Index 
Antagna texter
Torsdagen den 8 februari 2018 - StrasbourgSlutlig utgåva
Ryssland, fallet Oyub Titiev och människorättscentrumet Memorial
 Avrättningar i Egypten
 Barnslaveri i Haiti
 Garantifonden för åtgärder avseende tredje land ***I
 EU-garanti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån och lånegarantier till projekt utanför unionen ***I
 Årsrapporten om Europeiska investeringsbankens finansiella verksamhet
 Den nuvarande människorättssituationen i Turkiet
 Situationen i Venezuela
 Situationen för UNWRA
 Bestämmelserna beträffande tidsomställning

Ryssland, fallet Oyub Titiev och människorättscentrumet Memorial
PDF 171kWORD 49k
Europaparlamentets resolution av den 8 februari 2018 om Ryssland, fallet Oyub Titiev och människorättscentrumet Memorial (2018/2560(RSP))
P8_TA(2018)0034RC-B8-0096/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ryssland, i synnerhet resolutionen av den 13 juni 2013 om rättsstatsprincipen i Ryssland(1), den 13 mars 2014 om Ryssland: domarna mot demonstranter som deltog i händelserna på Bolotnajatorget(2) den 23 oktober 2014 om upplösning av den icke-statliga organisationen Memorial (vinnare av Sacharovpriset 2009) i Ryssland(3),av den 12 mars 2015 om mordet på den ryske oppositionsledaren Boris Nemtsov och den demokratiska situationen i Ryssland(4), av den 24 november 2016 om fallet Ildar Dadin, samvetsfånge i Ryssland(5) och av 6 april 2017 om Ryssland, gripandet av Aleksej Navalnyj och andra oppositionella(6).

–  med beaktande av uttalandet av den 12 januari 2018 från ordförandena för parlamentets utrikesutskott respektive underutskott för mänskliga rättigheter, där det påyrkades en omedelbar frigivning av människorättsförsvararen Oyub Titiev,

–  med beaktande av artikel 5 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och artikel 7 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som båda föreskriver att ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och som Ryssland är part i,

–  med beaktande av EU:s uttalande av den 19 januari 2018 om människorättskränkningar avseende människorättscentrumet Memorial i Ryssland och uttalandet av den 11 januari 2018 från Europeiska utrikestjänstens talesperson om att föreståndaren för människorättscentrumet Memorial i Tjetjenien, Oyub Titiev, berövats sin frihet,

–  med beaktande av att Europarådets kommitté för förhindrande av tortyr besökte Tjetjenien i Ryska federationen i november och december 2017,

–  med beaktande av konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–  med beaktande av FN:s förklaring om försvarare av de mänskliga rättigheterna, som antogs av FN:s generalförsamling den 9 december 1998,

–  med beaktande av det befintliga partnerskaps- och samarbetsavtal som upprättar ett partnerskap mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Ryska federationen, å andra sidan, och av de avbrutna förhandlingarna om ett nytt avtal mellan EU och Ryssland,

–  med beaktande av den sjunde återkommande rapporten om Ryska federationen, som behandlades av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter vid dess 3 136:e och 3 137:e möten den 16 och 17 mars 2015,

–  med beaktande av Europeiska rådets riktlinjer av den 24 juni 2013 för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer),

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Som fullvärdig medlem av Europarådet och signatärstat till FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och FN-konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning har Ryssland förbundit sig att följa principerna om demokrati, rättsstatlighet och respekt för grundläggande friheter och mänskliga rättigheter. Ryssland har en skyldighet och de medel som krävs för att utreda brott som begåtts av tjetjenska myndigheter. Ryssland har ratificerat 11 av de 18 internationella fördragen om mänskliga rättigheter.

B.  Oyub Titiev, som är föreståndare för människorättscentrumet Memorial i Tjetjenien, den människorättsorganisation som vann Sacharovpriset 2009 (och brukar kallas Memorial) greps den 9 januari 2018 av tjetjensk polis och anklagades för narkotikainnehav. Titiev har bestridit dessa anklagelser och olika icke-statliga organisationer och andra människorättsförsvarare har utdömt dem som uppdiktade.

C.  Den 25 januari 2018 upprätthöll Tjetjeniens högsta domstol det beslut som fattats av stadsdomstolen i Sjalinskij om att Oyub Titiev skulle förklaras häktad i två månader.

D.  Den ryska strafflagen har ändrats och en ny artikel 212.1 har införts, enligt vilken en person kan åtalas för brott mot lagen om offentliga sammankomster, trots att denna ändring begränsar yttrande- och mötesfriheten.

E.  De ryska myndigheterna är benägna att åsidosätta rätten att hålla sammankomster och har frihetsberövat över 1 000 demonstranter endast i staden Moskva och åtskilligt fler i många ytterligare ryska städer, efter de fredliga demonstrationer som hölls den 26 mars 2017.

F.  Antalet politiska fångar i landet hade ökat avsevärt under de senaste åren och uppgick enligt människorättscentrumet Memorials människorättscentrum till 102 personer under 2016.

G.  Lagen om icke-statliga organisationer från 2012 har svårt kringskurit dessa organisationers förmåga att arbeta oberoende och fungera effektivt. Med stöd av denna lag har Memorial av Rysslands justitieministerium betecknats som en ”utländsk agent”.

H.  Jurij Dmitrijev, som är en historiker som arbetar för Memorial, ingick i det arbetslag som i Sandarmoch påträffade en massgrav där över 9 000 människor låg begravda, av vilka många varit medlemmar av den sovjetiska intelligentsian. Under de senaste åren har Memorial blivit den sista oberoende människorättsorganisationen med fortsatt verksamhet i Tjetjenien. Det är högst sannolikt att angreppen på människorättsförsvarare i Tjetjenien, bland annat också de fiktiva brottsanklagelserna mot Oyub Titiev samt mordbrandsangreppen i de angränsande republikerna, iscensattes som repressalier mot Memorial för att den organisationen avslöjat människorättskränkningar i Tjetjenien och sökt utverka rättvisa för dem.

I.  År 2009 delade Europaparlamentet ut Sacharovpriset för tankefrihet till människorättsgruppen Memorial.

J.  I det demokratiindex som förs av tidskriften The Economist kom Ryssland år 2017 på 135:e plats av 167 länder, vilket innebär en avsevärd tillbakagång jämfört med att landet kom på 102:a plats 2006.

K.  Kränkningarna av hbti-personers mänskliga rättigheter i Tjetjenien inger allvarlig oro. Ryssland har undertecknat ett flertal internationella fördrag om de mänskliga rättigheterna och, i egenskap av medlem av Europarådet, också den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och är således skyldigt att slå vakt om säkerheten för alla personer som kan tänkas bli utsatta för risk. Europeiska unionen har vid upprepade tillfällen erbjudit extra stöd och experthjälp för att hjälpa Ryssland att modernisera och efterleva sin konstitutionella och rättsliga ordning, i enlighet med Europarådets normer. Ryssland har en skyldighet och de medel som krävs för att utreda brott som begåtts av tjetjenska myndigheter. Homosexualitet avkriminaliserades i Ryska federationen 1993.

1.  Europaparlamentet yrkar på omedelbar frigivning av föreståndaren för människorättscentrumet Memorial i Tjetjenien, Oyub Titiev, vilken den 9 januari 2018 berövats sin frihet och därefter officiellt anklagats och häktats på fiktiva anklagelser för olagligt förvärv och innehav av narkotika. Parlamentet uppmanar med kraft de ryska myndigheterna att säkerställa fullständig respekt för Titievs mänskliga och juridiska rättigheter, bland annat tillgång till advokat och medicinsk vård, fysisk integritet och värdighet, samt skydd mot trakasserier från rättsväsendets sida, kriminalisering och godtyckligt gripande.

2.  Europaparlamentet beklagar djupt uttalandet från Tjetjeniens myndigheter med anklagelser mot människorättsförsvarare och människorättsorganisationer. Parlamentet noterar med oro att gripandet kommit kort efter att talmannen för Tjetjeniens parlament, Magomed Daudov, gått ut med kommentarer i offentligheten, där han förefaller godkänna våld mot människorättsförsvarare.

3.  Europaparlamentet anser att gripandet av Titiev är en del av en oroväckande utvecklingsgång med gripanden av, angrepp på, skrämseltaktik mot och förtal av oberoende journalister och människorättsförsvarare i Tjetjenien. Parlamentet påpekar såsom andra exempel på denna trend bland annat gripandet av ordföranden för de kaukasiska folkens församling, Ruslan Kutaev, samt journalisten Zhalaudi Geriev, som bägge dömdes på tvivelaktiga narkotikarelaterade grunder under 2014 respektive 2016.

4.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över att ingen än så länge ställts inför rätta för mordet på Natalia Estemirova, som före Oyub Titiev var föreståndare för Memorial och människorättsaktivist i Tjetjenien. Hon bortfördes utanför sitt hem i Groznyj och påträffades senare samma dag skjuten i närheten av byn Gazi-Yurt i det angränsande Ingusjien. Parlamentet uppmanar med kraft de ryska myndigheterna att seriöst undersöka detta brott. Parlamentet erinrar sig här att ytterligare en människorättsjurist och aktivist, Stanislav Markelov, som var känd för sitt arbete med övergrepp i Tjetjenien, blev skjuten i centrum av Moskva 2009.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de ryska myndigheterna att omedelbart sätta stopp för denna oroväckande utvecklingsgång med gripanden av, angrepp på, skrämseltaktik mot och förtal av oberoende journalister och människorättsförsvarare som arbetar i denna region av Ryska federationen, eftersom detta innebär ett brott mot deras rätt till yttrandefrihet. Parlamentet fördömer de tjetjenska myndigheternas angrepp på människorättsförsvarare och uppmanar med kraft Moskva att få slut på dessa angrepp och stimulera till ett normalt arbetsklimat för människorättsförsvarare och människorättsorganisationer i Tjetjenien och andra delar av Ryska federationen.

6.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över att villkoren för det kritiskt inställda civila samhället i Ryssland blir allt värre, särskilt de organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter och demokratiska friheter och i det sammanhanget uttrycker kritik mot statens politik. Parlamentet understryker att Memorial, som vann Sacharovpriset 2009, är en av de största auktoriteterna på området mänskliga rättigheter i dagens Ryssland och blivit den sista oberoende människorättsorganisationen med fortsatt verksamhet i Tjetjenien, samt uttrycker sin solidaritet med och sitt starka stöd till dess hängivna arbete.

7.  Europaparlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att skydda alla ryska medborgare från rättsstridiga övergrepp. Parlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att omedelbart upphöra med tillslagen mot yttrandefriheten i Tjetjenien och att tillhandahålla effektiva säkerhetsgarantier för vittnen och offer för övergrepp, samt att ställa dem som begått övergrepp inför rätta. Parlamentet understryker att Ryssland och dess regering bär det yttersta ansvaret för att utreda dessa gärningar, ställa förövarna till svars och skydda alla ryska medborgare från rättsstridiga övergrepp.

8.  Europaparlamentet påtalar som ett ytterligare exempel på den förföljelse och de trakasserier som människorättsorganisationer utsätts för i norra Kaukasien det mordbrandsangrepp som förövades den 17 januari 2018 mot Memorials kontor i den angränsande republiken Ingusjien, liksom också angreppet den 22 januari 2018 när okända mordbrännare tände på en bil som tillhörde Memorials lokala kontor i Dagestan. Parlamentet fördömer dessa angrepp och uppmanar med kraft de ryska myndigheterna att effektiva utreda dessa och andra angrepp på Memorials egendom samt hoten mot dess personal, och se till att de ansvariga för dem ställs till svars.

9.  Europaparlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att högprioritera att det omedelbart görs oberoende, objektiva och genomgripande undersökningar av den djupt beklagliga utvecklingen i Tjetjenien. Parlamentet uppmanar de ryska och tjetjenska myndigheterna att rätta sig efter inhemsk lag och internationella åtaganden, att upprätthålla rättsstaten och allmängiltiga människorättsnormer samt att se till att alla personer som kan tänkas vara riskutsatta får åtnjuta säkerhet och demokratiska friheter.

10.  Europaparlamentet noterar Memorials begäran om att fallet Titiev ska undersökas utanför Tjetjenien.

11.  Europaparlamentet fördömer angreppen på andra civilsamhällesgrupper och icke‑statliga organisationer i Tjetjenien, bland dem också angreppen på och förtalskampanjerna mot den gemensamma rörliga gruppen av människorättsförsvarare i Tjetjenien, vilka ledde till att gruppen av säkerhetsskäl drogs tillbaka från Tjetjenien 2016.

12.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över rapporterna om godtyckliga gripanden och tortyr av personer som uppfattas som hbti-personer i Tjetjenien. Parlamentet uppmanar myndigheterna att sätta stopp för denna kampanj av förföljelse och tillåta internationella människorättsorganisationer att genomföra en trovärdig utredning av de påstådda brotten. Parlamentet fördömer också att personer dödas av anhöriga i så kallade hedersmord och beklagar djupt att Tjetjeniens myndigheter stöder sådana brott och uppmuntrar dem.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att hjälpa dem som flytt från Tjetjenien och avslöja denna övergreppskampanj. Parlamentet välkomnar att ett antal medlemsstater beviljat asyl till sådana offer, och uppmanar alla medlemsstater att, i enlighet med europeisk och nationell lag, fortsätta eller intensifiera förfarandena för handläggning av asylansökningar från offer, journalister och människorättsförsvarare.

14.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och Europeiska utrikestjänsten att säkerställa att samtliga fall där personer lagförts på politiska grunder tas upp vid människorättssamråden mellan EU och Ryssland, när dessa samråd återupptas, och att Rysslands företrädare vid dessa samråd formellt anmodas att bemöta vart och ett fall, samt att rapportera till parlamentet om sina diskussioner med de ryska myndigheterna.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, Ryska federationens president, regering och parlament samt myndigheterna i Tjetjenien.

(1) EUT C 65, 19.2.2016, s. 150.
(2) EUT C 378, 9.11.2017, s. 250.
(3) EUT C 274, 27.7.2016, s. 21.
(4) EUT C 316, 30.8.2016, s. 126.
(5)Antagna texter, P8_TA(2016)0446.
(6) Antagna texter, P8_TA(2017)0125.


Avrättningar i Egypten
PDF 178kWORD 49k
Europaparlamentets resolution av den 8 februari 2018 om avrättningar i Egypten (2018/2561(RSP))
P8_TA(2018)0035RC-B8-0109/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Egypten, särskilt resolutionerna av den 10 mars 2016 om Egypten, särskilt fallet med Giulio Regeni(1), av den 17 december 2015 om Ibrahim Halawa, som eventuellt riskerar dödsstraff(2), av den 15 januari 2015 om situationen i Egypten(3), av sina resolutioner av den 16 februari 2017 om avrättningar i Kuwait och Bahrain(4), av den 8 oktober 2015 om dödsstraffet(5) och sin resolution av den 7 oktober 2010 om Internationella dagen mot dödsstraffet(6),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraff, om tortyr, om yttrandefrihet och om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om Egypten från augusti 2013 och februari 2014,

–  med beaktande av 2001 års associeringsavtal mellan EU och Egypten, som trädde i kraft 2004 och som stärktes av handlingsplanen från 2007, och med beaktande av prioriteringarna i partnerskapet EU–Egypten 2017–2020, som antogs den 25 juli 2017, samt det gemensamma uttalandet efter associeringsrådet EU–Egypten,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 10 oktober 2017 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, och Europarådets generalsekreterare på Europadagen och världsdagen mot dödsstraffet,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 26 januari 2018 från FN-experter som exempelvis Nils Melzer, den särskilda rapportören om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, som uppmanade de egyptiska myndigheterna att sätta stopp för förestående avrättningar,

–  med beaktande av Egyptens författning, särskilt artikel 93 (den internationella människorättslagstiftningens bindande karaktär),

–  med beaktande av FN:s skyddsåtgärder för att garantera skydd av dödsdömdas rättigheter,

–  med beaktande av de afrikanska principerna och riktlinjerna om rätten till en rättvis rättegång och rättsligt biträde, som förbjuder militärrättegångar för civila under alla omständigheter,

–  med beaktande av den slutförklaring som antogs vid den sjätte världskongressen mot dödsstraff, som hölls i Oslo den 21–23 juni 2016,

–  med beaktande av EU:s nya strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter, vars syfte är att sätta skyddet och övervakningen av mänskliga rättigheter i centrum för all EU-politik,

–  med beaktande av artikel 2 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och protokollen 6 och 13 till denna,

–  med beaktande av de sex resolutionerna från FN:s generalförsamling till förmån för ett moratorium för dödsstraffet,

–  med beaktande av konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, konventionen om barnets rättigheter samt Arabiska stadgan om mänskliga rättigheter, som Egypten har ratificerat,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Egypten är part i, särskilt artikel 18 och det andra fakultativa protokollet om dödsstraff, samt artikel 14,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Dödsstraffet är ett ytterst omänskligt och förnedrande straff som kränker rätten till liv, som står inskriven i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. EU har en bestämd och principiell ståndpunkt mot dödsstraffet och för ett allmänt moratorium, med sikte på ett globalt avskaffande, och detta är ett av de centrala målen för EU:s människorättspolitik.

B.  Sedan januari 2014 uppges minst 2 116 personer ha dömts till döden i Egypten. Inga dödsstraff godkändes under de tidigare presidenterna Muhammad Mursi och Adli Mansour. Sedan den 1 januari 2014 har minst 81 avrättningar verkställts.

C.  Under 2017 uppges egyptiska domstolar ha utdömt minst 186 dödsstraff och 16 personer ska ha avrättats. De senaste veckorna, och sedan slutet av december 2017, har det skett en oroväckande ökning. Alla avrättningar den senaste tiden har verkställts utan att offren och deras anhöriga blivit underrättade i förväg. 24 andra egyptier hotas enligt uppgift av omedelbar avrättning efter att ha uttömt alla möjligheter till överklagande.

D.  Minst 891 personer står för närvarande inför rätta eller väntar på rättegång i Egypten anklagade för brott som kan ge dödsstraff. Minst 38 personer som var under 18 år då deras påstådda brott begicks har ställts inför rätta tillsammans med vuxna tilltalade, och anklagelserna gäller brott som är belagda med dödsstraff. Domstolarna har rekommenderat inledande dödsstraff för minst sju av dessa personer. Utdömande och verkställande av dödsstraff mot personer som var under 18 år när brottet begicks är ett brott mot folkrätten, däribland FN:s konvention om barnets rättigheter, och mot artikel 111 i Egyptens barnlag. Egypten är part i flera internationella konventioner om politiska och medborgerliga rättigheter, tortyr, barns och ungdomars rättigheter samt rättvisa.

E.  Militärlagen har fler brott belagda med dödsstraff än sin civila motsvarighet, och den egyptiska lagstiftningen har gradvis utvidgat militärens jurisdiktion. Antalet civila som dömdes till döden i Egyptens militärdomstolar ökade från 60 under 2016 till minst 112 under 2017. Minst 23 egyptier har avrättats de senaste månaderna, varav 22 var civilpersoner som dömdes i militärdomstolar som inte på långa vägar uppfyller kraven på en rättvis rättegång. Mellan oktober 2014 och september 2017 uppges minst 15 000 civila, däribland tiotals barn, ha hänvisats till militära åklagare.

F.  Oroväckande många vittnesmål och bekännelser vid rättegångar, däribland militära, ska ha tillkommit sedan de anklagade utsatts för påtvingade försvinnanden, torterats eller misshandlats. Kampen mot tortyr är sedan länge en prioritering på människorättsområdet för EU och ett gemensamt mål i FN:s tortyrkonvention, som har undertecknats av Egypten.

G.  Alla nyligen verkställda eller förestående avrättningar ska ha varit resultatet av rättegångar som inte respekterade rätten till en rättvis rättegång och ett korrekt rättsförfarande. Enligt FN:s skyddsåtgärder för att garantera skydd av dödsdömdas rättigheter är det strängt förbjudet att tillämpa dödsstraff efter orättvisa rättegångar. Flera människorättsexperter från FN har vid upprepade tillfällen uppmanat Egypten att sätta stopp för alla ännu inte verkställda avrättningar efter anklagelser om orättvisa rättegångar.

H.  Det är viktigt att alla nödvändiga åtgärder vidtas för att se till att sådana rättegångar äger rum under förhållanden som verkligen erbjuder fullständiga garantier enligt artikel 14 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Egypten är part i. I händelse av dödsstraff måste rättegångarna uppfylla de högsta kraven på rättvisa och ett korrekt rättsförfarande.

I.  Den 29 november 2017 uppmanade Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter den egyptiska regeringen att omedelbart suspendera dödsdomarna i fem olika mål. De tilltalade i ett av dessa, Kafr el-Sheikh-målet, avrättades emellertid den 2 januari 2018.

J.  Egypten har genomgått många svåra prövningar sedan revolutionen 2011, och världssamfundet stöder landet för att det ska klara av sina ekonomiska, politiska och säkerhetsmässiga utmaningar.

K.  Det finns stora säkerhetsmässiga utmaningar i Egypten, särskilt på Sinaihalvön, där terroristgrupper har genomfört attacker mot säkerhetsstyrkorna. Ett antal förödande terrorattacker har inträffat i Egypten, som den senaste attacken mot en sufisk moské, där 311 civilpersoner dödades och minst 128 sårades. Den 9 april 2017 inträffade två snarlika självmordsattentat vid Sankt Georgkyrkan i Tanta och den koptisk-ortodoxa Sankt Markuskyrkan med minst 47 dödsoffer.

L.  Permanent undantagstillstånd har rått i Egypten sedan 2017, och det förlängdes den 13 januari 2018 med tre månader. Syftet enligt statliga medier är att bekämpa ”terrorismens faror och finansiering”, men samtidigt urholkar undantagstillståndet grundläggande friheter och ger presidenten, och dem som agerar å dennes vägnar, befogenhet att hänvisa civila till undantagsdomstolar under tremånadersperioden.

M.  Den övergripande människorättssituationen fortsätter att försämras i Egypten. De egyptiska myndigheterna har använt kampen mot terrorismen som skäl till att bedriva ett storskaligt förtryck.

N.  Terrorismbekämpningslagen från 2015 inför dödsstraff för alla som befinns skyldiga för att ha inrättat eller lett en terrorgrupp, med en vid definition av terrorism som inbegriper ”störande av allmän ordning, framkallande av fara för samhällets säkerhet, intressen och trygghet, förhindrande av författningens och lagens bestämmelser eller framkallande av skada för den nationella enheten, den sociala freden eller den nationella säkerheten”. Alla civila, däribland människorättsförsvarare, riskerar därmed att stämplas som terrorister och dömas till döden.

O.  Egyptiska människorättsförsvarare som dokumenterar och kritiserar dödsstraff, tortyr och påtvingade försvinnanden har utsatts för riktade repressiva åtgärder, såsom nedläggningen av El Nadim-centret 2017 och de egyptiska myndigheternas försök att stänga den egyptiska rättighets- och frihetskommissionens kontor i Kairo. Egypten gick förra året till juridiskt angrepp mot icke-statliga organisationer med en lag som innebär att deras finansiering, utländsk eller inhemsk, måste godkännas av statliga säkerhetsmyndigheter, vilket i praktiken innebär ett förbud. Den 5 april 2018 ska Egyptens högsta appellationsdomstol döma i ett mål om ”utländsk finansiering” som inbegriper internationella icke-statliga organisationer.

P.  De nya prioriteringarna för partnerskapet EU–Egypten 2017–2020, som an togs i juli 2017, styrs av ett gemensamt åtagande i fråga om de universella värdena demokrati, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna och utgör en ny ram för politiskt engagemang och fördjupat samarbete, bland annat inom säkerhet, rättsliga reformer och terrorismbekämpning, på grundval av ömsesidig respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Underutskottet för politiska frågor, mänskliga rättigheter och demokrati inom ramen för associeringsavtalet mellan Egypten och Europeiska unionen höll sitt femte sammanträde i Kairo den 10 och 11 januari 2018, där man tog upp samarbete inom mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatliga principer.

Q.  EU är Egyptens främsta ekonomiska partner och dess huvudsakliga källa till utländska investeringar. EU:s bilaterala bistånd till Egypten inom det europeiska grannskapsinstrumentet för 2017–2020 uppgår till runt 500 miljoner euro. Den 21 augusti 2013 gav rådet (utrikes frågor) den höga representanten i uppdrag att se över EU:s bistånd till Egypten. Rådet beslutade att EU:s samarbete med Egypten skulle justeras enligt händelseutvecklingen på plats.

R.  Företag baserade i flera av EU:s medlemsstater har fortsatt att exportera övervaknings- och militärutrustning till Egypten.

1.  Europaparlamentet fördömer skarpt användningen av dödsstraff och manar till ett stopp för alla förestående avrättningar i Egypten. Parlamentet stöder helhjärtat ett omedelbart moratorium för dödsstraffet i Egypten som ett steg på vägen mot ett avskaffande. Parlamentet fördömer i detta sammanhang alla avrättningar, oavsett var de äger rum, och poängterar än en gång att avskaffandet av dödsstraffet bidrar till att stärka människovärdet, som stadfästs i EU:s politiska prioriteringar på människorättsområdet. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att ompröva alla icke verkställda dödsstraff för att se till att de som dömts i bristfälliga rättegångar får en ny, rättvis rättegång. Parlamentet erinrar om att avrättningar, trots säkerhetsproblemen i Egypten, inte bör användas som ett sätt att bekämpa terrorism.

2.  Europaparlamentet uppmanar det egyptiska parlamentet att se över landets strafflag, straffprocesslag, terrorismbekämpningslagstiftning och militärlag, och uppmanar regeringen att se över de tillhörande dekreten för att se till att civila som anklagas för brott belagda med dödsstraff inte hänvisas till special- eller militärdomstolar under några omständigheter, eftersom sådana domstolar inte uppfyller de krav på en rättvis rättegång som Egypten ställt sig bakom i sina internationella åtaganden om rättigheter och garanterat i sin författning. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att upphöra med att ställa civilpersoner inför rätta i militärdomstolar.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de egyptiska myndigheterna att garantera alla anklagades fysiska och psykiska hälsa medan de sitter frihetsberövade. Parlamentet fördömer bruket av tortyr och misshandel. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att se till att de frihetsberövade får all läkarvård de behöver. Parlamentet uppmanar EU att till fullo tillämpa sina exportkontroller gentemot Egypten, i synnerhet när det gäller varor som kan användas för tortyr eller dödsstraff.

4.  Europaparlamentet uppmuntrar Egypten att underteckna och ratificera det andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som syftar till ett avskaffande av dödsstraffet, och FN:s internationella konvention till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden. Parlamentet uppmuntrar den egyptiska regeringen att skicka ut en öppen inbjudan till berörda särskilda FN-rapporter att besöka landet.

5.  Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över massrättegångarna i egyptiska domstolar och det stora antalet dödsdomar som dessa avkunnar. Parlamentet uppmanar de egyptiska rättsliga myndigheterna att upprätthålla och respektera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Egypten har anslutit sig till, i synnerhet artikel 14 om rätten till en rättvis och snar rättegång på grundval av tydliga åtalspunkter och med respekt för de tilltalades rättigheter.

6.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att fördöma de det alarmerande antalet avrättningar i Egypten den senaste tiden, och uppmanar med kraft Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att fortsätta att bekämpa användningen av dödsstraff. Parlamentet uppmanar med kraft utrikestjänsten att ta upp den senaste utvecklingen i Egypten och att använda alla tillgängliga påtryckningsmedel för att sätta stopp för nära förestående avrättningar och uppmuntra de egyptiska myndigheterna att respektera sina åtaganden i fråga om internationella normer och lagar.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att se till att de mänskliga rättigheterna inte urholkas av åtgärder för migrationshantering eller terrorismbekämpning inom ramen för prioriteringarna i partnerskapet EU–Egypten. Parlamentet framhåller den betydelse EU tillmäter sitt samarbete med Egypten som en viktig granne och partner. Parlamentet uppmanar eftertryckligen Egypten att infria sitt åtagande i prioriteringarna för partnerskapet EU–Egypten, som antogs den 27 juli 2017, om att främja demokrati, grundläggande friheter och mänskliga rättigheter i överensstämmelse med landets författning och internationella normer.

8.  Europaparlamentet fördömer terroristattackerna i Egypten. Parlamentet uttrycker sitt djupaste deltagande med de anhöriga till terrorismens offer. Parlamentet står solidariskt med det egyptiska folket och upprepar sitt åtagande att bekämpa spridningen av radikala ideologier och terrorgrupper.

9.  Europaparlamentet erinrar den egyptiska regeringen om att Egyptens och dess befolknings välstånd på lång sikt går hand i hand med skyddet av universella mänskliga rättigheter och inrättandet och förankringen av demokratiska och öppna institutioner som verkar för att skydda medborgarnas grundläggande rättigheter.

10.  Europaparlamentet stöder förhoppningarna hos majoriteten av det egyptiska folket, som vill få till stånd ett fritt, stabilt, blomstrande, inkluderande och demokratiskt land som respekterar sina nationella och internationella åtaganden om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

11.  Europaparlamentet är mycket oroat över de nuvarande inskränkningarna i de grundläggande demokratiska rättigheterna i Egypten, framför allt yttrandefriheten, mötesfriheten, föreningsfriheten, den politiska pluralismen och rättsstatsprincipen. Parlamentet kräver ett slut på alla handlingar i form av våld, uppvigling, hatretorik, hotelser, påtvingade försvinnanden och censur som riktar sig mot politiska meningsmotståndare, demonstranter, journalister, bloggare, studenter, aktivister för kvinnors rättigheter, aktivister inom det civila samhället, hbti-personer, icke-statliga organisationer och minoriteter, däribland nubier, och som förövas av statliga myndigheter, säkerhetsstyrkor, säkerhetstjänster och andra grupper i Egypten. Parlamentet fördömer övervåldet mot demonstranter. Parlamentet kräver ett omedelbart och ovillkorligt frigivande av alla som frihetsberövats för att de fredligt utövat sin rätt till yttrande-, mötes- och föreningsfrihet, och efterlyser en oberoende och öppen utredning av alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

12.  Europaparlamentet uttrycker sin fortsatta bestörtning över tortyren av och mordet på den italienske forskaren Giulio Regeni och fördömer än en gång frånvaron av framsteg i utredningen av detta brutala mord. Parlamentet kommer att fortsätta att trycka på för att de europeiska myndigheterna ska stå i förbindelse med sina egyptiska motsvarigheter fram till dess att sanningen kommer fram i detta fall och förövarna ställs till svars.

13.  Europaparlamentet uppmanar med kraft president al-Sisi och hans regering att infria sitt åtagande om verkliga politiska reformer och respekt för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet poängterar att trovärdiga och öppna val är av väsentlig betydelse för en demokrati och att detta garanteras i 2014 års författning och står i samklang med Egyptens internationella åtaganden.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att inta en tydlig, stark och enad ståndpunkt i fråga om Egypten i de kommande sammanträdena i FN:s människorättsråd, och detta så länge som landet inte uppvisar betydande förbättringar på människorättsområdet.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas parlament och regeringar samt Egyptens regering och parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0084.
(2) EUT C 399, 24.11.2017, s. 130.
(3) EUT C 300, 18.8.2016, s. 34.
(4) Antagna texter, P8_TA(2017)0044.
(5) EUT C 349, 17.10.2017, s. 41.
(6) EUT C 371 E, 20.12.2011, s. 5.


Barnslaveri i Haiti
PDF 182kWORD 46k
Europaparlamentets resolution av den 8 februari 2018 om barnslaveri i Haiti (2018/2562(RSP))
P8_TA(2018)0036RC-B8-0100/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Haiti,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 12 juni 2017 med anledning av världsdagen mot barnarbete från kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, samt kommissionsledamoten med ansvar för utveckling,

–  med beaktande av årsrapporten från FN:s råd för mänskliga rättigheter, som belyser framsteg och utmaningar för de mänskliga rättigheterna i Haiti under 2017,

–  med beaktande av studien från initiativet ACP-EU Migration Action av den 20 juli 2017 om människohandel i Haiti,

–  med beaktande av Haitis genomföranderapport, som behandlades av FN:s kommitté för barnets rättigheter den 15 januari 2016,

–  med beaktande av FN:s människorättsråds allmänna återkommande utvärdering av Haiti den 31 oktober–11 november 2016,

–  med beaktande av FN:s fakultativa protokoll till den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

–  med beaktande av den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden,

–  med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,

–  med beaktande av FN:s tilläggskonvention om avskaffande av slaveri, slavhandel och slaveriliknande institutioner och sedvänjor av den 7 september 1956, särskilt artikel 1 d,

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention 182 om de värsta formerna av barnarbete och ILO:s konvention 138 om minimiåldern för anställning,

–  med beaktande av det trettiofjärde mötet i den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen i december 2017 i Port-au-Prince, Haiti,

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling,

–  med beaktande av FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Haiti är ett av världens fattigaste länder, där allvarlig korruption, undermålig infrastruktur, brist på hälso- och sjukvård, låg utbildningsnivå och historisk politisk instabilitet är de största orsakerna till landets förlamande fattigdom.

B.  Barn utnyttjas systematiskt som hushållsarbetare, ofta benämnda med kreolordet restavek, i hela Haiti, och företeelsen beror huvudsakligen på de svåra ekonomiska förhållandena och kulturella attityder gentemot barn.

C.  Restavek är en form av inhemsk människohandel och modernt slaveri som drabbar uppskattningsvis 400 000 barn i Haiti, varav 60 procent är flickor. Många haitiska barn saknar födelseattester och riskerar att utsättas för människohandel och övergrepp. Enligt Unicef är det ett stort problem att barn utsätts för våld och övergrepp, inklusive kroppsstraff och könsrelaterat våld. Var fjärde kvinna och var femte man faller offer för sexuella övergrepp innan de fyllt 18 år. 85 procent av barnen i åldrarna 2–14 år utsätts för våldsam bestraffning i hemmet, 79 procent utsätts för kroppsstraff och 16 procent för extrema kroppsstraff. Uppskattningsvis 30 000 barn bor på omkring 750 barnhem som mestadels drivs och finansieras i privat regi.

D.  Restavekbarnen föds för det mesta i fattiga familjer på landsbygden som har få eller inga möjligheter att dryga ut sina inkomster och är beredda att sälja ett barn till en annan familj i utbyte mot mat eller pengar.

E.  Haitis regering har gjort vissa ansträngningar för att få bukt med exploateringen av restavekbarnen och har till exempel antagit en övergripande lag för att bekämpa människohandel, åtgärder för att identifiera och hjälpa barn i slavarbete i hemmet samt åtgärder för att öka medvetenheten. Det är statens skyldighet att stödja föräldrarna så att de kan uppfylla sitt ansvar.

F.  Många haitiska barn får en otillräcklig utbildning och går för lite i skolan. Enligt Unicef går 18 procent av barnen i åldern 6–11 år i Haiti inte i grundskolan. Omkring hälften av alla haitier som är 15 år eller äldre är analfabeter, eftersom 85 procent av skolorna drivs av privata aktörer och är alldeles för dyra för låginkomstfamiljer. Orkanen Matthew slog hårt mot tillgången till utbildning och skadade 1 633 av 1 991 skolor i de värst drabbade områdena.

G.  Mer än 175 000 människor, däribland tiotusentals barn, som drevs bort från sina hem efter orkanen Matthew i oktober 2016, lever fortfarande under extremt svåra och osäkra förhållanden. Jordbävningen 2010 krävde mer än 220 000 dödsoffer, och ungefär 800 000 barn drevs från sina hem, vilket resulterade i att många tvingades in i slaveri.

H.  Haiti är ett ursprungs-, transit- och destinationsland för människohandel för tvångsarbete och handel med barn. Restavekföreteelsen har också en internationell dimension, då många haitiska barn säljs till grannlandet Dominikanska republiken.

I.  Det politiska dödläget efter presidentvalet 2016 har allvarligt hämmat Haitis förmåga att anta viktiga lagar och en nationell budget för att ta itu med akuta sociala och ekonomiska utmaningar.

J.  Straffriheten i Haiti har fått näring av en brist på ansvarsskyldighet för tjänstemän, och i synnerhet av bristen på systematiska utredningar av användningen av våld och de utbredda olagliga eller godtyckliga gripandena från polisens sida. Haiti ligger på plats 159 av 176 länder i Transparency Internationals korruptionsindex.

K.  Haiti ligger på plats 163 i FN:s utvecklingsprograms (UNDP) index för mänsklig utveckling och är i ständigt behov av humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd.

L.  Haitis parlament godkände i september 2017 en nationell budget för 2018 som höjer skatterna på ett oproportionerligt sätt för en redan utarmad befolkning, vilket ledde till våldsamma demonstrationer och upplopp i huvudstaden, Port-au-Prince. Ministern för ekonomi och finanser, Patrick Salomon, lade fram en budget som till exempel prioriterar städning av statliga byggnader framför folkhälsoprogram.

M.  EU har avsatt 420 miljoner euro till Haiti inom ramen för elfte Europeiska utvecklingsfonden, med särskild betoning på barns näringsbehov och på utbildning för att stödja barns utveckling.

N.  2017 lanserade EU en förslagsinfordran med den franska rubriken ”La promotion des droits des enfants et la protection des enfants victimes d’exploitation, de discrimination, de violence et d’abandon” vars främsta prioritet var att återbörda fängslade barn till sina biologiska familjer eller att placera dem i fosterfamiljer.

1.  Europaparlamentet beklagar djupt att många barn i Haiti som ett led i restavekföreteelsen tvingas bort från sina familjer och sätts i tvångsarbete. Parlamentet begär att denna sedvänja ska upphöra.

2.  Europaparlamentet uttrycker stor oro över de fortsatta kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, däribland det könsrelaterade våldet, de olagliga frihetsberövandena och sedvänjan att hålla barn som restavekslavar i Haiti. Parlamentet uppmanar Haitis regering att prioritera lagstiftningsåtgärder, närmare bestämt en reform av strafflagen, för att bekämpa dessa problem, samtidigt som man återupprättar de centrala institutionerna i landet, vilka står stilla till följd av den senaste tidens politiska dödläge, i syfte att genomföra brådskande reformer.

3.  Europaparlamentet uppmanar Haitis regering att skyndsamt vidta åtgärder för att ta itu med den utsatthet som leder till att barn hålls som slavar i hemmet, bland annat att skydda barn som är offer för försummelse, övergrepp, våld och barnarbete.

4.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ytterligare hjälpa Haiti att genomföra åtgärder för att skydda barn, däribland program och partnerskap som syftar till att bekämpa våld, övergrepp och exploatering av barn. Parlamentet uppmanar Haitis regering att prioritera och inrätta förfaranden med tillräckliga resurser för att få ett slut på sedvänjan med restavek, däribland utbildning av sociala tjänster som ska hjälpa till att flytta restavekbarn från familjer där övergrepp begåtts och ge dem rehabilitering som tillgodoser deras fysiska och psykiska behov.

5.  Europaparlamentet uppmanar Haitis regering att införa ett administrativt system som garanterar att alla nyfödda barn registreras vid födseln, liksom åtgärder för att registrera dem som inte registrerades vid födseln och att registrera var de bor.

6.  Europaparlamentet uppmuntrar de haitiska myndigheterna och givarna att kanalisera om de stora resurser som för närvarande läggs på dyra men undermåliga barnhem till samhällsbaserade tjänster som stärker familjernas och lokalsamhällenas förmåga att ta hand om sina egna barn på ett bra sätt.

7.  Europaparlamentet uppmanar Haitis regering och de medlemsstater i EU som ännu inte har gjort det att utan förbehåll ratificera följande konventioner, som är av avgörande betydelse för kampen mot handel med barn och barnslaveri:

   Det fakultativa protokollet till den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, med anslutning till utredningsförfarandet och det mellanstatliga förfarandet
   Den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden
   Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning
   Romstadgan

8.  Europaparlamentet begär att EU:s utvecklingsbistånd ska vara särskilt inriktat på att stödja den brådskande reformen av rättsväsendet och utbildningen av åklagare och domare i hanteringen av fallen av våldtäkt och sexuellt våld, så att polisen och rättsväsendet får utbildning för att opartiskt ta sig an kvinnor och flickor som anmäler könsrelaterat våld.

9.  Europaparlamentet konstaterar att det haitiska parlamentet antog en årlig budget i september 2017. Parlamentet understryker de framsteg som nyligen gjorts när det gäller rätten till utbildning, särskilt genom programmet för allmän, gratis och obligatorisk utbildning, vilket kräver både ett system för fungerande övervakning och genomförande och en varaktig ekonomisk insats från både Haitis nationella budget och EU:s utvecklingsbistånd. Parlamentet begär att större uppmärksamhet ska ägnas åt restavekbarnens välbefinnande och återanpassning – även de mest missgynnade, de med funktionsnedsättningar, de med inlärningssvårigheter och de i landsbygdsområdena – inom ramen för nästa EUF och Haitis nationella vägledande program, bland annat genom en regelbunden gemensam framstegsrapport om åtgärder som vidtagits och deras slagkraft i kampen mot restavekföreteelsen.

10.  Europaparlamentet förväntar sig att EU och dess medlemsstater, som har utlovat stöd till Haiti efter orkanen Matthew, infriar sina löften och hjälper landet att övervinna sina långsiktiga utmaningar.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, AVS–EU-ministerrådet, Cariforums institutioner, regeringarna och parlamenten i Haiti och Dominikanska republiken samt FN:s generalsekreterare.


Garantifonden för åtgärder avseende tredje land ***I
PDF 235kWORD 42k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 februari 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 om upprättande av en garantifond för åtgärder avseende tredje land (COM(2016)0582 – C8-0374/2016 – 2016/0274(COD))
P8_TA(2018)0037A8-0132/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0582),

–  med beaktande av artikel 294.2 och artiklarna 209 och 212 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0374/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 1 december 2017 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för utrikesfrågor och utskottet för internationell handel (A8‑0132/2017).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag +.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 8 februari 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/… om ändring av rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 om upprättande av en garantifond för åtgärder avseende tredje land

P8_TC1-COD(2016)0274


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2018/409.)


EU-garanti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån och lånegarantier till projekt utanför unionen ***I
PDF 238kWORD 44k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 februari 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av beslut nr 466/2014/EU om beviljande av en EU-garanti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån och lånegarantier till projekt utanför unionen (COM(2016)0583 – C8-0376/2016 – 2016/0275(COD))
P8_TA(2018)0038A8-0135/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0583),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 209 och 212 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0376/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rapporten från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om halvtidsutvärderingen av tillämpningen av beslut nr 466/2014/EU vad gäller EU-garantin till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån och lånegarantier till projekt utanför EU (COM(2016)0584),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av[det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 1 december 2017 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för utrikesfrågor, utskottet för internationell handel och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0135/2017).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 8 februari 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2018/… om ändring av beslut nr 466/2014/EU om beviljande av en EU-garanti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån och lånegarantier till projekt utanför EU

P8_TC1-COD(2016)0275


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2018/412.)


Årsrapporten om Europeiska investeringsbankens finansiella verksamhet
PDF 302kWORD 59k
Europaparlamentets resolution av den 8 februari 2018 om årsrapporten om Europeiska investeringsbankens finansiella verksamhet (2017/2071(INI))
P8_TA(2018)0039A8-0013/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 15, 126, 175, 177, 208, 209, 271, 308 och 309 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och dess protokoll nr 5 om Europeiska investeringsbankens stadga,

–  med beaktande av EIB-gruppens verksamhetsplan för 2017–2019, som offentliggjorts på EIB:s webbplats,

–  med beaktande av EIB:s verksamhetsberättelse för 2016,

–  med beaktande av EIB:s resultatrapport och statistiska rapport för 2016,

–  med beaktande av EIB:s rapport Evaluation of the functioning of the European Fund for Strategic Investments (Efsi) från september 2016,

–  med beaktande av den överenskommelse som ingicks den 2 maj 2017 av Europaparlamentet och EIB avseende den information som ska utbytas enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1017 av den 25 juni 2015 om Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europeiska centrumet för investeringsrådgivning och portalen för investeringsprojekt på europeisk nivå samt om ändring av förordningarna (EU) nr 1291/2013 och (EU) nr 1316/2013 – Europeiska fonden för strategiska investeringar(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2396 av den 13 december 2017 om ändring av förordningarna (EU) nr 1316/2013 och (EU) nr 2015/1017 vad gäller förlängningen av löptiden för Europeiska fonden för strategiska investeringar liksom införandet av tekniska förstärkningar av den fonden och Europeiska centrumet för investeringsrådgivning(2),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av beslut nr 466/2014/EU om beviljande av en EU-garanti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån och lånegarantier till projekt utanför unionen (COM(2016)0583),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 om upprättande av en garantifond för åtgärder avseende tredje land (COM(2016)0582),

–  med beaktande av EIB:s ekonomiska resiliensinitiativ,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1601 av den 26 september 2017 om inrättande av Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU), EFHU-garantin och EFHU-garantifonden(3),

–  med beaktande av mötet i EFHU:s strategiska styrelse som hölls i Bryssel den 28 september 2017,

–  med beaktande av det sociala toppmötet för rättvisa jobb och tillväxt som hölls i Göteborg den 17 november 2017 och av den europeiska pelaren för sociala rättigheter,

–  med beaktande av EIB-gruppens strategi om jämställdhet och kvinnors egenmakt,

–  med beaktande av rapporten om genomförandet av EIB:s transparenspolicy 2015 och EIB:s rapport om verksamhetsstyrningen 2016,

–  med beaktande av EIB:s handbok för praxis inom miljö och sociala frågor,

–  med beaktande av den pågående översynen av EIB:s mekanism för klagomålshantering – principer, anvisningar och arbetsordning från 2010,

–  med beaktande av den policy som EIB antog den 15 december 2010 gentemot svagt reglerade, icke-transparenta och icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner, och tillägget till denna policy av den 8 april 2014,

–  med beaktande av EIB:s godkännande av EU:s ratificering av Parisavtalet av den 4 oktober 2016,

–  med beaktande av Agenda 2030 för hållbar utveckling, och FN:s mål för hållbar utveckling,

–  med beaktande av kommissionens ordförande Jean-Claude Junckers tal om tillståndet i unionen den 13 september 2017 vid parlamentets plenarsammanträde i Strasbourg,

–  med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för regional utveckling (A8-0013/2018), och av följande skäl:

A.  Europeiska investeringsbanken (EIB) betraktas som EU:s ”finansiella arm” och som nyckelinstitutionen för att stödja offentliga och privata investeringar inom EU. Samtidigt spelar EIB genom sin externa utlåningsverksamhet även en viktig roll utanför EU.

B.  EIB-gruppens finansiella verksamhet inbegriper både utlåning med egna medel och uppfyllande av de olika mandat som den tilldelats med stöd av EU:s budget och tredje parter såsom EU:s medlemsstater.

C.  Kontinuerlig uppmärksamhet bör ägnas åt utvecklingen av bästa praxis med avseende på EIB-gruppens resultatpolitik och resultatstyrning och i fråga om styrning och transparens.

D.  EIB upprätthöll en solid finansiell ställning under 2016 i enlighet med prognosen för det året, med ett nettoöverskott på 2,8 miljarder EUR.

E.  EIB bör fortsätta att öka sina insatser för att effektivt utöka låneverksamheten genom att tillhandahålla tekniskt stöd och rådgivning, särskilt i regioner med låga investeringsnivåer, i syfte att minska de regionala klyftorna, samtidigt som den administrativa bördan i samband med låneansökningar bör minskas.

F.  EIB bör i egenskap av institution som ansvarar för genomförandet av Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) fortsätta att som en huvudsaklig prioritering eftersträva en geografiskt balanserad tillgångsportfölj av hög kvalitet med långsiktiga ekonomiska fördelar som genererar kvalitetsarbetstillfällen, och bör göra detta till sin främsta prioritering på EU:s hela territorium.

G.  Europeiska investeringsfonden (EIF) bör spela en nyckelroll när det gäller att komplettera EIB:s insatser som EU:s specialinstrument för riskkapital och garantier, främst som stöd för små och medelstora företag, vilket därmed bör leda till ytterligare europeisk integration och ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

H.  Skyddsåtgärder mot bedrägerier, bland annat skattebedrägerier och penningtvätt, och mot riskerna för terroristfinansiering, finns i EIB-gruppens avtalsbestämmelser som är inkluderade i de kontrakt som undertecknas mellan EIB-gruppen och dess motparter. EIB-gruppen bör kräva att dess motparter iakttar all tillämplig lagstiftning. Ytterligare avtalsbestämmelser om särskilda transparens- och integritetsfrågor bör läggas till av EIB-gruppen på grundval av resultatet av due diligence-granskningar.

I.  EIB-gruppen ska enligt fördraget bidra till integration, ekonomisk och social sammanhållning och regional utveckling i EU genom särskilt utformade investeringsinstrument såsom lån, eget kapital, garantier, riskdelningsinstrument och rådgivningstjänster.

J.  EIB-gruppen bör hålla en hög kreditvärdighet som en grundläggande tillgång i sin affärsmodell och en högkvalitativ och solid tillgångsportfölj med sunda investeringsprojekt inom ramen för Efsi och alla finansiella instrument i portföljen.

Globala utmaningar och huvudsakliga policys

1.  Europaparlamentet betonar att den ekonomiska krisen i betydande grad har försvagat den ekonomiska tillväxten i EU och att en av viktigaste följdverkningarna av krisen är minskade investeringar inom EU. Parlamentet understryker att fallet i offentliga och privata investeringar har nått oroväckande nivåer i de länder som drabbats hårdast av krisen, vilket framgår av Eurostats uppgifter. Parlamentet uttrycker oro över de makroekonomiska obalanserna och arbetslösheten som fortfarande är betydande i vissa medlemsstater.

2.  Europaparlamentet förväntar sig att EIB fortsätter sitt samarbete med kommissionen och medlemsstaterna för att åtgärda de systembrister som förhindrar vissa regioner eller länder att till fullo utnyttja EIB:s finansiella verksamhet.

3.  Europaparlamentet välkomnar att EIB-gruppen är villig att förbättra EU:s konkurrenskraft, ge verkligt stöd för tillväxt och nya arbetstillfällen och bidra till att lösa de socioekonomiska utmaningarna inom och utanför EU, genom att fortsätta sina övergripande offentligpolitiska mål som rör innovation, finansiering av små och medelstora företag och midcap-bolag, infrastruktur, miljö, ekonomisk och social sammanhållning och klimat. Parlamentet erinrar om att dessa mål också kräver tillhandahållande av kollektiva nyttigheter. Parlamentet insisterar på att om man ska lyckas uppnå Europa 2020-målen bör EIB-gruppens verksamhet inte bara vara ekonomiskt hållbar utan även bidra till ett smartare, grönare och mer inkluderande EU. EIB uppmanas att arbeta med små marknadsaktörer och samhällskooperativ för att utföra paketering av småskaliga projekt för förnybar energi, så att de kan bli berättigade till EIB-finansiering. Parlamentet betonar behovet av samstämmighet mellan de instrument som är nödvändiga för att nå dessa mål.

4.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens arbetssätt där man kombinerar medel från olika finansieringskällor, inbegripet Efsi, centralt förvaltade finansieringsinstrument på EU-nivå och resurser i europeiska struktur- och investeringsfondernas (ESI) program, liksom resurser från medlemsstaterna och nationella utvecklingsbanker och utvecklingsinstitutioner, vilket har gynnat riskfyllda projekt och projekt med begränsad tillgång finansiering är väldigt begränsad, till förmån för små och medelstora företag.

5.  Europaparlamentet välkomnar att EIB har bekräftat sitt åtagande att stödja uppfyllandet av Parisavtalet. Parlamentet anser att den översyn av EIB:s kriterier för energiutlåning som planeras för 2018 kommer att bli en möjlighet för banken att utvärdera sitt stöd till sektorn för fossila bränslen och att offentliggöra relevanta uppgifter om detta på ett uttömmande sätt. Parlamentet uppmanar banken att i detta sammanhang offentliggöra de konkreta handlingsplanerna från dess klimatstrategi från 2015 och att anpassa sin portfölj till målet om en global genomsnittlig temperaturökning på 1,5 grader i linje med Parisavtalet genom snabb och fullständig utfasning av projekt med fossila bränslen och en prioritering av projekt som rör energieffektivitet och förnybar energi. Parlamentet välkomnar rådets slutsatser av den 10 oktober 2017 om klimatfinansiering(4) och betonar vikten av tillräcklig finansiering för gröna investeringar, bland annat för biobaserade industrier(5). EIB uppmanas att fortsätta med finansiellt stöd till hållbara, lokala energikällor för att övervinna Europas höga externa energiberoende och garantera försörjningstrygghet. EIB uppmanas vidare att överväga att anta OECD:s klimatmarkörer från Rio för att spåra och övervaka klimatrelaterade utgifter från ESI för att bättre beakta EIB:s verksamhet i samband med sammanhållningspolitiken vid bedömningen av den roll som ESI-fonderna kan spela i kampen mot klimatförändringarna.

6.  Europaparlamentet påpekar att EIB har haft mycket blandade resultat när det gäller klimatåtgärder, även om man precis har klarat sitt övergripande mål på 25 %. Parlamentet är bekymrat över att EIB:s stöd till klimatåtgärder i 16 av EU:s medlemsstater inte ens nådde upp till 20 % och över att investeringarna i klimatåtgärder 2016 i huvudsak gjordes i EU:s starkare ekonomier, med 70 % av Efsis stöd till förnybar energi koncentrerat till ett enda land, nämligen Belgien, medan 80 % av investeringarna i energieffektivitet genom Efsi gick till Frankrike, Finland och Tyskland.

7.  Europaparlamentet välkomnar att EIB reagerat på krisen med att markant öka sin verksamhet, även i de svårast drabbade länderna. EIB uppmanas att stödja EU-länderna ytterligare i syfte att bidra till deras ekonomiska återhämtning.

8.  Europaparlamentet påminner om det akuta behovet av att klargöra konsekvenserna av brexit för EIB:s nuvarande budget och dess verksamhet så att institutionen kan fortsätta fullgöra sin roll. Parlamentet framhåller att Förenade kungariket har bidragit med 16,11 % av EIB:s kapital, vilket motsvarar 3,5 miljarder EUR av det inbetalda kapitalet och 35,7 miljarder EUR av bankens garantikapital. Parlamentet betonar vikten av att klargöra beloppet för det brittiska bidraget till EIB-budgeten samt Förenade kungarikets framtida ekonomiska deltagande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att Förenade kungarikets utträde inte leder till förlorad kapacitet hos EIB att stödja EU-ekonomin. Parlamentet understryker i detta avseende behovet av att så snart som möjligt skapa rättslig säkerhet kring pågående projekt som samfinansieras av EIB i Förenade kungariket. Parlamentet anser att även om Förenade kungariket sett till investeringar bör behandlas som vilken annan medlemsstat som helst innan landet formellt lämnar unionen, så har EIB rätt att sätta villkor för investeringar så att behörighetskriterier för investeringar, framför allt i fråga om miljöstandarder, garanterat kommer att vara uppfyllda under hela den tid som sådana investeringar varar.

9.  Europaparlamentet understryker vikten av EIB:s finansieringsverksamhet i det östra och södra grannskapet i syfte att stödja de länder som genomför svåra ekonomiska och demokratiska reformer på vägen mot EU. Parlamentet påminner om att den största delen av finansieringen också bör gå till både brådskande behov och till utmaningar på längre sikt, såsom att återuppbygga infrastruktur och säkerställa adekvata bostäder och infrastruktur för insatser vid nödsituationer liksom att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Parlamentet betonar behovet av att EIB driver en extern verksamhet så att dess insatser särskilt inriktas på områden av stor betydelse för EU. Parlamentet understryker i detta avseende utvidgningen av EIB:s externa utlåningsmandat för att trappa upp verksamheten i det södra grannskapet, Medelhavsområdet, Latinamerika och Asien. Vidare betonar parlamentet den stora potentialen för EIB:s verksamhet i syfte att förbättra den ekonomiska situationen i regioner av central geopolitisk betydelse, särskilt i Ukraina, som står inför stora ekonomiska påfrestningar till följd av den pågående väpnade konflikten i östra Ukraina.

10.  Europaparlamentet anser att EIB, som i egenskap av "EU:s bank" är införlivad i och styrd av fördragen och relevanta protokoll till dessa, måste leva upp till denna unika status som inbegriper unika rättigheter och ansvarsområden. Parlamentet noterar att EIB spelar en nyckelroll för genomförandet av ett allt större antal finansieringsinstrument som fungerar som hävstång för EU:s budgetmedel.

11.  Europaparlamentet konstaterar att enligt verksamhetsplanen för 2017–2019 förväntas värdet av undertecknade EIB-lån stiga igen under 2019 (till 76 miljarder EUR, efter en minskning från 77 miljarder EUR 2014 till 73 miljarder EUR 2016). Parlamentet påpekar att den nuvarande situationen bör uppmuntra banken att anta mer ambitiösa mål och att öka de lån som undertecknats av EIB. Parlamentet påminner om att EIB genom instrument som Horisont 2020 och Fonden för ett sammanlänkat Europa bör spela en grundläggande roll i genomförandet av Europa 2020-strategin.

12.  Europaparlamentet välkomnar EIB:s engagemang för att bekämpa de bakomliggande orsakerna till migration och för att agera i de länder som drabbats särskilt hårt av migrationskrisen, i synnerhet genom en förstärkning och komplettering av de humanitära insatserna och genom stöd till ekonomisk tillväxt, utveckling och de investeringar som krävs i såväl infrastruktur för städer, hälso- och sjukvård och utbildning som social, modern och hållbar infrastruktur, vilket stimulerar ekonomisk aktivitet för jobbskapande och främjar gränsöverskridande samarbete mellan medlemsstater och tredjeländer. Parlamentet förväntar sig att EIB-gruppen i detta syfte ökar sina ansträngningar för att samordna sitt ekonomiska resiliensinitiativ och reviderade externa utlåningsmandat med Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFSD). Parlamentet efterlyser ett ökat finansiellt stöd till projekt som skulle bidra till att minska de ekonomiska kostnaderna i samband med migrationskrisen och som samtidigt har en positiv inverkan på medborgarna, flyktingarna och andra migranter i de medlemsstater som tar emot den största tillströmningen av flyktingar och migranter.

13.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang EIB:s krishanterings- och resiliensinitiativ, vilket syftar till att öka stödbeloppet till länderna i Europas södra grannskap och Balkanländerna med 6 miljarder EUR. Parlamentet vill se att detta initiativ leder till en verklig additionalitet för EIB:s nuvarande verksamhet i regionen.

14.  Europaparlamentet noterar EIB:s förslag om att inom gruppen inrätta en dotterstruktur – med EIF som modell – som skulle ha finansiering utanför Europa som uppgift. Parlamentet förväntar sig att bli vederbörligen informerad om hur detta utvecklas.

15.  Europaparlamentet välkomnar EIB-gruppens strategi om jämställdhet och kvinnors ekonomiska egenmakt som offentliggjordes 2017. Parlamentet anser att ett jämställdhetsperspektiv bör tillämpas på EIB-gruppens alla finansieringstransaktioner. Parlamentet förväntar sig en jämställdhetsplan med ambitiösa mål och konkreta indikatorer som ska genomföras inom kort.

16.  Europaparlamentet välkomnar överenskommelsen om förlängning och anpassning av Efsi och förväntar sig att man med den reviderade fonden och Europeiska centrumet för investeringsrådgivning i sin förbättrade form kommer att övervinna de problem som konstaterats i det nuvarande systemet, nämligen när det gäller additionaliteten, hållbarheten, klimatåtgärderna, den geografiska balansen och verksamheten i rådgivningscentrumet. Parlamentet betonar vikten av att undvika geografiska obalanser i EIB:s utlåningsverksamhet, i syfte att säkerställa en bredare geografisk och sektoriell tilldelning utan att den höga kvaliteten i projekten äventyras. EIB uppmanas att ytterligare intensifiera sitt arbete med nationella utvecklingsbanker och utvecklingsinstitutioner för att nå ut till fler samt att ytterligare utveckla rådgivningen och det tekniska stödet i syfte att motverka geografisk obalans på lång sikt. Parlamentet konstaterar att väldigt skilda erfarenheter gjorts med Efsi-projekt. Parlamentet stöder och uppmuntrar ytterligare utbyte av bästa praxis mellan EIB och medlemsstaterna för att säkerställa ekonomisk effektivitet och tillräckliga hävstångseffekter i Junckerplanen, vilka kommer att göra en skillnad i EU-medborgarnas liv.

17.  Europaparlamentet konstaterar att EIB i den sociala sektorn lånar ut i genomsnitt 1 miljard EUR per år till projekt för subventionerade bostäder (som har ökat kraftigt under de senaste åren, med allt fler projektansvariga och låntagare), 1,5 miljard EUR för hälsoinfrastruktur och 2,4 miljarder EUR för infrastrukturprojekt inom utbildning. Parlamentet understryker att en fortsatt utveckling av EIB:s finansiering inom denna sektor skulle återspegla de aktuella framstegen när det gäller att upprätthålla EU:s pelare för sociala rättigheter och säkerställa att EIB-gruppen i enlighet med förväntningarna kommer att prioritera de projekt som har störst effekt på skapandet av hållbara lokala arbetstillfällen.

18.  Europaparlamentet välkomnar att de ackumulativa investeringar som godkändes av EIB-gruppen 2015 och 2016, enligt genomgången från EIB:s nationalekonomiska avdelning den 28 september 2017, kommer att öka EU:s BNP med 2,3 % till år 2020 och bidra med 2,25 miljoner arbetstillfällen, vilket visar EIB:s avsevärda makroekonomiska påverkan. Parlamentet uppmuntrar EIB att ytterligare utöka sin kapacitet till makroekonomisk analys, däribland forskning om de makroekonomiska effekterna av EIB:s verksamheter, och även sitt allmänna analytiska arbete och sina sektorsundersökningar samt uppsättningen empiriska dokument och publikationer, och därmed även bli en ”kunskapsbank”. EIB uppmanas att fortsätta förbättra bedömningen av projekt, genom att använda rikare, exaktare och mer förfinade genomslagsindikatorer.

19.  Europaparlamentet erkänner vikten av den konjunkturdämpande roll som EIB har spelat under de senaste åren. Parlamentet anser att en av de viktigaste prioriteringarna för EIB när ekonomin återgår till situationen före krisen i fråga om investeringsnivåerna bör vara att fokusera på att bidra till att överbrygga investeringsgapen på områden med marknadsmisslyckanden, t.ex. på grund av ihållande kortsiktigt tänkande och oförmåga att korrekt prissätta långsiktiga externa effekter, i syfte att främja hållbara investeringar, tekniska framsteg och innovation som leder till hållbar tillväxt. Parlamentet understryker att det är nödvändigt att prioritera innovationsbaserade projekt med ett tydligt mervärde för EU samt regional utveckling med stöd till projekt såsom förnyelse av landsbygdsområden och mindre tillgängliga och underutvecklade områden.

20.  Europaparlamentet betonar att EIB har spelat och fortfarande spelar en positiv roll för att minska det negativa offentliga investeringsgapet. Parlamentet understryker att investeringar, ansvarsfulla och hållbara strukturreformer och en sund budgetpolitik måste utgöra en del av en övergripande strategi. Parlamentet efterlyser när så är möjligt samordning mellan EIB:s verksamhet i medlemsstaterna och regeringarnas verksamheter, politiska strategier och mål som är uppsatta i både de nationella reformprogrammen och de landspecifika rekommendationerna.

21.  Europaparlamentet understryker att det finns betydande strukturella skäl på EU-nivå till de ökande investeringsgapen mellan medlemsstaterna. EIB uppmanas att öka sitt tekniska bistånd för att hantera den svaga projektgenereringskapaciteten i vissa medlemsstater. EIB uppmanas att lämna mer detaljerad information om hur många direkta och indirekta arbetstillfällen som skapas för varje finansierat projekt.

22.  Europaparlamentet understryker att EIB enligt fördraget ska bidra till en balanserad och stadig utveckling av den inre marknaden genom sin primära utlåningsverksamhet och stödja projekt som syftar till utveckling av mindre utvecklade regioner och projekt som har en gränsöverskridande karaktär, i samverkan med ESI-fonderna. Parlamentet betonar därför potentialen i EIB:s viktiga kompletterande roll vid genomförandet av sammanhållningspolitiken, som också fortsättningsvis alltid bör ske på ett resultatbaserat och resultatinriktat sätt, bland annat genom verksamhet som syftar till att stärka kapaciteten för projektberedning, rådgivnings- och analystjänster samt lån till nationell medfinansiering av ESI-fonderna. Parlamentet uppmanar kommissionen och EIB att förbättra samordningen av sina insatser i syfte att ytterligare främja utbytet av bästa praxis och spridningen av investeringsmöjligheter i alla EU:s regioner, även i dem som inte omfattas av Sammanhållningsfonden, för att bättre uppnå målen om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

23.  Europaparlamentet understryker att EIB, i egenskap av ett offentligt finansinstitut som finansierar projekt som syftar till att uppfylla EU:s politik och prioriteringar, bör bidra till den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen även i mindre utvecklade regioner, i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Parlamentet noterar emellertid bekymrat att den geografiska fördelningen av lån per land där projekt genomförs visar att fem medlemsstater, EU:s största ekonomier, fick 54,11 % av de totala lån som beviljades under 2016. Parlamentet uppmanar EIB och kommissionen att undersöka orsakerna till denna situation och att rapportera sina resultat till parlamentet före mitten av 2018. Parlamentet betonar behovet av en bredare geografisk fördelning av medel, bland annat när det gäller Efsi, som alltid bör vara ett komplement till ESI-fonderna, i syfte att nå målet att minska de regionala skillnaderna. Parlamentet betonar behovet av en stärkt roll för EIB vid finansieringen av socialt företagande och nystartade företag, social infrastruktur, tillväxtökning, förnybar energi, energieffektivitet och projekt för den cirkulära ekonomin. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att EIB även är en stor investerare i tredjeländer.

24.  Europaparlamentet noterar utvärderingen efter halva programtiden för Horisont 2020:s finansieringsinstrument (InnovFin) som förvaltas av EIB-gruppen och de 15 rekommendationerna i denna. Parlamentet förväntar sig att EIB-gruppen kommer att utarbeta en detaljerad strategi om den väg den har för avsikt att följa för att genomföra dessa rekommendationer.

Överensstämmelse

25.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att det europeiska regelverket, däribland EIB:s stadgar, Efsi, de fyra förordningarna om gemensam jordbrukspolitik (GJP), och de fem ESI-fonderna (Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Europeiska havs- och fiskerifonden) bör förbjuda att EU-medel ytterst går till förmånstagare eller finansiella mellanhänder som har bevisats vara inblandade i skatteundandragande eller skattebedrägeri.

26.  Europaparlamentet påminner om att EIB:s policy avseende icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner behöver vara ambitiös. Parlamentet konstaterar att det är ett positivt men otillräckligt steg att förlita sig på den gemensamma EU-förteckningen över tredjelandsjurisdiktioner som inte följer standarderna för god förvaltning i skattefrågor, som godkändes av rådet den 5 december 2017 och som kommer att äga företräde framför andra ledande organisationers förteckningar i händelse av motstridiga uppgifter, och efterlyser att landsspecifik rapportering ska göras till en central del av EIB:s strategi för företagens sociala ansvar. EIB uppmanas att följa relevanta standarder och tillämplig lagstiftning om förebyggande av penningtvätt och kampen mot terrorism, skattebedrägeri och skatteundandragande, inte använda eller ägna sig åt skatteplanering, i synnerhet inte aggressiv skatteplanering eller aggressiv skatteplaneringspraxis som strider mot god förvaltningssed i skattefrågor enligt EU:s rättsakter, rådets slutsatser, kommissionens meddelanden och annan formell kommunikation från kommissionen, och att inte upprätthålla affärsförbindelser med enheter som är registrerade eller etablerade i jurisdiktioner som inte samarbetar med unionen i fråga om tillämpning av internationella beskattningsnormer om transparens och informationsutbyte, EIB uppmanas att, efter samråd med kommissionen och berörda parter, se över och uppdatera sin policy rörande icke samarbetsvilliga jurisdiktioner nu när ovanstående unionsförteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner väl antagits. Kommissionen uppmanas att lägga fram en rapport för parlamentet och rådet varje år om genomförandet av denna politik.

27.  Europaparlamentet noterar att kommissionen tidigare har blockerat vissa projekt som läggs fram av de internationella finansiella institutionerna (IFI)(6), eftersom dessa projekt innehöll omotiverat komplexa skattearrangemang genom skadliga eller obefintliga beskattningssystem i tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen och EIB att i sin årsrapport ta med information om projekt där medlen har överförts till offshore-jurisdiktioner. Parlamentet betonar behovet av att IFI eliminerar risken för att EU-medel direkt eller indirekt bidrar till skatteflykt och skattebedrägerier.

28.  Europaparlamentet konstaterar att farhågor har uttryckts avseende EIB-finansierade projekt som involverar offshore-strukturer och icke samarbetsvilliga jurisdiktioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en årlig offentlig rapport om användningen av EU:s medel i samband med offshore-strukturer och penningöverföringar från EIB och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) till dessa strukturer, inbegripet antal och typ av projekt som stoppats, förklaringar till varför projekten stoppats och vilka uppföljande åtgärder som vidtagits för att säkerställa att inga EU-medel varken direkt eller indirekt underlättar skatteflykt och skattebedrägerier.

29.  Europaparlamentet välkomnar att EIB tar hänsyn till skatteeffekterna i de länder där investeringar görs och till hur dessa investeringar bidrar till ekonomisk utveckling, jobbskapande och minskad ojämlikhet.

30.  Europaparlamentet anser att EIB i egenskap av Europeiska unionens bank bör öka sina ansträngningar för att se till att de finansiella mellanhänder som den samarbetar med inte använder sig av eller ägnar sig åt strukturer för skatteflykt, särskilt aggressiv skatteplanering eller praxis som inte uppfyller kriterierna för god förvaltning i skattefrågor i enlighet med EU-lagstiftningen, däribland kommissionens rekommendationer och meddelanden. Parlamentet betonar att EIB även bör se till att finansiella mellanhänder inte är inblandade i korruption, penningtvätt, organiserad brottslighet eller terrorism.

31.  Europaparlamentet betonar behovet av att EIB har tillförlitlig och fullständig information om verkligt huvudmannaskap för slutmottagarna av EIB:s medel även i fall där finansieringen är beroende av private equity-fonder. Parlamentet uppmanar därför EIB att förstärka sina due diligence-förfaranden när banken arbetar med finansiella mellanhänder. Parlamentet anser att användningen av kriterier för urval av finansiella mellanhänder och uppdaterad information om det verkliga huvudmannaskapet för företagen, även truster, stiftelser och skatteparadis, är en bästa praxis som ständigt bör iakttas. Parlamentet noterar att EIB identifierar de verkliga huvudmännen i sådana företag under due diligence-förfarandet. Parlamentet uppmanar EIB-gruppen att stärka sina avtalsvillkor ytterligare genom att inkludera en klausul eller en hänvisning till god förvaltning för att minska integritets- och renommériskerna. Parlamentet betonar att EIB måste upprätta en solid offentlig förteckning över de kriterier som tillämpas vid valet av finansiella mellanhänder, för att stärka EU:s ställningstagande i kampen mot skattemissbruk och effektivt förebygga risker för korruption och infiltration av organiserad brottslighet.

32.  Europaparlamentet välkomnar EIB:s ansträngningar att genomföra due diligence-granskningar gentemot EIB-gruppens motparter och transaktioner, inbegripet fortlöpande övervakningsinsatser och kontroller, så att EIB inte oavsiktligt underlättar korruption, bedrägeri, tvång, otillbörlig samverkan, penningtvätt, skattebedrägeri, skadlig skattepraxis eller finansiering av terrorism, i synnerhet genom offentliggörande av regelbundna verksamhetsrapporter av den oberoende avdelningen för kontroll av regelefterlevnad (Office of the Chief Compliance Officer, OCCO) och EIB:s generalinspektorat. EIB uppmanas att anpassa sig till det nya systemet för snabb varning och uteslutning som planeras av kommissionen.

33.  Europaparlamentet välkomnar EIB-gruppens samarbete och utbyte med kommissionens olika avdelningar kring de åtgärder som ingår i paketet mot skatteflykt i syfte att förtydliga tillämpningsområdet för och de viktigaste delarna av lagstiftningspaketet, EIB-gruppens roll och deltagande och dess engagemang i dialogen med det civila samhällets organisationer om dessa frågor, både på nivån för EIB-gruppens styrelse och EIB:s avdelningar, t.ex. OCCO. EIB uppmanas att ta större hänsyn till skatteundandragande i sina due diligence-kontroller.

Ansvarighet

34.  Europaparlamentet anser att EIB-gruppens stärkta ekonomiska roll, dess ökade investeringsförmåga och användningen av EU-budgeten för att garantera dess transaktioner måste åtföljas av större transparens och en ökad ansvarsskyldighet för att säkerställa en verklig offentlig granskning av dess verksamhet, projekturval och finansieringsprinciper.

35.  Europaparlamentet konstaterar att EIB har lämnat tre rapporter per år om sin verksamhet till parlamentet, och att EIB:s ordförande och personal regelbundet deltar i utfrågningar på begäran av parlamentet och dess utskott. Parlamentet påminner dock om sin begäran om en högre nivå av parlamentarisk redovisningsskyldighet och transparens från EIB. Parlamentet upprepar i detta sammanhang sin begäran om ingående av ett interinstitutionellt avtal mellan EIB och parlamentet om utbyte av information, inbegripet möjligheten för ledamöter av Europaparlamentet att ställa skriftliga frågor till EIB:s ordförande.

36.  Europaparlamentet påminner om att transparens vid genomförandet av EU:s politik inte bara stärker EIB-gruppens övergripande ansvarsskyldighet och trovärdighet, med en tydlig överblick över de olika typerna av finansiella mellanhänder och stödmottagare, utan även bidrar till att förbättra de finansierade projektens ändamålsenlighet och hållbarhet vid sidan av nolltolerans mot bedrägeri och korruption i låneportföljen.

37.  Europaparlamentet välkomnar att EIB-gruppens transparenspolicy bygger på grundtanken att information ska göras tillgänglig och att alla kan få tillgång till EIB:s handlingar och information. Parlamentet påminner om sin rekommendation om att handlingar som inte är sekretessbelagda, såsom interinstitutionella överenskommelser och samförståndsavtal bör offentliggöras på EIB-gruppens webbplats, och uppmanar EIB-gruppen att inte stanna där, utan att fortsätta att leta efter sätt att förbättra sig.

38.  Europaparlamentet föreslår att EIB-gruppen bör följa det exempel som fastställts av Internationella finansieringsbolaget (IFC) vid Världsbanksgruppen och börja offentliggöra information om de mest riskfyllda delprojekt som EIB finansierar via affärsbanker (de viktigaste mellanhänderna/finansieringsinstrumenten som används av EIB för finansiering av små och medelstora företag).

39.  Europaparlamentet välkomnar att alla dokument som innehas av EIB-gruppen lämnas ut på begäran. Parlamentet uppmanar EIB-gruppen att ta fram riktlinjer om icke känsliga och grundläggande uppgifter som skulle kunna lämnas ut i samband med krav kopplade till proaktivt utlämnande av uppgifter på projektnivå.

40.  Europaparlamentet begär att EIB-gruppens offentlighetspolicy säkerställer en allt högre transparensnivå när det gäller principerna för dess prissättningspolitik och styrningsorgan. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang offentliggörandet av protokollen från mötena med EIB-gruppens styrelse i januari 2017, det offentliga registret över handlingar och offentliggörandet av projektuppgifter via det internationella initiativet för transparens i biståndet(7). Parlamentet begär att protokollen från förvaltningskommitténs sammanträden ska offentliggöras.

41.  Europaparlamentet noterar den pågående översynen av EIB-gruppens uppgiftslämnarpolicy. Parlamentet uppmanar EIB-gruppen att stärka oberoendet, legitimiteten, tillgängligheten, förutsägbarheten, opartiskheten och transparensen i sin klagomålsmekanism, bland annat genom att involvera direktörer och förbättra skyddet för de klagande. Parlamentet anser att sådana åtgärder klart ligger i bankens, berörda aktörers och EU-institutionernas intresse.

42.  Europaparlamentet noterar att av de 120 fall som rapporterades till allmänna tjänsteinspektionens avdelning för utredning av bedrägerier 2016 var det 53 % som remitterades av EIB-gruppens personal. Parlamentet välkomnar att mekanismen för rapportering av bedrägerier på EIB:s webbplats nu finns tillgänglig på 30 språk(8). Parlamentet anser att EIB noggrant bör följa det pågående arbetet med skydd för visselblåsare på EU-nivå och i enlighet därmed ytterligare förbättra sina rapporteringsmöjligheter.

43.  Europaparlamentet uppmanar EIB-gruppen att fortsätta att lägga vikt vid resultatkontroll med hjälp av resultatutvärderingar och dokumenterade effekter. EIB-gruppen uppmanas att fortsätta att förfina sina övervakningsindikatorer, särskilt indikatorer för bedömning av additionalitet, i syfte att bedöma effekterna så tidigt som möjligt i projektgenereringsfasen och ge styrelsen tillräckligt med information om förväntade effekterna, särskilt med avseende på projektens bidrag till EU:s politik, t.ex. deras effekter på sysselsättningen (både vid genomförande och verksamhet). Parlamentet påpekar vidare att resultatet av EIB-gruppens finansiering inte kan bedömas på grundval av en uppskattning av dess finansiella inverkan, och begär därför att en rimlig balans ska upprätthållas mellan de operativa målen i form av affärsvolym och de icke-finansiella målen för EIB-gruppens personal. Parlamentet begär till exempel att resultatbedömningar pekar på vilka specifika mål inom ramen för målen för hållbar utveckling som omfattas av projektet och i vilken utsträckning det har bidragit till att uppfylla dem. Parlamentet anser det viktigt att befolkningen i de områden som gränsar till de finansierade infrastrukturprojekten aktivt deltar i bedömningen.

44.  Europaparlamentet välkomnar att EIB fortsätter att arbeta på att finjustera sin metod för effektrapportering, till exempel för att exakt återge de investeringar som mobiliseras genom olika lånestrukturer med mellanhänder och nya produkter, och gemensamma åtgärder som vidtagits tillsammans med andra multilaterala utvecklingsbanker för att harmonisera centrala aspekter av effektrapportering, till exempel i den rapport som nyligen sammanställts om rapportering av klimatfinansiering samt den rapport som håller på att utarbetas om utlåning inom alla sektorer.

45.  Europaparlamentet välkomnar att resultatmätning (ReM+) gradvis leder till en ”kulturförändring” i EIB-gruppen. Parlamentet efterlyser en harmonisering och generalisering av detta förfarande som också innebär en integrering av Addis Abeba- och Paris-indikatorerna i så stor utsträckning som möjligt. Parlamentet anser att en ytterligare anpassning av sådana indikatorer genom att integrera lokala synpunkter skulle kunna göra dem mindre främmande utan att påverka deras oberoende.

46.  Europaparlamentet uppmanar EIB att ta hänsyn till lokala förhållanden vid investeringar i tredjeländer. Parlamentet påminner om att investeringar i tredjeländer inte enbart kan baseras på en vinstmaximerande strategi utan även måste syfta till att skapa långsiktig hållbar ekonomisk tillväxt under den privata sektorns ledning och fattigdomsminskning genom jobbskapande och förbättrad tillgång till produktionsresurser.

47.  Europaparlamentet noterar att EIB finansierar verksamhet i många länder där mänskliga rättigheter, särskilt yttrande-, mötes- och föreningsfriheten, står under attack, till exempel genom att protester slås ned med våld och att yttrande av vissa åsikter kriminaliserats, liksom genom godtyckliga gripanden och frihetsberövande av företrädare för mänskliga rättigheter, samt genom restriktioner mot organisationer i det civila samhället. EIB uppmanas att anta en handlingsplan för mänskliga rättigheter i syfte att genomföra målen i EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati och FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, för att undvika att EIB:s projekt får negativ inverkan på mänskliga rättigheter, säkerställa att EIB:s projekt bidrar till förbättring och förverkligande av mänskliga rättigheter och se till att åtgärder vidtas mot eventuella människorättskränkningar.

48.  Europaparlamentet välkomnar att metoderna för resultatmätning har offentliggjorts men anser att de utvärderade resultaten ska lämnas ut för all verksamhet, inbegripet för miljömässiga och sociala effekter på projekt- och delprojektnivå. Parlamentet välkomnar halvtidsöversynen av EIB:s externa utlåningsmandat, till följd av vilket EIB på begäran nu till parlamentet kommer att översända resultatmätningsdokumenten för de projekt som omfattas av EU:s budgetgaranti. EIB uppmanas dock att förbättra bankens transparens genom att offentliggöra ytterligare resultatmätningsdokument för enskilda projekt utanför EU och bedömingsdokument utifrån de tre pelarna för projekt inom EU.

49.  Europaparlamentet uppmanar EIB att offentliggöra alla relevanta handlingar som rör lån till bilindustrin för utveckling av dieselteknik, inbegripet rapporter från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och dess rekommendationer om EIB-lån till Volkswagen, och att mer allmänt förklara i vilken omfattning lån lämnats till företag som konstaterats ha manipulerat utsläpp och ge en översikt över hur många av dessa lån som har räknats såsom klimatåtgärder. Parlamentet vill i detta sammanhang klargöra de kontroller och motvikter som finns för att garantera en verklig inriktning på ren teknik i samband med den senaste tidens låneavtal med bilföretag, såsom stöd till forsknings- och utvecklingsverksamhet i fråga om konnektivitet, effektiva elbensinhybridmotorer, elbilar med längre räckvidd och avancerade förarassistanssystem.

50.  Europaparlamentet välkomnar att EIB-gruppen har infört höga transparens- och ansvarighetsstandarder för sin utlåning till små och medelstora företag, där de finansiella mellanhänderna måste rapportera om alla små och medelstora företag som tagit del av stöd från EIB, och att banken sedan tar dessa resultat i beaktande vid övervägande av huruvida fler transaktioner ska göras genom samma förmedlare.

51.  Europaparlamentet understryker att efter ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen(9) och i rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten(10), ska denna åklagarmyndighet granska EIB:s verksamhet i medlemsstaterna så snart de nationella myndigheterna eller Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) har skäl att misstänka att en brottslig handling har begåtts i detta sammanhang.

52.  Europaparlamentet noterar den begränsade information som finns om hur EIB:s utlåningsverksamhet bidrar till uppnåendet av sammanhållningspolitikens mål. Parlamentet uppmanar därför EIB att om så är lämpligt lägga fram särskilda kapitel i sin årsrapport om EIB:s verksamhet som är inriktad på att ge stöd till genomförandet av sammanhållningspolitiken, bland annat om verksamhet som avser Interreg och att tillhandahålla detaljerad information om användningen av lån i sammanhållningspolitiska projekt och program, även uppgifter om den geografiska fördelningen av stödet, dess effektiva bidrag till de sammanhållningspolitiska målen, bland annat övergripande principer och Europa 2020-strategins mål, och den konkreta kapaciteten att mobilisera privata investeringar. Parlamentet understryker i detta sammanhang EIB:s ansvar att förse Europaparlamentet, revisionsrätten och andra med tillräckliga uppgifter, bland annat om kostnaderna för och förvaltningen av EIB:s produkter, och tar också hänsyn till mervärdet av aggregerade uppgifter på EU-nivå om kombinationen av sammanpolitiska och EIB-relaterade investeringar.

EIB-gruppens finansiella verksamhet

53.  Europaparlamentet uppmanar EIB-gruppen att aktivt samarbeta med kommissionen i en process för att rationalisera antalet och typerna av finansieringsinstrument inom ramen för nästa fleråriga budgetram och att tidigarelägga processen genom att som ett första steg rikta uppmärksamheten på eventuella dubbleringar eller överlappningar med utgångspunkt i sina egna erfarenheter.

54.  Europaparlamentet anser att EIB-gruppens finansieringsinstrument bör användas för projekt som valts ut på grundval av sina egna meriter, sin potential att generera ett mervärde för EU som helhet och en verklig additionalitet, särskilt i de fall då finansiering eller stöd inte kan erhållas på marknaden, för att finna den rätta balansen mellan en potentiellt högre riskprofil och det grundläggande behovet att behålla sin höga kreditvärdighet.

55.  Europaparlamentet varnar i detta sammanhang för att marknadsbaserade instrument riskerar att förskjuta tonvikten i EU:s budget från EU:s kollektiva nyttigheter, och uppmanar EIB-gruppen att öka sin rapportering till kommissionen om kvaliteten i stället för om kvantiteten av dess finansiering när det gäller finansieringsinstrument.

56.  Europaparlamentet noterar att EIB-gruppen för att till fullo utnyttja den ytterligare riskkapaciteten har utvecklat olika nya produkter som möjliggör högre risktagande (t.ex. mindre prioriterade skulder, kapital likställt med eget kapital, riskdelning med banker), samt att man har sett över sina riktlinjer för kreditrisker och stödberättigande i syfte att uppnå ökad flexibilitet.

57.  Europaparlamentet uppmanar EIB-gruppen att ytterligare utveckla sin riskkultur i syfte att förbättra sin effektivitet och komplementariteten och synergierna mellan sina insatser och EU:s olika politikområden, i synnerhet genom att stödja innovativa företag, infrastrukturprojekt och små och medelstora företag som tar risker eller håller på att utvecklas i ekonomiskt missgynnade regioner eller regioner som saknar stabilitet, i linje med det återkommande och långvariga målet om enklare tillgång till finansiering för små och medelstora företag, dock utan att äventyra principerna om sund ekonomisk förvaltning eller EIB:s goda kreditvärdighet. Parlamentet påminner om att risköverföringsbaserade instrument inte kan vara riskfria om de ska kunna bidra till den ekonomiska utvecklingen i EU och till ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. Parlamentet betonar att EIB och dess aktieägare måste vara fullt medvetna om detta. Parlamentet uppmuntrar EIB att bedöma möjligheten att erbjuda EIB-obligationer för direktköp.

58.  Europaparlamentet noterar att EIB-gruppens stöd till små och medelstora företag och midcap-bolag uppgick till rekordsumman 33,6 miljarder EUR och ledde till att 4,4 miljoner arbetstillfällen skapades. Parlamentet framhåller vikten av att EIB upprätthåller sitt stöd till små och medelstora företag och midcap-bolag genom att förbättra deras tillgång till finansiering. Parlamentet betonar att små och medelstora företag utgör ryggraden i den europeiska ekonomin och att dessa bör förbli den främsta målgruppen för EIB-gruppens utlåning genom ytterligare förstärkning av finansieringsinstrumenten för små och medelstora företag och midcap-bolag.

59.  Europaparlamentet påminner om att över 90 % av EU:s små och medelstora företag är mikroföretag, som står för nästan 30 % av sysselsättningen inom den privata sektorn. Parlamentet påpekar att mikroföretag är mer sårbara för ekonomiska chocker än större företag och att de får otillräckliga krediter, särskilt när de är baserade i en region där den ekonomiska situationen och bankförhållandena är ogynnsamma. EIB uppmanas att överväga en strategi för att underlätta situationen att sådana små och medelstora företag har svårt att få tillgång till projektfinansiering.

60.  Europaparlamentet erkänner att tillgång till finansiering fortfarande är ett avgörande hinder för de kulturella och kreativa sektorernas tillväxt. Parlamentet betonar det angelägna behovet av finansieringsinitiativ för att stärka dessa sektorer. Parlamentet understryker den potential som EIB och Efsi har för att stödja den kreativa sektorn, huvudsakligen genom finansiering av små och medelstora företag. EIB uppmanas att ta itu med bristen på finansiering från Efsi till de kulturella och kreativa sektorerna genom att undersöka eventuell samverkan med Kreativa Europa.

61.  Europaparlamentet uppmanar EIB-gruppen att i större utsträckning förlita sig på finansiellt seriösa mellanhänder, såsom nationella utvecklingsbanker och nationella utvecklingsinstitutioner, för hantering av vissa typer av projekt, så att bankens höga kreditvärdighet inte äventyras.

62.  Europaparlamentet noterar att EIB-gruppens styrningsregler är utformade för skydda bankens höga kreditvärdighet men att det inte finns mycket information om hur nära banken ligger ett lägre kreditbetyg.

63.  Europaparlamentet understryker att due diligence-granskningen av investeringsprojekt som finansieras av EIB-gruppen bör grundas både på faktorer som är kopplade till finansiell avkastning och på faktorer som inte är kopplade till finansiell avkastning utan istället till att uppnå andra mål, såsom projektets bidrag till uppåtriktad ekonomisk konvergens och sammanhållning i EU, eller uppnåendet av Europa 2020-målen eller 2030-målen för hållbar utveckling. Parlamentet anser att EIB-gruppen bör förklara dessa icke-finansiella kriterier för institutionella och privata investerare (t.ex. pensionsfonder och försäkringsbolag) på lämpligt sätt, vilket främjar ett ökat fokus på socioekonomiska och miljömässiga konsekvenser i hela finanssektorn.

64.  Europaparlamentet anser att i de fall där finansmarknadsförhållanden under stress skulle hindra förverkligandet av ett bärkraftigt projekt eller där det är nödvändigt att underlätta inrättandet av investeringsplattformar eller finansiering av projekt i sektorer eller områden som drabbats av ett betydande marknadsmisslyckande eller en suboptimal investeringssituation, bör EIB-gruppen genomföra och dokumentera förändringar, särskilt av ersättningen till EIB för EU-garantin, i syfte att bidra till att minska den kostnad för att finansiera transaktionen som bärs av mottagaren av EIB-gruppens finansiering genom finansieringsinstrument, så att genomförandet av projekt underlättas. Parlamentet anser att liknande ansträngningar bör göras om det är nödvändigt för att säkerställa att finansieringsinstrumenten stöder små projekt, och att när användningen av lokala eller regionala mellanländer gör det möjligt att sänka kostnaderna för finansieringsinstrument till små projekt, bör denna form av utnyttjande också övervägas.

65.  Europaparlamentet välkomnar den nyligen godkända egetkapitalstrategin som inbegriper en uppvärdering av aktierelaterade transaktioner för att åtgärda bristen på finansiering i form av eget kapital på de prioriterade områdena infrastruktur och innovation i EU, särskilt på följande två marknadsområden: indirekt finansiering med eget kapital (kapitalinvesteringar i infrastrukturfonder och saminvesteringsprogram) och genom aktieliknande finansiering (lån som är likställda med eget kapital till storföretag och till midcap-bolag) med en mix av direkta och indirekta instrument (riskkapitalfonder och vinstdelningslån).

66.  Europaparlamentet välkomnar det stöd som Europeiska investeringsfonden (EIF) gett plattformar för gräsrotsfinansiering inom ramen för befintlig verksamhet, beredvilligheten att fortsätta att stödja plattformar selektivt inom området, eller genom en utvidgning av befintliga program, och samarbetet med kommissionen om ett möjligt pilotprojekt för skuld- och gräsrotsfinansiering. Parlamentet föreslår att EIF hittar sätt att identifiera och nå FinTech-drivna finansiella mellanhänder som är i behov av stöd.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma och noga övervaka vilka kostnader som är förknippade med det antal mandat som EIB ges. Parlamentet påminner om att de därmed förknippad administrativa kostnaderna kan påverka dess övergripande förmåga att leverera resultat med tanke på den nuvarande omfattningen av finansiella och mänskliga resurser.

68.  Europaparlamentet framhåller att EIB:s roll i sammanhållningspolitiken ökar, framför allt på grund av den ökade användningen av en kombination av finansieringsinstrument och bidrag. Parlamentet betonar dock att deras tillgänglighet för slutmottagarna fortfarande är mycket låg och att medlemsstaterna och regionerna framhåller komplexiteten i de förfaranden som fastställs i både budgetförordningen och förordningen om gemensamma bestämmelser, de oproportionerliga kostnaderna och avgifterna samt konkurrensen från mer attraktiva nationella och regionala instrument. Parlamentet välkomnar i detta avseende inrättandet av fi-compass-plattformen som en enda kontaktpunkt för rådgivningstjänster om finansieringsinstrument inom ramen för sammanhållningspolitiken. Parlamentet efterlyser dock ytterligare tekniskt stöd och en förenkling av de befintliga förfarandena, liksom mer fokus på kapacitetsuppbyggnad gentemot finansiella mellanhänder, och pekar på behovet av att förbättra kopplingen mellan förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter till de resultat som fondförvaltare av finansieringsinstrument inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna uppvisar. Parlamentet påminner dock om att bidrag, som är en ändamålsenlig stödform för offentliga insatser på många områden, måste finnas kvar som det huvudsakliga sammanhållningspolitiska verktyget, och att finansieringsinstrument bör användas som ett kompletterande verktyg endast för de sektorer där de ger ett högre mervärde än bidrag, och att de fortfarande bör vara förvaltningsmyndigheternas ansvar. Parlamentet påpekar att en fastare ram för EIB:s samarbete med Europaparlamentet måste främjas för att möjliggöra bättre kontroll av EIB:s verksamhet.

EIB-gruppens kommunikation och rådgivningsverksamhet

69.  Europaparlamentet beklagar att de potentiella mottagarna av EIB-gruppens finansiering i allmänhet inte i tillräcklig grad känner till de produkter som EIB-gruppen utvecklat. Parlamentet ifrågasätter om EIB-gruppens leveranskedja är tillräckligt diversifierad och inkluderande.

70.  Europaparlamentet anser att EIB-gruppens kommunikation, i samarbete med dess relevanta nationella partner, bör förbättras för att göra de små och medelstora företagen mer medvetna om sina möjligheter till finansiering och bättre informera medborgarna om de lokala och konkreta projekt som EU finansierar.

71.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang de partnerskap som ingås med internationella och nationella institutioner för att säkerställa komplementaritet med EIB:s rådgivningstjänster.

72.  Europaparlamentet beklagar bristen på tillgängliga uppgifter om EIB:s roll i varje steg av genomförandet av sammanhållningspolitiken och den begränsade kunskapen om hur EIB:s utlåningsverksamhet bidrar till sammanhållningspolitikens mål. Parlamentet betonar behovet och förespråkar fler insatser för att uppnå större transparens och bättre kommunikation i syfte att se till att information når slutmottagarna på regional och lokal nivå och att öka synligheten för projekten.

73.  Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen, EIB-gruppen och nationella, regionala och lokala myndigheter ska fortsätta att arbeta tillsammans med, och i en anda av komplementaritet, stärka sitt samarbete med utvecklingsbanker och utvecklingsinstitutioner för att uppnå fler synergier mellan ESI-fonderna och EIB:s finansieringsinstrument och lån liksom för att minska de administrativa bördorna, förenkla förfarandena, öka den administrativa kapaciteten, främja territoriell utveckling och sammanhållning och öka förståelsen för ESI-fondernas och EIB:s finansiering eftersom dessa nationella banker och institutioner har en solid kunskap om sina respektive territorier och förmåga att genomföra skräddarsydda finansieringsinstrument lokalt.

o
o   o

74.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, EIB och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 128, 19.5.2017, s. 1.
(2) EUT L 345, 27.12.2017, s. 34.
(3) EUT L 249, 27.9.2017, s. 1.
(4) http://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2017/10/10/conclusions-climate-change/pdf
(5) Till exempel sunda och högt rankade projekt som inte får någon finansiering från gemensamma företaget för biobaserade industrier.
(6) EIB, EIF och globala fonden för energieffektivitet och förnybar energi.
(7) Europaparlamentets resolution av den 28 april 2016 om Europeiska investeringsbanken (EIB) – Årsrapport 2014 (Antagna texter, P8_TA(2016)0200).
(8) http://www.eib.org/attachments/general/reports/ig_fraud_investigations_activity_report_2016_en.pdf
(9) EUT L 198, 28.7.2017, s. 29.
(10) EUT L 283, 31.10.2017, s. 1.


Den nuvarande människorättssituationen i Turkiet
PDF 181kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 8 februari 2018 om den nuvarande människorättssituationen i Turkiet (2018/2527(RSP))
P8_TA(2018)0040RC-B8-0082/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Turkiet, särskilt resolutionen av den 27 oktober 2016 om situationen för journalister i Turkiet(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2017 om kommissionens rapport för 2016 om Turkiet(2),

–  med beaktande av uttalandena från kommissionens vice ordförande/den höga representanten, Federica Mogherini, och kommissionsledamoten med ansvar för europeiska grannskapspolitiken och utvidgningsförhandlingar, Johannes Hahn, av den 2 februari 2018 om den senaste utvecklingen i Turkiet, av den 14 juli 2017 ett år efter kuppförsöket i Turkiet och av den 13 mars 2017 om Venedigkommissionens yttrande om ändringarna av Turkiets statsförfattning och aktuella händelser,

–  med beaktande av uttalandena från talespersonen för Europeiska utrikestjänsten (nedan kallad utrikestjänsten) av den 8 juni 2017 om det rapporterade frihetsberövandet av chefen för Amnesty International i Turkiet, Taner Kılıç, av den 8 juli 2017 om frihetsberövandet av människorättsförsvarare på ön Büyükada i Turkiet och av den 26 oktober 2017 om pågående människorättsfall i Turkiet,

–  med beaktande av EU:s och Turkiets politiska högnivådialog av den 25 juli 2017,

–  med beaktande av de skriftliga synpunkter från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter som lämnades in till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen) av den 2 november 2017 avseende tolv ansökningar om yttrandefriheten och rätten till frihet och säkerhet för parlamentsledamöter i Turkiet och av den 10 oktober 2017 avseende tio ansökningar om yttrandefriheten och rätten till frihet för journalister i Turkiet,

–  med beaktande av resolution 2156(2017) från Europarådets parlamentariska församling om hur de demokratiska institutionerna fungerar i Turkiet,

–  med beaktande av att EU:s grundläggande värden inbegriper rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna, och av att dessa värden gäller också för EU:s kandidatländer,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad Europakonventionen) och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Turkiet är part i,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europaparlamentet fördömde i starka ordalag kuppförsöket den 15 juli 2016. Den 18 januari 2018 förlängde det turkiska parlamentet undantagstillståndet i Turkiet med ytterligare tre månader. Undantagstillståndet används för närvarande för att tysta ned oliktänkande och går långt utöver alla legitima åtgärder för att bekämpa hot mot den nationella säkerheten. Enligt folkrätten måste undantagsåtgärder vara nödvändiga och proportionella i omfattning och varaktighet.

B.  Turkiet är ett viktigt partnerland till EU och förväntas såsom kandidatland att upprätthålla de högsta standarderna avseende demokrati, däribland respekt för mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen, grundläggande friheter och allas rätt till en rättvis rättegång.

C.  148 undertecknare av framställningen Academics for Peace riskerar åtal för spridning av ”terroristpropaganda” och inväntar domstolsförhandlingar i maj 2018.

D.  Enligt Europeiska journalistfederationen sitter 148 journalister fortfarande i fängelse sedan kuppförsöket. Tillslagen mot politiskt oliktänkande via sociala medier fortsätter. 449 personer frihetsberövades för att ha skrivit kommentarer i sociala medier som var kritiska mot den turkiska regeringens militära intervention i den syriska enklaven Afrin. Enligt Amnesty International har de turkiska myndigheterna upplöst hundratals organisationer i det civila samhället och stängt lokalerna för över 160 radio- och tv‑företag, tidningar, tidskrifter, förlag och distributionsföretag.

E.  De turkiska myndigheterna har avskedat 107 000 personer från deras arbeten sedan juli 2016. ”Undersökningskommissionen för rutiner vid undantagstillstånd”, som inrättades på Europarådets rekommendation, hade den 18 januari 2018 tagit emot 104 789 ansökningar och har hittills fattat beslut i endast 3 110 fall, vilka inte har offentliggjorts.

F.  På senare år har man sett en utvidgning av den utövande maktens kontroll över domstols- och åklagarväsendet, omfattande gripanden, avskedanden och godtyckliga förflyttningar av domare och åklagare samt ständiga attacker mot advokater.

G.  Enligt uppgifter från Human Rights Association hade under de första elva månaderna 2017 sammanlagt 2 278 personer utsatts för tortyr och misshandel.

H.  Situationen i den sydöstra delen av landet är fortfarande ytterst oroande. Omkring 2 500 personer uppges ha dödats i samband med säkerhetsoperationer, och en halv miljon människor uppskattas vara på flykt sedan juli 2015. 68 kurdiska borgmästare sitter fortfarande fängslade.

I.  Bland de journalister som har frihetsberövats kan nämnas den tysk-turkiska journalisten Deniz Yücel, akademikern och kolumnisten Mehmet Altan, journalisten Şahin Alpay och många journalister och medarbetare från dagstidningen Cumhuriyet, däribland Ahmet Şık.

J.  I efterdyningarna av hävandet av den parlamentariska immuniteten för ett stort antal parlamentsledamöter har många parlamentsledamöter från oppositionen genomgått rättsliga förfaranden och frihetsberövats. Tio parlamentsledamöter är fortfarande frihetsberövade, däribland HDP:s medordförande, Figen Yüksekdağ och Selahattin Demirtaş, som inte tilläts infinna sig i rätten av säkerhetsskäl, och en parlamentsledamot från CHP, Enis Berberoğlu. Sex parlamentsledamöter har fråntagits sina parlamentariska mandat, inklusive Sacharovpristagaren Leyla Zana, efter en omröstning i det turkiska parlamentet.

K.  I juli 2017 grep de turkiska myndigheterna tio människorättsaktivister (”the Istanbul Ten”), som senare släpptes fria mot borgen. Domstolen i Istanbul upphävde sitt eget beslut att släppa Taner Kılıç, Amnesty Internationals ordförande i Turkiet, den 1 februari 2018 och höll honom häktad under hela rättegången.

L.  En av Turkiets främsta ledare för det civila samhället, Osman Kavala, greps den 18 oktober 2017 och har sedan dess suttit i fängelse anklagad för att ha ”försökt störta regeringen” genom att stödja demonstrationerna i Geziparken i december 2013.

M.  Guvernörskontoret i Ankara beslutade den 19 november 2017 att införa ett förbud på obestämd tid mot evenemang som anordnas av hbti-organisationer.

N.  Trots att den turkiska statsförfattningen föreskriver religionsfrihet, fri religionsutövning och privat spridning av religiösa föreställningar, och förbjuder diskriminering på religiösa grunder, så utsätts religiösa minoriteter ändå för verbala och fysiska attacker, stigmatisering och socialt tryck i skolor och i samhällslivet, diskriminering och problem med att lagligen kunna upprätta platser för utövning av sin religion.

O.  Med tanke på situationen i Turkiet vad gäller demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och pressfrihet har Turkiets föranslutningsstöd sänkts med 105 miljoner euro jämfört med kommissionens ursprungliga förslag för EU:s budget 2018, och ytterligare 70 miljoner euro hålls i en reserv tills landet gör ”mätbara tillräckliga framsteg” på dessa områden.

P.  Europaparlamentet begärde i november 2016 att anslutningsprocessen med Turkiet skulle frysas och i juli 2017 att den skulle avbrytas om författningsändringarna genomfördes i oförändrad form.

1.  Europaparlamentet upprepar sitt kraftfulla fördömande av kuppförsöket den 16 juli 2016 och uttrycker sin solidaritet med Turkiets medborgare. Parlamentet erkänner den turkiska regeringens rätt och ansvar att vidta åtgärder för att ställa förövarna till svars, samtidigt som man garanterar respekten för rättsstatsprincipen och rätten till en rättvis rättegång. Parlamentet framhåller emellertid att det misslyckade försöket till militärkupp nu utnyttjas för att ytterligare kväva en legitim och fredlig opposition och för att med hjälp av oproportionella och olagliga handlingar och åtgärder hindra medierna och det civila samhället i dess fredliga utövande av yttrandefriheten.

2.  Europaparlamentet uttrycker sin stora oro över de fortsatta försämringarna av de grundläggande rättigheterna och friheterna samt av rättsstatsprincipen i Turkiet och rättsväsendets bristande oberoende. Parlamentet fördömer användningen av godtyckliga gripanden samt rättsliga och administrativa trakasserier för att förfölja tiotusentals människor. Parlamentet uppmanar eftertryckligen de turkiska myndigheterna att omedelbart och villkorslöst frige alla personer som har frihetsberövats endast för att ha utfört sitt legitima arbete och utövat yttrande- och föreningsfriheten och som nu hålls fängslade utan övertygande bevis för brottslig verksamhet. Parlamentet kräver att undantagstillståndet i landet hävs och att undantagsdekreten upphävs.

3.  Europaparlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att respektera Europakonventionen, som innehåller ett tydligt förkastande av dödsstraff, och Europadomstolens rättspraxis, däribland principen om oskuldspresumtion.

4.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att erbjuda alla personer som är föremål för restriktiva åtgärder lämpliga och effektiva rättsmedel och möjlighet till rättslig prövning i enlighet med rättsstatsprincipen. Parlamentet betonar att oskuldspresumtionen är en grundläggande princip i alla rättsstater. Parlamentet uppmanar Turkiet att brådskande se över ”undersökningskommissionen för rutiner vid undantagstillstånd” så att den blir en kraftfull och oberoende kommission som har kapacitet att göra en individuell utredning av varje fall, effektivt hantera det enorma antalet ansökningar som den tar emot och säkerställa att den rättsliga prövningen inte försenas i onödan. Parlamentet uppmanar eftertryckligen undersökningskommissionen att offentliggöra sina beslut. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att låta fackföreningar bedriva legitim facklig verksamhet.

5.  Europaparlamentet understryker att terrorism fortsätter att utgöra ett direkt hot mot medborgare i Turkiet. Parlamentet upprepar dock att den brett definierade turkiska lagstiftningen mot terrorism inte bör användas för att bestraffa medborgare och medier för att ha utövat sin rätt till yttrandefrihet. Parlamentet fördömer i detta avseende, frihetsberövandet av och rättegången mot minst 148 akademiker från offentliga och privata universitet som undertecknade framställningen Academics for Peace, och fördömer även de senaste gripandena av journalister, aktivister, läkare och vanliga medborgare för att ha opponerat sig mot den turkiska militära operationen i Afrin. Parlamentet är allvarligt oroat över de humanitära konsekvenserna av den militära interventionen i denna syriska region med en kurdisk majoritet, och varnar för fortsatta oproportionella åtgärder.

6.  Europaparlamentet är djupt oroat över rapporter om misshandel och tortyr av fångar, och uppmanar de turkiska myndigheterna att grundligt utreda dessa anklagelser. Parlamentet upprepar sin uppmaning att offentliggöra rapporten från Europarådets kommitté för förhindrande av tortyr (CPT-rapporten).

7.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt det turkiska parlamentets beslut att i strid med statsförfattningen häva immuniteten för ett stort antal parlamentsledamöter och bana väg för den senaste tidens gripanden av tio parlamentsledamöter från oppositionen, bland annat medordförandena för Folkets demokratiska parti (HDP), Figen Yüksekdağ och Selahattin Demirtaş, och återkalla mandatet för sex parlamentsledamöter från oppositionen, bland annat, helt nyligen, Sacharovpristagaren Leyla Zana. Parlamentet fördömer fängslandet av 68 kurdiska borgmästare. Parlamentet fördömer det godtyckliga ersättandet av lokala folkvalda, vilket ytterligare undergräver Turkiets demokratiska struktur.

8.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över att mer än 160 medieföretag tvingats lägga ned sin verksamhet till följd av regeringsdekret inom ramen för undantagstillståndet. Parlamentet fördömer de politiska påtryckningarna mot journalister. Parlamentet uttrycker stor oro över att turkiska myndigheter övervakar plattformar för sociala medier och stänger konton på sociala medier. Parlamentet kräver ett omedelbart och villkorslöst frisläppande av alla som har frihetsberövats utan bevis, däribland EU‑medborgare såsom den tyska journalisten Deniz Yücel, som har suttit fängslad i ett år, varav nio månader i isoleringscell, utan att något formellt åtal ännu har väckts mot honom. Parlamentet uppmanar Turkiet att avskriva alla anklagelser mot den finskturkiska journalisten Ayla Albayrak, som har dömts av en turkisk domstol i sin frånvaro. Parlamentet välkomnar att en del av journalisterna och medarbetarna på den oppositionella tidningen Cumhuriyet har frigetts efter flera månader i fängelse, och begär också att de fyra Cumhuriyet-journalister som fortfarande sitter fängslade omedelbart ska friges.

9.  Europaparlamentet är mycket bekymrat över det massiva tillslaget mot Turkiets civilsamhällesorganisationer, i synnerhet gripandet av en av de främsta ledarna för icke‑statliga organisationer, Osman Kavala. Parlamentet uppmanar eftertryckligen den turkiska regeringen att omedelbart släppa Kavala eftersom gripandet av honom är politiserat och godtyckligt.

10.  Europaparlamentet noterar med oro att ställningen för de sekulära principer och värderingar som har präglat Turkiet sedan länge försvagas. Parlamentet är allvarligt oroat över bristen på respekt för religionsfriheten och en ökad diskriminering mot kristna och andra religiösa minoriteter. Parlamentet fördömer konfiskeringen av 50 arameiska kyrkor, kloster och begravningsplatser i Mardin. Parlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart ta upp dessa frågor med de turkiska myndigheterna. Den turkiska regeringen uppmanas med kraft att frige pastor Andrew Brunson och låta honom återvända hem.

11.  Europaparlamentet erinrar likaså om principen om icke-diskriminering av minoriteter, inklusive romer, som har samma rätt som andra att uttrycka sin kultur och få tillgång till social omsorg.

12.   Europaparlamentet fördömer uttalandet från guvernörskontoret i Ankara av den 19 november 2017 avseende beslutet att införa ett förbud på obestämd tid mot evenemang som anordnas av hbti-organisationer, efter att Istanbul Pride hade förbjudits tre gånger efter varandra. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att upphäva detta förbud. Parlamentet välkomnar frigivningen av den ledande hbti-aktivisten Ali Erol, och uppmanar i detta avseende de turkiska myndigheterna att frige godtyckligt frihetsberövade hbti-aktivister och att säkerställa den hungerstrejkande Diren Coşkuns välbefinnande.

13.  Europaparlamentet uttrycker på nytt sin allvarliga oro över situationen i sydöstra Turkiet, särskilt i de områden där utegångsförbud har införts, överdrivet våld används och kollektiv bestraffning tillämpas. Parlamentet uppmanar eftertryckligen Turkiet att lägga fram en plan för effektiv återintegrering av den halva miljonen människor som är internflyktingar. Parlamentet fördömer än en gång att PKK, som har stått på EU:s förteckning över terroristorganisationer sedan 2002, åter har börjat ta till våld, och uppmanar eftertryckligen organisationen att lägga ned sina vapen och använda fredliga och demokratiska metoder för att uttrycka sina förväntningar. Parlamentet påminner den turkiska regeringen om dess ansvar att skydda alla sina medborgare. Parlamentet beklagar den utbredda användningen av expropriering, inbegripet av egendom som tillhör kommunerna. Parlamentet är övertygat om att endast en rättvis politisk lösning på kurdfrågan kan leda till varaktig stabilitet och välstånd både i regionen och i Turkiet som helhet, och uppmanar därför båda sidor att återvända till förhandlingsbordet.

14.  Europaparlamentet uttrycker sin allvarliga oro över hur Turkiets rättsväsen fungerar efter beslutet av Istanbuls brottmålsdomstol att kvarhålla två fängslade journalister, Mehmet Altan och Şahin Alpay, trots författningsdomstolens begäran om att de skulle släppas på grund av att deras rättigheter hade kränkts i fängelset. Parlamentet noterar att detta utgör en ytterligare urholkning av rättsstatsprincipen. Parlamentet beklagar djupt att Amnesty Internationals ordförande i Turkiet, Taner Kılıç nyligen greps på nytt, vilket allmänt anses vara en ren parodi på rättvisa, och begär att åtalet mot honom och hans medåtalade (”the Istanbul Ten”) ska läggas ned, eftersom inga konkreta bevis hittills har lagts fram mot dem.

15.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt från november 2017 att ekonomiska medel som anslås till de turkiska myndigheterna inom ramen för instrumentet för stöd inför anslutningen bara ska anslås på villkor att förbättringar görs på området för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstaten, och att medlen, där så är möjligt, ska styras om till organisationer i civilsamhället. Parlamentet uppmanar än en gång kommissionen att beakta utvecklingen i Turkiet i samband med översynen av medlen inom ramen för instrumentet för stöd inför anslutningen, men även att lägga fram konkreta förslag på hur man skulle kunna öka stödet till civilsamhället i Turkiet.

16.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen den höga representanten, utrikestjänsten, kommissionen och medlemsstaterna att i kontakterna med sina turkiska motparter fortsätta att ta upp situationen för människorättsförsvarare, politiska aktivister, advokater, journalister och akademiker som hålls fängslade, och att ge diplomatiskt och politiskt stöd till dem, inklusive genom att övervaka rättegångar och bevaka ärenden.

17.  Europaparlamentet begär att denna resolution ska översättas till turkiska.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt till Turkiets president, regering och parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0423.
(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0306.


Situationen i Venezuela
PDF 173kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 8 februari 2018 om situationen i Venezuela (2018/2559(RSP))
P8_TA(2018)0041RC-B8-0078/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Venezuela har anslutit sig till,

–  med beaktande av Venezuelas konstitution,

–  med beaktande av sina många resolutioner om Venezuela, i synnerhet de av den 27 februari 2014 om situationen i Venezuela(1), av den 18 december 2014 om förföljelsen av den demokratiska oppositionen i Venezuela(2), av den 12 mars 2015 om situationen i Venezuela(3), av den 8 juni 2016 om situationen i Venezuela(4), av den 27 april 2017 om situationen i Venezuela(5) och av den 13 september 2017 om EU:s politiska förbindelser med Latinamerika(6),

–  med beaktande av förklaringen av den 12 juli 2017 från ordförandena för utskottet för utrikesfrågor, Mercosur-delegationen och den parlamentariska församlingen EU‑Latinamerika om den nuvarande situationen i Venezuela,

–  med beaktande av den interamerikanska demokratistadgan som antogs den 11 september 2001,

–  med beaktande av uttalandet av den 31 mars 2017 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid Ra’ad al-Hussein, om avgörandet från Venezuelas högsta domstol att ta över lagstiftningsbefogenheterna från nationalförsamlingen,

–  med beaktande av uttalandet från FN:s råd för mänskliga rättigheter som fördömer gripandet av Enrique Aristeguieta den 2 februari 2018,

–  med beaktande av de varningar som framfördes i Amerikanska samarbetsorganisationens (OAS) rapporter från den 30 maj 2016 och den 14 mars 2017 om Venezuela, och av OAS generalsekreterares uppmaningar att omgående sammankalla OAS ständiga råd i enlighet med artikel 20 i den interamerikanska demokratistadgan för att diskutera den politiska krisen i Venezuela,

–  med beaktande av skrivelsen av den 27 mars 2017 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om den förvärrade och allvarliga politiska, ekonomiska och humanitära krisen i Venezuela,

–  med beaktande av OAS förklaring som undertecknades av fjorton av dess medlemsstater den 13 mars 2017 och som bland annat kräver att Venezuela omgående fastställer tidpunkten för val, friger politiska fångar och erkänner maktdelningen enligt landets konstitution,

–  med beaktande av resolutionen från OAS ständiga råd av den 3 april 2017 om den senaste tidens händelser i Venezuela,

–  med beaktande av förklaringen från ”El Grupo de Lima” av den 23 januari 2018 om den nationella konstituerande församlingens beslut att utlysa presidentval,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 13 november 2017 och den 22 januari 2018 om Venezuela, nämligen om införande av ett vapenembargo och sanktioner,

–  med beaktande av uttalandet av den 7 december 2017 från vice ordföranden/den höga representanten på EU:s vägnar om vissa tredjeländers anslutning vad gäller restriktiva åtgärder med tanke på situationen i Venezuela,

–  med beaktande av uttalandet av den 26 januari 2018 av vice ordföranden/den höga representanten på EU:s vägnar om den senaste utvecklingen i Venezuela, i vilket de venezuelanska myndigheternas beslut att utvisa Spaniens ambassadör i Caracas fördöms,

–  med beaktande av sitt beslut att tilldela Venezuelas demokratiska opposition 2017 års Sacharovpris,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den olagliga nationella konstituerande församlingen, som inte erkänns vare sig internationellt eller av Europeiska unionen, har begärt att ett presidentval ska hållas senast i slutet av april 2018. Enligt Venezuelas konstitution är det organ som bär ansvaret för att utlysa val det nationella valrådet. Artikel 298 i Venezuelas konstitution anger tydligt följande: ”Den lag som reglerar valprocesser får inte ändras på något sätt under perioden mellan valdagen och de sex månader som omedelbart föregår den”, något som helt nyligen har överträtts flera gånger.

B.  Detta beslut fattades utanför ramen för den nationella dialog som har pågått sedan december 2017, och utan hänsyn till de eventuella resultat som har nåtts vid mötet mellan Venezuelas regering och opposition i Santo Domingo. Datumet för och processen inför valet var två av huvudfrågorna i Santo Domingo-samtalen. Denna begäran att val ska hållas strider mot både demokratiska principer och god tro vad gäller dialogen mellan regeringen och oppositionen.

C.  Den 25 januari 2018 beslutade Högsta domstolen att utesluta MUD (Mesa de la Unidad Democrática) från presidentvalet. Den 4 februari 2018 uteslöt det nationella valrådet partiet Primero Justicia från valprocessen. Ledande politiker, såsom Leopoldo López och Henrique Capriles, har uteslutits från att ställa upp i valet. Dessa beslut utgör ett allvarligt brott mot principen om rättvisa val, då oppositionens kandidater förbjuds att delta fritt och på lika villkor i valet.

D.  MUD tilldelades Europaparlamentets Sacharovpris för tankefrihet 2017.

E.  Detta författningsvidriga utlysande av ett förtida val fick till följd att Mexiko och Chile drog sig ur de nationella politiska förhandlingarna mellan Venezuelas regering och delar av oppositionen.

F.  Den 13 november 2017 beslutade Europeiska unionens råd att införa ett vapenembargo mot Venezuela och ett förbud mot vapenrelaterat materiel som kan användas för internt förtryck.

G.  Den 22 januari 2018 beslutade Europeiska unionens råd enhälligt att införa sanktioner mot sju venezuelanska medborgare som innehar offentliga befattningar, i form av restriktiva åtgärder såsom reseförbud och frysning av tillgångar, som svar på bristande efterlevnad av de demokratiska principerna, rättsstatsprincipen och demokratin.

H.  Efter att EU antagit sina sanktioner vidtog Venezuela motåtgärder genom att utvisa Spaniens ambassadör i Caracas och förklara honom för ”persona non grata”, samtidigt som Spanien anklagades för att lägga sig i landets interna angelägenheter. EU har i kraftfulla ordalag fördömt detta beslut, och har samtidigt pekat på sin fulla solidaritet med Spanien, med beaktande av att EU:s beslut i utrikespolitiska frågor, inbegripet införande av sanktioner, är enhälliga.

I.  Människorättssituationen samt situationen för demokratin och rättsstatsprincipen i Venezuela fortsätter att försämras. Venezuela står inför en aldrig förut skådad politisk, social, ekonomisk och humanitär kris, med många dödsfall som följd. Att hålla fria och rättvisa val med alla vederbörliga garantier och att avsätta tillräckligt med tid för att förbereda dem är ett mycket viktigt första steg för att lösa de många problem som Venezuela brottas med. Nästan 2 miljoner venezuelaner har flytt landet. Värdländerna utsätts för allt hårdare tryck i fråga om att tillhandahålla stöd och tjänster för nyanlända.

J.  Rebellpolisen Oscar Pérez och sex andra personer avrättades utan rättegång trots att de redan hade överlämnat sig.

K.  På natten den 2 februari 2018 kidnappades Enrique Aristeguita Gramcko från sitt hem av säkerhetstjänsten, och släpptes dagen därefter, men inga uppgifter finns om var han hade befunnit sig.

L.  Allt fler människor i Venezuela, däribland barn, lider av undernäring på grund av begränsad tillgång till hälso- och sjukvård, läkemedel och livsmedel av god kvalitet. Beklagligt nog fortsätter Venezuelas regering att förneka problemet och vägra ta emot och underlätta för utdelningen av internationellt humanitärt bistånd. Människor i Venezuela har försökt köpa mat och grundläggande förnödenheter på de västindiska öarna, på grund av de allvarliga bristerna på hemmaplan.

1.  Europaparlamentet förkastar det ensidiga beslut som fattats av den olagliga nationella konstituerande församlingen, som inte erkänns vare sig internationellt eller av EU, att begära att presidentval ska hållas i förtid senast i slutet av april 2018. Parlamentet beklagar djupt Högsta domstolen i Venezuelas senaste avgörande som utesluter företrädare för MUD i det kommande valet. Parlamentet påpekar att många potentiella kandidater inte kommer att kunna kandidera i valet eftersom de är landsförvisade, har förlorat sin valbarhet genom förvaltningsbeslut, sitter fängslade eller befinner sig i husarrest. Parlamentet konstaterar att inga hinder eller villkor bör sättas upp för politiska partiers deltagande, och de venezuelanska myndigheterna uppmanas att fullt ut återställa deras rätt att kandidera i valet.

2.  Europaparlamentet insisterar på att EU och dess institutioner, däribland Europaparlamentet, endast kommer att erkänna val som bygger på en genomförbar valkalender, som överenskommits inom ramen för den nationella dialogen med samtliga aktörer och politiska partier, och som respekterar deltagande på lika, rättvisa och transparenta villkor, inbegripet upphävande av uteslutandet av politiska motståndare, utan några politiska fångar och med säkerställande av att det nationella valrådet har en balanserad sammansättning och är opartiskt samt av att tillräckliga garantier existerar, däribland övervakning genom oberoende internationella observatörer. Parlamentet upprepar att det är berett att sända ut ett valobservatörsuppdrag om alla nödvändiga villkor är uppfyllda.

3.  Europaparlamentet fördömer med kraft de venezuelanska myndigheternas beslut att utvisa Spaniens ambassadör i Caracas och förklara honom för ”persona non grata”, och insisterar på att Venezuelas regering omedelbart återupprättar sina normala diplomatiska förbindelser med Spanien. Parlamentet påminner om att alla beslut som EU fattar i utrikespolitiska frågor, inbegripet införande av sanktioner, fattas med enhällighet. Parlamentet kräver i detta avseende full solidaritet med Spanien.

4.  Europaparlamentet anser att rådets beslut att införa ett vapenembargo och sanktioner mot sju venezuelanska tjänstemän är lämpliga åtgärder som svar på allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna och demokratin, men kräver att de utvidgas till att även införas mot de huvudansvariga förövarna för den ökande politiska, sociala, ekonomiska och humanitära krisen, nämligen presidenten, vice presidenten, försvarsministern, medlemmar av den höga militära ledningen, och medlemmar i deras närmaste kretsar, däribland familjemedlemmar. Om situationen för de mänskliga rättigheterna fortsätter att försämras skulle ytterligare diplomatiska och ekonomiska åtgärder kunna övervägas och antas, även i fråga om det statliga oljebolaget Petróleos de Venezuela, S.A. (PDVSA).

5.  Europaparlamentet fördömer i de skarpaste ordalag de fortsatta kränkningarna av den demokratiska ordningen i Venezuela. Parlamentet upprepar sitt fulla stöd för nationalförsamlingen som det enda lagligen konstituerade och erkända parlamentet i Venezuela och uppmanar Venezuelas regering att återställa dess konstitutionella befogenheter. Parlamentet fördömer alla beslut som fattats av den nationella konstituerande församlingen, eftersom de strider mot alla demokratiska normer och regler. Parlamentet uttrycker sitt stöd för en politisk lösning som omfattar samtliga berörda aktörer och politiska partier. Parlamentet påpekar att åtskillnad och icke-inblandning mellan de olika maktinstanserna är en grundläggande princip för demokratiska stater som styrs enligt rättsstatsprincipen.

6.  Europaparlamentet uppmanar Internationella brottmålsdomstolens åklagare, i enlighet med bestämmelserna i Romstadgan, att inleda utredningar av de människorättskränkningar som begåtts av Venezuelas regim, och uppmanar EU att spela en aktiv roll i detta avseende.

7.  Europaparlamentet upprepar sina tidigare uppmaningar om att omedelbart och villkorslöst frige alla politiska fångar, att respektera demokratiskt valda organ och att upprätthålla de mänskliga rättigheterna.

8.  Europaparlamentet uttrycker sitt solidariska och fulla stöd för Venezuelas befolkning som lider av återverkningarna av en allvarlig humanitär kris. En överenskommelse om en plan som ger humanitärt bistånd tillträde till landet måste omedelbart nås, och de venezuelanska myndigheterna uppmanas att snarast möjligt tillåta att humanitärt bistånd obehindrat kommer in i landet och bevilja tillträde för internationella organisationer som vill bistå allmänheten. Parlamentet efterlyser ett snabbt genomförande av kortsiktiga insatser för att bekämpa undernäring hos de mest utsatta grupperna, såsom barn. Parlamentet uppmanar EU att bistå grannländerna, och i synnerhet Colombia, för att komma till rätta med de venezuelanska flyktingarnas situation. Parlamentet uppmanar Venezuelas regering att sörja för att de venezuelaner som bor utomlands och har rätt till socialförsäkringsförmåner, såsom pensioner, även får de utbetalda.

9.  Europaparlamentet erinrar om sin begäran att så snart som möjligt skicka en delegation från Europaparlamentet till Venezuela och föra en dialog med alla parter som är inblandade i konflikten.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Bolivarianska republiken Venezuelas regering och nationalförsamling, Parlamentariska församlingen EU–Latinamerika och Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekreterare.

(1) EUT C 285, 29.8.2017, s. 145.
(2) EUT C 294, 12.8.2016, s. 21.
(3) EUT C 316, 30.8.2016, s. 190.
(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0269.
(5) Antagna texter, P8_TA(2017)0200.
(6) Antagna texter, P8_TA(2017)0345.


Situationen för UNWRA
PDF 159kWORD 44k
Europaparlamentets resolution av den 8 februari 2018 om situationen för UNRWA (2018/2553(RSP))
P8_TA(2018)0042RC-B8-0085/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om fredsprocessen i Mellanöstern,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från Europeiska unionen och FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA) av den 7 juni 2017 om EU:s stöd till UNRWA (2017–2020),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner 194 av den 11 december 1948 och 302 av den 8 december 1949, och av andra relevanta FN-resolutioner,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport av den 30 mars 2017, Operations of the United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  UNRWA är ett FN-organ som inrättades av generalförsamlingen 1949 och som fick i uppdrag att tillhandahålla bistånd och skydd till omkring 5 miljoner registrerade Palestinaflyktingar. UNRWA:s tjänster omfattar utbildning, hälso- och sjukvård, nödhjälp och sociala tjänster, lägerinfrastruktur och förbättring av läger samt skydd och mikrofinansiering. FN:s generalförsamling har förlängt UNRWA:s mandat många gånger – senaste gången för perioden till och med den 30 juni 2020, vilket röstades igenom av 167 av FN:s medlemsstater.

B.  Tillsammans är EU och dess medlemsstater den största givaren till UNRWA, och de bidrog med 441 miljoner EUR under 2017. Förenta staterna är det största enskilda givarlandet och har tillkännagett sin avsikt att bidra med 60 miljoner USD men innehålla 65 miljoner USD från en planerad utbetalning av 125 miljoner USD till UNRWA. Detta beslut var enligt det amerikanska utrikesdepartementet tänkt att uppmuntra andra länder att öka sitt bistånd samt att stimulera till reformer inom organisationen.

C.  UNRWA har under många år varit behäftat med stora strukturella ekonomiska bristfälligheter och skulle oavsett Förenta staternas regerings beslut ha stått inför fortsatta svårigheter under 2018.

D.  I sin rapport av den 30 mars 2017 gjorde FN:s generalsekreterare flera rekommendationer för att säkerställa tillräckligt, förutsägbart och hållbart stöd till UNRWA.

1.  Europaparlamentet står fast vid sitt åtagande om att stödja UNRWA i dess arbete med att tillhandahålla livsnödvändiga tjänster av omsorg om välbefinnande, skydd och mänsklig utveckling för Palestinaflyktingarna i Gazaremsan, på Västbanken, samt i Jordanien, Libanon och Syrien. Parlamentet berömmer UNRWA för dess utomordentliga insatser bland annat för att skydda och stödja mer än 400 000 Palestinaflyktingar, och många andra, i det krigshärjade Syrien. Parlamentet erinrar om att UNRWA inrättades i en anda av solidaritet med Palestinaflyktingar för att lindra deras lidanden.

2.  Europaparlamentet ser med oro på UNRWA:s finansieringskris, och uppmanar alla givare att infria sina löften om stöd till denna organisation.

3.  Europaparlamentet konstaterar att alla oväntade minskningar av eller förseningar med de utbetalningar som givarna förutsagts göra till UNRWA kan bli till skada för att 1,7 miljoner Palestinaflyktingar ska få akut livsmedelsbistånd och för att 3 miljoner ska få primär hälso- och sjukvård, samt för att över 500 000 palestinska barn i 702 skolor som upprätthålls av UNRWA, bland dem nästan 50 000 barn i Syrien ska få utbildning, liksom också för stabiliteten i regionen.

4.  Europaparlamentet erinrar om EU:s åtagande om fortsatt stöd till UNRWA med att säkra ekonomiska resurser som gör det möjligt för organisationen att genomföra det uppdrag som FN:s generalförsamling gett den, att verka på en hållbar och kostnadseffektiv grund och att säkerställa kvalitet och nivå på de tjänster som tillhandahålls Palestinaflyktingar.

5.  Europaparlamentet välkomnar de beslut som fattats av EU och flera EU-medlemsstater om att påskynda finansieringen av UNRWA och uppmanar med kraft andra givare att följa detta exempel. Parlamentet uppmanar Förenta staterna med kraft att ompröva sitt beslut och betala ut hela sitt planerade bistånd till UNRWA. Parlamentet välkomnar Arabförbundets medlemsstaters bidrag till UNRWA, men uppmanar dem att öka sitt åtagande för att överbrygga finansieringsklyftan.

6.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att uppbåda ytterligare medel till UNRWA för att tillgodose dess budgetbehov på kort sikt. Parlamentet betonar dock att varje långsiktig lösning på organisationens återkommande ekonomiska brister absolut förutsätter ett hållbart finansieringssystem i en global multilateral ram. Parlamentet uppmanar med kraft EU att spela en ledande roll inom det internationella samfundet för att inrätta en sådan mekanism. Parlamentet understryker vikten av de rekommendationer som FN:s generalsekreterare gjorde i detta avseende i sin rapport av den 30 mars 2017.

7.  Europaparlamentet välkomnar att UNRWA överväger att främja interna åtgärder för att begränsa kostnaderna och uppnå ytterligare effektivitetsvinster, samtidigt som man undersöker om det finns andra områden som kan bli mer effektiva. Parlamentet uppmanar med kraft UNRWA att fortsätta att förbättra sin ledningsstruktur och strategiska planering av omsorg om ökad öppenhet, ansvarsskyldighet och intern tillsyn, samt för att säkerställa, dels aktuell och korrekt programrapportering och finansiell rapportering till EU, dels att inte UNRWA:s anläggningar missbrukas, samt att utreda påståenden om anställdas neutralitetskränkningar och vid behov vidta lämpliga disciplinära åtgärder. Parlamentet betonar vikten av respekt för UNRWA:s anläggningars neutralitet, i linje med internationell humanitär rätt och deras diplomatiska status såsom tillhörande FN.

8.  Europaparlamentet upprepar att EU:s främsta mål är att nå en tvåstatslösning på den israelisk-palestinska konflikten, grundad på gränserna från 1967 och med Jerusalem som huvudstad för båda staterna, där den säkra staten Israel och en självständig, demokratisk, sammanhängande och livskraftig palestinsk stat lever sida vid sida i fred och säkerhet på grundval av rätten till självbestämmande och med full respekt för internationell rätt.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för fredsprocessen i Mellanöstern, medlemsstaternas parlament och regeringar, FN:s generalsekreterare och UNRWA:s generalkommissionär, Mellanösternkvartettens sändebud och Förenta staternas kongress och utrikesdepartement


Bestämmelserna beträffande tidsomställning
PDF 150kWORD 42k
Europaparlamentets resolution av den 8 februari 2018 om bestämmelserna beträffande tidsomställning (2017/2968(RSP))
P8_TA(2018)0043B8-0070/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/84/EG av den 19 januari 2001 om bestämmelser beträffande sommartid(1),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning(2),

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning bör utvärderingen av befintlig lagstiftning ligga till grund för konsekvensbedömningar när det gäller möjligheterna till framtida åtgärder.

B.  Många vetenskapliga studier, bland annat Europaparlamentets utredningstjänsts studie från oktober 2017 om EU:s bestämmelser beträffande sommartid enligt direktiv 2000/84/EG, har inte lyckats komma fram till något entydigt resultat, utan de har tvärtom visat att denna omställning har negativa effekter på människors hälsa.

C.  I ett antal medborgarinitiativ har det uppmärksammats att medborgare anser att omställningen mellan sommar- och vintertid varje halvår är problematisk.

D.  Europaparlamentet har tagit upp denna fråga tidigare, t.ex. i den muntliga frågan O‑000111/2015 – B8-0768/2015 av den 25 september 2015 till kommissionen.

E.  Det är oerhört viktigt att behålla ett enhetligt tidssystem för EU även efter det att omställningen mellan sommar- och vintertid har avslutats.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en grundlig utvärdering av direktiv 2000/84/EG, och vid behov lägga fram ett förslag om en översyn av direktivet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 31, 2.2.2001, s. 21.
(2) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy