Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran, särskilt av den 25 oktober 2016 om EU:s strategi gentemot Iran efter kärnteknikavtalet(1), av den 3 april 2014 om EU‑strategin gentemot Iran(2), av den 17 november 2011 om Iran – nya kränkningar av de mänskliga rättigheterna(3) och av den 10 mars 2011 om EU:s förhållningssätt gentemot Iran(4),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om EU:s årsrapporter om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraff, om tortyr, om yttrandefrihet och om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av EU: s nya strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, vars syfte är att sätta skyddet och övervakningen av mänskliga rättigheter i centrum för all EU-politik,

–  med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2018/568 av den 12 april 2018(5) om förlängning av restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med hänsyn till situationen i Iran med ett år, till och med den 13 april 2019,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet i Teheran av den 16 april 2016 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (vice ordföranden/den höga representanten), Federica Mogherini, och utrikesministern i Islamiska republiken Iran, Javad Zarif, där man kom överens om att inleda en människorättsdialog och att organisera utbyten mellan EU och Iran om människorättsrelaterade frågor,

–  med beaktande av årsrapporten från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och rapporterna från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och FN:s generalsekreterare när det gäller situationen för de mänskliga rättigheterna i Islamiska republiken Iran av den 23 mars 2018,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Iran har anslutit sig till,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det finns flera personer med medborgarskap i både ett EU-land och Iran som hålls frihetsberövade i iranska fängelser, däribland Ahmadreza Djalali, en svensk-iransk forskare som har anklagats för spionage och dömts till döden efter en orättvis rättegång utan tillgång till en advokat eller nödvändig medicinsk vård, och med ett ständigt överhängande hot om avrättning och med sviktande hälsa.

B.  Kamran Ghaderi, en österrisk-iransk medborgare, var på affärsresa till Iran då han greps och dömdes till 10 års fängelse efter det att åklagarmyndigheten tvingade fram en bekännelse. För närvarande hålls också Nazanin Zaghari-Ratcliffe, en brittisk‑iranska, frihetsberövad i Iran. Hon arbetade för en välgörenhetsorganisation och har diagnostiserats med allvarlig depression. Abbas Edalat, en brittisk-iransk forskare, greps i april 2018 och anklagelserna mot honom har ännu inte tillkännagivits.

C.  Personer med medborgarskap i både ett EU-land och Iran fortsätter att gripas och därefter placeras de i isoleringscell under långa perioder och förhörs, det finns inget korrekt rättsförfarande, de nekas kontakt med konsulära myndigheter och får inte ta emot besök från FN:s humanitära organisationer, det hålls hemliga rättegångar där den frihetsberövade ges begränsad tillgång till rådgivare, de får långa fängelsestraff som grundas på vaga eller ospecificerade anklagelser om ”nationell säkerhet” och ”spionage” och det förs statsunderstödda förtalskampanjer mot fängslade personer.

D.  Iran, som part i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR), bör respektera tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet samt yttrandefrihet, föreningsfrihet och frihet att delta i fredliga sammankomster, i linje med sina skyldigheter.

E.  Iran fortsätter med fängslanden och har nyligen ökat gripandena av aktivister från det civila samhället, människorättsförsvarare, miljöaktivister och politiska aktivister. Människorättsförsvarare, journalister och politiska aktivister förföljs aktivt på grund av sina fredliga aktioner.

F.  Personer med dubbelt medborgarskap som hålls frihetsberövade i Iran har inte alltid fått tillgång till en advokat och en rättvis rättegång. I praktiken behandlar Iran personer med dubbla medborgarskap som endast iranier vilket begränsar utländska ambassaders tillträde till de medborgare som frihetsberövats i landet, och fångarnas tillgång till konsulärt skydd.

G.  Flera politiska fångar och personer som åtalats för brott mot den nationella säkerheten har inte fått tillräcklig tillgång till medicinsk vård under häktningstiden, vilket har fått allvarliga konsekvenser.

1.  Europaparlamentet fördömer de iranska myndigheternas fortsatta fängslande av personer med medborgarskap i både ett EU-land och Iran, efter att en orättvis rättegång hållits. Parlamentet efterlyser ett omedelbart och villkorslöst frigivande av dem, eller anser att de ska få en ny rättegång i enlighet med internationella standarder, och att de tjänstemän som är ansvariga för kränkningar av deras rättigheter ska ställas till svars.

2.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över gripandena, utan prima facie-bevisning för att ett brott har begåtts, av personer med medborgarskap i både ett EU-land och Iran då de anländer till Iran. Parlamentet understryker att dessa gripanden utgör ett hinder för personliga kontakter.

3.  Europaparlamentet beklagar djupt att personer med medborgarskap i både ett EU-land och Iran hålls frihetsberövade i Irans fängelser under svåra förhållanden, och att de ofta tvingas att bekänna under tortyr och omänsklig behandling.

4.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att garantera Djalali full tillgång till sin advokat och all medicinsk behandling om han så begär. Parlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att upphäva dödsdomen och att omedelbart frige honom, såsom det internationella samfundet begärt.

5.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att se till att Kamran Ghaderi får en ny rättegång, för att se till att hans rätt till en rättvis rättegång respekteras och att Nazanin Zaghari-Ratcliffe, som redan har rätt till tidig frigivning, omedelbart friges, och att anklagelserna mot Abbas Edalat omgående tillkännages.

6.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att respektera den svarandes grundläggande rätt till en advokat efter eget val och rätten till en rättvis rättegång, med tanke på Irans internationella åtaganden som anges i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

7.  Europaparlamentet fördömer, på basis av trovärdiga rapporter, den tortyr och annan grym behandling som äger rum, särskilt under förhör, och uppmanar de iranska myndigheterna att respektera fångars mänskliga värdighet. Parlamentet beklagar djupt de grymma och omänskliga fängelseförhållandena och uppmanar Iran att se till att alla fångar får adekvat medicinsk vård.

8.  Europaparlamentet uppmanar domstolsväsendet att respektera principen om en rättvis rättegång och ett korrekt rättsförfarande och att ge misstänkta personer tillgång till ett juridiskt ombud, konsulära besök och besök av FN och humanitära organisationer, liksom full tillgång till medicinsk behandling och hälso- och sjukvårdstjänster i enlighet med Irans internationella åtaganden. Parlamentet uppmanar Iran att vidta nödvändiga åtgärder inför en översyn av lagstiftningen för att säkerställa rättvisa rättegångar och tillgång till en advokat under de utredande faserna och att sätta stopp för de bekännelser som tvingas fram genom tortyr.

9.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att inrätta en intern specialgrupp för att stödja EU-medborgare som riskerar dödsstraff eller uppenbart orättvisa rättegångar i tredjeländer, så att det stöd som finns tillgängligt från deras nationella konsulära eller diplomatiska tjänster stärks.

10.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att samarbeta med EU‑medlemsstaternas ambassader i Teheran i syfte att upprätta en förteckning över de personer med medborgarskap i både ett EU-land och Iran som för närvarande hålls frihetsberövade i iranska fängelser, och att noga övervaka varje enskilt fall, med tanke på att medborgarnas säkerhet och skyddet av deras grundläggande rättigheter är av största vikt för EU.

11.  Europaparlamentet begär att man ska frige alla människorättsaktivister som sitter fängslade i Iran och att alla former av hot mot dem ska upphöra.

12.  Europaparlamentet välkomnar att ribban vad gäller drogrelaterade brott som bestraffas med döden har höjts märkbart som ett första steg mot ett moratorium för dödsstraffet i Iran.

13.  Europaparlamentet uppmanar Iran att samarbeta mer med internationella människorättsmekanismer genom att arbeta med de särskilda rapportörerna och särskilda mekanismerna, bland annat genom att godkänna ansökningar från mandatinnehavare om tillträde till landet. Parlamentet vädjar till de iranska myndigheterna att framför allt se till att FN:s särskilda rapportör för människorättssituationen i Iran tillåts resa in i landet.

14.  Europaparlamentet stöder de diskussioner om mänskliga rättigheter som förs inom ramen för högnivådialogen mellan EU och Iran och som inleddes efter att den gemensamma övergripande handlingsplanen hade ingåtts. Parlamentet betonar att EU bör förbli fast besluten att fortsätta att ta upp sin oro avseende mänskliga rättigheter med Iran, både bilateralt och i multilaterala forum.

15.  Europaparlamentet framhåller än en gång Irans engagemang i en människorättsdialog och välkomnar öppenheten från de iranska myndigheternas sida när det gäller att fortsätta denna dialog.

16.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att ta upp frågor om fängelseförhållanden och kränkningar av mänskliga rättigheter med myndigheterna, särskilt då det handlar om personer med medborgarskap i både ett EU‑land och Iran som sitter fängslade i Iran, i syfte att sätta stopp för den grymma och omänskliga behandlingen i iranska fängelser. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att systematiskt ta upp människorättsfrågor med de iranska myndigheterna, bland annat situationen för politiska fångar och människorättsförsvarare, yttrandefriheten och föreningsfriheten.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare samt Irans regering och parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0402. (2) EUT C 408, 30.11.2017, s. 39. (3) EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 157. (4) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 163. (5) EUT L 95, 13.4.2018, s. 14.