Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2017/2272(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0221/2018

Ingivna texter :

A8-0221/2018

Debatter :

PV 02/07/2018 - 19
CRE 02/07/2018 - 19

Omröstningar :

PV 03/07/2018 - 11.12
CRE 03/07/2018 - 11.12
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2018)0280

Antagna texter
PDF 176kWORD 60k
Tisdagen den 3 juli 2018 - Strasbourg Slutlig utgåva
Klimatdiplomati
P8_TA(2018)0280A8-0221/2018

Europaparlamentets resolution av den 3 juli 2018 om klimatdiplomati (2017/2272(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 21, 191, 192, 220 och 221,

–  med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling,

‒  med beaktande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet till denna,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av Parisavtalet, beslut 1/CP.21, den tjugoförsta partskonferensen (COP 21) för UNFCCC och den elfte partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (CMP 11), som hölls i Paris den 30 november–11 december 2015,

–  med beaktande av den tjugoandra partskonferensen (COP 22) för UNFCCC och den första partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Parisavtalet (CMA 1) som hölls i Marrakech, Marocko, den 15–18 november 2016,

–  med beaktande av sin resolution av den 6 oktober 2016 om genomförandet av Parisavtalet och FN:s klimatkonferens i Marrakech, Marocko, 2016 (COP 22)(1),

–  med beaktande av den femte utvärderingsrapporten från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) och dess sammanfattande rapport,

–  med beaktande av sin resolution av den 4 oktober 2017 om FN:s klimatkonferens 2017 – COP 23 i Bonn, Tyskland(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 juli 2016 Påskynda EU:s övergång till en koldioxidsnål ekonomi (COM(2016)0500),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 april 2013 En EU-strategi för klimatanpassning (COM(2013)0216),

–  med beaktande av EU:s klimatdiplomatiska handlingsplan för 2015, som antogs av rådet (utrikes frågor),

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 6 mars 2017 och den 19 juni 2017,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 22 juni 2017,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 februari 2018 om klimatdiplomati,

–  med beaktande av Europeiska utrikestjänstens meddelande från juni 2016 om en global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik och kommissionens och utrikestjänstens gemensamma meddelande av den 7 juni 2017 om en strategi för resiliens i EU:s yttre åtgärder (JOIN(2017)0021),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 9 februari 2017 Mot en ny EU‑strategi för anpassning till klimatförändringarna – ett integrerat tillvägagångssätt(3),

‒  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 26 april 2016 Vägen från Paris(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2017 om årsrapporten om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2018 om kvinnor, jämställdhet och klimaträttvisa(6),

–  med beaktande av UNFCCC:s beslut 36/CP.7 av den 9 november 2001 om att öka kvinnors deltagande som avtalspart i organ som inrättats i enlighet med Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar och Kyotoprotokollet,

–  med beaktande av studien från 2009 utförd av Internationella organisationen för migration (IOM) om migration, miljö och klimatförändringar: att bedöma bevisen,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2018 om jämställdhet i EU:s handelsavtal(7),

–  med beaktande av påve Franciskus encyklika Laudato si’ om förvaltningen av vårt gemensamma hem,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för utrikesfrågor och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utrikesutskottet och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0221/2018), och av följande skäl:

A.  Klimatförändringarna har allt allvarligare konsekvenser för olika aspekter av människors liv samt för utvecklingsmöjligheterna och den geopolitiska ordningen och stabiliteten världen över. De som har begränsade resurser för att anpassa sig till klimatförändringarna är de som kommer att drabbas hårdast av effekterna. Klimatdiplomati kan betraktas som en form av riktad utrikespolitik för att främja klimatåtgärder genom att nå ut till andra aktörer, samarbeta om särskilda klimatrelaterade frågor, bygga strategiska partnerskap och stärka förbindelserna mellan statliga och icke-statliga aktörer, däribland dem som i hög grad bidrar till globala föroreningar, för att på så sätt bidra till att mildra klimatförändringarnas effekter, förbättra klimatåtgärderna och stärka unionens diplomatiska förbindelser.

B.  Klimatförändringarna leder bland annat till höjning av havsytan, uppvärmning och försurning av haven, förlust av biologisk mångfald och ett ökat antal extrema klimathändelser. De första offren för dessa förändringar är de mest sårbara länderna och befolkningarna, särskilt öbor. Klimatförändringarna får särskilt allvarliga sociala och kulturella effekter på ursprungssamhällena, som inte bara bidrar högst marginellt till koldioxidutsläppen utan även spelar en aktiv och avgörande roll när det gäller att skydda de ekosystem som de lever i, varigenom de dämpar klimatförändringarnas effekter.

C.  EU har varit en av de drivande krafterna när det gäller klimatåtgärder och visat sitt ledarskap i internationella klimatförhandlingar. Som en avgörande del av hållbar utveckling och förebyggande åtgärder med anledning av klimathoten har EU använt klimatdiplomatin för att skapa strategiska allianser med relevanta aktörer i syfte att gemensamt bekämpa klimatförändringarna.

D.  EU:s klimatdiplomati bidrog till ingåendet av Parisavtalet, och sedan dess har EU:s strategi för klimatdiplomati utvidgats. Som en del av EU:s globala strategi har klimatpolitiken integrerats i utrikes- och säkerhetspolitiken, och kopplingen mellan energi och klimat, säkerhet och anpassning till klimatförändringar samt migration har stärkts.

E.  Ansvaret för långsiktiga hållbara klimatåtgärder kan inte läggas på enskilda personer och deras enskilda val som konsumenter. En människorättsbaserad klimatpolitik bör klargöra att ansvaret för att skapa hållbara samhällen främst ligger på politiker som har medlen för att skapa klimatmässigt hållbar politik.

F.  Klimatförändringarna och säkerhetsfrågorna är sammanlänkade och gränsöverskridande, och kräver klimatdiplomati med målet att bland annat fullständigt genomföra Parisavtalets åtaganden. Flera studier visar indirekta kopplingar mellan klimatförändringar, naturkatastrofer och utbrott av väpnade konflikter, och klimatförändringarna kan uppfattas som något som förvärrar hoten och som har förmåga att öka befintliga sociala spänningar. De långsiktiga negativa konsekvenserna av klimatförändringarna kan leda till ökade politiska spänningar, både inom och utanför nationsgränserna, och riskerar därmed att bli ett inslag i krisen och sätta press på internationella förbindelser.

G.  Klimatförändringarna har både direkt och indirekt inverkan på migration och gör att ett allt större antal människor rör sig från utsatta till mer livskraftiga områden i sina länder eller utomlands för att bygga upp en ny tillvaro.

H.  I parlamentets resolution av den 4 oktober 2017 om FN:s klimatkonferens 2017 i Bonn, Tyskland (COP 23) erkändes karaktären på och omfattningen av klimatorsakad fördrivning och migration till följd av katastrofer orsakade av global uppvärmning. Enligt diverse viktiga och välgrundade studier och rapporter, bland annat från Internationella organisationen för migration och Världsbanken, och om inte allvarliga ansträngningar görs, skulle enligt det värsta scenariot antalet migranter och internflyktingar kunna uppgå till 200 miljoner 2050 till följd av miljöförändringarna, varav många för närvarande bor i kustområden eller är interna migranter i Afrika söder om Sahara, södra Asien och Latinamerika.

I.  Personer som migrerar av miljörelaterade orsaker har inte någon flyktingstatus eller något sådant internationellt skydd som flyktingar har, eftersom de inte är erkända som flyktingar enligt 1951 års flyktingkonvention.

J.  Som ett bidrag till att uppnå en ekonomi med nettonollutsläpp av koldioxid har kommissionen satt upp främjandet av energieffektivitet och att göra EU världsledande vad gäller förnybara energikällor som mål för unionens energipolitik.

K.  EU:s klimatdiplomati måste uppmuntra riskhanteringsprojekt, forma allmän opinion, uppmuntra till politiskt och ekonomiskt samarbete för att bekämpa klimatförändringar och främja en koldioxidsnål ekonomi.

L.  EU:s klimatdiplomati bör åstadkomma en modell för proaktiv anpassning där det uppmuntras till samverkan mellan politikområden för att motverka klimatförändringar, . En institutionalisering av klimatförändringspolitiken skulle innebära högre allmän medvetenhet och bör kunna omsättas i tydligare politisk vilja.

M.  Problemet med knappa vattenresurser orsakar allt fler konflikter mellan olika samhällen och resurserna utnyttjas ofta på ett ohållbart sätt för intensivjordbruk och industriproduktion under redan instabila förhållanden.

N.  För att uppnå sina mål bör kampen mot klimatförändringar bli en strategisk prioritering i alla diplomatiska dialoger och initiativ, med ett människorättsbaserat arbetssätt. Europaparlamentet har aktivt bidragit till processen och utnyttjat både sina lagstiftningsbefogenheter och sitt politiska inflytande för att ytterligare integrera klimatförändringarna i utvecklingsåtgärderna och biståndsinsatserna, liksom i flera andra av EU:s politikområden såsom investeringar, jordbruk, fiske, energi, transporter, forskning och handel.

O.  Upphoven till diskriminering och utsatthet på grund av kön, hudfärg, etnisk tillhörighet, klass, fattigdom, förmåga, tillhörighet till urbefolkning, ålder och geografi, och till traditionell och institutionell diskriminering, förstärker varandra och förhindrar tillgången till de resurser och medel som krävs för att hantera dramatiska omvälvningar såsom klimatförändringar.

P.  Det finns en inneboende koppling mellan klimatförändringar och avskogning som orsakas av markrofferi, utvinning av fossila bränslen och intensivt jordbruk.

Q.  Andelen kvinnor som deltar i den politiska beslutsprocessen och diplomatin, och särskilt i klimatförhandlingar, är fortfarande otillfredsställande och få eller inga framsteg har gjorts på detta område. Endast 12–15 procent av delegationscheferna och runt 30 procent av delegaterna är kvinnor.

1.  Europaparlamentet påminner om att klimatförändringarna påverkar alla aspekter av människors liv, särskilt i fråga om globala resurser och utvecklingsmöjligheter samt affärsmodeller, handelsförbindelser och regionala förbindelser. Parlamentet erinrar om att klimateffekterna förvärrar livsmedelsförsörjning, hot mot människors hälsa, förlorade försörjningsmöjligheter, tvångsförflyttning, migration, fattigdom, bristande jämställdhet, människohandel, våld, bristande tillgång till infrastruktur och grundläggande tjänster, de påverkar fred och säkerhet samt drabbar i allt högre grad EU-medborgare och utmanar det internationella samfundet. Parlamentet understryker att klimatåtgärder blir allt mer akuta och påpekar att det krävs en gemensam insats på internationell nivå för att hantera klimatförändringarna. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att kontinuerligt underlätta den multilaterala diskursen, eftersom denna utgör ett kollektivt ansvar gentemot hela planeten och nuvarande och kommande generationer. Parlamentet konstaterar att kampen mot klimatförändringar är nödvändig för att skydda mänskliga rättigheter.

2.  Europaparlamentet noterar med oro försämringen av världens vattenresurser och ekosystem, liksom det växande hot som vattenbrist, vattenrelaterade risker och extrema förhållanden utgör.

Genomförandet av Parisavtalet och Agenda 2030

3.  Europaparlamentet bekräftar EU:s engagemang för Parisavtalet och FN:s Agenda 2030, däribland målen för hållbar utveckling. Parlamentet betonar behovet av att fullständigt och snabbt genomföra Parisavtalet och att uppnå dess mål för begränsning, anpassning och omdirigering av finansflöden, och målen för hållbar utveckling, både inom EU och globalt, för att utveckla en mer hållbar ekonomi och ett mer hållbart samhälle. Parlamentet bekräftar behovet av en ambitiös klimatpolitik för EU och sin beredvillighet att avsevärt öka EU:s befintliga nationellt fastställda bidrag för 2030, samt behovet av senast i slutet av 2018 utveckla en ambitiös, samordnad och långsiktig strategi för att uppnå nettonollutsläpp av koldioxid senast 2050, i linje med åtagandet i Parisavtalet att hålla ökningen av den globala medeltemperaturen ordentligt under 2°C och driva på insatserna för att begränsa ökningen till 1,5°C över förindustriell nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att i denna långsiktiga strategi beakta synpunkterna från alla de aktörer som kan bidra till eller påverkas av den.

4.  Europaparlamentet understryker vikten av en ambitiös unionsklimatpolitik för att undvika ytterligare temperaturökning och att agera som en trovärdig och tillförlitlig partner gentemot tredjestater. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inta en aktiv och konstruktiv roll under Talanoa-dialogen 2018 och COP 24, eftersom 2018 kommer att bli ett avgörande år för genomförandet av Parisavtalet. Parlamentet uppmanar EU att visa sitt engagemang för en ambitiös klimatpolitik eftersom detta kommer att hjälpa unionen att föregå med gott exempel och verka för starka begränsningsåtaganden från andra länder.

5.  Europaparlamentet beklagar den amerikanske presidentens tillkännagivande av sitt beslut att utträda ur Parisavtalet. Parlamentet bekräftar att EU har ett ansvar – och även en möjlighet – att inta en ledande roll i de globala klimatinsatserna, att stärka sina klimatdiplomatiska ansträngningar och att bilda en stark allians av länder och aktörer för att fortsätta att stödja och bidra till målen om att begränsa den globala uppvärmningen till en bra bit under 2°C, samtidigt som man fortsätter ansträngningarna för att begränsa temperaturökningen till 1,5°C enligt rekommendationen från IPCC. Parlamentet betonar icke desto mindre vikten av att ha ett nära samarbete med den amerikanska regeringen och i synnerhet USA:s delstater och städer.

6.  Europaparlamentet betonar att EU:s trovärdighet i kampen mot klimatförändringarna är beroende av att man genomför sin egen klimatpolitik på ett strikt och omfattande sätt.

7.  Europaparlamentet betonar att EU:s utrikespolitik bör utveckla kapaciteten för att övervaka riskerna med klimatförändringarna, däribland krisförebyggande och konfliktkänslighet. Parlamentet menar att konsekventa och snabba klimatåtgärder bidrar väsentligt till att förebygga sociala och ekonomiska men även säkerhetsrelaterade risker, förebygga konflikter och instabilitet och framför allt förebygga stora politiska, sociala och ekonomiska kostnader. Parlamentet betonar därför betydelsen av att integrera klimatdiplomatin i EU:s politik för konfliktförebyggande, och då bredda och anpassa omfattningen av EU:s uppdrag och program i tredjeländer och konfliktområden. Parlamentet upprepar att en övergång mot en cirkulär ekonomi med nettonollutsläpp av koldioxid kommer att bidra till välstånd och ökad jämlikhet, fred och människors säkerhet både inom och utanför EU eftersom klimatförändringar ofta kan ge upphov till nya oroligheter och konflikter eller förvärra befintliga sådana samt fördjupa befintliga ojämlikheter eller skapa nya beroende på resursbrist, brist på ekonomiska möjligheter, förlust av mark till följd av stigande havsnivåer eller långvarig torka, en svag förvaltningsstruktur, bristande leverans av vatten och livsmedel och försämrade levnadsvillkor.

8.  Europaparlamentet är särskilt oroat över försämringen av jordens ekosystem och vattenresurser, det ökande hotet i form av vattenbrist och vattenrelaterade risker och extrema klimatfenomen och meteorologiska fenomen, som inträffar allt oftare och blir allt mer förödande, vilket gör det nödvändigt att förstärka kopplingen mellan anpassning till klimatförändringarna och minskning av katastrofrisker.

9.  Europaparlamentet är också oroat över att markens roll som en del av klimatsystemet och dess betydelse för minskade utsläpp av växthusgas och anpassning till klimatförändringarnas effekter inte ges tillräckligt stor vikt. Parlamentet uppmanar därför EU att ta fram en långtgående strategi som bör ingå i klimatdiplomatin.

10.  Europaparlamentet understryker att människor som bor längs kusterna eller i små östater är särskilt utsatta för fara på grund av smältande polaristäcken och stigande havsnivåer. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att skydda och bevara dessa livsmiljöer genom att göra det lättare att uppnå de ambitiösa målen för begränsning av klimatförändringarna och de multilaterala åtgärderna för skydd av kuster.

11.  Europaparlamentet konstaterar att klimatförändringarna förvärrar de villkor som leder till migration i utsatta områden och påminner om att framtida migration kommer att öka om de negativa konsekvenserna av klimatförändringarna inte hanteras på ett lämpligt sätt. Parlamentet uppmanar EU att stödja inledandet av diskussioner på FN-nivå i syfte att tillhandahålla en konkret svarsåtgärd på de människoförflyttningar som förväntas ske till följd av klimatförändringarna, och framhåller att alla internationella insatser bör inriktas på regionala lösningar i syfte att förhindra onödigt stora förflyttningar.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att visa progressivt ledarskap i de pågående förhandlingarna om en global pakt för säker och laglig migration under ordnade former, iordningställd under FN:s överinseende och byggd på New York-deklarationen för flyktingar och migranter från 2016, där det erkändes att ett stort antal människor flyttar ”som reaktion på klimatförändringarnas negativa inverkan”.

13.  Europaparlamentet välkomnar att UNFCCC:s process är inkluderande. Parlamentet anser att man för att säkerställa ett effektivt deltagande bör behandla frågan om särintressen och intressekonflikter. Parlamentet stöder initiativet från regeringar som representerar majoriteten av världens befolkning att införa en särskild intressekonfliktspolitik, och uppmanar kommissionen att engagera sig konstruktivt i denna process.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma program för att öka EU-medborgarnas medvetenhet om sambandet mellan klimatförändringar och migration, fattigdom och konflikter som rör tillgång till resurser.

15.  Europaparlamentet understryker att varje EU-initiativ på miljöområdet måste bygga på de lagstiftningsbefogenheter som föreskrivs i fördragen och att EU:s parlamentariska demokrati fortsatt måste spela en ledande roll i varje förslag om att främja internationella miljöskyddsåtgärder.

Förstärkning av EU:s klimatdiplomatiska kapacitet

16.  Europaparlamentet noterar att EU och dess medlemsstater är de största leverantörerna av offentlig klimatfinansiering och att detta är ett viktigt och förtroendeskapande instrument för att stödja anpassning och begränsning i andra länder. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att göra meningsfulla finansiella bidrag och att aktivt stödja mobiliseringen av internationell klimatfinansiering genom offentliga källor i andra länder, men även genom privata källor. Parlamentet välkomnar de uttalanden som gjordes vid ONE Planet-toppmötet den 12 december 2017.

17.  Europaparlamentet understryker att den globala övergången till klimatresistenta ekonomier och samhällen med nettonollutsläpp av koldioxid kräver betydande investeringar i förändring. Parlamentet betonar behovet av att regeringar skapar miljöer där det är möjligt att rikta om kapitalflöden mot hållbara investeringar och att undvika strandade tillgångar, utifrån slutsatserna från högnivåexpertgruppen om hållbara finanser och i linje med kommissionens meddelande om finansiering av hållbar tillväxt (COM(2018)0097). Parlamentet anser att det finansiella systemet behöver bidra till målen i Parisavtalet och till målen för hållbar utveckling. Parlamentet är övertygat om att ett unionellt finansiellt system som bidrar till att motverka klimatförändringar och ge incitament till investeringar i ren teknik och hållbara lösningar kommer att vara en förebild för andra länder och hjälpa dem att införa liknande system.

18.  Europaparlamentet understryker vikten av att EU talar med en enda röst i alla internationella forum och uppmanar unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt kommissionen att samordna en gemensam EU-insats för att säkerställa dess åtagande att genomföra Parisavtalet. Parlamentet uppmuntrar EU att överväga hur man ytterligare kan höja ambitionsnivån i Parisavtalet. Parlamentet insisterar på behovet av att utveckla en övergripande strategi för EU:s klimatdiplomati och integrera klimatfrågor i alla områden för EU:s yttre åtgärder, bland annat handel, utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd. Parlamentet betonar betydelsen av att stärka den sociala aspekten, och integrera ett jämställdhetsperspektiv och det människorättsbaserade arbetssättet i alla framtida multilaterala förhandlingar.

19.  Europaparlamentet uppmanar kraftigt kommissionen och medlemsstaterna att höja den internationella medvetenheten om klimatförändringar genom samordnade kommunikationsstrategier och aktiviteter för att öka det allmänna och politiska stödet. Parlamentet efterlyser en internationell förståelse av hur klimatförändringar hänger ihop med sociala orättvisor, migration, hungersnöd och fattigdom och att globala klimatåtgärder i hög grad kan bidra till att lösa dessa problem.

20.  Europaparlamentet påpekar att tekniska framsteg som drivs på av en kombinerad politisk insats kommer att vara en avgörande faktor för att uppnå målen i Parisavtalet, vilket innebär att även unionens vetenskapsdiplomati bör beaktas inom ramen för den globala strategin för klimatdiplomati, med målet att främja och finansiera forskning om klimatförändringar.

21.  Europaparlamentet påminner om att det i kommissionens grönbok Anpassning till klimatförändringar i Europa – tänkbara EU-åtgärder (COM(2007)0354), anges att de delar av Europa som är mest sårbara för klimatförändringarna är Sydeuropa och Medelhavsbäckenet, bergsområden, kustområden, tätbefolkade översvämningsbenägna områden, Skandinavien och den arktiska regionen. Parlamentet uppmanar därför EU att främja forsknings- och utvecklingsprogram tillsammans med de berörda medlemsstaterna enligt artikel 185 i EUF-fördraget.

22.  Europaparlamentet lyfter fram Prima-initiativet (partnerskap för forskning och innovation i Medelhavsområdet) som ett gott exempel på vetenskapsdiplomati, som hänvisades till i föregående punkt, inriktad på utveckling och tillämpning av innovativa lösningar för livsmedelsproduktion och vattenförsörjning i Medelhavsområdet. Parlamentet uppmanar kommissionen att förstärka samarbetet, tillhandahålla nödvändigt stöd och se till att detta och andra liknande initiativ fortsätter. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att införa ett nytt initiativ enligt artikel 185 i EUF-fördraget, som särskilt inriktas på att uppnå EU:s klimatdiplomatiska mål.

23.  Europaparlamentet vill att unionens handlingsplaner för energi- och vattendiplomati samordnas med klimatdiplomatin, för att på så sätt förstärka gemensamma synergier och åtgärder, när så är möjligt, mellan berörda områden på EU- och medlemsstatsnivå.

24.  Europaparlamentet efterlyser ökad delaktighet för parlamentet och en årlig process, som inleds av kommissionen och utrikestjänsten och genomförs i samarbete med medlemsstaterna, för att fastställa viktiga prioriteringar för EU:s klimatdiplomati under det aktuella året och lägga fram konkreta rekommendationer om hur kapacitetsbristerna kan åtgärdas.

25.  Europaparlamentet åtar sig att formulera en egen ståndpunkt och egna rekommendationer för en ny långsiktig EU-strategi för mitten av århundradet, som ska tas i beaktande av kommissionen och rådet innan den lämnas in till UNFCCC.

26.  Europaparlamentet uttrycker sin avsikt att inleda en process som ska bidra till denna insats genom regelbundna rapporter om EU:s klimatdiplomatiska verksamhet, dess resultat liksom dess brister. Parlamentet framhåller att de regelbundna rapporterna bör innehålla tydliga riktmärken i detta avseende.

27.  Europaparlamentet betonar vikten av parlamentarisk diplomati i kampen mot klimatförändringarna. Parlamentet åtar sig att bättre utnyttja sin internationella roll och sitt medlemskap i internationella parlamentariska nätverk, intensifiera den klimatrelaterade verksamheten i sina delegationers arbete och genom delegationsresor, särskilt resor företagna av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utrikesutskottet, och under europeiska och internationella interparlamentariska sammanträden samt i plattformar för dialog med nationella parlament och subnationella aktörer/icke-statliga aktörer och det civila samhället, och samtidigt sträva efter att alltid inbegripa jämställdhetsaspekten.

28.  Europaparlamentet efterlyser en ökad fördelning av mänskliga och finansiella resurser till utrikestjänsten och kommissionen, för att på ett bättre sätt återspegla det starka åtagandet till och det ökade engagemanget för klimatdiplomati. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att föra upp klimatdiplomatin på EU-delegationernas dagordningar när de träffar sina motparter från tredjeländer och internationella eller regionala organisationer samt samordna och ge strategisk betydelse till de klimatdiplomatiska insatserna i alla EU-delegationer med representationer för medlemsstaterna i tredjeländer. Parlamentet kräver därför att en kontaktpunkt om klimatförändringar inkluderas i EU:s huvuddelegationer i tredjeländer, och en högre andel klimatexperter när blandade tjänster i EU:s delegationer inrättas.

29.  Europaparlamentet betonar att klimatrelaterade utgifter i unionens budget kan skapa ett stort mervärde och bör ökas avsevärt i syfte att återspegla de allt viktigare och brådskande klimatåtgärderna och behovet av ytterligare klimatdiplomatiska insatser. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att öka utgifterna för klimatdiplomati under nästa fleråriga budgetram, att godkänna öronmärkningen av minst 30 % för klimatrelaterade utgifter, såsom förespråkas i parlamentets resolution av den 14 mars 2018 om nästa fleråriga budgetram: förberedelse av parlamentets ståndpunkt om den fleråriga budgetramen efter 2020(8), och att anpassa unionsbudgeten som helhet till målen i Parisavtalet och målen för hållbar utveckling i syfte att säkerställa att budgetutgifterna inte motverkar klimatinsatserna. Parlamentet noterar i detta sammanhang att särskilt känsliga sektorer (såsom jordbruk, industri, energi och transport) kommer att behöva göra en större ansträngning i övergången till en ekonomi utan koldioxidutsläpp. Parlamentet efterlyser ett bättre utnyttjande av andra EU-medel för att säkerställa resurseffektivitet, optimerade resultat och ökade effekter av EU:s åtgärder och initiativ.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utöka miljösamarbetet i sina bilaterala avtal med partnerländer, i syfte att främja en hållbar utvecklingspolitik som baseras på energieffektivitet och förnybara energikällor.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till fullo återspegla den globala dimensionen, inbegripet EU:s klimatpolitiska mål, i sina kommande meddelanden om EU:s framtida energi- och klimatpolitik och EU:s långsiktiga strategi för minskning av växthusgasutsläpp. Parlamentet uppmanar även kommissionen och utrikestjänsten att vidareutveckla en långsiktig vision för att lägga fram ett gemensamt meddelande om hur de ser på EU:s klimatdiplomati samt en strategi för EU:s klimatdiplomatiska verksamhet inom tolv månader efter att detta betänkande har antagits, och med beaktande av parlamentets ansats såsom den fastställs i denna text.

32.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att öka sin interna samordning avseende klimatflykt genom att inrätta en expertpanel för att undersöka klimatförändringar och migration, med hjälp av en övergripande arbetsgrupp.

33.  Europaparlamentet framhåller att kvinnors egenmakt och fullständiga och jämställda deltagande och ledarskap är avgörande för insatser på klimatområdet . Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att integrera jämställdhetsperspektiv i klimatpolitiken och inta en hållning som är lyhörd för jämställdhetsfrågor, eftersom klimatförändringarna ofta ökar klyftan mellan kvinnor och män och förvärrar kvinnors situation, och parlamentet anser att kvinnor från ursprungsbefolkningar och kvinnorättsförsvarare bör delta inom ramen för UNFCCC, eftersom deras kunskaper om förvaltningen av naturresurser är mycket viktiga i kampen mot klimatförändringarna.

Kampen mot klimatförändringarna en drivkraft för internationellt samarbete

34.  Europaparlamentet betonar att EU och dess medlemsstater måste vara aktiva partner i internationella organisationer och forum (till exempel FN, FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), det politiska högnivåforumet för hållbar utveckling, kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR), Internationella arbetsorganisationen (ILO), Världshälsoorganisationen (WHO), Nato, Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao), Internationella sjöfartsorganisationen (IMO), Arktiska rådet samt G7 och G20) och föra ett nära samarbete med regionala organisationer (till exempel Afrikanska unionen (AU), Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas), Sydostasiatiska nationers förbund (Asean), gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), Mercosur och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC)) för att främja globala partnerskap och se till att Parisavtalet genomförs och målen för hållbar utveckling uppfylls, och samtidigt försvara, stärka och vidareutveckla multilaterala samarbetssystem.

35.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ge klimatåtgärderna mer utrymme på dagordningarna för G20-gruppens toppmöten och möten och i bilaterala möten med G20-medlemmar, och att interagera med utvecklingsländer, såsom G77-länderna i FN (G77) och andra nätverk såsom Alliansen av små ö-stater (AOSIS).

36.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i linje med Parisavtalets mål utöka sin medverkan i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Parlamentet understryker också att IMO snabbt behöver vidta lämpliga kompletterande åtgärder så att den internationella sjöfarten kan bidra med sin beskärda del till kampen mot klimatförändringarna.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera klimatförändringsaspekten i internationella handels- och investeringsavtal, och se till att framtida handelsavtal förutsätter ratificering och genomförande av Parisavtalet. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att göra en övergripande bedömning av huruvida befintliga avtal stämmer överens med Parisavtalet närhelst detta är lämpligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att förenkla finansieringsinstrument och finansieringsprogram så att de är samstämda, stödja tredjeländer i kampen mot klimatförändringar och göra EU:s klimatåtgärder effektivare. Parlamentet rekommenderar att man utvecklar och systematiskt inför en obligatorisk grundläggande klausul om klimatförändringarna i internationella avtal, inklusive handels- och investeringsavtal, avseende ett ömsesidigt åtagande att ratificera och genomföra Parisavtalet, för att på så sätt stödja den europeiska och internationella processen för att minska koldioxidutsläppen.

38.  Europaparlamentet stöder EU:s fortsatta och aktiva engagemang inom koalitionen för höga ambitioner och med koalitionens medlemsländer för att synliggöra deras beslutsamhet att få till stånd ett meningsfullt genomförande av Parisavtalet genom att under 2018 ta fram ett kraftfullt regelverk och genomföra en framgångsrik Talanoa-dialog vid COP 24 med syftet att uppmuntra fler stater att ansluta sig till dessa ansträngningar och inrätta en grupp av klimatledare under de närmaste åren som är redo att höja klimatmålen i linje med Parisavtalets mål, i syfte att få till stånd ett gemensamt ledarskap som ska införliva klimatfrågor i olika utrikespolitiska frågor, bland annat handel, reform av internationella finansinstitut och säkerhet.

39.  Europaparlamentet är medvetet om vikten av effektiva och ändamålsenliga åtgärder, strategier och planer för anpassning, inbegripet användningen av ekosystembaserade lösningar för att öka anpassningsförmågan, stärka resiliensen och minska sårbarheten för klimatförändringar i samband med Parisavtalet.

40.  Europaparlamentet påpekar att ekosystemen i Arktis är särskilt sårbara för klimatförändringar, med tanke på att temperaturen i Arktis under de senaste årtiondena har ökat ungefär dubbelt så mycket som det globala genomsnittet. Parlamentet inser att föroreningarna i Arktis främst kommer från asiatiska, nordamerikanska och europeiska utsläppskällor, och att åtgärderna för att minska utsläppen i EU därför spelar en viktig roll i kampen mot klimatförändringarna i Arktis. Parlamentet beaktar dessutom det intresse för Arktis och dess resurser som har uppstått till följd av de förändrade förhållandena i området och Arktis tilltagande geopolitiska betydelse. Parlamentet anser att välmående och hållbara arktiska ekosystem med livskraftiga samhällen är av strategisk betydelse för den politiska och ekonomiska stabiliteten i Europa och världen. Parlamentet anser att EU:s formella status som observatör i Arktiska rådet slutgiltigt måste verkställas.

41.  Europaparlamentet understryker att EU och andra rika länder, som historiskt sett är de största bidragsgivarna till den globala uppvärmningen, har ett tungt ansvar att visa större solidaritet med de utsatta stater, främst på södra halvklotet och på öar, som drabbas hårdast av klimatförändringarnas inverkan och att säkerställa ett konstant stöd för att öka deras resiliens, bidra till katastrofriskreducering, bland annat genom att bevara och återställa ekosystem som spelar en viktig roll för regleringen av klimatet, hjälpa dem att återhämta sig från skador som orsakas av klimatförändringarna, och förbättra anpassningsåtgärderna och resiliensen med hjälp av lämpligt ekonomiskt stöd och kapacitetsuppbyggnad, särskilt genom partnerskap för nationellt fastställda bidrag. Parlamentet konstaterar att utsatta stater är viktiga partner i det drivande arbetet för ambitiösa klimatåtgärder på internationell nivå, med tanke på att klimatförändringarna utgör ett existentiellt hot mot dem.

42.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja mindre rika länder i deras ansträngningar att minska beroendet av fossila bränslen och öka tillgången till överkomlig förnybar energi, samt genom program för att främja tillgången till vetenskap, teknik och innovation i linje med mål 17 för hållbar utveckling, och genom att göra dem medvetna om tillgänglig teknik för övervakning och skydd av miljön och medborgarna, såsom EU:s främsta flaggskeppsprogram på rymdområdet, Copernicus, och dess klimatförändringstjänst. Parlamentet framhåller de möjligheter som EU:s externa investeringsplan erbjuder för att stimulera klimatsmarta investeringar och stödja hållbar utveckling. Parlamentet betonar att humanitära organisationer måste planera sina åtgärder på lång sikt på basis av välgrundad kunskap om klimateffekterna i utsatta områden. Parlamentet uppmanar också kommissionen att ta fram en heltäckande strategi för att främja EU:s spetskompetens i miljövänlig teknik på global nivå.

43.  Europaparlamentet betonar att EU:s politik behöver effektiviseras så att EU på ett verkningsfullt sätt kan bemöta situationer såsom vatten- och livsmedelsbrist, som sannolikt kommer att uppstå oftare i framtiden. Parlamentet påminner om att en sådan brist på nödvändig näring kan ge upphov till allvarliga långsiktiga säkerhetsutmaningar, som riskerar att motverka andra resultat av EU:s utvecklingspolitik.

44.  Europaparlamentet uppmanar EU att prioritera bistånd i form av bidrag och tekniköverföring till de fattigaste länderna så att energiövergången kan genomföras.

45.  Europaparlamentet rekommenderar att EU fördjupar sitt strategiska samarbete på statlig och icke-statlig nivå genom dialoger och partnerskap om en utveckling med nollutsläpp av koldioxid med tillväxtekonomier och andra länder som har en stor inverkan på den globala uppvärmningen, men som också är avgörande när det gäller globala klimatåtgärder. Parlamentet noterar mot bakgrund av detta att klimatet kan vara en ingångspunkt för diplomatiska förbindelser med partner med vilka andra punkter på dagordningen är mycket omtvistade, och därigenom kan erbjuda en möjlighet att stärka stabilitet och fred. Parlamentet uppmanar EU att dela med sig av sina politiska erfarenheter och lärdomar till sina partner för att påskynda genomförandet av Parisavtalet. Parlamentet uppmanar EU att inrätta särskilda paneler som ska debattera klimat- och hållbarhetspolitik och dialoger om ekonomiska och tekniska lösningar för energiövergång och resiliens, även i ministermöten på hög nivå. Parlamentet uppmanar EU att bygga upp och stödja partnerskap på områden av gemensamt intresse, bland annat 2050 Pathways, hållbara finansreformer, rena transporter, koldioxidmarknader och andra instrument för koldioxidprissättning utanför Europa i syfte att begränsa de globala utsläppen och samtidigt skapa lika villkor för alla ekonomiska sektorer.

46.  Europaparlamentet uppmanar EU att ta ledningen i arbetet med att utveckla internationella och regionala partnerskap på koldioxidmarknader enligt artikel 6 i Parisavtalet och utnyttja sina erfarenheter av att inrätta, anpassa och driva EU:s utsläppshandelssystem och koppla utsläppshandelssystemet till den schweiziska koldioxidmarknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja utvecklingen av mekanismer för prissättning av koldioxid i tredjeländer och deras regioner, främja internationellt samarbete med målet att på medellång sikt göra mekanismerna så förenliga som möjligt, och på lång sikt inrätta en internationell koldioxidmarknad. Parlamentet betonar i detta sammanhang de senaste årens framgångsrika samarbete mellan EU och Kina, som möjliggjorde inrättandet av ett nationsomfattande utsläppshandelssystem i Kina i december 2017. Parlamentet ser fram emot resultatet av det pågående arbetet, som kommer att vara avgörande för att systemet ska fungera väl. Parlamentet uppmanar med kraft EU att fortsätta stödja Kinas ambitioner på koldioxidhandelsområdet och stärka det framtida samarbetet för att arbeta i riktning mot lika villkor för alla på global nivå.

47.  Europaparlamentet uppmanar EU att på internationell nivå aktivt verka för en offensiv politik mot växthusgasutsläpp, bland annat genom införandet av utsläppsbegränsningar och omedelbara åtgärder för att minska utsläppen från den internationella sjöfarten och luftfarten.

48.  Europaparlamentet anser att mer behöver göras för att utveckla koldioxidjusteringar vid gränserna, som en drivkraft för alla länders ytterligare ansträngningar att uppnå Parisavtalets mål.

49.  Europaparlamentet rekommenderar EU att tillsammans med FN stödja ett större internationellt samarbete för att hantera problemet med sandstormar som, framför allt i Mellanöstern, förvärrar de redan befintliga spänningarna och skapar nya sådana. Parlamentet påpekar att stormarna orsakar allvarliga hälsoskador och dessutom torkar ut de redan begränsade vattenresurserna i Mellanösternregionen. Parlamentet uppmanar i detta avseende med kraft EU att samarbeta med FN för att förbättra övervaknings- och varningssystemen.

50.  Europaparlamentet uppmanar med kraft utrikestjänsten, kommissionen och medlemsstaterna att inrikta sina strategiska dialoger om energi med länder som exporterar fossila bränslen i EU:s utvidgade grannskap på samarbete för koldioxidsnål energi och modeller för koldioxidsnål ekonomisk utveckling i syfte att stärka freden samt öka människors säkerhet och välbefinnande i Europa och globalt.

51.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten, kommissionen och medlemsstaterna att se till att deras internationella politiska dialoger och samarbete med partnerländerna fullständigt överensstämmer med Parisavtalets mål och EU:s ambition att vara världsledande vad gäller förnybar energi.

EU:s strategiska partner

52.  Europaparlamentet anser att EU måste fortsätta sina ansträngningar för att få Förenta staterna att på nytt delta i multilateralt samarbete om klimatåtgärder, och uppmanar med kraft Förenta staterna att respektera Parisavtalet utan att äventyra dess ambitionsnivå. Parlamentet anser att parlamentarisk dialog och samarbete med lokala myndigheter är avgörande i detta syfte.

53.  Parlamentet påpekar att brexitförhandlingarna och den framtida relationen med Förenade kungariket måste återspegla behovet av ett fortsatt samarbete om klimatdiplomati.

54.  Europaparlamentet konstaterar att regioner och städer spelar en allt viktigare roll för en hållbar utveckling eftersom de påverkas direkt av klimatförändringarna, att deras tillväxt har en direkt inverkan på klimatet och att de alltmer aktivt deltar i begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna, ibland mot bakgrund av motstridig politik från deras nationella regeringars sida. Parlamentet upprepar att städer och regioner har en central roll i arbetet med att införa innovationer, vidta miljöskyddsåtgärder, använda miljövänlig teknik, investera i kompetens och utbildning och öka konkurrenskraften genom att utveckla ren teknik på lokal nivå. Parlamentet uppmanar därför EU att ytterligare intensifiera sina förbindelser med lokala och regionala myndigheter och ursprungsbefolkningar i tredjeländer och utomeuropeiska länder och territorier (ULT), främja tematiskt och sektoriellt samarbete mellan städer och regioner både inom och utanför EU, utforma initiativ för anpassning och resiliens, stärka modeller för en hållbar utveckling och planer för utsläppsbegränsningar inom viktiga sektorer såsom energi, industri, teknik, jordbruk och transport både i stads- och landsbygdsområden, t.ex. genom projekt för partnersamverkan och programmet för internationellt samarbete mellan städer och genom stöd till plattformar såsom borgmästaravtalet och inrättande av nya forum för utbyte av bästa praxis. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja regionala och lokala aktörers ansträngningar för att införa regionalt och lokalt fastställda bidrag (liknande nationellt fastställda bidrag) när klimatambitionen kan höjas genom denna process. Parlamentet noterar den roll som EU-delegationerna i tredjeländer kan spela i detta sammanhang.

55.  Europaparlamentet konstaterar också att den ökade urbanisering som är märkbar i många delar av världen förvärrar de befintliga problem som orsakas av klimatförändringarna på grund av ökad efterfrågan på resurser såsom energi, mark och vatten, och dessutom bidrar till att ytterligare förvärra miljöproblemen i många tätorter både i och utanför EU, såsom luftföroreningar och ökade avfallsmängder. Parlamentet noterar att andra konsekvenser av klimatförändringarna, såsom extrema väderförhållanden, torka och markförsämring, ofta är särskilt märkbara i landsbygdsområden. Parlamentet anser att lokala och regionala myndigheter behöver ägnas särskild uppmärksamhet och ges särskilt stöd för att hantera dessa utmaningar, öka resiliensen och bidra till begränsningsinsatser genom att utveckla nya former av energiförsörjning och nya transportkoncept.

56.  Europaparlamentet betonar att det behövs ett gränsöverskridande samarbete mellan medlemsstater och partnerländer, särskilt om gränsöverskridande miljökonsekvensbedömningar, i linje med relevanta internationella regler och konventioner, i synnerhet Uneces konvention om skydd och användning av gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar, Århuskonventionen och Esbokonventionen.

57.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stärka sina förbindelser med och sitt stöd till civila samhällen i hela världen, såsom aktörer för klimatåtgärder, och att bilda allianser och skapa samverkanseffekter med forskarsamhället, icke-statliga organisationer, lokalsamhällen, ursprungsbefolkningar och icke-traditionella aktörer för att i högre grad samordna de olika aktörernas mål, idéer och metoder, så att de kan bidra till en samordnad strategi för klimatåtgärder. Parlamentet uppmuntrar EU och dess medlemsstater att arbeta tillsammans med den privata sektorn för att stärka samarbetet om hur man kan dra full nytta av de möjligheter som ges av övergången till en ekonomi med nollutsläpp av koldioxid, ta fram exportstrategier för klimatteknik för länder på global nivå och uppmuntra sådan tekniköverföring till och kapacitetsuppbyggnad i tredjeländer som uppmuntrar till användningen av förnybara energikällor.

58.  Europaparlamentet understryker vikten av vetenskaplig forskning för det klimatpolitiska beslutsfattandet. Parlamentet konstaterar att gränsöverskridande vetenskapligt utbyte är en grundläggande aspekt av det internationella samarbetet. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att fortlöpande stödja vetenskapliga organisationer som arbetar med klimatriskbedömningar och med att försöka bedöma följderna av klimatförändringarna och som föreslår möjliga anpassningsåtgärder till politiska myndigheter. Parlamentet uppmanar med kraft EU att använda sin egen forskningskapacitet för att bidra till globala klimatåtgärder.

o
o   o

59.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och, för kännedom, till FN:s generalförsamling och FN:s generalsekreterare.

(1) EUT C 215, 19.6.2018, s. 46.
(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0380.
(3) EUT C 207, 30.6.2017, s. 51.
(4) EUT C 487, 28.12.2016, s. 24.
(5) Antagna texter, P8_TA(2017)0493.
(6) Antagna texter, P8_TA(2018)0005.
(7) Antagna texter, P8_TA(2018)0066.
(8) Antagna texter, P8_TA(2018)0075.

Senaste uppdatering: 7 november 2019Rättsligt meddelande - Integritetspolicy