Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Venezuela, i synnerhet resolutionerna av den 27 februari 2014 om situationen i Venezuela(1), av den 18 december 2014 om förföljelsen av den demokratiska oppositionen i Venezuela(2), av den 12 mars 2015(3), 8 juni 2016(4), 27 april 2017(5) och 8 februari 2018(6) om situationen i Venezuela, av den 3 maj 2018 om presidentvalet i Venezuela(7) och av den 5 juli 2018 om migrationskrisen och den humanitära situationen i Venezuela och vid dess landgränser till Colombia och Brasilien(8),

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

–  med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC),

–  med beaktande av uttalandet av den 8 februari 2018 från Fatou Bensouda, åklagare vid Internationella brottmålsdomstolen, om att inleda preliminära utredningar av situationen i Filippinerna och Venezuela, och av den 27 september 2018 om hänskjutandet från en grupp av sex konventionsstater avseende situationen i Venezuela,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 15 oktober 2018,

–  med beaktande av utnämningen den 19 september 2018 av Eduardo Stein till gemensam särskild representant för FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och Internationella organisationen för migration (IOM) i frågor om venezuelanska flyktingar och migranter i regionen,

–  med beaktande av uttalandet av den 9 oktober 2018 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om kommunfullmäktigeledamoten Fernando Albáns död i Venezuela,

–  med beaktande av uttalandet av den 10 oktober 2018 från utskottet för utrikesfrågor och underutskottet för mänskliga rättigheter om Fernando Albáns död,

–  med beaktande av sin uppdragsrapport om migrationskrisen och den humanitära situationen i Venezuela och vid dess landgränser till Colombia och Brasilien,

–  med beaktande av sitt beslut att tilldela den demokratiska oppositionen och politiska fångar i Venezuela Sacharovpriset 2017,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Situationen för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen fortsätter att allvarligt försämras i Venezuela. Venezuela står inför den största sociala, ekonomiska och humanitära krisen hittills på grund av en politisk kris – ett stort antal människor har dött och antalet migranter och flyktingar uppgår till cirka 2,3 miljoner.

B.  87 % av Venezuelas befolkning lever i fattigdom och 61,2 % i extrem fattigdom. Mödradödligheten har gått upp med 60 % och spädbarnsdödligheten med 30 %. 89 % av Venezuelas befolkning har inte råd att köpa tillräckligt med mat till sina familjer. Enligt IMF förväntas inflationen uppgå till 1,4 miljoner procent 2018 och 10 miljoner procent 2019.

C.  Trots världssamfundets beredvillighet vägrar Venezuelas regering beklagligt nog fortfarande att öppet ta emot och underlätta utdelningen av internationellt humanitärt bistånd och försummar därmed sitt ansvar gentemot sina egna medborgare.

D.  Den 8 oktober 2018 ska den venezuelanske oppositionspolitikern Fernando Albán ha torterats och mördats i de lokaler där den bolivarianska nationella underrättelsetjänsten (Sebin, den venezuelanska politiska polisen) håller till. Trots FN:s och EU:s uppmaningar har myndigheterna vägrat att tillåta en oberoende utredning av hur han dog, inklusive en internationell obduktion utförd av oberoende kriminaltekniker. Albán satt frihetsberövad i Sebins lokaler, och de venezuelanska myndigheterna ska därför ställas till svars för vad som hänt honom.

E.  Den 13 oktober 2018 frigavs Lorent Saleh, 2017 års Sacharovpristagare. Han kördes direkt till flygplatsen och utvisades omedelbart till Spanien och en påtvingad exil. Han hade suttit fängslad i fyra år, utsatts för ohygglig tortyr och hållits i förvar utan rättegång, och hans domstolsförfarande hade skjutits upp minst 53 gånger. Hans vittnesmål, tillsammans med många andra offers vittnesmål, bekräftar det systematiska förtrycket och den grymma och omänskliga behandlingen av politiska fångar i Venezuela.

F.  Fler än 200 politiska fångar hålls fortfarande fängslade i Venezuela. Juan Recasens, ledamot av nationalförsamlingen, greps godtyckligt och utsattes för tortyr, och han sitter fortfarande isolerad, vilket utgör en permanent och olaglig kränkning av hans politiska immunitet.

G.  Nationalförsamlingens före detta talman och 2017 års Sacharovpristagare, Julio Borges, den tidigare allmänna åklagaren Luisa Ortega Diaz och den tidigare åklagaren vid Venezuelas åklagarmyndighet, Zair Mundaray, anklagas helt utan grund för att ha medverkat i ett försök att mörda Venezuelas president, Nicolás Maduro. Venezuelas myndigheter har genom Interpol utfärdat internationella arresteringsorder för alla tre.

H.  Det råder ett klimat av ökande våld och fullständig straffrihet i Venezuela, på grund av att myndigheterna underlåtit att ställa gärningsmän till svars för allvarliga människorättskränkningar, däribland mord, användning av överdrivet våld mot demonstranter, godtyckliga frihetsberövanden, tortyr och annan förnedrande och omänsklig behandling men också kriminellt våld.

I.  Den 8 februari 2018 inledde åklagaren vid ICC preliminära utredningar av situationen i Venezuela. Den 27 september 2018 begärde en grupp bestående av sex stater som är parter i Romstadgan för ICC (Argentina, Kanada, Colombia, Chile, Paraguay och Peru) att åklagaren skulle inleda en utredning om brott mot mänskligheten som begåtts på Venezuelas territorium. Frankrike och Costa Rica ställde sig också bakom begäran om en sådan utredning. Detta var första gången någonsin som en grupp konventionsstater hänsköt ett ärende avseende situationen på en annan konventionsstats territorium. Parlamentet har begärt samma sak vid två tillfällen, i sina resolutioner av den 8 februari 2018 om situationen i Venezuela och av den 13 september 2017 om EU:s politiska förbindelser med Latinamerika(9).

J.  Den 13 november 2017 beslutade rådet att införa ett vapenembargo mot Venezuela och ett förbud mot vapenrelaterad materiel som kan användas för internt förtryck. Den 22 januari 2018 beslutade rådet enhälligt att införa sanktioner mot sju venezuelanska medborgare som innehar offentliga befattningar, i form av restriktiva åtgärder såsom reseförbud och frysning av tillgångar, som svar på bristande efterlevnad av de demokratiska principerna. Den 25 juni 2018 utvidgades sanktionerna till att omfatta ytterligare elva venezuelanska tjänstemän ansvariga för människorättskränkningar och för urholkning av demokratin och rättsstatsprincipen.

K.  Varken presidentvalet eller valet till den konstituerande nationalförsamlingen, eller de myndigheter som inrättats genom dessa olagliga processer, har erkänts av EU eller andra demokratiska organ. Det nationella valrådet, CNE, har beslutat att kommunalval ska hållas den 9 december 2018. De huvudsakliga och största politiska oppositionspartierna Acción Democrática (AD), Primero Justicia (PJ), Un Nuevo Tiempo (UNT) och Voluntad Popular kommer inte att tillåtas att delta. Världssamfundet kommer inte att godta valresultaten så länge som oppositionsledare sitter i fängelse och politiska partier hindras från att ställa upp.

L.  Rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 15 oktober 2018 innehåller en hänvisning till en politisk lösning på den nuvarande krisen, som går ut på att undersöka möjligheten att inrätta en kontaktgrupp som ska ha i uppdrag att försöka få till stånd ett initiativ tillsammans med de viktigaste regionala och internationella partnerna för att skapa förutsättningar för en politisk process.

M.  Med hjälp av Vatikanstaten och internationella medlare har man försökt hitta en väg ut ur krisen men två gånger misslyckats med att få till stånd en nationell dialog mellan regeringen och oppositionen, eftersom de venezuelanska myndigheterna inte tagit försöken på allvar utan endast varit inriktade på att försöka vinna tid och få ett internationellt erkännande.

1.  Europaparlamentet framför sitt djupa deltagande till Fernando Albáns familj och vänner, och fördömer i detta sammanhang de brott som Venezuelas myndigheter gjort sig skyldiga till. Parlamentet efterlyser i detta särskilda fall en omedelbar, oberoende utredning av regeringens agerande, däribland en internationell obduktion utförd av oberoende kriminaltekniker. Parlamentet påminner om att det är statens skyldighet att garantera alla frihetsberövade personers säkerhet och fysiska integritet.

2.  Europaparlamentet fördömer användningen av godtyckliga frihetsberövanden och rättsliga och administrativa trakasserier för att förfölja tusentals människorättsförsvarare, folkvalda oppositionsmedlemmar och oberoende civilsamhällesorganisationer. Parlamentet uppmanar eftertryckligen de venezuelanska myndigheterna att sätta stopp för alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna, ställa de ansvariga till svars och se till att alla grundläggande friheter och mänskliga rättigheter respekteras fullt ut.

3.  Europaparlamentet påminner om att två tidigare försök att nå en politisk lösning på krisen i Venezuela – genom medling av Vatikanstaten och genom en nationell politisk dialog som ägde rum i Dominikanska republiken – tydligt misslyckats.

4.  Europaparlamentet påminner om sin egen och EU:s tidigare uttalade ståndpunkt att all vidare politisk utveckling måste inbegripa följande icke förhandlingsbara krav: omedelbart frigivande av alla politiska fångar och ett slut på tortyr och misshandel av och trakasserier mot politiska motståndare, människorättsaktivister och fredliga demonstranter; ett nytt, oberoende nationellt valråd, valt av landets nationalförsamling, anordnande av fria och rättvisa val i enlighet med internationella standarder för en trovärdig process, med respekt för den politiska mångfalden och i närvaro av demokratiska internationella observatörer, och erkänna den legitima nationalförsamlingens behörighet och upplösningen av den konstituerande nationalförsamlingen.

5.  Europaparlamentet noterar med intresse rådets slutsatser om att eventuellt inleda kontakter med regionala och internationella partner för att undersöka möjligheten att inrätta en kontaktgrupp. Parlamentet påminner i detta avseende om att internationella medlingsgrupper och kontaktgrupper måste förhålla sig neutrala och godtas av båda parter. Parlamentet anser att syftet med denna kontaktgrupp bör vara att bidra till att finna en demokratisk och politisk lösning på den venezuelanska konflikten med fredliga medel, som det venezuelanska folket ensamt måste besluta om. Parlamentet understryker för vice ordföranden/den höga representanten att, samtidigt som möjligheten att inrätta en kontaktgrupp undersöks, kontakt måste tas med legitima företrädare för Venezuelas demokratiska opposition för att utröna om det finns majoritetsstöd för ett sådant initiativ.

6.  Europaparlamentet stöder till fullo ICC:s preliminära uttalande om de omfattande brott och repressiva handlingar som Venezuelas regim begått mot sina egna medborgare. Parlamentet uppmanar med eftertryck EU och medlemsstaterna att ansluta sig till ICC‑konventionsstaternas initiativ om att utreda brott mot mänskligheten som begåtts av Venezuelas regering på landets territorium och därigenom ställa de ansvariga till svars. Parlamentet påminner om EU:s engagemang för multilateralism inom ramen för FN-doktrinen och ICC:s roll för att bekämpa straffrihet för allvarliga brott mot mänskligheten och för att lagföra förövarna.

7.  Europaparlamentet välkomnar EU:s införande av ytterligare riktade och progressiva sanktioner, som inte kommer att skada Venezuelas befolkning, till följd av valet den 20 maj 2018, som inte gick lagligt till och som inte har erkänts internationellt. Parlamentet begär att sanktionerna ska skärpas om situationen för de mänskliga rättigheterna och demokratin i landet förvärras ytterligare.

8.  Europaparlamentet lovordar Colombias regering för dess snabba insatser och dess stöd till alla venezuelaner som kommer till landet. Parlamentet lovordar även Brasilien, Peru och andra länder i regionen, särskilt dem som undertecknat Quitoförklaringen om human rörlighet för venezuelanska medborgare, samt regionala och internationella organisationer, privata och offentliga organ, katolska kyrkan och vanliga medborgare i hela regionen för deras aktiva hjälp till och solidaritet med venezuelanska migranter och flyktingar. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som står inför en tillströmning av venezuelaner att ge dessa tillgång till grundläggande tjänster och bevilja dem tillfälligt skydd och särskilda uppehållsrättigheter.

9.  Europaparlamentet upprepar de mycket oroväckande slutsatserna från sin uppdragsresa i juni 2018 till Venezuelas landgränser mot Colombia och Brasilien, och förespråkar att det ska skickas en ad hoc-delegation till Peru under 2019 för att på plats granska effekterna av den venezuelanska migrationskrisen. Parlamentet uppmanar på nytt Venezuelas myndigheter att utan dröjsmål tillåta humanitärt bistånd att obehindrat komma in i landet för att förhindra att den humanitära krisen och folkhälsokrisen förvärras samt genomföra en plan för att på kort sikt motverka undernäring.

10.  Europaparlamentet uppmanar rådet och vice ordföranden/den höga representanten att mobilisera ytterligare medel och bistånd och att samordna detta med UNHCR:s och IOM:s nyligen utsedda gemensamma särskilda representant för venezuelanska flyktingar och migranter i regionen, Eduardo Stein. Parlamentet välkomnar i detta avseende hans utnämning, som ger tydligt uttryck för den regionala och globala skalan på den pågående krisen i Venezuela.

11.  Europaparlamentet påminner om att Interpol är en internationell polisorganisation som huvudsakligen ägnar sig åt att bekämpa internationell brottslighet. Parlamentet uppmanar Interpol att noga betänka att den venezuelanska regeringens begäranden avseende Borges, Ortega Diaz och Mundaray Rodriguez helt och hållet är politiskt motiverade.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Bolivarianska republiken Venezuelas regering och nationalförsamling, Republiken Colombias, Republiken Brasiliens och Republiken Perus regeringar och parlament, den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika, Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekreterare och Limagruppen.

(1) EUT C 285, 29.8.2017, s. 145. (2) EUT C 294, 12.8.2016, s. 21. (3) EUT C 316, 30.8.2016, s. 190. (4) EUT C 86, 6.3.2018, s. 101. (5) EUT C 298, 23.8.2018, s. 137. (6) Antagna texter, P8_TA(2018)0041. (7) Antagna texter, P8_TA(2018)0199. (8) Antagna texter, P8_TA(2018)0313. (9) EUT C 337, 20.9.2018, s. 71.