Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2017/2116(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0121/2018

Ingivna texter :

A8-0121/2018

Debatter :

PV 16/04/2018 - 25
CRE 16/04/2018 - 25

Omröstningar :

PV 17/04/2018 - 6.4
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2018)0095

Antagna texter
PDF 290kWORD 55k
Tisdagen den 17 april 2018 - Strasbourg Slutlig utgåva
En europeisk strategi för främjande av proteingrödor
P8_TA(2018)0095A8-0121/2018

Europaparlamentets resolution av den 17 april 2018 om en europeisk strategi för främjande av proteingrödor – att uppmuntra till produktion av proteingrödor och baljväxter i det europeiska jordbruket (2017/2116(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om proteinbristen i EU: vilka lösningar finns det på detta långvariga problem?(1),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 14 september 2016 till Europaparlamentets och rådets förordning, den så kallade samlingsförordningen, om finansiella regler för unionens allmänna budget (COM(2016)0605) och om tillhörande ändringar med syftet att införa en begäran till kommissionen om att senast i slutet av 2018 offentliggöra en ”proteinplan”(2),

–  med beaktande av ”Europeiska förklaringen om soja” som Tyskland och Ungern lade fram vid rådets möte (jordbruk) den 12 juni 2017 och som sedan dess har undertecknats av fjorton medlemsstater(3),

–  med beaktande av rådets beslut 93/355/EEG av den 8 juni 1993 om ingåendet av en samförståndsförklaring mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Förenta staterna inom ramen för GATT om vissa oljeväxtfrön(4),

–  med beaktande av dokumentet Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, antaget av FN:s generalförsamling den 25 september 2015, särskilt målen för hållbar utveckling 2, 12 och 15,

–  med beaktande av beslutet som FN:s generalförsamling fattade vid sitt 68:e möte om att officiellt utlysa år 2016 till det internationella året för baljväxter, under överinseende av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO)(5),

–  med beaktande av den studie som beställdes av Europaparlamentets utredningsavdelning B på begäran av utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling om proteingrödors roll för miljön inom den nya gemensamma jordbrukspolitiken(6),

–  med beaktande av den utfrågning som anordnades i parlamentet om att förbättra tillgången på proteingrödor i Europa,

–  med beaktande av Donauförklaringen om soja av den 19 januari 2013,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0121/2018), och av följande skäl:

A.  Det råder ett stort underskott på vegetabiliskt protein i EU på grund av behoven i dess djurhållningssektor som är beroende av foderimport från tredje land, och situationen har tyvärr inte förbättrats i någon större utsträckning trots att det under mer än femton års tid har meddelats många avsikter och tagits många initiativ på detta område och trots användningen av biprodukter från biobränsleproduktion i djurfoder. Den nuvarande situationen i EU, som kännetecknas av import av vegetabiliskt protein (huvudsakligen soja) från Sydamerika, är ohållbar och visar att det måste vidtas kraftfullare åtgärder, i synnerhet för att göra denna import mer hållbar.

B.  Det är mycket viktigt att minska unionens enorma beroende av import av proteingrödor, vilka framför allt används som djurfoder. Utöver miljöpåverkan i de sojaproducerande regionerna, innebär den nuvarande situationen stora risker för i första hand EU:s djurhållningssektor, eftersom prisvolatiliteten har ökat kraftigt på de internationella marknaderna.

C.  Europaparlamentet har vid flera tillfällen uttalat sig om proteiner och behovet av en proteinplan för EU, men initiativen har inte fått någon konkret uppföljning som kan ändra situationen vad gäller EU:s beroende av andra för sin försörjning med vegetabiliska proteiner.

D.  Som en följd av BSE-krisen infördes med rätta ett europeiskt förbud mot användning av djurmjöl i djurfoder(7), men detta förbud har emellertid medfört att importen av soja från Latinamerika har ökat kraftigt.

E.  I EU används följaktligen enbart 3 procent av åkermarken till odling av proteingrödor, och mer än 75 procent av EU:s behov av vegetabiliska proteiner importeras, främst från Brasilien, Argentina och Förenta staterna.

F.  Djurhållningssektorn i unionen är extremt känslig för prissvängningar och konkurrenssnedvridning och är beroende av import av högkvalitativt vegetabiliskt protein till överkomliga priser, vilket är en stor utmaning för de europeiska jordbruken.

G.  Europeiska proteingrödor genererar oljehaltiga biprodukter som kan bidra till den cirkulära ekonomin och som är värdefulla som livsmedel eller som förnybar energi eller för framställning av gröna kemikalier. Samproduktion av proteiner och biprodukter gör det möjligt att minska importen av både genetiskt modifierade proteiner och biobränslen som bidrar till avskogning.

H.  Frågan om vegetabiliskt protein som används i djurfoder har alltför ofta enbart analyserats med utgångspunkt i proteinrika råvaror, tillsammans med EU:s underskott på vegetabiliskt protein och forskningen om råvaror som kan komplettera produktionsdjurens foder.

I.  Det måste ske en mer övergripande analys av frågan om vegetabiliskt protein i EU, i syfte att få fram en långsiktig strategi och så många handlingsalternativ som möjligt för att på ett effektivare sätt minska vårt beroende av importerat vegetabiliskt protein. En sådan strategi är ett redskap i övergången till mer hållbara jordbrukssystem och system för jordbruksbaserade livsmedel.

J.  I likhet med energi är protein en nödvändig och oundgänglig del av vår kost som kan tillföras i vegetabilisk eller animalisk form.

K.  Vegetabiliskt protein står i centrum för sådana utmaningar som livsmedelstrygghet och livsmedelssuveränitet (för livsmedel och foder), miljöskydd, den globala uppvärmningen och förnybar energi. Proteiner är livsnödvändiga och finns i alla livsmedel liksom i allt djurfoder.

L.  Den totala europeiska produktionen av proteinrika råvaror ökade från 24,2 till 36,3 miljoner ton (+50 procent mellan 1994 och 2014, men samtidigt ökade den sammanlagda konsumtionen från 39,7 till 57,1 miljoner ton (+44 procent). Det totala proteinunderskottet i EU (20,8 ton år 2014) ökar alltså. Världsmarknaden för vegetabiliskt protein, som är knuten till marknaden för soja och sojaskrå, har växt kraftigt de senaste 50 åren. Konsumtionen av dessa råvaror har exploderat i samtliga medlemsstater och sojakonsumtionen har gått från 2,42 miljoner ton 1960 till nästan 36 miljoner ton i dag. EU:s djurhållningssektor är kraftigt beroende av import av sojabönor och sojaskrå från tredjeländer, särskilt från Sydamerika. Efterfrågan på soja i EU tar en yta på nästan 15 miljoner hektar i anspråk, varav 13 miljoner hektar återfinns i Sydamerika.

M.  Odlingen av proteingrödor skapar ett betydande mervärde för miljön, som inte hotas av den därtill hörande användningen av växtskyddsprodukter.

N.  Kina har under de senaste åren intagit platsen som världens största sojaimportör och har inrättat en egen äkta och föga transparent strategi för säkring av sina leveranser, vid sidan av de traditionella marknadsmekanismerna. Strategin bygger på produktionsavtal med Brasilien, världens största sojaleverantör, och massiva investeringar, som sker på bekostnad av miljön, i produktions-, bearbetnings- (sönderdelnings-) och hamntransportinfrastruktur i detta land. Denna internationaliseringsstrategi som tillämpas av den kinesiska sektorn för jordbruksbaserade livsmedel skulle kunna påverka dagens leveranser av soja och oljeväxtfrön till EU, som också är en viktig kund för Brasilien, och äventyra stabiliteten på EU:s marknader.

O.  Merparten av den importerade sojan, särskilt från Amerika, kommer från genetiskt modifierad odling, en teknik som misstros av de europeiska konsumenterna. Intresset för lokala icke genetiskt modifierade produkter ökar liksom oron över det koldioxidavtryck som importen orsakar. I EU stöder många sojaproducenter och sojabearbetningsföretag, djurfoderproducenter liksom företrädare för livsmedelsbranschen (köttproducenter, mjölk- och äggproducenter och andra användare av sojabönor), handelskedjor och andra relevanta institutioner hållbara och certifierade system för produktion av icke genetiskt modifierad soja.

P.  I syfte att tillgodose EU:s livsmedelsbehov har det europeiska jordbruket förändrats i grunden, under inflytande av den gemensamma jordbrukspolitiken. Det har blivit intensivare och marknaderna för jordbruksprodukter och råvaror har öppnats upp, vilket har ökat EU:s beroende av import av vegetabiliskt protein från Amerika. Globaliseringen har lett till att kostvanorna likriktats och till att jordbruksföretagen specialiserat sig, vilket har medfört att insatsvaror för proteinproduktionen – både kvävehaltigt konstgödsel och proteinrika råvaror för djurfoder – transporteras över långa avstånd, något som påverkar miljön och klimatet.

Q.  Produktionen av proteingrödor, i synnerhet soja, som importeras för produktion av djurfoder är en av de främsta orsakerna till den förändrade markanvändningen och en kraftigt bidragande orsak till den globala avskogningen i många regioner utanför EU. Ökad odling av proteiner i EU skulle kunna utgöra ett viktigt komplement till de åtgärder som vidtas för att skapa leveranskedjor för jordbruksråvaror som inte leder till avskogning. Att möta den globala utmaning som avskogning och skogsförstörelse medför har blivit allt viktigare mot bakgrund av Agenda 2030 för hållbar utveckling och Parisavtalet om klimatförändringar.

R.  Behovet av kväve för att ge näring till växter och producera vegetabiliskt protein, med undantag för baljväxter, täcks i dag i första hand av kvävehaltigt konstgödsel, som är dyrt och energislukande att producera, förorsakar både vatten- och luftföroreningar och har ett stort ekologiskt fotavtryck på grund av de stora mängder fossila bränslen som används i tillverkningsprocessen. Detta bidrar inte till målet att få till stånd en cirkulär ekonomi och att effektivisera användningen av våra resurser och avfallsflöden. Under dessa omständigheter måste man tänka om i proteinfrågan, hela vägen från produktion till konsumtion, vad gäller produktions- och miljöprestanda, på grundval av en mer tillfredsställande hantering av kvävecykeln, inbegripet genom användningen och utvecklingen av ekologiska kvävegödselmedel såsom återvunna näringsämnen från sådant bioavfall som stallgödsel.

S.  För att EU:s beroende av import av vegetabiliskt protein ska kunna minska går det inte att fokusera enbart på proteinrika grödor som tillgodoser idisslares och icke idisslares behov, utan det är nödvändigt att beakta även alla andra grödor (inklusive foderarealer och gräsbevuxen mark) som, trots att de är mindre proteinrika, odlas på stora arealer i hela EU. Det finns många fördelar med naturbete för idisslare, bl.a. minskar gårdarnas kostnader för insatsvaror.

T.  Produktionen av vegetabiliskt protein kommer inte att öka utan att det sker en förbättring av sådana grödors lönsamhet, och det krävs nu en strategisk, effektiv och ambitiös försörjningsplan för vegetabiliskt protein för att möjliggöra en hållbar utveckling av det europeiska jordbruket. För att genomföra en sådan plan måste flera av EU:s politikområden mobiliseras, i första hand den gemensamma jordbrukspolitiken.

U.  Under de senaste årtiondena har EU använt tre huvudsakliga åtgärder för att främja målet att uppnå oberoende i EU vad gäller proteinproduktion, nämligen frivilligt kopplat stöd till odling av proteingrödor och oljeväxter, EU:s politik för biobränsle och det tvärvillkor avseende 30 procent av direktstödet som infördes genom den senaste reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken för genomförandet av miljöanpassningsåtgärder, bland annat kravet att avsätta 5 procent av åkermarken till områden med ekologiskt fokus och beslutet att tillåta odling av kvävebindande växter och fånggrödor.

V.  Intresset bland jordbrukare för kvävebindande och proteinrika grödor har ökat kraftigt eftersom dessa grödor hjälper jordbrukarna att uppfylla miljöanpassningskraven, och detta intresse kommer att uppmuntra växtförädlarna att återuppta eller utöka sin verksamhet med dessa grödor.

W.  Under perioden 2000–2013 lyckades de åtgärder som införts genom den gemensamma jordbrukspolitiken inte i sig vända den nedåtgående trenden eller stagnationen inom proteinproduktionen i EU. Sedan 2013 har emellertid kombinationen av dessa stöd tillsammans med den miljöanpassningsåtgärd som tillåter odling av proteingrödor i områden med ekologiskt fokus lett till en kraftigt ökad produktion av proteingrödor i EU.

X.  Den politiska överenskommelse om den gemensamma jordbrukspolitiken som nåddes av Europaparlamentet, rådet och kommissionen 2013 föreskriver möjligheten att odla kvävebindande grödor i områden med ekologiskt fokus.

Y.  Forskningen har visat att fodertillverkare ofta tillför fodret mer protein än vad som anses vara nödvändigt, och effektivitetsvinster kan göras om man med större noggrannhet fastställer hur mycket protein som behövs för den djurart som fodret är avsett för.

Z.  Som en följd av den ringa odlingen av proteingrödor i EU minskar antalet forskningsprogram som är inriktade på vegetabiliskt protein, och det sker även en tillbakagång vad gäller utbildning, innovation och tillägnande av praktiska kunskaper i EU. Innovationen bör effektiviseras och politiken till stöd för forskning om proteiner stärkas, men för att detta ska fungera krävs det politiska åtaganden på medellång till lång sikt. Politiken till stöd för forskning om proteiner bör också inkludera lokalt anpassade inhemska baljväxter.

AA.  Växtförädlingsverksamhet kommer att spela en viktig roll för utvecklingen av nya proteingrödesorter som kan bidra till en större proteinproduktion i EU. Effektiv växtförädlingsverksamhet kräver en långsiktig forskningspolitik med tillräcklig finansiering och ett lämpligt regelverk som uppmuntrar innovation.

AB.  Kommissionen har redan finansierat, och håller på att finansiera, ett antal relevanta projekt, däribland de under rubriken SFS-44–2016 som omfattar ett gemensamt växtförädlingsprogram för att minska EU:s och Kinas beroende av proteinimport. Man bör säkerställa att resultaten av sådana projekt kommuniceras, sprids och används på lämpligt sätt så att framtida beslut på området bygger på fakta.

AC.  I reala termer har kostnaderna för soja i princip fördubblats sedan 2007.

1.  Europaparlamentet anser att det är dags att genomföra en omfattande strategisk EU-plan för produktion och tillhandahållande av vegetabiliskt protein som bygger på en hållbar utveckling av alla grödor som odlas i hela EU. En sådan kursomläggning kräver en väsentlig ändring av våra produktionssystem för att säkerställa jordbrukarnas försörjningsmöjligheter och uppfylla kraven för en cirkulär ekonomi och hållbar jordbruksproduktion, på grundval av sådana principer som agroekologi och andra miljövänliga metoder, t.ex. strategier för utfordring av idisslare med en liten mängd insatsvaror som bygger på såväl permanenta betesmarker som tillfällig gräsmark på åkermark.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta omedelbara åtgärder för att undvika att den nuvarande produktionen av proteingrödor minskar, med vederbörlig hänsyn tagen till miljövinsterna med konventionell odling av kvävebindande grödor i områden med ekologiskt fokus.

3.  Europaparlamentet noterar att proteingrödor kan vara gynnsamma för miljön till följd av deras potential att binda atmosfäriskt kväve. Parlamentet lägger till att dessa fördelar inbegriper minskad användning av gödselmedel som innehåller fossila bränslen, förbättring av markens kvalitet och bördighet samt, vid växelbruk, minskad förekomst av sjukdomar till följd av oavbruten monokultur liksom skydd och förbättring av den biologiska mångfalden. Parlamentet betonar dessutom att biologisk kvävefixering med hjälp av dessa grödor kan bidra till att minska kostnaderna för insatsvaror och de eventuella negativa miljöeffekter som är förknippade med en överanvändning av gödselmedel.

4.  Europaparlamentet efterlyser införandet av en europeisk plattform, uppbackad av Europeiska observatoriet för marknaden för grödor, som gör det möjligt att kartlägga de arealer i EU där det odlas protein utifrån typ av gröda och belägenhet, ta fram tekniska referenser som är tillgängliga för samtliga jordbrukare, fastställa proteinproduktionskapaciteten i EU för att underlätta saluföringen samt inventera all offentlig och privat forskning som sker om proteiner.

5.  Europaparlamentet rekommenderar att alla källor till vegetabiliskt protein, dvs. grödor som används såväl i livsmedel som i djurfoder, ska uppmärksammas liksom ett regelverk till stöd för utveckling och saluföring av nya växtbaserade proteinprodukter. Parlamentet anser dessutom att det bör forskas mer om alternativa proteinkällor.

6.  Europaparlamentet är medvetet om att sojaproduktionen i Sydamerika är en viktig orsak till förändrad markanvändning som förorsakar många miljöproblem, till exempel grundvattenföroreningar till följd av utsläpp av bekämpningsmedel, jorderosion, uttömning av vattenresurser och avskogning som medför förödande förluster av biologisk mångfald. Parlamentet är medvetet om att sojaproduktionen har negativa samhällskonsekvenser och konsekvenser för hälsan i producentländerna, en situation som förvärras av svaga markbesittningsrättigheter, markrofferi, tvångsfördrivning och andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

7.  Europaparlamentet påminner om att BSE-krisen på 1990-talet och det förbud som fastställs i förordning (EG) nr 999/2001 mot användning av bearbetat animaliskt protein i foder har ökat efterfrågan på växtbaserat protein i EU. Parlamentet noterar att alternativa europeiska proteinkällor för foder, såsom fiskmjöl, används inom den europeiska fiskodlingssektorn.

Planens många mål

8.  Europaparlamentet anser att denna plan måste maximera den hållbara produktionen av biomassa på relevant jordbruksmark genom att utveckla permanenta vegetationstäcken, av vilka en del kan användas för proteinförsörjning.

9.  Europaparlamentet anser att baljväxtodlingens potential särskilt måste undersökas, vad gäller såväl fröbaljväxter som foderbaljväxter, eftersom denna grupp av växter besitter flera fördelar för jordbruket, ekonomin och miljön. Deras främsta fördelar är att de binder atmosfäriskt kväve, genom ett symbiotiskt system som minskar behovet av kvävehaltigt konstgödsel, och kräver mycket liten användning av bekämpningsmedel. Parlamentet betonar att baljväxter efterlämnar en bra jordstruktur för efterföljande gröda genom att avge kväve, vilket kan öka avkastningen med 10–20 procent. Parlamentet påpekar att växelbruk gynnar markkvaliteten, minskar sjukdomsförekomsten och stärker den biologiska mångfalden.

10.  Europaparlamentet betonar dessutom att reproduktionscyklerna för skadegörare och patogener störs i växelbrukssystem med baljväxter, vilket minskar förekomsten av växtsjukdomar och behovet av bekämpningsmedel. Parlamentet konstaterar att en ytterligare fördel är att den biologiska mångfalden också ökar genom att mångåriga monokulturer upphör.

11.  Europaparlamentet rekommenderar att sojaodling i EU ska stödjas, särskilt genom den gemensamma jordbrukspolitiken, genom att göra den lönsam och konkurrenskraftig, eftersom nya sorter nu skapar nya möjligheter för vissa regioner där grödan kan anpassa sig, men noterar att detta inte får överskugga odlingen av andra fröproteingrödor (lupiner, bondbönor, ärter, kikärter, jordnötter, bondbönor etc.). Parlamentet anser att detta stora utbud skulle göra det möjligt att maximera proteinproduktion i samtliga regioner i EU, beroende på de lokala klimatförhållandena.

12.  Europaparlamentet efterlyser större uppmärksammande av förvaltningen av gräsgrödor och klöver, vilka med tanke på den stora yta de upptar spelar en viktig roll för att tillgodose behovet av proteiner i djurfoder (endast idisslare). Parlamentet noterar att sådana baljväxter som klöver trivs bra på gräsmark.

13.  Europaparlamentet rekommenderar att vegetabiliska proteingrödor som soja, lusern, bondbönor och ärter samt grödor som klöver, esparsett och många andra baljväxter ska återinföras i storskaliga odlings- och fodersystem.

14.  Europaparlamentet anser att det måste utvecklas lokala och regionala produktions- och bearbetningskedjor för protein genom inrättandet av jordbrukargrupper och genom närmandet av odlare av jordbruksgrödor och boskapsuppfödare till varandra (leverans- och utbytesavtal, uppförande av lokala små till medelstora bioraffineringsanläggningar för ”grönt protein”) för utbyte av kunskaper om lämpliga baljväxtsorter, växtföljd och markförhållanden. Parlamentet anser det vara lämpligt att i detta syfte, via den gemensamma jordbrukspolitiken, bistå aktörer som utsätter sig för risker genom att ge sig in i korta leveranskedjor för proteinbaserade livsmedel och foder. Parlamentet framhåller vikten av direktavtal mellan odlare och djurfoderproducenter.

15.  Europaparlamentet stödjer främjandet av produktionen av icke genetiskt modifierat vegetabiliskt protein av hög kvalitet som är enkelt att spåra och tydligt märkt (vad gäller både produktionsplats och produktionsmetod), som ett svar på det växande intresset bland EU:s konsumenter för icke genetiskt modifierade produkter.

16.  Europaparlamentet anser det vara nödvändigt att stödja större självförsörjning med djurfoder i jordbruksföretagen på såväl gårdsnivå som regional nivå, för både idisslare och enmagade djur, bl.a. genom foderproduktion i jordbruksföretagen.

17.  Europaparlamentet anser det vara önskvärt att minimera skördeförlusterna och skörderesterna och höja näringsvärdet genom en förbättring av systemen för skörd, lagring och bearbetning (torkning, rundbalning etc.).

18.  Europaparlamentet anser att det för att stärka produktionen av vegetabiliskt protein är nödvändigt att höja lönsamheten för dessa grödor och utveckla metoder som växelbruk (på minst tre år) och insådd av baljväxter liksom att bredda sammansättningen av sorter och grödor inom sektorerna för baljväxt- (klöver/raps, råg/vete/ärter etc.) och foderproduktion (gräs, klöver, blandsäd etc.), i syfte att övergå till ett mer hållbart system för jordbruksbaserade livsmedel och stödja en övergång från insatsintensiv odling av grödor i monokulturer i och utanför EU till ett diversifierat agroekologiskt system.

19.  Europaparlamentet efterlyser forskning om lämplighet för användning i växelbruk och blandodling, urvalet av nya sorter och arter som ger jordbrukarna flexibilitet att anpassa sig till klimatförändringarna, stresstålighet, blandning av grödor, förbättrad avkastning, djurfodrens proteininnehåll och smältbarhet (groddar, raps etc.), en ökning av växternas sjukdomsresistens, ogräsens groningsbiologi som en del av ogräsbekämpningen, foderomvandling samt biostimulanter. Parlamentet betonar att jordbrukarna behöver ha en sammanhängande uppsättning verktyg bestående av förvaltningsmetoder, tekniker och växtskyddsprodukter för att bekämpa skadegörare och andra faktorer som kan ha en negativ inverkan på grödornas avkastning och tillväxt.

20.  Europaparlamentet efterlyser betydande investeringar i forskning, bl.a. forskning om sorter för att förbättra dessa grödors odlingsutfall, göra proteingrödor ekonomiskt attraktiva eftersom de kan lida i jämförelse med de marginaler som kan erhållas från andra grödor, skapa fler grödsorter i syfte att säkerställa avkastningen, lösa agronomiska problem som begränsar odlingen av proteingrödor och säkerställa tillräcklig volym, eftersom detta är viktigt för att strukturera produktions- och distributionskedjorna. Parlamentet betonar att det också är nödvändigt att utveckla proteingrödor som är bättre anpassade till europeiska klimatförhållanden, förbättra deras proteinvärde och se till att det råder ett säkert investeringsklimat för att främja forskning.

21.  Europaparlamentet rekommenderar en ökad användning av precisionsjordbruk, i synnerhet genom digitalisering, för att finjustera användningen av insatsvaror i växtodlingen liksom djurfoderransonerna, i syfte att begränsa svinnet och vissa föroreningar. Parlamentet rekommenderar även att system för mekanisk ogräsbekämpning ska användas i större omfattning.

22.  Europaparlamentet har för avsikt att uppmuntra förvärvandet av ny kunskap, kunskapsöverföring, grundutbildning och fortbildning samt stöd till alla former av innovation och tillämpad forskning om både livsmedel och djurfoder.

23.  Europaparlamentet förespråkar att alla former av innovation och tillämpad forskning ska stödjas genom att erfarenheter och kunskaper utbyts och i synnerhet genom att det arbete som görs av lokala aktörer som sitter inne med innovativa lösningar utnyttjas.

24.  Europaparlamentet efterlyser hållbarhetskriterier för foderimport för att säkerställa att produktionen av proteingrödor i tredjeländer är hållbar och inte får negativa konsekvenser för miljön eller samhället.

25.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som kostutbildning kan spela när det gäller att forma efterfrågan på livsmedel. Parlamentet betonar att det finns ett behov av att antingen på EU-nivå eller på medlemsstatsnivå anta kostriktlinjer, i syfte att främja en sund kost och hantera de miljöfrågor som är knutna till livsmedelsproduktionen.

26.  Europaparlamentet anser att det är absolut nödvändigt att utöka det tekniska stödet till jordbrukare och rådgivningen för att främja en hållbar produktion av fröprotein och foderprotein.

Planens instrument

27.  Europaparlamentet anser att denna plan kräver att flera av EU:s politikområden mobiliseras och samordnas: den gemensamma jordbrukspolitiken, forskningspolitiken, miljö- och klimatåtgärdspolitiken, energipolitiken, grannskapspolitiken och handelspolitiken.

28.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att den gemensamma jordbrukspolitiken stöder proteinodlingen genom olika åtgärder, däribland det frivilliga kopplade stödet – som inte bör begränsas till grödor och regioner i svårigheter för att därmed bredda insatsens räckvidd – och miljöanpassningsstödet, liksom genom den andra pelaren, särskilt med hjälp av miljöåtgärder inom jordbruket för ekologiskt jordbruk och andra former av jordbruk, investeringskvalitet, systemet för jordbruksrådgivning, utbildning liksom innovation via det europeiska innovationspartnerskapet. Parlamentet påpekar att införandet av kopplat stöd har bidragit till att öka produktionen av proteingrödor i vissa medlemsstater.

29.  Europaparlamentet anser att man bör dra lärdom av det nyligen införda förbudet mot användning av bekämpningsmedel i områden med ekologiskt fokus, även om dessa år 2016 omfattade 15 procent av åkermarken i EU (åtta miljoner hektar) och nästan 40 procent av dessa områden används för kvävebindande grödor och fånggrödor. Parlamentet anser att man, som en del av processen för att utnyttja all tillgänglig jordbruksmark som ingår i planen för självförsörjning med vegetabiliskt protein, kan utnyttja områden med ekologiskt fokus för proteinproduktion, både inom det traditionella jordbruket – med integrerad skadedjursbekämpning, med beaktande av att jordbrukare som odlar sådana grödor i dessa områden genom traditionellt jordbruk inte alltid har garantier för att kunna reagera på skadedjursangrepp – och det ekologiska jordbruket, med tanke på att det för att ersätta importen av soja till EU skulle krävas att motsvarande närmare 17 miljoner hektar används för sojaodling i EU. Parlamentet påpekar för övrigt att områden med ekologiskt fokus är viktiga för att stärka den hotade biologiska mångfalden och för vår livsmedelstrygghet, eftersom den biologiska mångfalden, särskilt genom förbättrad pollinering, kan öka avkastningen med runt 20 procent för angränsande odlingar, som kan bestå av proteingrödor.

30.  Europaparlamentet rekommenderar en anpassning till miljöanpassningsåtgärder i samband med bibehållandet av permanent gräsmark för att i vissa regioner ta bättre hänsyn till de egenheter som kännetecknar odlingen av lusern, antingen enskilt eller blandat med gräsväxter, på tillfälliga gräsmarker som har en varaktighet på över fem år, eftersom denna tidslängd innebär att de övergår till kategorin permanenta gräsmarker, såsom de definieras i lagstiftningen, vilket begränsar upplöjningen av dessa marker efter denna femårsperiod, även om nyplantering gör det möjligt att producera stora mängder foderprotein och säkra större självförsörjning med protein för de berörda jordbruksföretagen.

31.  Europaparlamentet gläder sig över att man i samband med omnibusrevideringen av den gemensamma jordbrukspolitiken har fått till stånd en justering av omräkningskoefficienten för kvävefixerande grödor från 0,7 till 1 som kompensation för förbudet mot att använda bekämpningsmedel i områden med ekologiskt fokus.

32.  Europaparlamentet anser att en proteinstrategi för EU bör beakta omarbetningen av direktivet om förnybar energi, proteiners dubbla användningsområde och den roll som bi-, avfalls- och restprodukter från proteiner spelar i den cirkulära ekonomin, liksom att den bör uppmuntra växelbruk och diversifiering av grödor samt användningen av mark i träda i enlighet med miljöanpassningsåtgärderna i den gemensamma jordbrukspolitiken.

33.  Europaparlamentet anser det vara viktigt att den framtida gemensamma jordbrukspolitiken tar hänsyn till kompletterande förslag för att stödja odlingen av vegetabiliskt protein, t.ex. förslagen om att växelbruk på minst tre år på åkermark ska ha ett inslag av baljväxter, och påpekar i det avseendet att medlemsstater med stor förekomst av sjukdomar som hänger samman med ett regnigt klimat eventuellt behöver en längre växtföljdsperiod. Parlamentet anser även att det är särskilt relevant att inrätta ett ekosystembaserat stöd som är mer flexibelt än miljöanpassningsstödet i syfte att erkänna balj- och oljeväxternas fördelar för den biologiska mångfalden, inbegripet för de pollinerande insekternas födointag, tillhandahålla risktagningsmekanismer för innovatörer och införa en underprioritering för protein i landsbygdsutvecklingspolitiken.

34.  Europaparlamentet betonar att det måste inrättas nya instrument för att främja ett ökat utbud av vegetabiliskt protein, särskilt soja, och att genomförandet bör ske på lika villkor i alla medlemsstater.

35.  Europaparlamentet anser att dagens forskning om en strategi för proteingrödor är splittrad och saknar fokus. Parlamentet efterlyser intensifierade forsknings- och utvecklingsinsatser, särskilt inom den offentligfinansierade forskningen, om underutvecklade proteingrödor som är lämpliga både som livsmedel och som djurfoder och som är av ringa eller inget intresse alls för privata investerare, och om alternativa proteiner såsom insektsprotein och alger. Parlamentet efterlyser större samarbete mellan offentliga och privata forskningsinstitut. Parlamentet understryker behovet av en rättslig ram som stöder forsknings- och innovationsprogram i syfte att öka och göra proteinproduktionen konkurrenskraftig.

36.  Europaparlamentet rekommenderar ökade investeringar i industri- och jordbruksforskningsprojekt som är inriktade på att öka kvaliteten på och urvalet av funktionella proteiner avsedda för livsmedel.

37.  Europaparlamentet anser det vara nödvändigt att säkra EU:s självbestämmande vad gäller sojaleveranser genom ett större samarbete med grannländerna, och att se till att protein som producerats utanför EU varaktigt kommer från olika källor, särskilt från grannländer till EU som har satsat på EU-alternativet och som producerar soja som kan transporteras till EU via Donau. Parlamentet begär att dessa importvaror ska omfattas av samma sociala normer och miljönormer som EU-produktion, och medger att odling av icke genetiskt modifierad soja är välkommen för att tillgodose konsumenternas krav.

38.  Europaparlamentet konstaterar att dagens jordbruksmetoder är otänkbara utan soja, att denna mycket viktiga baljväxt för inte så länge sedan nästan hade försvunnit från den europeiska odlingen och att sojaodlingen ökade från 17 miljoner ton 1960 till 319 miljoner ton 2015.

39.  Europaparlamentet efterlyser modifieringar av den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare för att bättre erkänna och höja ersättningen för grödor som bidrar till att ge näring åt pollinerande insekter vid kritiska perioder av året (tidigt blommande växter på våren) och till att motverka att de pollinerande insekterna blir färre.

40.  Europaparlamentet stöder inrättandet av insynsvänliga produktmärkningssystem som bygger på certifierade produktionsstandarder, t.ex. standarderna Donau Soja och Europe Soya.

41.  Europaparlamentet anser att även om Blair House-avtalet från 1992 fortfarande gäller är det föråldrat och bör inte hindra den hållbara utvecklingen av proteingrödor i Europa.

o
o   o

42.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 58.
(2) Se Yttrande över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om finansiella regler för unionens allmänna budget och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 2012/2002, (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1305/2013, (EU) nr 1306/2013, (EU) nr 1307/2013, (EU) nr 1308/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och (EU) nr 652/2014 samt Europaparlamentets och rådets beslut nr 541/2014/EU (A8-0211/2017).
(3) Rådets generalsekretariat 10055/17, Bryssel, 7 juni 2017.
(4) EGT L 147, 18.6.1993, s. 25; svensk specialutgåva, område 3, volym 50 s. 30.
(5) FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO): Internationella året för baljväxter: Näringsrika frön för en hållbar framtid.
(6) IP/B/AGRI/IC/2012-067 (PE 495.856).
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (EUT L 147, 31.5.2001, s. 1).

Senaste uppdatering: 3 december 2018Rättsligt meddelande - Integritetspolicy