mot odeklarerat arbete och åtgärder för att optimera beskattningens sammansättning och de respektive andelarna för arbetsbaserade och förmögenhetsbaserade intäkter i medlemsstaterna skatteutfall.

o
o   o

71.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 57. (2) Antagna texter, P8_TA(2017)0260. (3) Antagna texter, P8_TA(2017)0073. (4) Antagna texter, P8_TA(2017)0010. (5) Antagna texter, P8_TA(2016)0317. (6) Antagna texter, P8_TA(2016)0136. (7) EUT C 366, 27.10.2017, s. 19. (8) EUT C 482, 23.12.2016, s. 141. (9) EUT C 75, 26.2.2016, s. 130.. (10) EUT C 65, 19.2.2016, s. 68. (11) EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 57. (12) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 77. (13) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 25. (14) EUT C 70 E, 8.3.2012, s. 8. (15) EUT C 9 E, 15.1.2010, s. 11. (16) EUT C 170, 5.6.2014, s. 23. (17) EUT C 248, 25.8.2011, s. 130. (18) EUT C 318, 23.12.2009, s. 52. (19) EUT C 166, 7.6.2011, s. 18. (20) http://ec.europa.eu/social/BlobServlet?docId=13608&langId=en (21) Yttrande från kommittén för socialt skydd till rådet, Europeiska unionens råd, 6491/11, SOC 124, av den 15 februari 2011. (22) Europeiska kommissionen, Institutional Paper 025, maj 2016. (23) författare: Jonathan D. Ostry, Andrew Berg och Charalambos G. Tsangarides. (24) författare: Andrew Berg och Jonathan D. Ostry. (25) Eurostat, http://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Income_distribution_statistics/sv (26) IMF (2015) Causes and Consequences of Income Inequality: A Global Perspective. Staff Discussion Note SDN/15/13 Washington, D.C., Internationella valutafonden. http://www.imf.org/external/pubs/ft/sdn/2015/sdn1513.pdf (27) OECD (2015) In it together: Why Less Inequality Benefits All, Paris: OECD Publishing. (28) IMF (2017), IMF Working Paper WP 17/76: Inequality Overhang, författare: Francesco Grigoli och Adrian Robles, Washington, D.C., Internationella valutafonden. (29) Eurostat: http://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/images/f/f8/People_at_risk_of_poverty_or_social_exclusion%2C_EU-27_and_EU-28%2C_2005-2015.JPG (30) OECD (2015), In It Together:Why Less Inequality Benefits All, s. 67. (31) Eurofound (2017), Social mobility in the EU, Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå. (32) https://www.eurofound.europa.eu/sites/default/files/ef_publication/field_ef_document/ef1461en.pdf (33) Inequality and mental illness, R. Wilkinson och K. Pickett, Department of Health Sciences, University of York, Storbritannien, offentliggjord på nätet den 25 maj 2017, S2215-0366(17)30206-7. (34) Coreper I: ”Tillräckliga pensionsinkomster mot bakgrund av en åldrande befolkning – Utkast till rådets slutsatser = Antagande”, 12352/15, http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-12352-2015-INIT/sv/pdf (35) Eurofound (2017), Income inequalities and employment patterns in Europe before and after the Great Recession. (36) OECD (2015), In It Together. Why Less Inequality Benefits All, Paris: OECD Publishing. (37) I linje med artikel 51 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.