Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2017/2086(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0403/2017

Ingivna texter :

A8-0403/2017

Debatter :

PV 15/01/2018 - 18
CRE 15/01/2018 - 18

Omröstningar :

PV 16/01/2018 - 5.5
CRE 16/01/2018 - 5.5
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2018)0005

Antagna texter
PDF 288kWORD 51k
Tisdagen den 16 januari 2018 - Strasbourg Slutlig utgåva
Kvinnor, jämställdhet och klimaträttvisa
P8_TA(2018)0005A8-0403/2017

Europaparlamentets resolution av den 16 januari 2018 om kvinnor, jämställdhet och klimaträttvisa (2017/2086(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948 och FN:s människorättskonventioner med tillhörande fakultativa protokoll,

–  med beaktande av FN:s konvention av den 18 december 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (Cedaw),

–  med beaktande av Pekingdeklarationen från 1995 och handlingsplanen från den fjärde kvinnokonferensen i Peking, särskilt dess kritiska område K (Kvinnor och miljö),

–   med beaktande av Demographic Exploration for Climate Adaptation (DECA) som utvecklats av FN:s befolkningsfond (UNFPA) och som kombinerar befolkningsuppgifter med geografin för klimatrisker och erbjuder ett politiskt verktyg för katastrofriskreducering,

–   med beaktande av FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning (UNCCD), som trädde i kraft i december 1996, och särskilt artikel 5 i dess allmänna bestämmelser,

–  med beaktande av den 18:e partskonferensen (COP 18) för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), som hölls i Doha i Qatar den 26 november – 8 december 2012 (beslut 23/CP.18),

–  med beaktande av den 20:e partskonferensen (COP 20) för UNFCCC, som hölls i Lima i Peru den 1–12 december 2014, och i synnerhet av Lima-programmet för jämställdhet (beslut 18/CP.20),

–  med beaktande av den 21:a partskonferensen (COP 21) för UNFCCC, som hölls i Paris i Frankrike, den 30 november–11 december 2015,

–   med beaktande av artikel 8 i Parisavtalet,

–  med beaktande av den 22:a partskonferensen (COP 22) för UNFCCC, som hölls i Marrakech i Marocko den 7–18 november 2016, och dess beslut om jämställdhet och klimatförändring som utökade Lima-programmet för jämställdhet (beslut 21/CP.22),

–  med beaktande av 2030-agendan för hållbar utveckling, som antogs i september 2015 och som trädde i kraft den 1 januari 2016, och i synnerhet dess hållbara utvecklingsmål 1, 4, 5 och 13,

–  med beaktande av resolution 35/20 från FN:s råd för mänskliga rättigheter av den 22 juni 2017 om mänskliga rättigheter och klimatförändringar,

–  med beaktande av artiklarna 2, 3.2 och 3.5 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget),

–  med beaktande av artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 25 juni 2012 om jämställdhet och miljö: ökade möjligheter till beslutsfattande, kvalifikationer och konkurrenskraft inom den politik som bedrivs i EU för att mildra effekterna av klimatförändring,

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för jämställdhet (2016–2020), som antogs av rådet den 26 oktober 2015,

–  med beaktande av sin resolution av den 26 november 2014 om FN:s klimatkonferens 2014 – COP 20 i Lima, Peru (1–12 december 2014)(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 oktober 2015 Mot en ny internationell klimatöverenskommelse i Paris(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 20 april 2012 om kvinnor och klimatförändringarna(3),

–  med beaktande av den ståndpunkt om 2015 års nya klimatavtal som offentliggjordes den 1 juni 2015 av organisationen Women and Gender Constituency(4),

–  med beaktande av rapporten från Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) av den 26 januari 2017 Gender in environment and climate change(5),

–  med beaktande av Genèveförpliktelsen om mänskliga rättigheter inom klimatåtgärder,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män samt yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för utveckling (A8-0403/2017), och av följande skäl:

A.  Klimatförändringarna sker globalt, men är mer destruktiva för de länder och samhällen som bidrar minst till den globala uppvärmningen. Konsekvenserna är större för de befolkningsgrupper som är mest beroende av naturresurser för sin försörjning och/eller som har minst förmåga att hantera naturkatastrofer, såsom torka, jordskred, översvämningar och orkaner. Befolkningsgrupper med begränsade ekonomiska resurser för att anpassa sig till klimatförändringar är de som kommer att drabbas hårdast av effekterna.

B.  Klimatförändringarnas effekter upplevs olika av kvinnor och män. Kvinnor är mer sårbara, utsätts av olika anledningar för större risker och bär en större börda, bl.a. beroende på ojämlik tillgång till resurser, utbildning, sysselsättningsmöjligheter och markrättigheter, men även på grund av sociala och kulturella normer och deras varierande intersektionella erfarenheter.

C.  Kvinnor är särskilt utsatta för klimatförändringar och drabbas orimligt hårt av effekterna av dem på grund av deras roll i samhället såsom att tillhandahålla vatten, livsmedel och brännbart material till familjen och ge anhörigomsorg. Kvinnor står för mer än 70 % av världens dagliga vattenhushållning. I de regioner som är värst drabbade av klimatförändringar arbetar nästan 70 % av alla kvinnor inom jordbrukssektorn, men de deltar sällan i utformningen av klimatpolitiken.

D.  FN uppskattar att 781 miljoner människor från 15 år och uppåt är analfabeter, och av dessa är nästan två tredjedelar kvinnor(6). Tillgång till information och utbildning via lämpliga kommunikationskanaler har en central betydelse för att säkerställa kvinnors självständighet, särskilt under naturkatastrofer.

E.  I Afrikas jordbrukssektor producerar kvinnor över 90 % av baslivsmedlen, men äger endast omkring 1 % av åkermarken.

F.  Naturkatastrofer har en betydande inverkan på utbildning, hälsa, strukturell fattigdom och förflyttningar av befolkningsgrupper.

G.  FN uppskattar att 70 % av de 1,3 miljarder människor som lever i fattigdom runt om i världen är kvinnor. De fattiga bor oftare i marginaliserade områden som drabbas av översvämningar, höjda havsnivåer och stormar. I samband med naturkatastrofer är risken för att dö 14 gånger högre för kvinnor och barn än för män.

H.  Effekterna av klimatförändringar ökar klyftan mellan könen sett till diskriminering, hot mot människors hälsa, förlorade försörjningsmöjligheter, tvångsförflyttning, migration, fattigdom, människohandel, våld, sexuellt utnyttjande, osäker livsmedelsförsörjning samt tillgång till infrastruktur och grundläggande tjänster. Det krävs en jämställdhetsintegrerad strategi som kopplar samman analysen av klimateffekter till en kritisk diskussion om konsumtionsmönster och deras påverkan på klimatförändringar.

I.  Kvinnors ojämlika deltagande i beslutsprocesser och på arbetsmarknaden spär på orättvisorna och hindrar ofta kvinnor från att fullt ut bidra till och delta i beslut, planeringen och genomförandet av klimatpolitik. Kvinnor är inte bara offer utan också viktiga aktörer när det gäller att driva igenom förändringar såväl i arbetet med att utveckla strategier för begränsning och anpassning i sina samhällen som på beslutsfattande positioner, och måste ges befogenhet att göra detta.

J.  I 1995 års handlingsplan från Peking definieras tydligt sambandet mellan jämställdhet, miljö och hållbar utveckling, och kvinnors strategiska roll i utvecklingen av hållbara och miljövänliga konsumtions- och produktionsmönster lyfts fram, inbegripet behovet av att kvinnor deltar på lika villkor i de miljöbeslut som fattas på samtliga nivåer.

K.  I artikel 5 i de allmänna bestämmelserna i UNCCD erkänns kvinnans roll på landsbygden och i de regioner som drabbas hårdast av ökenspridning och torka, och både mäns och kvinnors lika deltagande i kampen mot ökenspridning och torkans konsekvenser uppmuntras.

L.  För att uppnå en jämn könsfördelning och ett meningsfullt deltagande av kvinnor i alla processer är det de strukturer som ligger till grund för ojämlikheten mellan könen som slutligen måste förändras.

M.  Vid COP18 beslutade parterna i UNFCCC (beslut 23/CP.18) att anta målet att uppnå en jämn könsfördelning i de organ som inrättas enligt konventionen och Kyotoprotokollet, dels för att förbättra kvinnors deltagande och garantera en effektivare klimatförändringspolitik där samma hänsyn tas till kvinnors och mäns behov, dels för att bevaka de framsteg som görs mot en jämn könsfördelning i arbetet för en jämställdhetsintegrerad klimatpolitik.

N.  Kvinnor är fortfarande underrepresenterade i organ som fattar beslut om klimatförändringar på nationell nivå i EU:s medlemsstater, men inte i kommissionens berörda generaldirektorat såsom GD Klimatpolitik och GD Energi där 40 % av tjänsterna i respektive GD innehas av kvinnor.

O.  Genom Lima-programmet för jämställdhet, som antogs vid COP 20 (beslut 18/CP.20), ställs krav på parterna att uppnå en jämn könsfördelning i deras representation, och att främja jämställdhetshänsyn vid utarbetandet och genomförandet av klimatförändringspolitik. Parterna uppmanas stödja utbildning för och information till kvinnliga och manliga delegater om frågor som rör jämn könsfördelning och klimatförändringar.

P.  Parisavtalet (COP 21) fastställer att parterna bör beakta sina respektive skyldigheter avseende bland annat människorättsfrågor och jämställdhet när de vidtar åtgärder mot klimatförändringar i genomförandet av avtalet.

Q.  Mekanismer för finansiering av anpassnings- och begränsningsåtgärder för att hantera förluster och skador eller klimatrelaterad tvångsförflyttning blir effektivare om de låter kvinnor delta fullt ut i utformningen, beslutsfattandet och genomförandet, även på gräsrotsnivå. Om kvinnors kunskaper, bland annat lokal och ursprunglig kunskap, beaktas kan det förbättra katastrofhanteringen, öka den biologiska mångfalden, förbättra vattenvården, öka livsmedelstryggheten, förhindra ökenspridningen, skydda skogar, säkerställa en snabb övergång till förnybar energiteknik och stödja folkhälsan.

R.  Parterna i Parisavtalet har erkänt att klimatförändringar är en gemensam angelägenhet för hela mänskligheten. Parterna bör, när de vidtar åtgärder för att motverka klimatförändringar, respektera, främja och beakta sina respektive skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter, rätten till hälsa, rättigheterna för urbefolkningar, lokala samhällen, migranter, barn, personer med funktionsnedsättning och personer i utsatta situationer liksom rätten till utveckling samt jämställdhet mellan kvinnor och män, kvinnors egenmakt och rättvisa mellan generationer.

S.  Klimaträttvisa kopplar samman mänskliga rättigheter och utveckling samt skyddar rättigheterna för de mest utsatta grupperna samt garanterar att klimatförändringarnas bördor och positiva effekter liksom deras följder fördelas lika.

T.  FN:s hållbara utvecklingsmål bekräftar sambandet mellan att uppnå jämställdhet och att uppnå alla mål för hållbar utveckling, däribland mål 13 om klimatförändringar med en möjlighet att angripa de grundläggande orsakerna till kvinnors socioekonomiskt svagare ställning och därmed förbättra deras motståndskraft mot klimatförändringar.

U.  Klimatförändringarnas effekter i regioner som Afrika söder om Sahara och Sydasien kan tvinga mer än 100 miljoner människor in i extrem fattigdom före 2030, och underblåsa konflikter som gör att människor tvingas fly. Konventionen för bekämpning av ökenspridning (UNCCD) uppskattar att 135 miljoner människor kan vara på flykt på grund av ökenspridning 2045. FN:s internationella organisation för migration konstaterar i sin bedömning av evidens att antalet klimatflyktingar 2050 kan uppgå till mellan 25 miljoner och 1 miljard – 200 miljoner är den siffra som oftast brukar anges.

V.  Jämställdhet, social rättvisa och rätten till utveckling ingår i begreppet klimaträttvisa. Även om hela samhället får bära bördan av klimatförändringarnas konsekvenser är det framför allt kvinnor som drabbas mest av klimatrelaterad tvångsförflyttning.

W.  Klimatförändringar innebär flera och mer omfattande naturkatastrofer vilket kan leda till förlust av egendom, av inkomstgenererande sysselsättning och av tillgång till fungerande hälso- och sjukvård, och till en ökad risk för könsbaserat våld. Kvinnors möjligheter att hantera effekterna av naturkatastrofer hämmas ofta av den ojämlikhet som råder. Klimatförändringarna kommer sannolikt att underblåsa denna ojämlikhet och skapa större sårbarhet och tvångsförflyttning.

X.  I många fall kan dessa effekter fortfarande undvikas genom en snabb, inkluderande och jämställdhetsintegrerad utvecklingsagenda med fokus på begränsning av och anpassning till förändrade klimatförhållanden.

Y.  Effekterna av klimatförändringar förutspås leda till större tvångsförflyttningar av personer som inte passar in i nuvarande internationella ramar. Att motverka klimatrelaterad tvångsförflyttning kommer att bli en oerhört stor utmaning som kräver en komplex och omfattande global strategi som bygger på respekt för mänskliga rättigheter.

Z.  Det faktum att FN:s råd för mänskliga rättigheter 2017 antog dokumentet om viktiga budskap om mänskliga rättigheter och klimatförändringar är ett stort steg framåt när det gäller att hantera de negativa effekter som klimatförändringar har på ett fullt och effektivt utövande av mänskliga rättigheter. Agenda 2030 för hållbar utveckling och Parisavtalet ger globala ledare en övergripande normativ grund för utveckling av en ram som effektivt kan ta itu med klimatförändringar genom att bygga vidare på FN:s befintliga instrument.

AA.  EU har en tydlig rättslig ram som kräver att man respekterar och främjar jämställdhet och mänskliga rättigheter i sin interna och externa politik. EU:s klimatpolitik kan ha stor betydelse för skyddet av mänskliga rättigheter och främjandet av en jämställd klimatpolitik på global nivå.

AB.  I enlighet med sina befogenheter enligt fördragen kan EU faktiskt förbättra de rättsliga och politiska ramarna i syfte att stödja klimaträttvisa och aktivt delta i utvecklingen av ett internationellt ramverk för att skydda de mänskliga rättigheterna för klimatflyktingar. Parlamentet noterar att EU och medlemsstaterna har åtagit sig att integrera ett jämställdhetsperspektiv i den framtida globala pakten för säker, ordnad och reguljär migration.

AC.  Konventionen angående flyktingars rättsliga ställning från 1951 inbegriper inte kategorin ”klimatflyktingar”.

1.  Europaparlamentet konstaterar att jämställdhet är en nödvändig förutsättning för att uppnå hållbar utveckling och en effektiv hantering av klimatutmaningar. Parlamentet understryker att kvinnor inte bara är offer utan också kraftfulla aktörer för förändring som, genom att vara fullt delaktiga, kan utforma och genomföra effektiva klimatstrategier och/eller klimatlösningar när det gäller anpassning och begränsning, och kan öka klimattåligheten på grund av sina olika erfarenheter och praktiska kunskaper inom olika sektorer – från jordbruk, skogsbruk och fiske till energiinfrastruktur och hållbara städer.

2.  Europaparlamentet konstaterar att kvinnors deltagande på arbetsmarknaden i landsbygdsområden omfattar många olika arbeten vid sidan av konventionellt jordbruk, och parlamentet betonar i detta sammanhang att kvinnor i landsbygdsområden kan åstadkomma förändring i riktning mot ett hållbart och ekologiskt sunt jordbruk och kan spela en viktig roll i skapandet av gröna arbetstillfällen.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta program där man genom att förmedla modern teknik och kunskap till samhällen och regioner under utveckling kan hjälpa dessa att anpassa sig till klimatförändringar, och då engagera kvinnor, som utgör 70 % av arbetskraften inom jordbruket i katastrofdrabbade länder.

4.  Europaparlamentet är övertygat om att kvinnors egenmakt på landsbygden är avgörande när det gäller tillgång till mark, krediter och hållbara jordbruksmetoder för att bygga upp klimattålighet, inbegripet skydd av ekosystem, vattenresurser och markbördighet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkra dessa aspekter i sina utvecklingsstrategier, bland annat genom offentliga investeringsplaner och genom att stödja ansvarsfulla privata investeringar med hjälp av ramar såsom de vägledande principerna för företag och mänskliga rättigheter i FN:s Global Compact-initiativ och Unctads handlingsplan för investering i målen för en hållbar utveckling.

5.  Europaparlamentet konstaterar att det är kvinnor och flickor som har mest kunskap om sin egen situation och sina egna behov och att de därför bör rådfrågas i alla frågor som berör dem. Parlamentet noterar att enligt EIGE känner kvinnor statistiskt sett större oro inför klimatförändringar. Parlamentet konstaterar att under flera århundraden har kvinnliga innovatörer, ledare, organisatörer, utbildare och omsorgsgivare hittat vägar ut ur svåra situationer för att tillgodose sina familjers behov, och de besitter stor potential att bli innovatörer även i framtiden.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta de sociala och miljömässiga konsekvenser som dess handels- och utrikespolitik, inbegripet dess åtgärder, har för kvinnor. Dessutom uppmanas kommissionen att insistera på att göra de sociala och miljömässiga normerna i kapitlen om hållbar utveckling bindande i de handelsavtal som den förhandlar om.

7.  Europaparlamentet noterar att en utvecklingspolitik på områdena hälsa, utbildning och egenmakt vid sidan av miljöpolitik är en förutsättning för en hållbar utveckling och i slutändan för att lösa problemet med klimatförändringar. Parlamentet erkänner att de sätt på vilka denna politik införlivas med åtgärder för att motverka den växande urbaniseringstrenden kommer att ha stor betydelse för klimatförändringarna.

8.  Europaparlamentet påpekar att mål 13 för hållbar utveckling (”Vidta omedelbara åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna och dess konsekvenser”) tar upp kvinnors deltagande i klimatåtgärder med ett mål (13b) som har följande lydelse: ”Främja mekanismer som ökar möjligheterna för en effektiv klimatrelaterad planering och förvaltning i de minst utvecklade länderna, bland annat med fokus på kvinnor, ungdomar samt lokala och marginaliserade samhällen”.

9.  Europaparlamentet beklagar att samtliga bidrag till jämställdhetsarbetet från parterna i UNFCCC är frivilliga. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna bekräfta sitt stöd för utvecklingen, antagandet och finansieringen av UNFCCC:s handlingsplan för jämställdhet, som ska kompletteras med ett heltäckande och flerårigt arbetsprogram som omfattar finansiering, prioriterade åtgärdsområden, tidsplaner, viktiga resultatindikatorer, en definition av de ansvariga aktörerna samt övervaknings- och översynsmekanismer.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föregå med gott exempel och anta mål och tidsfrister för att uppnå målet med en jämn könsfördelning i delegationerna till UNFCCC.

11.  Europaparlamentet understryker behovet av att vidta särskilda tillfälliga åtgärder för att främja målet med en jämn könsfördelning i formella och informella organ som inrättats i enlighet med UNFCCC eller Kyotoprotokollet.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i linje med EU:s åtaganden om jämställdhet och mänskliga rättigheter säkerställa att EU-medlemsstaternas nationellt fastställda bidrag innehåller en konsekvent rapportering om jämställdhets- och människorättssituationen.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa beslut 21/CP.22 om jämställdhet och klimatförändring som uppmanar parterna att utse och stödja en nationell kontaktpunkt för jämställdhetsfrågor vid förhandlingar, genomförande och övervakning av klimatpolitik, och att ge stöd till kontaktpunkter för jämställdhetsfrågor i tredjeländer och/eller partnerländer.

14.  Europaparlamentet noterar att kvinnor inte bara utför huvuddelen av det obetalda hushålls- och omsorgsarbetet, utan också fattar de flesta beslut som rör vardagsinköp och att de genom sina val därför kan påverka hållbarheten, förutsatt att de får rätt information och ges valmöjligheter. Parlamentet noterar exempelvis att forskning har visat att konsumenter kan minska sina växthusgasutsläpp med upp till 5 % genom att välja lokala livsmedel.

15.  Europaparlamentet erinrar om sin resolution av den 16 november 2011 om klimatförändringskonferensen i Durban (COP 17)(7) och det åtagande som gjordes i denna, dvs. att sträva efter kvinnlig representation i minst 40 % av alla relevanta organ som finansierar klimatåtgärder.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ha en jämställdhetsintegrerad och rättighetsbaserad strategi i det arbete som Warszawa-arbetsgruppen för tvångsförflyttning, på uppdrag av UNFCCC (COP 22), gör för att ta fram rekommendationer för integrerade strategier som förhindrar, minimerar och hanterar tvångsförflyttning på grund av klimatförändringarnas negativa effekter, och som erkänner att kvinnor och flickor tillhör de mest utsatta grupperna av klimatflyktingar, och därför är särskilt sårbara för människohandel och könsrelaterat våld.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införliva klimatförändringar i alla utvecklingsprogram på alla nivåer. Parlamentet vill även se att flera kvinnor på landsbygden och kvinnor från ursprungsbefolkningar deltar i såväl beslutsförfaranden som i planeringen och genomförandet samt i utformningen av strategier och utvecklingsprogram om klimatförändringar.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna säkerställa ett jämställdhetsperspektiv i sitt arbete med plattformen för tvångsförflyttning som orsakas av katastrofer (Nanseninitiativet) och dess agenda för skydd av personer som tvingas fly över gränser på grund av katastrofer och klimatförändringar.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram indikatorer och samla in könsuppdelade uppgifter vid planering, genomförande, övervakning och utvärdering av politik, program och projekt som rör klimatförändringar, med hjälp av exempelvis jämställdhetsanalyser, konsekvensanalyser ur ett jämställdhetsperspektiv, jämställdhetsbudgetering och miljö- och jämställdhetsindexet (EGI), även genom en förstärkning av (EIGE).

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bidra till den globala pakten för säker, kontrollerad och laglig migration, i syfte att säkerställa klimaträttvisa genom att erkänna klimatförändringar som en orsak till migration, bidra till ett människorättsbaserat arbetssätt och jämställdhetsintegrering i hela den globala pakten, i överensstämmelse med tvångsförflyttade personers behov.

21.  Europaparlamentet påminner om det centrala åtagandet 4 som var ett av EU:s åtaganden inför världstoppmötet om humanitära frågor, nämligen att säkerställa en jämställdhetsintegrerad planering av humanitärt bistånd. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att detta åtagande återspeglas i genomförandet av Echos katastrofberedskapsprogram (DIPECHO) och i genomförandet av handlingsplanen Action plan for resilience in crisis-prone countries (2013–2020) och Resilience Marker.

22.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt användningen av sexuellt våld mot tvångsförflyttade och migrerande kvinnor. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt migrerande kvinnor och flickor som utsatts för våld under hela flykten och att de måste garanteras tillgång till medicinskt och psykologiskt stöd.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att rikta sina relevanta program mot katastrofdrabbade områden, att öka sina insatser för att ge hjälp till dessa regioner och att agera för att lösa problem som orsakas av katastrofer i dessa regioner, och att särskilt uppmärksamma situationen för de kvinnor och barn som drabbas hårdast av naturkatastrofernas konsekvenser.

24.  Europaparlamentet uppmanar alla berörda parter att främja kvinnors egenmakt och medvetenhet genom att öka deras kunskaper om skydd före, under och efter klimatrelaterade katastrofer och genom att aktivt engagera kvinnor i insatser för att förutse katastrofer och i system för tidig varning samt i förebyggande åtgärder, eftersom detta är en viktig del i kvinnors arbete att bygga upp motståndskraft i händelse av en naturkatastrof.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med civila samhällsorganisationer på plats stödja, stärka och införa kontrollmekanismer i mottagningscentrum för tvångsförflyttade eller migrerande personer där det saknas grundläggande minimikrav för att förhindra könsbaserat våld, i syfte att sätta stopp för alla former av trakasserier mot kvinnor och flickor.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med civilsamhälles- och människorättsorganisationer för att garantera respekt för flyktingars och tvångsförflyttade personers mänskliga rättigheter, särskilt vad gäller utsatta kvinnor och flickor, i mottagningscentrum.

27.  Europaparlamentet konstaterar att det finns möjligheter att integrera mål för begränsning av och anpassning till klimatförändringar och för kvinnors ekonomiska egenmakt, särskilt i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i relevanta projekt och mekanismer, såsom FN:s program för minskade utsläpp från avskogning (UN-REDD), undersöka hur kvinnor kan erbjudas betald sysselsättning för de miljötjänster som de för närvarande tillhandahåller på frivillig basis, t.ex. återbeskogning, beskogning av röjd mark och bevarande av naturresurser.

28.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att, i syfte att fortsätta främja kvinnors representation i UNFCCC-förhandlingarna, tillhandahålla finansiering för kvinnliga delegaters utbildning och deltagande. Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta och stödja de nätverk som bedrivs av kvinnoorganisationer och civilsamhällets verksamheter när det gäller utveckling och genomförande av klimatförändringspolitik. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att kvinnor är jämlika deltagare i och gynnas av alla samråd, program och medel som rör klimatförändringar och som anordnas med stöd av EU på nationell och lokal nivå.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och GD:n med ansvar för jämställdhet, utveckling, energi respektive klimat, att integrera jämställdhet på ett strukturerat och systematiskt sätt i sin klimatförändrings- och energipolitik för EU, och att inte enbart fokusera på den externa dimensionen. Parlamentet uppmanar i synnerhet GD rättsliga frågor och konsumentfrågor samt GD internationellt samarbete och utveckling (DEVCO), att öka sin medvetenhet om och arbetet med jämställdhet och kvinnors egenmakt (Gewe) eftersom det handlar om klimaträttvisa. Parlamentet betonar att GD klimatpolitik (CLIMA) måste avsätta resurser för att tillsätta posten som kontaktpunkt för jämställdhetsfrågor. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att utveckla principen om klimaträttvisa. Parlamentet vidhåller att den största orättvisa som vår oförmåga att effektivt ta itu med klimatförändringarna har lett till förmodligen är de skadliga konsekvenserna för fattiga länder och befolkningsgrupper, i synnerhet för kvinnor.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att rapportera om konsekvenser för jämställdheten och de mänskliga rättigheterna samt om klimatåtgärder i deras allmänna återkommande utvärderingsrapporter till FN:s råd för mänskliga rättigheter.

31.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s finansiella åtaganden för arbetet med jämställdhet och kvinnors egenmakt har ökat, men inte personalkapaciteten för att hantera den ökande mängden arbete. Parlamentet betonar att EU måste uppvisa ett starkt interinstitutionellt åtagande för arbetet med jämställdhet och kvinnors egenmakt i samband med klimatförändringar, särskilt de som anges i den övergripande politiken för utvecklingssamarbete, nämligen målen för hållbar utveckling och EU:s handlingsplan för jämställdhet (GAP).

32.  Europaparlamentet beklagar att jämställdhet och klimatförändringar inte är ett prioriterat område i EU:s andra handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt (GAP II). Europaparlamentet noterar att jämställdhetsindikatorer inte har utvecklats eller integrerats i tillräcklig grad i resultatrapporteringen och att den interna ansvarigheten och finansieringen av resultaten för arbetet med jämställdhet och kvinnors egenmakt fortfarande är svag. Parlamentet noterar att minst framsteg har gjorts i fråga om mål 20 i GAP II om lika rättigheter för kvinnor att delta i och påverka beslut i klimat- och miljöfrågor, och uppmanar kommissionen att öka sina insatser för att genomföra detta mål. Parlamentet påminner om att GAP II har lagt fram en utrikespolitisk dagordning för EU med fyra tematiska pelare, inklusive den horisontella pelaren om att förändra den institutionella kulturen inom kommissionens tjänster och utrikestjänsten för att bättre fullgöra EU:s åtaganden, med full respekt för jämställdhetsprincipen.

33.  Europaparlamentet medger att förbättrade tekniska riktlinjer i sig inte kommer att räcka för att förändra EU:s effektivitet vad gäller arbetet med jämställdhet och kvinnors egenmakt.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ till att utarbeta ett övergripande meddelande med titeln ”Jämställdhet och klimatförändring – att bygga upp motståndskraften och främja klimaträttvisa i strategier för begränsning och anpassning”, som tar upp sitt starka institutionella åtagande för arbetet med jämställdhet och kvinnors egenmakt och de nuvarande bristerna i den institutionella samordningen.

35.  Europaparlamentet uppmanar sina parlamentariska utskott att förbättra jämställdhetsintegreringen då de arbetar inom sina behörighetsområden med de övergripande frågorna klimatförändring, hållbar utveckling och mänskliga rättigheter.

36.  Europaparlamentet understryker att det måste finnas ett jämställdhetsperspektiv i finansieringen av både anpassning till klimatförändringar och begränsning av deras konsekvenser. Parlamentet välkomnar den senaste tidens framsteg i fråga om jämställdhetspolitiken i multilaterala finansieringsmekanismer. Parlamentet välkomnar dessutom initiativ från den privata sektorn som syftar till att öka företagens sociala ansvar genom att införa bonusar för projekt som uppfyller hållbarhetskriterierna, t.ex. genom att förbättra försörjnings- och utbildningsmöjligheterna för kvinnor. Parlamentet konstaterar dock att enligt FN:s utvecklingsprogram (UNDP) går endast 0,01 % av all finansiering över hela världen till projekt som hanterar både klimatförändringar och kvinnors rättigheter. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att se till att deras klimatförändringsprogram uppfyller de högsta internationella standarderna för mänskliga rättigheter och inte leder till försämrad jämställdhet.

37.  Europaparlamentet anser att de tre finansieringsmekanismerna enligt UNFCCC)– nämligen den gröna klimatfonden, Globala miljöfonden (GEF) och fonden för anpassning (AF) – bör frigöra ytterligare finansiering för en investeringspolitik för klimatåtgärder som i högre grad beaktar jämställdhetsperspektivet.

38.  Europaparlamentet uppmanar EU att framför allt göra människorättsbaserade kriterier till en förutsättning för utvecklingsbistånd och att upprätta nya jämställdhetskriterier för klimatförändringspolitiken.

39.  Europaparlamentet efterlyser jämställdhetsåtgärder för att säkerställa att kvinnor inte endast betraktas som mottagare av klimatåtgärder utan även som företagare inom området för ren energiteknik. Parlamentet välkomnar kommissionens inbjudan att lämna förslag om kvinnor och hållbar energi, genom vilken 20 miljoner euro ställs till förfogande för genomförande av verksamhet som främjar kvinnors företagande inom sektorn för hållbar energi i utvecklingsländerna, och uppmanar kommissionen att i framtiden öka detta belopp.

40.  Europaparlamentet efterlyser jämställdhetsinriktad utbildning för EU-tjänstemän, i synnerhet för dem som arbetar med utvecklings- och klimatpolitik.

41.  Europaparlamentet begär att klimatrelaterad flykt tas på allvar och är öppet för en debatt om att fastställa en bestämmelse om ”klimatmigration”. Parlamentet vill att det ska tillsättas en expertpanel som ska utforska denna fråga på internationell nivå och begär att frågan om klimatmigration förs upp på den internationella agendan. Parlamentet efterlyser förstärkt internationellt samarbete för att säkra klimattålighet.

42.  Europaparlamentet välkomnar UN Womens flaggskeppsinitiativ för programplanering och den globala klimatförändringsalliansens projekt och program, som skapar en övergripande koppling mellan jämställdhet och klimatförändringar.

43.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som utförts på detta område av FN:s särskilda sändebud för mänskliga rättigheter och miljö, och av FN:s råd för mänskliga rättigheter, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja dessa insatser, bland annat genom finansiellt stöd.

44.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 289, 9.8.2016, s. 27.
(2) EUT C 349, 17.10.2017, s. 67.
(3) EUT C 258 E, 7.9.2013, s. 91..
(4) http://womengenderclimate.org/wp-content/uploads/2015/06/WGC_FINAL_1June.pdf
(5) http://eige.europa.eu/rdc/eige-publications/gender-environment-and-climate-change
(6) Förenta nationerna, The World's Women 2015, https://unstats.un.org/unsd/gender/chapter3/chapter3.html
(7) EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 83.

Senaste uppdatering: 27 september 2018Rättsligt meddelande - Integritetspolicy