Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den begäran om upphävande av Steeve Briois immunitet som översändes av Republiken Frankrikes justitieminister den 21 februari 2018, i samband med en rättslig utredning (med referensnr B-49 2018/00242) som inletts mot Steeve Briois vid domstolen i första instans i Nanterre med anledning av en förenad stämningsansökan från föreningen ”Maison des Potes – Maison de l’Égalité” på grund av offentlig uppvigling till diskriminering på grund av ras eller religion, och som tillkännagavs i kammaren den 28 maj 2018,

–  efter att ha hört Steeve Briois i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013(1),

–  med beaktande av artikel 26 i Republiken Frankrikes konstitution, i dess lydelse enligt den konstitutionella lagen nr 95-880 av den 4 augusti 1995,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0349/2018), och av följande skäl:

A.  Den allmänne åklagaren vid appellationsdomstolen i Versailles har begärt att den parlamentariska immuniteten för en ledamot av Europaparlamentet, Steeve Briois, ska upphävas med anledning av rättsliga åtgärder till följd av ett påstått brott.

B.  Frågan om upphävande av Steeve Briois immunitet rör det påstådda brottet offentlig uppvigling till diskriminering på grund av nationalitet, ras eller religion i ord, skrift, bild eller offentlig elektronisk kommunikation av en eller flera icke namngivna personer – ett brott som fastställs i fransk lagstiftning, närmare bestämt artiklarna 24.8, 23.1 och 42 i lagen av den 29 juli 1881 samt artikel 93.3 i lag nr 82-652 av den 29 juli 1982, och straffbeläggs i artikel 24.8, 24.10, 24.11 och 24.12 i lagen av den 29 juli 1881 samt artikel 121.7 i den franska strafflagen.

C.  Förundersökningen mot Steeve Briois inleddes till följd av en talan om enskilt anspråk som väcktes den 22 maj 2014 av ”Maison des Potes – Maison de l’Égalité”.

D.  Talan rörde uttalanden i en broschyr med titeln ”Liten praktisk vägledning för folkvalda i Nationella fronten på kommunal nivå”, som publicerades den 19 september 2013 och laddades upp på Nationella frontens officiella webbplats den 30 november 2013. I denna broschyr uppmanades alla från Nationella fronten som kandiderade till kommunfullmäktige i valet den 23 och 30 mars 2014 att, vid det första sammanträdet i nya kommunfullmäktige, rekommendera att den ”nationella prioriteten” ska gälla – dvs. att den franska befolkningen ska prioriteras – vid tilldelning av subventionerat boende.

E.  Enligt fransk rätt är det inte enbart en publikations faktiska upphovsman som kan tillskrivas straffrättsligt ansvar.

F.  Under förundersökningen underrättades utredarna av Nationella frontens dåvarande ansvarige utgivare om att den bestridda broschyren hade tagits fram av generalsekretariatets avdelningar, vid en tidpunkt då Steeve Briois var generalsekreterare.

G.  I syfte att genomföra det första förhöret med Steeve Briois med anledning av de anklagelser som riktas mot honom, ansökte de behöriga myndigheterna om ett upphävande av hans immunitet.

H.  I artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier anges att Europaparlamentets ledamöter vad avser deras egen stats territorium ska åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land.

I.  I artikel 26 i Frankrikes konstitution föreskrivs att ledamöter av Frankrikes parlament inte får åtalas, bli föremål för utredning, gripas, tas i förvar eller ställas inför rätta på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt uppdrag.

J.  Räckvidden för immuniteten för ledamöter av Frankrikes parlament motsvarar i själva verket räckvidden för immuniteten för ledamöter av Europaparlamentet enligt artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier. Domstolen har konstaterat att en ledamot av Europaparlamentet omfattas av immunitet endast om ledamoten har gjort ett yttrande ”under utövandet av sitt ämbete”. Det måste således föreligga ett samband mellan yttrandet och ämbetet som parlamentsledamot. Detta samband måste vara direkt och uppenbart.

K.  Steeve Briois var inte ledamot av Europaparlamentet när den påstådda lagöverträdelsen ägde rum, närmare bestämt den 19 september och 30 november 2013, men det påstått anstötliga materialet fanns fortfarande den 23 juni och 2 oktober 2014 att tillgå för den som så önskade.

L.  Det är helt uppenbart att det inte föreligger något samband mellan anklagelserna och Steeve Briois ställning som ledamot av Europaparlamentet. Anklagelserna rör i stället verksamhet av rent nationell eller regional karaktär, med tanke på att uttalandena riktades till blivande kommunfullmäktigeledamöter inför lokalvalet den 23 och 30 mars 2014.

M.  De påstådda handlingarna rör varken yttranden som ledamoten av Europaparlamentet gjort eller röster hon avlagt under utövandet av sitt ämbete i den mening som avses i artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

N.  Det finns ingen anledning att misstänka att avsikten bakom det rättsliga förfarandet, som inleddes efter en ansökan från föreningen ”Maison des Potes – Maison de l’Égalité” som lämnades in innan ledamoten intog sin plats i Europaparlamentet, är att skada Sophie Montels parlamentariska verksamhet (fumus persecutionis).

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Steeve Briois immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till Republiken Frankrikes justitieminister och till Steeve Briois.

(1) Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot/Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C‑200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C‑163/10, ECLI: EU:C:2011:543; tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.