Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2018 om de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket (2018/2573(RSP))

P8_TA(2018)0069 B8-0135/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 7 december 2000 (nedan kallad stadgan), vilken proklamerades den 12 december 2007 i Strasbourg och trädde i kraft genom Lissabonfördraget i december 2009,

–  med beaktande av sin resolution av den 5 april 2017(1) om förhandlingarna med Förenade kungariket efter landets anmälan om sin avsikt att utträda ur Europeiska unionen, och sina resolutioner av den 3 oktober 2017(2) och den 13 december 2017(3), om läget i förhandlingarna med Förenade kungariket,

–  med beaktande av Europeiska rådets (artikel 50) riktlinjer av den 29 april 2017 efter Förenade kungarikets anmälan med stöd av artikel 50 i EU-fördraget, och av bilagan till rådets beslut av den 22 maj 2017 med direktiv för förhandlingarna med Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om ett avtal där villkoren för dess utträde ur Europeiska unionen fastställs,

–  med beaktande av den gemensamma rapporten av den 8 december 2017 från Europeiska unionens och Förenade kungarikets förhandlare om framstegen under den första fasen av förhandlingarna med stöd av artikel 50 i EU-fördraget om Förenade kungarikets utträde under ordnade former ur Europeiska unionen, och Europeiska kommissionens utkast till avtal om utträde av den 28 februari 2018,

–  med beaktande av Europeiska rådets (artikel 50) riktlinjer av den 15 december 2017 och av bilagan till rådets beslut av den 29 januari 2018 som kompletterar rådets beslut av den 22 maj 2017 med direktiv för förhandlingarna med Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland om ett avtal där villkoren för dess utträde ur Europeiska unionen fastställs,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Syftet med förhandlingarna mellan Europeiska unionen (EU) och Förenade kungariket i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) är att sörja för ett ordnat utträde för Förenade kungariket ur EU.

B.  I artikel 50 i EU-fördraget fastställs att man i samband med förhandlingarna om Förenade kungarikets utträde måste ta hänsyn till ramarna för dess framtida förbindelser med unionen.

C.  Eftersom tillräckligt stora framsteg i förhandlingarna om separationsfrågorna uppnåddes i december 2017 bör förhandlingarna nu ta itu med ramarna för de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket, förutsatt att man gör motsvarande framsteg i förhandlingarna om kommissionens utkast till avtal om utträde.

D.  Dessa förhandlingar kan inledas först efter att EU:s chefsförhandlare har fått i uppdrag av EU-institutionerna att inleda dem.

E.  Ett avtal om ramen för de framtida förbindelserna kommer att behandlas som en del av det övergripande utträdesavtalet och utgöra ett underlag vid Europaparlamentets överläggningar under godkännandeförfarandet.

F.  Det ligger i alla parters intresse att ramen för de framtida förbindelserna är så detaljerad som möjligt.

G.  Efter utträdet kommer Förenade kungariket att bli ett tredjeland, oavsett vilken ram man kommer överens om för dess framtida förbindelser med EU.

H.  Utöver de element som ingår i Förenade kungarikets anmälan av den 29 mars 2017 om landets avsikt att utträda ur Europeiska unionen, har Förenade kungarikets premiärminister hållit ett antal tal – i Lancaster House den 17 januari 2017, Florens den 22 september 2017, München den 17 februari 2018 och senast på Mansion House den 2 mars 2018. Hon har dock ännu inte gett en konsekvent syn på de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket.

I.  Förenade kungariket och EU kommer att förbli nära grannar och ha många gemensamma intressen. Sådana nära förbindelser i form av ett associeringsavtal mellan EU och Förenade kungariket skulle kunna vara en lämplig ram för att skydda och främja dessa gemensamma intressen, bland annat nya handelsförbindelser.

J.  Fördelen med ett associeringsavtal för de framtida förbindelserna är att det ger en flexibel ram som medger olika grader av samarbete inom många olika områden av politiken. Detta samarbete kommer att kräva att båda parter upprätthåller höga standarder och sina internationella åtaganden inom ett antal politikområden.

K.  Det är av avgörande vikt att säkerställa EU:s avtal med tredjeländer och internationella organisationer, däribland avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES‑avtalet).

L.  EU och Förenade kungariket, som utträdande medlemsstat, har båda en övergripande skyldighet att säkerställa en heltäckande och ömsesidig strategi för att skydda rättigheterna för EU-medborgare som är bosatta i Förenade kungariket och brittiska medborgare som är bosatta i EU:s 27 medlemsstater.

M.  För att bevara långfredagsavtalet från 1998 i alla dess delar och rättigheterna för folket i Nordirland måste Förenade kungariket stå fast vid sina åtaganden att undvika en hårdare gräns på ön Irland, antingen genom att vid förhandlingarna om ramen för de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket lägga fram detaljerade förslag i form av särskilda lösningar för Nordirland eller genom att fortsätta en anpassning av lagstiftningen till unionens regelverk.

N.  Övergångsbestämmelser om en förlängning av unionens regelverk kommer att behövas, dels för att vi inte ska få en situation där allt blir hängande i luften när Förenade kungariket lämnar EU, dels för att EU:s och Förenade kungarikets förhandlare ska få möjlighet att förhandla fram ett avtal om framtidens förbindelser.

O.  Det är viktigt att EU-institutionerna och medlemsstaterna, tillsammans med offentliga och privata institutioner, inleder arbetet med att förbereda sig för alla eventualiteter som kan uppkomma till följd av förhandlingarna.

P.  Enighet mellan EU-institutionerna och medlemsstaterna är avgörande för att unionens och dess medborgares intressen ska kunna försvaras under de följande faserna av förhandlingarna, särskilt när det gäller ramen för de framtida förbindelserna, men också för att säkerställa en framgångsrik och snabb lösning på förhandlingarna.

1.  Europaparlamentet påminner om att enligt artikel 50.2 i EU-fördraget ska det avtal där villkoren för en medlemsstats utträde förhandlas fram beakta dess framtida förbindelser med unionen.

2.  Europaparlamentet konstaterar att de framtida förbindelserna med unionen bör utformas som en politisk förklaring i samband med utträdesavtalet. Innehållet i förklaringen kommer att utvärderas av parlamentet när det ombes att ge sitt godkännande till avtalet om utträde.

3.  Europaparlamentet erinrar om att formella förhandlingar om en internationell överenskommelse om de nya förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket kan komma i fråga först när Förenade kungariket har lämnat EU och blivit ett tredjeland. Parlamentet påminner om att detta avtal endast kan ingås med fullt deltagande och samtycke från parlamentet.

4.  Europaparlamentet erinrar om att det kommer att godkänna en ram för framtida förbindelser mellan EU och Förenade kungariket endast om denna ram strikt överensstämmer med följande principer:

5.  Europaparlamentet upprepar att ett associeringsavtal som förhandlas fram och avtalas mellan EU och Förenade kungariket efter landets utträde enligt artikel 8 i EU-fördraget och artikel 217 i EUF-fördraget skulle kunna utgöra en lämplig ram för de framtida förbindelserna och säkerställa en konsekvent styrningsram, som bör omfatta en robust mekanism för tvistlösning, och att man därmed kan undvika en mångfald av bilaterala avtal och brister som kännetecknar EU:s förbindelser med Schweiz.

6.  Europaparlamentet föreslår att de framtida förbindelserna baseras på följande fyra pelare:

En ram för de framtida förbindelserna

7.  Europaparlamentet konstaterar att med tanke på EU:s och Förenade kungarikets gemensamma värderingar, deras nära förbindelser och nuvarande regleringsharmonisering inom praktiskt taget alla områden, deras geografiska närhet och gemensamma historia, däribland Förenade kungarikets medlemskap i EU i mer än 40 år, och även Förenade kungarikets roll som ständig medlem i FN:s säkerhetsråd och medlem av Nato, kommer Förenade kungariket att fortsätta att vara en viktig partner för EU i alla fyra ovanstående pelare och det ligger i båda parternas intresse att upprätta ett partnerskap som garanterar ett fortsatt samarbete.

8.  Europaparlamentet noterar dock att ett sådant samarbete med Förenade kungariket som ett tredjeland endast är möjligt om principerna i punkt 4 i denna resolution följs. Parlamentet påminner om att EU har bindande gemensamma regler, gemensamma institutioner och gemensamma övervaknings-, efterlevnads- och rättsmekanismer, och att inga tredjeländer, inte ens sådana med en identisk lagstiftning eller fullständig regleringsharmonisering, kan åtnjuta samma förmåner eller marknadstillträde som EU:s medlemsstater, till exempel när det gäller de fyra friheterna och finansiella bidrag från EU:s budget.

9.  Europaparlamentet anser att överenskommelsen om de framtida förbindelserna bör innehålla särskilda bestämmelser om rörlighet för medborgare från EU till Förenade kungariket efter övergångsperioden, vilka minst ska motsvara graden av samarbete i de fyra pelarna nedan.

10.  Europaparlamentet erinrar om att det måste godkänna alla framtida avtal mellan EU och Förenade kungariket. Parlamentet betonar att det måste informeras omedelbart och fullständigt i alla skeden av förfarandet i enlighet med artiklarna 207, 217 och 218 i EUF-fördraget och i enlighet med relevant rättspraxis.

11.  Europaparlamentet upprepar att Förenade kungarikets medlemskap i den inre marknaden och tullunionen skulle vara den bästa lösningen för såväl Förenade kungariket som EU-27 och det enda som kan garantera en fortsatt friktionsfri handel och till fullo bevara våra ekonomiska förbindelser. Parlamentet påpekar att deltagande i den inre marknaden kräver full respekt för de fyra friheterna och införlivande av motsvarande EU-regler, lika spelregler, också genom en ordning för konkurrens och statligt stöd, bindande rättspraxis från EU-domstolen och bidrag till EU:s budget. Parlamentet konstaterar att en tullunion undanröjer tullhinder och vissa tullkontroller, men kräver iakttagande av EU:s handelspolitik och en gemensam yttre gräns. Parlamentet noterar att den brittiska regeringen fortsätter att utesluta både den inre marknaden och tullunionen.

12.  Europaparlamentet konstaterar att ett djupgående och omfattande frihandelsområde kräver en bindande mekanism för anpassning till EU:s regelverk och en bindande roll för EU-domstolen vid tolkningen av unionsrätten och tillåter inte möjligheten att plocka russinen ur kakan inom den inre marknadens sektorer.

13.  Europaparlamentet anser att den aktuella brittiska ställningen endast är förenlig med ett handelsavtal i enlighet med artikel 207 i EUF-fördraget, vilket skulle kunna utgöra handelspelaren och den ekonomiska pelaren i ett associeringsavtal. Parlamentet är berett att samarbeta med Förenade kungariket utifrån de andra ovannämnda modellerna, förutsatt att Förenade kungariket omprövar sina nuvarande röda linjer.

14.  Europaparlamentet påminner om att alla frihandelsavtal på senare tid bygger på tre huvuddelar: marknadstillträde, regleringssamarbete och regler. Parlamentet understryker att vid sidan av de principer som anges i punkt 4 gäller följande:

15.  Europaparlamentet betonar att i detta avtal mellan EU och Förenade kungariket bör den ram för kommersiella förbindelser som finns mellan EU och tredjeländer behållas och eventuell snålskjuts bör undvikas genom att man säkerställer konsekvens med hjälp av ett anpassat tariff- och kvotsystem samt ursprungsregler för produkter gentemot tredjeländer.

16.  Europaparlamentet understryker att ett frihandelsavtal med marknadstillträde för tjänster är begränsat och alltid omfattas av uteslutningar, förbehåll och undantag.

17.  Europaparlamentet understryker att ett utträde ur den inre marknaden skulle betyda att Förenade kungariket förlorar både passrättigheter för finansiella tjänster och möjligheten att öppna filialer i EU under brittisk tillsyn. Parlamentet påminner om att det enligt EU:s lagstiftning är möjligt att inom vissa områden betrakta tredjeländers bestämmelser som likvärdiga på grundval av en proportionell och riskbaserad strategi, och noterar det pågående lagstiftningsarbetet och kommissionens kommande förslag på detta område. Parlamentet betonar att beslut om likvärdighet alltid är ensidiga. Parlamentet betonar också att för att värna den finansiella stabiliteten och säkerställa full överensstämmelse med EU:s regelverk och normer samt tillämpningen av dessa, brukar försiktighetsklausuler och begränsningar av det gränsöverskridande tillhandahållandet av finansiella tjänster ingå i frihandelsavtal.

18.  Europaparlamentet understryker att ett avtal mellan EU och Förenade kungariket bör omfatta en robust tvistlösningsmekanism samt förvaltningsstrukturer. Parlamentet betonar i detta avseende EU-domstolens behörighet när det gäller att tolka frågor som rör unionsrätten.

19.  Europaparlamentet påminner om att Förenade kungarikets nuvarande ståndpunkter och röda linjer skulle leda till tullkontroller och verifikationer som skulle påverka de globala leveranskedjorna och tillverkningsprocesserna, även om tariffära handelshinder kan undvikas. Parlamentet understryker vikten av en omfattande anpassning mellan det gemensamma mervärdesskatteområdet i EU och Förenade kungariket. Parlamentet anser att skattefrågor bör ingå i alla nya avtal mellan Förenade kungariket och EU för att säkerställa största möjliga samarbete mellan EU och Förenade kungariket och dess beroende territorier när det gäller företagsbeskattning.

20.  Europaparlamentet upprepar att med avseende på livsmedel och jordbruksprodukter beror tillträdet till EU:s marknad på en strikt efterlevnad av EU:s lagstiftning och normer, särskilt i fråga om livsmedelssäkerhet, genetiskt modifierade organismer, bekämpningsmedel, geografiska beteckningar, djurens välbefinnande, märkning och spårbarhet, sanitära och fytosanitära normer samt människors, djurs och växters hälsa.

21.  Europaparlamentet konstaterar att vad gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken kommer Förenade kungariket som ett tredjeland inte att kunna delta i EU:s beslutsfattande och gemensamma ståndpunkter, och åtgärder kan endast antas av EU:s medlemsstater. Parlamentet påpekar dock att detta inte utesluter samrådsmekanismer som skulle ge landet möjlighet att anpassa sig till EU:s utrikespolitiska ståndpunkter, gemensamma åtgärder, särskilt om mänskliga rättigheter, eller multilateralt samarbete, särskilt inom ramarna för FN, OSSE och Europarådet. Parlamentet stöder en samordning av sanktionspolitiken och ett genomförande av den, inbegripet vapenembargon och den gemensamma ståndpunkten om vapenexport.

22.  Europaparlamentet betonar att ett sådant partnerskap kan fastställas enligt det ramavtal som hanterar tredjeländers roll, vilket på så sätt gör det möjligt för Förenade kungariket att delta i EU:s civila och militära uppdrag (utan någon ledande roll för landet) och i verksamheter, program, projekt och utbyte av underrättelseinformation, och i utbildning och utbyte av militär personal samt i samarbete om försvarsmaterielpolitik, inbegripet i projekt som utvecklas inom ramen för det permanenta strukturerade samarbetet på försvarsområdet (Pesco). Parlamentet understryker att ett sådant deltagande bör ske utan att det påverkar tillämpningen av, och i överensstämmelse med, EU:s relevanta ståndpunkter, beslut och lagstiftning, bland annat om upphandling och överföringar på försvarsområdet. Parlamentet bekräftar att villkoret för ett sådant samarbete är full överensstämmelse med internationell människorättslagstiftning och internationell humanitär rätt samt EU:s grundläggande rättigheter.

23.  Europaparlamentet konstaterar att det samarbete på dessa områden som handlar om utbyte av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter, bland annat underrättelseinformation, är beroende av ett informationssäkerhetsavtal för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter.

24.  Europaparlamentet konstaterar att på grundval av andra liknande arrangemang med tredjeländer kan Förenade kungariket delta i unionsprogram till stöd för försvar och yttre säkerhet (t.ex. Europeiska försvarsfonden, Galileo och it-säkerhetsprogram). Parlamentet är öppet för möjligheten att låta Förenade kungariket fortsatta bidra till EU:s externa finansieringsinstrument för att uppnå gemensamma mål, särskilt i det gemensamma grannskapet.

25.  Europaparlamentet konstaterar att Förenade kungariket är en viktig aktör på området för utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd och att samarbetet på dessa områden mellan EU och Förenade kungariket efter brexit skulle gynna båda parter.

26.  Europaparlamentet betonar att det ligger i både EU:s och Förenade kungarikets intresse att upprätta ett partnerskap som säkerställer ett fortsatt säkerhetssamarbete för att hantera gemensamma hot, särskilt terrorism och organiserad brottslighet, och som undviker avbrott i informationsflödet på detta område. Parlamentet noterar att tredjeländer (utanför Schengenområdet) inte har någon privilegierad tillgång till EU:s instrument, inklusive databaser, på detta område, och att de inte heller får delta i fastställandet av prioriteringar och utarbetandet av de fleråriga strategiska målen eller leda operativa handlingsplaner inom ramen för EU:s policycykel.

27.  Europaparlamentet noterar också att man, utöver behovet av att skydda pågående förfaranden och utredningar som rör Förenade kungariket genom övergångsarrangemang, kommer att behöva särskilda arrangemang för Förenade kungariket som ett tredjeland när det gäller straffrättsligt samarbete, bland annat i fråga om utlämning och ömsesidig rättslig hjälp, i stället för den nuvarande ordningen, såsom den europeiska arresteringsordern.

28.  Europaparlamentet anser att ett framtida samarbete kan utvecklas med utgångspunkt i de arrangemang som finns för tredjeländer utanför Schengenområdet som möjliggör utbyte av säkerhetsrelaterad information och ett operativt samarbete med EU:s organ och mekanismer (t.ex. Europol och Eurojust).

29.  Europaparlamentet betonar att ett sådant samarbete bör tillhandahålla rättssäkerhet, måste grunda sig på skyddsåtgärder med avseende på de grundläggande rättigheterna i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och måste tillhandahålla en skyddsnivå som i huvudsak motsvarar den i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet betonar vidare att samarbete till fullo bör respektera EU:s uppgiftsskydd och baseras på ett effektivt genomförande och tvistlösning. Parlamentet anser att det är nödvändigt att hitta en lösning som reglerar det framtida utbytet av uppgifter mellan EU och Förenade kungariket inom området för brottsbekämpning och underrättelseverksamhet samt terrorismbekämpande insatser. Parlamentet understryker att ett beslut av kommissionen om en adekvat skyddsnivå skulle vara det bästa och säkraste alternativet. Parlamentet påminner om att Förenade kungariket under alla omständigheter måste ha ett uppgiftsskydd som är lika robust som unionens dataskyddsregler.

30.  Europaparlamentet understryker att principerna i punkt 4 ovan också bör tillämpas till fullo och villkorslöst på det framtida samarbetet med Förenade kungariket på flera områden av gemensamt intresse. Parlamentet betonar att sådana avtal bör präglas av en avvägning mellan rättigheter och skyldigheter som motsvarar den som finns i liknande avtal med andra tredjeländer, men med hänsyn till den geografiska närheten och de nära förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket.

31.  Europaparlamentet anser att mot bakgrund av ovanstående principer och villkor, och i passagerarnas, lufttrafikföretagens, tillverkarnas och fackföreningarnas intresse, måste konnektivitet säkerställas genom ett avtal om luftfartstransporter och flygsäkerhetsavtal. Parlamentet betonar dock att graden av marknadstillträde är beroende av regelkonvergens och anpassning till EU:s regelverk och av inrättandet av en solid mekanism för tvistlösning och skiljedomsförfarande. Parlamentet utesluter dessutom inte ett framtida samarbete med Förenade kungariket till stöd för projekt av gemensamt intresse inom transportsektorn.

32.  Europaparlamentet överväger, när det gäller fiske, en ny form av tredjelandsartade bilaterala partnerskapsavtal som bör förhandlas fram för att bibehålla ett omfattande samarbete, samstämmighet och konvergens, och som säkerställer ett stabilt och fortsatt ömsesidigt tillträde till vatten och resurser, i enlighet med den gemensamma fiskeripolitikens principer och bestämmelserna om styrelseformer och hållbar förvaltning av delade bestånd i syfte att återställa och upprätthålla populationerna av dessa bestånd över de nivåer som kan producera maximal hållbar avkastning. Parlamentet understryker att den gemensamma förvaltningen av gemensamma bestånd kräver att Förenade kungariket fortsätter att bidra till den vetenskapliga bedömningen av bestånden. Parlamentet betonar dock att ömsesidigt marknadstillträde för fiskeriprodukter måste förhandlas fram som en del av det kommande avtalet, och att tillträde till EU:s inre marknad måste bero på EU-fartygs tillträde till brittiskt fiskevatten och deras resurser samt på graden av samarbete i förvaltningen av gemensamma bestånd.

33.  Europaparlamentet understryker värdet av samarbete på kultur- och utbildningsområdet, däribland lärande och ungdomars rörlighet, liksom vikten av den kulturella och kreativa sektorn, för att hjälpa EU att fördjupa förbindelserna med grannländerna, och skulle välkomna ett fortsatt samarbete mellan EU och Förenade kungariket på dessa områden, bland annat genom relevanta program såsom Erasmus och Kreativa Europa.

34.  Europaparlamentet kan, när det gäller samarbete om forskning och innovation, överväga att låta Förenade kungariket delta som ett tredje land i EU:s ramprogram för forskning och innovation och i EU:s rymdprogram, utan att tillåta några nettoöverföringar från EU:s budget till Förenade kungariket, eller någon beslutsfattande roll för Förenade kungariket.

35.  Europaparlamentet anser att det bästa alternativet för miljön, för åtgärder mot klimatförändringar och för folkhälsan och livsmedelssäkerheten vore om Förenade kungariket skulle fortsätta att fullt ut följa EU:s nuvarande och framtida lagstiftning, inklusive fullgöra de åtaganden och mål för 2030 som man redan enats om inom ramen för EU:s program för ren luft och paketet för ren energi. Om detta inte skulle ske efterlyser parlamentet överenskommelser mellan EU och Förenade kungariket för att säkerställa ett nära samarbete och höga standarder på dessa områden och för att hantera gränsöverskridande miljöfrågor. Parlamentet understryker att allt samarbete med EU‑byråer på dessa områden måste grunda sig på bilaterala avtal.

36.  Europaparlamentet kan överväga liknande tredjelandsarrangemang som på områdena energi, elektronisk kommunikation, it-säkerhet och IKT. Parlamentet anser, när det gäller energi, att alla sådana arrangemang bör respektera integriteten hos den inre marknaden för energi, bidra till energitrygghet, hållbarhet och konkurrenskraft och ta hänsyn till sammanlänkningar mellan EU och Förenade kungariket. Parlamentet förväntar sig att Förenade kungariket tillämpar högsta möjliga standarder för kärnsäkerhet och strålskydd, bland annat för transport av avfall och avveckling.

37.  Europaparlamentet anser att EU:s Peace-program, som syftar till att skapa ett mer fredligt och stabilt samhälle genom att stödja försoning i Nordirland och i den angränsande regionen i Irland, bör behållas och att Förenade kungariket ska fortsätta att delta.

38.  Europaparlamentet påpekar att framtida avtal mellan EU och Förenade kungariket, med Förenade kungariket som ett tredjeland, bör omfatta inrättandet av ett enhetligt och solitt styrningssystem som en övergripande ram för de fyra pelarna, som inbegriper gemensam kontinuerlig övervakning/förvaltning av avtalet samt tvistlösnings- och tillsynsmekanismer vad gäller tolkningen och tillämpningen av avtalets bestämmelser.

39.  Europaparlamentet insisterar på att det är absolut nödvändigt att detta styrningssystem fullt ut garanterar självständighet för EU:s beslutsfattande och rättsordning, inklusive EU-domstolens roll som den enda tolkningsinstansen för unionsrätt.

40.  Europaparlamentet betonar att utformningen av styrningssystem bör stå i proportion till arten, omfattningen och djupet i de framtida förbindelserna och ta hänsyn till graden av förbindelser, samarbete och närhet.

41.  Europaparlamentet håller med om tanken på att inrätta en gemensam kommitté med ansvar för att övervaka genomförandet av avtalet, ta itu med skillnaderna i tolkning och genomföra överenskomna korrigerande åtgärder i en anda av uppriktighet, och att till fullo säkerställa EU:s oberoende på regleringsområdet, inbegripet parlamentets och rådets rättsliga befogenheter. Parlamentet understryker att EU:s företrädare i denna kommitté bör bli föremål för lämpliga mekanismer för ansvarsskyldighet som involverar parlamentet.

42.  Europaparlamentet anser att när det gäller bestämmelser som grundar sig på unionens rättsuppfattning bör styrmekanismerna föreskriva hänskjutande till Europeiska unionens domstol. Parlamentet upprepar att vid tillämpningen och tolkningen av andra bestämmelser i avtalet än de som rör unionsrätten, får alternativa tvistlösningsmekanismer bara övervägas om de erbjuder garantier om oberoende och opartiskhet som är likvärdiga med domstolens.

43.  Europaparlamentet påminner om att Förenade kungariket och dess underlydande territorier bör fortsätta att följa och genomföra befintliga standarder i dess internationella åtaganden och i unionens lagstiftning och politik, särskilt på de områden som avses i punkt 4 ovan, på ett sätt som återspeglar de framtida förbindelsernas omfattning och djup. Parlamentet noterar nyttan av att även fortsättningsvis anpassa regelverken utifrån unionslagstiftningen.

44.  Europaparlamentet konstaterar att bredden och djupet i överenskommelsen om lika villkor kommer att vara avgörande vid fastställandet av de övergripande framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket. Parlamentet påminner om att Förenade kungarikets fortsatta anslutning till den europeiska sociala modellen kommer att spela en viktig roll i detta sammanhang.

45.  Europaparlamentet är fast övertygat om att Förenade kungariket bör hålla sig till de framväxande standarderna för beskattning och lagstiftning mot penningtvätt inom unionens regelverk, inklusive skattetransparens, utbyte av information om skattefrågor och åtgärder mot skatteflykt samt ta itu med situationen i sina beroende territorier och deras bristande efterlevnad av EU:s kriterier för god förvaltning och krav på öppenhet. Parlamentet insisterar på att tillgång till tullunionen endast ska beviljas på villkor att Förenade kungariket anpassar sig till ovannämnda standarder.

46.  Europaparlamentet upprepar behovet av att inrätta skyddsåtgärder för att säkerställa både en hög standard och lika spelregler när det gäller miljöskydd, bekämpande av klimatförändringarna, livsmedelssäkerhet och folkhälsa. Parlamentet understryker att tillgång till rättslig prövning och en lämplig mekanism för klagomål måste garanteras för medborgare och icke-statliga organisationer när det gäller efterlevnad av arbets- och miljönormer.

47.  Europaparlamentet konstaterar att likt resten av avtalet kommer bestämmelserna om lika villkor att kräva gedigna förvaltningsstrukturer som omfattar lämplig förvaltning, tillsyn, tvistlösning och genomförandemekanismer med påföljder och interimistiska åtgärder när så är nödvändigt och med ett krav för båda parter att inleda eller, i förekommande fall, bibehålla oberoende institutioner med förmåga att effektivt övervaka och verkställa genomförandet.

48.  Europaparlamentet betonar att villkoren för Förenade kungarikets deltagande i EU‑åtgärder och EU-program kommer att vara desamma regler som gäller för tredjeländer utanför EES. Parlamentet understryker att Förenade kungarikets deltagande gemensamt måste godkännas av EU och samtidigt respektera alla relevanta bestämmelser och mekanismer och villkor för deltagande, även när det gäller finansiering, genomförande, kontroll och ansvarsfrihet och utan att nettoöverföringar sker från EU:s budget till Förenade kungariket.

49.  Europaparlamentet påminner som en allmän regel om att Förenade kungariket som tredjeland inte kan delta i eller ha tillgång till EU:s byråer. Parlamentet noterar dock att detta inte utesluter samarbete i enskilda ärenden på ett strikt reglerat sätt som kräver överensstämmelse med alla tillämpliga regler och ekonomiska bidrag. Parlamentet påpekar att nästa fleråriga budgetram måste ta hänsyn till konsekvenserna av de framtida förbindelserna mellan unionen och Förenade kungariket.

Utträdesavtal

50.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens utkast till utträdesavtal av den 28 februari 2018, vilket i stor utsträckning återspeglar parlamentets åsikter. Parlamentet noterar att det har utarbetats på grundval av den ömsesidigt överenskomna gemensamma rapporten av den 8 december 2017 och unionens ståndpunkter i övriga separationsfrågor.

51.  Europaparlamentet välkomnar de institutionella bestämmelser och mekanismer för tvistlösning som anges i utkastet till utträdesavtal, däribland upphävandet av förmåner under den övergångsperiod som föreskrivs i artikel 165 i utkastet till utträdesavtal vid åsidosättande av de åtaganden och bestämmelser som har med utträdesavtalet att göra.

52.  Europaparlamentet välkomnar den allmänna hållningen i fråga om medborgarnas rättigheter i del två av kommissionens utkast till utträdesavtal, men upprepar hur viktigt det är med arbetet med alla kvarstående frågor rörande medborgarnas rättigheter och säkerställandet av att rättigheterna för EU-medborgare lagligen bosatta i Förenade kungariket och brittiska medborgare lagligen bosatta i EU-27 inte påverkas av brexit, vilket kommer att vara en av de viktigaste frågorna för parlamentets godkännande. Parlamentet stöder införandet av en hänvisning till framtida äkta makar. Parlamentet noterar bestämmelserna om administrativa förfaranden för att förvärva permanent uppehållstillstånd och insisterar på behovet av att göra det möjligt för familjer att inleda förfarandet genom ett enda formulär som har karaktär av en förklaring och lägger bevisbördan på de brittiska myndigheterna. Parlamentet kommer noga att följa och se till att dessa förfaranden genomförs effektivt och är enkla, tydliga och kostnadsfria. Parlamentet insisterar på att den framtida rätten till fri rörlighet i hela EU för brittiska medborgare som för närvarande är bosatta i en medlemsstat i EU-27 garanteras, liksom rösträtt i lokala val för alla medborgare som omfattas av utträdesavtalet. Parlamentet efterlyser också en livslång rättighet för unionsmedborgare som omfattas av utträdesavtalet att återvända till Förenade kungariket, skydd mot utvisning av medborgare med funktionsnedsättning och deras omsorgsgivare samt skydd av processuella rättigheter i samband med utvisning enligt direktiv 2004/38/EG och för tredjelandsmedborgares rättigheter enligt vad som fastställs i unionslagstiftningen.

53.  Europaparlamentet insisterar på att varje unionsmedborgare som under övergångsperioden anländer till Förenade kungariket ska åtnjuta samma rättigheter som de som anlände före början av övergångsperioden. Parlamentet förkastar i detta sammanhang förslaget i den brittiska regeringens senaste policydokument som vidmakthåller diskrimineringen av unionsmedborgare som anländer före början av övergångsperioden och dem som anländer efter.

54.  Europaparlamentet upprepar att många brittiska medborgare starkt motsatt sig att de ska förlora de rättigheter som de i dag åtnjuter enligt artikel 20 i EUF-fördraget. Parlamentet föreslår att EU-27 undersöker hur man kan begränsa detta inom ramen för EU:s primärrätt, med fullständig respekt för principerna om ömsesidighet, rättvisa, symmetri och icke-diskriminering. Parlamentet noterar den senaste tidens hänskjutning till EU-domstolen av ett mål vid en nederländsk domstol om bevarande av unionsmedborgarskapets rättigheter för brittiska medborgare efter brexit.

55.  Europaparlamentet välkomnar protokollet om Irland och Nordirland i kommissionens utkast till utträdesavtal som gör den säkerhetsmekanism som skisserats i den gemensamma rapporten av den 8 december 2017 tillämpningsklar. Parlamentet betonar att detta erbjuder en konkret lösning för att skydda nord-syd-samarbetet och undvika en skarp gräns mellan Nordirland och Irland, något som vore nödvändigt om inget alternativ skulle hittas varken genom de övergripande förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket eller genom särskilda lösningar som ska läggs fram av Förenade kungariket, i enlighet med punkt 49 i den gemensamma rapporten.

56.  Europaparlamentet påminner om vikten av Förenade kungarikets åtagande att se till att det inte kommer att bli några försämrade rättigheter, inklusive de sociala och demokratiska rättigheter, skyddsåtgärder och lika möjligheter som fastställs i långfredagsavtalet, i enlighet med åtagandena i den gemensamma rapporten. Parlamentet insisterar på införlivandet av alla delar av den gemensamma resezonen och rätten till fri rörlighet för EU-medborgare, såsom denna har stadfästs i unionsrätten och i långfredagsavtalet.

57.  Europaparlamentet upprepar principerna i sin resolution av den 13 december 2017 om att Förenade kungariket efter utträdesdagen inte längre kommer att vara en del av EU:s institutioner och organ och inte längre delta i beslutsfattandet, och att övergången endast kan bestå av en förlängning av EU:s regelverk och den fortsatta tillämpningen av EU:s befintliga reglerings-, budget-, tillsyns-, domstols- och verkställighetsinstrument och motsvarande strukturer för Förenade kungariket. Parlamentet stöder fullt ut det förhandlingsmandat som fastställdes i Europeiska rådets förhandlingsriktlinjer, rådets förhandlingsdirektiv och kommissionens senaste ståndpunktsdokument om denna fråga.

58.  Europaparlamentet välkomnar och uttrycker stöd för den fjärde delen av utkastet till utträdesavtal om övergångsbestämmelser. Parlamentet upprepar att alla de rättigheter som medborgarna har i kraft av unionsrätten bör förlängas under övergångsperioden. Parlamentet betonar att detta även gäller för unionsmedborgare som kommer till Förenade kungariket under övergångsperioden och som bör åtnjuta exakt samma rättigheter, särskilt när det gäller barntillägg, familjeåterförening och tillgång till rättslig prövning i domstolen.

59.  Europaparlamentet påminner om att eventuella övergångsarrangemang måste vara fullt förenliga med WTO:s bestämmelser för att inte störa handelsförbindelserna med tredjeländer.

60.  Europaparlamentet håller fast vid att eventuella framtida handelsavtal som Förenade kungariket efter utträdet förhandlar fram med tredjeländer får träda i kraft först efter utgången av den period under vilken övergångsbestämmelserna gäller.

61.  Europaparlamentet påminner om att från och med dagen för Förenade kungarikets utträde ur EU kommer landet inte längre att omfattas av de internationella avtal som ingåtts av EU, eller av medlemsstater som agerar på dess vägnar, eller av EU och medlemsstaterna tillsammans. Parlamentet noterar att Förenade kungariket under övergångsperioden kommer att fortsätta att vara bundet av de skyldigheter som följer av dessa avtal. Parlamentet understryker att Förenade kungariket inte kommer att kunna delta i styrningen och beslutsförfaranden som föreskrivs i dessa avtal.

62.  Europaparlamentet påpekar att övergångsbestämmelserna, då de är en del av utträdesavtalet, endast kan tillämpas när detta avtal träder i kraft.

63.  Europaparlamentet efterlyser en överenskommelse utan dröjsmål om alla separationsbestämmelser som fastställs i tredje delen av utkastet till utträdesavtal och uppmanar Förenade kungariket att presentera en tydlig ståndpunkt, när så inte redan har skett, om alla kvarstående frågor som rör dess utträde under ordnade former.

Beredskap

64.  Europaparlamentet understryker vikten av det arbete som genomförts av kommissionen och medlemsstaterna på olika nivåer när det gäller att öka medvetenheten och beredskapen. Parlamentet betonar, mot bakgrund av den osäkerhet som skapats av brexit, att inte bara EU:s institutioner utan även nationella myndigheter, ekonomiska aktörer och särskilt medborgarna måste uppmärksammas och få korrekt information så att de på ett adekvat sätt kan förbereda sig för alla tänkbara scenarier, inte minst om ingen överenskommelse nås. Parlamentet uppmanar framför allt till åtgärder inriktade på så många sektorer och berörda som möjligt, bland annat på följande områden:

o
o   o

65.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, Europeiska unionens råd, kommissionen, de nationella parlamenten och Förenade kungarikets regering.

(1) Antagna texter, P8_TA(2017)0102. (2) Antagna texter, P8_TA(2017)0361. (3) Antagna texter, P8_TA(2017)0490.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 mars 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om järnvägstransportstatistik (omarbetning) (COM(2017)0353 – C8-0223/2017 – 2017/0146(COD))

P8_TA(2018)0070 A8-0038/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0353),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 338.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0223/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 6 december 2017(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 23 februari 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(2),

–  med beaktande av skrivelsen av den 13 oktober 2017 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för transport och turism i enlighet med artikel 104.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 104 och 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A8-0038/2018), och av följande skäl:

A.  Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller kommissionens förslag inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 14 mars 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) /… om järnvägstransportstatistik (omarbetning)

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2018/643.)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT. (2) EGT C 77, 28.3.2002, s. 1.

Europaparlamentets beslut av den 14 mars 2018 om rådets rekommendation om utnämning av vice ordföranden för Europeiska centralbanken (N8-0053/2018 – C8-0040/2018 – 2018/0804(NLE))

P8_TA(2018)0071 A8-0056/2018

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 20 februari 2018 (N8-0053/2018)(1),

–  med beaktande av artikel 283.2 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europeiska rådet har hört Europaparlamentet (C8‑0040/2018),

–  med beaktande av artikel 122 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8‑0056/2018), och av följande skäl:

A.  I en skrivelse av den 22 februari 2018 uppmanade Europeiska rådet Europaparlamentet att yttra sig över nomineringen av Luis de Guindos till uppdraget som vice ordförande för Europeiska centralbanken med en mandattid på åtta år med verkan från den 1 juni 2018.

B.  Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor granskade sedan den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 283.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och kravet på centralbankens fullständiga oavhängighet i enlighet med artikel 130 i detta fördrag. I samband med denna utvärdering har utskottet tagit del av kandidatens meritförteckning och svaren på de skriftliga frågor som utskottet ställt till honom.

C.  Utskottet höll den 26 februari 2018 en utfrågning med den nominerade kandidaten. Under denna utfrågning, som varade i en timme och en kvart, höll kandidaten först ett inledande anförande, och därefter besvarade han utskottsledamöternas frågor.

D.  Europaparlamentet är bekymrat över könsfördelningen, urvalsförfarandet, tidpunkten för utnämningen och det politiska oberoendet, och uppmanar rådet att inleda en dialog med parlamentet om hur förfarandet kan förbättras för kommande utnämningar.

1.  Europaparlamentet tillstyrker rådets rekommendation om utnämning av Luis de Guindos till vice ordförande för Europeiska centralbanken

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till Europeiska rådet, rådet och medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT C 67, 22.2.2018, s. 1.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 mars 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 92/66/EEG om införande av gemenskapsåtgärder för bekämpning av Newcastlesjukan (COM(2017)0742 – C8-0431/2017 – 2017/0329(COD))

P8_TA(2018)0072 A8-0026/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0742),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0431/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 14 februari 2018(1),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0026/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 14 mars 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/… om ändring av rådets direktiv 92/66/EEG om införande av gemenskapsåtgärder för bekämpning av Newcastlesjukan

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2018/597.)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 mars 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ytterligare makroekonomiskt stöd till Georgien (COM(2017)0559 – C8-0335/2017 – 2017/0242(COD))

P8_TA(2018)0073 A8-0028/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0559),

–  med beaktande av artikel 294.2 och artikel 212.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C8‑0335/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets gemensamma uttalande som antogs tillsammans med Europaparlamentets och rådets beslut nr 778/2013/EU av den 12 augusti 2013 om ytterligare makroekonomiskt stöd till Georgien(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 21 februari 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0028/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 14 mars 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2018/… om ytterligare makroekonomiskt stöd till Georgien

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2018/598.)

(1) EUT L 218, 14.8.2013, s. 15.

Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (ansökan från Tyskland – EGF/2017/008 DE/Goodyear) (COM(2018)0061 – C8-0031/2018 – 2018/2025(BUD))

P8_TA(2018)0074 A8-0061/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0061 – C8-0031/2018),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1927/2006(1) (nedan kallad förordningen om fonden),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2), särskilt artikel 12,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(3), särskilt punkt 13,

–  med beaktande av det trepartsförfarande som föreskrivs i punkt 13 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för regional utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0061/2018), och av följande skäl:

A.  Unionen har inrättat lagstiftnings- och budgetinstrument för att kunna ge kompletterande stöd till arbetstagare som drabbas av konsekvenserna av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln eller av den globala finansiella och ekonomiska krisen, och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

B.  Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som blivit uppsagda bör vara dynamiskt och ställas till förfogande så snabbt och effektivt som möjligt.

C.  Tyskland lämnade in ansökan EGF/2017/008 DE/Goodyear för ekonomiskt stöd från fonden efter 646 uppsägningar inom den näringsgren som i Nace rev. 2 klassificeras som huvudgrupp 22 (Tillverkning av gummi- och plastvaror) i Nuts 2-regionen Karlsruhe (DE12) i Tyskland.

D.  Ansökan grundas på interventionskriterierna i artikel 4.1 a i förordningen om fonden, enligt vilken minst 500 arbetstagare ska ha blivit uppsagda under en referensperiod på fyra månader i ett företag i en medlemsstat. Detta omfattar även arbetstagare som har blivit uppsagda av underleverantörer eller producenter i efterföljande produktionsled och/eller egenföretagare vars verksamhet har upphört.

1.  Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att villkoren i artikel 4.1 i förordningen om fonden är uppfyllda och att Tyskland är berättigat till ekonomiskt stöd på 2 165 231 EUR enligt denna förordning, vilket utgör 60 % av de totala kostnaderna på 3 608 719 EUR.

2.  Europaparlamentet noterar att de tyska myndigheterna lämnade in ansökan den 6 oktober 2017 och att kommissionen, utifrån den ytterligare information som Tyskland lämnade, slutförde sin bedömning den 9 februari 2018 och underrättade parlamentet samma dag.

3.  Europaparlamentet noterar att den globala marknadsandelen för de asiatiska däcktillverkarna från Kina, Taiwan och Singapore ökade från 4 % under 2001 till 20 % under 2013.

4.  Europaparlamentet noterar att Tyskland började erbjuda de individanpassade tjänsterna till de berörda stödmottagarna den 1 januari 2018. Utgifterna för dessa åtgärder kommer därför att berättiga till ekonomiskt stöd från fonden.

5.  Europaparlamentet noterar att Tyskland hävdar att uppsägningarna är kopplade till genomgripande strukturförändringar inom världshandeln till följd av globaliseringen och dess negativa inverkan på bildäcksproduktionen i B-segmentet i unionen.

6.  Europaparlamentet påminner om att de uppsägningar som skett i Goodyear förväntas ha en betydande negativ inverkan på den lokala ekonomin, och att effekten av uppsägningarna är kopplad till svårigheterna att omplacera personal på grund av bristen på arbetstillfällen, de uppsagda arbetstagarnas låga utbildningsbakgrund, deras specifika yrkesmässiga färdigheter som utvecklats inom en sektor som nu minskar, och det stora antalet arbetssökande.

7.  Europaparlamentet är medvetet om att unionens bilproduktion och marknadsandelar har minskat till följd av globaliseringen. Parlamentet konstaterar att detta innebär att betydande överkapacitet har byggts upp för däck i B-segmentet hos Goodyear och tvingar företaget att stänga en av sina europeiska anläggningar, som var den största arbetsgivaren i regionen. Parlamentet noterar att fonden också skulle kunna underlätta gränsöverskridande rörlighet för arbetstagare från krympande sektorer i vissa medlemsstater till växande sektorer i andra medlemsstater.

8.  Europaparlamentet noterar att ansökan avser 646 uppsagda arbetstagare vid Goodyear, varvid merparten är 30–54 år. Parlamentet påpekar också att en betydande andel av de uppsagda arbetstagarna är 55–64 år och att de har färdigheter som är specifika för tillverkningsindustrin. Parlamentet noterar vidare att cirka 300 av de uppsagda arbetstagarna är lågutbildade och har migrantbakgrund och saknar formella kvalifikationer, såsom yrkesutbildning, vilket innebär en nackdel för dem på den regionala arbetsmarknaden. Parlamentet betonar att Waghäusl, där Philippsburg-anläggningen är belägen, står inför strukturella förändringar. Parlamentet erkänner därför vikten av aktiva arbetsmarknadsåtgärder som samfinansieras av fonden för att förbättra möjligheterna för återinträde på arbetsmarknaden för dessa grupper.

9.  Europaparlamentet noterar att Tyskland planerar sex olika typer av åtgärder för de uppsagda arbetstagare som omfattas av denna ansökan: i) kompetenshöjande åtgärder, ii) seminarier/gruppdiskussioner, iii) rådgivning för att starta eget företag, iv) arbetssökande, v) uppföljande mentorskap/tryggad anställning, vi) utbildningsbidrag.

10.  Europaparlamentet noterar att inkomststödjande åtgärder kommer att utgöra högst 35 % av det totala paketet med individanpassade tjänster som fastställs i förordningen om fonden, och att dessa åtgärder förutsätter att de berörda stödmottagarna aktivt söker arbete eller deltar i utbildning.

11.  Europaparlamentet välkomnar samråden med berörda parter, däribland företrädare för de uppsagda arbetstagarna, arbetsmarknadens parter och regionala myndigheter samt företagsrådet, fackföreningarna och företagsledningen, som ägde rum samtidigt som det samordnade paketet av individanpassade tjänster utarbetades.

12.  Europaparlamentet välkomnar den offentliga arbetsförmedlingens beslut att ta hänsyn både till arbetsmarknadens framtida behov och de berörda arbetstagarnas kvalifikationer vid utformningen av en strategi för kvalifikationer och färdigheter.

13.  Europaparlamentet påminner om att det samordnade paketet med individanpassade tjänster ska utformas utifrån framtida utsikter på arbetsmarknaden och önskad kompetens, och vara förenligt med övergången till en resurseffektiv och hållbar ekonomi, i enlighet med artikel 7 i förordningen om fonden. Parlamentet välkomnar försäkran om att de planerade åtgärderna är i linje med Tysklands hållbarhetsstrategi, och att det organ som ska inrätta de två övergångsföretagen har en hållbarhetscertifiering.

14.  Europaparlamentet noterar att de tyska myndigheterna har intygat att de föreslagna åtgärderna inte får ekonomiskt stöd från någon annan av unionens fonder eller något annat av unionens finansieringsinstrument, att eventuell dubbelfinansiering kommer att förhindras och att de kompletterar åtgärder som finansieras genom strukturfonderna.

15.  Europaparlamentet välkomnar att Tyskland har bekräftat att ekonomiskt stöd från fonden inte kommer att ersätta åtgärder som det berörda företaget är skyldigt att vidta enligt nationell rätt eller kollektivavtal eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vädja till nationella myndigheter om att i framtida förslag lämna mer information om de sektorer som har tillväxtpotential och därför kan förväntas anställa, och att samla in underbyggda uppgifter om effekterna av finansieringen från fonden, inbegripet om kvaliteten, varaktigheten och hållbarheten hos nya arbetstillfällen, antalet och andelen egenföretagare och nystartade företag och hur många som kan återintegreras tack vare insatser via fonden.

17.  Europaparlamentet påminner om sin uppmaning till kommissionen om att säkra allmänhetens tillgång till samtliga handlingar som berör ansökningar om medel ur fonden.

18.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (ansökan från Tyskland – EGF/2017/008 DE/Goodyear)

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2018/513.)

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 855. (2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884. (3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2018 om nästa fleråriga budgetram: förberedelse av parlamentets ståndpunkt om den fleråriga budgetramen efter 2020 (2017/2052(INI))

P8_TA(2018)0075 A8-0048/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 311, 312 och 323 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(1) och dess senare ändring genom rådets förordning (EU, Euratom) 2017/1123 av den 20 juni 2017(2),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning,(3)

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2016 om förberedelse av revideringen av den fleråriga budgetramen 2014–2020 efter valet: parlamentets synpunkter inför kommissionens förslag(4),

–  med beaktande av kommissionens diskussionsunderlag av den 28 juni 2017 om framtiden för EU:s finanser (COM(2017)0358),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 2017 om diskussionsunderlaget om framtiden för EU:s finanser(5),

–  med beaktande av FN: s generalförsamlings resolution 70/1 Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling,

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2017 om en europeisk pelare för sociala rättigheter(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets ratificering av Parisavtalet den 4 oktober 2016(7) och rådets ratificering den 5 oktober 2016(8),

–  med beaktande av rapporten Challenges facing civil society organisations working on human rights in the EU från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande på eget initiativ över EU:s finansiering av organisationer i det civila samhället,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet, yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling, budgetkontrollutskottet, ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för transport och turism, utskottet för regional utveckling, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, fiskeriutskottet, utskottet för kultur och utbildning, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för konstitutionella frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0048/2018), och av följande skäl:

A.  Den gällande fleråriga budgetramen antogs 2013 och innebar för första gången en minskning i reala termer av både åtagande- och betalningsbemyndigandena jämfört med föregående programperiod trots EU:s utökade befogenheter och ambitioner, som fastställs i Lissabonfördraget och i Europa 2020-strategin. Den uppvisade också en stor skillnad mellan nivån på åtagandebemyndigandena och betalningsbemyndigandena, vilket bidrog till en eftersläpning av obetalda räkningar under den fleråriga budgetramens två första år. Det sena antagandet av den fleråriga budgetramen och motsvarande rättsliga grunder bidrog till förseningar i genomförandet, vilkas effekter fortfarande är kännbara och kan leda till en ackumulering av betalningskrav mot slutet av den nuvarande fleråriga budgetramen, vilket kan få följdverkningar i nästa fleråriga budgetram. Efter påtryckningar från parlamentet inkluderades nya bestämmelser i den fleråriga budgetramen för att dess övergripande tak skulle kunna utnyttjas i största möjliga utsträckning och för att flexibilitetsmekanismer skulle kunna införas.

B.  Den fleråriga budgetramen för 2014–2020 visade sig snabbt vara otillräcklig för att uppfylla de faktiska behoven och leva upp till de politiska ambitionerna, eftersom den redan från början tvingades hantera en rad kriser och nya utmaningar avseende investeringar, social utestängning, migration och flyktingar, ungdomssysselsättning, säkerhet, jordbruk, miljö och klimatförändringar, som inte hade förutsetts vid tidpunkten för dess antagande. Den nuvarande fleråriga budgetramen hade därför redan efter endast två års genomförande närmat sig bristningsgränsen, eftersom tillgängliga marginaler var uttömda, flexibilitetsbestämmelser och särskilda instrument hade utnyttjats i stor utsträckning, befintliga strategier och program hade satts under press eller till och med minskats och mekanismer hade inrättats utanför budgeten som ett sätt att kompensera för den otillräckliga nivån på och flexibiliteten i EU:s budget.

C.  Dessa brister var redan uppenbara i samband med den halvtidsöversyn och revidering av den fleråriga budgetramen som inleddes i slutet av 2016, och borde ha krävt omedelbara åtgärder, vilket visades i parlamentets resolution av den 6 juli 2016. Den godkända halvtidsrevideringen utvidgade potentialen för de befintliga flexibilitetsbestämmelserna till en viss grad, men reviderade inte taken i den fleråriga budgetramen.

D.  Kommissionen kommer att lägga fram sina förslag om den fleråriga budgetramen efter 2020 och om de framtida egna medlen i maj 2018, samtidigt som rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 föreskrev att de skulle ha lagts fram före den 1 januari 2018. Efter detta förväntas utkast till lagstiftningsförslag om finansieringsprogrammen och finansieringsinstrumenten följa inom kort.

1.  Europaparlamentet antar denna resolution i syfte att redogöra för parlamentets ståndpunkt om den fleråriga budgetramen efter 2020, med särskild uppmärksamhet på dess förväntade prioriteringar, storlek, struktur, varaktighet, flexibilitet och andra övergripande principer, och för att framhäva de specifika budgetmässiga riktlinjerna för EU:s olika politikområden som täcks av nästa fleråriga budgetram. Parlamentet förväntar sig att kommissionen lägger fram lagstiftningsförslaget om nästa fleråriga budgetram tillsammans med ett nytt utkast till interinstitutionellt avtal som beaktar parlamentets ståndpunkter och förslag. Parlamentet betonar att denna resolution även utgör en grund för parlamentets deltagande i förfarandet inför antagandet av nästa fleråriga budgetram.

2.  Europaparlamentet antar samtidigt en separat resolution(9) för att redogöra för sin ståndpunkt om reformen av systemet för EU:s egna medel, i enlighet med rekommendationerna från högnivågruppen för egna medel. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta vederbörlig hänsyn till parlamentets ståndpunkt vid utarbetandet av lagstiftningsförslagen om EU:s egna medel, vilka bör vara ambitiösa när det gäller tillämpningsområdet och läggas fram tillsammans med förslagen om den fleråriga budgetramen. Parlamentet betonar att både inkomst- och utgiftssidan i nästa fleråriga budgetram kommer att behandlas som ett enda paket under de kommande förhandlingarna, och att ingen överenskommelse kan nås om den fleråriga budgetramen utan att motsvarande framsteg gjorts i fråga om de egna medlen.

I.Prioriteringar och utmaningar för nästa fleråriga budgetram

3.  Europaparlamentet välkomnar diskussionen om nästa fleråriga budgetram som ett tillfälle att lägga grunden för ett starkare och mera hållbart Europa genom ett av dess mest konkreta instrument, det vill säga unionens budget. Parlamentet anser att nästa fleråriga budgetram bör ingå i en bredare strategi och vision för Europas framtid. Parlamentet anser att nästa fleråriga budgetram måste innebära att EU:s politiska projekt och prioriteringar omsätts i form av budgetmedel.

4.  Europaparlamentet är övertygat om att nästa fleråriga budgetram bör bygga på unionens väletablerade politik och prioriteringar som syftar till att främja fred, demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och jämställdhet mellan könen, stimulera välfärd, långsiktig och hållbar ekonomisk tillväxt och forskning och innovation, skapa högkvalitativ sysselsättning som leder till anständiga arbetstillfällen, bekämpa klimatförändringarna, och främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt solidaritet mellan medlemsstaterna och medborgarna. Parlamentet anser att dessa pelare är en förutsättning för en väl fungerande inre marknad och för den ekonomiska och monetära unionen samt för att stärka Europas ställning i världen. Parlamentet anser att de är mer relevanta än någonsin för Europas framtida strävanden.

5.  Europaparlamentet anser att nästa fleråriga budgetram bör göra det möjligt för unionen att finna lösningar på och gå starkare ur årtiondets kriser, det vill säga den ekonomiska och finansiella nedgången, ungdomsarbetslösheten, den ihållande fattigdomen och social utestängningen, migrations- och flyktingkrisen, klimatförändringar och naturkatastrofer, miljöförstöring, förlust av biologisk mångfald, terrorism och instabilitet, för att bara nämna ett fåtal. Parlamentet understryker att dessa globala gränsöverskridande utmaningar med inhemska konsekvenser visar på det ömsesidiga beroendet mellan våra ekonomier och samhällen, och parlamentet betonar behovet av gemensamma åtgärder.

6.  Europaparlamentet betonar att EU måste fullgöra sitt åtagande att gå i bräschen för genomförandet av FN:s mål för hållbar utveckling som ger en världsomfattande färdplan för mer hållbara, jämlika och välmående samhällen inom de gränser som vår planet ställer upp. Parlamentet understryker att nästa fleråriga budgetram måste anpassas till målen för hållbar utveckling. Parlamentet välkomnar kommissionens åtagande att integrera målen för hållbar utveckling i alla delar av EU:s politik och initiativ. Parlamentet förväntar sig att EU ska fullgöra sina åtaganden att arbeta för dessa mål. Parlamentet framhåller även att tillkännagivandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och EU:s och medlemsstaternas utfästelse om ett mera socialt Europa bör stödjas med adekvata ekonomiska resurser. Parlamentet anser att efter Parisavtalet bör de klimatrelaterade utgifterna ökas avsevärt i förhållande till den nuvarande fleråriga budgetramen, och så snart som möjligt men senast 2027 utgöra 30 %.

7.  Europaparlamentet betonar att nästa fleråriga budgetram utgör en möjlighet för unionen att visa att vi står enade och kan hantera den politiska utvecklingen såsom brexit, uppkomsten av populistiska och nationalistiska rörelser och förändringarna i det globala ledarskapet. Parlamentet understryker att splittring och inåtvändhet inte är ett svar på globala frågor och medborgarnas oro. Parlamentet anser att förhandlingarna om brexit, framför allt, visar att fördelarna med att vara medlem av unionen i hög grad uppväger kostnaderna för bidraget till dess budget. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang till full respekt för tidigare ingångna åtaganden, som i fallet med långfredagsavtalet när det gäller rättsstaten och demokratin.

8.  Europaparlamentet begär därför fortsatt stöd till befintliga politikområden, särskilt EU:s långvariga politikområden som finns förankrade i fördragen, det vill säga den gemensamma jordbrukspolitiken, fiskeripolitiken och sammanhållningspolitiken, eftersom dessa innebär att unionsmedborgarna får konkreta fördelar av det europeiska projektet. Parlamentet förkastar alla försök till åternationalisering av dessa politikområden, eftersom detta inte skulle minska den ekonomiska bördan för skattebetalarna och konsumenterna och inte heller ge bättre resultat, utan i stället skulle hämma tillväxten, solidariteten och den inre marknadens funktion samtidigt som ojämlikheten skulle bli ännu värre och skillnaderna mellan olika regioner och ekonomiska sektorer skulle öka. Parlamentet vill säkerställa samma finansieringsnivå för EU-27 för dessa politikområden under nästa programperiod och samtidigt ytterligare förbättra deras effektivitet och förenkla de förfaranden som gäller för dem.

9.  Europaparlamentet anser att Europa måste erbjuda utsikter för den yngre generationen och framtidsinriktade företag som gör EU mer framgångsrik på den globala arenan. Parlamentet är fast beslutet att väsentligt trappa upp två av EU:s flaggskeppsprogram, nämligen ramprogrammet för forskning och Erasmus+, som med nuvarande medel inte kan tillgodose den mycket höga efterfrågan bestående av ansökningar av högsta kvalitet. Parlamentet står fast vid att man avsevärt bör öka anslagen till kampen mot ungdomsarbetslösheten och till stödet för små och medelstora företag med hjälp av de program som ersätter ungdomssysselsättningsinitiativet och programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosme). Parlamentet stöder även en förstärkning av Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) 2.0.

10.  Europaparlamentet uppmanar unionen att axla sitt ansvar inom tre nya politikområden med inre och yttre dimensioner som uppkommit under loppet av den nuvarande fleråriga budgetramen,

11.  Europaparlamentet betonar att den framtida budgetramen förväntas innehålla två nya typer av finansiellt stöd som har getts en framträdande plats på EU:s ekonomiska agenda, nämligen förlängningen av investeringsstödsystemen, såsom Europeiska fonden för strategiska investeringar, och utvecklingen av en stabiliseringsfunktion för euroområdets medlemsstater, eventuellt genom den föreslagna Europeiska valutafonden, tillsammans med en särskild konvergensmekanism för medlemsstater som är på väg att ansluta sig till euron.

12.  Europaparlamentet understryker att euroområdets specifika budgetkapacitet inledningsvis bör ingå i unionens budget, utöver de aktuella utgiftstaken för den fleråriga budgetramen, utan att det påverkar övriga program i denna ram, och den bör finansieras av euroområdet och andra deltagande medlemmar via en inkomstkälla som deltagande medlemsstater ska komma överens om och som ska betraktas som inkomster avsatta för särskilda ändamål och garantier. Parlamentet anser att när den finanspolitiska kapaciteten väl befinner sig i ett stabilt tillstånd skulle den kunna finansieras med verkligt egna medel, i enlighet med rekommendationerna i Monti-rapporten om den framtida finansieringen av EU.

13.  Europaparlamentet bekräftar principen att ytterligare politiska prioriteringar måste kompletteras med ytterligare finansiella resurser, oavsett om de uppkommer vid tidpunkten för antagandet av en ny flerårig budgetram eller under dess genomförande, och understryker att finansieringen av nya behov inte får äventyra befintliga åtgärder och program. Parlamentet förväntar sig vidare att tillräckligt flexibla bestämmelser kommer att införas så att man kan hantera oförutsedda händelser som kan uppkomma under den fleråriga budgetramens löptid.

14.  Europaparlamentet anser att ett starkare och mer ambitiöst Europa endast kan uppnås om det ges ökade finansiella resurser. Parlamentet kräver, mot bakgrund av ovannämnda utmaningar och prioriteringar och med hänsyn till Förenade kungarikets utträde ur unionen, en betydande ökning av unionens budget. Parlamentet uppskattar budgetramens nödvändiga utgiftstak till 1,3 % av BNI i EU-27, vid sidan av de olika instrument som ska räknas utöver taken.

15.  Europaparlamentet är övertygat om att införandet av nya verkligt egna EU-medel är det enda alternativet för att på ett lämpligt sätt kunna finansiera nästa fleråriga budgetram, såvida inte rådet beslutar att avsevärt öka de nationella bidragen till EU:s budget.

II.Sektorsövergripande frågor

Principerna för EU:s budget och budgetens trovärdighet

16.  Europaparlamentet påminner om de europeiska budgetprinciperna enhetlighet, riktighet, ettårighet, jämvikt, universalitet, specificering, additionalitet, subsidiaritet, sund ekonomisk förvaltning och transparens, som ska respekteras när unionens budget utformas och tillämpas.

17.  Europaparlamentet upprepar sin sedan länge intagna ståndpunkt att unionens politiska ambition måste åtföljas av tillräckliga ekonomiska resurser, och påminner om att det i artikel 311 i EUF-fördraget fastställs att unionen ska se till att den har nödvändiga medel för att nå sina mål och genomföra sin politik.

18.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang att ett fullständigt genomförande av politiska beslut och initiativ som tas av Europeiska rådet endast är möjligt om nödvändiga medel garanteras, och understryker att varje annan lösning undergräver budgetens trovärdighet och medborgarnas förtroende.

19.  Europaparlamentet anser att den fleråriga budgetramen, genom att omvandla EU:s politiska prioriteringar till konkreta investeringar, utgör ett utmärkt instrument för den långsiktiga planeringen av EU:s utgifter och för att säkerställa en viss stabil nivå av offentliga investeringar i medlemsstaterna. Parlamentet beklagar dock att det inte finns någon ömsesidigt överenskommen långsiktig strategi inför antagandet av nästa fleråriga budgetram. Parlamentet påminner vidare om att EU:s budget huvudsakligen är en investeringsbudget som fungerar som en ytterligare och kompletterande finansieringskälla för åtgärder på nationell, regional och lokal nivå.

Varaktighet

20.  Europaparlamentet anser att beslutet om den fleråriga budgetramens varaktighet bör säkra rätt balans mellan två motstridiga krav, nämligen å ena sidan behovet av att flera av EU:s politikområden – särskilt de med delad förvaltning såsom jordbruk och sammanhållning – kan fungera på basis av den stabilitet och förutsägbarhet som ett åtagande på minst sju år medför, och å andra sidan behovet av demokratisk legitimitet och ansvarsskyldighet som följer av synkroniseringen av varje enskild budgetram med Europaparlamentets och kommissionens femåriga politiska cykel.

21.  Europaparlamentet betonar att det är en politisk nödvändighet för varje nyvalt parlament att avsevärt kunna påverka den fleråriga budgetramen under sin valperiod, både i fråga om belopp och politiska prioriteringar. Parlamentet betonar vidare att valet till Europaparlamentet ger EU-medborgarna möjlighet att direkt uttala sig om unionens budgetprioriteringar som bör återspeglas i en bindande anpassning av den fleråriga budgetramen efter valet. Parlamentet anser därför att under varje politisk cykel måste kommissionen föreslå, och både parlamentet och rådet fatta beslut om, antingen utarbetandet av nästa fleråriga budgetram eller en obligatorisk halvtidsrevidering av den innevarande fleråriga budgetramen.

22.  Europaparlamentet understryker att den fleråriga budgetramens längd gradvis måste övergå till 5 + 5 år med en obligatorisk halvtidsrevidering. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ett tydligt förslag avseende metoderna för det praktiska genomförandet av en budgetram på 5 + 5 år. Parlamentet är övertygat om att en enda femårsperiod inte kan komma i fråga för den fleråriga budgetramen, eftersom detta skulle utgöra ett stort hinder för programplanerings- och genomförandekraven inom flera av EU:s politikområden,

23.  Europaparlamentet medger dock att tidpunkten för nästa val till Europaparlamentet under våren 2019, med hänsyn till att den nuvarande fleråriga budgetramen löper ut i december 2020, inte gör det möjligt att omedelbart genomföra en lösning på 5 + 5 år, eftersom man inte skulle kunna göra någon tillfredsställande anpassning av de olika cyklerna. Parlamentet anser därför att nästa fleråriga budgetram bör fastställas för en sjuårsperiod (2021–2027) och inbegripa en obligatorisk halvtidsrevidering, som en tillfällig lösning som ska tillämpas en sista gång.

Halvtidsrevidering

24.  Europaparlamentet är övertygat om att det är nödvändigt att behålla en juridiskt bindande och obligatorisk översyn och revidering efter halva tiden av den fleråriga budgetramen, vilket bör förankras i den nya förordningen om den fleråriga budgetramen. Parlamentet påminner om att 2016 års halvtidsrevidering var den historiskt första gången som en faktisk revidering gjordes av förordningen om den fleråriga budgetramen och att den bedömdes som positiv av både rådet och parlamentet, i synnerhet när det gäller att förstärka den fleråriga budgetramens flexibilitetsbestämmelser.

25.  Europaparlamentet anser att halvtidsrevideringen av den fleråriga budgetramen 2021–2027 bör föreslås och beslutas i god tid så att nästa parlament och kommission kan justera budgetramen i linje därmed. Parlamentet understryker att varje revidering av den fleråriga budgetramen bör säkerställa Europaparlamentets deltagande och skydda dess rättigheter i egenskap av likvärdig gren av budgetmyndigheten. Parlamentet understryker dessutom att varje verklig revidering också inbegriper en revidering av taken i den fleråriga budgetramen, om det fastställs att de är otillräckliga för resten av perioden.

Flexibilitet

26.  Europaparlamentet understryker att budgetmyndigheten under den nuvarande fleråriga budgetramen godkände ett omfattande utnyttjande av flexibilitetsmekanismerna och de särskilda instrument som ingår i förordningen om den fleråriga budgetramen, för att tillhandahålla de ytterligare anslag som behövdes för att hantera allvarliga kriser eller finansiera nya politiska prioriteringar.

27.  Europaparlamentet anser därför att flexibilitetsbestämmelserna i den nuvarande fleråriga budgetramen har fungerat väl och har tillhandahållit lösningar när det gäller de betydande finansieringsbehoven, särskilt för att möta utmaningarna i samband med migration och flyktingar och åtgärda investeringsgapet. Parlamentet påminner om att det var parlamentet som tog initiativet till flera av dessa bestämmelser, och kraftfullt försvarade dessa vid förhandlingarna om den föregående fleråriga budgetramen.

28.  Europaparlamentet anser att det behövs en ytterligare förstärkning av dessa bestämmelser för att bättre kunna hantera nya utmaningar, oförutsedda händelser och de nya politiska prioriteringar som uppstår under genomförandet av en långsiktig plan, såsom den fleråriga budgetramen. Parlamentet kräver ökad flexibilitet i nästa fleråriga budgetram, vilket bör möjliggöra största möjliga användning av de samlade taken inom budgetramen för åtaganden och betalningar.

Flexibilitetsmekanismerna i den fleråriga budgetramen

29.  Europaparlamentet anser att taken för nästa fleråriga budgetram bör fastställas på en nivå som inte enbart möjliggör finansieringen av EU:s politik, utan även tillhandahåller tillräckliga marginaler när det gäller åtagandena för varje rubrik.

30.  Europaparlamentet är övertygat om att samtliga outnyttjade marginaler utan begränsningar bör överföras till kommande budgetår och utnyttjas av budgetmyndigheten för alla ändamål som anses nödvändiga, inom ramen för det årliga budgetförfarandet. Parlamentet kräver därför att den samlade marginalen för åtaganden behålls, men utan några begränsningar i tid och omfattning.

31.  Europaparlamentet påminner om att den samlade marginalen för åtaganden endast kan utnyttja de outnyttjade marginalerna fram till år N-1, när de har bekräftats genom de tekniska justeringar som föregår presentationen av budgetförslaget. Parlamentet anser dock att det är viktigt att undersöka olika sätt att även utnyttja de outnyttjade marginalerna för år N, för att möjliggöra finansiering av ytterligare behov som kan uppstå under det året.

32.  Europaparlamentet är övertygat om att de åtaganden som godkänts av budgetmyndigheten bör användas för sitt ursprungliga syfte och att alla ansträngningar bör göras för att se till att detta är fallet inom samtliga politikområden. Parlamentet uppmanar i synnerhet kommissionen att fortsätta att aktivt arbeta i denna riktning. Parlamentet anser dock att om återtaganden faktiskt görs, på grund av att de åtgärder som de hade öronmärkts för inte har genomförts alls eller endast delvis, bör de göras tillgängliga i EU-budgeten igen och utnyttjas av budgetmyndigheten inom ramen för det årliga budgetförfarandet. Parlamentet anser att återtagna medel direkt bör gå till den samlade marginalen för åtaganden i stället för till ett särskilt instrument eller en reserv.

33.  Europaparlamentet påminner om att återtaganden härrör från åtaganden som redan har godkänts av budgetmyndigheten och som normalt skulle ha lett till motsvarande betalningar om de åtgärder som de var avsedda att finansiera hade genomförts som planerat. Parlamentet betonar därför att återanvändningen av outnyttjade medel i EU:s budget är vederbörligen motiverad, men inte bör vara ett sätt att kringgå de relevanta bestämmelserna om återtaganden som fastställs i sektorsförordningarna.

34.  Europaparlamentet framhåller att det är nödvändigt att säkerställa en fullständig överföring av betalningarnas marginaler genom den samlade marginalen för betalningar inom hela den fleråriga budgetramen. Parlamentet motsätter sig alla begränsningar eller tak som tillämpas på de marginaler som kan överföras, vilket är fallet i den nuvarande fleråriga budgetramen, och påminner om att dessa marginaler endast kan utnyttjas om och i den utsträckning som budgetmyndigheten beslutar detta. Parlamentet betonar att den samlade marginalen för betalningar kan vara till hjälp när det gäller att bemöta eventuella nya betalningskriser som kan uppstå.

35.  Europaparlamentet betonar att en revidering av utgiftstaken bör kvarstå som ett alternativ i förordningen om den fleråriga budgetramen i händelse av oförutsedda omständigheter, om behoven av finansiering skulle medföra att tillgängliga marginaler och särskilda instrument uttöms eller överskrids. Parlamentet vill att det i förordningen om den fleråriga budgetramen ska finnas ett förenklat förfarande för en riktad revidering under ett överenskommet tröskelvärde.

36.  Europaparlamentet förespråkar att man behåller möjligheten att tidigarelägga eller senarelägga finansieringen av EU-program, för att möjliggöra kontracykliska åtgärder som motsvarar den faktiska genomförandetakten och för att kunna reagera på stora kriser på ett adekvat sätt. Parlamentet vill dessutom att den flexibilitet i lagstiftningen som i dag fastställs i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet och som gör det möjligt att med upp till +/- 10 % justera den totala budgeten för program som antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet, ska ökas ännu mer till +/- 15 %.

37.  Europaparlamentet betonar den flexibilitet som kan uppnås genom överföringar inom en och samma rubrik i budgetramen, så att de ekonomiska resurserna går just dit de behövs och så att EU:s budget genomförs bättre. Parlamentet anser att färre rubriker bidrar till ökad flexibilitet i den fleråriga budgetramen. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att på förhand informera och samråda med budgetmyndigheten innan större autonoma överföringar antas.

Den fleråriga budgetramens särskilda instrument

38.  Europaparlamentet godkänner den övergripande strukturen för den fleråriga budgetramens särskilda instrument, särskilt flexibilitetsmekanismen, reserven för katastrofbistånd, Europeiska unionens solidaritetsfond och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF), och betonar att de har utnyttjats i hög grad inom ramen för den nuvarande fleråriga budgetramen. Parlamentet begär att man förbättrar deras finansieringsramar och operativa bestämmelser.

39.  Europaparlamentet kräver särskilt en betydande ökning av anslagen till flexibilitetsmekanismen på minst två miljarder EUR. Parlamentet påminner om att flexibilitetsmekanismen inte är kopplad till ett särskilt politikområde och att den därmed kan användas för alla syften som anses nödvändiga. Parlamentet anser därför att detta instrument kan användas till att täcka eventuella nya finansiella behov som uppstår under den fleråriga budgetramens löptid.

40.  Europaparlamentet framhåller hur viktig reserven för katastrofbistånd är för att snabbt kunna ge särskilt stöd till tredjeländer vid oförutsedda händelser, och betonar dess särskilda betydelse i den rådande situationen. Parlamentet begär att dess anslag ökas betydligt upp till ett årligt anslag på en miljard EUR.

41.  Europaparlamentet noterar i synnerhet att EU:s solidaritetsfond har utnyttjats i hög grad för att ge stöd i samband med ett antal allvarliga naturkatastrofer med betydande budgetkonsekvenser. Parlamentet framhåller också de positiva effekter detta har på den allmänna opinionen. Parlamentet föreslår att dess anslag ökas betydligt upp till ett årligt anslag på en miljard EUR.

42.  Europaparlamentet anser att användningen av EGF, som säkrar solidaritet inom EU och stöder arbetstagare som förlorat sina jobb till följd av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln på grund av globaliseringen eller till följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen, inte har nått sin fulla potential och skulle kunna förbättras ytterligare och integreras i en långsiktig strategi, för att man effektivt ska kunna nå ut till uppsagda arbetstagare och återintegrera dem på arbetsmarknaden i samtliga medlemsstater. Parlamentet anser att den kommande översynen av fonden bör undersöka dess tillämpningsområde och förbättra samordningen med andra instrument. En reviderad EGF bör förfoga över minst samma årliga anslag inom ramen för den nya fleråriga budgetramen.

43.  Europaparlamentet föreslår inrättandet av en särskild reserv för den fleråriga budgetramens särskilda instrument baserad på de outnyttjade anslag som förfaller inom varje instrument. Parlamentet anser att denna reserv inte bör vara tidsmässigt begränsad. Parlamentet begär att denna reserv utnyttjas till förmån för särskilda instrument inom den fleråriga budgetramen som tas i anspråk för att finansiera behov utöver sin finansiella kapacitet, efter ett beslut av budgetmyndigheten.

44.  Europaparlamentet konstaterar att varje särskilt instrument inom budgetramen för närvarande tillämpar olika tidsfrister för överföringen av outnyttjade anslag. Dessa regler bör harmoniseras, så att en enhetlig N + 1-regel kan tillämpas för alla dessa instrument.

45.  Europaparlamentet anser att marginalen för oförutsedda utgifter bör bibehållas som en sista utväg. Parlamentet betonar att detta är ett särskilt instrument som också kan tas i anspråk för enbart betalningsbemyndiganden, och att dess användning var av största vikt för hanteringen av betalningskrisen 2014. Parlamentet kräver därför en justering uppåt av det högsta årliga anslaget till 0,05 % av EU:s BNI.

46.  Europaparlamentet understryker att de särskilda instrumenten inom den fleråriga budgetramen bör ligga utanför taken för den fleråriga budgetramen, både med avseende på åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden. Parlamentet anser att frågan om införandet i budgeten av betalningarna för dessa instrument reglerades på ett otvetydigt sätt i samband med halvtidsrevideringen av den fleråriga budgetramen 2014–2020, och avslutade den långvariga tolkningskonflikten med rådet. Parlamentet rekommenderar införandet av en tydlig bestämmelse i förordningen om den fleråriga budgetramen, där det anges att betalningar som härrör från ianspråktagandet av åtagandebemyndiganden i den fleråriga budgetramens särskilda instrument ska räknas utöver budgetramens årliga betalningstak.

47.  Europaparlamentet konstaterar att det enligt det nuvarande interinstitutionella avtalet krävs en särskild majoritet för att tre särskilda instrument i den fleråriga budgetramen ska kunna tas i anspråk. Parlamentet anser att denna bestämmelse är föråldrad, då den återspeglar de krav på särskild majoritet som före Lissabonfördraget gällde för antagandet av EU:s budget. Parlamentet efterlyser enhetliga röstningskrav för ianspråktagandet av dessa instrument, vilka bör vara desamma som för antagandet av EU:s budget.

Inkomster – särskild reserv

48.  Europaparlamentet bekräftar sin sedan länge intagna ståndpunkt att eventuella inkomster som härrör från böter för företag som bryter mot EU:s konkurrenslagstiftning eller som är kopplade till försenade betalningar av de nationella bidragen till EU:s budget bör utgöra en särskild inkomst för EU:s budget, utan motsvarande minskning av BNI-bidragen.

49.  Europaparlamentet kräver i detta avseende att en särskild reserv inrättas i EU:s budget, som successivt ska fyllas på av alla typer av oförutsedda övriga inkomster och vederbörligen föras över för att tillhandahålla ytterligare utgiftsmöjligheter när det uppstår behov. Parlamentet anser att denna reserv bör öronmärkas för de särskilda instrumenten inom den fleråriga budgetramen och bör tillhandahålla ytterligare förstärkning, både när det gäller åtaganden och betalningar, till följd av ett beslut från budgetmyndigheten.

Effektiv och ändamålsenlig användning av EU:s resurser

50.  Europaparlamentet anser att uppnåendet av ett europeiskt mervärde bör vara en av de viktigaste principerna för EU-institutionerna när de fattar beslut om typen av utgifter i nästa fleråriga budgetram. Parlamentet betonar dock att det finns flera tolkningar av detta begrepp, och efterlyser en enhetlig, klar och lättbegriplig definition av de relevanta kriterierna, som bör beakta territoriella särdrag och, när så är möjligt, innehålla mätbara resultatindikatorer. Parlamentet varnar för alla försök att använda en sådan definition för att ifrågasätta relevansen av EU:s politik och program på rent kvantitativa grunder eller kortsiktiga ekonomiska överväganden.

51.  Europaparlamentet noterar hänvisningen till begreppet europeiskt mervärde i flera kommissionsdokument. Parlamentet påminner om den förteckning över parametrar som anges i sin ovan nämnda resolution av den 24 oktober 2017 i samband med detta. Parlamentet påminner om att EU:s medel bör användas för att finansiera europeiska kollektiva nyttigheter samt fungera som en katalysator för att skapa incitament för medlemsstaterna att på alla administrativa nivåer vidta åtgärder i syfte att förverkliga målen i fördragen och uppfylla gemensamma EU-mål som annars inte skulle förverkligas. Parlamentet instämmer i att EU:s budget bör användas för att finansiera åtgärder som kan gynna EU som helhet, som inte kan genomföras effektivt av en enskild medlemsstat på egen hand och som kan ge bättre valuta för pengarna jämfört med åtgärder som enbart vidtas på nationell, regional eller lokal nivå. Parlamentet anser vidare att EU:s budget bör bidra till att etablera och stödja fred och stabilitet i EU:s grannskap och andra länder. Både program med delad förvaltning och central förvaltning bidrar till uppkomsten av europeiskt mervärde, eftersom det är två kompletterande metoder för att uppnå EU:s mål. Parlamentet förväntar sig mot bakgrund av detta att medlemsstaterna vid förhandlingarna om nästa fleråriga budgetram ska frångå tanken på ett ”rättvist återflöde”, där man bara tar hänsyn till nationella intressen i form av nettobalanser.

52.  Europaparlamentet anser att en bättre resursanvändning, det vill säga en mer effektiv och icke-diskriminerande användning av varje euro i EU:s budget, inte kan uppnås enbart genom att EU:s resurser inriktas på åtgärderna med störst europeiskt mervärde och den största resultatförbättringen när det gäller EU:s politikområden och program, baserat på en djupanalys av de nuvarande utgifterna, utan även genom större synergieffekter mellan EU:s budget och de nationella budgetarna och genom konkreta förbättringar av utgiftsstrukturen. Parlamentet stöder rekommendationerna i revisionsrättens årsrapport för 2016 om att det bör finnas en effektiv resultatmätningsram med indikatorer, att rapporteringen bör bli effektivare och bättre avvägd och att resultaten av bedömningen bör bli mera lättillgängliga.

53.  Europaparlamentet kräver en verklig förenkling av EU:s budgetsystem i nästa fleråriga budgetram för att det ska gå lättare att utnyttja anslagen. I synnerhet måste man minska de onödiga överlappningarna mellan instrument för liknande typer av åtgärder, till exempel när det gäller innovation, små och medelstora företag eller transporter, utan att man äventyrar viktiga element i de olika programmen, och avskaffa den konkurrens som förekommer mellan olika finansieringsformer och finansieringskällor för att åstadkomma största möjliga kombinationsmöjligheter och skapa en sammanhängande finansieringsram. Detta skulle göra det enklare att kommunicera EU:s prioriteringar till medborgarna.

54.  Europaparlamentet understryker att ”hälsokontrollen” av EU:s utgifter inte får leda till en sänkning av EU:s ambitionsnivå eller en sektorsindelning av EU:s politik och program, och inte heller bör leda till att bidrag ersätts med finansieringsinstrument i syfte att generera vissa besparingar, eftersom det stora flertalet av de åtgärder som stöds genom EU-budgeten inte är lämpade för finansiering via finansieringsinstrument. Parlamentet anser att ”hälsokontrollen” snarare bör utmynna i att man får reda på hur genomförandet av EU: s utgiftsprogram skulle kunna förbättras.

55.  Europaparlamentet efterlyser en långtgående harmonisering av reglerna i syfte att skapa ett enhetligt regelverk för EU:s alla budgetinstrument samtidigt som man tar hänsyn till finansieringsspecifika och sektorsspecifika kännetecken. Kommissionen uppmanas att behandla kombinationen av olika finansieringskällor genom att tillhandahålla tydliga riktlinjer i detta avseende och se till att alla ges lika tillgång till samtliga finansieringsalternativ i samtliga medlemsstater.

56.  Europaparlamentet förespråkar en verklig förenkling av de sektorsvisa genomförandebestämmelserna för stödmottagarna och en minskning av den administrativa bördan genom ytterligare standardisering och förenkling av förfaranden och programplaneringsdokument. Parlamentet påpekar dessutom att stödmottagarna måste erbjudas mer kapacitetsuppbyggnad och tekniskt stöd. Parlamentet efterlyser ett skifte mot en mer riskbaserad utvärdering.

Enhetlighet, korrekthet och transparens

57.  Europaparlamentet påminner om att principen om enhetlighet, det vill säga att unionens samtliga inkomster och utgifter ska tas upp i budgeten, både är ett krav i fördraget och ett grundläggande demokratiskt villkor om budgeten ska vara transparent, legitim och möjliggöra ansvarsutkrävande. Parlamentet beklagar att denna princip har beaktats i allt mindre utsträckning medan den ekonomiska komplexiteten har vuxit, från det historiska arvet från Europeiska utvecklingsfonden, genom inrättandet av den europeiska stabilitetsmekanismen, till den senaste tidens inflationsartade ökning av ad hoc-mekanismer utanför budgeten i form av innovativa finansieringsinstrument och externa förvaltningsfonder eller faciliteter som inte tas upp i unionens balansräkning.

58.  Europaparlamentet ifrågasätter huruvida inrättandet av instrument utanför unionens budget är berättigat och om det tillför ett mervärde. Parlamentet anser att beslut om att inrätta eller behålla sådana instrument i själva verket motiveras av försök att dölja de verkliga ekonomiska behoven och kringgå begränsningarna i den fleråriga budgetramen och taken för egna medel. Parlamentet beklagar att de också ofta innebär att man kringgår parlamentet och dess tredubbla ansvar som lagstiftare, budgetmyndighet och kontrollmyndighet och motverkar målet att förbättra transparensen för allmänheten och stödmottagarna.

59.  Europaparlamentet upprepar därför sin sedan länge etablerade ståndpunkt att den europeiska utvecklingsfonden, tillsammans med andra instrument utanför den fleråriga budgetramen, bör ingå i unionens budget för att ge unionens utvecklingspolitik bättre legitimitet och göra den effektivare och mer ändamålsenlig. Parlamentet understryker dock att de respektive anslagen bör läggas till utöver de överenskomna taken i den fleråriga budgetramen, så att införlivandet av dessa instrument i budgeten inte får någon negativ inverkan vare sig på deras finansiering eller på annan EU-politik och andra EU-program. Parlamentet välkomnar i princip förslaget om att integrera Europeiska stabilitetsmekanismen i unionens finanser i form av en europeisk valutafond, utan att detta påverkar dess framtida utformning.

60.  Europaparlamentet anser att EU:s förvaltningsfonder kan tillföra ett mervärde genom att samla resurser från olika givare för specifika situationer, men att användningen av dem inte får innebära att man helt enkelt märker om planerad EU-finansiering, och inte får ändra EU:s finansieringsinstruments ursprungliga mål. Parlamentet understryker att det behövs bättre parlamentarisk kontroll av hur de inrättas och utnyttjas. Parlamentet insisterar på att EU:s förvaltningsfonder endast ska stödja åtgärder utanför unionen.

61.  Europaparlamentet anser också att när det bedöms att en viss andel av transaktionerna måste genomföras utanför budgeten för att uppnå vissa specifika mål, till exempel genom utnyttjande av finansiella instrument eller förvaltningsfonder, bör dessa vara av begränsad omfattning och varaktighet, vara helt transparenta, motiverade genom bevisad additionalitet och mervärde samt backas upp av strikta förfaranden för beslutsfattande och bestämmelser om redovisningsskyldighet.

62.  Europaparlamentet anser att i nästa fleråriga budgetram bör unionens budget med större noggrannhet visa omfattningen av inkomster avsatta för särskilda ändamål och deras inverkan på faktiska utgifter, i synnerhet de inkomster som härrör från bidrag från tredjeländer. Parlamentet understryker att detta är ännu mer relevant med tanke på Förenade kungarikets önskan att delta i vissa av unionens budgetprogram inom ramen för den nya fleråriga budgetramen efter 2020 som ett tredjeland, som landet uttryckt i samband med förhandlingarna om utträde ur unionen.

Nivå på betalningsbemyndiganden

63.  Europaparlamentet påminner om att betalningsbemyndiganden är den logiska och rättsliga konsekvensen av åtagandebemyndiganden, och framhåller att de framtida taken måste sättas på en lämplig nivå och endast lämna ett begränsat och realistiskt utrymme mellan åtaganden och betalningar. Parlamentet förväntar sig att kommande betalningstak ska ta hänsyn dels till att man måste uppfylla åtagandena från den nuvarande finansieringsperioden, som kommer att omvandla till betalningar först efter 2020, och dels till att man måste uppfylla åtagandena för program och instrument efter 2020.

64.  Europaparlamentet påminner om ackumuleringen av eftersläpande obetalda räkningar i slutet av den föregående fleråriga budgetramen, som följde med till den nuvarande, och varnar för en upprepning av en sådan kris i övergången till nästa fleråriga budgetram eftersom detta skulle få allvarliga konsekvenser för stödmottagare som studenter, universitet, små och medelstora företag och forskare. Parlamentet uppmärksammar den nuvarande tendensen att underutnyttja betalningar på grund av förseningar i genomförandet av programmen för 2014–2020, vilket leder till ökande nivåer av utestående åtaganden som måste realiseras inom taken för nästa fleråriga budgetram. Kommissionen och medlemsstaterna, inklusive på finansministernivå, uppmanas att analysera de bakomliggande orsakerna till dessa förseningar och att lägga fram konkreta förenklingsåtgärder för att underlätta genomförandet i framtiden.

65.  Europaparlamentet noterar de preliminära resultaten av förhandlingarna om den ekonomiska uppgörelsen i samband med Förenade kungarikets utträde ur unionen, som gav Förenade kungariket rätt att fullt ut delta i finansieringen och genomförandet av programmen för 2014–2020 med alla relevanta ekonomiska följder.

Finansieringsinstrument

66.  Europaparlamentet betonar att EU-budgeten förfogar över ett stort antal instrument som finansierar verksamheter som stöds på EU-nivå och som kan delas in i två kategorier, nämligen å ena sida bidrag och å andra sidan finansieringsinstrument i form av garantier, lån, riskdelning eller eget kapital. Parlamentet framhåller också den europeiska fonden för strategiska investeringar, vars syfte det är att mobilisera privat och offentligt kapital i hela EU för att stödja projekt inom områden som är centrala för EU:s ekonomi, för att komplettera den begränsade finansieringen.

67.  Europaparlamentet inser finansieringsinstrumentens potential att öka unionsbudgetens ekonomiska och politiska verkan. Parlamentet betonar dock att de endast kan tillämpas för inkomstgenererande projekt i fall av icke-optimala investeringsförutsättningar eller marknadsmisslyckanden, och således endast utgör en kompletterande finansiering snarare än en alternativ finansieringsform jämfört med bidrag. Parlamentet betonar att finansieringsinstrument inte bör syfta till att ersätta befintliga offentliga eller privata finansieringssystem och bör vara förenliga med nationella och internationella åtaganden.

68.  Europaparlamentet påminner om sin begäran att kommissionen ska identifiera de områden där bidrag fungerar bäst, de områden där finansieringsinstrument passar bättre, och de områden där bidrag kan kombineras med finansieringsinstrument, och att reflektera över vad som är en lämplig balans mellan de två. Parlamentet är övertygat om att subventioner även i fortsättningen bör vara det huvudsakliga sättet att finansiera EU-projekt i nästa fleråriga budgetram. Parlamentet understryker att lån, garantier, riskdelning och finansiering med eget kapital bör användas med försiktighet, baserat på lämpliga förhandsbedömningar, och endast när deras användning kan visa ett tydligt mervärde och en hävstångseffekt. Parlamentet konstaterar att utnyttjandet av finansieringsinstrument och deras synergier med bidrag kan förbättras. Parlamentet uppmanar till ordentliga ansträngningar för att förenkla stödmottagarnas tillgång till finansieringsinstrument och till större flexibilitet i den sektorsövergripande användningen av olika finansieringsinstrument, för att undanröja de restriktiva bestämmelser som hindrar stödmottagare från att utnyttja flera program för projekt med överensstämmande mål.

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förenkla och harmonisera de bestämmelser som styr användningen av finansieringsinstrument i nästa fleråriga budgetram i syfte att skapa synergier mellan de olika instrumenten och se till att deras tillämpning blir så effektiv som möjligt. Parlamentet noterar ett eventuellt förslag, vilket skulle kräva en ingående diskussion, för en gemensam fond som skulle omfatta de finansieringsinstrument på EU-nivå som förvaltas centralt. Parlamentet anser att man måste tillhandahålla en tydlig struktur för valet av olika typer av finansieringsinstrument för olika politikområden och typer av insatser och att de berörda finansieringsinstrumenten fortsatt bör budgeteras som separata budgetposter för att ge investeringsklarhet. Dock understryker parlamentet att en sådan harmonisering av reglerna inte får påverka de finansieringsinstrument som förvaltas av medlemsstaterna inom sammanhållningspolitiken eller inom yttre åtgärder.

70.  Europaparlamentet påminner om att man upprepade gånger har uppmanat till större transparens och demokratisk granskning i samband med användningen av finansieringsinstrument som stöds av unionens budget.

Struktur

71.  Europaparlamentet anser att den fleråriga budgetramens struktur bör synliggöra EU:s politiska prioriteringar och budgetprioriteringar bättre för EU-medborgarna, och efterlyser en tydligare presentation av EU:s alla utgiftsområden. Parlamentet anser att de viktigaste pelarna i EU:s framtida utgifter, som beskrivs i den här resolutionen, bör återspeglas på samma sätt.

72.  Europaparlamentet anser därför att den nuvarande presentationen av rubrikerna kräver vissa förbättringar, men motsätter sig alla omotiverade radikala förändringar. Parlamentet föreslår alltså följande struktur för den fleråriga budgetramen efter 2020:

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i en bilaga till EU:s budget ta upp alla EU-relaterade utgifter utanför EU:s budget som uppstår som följd av mellanstatliga avtal och förfaranden. Denna information skulle, tillhandahållen årligen, ge en fullständig bild av de investeringar som medlemsstaterna har utfäst sig att genomföra på EU-nivå.

III.Politikområden

En förstärkt och hållbar ekonomi

74.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att genomföra det europeiska området för forskningsverksamhet, energiunionen, det gemensamma europeiska transportområdet och den digitala inre marknaden som grundläggande delar av EU:s inre marknad.

75.  Europaparlamentet anser att man i nästa fleråriga budgetram i högre grad bör koncentrera budgetmedel på områden med ett tydligt europeiskt mervärde, och stimulera ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft, hållbarhet och sysselsättning i EU:s alla regioner. Parlamentet betonar i detta sammanhang betydelsen av forskning och innovation för att man ska kunna skapa en hållbar, världsledande och kunskapsbaserad ekonomi, och beklagar att endast en liten andel av högkvalitativa projekt inom detta område har mottagit finansiering från EU under den nuvarande fleråriga budgetramen på grund av bristen på adekvat finansiering.

76.  Europaparlamentet efterlyser därför en ordentlig ökning av den totala budgeten för det nionde ramprogrammet, som minst bör uppgå till 120 miljarder EUR i nästa fleråriga budgetram. Denna nivå är lämplig för att säkra Europas globala konkurrenskraft, vetenskapliga, tekniska och industriella ledarskap, för att hantera samhällsutmaningar och för att bidra till uppnåendet av EU:s klimatmål och målen för hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar särskilt till ansträngningar för att stimulera banbrytande innovationer som skapar marknader, särskilt för små och medelstora företag.

77.  Europaparlamentet efterlyser vidare ett större fokus på tillämpning av forskning och innovationer genom gemensamma företag och andra instrument och uppmanar till stöd för investeringar i viktig teknik för att överbrygga investeringsgapet inom innovationsområdet. Parlamentet understryker att en ökning av anslagen måste gå hand i hand med en förenkling av finansieringsförfarandena. Parlamentet välkomnar kommissionens ansträngningar i detta avseende och insisterar på att dessa fortsätter under nästa programperiod för att ge de sökande bättre tillgång och lika villkor genom ett nytt system för utvärdering av ansökningar. Parlamentet betonar att det behövs åtgärder för att främja ett balanserat deltagande från alla EU:s medlemsstater.

78.  Europaparlamentet välkomnar det förslag som kommissionen nyligen lade fram om att garantera finansieringen av Kol- och stålforskningsfonden för de kommande åren. Parlamentet framhåller hur viktig denna fond är för finansieringen av forskning inom denna industrisektor. Parlamentet anser därför att det krävs en mer långsiktig lösning som säkerställer finansieringen efter 2020 och även införlivar fonden i unionens budget, så att parlamentet kan leva upp till sin roll som budgetkontrollmyndighet.

79.  Europaparlamentet betonar att små och medelstora företag och mikroföretag är viktiga drivkrafter för ekonomisk tillväxt, innovation och sysselsättning, och står för 85 % av alla nya arbetstillfällen. Parlamentet erkänner deras viktiga roll för att garantera återhämtning och främja en hållbar ekonomi i EU. Parlamentet påminner om att det finns mer än 20 miljoner små och medelstora företag i EU och att de utgör 99 % av alla företag. Parlamentet anser att en förbättrad tillgång till finansiering för små och medelstora företag i samtliga medlemsstater bör fortsätta att vara ett viktigt politiskt mål i nästa fleråriga budgetram för att ytterligare förstärka deras konkurrenskraft och hållbarhet. Parlamentet betonar därför att man måste främja företagandet och förbättra företagsklimatet för små och medelstora företag så att de kan förverkliga sin fulla potential i dagens globala ekonomi.

80.  Europaparlamentet välkomnar framgången för det särskilda EU-programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosme) inom den nuvarande fleråriga budgetramen. Parlamentet understryker detta programs höga genomförandenivå, och påpekar att det har kapacitet att utnyttja ytterligare finansiering. Parlamentet vill därför se en fördubbling av Cosmeprogrammets finansieringsram så att den motsvarar de faktiska behoven i EU:s ekonomi och det stora intresset för att delta.

81.  Europaparlamentet upprepar sitt stora engagemang för Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), som siktar på att få fram 500 miljarder EUR i nya investeringar i realekonomin inom den nuvarande fleråriga budgetramen. Efsi har redan åstadkommit ett starkt och specifikt uppsving för ekonomiska sektorer som skapar hållbar tillväxt och sysselsättning. Parlamentet understryker Efsis positiva effekt för tillhandahållande av finansiering till små och medelstora företag i hela unionen. Parlamentet välkomnar därför kommissionens avsikt att lägga fram ett lagstiftningsförslag om en förlängning och förbättring av detta investeringsprogram med en öronmärkt budget som inte bör finansieras på bekostnad av befintliga åtgärder och program i den nya fleråriga budgetramen. Parlamentet betonar att alla lagstiftningsförslag bör grundas på slutsatser från en översyn som kommissionen har gjort och på oberoende utvärderingar. Parlamentet förväntar sig att det nya förslaget effektivt kommer att ta itu med eventuella brister i genomförandet av Efsi och bland annat öka fondens geografiska täckning, så att dess fördelar blir uppenbara i hela unionen.

82.  Europaparlamentet insisterar på betydelsen av den fleråriga budgetramen för sektorer som är beroende av långsiktiga investeringar, såsom sektorn för hållbara transporter. Parlamentet framhåller att transportinfrastrukturen är stommen i den inre marknaden och grundvalen för hållbar tillväxt och skapandet av arbetstillfällen. Parlamentet noterar att fullbordandet av ett gemensamt europeiskt transportområde med förbindelser till grannländerna kräver en omfattande transportinfrastruktur och måste behandlas som en central prioritering för EU:s konkurrenskraft och för den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen, inklusive för perifera områden och öar. Därför bör nästa fleråriga budgetram tillhandahålla tillräcklig finansiering för projekt som särskilt bidrar till genomförandet av TEN-T-stomnätet och dess korridorer, vilka bör förlängas ytterligare. Parlamentet påminner om de mål som COP 21 har fastställt för transporter för att bekämpa klimatförändringen, och uppmuntrar medlemsstaterna att investera i smart, hållbar och integrerad kollektivtrafik.

83.  Europaparlamentet betonar att ett uppdaterat och effektivare FSE-program bör omfatta alla transportsätt, inklusive vägtransport och järnvägar samt inre vattenvägar. Det bör prioritera bättre kopplingar mellan heltäckande nät och transportsätt som bidrar till att minska koldioxidutsläppen, och fokusera på sammankoppling och på att fullborda nätet i perifera områden. Parlamentet upprepar hur viktigt det är att förbättra driftkompatibiliteten i hela det europeiska trafikstyrningssystemet för tåg och fullt utnyttja initiativet om ett gemensamt europeiskt luftrum. Parlamentet vill att det europeiska digitala systemet för flygledningstjänsten ska färdigställas.

84.  Europaparlamentet efterlyser inrättandet av en särskild budgetpost för turism inom nästa fleråriga budgetram, för att gå i riktning mot en verklig europeisk turismpolitik som i stor utsträckning kan bidra till tillväxt och skapa arbetstillfällen.

85.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja investeringar i utvecklingen av nästa generations teknik och användningen av den. Parlamentet understryker hur viktigt det är att säkra finansiering för fullbordandet av den digitala inre marknaden genom fullt utnyttjande av spektrum, uppgradering av fasta nätverk och förtätning av mobilnätverk, utbyggnad av 5G och gigabitkonnektivitet, samt genom att komma vidare i arbetet med harmoniseringen av EU:s telekombestämmelser för att skapa den rätta regleringsramen för förbättring av internetkonnektiviteten i hela EU. Parlamentet betonar att FSE Telekommunikation bör fortsätta att stödja infrastrukturer för digitala tjänster och höghastighetsbredbandsnät, genom att göra dem tillgängliga, även i avlägsna områden och på landsbygden, och genom att förbättra den digitala kompetensen, sammankopplingar och driftkompatibilitet. Parlamentet understryker behovet av att stödja den digitala omvandlingen av den europeiska ekonomin och det europeiska samhället och att investera i väsentlig teknik, såsom stordata, artificiell intelligens och högpresterande datorsystem, i infrastruktur och digitala färdigheter för att öka EU:s konkurrenskraft och förbättra livskvaliteten för människorna i EU.

86.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att slå vakt om en hållbar och ekonomiskt överkomlig energiförsörjning i Europa. Parlamentet efterlyser därför fortsatt stöd för investeringar för diversifiering av energikällor och försörjningsvägar, förbättrad energitrygghet, ökat energioberoende, bättre energieffektivitet och användning av förnybar energi, bland annat genom FSE Energi. Parlamentet betonar i synnerhet hur viktigt det är att tillhandahålla omfattande stöd, särskilt för koldioxidintensiva regioner, energiomställning, övergång till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp, modernisering av kraftproduktion, förbättringar av de gränsöverskridande sammanlänkningarna och utbyggnad av smarta elnät, teknik för avskiljning och lagring av koldioxid och modernisering av fjärrvärme. Parlamentet anser att omvandlingen av energisektorn med hänsyn till klimatmålen bör stödjas i enlighet med detta, särskilt i kolberoende regioner och länder, i syfte att effektivt bidra till en strategisk övergång till en utsläppssnål ekonomi. Parlamentet vill se att det inrättas en fond i syfte att stödja en rättvis övergång, särskilt genom utveckling och användning av förnybara energikällor, lösningar för energieffektivitet, energilagring, lösningar och infrastruktur för elektromobilitet, modernisering av elproduktionen och näten, avancerad teknik för energiproduktion, inbegripet avskiljning och lagring av koldioxid, avskiljning och användning av koldioxid och överföring av kol till gas, modernisering av fjärrvärme, bland annat högeffektiv kraftvärme, tidig anpassning till framtida miljönormer, omstrukturering av kolberoende sektorer samt hantering av samhälleliga, socioekonomiska och miljömässiga effekter.

87.  Europaparlamentet understryker den strategiska betydelsen av storskaliga infrastrukturprojekt, såsom den internationella termonukleära experimentreaktorn (Iter), European Geostationary Navigation Overlay (Egnos), det globala satellitnavigeringssystemet (Galileo), jordövervakningsprogrammet (Copernicus) och det framtida statliga satellitkommunikationsprogrammet (GovSatCom), för EU:s framtida konkurrenskraft, säkerhet och politiska makt. Parlamentet betonar att finansieringen av dessa storskaliga projekt måste säkras i EU:s budget, men bör samtidigt öronmärkas för att garantera att eventuella kostnadsöverdrag inte hotar finansieringen och det framgångsrika genomförandet av annan unionspolitik, vilket belystes inom den förra fleråriga budgetramen i vissa enskilda fall. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att det högsta beloppet för dessa projekt för närvarande är fastställt i förordningen om den fleråriga budgetramen, och efterlyser liknande bestämmelser i den nya förordningen.

88.  Europaparlamentet betonar EU:s viktiga ledande roll för att bevara, skydda och förbättra kvaliteten på miljön och bekämpa klimatförändringarna, försämringen av ekosystemen och förlusten av biologisk mångfald. Parlamentet anser att en stabil och tillräcklig finansiering är av största vikt för att uppnå EU:s internationella åtaganden, såsom Parisavtalet. Parlamentet påminner om att nästa fleråriga budgetram bör hjälpa unionen att uppnå dessa mål och bidra till övergången till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp senast 2050. Parlamentet understryker att EU inte bör finansiera projekt och investeringar som motverkar uppnåendet av dessa mål, och kräver en fullständig integrering av klimatåtgärder i EU:s framtida utgifter. Parlamentet kräver i detta sammanhang att de berörda programmen, såsom Life +, ges tillräckliga anslag och att medlen till dem fördubblas, samt att särskilda anslag införs för biologisk mångfald och förvaltningen av nätverket Natura 2000.

Starkare sammanhållning och solidaritet i Europa

89.  Europaparlamentet betonar att sammanhållningspolitiken efter 2020 bör förbli EU:s främsta investeringspolitik för alla EU:s regioner, i syfte att hantera komplexa socioekonomiska utmaningar och koncentrera merparten av resurserna till de svagaste regionerna. Parlamentet anser att sammanhållningspolitiken, utöver målet att minska skillnaderna mellan utvecklingsnivåer och främja konvergensen i enlighet med fördraget, bör inrikta sig på att uppnå EU:s övergripande politiska mål, och föreslår därför att de tre sammanhållningspolitiska fonderna – Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF) och Sammanhållningsfonden – i nästa fleråriga budgetram främst bör fokusera på att stödja tillväxt och konkurrenskraft, forskning och innovation, digitalisering, strukturomvandlingar, små och medelstora företag, transporter, anpassning till och begränsning av klimatförändringar, miljömässig hållbarhet och rättvis energiomställning, sysselsättning, social delaktighet, jämställdhet mellan könen, fattigdomsminskning och demografiska utmaningar. Parlamentet betonar att dessa tre fonder är väsentliga delar i EU:s sammanhållningspolitik och endast kan fungera gemensamt inom ramen för denna politik. Parlamentet efterlyser dessutom ett förstärkt territoriellt samarbete, med en gränsöverskridande komponent och en urban dimension för politiken, samt särskilda bestämmelser för landsbygdsområden, bergsområden, öar och avlägset belägna områden.

90.  Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att upprätthålla finansieringen av sammanhållningspolitiken efter 2020 för EU-27 på åtminstone samma nivå som i budgeten för 2014–2020 i fasta priser. Parlamentet betonar att BNP bör kvarstå som ett av kriterierna för fördelningen av sammanhållningspolitiska medel, men anser att det bör kompletteras med en uppsättning sociala, miljörelaterade och demografiska indikatorer för att bättre kunna ta hänsyn till nya former av ojämlikhet mellan och inom EU:s regioner i alla medlemsstater. Parlamentet vill dessutom att man under den nya programperioden upprätthåller de inslag som gjorde sammanhållningspolitiken mer modern och resultatinriktad under den innevarande fleråriga budgetramen, dvs. den tematiska koncentrationen, förhandsvillkoren, resultatramen och kopplingen till den ekonomiska styrningen.

91.  Europaparlamentet är starkt engagerat till förmån för de åtaganden som följer av artikel 9 i EUF-fördraget för att säkra ett socialt Europa och genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter på basis av hållbar tillväxt inom en starkt konkurrenskraftig social marknadsekonomi, i syfte att uppnå full sysselsättning och sociala framsteg samt främja jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationer och skydd av barnets rättigheter i enlighet med fördraget. Parlamentet betonar att detta kräver att socialpolitiken ges tillräcklig finansiering, och understryker det därav följande behovet av att öka anslagen till de befintliga instrument som bidrar till dessa mål, särskilt ESF, ungdomssysselsättningsinitiativet, fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt, Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och EaSI. Parlamentet insisterar på att dessa måste upprätthållas i nästa fleråriga budgetram och att de även i fortsättningen främst måste genomföras med stöd av bidrag.

92.  Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen och alla medlemsstater att inrätta en särskild fond för barngarantin som ställer barnen i centrum för åtgärderna för att bekämpa en alltmer utbredd fattigdom och säkerställa tillräckliga resurser för ett fullständigt genomförande av nödvändiga politiska åtgärder, bland annat hjälp till föräldrar att ta sig ur social utestängning och arbetslöshet genom målinriktade insatser.

93.  Europaparlamentet understryker att ESF särskilt bör utöka sitt stöd för att utveckla den sociala dialogen, i synnerhet genom att förbättra kapacitetsuppbyggnaden hos arbetsmarknadens parter, både på sektorsspecifik och sektorsövergripande europeisk nivå, och att detta åtagande bör bli obligatoriskt för medlemsstaterna i alla EU-regioner.

94.  Europaparlamentet betonar särskilt det fortsatta behovet av att bekämpa ungdomsarbetslöshet och social utestängning, särskilt bland ungdomar som varken arbetar eller studerar (NEET), som en del av en övergripande strategi för ungdomspolitiken på EU-nivå. Parlamentet kräver därför att anslaget till ungdomssysselsättningsinitiativet fördubblas och att EU:s ungdomsgaranti till fullo genomförs, samtidigt som man säkerställer en snabb och förenklad användning av medlen och en permanent och stabil finansiering under nästa programplaneringsperiod. Parlamentet betonar behovet av bättre reglering i syfte att säkerställa att ungdomar med missgynnad socioekonomisk bakgrund inte diskrimineras vid deltagande i program. Parlamentet anser att investeringar för att främja allmän och yrkesinriktad utbildning, särskilt när det gäller utvecklingen av digitala färdigheter, förblir en av EU:s främsta prioriteringar. Parlamentet insisterar på att detta program inte får ersätta utgifter som tidigare finansierades från de nationella budgetarna.

95.  Europaparlamentet stöder program inom kultur, utbildning, medier, ungdomsfrågor, idrott, demokrati, medborgarskap och civilsamhället som tydligt har visat sitt europeiska mervärde och åtnjuter varaktig popularitet bland stödmottagarna. Parlamentet rekommenderar därför fortsatta investeringar i ramen för Utbildning 2020 genom Erasmus +, Kreativa Europa och Ett Europa för medborgarna, för att även i fortsättningen nå ut till människor i alla åldrar, särskilt unga människor. Parlamentet upprepar sitt stöd för en förstärkning av den externa dimensionen i programmen Erasmus + och Kreativa Europa. Parlamentet rekommenderar dessutom att den europeiska solidaritetskåren fortsätter, med tillräckliga resurser som inte tilldelas på bekostnad av andra EU-program. Parlamentet betonar också att den kulturella och kreativa sektorn starkt bidrar till tillväxt och sysselsättning i EU.

96.  Europaparlamentet rekommenderar inrättandet av en intern europeisk demokratifond under kommissionens ledning, för att stärka stödet till det civila samhället och frivilligorganisationer som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter.

97.  Europaparlamentet kräver särskilt en tredubbling av anslagen till Erasmus+ i nästa fleråriga budgetram, i syfte att nå ut till fler ungdomar, ungdomsorganisationer och studerande i hela Europa och ge dem värdefull kompetens och viktiga färdigheter för livet genom livslångt lärande, elevcentrerat, icke-formellt och informellt lärande samt frivilligarbete och ungdomsverksamhet. Parlamentet kräver att personer med mindre gynnad socioekonomisk bakgrund särskilt uppmärksammas, så att de kan delta i programmet, liksom till personer med funktionsnedsättning.

98.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa upp projektet ”Europeiskt interrailkort på 18-årsdagen” och föreslå ett särskilt program i nästa fleråriga budgetram med tillräckliga årliga anslag för att täcka alla ansökningar om ett gratis interrailkort från unga EU-medborgare som fyller 18 ett visst år. Parlamentet understryker att ett sådant projekt skulle bli ett viktigt inslag för att stärka den europeiska medvetenheten och identiteten, särskilt inför hot som populism och spridning av felaktig information. Parlamentet upprepar att om målet med ett sådant program ska kunna uppnås måste kommissionen föreslå en lämplig rättslig grund.

99.  Europaparlamentet förväntar sig att EU under perioden efter 2020 övergår från krishantering till en permanent europeisk asyl- och migrationspolitik. Parlamentet betonar att åtgärderna inom detta område bör omfattas av ett särskilt instrument, nämligen asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif). Parlamentet betonar att den framtida fonden, liksom de relevanta byråerna inom området rättsliga och inrikes frågor, måste ges lämplig finansiering under hela nästa fleråriga budgetram för att kunna hantera de omfattande utmaningarna på detta område. Parlamentet anser dessutom att Amif bör kompletteras med ytterligare komponenter som är inriktade på denna fråga inom andra politikområden, framför allt EU:s struktur- och investeringsfonder och instrumenten för finansiering av yttre åtgärder, eftersom inget enskilt instrument skulle kunna hantera de omfattande och komplexa behoven på detta område. Parlamentet inser dessutom hur viktigt det är med kultur-, utbildnings-, ungdoms- och idrottsprogram för integrationen av flyktingar och invandrare i det europeiska samhället. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om de europeiska städernas roll i den europeiska asylpolitiken skulle kunna förstärkas genom införandet av ett incitamentssystem som erbjuder ekonomiskt stöd för flyktingboenden och ekonomisk utveckling direkt till städer i utbyte mot att de tar emot flyktingar och asylsökande.

100.  Europaparlamentet inser det europeiska mervärdet av samarbete för att hantera gemensamma hot mot folkhälsan. Parlamentet konstaterar att ingen enskild medlemsstat ensam kan hantera gränsöverskridande hälsoproblem, och kräver att nästa fleråriga budgetram ska återspegla EU:s ansvar att genomföra målen för hållbar utveckling när det gäller folkhälsa, hälso- och sjukvårdssystem och miljörelaterade hälsoproblem och stödja medlemsstaternas insatser för att minska hälsorelaterade ojämlikheter. På grundval av de positiva resultaten av de pågående insatserna inom detta område, anser parlamentet att nästa fleråriga budgetram bör omfatta ett kraftfullt hälsoprogram för nästa generation där man arbetar gränsöverskridande med dessa frågor, t.ex. genom att ta fram innovativa lösningar för hälso- och sjukvården, däribland digital hälso- och sjukvård, som t.ex. de europeiska referensnätverken, och ger stöd till medlemsstaterna i form av expertis och utbyte av information, dokumentation och god praxis. Parlamentet påminner om att god hälsa är en förutsättning för att övriga mål som fastställts av EU ska kunna uppnås, och att politiken inom områden såsom jordbruk, miljö, sysselsättning, sociala frågor, eller integration påverkar européernas hälsa. Parlamentet efterlyser därför utökade bedömningar av hälsokonsekvenserna och sektorsövergripande samarbete inom detta område i nästa fleråriga budgetram.

Ett starkare och mer hållbart jordbruk och fiske

101.  Europaparlamentet betonar att en moderniserad gemensam jordbrukspolitik är avgörande för livsmedelssäkerheten och en autonom livsmedelsförsörjning, för att landsbygden inte ska avfolkas, för sysselsättningen på landsbygden och en hållbar utveckling, för en hållbar miljö och ett hållbart jordbruk och skogsbruk, och för att européerna ska kunna tillförsäkras hälsosamma livsmedel av hög kvalitet till överkomliga priser. Parlamentet påpekar att kraven på livsmedel och hälsa har ökat, liksom behovet av att stödja det europeiska jordbrukets övergång till mer miljövänliga jordbruksmetoder och av att bekämpa klimatförändringarna. Parlamentet understryker behovet av att stödja jordbrukarnas inkomsttrygghet och stärka kopplingen mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och tillhandahållandet av kollektiva nyttigheter. Parlamentet påpekar att den gemensamma jordbrukspolitiken är ett av de mest integrerade politikområdena och huvudsakligen finansieras på EU-nivå, och därmed ersätter nationella utgifter.

102.  Europaparlamentet betonar att budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken i nästa fleråriga budgetram bör ligga kvar åtminstone på dagens nivå för EU–27 i fasta priser. Parlamentet betonar vidare att de nya utmaningarna för den nya gemensamma jordbrukspolitiken kräver ett rejält finansiellt anslag baserat på analyser av den nuvarande politiken och framtida behov. Parlamentet understryker att direktstödet skapar ett tydligt EU-mervärde och stärker den inre marknaden genom att snedvridningar av konkurrensen mellan medlemsstaterna undviks. Parlamentet motsätter sig all åternationalisering och all nationell samfinansiering av direktstödet. Parlamentet betonar behovet av att fortsätta insatserna för att upprätthålla produktionen inom sektorer som är viktiga för sårbara områden, reformera reserven för kriser inom jordbrukssektorn, öka finansieringen i linje med reaktionerna på de återkommande kriserna i känsliga sektorer, skapa nya instrument som kan begränsa prisvolatiliteten och öka finansieringen av det särskilda programmet för vissa regioner beroende på dessa regioners avsides läge och ökaraktär (Posei). Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fortsätta processen för harmonisering av direktstödet och se till att det finns nödvändiga finansiella och rättsliga ramar för livsmedelskedjan, i syfte att bekämpa otillbörliga affärsmetoder. Parlamentet påpekar att landsbygdsområdena i EU står inför allvarliga problem och därför behöver särskilt stöd.

103.  Europaparlamentet betonar den socioekonomiska och ekologiska betydelsen av fiskerisektorn, den marina miljön och den ”blå ekonomin” och deras bidrag till en hållbar självförsörjning av livsmedel i EU när det gäller att säkerställa hållbarhet i det europeiska vattenbruket och fisket och minska miljöpåverkan. Parlamentet påpekar att den gemensamma fiskeripolitiken är en exklusiv behörighet för EU. I detta sammanhang betonar parlamentet hur viktigt det är att ha en särskild, omfattande, oberoende och tillgänglig fiskerifond för att genomföra denna politik. Parlamentet kräver att det särskilda programmet för vissa regioner beroende på dessa regioners avsides läge och ökaraktär (Posei) ska återinföras, eftersom detta är ett mycket viktigt program för EU:s yttersta randområden. Parlamentet vill att man åtminstone behåller nivån på anslagen till fiskerisektorn i den nuvarande fleråriga budgetramen och att man, om nya behov skulle uppstå, ökar anslagen till havsfrågor. Parlamentet varnar för de eventuella negativa effekter som en hård brexit skulle få för denna sektor. Parlamentet noterar att andra finansiella instrument, utöver det icke återbetalningspliktiga stödet, skulle kunna erbjuda kompletterande finansieringsmöjligheter.

Ett större ansvar i världen

104.  Europaparlamentet betonar att världen står inför många utmaningar, bland annat konflikter, cyberattacker, terrorism och radikalisering, desinformation, naturkatastrofer, klimatförändringar och miljöförstöring, kränkningar av de mänskliga rättigheterna och bristande jämställdhet. Parlamentet anser att unionen har ett särskilt politiskt och ekonomiskt ansvar, som grundar sig på en verkligt regel- och värdebaserad europeisk utrikespolitik och på stöd till stabilitet, säkerhet, demokratiskt styre och hållbar utveckling i våra partnerländer samt fattigdomsutrotning och krishantering.

105.  Europaparlamentet betonar att anslagen till yttre åtgärder avsevärt måste ökas för att unionen ska kunna leva upp till sin roll inom ramen för sin globala strategi och sin utvidgnings-, grannskaps- och utvecklingspolitik och vidta åtgärder i nödsituationer. Parlamentet förväntar sig att nästa fleråriga budgetram kommer att avspegla de extremt stora behoven i de södra och östra grannländerna som brottas med konflikter, liksom följderna av de utmaningar som skapas av migration och flyktingar. Parlamentet kräver att större anslag avsätts för att hantera det växande behovet av humanitärt bistånd till följd av naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan, för att därmed undvika ett glapp mellan åtaganden och betalningar. Parlamentet anser att unionen måste öka finansieringen till FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA). Parlamentet betonar dessutom behovet av ytterligare medel för att finansiera en investeringsplan för Afrika, i syfte att främja tillväxt för alla och hållbar utveckling, och på så vis ta itu med några av grundorsakerna till irreguljär migration.

106.  Europaparlamentet påminner om att EU:s utvecklingspolitik styrs av en rad åtaganden, särskilt målen för hållbar utveckling, Addis Abeba-agendan om utvecklingsfinansiering, klimatavtalet från Paris och det europeiska samförståndet om utveckling, liksom en konsekvent politik för utveckling och principerna om biståndseffektivitet. Parlamentet vill vidare fästa uppmärksamheten vid EU:s och medlemsstaternas utfästelse att öka sitt offentliga utvecklingsbistånd till 0,7 % av BNP senast 2030, inbegripet 20 % av EU:s offentliga utvecklingsbistånd för social integration och människors utveckling och 0,2 % av EU:s BNI i offentligt utvecklingsbistånd för de minst utvecklade länderna.

107.  Europaparlamentet konstaterar att utvecklingsbistånd kan spela en viktig roll för att behandla de bakomliggande orsakerna till migration och bidra till stabilitet, men anser att det offentliga utvecklingsbiståndet inte bör användas för att täcka kostnader för flyktingar i givarlandet. Parlamentet noterar det offentligt utvecklingsbiståndets potentiella roll för att utnyttja finansiering från andra källor, och betonar behovet av ökad samverkan med den privata sektorn genom en eventuell fortsättning av den externa investeringsplanen, baserad på dess utvärdering.

108.  Europaparlamentet stöder ett direkt tillhandahållande av anslag till det civila samhällets organisationer och människorättsförsvarare, särskilt i tredjeländer där demokratin och rättsstatsprincipen är hotade. Parlamentet betonar i detta sammanhang att de yttre finansieringsinstrumenten snabbt måste kunna reagera på den politiska utvecklingen och att principen ”mer för mer” måste stärkas.

109.  Europaparlamentet är redo att överväga en förenklad och rationaliserad struktur för de externa finansieringsinstrumenten om detta leder till ökad transparens, ansvarsskyldighet, effektivitet, enhetlighet och flexibilitet, och målen för den bakomliggande politiken respekteras. Parlamentet kräver att särskilda separata instrument upprätthålls för stöd inför anslutningen, för grannskapet, för utveckling och för humanitärt bistånd på grund av deras specifika politiska och ekonomiska särdrag. Parlamentet konstaterar att en sådan struktur bör inbegripa införlivandet av EUF i budgeten, utöver de överenskomna taken utan den fredsbevarande resursen för Afrika, och ett mer transparent införlivande av relevanta förvaltningsfonder och faciliteter.

110.  Europaparlamentet understryker vikten av ökad flexibilitet för att göra det möjligt att ta ytterligare resurser i anspråk och för att snabbt kunna anslå medel. Parlamentet skulle kunna överväga, som en del av en övergripande ökning av de externa finansieringsinstrumenten, en större ej fördelad reserv i syfte att öka den inbyggda flexibiliteten. Parlamentet betonar dock att denna flexibilitet inte bör införas på bekostnad av långsiktiga politiska mål och geografiska och tematiska prioriteringar, den långsiktiga finansieringens förutsägbarhet, den parlamentariska granskningen och samrådet med partnerländer och det civila samhället.

Säkerhet, fred och stabilitet för alla

111.  Europaparlamentet anser att en ny rubrik för ”säkerhet, fred och stabilitet för alla” skulle betona unionens prioritering av detta nya politiska ansvar, bekräfta dess specifika karaktär och skapa samstämdhet mellan dess interna och externa dimension.

112.  Europaparlamentet betonar att nivån på och formerna för finansieringen av den inre säkerheten bör ökas redan från början och under nästa fleråriga budgetrams hela löptid, i syfte att undvika att man varje år systematisk måste utnyttja flexibilitetsbestämmelserna i den fleråriga budgetramen. Parlamentet begär att brottsbekämpande organ (Europol, Eurojust och Cepol) får tillräckliga medel och att Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system (eu-LISA) får de medel som byrån behöver för att genomföra och hantera sina nya ansvarsområden. Parlamentet framhåller den roll som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter har för förståelsen och hanteringen av radikalisering, marginalisering, hatpropaganda och hatbrott.

113.  Europaparlamentet anser att nästa fleråriga budgetram måste stödja inrättandet av en europeisk försvarsunion. Efter kommissionens meddelande inom detta område väntar parlamentet på de relevanta lagstiftningsförslagen, inbegripet ett särskilt EU-försvarsforskningsprogram och ett program för industriell utveckling som ska kompletteras av medlemsstaternas investeringar i gemensam utrustning. Parlamentet upprepar i detta sammanhang sin starka övertygelse om att ytterligare politiska prioriteringar bör kompletteras med ytterligare finansiella medel. Parlamentet påminner om att ökat försvarssamarbete, sammanläggning av forskning och framtagning av utrustning samt eliminering av dubbelarbete kommer att ge skjuts åt Europas försvarsindustris strategiska autonomi och konkurrenskraft, och kommer att leda till betydande effektivitetsvinster, vilka ofta uppskattas till ca 26 miljarder EUR per år.

114.  Europaparlamentet begär en omprövning av alla utgifter för yttre säkerhet mot bakgrund av den ökade uppmärksamhet som säkerhet och försvar har fått i unionen. Parlamentet ser särskilt fram emot en reform av Athenamekanismen och den fredsbevarande resursen för Afrika efter införlivandet av EUF i budgeten. Parlamentet välkomnar de åtaganden som medlemsstaterna nyligen gjorde inom ramen för det permanenta strukturerade samarbetet, och uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen att förtydliga vad som gäller avseende dess framtida finansiering. Parlamentet vill att instrumentet som bidrar till stabilitet och fred följs av ett program med inriktning på krishantering och kapacitetsuppbyggnad för säkerhet och utveckling, och att man samtidigt finner en juridiskt sund lösning för uppbyggnad av militär kapacitet.

115.  Europaparlamentet betonar att EU:s civilskyddsmekanism är av största betydelse och att den har möjliggjort ett samordnat EU-stöd vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människan inom och utanför unionen. Parlamentet pekar på det otvivelaktiga mervärdet med civilskyddsinsatser för att effektivt bekämpa katastrofer som inträffar allt oftare och blir allt mer komplexa, samtidigt som dessa insatser främjar känslan av europeisk solidaritet bland EU:s medborgare i kristider. Parlamentet välkomnar kommissionens aktuella förslag att främja EU:s civilskydd genom att förstärka åtgärderna för beredskap och förebyggande, inbegripet genom upprättandet av en särskild reserv av operativ kapacitet på EU-nivå. Parlamentet kräver förstärkta åtgärder på detta område tillsammans med tillräcklig finansiering inom ramen för nästa fleråriga budgetram.

En effektiv administration i européernas tjänst

116.  Europaparlamentet anser att en stark, effektiv och högkvalitativ offentlig förvaltning är nödvändig för att genomföra unionens politik, återskapa förtroendet och förstärka dialogen med organisationerna i det civila samhället och medborgarna på alla nivåer. I detta sammanhang understryker parlamentet rollen för de institutioner som består av demokratiskt valda ledamöter. Parlamentet påminner om att EU:s institutioner, organ och byråer enligt revisionsrätten har genomfört en personalminskning på 5 % i sina tjänsteförteckningar. Parlamentet anser att de inte bör bli föremål för ytterligare generella nedskärningar av detta slag. Parlamentet uttrycker sitt starka motstånd mot en upprepning av den så kallade omplaceringspoolen för byråerna.

117.  Europaparlamentet välkomnar initiativ från institutionerna, organen och byråerna för att ytterligare öka effektiviteten genom förstärkt administrativt samarbete och sammanslagning av vissa funktioner, vilket också genererar besparingar för unionens budget. Parlamentet understryker att vissa byråer kan göra ytterligare effektivitetsvinster, särskilt genom ökat samarbete mellan byråer med liknande uppgifter, t.ex. när det gäller tillsynen av finansmarknaden och byråer med flera kontor. Parlamentet efterlyser mer allmänt en grundlig bedömning av möjligheterna att gruppera byråerna i förhållande till den strategiska karaktären för deras uppdrag samt deras resultat i syfte att skapa synergier mellan byråerna, t.ex. när det gäller Europeiska bankmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten i Paris.

118.  Europaparlamentet anser att EU:s institutioner och organ bör respektera både en geografisk balans och en jämn könsfördelning.

119.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en mekanism som innebär att de medlemsstater som inte respekterar de värden som fastställs i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) kan bli föremål för ekonomiska konsekvenser. Parlamentet vill dock påpeka att de slutliga mottagarna av unionens budget inte på något sätt kan påverkas av överträdelser av regler som de inte är ansvariga för. Parlamentet är därför övertygat om att unionens budget inte är rätt instrument för att hantera bristande iakttagande av artikel 2 i EU-fördraget, och att eventuella ekonomiska konsekvenser bör bäras av den berörda medlemsstaten oberoende av budgetgenomförandet.

120.  Europaparlamentet betonar att undanröjandet av diskriminering, bristande jämställdhet mellan könen och könsrelaterat våld är av avgörande betydelse för uppfyllandet av EU:s åtaganden gentemot ett inkluderande Europa. Parlamentet stöder därför åtagandena avseende jämställdhetsintegrering och jämställdhet mellan kvinnor och män i all EU-politik inom nästa fleråriga budgetram, samt en förstärkt budgetdimension i kampen mot alla fall av diskriminering, med särskild uppmärksamhet på jämställdhetsdimensionen inom migrations- och asylpolitiken och EU:s externa politik.

121.  Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa att kvinnor har tillgång till sexuell och reproduktiv hälsovård och att särskild uppmärksamhet ägnas de särskilda behov som utsatta personer har, däribland minderåriga och andra grupper såsom hbti-personer.

122.  Europaparlamentet rekommenderar att särskilt stöd beviljas missgynnade målgrupper, vilket uttryckligen utesluter segregerande tillvägagångssätt, framför allt personer med funktionsnedsättning och romer, och vill särskilt att beteckningen ”romer” upprätthålls i förteckningen över stödmottagare från ESF och Eruf.

123.  Europaparlamentet konstaterar att de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna (ULT), på grund av sin isolering från det europeiska fastlandet, brottas med särskilda naturbetingade, ekonomiska och sociala utmaningar. Parlamentet anser att skräddarsydda åtgärder och vederbörligen motiverade undantag bör införas för dem. Parlamentet kräver kontinuitet i EU:s ekonomiska stöd till de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna i nästa fleråriga budgetram, dvs. inom ramen för sammanhållningspolitiken för de yttersta randområdena och genom ett specifikt instrument för de utomeuropeiska länderna och territorierna, när det gäller deras tillgång till forskningsprogram och kampen mot de specifika utmaningar som klimatförändringarna utgör för dem.

124.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att, för att garantera en sund ekonomisk förvaltning och en transparent budget för Europeiska unionen, överväga att uppställa lämpliga villkor för att förhindra korruption och bedrägeri med EU-medel. Parlamentet är särskilt bekymrat över tullbedrägerier, som har skapat ett betydande inkomstbortfall för unionens budget. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som invänt mot en unionsrättslig ram för tullrättsliga överträdelser och sanktioner att ompröva sin ståndpunkt för att möjliggöra en snabb lösning på problemet.

IV.Förfaranden och beslutsfattande

125.  Europaparlamentet påminner om att antagandet av förordningen om den fleråriga budgetramen måste godkännas av parlamentet. Parlamentet understryker dessutom att parlamentet och rådet är budgetmyndighetens två grenar som är lika viktiga för antagandet av EU:s årliga budget, medan den sektorsspecifika lagstiftning som ligger till grund för den största delen av EU:s program, inklusive deras finansieringsramar, beslutas inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Parlamentet förväntar sig därför ett beslutsförfarande för nästa fleråriga budgetram som skyddar parlamentets roll och befogenheter så som de fastställs i fördragen. Parlamentet insisterar på att förordningen om den fleråriga budgetramen inte är rätt plats för ändringar av EU:s budgetförordning. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att lägga fram ett separat förslag om ändring av EU:s budgetförordning, närhelst det finns ett behov av att ändra denna förordning.

126.  Europaparlamentet uttrycker sin beredvillighet att omedelbart inleda en strukturell dialog med kommissionen och rådet om den fleråriga budgetramen efter 2020, i syfte att underlätta de fortsatta förhandlingarna och möjliggöra en överenskommelse före utgången av denna valperiod. Parlamentet är berett att diskutera de ståndpunkter som fastställs i denna resolution med rådet, för att underlätta en bättre förståelse av parlamentets förväntningar när det gäller nästa fleråriga budgetram.

127.  Europaparlamentet understryker att med kommissionens förslag, som utlovats till maj 2018, bör ett formellt beslut om nästa fleråriga budgetram fattas inom ett år. Parlamentet anser att trots en inledande försening i framläggandet av kommissionens förslag måste en överenskommelse för perioden efter 2020 uppnås i god tid, i syfte att sända en viktig politisk signal om unionens förmåga att ytterligare skapa samförstånd om EU:s framtid och de ekonomiska medel som krävs. Parlamentet betonar att denna tidsplan bl.a. kommer att göra det möjligt att snabbt anta alla sektorsspecifika förordningar, och att nya program således kan starta utan dröjsmål den 1 januari 2021. Parlamentet påminner om att de nya programmen i tidigare budgetramar i huvudsak lanserades några år efter periodens början.

128.  Europaparlamentet anser att det nyvalda parlamentet, med absolut majoritet av sina ledamöter, inom 6 månader efter valet till Europaparlamentet kan uppmana kommissionen att föreslå en översyn av den sektorsspecifika lagstiftning som ligger till grund för EU:s framtida program för nästa fleråriga budgetram, som antogs under den föregående valperioden.

129.  Europaparlamentet understryker därför att ingående diskussioner mellan de tre institutionerna måste inledas utan dröjsmål. Parlamentet betonar att alla delar av förordningen om den fleråriga budgetramen, inklusive dess tak, kommer att ingå i förhandlingarna om den fleråriga budgetramen och bör diskuteras tills en slutlig överenskommelse har uppnåtts. Parlamentet påminner i detta sammanhang om sin kritiska inställning till det förfarande som användes vid antagandet av den nuvarande förordningen om den fleråriga budgetramen, och den dominerande roll som Europeiska rådet tog på sig i denna process genom att slutgiltigt besluta om ett antal frågor, inklusive den fleråriga budgetramens tak och flera sektorspolitiska bestämmelser.

130.  Europaparlamentet anser att man utan dröjsmål, under det bulgariska ordförandeskapet och före presentationen av förslagen till flerårig budgetram, måste komma överens om förfarandena i samband med de kommande förhandlingarna om den fleråriga budgetramen, särskilt parlamentets deltagande i de olika skedena av denna process. Parlamentet förväntar sig i detta sammanhang att kommissionen ger parlamentet samma information som man ger rådet, och i lämplig tid. Parlamentet anser också att dessa arrangemang så småningom bör stadfästas i det interinstitutionella avtalet, vilket är fallet när det gäller det årliga budgetförfarandet.

131.  Europaparlamentet anser att kravet på enhällighet för antagandet av förordningen om den fleråriga budgetramen är ett verkligt hinder för processen. Parlamentet uppmanar därför Europeiska rådet att aktivera övergångsklausulen i artikel 312.2 i EUF-fördraget så att förordningen om den fleråriga budgetramen kan antas med kvalificerad majoritet. Parlamentet påminner dessutom om att den allmänna övergångsklausulen i artikel 48.7 i EU-fördraget också kan användas för att tillämpa det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Parlamentet betonar att en övergång till kvalificerad majoritet i omröstningen om antagandet av förordningen om den fleråriga budgetramen skulle vara i linje med både det beslutsförfarande som används för antagandet av praktiskt taget alla fleråriga EU-program och med det årliga förfarandet för antagande av EU-budgeten.

o
o   o

132.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, till övriga berörda institutioner och organ samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884. (2) EUT L 163, 24.6.2017, s. 1. (3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1. (4) Antagna texter, P8_TA(2016)0309. (5) Antagna texter, P8_TA(2017)0401. (6) Antagna texter, P8_TA(2017)0010. (7) Antagna texter, P8_TA(2016)0363. (8) EUT L 282, 19.10.2016, s. 1. (9) Antagna texter, P8_TA(2018)0076.

Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2018 om reformen av systemet för Europeiska unionens egna medel (2017/2053(INI))

P8_TA(2018)0076 A8-0041/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—  med beaktande av artiklarna 311 och 332.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—  med beaktande av artiklarna 106a och 171 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

—  med beaktande av rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel(1),

—  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 608/2014 av den 26 maj 2014 om genomförandebestämmelser till systemet för Europeiska unionens egna medel(2),

—  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 av den 26 maj 2014 om metoder och förfaranden för tillhandahållande av traditionella, momsbaserade egna medel och BNI-baserade egna medel samt åtgärder för att möta likviditetsbehov(3),

—  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 21 september 2017 Ett rättvist och effektivt skattesystem i Europeiska unionen för den digitala inre marknaden (COM(2017)0547),

—  med beaktande av sin resolution av den 29 mars 2007 om framtiden för Europeiska unionens egna medel(4),

—  med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011 Investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla(5),

—  med beaktande av sin resolution av den 15 april 2014 Förhandlingar om den fleråriga budgetramen 2014-2020: lärdomar och fortsatt utveckling(6),

—  med beaktande av sin ståndpunkt av den 16 april 2014 om utkastet till rådets beslut om systemet för Europeiska unionens egna medel(7),

—  med beaktande av sin ståndpunkt av den 17 december 2014(8) om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel,

—  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2016(9) om förberedelse av revideringen av den fleråriga budgetramen 2014–2020 efter valet,

—  med beaktande av rapporten Future financing of the EU – final report and recommendations of the High Level Group on Own Resources från december 2016,

—  med beaktade av artikel 1 i talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

—  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandena från utskottet för internationell handel, budgetkontrollutskottet, utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för konstitutionella frågor (A8-0041/2018), och av följande skäl:

A.  Enligt Romfördraget av den 25 mars 1957 skulle Europeiska ekonomiska gemenskapen finansieras av nationella bidrag endast under en övergångsperiod, och därefter av ett system för egna medel.

B.  Europeiska rådet i Luxemburg beslutade i april 1970 om ett system med egna medel vilket innebar att de nationella bidragen upphörde och att man införde två genuint egna medel – jordbruksskatter och tullar – som kompletterades av ett tredje medel baserat på mervärdesskatt (moms).

C.  Europeiska rådet införde i juni 1988 egna medel grundade på medlemsstaternas BNI, på grund av att intäkterna från de befintliga egna medlen var otillräckliga för att täcka de totala utgifterna i EU:s budget.

D.  Det BNI-baserade bidragets andel har ökat från 11 % 1988 till 69 % 2014, vilket innebär att denna kompletterande och balanserande inkomst i dag faktiskt är EU-budgetens huvudsakliga finansieringskälla. Det momsbaserade bidraget står för närvarande för omkring 12 % av EU:s budget, de traditionella egna medlen (tullar, jordbrukstullar och socker- och isoglukosavgifter) för omkring 13 % och resterande andel täcks av övriga inkomster, bland annat skatter som EU-anställda betalar eller böter från företag som bryter mot konkurrenslagstiftningen.

E.  Sedan den brittiska rabatten infördes 1984 vid Europeiska rådets möte i Fontainebleau, vilken innebär att Förenade kungariket får tillbaka 66 % av sitt nettobidrag, har olika andra rabatter och korrigeringsmekanismer införts stegvis för att åtgärda bristerna med de så kallade ”driftsbudgetsaldona” i vissa medlemsstater. Sådana korrigeringar avser för närvarande i huvudsak antingen en minskning av finansieringen av korrigeringen för Förenade kungariket, eller en bruttominskning av det BNI- eller momsbaserade bidraget.

F.  Europaparlamentet har i ett antal resolutioner under de senaste tio åren framhållit problemen och komplexiteten när det gäller EU:s system för egna medel, och parlamentet har vid upprepade tillfällen efterlyst en djupgående reform för att göra systemet enklare, mer transparent och mer demokratiskt, bland annat genom införandet av nya och genuint egna medel som stegvis och i den mån det är möjligt ska ersätta de BNI-baserade bidragen.

G.  Under 2011 lade kommissionen fram ett ambitiöst lagstiftningspaket om egna medel (COM(2011)0510), tillsammans med förslagen till den fleråriga budgetramen för 2014–2020, i syfte att uppnå en förenkling av medlemsstaternas bidrag, införa nya kategorier av egna medel – en reform av mervärdesskatten och en skatt på finansiella transaktioner – och en reform av korrigeringsmekanismerna. Dessa förslag ignorerades av rådet.

H.  Som ett resultat av förhandlingarna om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 inrättades en högnivågrupp om egna medel. Företrädare för alla EU:s tre största institutioner ingick i gruppen och den leddes av Mario Monti. I december 2016 lade högnivågruppen fram sin slutrapport och sina rekommendationer, som utgör grunden för utarbetandet av parlamentets ståndpunkt såsom den presenteras i denna resolution. Parlamentet betonar att denna rapport antogs enhälligt av alla gruppens medlemmar, även av de medlemmar som utnämnts av rådet.

1.  Europaparlamentet noterar att kommissionen senast i maj 2018 kommer att lägga fram sitt förslag till flerårig budgetram efter 2020. Parlamentet kräver att den kommande fleråriga budgetram som föreslås av kommissionen inkluderar ambitiösa förslag om att se över beslutet om egna medel och alla därmed sammanhängande rättsakter, samt om att införa nya egna medel. Parlamentet understryker att både utgifts- och inkomstsidan i nästa fleråriga budgetram kommer att behandlas som ett enda paket under de kommande förhandlingarna mellan rådet och parlamentet. Parlamentet konstaterar att ingen överenskommelse kan nås om den fleråriga budgetramen utan att motsvarande framsteg gjorts i fråga om de egna medlen.

2.  Europaparlamentet lägger fram denna resolution för att uttrycka sin ståndpunkt om de viktigaste delarna av reformen av EU:s system för egna medel, inklusive sammansättningen av en korg med nya egna medel samt de delar av det nuvarande systemet som bör finnas kvar. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta vederbörlig hänsyn till parlamentets ståndpunkt vid utarbetandet av lagstiftningsförslagen om EU:s egna medel, vilka bör vara ambitiösa när det gäller tillämpningsområdet och läggas fram tillsammans med förslagen om den fleråriga budgetramen efter 2020. Parlamentet är övertygat om det tvingande behovet att göra betydande framsteg i fråga om inkomstsidan av EU:s budget, i syfte att underlätta en överenskommelse om nästa fleråriga budgetram.

I.RÄTTSLIG RAM OCH BESLUTSPROCESS

3.  Europaparlamentet påminner om att artikel 311 i EUF-fördraget föreskriver följande: ”Unionen ska se till att den har nödvändiga medel för att nå sina mål och genomföra sin politik. Utan att det inverkar på andra inkomster ska budgeten finansieras helt av egna medel.” Parlamentet betonar därför att det rättsliga kravet att förse EU-budgeten med genuint egna medel härrör direkt från fördraget.

4.  Europaparlamentet påminner om att enligt artikel 310 i EUF-fördraget ska budgetens inkomster och utgifter balansera varandra. Parlamentet konstaterar därför att inkomsterna bör täcka samtliga utgifter som varje år antas av budgetmyndigheten. Parlamentet betonar att EU:s budget inte kan ha ett årligt underskott eller finansieras genom upplåning på finansmarknaderna.

5.  Europaparlamentet noterar att den huvudsakliga rättsakt som fastställer bestämmelserna om systemet för egna medel, det så kallade beslutet om egna medel, antas av rådet genom enhälligt beslut efter samråd med parlamentet, och att detta beslut ska ratificeras av alla medlemsstater. Parlamentet understryker att detta är ett av de tyngsta lagstiftningsförfaranden som föreskrivs i fördraget.

6.  Europaparlamentet konstaterar att i denna rättsakt fastställer rådet bland annat taket för egna medel och kan inrätta nya kategorier av egna medel eller upphäva en befintlig kategori. Parlamentet betonar att även om beslutet om egna medel inte har någon sista giltighetsdag, är det direkt kopplat till respektive flerårig budgetram som fastställer den maximala utgiftsnivån för den period som den omfattar.

7.  Europaparlamentet påminner om att det genom Lissabonfördraget infördes nya bestämmelser om genomförandelagstiftningen om egna medel som gjorde det möjligt för rådet att anta en förordning med kvalificerad majoritet efter godkännande av parlamentet. Parlamentet beklagar emellertid att flera genomförandebestämmelser, särskilt de som har att göra med beräkningen av BNI-medlen, fortfarande finns i beslutet om egna medel. Parlamentet vill därför se ett smidigare förfarande för antagandet av beslutet om egna medel. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i samband med en framtida fördragsändring stödja parlamentets krav på ändring av artikel 311 i EUF-fördraget, så att parlamentet får en viktigare roll i förfarandet för antagandet av egna medel.

8.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna är ansvariga för sin finanspolitik och understryker att befogenheten att ta ut skatter är en central del av medlemsstaternas suveränitet. Parlamentet betonar att reformen av EU:s egna medel inte innebär en överföring av nationell suveränitet på detta område, utan snarare anpassar det nuvarande systemet till andan och ordalydelsen i EU-fördragen.

II.SKÄL TILL ATT REFORMERA DET NUVARANDE SYSTEMET FÖR EGNA MEDEL

i.Behovet av att åtgärda bristerna i det nuvarande systemet

9.  Europaparlamentet betonar att det befintliga systemet för egna medel är mycket komplicerat, orättvist, oöverskådligt och totalt obegripligt för EU-medborgarna. Parlamentet påpekar särskilt att det saknas insyn i beräkningarna av de nationella rabatter och korrigeringsmekanismer som gäller för systemet för egna medel eller de statistiska mervärdesskattebaserade medlen. Parlamentet betonar dessutom att detta system inte är föremål för någon faktisk parlamentarisk kontroll på EU-nivå och i huvudsak saknar demokratisk legitimitet och ansvarsskyldighet.

10.  Europaparlamentet understryker att det sätt som systemet med egna medel har utvecklats på, det vill säga att de genuint egna medlen gradvis har ersatts med nationella bidrag, innebär att en oproportionerligt stor tonvikt läggs vid nettobalansen mellan medlemsstaterna och att bidraget från EU:s budget för att uppnå gemensamma europeiska mål som gynnar alla EU-medborgare därmed i stort sett ignoreras. Parlamentet beklagar därför att de nationella bidragens totala andel av EU:s budget, beräknad antingen på grundval av BNI eller som en procentuell andel av de statistiska mervärdesskattebaserade medlen, motsvarar ungefär 83 % av EU:s totala inkomster.

11.  Europaparlamentet är övertygat om att BNI-medlens dominans har förstärkt den budgetmässiga logiken om ett ”rättvist återflöde”, som har monopoliserat debatterna i rådet, både när det gäller EU-budgetens inkomst- och utgiftssida. Parlamentet framhåller i detta sammanhang å ena sidan införandet av den brittiska rabatten samt en rad relaterade rabatter och andra korrigeringsmekanismer på inkomstsidan, och å andra sidan oförmågan att komma överens om tillräckliga anslag i EU-budgeten inom ramen för det årliga budgetförfarandet. Parlamentet anser att EU måste överge begreppet operativt nettobudgetsaldo, eftersom alla medlemsstater i praktiken tar emot stöd från EU-budgeten.

12.  Europaparlamentet anser särskilt att beslutet om storleken på den årliga EU-budgeten påverkas av politiska och ekonomiska överväganden på nationell nivå som hämmar budgetförhandlingarna, vilket ofta leder till ett nollsummespel mellan nettobetalare och nettomottagare i rådet och innebär att unionens åtaganden ignoreras, även de som har gjorts av rådet. Parlamentet anser att som ett resultat av detta föreslås ofta besparingar inom de EU-politikområden som uppvisar störst europeiskt mervärde och att EU-projektet som sådant därmed försvagas.

13.  Europaparlamentet noterar att de nationella bidragen till EU:s budget tydligt anges på de nationella budgetarnas utgiftssida och ofta uppfattas som en ekonomisk börda som överskuggar fördelarna med EU:s utgiftsområden som ofta är mindre synliga. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av att komma till rätta med allmänhetens bristande kunskaper om nyttan med EU:s budget.

14.  Europaparlamentet är därför övertygat om att det nuvarande systemet för egna medel i allt väsentligt är oförenligt med fördragets lydelse och anda. Parlamentet upprepar sin sedan länge intagna ståndpunkt att en djupgående reform av EU:s resurser är nödvändig för att anpassa finansieringen av EU:s budget till fördragets krav och behoven i unionen som helhet.

ii. Unionen måste kunna finansiera sin politik och möta nya utmaningar

15.  Europaparlamentet understryker att den fleråriga budgetramen efter 2020 måste säkerställa en ordentlig finansiering av EU:s politik och program med ett tydligt europeiskt mervärde, men också tillhandahålla ytterligare medel för att ta itu med utmaningar som redan har identifierats på områden såsom tillväxt och sysselsättning, klimatförändringar, miljöskydd, konkurrenskraft, sammanhållning, innovation, migration, kontroll av EU:s yttre gränser, säkerhet och försvar.

16.  Europaparlamentet betonar dessutom behovet av att man undviker bristerna i den nuvarande fleråriga budgetramen och från början föreskriver en inkomstnivå som gör det möjligt för unionen att fullfölja sin politiska agenda med tillräcklig finansiering och reagera effektivt på oförutsedda händelser eller kriser som kan inträffa under perioden för nästa fleråriga budgetram. Parlamentet påminner om behovet av att lösa det återkommande problemet med att det saknas tillräckliga betalningsbemyndiganden i det årliga budgetförfarandet. Parlamentet påminner om det omfattande utnyttjande av den fleråriga budgetramens flexibilitetsbestämmelser som behövdes enbart för att hantera migrations- och flyktingkrisen.

17.  Europaparlamentet förväntar sig, utan att det påverkar den ekonomiska uppgörelsen, att konsekvenserna av Förenade kungarikets utträde ur EU kommer att innebära en stor utmaning också för nästa fleråriga budgetram och alla tillhörande budgetbeslut. Parlamentet är övertygat om att innan ett beslut fattas om den fleråriga budgetramen efter 2020 måste ”brexitklyftan” överbryggas samtidigt som det garanteras att EU:s medel inte minskar och att EU-programmen inte påverkas negativt.

18.  Europaparlamentet välkomnar förslaget från kommissionens ordförande, Jean-Claude Juncker, om att inrätta en särskild budgetpost för euroområdet inom EU:s budget, något som han nämnde i sitt tal om tillståndet i unionen inför Europaparlamentet och som vidareutvecklades i kommissionens meddelande av den 6 december 2017 om nya budgetinstrument för ett stabilt euroområde inom unionens ramar (COM(2017)0822). Parlamentet begär i detta avseende en budgetkapacitet inom ramen för EU:s budget utöver det aktuella taket.

III.ETT GODTAGBART OCH VÄLAVVÄGT SYSTEM FÖR EGNA MEDEL

i.Principer och antaganden som gäller inrättandet av ett nytt system för egna medel

19.  Europaparlamentet stöder, för att säkrastabila finanser på EU-nivå, inrättandet av ett transparent, enklare och rättvisare nytt system för egna medel, som bygger på inslag i det nuvarande systemet som har visat sig vara effektiva. Parlamentet anser att reformen av systemet för egna medel bör baseras på en rad vägledande principer.

20.  Europaparlamentet betonar behovet av att koppla inkomster till politiska mål, särskilt till den inre marknaden, energiunionen och miljö-, klimat- och transportpolitiken. Parlamentet är i detta avseende övertygat om att EU-budgeten bör fokusera på politikområden med ett europeiskt mervärde såsom definierat i dess resolution av den 24 oktober 2017 om diskussionsunderlaget om framtiden för EU:s finanser(10).

21.  Europaparlamentet understryker att ur operativ synvinkel kan inte alla nya kategorier av egna medel införas samtidigt, och betonar behovet av ett successivt genomförande. Parlamentet anser därför att reformen av systemet för egna medel kan uppnås i två steg: för det första genom införandet av tekniskt mindre komplicerade egna medel som lätt kan samlas in till en rimlig kostnad, och för det andra genom att man successivt inför varje ytterligare ny kategori av egna medel enligt en bestämd tidsplan tills alla är fullständigt genomförda.

22.  Europaparlamentet anser att införandet av nya egna medel bör ha ett dubbelt syfte, nämligen dels att åstadkomma en betydande minskning (med ett mål på 40 %) av andelen BNI-baserade bidrag och därmed skapa besparingar för medlemsstaternas budgetar, dels att möjliggöra finansiering av EU-utgifter på högre nivå under den fleråriga budgetramen efter 2020, och även täcka det underskott som följer av Förenade kungarikets utträde. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att de nya egna medlen inte syftar till att öka den samlade skattebördan för EU:s skattebetalare, som inte får påverkas negativt av införandet av nya egna medel.

23.  Europaparlamentet efterlyser ett upphävande av alla rabatter och korrigeringar, samtidigt som en rättvis behandling mellan medlemsstaterna säkerställs. Parlamentet understryker i detta sammanhang att brexit kommer att innebära att rabatten för Förenade kungariket och de därmed sammanhängande ”rabatterna på rabatter” kommer att bli föråldrade och upphöra att existera, medan en reform av de statistiska mervärdesskattebaserade egna medlen kommer att bli oundviklig.

24.  Europaparlamentet anser att traditionella egna medel, det vill säga tullar, jordbrukstullar och socker- och isoglukosavgifter, utgör tillförlitliga och genuina källor till EU-inkomster eftersom de är en direkt följd av att EU är en tullunion och av de rättsliga befogenheter och den gemensamma handelspolitik som är kopplade till denna. Parlamentet anser därför att de traditionella egna medlen bör behållas som en inkomstkälla för EU-budgeten. Parlamentet anser att om andelen uppbördskostnader som medlemsstaterna behåller minskar kan en större andel av dessa inkomster säkras för EU-budgeten.

25.  Europaparlamentet konstaterar att det BNI-baserade bidraget utgör en tillförlitlig, stabil och rättvis källa till inkomster för EU-budgeten och åtnjuter mycket starkt stöd från de allra flesta medlemsstaterna. Parlamentet anser därför att det bör bibehållas men endast som en balanserande och kompletterande inkomst för EU-budgeten, vilket skulle sätta stopp för den budgetmässiga logiken om ett ”rättvist återflöde”. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av att säkerställa att de BNI-baserade bidragen klassificeras på samma sätt i alla nationella budgetar, närmare bestämt som en inkomst för EU och inte som en utgift för de nationella regeringarna.

ii. Kriterier som använts för att identifiera nya egna medel

26.  Europaparlamentet delar åsikten i rapporten från högnivågruppen för egna medel om att följande kriterier ska tas i beaktande för att identifiera potentiella nya egna medel: jämlikhet/rättvisa, effektivitet, tillräcklighet och stabilitet, transparens och enkelhet, demokratiskt ansvarstagande och budgetdisciplin, fokus på europeiskt mervärde, subsidiaritetsprincipen och medlemsstaternas skattesuveränitet, och begränsning av de politiska transaktionskostnaderna.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mot bakgrund av ovanstående undersöka införandet av följande korg av nya egna medel:

iii. Korg av möjliga nya egna medel

a.Mål: Konsolidera den inre marknaden, öka transparensen och skapa mer likvärdiga villkor

– Mervärdesskatt

28.  Europaparlamentet påminner om att sedan starten för nästan 50 år sedan har mervärdesskatten använts som grund för beräkningen av egna medel i EU-budgeten och att dessa medel för närvarande utgör omkring 12 % av EU:s inkomster.

29.  Europaparlamentet noterar dock att det nuvarande systemet har allvarliga brister: de egna medlen beräknas på statistisk grund, de är onödigt komplicerade och de har inte någon direkt koppling till medborgarna, de utgör en ren överföring av en del av de inkomster som medlemsstaterna samlat in och tillför således inte något mervärde jämfört med BNI-medlen, och bidragsbasen är inte transparent och det råder ingen jämlikhet mellan skattebetalarna.

30.  Europaparlamentet beklagar att Olaf upprepade gånger har upptäckt allvarliga fall av tullbedrägerier i medlemsstaterna som lett till en betydande inkomstförlust för unionens budget. Parlamentet pekar på revisionsrättens särskilda rapport nr 19/2017 Importförfaranden: brister i den rättsliga ramen och oändamålsenlig tillämpning påverkar EU:s ekonomiska intressen och är oroat över att bedragare skulle kunna fortsätta hitta den ”svagaste länken” bland medlemsstaterna vad gäller deras ingångspunkter till tullunionen, och att förlusterna för unionens budget kommer att fortgå även under nästa fleråriga budgetram. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att stoppa dessa aktiviteter som är skadliga för unionsbudgeten.

31.  Europaparlamentet påminner om lagstiftningsförslaget från 2011 om nya momsbaserade egna medel, som skulle ha lett till tillämpningen av en fast skattesats för hela EU på grundval av nettovärdet av leveranser av varor och tjänster eller import av varor för vilka en standardiserad, gemensam mervärdesskatt skulle ha tillämpats. Parlamentet noterar att även om detta förslag inte gick igenom uppmuntrade Europeiska rådet i februari 2013 rådet att fortsätta arbetet med detta ärende. Parlamentet anser att den nuvarande situationen utgör en möjlighet att göra ett eventuellt genombrott i denna fråga.

32.  Europaparlamentet välkomnar högnivågruppens förslag om ett momsbaserat system för egna medel som syftar till att göra det enklare, sänka de administrativa kostnaderna och stärka kopplingen mellan EU:s momspolitik och de faktiska momsintäkterna.

33.  Europaparlamentet noterar kommissionens handlingsplan för mervärdesskatt (Mot ett gemensamt mervärdesskatteområde i EU – Dags för beslut) som offentliggjordes den 7 april 2016 (COM(2016)0148), och de efterföljande förslagen av den 4 oktober 2017 om en rad grundläggande principer och viktiga reformer för EU:s mervärdesskatteområde. Parlamentet stöder en genomgripande reform av mervärdesskattesystemet i EU, vilken bör syfta till att bredda skattebasen, minska utrymmet för bedrägerier och sänka efterlevnadskostnaderna och generera nya inkomster. Parlamentet anser att en del av dessa inkomster bör föras till EU-budgeten.

34.  Europaparlamentet anser att en förenklad kategori mervärdesskattebaserade egna medel bör bygga på den gemensamma nämnaren för mervärdesskattesystem i EU, och noterar att den därför inte skulle undanröja alla nationella särdrag som är berättigade av olika skäl.

35.  Europaparlamentet stöder inrättandet av en enhetlig skattesats (1–2 %) på inkomsterna från den reformerade mervärdesskatt som helt och hållet samlats in av medlemsstaternas förvaltningar som en källa till unionens egna medel. Parlamentet anser att ett sådant system skulle kunna ge betydande och stabila inkomster för EU till begränsade administrativa kostnader.

36.  Europaparlamentet understryker att kommissionen redan har lagt fram lagstiftningsförslag om en omfattande reform av EU: s mervärdesskatteregler och att ytterligare initiativ förväntas under 2018. Parlamentet insisterar på behovet av att slutföra reformen av mervärdesskatten så snart som möjligt och senast innan nästa fleråriga budgetram inleds.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i väntan på att den berörda lagstiftningen antas lägga fram ett förslag till en reform av egna medel från mervärdesskatt som en del av det kommande lagstiftningspaketet om EU:s egna medel. Parlamentet anser att ett sådant förslag bör ta hänsyn till de viktigaste resultaten av reformen av mervärdesskatten, som för närvarande diskuteras.

– Bolagsskatt

38.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet i sin resolution av den 6 juli 2016 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt(11) med eftertryck uppmanade kommissionen att lägga fram ett förslag till en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, vilken ska åtföljas av en lämplig och rättvis fördelningsnyckel som ska utgöra en heltäckande lösning på den mest skadliga skattepraxisen inom unionen, skapa klarhet och enkelhet för företag samt underlätta gränsöverskridande ekonomisk verksamhet inom EU.

39.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag till en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, men påminner om sin begäran att denna konsoliderade skattebas ska utvidgas till att omfatta alla företag efter en övergångsperiod. Parlamentet betonar att nuvarande förslag om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas också bör omfatta den digitala ekonomin. Parlamentet föreslår på grundval av dessa förslag att ett företags digitala närvaro bör behandlas på samma sätt som företagets fysiska driftställe genom att ett permanent digitalt driftställe definieras och identifieras.

40.  Europaparlamentet instämmer i högnivågruppens bedömning av den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen som en grundval för en ny kategori egna medel, som uppfyller alla de kriterier som fastställts av gruppen. Parlamentet understryker att den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen också är en viktig del i utvecklingen av den inre marknaden, som är en europeisk kollektiv nyttighet, eftersom den hindrar både olämplig skattekonkurrens mellan medlemsstaterna och skatteplanering som skadar förutsättningarna för lika villkor.

41.  Europaparlamentet påminner om att skatteundandragande i alla dess former leder till att EU förlorar uppskattningsvis ett belopp på 1 biljon EUR varje år. Parlamentet betonar behovet av att driva in de skatteintäkter man gått miste om genom en samordnad politik för bekämpning av skatteundandragande och skatteflykt och en ram som bygger på transparens, samarbete och samordning.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, mot bakgrund av resultatet av översynen av direktivet om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, att föreslå inrättandet av en ny kategori egna medel för unionens budget, som ska beräknas på grundval av medlemsstaternas intäkter från den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen. Parlamentet ställer sig positivt till införandet av en enhetlig skattesats för intäkter från den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen som ska uppbäras som egna medel. Parlamentet anser att ett sådant system skulle kunna ge betydande och stabila inkomster för EU till begränsade administrativa kostnader.

– Slagskatt (seigniorage)

43.  Europaparlamentet anser att inkomst som härrör från Europeiska centralbankens vinst (ECB-inkomster till följd av utgivning av valuta) och som därför är direkt knuten till EU:s monetära union bör utgöra grunden för nya egna medel i stället för att betalas ut till nationella statskassor. Parlamentet anser att en sådan resurs bör vara direkt kopplad till den särskilda budgetposten för euroområdet i EU:s budget.

b. Mål: Mindre finansiell spekulation och stärkt skatterättvisa i sektorer som använder instrument för aggressiv skatteplanering eller aggressiv skatteoptimering.

– En skatt på finansiella transaktioner på europeisk nivå

44.  Europaparlamentet uppmuntrar de insatser som gjorts inom ramen för ett fördjupat samarbete av en grupp bestående av elva medlemsstater i syfte att införa en skatt på finansiella transaktioner, på grundval av kommissionens förslag från 2011. Parlamentet uppmanar med eftertryck alla andra medlemsstater att ansluta sig till ovannämnda grupp i syfte att undvika störningar på finansmarknaderna och säkerställa en väl fungerande inre marknad.

45.  Europaparlamentet delar högnivågruppens bedömning att skatten på finansiella transaktioner bör ses som en möjlig grund för nya egna medel för unionens budget, samtidigt som det också anser att andra sätt att beskatta finansiell verksamhet bör undersökas.

46.  Europaparlamentet efterlyser därför inrättandet av en ny kategori egna medel för unionens budget, som ska beräknas på grundval av den valda metoden för att beskatta finansiell verksamhet.

– Beskattning av företag i den digitala sektorn

47.  Europaparlamentet välkomnar slutsatserna från det informella Ekofinrådet den 16 september 2017 där man efterlyste utvecklingen av nya digitala skatteregler, som svar på de fyra finansministrarnas skrivelse där de uppmanade kommissionen att undersöka effektiva lösningar på grundval av begreppet om att inrätta en så kallad utjämningsskatt på omsättning som genererats i Europa av digitala företag. Parlamentet betonar att kommissionen i sitt meddelande av den 21 september 2017 med titeln Ett rättvist och effektivt skattesystem i Europeiska unionen för den digitala inre marknaden bekräftade att den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen utgör en lämplig ram för reviderade regler för en modern och stabil ordning för beskattning av digitala företag och för att hantera de utmaningar som den digitala ekonomin medför. Parlamentet vill se en samordnad EU-strategi, även när det gäller kortsiktiga lösningar, för att undvika snedvridning på den inre marknaden på grund av ensidiga åtgärder och undvika att det skapas skatteparadis för digitala företag.

48.  Europaparlamentet delar uppfattningen att den digitala ekonomin bör ha en modern och stabil finanspolitisk ram, i syfte att stimulera innovation, motverka fragmentering av marknaden och illojal konkurrens och göra det möjligt för alla aktörer att dra fördel av nya rättvisa och välavvägda villkor, samtidigt som man ser till att digitala plattformar och företag betalar sin rättmätiga andel av skatterna där de genererar sina vinster. Parlamentet påpekar vidare att det är viktigt att garantera skattesäkerhet för företagsinvesteringar, för att motverka de rådande bristerna och förhindra att det uppstår nya luckor i skattelagstiftningen inom den inre marknaden.

49.  Europaparlamentet anser att det är avgörande att skattemässiga åtgärder vidtas för den digitala marknaden i syfte att begränsa skatteundandragande och snedvridning av skatteuttaget, aggressiv skatteplanering eller skatteoptimering och missbruk av europeiska mekanismer för att undvika skatt. Parlamentet anser att dessa metoder snedvrider konkurrensen på den inre marknaden och berövar medlemsstaterna uppburna skatteintäkter.

50.  Europaparlamentet efterlyser i princip inrättandet av en ny kategori egna medel för unionens budget, som ska tas ut på transaktioner i den digitala ekonomin. Parlamentet anser emellertid att det mot bakgrund av de viktiga pågående förhandlingarna på såväl EU-nivå som OECD-nivå är alltför tidigt att besluta om de närmare arrangemangen för inrättandet av en sådan kategori av egna medel.

51.  Europaparlamentet anser dock att alla arrangemang som gjorts av EU:s myndigheter, såsom registrerings- eller övervakningssystem eller regleringsmekanismer, utan dröjsmål bör tillåta uttag av tullar eller avgifter till förmån för unionens budget på grundval av deras europeiska mervärde. Parlamentet anser att dessa är kollektiva nyttigheter för EU som, vilket högnivågruppen påpekar, utgör en grund för att införa en avgift som utgör ”andra intäkter” som härrör från unionens politik.

c. Mål: Främja energiövergången och kampen mot den globala uppvärmningen

– Miljöskatt och miljöavgifter

52.  Europaparlamentet bekräftar att kampen mot klimatförändringarna och övergången till en hållbar cirkulär ekonomi med låga koldioxidutsläpp samt de gemensamt avtalade målen för energiunionen är ett viktigt mål för EU:s politik.

53.  Europaparlamentet upprepar sin övertygelse att endast gemensamma energi- eller miljöskatter på EU-nivå kan säkerställa sund konkurrens mellan företagen och en välfungerande inre marknad och därmed fungera som en drivkraft mot en mer progressiv och hållbar utvecklingsmodell.

54.  Europaparlamentet betonar vikten av miljöbeskattning som en särskilt lämplig mekanism för att bidra till EU:s egna medel. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare integrera förslagen till nya ekologiska egna medel, såsom beskrivs i högnivågruppens rapport och av kommissionsledamoten med ansvar för EU:s budget, som överensstämmer med viss EU-politik, t.ex. för energi (energiskatt), miljö och klimat (koldioxidjusteringsmekanism, plastskatt och utsläppshandelssystemet) och transport (skatter på drivmedel för vägtrafik och flygbiljetter), för att främja ytterligare framtida egna medel för unionen.

55.  Europaparlamentet anser att en betydande andel av auktionsinkomsterna från utsläppshandelssystemet från fas 4 (2021) och framåt bör betraktas som nya egna medel för unionen. Parlamentet påminner om att denna möjlighet har diskuterats i högnivågruppen och föreslås uttryckligen av kommissionen i dess meddelande av den 14 februari 2018 En ny, modern flerårig budgetram för ett EU som ger effektivt genomför sina prioriteringar efter 2020 (COM(2018)0098). Parallellt med detta vill Europaparlamentet se införandet av en koldioxidjusteringsmekanism, som en ny källa till egna medel för EU-budgeten, som också bör ha som effekt att säkerställa lika villkor i den internationella handeln och minska utlokaliseringen av produktion och samtidigt internalisera kostnaderna för klimatförändringarna i priserna på importerade varor.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga införandet på EU-nivå av en avgift på plast och engångsartiklar, i syfte att uppmuntra användningen av mer hållbara alternativ.

57.  Europaparlamentet anser att egna medel baserade på en elskatt skulle överlappa tillämpningsområdet för utsläppshandelssystemet och ge upphov till betänkligheter när det gäller investeringsvillkorens stabilitet och den ekonomisk bördan för hushållen.

58.  Europaparlamentet anser att om en kategori av egna medel orsakar en orimlig börda för en viss medlemsstat, kan en sådan börda minskas genom ytterligare stöd genom EU-program under en begränsad tid och till ett begränsat belopp, i enlighet med unionens mål. Parlamentet understryker att ett sådant stöd inte kan beviljas genom införandet av nya rabatter eller korrigeringar på inkomstsidan i EU:s budget.

59.  Europaparlamentet understryker att införandet av miljörelaterade skatter eller avgifter inte bör påverka medlemsstaternas rätt att bestämma villkoren för utnyttjandet av sina energikällor, deras val mellan olika energikällor och energiförsörjningens allmänna struktur.

iv. Andra inkomstkällor

60.  Europaparlamentet påminner om att trots att egna medel bör utgöra den viktigaste delen av EU:s budgetinkomster kompletteras de emellertid med vad som i artikel 311 i EUF-fördraget benämns ”andra inkomster”, vilka omfattar följande: den skatt som EU-anställda betalar på sina löner, inkomster från institutionernas administrativa verksamhet, till exempel inkomster från försäljning av varor, hyra och uthyrning, tillhandahållandet av tjänster och bankränta, bidrag från länder utanför EU till vissa EU-program, dröjsmålsräntor, böter som betalas av företag, som i de flesta fall åsidosatt EU:s konkurrenslagstiftning, och inkomster från EU:s upp- och utlåningsverksamhet.

61.  Europaparlamentet noterar att saldot för varje budgetår tas upp i budgeten för nästföljande budgetår som inkomst om det rör sig om ett överskott, och att andra inkomster, saldon och tekniska justeringar, bland annat ett eventuellt överskott från det föregående året, uppgår till cirka 6 % av de totala inkomsterna. Parlamentet betonar att under de senaste åren har ”andra inkomster” till största delen utgjorts av böter, som ensamma står för 2,5 % av de totala inkomsterna (exklusive inkomster avsatta för särskilda ändamål).

62.  Europaparlamentet beklagar att potentialen för sådana övriga inkomster hittills har försummats i debatten om finansieringen av EU. Parlamentet anser att även om sådana inkomster inte utgör ett alternativ till övriga egna medel på grund av deras nivå, volatilitet och oförutsägbarhet, utgör de ändå en möjlighet att täcka de ökande finansiella behoven under nästa fleråriga budgetram.

63.  Europaparlamentet påminner om att de rättsliga förfarandena för sådana inkomster och eventuella ändringar är mer flexibla än motsvarande förfaranden för egna medel, eftersom de inte fastställs i beslutet om egna medel utan i sekundärrätten och därför inte omfattas av kravet på enhällighet.

64.  Europaparlamentet bekräftar sin sedan länge intagna ståndpunkt att eventuella inkomster som härrör från böter för företag som bryter mot EU:s konkurrenslagstiftning eller som är kopplade till försenade betalningar av de nationella bidragen till EU:s budget bör utgöra en extra inkomst i EU:s budget, utan någon motsvarande minskning av BNI-bidragen.

65.  Europaparlamentet kräver i detta avseende att en särskild reserv inrättas i EU:s budget, som successivt ska fyllas på av alla typer av oförutsedda övriga inkomster och vederbörligen föras över för att tillhandahålla ytterligare utgiftsmöjligheter när det uppstår behov. Parlamentet anser att denna reserv bör öronmärkas för de särskilda instrumenten inom den fleråriga budgetramen och bör tillhandahålla ytterligare förstärkning, både när det gäller åtaganden och betalningar, efter ett beslut från budgetmyndigheten.

66.  Europaparlamentet understryker potentialen för EU:s budget när det gäller avgifter som krävs för genomförandet av EU:s politik och särskilt europeiska system såsom det framtida EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) för tredjelandsmedborgare. Parlamentet anser att i vissa fall bör sådana inkomster kunna öronmärkas för samma politik eller syfte. Parlamentet anser att för EU:s program och politik efter 2020 bör denna typ av framtida inkomster övervägas mer systematiskt, med målet att förse EU:s budget med en extra inkomstkälla.

67.  Europaparlamentet understryker att 2016 uppgick inkomsterna avsatta för EU:s decentraliserade myndigheter, såsom avgifter från industrier och bidrag från nationella budgetar, till cirka en miljard EUR. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en konsekvent strategi när det gäller avgiftsfinansiering av myndigheter i nästa fleråriga budgetram.

o
o   o

68.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 168, 7.6.2014, s. 105. (2) EUT L 168, 7.6.2014, s. 29. (3) EUT L 168, 7.6.2014, s. 39. (4) EUT C 27 E, 31.1.2008, s. 214. (5) EUT C 380 E, 11.12.2012, s. 89. (6) EUT C 443, 22.12.2017, s. 11. (7) EUT C 443, 22.12.2017, s. 994. (8) EUT C 294, 12.8.2016, s. 82. (9) Antagna texter, P8_TA(2016)0309. (10) Antagna texter, P8_TA(2017)0401. (11) Antagna texter, P8_TA(2016)0310.

Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2018 över den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: den årliga tillväxtöversikten 2018 (2017/2226(INI))

P8_TA(2018)0077 A8-0047/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 121.2, 136 och 148,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1175/2011 av den 16 november 2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken(1),

–  med beaktande av rådets direktiv 2011/85/EU av den 8 november 2011 om krav på medlemsstaternas budgetramverk(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1174/2011 av den 16 november 2011 om verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser i euroområdet(3),

–  med beaktande av rådets förordning (EU) nr 1177/2011 av den 8 november 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1173/2011 av den 16 november 2011 om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 473/2013 av den 21 maj 2013 om gemensamma bestämmelser för övervakning och bedömning av utkast till budgetplaner och säkerställande av korrigering av alltför stora underskott i medlemsstater i euroområdet(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 472/2013 av den 21 maj 2013 om förstärkning av den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater i euroområdet som har, eller hotas av, allvarliga problem i fråga om sin finansiella stabilitet(8),

–  med beaktande av den europeiska finanspolitiska nämndens bedömning från den 20 juni 2017 av en lämplig framtida finanspolitisk inriktning för euroområdet,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 25–26 mars 2010 och den 17 juni 2010, samt kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av rådets rekommendation (EU) 2015/1184 av den 14 juli 2015 om allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och Europeiska unionens ekonomiska politik(9),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1017 av den 25 juni 2015 om Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europeiska centrumet för investeringsrådgivning och portalen för investeringsprojekt på europeisk nivå samt om ändring av förordningarna (EU) nr 1291/2013 och (EU) nr 1316/2013 – Europeiska fonden för strategiska investeringar(10),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 januari 2015 Att på bästa sätt utnyttja flexibiliteten inom stabilitets- och tillväxtpaktens befintliga regler (COM(2015)0012),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 juni 2015 om översynen av ramen för ekonomisk styrning: lägesbeskrivning och utmaningar(11),

–  med beaktande av de fem ordförandenas rapport om färdigställandet av Europas ekonomiska och monetära union,

–  med beaktande av fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 oktober 2015 Stegen mot färdigställandet av den ekonomiska och monetära unionen (COM(2015)0600),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 december 2017 om ytterligare steg mot fullbordandet av Europeiska ekonomiska och monetära unionen (COM(2017)0821),

–  med beaktande av kommissionens ekonomiska höstprognos 2017,

–  med beaktande av de studier och djupanalyser av samordningen av den ekonomiska politiken i euroländerna som görs inom ramen för den europeiska planeringsterminen för utskottet för ekonomi och valutafrågor (november 2015),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 2015 Årlig tillväxtöversikt för 2016 (COM(2015)0690), Rapport om förvarningsmekanismen 2016 COM(2015)0691) och utkastet till gemensam sysselsättningsrapport (COM(2015)0700),

–  med beaktande av den interinstitutionella proklamationen av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som undertecknades och proklamerades den 17 november 2017 i Göteborg,

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/825 av den 17 maj 2017 om inrättande av stödprogrammet för strukturreformer för perioden 2017–2020 och om ändring av förordningarna (EU) nr 1303/2013 och (EU) nr 1305/2013

–  med beaktande av sin resolution av den 17 december 2015 om färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union(12),

–  med beaktande av sin rekommendation av den 13 december 2017 till rådet och kommissionen till följd av undersökningen avseende penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt(13),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 22 november 2017 till rådets rekommendation om den ekonomiska politiken i euroområdet (COM(2017)0770),

–  med beaktande av diskussionen med företrädare för nationella parlament om europeiska planeringsterminens prioriteringar för 2018,

–  med beaktande av debatten med kommissionen i Europaparlamentet om paketet om den europeiska planeringsterminen – den årliga tillväxtöversikten 2018,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor samt yttrandena från budgetutskottet, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för regional utveckling och ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0047/2018), och av följande skäl:

A.  Enligt kommissionens prognoser förväntas expansionen av den europeiska ekonomin fortsätta, medan takten för skapandet av sysselsättning och ökningen av hushållens köpkraft visar på en lätt inbromsning för de kommande två åren, med en tillväxttakt som 2017 når 2,4 % i EU och därefter minskar något till 2,2 % för 2018 och 2,0 % för 2019. Ytterligare åtgärder kommer dock att krävas för att hantera de olösta följderna av den globala ekonomiska krisen.

B.  Den nuvarande situationen för EU:s ekonomi kräver ambitiösa och socialt balanserade strukturreformer och investeringar i medlemsstaterna i syfte att säkra hållbar tillväxt, skapa sysselsättning och konkurrenskraft och åstadkomma uppåtriktad konvergens.

C.  Tillväxten i den privata konsumtionen förväntas minska något i år för att därefter lätta under 2019 till följd av högre inflation jämfört med 2017, även om den ligger under ECB:s mål på under, men nära, 2 %.

D.  Europeiska investeringsbanken och Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) gav, vid sidan av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, ett viktigt stöd för investeringar i EU. De privata investeringarna ligger dock fortfarande under 2008 års nivåer, med negativa följder för den potentiella tillväxten, sysselsättningsskapandet och produktiviteten.

E.  Sysselsättningen förväntas fortsätta att öka, med ett rekordhögt antal anställda på 235,4 miljoner personer i arbete under andra kvartalet 2017. Vissa arbetsmarknadsindikatorer tyder på ihållande svårigheter, såsom ökad segmentering på arbetsmarknaden, vilket förvärrar ojämlikheterna, särskilt med avseende på ungdomar och personer med låg utbildningsnivå. Arbetslösheten är 7,5 % i EU och 8,9 % i euroområdet, vilket visserligen är de lägsta siffrorna på nio respektive åtta år men fortfarande för högt, i synnerhet bland ungdomar. Det råder fortfarande mycket stora skillnader mellan många medlemsstater. Sysselsättningen har ännu inte återhämtat sig från krisen och det är också en bit kvar till de nationella Europa 2020-målen. Dold arbetslöshet (arbetslösa personer som vill arbeta, men inte aktivt söker jobb) var 20 % år 2016.

F.  Till följd av skatteflykt, skatteundandragande och skattebedrägeri som gynnar vissa stora företag och privatpersoner, har flera medlemsstater förlorat miljarder euro i skatteintäkter för förvaltningen av de offentliga finanserna, till nackdel för små och medelstora företag och andra skattebetalare.

G.  Den förbättrade ekonomiska situationen ger en möjlighet att genomföra ambitiösa och socialt balanserade strukturreformer, i synnerhet åtgärder för att främja investeringar, med hänsyn till att investeringarna som andel av BNP fortfarande är lägre i dag än under perioden omedelbart före den finansiella krisen, och att förbättra situationen när det gäller de offentliga finanserna, med hänsyn till den börda som den demografiska utvecklingen lägger på hållbarheten i skuldsättningen.

1.  Europaparlamentet noterar offentliggörandet av den årliga tillväxtöversikten 2018 och den föreslagna policymixen av investeringar, ambitiösa och socialt balanserade strukturreformer och ansvarsfulla offentliga finanser, som lagts fram som ett sätt att ytterligare stimulera högre tillväxtnivåer och stärka den europeiska återhämtningen, den uppåtriktade konvergensen och konkurrenskraften. Parlamentet instämmer i att det krävs ytterligare framsteg i genomförandet av de landsspecifika rekommendationerna för att åstadkomma tillväxt och skapa sysselsättning och för att bekämpa de ojämlikheter som hindrar ekonomisk tillväxt.

Kapitel 1 – Investeringar och tillväxt

2.  Europaparlamentet framhåller de ihållande strukturella problemen med otillräcklig tillväxt av den potentiella produktionen, produktiviteten och konkurrenskraften, tillsammans med en alltför låg nivå på offentliga och privata investeringar och avsaknaden av ambitiösa och socialt balanserade strukturreformer i vissa medlemsstater.

3.  Europaparlamentet påminner om att vissa medlemsstater fortfarande har stora överskott i bytesbalansen som skulle kunna användas för att stödja offentliga och privata investeringar och stimulera den ekonomiska tillväxten.

4.  Europaparlamentet påminner om betydelsen av att kombinera offentliga och privata investeringar med strukturreformer för att få fart på och stimulera den ekonomiska tillväxten.

5.  Europaparlamentet betonar vikten av att stimulera de offentliga investeringarna i EU för att komma till rätta med den aktuella minskningen av de offentliga investeringarna. Parlamentet vill dessutom se ett fullbordande av kapitalmarknadsunionen för att stimulera privata investeringar inom hela den inre marknaden. Parlamentet anser att regleringsramen för privata investeringar ytterligare måste förbättras.

6.  Europaparlamentet betonar behovet av mer investeringar i forskning, utveckling och innovation liksom i teknisk modernisering, i syfte att öka produktiviteten. Parlamentet påminner om att investeringar på områden såsom infrastruktur, barnomsorg, subventionerade bostäder, utbildning, hälso- och sjukvård, forskning, digital innovation och den cirkulära ekonomin kan öka produktiviteten och/eller sysselsättningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta landsspecifika rekommendationer på området för energieffektivitet och resursförbrukning och att se till att de landsspecifika rekommendationerna till fullo är förenliga med klimatavtalet från Paris.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera de befintliga hindren för viktiga tillväxtfrämjande infrastrukturprojekt under dessa investeringars hela livscykel, och att diskutera med Europaparlamentet och rådet om sätt att åtgärda dessa hinder inom den befintliga rättsliga ramen.

Kapitel 2 – Ansvarsfulla offentliga finanser

8.  Europaparlamentet noterar den övergripande neutrala finanspolitiska inriktning som föreslogs i rekommendationerna för euroområdet, och konstaterar att den finanspolitiska inriktningen förväntas bli lätt expansiv i ett antal medlemsstater under 2018. Parlamentet påminner om att ett enhetligt genomförande och efterlevnad av EU:s finanspolitiska bestämmelser, däribland full respekt för de befintliga flexibilitetsklausulerna, är nyckeln till en väl fungerande EMU.

9.  Europaparlamentet understryker att de finanspolitiska inriktningarna på nationell nivå och för euroområdet måste väga de offentliga finansernas och investeringarnas långsiktiga hållbarhet, i full överensstämmelse med stabilitets- och tillväxtpakten, mot kortfristig makroekonomisk stabilisering.

10.  Europaparlamentet välkomnar de förbättrade offentliga finanserna, som är avgörande för att nå en mer solid, hållbar och effektiv tillväxt, särskilt den gradvis minskande skuldsättningen i förhållande till BNP för EU och euroområdet, liksom minskningen av budgetunderskotten på viktiga områden, och betonar samtidigt att bruttoskuldsättningen i förhållande till BNP i euroområdet fortfarande ligger runt 90 % och att flera medlemsstater ligger en bra bit över denna nivå. Parlamentet betonar att dessa medlemsstater brådskande bör minska de höga skuldkvoterna i förhållande till BNP, eftersom detta är betydligt lättare att göra i perioder av ekonomisk återhämtning. Parlamentet påminner om att en åldrande befolkning och andra demografiska utvecklingstendenser utgör en enorm börda för de offentliga finansernas hållbarhet. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att ta ansvar för kommande generationer.

11.  Europaparlamentet understryker behovet av större fokus på sammansättningen och förvaltningen av de nationella budgetarna. Parlamentet välkomnar därför de allt mer vanliga utgiftsöversynerna, och uppmanar dessutom medlemsstaterna att utvärdera sina budgetar kvalitetsmässigt.

Kapitel 3 – Strukturreformer

12.  Europaparlamentet påminner om att vissa medlemsstater måste fortsätta att genomföra socialt och miljömässigt hållbara och tillväxtfrämjande strukturreformer, särskilt med hänsyn till den förbättrade ekonomiska situationen i hela EU, med en BNP-tillväxt i nästan alla medlemsstater, i syfte att öka konkurrenskraften och skapa sysselsättning, tillväxt och uppåtriktad konvergens.

13.  Europaparlamentet insisterar på att utgifterna för forskning och utveckling i högre grad anpassas till EU 2020-målen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder och tillhandahålla investeringar för att säkerställa eller upprätthålla lika tillgång till utbildning och livslångt lärande, i linje med utvecklingen på arbetsmarknaden, däribland uppkomsten av nya yrken.

14.  Europaparlamentet understryker att digitaliseringen, globaliseringen och de tekniska förändringarna radikalt förändrar våra arbetsmarknader, till exempel i form av djupgående förändringar av anställningsformer och anställningsförhållanden, vilket kräver en anpassad övergång. Parlamentet betonar därför vikten av dynamiska arbetsmarknader med tillgängliga och högkvalitativa sociala trygghetssystem som lever upp till dessa nya arbetsmarknadsförhållanden.

15.  Europaparlamentet anser att reformer för att undanröja investeringsflaskhalsar skulle möjliggöra omedelbart stöd till ekonomisk verksamhet och samtidigt skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt.

16.  Europaparlamentet kräver en översyn av beskattningssystemen i syfte att uppnå en rättvis balans mellan beskattning av kapital, arbete och konsumtion.

Kapitel 4 – Konvergens och integration

17.  Europaparlamentet understryker att den europeiska planeringsterminen och de landsspecifika rekommendationerna bör bidra till uppnåendet av målen i Europa 2020-strategin, inklusive de mål som fastställs i pelaren för sociala rättigheter, och skapa tillväxt och sysselsättning. Parlamentet välkomnar därför den sociala resultattavlan som ett verktyg för att övervaka genomförandet av den sociala pelaren.

18.  Europaparlamentet betonar att under den senaste perioden släpade de reala löneökningarna efter produktivitetstillväxten, samtidigt som förbättringar konstaterats på arbetsmarknaden. Parlamentet betonar därför att det kan finnas utrymme för löneökningar i vissa sektorer och områden i linje med produktivitetsmålen för att säkerställa god levnadsstandard, med beaktande av konkurrenskraften och behovet av att åtgärda ojämlikheter.

19.  Europaparlamentet påpekar att finanspolitiken måste ta hänsyn till penningpolitiken och respektera ECB:s oberoende ställning.

20.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utveckla en omfattande strategi till stöd för investeringar som förbättrar den miljömässiga hållbarheten och att säkerställa en lämplig koppling mellan FN:s mål för hållbar utveckling och den europeiska planeringsterminen.

21.  Europaparlamentet gläder sig över att man i den årliga tillväxtöversikten 2018 konstaterar att det krävs ett effektivt och rättvist skattesystem som ger de riktiga incitamenten för ekonomisk verksamhet. Parlamentet stöder kommissionens initiativ för att säkra större transparens och ett reformerat mervärdesskattesystem, och noterar det arbete som har gjorts i fråga om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. Parlamentet välkomnar ansträngningarna på internationell nivå för att bekämpa skatteundandragande och skatteflykt. Parlamentet konstaterar att ökad effektivitet i de nationella skattesystemen kan öka statsinkomsterna betydligt.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att stödja och integrera ungdomar som inte går i skolan, inte arbetar eller följer ett yrkesutbildningsprogram och flyktingar, genom att tidigt förutse behoven för att underlätta deras smidiga inträde på arbetsmarknaden och därmed undvika att de dras in i den svarta ekonomin och säkerställa att tillräckliga resurser anslås till offentliga tjänster. Parlamentet betonar att arbetsmarknadens parter bör spela en nyckelroll för att underlätta integrationen av ungdomar som inte går i skolan, inte arbetar eller följer ett yrkesutbildningsprogram och flyktingar, och förhindra att de diskrimineras på arbetsmarknaden.

23.  Europaparlamentet är bekymrat över att brister och diskriminering fortsätter att påverka arbetsmarknaderna i vissa medlemsstater, vilket bidrar till skillnader mellan kvinnor och män när det gäller löner, pensioner och deltagande i beslutsfattandet.

Kapitel 5 – Europeiska planeringsterminen: Egenansvar och genomförande

24.  Europaparlamentet välkomnar den ökade uppmärksamhet som fästs vid euroområdets samlade finanspolitiska ställning, samtidigt som man betonar de enskilda medlemsstaternas skyldigheter att efterleva stabilitets- och tillväxtpakten, med full respekt för dess befintliga flexibilitetsklausuler. Parlamentet betonar att konceptet med en samlad finanspolitisk inriktning inte innebär att överskott och underskott i olika medlemsstater kan uppväga varandra.

25.  Europaparlamentet är bekymrat över den låga graden av efterlevnad av de landsspecifika rekommendationerna, inbegripet de åtgärder som syftar till att främja konvergens, öka konkurrenskraften och minska makroekonomiska obalanser. Parlamentet anser att ett ökat nationellt egenansvar genom en verklig offentlig debatt på nationell nivå skulle leda till ett bättre genomförande av de landsspecifika rekommendationerna. Parlamentet anser att det är viktigt att se till att de nationella parlamenten diskuterar landsrapporter och landsspecifika rekommendationer. Parlamentet anser att regionala och lokala myndigheter bör vara mer delaktiga i den europeiska planeringsterminen. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda alla befintliga verktyg för att genomdriva de landsspecifika rekommendationer som syftar till att hantera de utmaningar som utgör ett hot mot den monetära unionens hållbarhet.

26.  Europaparlamentet understryker att nya steg mot en fördjupning av EMU måste åtföljas av en förstärkt demokratisk kontroll. Parlamentet insisterar i detta avseende på att både Europaparlamentets och de nationella parlamentens roll måste stärkas i linje med ansvarsprincipen. Parlamentet kräver att arbetsmarknadens parter konsulteras i förhandlingarna på både nationell och europeisk nivå.

27.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens erkännande att korruption fortfarande är ett hinder för investeringar i vissa medlemsstater och att respekten för rättsstatsprincipen och rättsväsendets oberoende och de rättsvårdande myndigheterna är nödvändigt för att säkerställa en korrekt ekonomisk utveckling. Parlamentet beklagar dock att kommissionens årliga rapport om insatserna mot korruption inte längre utarbetas, och uppmanar kommissionen att återuppta denna årliga analys av korruptionen inom medlemsstaterna och att tillhandahålla mekanismer för att bekämpa den.

Sektorsspecifika bidrag till den årliga tillväxtöversikten 2018

Budgetar

28.  Europaparlamentet anser att EU:s budget måste ge incitament för hållbar tillväxt, konvergens, investeringar och reformer genom lösningar och synergieffekter när det gäller de nationella budgetarna. Därför anser parlamentet att den årliga tillväxtöversikten utgör en vägledning för medlemsstaterna och för förberedelserna av de nationella budgetarna och EU-budgeten, särskilt i samband med förberedelsen av den fleråriga budgetramen för tiden efter 2020.

29.  Europaparlamentet upprepar i detta sammanhang att synergierna mellan nationella budgetar och EU:s budget bör vara större. Parlamentet påpekar att kommissionen, med tanke på dess medverkan i den europeiska planeringsterminen samt i utarbetandet och genomförandet av EU:s budget, har en central roll att spela i detta avseende.

30.  Europaparlamentet välkomnar förslaget att öka synergieffekterna och undvika en fragmentering av EU-budgeten, i enlighet med rekommendationerna i slutrapporten Den framtida finansieringen av EU från högnivågruppen för egna medel från december 2016.

Miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

31.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att inrätta webbportalen om främjande av hälsa och förebyggande av sjukdomar, vilken ger aktuell information om frågor som rör främjande av hälsa och välbefinnande och är en viktig källa till tydlig och tillförlitlig information för medborgarna. Parlamentet betonar att portalen bör vara fullt tillgänglig för alla EU-medborgare, inbegripet personer som lider av dyslexi och liknande svårigheter.

32.  Europaparlamentet kräver större samstämmighet med annan EU-politik på området för katastrofförebyggande och katastrofberedskap, såsom EU:s strategi för anpassning till klimatförändringar, de europeiska struktur- och investeringsfonderna, solidaritetsfonden, miljölagstiftningen och forsknings- och innovationspolitiken.

o
o   o

33.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och Europeiska centralbanken.

(1) EUT L 306, 23.11.2011, s. 12. (2) EUT L 306, 23.11.2011, s. 41. (3) EUT L 306, 23.11.2011, s. 8. (4) EUT L 306, 23.11.2011, s. 33. (5) EUT L 306, 23.11.2011, s. 25. (6) EUT L 306, 23.11.2011, s. 1. (7) EUT L 140, 27.5.2013, s. 11. (8) EUT L 140, 27.5.2013, s. 1. (9) EUT L 192, 18.7.2015, s. 27. (10) EUT L 169, 1.7.2015, s. 1. (11) EUT C 407, 4.11.2016, s. 86. (12) EUT C 399, 24.11.2017, s. 149. (13) Antagna texter, P8_TA(2017)0491.

Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2018 om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2018 (2017/2260(INI))

P8_TA(2018)0078 A8-0052/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 3 och 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 9, 145, 148, 152, 153, 174 och 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen(1),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt kapitel IV (Solidaritet),

–  med beaktande av den reviderade europeiska sociala stadgan,

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av FN: s konvention om barnets rättigheter,

–  med beaktande av FN: s mål för hållbar utveckling, särskilt mål 1, 3, 4, 5, 8 och 10,

–  med beaktande av den interinstitutionella proklamationen den 17 november 2017 i Göteborg av den europeiska pelaren för sociala rättigheter,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 november 2017 Årlig tillväxtöversikt 2018 (COM(2017)0690),

–  med beaktande av utkastet till gemensam sysselsättningsrapport från kommissionen och rådet av den 22 november 2017 som åtföljde kommissionens meddelande Årlig tillväxtöversikt för 2018 (COM(2017)0674),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 22 november 2017 till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (COM(2017)0677),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 22 november 2017 till rådets rekommendation om den ekonomiska politiken för euroområdet (COM(2017)0770),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 22 november 2017 Rapport om förvarningsmekanismen 2018 (COM(2017)0771),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 november 2017 Utkast till budgetplaner 2018: Samlad bedömning (COM(2017)0800),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 april 2017 En europeisk pelare för sociala rättigheter (COM(2017)0250),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 april 2017 Ett initiativ för bättre balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare (COM(2017)0252),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 26 april 2017 Taking stock of the 2013 Recommendation on ”Investing in children: breaking the cycle of disadvantage” (SWD(2017)0258),

–  med beaktande av kommissionens offentliggörande av den sjunde upplagan av årsrapporten Employment and Social Developments in Europe (2017), som är inriktad på rättvisa mellan generationerna och solidaritet i EU,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 oktober 2016 Ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för ungdomar efter tre år (COM(2016)0646),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 14 september 2016 till rådets förordning om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (COM(2016)0604),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 september 2016 Stärkta europeiska investeringar för tillväxt och sysselsättning – Andra etappen av Europeiska fonden för strategiska investeringar och en ny europeisk yttre investeringsplan (COM(2016)0581),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 juni 2016 En ny kompetensagenda för Europa – Samarbete för att stärka humankapitalet, anställbarheten och konkurrenskraften (COM(2016)0381),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juni 2016 Europeisk agenda för delningsekonomin (COM(2016)0356),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 juni 2016 Europa investerar igen – Utvärdering av investeringsplanen för Europa (COM(2016)0359,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 mars 2016 om samråd om en europeisk pelare för sociala rättigheter (COM(2016)0127), och dess bilagor,

–  med beaktande av förslaget till rådets beslut av den 15 februari 2016 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (COM(2016)0071) och parlamentets ståndpunkt av den 15 september 2016 om samma ämne(2),

–  med beaktande av kommissionens åtgärdspaket för sociala investeringar av den 20 februari 2013, inklusive rekommendation 2013/112/EU om att bryta det sociala arvet och investera i barnens framtid(3),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020), samt parlamentets resolution av den 16 juni 2010 om Europa 2020(4),

–  med beaktande av de fem ordförandenas rapport av den 22 juni 2015 Färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 7 december 2015 om främjandet av den sociala ekonomin som en viktig drivande faktor för ekonomisk och social utveckling i Europa,

–  med beaktande av sin resolution av den 16 november 2017 om bekämpning av ojämlikhet som ett sätt att stimulera sysselsättning och tillväxt(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2017 om den ekonomiska politiken i euroområdet(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 2017 om minimiinkomstpolitik som ett sätt att bekämpa fattigdom(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 september 2017 om en ny kompetensagenda för Europa(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2017 om behovet av en EU-strategi för att sätta stopp för och förebygga pensionsklyftan mellan kvinnor och män(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2017 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2014–2015(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2017 om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2017(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2017 om en europeisk pelare för sociala rättigheter(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om inrättande av gynnsamma arbetsmarknadsvillkor för balans mellan arbetsliv och privatliv(13),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 2 februari 2016 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av ett europeiskt forum för att förbättra samarbetet när det gäller att förebygga och motverka odeklarerat arbete(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 november 2015 om att minska ojämlikhet, med särskilt fokus på barnfattigdom(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2015 om initiativet för grön sysselsättning och att ta vara på den gröna ekonomins jobbpotential(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2013 om krisens konsekvenser för utsatta gruppers tillgång till vård(17),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 juni 2013 om subventionerat boende i Europeiska unionen(18),

–  med beaktande av de avslutande iakttagelserna från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning i samband med Europeiska unionens inledande rapport (september 2015),

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 5/2015 från mars 2017 Ungdomsarbetslösheten – har EU:s politik gjort någon skillnad? En bedömning av ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för unga,

–  med beaktande av Eurofounds rapport av den 25 september 2017 Developments in working life in Europe: EurWORK annual review 2016, särskilt kapitlet Pay inequalities: Evidence, debate and policies,

–  med beaktande av Eurofounds rapport av den 18 juli 2017 Pay inequalities experienced by posted workers: Challenges to the ”equal treatment” principle, med dess ingående översikt över hur regeringarna och arbetsmarknadens parter runt om i Europa ställer sig till principen om lika lön för lika arbete,

–  med beaktande av Eurofounds rapport av den 26 juni 2017 Occupational change and wage inequality: European Jobs Monitor 2017,

–  med beaktande av Eurofounds rapport av den 19 april 2017 Social mobility in the EU,

–  med beaktande av Eurofounds rapport av den 13 mars 2017 Income inequalities and employment patterns in Europe before and after the Great Recession,

–  med beaktande av Eurofounds rapporter av den 24 februari 2017 om arbetsmarknadsparternas delaktighet i den europeiska planeringsterminen: uppdatering 2016 och av den 16 februari 2016 om arbetsmarknadsparternas roll i den europeiska planeringsterminen 2011–2014,

–  med beaktande av Eurofounds översiktsrapport av den 17 november 2016 Sjätte europeiska undersökningen om arbetsvillkor,

–  med beaktande av Eurofounds rapport av den 12 mars 2015 New forms of employment,

–  med beaktande av Eurofounds rapport av den 29 oktober 2013 Women, men and working conditions in Europe,

–  med beaktande av diskussionen med företrädare för nationella parlament om europeiska planeringsterminens prioriteringar för 2018,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för kultur och utbildning (A8-0052/2018),

A.  Sysselsättningsgraden i EU ökar och uppgick till 72,3 % under andra kvartalet 2017, vilket motsvarar 235,4 miljoner människor i sysselsättning, vilket är ett framsteg på vägen mot att nå sysselsättningsmålet på 75 % som fastställs i Europa 2020-strategin. Sysselsättningsgraden varierar dock mycket mellan medlemsstaterna, från 65 % i Grekland, Kroatien, Italien och Spanien, vilket är långt under EU: s genomsnitt, till över 75 % i Nederländerna, Danmark, Storbritannien, Tyskland och Sverige. Fortfarande är det en bit kvar till återhämtning från krisen och tills de nationella Europa 2020-målen har uppnåtts. Sysselsättningstillväxten har varit starkare bland äldre arbetstagare, högkvalificerade och män, och svagare bland unga, lågutbildade och kvinnor. Sysselsättningen mätt i arbetstimmar per anställd är fortfarande 3 % lägre än före krisen i EU och 4 % lägre än före krisen i euroområdet på grund av mer deltidsarbete och färre antal arbetstimmar för heltidsanställda. Ännu i dag är 18,9 miljoner människor i EU arbetslösa, investeringarna är fortfarande för låga, löneutvecklingen är svag och fattigdomen bland förvärvsarbetande ökar. I artikel 3 i EU-fördraget föreskrivs att unionen ska eftersträva full sysselsättning.

B.  Fortfarande är 18,9 miljoner människor i EU arbetslösa trots att arbetslösheten i EU och euroområdet är den lägsta på nio år, 7,5 % respektive 8,9 %. Återhämtningen varierar dessutom mycket mellan medlemsstaterna, från en arbetslöshet på omkring 4 % i Tyskland till nästan 20 % i Spanien och 23,6 % i Grekland. Den dolda arbetslösheten (arbetslösa som vill arbeta, men inte aktivt söker jobb) låg på 20 % 2016, medan andelen långtidsarbetslösa i EU fortfarande är alarmerande hög, 46,4 % (motsvarande siffra för euroområdet är 49,7 %). I vissa medlemsstater är arbetslösheten fortfarande hög på grund av bristande tillväxt och strukturella svagheter. Otillräckliga arbetsmarknadsreformer är en av orsakerna till hög arbetslöshet. Det är mycket viktigt med stöd till långtidsarbetslösa, eftersom situationen annars kommer att börja påverka deras självförtroende, välbefinnande och framtida utveckling, så att de riskerar fattigdom och social utestängning, vilket äventyrar både socialförsäkringssystemens hållbarhet och den europeiska sociala dimensionen.

C.  Deltidsarbete har ökat med 11 % sedan 2008 och heltidssysselsättningen har sjunkit med 2 % under samma period, medan ofrivilligt deltidsarbete sjönk från 29,3 % 2013 till 27,7 % 2016, men fortfarande utgör en fjärdedel av deltidsarbetet.

D.  Segmenteringen på arbetsmarknaden mellan fasta och atypiska jobb är oroväckande. Visstidsanställningar står för mellan 10 % och 20 % av sysselsättningen i vissa medlemsstater, med få övergångar till tillsvidareanställningar och där tillfälliga jobb utgör en återvändsgränd snarare än en språngbräda till ett fast jobb. Detta hindrar många arbetstagare från att dra fördel av säkra och relativt välbetalda jobb och goda framtidsutsikter och skapar en löneklyfta mellan tillsvidareanställda och visstidsanställda.

E.  Även om en liten förbättring av ungdomsarbetslösheten kan konstateras, är den fortfarande oroväckande hög och uppgår till 16,6 % (18,7 % i euroområdet). Enligt utkastet till gemensam sysselsättningsrapport har unga oftare icke-standardiserade eller atypiska anställningsformer, bl.a. tidsbegränsad anställning, ofrivilligt deltidsarbete och låglönejobb. 2016 fanns det fortfarande 6,3 miljoner ungdomar i åldersgruppen 15–24 år som varken arbetade eller studerade. Medlemsstaterna kan bekämpa ungdomsarbetslösheten genom att utveckla och genomföra regelverk för arbetsmarknaden och genom utbildningssystemen och aktiv arbetsmarknadspolitik, på grundval av förbudet mot diskriminering på grund av ålder enligt artikel 19 i EUF‑fördraget och direktiv 2000/78/EG om likabehandling i arbetslivet.

F.  Trots att skillnaderna i arbetslöshetstal mellan de olika medlemsstaterna har minskat, ligger de fortfarande över den nivå som rådde före krisen. Långtidsarbetslösheten utgör fortfarande över 50 % av den totala arbetslösheten i vissa medlemsstater och 46,6 % i EU och 49,7 % i euroområdet i genomsnitt. Arbetslöshetstalen omfattar endast personer som inte har något jobb och som aktivt har sökt arbete de senaste fyra veckorna. Långtidsarbetslösheten omfattar endast andelen förvärvsarbetande i åldern 15–74 år som har varit arbetslös 12 månader eller längre.

G.  Sysselsättningsklyftan mellan könen består och uppgår till 11,6 % i EU med 76,9 % män och 65,3 % kvinnor i sysselsättning, och skillnaderna är ännu större när det gäller födda utanför EU och romska kvinnor. Klyftan mellan könen är ännu större när det gäller deltidsarbete och uppgick till 23 procentenheter 2016 och till över 30 procentenheter i fyra medlemsstater, och 23,5 % av kvinnors deltidsarbete var ofrivilligt. Sysselsättningsgraden för kvinnor med minst ett barn under sex år är nio procentenheter lägre än för kvinnor utan barn, medan 19 % av den potentiella kvinnliga arbetskraften i EU inte förvärvsarbetade på grund av att de tog hand om barn eller andra anhöriga. Förutom att kvinnor jobbar mindre omräknat i heltid har de också betydligt lägre lön med en löneskillnad på i genomsnitt 16,3 % 2015 i EU, varierande från 26,9 % i Estland till 5,5 % i Italien och Luxemburg.

H.  Några medlemsstater står inför strukturella utmaningar på arbetsmarknaden, såsom lågt deltagande och bristande färdigheter och kvalifikationer. Det finns ett växande behov av konkreta åtgärder för att integrera eller återintegrera icke förvärvsarbetande för att möta efterfrågan på arbetsmarknaden.

I.  Europeiska unionens befolkning blir allt äldre (nästan 20 % av befolkningen i EU är äldre än 65 år och denna andel beräknas uppgå till 25 % 2050), och andelen äldre som behöver hjälp ökar, vilket skapar ytterligare utmaningar för medlemsstaterna och kan innebära att de måste göra anpassningar för att kunna fortsätta garantera välfinansierade och stabila socialförsäkrings-, hälso- och sjukvårds- och långtidsvårdssystem och för att tillgodose behovet av formell och informell vård. Informell vård utgör en enorm tillgång för samhället. Den förväntade livslängden i EU-28 sjönk något 2015 och uppskattades totalt till 80,6 år (0,3 år lägre än 2014), 83,3 år för kvinnor (0,3 år lägre än 2014) och 77,9 år för män (0,2 år lägre än 2014). Detta var första gången som den förväntade livslängden i EU-28 sjönk sedan 2002, då data om livslängd för alla medlemsstater blev tillgängliga, och detta kan konstateras i de flesta medlemsstater. Enligt Eurostat är det ännu inte möjligt att säga om den kortare livslängden mellan 2014 och 2015 endast är tillfällig eller kommer att fortsätta under kommande år.

J.  De demografiska utmaningarna utgörs bland annat av avfolkning och gles befolkningstäthet, vilket hämmar tillväxten i de berörda regionerna och hotar den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i EU.

K.  Andelen unga med högst grundskoleutbildning är fortfarande runt 20 % i flera medlemsstater som Malta, Spanien, Rumänien och ligger över EU-genomsnittet på 10 % i Portugal, Bulgarien, Italien, Ungern, Storbritannien och Grekland. Skolavhopp utgör en komplex utmaning på individuell, nationell och europeisk nivå. Missgynnad socioekonomisk bakgrund, invandrarbakgrund och särskilda behov är de viktigaste faktorerna i samband med dåliga skolresultat och skolavhopp, med tanke på att bland de elever i EU som deltog i Pisaundersökningen 2015 hade i genomsnitt cirka 34 % av den lägsta socioekonomiska kvartilen bristande kunskaper i naturvetenskap, vilket är 26 procentenheter mer än hos eleverna i den högsta socioekonomiska kvartilen.

L.  Den sociala ekonomin omfattar 2 miljoner företag (ca 10 % av samtliga företag i EU) och sysselsätter över 14 miljoner personer (ca 6,5 % av arbetstagarna i EU). Denna sektor har en viktig roll att spela för att möta de många utmaningarna i dagens samhällen, inte minst en åldrande befolkning.

M.  I EU finns det 80 miljoner personer med funktionsnedsättning. Genomförandet av tillgänglighetsåtgärder för dem fortsätter att släpa efter.

N.  Trots vissa framsteg när det gäller att minska fattigdom och socialt utanförskap, finns det fortfarande missgynnade grupper i samhället, med oacceptabla 119 miljoner i riskzonen för fattigdom och socialt utanförskap i EU, varav mer än 25 miljoner är barn (mer än vart fjärde barn i EU). Regionala skillnader kvarstår också i medlemsstaterna och i EU som helhet, vilket gör att EU är långt ifrån att uppfylla Europa 2020-målet. Inkomstskillnaderna fortsätter att öka i två tredjedelar av alla EU-länder. För EU som helhet hade under 2016 den rikaste femtedelen av hushållen en inkomst som var 5,1 gånger högre än den fattigaste femtedelen, med en kvot på 6,5 eller mer i vissa länder i Östeuropa och Sydeuropa, vilket är nästan dubbelt så mycket som för vissa centraleuropeiska och nordiska länder med de bästa resultaten. Stor ojämlikhet är ett hinder för lika möjligheter när det gäller tillgång till utbildning och socialt skydd och inverkar därför menligt på social rättvisa, den sociala sammanhållningen och en hållbar ekonomisk utveckling.

O.  Enligt kommissionens rapport Employment and Social Developments in Europe 2017 riskerade 118,8 miljoner människor fattigdom och social utestängning, vilket är 1,7 miljoner fler än 2008 och långt ifrån Europa 2020-strategins mål att minska antalet personer som riskerar fattigdom och social utestängning med 20 miljoner. Det råder stora skillnader mellan medlemsstaterna, från 5 % eller lägre i Tjeckien och Tyskland till ca 20 % i Grekland och Spanien. Bland personer som riskerar fattigdom och social utestängning är andelen barn (0–17 år) 26,4 %, vilket är högre än andelen vuxna (16–64 år, 24,2 %) och nästan 10 procentenheter högre än andelen äldre (65+, 18,3 %). Antalet barn som lever i fattigdom är fortfarande alarmerande högt i EU, för närvarande fler än 25 miljoner. Följderna av fattigdomen för barn kan vara livslånga och nackdelarna kan gå i arv från generation till generation. Socialpolitiken är viktig för sammanhållningen och för att föra EU närmare medborgarna.

P.  Den ökande fattigdomen bland förvärvsarbetande består i EU som helhet, med de högsta nivåerna i Spanien (13,1 %), Grekland (14 %) och Rumänien (18,6 %), vilket visar att det inte alltid räcker att ha ett jobb för att lyfta människor ur fattigdom och avspeglar olika arbetsmarknadsmönster, inklusive deltidsarbete och/eller visstidsanställningar, lönenivåer och arbetsintensiteten i hushåll och dåliga arbetsvillkor. Löneutvecklingen är fortsatt svag i EU och lönerna har ökat med mindre än 1 % de senaste två åren. Lönespridningen är relativt stor i EU, från 4,6 euro per arbetstimme i Bulgarien till 43,3 euro per arbetstimme i Luxemburg. Reallöneökningarna släpade efter den genomsnittliga produktivitetsökningen i 18 av 28 medlemsstater och släpar även efter den sjunkande arbetslösheten. Lönesättning är en fråga som faller inom den nationella behörigheten.

Q.  Utbildning är en avgörande faktor för ungas integration på arbetsmarknaden, och är främst medlemsstaternas behörighet, men med stöd från kommissionen. Alla måste få tillgång till en god utbildning, med beaktande av att sysselsättningsgraden för unga med högskoleutbildning (åldersgruppen 20–34 år) är 82,8 % i EU, vilket är 10 procentenheter högre än för unga med gymnasieutbildning. Yrkesutbildningen börjar vinna förtroende både bland ungdomar i EU och bland företag som erkänner utbildningens kapacitet. Utbildning som förvärvas i informella sammanhang ger också viktiga verktyg för arbetsmarknaden.

R.  Även om den digitala omvandlingen kräver att arbetstagare åtminstone har grundläggande digitala färdigheter, beräknas 44 % av EU:s befolkning sakna sådana färdigheter(19).

S.  I enlighet med artikel 168 i EUF-fördraget ska en hög hälsoskyddsnivå för människor säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder, vilket ska bidra till social inkludering, social rättvisa och jämlikhet. Den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, som välkomnas i den årliga tillväxtöversikten för 2018, har bidragit till bättre, effektivare och ekonomiskt mer överkomliga behandlingar och läkemedel. Utvecklingen har lett till att personer som lider av vissa kroniska tillstånd kan komma ut på eller stanna kvar mycket längre på arbetsmarknaden. Detta hotas nu av höga kostnader för vissa läkemedel.

T.  Finanspolitiken i medlemsstaterna bidrar till att stabilisera det makroekonomiska läget samtidigt som den har andra mål, t.ex. hållbara offentliga finanser, och används för fördelningspolitiska syften.

U.  Det är medlemsstaternas ansvar att tillhandahålla och förvalta socialförsäkringssystem, och unionen samordnar men harmoniserar inte.

V.  Hushållens disponibla bruttoinkomst per capita har fortfarande inte återhämtat sig i olika medlemsstater i förhållande till nivåerna före krisen, och i många av dem är nivåerna 20–30 procentenheter lägre än 2008.

W.  EU-ekonomin har lägre kapacitet än de största konkurrenterna att stimulera långsiktig tillväxt. Kommissionen har uppskattat att den potentiella tillväxten är ca 1,4 % i EU, jämfört med 2 % i USA.

X.  Odeklarerat arbete berövar arbetstagarna deras rättigheter, underblåser social dumpning, får allvarliga budgeteffekter, inverkar negativt på sysselsättningen, produktiviteten, arbetskvaliteten och kompetensutvecklingen liksom på pensionssystemens effektivitet och ändamålsenlighet. Ytterligare åtgärder måste vidtas för att odeklarerat arbete ska omvandlas till deklarerat arbete.

Y.  De yttersta randområdena står inför oerhörda svårigheter på grund av särdragen som begränsar deras tillväxtpotential. I dessa områden varierar arbetslösheten mellan 11,2 % och 27,1 % och långtidsarbetslösheten mellan 54,5 % och 80,9 %. Ungdomsarbetslösheten i dessa områden är över 40 %.

Z.  Eurofounds forskning visar att arbetsmarknadsparterna gradvis ökat sitt deltagande i utarbetandet av nationella reformprogram i de flesta medlemsstater, även om det fortfarande råder stora skillnader när det gäller hur mycket de nationella arbetsmarknadsparterna deltagit och vilka resultat de uppnått inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

AA.  En kommande studie från Eurofound om arbetsmarknadsparternas deltagande i den europeiska planeringsterminen förväntas visa på en konsolidering och ökande medvetenhet, i enlighet med sysselsättningsriktlinje nr 7 om förbättring av arbetsmarknadens funktion. Arbetsmarknadsparterna framhåller dock behovet av att verklig delaktighet säkerställs genom meningsfullt samråd i god tid, diskussion och återkoppling, och genom att deras synpunkter lyfts fram.

1.  Europaparlamentet välkomnar den årliga tillväxtöversikten för 2018 tillsammans med den integrerade europeiska pelaren för sociala rättigheter som en viktig del av den övergripande politiken för att främja sysselsättning av hög kvalitet, hållbar tillväxt och investeringar, i syfte att öka produktiviteten och lönerna, skapa arbetstillfällen, minska ojämlikheten och fattigdomen och förbättra det sociala skyddet och öka tillgången till och kvaliteten på offentliga tjänster. Den årliga tillväxtöversikten bygger på en strategi för investeringar, strukturreformer och en ansvarsfull finanspolitik, som bör kombineras med politiska strategier och åtgärder för att uppfylla principerna och målen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Parlamentet betonar att kommissionen inom ramen för den europeiska planeringsterminen bör förbättra den politiska samordningen för att bättre övervaka, förebygga och korrigera negativa tendenser som kan öka ojämlikheten och försvaga de sociala framstegen, som ett sätt att koppla samman ekonomisk samordning med sysselsättning och sociala resultat. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa de prioriteringar som fastställts i översikten och den åtföljande gemensamma sysselsättningsrapporten vid utformningen av sina nationella strategier för att främja tillväxt, hållbar ekonomisk utveckling, sysselsättning av hög kvalitet, social sammanhållning, socialt skydd och social inkludering. Parlamentet noterar vikten av att skydda arbetstagarnas rättigheter och främja deras förhandlingsmöjligheter.

2.  Europaparlamentet understryker behovet av socialt och ekonomiskt balanserade strukturreformer med inriktning på ett socialt AAA-kreditbetyg genom bättre inkluderande arbetsmarknadspolitik och socialpolitik som tillgodoser arbetstagarnas och utsatta gruppers behov, för att främja investeringar, skapa arbetstillfällen av god kvalitet, hjälpa arbetstagarna att skaffa sig de färdigheter som krävs, främja lika möjligheter på arbetsmarknaden och rättvisa arbetsvillkor, öka arbetsproduktiviteten, stödja löneökningar samt hållbara och fullgoda system för socialt skydd och höja levnadsstandarden för alla medborgare. Parlamentet understryker behovet av att främja en gynnsam miljö för både företag och arbetstagare i syfte att skapa fler varaktiga arbetstillfällen, samtidigt som en balans mellan de sociala och ekonomiska dimensionerna uppnås och beslut fattas gemensamt på ett komplementärt sätt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att gradvis lägga om beskattningen från arbete till andra källor utan att äventyra den sociala tryggheten, samt att vidta åtgärder för att förbättra sociala standarder och minska ojämlikheten.

3.  Europaparlamentet betonar att dialogen mellan arbetsmarknadens parter och kollektivförhandlingar är viktiga instrument för arbetsgivare och fackföreningar för att fastställa rättvisa löner och arbetsvillkor, och att kraftfulla kollektivförhandlingssystem ökar medlemsstaternas motståndskraft i ekonomiska kristider. Rätten till kollektivförhandlingar är en fråga som rör alla arbetstagare i EU, med avgörande betydelse för demokratin och rättsstatsprincipen, som innefattar respekt för grundläggande sociala rättigheter. Kollektivförhandlingar är en europeisk grundläggande rättighet som institutionerna i EU är skyldiga att iaktta enligt artikel 28 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet kräver i detta sammanhang en politik som respekterar, främjar och stärker kollektivförhandlingar och arbetstagarnas ställning i lönesättningssystemen, vilket är avgörande för att skapa goda arbetsvillkor. Parlamentet anser att allt detta bör göras för att stödja den sammanlagda efterfrågan och den ekonomiska återhämtningen, minska löneklyftorna och bekämpa fattigdom bland förvärvsarbetande.

4.  Europaparlamentet efterlyser kraftfullare insatser för att bekämpa fattigdom och ökad ojämlikhet och fler sociala investeringar, med tanke på deras ekonomiska och sociala fördelar. Ekonomier med en högre grad av sociala investeringar är mer motståndskraftiga mot chocker. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att, inom ramen för stabilitets- och tillväxtpaktens befintliga regler, skapa utrymme för offentliga sociala investeringar och vid behov för större investeringar i social infrastruktur och stöd till dem som drabbas hårdast, för att på rätt sätt komma till rätta med ojämlikheter, särskilt genom sociala trygghetssystem som ger tillräckligt och riktat inkomststöd. Kommissionen uppmanas att i förekommande fall göra en mer ingående bedömning av vilka utgifter som definitivt kan anses vara sociala investeringar.

5.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att främja interkulturell dialog för att göra det lättare för migranter, flyktingar och asylsökande att ta sig in på arbetsmarknaden och integreras i samhället. Parlamentet uttrycker sin oro över det fortsatt låga arbetsmarknadsdeltagandet bland etniska minoriteter. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att korrekt tillämpa direktiven 2000/78/EG och 2000/43/EG. Parlamentet påminner om att nyanlända kommer med nya kunskaper och färdigheter, och efterlyser vidareutveckling och främjande av verktyg som tillhandahåller flerspråkig information om de möjligheter som finns till formell och informell utbildning, yrkesutbildning, praktik och frivilligarbete.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att hjälpa personer som lider av vissa tillstånd, t.ex. kronisk värk, att komma ut och stanna kvar på arbetsmarknaden. Det är viktigt att arbetsmarknaden anpassas till sådana situationer och blir flexiblare och icke-diskriminerande, så att dessa personer också kan bidra till EU:s ekonomiska utveckling och så att trycket på socialförsäkringssystemen kan minskas.

7.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens stöd till investeringar för att öka den miljömässiga hållbarheten och erkännandet av potentialen för hela ekonomin. Stödet för övergången till en cirkulär och grön ekonomi har en stor nettojobbskapandepotential.

8.  Europaparlamentet välkomnar den interinstitutionella proklamationen om den europeiska pelaren för sociala rättigheter, och anser att den europeiska planeringsterminen bör stödja utvecklingen av dess 20 grundläggande principer om lika möjligheter, tillgång till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor samt socialt skydd och social delaktighet, vilka bör tjäna som referens och rekommendation vid genomförandet av den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken i syfte att åstadkomma ett verkligt socialt AAA-kreditbetyg och skapa ekonomisk tillväxt och en förutsägbar och hållbar finansiell situation underställd den ekonomiska politikens och sysselsättningspolitikens mål och därigenom tjäna Europa 2020-strategins huvudsakliga och prioriterade mål. Parlamentet framhåller att den europeiska planeringsterminens samordning är ett mycket viktigt verktyg för att konsolidera den europeiska sociala dimensionen, som ligger till grund för den sociala pelaren. Parlamentet betonar att den europeiska pelaren för sociala rättigheter är ett första steg i uppbyggnaden av en gemensam strategi för skydd och utveckling av sociala rättigheter i hela EU, vilket bör återspeglas i de åtgärder som vidtas av medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram konkreta förslag till hur de sociala rättigheterna kan stärkas genom konkreta och specifika verktyg (lagstiftning, mekanismer för beslutsfattande och finansiella instrument) och hur konkreta resultat kan uppnås. Parlamentet betonar de grundläggande rättigheternas företräde.

9.  Europaparlamentet noterar de ansträngningar som gjorts för att stärka planeringsterminens sociala dimension. Ytterligare insatser behövs för att balansera sociala och ekonomiska prioriteringar och förbättra övervakningen och rekommendationerna på det sociala området.

10.  Europaparlamentet välkomnar den nya resultattavlan, som innehåller 14 huvudindikatorer för ländernas sysselsättnings- och socialpolitiska resultat i medlemsstaterna när det gäller tre huvudaspekter, som fastställts i samband med den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

11.  Europaparlamentet betonar att det i EU i genomsnitt registrerades en förbättring av 11 av 14 huvudindikatorer under det senast tillgängliga året, vilket bekräftar en stadig förbättring av arbetsmarknadssituationen och den sociala situationen i anslutning till den ekonomiska återhämtningen. Som kommissionen påpekar krävs det dock åtgärder för att nå social uppåtgående konvergens inom de områden som identifieras i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, och analysen av huvudindikatorer visar på minst en ”kritisk situation” i 17 av 28 medlemsstater.

12.  Europaparlamentet konstaterar att trots att den ekonomiska situationen och sysselsättningssituationen har förbättrats i EU som helhet de senaste åren, har vinsterna inte alltid fördelats jämnt, med tanke på att alltför många människor fortfarande lever i fattigdom och socialt utanförskap. Parlamentet är oroat över de växande ojämlikheterna i EU och dess medlemsstater och över den ökande andel arbetstagare som riskerar fattigdom, inte bara deltidsanställda, utan även heltidsanställda. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta ytterligare åtgärder för att förbättra villkoren för dessa människor och öka erkännandet av det arbete som utförs av icke-statliga organisationer, organisationer för fattigdomsbekämpning och de personer som själva lever i fattigdom och de kunskaper som dessa aktörer besitter genom att öka deras delaktighet i utbytet av bästa praxis. Parlamentet framhåller att en utbredd ojämlikhet minskar ekonomins resultat och möjligheterna till hållbar tillväxt. Parlamentet understryker att integrationen av långtidsarbetslösa med hjälp av individuellt anpassade metoder är oerhört viktig för att bekämpa fattigdom och social utestängning och för att bidra till hållbara nationella sociala trygghetssystem. Partnerskap som omfattar alla berörda parter bör inrättas och utvecklas i syfte att tillhandahålla de verktyg som behövs för att på ett mer effektivt sätt kunna möta arbetsmarknadens behov, komma med ändamålsenliga lösningar och förebygga långtidsarbetslöshet. Parlamentet betonar behovet av en effektiv arbetsmarknadspolitik för att minska långtidsarbetslösheten. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör hjälpa arbetslösa mer genom att erbjuda ekonomiskt överkomliga, tillgängliga och kvalitativa stödtjänster för arbetssökning, utbildning och omskolning, och samtidigt skydda dem som inte kan delta.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till de sociala utvecklingsmålen när de lägger fram politiska rekommendationer inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

14.  Europaparlamentet upprepar sin oro över skillnaderna i sysselsättnings- och arbetslöshetsnivåer i olika medlemsstater och varnar särskilt för den oroväckande graden av undersysselsättning och dold arbetslöshet. Parlamentet är framför allt oroat över ungdomsarbetslösheten, som i EU ligger över 11 procent, med undantag för ett fåtal medlemsstater – Österrike, Tjeckien, Nederländerna, Ungern, Malta och Tyskland. Parlamentet finner den i många länder ihållande höga nivå av unga som varken arbetar eller studerar och som lämnar skolan i förtid särskilt oroande. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang en ökning av anslagen till sysselsättningsinitiativet för unga med 2,4 miljarder euro för perioden 2017–2020. Man bör överväga att vid behov bevilja ytterligare medel på EU-nivå för initiativet, och medlemsstaterna bör säkerställa att ungdomsgarantin är helt öppen för alla grupper, inbegripet utsatta personer. Parlamentet påminner om Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 5 ”Ungdomsarbetslösheten – har EU:s politik gjort någon skillnad?”.

15.  Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att de sociala trygghetssystemen bör garantera rätten till minimiinkomst. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa en adekvat minimiinkomst över fattigdomsgränsen, i enlighet med nationell lagstiftning och praxis och med deltagande av arbetsmarknadens parter, och se till att den är tillgänglig för alla och inriktad på de mest behövande. För att effektivt kunna bekämpa fattigdom bör system för minimiinkomst åtföljas av tillgång till kvalitativa och ekonomiskt överkomliga offentliga varor och tjänster samt åtgärder som främjar lika möjligheter och underlättar inträde eller återinträde på arbetsmarknaden för personer i utsatta situationer, om de kan arbeta.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa ett europeiskt socialförsäkringsnummer för att underlätta informationsutbyte och förse människor med ett register över deras aktuella och tidigare rättigheter och förhindra missbruk.

17.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att tillgången till socialt skydd är grundläggande för att skapa rättvisa arbetsvillkor och att det efter samråden med arbetsmarknadens parter behöver tas fram konkreta förslag för att se till att alla människor i alla anställningsformer ackumulerar socialförsäkringsrättigheter, inbegripet tillräckliga pensioner.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genom Europeiska socialfonden (ESF), Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) och den europeiska planeringsterminen stärka sina insatser för att stödja övergripande offentliga åtgärder i medlemsstaterna, genom att inrikta sig på att skapa smidigare övergångar från utbildning och (långtids-) arbetslöshet till arbete, och uppmanar mer specifikt till ett fullständigt genomförande av de nationella åtgärder som anges i rådets rekommendation om integration av långtidsarbetslösa på arbetsmarknaden(20). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att uppmuntra till livslångt lärande, särskilt bland äldre arbetstagare, för att stödja dem i deras kompetensutveckling och deras arbete med att öka sin anställbarhet.

19.  Europaparlamentet är bekymrat över de fortsatt höga fattigdomsnivåerna i Europa, nästan tio år efter det att krisen bröt ut, och över de åtföljande skillnaderna mellan generationerna, även i de medlemsstater som har en lägre andel människor som riskerar fattigdom eller social utestängning. Parlamentet är särskilt oroat över den ökande barnfattigdomen och fattigdomen bland förvärvsarbetande i flera medlemsstater, trots den makroekonomiska återhämtningen under de senaste åren. Parlamentet konstaterar att situationen sett till andelen barn i förskoleverksamhet och utbildning är allvarlig i mer än en tredjedel av medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna i utformningen och genomförandet av strukturreformer, och att bedöma deras sociala och fördelningsmässiga effekter.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att radikalt minska fattigdomen i Europa, särskilt barnfattigdomen, och att mer specifikt lägga fram konkreta förslag där barnen placeras i centrum för den nuvarande politiken för fattigdomsbekämpning, i enlighet med kommissionens rekommendation om att investera i barnens framtid och med beaktande av de förberedande åtgärder som fastställs i EU:s budgetar för 2017 och 2018, och av Europaparlamentets relevanta resolutioner, genom att säkerställa att åtgärder införs för att barn som riskerar fattigdom ska ha tillgång till kostnadsfri hälso- och sjukvård, utbildning, barnomsorg, anständiga bostadsförhållanden och näringsriktig mat. Parlamentet betonar att medlemsstaterna måste anta nationella planer för minskning av barnfattigdomen, vilka framför allt åtgärdar den begränsade effekt som sociala transfereringar har för att minska fattigdomsrisken.

21.  Europaparlamentet välkomnar att den årliga tillväxtöversikten för 2018 fokuserar på lämpligt subventionerat boende och annat stöd till boende som grundläggande tjänster, däribland att skydda människor i utsatta situationer från omotiverad tvångsavhysning och utmätning samt bekämpa hemlöshet. Parlamentet efterlyser förstärkt övervakning av hemlöshet och av utestängning från bostadsmarknaden i planeringsterminen och, vid behov, rekommendationer.

22.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till direktiv om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen som ska ersätta det nuvarande direktivet om skriftligt meddelande.

23.  Europaparlamentet understryker att arbetslösheten bland ungdomar och lågutbildade arbetstagare har ökat jämfört med den bland högutbildade vuxna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att påskynda genomförandet av den nya kompetensagendan för Europa som är utformad för att höja kompetensen för människor som det är särskilt svårt att hjälpa tillbaka till arbetsmarknaden.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att investera i ekonomiskt överkomlig, tillgänglig och högkvalitativ utbildning, innovation till stöd för tillväxt i arbetsproduktiviteten, aktiv arbetsmarknadspolitik, social integration och integration på arbetsmarknaden och mer ändamålsenliga och skräddarsydda offentliga och privata arbetsförmedlingar – med hänsyn tagen till de geografiskt och demografiskt kopplade inkomstavvikelserna inom enskilda regioner och länder – för att säkerställa att de färdigheter som förvärvas motsvarar arbetsmarknadens behov, ge människor ökad egenmakt och integrera dem på arbetsmarknaden samt minska antalet elever som slutar skolan i förtid. I detta sammanhang betonar parlamentet den växande efterfrågan på digitala och andra överförbara färdigheter och understryker att utvecklingen av dessa färdigheter är brådskande och särskilt nödvändig och bör omfatta alla samhällsgrupper, med särskild uppmärksamhet riktad mot lågutbildade och ungdomar. Parlamentet påminner även om vikten av initiativ till stöd för den långsiktiga rörligheten för studerande och nyutexaminerade inom utbildnings- och yrkesutbildningsområdet, vilket skulle ge kompetenta och rörliga arbetstagare inom sektorer med potential.

25.  Europaparlamentet anser att ömsesidigt erkännande av kvalifikationer kommer att bidra till att klyftan mellan kompetensunderskottet på den europeiska arbetsmarknaden och de arbetssökande, framför allt de unga, kan överbryggas. Färdigheter och kompetens som förvärvats i icke-formella och informella lärandemiljöer är viktiga för att förbättra anställbarheten för ungdomar och för personer som stått utanför arbetsmarknaden på grund av omsorgsansvar. Parlamentet betonar därför vikten av att skapa ett valideringssystem för icke-formella och informella former av kunskaper och erfarenheter, särskilt sådana som förvärvats genom frivilligarbete. Det är glädjande att kommissionen i den årliga tillväxtöversikten tar upp vikten av att erkänna dessa färdigheter i den nya kompetensagendan för Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att modernisera yrkesutbildningen och förbättra den arbetsplatsbaserade utbildningen, däribland lärlingsplatser av hög kvalitet.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja program för lärlingsutbildning och till fullo använda de medel i Erasmus+ som står till förfogande för lärlingar, för att garantera lärlingsutbildningens kvalitet och göra den attraktiv. Kommissionen uppmärksammas på nödvändigheten av att unga i de yttersta randområdena i större utsträckning utnyttjar programmet, något som kommissionen framhåller i meddelandet om ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU: s yttersta randområden.

27.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att öka sina insatser för att genomföra de landspecifika rekommendationerna om utbildning och ungdomsfrågor och främja utbyte av bästa praxis.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta med initiativ som syftar till att öka tillgången till bättre utbildning, färdigheter och sysselsättning och att garantera ett större fokus på den gröna och cirkulära ekonomin i allt sitt arbete som gäller färdigheter.

29.  Europaparlamentet anser att en framtidssäkrad kompetensagenda bör omfatta lärande för hållbarhet och ingå i en bredare diskussion om arbetslivskompetens mot bakgrund av den ökande digitaliseringen och robotiseringen av de europeiska samhällena, med inriktning på såväl ekonomisk tillväxt som de studerandes personliga utveckling och en förbättring av deras hälsa och välbefinnande.

30.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande av den 14 november 2017 om att stärka den europeiska identiteten genom utbildning och kultur (COM(2017)0673), som innehåller ambitiösa mål på utbildningsområdet, särskilt om att skapa ett europeiskt område för utbildning och för utbildning och förbättra språkinlärningen i Europa.

31.  Europaparlamentet påminner om att de kreativa sektorerna är bland de mest entreprenörsinriktade sektorerna och att kreativ utbildning leder till att överförbara färdigheter utvecklas, såsom kreativt tänkande, problemlösning, lagarbete och uppfinningsrikedom. Parlamentet uppmanar till att konst och kreativt lärande införs i utbildning i naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, med tanke på den nära kopplingen mellan kreativitet och innovation. Parlamentet framhåller den kulturella och den kreativa sektorns potential för bevarande och främjande av Europas kulturella och språkliga mångfald och för ekonomisk tillväxt, innovation och sysselsättning, i synnerhet ungdomssysselsättning. Parlamentet betonar att ytterligare främjande av och investeringar i den kulturella och den kreativa sektorn kan bidra väsentligt till investering, tillväxt, innovation och utbildning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att beakta de möjligheter som hela den kulturella och den kreativa sektorn, däribland icke-statliga organisationer och mindre sammanslutningar, erbjuder inom ramen för exempelvis ungdomssysselsättningsinitiativet.

32.  Europaparlamentet påminner om behovet av att uppmuntra flickor och unga kvinnor att satsa på IKT-studier och uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra flickor och unga kvinnor att studera naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, och samtidigt ha täckning inom konst och humaniora, samt att öka kvinnors representation inom områden med anknytning till naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik.

33.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, för att förbättra den samhällsservice och lagstiftning som är viktig för en god balans mellan arbetsliv och privatliv samt för jämställdheten. Parlamentet uppmanar till att utveckla tillgänglig och högkvalitativ barnomsorg, förskoleverksamhet och omsorg av andra behövande till överkomliga priser och att skapa gynnsamma förutsättningar för föräldrar och omsorgsgivare genom att möjliggöra fördelaktiga former för familjeledighet och flexibelt arbete som utnyttjar den nya teknikens potential, garanterar socialt skydd och vid behov tillhandahåller adekvat utbildning. Parlamentet betonar dock behovet av att lätta på den börda som den obligatoriska vård innebär som utförs av familjemedlemmar, och uppmanar till inrättandet av ett reglerat område för hushållsanställda och anhörigvårdare som underlättar en balans mellan arbetsliv och privatliv och samtidigt bidrar till jobbskapande. Parlamentet framhåller i detta sammanhang potentialen hos offentlig-privata partnerskap och den viktiga roll som tillhandahållare av samhällstjänster och företag inom den sociala ekonomin spelar. Parlamentet betonar starkt behovet av att övervaka de sociala och jämställdhetsrelaterade framstegen, för att integrera ett jämställdhetsperspektiv och beakta reformernas effekter på längre sikt.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa mål för äldreomsorg och för vård av personer med funktionsnedsättning och andra omsorgsbehövande, i likhet med Barcelonamålen, med övervakningsverktyg för att se till att målen uppnås. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta sikte på att införa kvalitetsnormer för alla vårdtjänster, även vad gäller deras tillgänglighet, åtkomst samt ekonomiska överkomlighet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ta upp rådets (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) slutsatser om förbättring av samhällsbaserat stöd och samhällsbaserad vård för ett självständigt liv, och att utarbeta en tydlig strategi och betydande investeringar för att utveckla moderna och högkvalitativa tjänster i närsamhället och att öka stödet för omsorgsgivare, särskilt anhörigvårdare.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra arbetets kvalitet, både sett till arbetsförhållanden, hälsa och säkerhet samt vad gäller löner som ger en värdig levnadsnivå och familjeplanering. Parlamentet betonar vikten av att på ett ändamålsenligt sätt ta itu med odeklarerat arbete i samarbete med arbetsmarknadens parter, och att införa lämpliga böter. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att intensifiera sina ansträngningar för att omvandla odeklarerat arbete till deklarerat arbete genom att förstärka mekanismerna för yrkesinspektion och utarbeta åtgärder som gör det möjligt för arbetstagarna i den svarta ekonomin att gå över till den formella ekonomin. Parlamentet påminner medlemsstaterna om forumet mot odeklarerat arbete, som de bör delta aktivt i och använda för utbyte av bästa praxis för att bekämpa odeklarerat arbete, luftbolag och falskt egenföretagande, eftersom dessa äventyrar både arbetets kvalitet och arbetstagarnas tillgång till system för socialt skydd, liksom också de nationella offentliga finanserna, samt skapar illojal konkurrens mellan europeiska företag. Parlamentet välkomnar de nya initiativ som kommissionen föreslagit, såsom att inleda ett offentligt samråd om ett europeiskt arbetsmarknadsverk och ett europeiskt socialförsäkringsnummer. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att ge yrkesinspektioner eller andra relevanta offentliga organ tillräckliga resurser för att ta itu med frågan om odeklarerat arbete, att utforma åtgärder som gör det möjligt för arbetstagare att gå över från den gråa till den formella ekonomin och att förbättra det gränsöverskridande samarbetet mellan inspektionstjänster och elektroniskt utbyte av information och data, för att effektivisera de kontroller som är utformade för att bekämpa och förhindra sociala bedrägerier och odeklarerat arbete samt minska administrativa bördor.

36.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de aktiva arbetsmarknadsåtgärderna är effektiva och ändamålsenliga och utformade på ett sådant sätt att de främjar rörlighet mellan sektorer och omskolning av arbetstagare – frågor som kommer att bli allt viktigare när våra arbetsmarknader anpassar sig till den digitala omvandlingen av våra ekonomier.

37.  Europaparlamentet betonar potentialen hos små och medelstora företag för jobbskapande och för ekonomin i stort. Det är mycket viktigt att göra en bedömning av det stora antal nystartade företag som misslyckas, för att dra lärdomar inför framtiden, samt att stödja entreprenörskap, bl.a. genom att utveckla och stödja sociala och cirkulära ekonomiska modeller. Dessutom är det mycket viktigt att förbättra företagsklimatet genom att undanröja administrativa bördor och anpassa kraven, förbättra tillgången till finansiering och stödja utvecklingen av beskattningsmodeller och förenklade skatteförfaranden, som gynnar små och medelstora företag, entreprenörer, egenföretagare, mikroföretag, nystartade företag och företag inom den sociala ekonomin, samt att förhindra skatteflykt och bristande dokumentation om de uppgifter som behövs för att identifiera skatteunderlag och de faktiska ägarna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma strategier som främjar en ansvarstagande och ändamålsenlig entreprenörskultur bland unga, redan från tidig ålder, genom att erbjuda möjligheter till praktikplatser och företagsbesök och de rätta kunskaperna för att undvika misslyckanden. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att fortsätta med Erasmusprogrammet för unga entreprenörer. Medlemsstaterna uppmanas att stödja föreningar och initiativ som hjälper unga entreprenörer med utvecklingen av innovativa projekt.

38.  Europaparlamentet understryker att socialt företagande är ett växande område som kan få fart på ekonomin samtidigt som fattigdom, socialt utanförskap och andra sociala problem kan minskas. Parlamentet anser därför att entreprenörsutbildningen bör omfatta en social dimension och ta upp ämnen såsom rättvis handel, sociala företag och alternativa affärsmodeller, däribland kooperativ, i syfte att åstadkomma en mer social och hållbar ekonomi för alla.

39.  Europaparlamentet påminner om att företagen inom den sociala ekonomin var avgörande för att minimera krisens effekter. Företagen måste dock ges mer stöd, särskilt i fråga om tillgång till olika former av finansiering, bl.a. EU-medel, och få minskad administrativ börda. Det är nödvändigt med en rättslig ram för ett erkännande av deras verksamhet i EU och för att förhindra illojal konkurrens. Det är beklagligt att den årliga tillväxtöversikten inte innehåller någon bedömning av företagens verksamhet, vilket parlamentet begärt.

40.  Europaparlamentet är medvetet om att kvinnor fortfarande är underrepresenterade på arbetsmarknaden. Parlamentet anser i detta avseende att flexibla anställningsavtal, inklusive frivilliga tillfälliga anställningar och deltidsanställningar, kan spela en viktig roll för att öka deltagandet av grupper som annars kanske skulle ha varit utestängda från arbetsmarknaden, däribland kvinnor.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att investera i forskning och främja utvecklingen av ny produktionsteknik och nya produktionstjänster inom ramen för en rättvis övergång. Sådan teknik och sådana tjänster har stark potential att öka produktiviteten och hållbarheten, skapa nya arbetstillfällen av hög kvalitet och stimulera långsiktig utveckling.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja investeringar i FoU-sektorn i enlighet med 2020-strategin. Parlamentet anser att investeringar i denna sektor bidrar till att öka ekonomins konkurrenskraft och produktivitet och därför främjar tillsvidareanställningar och löneökning.

43.  Europaparlamentet understryker vikten av att garantera bredbandstillgång i alla regioner, inbegripet landsbygden och regioner med allvarliga och permanenta naturbetingade eller demografiska problem, för att främja en harmonisk utveckling i hela EU.

44.  Europaparlamentet anser att befolkningsminskningen, vilken drabbar EU:s regioner i olika utsträckning, utgör ett allvarligt hinder för utveckling i EU och kräver olika strategier och åtaganden. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa åtgärder som syftar till att bemöta denna utmaning. Parlamentet understryker att befolkningsminskningen kräver en helhetsstrategi som bör inbegripa en anpassning av nödvändig infrastruktur, anställningar av hög kvalitet med anständiga löner och en förbättring av samhällstjänster och frivilliga flexibla arbetsformer som bör gå hand i hand med adekvat anställningstrygghet och tillgängligt socialt skydd.

45.  Europaparlamentet ser positivt på att kommissionen har beaktat behovet av statistik om demografiska utmaningar såsom avfolkning eller gles befolkningstäthet i sitt program för europeisk statistik. Dessa uppgifter kommer att ge en korrekt bild av de problem som dessa regioner står inför och göra det möjligt att hitta bättre lösningar. Kommissionen uppmanas att ta hänsyn till denna statistik vid utformningen av nästa fleråriga budgetram.

46.  Europaparlamentet påminner om att den ökade förväntade livslängden innebär att pensionssystemen behöver anpassas för att bli hållbara och säkerställa god livskvalitet för äldre personer. Parlamentet understryker att detta kan uppnås genom att minska försörjningskvoten, genom att bland annat erbjuda lämpliga arbetsvillkor för att skapa möjligheter för dem som vill arbeta längre och genom att, på medlemsstatsnivå och tillsammans med arbetsmarknadens parter, utvärdera behovet av att fastställa både den lagstadgade och faktiska pensionsåldern på en hållbar nivå med hänsyn tagen till den ökade förväntade livslängden och det antal år då pensionsinbetalningar sker, och genom att förebygga tidigt utträde från arbetsmarknaden samt hjälpa ungdomar och flyktingar och migranter in på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa medlemsstaterna med att stärka systemen för offentliga pensioner och tjänstepensioner och med att skapa omsorgspoäng som ersätter de inbetalningar som kvinnor och män med omsorgsansvar för barn och med långvarigt omsorgsansvar inte gör, som ett verktyg för att ta itu med pensionsklyftan mellan kvinnor och män, och för att ge en tillräcklig pension som ligger över fattigdomströskeln och gör det möjligt att leva ett människovärdigt och självständigt liv.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föra en politik för aktivt åldrande, social inkludering av äldre och solidaritet mellan generationer. Parlamentet påminner om att en mer kostnadseffektiv hälso- och sjukvård och långtidsvård som säkerställer snabb tillgång till ekonomiskt överkomlig förebyggande vård och medicinsk behandling av god kvalitet också är avgörande för produktiviteten.

48.  Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken, som är EU:s primära investeringspolitik, har visat sig vara ändamålsenlig när det gäller att minska ojämlikheter, förbättra delaktigheten och minska fattigdomen, och därför bör ges utökad finansiering i den kommande fleråriga budgetramen. Parlamentet anser att ESF ska behållas som EU:s viktigaste instrument för integrering och återintegrering av arbetstagare på arbetsmarknaden samt för stöd till åtgärder för social inkludering liksom för kampen mot fattigdom och ojämlikhet, och som ett stöd för genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att utöka ESF i syfte att stödja genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter i nästa fleråriga budgetram.

49.  Europaparlamentet betonar vikten av Efsi för att stödja tillväxt och sysselsättning i investeringsprojekt med hög risk, och ta itu med ungdoms- och långtidsarbetslösheten. Parlamentet är dock oroat över den enorma obalansen i hur Efsi används av EU-15 jämfört med EU-13. Parlamentet betonar dessutom den roll som EU:s program för sysselsättning och social innovation (EaSI) spelar för att främja en hållbar sysselsättning av hög kvalitet, garantera adekvat och anständigt socialt skydd och bekämpa fattigdom och social utestängning.

50.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bedöma möjligheterna att sänka skatten på basförnödenheter, framför allt livsmedel, som en av de mest grundläggande åtgärderna för social rättvisa.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att ytterligare integrera personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden, genom att undanröja rättsliga hinder, motverka diskriminering, anpassa arbetsplatserna och skapa incitament för att personer med funktionsnedsättning ska vara i sysselsättning. En anpassad arbetsmiljö för personer med funktionsnedsättning, integrering av dem på alla utbildningsnivåer och riktat ekonomiskt stöd är viktiga åtgärder som kommer att hjälpa dem att delta fullt ut på arbetsmarknaden och i samhället i stort. Parlamentet uppmanar kommissionen att i den sociala resultattavlan införa indikatorer om socialt deltagande och integration på arbetsmarknaden av personer med funktionsnedsättning.

52.  Europaparlamentet välkomnar att funktionsnedsattas rättigheter integreras i de föreslagna nya riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik som bifogas den årliga tillväxtöversikten för 2018. Parlamentet kräver dock att dessa bestämmelser inbegriper konkreta åtgärder för att uppnå de fastställda målen, i linje med EU:s och medlemsstaternas skyldigheter enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

53.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att genomföra de nödvändiga åtgärderna för social integrering av flyktingar och personer från etniska minoriteter eller med invandrarbakgrund.

54.  Europaparlamentet understryker att dålig samordning av efterfrågan på arbetskraft med arbetskraftsutbudet är ett problem som omfattar alla EU:s regioner, även de mest utvecklade, och som inte kan lösas genom otrygga eller instabila anställningar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja åtgärder för att underlätta rörligheten för arbetstagare inom alla yrken och sektorer samt på alla orter, i syfte att tillgodose efterfrågan på arbetskraft i både mindre och mer utvecklade regioner och samtidigt säkerställa stabilitet och anständiga arbetsvillkor och möjliggöra yrkesmässig utvecklig och befordran. Parlamentet erkänner att arbetskraftens rörlighet mellan medlemsstaterna bidrar till att få utbud och efterfrågan att mötas. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt de speciella förutsättningarna för gränsarbetare samt arbetstagarna i randområdena och de yttersta randområdena.

55.  Europaparlamentet beklagar att de yttersta randområdena trots otaliga uppmaningar från parlamentet fortfarande inte beaktas i tillväxtöversikten. Kommissionen uppmanas att för en större integration av de yttersta randområdena i EU intensifiera tillämpningen av artikel 349 i EUF-fördraget, för likabehandling av regionerna och för att främja den mycket omtalade uppåtgående konvergensen. Parlamentet understryker att man måste fortsätta ägna de yttersta randområdena särskild uppmärksamhet, inte bara i fråga om tilldelning av medel utan även mot bakgrund av vilken inverkan den europeiska politiken kan ha på den sociala situationen och sysselsättningsnivån i dessa områden.

56.  Europaparlamentet betonar att de reala löneökningarna släpade efter produktivitetstillväxten över perioden 2014–2016, trots att förbättringar konstaterats på arbetsmarknaden. Parlamentet påminner om att ökade reallöner, till följd av ökad produktivitet, är avgörande för att komma till rätta med ojämlikheter.

57.  Europaparlamentet understryker den roll som arbetsmarknadens parter som väsentliga aktörer, dialogen mellan arbetsmarknadens parter på nationell nivå och civilsamhället spelar i reformprocessen, och mervärdet av att de aktivt medverkar i utarbetandet och etappindelningen av reformer samt vid genomförandet av dem. Parlamentet betonar att om arbetsmarknadens parter faktiskt medverkade till utformningen av politiken skulle de känna sig mer delaktiga i de nationella reformer som antas som en följd av de landspecifika rekommendationerna inom den europeiska planeringsterminen, vilket i slutändan skulle stärka deras ansvar för resultaten. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att föreslå riktlinjer för att alla relevanta aktörer ska kunna medverka på ett sådant lämpligt sätt. Parlamentet stöder uppfattningen att nya former av sysselsättning på den globaliserade marknaden kräver nya former av dialog mellan arbetsmarknadens parter och med civilsamhället, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja inrättandet av dessa nya former av dialog mellan arbetsmarknadens parter och skydd för dessa nya anställningsformer. Parlamentet betonar att arbetstagare måste informeras om sina rättigheter och skyddas om visselblåsning används för att rapportera missbruk. För framsteg på vägen mot uppåtgående konvergens bör dialogen mellan arbetsmarknadens parter genomgående ingå i den europeiska planeringsterminens samtliga faser. Parlamentet anser bestämt att medlemsstaterna måste hjälpa människor att bygga upp den kompetens som krävs på arbetsmarknaden.

58.  Parlamentet betonar att fördelningen av arbetskraftens kompetens, enligt Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) och resultattavlan i EU-2020, i stort sett matchade kvalifikationskraven på arbetsmarknaden under 2016, och att arbetskraftsutbudet översteg efterfrågan när det gäller alla typer av kvalifikationer, med särskilt stor marginal när det gällde låga och medelhöga kvalifikationer. Parlamentet betonar att Cedefops prognoser visar en parallell kompetenshöjning både på efterfråge- och utbudssidan fram till 2025 och att kompetensnivån förväntas förändras snabbare för arbetskraften än vad arbetsmarknaden kräver. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att göra en ny och noggrann analys av svårigheterna att komma in på arbetsmarknaden. Parlamentet oroas av den ökande andelen överkvalificerade (som 2014 var 25 procent).

59.  Europaparlamentet betonar att könsdiskriminering, såsom löneklyftan mellan kvinnor och män och skillnaden i sysselsättningsgrad mellan kvinnor och män, fortfarande är stor, med en genomsnittlig timlön för manliga anställda som är cirka 16 procent högre än för kvinnliga anställda. Parlamentet betonar att dessa skillnader beror på att kvinnor är underrepresenterade inom välbetalda sektorer, diskrimineras på arbetsmarknaden och att många kvinnor arbetar deltid. Parlamentet betonar att det krävs ytterligare framsteg för att minska dessa skillnader. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att införa en jämställdhetspelare och ett övergripande jämställdhetsmål i EU 2020-strategin.

60.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införliva jämställdhetsperspektivet och jämställdhetsprincipen i sina nationella reformprogram och i stabilitets- och konvergensprogrammen och att fastställa kvalitativa mål och utforma åtgärder som tar itu med bestående könsklyftor.

61.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1. (2) Antagna texter, P8_TA(2016)0355. (3) EUT L 59, 2.3.2013, s. 5. (4) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 57. (5) Antagna texter, P8_TA(2017)0451. (6) Antagna texter, P8_TA(2017)0418. (7) Antagna texter, P8_TA(2017)0403. (8) Antagna texter, P8_TA(2017)0360. (9) Antagna texter, P8_TA(2017)0260. (10) Antagna texter, P8_TA(2017)0073. (11) Antagna texter, P8_TA(2017)0039. (12) Antagna texter, P8_TA(2017)0010. (13) Antagna texter, P8_TA(2016)0338. (14) EUT C 35, 31.1.2018, s. 157. (15) EUT C 366, 27.10.2017, s. 19. (16) EUT C 265, 11.8.2017, s. 48. (17) EUT C 75, 26.2.2016, s. 130. (18) EUT C 65, 19.2.2016, s. 40. (19) Indexet för digital ekonomi och digitalt samhälle, Europeiska kommissionen. (20) EUT C 67, 20.2.2016, s. 1.