Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 3.5 och 21 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artiklarna 208–211 och 214 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete, som antogs vid högnivåmötet om biståndseffektivitet i Busan 2011 och förnyades vid högnivåmötet i Nairobi 2016,

–  med beaktande av FN:s tredje världskonferens för katastrofriskreducering, som hölls i Sendai (Japan) den 14–18 mars 2015,

–  med beaktande av FN:s resolution med titeln Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs vid FN:s toppmöte om hållbar utveckling i New York den 25 september 2015, och av de 17 mål för hållbar utveckling som ingår i den,

–  med beaktande av världstoppmötet om humanitära frågor som hölls den 23–24 maj 2016 i Istanbul, och överenskommelsen ”Grand Bargain” som nåddes av några av de största donatorerna och stödgivarna,

–  med beaktande av AVS–EU-partnerskapsavtalet(1) som undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000 och ändrades den 25 juni 2005 och den 22 juni 2010,

–  med beaktande av rådets beslut 2013/755/EU av den 25 november 2013 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen(2),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1257/96 av den 20 juni 1996 om humanitärt bistånd(3),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(4),

–  med beaktande av det interna avtalet mellan företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet, om finansiering av Europeiska unionens bistånd inom den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020 i enlighet med AVS–EU-partnerskapsavtalet och om tilldelning av ekonomiskt stöd till de utomeuropeiska länder och territorier på vilka den fjärde delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämplig (nedan kallat det interna avtalet),

–  med beaktande av rådets förordning (EU) 2015/322 av den 2 mars 2015 om genomförandet av elfte Europeiska utvecklingsfonden(5),

–  med beaktande av rådets förordning (EU) 2015/323 av den 2 mars 2015 med budgetförordning för elfte Europeiska utvecklingsfonden(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014–2020(7),

–  med beaktande av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd 2007(8),

–  med beaktande av det nya europeiska samförståndet om utveckling av den 7 juni 2017(9),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 juni 2017 om EU:s samarbete med det civila samhället på området yttre förbindelser,

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2016 om ökning av utvecklingssamarbetets effektivitet(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om EU:s förvaltningsfond för Afrika: konsekvenser för utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2016 om EU-rapporten om en konsekvent politik för utveckling 2015(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 oktober 2013 om lokala myndigheter och det civila samhället: Europas engagemang till stöd för en hållbar utveckling(13),

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 18/2014 om EuropeAids system för utvärdering och resultatinriktad övervakning,

–  med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet av den 15 december 2017 Halvtidsöversyn av de externa finansieringsinstrumenten (COM(2017)0720), och tillhörande arbetsdokument, Evaluation of the Development Cooperation Instrument (SWD(2017)0600) och Evaluation of the 11th European Development Fund (SWD(2017)0601),

–  med beaktande av den externa utvärderingen av elfte Europeiska utvecklingsfonden (slutrapport juni 2017), som beställts av kommissionen från en grupp externa uppdragstagare,

–  med beaktande av den externa utvärderingen av instrumentet för utvecklingssamarbete (slutrapport juni 2017), som beställts av kommissionen från en grupp externa uppdragstagare,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 februari 2018 med titeln En ny och modern flerårig budgetram för ett EU som effektivt genomför sina prioriteringar efter 2020 (COM(2018)0098),

–  med beaktande av Coherence report - Insights from the External Evaluation of the External Financing Instruments (Samlad rapport: lärdomar av de externa utvärderingarna av de externa finansieringsinstrumenten, slutrapport juni 2017), som beställts av kommissionen från en grupp externa uppdragstagare,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e i och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från budgetutskottet (A8-0118/2018), och av följande skäl:

A.  Sedan antagandet av de externa finansieringsinstrumenten har de politiska ramarna internationellt och på EU-nivå förändrats avsevärt i och med antagandet av viktiga instrument såsom Agenda 2030 för hållbar utveckling, Parisavtalet om klimatförändringar, Addis Abeba-handlingsplanen, en handlingsplan för Sendairamen för katastrofriskreducering 2015–2030 och agendan för mänskligheten. EU har spelat en viktig roll i förhandlingarna om dessa instrument.

B.  Lissabonfördraget, Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling, tillsammans med det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd, det nya europeiska samförståndet om utveckling samt Busan-principerna för effektivt utvecklingssamarbete bestämmer EU:s strategi för utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd. Dessutom har rådet antagit en global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik som bland annat rör utvecklingssamarbete.

C.  Enligt artikel 214 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd ska det humanitära biståndet tillhandahållas i enlighet med de humanitära principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende samt vägledas av en behovsbaserad strategi. Det humanitära biståndet får inte vara ett krishanteringsverktyg.

D.  Utvecklingspolitiken bör komplettera EU:s utrikespolitik och migrationshantering samtidigt som det säkerställs att utvecklingsfinansiering endast används för utvecklingsrelaterade mål och syften och inte för att täcka utgifter med anknytning till uppnåendet av vissa mål som t.ex. politik för gränskontroll eller migrationsbekämpning.

E.  Huvudsyftet med instrumentet för utvecklingssamarbete är att minska och, på lång sikt, utrota fattigdomen i utvecklingsländer som inte gynnas av finansiering inom ramen för Europeiska utvecklingsfonden (EUF), det europeiska grannskapsinstrumentet eller instrumentet för stöd inför anslutningen, att tillhandahålla tematiskt stöd till organisationer i det civila samhället och lokala myndigheter i partnerländer på området utvecklingsrelaterade globala allmänna nyttigheter och utmaningar, samt att stödja det strategiska partnerskapet mellan Afrika och EU. instrumentet för utvecklingssamarbete är det geografiska huvudinstrumentet på området utvecklingssamarbete i EU:s budget, med anslag på 19,6 miljarder EUR för perioden 2014–2020.

F.  Huvudsyftet med EUF är att minska och, på lång sikt, utrota fattigdomen i länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsregionen (AVS) och uppnå hållbar utveckling i de utomeuropeiska länderna och territorierna (ULT). EUF är EU:s främsta instrument för utvecklingssamarbete, med 30,5 miljarder EUR som anslagits till elfte EUF för perioden 2014–2020.

G.  Huvudsyftet med instrumentet för humanitärt bistånd är att tillhandahålla bistånd, hjälp och skydd till personer som drabbats av naturkatastrofer eller katastrofer som orsakats av människan och liknande nödsituationer, och lägger fokus vid de mest sårbara offren oavsett nationalitet, religion, kön, ålder, etniskt ursprung eller politisk hemvist, och i enlighet med verkliga behov, internationella humanitära principer och det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd.

H.  Instrumentet för humanitärt bistånd sträcker sig längre än kärnuppgiften, vilken är livräddningsinsatser, till att inbegripa hjälp till de som drabbats av mer långvariga kriser, kortvarigt arbete för återställande och återuppbyggnad, katastrofberedskap och hantering av följderna av demografiska förändringar.

I.  Effektivt utvecklingssamarbete kräver innovativa strategier som ger givarna möjlighet att agera snabbt när lokala situationer uppstår, samarbeta med lokala organisationer och stödja lokala företag och entreprenörer, i synnerhet i de fattigaste och mest instabila länderna. EU:s revisionssystem måste ge givarna flexibilitet att ta rimliga risker inom sådana projekt, vilket ökar EU:s förmåga att reagera snabbt och tillhandahålla effektivt bistånd.

J.  EU är en av världens största givare till utveckling och humanitärt bistånd. Genom detta stöd går EU i täten för insatserna att minska fattigdomen och främja globala och europeiska intressen och grundläggande värden.

K.  Toppmötet mellan Afrikanska unionen och EU som hölls i Abidjan den 29–30 november 2017 bekräftade viljan att upprätta ett verkligt, moderniserat, globaliserat och ambitiöst partnerskap som skapar de politiska och ekonomiska möjligheterna för verklig jämlikhet.

L.  Det har skett en exponentiell ökning av antalet avtal om utvecklingssamarbete som slutits med tredjeländer, inbegripet Kina, Ryssland, Turkiet, Brasilien och Indien.

M.  Återinförandet och utvidgningen av den så kallade munkavleregeln och nedskärningen av internationella medel till organisationer som tillhandahåller kvinnor och flickor tjänster rörande familjeplanering samt sexuell och reproduktiv hälsa och därmed sammanhängande rättigheter är väldigt oroande.

N.  Regeringarna i tredjeländer har verkliga förväntningar när det gäller snabba insatser, effektivitet och hantering av det akuta behovet av att bevara solida partnerskap för utvecklingssamarbete. Det föreligger ett behov av att utveckla öppna och produktiva ekonomier i partnerländer samtidigt som man beaktar nya omständigheter och nya ekonomiska aktörer på den internationella arenan.

O.  På grund av att Förenade kungariket inte kommer att delta efter 2020 kommer brexit att medföra en minskning av EU:s budget med mellan 12 % och 15 %.

P.  EUF:s och instrumentet för utvecklingssamarbetes utvärderingar bekräftar att det faktiskt är möjligt att använda de olika geografiska och tematiska instrumenten på ett sammanhängande sätt.

Q.  I utvärderingen av elfte EUF fastslås att det föreligger ett verkligt hot om att EUF kommer att tvingas till att följa dagordningar som distanserar EUF från dess huvudsyfte vilket är fattigdomsbekämpning, vilket är svårt att förena med EUF:s grundläggande värden och kompromissar med vad EUF gör bra, och att synpunkter (med vissa anmärkningsvärda undantag, som t.ex. i Stillahavsregionen) från regeringar och [organisationer i det civila samhället], samråd till trots, sällan har beaktats vid programplaneringsval och att programplaneringen för elfte EUF således använde sig av en top-down-strategi för att tillämpa koncentrationsprincipen men på bekostnad av Cotonouavtalets centrala princip om partnerskap.

R.  Enligt utvärderingen av elfte EUF hade i april 2017 närmare 500 miljoner EUR från EUF-reserven betalats ut till stöd för kommissionens generaldirektorat för europeiskt civilskydd och humanitära biståndsåtgärder (Echo), närmare 500 miljoner EUR hade anslagits till krisstöd till enskilda länder och 1,5 miljarder EUR hade betalats ut till Europeiska unionens förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika. EUF bidrar även till den nya Europeiska fonden för hållbar utveckling.

S.  I instrumentet för utvecklingssamarbetes utvärdering fastslås att instrumentet för utvecklingssamarbete fortsatt är relevant och ändamålsenligt, både när det antogs och i mitten av dess genomförande. Det ligger i stora drag i linje med nya policydokument (t.ex. det nya europeiska samförståndet om utveckling och Agenda 2030 för hållbar utveckling) även om genomförandet av vissa prioriteringar skulle kunna bli svårt i dess nuvarande format.

T.  När de externa finansieringsinstrumenten 2014–2020 antogs förespråkade parlamentet ett särskilt externt finansieringsinstrument avsatt för utvecklingssamarbete och efterlyste en avgränsning av utvecklingsfonderna om EUF skulle införlivas i budgeten.

U.  Med hänvisning till Europeiska unionens förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika fastslås i EUF:s utvärdering att i jämförelse med EUF:s standardprojekt väcker den förkortade tiden för förberedelser och godkännande, EU:s indirekta deltagande i projektgenomförandet och det faktum att dessa projekt härrör från EU:s prioriterade frågor snarare än som ett svar på (partnerländernas) långsiktiga målsättningar, frågor om den sannolika effektiviteten och hållbarheten hos EU:s projekt (inom ramen för förvaltningsfonden för nödåtgärder i Afrika) samt om EU:s förmåga att nära övervaka genomförandet av dessa.

V.  Det finansiella flödet från unionen till länder som gynnas av finansiella instrument för utveckling är lägre än de överföringar som görs privat av diasporan från dessa länder som bor i Europa.

W.  Trots att den fredsbevarande resursen för Afrika i åratal mottagit flera miljarder EUR av EUF, och trots kommissionens stora oro rörande dess finansiella förvaltning, ingick den inte i EUF:s utvärdering. Den fredsbevarande resursen för Afrika har inte utvärderats sedan 2011.

X.  Enligt deras respektive utvärderingar och kommissionens halvtidsöversyn av de externa finansieringsinstrumenten är det svårt att mäta den långsiktiga inverkan av att instrumentet för utvecklingssamarbete och EUF uppnår sina mål på grund av de svåra begränsningarna i fastställandet av lämpliga utvärderings- och övervakningssystem och i bedömningen av den roll som yttre faktorer spelar, och i spännvidden hos berörda länder och teman. Enligt utvärderarna mobiliserar blandfinansiering ytterligare resurser i endast 50 % av fallen.

Y.  Parlamentet har ställts inför väldigt korta tidsfrister för granskningen av förslag till genomförandeåtgärder. Dessa tidsfrister beaktar inte de parlamentariska verksamheternas egenskaper i tillräcklig utsträckning. Tidvis har detta försvårats av att parlamentet fick sig tillskickat förslag till genomförandeåtgärder efter att tidsfristen löpt ut eller innan lediga perioder, vilket begränsade dess förmåga ännu mer att på lämpligt sätt utöva sin kontroll.

Z.  EU har erkänt vikten av partnerskap med det civila samhällets organisationer på området yttre förbindelser. Detta inbegriper deltagande av organisationer i det civila samhället vid programplanering för och genomförande av de externa finansieringsinstrumenten.

Uppgifter och slutsatser från halvtidsöversynen av genomförandet av instrumentet för utvecklingssamarbete, EUF och instrumentet för humanitärt bistånd

Allmänna överväganden

1.  Europaparlamentet välkomnar att de utvärderingar som genomfördes av instrumentet för utvecklingssamarbete, EUF och instrumentet för humanitärt bistånd visar att dessa instruments mål var mycket relevanta för de politiska prioriteringarna vid den tidpunkt de utformades och i allmänhet är ändamålsenliga och anpassade till värderingarna i och målen för hållbar utveckling. Parlamentet påpekar att det årliga finansieringsunderskottet för att uppnå målen för hållbar utveckling är 200 miljarder US-dollar.

2.  Europaparlamentet noterar att vissa länder där geografiska program för EUF och instrumentet för utvecklingssamarbete verkar ha gjort framsteg inom fattigdomsbekämpning och mänsklig och ekonomisk utveckling under de senaste tio åren, medan situationen i andra länder fortfarande är kritisk.

3.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att instrumentet för utvecklingssamarbetes och EUF:s prioriteringar är anpassade till värderingarna i och målen för hållbar utveckling tack vare den avgörande roll som EU har spelat i antagandet av dessa och att detta faktum till stor del har underlättat för och förenklat halvtidsöversynen av dessa instrument.

4.  Europaparlamentet noterar att instrumentet för utvecklingssamarbete och EUF under de första årens genomförande har gjort det möjligt för EU att reagera på nya kriser och behov tack vare instrumentens omfattande mål. Parlamentet noterar dock att det ökande antalet kriser och uppkomsten av nya politiska prioriteringar har satt ekonomisk press på instrumentet för utvecklingssamarbete, EUF och instrumentet för humanitärt bistånd, ansträngt dessa instrument till bristningsgränsen och lett till beslutet att inrätta nya ad hoc-mekanismer som t.ex. förvaltningsfonder, som kringgärdas av allvarlig oro, nämligen över insyn, demokratisk ansvarsskyldighet och deras avskiljande från utvecklingsmålen. Parlamentet erinrar om den nyligen antagna Europeiska fonden för hållbar utveckling, som skapades för att ge en ytterligare hävstångseffekt.

5.  Europaparlamentet anser att den ökade inre samstämmigheten inom instrumentet för utvecklingssamarbete och EUF är tillfredsställande, i hög grad tack vare högkvalitativa bedömningar, harmoniserade beslutsprocesser och sektorsfokus.

6.  Europaparlamentet noterar att det finns fall där budgetstödet fortfarande kritiseras för dess brist på lämplighet och effektivitet när det i själva verket är en form av stöd som motsvarar ett modernt samarbetskoncept som passar väldigt väl in med äkta utvecklingspartnerskap, möjliggör partnerländernas egenansvar och har fördelen att vara flexibelt och effektivt. Parlamentet efterlyser därför att åtgärder vidtas för att förstärka det politiska och institutionella partnerskap som främjar beviljandet av budgetstöd, samtidigt som det insisterar på effektiv ekonomisk styrning och respekt för demokratiska värderingar. Parlamentet påpekar att politiken för utvecklingssamarbete måste genomföras så att man beaktar de önskemål som utformats av de länder och befolkningar som är i behov av den, och att man garanterar deras deltagande i beslutsprocessen och ser till att de tar sitt ansvar för en öppen och effektiv tillämpning av utvecklingssamarbetet.

7.  Europaparlamentet noterar att ett stort antal länder har blivit högre medelinkomstländer vilket har lett till att de har avancerat från bilateralt samarbete inom ramen för instrumentet för utvecklingssamarbete, eller erhåller minskade bilaterala samarbetsbidrag inom ramen för EUF, eftersom utvecklingsbistånd i kombination med framgångsrik nationell politik kan leda till positiva resultat. Parlamentet erinrar om att fattigdom och utveckling är flerdimensionellt och att det är otillräckligt att behålla BNP som unik indikator för utveckling. Parlamentet noterar även att eftersom flertalet av världens fattigaste människor bor i medelinkomstländer, där ojämlikhet kvarstår, skulle ett indragande av bistånd till medelinkomstländer på ett abrupt sätt kunna undergräva uppnåendet av målen för hållbar utveckling. Parlamentet insisterar därför på behovet av att fortsätta att stödja dessa länder i denna sköra etapp av deras väg mot ökad utveckling.

8.  Europaparlamentet understryker behovet av att säkerställa att utvecklingsbiståndet används i enlighet med dess ursprungliga syfte, med vederbörligt beaktande av principer för bistånd och utvecklingseffektivitet. Parlamentet upprepar att EU:s utvecklingsbistånd bör anpassas efter partnerländernas planer och behov.

9.  Europaparlamentet understryker att EU:s kortsiktiga inhemska intressen (rörande säkerhet eller migration) driver dess utvecklingsagenda och att principerna för bistånd och utvecklingseffektivitet bör respekteras fullt ut och tillämpas på alla former av utvecklingssamarbete.

10.  Europaparlamentet noterar att kommissionen har dragit slutsatsen att samstämmighet bland instrumenten skulle kunna förbättras genom integrering. Parlamentet betonar att ingen hänvisning gjorts till en sådan insikt i någon av de olika utvärderingarna.

11.  Europaparlamentet uttrycker oro över utvärderarnas resultat avseende avsaknaden av övervaknings- och utvärderingssystem, vilket gör det svårt att mäta resultaten. Parlamentet betonar å andra sidan de många positiva resultaten med anknytning till EU:s utvecklingspolitik av revisioner som utförts av revisionsrätten. Parlamentet erinrar de observationer som revisionsrätten gjort i sin särskilda rapport nr 18/2014 om EuropeAids system för utvärdering och resultatinriktad övervakning. Parlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja detta tillfälle till att ytterligare förbättra sitt ramsystem för resultat i enlighet med de rekommendationer som lämnats av revisionsrätten.

12.  Europaparlamentet är förvånat över skillnaden mellan resultaten av utvärderingen och de slutsatser som kommissionen drog i sin halvtidsöversyn. Parlamentet beklagar att det allvarliga problemet med instrumentens avsaknad av partnerskap och risken med att flytta fokus från fattigdomsbekämpning inte tas upp över huvud taget i kommissionens slutsatser trots att detta är en central del av utvärderingen.

13.  Europaparlamentet uttrycker oro över bristen på eller den begränsade karaktären hos de tillgängliga uppgifterna. Parlamentet noterar att frånvaron av ett övervaknings- och utvärderingssystem utöver millennieutvecklingsmålen och målen för hållbar utveckling gör det omöjligt att på ett precist sätt mäta förändringar, exempelvis med avseende på instrumentets flexibilitet eller enhetlighet med andra instrument.

14.  Europaparlamentet noterar dessutom att frånvaron av ett kapitel om finansiering som uttryckligen utformats för att uppmuntra till politisk debatt, med särskild hänvisning till stöd till politiska partier, inte bidrar till att uppnå mål för hållbar utveckling.

15.  Europaparlamentet efterlyser förbättringar av rapporteringen genom automatisk framtagning av statistik och indikatorer.

16.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte tagit tillvara på den möjlighet som halvtidsöversynen ger att anpassa sin politik till de krav som fastställs i det nya europeiska samförståndet om utveckling om stöd till småskaligt och hållbart agroekologiskt jordbruk. Parlamentet noterar att de föreslagna åtgärderna tvärtom inbegriper ännu mer stöd till storskaligt jordbruk och storskaliga jordbruksföretag.

Instrumentet för utvecklingssamarbete

17.  Europaparlamentet betonar att betydelsen av instrumentet för utvecklingssamarbete framför allt ligger i dess flexibilitet att kunna reagera på oförutsedda händelser såsom valet av programplanerings- och genomförandemetoder och i omfördelning av anslagen inom och mellan instrumenten och användningen av reservfonder. Parlamentet understryker att flexibiliteten inom den fleråriga programplaneringen även har gjort det möjligt att anpassa programplaneringsperiodens längd till situationen på plats, att snabbt omfördela finansieringen i händelse av stora förändringar samt att vidta särskilda åtgärder.

18.  Europaparlamentet välkomnar att den strategiska relevansen av det tematiska programmet i instrumentet för utvecklingssamarbete understryks i utvärderingarna, särskilt dess kapacitet att främja globala åtgärder avseende allmänna nyttigheter.

19.  Europaparlamentet noterar att den förenkling, harmonisering och de breddade genomförandeformer som införts i förordning (EU) nr 236/2014 om fastställande av gemensamma bestämmelser och förfaranden för genomförandet av unionens instrument för finansiering av yttre åtgärder, och som har gjort instrumentet för utvecklingssamarbete effektivare, är tillfredsställande. Parlamentet betonar att förordning (EU) nr 233/2014 om upprättandet av finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete inte innehåller några utförliga uppgifter om ett övervaknings- och utvärderingssystem för mätning av instrumentets resultat. Parlamentet uttrycker extrem oro över att genomförandet av förfaranden, varav några härstammar från budgetförordningen, fortfarande uppfattas som långdraget och betungande, vilket undergräver förtroendet för EU och ökar attraktiviteten för strategier som genomförts av vissa länder som betraktas som mycket mindre beroende av formaliteter och villkor. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om att några av dessa förfaranden härstammar från budgetförordningen och inte från de externa finansieringsinstrumenten, medan andra krav baseras på tillämpningen av grundläggande principer för utvecklingssamarbete, som t.ex. partnerskap och ägarskap.

20.  Europaparlamentet noterar att kommissionens arbetsdokument visar att de belopp som utbetalas är relativt låga i jämförelse med anslagna belopp. Parlamentet betonar att detta är ett stort problem när det gäller ”konkurrens” om utvecklingsbistånd. Parlamentet efterlyser därför bättre kommunikation om finansieringsalternativ för att säkerställa att EU:s partner är informerade. Parlamentet efterlyser att utbildning om hur man sammanställer EU-ärenden ska hållas för lokala intressenter, inbegripet offentliganställda, för att säkerställa att de har de bästa förutsättningarna att uppfylla kriterierna och därmed ökar deras chanser att lämna in framgångsrika projektansökningar. Parlamentet noterar att sådan utbildning även skulle kunna inriktas mot att förbättra svaren på infordringar från andra internationella organisationer.

21.  Europaparlamentet ser med oro på att halvtidsutvärderingen av instrumentet för utvecklingssamarbetet pekar mot en uppfattat bristande överensstämmelse med kravet att fördela minst 20 % av stödet via instrumentet för utvecklingssamarbete till sådana grundläggande sociala tjänster som hälso- och sjukvård samt till högstadie- och gymnasieutbildning och andra sociala tjänster, när dessa behov är grundläggande för dessa länders utveckling. Parlamentet ser även med oro på det otillräckliga stöd som ges till nationella hälso- och sjukvårdssystem samt på avsaknaden av uppgifter om de resultat som uppnåtts med avseende på finansiering av utbildning. Parlamentet upprepar åtagandet som gjordes inom ramen för det nya europeiska samförståndet om utveckling att anslå åtminstone 20 % av EU:s offentliga utvecklingsbistånd (ODA) till social delaktighet och mänsklig utveckling.

22.  Europaparlamentet anser att målen och resultaten för det tematiska programmet för civilsamhällets organisationer och lokala myndigheter är tillfredsställande och att det ska behållas i kommande instrument. Parlamentet är emellertid djupt oroat över det krympande utrymmet för civilsamhällets organisationer och lokala myndigheter i programmens programplanerings- och genomförandefaser och efterlyser en förstärkt roll för dessa organ, inbegripet i egenskap av tjänsteleverantörer, samt mer skräddarsydda metoder för samarbete och en mer strategisk approach. Parlamentet understryker att dessa länders utveckling endast kan uppnås fullt ut genom samarbete med legitima lokala myndigheter.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra politik som uppmuntrar den afrikanska diasporan att delta i egenskap av viktiga utvecklingsaktörer.

EUF

24.  Europaparlamentet noterar att EUF har spelat en betydande roll för att utrota fattigdom och att uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet noterar dock att tecknen på framsteg är svagare på regional nivå och att EUF inte konsekvent har skapat starka synergier och enhetlighet mellan sina nationella, regionala och AVS-interna samarbetsprogram.

25.  Europaparlamentet beklagar att halvtidsöversynen inte omfattade den fredsbevarande resursen för Afrika, som inte har utvärderats ordentligt på åratal. Parlamentet anser att evidensbaserat beslutsfattande är av största vikt i en tid där mer och mer politisk tonvikt läggs på sambandet mellan säkerhet och utveckling.

26.  Europaparlamentet välkomnar att EUF har visat sig vara ändamålsenligt i en snabbföränderlig miljö tack vare en reducerad planeringscykel, effektiviserade förfaranden och förbättrad budgetförvaltning. Parlamentet noterar dock att den fortfarande inte har anpassats helt till ett nytt sammanhang och att förfarandena fortsätter att vara en aning stela och betungande.

27.  Europaparlamentet noterar att de mycket olika behoven och karaktärerna hos grupperna av AVS-länder och utomeuropeiska länder och territorier som omfattas av EUF väcker frågor om den enhetliga modell som är kännetecknande för valet av förfaranden och metoder och ytterst om det territoriella tillämpningsområdet för EUF. Parlamentet erinrar om behovet av ett nytt och verkligt partnerskap mellan likar, med huvudfokus på de mänskliga rättigheterna.

28.  Europaparlamentet noterar att EUF har haft svårt att hantera ett ökande antal politiska krav, såsom säkerhet och migration, vilket är svårt att förena med EUF:s grundläggande värden och principerna för EU:s utvecklings- och samarbetspolitik, nämligen fattigdomsutrotning.

Instrumentet för humanitärt bistånd

29.  Europaparlamentet anser att det är tillfredsställande att instrumentet för humanitärt bistånd har nått sitt mål att tillhandahålla bistånd i nödsituationer på grundval av full respekt för internationell rätt, samtidigt som det säkerställs att humanitärt bistånd inte används i politiska syften och att principerna om humanitet, opartiskhet, neutralitet och oberoende respekteras.

30.  Europaparlamentet noterar att antalet humanitära kriser och katastrofer som instrumentet för humanitärt bistånd hanterar har ökat avsevärt under de senaste åren, vilket har lett till att reserven för katastrofbistånd har utnyttjats fullt ut och ytterligare medel behöver användas, och att det inte är troligt att denna situation kommer att förbättras på kort till medellång sikt med tanke på det ökande antalet krissituationer som drabbar många områden över hela världen. Parlamentet noterar att detta tyder på att reserven för katastrofbistånd behöver utökas väsentligt och att alla tillgängliga resurser behöver användas på ett snabbare och mer flexibelt sätt.

31.  Europaparlamentet anser att människor och samhällen även i fortsättningen bör vara de centrala målen och parterna i instrumentet för humanitärt bistånd och att en flexibel, samordnad och kontextspecifik strategi som beaktar åsikter från lokala förvaltningar och myndigheter samt lokala samhällen, religiösa utvecklingsorienterade organisationer och civilsamhällets aktörer bör antas under alla omständigheter. Parlamentet understryker att många av dessa organisationer, inbegripet diasporaorganisationer som är baserade i Europa, utför värdefullt arbete i flera kritiska områden och kan skänka mervärde till det humanitära biståndet.

32.  Europaparlamentet erinrar om att osäkra aborter, enligt Världshälsoorganisationen, är en av de fem främsta orsakerna till mödradödlighet. Parlamentet erinrar om den internationellt erkända rätten till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter för offer för sexuellt våld och människor i konflikter.

Rekommendationer för den återstående genomförandeperioden

33.  Europaparlamentet betonar att instrumentet för utvecklingssamarbete, EUF och instrumentet för humanitärt bistånd bör genomföras mot bakgrund av de nya politiska ramarna internationellt och på EU-nivå, såsom Agenda 2030 för hållbar utveckling, Parisavtalet om klimatförändringar, Addis Abeba-handlingsplanen och agendan för mänskligheten.

34.  Europaparlamentet erinrar om att målen för hållbar utveckling måste uppnås världen över genom gemensamma insatser av och partnerskap mellan alla internationella aktörer, inbegripet utvecklingsländer och utvecklade länder samt internationella organisationer. Parlamentet betonar att detta, på EU-nivå, kräver inre och yttre politik som utformas och genomförs på ett gemensamt, enhetligt och samordnat sätt, i enlighet med principerna för konsekvent politik för utveckling. Europaparlamentet anser att konsekvent politik för utveckling måste vara en central faktor i utformningen och genomförandet av de externa finansieringsinstrumenten och vid antagandet av övriga politikområden och instrument i EU på grund av sambandet mellan EU:s interna och externa politikområden. Parlamentet anser dock att den övergripande enhetligheten mellan instrument bör förbättras ytterligare, i synnerhet genom att förbättra enhetligheten och samordningen mellan geografiska och tematiska program och genom att åstadkomma ökad samordning och komplementaritet med annan EU-politik.

35.  Europaparlamentet ser med oro på att högre medelinkomstländer har avancerat från EUF och att instrumentet för utvecklingssamarbete kan stå inför ett finansieringsunderskott som försätter dem i en sårbar situation. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga konsekvenserna, att överväga åtgärder för att förhindra negativa effekter och att underlätta för högre medelinkomstländers tillgång till externa finansieringsinstrument som anpassats särskilt efter deras behov, i särskilt syfte att trappa upp ansträngningarna för att förbättra god samhällsstyrning genom att bekämpa korruption, skattebedrägeri och strafflöshet, säkerställa respekt för rättsstatsprincipen och hålla fria och rättvisa val, säkerställa lika tillgång till rättslig prövning samt åtgärda institutionella svagheter. Parlamentet välkomnar det arbete som utförts av EUROsociAL på detta område. Parlamentet betonar dock behovet av att prioritera tilldelningen av bidrag till de minst utvecklade länderna som riskerar instabilitet, står inför betydande strukturella hinder för hållbar utveckling och därför är starkt beroende av internationell offentlig finansiering.

36.  Europaparlamentet anser att de externa finansieringsinstrumenten bör fortsätta att direkt stödja både EU och lokala organisationer i det civila samhället, lokalsamhällen, lokala och regionala förvaltningar och lokala myndigheter i partnerländer och deras partnerskap med europeiska lokala och regionala förvaltningar, och systematiskt underlätta för deras aktiva deltagande i dialoger med flera intressenter om EU:s politik och om alla programplaneringsförfaranden som omfattar alla instrument. Parlamentet anser dessutom att EU bör främja rollen för civilsamhällets organisationer som övervakningsorgan både inom och utanför EU samt stödja decentraliseringsreformer i partnerländer. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens avsikt att fördjupa och konsolidera pågående arbete med att bygga upp partnerskap och skapa dialog med det civila samhället som arbetar med utveckling och att förstärka deltagandet i dialoger och involvering av nätverk av organisationer i det civila samhället inom EU:s beslutsfattande och processer. Parlamentet erinrar om att EU bör stödja befästandet av demokratin genom att fastställa mekanismer till stöd för verksamheterna som bedrivs av organisationer i tredjeländer, för att på så vis bidra till stabilisering och förbättring av institutionella standarder för förvaltning av kollektiva nyttigheter.

37.  Europaparlamentet bekräftar sin beslutsamhet att övervaka fullgörandet av EU:s åtaganden att tillhandahålla fortsatt stöd till mänsklig utveckling för att förbättra människors liv i linje med målen för hållbar utveckling. Parlamentet anser, när det gäller instrumentet för utvecklingssamarbete, att detta resulterar i behovet att anslå minst 20 % av stödet till grundläggande sociala tjänster, med fokus på hälso- och sjukvård och utbildning, samt till högstadie- och gymnasieutbildning. Parlamentet uttrycker därför oro över att kommissionen, i en tid när tvivel råder över uppnåendet av 20 %-målet när det gäller mänsklig utveckling, flyttar medel från mänsklig utveckling till investeringar.

38.  Europaparlamentet efterlyser strikt tillämpning av villkoren som gör det möjligt att använda budgetstöd på ett effektivt sätt och en mer systematisk övervakning av denna stödform i partnerländer för att öka ansvarsskyldigheten, öppenheten och biståndets effektivitet samt anpassning av budgetstödet till dess mål.

39.  Europaparlamentet varnar för missbruk av förvaltningsfonder, som hotar de särskilda egenskaperna hos EU:s politik för samarbetsutveckling. Parlamentet insisterar på att de endast bör användas när deras mervärde i jämförelse med andra stödformer garanteras, i synnerhet i nödsituationer, och att användningen av dem alltid bör ligga helt i linje med principerna om biståndseffektivitet och utvecklingspolitikens huvudmål: fattigdomsutrotning. Parlamentet ser med oro på att bidragen från medlemsstaterna och andra givare till förvaltningsfonder inte har uppfyllt förväntningarna med negativa konsekvenser för deras effektivitet. Parlamentet erinrar om behovet av parlamentarisk granskning av dessa fonder. Parlamentet uttrycker djup oro över resultaten av EUF:s utvärdering av effektiviteten hos Europeiska unionens förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika.

40.  Europaparlamentet erinrar om att kommissionen bör säkerställa öppenhet när förvaltningsfonder används, bl.a. genom att förse parlamentet med regelbundna informationsuppdateringar och säkerställa dess korrekta deltagande i relevanta styrningsstrukturer, i enlighet med tillämplig EU-lagstiftning. Parlamentet erinrar vidare om att förvaltningsfonder måste tillämpa samtliga principer för utvecklingseffektivitet, bör vara samstämmiga med långsiktiga utvecklingsprioriteringar, principer och värderingar, landsstrategier på nationell nivå och på EU-nivå samt andra relevanta instrument och program, och att en övervakningsrapport som bedömer denna anpassning bör offentliggöras två gånger om året. Parlamentet erinrar, för detta ändamål, om att syftet med Europeiska unionens förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika är att ta itu med grundorsakerna till migration genom att främja motståndskraft, ekonomiska möjligheter, lika möjligheter, säkerhet och utveckling.

41.  Europaparlamentet erinrar om att budgeten för EU:s yttre åtgärder konstant har utnyttjats och förstärkts, vilket har förbrukat samtliga tillgängliga marginaler för att hantera det ökade antalet kriser. Parlamentet anser att de externa finansieringsinstrumenten, mot bakgrund av flera kriser och osäkerhet, behöver ha tillräcklig flexibilitet för att snabbt kunna anpassas till nya prioriteringar och oförutsedda händelser, och snabbt kunna omsättas i praktiska åtgärder. Parlamentet rekommenderar därför en smart användning av de externa finansieringsinstrumentens reserv eller de outnyttjade medlen, mer flexibilitet i den fleråriga programplaneringen, en lämplig kombination av finansieringsmodeller och förenklingar på genomförandenivån. Parlamentet betonar dock att ökad flexibilitet inte bör åstadkommas på bekostnad av biståndets effektivitet och förutsägbarhet, långsiktiga geografiska och tematiska prioriteringar, eller åtaganden att upprätthålla reformer i partnerländer.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra instrumentet för humanitärt bistånd på ett sätt som är förenligt med de humanitära principerna, de åtaganden som ingåtts i Grand Bargain vid världstoppmötet om humanitära frågor samt med slutsatserna i Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 15/2016(14). Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen att öka öppenheten i den strategiska programplaneringen och urvalsförfarandet för finansiering, ägna tillbörlig uppmärksamhet åt åtgärdernas kostnadseffektivitet, utan att äventyra målen för humanitärt bistånd och viljan att hjälpa de som är mest sårbara och samtidigt bibehålla kapaciteten att upprätthålla de humanitära kraven genom att nå ut till de som är mest sårbara och verka där behoven är mest trängande, förbättra övervakningen under genomförandet, fördela mer medel till nationella och lokala mottagare, minska byråkratin genom harmoniserade rapporteringskrav, och fatta beslut i ett flerårigt perspektiv om strategi, programplanering och finansiering för att säkerställa större förutsebarhet, flexibilitet, snabbhet och kontinuitet i humanitära insatser.

43.  Europaparlamentet insisterar på att humanitärt bistånd bör fortsätta att tilldelas befolkningsgrupper i krisområden och att humanitära aktörer bör ha fri tillgång till de drabbade i konfliktområden och instabila länder så att de kan bedriva sina verksamheter.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att instrumentet för humanitärt bistånd, tillsammans med och som komplement till instrumentet för utvecklingssamarbete och EUF samt mot bakgrund av sambandet mellan utveckling och det humanitära, förutom omedelbara insatser vid humanitära kriser bygger upp motståndskraft mot framtida kriser genom att främja strategier och strukturer för tidig varning och förebyggande, erbjuder mer långsiktiga utvecklingsfördelar i enlighet med behovet av att koppla samman katastrofbistånd, återuppbyggnad och utveckling, och behåller fokus på glömda kriser med full respekt för principen om att inte lämna någon på efterkälken.

45.  Europaparlamentet noterar att komplementaritet mellan utvecklingsinstrument och instrumentet för humanitärt bistånd måste förbättras, i synnerhet i sammanhanget för sambandet mellan utveckling och det humanitära, den nya strategin för resiliens och EU:s åtagande för katastrofriskreducering och katastrofberedskap, utan att undergräva deras respektive mål och mandat.

46.  Europaparlamentet erinrar om att utveckling kompletterar det humanitära biståndet i syfte att förhindra chocker och kriser.

47.  Europaparlamentet anser att det humanitära biståndets särskilda karaktär måste erkännas i EU:s budget, vilket innebär att reserven för katastrofbistånd måste säkerställas som ett flexibelt instrument för att reagera på nya kriser med tillräckliga medel.

48.  Europaparlamentet anser att EU:s delegationer i högre utsträckning bör delta i val som görs avseende programplanering för utvecklingssamarbete inom de olika externa finansieringsinstrument de förvaltar. Parlamentet anser att detta även skulle möjliggöra förbättrad komplementaritet och förbättrade synergier, samt ökad anpassning till behov och partnerländers ägarskap.

49.  Europaparlamentet insisterar på tillräcklig bemanning vid kommissionens och Europeiska utrikestjänstens huvudkontor och i EU:s delegationer, både i fråga om antal och expertis på området för utveckling och humanitärt bistånd.

50.  Europaparlamentet uttrycker missnöje över den väldigt korta tidsfristen för parlamentets granskning av förslagen till genomförandeåtgärder inom ramen för instrumentet för utvecklingssamarbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att justera arbetsordningen för kommittén för instrumentet för utvecklingssamarbete och kommittén för humanitärt bistånd senast i december 2018 så att parlamentet och rådet får mer tid att utöva sina kontroller på lämpligt sätt.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att öka och förbättra givarsamordningen genom gemensam programplanering och gemensamt genomförande med andra medlemsstater och givare, anpassat till partnerländernas nationella utvecklingsprogram, under ledarskap och samordnat av EU:s delegationer.

52.  Europaparlamentet efterlyser att parlamentet ökar sin politiska granskning av programplaneringsdokumenten för elfte EUF som ett sätt att öka öppenheten och ansvarsskyldigheten.

Rekommendationer för utformningen av instrumentet för utvecklingssamarbete och EUF efter 2020 och för det framtida genomförandet av instrumentet för humanitärt bistånd

53.  Europaparlamentet erinrar om att autonomin hos EU:s politik för utveckling och humanitärt bistånd som bygger på särskilda rättsliga grunder enligt EU-fördragen och där särskilda värden och mål fastställs, inte bör underordnas EU:s geopolitiska strategi, och alltid bör anpassas efter principerna om utvecklingseffektivitet och, för det humanitära biståndet, principerna om humanitet, opartiskhet, neutralitet och oberoende.

54.  Europaparlamentet betonar att det är absolut nödvändigt att bibehålla separata instrument för utveckling och humanitärt bistånd som respekterar viktiga utvecklingsprinciper mot bakgrund av resultaten av EUF:s och instrumentet för utvecklingssamarbetes utvärderingar avseende avsaknaden av partnerskap och hotet mot det centrala målet fattigdomsbekämpning inom den nya ramen för skiftande politiska prioriteringar.

55.  Europaparlamentet påminner om att EUF, instrumentet för utvecklingssamarbete och instrumentet för humanitärt bistånd kännetecknas av ett positivt budgetgenomförande och är viktiga för att visa internationell solidaritet, samtidigt som de bidrar till EU:s trovärdighet på den internationella arenan. Parlamentet anser att, oberoende av eventuella strukturförändringar eller sammanslagningar med avseende på dessa instrument, inbegripet det eventuella införlivandet av EUF i budgeten, de sammanlagda anslagen för nästa fleråriga budgetram bör utökas, samtidigt som ODA-kriterierna inte får urholkas, och att den framtida uppbyggnaden av de externa finansieringsinstrumenten bör omfatta en mer insynsvänlig integrering av förvaltningsfonder och instrument som vägleds av de centrala principerna om demokratiskt ansvarstagande och utvecklingseffektivitet samt en eventuell fortsättning av den externa investeringsplanen, utgående från en utvärdering som visar dess utvecklingsmässiga mervärde och inverkan på de mänskliga rättigheterna samt den sociala och miljörelaterade inverkan.

56.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och Europeiska investeringsbanken att sluta ett interinstitutionellt avtal med parlamentet om öppenhet, ansvarsskyldighet och parlamentarisk granskning på grundval av de politiska principer som fastställs i det nya europeiska samförståndet om utveckling, med tanke på de förändrade stödformerna från direkta bidrag till förvaltningsfonder och blandad finansiering, inbegripet genom Europeiska fonden för hållbar utveckling.

57.  Europaparlamentet betonar den positiva bild som det internationella samfundet har av EU som en global samarbetsaktör, som likväl riskerar att fläckas av byråkrati och förseningar. Parlamentet anser att detta bidrar till EU:s mjuka makt i internationella förbindelser vilket kräver en stark och oberoende utvecklingspolitik efter 2020 med differentierade utvecklingsinstrument.

58.  Europaparlamentet betonar att minskningen och, på lång sikt, utrotningen av fattigdom tillsammans med genomförande av målen för hållbar utveckling och Parisavtalet och skydd av de globala gemensamma tillgångarna bör utgöra huvudmålen för EU:s utvecklingspolitik och för dess utvecklingsinstrument med särskild uppmärksamhet på de som är i störst fara.

59.  Europaparlamentet betonar att utformningen av instrumentet för utvecklingssamarbete och EUF och genomförandet av instrumentet för humanitärt bistånd efter 2020 måste anpassas till EU:s internationella åtaganden, inbegripet Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling, Parisavtalet, och EU:s politiska ram, inbegripet det nya Europeiska samförståndet om utveckling, den nya globala strategin för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik och det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd.

60.  Europaparlamentet anser att utformningen av de nya externa finansieringsinstrumenten bör beakta den bevisat goda funktionen hos de nuvarande externa finansieringsinstrumenten, rätten till ODA och behovet av att leva upp till målen för hållbar utveckling.

61.  Europaparlamentet anser att Agenda 2030 för hållbar utveckling och den globala dimensionen hos många mål för hållbar utveckling kräver ett nytt politiskt förhållningssätt varigenom alla politiska aktörer, från såväl utvecklingsländer som utvecklade länder, måste arbeta för att uppnå målen för hållbar utveckling genom enhetlig och samordnad inre och yttre politik, och anser att de nya externa finansieringsinstrumenten efter 2020 och det nya Europeiska samförståndet om utveckling kommer att vara avgörande för detta.

62.  Europaparlamentet är övertygat om vikten av att främja en strategi för utveckling som grundar sig på mänskliga rättigheter och principer, och därigenom bidrar till demokratiska principer, grundläggande värderingar och mänskliga rättigheter världen över. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att på lämpligt sätt kombinera stöd inom ramen för de externa finansieringsinstrumenten och politisk dialog, både bilateralt och inom ramen för regionala och globala organisationer, i syfte att främja dessa principer, värderingar och rättigheter.

63.  Europaparlamentet anser det vara synnerligen viktigt att på ett övergripande och sektorsövergripande sätt inkludera miljöskydd och de möjligheter som miljöpolitiken erbjuder inom all utvecklingspolitik. Parlamentet beklagar de otillräckliga framsteg som gjorts när det gäller integreringen av demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Parlamentet kräver också att åtagandena i Parisavtalet till fullo återspeglas i framtida instrument och program, åtföljda av lämplig övervakning, och anser därför att kampen mot klimatförändringarna bör spela en allt viktigare roll inom ramen för utvecklingssamarbetet.

64.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att genomföra en genomgång av tillvaratagna erfarenheter i syfte att fastställa bristerna i, och förbättra, samordningen av EU:s externa finansieringsinstrument med andra internationella institutioners finansieringsinstrument för att på så vis skapa synergier och maximera finansieringsinstrumentens inverkan i utvecklingsländer.

65.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att öka de nuvarande nivåerna på EU:s offentliga utvecklingsbistånd i den framtida utformningen av de externa finansieringsinstrumenten efter 2020 och att utveckla en tydlig tidslinje för att göra det möjligt för EU att leva upp till sitt kollektiva åtagande att ge 0,7 % av sitt BNI till offentligt utvecklingsstöd och anslå 0,2 % av offentligt utvecklingsstöd/BNI till de minst utvecklade länderna. Parlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens nyliga meddelande om den nya fleråriga budgetramen. Parlamentet påminner medlemsstaterna om behovet av att respektera deras åtagande att bidra med 0,7 % av sitt BNI i ODA. Parlamentet erinrar om behovet av att genomföra rekommendationerna som lämnats av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utvecklings kommitté för utvecklingsbistånd om att nå en genomsnittlig gåvoandel på 86 % av det totala ODA.

66.  Europaparlamentet anser att det, utan att det påverkar ökad flexibilitet och/eller ökade reserver, i utformningen av externa finansieringsinstrument efter 2020 även fortsättningsvis bör fastställas en blandning av både geografiska och tematiska fleråriga program som möjliggör utvecklingsinsatser av olika omfattning. Parlamentet anser att stöd till det regionala samarbetet och integreringen av partnerländer är en viktig faktor som krävs för att utrota fattigdom och främja långsiktigt hållbar utveckling.

67.  Europaparlamentet betonar att EU:s externa utvecklingsinsatser måste bygga på en lämplig, väl avvägd kombination av flexibilitet och förutsägbarhet för utvecklingsbiståndet, på grundval av tillräcklig finansiering. Parlamentet erkänner samtidigt att förutsägbarhet för utvecklingsbiståndet bland annat kan uppnås genom välfungerande och upprättade system för tidig varning, främst i de mest sårbara och minst motståndskraftiga länderna.

68.  Europaparlamentet anser att överföringen av medel mellan målen och för ändrade prioriteringar inom ett instrument endast bör förekomma på grundval av verkliga behov i partnerländer utan att göra avkall på principerna och målen för instrumentet och med lämpligt deltagande av övervakningsmyndigheten. Parlamentet efterlyser särskilt en tydlig åtskillnad mellan finansiering som uppfyller kriterierna för offentligt utvecklingsbistånd och finansiering som inte uppfyller kriterierna för offentligt utvecklingsbistånd. Parlamentet avvisar bestämt all överföring av medel öronmärkta för verksamhet som uppfyller de kriterier för offentligt utvecklingsbistånd som OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd har infört till program som inte kan redovisas som offentligt utvecklingsbistånd. Parlamentet understryker behovet av att målen för ODA i förordningarna för de externa finansieringsinstrumenten ska skydda detta.

69.  Europaparlamentet anser att det i utformningen av externa finansieringsinstrument efter 2020 bör ingå ett antal riktmärken och strikt avgränsad öronmärkning samt integrering av åtaganden för att säkerställa tillräckliga medel för viktiga prioriteringar.

70.  Europaparlamentet anser att oförutsedda behov bör täckas av betydande reserver för oförutsedda utgifter i de olika externa finansieringsinstrumenten och att medel för vilka inga åtaganden gjorts eller frigjorda medel för ett visst år bör överföras till reserver för oförutsedda utgifter för följande år.

71.  Europaparlamentet påminner om behovet av att upprätthålla ett starkt och oberoende instrument för humanitärt bistånd i enlighet med det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd. Parlamentet anser att en särskild separat reserv för humanitärt bistånd bör upprätthållas för att beakta att reserven för katastrofbistånd, på grund av de ökande behoven världen över, har aktiverats konstant under den nuvarande fleråriga budgetramperioden. Parlamentet erinrar om att parlamentet, samtidigt som det upprepade gånger erkänt kommissionens ansträngningar för att möta ökande utmaningar, regelbundet har understrukit behovet av att öka finansieringen för humanitärt bistånd och har insisterat på att stänga den växande klyftan mellan åtaganden och utbetalningar och på att öka effektiviteten och reaktiviteten hos det humanitära bistånd och utvecklingsstöd som finns tillgängligt inom ramen för EU:s budget.

72.  Europaparlamentet framhåller att ingen förbättring i fråga om finansiell flexibilitet och förenkling bör uppnås på bekostnad av att medlagstiftaren får mindre övervaknings- och granskningskapacitet, vilket skulle riskera principerna om ansvarsskyldighet och insyn. Parlamentet betonar behovet av insyn i tilldelningskriterierna för medlen och i alla etapper av programplaneringen. Parlamentet anser att den nya utformningen av de externa finansieringsinstrumenten bör vara flexibel och modern och medge optimering av resurser samt leverera resultat för partnerländerna.

73.  Europaparlamentet betonar att finansiell flexibilitet inom de nya externa finansieringsinstrumenten även bör utvidgas till flexibilitet inom länderna för att tilldela små bidrag till lokala organisationer i det civila samhället, företag och entreprenörer på ett skönsmässigt sätt. Parlamentet anser att kommissionen bör se över sina aktuella revisionskrav med avseende på utvecklingsbistånd i syfte att tillåta en utökad riskprofil för småskaliga bidrag inom länder.

74.  Europaparlamentet betonar att utvecklingspolitik och humanitära mål inte bör underordnas givarländernas och EU:s säkerhetsmål eller gränskontroller och hantering av migrationsströmmar. Parlamentet anser likaledes att offentligt utvecklingsbistånd i första hand bör användas till att lindra fattigdom och att åtgärder och program som uteslutande är anpassade till givares nationella säkerhetsintressen därför inte bör finansieras med utvecklingsfinansiering. Parlamentet anser det samtidigt nödvändigt att stödja partnerländernas motståndskraft i syfte att skapa gynnsamma förutsättningar för hållbar utveckling.

75.  Europaparlamentet anser, för framtida fleråriga budgetramar, att utgifter som används för att uppnå EU:s interna mål under rubrikerna migration, asyl och inre säkerhet, å ena sidan, och som är inriktade på att stödja genomförandet av det nya Europeiska samförståndet om utveckling, å andra sidan, måste hållas åtskilda. Parlamentet anser att en sammanslagning av dessa två skilda rubriker skulle löpa risk att göra EU:s bistånd till ett politiskt verktyg, inbegripet genom att göra det till ett villkor för samarbete på migrationsområdet.

76.  Europaparlamentet föreslår i detta sammanhang att resiliens på samhällelig och statlig nivå stärks ytterligare genom utvecklingsbistånd, och att mer finansiella och politiska resurser ägnas åt förebyggande av konflikter, katastrofberedskap och åt att vidta tidiga åtgärder i händelse av såväl konflikter som naturkatastrofer.

77.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte basera anslagstilldelningen till partnerländer och samarbetsformer endast på BNP, utan på en stor mängd kriterier som inkluderar inkluderande mänsklig utveckling, mänskliga rättigheter och grader av ojämlikhet.

78.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om införlivande av EUF i budgeten som ett huvudverktyg för att säkerställa samstämmighet mellan utvecklingspolitik och annan EU-politik samt för att förbättra parlamentets granskning. Parlamentet erinrar om att införlivandet av EUF i budgeten skulle medföra fördelar som stärkt demokratisk legitimitet och kontroll av instrumentet, bättre absorptionskapacitet och ökad synlighet och öppenhet, vilket leder till mer tydlighet avseende EU:s utgifter i detta område, samt ökad effektivitet och utvecklingseffektivitet för EU:s utvecklingsbistånd. Parlamentet erinrar om att parlamentariska debatter om utvecklingspolitiken bistår medborgarna vid genomförandet av EU:s utgifter för utvecklingsbistånd.

79.  Europaparlamentet understryker att införlivandet av EUF i budgeten bör kompletteras med garantier om att förhindra all överföring av tidigare EUF-medel till andra budgetposter och att det bör beakta eventuella givare i tredjeländer. Parlamentet understryker vidare att den fredsbevarande resursen för Afrika bör förbli utanför EU:s budget och inom ramen för ett särskilt ägnat instrument.

80.  Europaparlamentet betonar att införlivandet av EUF i budgeten bör kompletteras med en proportionerlig ökning av det avtalade taket för EU:s budget så att det varken medför en minskning av EU:s finansiella åtaganden för AVS-länderna eller en minskning av hela EU:s utvecklingsbistånd i den fleråriga budgetramen efter 2020.

81.  Europaparlamentet anser att den flexibilitet som kännetecknar instrumentet för humanitärt bistånd har gett positiva resultat. Parlamentets rekommendation är därför att behålla separata instrument och budgetar för humanitära insatser och utvecklingsinsatser samtidigt som även starka, strategiska kopplingar mellan dessa två områden bevaras.

82.  Europaparlamentet understryker vikten av att förstärka den demokratiska legitimiteten hos utformningen efter 2020 och behovet av att ompröva förfarandet för beslutsfattande. Parlamentet betonar att medlagstiftarna, i denna nya utformning efter 2020, bör ha behörighet att fullt ut genomföra sina kontroller på såväl rättslig som politisk nivå, genom etapper för utformning, antagande och genomförande av instrumenten och deras genomförandeprogram. Parlamentet understryker att tillräcklig tid måste sättas av för detta ändamål.

83.  Europaparlamentet anser att potentialen för samarbete med medlemsstaterna i etapperna för utformning och genomförande av utvecklingsprogram, i synnerhet genom gemensam programplanering och med grund i, och synkat med, nationella utvecklingsprogram, bör utnyttjas till fullo.

84.  Europaparlamentet efterlyser en halvtidsutvärdering och en granskning av de externa finansieringsinstrumentens utformning efter 2020 för att ytterligare förbättra förvaltningen av dem, titta på sätt att uppnå ökad samstämmighet och förenkling, och säkerställa fortsatt relevans och anpassning till principerna om effektiv utveckling. Parlamentet efterlyser intressenternas fulla deltagande i denna övning.

o
o   o

85.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, vice ordföranden/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen.

(1) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3. (2) EUT L 344, 19.12.2013, s. 1. (3) EGT L 163, 2.7.1996, s. 1. (4) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884. (5) EUT L 58, 3.3.2015, s. 1. (6) EUT L 58, 3.3.2015, s. 17. (7) EUT L 77, 15.3.2014, s. 44. (8) EUT C 25, 30.1.2008, s. 1. (9) EUT C 210, 30.6.2017, s. 1. (10) Antagna texter, P8_TA(2016)0437. (11) Antagna texter, P8_TA(2016)0337. (12) EUT C 86, 6.3.2018, s. 2. (13) EUT C 208, 10.6.2016, s. 25. (14) Europeiska revisionsrätten, särskild rapport nr 15/2016: Förvaltade kommissionen det humanitära biståndet till konfliktdrabbade befolkningar i området kring de afrikanska stora sjöarna på ett ändamålsenligt sätt?, den 4 juli 2016.