Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2018/2058(IMM)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0325/2018

Ingivna texter :

A8-0325/2018

Debatter :

Omröstningar :

PV 23/10/2018 - 7.1

Antagna texter :

P8_TA(2018)0385

Antagna texter
PDF 120kWORD 44k
Tisdagen den 23 oktober 2018 - Strasbourg
Samråd om Alfonso Luigi Marras immunitet
P8_TA(2018)0385A8-0325/2018

Europaparlamentets beslut av den 23 oktober 2018 om begäran om samråd om Alfonso Luigi Marras immunitet och privilegier (2018/2058(IMM))

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den begäran om samråd om Alfonso Luigi Marras immunitet och privilegier som översändes den 7 mars 2018 av appellationsdomstolen (Corte d’Appello) i Neapel (Italien) i samband med rättsliga förfaranden som inletts mot honom (ref. 4831/2015 RG respektive 4832/2015 RG) och som tillkännagavs i kammaren den 17 april 2018,

–  efter att ha hört Alfonso Luigi Marra i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 juni 2002 om den parlamentariska immuniteten i Italien och de italienska myndigheternas praxis(2),

–  med beaktande av artiklarna 5.2 och 9.13 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0325/2018), och av följande skäl:

A.  Alfonso Luigi Marra tjänstgjorde som ledamot av Europaparlamentet mellan den 21 juli 1994 och den 19 juli 1999.

B.  Två rättsliga förfaranden inleddes mot Marra i samband med påstått ärekränkande uttalanden som han skulle ha gjort i ett flygblad daterat den 19 september 1996, alltså medan han var ledamot av Europaparlamentet. Marra beordrades att betala ersättning till de skadelidande parterna, både av domstolen i första instans (domar av den 17 och 22 februari 2000) och av domstolen i andra instans (domar av den 6 mars 2002). På begäran av Marra hänsköt Italiens högsta domstol (Corte di Cassazione) den 20 februari 2007 ärendet till Europeiska unionens domstol för ett förhandsavgörande om tolkningen av gemenskapsbestämmelserna om immunitet för Europaparlamentets ledamöter.

C.  Under tiden hade parlamentet antagit sin resolution av den 11 juni 2002 om den parlamentariska immuniteten i Italien och de italienska myndigheternas praxis. Parlamentet ansåg då att det i fallet Alfonso Luigi Marra vid första påseendet rörde sig om absolut immunitet, att de behöriga domstolarna borde uppmanas att till parlamentet översända de handlingar som krävdes för att avgöra om ärendena i fråga omfattades av absolut immunitet enligt artikel 8 i protokoll nr 7 och att de behöriga domstolarna borde uppmanas att uppskjuta de rättsliga åtgärderna till dess att parlamentet fattat ett slutgiltigt beslut. Det framgick av besluten om hänskjutande till Europeiska unionens domstol att parlamentets resolution inte hade nått de italienska domstolarna.

D.  I samband med ovannämnda begäran om förhandsavgörande slog Europeiska unionens domstol fast att en nationell domstol ska vilandeförklara målet och begära att parlamentet yttrar sig så snart som möjligt när en talan väckts mot en ledamot av Europaparlamentet vid den domstolen och denna underrättas om att ett förfarande för fastställelse av immunitet och privilegier avseende samma ledamot inletts i enlighet med parlamentets arbetsordning(3).

E.  Till följd av domstolens dom hänsköt den italienska högsta domstolen, genom domar av den 10 december 2009, målet tillbaka till appellationsdomstolen i Neapel för att denna skulle fatta ett beslut i ärendet Marra, mot bakgrund av både parlamentets resolution av den 11 juni 2002 och domstolens relevanta rättspraxis. I domar av den 5 december 2012 bekräftade appellationsdomstolen, utan att vilandeförklara målet och begära ett yttrande från parlamentet, sina tidigare domar, genom vilka Marra hade beordrats att betala ersättning till de skadelidande parterna. I domar av den 30 april 2015 upphävde den italienska högsta domstolen appellationsdomstolen beslut och hänsköt ärendet tillbaka till den, så att den kunde vilandeförklara målet och begära ett yttrande från parlamentet. Appellationsdomstolen i Neapel beslutade då att vilandeförklara målet och att, genom en skrivelse av den 27 januari 2018, rådfråga Europaparlamentet om Alfonso Luigi Marras immunitet och privilegier.

F.  Artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier utesluter varandra(4). Det aktuella ärendet gäller endast påstått diskriminerande yttranden av en ledamot av Europaparlamentet. Att endast artikel 8 är tillämplig kräver därför ingen närmare förklaring.

G.  Enligt artikel 8 i protokoll nr 7 får Europaparlamentets ledamöter inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete. En sådan immunitet ska, i den mån den har till syfte att skydda Europaparlamentets ledamöters yttrandefrihet och oberoende, betraktas som en absolut immunitet vilken utgör hinder för samtliga rättsliga förfaranden med anledning av ett yttrande som gjorts eller en röst som avlagts under utövandet av ämbetet(5).

H.  Domstolen har slagit fast att ett yttrande omfattas av immunitet endast om en ledamot av Europaparlamentet har gjort det under utövandet av sitt ämbete. Det måste således föreligga ett samband mellan yttrandet och ämbetet som parlamentsledamot. Detta samband måste vara direkt och uppenbart(6). Även om de påstått ärekränkande uttalandena gjordes mellan 1996 och 2001, före domen från 2011 i målet Patriciello, kvarstår faktum att de italienska domstolarna begärde ett yttrande från utskottet för rättsliga frågor 2018, det vill säga efter att denna rättspraxis hade etablerats.

I.  Omständigheterna i fallet visar, så som framgår av handlingarna till utskottet för rättsliga frågor och av utfrågningen inför utskottet, att Marras uttalanden inte har ett direkt och uppenbart samband med utövandet av hans ämbete.

J.  Alfonso Luigi Marra kan följaktligen inte anses ha handlat under utövandet av sitt uppdrag som ledamot av Europaparlamentet med avseende på de yttranden han gjorde i det förevarande fallet.

1.  Europaparlamentet anser att Alfonso Luigi Marras yttranden inte omfattas av parlamentarisk immunitet i den mening som avses i artikel 8 i protokoll nr 7.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till den behöriga myndigheten i Republiken Italien och till Alfonso Luigi Marra.

(1) Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot/Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C-200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.
(2) EUT C 261E, 30.10.2003, s. 102.
(3) De förenade målen C-200/07 och C-201/07, Marra (se ovan), punkt 43.
(4) De förenade målen C-200/07 och C-201/07, Marra (se ovan), punkt 45.
(5) De förenade målen C-200/07 och C-201/07, Marra (se ovan), punkt 27.
(6) Mål C-163/10, Patriciello (se ovan), punkterna 33 och 35.

Senaste uppdatering: 10 december 2019Rättsligt meddelande - Integritetspolicy