Choisissez la langue de votre document :
- bg - български
- es - español
- cs - čeština
- da - dansk
- de - Deutsch
- et - eesti keel
- el - ελληνικά
- en - English
- fr - français
- ga - Gaeilge
- hr - hrvatski
- it - italiano
- lv - latviešu valoda
- lt - lietuvių kalba
- hu - magyar
- mt - Malti
- nl - Nederlands
- pl - polski
- pt - português
- ro - română
- sk - slovenčina
- sl - slovenščina
- fi - suomi
- sv - svenska
|
 Förvaltnings-, bevarande- och kontrollåtgärder som ska tillämpas i konventionsområdet för Regionala fiskeriförvaltningsorganisationen för södra Stilla havet ***I |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Genomförandet av EU:s makroregionala strategier |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt avdelning XVIII, – med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (nedan kallad förordningen om gemensamma bestämmelser)(1), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013 om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete(2), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1302/2013 av den 17 december 2013 om ändring av förordning (EG) nr 1082/2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) för att förtydliga, förenkla och förbättra bildandet av sådana grupperingar och deras funktion(3), – med beaktande av rådets slutsatser av den 25 april 2017 om utvecklingen av EU:s makroregionala strategier: – med beaktande av kommissionens rapport av den 16 december 2016 om genomförandet av EU:s makroregionala strategier (COM(2016)0805) och det bifogade arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar (SWD(2016)0443), – med beaktande av Europeiska kommissionens meddelande av den 10 juni 2009 om EU:s strategi för Östersjöområdet (COM(2009)0248), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 december 2010 Mot en europeisk strategi för Donauregionen (COM(2010)0715), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 juni 2014 om Europeiska unionens strategi för den adriatisk-joniska regionen (COM(2014)0357), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 juli 2015 om EU:s strategi för Alpregionen (COM(2015)0366), – med beaktande av kommissionens rapport av den 20 maj 2014 om styrningen av makroregionala strategier (COM(2014)0284), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 december 2015 Investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag (COM(2015)0639), – med beaktande av sin resolution av den 17 februari 2011 om genomförande av Europeiska unionens strategi för Donauregionen(4), – med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2012 om utvecklingen av EU:s makroregionala strategier: nuvarande praxis och framtidsutsikter, särskilt i Medelhavsområdet(5), – med beaktande av sin resolution av den 13 september 2012 om EU:s strategi för sammanhållningspolitiken för Atlantområdet(6), – med beaktande av sin resolution av den 28 oktober 2015 om EU:s strategi för den adriatisk-joniska regionen(7), – med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om en EU-strategi för Alpregionen(8), – med beaktande av studien från januari 2015 om makroregioners nya roll i det europeiska territoriella samarbetet, från parlamentets generaldirektorat för EU-intern politik (utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik), – med beaktande av Interacts rapport från februari 2017 om de makroregionala strategiernas mervärde och program- och projektperspektivet i dessa, – med beaktade av artikel 52 i sin arbetsordning samt artikel 1.1 e och bilaga 3 i talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden, – med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8–0389/2017), och av följande skäl: A. En makroregion kan definieras som ett geografiskt område som omfattar ett antal olika länders regioner som knyts samman genom en eller flera gemensamma egenskaper eller utmaningar(9), B. Makroregionala strategier har inrättats i områden som utgör en utveckling av EU när det gäller gränsöverskridande samarbete. De är viktiga eftersom de kan mobilisera offentliga och privata aktörer, civilsamhället och den akademiska världen, samt för att mobilisera resurser för att nå EU:s gemensamma politiska mål. C. Makroregionala strategier erbjuder en plattform för samarbete på regional och gränsöverskridande nivå mellan EU:s medlemsstater och grannländer för att möta gemensamma utmaningar, ha en gemensam planering och främja samarbetet mellan olika parter och mellan olika politikområden samt förbättra integreringen av dem, bland annat inom områdena skydd av miljön och den biologiska mångfalden, strategier för begränsning av och anpassning till klimatförändringar, avfallshantering och vattenförsörjning, fysisk havsplanering samt system för integrerad förvaltning av kustområden. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang ansträngningarna för att främja samarbetet mellan Esi-fonderna och Efsi. D. Makroregionerna är en del av genomförandet av en långsiktig, sammanknuten, övergripande politik, eftersom dessa makroregioner är knutna till sammanhållningspolitiken genom de mål för de makroregionala strategierna som är inbyggda i deras operativa program och projekt upprättas genom smarta synergier. Makroregionerna bidrar därmed mer effektivt till att uppnå målen för de makroregionala strategierna genom att dra till sig privata investeringar, vilket visar på förtroende, och engagera sig i dialog, gränsöverskridande samarbete och solidaritet. E. Makroregionala strategier bygger på principen om ”de tre nejen”, dvs. nej till ny finansiering, nej till nya strukturer och nej till ny lagstiftning inom EU:s befintliga politiska ram. F. Befintliga samarbetsmekanismer på unionsnivå och mellan medlemsstater och regioner används för att underlätta genomförandet av makroregionala strategier, i synnerhet i de inledande faserna. G. Kommissionen antar en enskild rapport om genomförandet av alla fyra nu befintliga makroregionala strategier i EU vartannat år där man anger vilka framsteg som har gjorts och var det behövs ytterligare förbättringar; nästa rapport är planerad till slutet av 2018. Parlamentet anser att inom denna ram behövs det en utvärdering av de aspekter som rör miljön, vilket är en av pelarna för hållbar utveckling. Makroregionala strategier som plattformar för samarbete och samordning 1. Europaparlamentet noterar att de makroregionala strategiernas betydelse har förstärkts av globaliseringsprocessen, som har gjort att enskilda länder har blivit ömsesidigt beroende av varandra och kräver lösningar på de gränsöverskridande problem dessa medför. 2. Europaparlamentet inser att punkter som är avhängiga av kvaliteten på genomförandet, såsom åtagande, ägande, resurser och styrning, fortfarande är, i varierande grad, svåra att lösa för att uppnå i förväg fastställda mål. 3. Europaparlamentet betonar att makroregionala strategier fortsätter att ge ett ovärderligt bidrag till gräns- och branschövergripande flernivåsamarbete i Europa, vars potential ännu inte har utnyttjats tillräckligt, i syfte att öka konnektiviteten för att stärka de ekonomiska förbindelserna och kunskapsöverföringen mellan regioner och länder. Parlamentet konstaterar dock att eftersom överenskommelser om gemensamma åtgärder görs på flera nivåer och mellan flera länder och regioner så är det fortfarande svårt att få tillgång till EU-medel för projekt inom de makroregionala strategierna. 4. Europaparlamentet anser att de makroregionala strategierna och medföljande miljöprogram utgör bra instrument för att synliggöra det europeiska samarbetet för medborgarna och uppmanar därför alla parter att ge sitt fulla stöd till strategierna och låta dem delta i genomförandet. 5. Europaparlamentet anser att flernivåstyre med en ordentlig roll för regionerna inom denna ram bör utgöra en hörnsten från första början i alla makroregionala strategier, och att regionala och lokala samhällen, offentliga och privata aktörer, samt aktörer från den tredje sektorn ska involveras i processen. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och därmed även de berörda regionerna att utveckla adekvata styrelsestrukturer och arbetsupplägg för att underlätta samarbete, i form av t.ex. gemensamma möjligheter till planering, främjande av finansieringsmöjligheter samt en bottom-up-strategi. 6. Europaparlamentet efterlyser bättre vertikal och horisontell samordning och bättre partnerskap mellan olika offentliga och privata aktörer, den akademiska världen, icke‑statliga organisationer samt olika internationella organisationer som verkar på detta område, och mellan olika politikområden på EU-nivå och nationell, regional och lokal nivå för att underlätta genomförandet av de makroregionala strategierna och förbättra det gränsöverskridande samarbetet. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra dessa intressenters deltagande i bland annat de makroregionala strategiernas ledningsgrupper, samtidigt som man respekterar den allmänna tillämpningen av EU:s principer. 7. Europaparlamentet understryker betydelsen av att ha tillräckligt med personal och administrativ kapacitet vid de behöriga nationella och regionala myndigheterna för att kunna säkerställa ett effektivt genomförande av strategierna. Parlamentet understryker i detta hänseende värdet av ett stödprogram för strukturreformer, vilket på begäran av en medlemsstat kan användas för att hjälpa till med kapacitetsuppbyggnad och effektivt genomförande vid utvecklingen och finansieringen av projekt inom de makroregionala strategierna. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen och medlemsstaterna att aktivt främja spridning och tillämpning av god administrativ praxis och erfarenheter från ett framgångsrikt genomförande av de makroregionala strategierna. 8. Europaparlamentet understryker det faktum att makroregionala strategier måste vara tillräckligt flexibla för att kunna anpassas och reagera flexibelt på oplanerade händelser och behov som kan påverka berörda regioner, medlemsstater och EU i allmänhet. Parlamentet anser att man vid genomförandet av makroregionala strategier måste ta hänsyn till specifika regionala och lokala särdrag. Parlamentet framhåller betydelsen av kommissionens samordnande roll i detta hänseende, även när det gäller att finjustera de specifika målen för varje strategi. EU:s strategi för Östersjöregionen (EUSBSR) 9. Europaparlamentet är nöjt med de resultat som har uppnåtts sedan strategin lanserades 2009, i synnerhet när det gäller samarbetsmekanismerna mellan de berörda regionerna och länderna (t.ex. inom rådet vid relevanta ministermöten), men även inom själva länderna, såsom inom parlamentet eller regeringen. Parlamentet konstaterar att EUSBSR är en stabil samarbetsram med över 100 flaggskeppsinitiativ och nya nätverk. 10. Europaparlamentet betonar att det fortfarande finns utmaningar, i synnerhet inom miljö- och anslutningsområdena. Parlamentet uppmanar de deltagande länderna att öka sina insatser för att motverka föroreningarna (dvs. vatten och luftkvalitet samt eutrofiering) i Östersjön, eftersom Östersjön är ett av de mest förorenade haven i världen. Parlamentet konstaterar att uppnåendet av en god miljöstatus till 2020 är ett av de främsta målen för de politiska åtgärderna i Östersjön. 11. Europaparlamentet fäster vikt vid möjligheten att ansluta Östersjöregionen till energinät för att minska och utrota energifattigdomen och öka energitryggheten och leveranstryggheten. EU:s strategi för Donauregionen (EUSDR) 12. Europaparlamentet understryker den positiva effekt som strategin har haft på samarbetet mellan de deltagande länderna och regionerna, genom förbättrad rörlighet och bättre sammanlänkning av alla transportmedel, främjande av ren energi, kultur och turism samt inte minst främjande av direkta kontakter mellan människor, vilket har lett till större sammanhållning mellan de regioner och länder som deltar i strategin. 13. Europaparlamentet anser att Euroaccess-projektet, initiativet Keep Danube Clean och finansieringsdialogen om Donau utgör tydliga positiva exempel på hur man kan överbrygga de svårigheter i finansieringen som projekt av transnationell och gränsöverskridande betydelse ofta ställs inför. Parlamentet anser att genom denna dialog kan skillnaderna i utveckling mellan regionerna i Donauområdet minskas ytterligare. Parlamentet anser vidare att ett återöppnande av ett centrum för Donaustrategin skulle kunna bidra till ett smidigare genomförande av strategin. 14. Europaparlamentet understryker att en av de största miljöutmaningarna för länderna i makroregionen runt Donau fortfarande består i att förhindra skador till följd av allvarliga översvämningar. Parlamentet betonar att man bör överväga att vidta ytterligare gemensamma åtgärder för att förhindra gränsöverskridande föroreningar. 15. Europaparlamentet påminner om behovet av strategiska projekt och betonar att det är nödvändigt att upprätthålla ett stort politiskt stöd och öka resurserna och kapaciteten för behöriga myndigheter i syfte att bemöta de återstående utmaningarna. Parlamentet understryker därför behovet av att upprätthålla politisk energi för EUSDR och se till att styrgruppen för EUSDR fungerar. 16. Europaparlamentet uppmanar, med tanke på den naturliga kopplingen mellan Donau och Svarta havet, de deltagande länderna att stärka samordningen mellan Donaustrategin och det gränsöverskridande samarbetet runt Svarta havet samt att ha ett nära samarbete för att lösa gemensamma socioekonomiska problem och miljö- och transportproblem. 17. Europaparlamentet betonar att ett mer integrerat tillvägagångssätt inom rörlighet och multimodalitet i Donauregionen även skulle gynna miljön. EU:s strategi för den adriatiska och joniska regionen (EUSAIR) 18. Europaparlamentet understryker de specifika egenskaperna i EUSAIR eftersom ett antal potentiella kandidatländer och kandidatländer deltar, samt anser att detta samarbetsformat kan utgöra en utmärkt möjlighet för hela regionen. Parlamentet anser att strategin kan ge ny kraft åt EU:s utvidgnings- och integrationsprocess. 19. Europaparlamentet noterar med oro de ihållande problemen när det gäller bristande effektiv koppling mellan tillgängliga resurser, styrning och ägande som förhindrar att målen i EU:s strategi för den adriatiska och joniska regionen kan nås fullt ut. Parlamentet uppmanar de deltagande länderna att ge de behöriga myndigheterna stöd och skräddarsydda åtgärder för att genomföra strategin. 20. Europaparlamentet betonar att regionen har stått i centrum för de senaste årens migrationskris och anser att EU:s strategi för den adriatiska och joniska regionen kan bidra till att bemöta dessa problem om den ges nödvändiga verktyg och resurser. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens försök att finna lösningar för att uppbringa ekonomiska resurser för migrationsrelaterad verksamhet, däribland samarbete med tredjeländer. 21. Europaparlamentet anser att pelaren för hållbar turism i den adriatisk-joniska regionen är ett positivt instrument för att skapa hållbar ekonomisk tillväxt i regionen och för att öka medvetenheten om miljömässiga utmaningar och den makroregionala strategin. 22. Europaparlamentet uppmanar de berörda länderna att prioritera kapacitetsuppbyggnad för de viktigaste aktörerna inom EU:s strategi för den adriatisk-joniska regionen samt de programmyndigheter som ansvarar för strategins tillhörande operativa program. EU:s strategi för Alpregionen (EUSALP) 23. Europaparlamentet anser att EU:s strategi för Alpregionen utgör ett bevis för att det makroregionala konceptet även framgångsrikt kan tillämpas på mer utvecklade regioner. Parlamentet uppmanar sina intressenter att främja miljörelaterade investeringar som motverkar konsekvenserna av klimatförändringarna. Parlamentet påpekar vidare att Alpregionen är en viktig regional transportknut och samtidigt ett av de största unika natur- och friluftsområdena och måste bevaras. Parlamentet understryker därför att man bör söka hållbara och sammanlänkade transportstrategier. 24. Europaparlamentet välkomnar den styrningsstruktur som för närvarande håller på att införas i strategin, eftersom det första stegen i genomförandet visade sig vara svåra och styrdes av olika strukturer, ramar och tidsfrister. Parlamentet uppmanar därför de deltagande länderna att fortsätta sitt åtagande och stödja medlemmarna i aktionsgruppen för EU:s strategi för Alpregionen. 25. Europaparlamentet understryker att EUSALP kan utgöra ett bra exempel på en strategi för territoriell sammanhållning, eftersom den samtidigt inkluderar olika specifika områden, produktiva områden, bergsområden och landsbygdsområden samt några av de mest betydelsefulla och välutvecklade städerna i EU. Dessutom erbjuder den en plattform för att gemensamt möta de utmaningar de ställs inför (klimatförändringar, demografiska förändringar, biologisk mångfald, migration, globalisering, hållbar turism och jordbruk, energiförsörjning, transport och rörlighet samt den digitala klyftan). Parlamentet uppmanar de deltagande länderna och regionerna att ägna vederbörlig uppmärksamhet åt Interregprogrammet för Alpregionen och andra relevanta finansieringsvägar för att möta gemensamma prioriteringar. 26. Europaparlamentet understryker att Alpregionen präglas av många gränser och att avvecklandet av dessa gränser utgör en grundförutsättning för ett fungerande samarbete, i synnerhet för arbetsmarknaden och den ekonomiska verksamhet som rör små och medelstora företag. Parlamentet påpekar att EUSALP också kan erbjuda en möjlighet att stärka det gränsöverskridande samarbetet mellan regioner, städer och lokalsamhällen som ligger bredvid varandra, samt för att och upprätta förbindelser och nätverk mellan människor, även i form av transportmöjligheter och digital täckning. Parlamentet understryker också att miljön i regionen är utsatt. Ett makroregionalt Europa efter 2020? 27. Europaparlamentet påpekar att makroregionala strategier lyckas om de grundar sig på långsiktiga politiska perspektiv och organiseras så att alla offentliga (i synnerhet regionala och lokala myndigheter) och privata intressenter samt civilsamhället är effektivt representerade från första början, vilket kräver ett effektivt utbyte av information, bästa praxis, expertis och erfarenheter mellan makroregioner och deras regionala och lokala myndigheter. Parlamentet anser att flernivåstyrningen – som bör vara transparent – av de strategiska makroregionerna måste stärkas med hjälp av effektivare samordnings- och offentliga kommunikationsåtgärder, så att de makroregionala strategierna blir mer kända och vinner acceptans i de lokala och regionala samhällena. 28. Europaparlamentet anser att genomförandet av strategierna endast kan lyckas om det bygger på en långsiktig vision, effektiva samordnings- och samarbetsstrukturer med nödvändig administrativ kapacitet och en gemensam idé om ett långsiktigt politiskt engagemang mellan de involverade institutionella nivåerna, samt om det backas upp med tillräcklig finansiering. Parlamentet understryker därför behovet av att öka investeringseffektiviteten genom att söka harmonisering, synergieffekter och kompletteringar till regional och nationell finansiering genom EU:s finansieringsinstrument, som, utöver att utvidga programmen för europeiskt territoriellt samarbete, även främjar gränsöverskridande projekt inom ramen för Efsi och direktstödet. 29. Europaparlamentet anser att en förenkling av medlen och förfarandena för användning av dem inom ramen för de makroregionala strategierna skulle leda till en ökning av deras effektivitet. 30. Europaparlamentet föreslår att de deltagande länderna ska göra tydliga åtaganden när det gäller finansiering och personella resurser redan från början av de makroregionala strategierna. Parlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa till att skapa en bättre samordning inom de makroregionala strategierna, att främja god praxis och att utveckla incitament för att uppmuntra ett aktivt deltagande från alla berörda parter, även när det gäller att stärka kopplingen mellan EU-politik och genomförandet av de makroregionala strategierna. Parlamentet vill även se att man för de makroregionala strategierna utnyttjar grön offentlig upphandling för att främja miljöinnovation, bioekonomi, utveckling av nya affärsmodeller och användning av returråvaror, på samma sätt som i den cirkulära ekonomin, för att nå ett starkt miljö- och hälsoskydd och främja nära kontakter mellan producenter och konsumenter. 31. Europaparlamentet understryker att det krävs större resultatinriktning och inriktning på lösandet av konkreta utmaningar, däribland på miljöområdet, i syfte att generera projekt som gör verklig skillnad i det berörda området och för att motivera investeringen av resurser, vilket i sin tur ska ske i proportion till de mål som upprättas och höra samman med de verkliga behov som finns i de berörda territorierna. 32. Europaparlamentet vill se att alla frågor som rör makroregionala strategier, såsom ägarskap och nödvändiga politiska incitament, hanteras enligt ett tillvägagångssätt som samtliga berörda regioner kommit överens om på förhand. 33. Europaparlamentet anser att man bättre måste synliggöra och öka allmänhetens medvetenhet om makroregionernas verksamhet och uppnådda resultat i de berörda regionerna; detta görs med hjälp av informationskampanjer och utbyte av bästa praxis liksom via webbplattformar och sociala nätverk så att makroregionerna blir mer lättillgängliga för allmänheten. 34. Europaparlamentet betonar att nästa översyn av den fleråriga budgetramen innebär ett tillfälle att samtidigt se över den makroregionala strategins mål, för att stärka deras koppling till EU:s prioriteringar och säkerställa tillhörande finansiella åtaganden. 35. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med den kommande översynen av regelverket för sammanhållningspolitiken lägga fram förslag som främjar ett bättre genomförande av de makroregionala strategierna. 36. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, som en del av nästa rapport om genomförandet av de makroregionala strategierna 2018, genomföra en mer djupgående analys av framför allt
37. Europaparlamentet betonar att uppmaningen att utveckla nya strategier för till exempel Karpaterna, Atlantregionen, Medelhavsområdet eller den Iberiska regionen inte får avleda uppmärksamheten från det primära målet att nå ett förbättrat och fördjupat genomförande av de befintliga makroregionala strategierna. 38. Europaparlamentet stöder principen om ”de tre nejen” när det gäller de makroregionala regionerna (dvs. nej till EU-lagstiftning, nej till ny EU-finansiering och nej till nya EU‑strukturer). Parlamentet föreslår dock att kommissionen ska utvärdera effekterna av dessa tre ”nej” på programmen under Esi-fonderna i sin nästa genomföranderapport om de makroregionala strategierna. 39. Europaparlamentet betonar behovet av en lokalt förankrad strategi för samarbetet från fall till fall eftersom de makroregionala strategierna lämpar sig för att hantera territoriella utmaningar som kan lösas mer effektivt gemensamt. Parlamentet betonar vikten av att skapa synergieffekter och enhetlighet mellan de olika delarna av de transnationella programmen för europeiskt territoriellt samarbete och makroregionerna, i syfte att stärka de transnationella programmens effekt, samla resurser, förenkla finansieringen av de makroregionala strategierna och förstärka resultaten av genomförandet och effektiviteten i de investerade medlen. 40. Europaparlamentet upprepar EU:s åtaganden rörande genomförandet av målen för hållbar utveckling och understryker betydelsen av att samordna målen för de makroregionala strategierna med EU:s flaggskeppsinitiativ, såsom energiunionen, Parisavtalet om klimatförändringar och blå tillväxt i marina makroregioner. Parlamentet uppmärksammar hanteringen av miljöfrågorna, såsom bevarande av naturen, den biologiska mångfalden och fiskebestånden, bekämpning av marint avfall samt utvecklande av en hållbar och grön turism. Parlamentet uppmuntrar samarbete inom området för förnybar energi och vill i detta sammanhang se att man utnyttjar strategier för smart specialisering, stärker de små och medelstora företagen och skapar högkvalitativa arbetstillfällen. 41. Europaparlamentet understryker att parlamentet stödde makroregionerna redan från början genom pilotprojekt och förberedande åtgärder. Parlamentet betonar dessutom erfarenheterna från Östersjöstrategin som visar att långsiktig strategisk planering måste fortsätta att utgöra grunden för makroregionalt samarbete. 42. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bjuda in parlamentet som observatör i högnivågruppen för makroregionala strategier. o 43. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, medlemsstaternas regeringar samt nationella och regionala parlament i medlemsstaterna och de tredjeländer som deltar i de makroregionala strategierna.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem genom tekniska åtgärder ***I |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
0003_SV-p0000002.png "20180116-P8_TA(2018)0003_SV-p0000002.png")
0003_SV-p0000003.png "20180116-P8_TA(2018)0003_SV-p0000003.png")
0003_SV-p0000004.png "20180116-P8_TA(2018)0003_SV-p0000004.png")
0003_SV-p0000005.png "20180116-P8_TA(2018)0003_SV-p0000005.png")
| Internationell världshavsförvaltning: en agenda för havens framtid i samband med målen för hållbar utveckling till 2030 |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 10 november 2016 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Internationell världshavsförvaltning: en agenda för havens framtid (JOIN(2016)0049), – med beaktande av utkastet till rådets slutsatser av den 24 mars 2017 om internationell världshavsförvaltning: en agenda för havens framtid, – med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 29 mars 2017 över det gemensamma meddelandet till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Internationell världshavsförvaltning: en agenda för havens framtid (JOIN(2016)0049)(1), – med beaktande av det dokument som antogs av FN:s generalförsamling den 25 september 2015 Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess 17 mål för hållbar utveckling, – Hållbarhetsmål 14 i FN:s program för hållbar utveckling 2030 uppmuntrar till bevarande och hållbar användning av hav och marina resurser för hållbar utveckling. – med beaktande av 2015 års Parisavtal inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), som trädde i kraft den 4 november 2016, och dess planerade nationellt fastställda bidrag som syftar till att minska växthusgasutsläppen, – med beaktande av konventionen om biologisk mångfald, som trädde i kraft den 29 december 1993, och Aichimålen i den strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020 som antogs i oktober 2010, – med beaktande av Förenta nationernas havsrättskonvention, som kompletterats med avtalet om genomförande av bestämmelserna i havsrättskonventionen om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd, Förenta nationernas uppförandekod för ansvarsfullt fiske och Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik, – med beaktande av konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) av den 3 mars 1973, – med beaktande av artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ((EUF-fördraget), – med beaktande av det dokument som antogs vid FN:s havskonferens i New York den 9 juni 2017 med titeln Our ocean, our future: Call for Action, – med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/30/EU av den 12 juni 2013 om säkerhet för olje- och gasverksamhet till havs, — med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 december 2015 Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin (COM(2015)0614), – med beaktande av sitt förhandlingsmandat av den 14 mars 2017 avseende avfallspaketet(2) (förslag till ändringar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv(3), Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall(4), rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall(5), Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon(6), Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG av den 6 september 2006 om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och om upphävande av direktiv 91/157/EEG(7), samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU av den 4 juli 2012 om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE)),(8)), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, – med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (ramdirektiv om en marin strategi), — med beaktande av En integrerad havspolitik för Europeiska unionen från 2007 (COM(2007)0575) och Lägesrapport om EU:s integrerade havspolitik från 2012 (COM(2012)0491), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1255/2011 av den 30 november 2011 om inrättande av ett program för att stödja den fortsatta utvecklingen av en integrerad havspolitik(9), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 oktober 2009 Utveckling av den internationella dimensionen av EU:s integrerade havspolitik (COM(2009)0536), — med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1625 av den 14 september 2016 om ändring av förordning (EG) nr 1406/2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå(10), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/89/EU av den 23 juli 2014 om upprättande av en ram för havsplanering(11), — med beaktande av EU:s strategi för sjöfartsskydd, som antogs av Europeiska rådet den 24 juni 2014, – med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 av den 29 april 2015 om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter och om ändring av direktiv 2009/16/EG(12), – med beaktande av sitt förhandlingsmandat av den 15 februari 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/87/EG för att främja kostnadseffektiva utsläppsminskningar och koldioxidsnåla investeringar(13), – med beaktande av sin resolution av den 16 mars 2017 om en integrerad EU-politik för Arktis(14), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/33/EU av den 21 november 2012 om ändring av rådets direktiv 1999/32/EG vad gäller svavelhalten i marina bränslen samt den pågående konsekvensbedömningen av utvidgningen av svavelkontrollområdena i europeiska vatten, – med beaktande av Östersjö- och Nordsjöländernas förslag till Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) om att införa särskilda kontrollområden för utsläpp av kväveoxider (Neca), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester, – med beaktande av sin resolution av den 1 december 2016 om ansvarsskyldighet, ersättning och ekonomisk säkerhet avseende olje- och gasverksamhet till havs(15), – med beaktande av policyrapporten av den 28 januari 2016 från European Academies Science Advisory Council om marin hållbarhet i en tid av förändringar i oceaner och hav, – med beaktande av en studie från november 2015 genomförd på begäran av parlamentets utskott för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet om utsläppsminskningsmål för internationell luft- och sjöfart (PE 569.964) , – med beaktande av bilagan ”Åtgärder för att stärka omställningen till ren energi” till kommissionens meddelande ”Ren energi för alla i EU” (COM(2016)0860), – med beaktande av den fjärde Our Ocean-konferensen, som Europeiska unionen anordnade på Malta den 5–6 oktober 2017, — med beaktande av sin resolution av den 21 oktober 2010 om en integrerad havspolitik – utvärdering av gjorda framsteg och nya utmaningar(16), — med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 februari 2014 En europeisk strategi för ökad tillväxt och sysselsättning inom kust- och havsturism (COM(2014)0086), — med beaktande av rådets slutsatser om prioriteringar för EU:s sjöfartspolitik fram till 2020: konkurrenskraft, utfasning av fossila bränslen, digitalisering för säkerställande av global anslutbarhet, en effektiv inre marknad och ett sjöfartskluster i världsklass (9976/17), – med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport om marina skyddsområden i Europas hav (EEA 3/2015), – med beaktande av kommissionens studie från september 2017: realising the potential of the outermost regions for sustainable blue growth, – med beaktande av 1992 års Helsingforskonventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö som trädde i kraft den 17 januari 2000, Helsingforskommissionens handlingsplan för Östersjön, som antogs av samtliga kuststater och EU år 2007, och EU:s strategi för Östersjöområdet, – med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 69/292 från juni 2015 om utformandet av ett internationellt rättsligt bindande instrument om bevarande och hållbar användning av marin biologisk mångfald i områden utanför nationell jurisdiktions gränser, – med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 september 2012 Blå tillväxt: möjligheter till hållbar tillväxt inom havs- och sjöfartssektorn (COM(2012)0494), – med beaktande av kommissionens meddelande om blå energi av den 20 januari 2014: Åtgärder som behövs för att utnyttja potentialen hos havsenergin i Europas hav med resultat till 2020 och därefter (COM(2014)0008), — med beaktande av sin resolution av den 2 juli 2013 om blå tillväxt – att stärka en hållbar tillväxt i den marina sektorn, sektorn för sjötransporter och turismsektorn i EU(17), – med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för transport och turism och fiskeriutskottet (A8‑0399/2017), A. Det råder bred enighet om att havens miljömässiga hälsa är kraftigt hotad och riskerar oåterkalleliga skador utan riktade och samordnade insatser från världssamfundets sida. B. Ansamlingen och spridningen av marint skräp kan vara ett av de snabbast växande hoten mot världshavens hälsa. Framför allt mikroplaster orsakar problem, eftersom de på grund av sin ringa storlek kan intas av flera olika slags organismer (sjöfåglar, fiskar, musslor, sandmaskar och djurplankton). De uppskattningsvis 150 miljoner ton plast som har samlats i världshaven orsakar allvarliga miljöskador och ekonomiska skador, inbegripet för kustsamhällen, turism, sjöfart och fiskenäring. C. Bland dagens påfrestningar på den marina miljön märks skador på livsmiljöer och ekosystem, långlivade farliga ämnen i sediment och vattenförekomster, förstöring av korallrev, invasiva arter, föroreningar och övergödning och sjöfart, samt utvinning av råvaror och överutnyttjande av marina arter, försurning och uppvärmning av vatten på grund av klimatförändringarna. D. Bara under 2010 fanns omkring 4,8–12,7 miljoner ton plastskräp såsom livsmedelsförpackningar och plastflaskor i havet(18), vilket motsvarar cirka 1,5–4,5 procent av världens totala plastproduktion, och den sammanlagda mängden avfall kommer att leda till en tiofaldig ökning av den totala mängd plast som kastats i havet fram till 2020. E. Med skräp avses avfall av begränsad storlek på allmän plats som med orätt har slängts i miljön (på land, i färskvatten och till havs), med flit eller av oaktsamhet. F. Mer än 100 miljoner ton plastavfall samt mikroplaster belastar våra världshav och hotar deras överlevnad. G. Om inget drastiskt görs kommer mer än hälften av världens marina arter att vara utrotningshotade år 2100. H. Det har blivit alltmer vanligt med plast i konsumentprodukter. Produktionen har ökat stadigt sedan materialet började användas för omkring 50 år sedan och år 2015 tillverkades cirka 322 miljoner ton plast i världen. Den ökade produktionen har i kombination med såväl ett förändrat plastanvändningssätt som demografisk utveckling lett till att större mängder plastskräp dumpas i våra hav. FN:s miljöprogram (Unep) uppskattar att 33 miljarder ton plast kommer att ha ansamlats år 2050, om ingenting görs. I. Marint skräp kommer till 80 procent från land, och om man inte först tar itu med frågorna rörande en effektiv politik och åtgärder för att minska och begränsa skräpet på land kan man inte effektivt hantera problemet med marint skräp på sikt. J. De allra vanligaste typerna av skräp är cigarettfilter, plastpåsar, fiskeutrustning såsom nät och förpackningar av alla dess slag. Mellan 60 procent och 90 procent av det marina skräpet har tillverkats med hjälp av en eller flera polymerer, t.ex. polyeten (PE), polyetentereftalat (PET), polypropen (PP) och polyvinylklorid (PVC) som alla har en extremt lång nedbrytningstid. Det kommer följaktligen att ta årtionden eller till och med århundraden innan majoriteten av den plast som tillverkas i dag försvinner. K. Plastavfall orsakar död och sjukdomar bland marina djur genom att djuren kvävs, trasslar in sig och förgiftas. Plastmaterial som vågorna och solen bryter ner till mikropartiklar om mindre än 5 mm i diameter intas av marina varelser såsom musslor, maskar och djurplankton. Nanoplaster om bara en halv millimeter tränger in i små marina djurs cellmembran och cellkärnor. Plastskräp som inte kan ses med blotta ögat kommer dessutom in i livsmedelskedjan vid källan. L. Enligt Unep uppskattas den enkla kapitalkostnaden för marint plastskräp till cirka 8 miljarder US-dollar per år(19), och fisket, sjöfarten, turismen och fritidssektorn är bara några av alla de sektorer som påverkas av havsföroreningen. M. Innan det finns en internationellt överenskommen definition av biologisk nedbrytbarhet kommer införandet av plastprodukter som betecknats som ”biologiskt nedbrytbara” inte att medföra någon betydande minskning, vare sig när det gäller den mängd plast som hamnar i haven eller när det gäller risken för fysisk och kemisk påverkan på den marina miljön. N. Föroreningar av näringsämnen (eutrofiering) som kommer från olika källor, inklusive avrinning från jordbruket och avloppsvatten, överbelastar marina miljöer med höga koncentrationer av kväve, fosfor och andra näringsämnen, som kan orsaka omfattande algblomningar. När algerna dör och bryts ner förbrukar de syre samtidigt som de skapar hypoxiska (syrefattiga) ”döda zoner” där fiskar och annat marint liv inte trivs. I dag finns uppskattningsvis 500 döda zoner i världen, och många fler områden lider av de negativa effekterna av stor övergödning. O. Marina varelser hotas av industriellt buller från sjöfart, seismiska undersökningar och marina sonarsystem som används vid rutinövningar, vilket kan leda till hörselsvårigheter eftersom djurens kommunikation och navigationssignaler blir otydligare samt kan leda till fysiologiska och reproduktiva problem. Det marina livet är nämligen mycket beroende av undervattensljud för sina grundläggande livsfunktioner, som att leta efter mat och makar, och det finns ingen mekanism som skyddar dem mot detta. P. Förlusten av marin biologisk mångfald försvagar havens ekosystem och deras förmåga att stå emot störningar, anpassa sig till klimatförändringarna och fylla sin funktion som en global ekologi- och klimatreglerare. Klimatförändringar som orsakas av människan har en direkt påverkan på marina arter eftersom de förändrar artrikedomen samt arternas mångfald och fördelning och eftersom de påverkar arternas näringsintag, utveckling och fortplantning samt förhållandet mellan arter. Q. På grund av havens gränsöverskridande karaktär måste den verksamhet som bedrivs och de påfrestningar den medför omfattas av samarbete mellan regeringar i marina regioner så att de gemensamma resurserna förblir hållbara. Åtgärderna inom ramen för världshavsförvaltningen präglas av sådan mångfald och komplexitet att det krävs en stor mängd tvärvetenskaplig expertis samt regionalt och internationellt samarbete. R. De exklusiva ekonomiska zonerna i EU:s medlemsstater breder ut sig över 25,6 miljoner km2, varav praktiskt taget samtliga ligger i de yttersta randområdena och i utomeuropeiska länder och territorier, vilket gör EU till världens största havsområde. Det åligger följaktligen EU att vara pådrivande i upprättandet av en effektiv och ambitiös internationell världshavsförvaltning. S. Forskning har visat att några direkta effekter som oljeutsläpp skulle kunna få för marina organismer samt biologiska system och processer är beteendestörningar och utrotning av marina arter, mikrobiell blomning, hypoxi (lägre syrekoncentrationer i vatten), toxiska effekter av kemikalier som används för att dispergera olja och djuphavskorallers död. T. Sjötransporter påverkar det globala klimatet och luftkvaliteten till följd av utsläpp av koldioxid och av icke-koldioxidutsläpp, inbegripet kväveoxider, svaveloxider, metan, partiklar och sot. U. Prospektering, borrning och transport av olje- och gasfyndigheter som finns under havsbotten i många delar av världen kan orsaka allvarlig skada på känsliga marina områden och störningar för marina arter. I många fall är det tillåtet att utvinna samt borra efter olja och gas i eller i närheten av marina skyddsområden. V. Enligt artikel 191 i EUF-fördraget ska unionens miljöpolitik syfta till en hög skyddsnivå, även genom tillämpning av försiktighetsprincipen och principen om att förorenaren ska betala. W. Det finns ett flertal risker med användning av tung eldningsolja för sjötransporter i Arktis: Vid utsläpp emulgeras det mycket tjocka bränslet, varpå det sjunker och kan färdas över extremt långa avstånd om det fångas i is. Utsläpp av tung eldningsolja innebär enorma risker för livsmedelstryggheten för urbefolkningarna i Arktis, vars försörjning är avhängig av fiske och jakt. Förbränning av tung eldningsolja ger upphov till svaveloxider och tungmetaller samt stora mängder sot som, när det hamnar på den arktiska isen, stimulerar upptagningen av värme i ismassan, vilket påskyndar issmältningen och effekterna av klimatförändringarna. IMO har förbjudit frakt och användning av tung eldningsolja i vattnen runt Antarktis. X. Kväveoxidutsläppen, särskilt i hamnstäder och kustområden, kommer till stor del från sjöfarten och är ett stort problem för folkhälsan och miljöskyddet i Europa. Kväveoxidutsläppen från sjöfarten i EU är på det hela taget oreglerade, och om de fortsätter i samma takt beräknas de överskrida de landbaserade kväveoxidutsläppen redan 2020(20). Y. När fartyg ligger i hamn används vanligtvis fartygens hjälpmotorer för att generera el för kommunikation, belysning, ventilation och annan utrustning ombord. Sådan bränsleanvändning innebär utsläpp av en rad förorenande ämnen såsom svaveldioxid (SO2), kväveoxid (NOx), sot och atmosfäriska partiklar (PM). Z. Landström innebär att fartyg ansluts till hamnens elnät när de ligger vid kaj. På de allra flesta platser ger den energimix som används för att producera landström mindre utsläpp än om man använder fartygens bränsle(21). I nuvarande lagstiftning såsom svaveldirektivet (direktiv (EU) 2016/802) görs ett tydligt erkännande av landström som ett alternativ till lågsvavligt marint bränsle, samtidigt som det i direktiv 2014/94/EU om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen anges att medlemsstaterna ska se till att installation av landströmsförsörjning ska prioriteras i hamnar som hör till TEN-T-stomnätet och i andra hamnar senast den 31 december 2025. AA. I de vetenskapliga rön som lades fram i den femte utvärderingsrapporten för 2014 från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) heter det att uppvärmningen av klimatsystemet är otvetydig, att klimatförändringarna är verklighet och att det är mänskliga aktiviteter som huvudsakligen legat bakom den uppvärmning som observerats sedan mitten av 1900-talet och vars utbredda och påtagliga effekter genom klimatförändringarna redan är tydliga i naturliga och mänskliga system på alla kontinenter och i haven. AB. Nästan 90 procent av den globala vindkraften finns i turbulensen ovanför världshaven, och vind, vågor och strömmar innehåller tillsammans 300 gånger mer energi än den som människan för närvarande förbrukar. Enligt 2010 års rapport från European Ocean Energy Association (EU-OEA) skulle installerad havsenergi kunna utgöra 3,6 GW år 2030 och öka till omkring 188 GW vid århundradets mitt. Vidare skulle en världsledande havsenergiindustri i Europa kunna förhindra att 136,3 miljoner ton koldioxid släpps ut varje år i atmosfären och skapa 470 000 nya gröna jobb. AC. IPCC bekräftade 2015 att för att begränsa den globala uppvärmningen till 2 °C till slutet av detta århundrade måste en tredjedel av oljetillgångarna, hälften av gastillgångarna och mer än 80 procent av koltillgångarna förbli oexploaterade. AD. Syftet med Parisavtalet är att ”så snart som möjligt nå kulmen för de globala utsläppen av växthusgaser” för att begränsa ökningen av den globala medeltemperaturen till klart under 2 °C jämfört med förindustriella nivåer och göra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C. Meteorologiska världsorganisationen (WMO) rapporterade nyligen att den globala uppvärmningen under 2016 steg till anmärkningsvärt höga 1,1 °C över förindustriella nivåer. AE. Ett misslyckande med att nå Parisavtalets mål om att hålla ökningen av medeltemperaturen klart under 2 °C skulle få enorma miljökonsekvenser och ekonomiska kostnader och skulle bland annat öka sannolikheten för att vi skulle nå brytpunkter där temperaturnivåerna skulle börja begränsa naturens förmåga att absorbera koldioxid i haven. AF. Det bör noteras att vindkraft till havs och havsenergi (vågenergi, tidvattenenergi, havsvärmeenergi) har potential vad gäller egenenergi, förutsatt att man tar hänsyn till miljön och befintliga ekosystem. Denna egenenergi möjliggör för EU att inte endast skapa ekonomisk tillväxt och kvalificerade arbetstillfällen utan även att trygga energiförsörjningen och stimulera sin konkurrenskraft tack vare teknisk innovation. AG. Genom en bättre havsförvaltning kommer det att bli lättare att skapa lika villkor globalt sett för företagen, inklusive den europeiska havsenergisektorn. AH. Oavsett om det gäller direkt eller indirekt tillförsel av skräp, ämnen eller energi, inbegripet undervattensljud som orsakats av människor, så innebär eller kan marina föroreningar innebära skadlig påverkan på levande resurser och marina ekosystem. Detta leder till utarmning av den biologiska mångfalden, risker för människors hälsa, hinder för maritim verksamhet och förändrad kvalitet på grundvattnet. AI. EU bör vara pådrivande i diskussionerna och förhandlingarna inom internationella forum för att alla aktörer ska ta sitt ansvar och minska sina utsläpp av växthusgaser och föroreningar och ska ta itu med de allt större utmaningar som en hållbar resursförvaltning innebär. AJ. Utnyttjande av förnybar havsbaserad energi kan bidra till uppfyllandet av målet om energiautonomi för små öar i EU. AK. Insyn i internationella organisationer är avgörande för att säkerställa demokratiskt ansvarstagande och deltagande. AL. Haven och oceanerna har potential att bli viktiga källor till ren energi. Denna förnybara havsenergi möjliggör för EU att inte endast skapa ekonomisk tillväxt och kvalificerade arbetstillfällen utan även att trygga energiförsörjningen och öka sin konkurrenskraft tack vare den tekniska innovationen. Utnyttjande av denna lokala resurs har en dimension som är ytterst viktig för önationer och -regioner, särskilt de yttersta randområdena, där havsenergin kan bidra till energioberoende och ersätta den elektricitet som produceras, till ett högt pris, av dieselkraftverk. Förbättra den internationella ramen för förvaltningen av världshaven 1. Europaparlamentet erinrar om oceanernas och havens centrala roll för att uppehålla livet på jorden, hållbar utveckling, sysselsättning och innovation samt för rekreation och rekreationsinrättningar. Parlamentet delar den växande oron när det gäller behovet av en mer effektiv och integrerad förvaltning och skydd av oceanerna. 2. Europaparlamentet välkomnar det gemensamma meddelandet om internationell världshavsförvaltning och de åtgärder som föreslagits, som framhåller EU:s åtagande om bevarande och hållbar användning av oceaner och hav och marina resurser i enlighet med hållbarhetsmål nr 14 i FN:s 2030-agenda för hållbar utveckling. Parlamentet är medvetet om att frågan berör flera olika områden och att det krävs en samordnad och integrerad strategi för att säkerställa en bättre havsförvaltning. Parlamentet uppmanar EU att gå i täten som global aktör för att stärka den internationella världshavsförvaltningen och åtgärda luckorna med hjälp av dess expertis som skapats när det gäller att utveckla en hållbar strategi för havsförvaltning. 3. Europaparlamentet påminner om den integrerade och odelbara karaktären hos samtliga mål för hållbar utveckling, liksom sammankopplingarna och synergierna mellan dessa, och upprepar den avgörande vikten av att samtliga EU-åtgärder styrs av 2030-agendan, inklusive de principer som fastställs i denna. 4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sätta tydliga tidsfrister, vid behov lägga fram lagstiftningsförslag samt arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att förbättra samarbetet på områden såsom havsforskning, kapacitetsuppbyggnad och tekniköverföring, och att inrätta mekanismer för att stödja samordning samt fortlöpande övervakning och utvärdering på EU-nivå, i syfte att med gott resultat genomföra de åtgärder som förtecknas i det gemensamma meddelandet. Parlamentet framhäver fördragsbestämmelserna om försiktighetsprincipen och principen om att förorenaren ska betala och betonar vikten av den ekosystembaserade metoden i samtliga EU-åtgärder inom området för havsförvaltning. 5. Europaparlamentet framhäver på nytt den starka maritima dimensionen av målen för hållbar utveckling, särskilt för, men inte begränsat till, mål nr 14 (bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt). 6. Europaparlamentet välkomnar och ger sitt fullständiga stöd till dokumentet Our ocean, our future: call for action som antogs av FN:s havskonferens i juni 2017, för att stödja genomförandet av hållbarhetsmål nr 14 om att bevara och hållbart nyttja hav och marina resurser för hållbar utveckling. Parlamentet noterar med stor tillfredsställelse att 1 328 frivilliga åtaganden gjorts av regeringar, andra mellanstatliga organisationer och organisationer i det civila samhället, den privata sektorn, akademiska institutioner, forskningsinstitut och det vetenskapliga samfundet för att bevara haven och öka medvetenheten om havens betydelse för människors överlevnad. 7. Europaparlamentet påminner om att Europeiska unionen har en omfattande lagstiftningssamling och uppsättning förvaltningsverktyg som är inriktade på vissa delar av havsförvaltning. Parlamentet anger dock att situationen för EU:s regionala hav icke desto mindre är kritisk på grund av ett överutnyttjande av resurser, organiska och oorganiska förorenande ämnen som påverkar havens hälsa och produktivitet, förlust av biologisk mångfald, försämrade livsmiljöer, invasiva arter, kustsamhällen i förfall och konflikter mellan marina sektorer. 8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa det gemensamma meddelandet om världshavsförvaltning genom att offentliggöra en lägesrapport om de åtgärder som ses över och en tydlig tidsram för kommande åtgärder och genom att föreskriva en koppling mellan dessa åtgärder och befintliga europeiska initiativ samt befintliga internationella instrument. 9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid behov lägga fram initiativ till rådet om att utveckla havspartnerskap med viktiga havsaktörer som ett sätt att främja målet med en bättre global förvaltning och politisk samstämmighet och vidareutveckla befintliga bilaterala samarbetsramar såsom högnivådialogerna och fiske och havsfrågor. 10. Europaparlamentets inser att Förenta nationernas havsrättskonvention spelar en nyckelroll för att tillhandahålla en grundläggande rättslig ram för samordnade insatser och konsekvens i hanteringen av havsrelaterade frågor. Parlamentet uppmanar med kraft kustmedlemsstater att iaktta sin skyldighet enligt havsrättskonventionen att skydda och bevara den marina miljön och dess levande resurser samt sin skyldighet att förebygga och kontrollera marina föroreningar. Parlamentet noterar att medlemsstaterna är skyldiga att ersätta skada som uppstått genom att de har brutit mot sina internationella förpliktelser att bekämpa sådana föroreningar. 11. Europaparlamentet uppmanar staterna att förbättra sina rättssystem för bevarande av haven. Parlamentet efterlyser ett internationellt erkännande av begreppet ekologisk skada i samband med havsföroreningar så att de drabbade kan begära skadestånd när överträdelser konstateras. Parlamentet anser att principen om ansvarskedja bör införas, så att man, längs hela beslutskedjan, kan fastställa vem som ansvarar för de miljöskador som uppstår. 12. Europaparlamentet understryker att EU bör sträva efter att säkerställa att bestämmelser om fiskeriverksamhet spelar en central roll i ett framtida rättsligt bindande instrument inom Unclos vad gäller bevarande och hållbar användning av marin biologisk mångfald i områden som ligger utanför nationella jurisdiktioner. 13. Europaparlamentet uppmanar med eftertryck alla stater att ansluta sig till relevanta fiskeriinstrument, i synnerhet FAO:s iakttagandeavtal, FN:s avtal om gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd och avtalet om hamnstatsåtgärder för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske, samt att fullt ut tillämpa bestämmelserna i dessa instrument och andra internationella handlingsplaner från FAO. 14. Europaparlamentet gläder sig över EU:s framsteg vad gäller den gemensamma fiskeripolitikens externa dimension. Parlamentet understryker att denna dimension, inbegripet internationella avtal och partnerskapsavtal, är ett viktigt instrument för främjande av EU:s normer i miljöfrågor och på det sociala området och även för kampen mot IUU-fiske på internationell nivå. 15. Europaparlamentet noterar att man inom ramen för transparensinitiativet för fiske nyligen antog sin globala standard. Parlamentet uppmuntrar stater att ansöka om medlemskap i transparensinitiativet för fiske. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja detta initiativ. 16. Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att garantera lika villkor för EU:s fiskeflottor, särskilt med hänvisning till att dessa fartyg måste tillämpa EU:s höga miljöstandarder och hållbarhetsstandarder. 17. Europaparlamentet insisterar på att EU bör arbeta för att de miljöstandarder för fiske som EU-fartyg måste tillämpa ska vara samma som gäller i internationella sammanhang och allt bilateralt samarbete, så att inte den egna flottan missgynnas vad gäller miljöhållbarhet. 18. Europaparlamentet påminner om FN:s resolution 2749 (XXV) av den 17 december 1970, i vilket det konstateras att ”havsbottnen och dess underlag utanför gränserna för nationell jurisdiktion såväl som dess tillgångar utgör människosläktets gemensamma arvedel” och artikel 136 i Montego Bay-konventionen i vilken det fastställs att havsbotten utanför gränserna för internationell jurisdiktion och dess tillgångar utgör mänsklighetens gemensamma arvedel. 19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att inte längre subventionera licenser för prospektering och gruvdrift i områden utanför nationell jurisdiktion eller utfärda tillstånd för gruvdrift på kontinentalsocklar. 20. Europaparlamentet konstaterar vidare när det gäller internationell lagstiftning om luftföroreningar att medlemsstaterna enligt havsrättskonventionen inte har tillåtelse att inspektera fartyg, inte ens då det finns starka bevis för överträdelse. Parlamentet uppmanar därför FN-parterna att stärka havsrättskonventionens rättsliga ram för att åtgärda eventuella luckor i förvaltningen och skapa kraftfulla verkställighetsmekanismer för internationell miljölagstiftning. 21. Europaparlamentet begär att ett internationellt regelverk för kampen mot radioaktivt avfall och förorening av hav och havsbottnar inrättas för att genomföra konkreta åtgärder som begränsar påverkan på miljö och hälsa samt för rening av havsbotten. 22. Europaparlamentet framhåller att garanterad insyn, inklusive allmänhetens tillgång till information, deltagande av intressenter, allmänhetens deltagande i beslutsfattandet och möjlighet till rättslig prövning i miljöfrågor enligt Århuskonventionen samt legitimitet för FN:s organisationer, däribland den offentliga redovisningsskyldigheten för landsföreträdare i internationella organ, såsom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) och Internationella havsbottenmyndigheten, måste prioriteras i arbetet med att åtgärda befintliga förvaltningsbrister. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att arbeta tillsammans via Internationella havsbottenmyndigheten för att säkerställa insyn i dess arbetsmetoder och faktisk kapacitet att bedöma miljökonsekvenser och effektivt skydda den marina miljön mot skadliga effekter och för att skydda och bevara den marina miljön enligt kraven i delarna XI och XII i FN:s havsrättskonvention. 23. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta en aktiv och allt större roll inom internationella organ i syfte att föreslå insynsreformer och öka den allmänna miljöambitionen i de åtgärder som vidtas. 24. Europaparlamentet framhåller att en förbättrad ram för förvaltningen av världshaven kommer att innebära starkare regionala och globala insatser genom främjande av multilaterala instrument som redan överenskommits samt strategier och ett förbättrat genomförande av dessa. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att främja ett starkare internationellt maritimt samarbete, särskilt inom maritim forskning och teknik, såsom föreslagits av OECD. 25. Europaparlamentet betonar behovet av stärkt samarbete, politisk samstämmighet och samordning mellan alla regeringar och institutioner på alla nivåer, bl.a. mellan och bland internationella organisationer, regionala och subregionala organisationer och institutioner, system och program. Parlamentet noterar i detta sammanhang betydelsen av effektiva och öppna partnerskap med flera parter och ett aktivt samarbete mellan regeringar och globala, regionala och subregionala organ, det vetenskapliga samfundet, den privata sektorn, givarsamfundet, icke-statliga organisationer, intressegrupper, akademiska institutioner, företag och industri och andra berörda aktörer. 26. Europaparlamentet uppmanar till stärkta regionala strukturer för förvaltning av marina miljöer, särskilt för genomförandet av hållbarhetsmål 14. Parlamentet uppmanar EU och internationella organisationer att, i synnerhet genom offentligt utvecklingsbistånd, förstärka stödet till dessa regionala strukturer och stödet till tredjeländers genomförande av hållbarhetsmål 14. 27. Europaparlamentet betonar vikten av att lokala kustmyndigheter och de yttersta randområdena deltar i arbetet med att föra den internationella världshavsförvaltningen närmare EU:s medborgare. 28. Europaparlamentet understryker behovet av att utveckla omfattande strategier för att öka medvetenheten om havens betydelse för naturen och kulturen. 29. Europaparlamentet framhåller behovet av en specifik och konkret handlingsplan för EU:s engagemang i Arktis, där utgångspunkten bör vara målsättningen att bevara Arktis känsliga ekosystem och öka dess förmåga att stå emot klimatförändringarnas effekter. 30. Europaparlamentet påpekar att det centrala Norra ishavet inte omfattas av internationella system för bevarande eller förvaltning. Parlamentet betonar vikten av att EU och medlemsstaterna samordnar sin strategi för att förhindra oreglerat fiske i Norra ishavet. 31. Europaparlamentet upprepar uppmaningen i dess resolution av den 16 mars 2017 om en integrerad EU-politik för Arktis till kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att aktivt underlätta ett internationellt avtalat förbud mot användning ombord och frakt i bränsletankar av tung eldningsolja i fartyg som trafikerar de arktiska vattnen på grundval av bestämmelserna i den internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg (Marpol) som för närvarande är tillämplig för reglering av vattnen kring Antarktis. Parlamentet uppmanar kommissionen att inbegripa miljömässiga, sociala, hälsorelaterade och klimatmässiga risker kopplade till användningen av tung eldningsolja i sin ståndpunkt om internationell världshavsförvaltning. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i avsaknad av adekvata internationella åtgärder, lägga fram förslag om regler för fartyg som anlöper EU:s hamnar innan de färdas i arktiska vatten i syfte att förbjuda användning och frakt av tung eldningsolja. 32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att aktivt sträva efter ett snabbt slutförande av IMO:s arbetsplan om minskning av sotutsläppen från fartyg i Arktis, som har dragit ut på tiden, för att sakta ned de snabba temperaturökningarna och polarisarnas allt snabbare avsmältning i regionen. 33. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja lika villkor på arbetsmarknaden inom havsområdet och säkerställa likvärdig behandling genom att på ett effektivt sätt tillämpa relevanta internationella konventioner såsom ILO:s konvention om arbete ombord på fiskefartyg och sjöarbetskonvention, och genom att inrätta en harmoniserad social ram för sjöfartsverksamheter på unionens vatten. 34. Europaparlamentet efterlyser ett nytt internationellt avtal om arbetsförhållanden kopplade till den marina sektorn. Parlamentet påminner om kravet på att sätta stopp för alla former av slaveri som fortfarande förekommer ombord på fartyg och betonar de negativa konsekvenser som dåliga arbetsförhållanden kan ha för enskilda personer, ekonomiska aktörer och den marina miljön. 35. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla havspartnerskap med viktiga aktörer i form av multilaterala samarbeten eller bilaterala dialoger som syftar till att säkerställa bättre samordning och samarbete för ett framgångsrikt genomförande av de hållbara utvecklingsmål som är särskilt anpassade för världshaven, främjande av hållbar blå tillväxt samt bevarande och återställande av marina ekosystem och biologisk mångfald, samtidigt som belastningen på haven minskas och förutsättningarna för en hållbar blå ekonomi skapas. 36. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att stärka det maritima samarbetet och kapacitetsuppbyggnaden inom sammanhanget för sin externa politiska ram, i förhållande till sådana områden som utvecklingssamarbete och handelsavtal, särskilt partnerskapsavtal om hållbart fiske, för att bygga upp en förmåga att hantera effekterna av klimatförändringar och marint skräp samt för att främja bättre världshavsförvaltning och en hållbar blå tillväxt. 37. Europaparlamentet uppmanar EU att tillämpa principen att man vid tilldelning av fiskeriresurser ska ta hänsyn till miljöeffekter och social påverkan på och behov vad gäller livsmedelstrygghet i utvecklingsländerna och dessa länders ambitioner att utveckla sin egen fiskeriindustri, samtidigt som man säkrar hållbara fiskenivåer som inte leder till överdriven fiskekapacitet, i linje med hållbarhetsmål nr 14. 38. Europaparlamentet uppmanar EU att i enlighet med den gemensamma fiskeripolitiken minimera vattenbrukets påverkan på miljön genom att säkerställa hållbar foderproduktion och främja forskning som fokuserar på minskat tryck på de bestånd av vild fisk som används för foderproduktion. 39. Europaparlamentet konstaterar att EU är världens största importör av fiskeriprodukter och att en del av fångsten importeras från områden där fisket är klart mindre hållbart än i EU. Parlamentet uppmuntrar därför EU att utnyttja sin ställning till att främja ökad hållbarhet i alla havsområden. 40. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att anmoda medlemsstaterna att sluta stå bakom licenser för djuphavsutvinning och djuphavsexploatering i områden utanför nationell jurisdiktion och att inte ge tillstånd till djuphavsutvinning på medlemsstaternas kontinentalsockel. 41. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja uppbyggnaden av internationella initiativ i kampen mot människohandel sjövägen. 42. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja ett internationellt moratorium för licenser för kommersiell djuphavsutvinning till dess att djuphavsutvinningens effekter på den marina miljön, den biologiska mångfalden och den mänskliga verksamheten till havs har studerats och undersökts i tillräcklig grad och alla eventuella risker har blivit kända. 43. Europaparlamentet understryker vikten av EU:s strategi för sjöfartsskydd och uppmanar kommissionen att inkludera sjöfartsskydd i utrikespolitiken, med tanke på att en stor del av handeln sker med hjälp av sjöfarten, att över 70 procent av de yttre gränserna är havsgränser och att det är nödvändigt att garantera säkerheten för passagerare i transit genom unionens hamnar. 44. Europaparlamentet framhåller vikten av att fortsätta att stimulera samarbetet mellan Emsa, Frontex och EFCA, inom respektive organs mandat, för att ge stöd till medlemsstaternas nationella myndigheter i deras kustbevakningsuppgifter, och att främja sjöfartsskyddet, bekämpa gränsöverskridande brottslighet och skydda miljön genom att förhindra och minska föroreningarna från havsbaserade anläggningar för gas- och oljeutvinning. Parlamentet anser att dessa organ bör få ytterligare, mer omfattande finansiering från EU om så behövs för att utföra dessa nya uppgifter. Parlamentet betonar vikten av att vidareutveckla digitala lösningar – t.ex. att underlätta för sjöfarten genom förenklade rapporteringsförfaranden och investera mer i en gemensam infrastruktur för utbyte av uppgifter mellan alla medlemsstaterna, till förmån för alla nationella myndigheter som utför kustbevakningsuppgifter – och avancerad havsteknik, som Emsas integrerade maritima tjänster, för att förbättra övervaknings- och kontrollsystemen för aktiviteter till havs, och andra program, t.ex. den gemensamma miljön för informationsutbyte (CISE). 45. Europaparlamentet poängterar att arbetet med att skapa en hållbar maritim ekonomi och minska belastningen på den marina miljön kräver åtgärder när det gäller klimatförändringar, landbaserad förorening av hav, havsförorening och eutrofiering, skydd, bevarande och återställande av marina ekosystem och marin biologisk mångfald samt hållbar användning av havets resurser. 46. Europaparlamentet uttrycker sin oro över uppgifter ur en ny studie från parlamentet som visar att den blå ekonomin visserligen skulle kunna ha positiva socioekonomiska effekter (sysselsättning, intäkter, bruttoförädlingsvärde), men att miljöeffekterna generellt är negativa vad gäller ändrad kustdynamik, marina föroreningar, eutrofiering, havsbottenmorfologi och ändringar för livsmiljöer/ekosystem/biologisk mångfald. Parlamentet uttrycker farhågor om att miljöeffekternas kumulativa börda skulle skada fiskeriverksamheterna. 47. Europaparlamentet anser att den blå ekonomin bör inriktas på att bygga upp resiliensen i kustsamhällena och återupprätta fiskeriverksamheternas produktionspotential, till stöd för livsmedelstrygghet, fattigdomsbekämpning och hållbar förvaltning av levande akvatiska resurser. Parlamentet erinrar om att en konsekvensbedömning och en komplett informations- och deltagandeprocess med alla berörda parter måste garanteras innan man genomför några åtgärder för sektorer inom den blå ekonomin. Parlamentet betonar att den blå ekonomin måste bidra till uppnåendet av hållbarhetsmål nr 14, dvs. bevarande och hållbar användning av marina resurser. 48. Europaparlamentet anser att investeringar i den blå ekonomin inte bör inriktas på ändliga resurser utan på miljöinnovation och på att inte överskrida den naturliga återväxten, på naturskydd samt på begränsning av och anpassning till klimatförändringarna. 49. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att göra ytterligare ansträngningar för att genomföra ramdirektivet om en marin strategi i tid och därigenom uppnå god miljöstatus i marina vatten till 2020, med ett särskilt åtagande att undvika skador på kust- och havsmiljön till följd av all havsförorening, inklusive övergödning och marint skräp samt att avskaffa skadliga subventioner som uppmuntrar till ohållbart fiske och skärpa den globala kampen mot marint skräp och plast. 50. Europarlamentet anser att förebyggandet, omhändertagandet och återvinningen av det marina plastavfallet är en stor utmaning på internationell nivå och uppmanar kommissionen att vidta åtgärder som t.ex. att öka stödet till forskning och inkludera frågan i spektrumet hållbar blå ekonomi för att göra EU till en drivande kraft för innovativa lösningar och för att inta en ledande roll i världen i denna fråga. 51. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snarast inrätta ramdirektivet om havsplanering och integrerad förvaltning av kustområden för att möjliggöra en fullständig och harmonisk utveckling av olika sjöfartsverksamheter. 52. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att på ett effektivt sätt integrera havsförvaltningsfrågor i sin bistånds- och utvecklingspolitik. 53. Europaparlamentet påminner om fiskerisektorns enorma betydelse. Fiskeri representerar en av människans huvudsakliga traditionella aktiviteter i marin miljö och är därmed en viktig faktor i den integrerade havspolitiken. Parlamentet påpekar att fiskerisektorn är den bransch som påverkas mest av de många andra verksamheterna och aktiviteterna till havs (t.ex. transport och turism, stads- och kustutveckling, exploatering av naturresurser och energikällor samt råvaruutvinning på havsbotten) samt påverkas av sådana miljöfenomen som förorening av haven (plastskräp, bortkastade fiskenät, oljespill, buller, utsläpp av ballastavfall, okontrollerad utvinning och prospektering av olja och gas etc.) och klimatförändring (höjd havsnivå, ökad yttemperatur, kustöversvämningar, ökad surhet i haven etc.). 54. Europaparlamentet betonar vikten av kvinnor inom fiskeriindustrin, med tanke på att de, enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), utgör hälften av denna industris totala arbetskraft. Parlamentet uppmanar EU att gynna och skydda kvinnor inom fiskeriverksamhet och fiskerirelaterade branscher genom att uppmana till rättvis prissättning av fiskeriprodukter och verka för bättre tillgång till offentligt stöd och ekonomiska resurser för kvinnor inom fiskerier, även i förhandlingar med tredjeländer om användningen av sektorstöd inom partnerskapsavtalen om hållbart fiske, i processen för utveckling av instrument för utvecklingsstöd och i olika internationella forum. 55. Europaparlamentet inväntar kommissionens kommande strategi för plast samt andra eventuella åtgärder, inbegripet den nyligen offentliggjorda handlingsplanen, i syfte att bekämpa marint skräp. Parlamentet vill se en hög ambitionsnivå i strategin för plast i en kretsloppsekonomi för att på lämpligt sätt ta itu med problemet med marint skräp vid källan, och uppmanar kommissionen att lägga fram konkreta lagstiftningsåtgärder och bindande åtgärder på detta område, i synnerhet när det gäller ekodesign för plast och mikroplaster, och åtgärder för att minska mängden använda produkter som slängs på land, framför allt i närheten av floder och andra vattendrag samt vid kusten. Parlamentet uttrycker djup oro över frågans omfattning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ansluta sig till och stödja den internationella koalitionen för att minska föroreningar som orsakas av plastkassar som inleddes vid COP 22 i Marrakech i november 2016. 56. Europaparlamentet framhåller vikten av en välgenomtänkt produktpolitik som ökar produkternas förväntade livslängd, hållbarhet, återanvändbarhet och återvinningsbarhet, vilket betonas i dess resolution av den 9 juli 2015 om resurseffektivitet: på väg mot ett kretsloppssamhälle(22), och betonar vidare att denna politik omgående måste tillämpas för plastprodukter och plastförpackningar i den kommande plaststrategin, med tanke på den miljöskada som dessa produkter orsakar i form av marint skräp. 57. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att bistå vid framtagandet av regionala lösningar och främja nationella åtgärder för att ta itu med marint skräp i elimineringssyfte. Parlamentet uppmanar även kommissionen med kraft att hjälpa till med att skapa pilotprojekt för att samla in marint skräp genom strandstädnings- och skräpfiskekampanjer och att ge ekonomiskt stöd till fiskare i Europa för insamling av marint skräp. 58. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ny lagstiftning för att ta itu med problemet med mikroplastförorening i alla dess former, och framför allt genom att förbjuda mikroplaster i alla kroppsvårdsprodukter och genom att säkerställa att samtliga företag som hanterar plastpellets inför lämpliga regler för att minimera läckage av pellets. 59. Europarlamentet anser att föroreningar från engångsflaskor i plast är en viktig orsak till havsföroreningar och uppmanar kommissionen att undersöka införandet av ett europaomfattande pantsystem för engångsförpackningar för drycker enligt tysk modell. 60. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ansluta sig till och stödja den internationella koalitionen för att begränsa föroreningar som orsakas av plastkassar. 61. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att verka för en internationellt godkänd plan för att ta itu med konsekvenserna av stigande havstemperaturer, höjda havsnivåer och försurning. 62. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja resurseffektivitet, återvinning och ökad medvetenhet med avseende på marint skräp genom nationella informationskampanjer, utbildningsprogram och samarbete bland skolor och universitet i dessa frågor. 63. Europaparlamentet erinrar om sin ståndpunkt till förmån för ett ambitiöst paket för en cirkulär ekonomi med EU-omfattande minskningsmål för marint skräp på 30 procent och 50 procent för 2025 respektive 2030 samt skärpta mål för återvinning av plastförpackningar. 64. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bibehålla samma ambitionsnivå som EU när det gäller att minska förekomsten av marint skräp. 65. Europaparlamentet uppmanar med kommissionen med kraft att intensifiera sina ansträngningar för att bekämpa marint skräp i Europa och globalt genom att rikta in sig på såväl landbaserade som havsbaserade källor genom att ta itu med problemet med olaglig av avfall som t.ex. fiskeutrustning, och ge ekonomiskt stöd till uppsamling av marint skräp. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att minska förekomsten av marint skräp inom sjöfartssektorn, i synnerhet genom att verka för ett harmoniserat system för kostnadstäckning för avfall i samtliga europeiska hamnar vid översynen av direktiv 2000/59/EG om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester. Parlamentet efterlyser ökad finansiering av forskning om det marina skräpets spridning och konsekvenser och effektiviteten i internationella, regionala och subregionala strategier för att bekämpa marint skräp och andra förorenande ämnen. 66. Europaparlamentet betonar att unionens försiktighetsprincip måste tillämpas vid all eventuell djuphavsutvinning i framtiden. Parlamentet ser med bestörtning på att kommissionen vidhåller att djuphavsutvinning är en av unionens viktigaste sektorer för blå tillväxt, med tanke på de vetenskapliga belägg som finns för de betydande och oåterkalleliga miljörisker som detta medför. Parlamentet känner oro över risken att fortsatt främjande av djuphavsutvinning kan komma att inverka negativt på de åtgärder som krävs enligt hållbarhetsmål nr 12 (övergång till en hållbar förbrukning och produktion). 67. Europaparlamentet betonar att försiktighetsprincipen måste tillämpas på den framväxande sektorn med djuphavsutvinning och att EU, med tanke på de vetenskapliga varningarna om underförstådd betydande och eventuellt oåterkallelig miljöskada, inte bör stödja utvecklingen av denna industri utan snarare investera i hållbara alternativ, och specifikt i en övergång till hållbar förbrukning och produktion, i enlighet med hållbarhetsmål nr 12 i 2030-agendan. 68. Europaparlamentet betonar att ingen utvinning av eller borrning efter olja eller gas bör tillåtas i eller i närheten av marina skyddsområden eller sårbara områden med ett högt bevarandevärde. 69. Europaparlamentet välkomnar EU:s handlingsplan för den cirkulära ekonomin och uppmanar kommissionen att föreslå kraftfulla åtgärder för att förhindra utsläppande av mikro- och makropartiklar i den marina miljön, inklusive en minskning av läckaget i kretsloppet med 50 procent före 2020, lagstiftningsåtgärder för industrin såsom förbud mot engångsplast (där naturliga alternativ finns) och ett internationellt rättsligt instrument. 70. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna samt lokala och regionala myndigheter att stödja innovativa tekniska och finansiella initiativ för att ta itu med havsföroreningar och främja effektiva system för återvinning av sjöfartsavfall, särskilt plastavfall, i hamnar, att informera inom sjöfartssektorn om konsekvenserna av att dumpa plastavfall till sjöss och att undanröja större hinder för genomförandet av Marpol. 71. Europaparlamentet framhåller att EU bör vara ledare för ett globalt initiativ för att övervaka och kraftigt minska det marina skräpet i haven. Parlamentet noterar att medlemsstaterna har åtagit sig att följa målen i direktiv 2008/56/EG (direktivet om en marin strategi), där det anges att egenskaper hos och mängder av marint avfall inte får förorsaka några skador på kustmiljön och den marina miljön (deskriptor 10) 72. Europaparlamentet stöder kampen mot alla föroreningskällor av hav och havsbotten, inbegripet buller, och genomförandet av konkreta åtgärder på internationell nivå för att påbörja rening av hav och havsbotten. 73. Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att införa åtgärder på internationell nivå för att följa konsekvenserna av de uppvärmda haven, den höjda havsnivån och försurningen. Parlamentet uppmanar till stärkning och utveckling av de internationella vetenskapliga program som syftar till övervakning av havens temperatur, salthalt och värmeabsorption, samt att det upprättas ett globalt nätverk för havsobservationer för att bättre kunna följa havens förändringar globalt och möjliggöra bättre prognostisering av klimatändringarnas effekt på hur haven fungerar, koldioxidupptaget och förvaltande av levande marina resurser. 74. Europaparlamentet betonar vikten av ett livscykelbaserat synsätt på plastprodukter samt att hänsyn tas till olika polymerers nedbrytning och nedbrytningstakt (i den marina miljön) som ska uppnås genom internalisering av de miljömässiga och sociala produktkostnaderna (internalisering av kostnader), förbättra processen för att sluta kretsloppet inom produkt- och processutveckling samt tillverkning och inom plastprodukters livscykelkedjor, förbättra produkters livslängd, främja grön offentlig och privat upphandling, främja bland annat principer och ramar för grön teknik, ekodesign och miljömärkning osv. samt stärka möjligheterna för privata aktörer, inbegripet små och medelstora företag, att övergå till mer miljövänliga tillverkningsprocesser. 75. Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande i sitt handlingsprogram för havsförvaltning att bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske). Parlamentet uppmuntrar kommissionen att fortsätta bekämpa IUU-fiske inom samtliga regionala fiskeriorganisationer och andra relevanta forum. Parlamentet anser att EU-flaggade fartyg som bedriver IUU-fiske bör föras upp på en offentlig förteckning, i enlighet med förordningen om olagligt, orapporterat och oreglerat fiske. Parlamentet uppmanar EU med kraft att utöva påtryckningar på tredjeländer att vidta åtgärder för att förhindra att fisk från IUU-fiske kommer in på deras marknader. 76. Europaparlamentet efterlyser större samarbete mellan de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna och uppmanar med eftertryck de avtalsslutande parterna att säkerställa att organisationerna har tillräckliga resurser och befogenheter. 77. Europaparlamentet uppmanar de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna att
78. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta det viktiga paketet med förslag som presenterades av parlamentet och kommissionen inom ramen för översynen av direktiv 2008/98/EG om avfall, som sammantaget utgör en ny, samstämmig EU-politik för ansvarsfördelning bland alla berörda parter när det gäller skräp och förhindrande av skräp, både på land och i den marina miljön. 79. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att inrätta en effektiv politik för anpassning till klimatförändringarna i kust- och havsmiljö, särskilt genom att inrätta konkreta skyddsåtgärder för ekosystem vid kuster och i hav. 80. Europaparlamentet påminner om att alla EU-fartyg med en total längd på mer än 24 meter (Loa) eller med en bruttodräktighet på 100 ton eller däröver, som bedriver fiske i EU-vatten, och alla EU-fartyg med en total längd på mer än 15 meter, som bedriver fiske på utomeuropeiska vatten, måste ha försetts med Internationella sjöfartsorganisationens nummer (IMO-nummer) sedan januari 2016, för att man ska förbättra fartygsidentifieringen som ett verktyg i kampen mot IUU-fiske. Parlamentet uppmuntrar EU att införa ett krav på IMO-nummer för utomeuropeiska fartyg i linje med de som finns för EU-fartyg (med en total längd på mer än 15 meter), vilket ska anges på ett fångstimportintyg, för att säkerställa lika villkor och hjälpa medlemsstaterna med importkontroll. 81. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja kostnadseffektiva åtgärder och instrument samt samarbete på samtliga nivåer när det gäller riskbaserad och miljövänlig städning av marint skräp vid floder samt i kustområden och marina områden, utifrån nationellt rådande omständigheter. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen och medlemsstaterna med kraft att underlätta finansiering, offentlig-privata partnerskap och kapacitetsbyggande samt utarbeta och tillämpa internationella kriterier för gemensamma insatser för bortskaffande, städning och återställande, vilka även tar hänsyn till kvantiteter, befolkning, ekosystemens känslighet och genomförbarhet. 82. Europaparlamentet understryker att ramen för en global havsförvaltning måste integrera arbetskraft till havs och människorättsaspekter. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra riktade insatser för att främja normer för anständigt arbete inom den globala fiskeriindustrin, som ett erkännande av kopplingen mellan arbete och människorättskränkningar och icke hållbara och destruktiva fiskemetoder, i synnerhet IUU-fiske. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att fiskeriprodukter som fångats av arbetstagare som har utsatts för människohandel eller annan kränkning av arbetstagares rättigheter eller mänskliga rättigheter inte ska komma in på EU:s marknader och att tillsammans med aktörer inom industrin uppmuntra till kontrollmekanismer för att upptäcka och avlägsna sådana produkter i försörjningskedjorna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa införlivandet i nationell lagstiftning och genomförande av ILO:s konvention C188 (konventionen om arbete i fiskenäringen). 83. Europaparlamentet betonar att huvudlösningen på problemet med marint skräp är en bättre insamling på land och återvinning av fast avfall, med tanke på att merparten av det marina skräpet kommer från land. Parlamentet anser också att EU bör främja en konsekvent avfallshanteringsstrategi där så är möjligt i alla tänkbara internationella forum, avtal och institutioner. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att snarast möjligt avsluta sitt arbete med paketet om cirkulär ekonomi och att utan dröjsmål införa ambitiösa återvinningsmål och uppnå EU:s mål för att minska det marina avfallet. 84. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom internationella forum ta fram en tydlig hållbarhetsram, inklusive definitioner och standarder, för biologiskt nedbrytbar plast i alla naturliga miljöer. 85. Europaparlamentet anser att kraftfullare åtgärder måste vidtas av både medlemsstaterna och kommissionen för att bekämpa olaglig export och dumpning av plastavfall och att det krävs en striktare tillämpning av EU:s förordningar om transporter, liksom striktare system för övervakning och inspektioner i hamnar och i samtliga avfallshanteringsanläggningar, med fokus på transporter som misstänkts vara olagliga samtidigt som man bekämpar export av avfall för återanvändning (huvudsakligen vad gäller uttjänta fordon och elektriska och elektroniska produkter). Enligt parlamentet måste man samtidigt tillse att exporten enbart går till anläggningar som uppfyller kraven på miljövänlig hantering enligt artikel 49 i förordningen om avfallstransporter. 86. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka sina utbildnings- och medvetandehöjande åtgärder i fråga om marint skräp, plastanvändning och den inverkan som enskilda konsumenters beteende har på miljön, genom att införa vissa delar i läroplanerna på samtliga nivåer, tillhandahålla utbildningsmaterial och uppsökande material riktat till specifika intressegrupper och åldersspann för att främja en beteendemässig förändring och anordna omfattande informationskampanjer som riktar sig till medborgarna. 87. Europaparlamentet betonar att man måste minska kväve- och fosforläckaget i haven och därmed minska den eutrofiering som orsakas av människan genom stora förändringar i den europeiska jordbruksmodellen, bland annat genom att begränsa användningen av gödselmedel, optimera användningen av gödselmedel till grödors vattenbehov, noggrant planera användningen av gödselmedel och införa mer hållbara jordbruksmodeller, samt genom färre atmosfäriska kvävekällor, bättre rening av avloppsvatten och en bättre kontroll av utspridda näringskällor, såsom avrinning från vägar och dagvattensamlingar. Vidare betonar parlamentet att man vid halvtidsöversynen av den gemensamma jordbrukspolitiken måste ta itu med belastningen på de marina ekosystemen. 88. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla lämpliga åtgärder för att underlätta antagandet av internationella bestämmelser om att begränsa buller från industriell verksamhet såsom sjöfart och seismiska undersökningar, framför allt i biologiskt känsliga livsmiljöer, exempelvis genom att föreslå en bilaga till Marpol om bullerföroreningar, liknande den som nyligen lades till om luftföroreningar. 89. Europaparlamentet noterar att åtagandena inom ramen för Parisavtalet innebär att det blir oskäligt och kontraproduktivt att exploatera nya fossila bränslekällor, framför allt när dessa finns i ekologiskt känsliga områden. 90. Europaparlamentet betonar att samtliga vatten kan påverkas av offshoreborrning efter fossila bränslen. Parlamentet understryker att användningen av fossila bränslen ytterligare kommer att bidra till och påskynda de klimatförändringar som hotar vår planet. Parlamentet anser att EU måste samarbeta med internationella partner för att åstadkomma en riktig övergång från offshoreborrning och därmed bidra till målet om en koldioxidsnål ekonomi. 91. Europaparlamentet betonar att alla nya licenser för olje- eller gasutvinning bör följa stränga lagstiftningskrav för försiktighet på området miljöskydd och säkerhet för olje- eller gasrelaterad utvinning, prospektering och produktion och att de bör innefatta bindande åtaganden när det gäller avveckling av utvinningsinfrastruktur som generellt sett har en begränsad livslängd. 92. Europaparlamentet understryker den stora potentialen hos energi som framställs med hjälp av vågor och tidvatten eller havens temperatur- och saltgradient. Parlamentet noterar att havsenergi har potential att på sikt bli en av de mest konkurrenskraftiga och kostnadseffektiva energiframställningssätten. 93. Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas framsteg när det gäller upprättandet av fysisk planering i kust- och havsområden, men betonar att det krävs ytterligare insatser för ett samordnat genomförande av direktiv 2014/89/EU för att föregå med gott exempel för ett införande av fysisk planering i kust- och havsområden på global nivå. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att senast den 31 mars 2021 ha färdigställt sin fysiska planering för kust- och havsområden. Parlamentet framhäver på nytt betydelsen av den internationella och transnationella dimensionen och uppmanar kommissionen att inleda arbetet med att ta fram förslag till internationella riktlinjer, med beaktande av vikten av synergi och samverkan mellan land och hav, samt sammanhängande processer som integrerad kustförvaltning, och att leda ett internationellt forum om fysisk planering för kust- och havsområden, i samverkan med berörda parter och tredjeländer, för att främja fysisk planering för kust- och havsområden globalt och komma fram till bästa praxis i syfte att stimulera det internationella samarbetet, förbättra förvaltningen, bevarandet och användningen av haven samtidigt som man ökar insynen och förstärker utbildningen. 94. Europaparlamentet noterar att intensifierad verksamhet i kustnära och marina vatten allt oftare kräver att man genomför fysisk planering i kust- och havsområden. Parlamentet uppmanar kommissionen att sträva efter internationella riktlinjer om fysisk planering i kust- och havsområden och bidra till att utvidga de skyddade marina områdena världen över med hjälp av finansiering från Horisont 2020- och Lifeprogrammen. 95. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att stödja internationella insatser till skydd för den marina biologiska mångfalden, särskilt inom ramen för de pågående förhandlingarna om ett nytt rättsligt bindande instrument för bevarande och hållbar användning av marin biologisk mångfald i områden utanför nationell jurisdiktion. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå strängare lagstiftning i syfte att bevara och säkerställa hållbar användning av den marina biologiska mångfalden i de områden som står under medlemsstaternas jurisdiktion. 96. Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att stödja mångfaldskonventionen och Cites-konventionen och framhåller behovet av en samordnad strategi i genomförandet av de beslut som fattas inom ramen för dessa konventioner till skydd för marina arter och marin biologisk mångfald och ökad samstämmighet mellan internationellt arbete och det som bedrivs på europeisk nivå. Parlamentet betonar betydelsen av att ytterligare skydda marina arter inom ramen för Cites-konventionen och, för de marina arter som redan skyddas genom konventionen, att den måste följas strikt. 97. Europaparlamentet noterar betydelsen av den biologiska mångfalden som grundbulten för våra hav, där den är av avgörande betydelse för upprätthållande av de marina ekosystemens produktivitet och funktion. 98. Europaparlamentet noterar att den gemensamma fiskeripolitiken bör säkerställa att fiskedödlighetsgränserna fastställs till nivåer som ger fiskbestånden chansen att återhämta sig och stanna över de nivåer som kan ge maximalt hållbart uttag (MSY). Parlamentet understryker behovet av hållbara fiskeriförvaltningsmetoder genom införande av förvaltningsåtgärder, övervakning, kontroll och efterlevnad, baserat på bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning. Parlamentet anser att ytterligare åtgärder skulle kunna innebära främjande av konsumtion av fisk som kommer från ett hållbart förvaltat fiske och genom försiktighets- och ekosystembaserade strategier. Parlamentet välkomnar hållbara innovationer inom fiskerisektorn samt investeringar i samt utveckling och introduktion av selektiva fångstmetoder. 99. Europaparlamentet påminner om att det är av avgörande betydelse, för en effektiv bekämpning av olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske), att säkerställa att inga typer av fiskeriprodukter från dessa verksamheter kommer ut på marknaderna. Parlamentet uppmuntrar EU att i alla sina partnerskap och i alla internationella forum främja ett totalstopp för fiskeriprodukter som kommer från IUU-fiske på så många marknader som möjligt, för att på så sätt göra denna verksamhet mindre lönsam. 100. Europaparlamentet understryker vikten av att fortsätta och utvidga de bilaterala partnerskapen om kampen mot IUU-fiske och överexploatering av fiskbestånd ska kunna bli verksam, eftersom EU:s åtgärder annars riskerar att bara få begränsad verkan på den nuvarande situationen. 101. Europaparlamentet anser att EU:s medlemsstater och tredjeländer bör vara mer konsekventa och effektiva i sina kontroller av fångstdokumentationen (fångstintyg) och sändningarna för att säkerställa att fisken har fångats lagligt. Parlamentet uppmanar staterna att vidta åtgärder för att säkerställa bättre samordning mellan kampen mot IUU-fiske och handels- och marknadspolitiken. Parlamentet betonar att EU bör främja, stödja och genomföra, i alla internationella sammanhang, nödvändiga åtgärder för att undanröja IUU-fiske. 102. Europaparlamentet lovordar EU:s internationella ledarskap för de konkreta framsteg som uppnåtts i kampen mot IUU-fiske samt dess starka engagemang för att genomföra effektiva åtgärder mot detta fenomen. Parlamentet erinrar om EU:s ansträngningar för att intensifiera sina internationella insatser mot IUU-fiske på bilateral, regional och multilateral nivå, bland annat genom att fortsätta de bilaterala dialogerna med partner i tredjeländer, använda instrument för spårning av fartyg och säkerställa en mer framträdande roll för centrala internationella organ som Interpol. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas myndigheter att aktivt stödja kommissionens arbete för att ta fram ett elektroniskt verktyg för hantering av fångstintyg. 103. Europaparlamentet konstaterar att EU:s förordning om att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-förordningen) har inneburit att framsteg har gjorts, men framhåller att genomförandet i alla medlemsstater måste förbättras och att det behövs mer samordning med tredjeländer för att se till att ingen fisk olagligen kommer ut på EU:s marknad. Parlamentet uppmanar även EU med kraft att utöva påtryckningar på tredjeländer att vidta åtgärder för att förhindra att fisk från IUU-fiske kommer in på deras marknader. 104. Europaparlamentet betonar vikten av tidig respons för att motverka invasiva arter, dels med tanke på de ökande återverkningarna och riskerna för fiskeriverksamhet, havsproduktivitet och biologisk mångfald, dels med tanke på deras störande roll i de naturliga ekosystemen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka sitt samarbete inbördes och med tredjeländer, inbegripet genom synkroniserade och samordnade åtgärder och utbyte av information, data och bästa praxis. 105. Europaparlamentet anser att byte av barlastvatten är ett möjligt sätt att undvika införandet av invasiva främmande arter. Parlamentet betonar att Internationella sjöfartsorganisationens barlastvattenkonvention, vars syfte är att bekämpa och hantera detta problem, snart träder i kraft, och att fler länder måste ratificera den för att den framgångsrikt ska kunna genomföras. 106. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att inta en ledande roll och främja en ekosystembaserad fysisk planering i havsområden på global nivå för att minska trycket på den marina miljön och underlätta utvecklingen av hållbara blå ekonomier. 107. Europaparlamentet uppmanar kommissionen med kraft att trappa upp arbetet samt stärka samarbetet och samordningen för att utveckla interoperabla fångsdokumentationssystem och fiskeriprodukters spårbarhet. 108. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att med beslutsamhet vidta åtgärder för att förhindra vissa former av subventioner till fiskesektorn som bidrar till överkapacitet och överfiske, avskaffa subventioner som bidrar till IUU-fiske och avstå från att införa sådana subventioner på nytt, inklusive genom att påskynda arbetet med att avsluta förhandlingarna inom WTO i denna fråga och inse att en lämplig och effektiv special- och särbehandling av utvecklingsländer och minst utvecklade länder bör ingå som en naturlig del i förhandlingarna. 109. Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att erbjuda finansieringsmöjligheter för inrättande av marina skyddsområden och utbyte av bästa praxis som bidrag till uppnåendet av det globala målet att 10 procent av havs- och kustområdena ska vara utsedda till marina skyddsområden senast 2020, liksom anges i hållbarhetsmål nr 14.5. Parlamentet noterar att marina skyddsområden ger ekologiska och socioekonomiska fördelar och är ett viktigt verktyg för förvaltning av fiskeverksamhet och för att säkerställa skyddet av lekområden. Parlamentet påminner särskilt om de ekologiskt och biologiskt betydelsefulla områdena (EBSA) såsom de definieras i konventionen om biologisk mångfald och vikten av att bevara dessa till stöd för friska och fungerande hav och de många tjänster de tillhandahåller. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att främja och stärka skyddade marina områden, särskilt genom utveckling av samstämmiga och anslutna nätverk av sådana områden. 110. Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att åta sig att investera i socialt kapital för att säkerställa en bättre förvaltning av havs- och kustresurserna. Parlamentet förespråkar att i synnerhet kvinnor och unga ska delta i program för havskunskap och i samråd med havsaktörer. 111. Europaparlamentet betonar vikten av att kommissionen föreslår åtgärder för att ytterligare stärka den havs- och sjöfartsrelaterade forsknings- och innovationsverksamheten inom ramen för Horisont 2020 och efterföljande program. 112. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka ansträngningarna för att genomföra och säkerställa ett helhetsgrepp för att garantera ekologisk samstämmighet och konnektivitet i nätverken av marina skyddsområden och en effektiv utformning, förvaltning och utvärdering av dessa, som en del av en effektiv fysisk planeringsprocess, så att de kan nå sin fulla potential att skydda den marina biologiska mångfalden. Parlamentet beklagar att mindre än 3 procent av världshaven för närvarande betecknas som fullt skyddade marina reservat. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka antalet utsedda marina skyddsområden i linje med hållbarhetsmål nr 14 för att garantera bevarandet av åtminstone 10 procent av de marina och kustnära områdena. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utveckla nätverk som följer och är anslutna till skyddade marina områden. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att använda resultaten från det vetenskapliga arbetet om biologisk mångfald beträffande kriterierna för etablering av skyddade marina områden i förhandlingarna om bevarande och hållbar användning av den biologiska mångfalden i områden utanför den nationella jurisdiktionen. Parlamentet uppmanar slutligen medlemsstaterna att säkerställa att verktygen kompletterar varandra och att utveckla en fysisk planering i kust- och havsområden som kombinerar skyddade marina områden bättre med andra effektiva bevarandeåtgärder. 113. Europaparlamentet betonar vikten av att skydda biologisk mångfald genom att se till att det finns ett effektivt förvaltat och ekologiskt samstämmigt nätverk av marina skyddsområden, bevarandeområden och marina platser inom Natura 2000 som täcker minst 10 procent av alla europeiska havsområden och marina områden år 2020 för att respektera hållbarhetsmål nr 14.5. Parlamentet uppmuntrar framsteg, där så är möjligt, mot att uppfylla riktlinjen från IUCN och World Parks Congress om 30 procent marina skyddsområden före 2030. 114. Europaparlamentet begär att nätverket Natura 2000 stärks inom den marina miljön genom att sådana områden identifieras och förvaltas, i synnerhet på öppet hav. Parlamentet upprepar sin uppmaning om att inrätta särskilda och varaktiga arrangemang för att skydda den biologiska mångfalden på likvärdig grund i de franska yttersta randområdena. 115. Europaparlamentet efterlyser stärkta insatser för att öka kunskaperna om havet i Europa genom ett närmare samarbete och utbyte mellan forskare, intressenter, beslutsfattare och allmänheten med ett starkt fokus på utbildningsprogram om havens betydelse samt information om yrkesmöjligheter inom den blå ekonomin. 116. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka skyddet av och motståndskraften hos kust- och havsekosystem, särskilt korallrev och mangroveskog och, i detta sammanhang, att engagera sig i det internationella initiativet för korallrev. 117. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att hjälpa de minst utvecklade länderna och särskilt små östater under utveckling att genomföra Marpol-konventionen på ett bättre sätt och därigenom skydda miljön och människors försörjningsmöjligheter i hamnområden. 118. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att via olika unionsmedel göra de investeringar som krävs för att inrätta en miljö som gynnar utveckling av förnybar havsenergi för att helt frigöra potentialen hos de europeiska haven. 119. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka ansträngningarna på internationell nivå för att fastställa en samstämmig lagstiftningsram för utvinning och exploatering av djuphavsmineraler som ska baseras på försiktighetsprincipen. 120. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra de prioriterade åtgärder som antogs av partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald i den marina miljön och längs kusten. 121. Europaparlamentet anser att ett Erika IV-paket om sjöfartssäkerhet bör inledas för att förhindra fler stora sjöfartskatastrofer, och att erkännandet av de ekologiska skador som den befintliga EU-lagstiftningen orsakar på de marina farvattnen bör beaktas inom ramen för detta paket. 122. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i EU:s lagstiftning säkerställa erkännandet av ekologiska skador som skiljer sig från ekonomiska, materiella och moraliska skador och att bidra till att denna förekomst erkänns på internationell nivå. 123. Europaparlamentet uppmanar kommissionen till ökad konsekvens mellan sin interna och externa politik när det gäller förvaltning och skydd av resurser, av biologisk mångfald och av haven. 124. Europaparlamentet betonar att utvecklingen av förnybar havsenergi i öterritorierna innebär en genuin möjlighet för hållbar utveckling av dessa territorier, men samtidigt också är en källa av betydande potential för EU och resten av världen. Parlamentet uppmanar kommissionen att initiera en global strategi för öterritorierna som i syfte att utveckla en ny ekonomisk modell som kommer att vara lämplig för deras särdrag och baseras på energiautonomi och utveckling av förnybar havsenergi. 125. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att, genom olika unionsmedel, stödja de investeringar som krävs för att möjliggöra utveckling av förnybar havsenergi och därigenom bidra till energiautonomi i öområden och i de yttersta randområdena. 126. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja utbildning och kompetens i de nya yrken som är kopplade till hållbar blå ekonomi, och att särskilt främja dem i regioner med hög potential som havs- och öområden samt de yttersta randområdena. 127. Europaparlamentet begär att det inrättas en omfattande europeisk havspolitik, bestående av en intern och en extern del, som omfattar all politik som rör haven (forskning, miljö, energi, transport, fiske, sammanhållningspolitiken, grannskapspolitiken, internationell handel etc.) och baseras på de grundläggande målen för bevarande av den marina miljön och säkerställande av hållbar utveckling. Åtgärda de ökande fartygsutsläppen från sjötransporter 128. Europaparlamentet konstaterar att även IMO i sin tredje studie om växthusgaser från 2014 gör gällande att koldioxidutsläppen från sjöfarten förväntas stiga med 50 procent till 250 procent fram till 2050, allt efter den framtida ekonomiska och energimässiga utvecklingen. I parlamentets egen studie från 2015 om utsläppsminskningsmål för internationell luftfart och sjöfart heter det samtidigt att sjöfartens koldioxidutsläpp som andel av de globala växthusgasutsläppen skulle kunna stiga kraftigt till 17 procent år 2050 om en IMO-handlingsplan mot klimatförändringar skulle dra ut ytterligare på tiden. Parlamentet betonar därför att sjöfarten i sig skulle förbruka en stor del av den kvarvarande växthusgasbudgeten för att begränsa temperaturökningen till en bra bit under 2 °C. 129. Europaparlamentet betonar behovet av skyndsamma globala åtgärder för att mildra de negativa effekter som ökade nivåer av atmosfäriskt koldioxid har på havens ekosystem och hälsa, särskilt inom ramen för Parisavtalet som antogs enligt FN:s ramkonvention om klimatförändringar. Parlamentet påpekar att de negativa effekterna innefattar stigande havstemperaturer, försurning vid kuster och av hav, höjda havsnivåer, förändringar i oceanströmningen och kusterosion samt extrema väderförhållanden, ett minskande polaristäcke, förändringar i salinitetsgrad, näringsämnestillgång och försämrad syresättning och att effekterna kan vara kumulativa till sin natur. Parlamentet betonar vikten av välfungerande ekosystem för att stärka havens motståndskraft. Parlamentet upprepar det omedelbara behovet av att åtgärda dessa effekter som hindrar haven från att fylla sin viktiga funktion som klimatreglerare, kolsänka, källa till biologisk mångfald och som en viktig kanal för tillhandahållande av näring, försörjning, energi och ekosystemtjänster. 130. Europaparlamentet upprepar att alla ekonomiska sektorer är skyldiga att bidra till att minska koldioxidutsläppen enligt Parisavtalet. Parlamentet uppmanar IMO att anta ett tydligt utsläppsmål och omedelbara begränsningsåtgärder på kort sikt senast 2018 för att minska de internationella koldioxidutsläppen från sjöfarten på global nivå i linje med målen i Parisavtalet. Parlamentet konstaterar vidare att i brist på ett jämförbart system som verkar under Internationella sjöfartsorganisationen ska koldioxidutsläpp i unionens hamnar och under resor till och från anloppshamnar i unionen redovisas genom EU:s utsläppshandelssystem eller en jämförbar kraftfull prissättningsmekanism, som ska fungera så snart som möjligt och senast år 2023. 131. Europaparlamentet upprepar att användningen av bio-LNG bör främjas för att minska koldioxidutsläppen från sjöfartssektorn och att användningen av biogas inom transportsektorn först och främst bör reserveras för sjöfartssektorn, där bio-LNG redan utgör ett avancerat förnybart bränsle. Parlamentet anser att den infrastrukturutveckling som fastställs i direktiv 2014/94/EU bör lämpa sig för användning av bio-LNG inom sjöfartssektorn, där andra förnybara alternativ för närvarande är få. 132. Europaparlamentet understryker den roll som naturgas, i synnerhet kondenserad naturgas (LNG), skulle kunna spela vid övergången till en utfasning av fossila bränslen i transportsektorn, särskilt inom sjöfarten, genom att bidra till minskade koldioxidutsläpp och luftföroreningar. 133. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bedöma och främja tillämpningen av hastighetsbegränsningar för fartyg på IMO-nivå för att minska utsläppen, med beaktande av energieffektivitetsindex (EEDI, Energy Efficiency Design Index) och energieffektiviseringsplanen för fartyg och det faktum att hastighetsbegränsningar är etablerade inom väg- och järnvägssektorn. Parlamentet understryker att den interna och externa ekonomiska nyttan av lägre fartygshastigheter uppväger kostnaderna. Parlamentet noterar att det är relativt enkelt att övervaka regler om nedsatt hastighet och se till att de följs, vilket leder till en liten administrativ börda för intressenterna. 134. Europaparlamentet betonar att landström kan spela en avgörande roll för grönare sjöfart eftersom fartygen då kan stänga av sina motorer och ansluta sig till ett elnät för att producera el för logi samt lossning och lastning när de ligger i hamn. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att uppmuntra och främja användningen av landström bland alla fartyg som kommer till europeiska hamnar och på sätt eliminera utsläpp från fartygsmotorer i hamnvatten, minska utsläppen av förorenande ämnen och växthusgaser samt minska förekomsten av buller, vibrationer och motorslitage. 135. Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att omgående inrätta en global marknadsbaserad mekanism, t.ex. en prissättningsmekanism för utsläpp, inom ramen för IMO, för att ta itu med utsläppen från sjötransporter, med särskilt beaktande av regioner som är helt beroende av sjötransporter, i synnerhet de yttersta randområdena och öregioner och östater. 136. Europaparlamentet anser mot bakgrund av den snabba utvecklingen när det gäller vetenskapens förståelse av sjötransporternas koldioxid- och icke koldioxidrelaterade konsekvenser för det globala klimatet att IPCC tillsammans med IMO måste göra en bedömning av sjötransporternas konsekvenser i linje med den särskilda rapport om luftfart och den globala atmosfären som IPCC redan gjort för luftfartssektorn. 137. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att aktivt sträva efter ett snabbt slutförande av IMO:s arbetsplan om minskade sotutsläppen från fartyg i Arktis, vilken har dragit ut på tiden, för att hejda de snabba temperaturökningarna i polarområdet. 138. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast 2020 presentera ett förslag om användning och installation av landström på fartyg i EU:s hamnar i syfte att minska utsläppen i hamnområdena. 139. Europaparlamentet betonar vikten av att se över direktivet om mottagningsanordningar i hamn (2000/59/EC), och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att anta en strategi i partnerskap med IMO, tredjeländer och branschen i syfte att minska koldioxidutsläppen inom sjöfarten och se till att sektorn kan uppfylla kraven i Parisavtalet, och betonar även vikten av att inrätta ett internationellt system för övervakning, rapportering och kontroll av växthusgasutsläpp. 140. Europaparlamentet uppmanar kommissionen med kraft att främja nödvändiga skattevillkor för att uppmuntra användning av landström på fartyg i EU:s hamnar och tillämpning av ny teknik, framför allt när det gäller segel, batterier och bränsleceller, inom sjöfartssektorn och då i synnerhet närsjöfarten. 141. Europaparlamentet uppmanar behöriga organ att skapa lika villkor inom hela EU när det gäller svavel- och kväveoxidutsläpp, genom att anpassa respektive gränsvärden till de lägsta existerande nivåerna. 142. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka och föreslå åtgärder som kraftigt minskar kväveoxidutsläppen från de befintliga fartygen, bl.a. en konsekvensbedömning av ett eventuellt införande av ett avgifts- och finansieringssystem för kväveoxid, i syfte att snabbt och effektivt uppnå betydande minskningar. 143. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att föreslå rättsliga och tekniska åtgärder för att ytterligare minska utsläppen av partikulärt material och sot. 144. Europaparlamentet betonar de yttersta randområdenas betydelse i ett havssammanhang, bland annat på grund av deras geografiska lägen i Atlanten och Indiska oceanen, som laboratorier för studier av och kampen mot klimatförändringarnas verkningar på den biologiska mångfalden och de marina ekosystemen, med stor potential för utveckling av förnybara energislag och blå bioteknik. Parlamentet framhåller behovet av att skapa innovativa program och tillhandahålla lämplig finansiering för att inrätta FoU-centrum i de yttersta randområdena. Parlamentet rekommenderar därför att ett marint kluster för de yttersta randområdena inrättas. Stärka internationell havsforskning och internationella havsdata 145. Europaparlamentet framhåller vikten av att utveckla innovativa tjänster för offentliga och privata aktörer såsom kunskapsnav och nätverk i syfte att skaffa god kunskap om de marina vattnens miljöstatus, utöka utbytet av vetenskapliga uppgifter, bästa praxis och sakkunskap och fullt ut genomföra åtgärderna i färdplanen Marine Knowledge 2020 (SWD(2014)0149). Parlamentet välkomnar i detta sammanhang det fullständiga idrifttagandet av Copernicus havsövervakningstjänst och den mellanstatliga gruppen för jordobservation (GEO). Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa kapacitet inom Copernicus för att övervaka utsläppen av växthusgaser, inklusive koldioxid, eftersom detta skulle ge ett betydande mervärde till kampen mot klimatförändringarna. 146. Europaparlamentet ser fram emot kommissionens förslag för samordning av EU:s forsknings- och observationsverksamhet med internationella partner och för undersökning av sätt att förbättra forskningens kvalitet bland annat genom att utvidga EU:s befintliga verktyg och verksamhet för forskning och observation, inbegripet det europeiska nätet för marin observation och datainsamling (Emodnet), för att upprätta en gemensam databas, Europeiska jordövervaknings- och jordobservationsprogrammet (Copernicus), det europeiska globala observationssystemet (Eurogoos) och initiativet för gemensam programplanering ”Friska och produktiva hav och oceaner”, allt i syfte att skapa ett internationellt nätverk för marina data och sjöfartsdata. 147. Europaparlamentet efterlyser fullständig rättslig auktorisering och integrering på EU-nivå av innovativa, beprövade och selektiva fiskemetoder, som bör övervakas i nära samarbete med vetenskapliga institut och utan nationell protektionism. 148. Europaparlamentet efterlyser större investeringar i vetenskaplig forskning för att få bättre kunskap om våra hav; 95 procent av haven är fortfarande outforskade. 149. Europaparlamentet understryker vikten av att dela med sig av forskningsresultat och data som erhållits genom marin forskning och teknik till forskare från tredjeländer. Parlamentet betonar att såväl främjande av ytterligare investeringar i marin forskning i andra tredjeländer som upprättande av internationella nätverk genom vilka resultat och information kan delas är av stor betydelse för utvecklingen av ett hållbarare fiske, bättre havsförvaltning och hantering av gemensamma havsrelaterade problem. 150. Europaparlamentet ser med oro på att små öar är mycket sårbara för kusterosion eftersom deras kustmiljöer kan påverkas avsevärt av stigande havsnivåer samt förändringar i vattnets kretslopp och det marina ekosystemet till följd av klimatförändringarna. Parlamentet betonar att de stora europeiska datainsamlingscenter som finns i dag inte har tillgång till nödvändiga uppgifter om balansen i sedimentmassa, vilka krävs för att förstå kustförändringar och kusterosion på små öar. Parlamentet betonar därför att man omgående måste ta fram och använda innovativ, modern teknik för att samla in, utvärdera och övervaka uppgifter om kusterosion, kustmässiga och marina förutsättningar samt miljöparametrarna vid små öar i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja sådana projekt. 151. Europaparlamentet understryker betydelsen av att sprida kunskap om havsbotten, marina arter och livsmiljöer och av att samla in geologiska, batymetriska, seismiska, vulkaniska, kemiska, hydrologiska, atmosfäriska och meteorologiska data om hav, särskilt för utveckling av förnybar havsenergi och etablering av skyddade marina områden. Parlamentet förespråkar i detta sammanhang observation och vetenskaplig utforskning av oceanerna som respekterar miljön och de marina ekosystemen som syftar till hållbar utveckling. 152. Europaparlamentet konstaterar att det är av avgörande vikt med korrekt data i fiskerisektorn, eftersom detta är avgörande för att åstadkomma god havsförvaltning. Parlamentet betonar att adekvata och realistiska ekonomiska resurser måste anslås om detta mål ska kunna uppnås. Parlamentet anser det nödvändigt att förbättra samarbetet och samordningen med internationella partner på grundval av exempelvis (Emodnet) och i linje med G7-gruppens kommuniké från mötet i Tsukuba. 153. Europaparlamentet efterlyser större resurser för att öka den marina kunskapen och förståelsen av haven med särskild hänsyn till marin vetenskaplig forskning, insamling av nya uppgifter och kunskap och plattformar för utbyte av uppgifter samt för att främja politisk utveckling och beslutsfattande utifrån bästa tillgängliga vetenskapliga bevis. Parlamentet understryker än en gång vikten av att försiktighetsmetoden tillämpas där lämpliga vetenskapliga bevis saknas. 154. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att främja vetenskaplig kunskap, informationsutbyte och tekniköverföring i syfte att bidra till skydd och hållbar användning av haven. Parlamentet efterlyser fortsatt och förstärkt samarbete och investeringar på global nivå för marin forskning och innovation. 155. Europaparlamentet betonar att världshavsförvaltningen bör bygga på bästa tillgängliga kunskap och efterlyser därför ökad forskning och innovation i syfte att förvalta världshaven och deras resurser på ett sätt som ser till att marina ekosystem bevaras och återställs, inbegripet ett hållbart utnyttjande av resurserna. 156. Europaparlamentet betonar att man måste fortsätta undersöka det hot som katastrofala oljeläckage utgör och de kumulativa effekter som mer frekventa oljeläckage har på havsmiljön för att säkerställa att beslut om att genomföra prospektering och utvinning till havs fattas utifrån tillförlitlig och ny vetenskaplig kunskap. 157. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka forskningsinsatserna och att uppmuntra till multidisciplinära strategier och partnerskap mellan ekonomiska och offentliga aktörer för att utveckla vetenskaplig kunskap om haven. 158. Europaparlamentet betonar att man måste avsätta mer resurser för marin vetenskaplig forskning, t.ex. tvärvetenskaplig forskning och fortsatt observation av hav och kustvatten samt insamling och utbyte av uppgifter och kunskap, inbegripet traditionella former, för att få ökad kunskap om haven, få bättre förståelse för förhållandet mellan klimat och havens hälsa och produktivitet, stärka utvecklingen av samordnade system för tidig varning vid extrema väderförhållanden och väderfenomen, främja beslutsfattande utifrån bästa tillgängliga vetenskap, uppmuntra vetenskaplig och teknisk innovation samt öka den marina biologiska mångfaldens bidrag till utvecklingsländers utveckling, framför allt små östater under utveckling och minst utvecklade länder. 159. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på europeisk nivå inrätta och främja forskning, observation, insamling och utbyte av information om vulkaniska öar och havsvulkaner och deras kopplingar till haven. Parlamentet betonar den drivkraft som de yttersta randområdena kan utgöra inom detta område. 160. Europaparlamentet påpekar att man med hjälp av förnybar energi från haven har stor potential att uppnå klimat- och energimålen samt diversifiera energikällorna. Parlamentet betonar att man måste bedriva ytterligare forskning om vågor, strömmar och salinitet samt utarbeta lämpliga miljöhållbarhetskriterier. 161. Europaparlamentet påminner om att ett av målen för strategin för blå tillväxt är att förbättra de oceanografiska kunskaperna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreslå partnerskap för marin forskning och vetenskap med andra internationella aktörer och stärka de partnerskap som redan finns, t.ex. BlueMed. 162. Europaparlamentet välkomnar EU:s stöd via programmen för havs- och sjöfartsforskning och för innovationen som finansierats av ramprogrammet. Parlamentet uppmanar kommissionen att bibehålla detta stöd. 163. Europaparlamentet efterlyser tillräcklig finansiering för att stödja havs- och sjöfartsrelaterad forskning och innovation, framför allt av sektorsövergripande karaktär inom ramen för ett särskilt uppdrag om havsrelaterad forskning och innovation. 164. Europaparlamentet ger sitt stöd till en fortsättning av bestämmelserna i 2013 års Galwayförklaring och uppmuntrar till inrättande av liknande former av samarbete med tredjeländer. 165. Europaparlamentet betonar att det är av största vikt att främja ytterligare investeringar i marin vetenskap tillsammans med tredjeländer, i enlighet med i Galwaydeklarationen från 2013, och investeringar i gemensamma forskningsprojekt i utvecklingsländer samt upprättande av internationella nätverk genom vilka resultat och information kan utbytas, för att åstadkomma ett fiske samt en förvaltning av marina ekosystem som är bättre och av mer hållbar karaktär och för att ta itu med gemensamma utmaningar när det gäller haven. 166. Europaparlamentet betonar än en gång vikten av att samarbeta med internationella partner för att förbättra kartläggningen, iakttagelserna och forskningen i fråga om Medelhavet, Svarta havet och Atlanten, i linje med BlueMed-initiativet och Belém- och Galwayförklaringarna, och att samarbeta med globala eller regionala förbund som Belmont Forum. 167. Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att föreslå en anpassning av det europeiska nätverket för marin observation och datainsamling (Emodnet) till andra internationella insatser som görs för insamling av marina data senast år 2018. Parlamentet påminner om betydelsen av unionens åtagande till FN:s mål för hållbar utveckling och i synnerhet hållbarhetsmål nr 14.A och 14.A.1 samt till G7-gruppens kommuniké från mötet i Tsukuba. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna med kraft att påminna internationella partner om deras åtagande att främja tillgänglig, interoperabel och öppen vetenskap. Kommissionen uppmanas att regelbundet rapportera till parlamentet om de framsteg som görs mot verkligt globala plattformar för havsobservationer. 168. Europaparlamentet efterlyser grundliga bedömningar av havens tillstånd, baserade på vetenskap och traditionella kunskapssystem, i enlighet med FN:s handlingsplan ”Our ocean, our future”. 169. Europaparlamentet betonar att man måste gå framåt i riktning mot funktionella havsobservationssystem, en praktisk tillgång till marina uppgifter och en ändamålsenlig hantering av stora mängder uppgifter (inklusive genom Blue Cloud), i linje med kommunikén från mötet i Tsukuba. 170. Europaparlamentet efterlyser större resurser för att öka den marina kunskapen och förståelsen av haven med särskild hänsyn till marin vetenskaplig forskning, insamling av nya uppgifter och plattformar för utbyte av kunskap och uppgifter samt för att främja politisk utveckling och beslutsfattande utifrån bästa tillgängliga vetenskapliga bevis. Parlamentet understryker än en gång vikten av att försiktighetsmetoden tillämpas i fall där lämpliga vetenskapliga bevis saknas. 171. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, regionala och lokala myndigheter och privata organ att främst fokusera på innovationsprojekt, blå bioteknik och användning av ren energi för att främja och bättre anpassa miljövänligare infrastruktur och sjöfart samt att skydda havens ekosystem och biologiska mångfald genom Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), Horisont 2020 och Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE). Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att fokusera på alternativa och icke-konventionella drivmedel för fartyg – t.ex. flytande naturgas (LNG) – och på projektet med blå LNG-korridorer för öarna, för att främja och anpassa infrastruktur – till exempel LNG-terminaler – som tekniska överbryggningslösningar, med hjälp av ovannämnda finansieringsmöjligheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla havspartnerskap med de huvudsakliga intressenterna som ett sätt att stimulera samarbetet, den politiska konsekvensen och samordningen i frågor av gemensamt intresse på områden som är centrala för havsförvaltning, t.ex. blå tillväxt och utbyte av bästa praxis. 172. Europaparlamentet noterar att automatisering och digitalisering inom sjöfarten innebär högre krav på digitala färdigheter och kompetenser och betonar att detta är en möjlighet att locka ungdomar till sektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ på det här området, genom att utveckla gemensamma initiativ för att erkänna kompetenser och aktivt främja olika havs- och sjöfartsverksamheter. 173. Europaparlamentet beklagar att kust- och havsturism inte nämns över huvud taget i det gemensamma meddelandet om internationell havsförvaltning, med tanke på dess stora betydelse i kustområden, på öar och i de yttersta randområdena samt i den lokala turismbranschen, som främst består av små och medelstora företag. Parlamentet efterlyser en europeisk turismstrategi inom ramen för det internationella havsforumet, där regionerna och kustområdenas lokala myndigheter involveras i den paneuropeiska dialogen för att utbyta bästa praxis för en intelligent styrning av kust- och havsturismen. Parlamentet trycker på att kommissionens strategi för plastavfall och annat marint skräp måste ta hänsyn till kustområdena, eftersom störningar i den marina miljön har en extremt negativ inverkan på turismen och får oundvikliga följder för ekonomi och klimat för all verksamhet i de yttersta randområdena. 174. Europaparlamentet efterlyser ökade insatser för att stärka forskning och innovation som gör det möjligt att förbättra havsförvaltningen på ett sätt som säkrar bevarande och återupprättande av marina ekosystem, inbegripet dessa resursers hållbarhet, samt att öka havskunskapen både i EU och globalt genom ett närmare samarbete och utbyte mellan forskare, intressenter, beslutsfattare och allmänheten med fokus på bättre utbildning om haven och yrkesmöjligheter inom den blå ekonomin. Parlamentet efterlyser en grundlig bedömning av havens tillstånd, baserad på både vetenskap och traditionella kunskapssystem, i enlighet med FN:s dokument ”Our Ocean, Our Future: Call for Action”. 175. Europaparlamentet betonar vikten av att lokala myndigheter i kustområden och i de yttersta randområdena deltar i arbetet med att föra den internationella världshavsförvaltningen närmare EU:s medborgare. o 176. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Kvinnor, jämställdhet och klimaträttvisa |
| |||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948 och FN:s människorättskonventioner med tillhörande fakultativa protokoll, – med beaktande av FN:s konvention av den 18 december 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (Cedaw), – med beaktande av Pekingdeklarationen från 1995 och handlingsplanen från den fjärde kvinnokonferensen i Peking, särskilt dess kritiska område K (Kvinnor och miljö), – med beaktande av Demographic Exploration for Climate Adaptation (DECA) som utvecklats av FN:s befolkningsfond (UNFPA) och som kombinerar befolkningsuppgifter med geografin för klimatrisker och erbjuder ett politiskt verktyg för katastrofriskreducering, – med beaktande av FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning (UNCCD), som trädde i kraft i december 1996, och särskilt artikel 5 i dess allmänna bestämmelser, – med beaktande av den 18:e partskonferensen (COP 18) för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), som hölls i Doha i Qatar den 26 november – 8 december 2012 (beslut 23/CP.18), – med beaktande av den 20:e partskonferensen (COP 20) för UNFCCC, som hölls i Lima i Peru den 1–12 december 2014, och i synnerhet av Lima-programmet för jämställdhet (beslut 18/CP.20), – med beaktande av den 21:a partskonferensen (COP 21) för UNFCCC, som hölls i Paris i Frankrike, den 30 november–11 december 2015, – med beaktande av artikel 8 i Parisavtalet, – med beaktande av den 22:a partskonferensen (COP 22) för UNFCCC, som hölls i Marrakech i Marocko den 7–18 november 2016, och dess beslut om jämställdhet och klimatförändring som utökade Lima-programmet för jämställdhet (beslut 21/CP.22), – med beaktande av 2030-agendan för hållbar utveckling, som antogs i september 2015 och som trädde i kraft den 1 januari 2016, och i synnerhet dess hållbara utvecklingsmål 1, 4, 5 och 13, – med beaktande av resolution 35/20 från FN:s råd för mänskliga rättigheter av den 22 juni 2017 om mänskliga rättigheter och klimatförändringar, – med beaktande av artiklarna 2, 3.2 och 3.5 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget), – med beaktande av artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget), – med beaktande av rådets slutsatser av den 25 juni 2012 om jämställdhet och miljö: ökade möjligheter till beslutsfattande, kvalifikationer och konkurrenskraft inom den politik som bedrivs i EU för att mildra effekterna av klimatförändring, – med beaktande av EU:s handlingsplan för jämställdhet (2016–2020), som antogs av rådet den 26 oktober 2015, – med beaktande av sin resolution av den 26 november 2014 om FN:s klimatkonferens 2014 – COP 20 i Lima, Peru (1–12 december 2014)(1), – med beaktande av sin resolution av den 14 oktober 2015 Mot en ny internationell klimatöverenskommelse i Paris(2), – med beaktande av sin resolution av den 20 april 2012 om kvinnor och klimatförändringarna(3), – med beaktande av den ståndpunkt om 2015 års nya klimatavtal som offentliggjordes den 1 juni 2015 av organisationen Women and Gender Constituency(4), – med beaktande av rapporten från Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) av den 26 januari 2017 Gender in environment and climate change(5), – med beaktande av Genèveförpliktelsen om mänskliga rättigheter inom klimatåtgärder, – med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män samt yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för utveckling (A8-0403/2017), och av följande skäl: A. Klimatförändringarna sker globalt, men är mer destruktiva för de länder och samhällen som bidrar minst till den globala uppvärmningen. Konsekvenserna är större för de befolkningsgrupper som är mest beroende av naturresurser för sin försörjning och/eller som har minst förmåga att hantera naturkatastrofer, såsom torka, jordskred, översvämningar och orkaner. Befolkningsgrupper med begränsade ekonomiska resurser för att anpassa sig till klimatförändringar är de som kommer att drabbas hårdast av effekterna. B. Klimatförändringarnas effekter upplevs olika av kvinnor och män. Kvinnor är mer sårbara, utsätts av olika anledningar för större risker och bär en större börda, bl.a. beroende på ojämlik tillgång till resurser, utbildning, sysselsättningsmöjligheter och markrättigheter, men även på grund av sociala och kulturella normer och deras varierande intersektionella erfarenheter. C. Kvinnor är särskilt utsatta för klimatförändringar och drabbas orimligt hårt av effekterna av dem på grund av deras roll i samhället såsom att tillhandahålla vatten, livsmedel och brännbart material till familjen och ge anhörigomsorg. Kvinnor står för mer än 70 % av världens dagliga vattenhushållning. I de regioner som är värst drabbade av klimatförändringar arbetar nästan 70 % av alla kvinnor inom jordbrukssektorn, men de deltar sällan i utformningen av klimatpolitiken. D. FN uppskattar att 781 miljoner människor från 15 år och uppåt är analfabeter, och av dessa är nästan två tredjedelar kvinnor(6). Tillgång till information och utbildning via lämpliga kommunikationskanaler har en central betydelse för att säkerställa kvinnors självständighet, särskilt under naturkatastrofer. E. I Afrikas jordbrukssektor producerar kvinnor över 90 % av baslivsmedlen, men äger endast omkring 1 % av åkermarken. F. Naturkatastrofer har en betydande inverkan på utbildning, hälsa, strukturell fattigdom och förflyttningar av befolkningsgrupper. G. FN uppskattar att 70 % av de 1,3 miljarder människor som lever i fattigdom runt om i världen är kvinnor. De fattiga bor oftare i marginaliserade områden som drabbas av översvämningar, höjda havsnivåer och stormar. I samband med naturkatastrofer är risken för att dö 14 gånger högre för kvinnor och barn än för män. H. Effekterna av klimatförändringar ökar klyftan mellan könen sett till diskriminering, hot mot människors hälsa, förlorade försörjningsmöjligheter, tvångsförflyttning, migration, fattigdom, människohandel, våld, sexuellt utnyttjande, osäker livsmedelsförsörjning samt tillgång till infrastruktur och grundläggande tjänster. Det krävs en jämställdhetsintegrerad strategi som kopplar samman analysen av klimateffekter till en kritisk diskussion om konsumtionsmönster och deras påverkan på klimatförändringar. I. Kvinnors ojämlika deltagande i beslutsprocesser och på arbetsmarknaden spär på orättvisorna och hindrar ofta kvinnor från att fullt ut bidra till och delta i beslut, planeringen och genomförandet av klimatpolitik. Kvinnor är inte bara offer utan också viktiga aktörer när det gäller att driva igenom förändringar såväl i arbetet med att utveckla strategier för begränsning och anpassning i sina samhällen som på beslutsfattande positioner, och måste ges befogenhet att göra detta. J. I 1995 års handlingsplan från Peking definieras tydligt sambandet mellan jämställdhet, miljö och hållbar utveckling, och kvinnors strategiska roll i utvecklingen av hållbara och miljövänliga konsumtions- och produktionsmönster lyfts fram, inbegripet behovet av att kvinnor deltar på lika villkor i de miljöbeslut som fattas på samtliga nivåer. K. I artikel 5 i de allmänna bestämmelserna i UNCCD erkänns kvinnans roll på landsbygden och i de regioner som drabbas hårdast av ökenspridning och torka, och både mäns och kvinnors lika deltagande i kampen mot ökenspridning och torkans konsekvenser uppmuntras. L. För att uppnå en jämn könsfördelning och ett meningsfullt deltagande av kvinnor i alla processer är det de strukturer som ligger till grund för ojämlikheten mellan könen som slutligen måste förändras. M. Vid COP18 beslutade parterna i UNFCCC (beslut 23/CP.18) att anta målet att uppnå en jämn könsfördelning i de organ som inrättas enligt konventionen och Kyotoprotokollet, dels för att förbättra kvinnors deltagande och garantera en effektivare klimatförändringspolitik där samma hänsyn tas till kvinnors och mäns behov, dels för att bevaka de framsteg som görs mot en jämn könsfördelning i arbetet för en jämställdhetsintegrerad klimatpolitik. N. Kvinnor är fortfarande underrepresenterade i organ som fattar beslut om klimatförändringar på nationell nivå i EU:s medlemsstater, men inte i kommissionens berörda generaldirektorat såsom GD Klimatpolitik och GD Energi där 40 % av tjänsterna i respektive GD innehas av kvinnor. O. Genom Lima-programmet för jämställdhet, som antogs vid COP 20 (beslut 18/CP.20), ställs krav på parterna att uppnå en jämn könsfördelning i deras representation, och att främja jämställdhetshänsyn vid utarbetandet och genomförandet av klimatförändringspolitik. Parterna uppmanas stödja utbildning för och information till kvinnliga och manliga delegater om frågor som rör jämn könsfördelning och klimatförändringar. P. Parisavtalet (COP 21) fastställer att parterna bör beakta sina respektive skyldigheter avseende bland annat människorättsfrågor och jämställdhet när de vidtar åtgärder mot klimatförändringar i genomförandet av avtalet. Q. Mekanismer för finansiering av anpassnings- och begränsningsåtgärder för att hantera förluster och skador eller klimatrelaterad tvångsförflyttning blir effektivare om de låter kvinnor delta fullt ut i utformningen, beslutsfattandet och genomförandet, även på gräsrotsnivå. Om kvinnors kunskaper, bland annat lokal och ursprunglig kunskap, beaktas kan det förbättra katastrofhanteringen, öka den biologiska mångfalden, förbättra vattenvården, öka livsmedelstryggheten, förhindra ökenspridningen, skydda skogar, säkerställa en snabb övergång till förnybar energiteknik och stödja folkhälsan. R. Parterna i Parisavtalet har erkänt att klimatförändringar är en gemensam angelägenhet för hela mänskligheten. Parterna bör, när de vidtar åtgärder för att motverka klimatförändringar, respektera, främja och beakta sina respektive skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter, rätten till hälsa, rättigheterna för urbefolkningar, lokala samhällen, migranter, barn, personer med funktionsnedsättning och personer i utsatta situationer liksom rätten till utveckling samt jämställdhet mellan kvinnor och män, kvinnors egenmakt och rättvisa mellan generationer. S. Klimaträttvisa kopplar samman mänskliga rättigheter och utveckling samt skyddar rättigheterna för de mest utsatta grupperna samt garanterar att klimatförändringarnas bördor och positiva effekter liksom deras följder fördelas lika. T. FN:s hållbara utvecklingsmål bekräftar sambandet mellan att uppnå jämställdhet och att uppnå alla mål för hållbar utveckling, däribland mål 13 om klimatförändringar med en möjlighet att angripa de grundläggande orsakerna till kvinnors socioekonomiskt svagare ställning och därmed förbättra deras motståndskraft mot klimatförändringar. U. Klimatförändringarnas effekter i regioner som Afrika söder om Sahara och Sydasien kan tvinga mer än 100 miljoner människor in i extrem fattigdom före 2030, och underblåsa konflikter som gör att människor tvingas fly. Konventionen för bekämpning av ökenspridning (UNCCD) uppskattar att 135 miljoner människor kan vara på flykt på grund av ökenspridning 2045. FN:s internationella organisation för migration konstaterar i sin bedömning av evidens att antalet klimatflyktingar 2050 kan uppgå till mellan 25 miljoner och 1 miljard – 200 miljoner är den siffra som oftast brukar anges. V. Jämställdhet, social rättvisa och rätten till utveckling ingår i begreppet klimaträttvisa. Även om hela samhället får bära bördan av klimatförändringarnas konsekvenser är det framför allt kvinnor som drabbas mest av klimatrelaterad tvångsförflyttning. W. Klimatförändringar innebär flera och mer omfattande naturkatastrofer vilket kan leda till förlust av egendom, av inkomstgenererande sysselsättning och av tillgång till fungerande hälso- och sjukvård, och till en ökad risk för könsbaserat våld. Kvinnors möjligheter att hantera effekterna av naturkatastrofer hämmas ofta av den ojämlikhet som råder. Klimatförändringarna kommer sannolikt att underblåsa denna ojämlikhet och skapa större sårbarhet och tvångsförflyttning. X. I många fall kan dessa effekter fortfarande undvikas genom en snabb, inkluderande och jämställdhetsintegrerad utvecklingsagenda med fokus på begränsning av och anpassning till förändrade klimatförhållanden. Y. Effekterna av klimatförändringar förutspås leda till större tvångsförflyttningar av personer som inte passar in i nuvarande internationella ramar. Att motverka klimatrelaterad tvångsförflyttning kommer att bli en oerhört stor utmaning som kräver en komplex och omfattande global strategi som bygger på respekt för mänskliga rättigheter. Z. Det faktum att FN:s råd för mänskliga rättigheter 2017 antog dokumentet om viktiga budskap om mänskliga rättigheter och klimatförändringar är ett stort steg framåt när det gäller att hantera de negativa effekter som klimatförändringar har på ett fullt och effektivt utövande av mänskliga rättigheter. Agenda 2030 för hållbar utveckling och Parisavtalet ger globala ledare en övergripande normativ grund för utveckling av en ram som effektivt kan ta itu med klimatförändringar genom att bygga vidare på FN:s befintliga instrument. AA. EU har en tydlig rättslig ram som kräver att man respekterar och främjar jämställdhet och mänskliga rättigheter i sin interna och externa politik. EU:s klimatpolitik kan ha stor betydelse för skyddet av mänskliga rättigheter och främjandet av en jämställd klimatpolitik på global nivå. AB. I enlighet med sina befogenheter enligt fördragen kan EU faktiskt förbättra de rättsliga och politiska ramarna i syfte att stödja klimaträttvisa och aktivt delta i utvecklingen av ett internationellt ramverk för att skydda de mänskliga rättigheterna för klimatflyktingar. Parlamentet noterar att EU och medlemsstaterna har åtagit sig att integrera ett jämställdhetsperspektiv i den framtida globala pakten för säker, ordnad och reguljär migration. AC. Konventionen angående flyktingars rättsliga ställning från 1951 inbegriper inte kategorin ”klimatflyktingar”. 1. Europaparlamentet konstaterar att jämställdhet är en nödvändig förutsättning för att uppnå hållbar utveckling och en effektiv hantering av klimatutmaningar. Parlamentet understryker att kvinnor inte bara är offer utan också kraftfulla aktörer för förändring som, genom att vara fullt delaktiga, kan utforma och genomföra effektiva klimatstrategier och/eller klimatlösningar när det gäller anpassning och begränsning, och kan öka klimattåligheten på grund av sina olika erfarenheter och praktiska kunskaper inom olika sektorer – från jordbruk, skogsbruk och fiske till energiinfrastruktur och hållbara städer. 2. Europaparlamentet konstaterar att kvinnors deltagande på arbetsmarknaden i landsbygdsområden omfattar många olika arbeten vid sidan av konventionellt jordbruk, och parlamentet betonar i detta sammanhang att kvinnor i landsbygdsområden kan åstadkomma förändring i riktning mot ett hållbart och ekologiskt sunt jordbruk och kan spela en viktig roll i skapandet av gröna arbetstillfällen. 3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta program där man genom att förmedla modern teknik och kunskap till samhällen och regioner under utveckling kan hjälpa dessa att anpassa sig till klimatförändringar, och då engagera kvinnor, som utgör 70 % av arbetskraften inom jordbruket i katastrofdrabbade länder. 4. Europaparlamentet är övertygat om att kvinnors egenmakt på landsbygden är avgörande när det gäller tillgång till mark, krediter och hållbara jordbruksmetoder för att bygga upp klimattålighet, inbegripet skydd av ekosystem, vattenresurser och markbördighet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkra dessa aspekter i sina utvecklingsstrategier, bland annat genom offentliga investeringsplaner och genom att stödja ansvarsfulla privata investeringar med hjälp av ramar såsom de vägledande principerna för företag och mänskliga rättigheter i FN:s Global Compact-initiativ och Unctads handlingsplan för investering i målen för en hållbar utveckling. 5. Europaparlamentet konstaterar att det är kvinnor och flickor som har mest kunskap om sin egen situation och sina egna behov och att de därför bör rådfrågas i alla frågor som berör dem. Parlamentet noterar att enligt EIGE känner kvinnor statistiskt sett större oro inför klimatförändringar. Parlamentet konstaterar att under flera århundraden har kvinnliga innovatörer, ledare, organisatörer, utbildare och omsorgsgivare hittat vägar ut ur svåra situationer för att tillgodose sina familjers behov, och de besitter stor potential att bli innovatörer även i framtiden. 6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta de sociala och miljömässiga konsekvenser som dess handels- och utrikespolitik, inbegripet dess åtgärder, har för kvinnor. Dessutom uppmanas kommissionen att insistera på att göra de sociala och miljömässiga normerna i kapitlen om hållbar utveckling bindande i de handelsavtal som den förhandlar om. 7. Europaparlamentet noterar att en utvecklingspolitik på områdena hälsa, utbildning och egenmakt vid sidan av miljöpolitik är en förutsättning för en hållbar utveckling och i slutändan för att lösa problemet med klimatförändringar. Parlamentet erkänner att de sätt på vilka denna politik införlivas med åtgärder för att motverka den växande urbaniseringstrenden kommer att ha stor betydelse för klimatförändringarna. 8. Europaparlamentet påpekar att mål 13 för hållbar utveckling (”Vidta omedelbara åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna och dess konsekvenser”) tar upp kvinnors deltagande i klimatåtgärder med ett mål (13b) som har följande lydelse: ”Främja mekanismer som ökar möjligheterna för en effektiv klimatrelaterad planering och förvaltning i de minst utvecklade länderna, bland annat med fokus på kvinnor, ungdomar samt lokala och marginaliserade samhällen”. 9. Europaparlamentet beklagar att samtliga bidrag till jämställdhetsarbetet från parterna i UNFCCC är frivilliga. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna bekräfta sitt stöd för utvecklingen, antagandet och finansieringen av UNFCCC:s handlingsplan för jämställdhet, som ska kompletteras med ett heltäckande och flerårigt arbetsprogram som omfattar finansiering, prioriterade åtgärdsområden, tidsplaner, viktiga resultatindikatorer, en definition av de ansvariga aktörerna samt övervaknings- och översynsmekanismer. 10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föregå med gott exempel och anta mål och tidsfrister för att uppnå målet med en jämn könsfördelning i delegationerna till UNFCCC. 11. Europaparlamentet understryker behovet av att vidta särskilda tillfälliga åtgärder för att främja målet med en jämn könsfördelning i formella och informella organ som inrättats i enlighet med UNFCCC eller Kyotoprotokollet. 12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i linje med EU:s åtaganden om jämställdhet och mänskliga rättigheter säkerställa att EU-medlemsstaternas nationellt fastställda bidrag innehåller en konsekvent rapportering om jämställdhets- och människorättssituationen. 13. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa beslut 21/CP.22 om jämställdhet och klimatförändring som uppmanar parterna att utse och stödja en nationell kontaktpunkt för jämställdhetsfrågor vid förhandlingar, genomförande och övervakning av klimatpolitik, och att ge stöd till kontaktpunkter för jämställdhetsfrågor i tredjeländer och/eller partnerländer. 14. Europaparlamentet noterar att kvinnor inte bara utför huvuddelen av det obetalda hushålls- och omsorgsarbetet, utan också fattar de flesta beslut som rör vardagsinköp och att de genom sina val därför kan påverka hållbarheten, förutsatt att de får rätt information och ges valmöjligheter. Parlamentet noterar exempelvis att forskning har visat att konsumenter kan minska sina växthusgasutsläpp med upp till 5 % genom att välja lokala livsmedel. 15. Europaparlamentet erinrar om sin resolution av den 16 november 2011 om klimatförändringskonferensen i Durban (COP 17)(7) och det åtagande som gjordes i denna, dvs. att sträva efter kvinnlig representation i minst 40 % av alla relevanta organ som finansierar klimatåtgärder. 16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ha en jämställdhetsintegrerad och rättighetsbaserad strategi i det arbete som Warszawa-arbetsgruppen för tvångsförflyttning, på uppdrag av UNFCCC (COP 22), gör för att ta fram rekommendationer för integrerade strategier som förhindrar, minimerar och hanterar tvångsförflyttning på grund av klimatförändringarnas negativa effekter, och som erkänner att kvinnor och flickor tillhör de mest utsatta grupperna av klimatflyktingar, och därför är särskilt sårbara för människohandel och könsrelaterat våld. 17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införliva klimatförändringar i alla utvecklingsprogram på alla nivåer. Parlamentet vill även se att flera kvinnor på landsbygden och kvinnor från ursprungsbefolkningar deltar i såväl beslutsförfaranden som i planeringen och genomförandet samt i utformningen av strategier och utvecklingsprogram om klimatförändringar. 18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna säkerställa ett jämställdhetsperspektiv i sitt arbete med plattformen för tvångsförflyttning som orsakas av katastrofer (Nanseninitiativet) och dess agenda för skydd av personer som tvingas fly över gränser på grund av katastrofer och klimatförändringar. 19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram indikatorer och samla in könsuppdelade uppgifter vid planering, genomförande, övervakning och utvärdering av politik, program och projekt som rör klimatförändringar, med hjälp av exempelvis jämställdhetsanalyser, konsekvensanalyser ur ett jämställdhetsperspektiv, jämställdhetsbudgetering och miljö- och jämställdhetsindexet (EGI), även genom en förstärkning av (EIGE). 20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bidra till den globala pakten för säker, kontrollerad och laglig migration, i syfte att säkerställa klimaträttvisa genom att erkänna klimatförändringar som en orsak till migration, bidra till ett människorättsbaserat arbetssätt och jämställdhetsintegrering i hela den globala pakten, i överensstämmelse med tvångsförflyttade personers behov. 21. Europaparlamentet påminner om det centrala åtagandet 4 som var ett av EU:s åtaganden inför världstoppmötet om humanitära frågor, nämligen att säkerställa en jämställdhetsintegrerad planering av humanitärt bistånd. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att detta åtagande återspeglas i genomförandet av Echos katastrofberedskapsprogram (DIPECHO) och i genomförandet av handlingsplanen Action plan for resilience in crisis-prone countries (2013–2020) och Resilience Marker. 22. Europaparlamentet fördömer kraftfullt användningen av sexuellt våld mot tvångsförflyttade och migrerande kvinnor. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt migrerande kvinnor och flickor som utsatts för våld under hela flykten och att de måste garanteras tillgång till medicinskt och psykologiskt stöd. 23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att rikta sina relevanta program mot katastrofdrabbade områden, att öka sina insatser för att ge hjälp till dessa regioner och att agera för att lösa problem som orsakas av katastrofer i dessa regioner, och att särskilt uppmärksamma situationen för de kvinnor och barn som drabbas hårdast av naturkatastrofernas konsekvenser. 24. Europaparlamentet uppmanar alla berörda parter att främja kvinnors egenmakt och medvetenhet genom att öka deras kunskaper om skydd före, under och efter klimatrelaterade katastrofer och genom att aktivt engagera kvinnor i insatser för att förutse katastrofer och i system för tidig varning samt i förebyggande åtgärder, eftersom detta är en viktig del i kvinnors arbete att bygga upp motståndskraft i händelse av en naturkatastrof. 25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med civila samhällsorganisationer på plats stödja, stärka och införa kontrollmekanismer i mottagningscentrum för tvångsförflyttade eller migrerande personer där det saknas grundläggande minimikrav för att förhindra könsbaserat våld, i syfte att sätta stopp för alla former av trakasserier mot kvinnor och flickor. 26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med civilsamhälles- och människorättsorganisationer för att garantera respekt för flyktingars och tvångsförflyttade personers mänskliga rättigheter, särskilt vad gäller utsatta kvinnor och flickor, i mottagningscentrum. 27. Europaparlamentet konstaterar att det finns möjligheter att integrera mål för begränsning av och anpassning till klimatförändringar och för kvinnors ekonomiska egenmakt, särskilt i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i relevanta projekt och mekanismer, såsom FN:s program för minskade utsläpp från avskogning (UN-REDD), undersöka hur kvinnor kan erbjudas betald sysselsättning för de miljötjänster som de för närvarande tillhandahåller på frivillig basis, t.ex. återbeskogning, beskogning av röjd mark och bevarande av naturresurser. 28. Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att, i syfte att fortsätta främja kvinnors representation i UNFCCC-förhandlingarna, tillhandahålla finansiering för kvinnliga delegaters utbildning och deltagande. Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta och stödja de nätverk som bedrivs av kvinnoorganisationer och civilsamhällets verksamheter när det gäller utveckling och genomförande av klimatförändringspolitik. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att kvinnor är jämlika deltagare i och gynnas av alla samråd, program och medel som rör klimatförändringar och som anordnas med stöd av EU på nationell och lokal nivå. 29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och GD:n med ansvar för jämställdhet, utveckling, energi respektive klimat, att integrera jämställdhet på ett strukturerat och systematiskt sätt i sin klimatförändrings- och energipolitik för EU, och att inte enbart fokusera på den externa dimensionen. Parlamentet uppmanar i synnerhet GD rättsliga frågor och konsumentfrågor samt GD internationellt samarbete och utveckling (DEVCO), att öka sin medvetenhet om och arbetet med jämställdhet och kvinnors egenmakt (Gewe) eftersom det handlar om klimaträttvisa. Parlamentet betonar att GD klimatpolitik (CLIMA) måste avsätta resurser för att tillsätta posten som kontaktpunkt för jämställdhetsfrågor. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att utveckla principen om klimaträttvisa. Parlamentet vidhåller att den största orättvisa som vår oförmåga att effektivt ta itu med klimatförändringarna har lett till förmodligen är de skadliga konsekvenserna för fattiga länder och befolkningsgrupper, i synnerhet för kvinnor. 30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att rapportera om konsekvenser för jämställdheten och de mänskliga rättigheterna samt om klimatåtgärder i deras allmänna återkommande utvärderingsrapporter till FN:s råd för mänskliga rättigheter. 31. Europaparlamentet konstaterar att EU:s finansiella åtaganden för arbetet med jämställdhet och kvinnors egenmakt har ökat, men inte personalkapaciteten för att hantera den ökande mängden arbete. Parlamentet betonar att EU måste uppvisa ett starkt interinstitutionellt åtagande för arbetet med jämställdhet och kvinnors egenmakt i samband med klimatförändringar, särskilt de som anges i den övergripande politiken för utvecklingssamarbete, nämligen målen för hållbar utveckling och EU:s handlingsplan för jämställdhet (GAP). 32. Europaparlamentet beklagar att jämställdhet och klimatförändringar inte är ett prioriterat område i EU:s andra handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt (GAP II). Europaparlamentet noterar att jämställdhetsindikatorer inte har utvecklats eller integrerats i tillräcklig grad i resultatrapporteringen och att den interna ansvarigheten och finansieringen av resultaten för arbetet med jämställdhet och kvinnors egenmakt fortfarande är svag. Parlamentet noterar att minst framsteg har gjorts i fråga om mål 20 i GAP II om lika rättigheter för kvinnor att delta i och påverka beslut i klimat- och miljöfrågor, och uppmanar kommissionen att öka sina insatser för att genomföra detta mål. Parlamentet påminner om att GAP II har lagt fram en utrikespolitisk dagordning för EU med fyra tematiska pelare, inklusive den horisontella pelaren om att förändra den institutionella kulturen inom kommissionens tjänster och utrikestjänsten för att bättre fullgöra EU:s åtaganden, med full respekt för jämställdhetsprincipen. 33. Europaparlamentet medger att förbättrade tekniska riktlinjer i sig inte kommer att räcka för att förändra EU:s effektivitet vad gäller arbetet med jämställdhet och kvinnors egenmakt. 34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ till att utarbeta ett övergripande meddelande med titeln ”Jämställdhet och klimatförändring – att bygga upp motståndskraften och främja klimaträttvisa i strategier för begränsning och anpassning”, som tar upp sitt starka institutionella åtagande för arbetet med jämställdhet och kvinnors egenmakt och de nuvarande bristerna i den institutionella samordningen. 35. Europaparlamentet uppmanar sina parlamentariska utskott att förbättra jämställdhetsintegreringen då de arbetar inom sina behörighetsområden med de övergripande frågorna klimatförändring, hållbar utveckling och mänskliga rättigheter. 36. Europaparlamentet understryker att det måste finnas ett jämställdhetsperspektiv i finansieringen av både anpassning till klimatförändringar och begränsning av deras konsekvenser. Parlamentet välkomnar den senaste tidens framsteg i fråga om jämställdhetspolitiken i multilaterala finansieringsmekanismer. Parlamentet välkomnar dessutom initiativ från den privata sektorn som syftar till att öka företagens sociala ansvar genom att införa bonusar för projekt som uppfyller hållbarhetskriterierna, t.ex. genom att förbättra försörjnings- och utbildningsmöjligheterna för kvinnor. Parlamentet konstaterar dock att enligt FN:s utvecklingsprogram (UNDP) går endast 0,01 % av all finansiering över hela världen till projekt som hanterar både klimatförändringar och kvinnors rättigheter. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att se till att deras klimatförändringsprogram uppfyller de högsta internationella standarderna för mänskliga rättigheter och inte leder till försämrad jämställdhet. 37. Europaparlamentet anser att de tre finansieringsmekanismerna enligt UNFCCC)– nämligen den gröna klimatfonden, Globala miljöfonden (GEF) och fonden för anpassning (AF) – bör frigöra ytterligare finansiering för en investeringspolitik för klimatåtgärder som i högre grad beaktar jämställdhetsperspektivet. 38. Europaparlamentet uppmanar EU att framför allt göra människorättsbaserade kriterier till en förutsättning för utvecklingsbistånd och att upprätta nya jämställdhetskriterier för klimatförändringspolitiken. 39. Europaparlamentet efterlyser jämställdhetsåtgärder för att säkerställa att kvinnor inte endast betraktas som mottagare av klimatåtgärder utan även som företagare inom området för ren energiteknik. Parlamentet välkomnar kommissionens inbjudan att lämna förslag om kvinnor och hållbar energi, genom vilken 20 miljoner euro ställs till förfogande för genomförande av verksamhet som främjar kvinnors företagande inom sektorn för hållbar energi i utvecklingsländerna, och uppmanar kommissionen att i framtiden öka detta belopp. 40. Europaparlamentet efterlyser jämställdhetsinriktad utbildning för EU-tjänstemän, i synnerhet för dem som arbetar med utvecklings- och klimatpolitik. 41. Europaparlamentet begär att klimatrelaterad flykt tas på allvar och är öppet för en debatt om att fastställa en bestämmelse om ”klimatmigration”. Parlamentet vill att det ska tillsättas en expertpanel som ska utforska denna fråga på internationell nivå och begär att frågan om klimatmigration förs upp på den internationella agendan. Parlamentet efterlyser förstärkt internationellt samarbete för att säkra klimattålighet. 42. Europaparlamentet välkomnar UN Womens flaggskeppsinitiativ för programplanering och den globala klimatförändringsalliansens projekt och program, som skapar en övergripande koppling mellan jämställdhet och klimatförändringar. 43. Europaparlamentet välkomnar det arbete som utförts på detta område av FN:s särskilda sändebud för mänskliga rättigheter och miljö, och av FN:s råd för mänskliga rättigheter, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja dessa insatser, bland annat genom finansiellt stöd. 44. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
| ||||||||||||||||||||||
| Rättsligt meddelande - Integritetspolicy |