Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner, framför allt av den 9 juli 2015(1), den 17 december 2015(2), den 19 januari 2017(3) och den 6 juli 2017(4),

–  med beaktande av det reviderade Cotonouavtalet, särskilt artikel 96,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 2248 (2015) av den 12 november 2015 och 2303 (2016) av den 29 juli 2016 om situationen i Burundi,

–  med beaktande av den muntliga rapporten av den 27 juni 2018 från undersökningskommissionen om Burundi till FN:s råd för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av den första rapporten från FN:s generalsekreterare om situationen i Burundi, som offentliggjordes den 23 februari 2017 och av uttalandet från ordföranden för FN:s säkerhetsråd om den politiska situationen och det pågående våldet i Burundi, där man med kraft uppmanade regeringen och alla parter att omedelbart upphöra med och ta avstånd från sådant våld,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds pressmeddelande av den 13 mars 2017 om situationen i Burundi och uttalandet från ordföranden för FN:s säkerhetsråd den 5 april 2018 där alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Burundi fördömdes,

–  med beaktande av rapporten från FN:s oberoende undersökning om Burundi, som offentliggjordes den 20 september 2016,

–  med beaktande av den resolution som FN:s råd för mänskliga rättigheter antog den 30 september 2016 om människorättssituationen i Burundi,

–  med beaktande av Arushaavtalet för fred och försoning för Burundi av den 28 augusti 2000,

–  med beaktande av förklaringen om Burundi vid Afrikanska unions toppmöte den 13 juni 2015,

–  med beaktande av beslutet om Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråds verksamhet och om läget vad gäller fred och säkerhet i Afrika (Assembly/AU/Dec.598(XXVI)), som antogs vid Afrikanska unionens stats- och regeringschefers 26:e ordinarie sammanträde den 30 och 31 januari 2016 i Addis Abeba (Etiopien),

–  med beaktande av de beslut och uttalanden från Afrikanska unionens församling (Assembly/AU/Dec.605-620(XXVII)), som antogs vid Afrikanska unionens stats- och regeringschefers 27:e ordinarie sammanträde den 17 och 18 juli 2016 i Kigali (Rwanda),

–  med beaktande av resolutionen av den 4 november 2016 från den afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter och folkens rättigheter om människorättssituationen i Republiken Burundi,

–  med beaktande av förklaringen om Burundi vid Östafrikanska gemenskapens toppmöte den 31 maj 2015,

–  med beaktande av rådets beslut (EU) 2016/394 av den 14 mars 2016 om avslutande av samrådsförfarandet med Republiken Burundi i enlighet med artikel 96 i partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan(5),

–  med beaktande av rådets förordning (EU) 2015/1755 av den 1 oktober 2015(6) och av rådets beslut (Gusp) 2015/1763 av den 1 oktober 2015(7) och (Gusp) 2016/1745 av den 29 september 2016(8) om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Burundi,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 16 mars, 18 maj, 22 juni och 16 november 2015 och av den 15 februari 2016 om Burundi,

–  med beaktande av de uttalanden som vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, gjorde den 28 maj 2015, 19 december 2015, 21 oktober 2016 och den 27 oktober 2017,

–  med beaktande av uttalandet av den 8 juni 2018 från vice ordförandens/den höga representantens talesperson om situationen i Burundi,

–  med beaktande av den förklaring som vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant avgav den 8 maj 2018 på EU:s vägnar om situationen i Burundi inför den konstitutionella folkomröstningen,

–  med beaktande av uttalandet av den 6 januari 2017 från talespersonen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant om förbudet mot Ligue Iteka i Burundi,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Burundi har befunnit sig i en politisk, människorättslig och humanitär kris sedan april 2015 då president Pierre Nkurunziza meddelade att han skulle ställa upp i valet för en omtvistad tredje mandatperiod. Detta följdes av en kaotisk situation med 593 dödsoffer enligt Internationella brottmålsdomstolen (ICC), och enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har 413 000 personer flytt landet sedan dess, och det finns nu 169 000 internflyktingar i landet. 3,6 miljoner personer i landet är i behov av humanitärt bistånd enligt FN:s kontor för kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha).

B.  Under folkomröstningen antogs flera konstitutionella ändringar, bland annat en utvidgning av presidentens befogenheter och en begränsning av vicepresidentens befogenheter. Dessutom beslutades det att presidenten skulle utse premiärministern, att det skulle införas ett förfarande för att med enkel majoritet anta eller ändra lagstiftning i parlamentet, att man skulle göra det möjligt att se över de kvoter som införts genom Arushaavtalet, och att man skulle förbjuda politiska partier med mindre än 5 % av rösterna från att delta i regeringen. Allt detta äventyrar Arushaavtalet.

C.  Våldet och hoten mot de politiska motståndarna i landet eskalerade inför den konstitutionella folkomröstningen den 17 maj 2018, och de som motsatte sig konstitutionsreformen utsattes för hot och påtvingade försvinnanden. Den konstitutionella folkomröstningen gör det också möjligt att stryka de framförhandlade bestämmelserna i Arushaavtalet, vilket kan minska delaktigheten och medföra fler allvarliga konsekvenser för den politiska stabiliteten i Burundi. Trots ändringarna av konstitutionen tillkännagav president Nkurunziza att han inte skulle ställa upp i valet 2020.

D.  Under den officiella kampanjperioden förekom det enligt Amnesty International regelbundna rapporter om gripanden, misshandel och trakasserier av dem som kampanjade för ”nej”-sidan. Folkomröstningen ägde rum i ett klimat av ständigt förtryck, vilket fick Burundis katolska biskopar att säga att ”många människor är så rädda att de inte vågar säga vad de tycker, på grund av rädsla för repressalier”.

E.  Enligt FN:s undersökningskommission (UNCI) plågas folket alltjämt av politiskt våld, godtyckliga gripanden, utomrättsliga avrättningar, misshandel, hatpropaganda och andra övergrepp. Imbonerakure, det styrande politiska partiets ungdomsförbund, begår alltjämt människorättskränkningar och använder sig av olika former av skrämseltaktik, till exempel genom att sätta upp vägspärrar och kontrollstationer i några provinser, pressa folk på pengar, trakassera förbipasserande och gripa personer som misstänks ha samröre med oppositionen. Många av dem som har gripits har sedermera fängslats, våldtagits, misshandlats och torterats, ibland till döds.

F.  Under tiden före folkomröstningen 2018 rapporterade människorättsorganisationer om fall där det offentliga rummet krympt och där medielandskapet förvärrats på både nationell och lokal nivå. Lokala icke-statliga organisationer och människorättsförsvarare har i allt större utsträckning hotats av och blivit måltavlor för regeringen sedan 2015, och pressfriheten och de förhållanden under vilka journalister arbetar har stadigt försämrats. Privata medier och journalister har redan betalat ett högt pris i striden med regeringen. De har bland annat utsatts för frihetsberövanden, summariska avrättningar och påtvingade försvinnanden, och ibland har de stämplats som kriminella eller rentav terrorister av regeringen.

G.  Enligt Reportrar utan gränser ligger Burundi på plats 159 av 180 länder i det internationella pressfrihetsindexet för 2018.

H.  Många människorättsaktivister har avtjänat långa fängelsestraff – framför allt Germain Rukuki, som arbetar för sammanslutningen av katolska jurister i Burundi och som har dömts till fängelse i 32 år – eller sitter fortfarande frihetsberövade i väntan på rättegång, såsom Nestor Nibitanga. Restriktiva lagar för att kontrollera lokala och internationella icke-statliga organisationer har godkänts. Vissa organisationer har tvingats att avbryta sin verksamhet och andra att lägga ner den för gott, såsom ITEKA League, FOCODE och ACAT. Många ledare och människorättsförsvarare lever i exil, och de som finns kvar lever under konstant press eller riskerar att bli frihetsberövade. Emmanuel Nshimirimana, Aimé Constant Gatore och Marius Nizigama har dömts till fängelsestraff på mellan 10 och 32 år, och Nestor Nibitanga kan komma att dömas till fängelse i 20 år. Journalisten Jean Bigirimana har nu varit försvunnen i nästan två år, och är en av krisens många offer för påtvingade försvinnanden.

I.  I oktober 2017 lät ICC:s domare ICC:s åklagare inleda en utredning av brott som omfattas av domstolens jurisdiktion och som påstås ha begåtts i Burundi eller av medborgare i Burundi utanför Burundi mellan den 26 april 2015 och den 26 oktober 2017. Den 27 oktober 2017 blev Burundi det första landet att lämna ICC efter domstolens beslut i april 2016 att inleda en preliminär utredning av våld och människorättskränkningar och eventuella brott mot mänskligheten i Burundi, samtidigt som regimen fortsätter att döda människor ostraffat i landet.

J.  Förekomsten av burundiska soldater i fredsbevarande uppdrag gör det möjligt för president Nkurunzizas regim att dölja de verkliga interna problemen och framställa Burundi som en stabiliserande faktor i andra krisländer, vid en tidpunkt då Burundi självt genomgår en kris utan motstycke som präglas av grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Härigenom tjänar Burundi enorma penningbelopp som inte omfördelas till förmån för befolkningen. Inga fredliga, fria, demokratiska och oberoende val kan vara möjliga utan att man upplöser Imbonerakure-milisen.

K.  Burundi befinner sig i en situation av fortsatt socioekonomisk försämring och hamnar på näst sista plats i den globala rangordningen över BNP per capita. Omkring 3,6 miljoner burundier (30 % av befolkningen) är i behov av bistånd och 1,7 miljoner saknar en tryggad livsmedelsförsörjning. Denna situation av fattigdom förvärras genom införandet av ett ”frivilligt” bidrag till valet 2020, vilket ofta samlas in med våld av Imbonerakure och uppgår till omkring 10 % eller mer av en statstjänstemans månadslön.

L.  Vid Afrikanska unionens 30:e toppmöte och vid Östafrikanska gemenskapens 19:e toppmöte uttryckte Afrikanska unionen och Östafrikanska gemenskapen sitt engagemang för en fredlig lösning av den politiska situationen i Burundi genom en inkluderande dialog på grundval av Arushaavtalet av den 28 augusti 2000.

M.  Ett antal bilaterala och multilaterala partner har dragit in sitt ekonomiska och tekniska stöd till Burundis regering med anledning av situationen i landet. EU har dragit in sitt direkta ekonomiska stöd till Burundis förvaltning, även budgetstödet, men fortsätter med både det ekonomiska stödet till befolkningen och det humanitära biståndet.

N.  EU och USA har antagit riktade och individuella sanktioner mot Burundi. Den 23 oktober 2017 beslutade rådet att förlänga EU:s restriktiva åtgärder mot Burundi till och med den 31 oktober 2018. Dessa åtgärder består av reseförbud och frysning av tillgångar för enskilda personer vars handlingar bedöms undergräva demokratin eller hindra försöken att nå en politisk lösning på krisen i Burundi.

O.  FN:s råd för mänskliga rättigheter antog resultatet av den allmänna återkommande utvärderingen av Burundi den 28 juni 2018 vid sin 38:e session. Burundi godtog 125 av utvärderingens 242 rekommendationer, och avvisade framför allt dem som innehöll krav på praktiska åtgärder för att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna i landet.

P.  Författningsdomstolen har bekräftat resultatet av folkomröstningen den 17 maj 2018 och förkastat oppositionens framställning om påstådda hot och övergrepp.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den utbredda straffriheten och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, däribland de summariska avrättningarna, tortyren, de påtvingade försvinnandena och de godtyckliga frihetsberövandena. Parlamentet påminner Burundi om att landet är skyldigt, som medlem av FN:s råd för mänskliga rättigheter, att återuppta och samarbeta fullt ut med FN:s undersökningskommission om Burundi och gruppen med tre FN-experter, och att bevilja tillträde till FN:s särskilda rapportör om situationen för människorättsförsvarare.

2.  Europaparlamentet uppmanar Burundis regering att fullt ut respektera Arushaavtalet som det viktigaste instrumentet för fred och stabilitet i landet. Burundis regering uppmanas att respektera sina internationella rättsliga skyldigheter när det gäller mänskliga och medborgerliga rättigheter samt att främja och skydda rätten till yttrande- och föreningsfrihet, vilken är inskriven i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Burundi är part i.

3.  Europaparlamentet fördömer återigen att journalister, oppositionsanhängare och människorättsförsvarare utsatts för hot, förtryck, våld och trakasserier. De burundiska myndigheterna uppmanas att respektera rättsstatsprincipen och grundläggande mänskliga rättigheter, såsom yttrandefrihet och mediefrihet, och att omedelbart och villkorslöst frige Germain Rukuki, Nestor Nibitanga, Emmanuel Nshimirimana, Aimé Constant Gatore och Marius Nizigama, fem människorättsförsvarare som har frihetsberövats enbart för sitt arbete för de mänskliga rättigheterna men som står åtalade av myndigheterna för att ha undergrävt statens inre säkerhet. Parlamentet begär att myndigheterna i Burundi ska börja utreda situationen för journalisten Jean Bigirimana.

4.  Europaparlamentet fördömer Burundis beslut att dra sig ur ICC. Parlamentet stöder en fortsättning av ICC:s preliminära utredning av de omfattande brott och repressiva handlingar som begåtts i Burundi. EU uppmanas att fortsätta att verka för att ansvar utkrävs för de brott som begåtts i Burundi. Parlamentet förväntar sig att Burundi ska återuppta och fortsätta sitt samarbete med ICC, med tanke på att det är nödvändigt att bekämpa straffrihet, lagföra alla människorättsbrott och utkräva ansvar för att man ska kunna lösa krisen och få till stånd en varaktig fredlig lösning.

5.  Europaparlamentet välkomnar den muntliga rapporten från FN:s undersökningskommission om Burundi och lovordar dess viktiga arbete när det gäller att dokumentera den pågående människorättskrisen i landet.

6.  Europaparlamentet understryker sin oro över den humanitära situationen, som präglas av 169 000 internflyktingar, 1,67 miljoner människor i behov av humanitärt bistånd, och mer än 410 000 burundier som flytt till grannländerna. Parlamentet lovordar värdländerna för deras insatser och uppmanar regeringarna i regionen att se till att flyktingarnas återvändande är frivilligt, baseras på välgrundade beslut och genomförs under säkra och värdiga former.

7.  Europaparlamentet beklagar emellertid de långsamma framstegen i den interna dialog i Burundi som leds av Östafrikanska gemenskapen liksom bristen på engagemang från den burundiska regeringens sida i detta avseende, och uppmanar alla parter, särskilt myndigheterna i Burundi, att åta sig att snabbt återuppta den interna dialogen i Burundi, vilken bör anordnas inom helt inkluderande ramar och utan några förhandsvillkor.

8.  Europaparlamentet efterlyser en förnyad och samordnad strategi mellan AU, EU, FN:s ekonomiska kommission för Afrika (ECA) och FN som helhet. Parlamentet beklagar att Burundis regering inte tar hänsyn till rapporterna från FN:s generalsekreterare, resolutionerna från FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève, Afrikanska unionens beslut i januari 2018 eller ECA:s medlingsinsatser. Parlamentet uppmuntrar de bilaterala och multilaterala partnerna och Burundis regering att fortsätta sin dialog för att få Burundis regering att skapa gynnsamma förutsättningar för ett återupptaget stöd. Samtliga burundiska aktörer uppmanas att delta aktivt i denna process. Parlamentet upprepar sitt stöd för medlingsprocessen, som backas upp av AU och FN:s generalsekreterares särskilda representant.

9.  Europaparlamentet lovordar de bilaterala och multilaterala partnernas stöd för att lindra den humanitära situationen, och uppmanar världssamfundet att fortsätta att tillhandahålla stöd för att möta de humanitära behoven i landet. Kommissionen uppmuntras att ge kompletterande direktstöd till befolkningen under 2018. Parlamentet betonar att en återgång till en klassisk typ av samarbete förutsätter en återgång till rättsstatliga principer och demokrati, däribland kampen mot strafflöshet och skyddet av burundiska medborgare.

10.  Europaparlamentet är oroat över att den pågående politiska krisen kan urarta till en etnisk konflikt genom användning av propaganda och uttalanden som hetsar till hat eller våld och som går ut på att motståndare, medlemmar av det civila samhället, journalister och tutsier likställs med ”fiender” som måste undanröjas. Alla parter i Burundi uppmanas med kraft att avstå från sådant handlande och språkbruk som ytterligare kan förvärra våldet, fördjupa krisen eller påverka den regionala stabiliteten på lång sikt.

11.  Europaparlamentet är fortfarande djupt oroat över att den nya författning som antogs genom en folkomröstning den 17 maj 2018 skulle kunna börja leda till en upplösning av de omsorgsfullt framförhandlade bestämmelserna i Arushaavtalet, som bidrog till att sätta stopp för inbördeskriget i Burundi.

12.  Europaparlamentet står fast vid det beslut som EU fattade efter samrådet med Burundis myndigheter enligt artikel 96 i Cotonouavtalet och som var inriktat på att inställa det direkta ekonomiska stödet till Burundis regering, och välkomnar att EU antagit restriktioner i form av reserestriktioner och frysning av tillgångar mot dem som försöker undergräva fredsansträngningarna eller de mänskliga rättigheterna.

13.  Europaparlamentet kräver ett slut på ytterligare utbetalningar till burundiska soldater och till olika kontingenter från Burundi som deltar i FN:s och AU:s fredsbevarande uppdrag. Parlamentet noterar president Nkurunzizas tillkännagivande att han inte kommer att ställa upp i valet för ytterligare en mandatperiod 2020. Världssamfundet uppmanas att på nära håll följa situationen i Burundi, oberoende av president Nkurunzizas uttalande om valet 2020.

14.  Europaparlamentet påminner om vice ordförandens/den höga representantens starka uttalande den 8 maj 2018 om inledandet av den sista förberedande etappen för den konstitutionella folkomröstningen den 17 maj 2018. Parlamentet beklagar bristen på samförstånd mellan de olika sociala och politiska grupperna i Burundi, bristen på officiell information till allmänheten om de viktigaste delarna i konstitutionsförslaget, och den strikta kontrollen över journalisterna och medierna.

15.  Europaparlamentet påminner Burundis regering om att villkoren för inkluderande, trovärdiga och transparenta val under 2020 förutsätter att man säkerställer rätten till yttrandefrihet, tillgången till information och förekomsten av ett fritt område där människorättsförsvarare kan uttala sig utan hot eller fruktan för repressalier.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Burundis regering och parlament, AVS-EU-ministerrådet, kommissionen, rådet, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU-medlemsstaternas regeringar och parlament, Afrikanska unionens medlemsländer och parlament samt till FN:s generalsekreterare.

(1) EUT C 265, 11.8.2017, s. 137. (2) EUT C 399, 24.11.2017, s. 190. (3) Antagna texter, P8_TA(2017)0004. (4) Antagna texter, P8_TA(2017)0310. (5) EUT L 73, 18.3.2016, s. 90. (6) EUT L 257, 2.10.2015, s. 1. (7) EUT L 257, 2.10.2015, s. 37. (8) EUT L 264, 30.9.2016, s. 29.