Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 11 och 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artikel 2 och artikel 3.3 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster)(2),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 26 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare och om upphävande av rådets direktiv 2010/18/EU (COM(2017)0253),

–  med beaktande av kommissionens förslag om gemenskapens tredje handlingsprogram på medellång sikt för lika möjligheter för kvinnor och män (1991-1995) (COM(90)0449),

–  med beaktande av resolution från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, av den 5 oktober 1995 om behandlingen av kvinno- och mansbilden i reklam och media(3),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 juni 2000 På väg mot en gemenskapens ramstrategi för jämställdhet (2001–2005) (COM(2000)0335),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 9 juni 2008 om att eliminera könsstereotyperna i samhället,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 24 juni 2013 att främja kvinnornas roll som beslutsfattare inom medierna,

–  med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020), som antogs av rådet i mars 2011,

–  med beaktande av färdplanen för jämställdhet 2006–2010 av den 1 mars 2006 (COM(2006)0092),

–  med beaktande av strategin för jämställdhet 2010–2015 av den 21 september 2010 (COM(2010)0491),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 3 december 2015 om det strategiska engagemanget för jämställdhet 2016–2019 (SWD(2015)0278),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 juli 1997 om diskriminering av kvinnor i reklam(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 september 2008 om hur marknadsföring och reklam påverkar jämställdheten mellan kvinnor och män(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2013 om avskaffande av könsstereotyper i EU(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 april 2016 om jämställdhet mellan kvinnor och män och ökat inflytande för kvinnor i den digitala tidsåldern(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om inrättande av gynnsamma arbetsmarknadsvillkor för balans mellan arbetsliv och privatliv(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 september 2016 om tillämpning av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (direktivet om likabehandling i arbetslivet)(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2017 om behovet av en EU-strategi för att sätta stopp för och förebygga pensionsklyftan mellan kvinnor och män(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2017 om arbetsvillkor och osäkra anställningar(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 oktober 2017 om kvinnors ekonomiska egenmakt i den privata och den offentliga sektorn i EU(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2017 om bekämpandet av sexuella trakasserier och övergrepp i EU(13),

–  med beaktande av Europarådets ministerkommittés rekommendation av den 10 juli 2013 om jämställdhet och medier,

–  med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings rekommendation nr 1555 av den 24 april 2002 om bilden av kvinnor i medier,

–  med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings rekommendation nr 1799 av den 26 juni 2007 om kvinnobilden i reklam,

–  med beaktande av Europarådets ministerkommittés rekommendation av den 27 september 2017 till medlemsstaterna om jämlikheten mellan kvinnor och män inom den audiovisuella sektorn,

–  med beaktande av studien från Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) Review of the implementation of the Beijing Platform for Action in the EU Member States: Women and the Media – Advancing gender equality in decision-making in media organisations,

–  med beaktande av Pekingdeklarationen och handlingsplanen från Peking och tillhörande bilagor, som antogs under den fjärde internationella kvinnokonferensen i september 1995,

–  med beaktande av Europarådets rapport från 2013 Media and the image of women (Bilden av kvinnor i medier),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0031/2018), och av följande skäl:

A.  Jämställdhet är en av Europeiska unionens grundläggande principer enligt vad som fastslås i fördragen i artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, där det anges att unionen i all sin verksamhet ska syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och främja jämställdhet mellan dem. EU:s politik för att främja jämställdhet mellan könen har bidragit till ett bättre liv för många EU-medborgare.

B.  Medierna fungerar som den fjärde statsmakten, de har möjligheter att påverka och i slutändan forma den allmänna opinionen. Medierna är en av grundpelarna i demokratiska samhällen och har därför en skyldighet att garantera informationsfriheten, en mångfald av åsikter och mediepluralism, främja respekten för den mänskliga värdigheten och bekämpa alla former av diskriminering och ojämlikhet, bland annat genom att återge mångskiftande sociala förebilder. Därför bör medieorganisationerna sensibiliseras.

C.  Vid den fjärde internationella kvinnokonferensen i Peking 1995 erkändes att förhållandet mellan kvinnor och medier är viktigt när det gäller att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män, och i handlingsplanen från Peking infördes två strategiska mål om att

D.  Framställningen av kvinnor och män i medierna kan förmedla en ojämlik bild i olika sammanhang, bland annat i politiska, ekonomiska, sociala, akademiska, religiösa, kulturella och idrottsliga miljöer, med män som huvudsakligen förekommer i aktiva sociala roller och där kvinnor begränsas till mer passiva roller. Av alla de stereotyper som påverkar bilden av kvinnor och män dominerar sexualiseringen av kvinnokroppen, särskilt i s.k. sensationsjournalistik och reklam. Erotiseringen av våld och objektifieringen av kvinnor i medier har en negativ effekt på kampen mot att utrota våld mot kvinnor. Könsstereotyper hänger ofta samman med andra stereotyper som innefattar någon form av diskriminering.

E.  Medierna har en stor inverkan på kulturella könsnormer och hur samhällets könsuppfattning av både kvinnor och män bildas och utvecklas, och påverkar bl.a. publikens stereotypa kroppsbilder och bilden av manlighet och kvinnlighet. Framställningen av kvinnor i reklam och det sätt på vilket produkter riktar sig till potentiella konsumenter tenderar att upprätthålla traditionella könsroller. När medierna fortsätter med att presentera stereotypa framställningar av kvinnor och män, även av hbti-personer, uppfattar människor mycket ofta dessa beskrivningar som legitima, vilket gör det svårt eller omöjligt att ifrågasätta dem.

F.  I dagens samhällen spelar reklambranschen en viktig roll i medielandskapet eftersom den kommunicerar genom bilder och idéer som vädjar till våra känslor och kan därigenom forma våra värderingar, attityder och uppfattningar av världen. Genom att förmedla en snedvriden bild av könen kan reklam tillgripa sexism och kopiera diskriminerande praxis. En annons kan anses vara diskriminerande eller sexistisk om ett kön framställs på ett förnedrande och kränkande sätt eller som mindre kompetent, intelligent eller mindre viktig.

G.  Ny tekniker förändrar de traditionella företagsmodellerna. Den audiovisuella sektorn är en bransch av mycket stor betydelse med ett stort ekonomiskt värde, som ensamt direkt sysselsätter över en miljon människor i EU. För att kunna hantera nya onlinesystem för kommunikation och multimediasystem måste nödvändiga justeringar göras både när det gäller tillsyn av arrangemang på nationell nivå och initiativ som avser självreglering, utan att det påverkar resultaten av förhandlingarna om direktivet om audiovisuella medietjänster.

H.  För att skapa en fullständig och diversifierad bild av alla aspekter av den sociala verkligheten bör både kvinnors och mäns perspektiv beaktas i lika stor utsträckning. Det är viktigt att man inte förlorar kvinnors potential och färdigheter när man förmedlar information, fakta och åsikter om de utmaningar som kvinnor i medierna ställs inför, samtidigt som man är medveten om att kvinnor inte kan behandlas som en homogen grupp.

I.  Man måste få till stånd en ändring på att det fortsättningsvis visas negativa och förnedrande bilder av kvinnor i olika former av medier (elektroniska, tryckta samt i bild och ljudformat). Ojämlikhet mellan könen skapas och kopieras också genom det språk och de bilder som sprids via medierna. Barn konfronteras mycket tidigt med könsstereotyper genom de rollmodeller som förs fram i tv-serier, tv-program, debatter, spel, videospel och reklam. Könsrollerna formas främst i barndomen och tonåren och påverkar under hela livet. Utbildning och fortbildning inom medieområdet är ett kraftfullt verktyg för att bekämpa och eliminera stereotypa framställningar av könen, öka medvetenheten och främja jämställdheten.

J.  Andelen kvinnor bland personer med universitetsexamen i journalistik och information uppgick till 68% i EU:s 28 medlemsländer 2015(14), samtidigt visar sysselsättningsuppgifterna för dessa länder under 2008–2015 att andelen kvinnor som arbetar i mediebranschen i genomsnitt stadigt har hållits kring 40 %.

K.  Andelen kvinnor i beslutsfattande ställning i medierna uppgick dessutom till endast 32 % i EU:s 28 länder 2015, vilket fortfarande inte utgör en balanserad könsfördelning (40–60 %), och andelen kvinnliga styrelseordföranden var endast 22 %(15).

L.  Löne- och pensionsskillnaderna mellan könen är ett ihållande problem i EU och problemet är uppenbart inom ekonomins olika sektorer, även i mediebranschen, där lönegapet mellan könen är 17 %.

M.  Kvinnor möter fortfarande glastak i mediesektorn och har eventuellt inte lika möjligheter till befordran eller avancemang i yrkeslivet på grund av en rad olika faktorer, bl.a. förfaranden i en organisationskultur som ofta inte är förenliga med balansen mellan arbetsliv och privatliv och en konkurrensutsatt miljö, som präglas av stress, inflexibla tidsfrister och långa arbetstider. På grund av en underrepresentation i chefstjänster har kvinnor även mindre beslutsbefogenhet när man sätter nyhetsagendan.

N.  Medieorganisationerna kan fastställa sina egna strategier för jämställdhet i medlemsstaterna, vilket leder till ett brett spektrum av praxis i EU: från mycket övergripande politiska ramar som omfattar medieinnehåll och en jämn representation av män och kvinnor i beslutsfattande organ, till en fullständig frånvaro av en sådan politik.

O.  Forskning visar att endast 4 % av nyhetstäckningen motverkar stereotypa bilder. Kvinnor utgör endast 24 % av de människor vi hör eller läser om i nyheterna(16). Endast kring 37 % av alla artiklar som publicerats av nyhetskällor både online och offline har skrivits av kvinnor, och situationen har inte visat några utsikter till förbättring under de senaste tio åren(17). Kvinnor ombeds oftast ge en allmän åsikt (41 %) eller berätta om en personlig erfarenhet (38 %) och citeras sällan i egenskap av experter (endast 17 % av artiklarna). Forskning har också visat att mindre än en femtedel av experterna eller kommentatorerna är kvinnor (18 %)(18).

P.  Kvinnor är oproportionerligt underrepresenterade i nyhets- och informationsmedierna och ännu mindre synliga inom sport, politik, ekonomi och finanser, trots den stora mängden medieföretag i medlemsstaterna. I fråga om historiskt medieinnehåll, såsom biografiska dokumentärer, saknas kvinnor nästan helt.

Q.  Kvinnors likvärdiga deltagande med män i innehållsrapportering och som informationskällor är avgörande inte bara av representationsskäl, utan också med tanke på lika möjligheter och ett fullständigt erkännande av kvinnors expertis och kunskap. På grund av ekonomiska skäl och arbetsvillkor, däribland otrygga anställningar och yrkeserfarenhet, i kombination med ett allt snabbare informationsutbyte och affärsmässiga skäl finns det hinder för att bedriva en ansvarsfull strategi för jämställdhet inom det europeiska medielandskapet.

R.  Det finns kvinnor som arbetar på högsta professionella nivå i mediebranschen, bland annat erkända filmproducenter, journalister och reportrar som, trots att det presterar lika bra som män, är mer utsatta för könsrelaterat våld och diskriminering på arbetsplatsen och ges kanske inte lika stor uppskattning som deras manliga motparter.

S.  Kvinnor som är engagerade i sociala medier utsätts för ökande nivåer av trakasserier. Dessa trakasserier kan komma att tysta kvinnors röster och försvaga deras medverkan i samhället. Globalt samlade uppgifter visar att hälften av de mediearbetande kvinnorna har utsatts för sexuella övergrepp, en fjärdedel har utsatts för fysiska våldshandlingar och tre fjärdedelar har erfarenheter av hotelser, hot eller övergrepp(19). Det finns en ökad oro över nätvåld mot kvinnor och flickor och det uppskattas att var tionde kvinna i EU har upplevt någon form av nätvåld efter att ha fyllt 15 år. Det saknas uppgifter och forskning om nätvåld mot kvinnor och flickor på EU-nivå. Psykiska och sexuella trakasserier är kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Medierna och nationella och internationella tillsynsmyndigheter bör fastställa regler, bland annat sanktioner som ska tillämpas av medieorganisationerna, för att ta itu med dessa frågor.

T.  I synnerhet kvinnliga undersökande journalister utsätts ofta för våld och dödliga angrepp, såsom framgår av fallen med Veronica Guerin och Daphne Caruana Galizia.

U.  Enligt en undersökning av det europeiska audiovisuella nätverket för kvinnor, European Women’s Audiovisual Network (EWA)(20), är endast en film av fem i de sju europeiska länderna i undersökningen regisserad av en kvinna och största delen av finansieringen går till filmer som inte regisseras av kvinnor, trots att ungefär hälften av alla personer som utexamineras från filmskolor är kvinnor.

V.  Medieföretagen måste införa system för självreglering och uppförandekoder med förfaranderegler och kriterier för yrket och mediebevakningen för att skydda och främja jämställdhet mellan könen. Dessa system för självreglering och uppförandekoder måste utarbetas i samråd med industrins fackföreningar, och följa en klar jämställdhetspolitik.

Kvinnors närvaro i medierna

1.  Europaparlamentet betonar att trots att kvinnor på akademisk nivå utgör en betydande personalstyrka är de underrepresenterade i ledande positioner och toppositioner. Parlamentet anser att både offentliga och privata medietjänster har ansvar för att säkerställa jämställdhet mellan kvinnor och män och motarbeta all form av diskriminering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla politiska incitament för att minska hindren för kvinnors tillträde till ledande befattningar och chefspositioner i medieorganisationer.

2.  Europaparlamentet beklagar att andelen kvinnor i de offentliga medierna i EU i genomsnitt är låg, både i fråga om strategiska och operativa ledande positioner och styrelseplatser (läget 2017: 35,8 % av chefspositioner, 37,7 % av icke verkställande positioner och 33,3 % av styrelseledamöter)(21).

3.  Europaparlamentet erinrar om att EIGE, i samband med övervakningen av de viktiga områdena i handlingsplanen från Peking avseende kvinnor i medier, tagit fram följande indikatorer:

4.  Europaparlamentet påminner om att medan direktivet om audiovisuella medietjänster anger att målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre kan uppnås på unionsnivå, innehåller det inte några hänvisningar till lika representation i medieorganisationer.

5.  Europaparlamentet konstaterar att trots att kvinnor för närvarande är otillräckligt företrädda i dessa är det ändå mer sannolikt att kvinnor rekryteras eller befordras till högre positioner i offentliga medier än i privata medieorganisationer(22).

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och medieorganisationerna att stödja och utveckla stimulansåtgärder, t.ex. kvoter för lika representation av kvinnor och män i beslutsfattande positioner, och för en effektiv övervakning av att sådana insatser ges större uppmärksamhet i dessa organisationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka sina ansträngningar för att bryta dödläget kring direktivet om kvinnor i styrelser, som har varit fryst i rådet sedan 2013.

7.  Europaparlamentet noterar den långa tradition av att använda både frilansanställda och fast anställda som finns inom mediesektorn och dess fortsatta digitalisering, som har lett till minskade traditionella upplagor och reklamintäkter, vilket inverkar på den typ av anställningskontrakt som erbjuds i sektorn. Parlamentet påpekar dessutom att kvinnor är överrepresenterade i många atypiska anställningsformer på hela arbetsmarknaden. Parlamentet noterar att det ökande trycket på mediesektorn att bevara den ekonomiska bärkraften sannolikt kommer att leda till ett ökat antal sådana former av avtal.

8.  Europaparlamentet anser att stereotyper kan leda till en negativ social miljö för kvinnor och bidra till könsdiskriminering på arbetsplatsen. Parlamentet noterar vikten av en positiv social miljö för att hjälpa arbetstagarna att hantera höga nivåer av arbetsintensitet.

9.  Europaparlamentet påminner om att medieorganisationerna är fria att fastställa roller för sina anställda, både män och kvinnor, men uppmanar dem att göra detta med full respekt för personlig värdighet och professionell kvalitet. Parlamentet noterar i detta sammanhang oroat de fall där kvinnliga journalister har bedömts vara lämpligare för tv-journalistik på grund av deras upplevda attraktionskraft för publiken, och att de senare, när de blivit äldre, ersatts med yngre kolleger.

10.  Europaparlamentet fördömer den utbredda förekomsten av sexuella trakasserier och andra typer av övergrepp, särskilt i spel på internet och sociala medier, och uppmuntrar mediebolagen att skapa trygga miljöer som reagerar på alla fall av trakasserier. Parlamentet efterlyser därför olika åtgärder, bland annat informationskampanjer, interna regler om disciplinära åtgärder vid överträdelser och psykologiskt och/eller juridiskt stöd för dem som utsatts för sådana handlingar, för att stödja och bekämpa mobbning och sexuella trakasserier på arbetsplatsen och på nätet.

11.  Europaparlamentet fördömer kraftigt attackerna mot kvinnliga journalister som oförskräckt rapporterar om stora politiska frågor och brottsmål, och kräver att alla tänkbara ansträngningar görs för att säkerställa skydd och säkerhet för alla journalister.

12.  Europaparlamentet uppmanar offentliga och privata medieorganisationer att anta interna strategier om bland annat lika möjligheter och mångfald som inbegriper åtgärder mot trakasserier, om mammaledighet eller föräldraledighet, flexibla arbetsformer som stöder balansen mellan arbete och privatliv så att kvinnor och män får lika stor nytta av föräldraledighet och uppmuntra män att ta pappaledighet, säkerställa en rättvis fördelning av barnomsorg, samt mentor- och utbildningsprogram för ledningen samt distansarbete och flexibla arbetsvillkor för både kvinnor och män på frivillig basis utan att det påverkar karriärutvecklingen.

13.  Europaparlamentet uppmanar medierna att respektera kvinnors och mäns rätt att utnyttja föräldraledighet. Parlamentet erinrar om att en gravid kvinna inte får utsättas för någon form av diskriminering på grund av sitt tillstånd och att ingen kvinna får vägras anställning under förevändning av att hon kan besluta att bli gravid. Parlamentet uppmanar medieorganisationer och tillsynsmyndigheter att offentliggöra löneskillnaderna mellan kvinnor och män, att fastställa skyldigheter gällande lönetransparens och att tillämpa principen om lika lön för lika arbete med hjälp av bindande åtgärder.

14.  Europaparlamentet föreslår att medieorganisationer upprätta databaser för kvinnliga experter inom ett antal områden, särskilt sådana där kvinnor är underrepresenterade, i syfte att använda dem när så är lämpligt. Parlamentet uppmuntrar dessutom insamling av könsuppdelade uppgifter om alla möjliga medieinnehåll.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka kvinnors möjligheter att yttra sig och delta i beslutsfattande genom medier och ny kommunikationsteknik.

16.  Europaparlamentet anser att alla som arbetar inom media skulle gynnas av allmänt förbättrade villkor för kvinnor i arbetslivet. Parlamentet anser dock att denna förbättring inte har varit tillräcklig och att det kvarstår brister i jämställdheten. Parlamentet framhåller behovet av att medlemsstaterna och kommissionen främjar och säkerställer principen om lika lön i enlighet med artikel 157 i EUF-fördraget, inte minst genom att bekämpa löne- och pensionsklyftan mellan könen, minska osäkra anställningsförhållanden(23), säkerställa tillgången till överkomlig och högkvalitativ barnomsorg och bättre balans mellan yrkes- och privatliv samt garantera rätten till kollektivförhandlingar.

17.  Europaparlamentet upprepar att medierna skyndsamt måste omsätta politiken med lika lön för lika arbete i praktiken, inbegripet skyldigheter gällande lönetransparens, och göra det möjligt för kvinnor att utnyttja samma tillfällen till befordran och utbildning eller andra extra förmåner på samma villkor som män.

18.  Europaparlamentet noterar den positiva roll som kvinnoråd och jämställdhetsrepresentanter har på arbetsplatser. Parlamentet begär att jämställdhet främjas som en övergripande personalpolitik inom medierna. Parlamentet anser att för att uppnå jämställdhet för kvinnor på alla nivåer inom media, och särskilt på beslutsfattande nivåer, krävs en organisationskultur som kretsar kring den anställda och en jämställdhetsmedveten högsta ledningsgrupp. Parlamentet rekommenderar att de nationella tillsynsorganen och medieorganisationerna följer kommissionens rekommendation 2014/124/EU om stärkande av principen om lika lön för kvinnor och män(24), inför vägledning om rättvisa urvalsförfaranden, upprättar övergripande jämställdhetsstrategier som omfattar medieinnehåll och kvinnors avancemang i beslutsfattande organ samt upprättar interna förfaranden för att hantera trakasserier på arbetsplatsen. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att övervaka en korrekt tillämpning och efterlevnad av direktiv 2006/54/EG som inför omvänd bevisbörda vid könsdiskriminering.

Medieinnehåll och kvinnor

19.  Europaparlamentet betonar mediernas roll som en pådrivare för samhälleliga förändringar och dess inflytande över den allmänna opinionen, och uppmanar medlemsstaterna att främja innehåll om jämställdhetsfrågor i offentliga medier. Parlamentet påpekar att hittills har lagstiftningsåtgärder om sexism och stereotypa könsroller i medieinnehåll fallit under medlemsstaternas behörighet. Parlamentet erinrar om förbudet mot könsbaserad diskriminering i medier i direktivet om audiovisuella medietjänster. Parlamentet betonar dessutom att även om lagstiftningsåtgärder bör granskas med vederbörlig hänsyn till principen om yttrandefrihet, bör den redaktionella friheten under inga omständigheter åberopas för att främja eller rättfärdiga negativa bilder av kvinnor eller hbti-personer. För att säkerställa ovanstående rättigheter uppmanar parlamentet enträget medlemsstaterna att reglera tillgången till videospel med skadligt onlineinnehåll och till pornografi på internet.

20.  Europaparlamentet betonar att ekonomiska argument inte får användas som en ursäkt för att upprätthålla könsstereotyper i medieinnehållet.

21.  Europaparlamentet betonar att våldsamt och sexistiskt medieinnehåll påverkar kvinnor och deras deltagande i samhället negativt. Parlamentet uttrycker sin oro över vissa audiovisuella kommersiella meddelanden som har en psykologiskt eller fysiskt skadlig inverkan på tonåringar och ungdomar. Parlamentet uppmanar med kraft berörda parter och myndigheter att ta itu med reklam som indirekt uppmuntrar till ätstörningar såsom anorexi, och vidta andra åtgärder för att skydda särskilt utsatta personer, däribland flickor och unga kvinnor, mot detta slags innehåll.

22.  Europaparlamentet begär att medieinnehåll, inbegripet reklam, rörande familjeplanering, sexual- och reproduktionsrättigheter, mödra- och barnhälsovård och undervisning riktas till både män och kvinnor.

23.  Europaparlamentet betonar vikten av att främja mediekompetens och tillhandahålla alla berörda parter med jämställdhetsinriktade initiativ om medieutbildning i syfte att uppmuntra unga människor att utveckla förmågan att tänka kritiskt och hjälpa dem att identifiera och uttala sig mot sexistiska framställningar och diskriminering, könsbaserat våld, nätmobbning, hatpropaganda och våld på grund av en persons kön, könsidentitet, könsuttryck, sexuella läggning eller könskarakteristika. Parlamentet understryker behovet av förebyggande åtgärder, bl.a. kryptering och föräldrakontroll i syfte att säkerställa säkrare internetanvändning och digital kompetens och mediekompetens. Parlamentet uppmärksammar att stereotyper i reklam och andra medieprodukter har en potentiell inverkan på barns socialisering och följaktligen hur de uppfattar sig själva, sina familjemedlemmar och världen omkring dem. Reklam kan vara ett effektivt verktyg för att utmana stereotyper såsom könsstereotyper och fördomar mot hbti-personer. Därför vill parlamentet att man i högre grad fokuserar på yrkesutbildning och utbildning som ett sätt att bekämpa diskriminering och främja jämställdhet samt lika möjligheter för hbti-personer.

24.  Europaparlamentet rekommenderar att mjuka åtgärder, såsom jämställdhetsplaner eller jämställdhetsriktlinjer ska ges ännu mer utrymme i medieorganisationer och anser att dessa förfaranden ska fastställa standarder för en positiv framställning av kvinnor i reklam, nyheter, rapportering, produktion eller tv- och radiosändningar, och omfatta allt känsligt innehåll såsom skildring av makt och auktoritet, sakkunskap, beslutsfattande, sexualitet, våld, mångfald av roller och antisexistiskt språkbruk. Parlamentet uppmuntrar dessutom offentliga och privata medier att integrera jämställdhet i allt innehåll och anta jämställdhetsplaner för att återspegla den sociala mångfalden

25.  Europaparlamentet rekommenderar att det i föreskrifter som utfärdas av behöriga myndigheter för medie- och kommunikationsbranschen ska anges kriterier som säkerställer stereotypfria framställningar av kvinnor och flickor, och att de innefattar en möjlighet att ta bort eller dra in kränkande innehåll. Parlamentet rekommenderar ytterligare att specialiserade organisationer, såsom nationella jämställdhetsorgan och icke-statliga kvinnoorganisationer ska delta i övervakningen av tillämpningen av dessa föreskrifter.

26.  Europaparlamentet påpekar att medlemsstaterna med alla lämpliga medel ska se till att medierna, inbegripet onlinemedier och sociala medier, samt reklam är fria från all uppmaning till våld eller hat mot en person eller grupp av personer. Parlamentet betonar behovet av att samla in könsuppdelad data och bedriva forskning i samarbete med Europeiska jämställdhetsinstitutet i syfte att bemöta nätvåld, sexuella trakasserier på nätet, hot, sexistiska uttalanden och hatspråk mot kvinnor och flickor, inbegripet hbti-personer. Parlamentet betonar att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt utbildning om hur medier rapporterar om könsbaserat våld, inbegripet våld mot hbti-personer. Parlamentet föreslår att kontinuerlig utbildning om framställning av könen i medieinnehåll görs tillgänglig för yrkesverksamma inom mediebranschen, även för personer i ledande positioner. Parlamentet rekommenderar att jämställdhet ska återspeglas i utbildningsmodulerna i undervisningen på kurser i journalistik och kommunikation på grundutbildnings-och forskningsnivå.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att främja självreglering och samreglering i medierna genom uppförandekoder.

Exempel på god praxis

28.  Europaparlamentet noterar med intresse de olika exempel på god praxis som kan iakttas i medlemsstaterna, bland annat följande: mediekampanjer, speciallagstiftning, pris och negativa utmärkelser för stereotypisk och sexistisk reklam, databaser över kvinnliga experter, utbildning för yrkesverksamma inom branschen samt medieorganisationernas jämställdhetsplaner, uppförandekoder och strategier för lika möjligheter och mångfald och fastställande av minimitrösklar för vartdera könets representation i ledningsorganen för mediernas tillsynsmyndigheter.

29.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att stödja kampanjer såsom det belgiska verktyget Expertalia, den tjeckiska utmärkelsen ”Sexist Piggy” och det svenska initiativet #TackaNej. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att regelbundet genomföra informationskampanjer och medvetenhetandehöjande kampanjer om könsdiskriminerande innehåll i medierna och regelbundet rapportera om jämställdhetstrender i medierna. Parlamentet uppmanar kommissionen att öronmärka särskild finansiering för delprogram om kvinnors avancemang i mediebranschen och stödja medieorganisationer och medienätverk i att genomföra offentliga och sektorsspecifika informationskampanjer. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett EU-pris till studerande inom medieområdet för arbete som rör jämställdhet.

30.  Europaparlamentet uppmuntrar det civila samhällets organisationer att utarbeta kommunikationsstrategier, inte bara för traditionella medier utan också för onlinemedier, för att öka möjligheterna att påverka och övervaka mediernas verksamhet.

Ytterligare rekommendationer

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna i samarbete med jämställdhetsorganen att fullt ut genomföra den befintliga lagstiftningen om jämställdhet och uppmuntra tillsynsmyndigheterna att uppmärksamma kvinnors deltagande och avancemang inom mediesektorn samt icke-stereotypiskt medieinnehåll. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att genomföra regelbundna utvärderingar av ovanstående områden och att, om det inte ännu gjorts, utveckla lagstiftning som fokuserar på icke-stereotypiskt medieinnehåll. Parlamentet betonar medlemsstaternas roll när det gäller att bättre utnyttja befintliga resurser i medierna inom ramen för deras ansvar att fullgöra sin public service-uppgift och samtidigt återspegla ett könsbalanserat och demokratiskt samhälle.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra ytterligare undersökningar om andelen kvinnor i ledande positioner i medierna. Parlamentet berömmer Europeiska jämställdhetsinstitutet för dess arbete på detta område och uppmanar det att fortsätta att utveckla och övervaka relevanta indikatorer, bland annat, men inte enbart, om kvinnors deltagande i beslutsfattandet, deras arbetsvillkor och jämställdhet när det gäller medieinnehåll, och samtidigt utvidga uppmärksamheten till de nya sociala medieteknologierna för att utveckla metoder för att förebygga könsrelaterat våld och trakasserier i sociala medier.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja och främja kvinnoorganisationer som arbetar aktivt för att främja jämställdhet i medierna, inte minst organisationer som stöder kvinnor och flickor som fallit offer för könsrelaterat våld, diskriminering på flera grunder eller sexuella trakasserier.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra åtgärdsprogram som säkerställer kvinnors deltagande i utformningen och genomförandet av effektiva och ändamålsenliga policyer och program för jämställdhet inom medieorganisationer.

35.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta program för att stärka kvinnors färdigheter i ämnena naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, vilka är viktiga för karriärer inom mediesektorn med större fokus på teknik, t.ex. ljudtekniker och bild- och ljudtekniker. Parlamentet understryker vikten av yrkesutbildning när det gäller att bredda yrkesvalen och introducera kvinnor och män till icketraditionella karriärmöjligheter för att undanröja den horisontella och vertikala segregeringen.

o
o   o

36.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23. (2) EUT L 95, 15.4.2010, s. 1. (3) EGT C 296, 10.11.1995, s. 15. (4) EUT C 304, 6.10.1997, s. 60. (5) EUT C 295 E, 4.12.2009, s. 43. (6) EUT C 36, 29.1.2016, s. 18. (7) EUT C 66, 21.2.2018, s. 44.. (8) Antagna texter, P8_TA(2016)0338. (9) Antagna texter, P8_TA(2016)0360. (10) Antagna texter, P8_TA(2017)0260. (11) Antagna texter, P8_TA(2017)0290. (12) Antagna texter, P8_TA(2017)0364. (13) Antagna texter, P8_TA(2017)0417. (14) Gemensam datainsamling av UNESCO/OECD/Eurostat (UOE), tillgänglig på: http://eige.europa.eu/gender-statistics/dgs/indicator/ta_educ_part_grad__educ_uoe_grad02 (15) EIGE:s jämställdhetsindex 2017 (16) https://www.womenlobby.org/IMG/pdf/factsheet_women_and_media.pdf (17) Lenka Vochocová, FEMM-utskottets gemensamma offentliga utfrågning ”Jämställdhet inom mediesektorn i EU”, den 26 juni 2017, inspelningen kan ses på http://www.europarl.europa.eu/ep-live/en/committees/video?event=20170626-1500-COMMITTEE-FEMM (18) Projektet Global Media Monitoring Project, regional rapport för Europa (2015), tillgänglig på http://cdn.agilitycms.com/who-makes-the-news/Imported/reports_2015/regional/Europe.pdf (19) Internationella journalistfederationens (IFJ) kampanj mot könsbaserat våld på arbetsplatsen https://www.ifj-stop-gender-based-violence.org/ (20) Where are the women directors in European films? Gender equality report on female directors (2006-2013) with best practice and policy recommendations, http://www.ewawomen.com/en/research-.html (21) Gender equality in power and decision-making (Jämställdhet inom maktpositioner och beslutsfattande, 2016). Review of the Implementation of the Beijing Platform for Action in the EU Member States, 2017 (Källa: EIGE:s databas för jämställdhetsstatistik – Kvinnor och män i beslutsfattande ställningar). (22) Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE): Granskningen av genomförandet av handlingsplanen från Peking i EU:s medlemsstater: Women and the Media – Advancing gender equality in decision-making in media organisations (2013). (23) Se Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 om arbetsvillkor och osäkra anställningar. (24) EUT L 69, 8.3.2014, s. 112.