Europaparlamentets ändringar antagna den 4 juli 2018 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2017/825 för att öka finansieringsramen för stödprogrammet för strukturreformer och om anpassning av det allmänna målet (COM(2017)0825 – C8-0433/2017 – 2017/0334(COD))(1)

P8_TA(2018)0281 A8-0227/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till förordning Skäl -1 (nytt) (-1)  Om medlemsstaterna så begär måste unionen stödja dem om de behöver förbättra sin administrativa kapacitet att genomföra unionsrätten. Ändring 2 Förslag till förordning Skäl 1 (1)  Stödprogrammet för strukturreformer (nedan kallat programmet) inrättades med målsättningen att stärka medlemsstaternas kapacitet att förbereda och genomföra tillväxtfrämjande förvaltnings- och strukturreformer, inklusive genom bistånd med att använda unionsfonderna effektivt och ändamålsenligt. Stöd enligt programmet ges av kommissionen på begäran av en medlemsstat, och det kan omfatta ett brett spektrum av politikområden. Motståndskraftiga ekonomier, byggda på starka ekonomiska och sociala strukturer, som gör det möjligt för medlemsstaterna att absorbera chocker på ett effektivt sätt och att snabbt återhämta sig från dem, bidrar till ekonomisk och social samanhållning. Institutionella reformer, förvaltningsreformer och tillväxtfrämjande strukturreformer är ändamålsenliga verktyg för att åstadkomma detta. (1)  Stödprogrammet för strukturreformer (nedan kallat programmet) inrättades med målsättningen att stärka medlemsstaternas kapacitet att förbereda och genomföra tillväxtfrämjande förvaltnings- och strukturreformer som har europeiskt mervärde, inklusive genom bistånd med att använda unionsfonderna effektivt och ändamålsenligt. Stöd enligt programmet ges av kommissionen på begäran av en medlemsstat, och det kan omfatta ett brett spektrum av politikområden. Motståndskraftiga ekonomier och motståndskraftiga samhällen, byggda på starka ekonomiska, sociala och territoriella strukturer, som gör det möjligt för medlemsstaterna att absorbera chocker på ett effektivt sätt och att snabbt återhämta sig från dem, bidrar till ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. De reformer som stöds av programmet kräver effektiva och ändamålsenliga nationella och regionala offentliga förvaltningar samt egenansvar och aktiv medverkan av alla berörda intressenter. Landsspecifika institutionella reformer, förvaltningsreformer och tillväxtfrämjande strukturreformer, samt egenansvar på plats för strukturreformer som är av intresse för unionen, i synnerhet hos lokala och regionala myndigheter och arbetsmarknadens parter, är lämpliga verktyg för att åstadkomma detta. Ändring 3 Förslag till förordning Skäl 1a (nytt) (1a)  Det behövs ett effektivt genomförande och information om programmets resultat på unionsnivå samt på nationell och regional nivå för att säkerställa synligheten för resultaten av de reformer som utarbetats och genomförts på begäran av varje medlemsstat. Detta skulle säkerställa utbyte av kunskap, erfarenheter och bästa praxis, vilket också är ett av programmets mål. Ändring 4 Förslag till förordning Skäl 1b (nytt) (1b)  Efterfrågan på stöd från programmet förväntas fortsätta vara hög, vilket innebär att vissa begäranden kommer att behöva prioriteras. Företräde bör i tillämpliga fall ges till begäranden som syftar till en skatteväxling från arbete till förmögenhet och föroreningar, vilket stärker sysselsättningen och socialpolitiken och därmed gynnar den sociala integrationen och bekämpandet av skattebedrägeri, skatteflykt och skatteundandragande genom ökad insyn, strategier för innovativ och hållbar återindustrialisering och förbättrade utbildningssystem. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt begäranden om stöd som har stor demokratisk legitimitet och inkluderar olika parter samt har spridningseffekter på andra sektorer. Programmet bör komplettera andra instrument så att överlappningar undviks. Ändring 5 Förslag till förordning Skäl 1c (nytt) (1c)   I sin strävan att stärka medlemsstaternas kapacitet att förbereda och genomföra tillväxtfrämjande strukturreformer bör programmet inte ersätta finansiering från medlemsstaternas nationella budgetar, eller användas för att täcka löpande utgifter. Ändring 6 Förslag till förordning Skäl 3 (3)  Att öka den ekonomiska och sociala sammanhållningen genom att förstärka strukturreformerna är av avgörande betydelse för ett framgångsrikt deltagande i Ekonomiska och monetära unionen. Detta är särskilt viktigt för de medlemsstater som inte har euron som valuta, för att de ska kunna förbereda sig inför anslutning till euroområdet. (3)  Att öka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen genom att förstärka strukturreformer som gynnar unionen och är förenliga med dess principer och värderingar är av avgörande betydelse för ett framgångsrikt deltagande och utvidgad verklig konvergens i Ekonomiska och monetära unionen, vilket säkerställer dess långsiktiga stabilitet och välstånd. Detta är särskilt viktigt för de medlemsstater som ännu inte har euron som valuta, för att de ska kunna förbereda sig inför anslutning till euroområdet. Ändring 7 Förslag till förordning Skäl 4 (4)  Det är därför lämpligt att betona i programmets allmänna mål – inom ramen för dess bidrag för att svara mot de ekonomiska och sociala utmaningarna – att stärkandet av sammanhållningen, konkurrenskraften, produktiviteten, den hållbara tillväxten och jobbskapandet också bör bidra till att förbereda de medlemsstater som inte har euron som valuta inför ett framtida deltagande i euroområdet. (4)  Det är därför lämpligt att betona i programmets allmänna mål – inom ramen för dess bidrag för att svara mot de ekonomiska och sociala utmaningarna – att stärkandet av den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen, konkurrenskraften, produktiviteten, den hållbara tillväxten, jobbskapandet och den sociala inkluderingen samt minskandet av skillnaderna mellan medlemsstaterna och regionerna också bör bidra till att förbereda de medlemsstater som ännu inte har euron som valuta inför ett framtida deltagande i euroområdet. Ändring 8 Förslag till förordning Skäl 5 (5)  Det är också nödvändigt att ange att programmets åtgärder och verksamheter får stödja reformer som kan hjälpa medlemsstater som vill införa euron att förbereda sig inför anslutning till euroområdet. (5)  Med tanke på de positiva erfarenheter som unionen har haft av det tekniska stöd som erbjudits till andra länder som redan har infört euron är det också nödvändigt att ange att programmets åtgärder och verksamheter får stödja reformer som kan hjälpa medlemsstater som anslöt sig till unionen vid en senare tidpunkt och som vill införa euron, att förbereda sig inför anslutning till euroområdet. Ändring 9 Förslag till förordning Skäl 5a (nytt) (5a)   Sju medlemsstater är enligt fördragen skyldiga att förbereda sig för deltagande i euroområdet, nämligen Bulgarien, Tjeckien, Kroatien, Ungern, Polen, Rumänien och Sverige. I vissa av dessa medlemsstater har man gjort ringa framsteg mot detta mål under de senaste åren, vilket har gjort det allt viktigare för unionen att stödja ett deltagande i eurosamarbetet. Danmark och Förenade kungariket har ingen skyldighet att ansluta sig till euroområdet. Ändring 10 Förslag till förordning Skäl 5b (nytt) (5b)   Regionala och lokala myndigheter spelar en viktig roll i strukturreformerna, i en omfattning som varierar beroende på den konstitutionella och administrativa organisationen i respektive medlemsstat. Det är därför lämpligt att fastställa en passande nivå på deltagandet av och samrådet med regionala och lokala myndigheter vid förberedandet och genomförandet av strukturreformer. Ändring 11 Förslag till förordning Skäl 6 (6)  För att möta den ökande efterfrågan på stöd från medlemsstaternas sida och med tanke på behovet av att stödja genomförandet av strukturreformer i de medlemsstater som inte har euron som valuta, bör det finansiella anslaget för programmet ökas till en nivå som är tillräcklig för att unionen ska kunna tillhandahålla stöd till de medlemsstater som har begärt det. (6)  För att möta den ökande efterfrågan på stöd från medlemsstaternas sida och med tanke på behovet av att stödja genomförandet av strukturreformer som är av intresse för unionen i de medlemsstater som ännu inte har euron som valuta, bör det finansiella anslaget för programmet ökas med hjälp av flexibilitetsmekanismen i rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/20131a, till en nivå som är tillräcklig för att unionen ska kunna tillhandahålla stöd till de medlemsstater som har begärt det. Ökningen bör inte ha en negativ påverkan på andra prioriteringar inom sammanhållningspolitiken. Medlemsstaterna bör inte heller vara skyldiga att överföra sina nationella och regionala anslag från Europeiska struktur- och investeringsfonder (ESI-fonder) för att täcka programmets finansieringsunderskott. ___________ 1a Rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 884). Ändring 12 Förslag till förordning Skäl 7 (7)  För att kunna tillhandahålla stöd så snabbt som möjligt bör kommissionen kunna använda delar av finansieringsramen för att också täcka kostnaderna för åtgärder som kompletterar programmet, exempelvis utgifter i samband med kvalitetskontroll och övervakning av projekt på plats. (7)  För att kunna tillhandahålla kvalitativt stöd så snabbt som möjligt bör kommissionen kunna använda delar av finansieringsramen för att också täcka kostnaderna för åtgärder som kompletterar programmet, exempelvis utgifter i samband med kvalitetskontroll, övervakning och utvärdering av projekt på plats. Sådana utgifter bör vara proportionella i förhållande till de sammanlagda utgifterna inom ramen för stödprojekten. Ändring 13 Förslag till förordning Skäl 7a (nytt) (7a)  För att säkerställa en smidig rapportering om genomförandet av programmet till Europaparlamentet och rådet, bör perioden under vilken kommissionen ska lämna de årliga övervakningsrapporterna specificeras. Ändring 14 Förslag till förordning Artikel 1 – led 1 – stycke 1 Förordning (EU) 2017/825 Artikel 4 – stycke 1 Programmets allmänna mål är att bidra till institutionella reformer, förvaltningsreformer och tillväxtfrämjande strukturreformer i medlemsstaterna genom att ge nationella myndigheter stöd när det gäller åtgärder som syftar till att reformera och stärka institutioner, styrning, offentlig förvaltning och ekonomiska och sociala sektorer som ett svar på ekonomiska och sociala utmaningar, med sikte på att stärka sammanhållningen, konkurrenskraften, produktiviteten och den hållbara tillväxten, skapa nya arbetstillfällen och öka investeringarna, vilket också kommer att förbereda för deltagande i euroområdet, särskilt vad gäller ekonomiska styrprocesser, däribland genom bistånd med att använda unionsfonderna på ett effektivt, ändamålsenligt och transparent sätt.” Programmets allmänna mål är att bidra till institutionella reformer, förvaltningsreformer och tillväxtfrämjande strukturreformer i medlemsstaterna genom att ge medlemsstaternas myndigheter, inklusive deras regionala och lokala myndigheter när så är lämpligt, stöd när det gäller åtgärder som syftar till att reformera och stärka institutioner, styrning, offentlig förvaltning och ekonomiska och sociala sektorer som ett svar på ekonomiska och sociala utmaningar, med sikte på att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen, konkurrenskraften, produktiviteten och den hållbara tillväxten, skapa nya arbetstillfällen och social integration, bekämpa skatteflykt och fattigdom samt öka investeringarna och skapa verklig konvergens i unionen, vilket också kommer att förbereda för deltagande i euroområdet, särskilt vad gäller ekonomiska styrprocesser, däribland genom bistånd med att använda unionsfonderna på ett effektivt, ändamålsenligt och transparent sätt. Ändring 15 Förslag till förordning Artikel 1 – led 1a (nytt) Förordning (EU) 2017/825 Artikel 5 – punkt 1 – led da (nytt) 1a.   I artikel 5.1 ska följande led läggas till: da)   Att stödja deltagandet av och samrådet med regionala och lokala myndigheter i förberedandet och genomförandet av strukturreformer, i en omfattning som motsvarar dessa regionala och lokala myndigheters befogenhet och ansvar inom den konstitutionella och administrativa strukturen i respektive medlemsstat. Ändring 16 Förslag till förordning Artikel 1 – led 3 – led a Förordning (EU) 2017/825 Artikel 10 – punkt 1 1.  Finansieringsramen för programmets genomförande fastställs till 222 800 000 EUR i löpande priser.” 1.  Finansieringsramen för programmets genomförande fastställs till 222 800 000 EUR i löpande priser, varav 80 000 000 EUR ska anslås genom flexibilitetsmekanismen enligt rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013*. _________________ *Rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 884). Ändring 17 Förslag till förordning Artikel 1 – led 3a (nytt) Förordning (EU) 2017/825 Artikel 16 – punkt 2 – inledningen 3a.   I artikel 16.2 ska inledningen ersättas med följande: 2.  Kommissionen ska till Europaparlamentet och rådet överlämna en årlig övervakningsrapport om genomförandet av programmet. Rapporten ska innehålla information om ”2. Varje år från och med 2018 och till och med 2021 ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en årlig övervakningsrapport om genomförandet av programmet. Rapporten ska innehålla information om” Ändring 18 Förslag till förordning Artikel 1 – led 3b (nytt) Förordning (EU) 2017/825 Artikel 16 – punkt 2 – led da (nytt) 3b.  I artikel 16.2 ska följande led läggas till: ”da) resultaten av kvalitetskontroll och övervakning av stödprojekt på plats,”

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A8-0227/2018).

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 juli 2018 om utkastet till rådets beslut om ändring av akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet, som utgör en bilaga till rådets beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom av den 20 september 1976 (09425/2018 – C8-0276/2018 – 2015/0907(APP))

P8_TA(2018)0282 A8-0248/2018

(Särskilt lagstiftningsförfarande – godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (09425/2018),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 223.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0276/2018),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 november 2015 om reformen av vallagen i Europeiska union och det till denna fogade förslaget till rådets beslut om antagande av bestämmelserna om ändring av akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet(1),

–  med beaktande av de motiverade yttranden från den franska senaten, den luxemburgska deputeradekammaren, den nederländska första kammaren, den nederländska andra kammaren, Sveriges riksdag, Förenade kungarikets underhus och Förenade kungarikets överhus som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för konstitutionella frågor (A8‑0248/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner utkastet till rådets beslut.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 366, 27.10.2017, s. 7.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 juli 2018 om utkastet till rådets beslut om ingående, på unionens vägnar, av det omfattande och fördjupade partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Armenien, å andra sidan (12543/2017 – C8-0422/2017 – 2017/0238(NLE))

P8_TA(2018)0283 A8-0177/2018

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (12543/2017),

–  med beaktande av utkastet till det omfattande och fördjupade partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Armenien, å andra sidan (12548/2017),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 37 i fördraget om Europeiska unionen, och i enlighet med artiklarna 91, 100.2, 207 och 209 samt artikel 218.6 andra stycket a, artikel 218.7 och artikel 218.8 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8‑0422/2017),

–  med beaktande av sin resolution som inte avser lagstiftning av den 4 juli 2018(1), om utkastet till beslut,

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för internationell handel (A8-0177/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Armenien.

(1) Antagna texter, P8_TA(2018)0284.

Europaparlamentets resolution som inte avser lagstiftning av den 4 juli 2018 om utkastet till rådets beslut om ingående, på unionens vägnar, av det omfattande och fördjupade partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Armenien, å andra sidan (12543/2017 – C8–0422/2017 – 2017/0238(NLE) – 2017/2269(INI))

P8_TA(2018)0284 A8-0179/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (12543/2017),

–  med beaktande av det omfattande och fördjupade partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Armenien, å andra sidan (12548/2017),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 37 i fördraget om Europeiska unionen och i enlighet med artiklarna 91, 100.2, 207 och 209 samt artikel 218.6 andra stycket led a, artikel 218.7 och artikel 218.8 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0422/2017),

–  med beaktande av sina relevanta resolutioner om förbindelserna mellan EU och Armenien,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2017 om årsrapporten om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken(1),

–  med beaktande av de gemensamma förklaringarna från toppmötena inom det östliga partnerskapet, särskilt den som man enades om i Bryssel 2017,

–  med beaktande av kommissionens och Europeiska utrikestjänstens gemensamma meddelanden om den europeiska grannskapspolitiken (EGP), särskilt rapporten av den 18 maj 2017 om genomförandet av översynen av den europeiska grannskapspolitiken (JOIN(2017)0018) och det gemensamma arbetsdokumentet av den 9 juni 2017 Eastern Partnership – 20 Deliverables for 2020: Focusing on key priorities and tangible results (SWD(2017)0300) samt 2016 års meddelande om en global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i det östra grannskapet, särskilt sin rekommendation av den 15 november 2017 till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten om det östliga partnerskapet inför toppmötet i november 2017(2) och sin resolution av den 15 april 2015 om hundraårsminnet av det armeniska folkmordet(3),

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 4 juli 2018(4) om utkastet till beslut,

–  med beaktande av prioriteringarna för partnerskapet mellan Europeiska unionen och Armenien, som undertecknades den 21 februari 2018,

–  med beaktande av artikel 49 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artikel 99.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8–0179/2018), och av följande skäl:

A.  Den nuvarande ramen för förbindelserna mellan Armenien och Europeiska unionen utgörs av partnerskaps- och samarbetsavtalet från 1996, som trädde i kraft 1999 och som kommer att ersättas av det föreslagna omfattande och fördjupade partnerskapsavtalet.

B.  Genom det östra partnerskapet har EU och Armenien byggt upp sina förbindelser på ett gemensamt åtagande i fråga om internationell rätt och grundläggande värden, såsom demokrati, rättsstaten och god samhällsstyrning samt respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

C.  Det kvarstår vissa orosmoln när det gäller Armeniens fulla respekt för vissa av de ovannämnda grundläggande värdena, särskilt demokrati och rättsstaten, som undergrävs av korruption, röstköp, organiserad brottslighet och överdriven oligarkisk kontroll.

D.  Armeniens geografiska läge mellan Europa, Centralasien och Mellanöstern och angränsande regionala makter, främst Ryssland, Iran och Turkiet, är både av strategisk betydelse och en utmaning. Att en del tidigare tragiska händelser inte erkänts – särskilt det armeniska folkmordet, utländska truppers närvaro i Armenien och de seglivade konflikterna i Sydkaukasien, som även drabbar Azerbajdzjan och Georgien – är ett allvarligt hot mot alla partners säkerhet och mot stabiliteten i regionen. Konflikten om Nagorno-Karabach kan endast lösas på fredlig väg i enlighet med OSSE:s grundläggande principer från 2009, framför allt genom det arbete som utförs av ordförandena för OSSE:s Minskgrupp och deras förslag.

E.  EU är Armeniens främsta handelspartner och viktigaste givare. Armenien är också medlem i Eurasiska ekonomiska unionen, vilket visar att EU inte behöver kräva att dess partner måste välja att ha fördjupade förbindelser med EU på bekostnad av sina förbindelser med tredje parter, trots att vissa möjligheter – till exempel ett djupgående och omfattande frihandelsområde med EU – inte kunnat förverkligas i detta sammanhang.

F.  Det nya avtalet utgör en ny rättslig grund som kan blåsa nytt liv i den politiska dialogen och bredda det ekonomiska samarbetet och samarbetet på områden såsom energi, transporter, infrastruktur och miljö. Dessa bestämmelser förväntas få en positiv inverkan på Armenien när det gäller främjandet av demokratiska normer, ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling. Sådana framtidsutsikter är särskilt viktiga för Armeniens ungdomar, bland annat genom förbättrad utbildning och fler arbetstillfällen. Invånarna i både EU och Armenien kommer att gynnas av det ökade samarbetet.

1.  Europaparlamentet välkomnar varmt undertecknandet av det omfattande och fördjupade partnerskapsavtalet, som utgör ett betydande framsteg i förbindelserna mellan EU och Armenien och är ett konkret uttryck för åtagandet att ytterligare fördjupa de politiska och ekonomiska förbindelserna.

2.  Europaparlamentet konstaterar att avtalets undertecknande inte utgör slutpunkten för samarbetet mellan EU och Armenien. Parlamentet betonar snarare hur viktigt det är med ett skyndsamt och effektivt genomförande innan man börjar överväga möjligheten till en ytterligare fördjupning av samarbetet och integrationen mellan de båda parterna, i en takt och omfattning som passar båda parter.

3.  Europaparlamentet påminner om att betydande framsteg i fråga om att upprätthålla grundläggande värden, såsom rättsstaten, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt ett fungerande demokratiskt system som försvarar domstolsväsendets oberoende och opartiskhet och som uppnår konkreta resultat i kampen mot korruption, är avgörande för att skapa ytterligare möjligheter till samarbete. Parlamentet ser i detta sammanhang fram emot att EU i sinom tid kommer att överväga att inleda en dialog om viseringsliberalisering med Armenien, under förutsättning att det finns förutsättningar för en väl förvaltad och säker rörlighet på plats, bland annat ett effektivt genomförande av ett förenklat viseringsförfarande och återtagandeavtal mellan parterna.

4.  Europaparlamentet lovordar invånarna i Armenien för det fredliga maktöverlämnandet i april och maj 2018 som ledde till ett regeringsskifte i enlighet med Armeniens författning. Parlamentet välkomnar den återhållsamhet som de brottsbekämpande organen visat, men uttrycker oro över omotiverade gripanden av fredliga demonstranter, bland annat ledamöter av parlamentet. Parlamentet framför sina varma gratulationer till Nikol Pashinyan som valts till Armeniens nya premiärminister. Parlamentet ser fram emot ett ökat samarbete med honom, hans regering och nationalförsamlingen, inte minst för att stödja dem i arbetet med att uppfylla de förväntningar som det armeniska samhället gav uttryck för under demonstrationerna, och uttrycker sin beredvillighet att övervaka framtida parlamentsval i Armenien.

Tillämpningsområde, allmänna principer, grundläggande värden och åtaganden om konfliktlösning

5.  Europaparlamentet betonar att avtalets territoriella tillämpning omfattar, å ena sidan, de territorier där fördraget om Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen är tillämpliga och i enlighet med de villkor som fastställs i dessa fördrag och, å andra sidan Republiken Armeniens territorium. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att inga produkter exporteras olagligen till EU via Armenien.

6.  Europaparlamentet konstaterar att avtalet överensstämmer med den anda och de principer som uttrycks i Europaparlamentets rekommendation av den 15 november 2017, i vilken det otvetydigt fastställs att inget omfattande avtal kommer att ratificeras med ett land som inte respekterar EU:s värden som demokrati, rättsstaten, god samhällsstyrning, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Parlamentet uppmanar likväl de armeniska myndigheterna att med EU:s hjälp säkerställa att det inte sker någon tillbakagång avseende dessa värden, eftersom det skulle kunna leda till att avtalet tillfälligt upphävs i enlighet med dess artikel 379. Parlamentet upprepar att EU:s ekonomiska stöd till Armenien fortfarande är villkorligt och beror på om reformer som håller hög kvalitet genomförs.

7.  Europaparlamentet uppmuntrar Armenien att skyndsamt anta och genomföra reformer som man ömsesidigt kommit överens om som särskilt rör valsystemets stabilitet, domstolsväsendets oberoende och insyn i de statliga institutionernas styre, särskilt i samband med prioriteringarna för partnerskapet mellan EU och Armenien, vilket bör fungera som en vägledande ram för avtalets genomförande i syfte att leda till påtagliga och positiva resultat för Armeniens invånare.

8.  Europaparlamentet betonar att det är ytterst viktigt att organisationer från det civila samhället engageras och inkluderas på ett meningsfullt sätt under denna genomförandefas, även via den nya plattform för det civila samhället som inrättas genom avtalet, utöver de begränsade åtagandena att hålla företrädare för det civila samhället informerade och att föra en dialog med dem, vilket för närvarande föreskrivs i artikel 366 i avtalet. Parlamentet erinrar om att deltagande organisationer från det civila samhället bör återspegla ett så brett spektrum av olika politiska och sociala intressen som möjligt.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att löpa linan ut när det gäller villkoren för EU:s ekonomiska bistånd genom att systematiskt koppla EU-stödet – bland annat genom det europeiska grannskapsinstrumentet, makrofinansiellt bistånd och andra instrument – till det faktiska genomförandet av reformer, vars framsteg ska övervakas noga.

10.  Europaparlamentet konstaterar att avtalet även överensstämmer med den anda och de principer som uttrycks i Europaparlamentets rekommendation av den 15 november 2017, bland annat när det gäller att göra ratificeringen av ett nytt avtal med Armenien eller Azerbajdzjan beroende av meningsfulla åtaganden och väsentliga framsteg i riktning mot en lösning av konflikten om Nagorno-Karabach. Parlamentet uppmanar med kraft båda sidorna att i god tro öka takten i och resultaten av sina förhandlingar efter valen 2018 i båda länderna, i syfte att skriva historia genom att sätta punkt för en konflikt som inte kan lösas med militära medel, men som krävt alltför många liv, särskilt i form av civila offer, och som inte bara har stått i vägen för fred och stabilitet utan också hämmat socioekonomisk utveckling i regionen under nästan tre årtionden. Parlamentet uttrycker djup oro över den militära upptrappningen och de oproportionerliga försvarsutgifterna i regionen. Parlamentet stöder alla initiativ som främjar fred och utvecklar goda grannförbindelser, bland annat högnivåsamtal och en mekanism för att övervaka eldupphör, och uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att öka EU:s stöd till program för att möjliggöra ökade kontakter mellan armeniska och azerbajdzjanska icke-statliga organisationer och ungdomsorganisationer, samtidigt som man säkerställer att EU:s medlemsstater undviker indirekt export av varor och teknik med dubbla användningsområden till parterna i konflikten.

Politisk reform

11.  Europaparlamentet uppmanar både Armenien och EU att ge inhemska reformer hög prioritet, såsom anges i artikel 4, för att framför allt säkerställa en smidig övergång från ett system med presidentstyre till ett parlamentariskt system och en avpolitisering av statliga institutioner. Parlamentet uppmanar Armeniens regering att se till att större reformer – t.ex. sådana reformer som rör regeringens uppbyggnad och verksamhet eller strafflagen – är föremål för större insyn och för en inkluderande dialog med oppositionen och civilsamhället, till förmån för det armeniska samhället som helhet.

12.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att skapa lika villkor för oppositionen och ett klimat i vilket civilsamhället, däribland medieföreträdare och människorättsförsvarare, kan verka fritt utan rädsla för repressalier. Parlamentet uppmanar Armenien att i detta sammanhang säkerställa en skyndsam och rättvis rättegång för alla fångar, även Andreas Ghukasyan, fri från politisk påverkan. Parlamentet uppmanar de armeniska myndigheterna att se till att journalister inte utsätts för några påtryckningar eller känner rädsla för repressalier eller våld på grund av sitt arbete och att rätten till mötesfrihet upprätthålls, och att de avhåller sig från att använda överdrivet våld och påtryckningar, t.ex. ogrundade anklagelser om brott mot fredliga demonstranter och protestledare. Parlamentet efterlyser opartiska utredningar och rättvisa rättegångar i samtliga mål, även när det gäller polisens tidigare oproportionerliga åtgärder mot fredliga demonstranter och i målet Sasna Tsrer, under vilket polisen allvarligt hindrade försvarsadvokaternas arbete.

13.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de armeniska myndigheterna att inför de kommande valen skyndsamt och fullt ut genomföra samtliga rekommendationer från de internationella observatörsuppdrag som leds av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa/Kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (OSSE/ODIHR), vilket lyfts fram i deras slutrapport, särskilt vad gäller påståenden om röstköp, hot mot väljare, påtryckningar mot offentligt anställda och privatanställda samt otillbörlig inblandning i röstningsprocessen från partiföreträdare eller tjänstemän inom de brottsbekämpande organen, något som inte ökade allmänhetens tilltro till landets valsystem.

14.  Europaparlamentet uppmanar Armenien att genomföra Venedigkommissionens rekommendationer, exempelvis rekommendationerna i dess yttrande från 2017 om utkastet till rättegångslag, enligt vilka lagen har lett till positiva förändringar genom författningsreformen, men att den innehåller luckor och inkonsekvenser som behöver åtgärdas.

Rättsstaten och respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna

15.  Europaparlamentet upprepar sin starka hängivenhet för internationell rätt och grundläggande värden, inbegripet demokrati, rättsstaten och god samhällsstyrning samt respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, och uppmanar Armenien att göra betydande framsteg på dessa områden, särskilt vad gäller mediefrihet, rättsväsendets oberoende och kampen mot korruption, organiserad brottslighet, penningtvätt, skatteundandragande, nepotism och överdriven oligarkisk kontroll. Parlamentet uppmanar de armeniska myndigheterna att inleda en fördjupad och genuin process för ekonomiska reformer med målet att få bukt med den nuvarande oligarkiska strukturen och avskaffa relevanta monopol. Parlamentet uppmanar de armeniska myndigheterna att fortsätta att agera konsekvent i enlighet med landets förpliktelser i egenskap av part i FN:s konvention mot tortyr i syfte att förebygga, lagföra och bestraffa kränkningar.

16.  Europaparlamentet beklagar att våld på grund av kön och sexuell läggning fortfarande är ett stort problem i Armenien. Parlamentet noterar erkännandet av att våld i hemmet är ett stort problem, i och med nationalförsamlingens antagande den 8 december 2017 av lagen om förhindrande av våld inom familjen, skydd av offer för våld inom familjen och återskapande av fredliga förhållanden (sammanhållning) i familjen, men efterlyser skärpt lagstiftning för att effektivt bekämpa sådant våld och för att myndigheterna ska kunna skydda och stödja offren bättre. Parlamentet lovordar Armenien för undertecknandet av Europarådets Istanbulkonvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet den 18 januari 2018, och uppmanar Armenien att skyndsamt ratificera och grundligt genomföra denna konvention för att verkligen leva upp till de internationella normerna på detta område.

17.  Europaparlamentet uppmanar Armenien att ta itu med frågor som rör jämställdhet och åtgärder mot diskriminering genom att vidta skyndsamma och verkningsfulla åtgärder för att uppnå lika möjligheter för alla, i synnerhet i fråga om sysselsättning, lika lön och offentliga ämbeten, helst genom en omfattande fristående lag mot diskriminering, som också skyddar andra utsatta grupper såsom hbti-personer, i enlighet med internationella normer och Armeniens olika åtaganden när det gäller mänskliga rättigheter samt att säkerställa effektiva skyddsmekanismer med tillräckliga resurser. Parlamentet ser i detta sammanhang med oro på den planerade lagstiftningens oförenlighet med internationella normer mot diskriminering.

18.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de armeniska myndigheterna att ge hög prioritet åt att stoppa det könsurval som förekommer i form av könsselektiva aborter, som efter Kina har störst utbredning i världen i Armenien och Azerbajdzjan. Parlamentet stöder Armeniens engagemang för att förbättra livet för barn – särskilt funktionshindrade och föräldralösa barn – genom att konsekvent genomföra de prioriteringar som fastställs i den nationella strategin för skydd av barnets rättigheter samt i den hithörande handlingsplanen för genomförandet av FN:s barnkonvention och att garantera inkluderande undervisning för alla barn senast 2025 och utrota barnarbete.

19.  Europaparlamentet efterlyser ytterligare insatser för att öka samarbetet för att förebygga och bekämpa brottslig verksamhet såsom terrorism, organiserad brottslighet, it‑brottslighet och gränsöverskridande brottslighet, och uppmanar Armenien att anpassa sig mer till EU:s utrikes- och säkerhetspolitik.

20.  Europaparlamentet uppmanar Armenien att ratificera Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC), som landet undertecknade 1999.

Samarbete inom handel och ekonomi

21.  Europaparlamentet välkomnar fördjupningen av handelsförbindelserna och de ekonomiska förbindelserna mellan EU och Armenien och det faktum att det omfattande och fördjupade partnerskapsavtalet i vissa fall sträcker sig längre än WTO-åtagandena i fråga om öppenhet och marknadstillträde för EU-produkter och EU-aktörer inom områden såsom handel med tjänster, immateriella rättigheter och offentlig upphandling.

22.  Europaparlamentet uppmanar Armenien att bedriva handel med EU i en anda av tillit, i enlighet de åtaganden som landet gjorde vid anslutningen till WTO. Parlamentet påminner om att villkoren för WTO-medlemskapet och skyldigheterna enligt WTO‑avtalen och bestämmelserna i dessa avtal ska vara tillämpliga endast i de territorier i Republiken Armenien som har erkänts av FN.

23.  Europaparlamentet hoppas att avtalet snabbt kommer att leda till nya och attraktiva ekonomiska möjligheter för armeniska medborgare som bor i eller återvänder till Armenien, inte minst för ungdomarna i landet.

24.  Europaparlamentet beklagar dock att avtalet inte kan inbegripa ett avlägsnande av tullhinder på grund av Armeniens medlemskap i Eurasiska ekonomiska unionen. Parlamentet välkomnar likväl att Armenien i så hög grad utnyttjar EU:s allmänna preferenssystem (GSP+), men konstaterar med viss oro att denna export inom ramen för GSP+ är starkt koncentrerad till några få typer av varor. Parlamentet konstaterar att avtalet respekterar Armeniens multipolära utrikespolitik, men uppmanar kommissionen att säkerställa att EU:s bistånd i Armenien inte är riktat mot sektorer som drabbats av ryska sanktioner gentemot EU, och uppmanar eftertryckligen kommissionen att noga övervaka EU-medlemsstaternas efterlevnad av rådets förordning (EU) nr 833/2014, för att undvika att Ryssland anskaffar varor och teknik med dubbla användningsområden via Armenien.

25.  Europaparlamentet välkomnar överenskommelsen om skydd av varumärken, inbegripet övergångsbestämmelserna i artikel 237 avseende cognac och champagne, varigenom EU:s intressen skyddas och Armenien dessutom får möjlighet att utveckla sin handel inom alla viktiga sektorer av sin ekonomi.

Energi och andra samarbetsområden

26.  Europaparlamentet välkomnar den tonvikt som framför allt i artikel 42 läggs vid kärnsäkerhet på grundval av Internationella atomenergiorganets (IAEA) och Europeiska unionens standarder och praxis. Parlamentet beklagar de armeniska myndigheternas beslut att förlänga livslängden för kärnkraftverket i Medzamor, och upprepar sin djupa oro över den kvarstående diskrepansen mellan säkerhetsstandarderna för detta kärnkraftverk och de betydande risker som är kopplade till att det ligger i ett område med seismisk aktivitet. Parlamentet lovordar förhandlarna för att de i artikel 42 i det omfattande och fördjupade partnerskapsavtalet inbegripit särskilt samarbete om ”stängning och säker avveckling av kärnkraftverket Medzamor samt snabbt antagande av en färdplan eller handlingsplan i denna fråga, med hänsyn till behovet av att ersätta verket med ny kapacitet för att säkerställa Republiken Armeniens energitrygghet och villkoren för en hållbar utveckling”.

27.  Europaparlamentet välkomnar vidare de särskilda bestämmelserna om samarbete i miljöfrågor i Armenien, mot bakgrund av det brådskande behovet av framsteg på området samt möjligheter till nya arbetstillfällen och minskat beroende av energiimport tack vare utvecklingen av rena alternativa energikällor. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen att bistå och stödja Armeniens regering, både tekniskt och ekonomiskt, i sin ambitiösa plan för att utveckla förnybar energi.

28.  Europaparlamentet uppmanar de armeniska myndigheterna att öka öppenheten och ansvarsskyldigheten inom förvaltningen av offentliga finanser samt inom offentlig upphandling och privatiseringsprocessen och att dessutom stärka tillsynen av banksektorn.

29.  Europaparlamentet betonar betydelsen av bestämmelserna om dialog och samarbete avseende sysselsättningspolitik, arbetstagares rättigheter inom exempelvis arbetsmiljöområdet, jämställdhet och åtgärder mot diskriminering, bland annat för utsatta och marginaliserade grupper, för att skapa bättre arbetstillfällen med förbättrade arbetsförhållanden, särskilt för unga armenier, och att medverka till att bekämpa hög arbetslöshet och svår fattigdom.

Institutionella bestämmelser

30.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en parlamentarisk partnerskapskommitté enligt artikel 365 i avtalet och åtar sig att tillsammans med Armeniens parlament skyndsamt fastställa dess arbetsordning för att dess verksamhet ska kunna inledas i ett tidigt skede.

31.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om att kommissionen och utrikestjänsten var sjätte månad ska överlämna en detaljerad skriftlig rapport till parlamentet om genomförandet av internationella avtal, i enlighet med sin rekommendation av den 15 november 2017 till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten om det östliga partnerskapet inför toppmötet i november 2017, i vilken parlamentets föresats att stärka sin övervakning av genomförandet av internationella avtal med länderna i det östliga partnerskapet och sin granskning av det EU-stöd som tillhandahålls i detta avseende bekräftades på nytt.

32.  Europaparlamentet uppmanar EU och Armeniens myndigheter att intensifiera sin kommunikation om syftena och målen med detta nya avtal, för att ytterligare öka allmänhetens medvetenhet, både i Armenien och inom EU, om de förväntade möjligheter och fördelar som avtalet skulle medföra. Parlamentet uppmanar dessutom båda parter att fortsätta bekämpa eventuella desinformationskampanjer med anknytning till förbindelserna mellan EU och Armenien.

o
o   o

33.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Republiken Armeniens regering och parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2017)0493. (2) Antagna texter, P8_TA(2017)0440. (3) EUT C 328, 6.9.2016, s. 2. (4) Antagna texter, P8_TA(2018)0283.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 juli 2018 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Irak, å andra sidan (10209/1/2012 – C8-0038/2018 – 2010/0310(NLE))

P8_TA(2018)0285 A8-0222/2018

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (10209/1/2012),

–  med beaktande av utkastet till avtal om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Irak, å andra sidan (5784/2/2011 och 8318/2012),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 91, 100, 207, 209 och 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0038/2018),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 17 januari 2013 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Irak, å andra sidan(1),

–  med beaktande av ändringen av den rättsliga grunden till följd av domstolens dom av den 11 juni 2014(2),

–  med beaktande av sin resolution som inte avser lagstiftning av den 4 juli 2018(3) om utkastet till beslut,

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A8-0222/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Irak.

(1) EUT C 440, 30.12.2015, s. 301. (2) Domstolens dom av den 11 juni 2014, kommissionen mot rådet, om ramavtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och Republiken Filippinerna, C-377/12,ECLI: EU:C:2014:1903. (3) Antagna texter, P8_TA(2018)0286.

Europaparlamentets resolution som inte avser lagstiftning av den 4 juli 2018 om utkastet till rådets beslut om ingående av ett avtal om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Irak, å andra sidan (10209/1/2012 – C8-0038/2018 – 2010/0310M(NLE)

P8_TA(2018)0286 A8-0224/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (10209/1/2012),

–  med beaktande av avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Irak, å andra sidan(1),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 91, 100, 207, 209 och 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0038/2018),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2013 om partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Irak(2),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen av den 8 januari 2018 om inslagen i en EU-strategi för Irak,,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 22 januari 2018 om en ny strategi för Irak,

–  med beaktande av kommissionens fleråriga vägledande program för Irak (2014–2017),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2016 om det så kallade IS/Daish systematiska massmord på religiösa minoriteter(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 oktober 2016 om situationen i norra Irak/Mosul(4),

–  med beaktande av resolutionerna 2367 (2017) och 2379 (2017), som antogs av FN:s säkerhetsråd den 14 juli 2017 och den 21 september 2017,

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 4 juli 2018(5) om utkastet till beslut,

–  med beaktande av artikel 99.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0224/2018), och av följande skäl:

A.  Europa och Irak är sammanlänkande till följd av tusentals år av ömsesidigt kulturellt inflytande och en gemensam historia.

B.  Irak har härjats under årtionden, först av diktatorstyre under Saddam Hussein, som inledde anfallskrig mot Iran 1980 och Kuwait 1990, sedan av förlamande sanktioner, interna konflikter efter den USA-ledda invasionen 2003, som bland annat innebar sekteristiskt våld och kurdisk utbrytning, och jihadistisk terrorism av Daish. Alla dessa faktorer förklarar omfattningen av de utmaningar som Irak står inför i sina strävanden efter att göra framsteg mot bättre samhällsstyrning, ekonomisk utveckling och nationell försoning.

C.  EU har bekräftat sitt engagemang för att inleda ett starkt partnerskap med Irak, på grundval av partnerskaps- och samarbetsavtalet, att stödja de irakiska myndigheterna under övergången till demokrati och under återuppbyggnadsprocessen och samtidigt ta itu med orsakerna till den politiska, sociala och ekonomiska instabiliteten. Återuppbyggnaden har beräknats kosta så mycket som 88 miljarder US-dollar.

D.  De EU-medlemsstater som deltog i kriget 2003, och EU som helhet, har ett särskilt ansvar för att bistå den irakiska befolkningen och stödja insatser för att uppnå fred och stabilitet i landet.

E.  Parlamentsvalet ägde rum den 12 maj 2018. I regionen, som brottas med inskränkande auktoritära regimer och metoder, utgör Irak ett av få exempel på en konkurrensutsatt politisk miljö, som inbegriper ett flerpartisystem och relativt fria medier. De politiska krafterna i landet verkar inse behovet av att bilda tvärsekteristiska allianser för att förbättra systemets legitimitet och stabilitet. Genuina och konkurrensutsatta val är av avgörande betydelse för att befästa demokratin i Irak. Att alla delar av det irakiska samhället deltar fullt ut är ett viktigt steg mot en inkluderande demokrati och en känsla av nationell samhörighet.

F.  Säkerhetssituationen måste förbättras avsevärt för att stabiliseringen, försoningen, ett inkluderande styre och den ekonomiska och sociala utvecklingen i landet på både nationell och lokal nivå ska kunna främjas. Ansvarsskyldighet för brott som begåtts av alla parter är nödvändigt för att uppnå försoning. EU tillhandahåller stöd till reformer av säkerhetssektorn i Irak genom EU:s rådgivande uppdrag. FN:s biståndsmission i Irak (Unami) har funnits i landet sedan 2003 och har arbetat hårt med att främja en inkluderande politisk dialog och nationell försoning. Nato fortsätter att genomföra sitt initiativ för kapacitetsuppbyggnad i Irak, med fokus på bekämpning av improviserade sprängladdningar, ammunitionsröjning, minröjning, civil-militär planering, underhåll av utrustning från Sovjettiden, militärmedicin och reform av Iraks säkerhetsinstitutioner.

G.  Irak står inför ett antal utmaningar gällande samhällsstyrningen som måste hanteras, närmare bestämt att skapa institutionell och administrativ kapacitet och befästa rättsstaten, tillämpa lagstiftningen och respektera de mänskliga rättigheterna, däribland kvinnors rättigheter och rättigheterna för alla etnisk-religiösa minoriteter.

H.  Det är viktigt att bekämpa arbetslösheten och social utestängning, särskilt bland ungdomar, för att förhindra att de radikaliseras och därmed lätt kan rekryteras av terroristorganisationer eller organiserade kriminella grupper.

I.  Iraks terrorbekämpningstjänst, som var den främsta aktören i befrielsen av Mosul, har drabbats av svåra förluster och måste få ett ordentligt erkännande och stöd för att förbättra sin rekryteringsförmåga så att den återigen blir en styrka med skälig och hållbar storlek.

J.  De irakiska myndigheterna bör betrakta landets oljeinkomster som ett verktyg och en möjlighet till en hållbar social och ekonomisk återuppbyggnad som gynnar det irakiska samhället i stort, snarare än att inkomsterna fördelas på grundval av klientelitism. Stora oljefyndigheter finns i det självstyrande irakiska Kurdistan. Det är nödvändigt att normalisera förbindelserna mellan centralregeringen i Bagdad och den kurdiska regionala regeringen i det självstyrande irakiska Kurdistan i enlighet med konstitutionen.

K.   Irak är ett lapptäcke av olika grupper som ofta konkurrerar om makten och kontrollen över nationella resurser. Tusentals irakiska medborgare, bland annat från minoritetsgrupper och särskilt kvinnor och flickor, har avrättats brutalt eller förslavats av Daish, i vad som kan betecknas som krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Terrorist- och extremistgrupperna har fortfarande fritt spelrum att utnyttja de sekteristiska och lokala spänningarna. År 2003 bodde över 1,5 miljoner kristna irakiska medborgare (kaldéer, syrianer, assyrier och andra kristna minoriteter) i Irak. De utgör en gammal ursprungsbefolkning som i mycket hög grad riskerar att utsättas för förföljelse och tvingas i exil. Miljontals irakiska medborgare, bland annat kristna, har därefter tvingats fly undan våldet och antingen lämnat landet eller tvångsförflyttats inom landets gränser. Kurderna utgör en betydande minoritet av Iraks befolkning och de flesta av dem bor i det självstyrande irakiska Kurdistan.

L.  Daish, al-Qaida och liknande terroristorganisationer inspireras av den extrema versionen av salafism/wahhabism. Trots att Daish har besegrats militärt och territoriellt måste det hot som den här ideologin utgör fortfarande hanteras genom bättre samhällsstyrning, utbildning, tillhandahållande av tjänster, avradikalisering och fullständigt deltagande av den sunnimuslimska gruppen i Iraks politiska process.

M.  I ett land med 26 miljoner invånare finns det i dag 11 miljoner människor i behov av humanitärt bistånd, över 3 miljoner irakier som är tvångsförflyttade inom landets gränser, varav många finns i irakiska Kurdistan, och 246 000 flyktingar från Syrien. Att ge internflyktingar ekonomiskt stöd så att de kan bygga upp sina liv igen är avgörande för att de ska kunna återvända.

N.  Den territoriella segern över Daish uppnåddes tack vare Iraks väpnade styrkor, med stöd från den globala koalitionen mot Daish, och olika enheter av de så kallade Folkets mobiliseringsstyrkor, peshmerga och andra allierade styrkor. Trots att Daish har besegrats territoriellt i Irak kvarstår det jihadistiska hotet, vilket äventyrar befästandet av stabiliteten och säkerheten i landet, i synnerhet längs gränsen till Syrien. För landets återuppbyggnad och integrationen i det irakiska samhället är det nödvändigt att överbrygga de religiösa olikheterna, upplösa Folkets mobiliseringsstyrkor och integrera dess medlemmar enligt statens behov. Utan detta går det inte att uppnå en fungerande stat som bygger på demokrati och pluralism. År 2016 antog Iraks parlament en lag som i princip gör konstellationen av milisgrupper till ett stående inslag i Iraks säkerhetsstyrkor. En enad, pluralistisk och demokratisk irakisk stat är en förutsättning för stabilitet och utveckling för landet och dess medborgare.

1.  Europaparlamentet välkomnar ingåendet av ett partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Irak. Parlamentet vill att de mekanismer som inrättas genom avtalet ska utnyttjas fullt ut för att stärka banden mellan EU och Irak.

2.  Europaparlamentet framhåller att partnerskaps- och samarbetsavtalet är ett viktigt instrument för genomförandet av EU-strategin för Irak och för ett förstärkt samarbete som främjar återuppbyggnad, stabilisering och försoning på nationell och lokal nivå med en långsiktig strategi. Parlamentet betonar vikten av att Irak ansvarar för att bygga en demokratisk, federal och pluralistisk stat som bygger på respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen.

3.  Europaparlamentet välkomnar anordnandet av den internationella konferensen om återuppbyggnaden av Irak, som hölls i Kuwait den 12 februari 2018. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att fullgöra sina åtaganden om ekonomiskt och tekniskt bistånd.

4.  Europaparlamentet välkomnar att EU har åtagit sig att ge mer långsiktigt stöd till landet och att EU har utsett Irak till ett pilotland, så att man bättre kan hantera och operationalisera kopplingen mellan humanitärt bistånd och utvecklingssamarbete för att främja en övergång från humanitärt bistånd till en mer långsiktig återuppbyggnad och stabilisering. Parlamentet påminner om att krisen i Irak betecknas som FN:s katastrofnivå 3 och att 11 miljoner människor för närvarande är i behov av hjälp. EU och dess medlemsstater uppmanas därför med kraft att i första hand öka sina insatser för att omedelbart hantera viktiga humanitära utmaningar och humanitära behov, särskilt när det gäller de över 3 miljoner internflyktingar som finns i landet.

5.  Europaparlamentet betonar att fattigdomen i landet är utbredd. Trots att Irak är ett högremedelinkomstland har år av våld, konflikter och sekterism kraftigt undergrävt framstegen på utvecklingsområdet. EU uppmanas att genom riktade projekt fokusera sitt utvecklingsbistånd på de mest sårbara grupperna och de mest behövande människorna, dvs. kvinnor och barn, ungdomar, internflyktingar och flyktingar.

Prioriteringar för EU:s insatser i Irak

6.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att upprätthålla dagens nivå av humanitärt bistånd för att hjälpa och skydda alla irakier som berörs av konflikterna, genom att använda bistånd för att befästa samhällsstyrning, demokrati och rättsstaten. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa en omfattande tillsyn av det ekonomiska bistånd de har tillhandahållit för att se till att det når dem som behöver det. Parlamentet betonar att alla människor i Irak har en lagstadgad rätt att erhålla civil dokumentation och att få tillgång till bistånd utan någon diskriminering.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU att intensifiera sitt samarbete för att underlätta stabiliseringen av och säkerheten inom de områden som nyligen befriats och därmed erbjuda ett säkert, välgrundat, frivilligt och värdigt återvändande för internflyktingar. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta att stödja Iraks myndigheter för att säkerställa demokratiska val och hjälpa Iraks oberoende höga valkommission i dess ansträngningar att göra det möjligt för internflyktingar att rösta i valet. Parlamentet uppmuntrar EU att ge tekniskt bistånd till kapacitetsuppbyggnad i Irak när det gäller minröjning och avlägsnande av alla explosiva faror från de befriade områdena. Iraks regering uppmanas att försöka påskynda registreringsförfarandena för minröjningsorganisationer.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och medlemsstaterna att snarast tillhandahålla ekonomiskt bistånd till att återuppbygga prioriterad infrastruktur och återupprätta grundläggande samhällsservice, såsom tillgång till vatten och sanitetstjänster, elektricitet, utbildning och hälso- och sjukvård, så att grundläggande levnadsstandard för befolkningen kan säkerställas, stödet till det civila samhället kan förbättras och finansiering av projekt som stöder aktörer som arbetar för ansvarsskyldighet och demokratisk förändring kan prioriteras. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att stödja en planeringsprocess för återuppbyggnad av städer som möjliggör medborgarengagemang i beslutsprocesserna när det gäller återuppbyggnad för att säkerställa att alla parter deltar i stadsplaneringen och återuppbyggnaden i syfte att förbättra förtroendet mellan medborgarna och staten. Kommissionen uppmanas att se till att de medel som tillhandahålls för återuppbyggnad fördelas jämnt mellan behövande samhällsgrupper, oberoende av mottagarnas etnicitet eller religion, och förmedlas genom legitima statliga organ snarare än genom regionala och lokala aktörer. Ekonomiskt bistånd skulle också kunna införas och fördelas till lokala entreprenörer och företag för att säkerställa att kapital når små och medelstora företag.

9.  Europaparlamentet uppmanar EU att göra sitt yttersta för att uppmuntra en kontinuerlig och konstruktiv dialog mellan de centrala myndigheterna och de regionala myndigheterna i irakiska Kurdistan, särskilt efter den folkomröstning som hölls i Kurdistan i september 2017, för att upprätta stabila förbindelser som är tillfredsställande för båda parter, främja en inkluderande beslutsprocess på högsta nivå och fullt ut respektera såväl mångfalden i landet och rättigheterna för alla delar av det irakiska samhället som principerna i den irakiska konstitutionen och Iraks territoriella enhet, suveränitet och integritet. Parlamentet betonar behovet av att lösa frågan om utstakningen av gränsen mellan irakiska Kurdistan och resten av Irak genom en FN‑stödd dialog. Parlamentet anser att Irak och den regionala regeringen i det självstyrande Kurdistan bör kunna dra nytta av oljeexporter utan inblandning utifrån. Parlamentet uppmanar också EU att främja ett starkare samarbete mellan federala och lokala myndigheter för att på ett effektivt sätt bygga upp landet igen och uppnå långsiktig stabilitet och en fredlig samexistens. Parlamentet betonar att det är ytterst angeläget att irakiska Kurdistan genomför nödvändiga politiska och ekonomiska reformer, bekämpar korruption, gör det möjligt för nya partier att träda fram och säkerställer genuina och konkurrensutsatta val till det regionala parlamentet 2018.

10.  Europaparlamentet anser att följande bör prioriteras för utvecklingsbiståndet under övergången från katastrofbistånd till utveckling: en långsiktig strategi, stabilisering, reformer och förbättringar när det gäller god samhällsstyrning och ansvarighet, utbildning och kompetensutveckling, tillgång till försörjningsmöjligheter och tillhandahållande av hälso- och sjukvårdstjänster och grundläggande sociala tjänster. Parlamentet betonar också hur viktigt det är med reformer för att uppnå en jämnare könsfördelning och förbättra kvinnors representation i landets politiska liv. Parlamentet ser fram emot att få konkreta förslag om planerade åtgärder som tillgodoser dessa behov, och uppmanar enträget kommissionen att lägga fram bevis på resultat och effekter inom ramen för det fleråriga vägledande programmet 2014–2017.

11.  Europaparlamentet uttrycker oro över den stora splittringen i det irakiska samhället. Parlamentet uppmanar EU att i samordning med FN:s biståndsmission i Irak och de irakiska myndigheterna fullt ut stödja det arbete som den nationella kommissionen för försoning utför för att främja försoning mellan olika folkgrupper och en nationell försoningsprocess som Irak ansvarar för, för att säkerställa att mångfalden i Irak respekteras och främja en inkluderande och representativ samhällsstyrning på nationell och lokal nivå som bidrar till att stärka en gemensam känsla av irakiskt medborgarskap. Parlamentet noterar att behovet av att förebygga konflikter och ta itu med säkerhetsutmaningar, liksom behovet av försoning, medling och dialog, gör det nödvändigt att kraftigt öka de medel som står till förfogande för sådana initiativ, främst genom användningen av instrumentet som bidrar till stabilitet och fred. Parlamentet välkomnar rekommendationerna från Iraks religiösa ledare till Iraks regering om att inrätta ett råd för högre präster och forskare i Irak, om att skicka en begäran till Iraks parlament om att godkänna en lag som kriminaliserar extremistiska religiösa tal som hetsar till hat och våld och om att bestraffa dem som uppmuntrar detta, om att se över läroplanerna och om att lägga tonvikt vid försoning och nationellt medborgarskap i stället för vid sekteristisk identitet.

12.  Europaparlamentet uppmanar världssamfundet och EU att tillhandahålla stöd för att bevara mångfalden av etniska, kulturella och religiösa identiteter i Irak. Parlamentet efterlyser sätt att, inom ramen för Iraks konstitution, undersöka, erkänna, skydda och förbättra det lokala självstyret för etniska och religiösa minoriteter som är bosatta i områden där de historiskt sett har haft en stark närvaro och levt fredligt sida vid sida med varandra – exempelvis i Sinjarbergen (yasidier) och på Nineveslätten (kaldeisk‑syrisk-assyriska folk). Parlamentet uppmanar de irakiska myndigheterna att låta kurder, kristna och yasidier återvända till sina ursprungliga bosättningsområden och att se till att det är säkert för dem att göra det.

Politisk dialog

13.  Europaparlamentet uppmanar EU att stärka sin politiska dialog med de irakiska myndigheterna för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna och stärka de demokratiska institutionerna genom större respekt för rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning och ett fungerande rättsväsende. Parlamentet vill i detta sammanhang att avskaffandet av dödsstraffet ska bli en prioriterad fråga för denna dialog och uppmanar de irakiska myndigheterna att genast införa ett moratorium för dödsstraff.

14.  Europaparlamentet påminner om att utvecklingen av det irakiska civila samhället och dess fulla politiska representation och deltagande i olika reformprocesser måste stödjas. Parlamentet anser att man särskilt måste uppmärksamma representationen av kvinnor, ungdomar och personer som tillhör etniska och religiösa grupper i det irakiska samhället, bland annat kristna, shia- och sunnimuslimer, yasidier och mandéer, shabaker, kurder, turkmener och andra, vilkas krav måste behandlas. Parlamentet betonar samtidigt behovet av att prioritera uppnåendet av en inkluderande, icke‑sekteristisk politisk klass som representerar alla delar av det irakiska samhället.

15.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att, med hänsyn till EU:s regelverk i fråga om korruptionsbekämpning, tillsammans med de irakiska myndigheterna inleda program för rättsligt samarbete och utbyte av bästa praxis och effektiva verktyg för att bekämpa omfattande korruption och därigenom säkerställa en rättvis fördelning av landets tillgångar. Parlamentet betonar EU:s roll som rådgivare till den irakiska regeringen i frågor som rör säkerhet och samhällsstyrning för att säkerställa stabiliteten i Irak.

16.   Europaparlamentet lovordar de irakiska väpnade styrkornas bidrag till den globala kampen mot terroristorganisationen Daish. Parlamentet fortsätter att stödja de omfattande terrorismbekämpningsinsatser som leds av den globala koalitionen mot Daish, eftersom Daish fortfarande utgör ett allvarligt hot trots de senaste militära framgångarna mot organisationen, samtidigt som respekten för folkrätten och de mänskliga rättigheterna säkerställs. Kampen mot terrorism i Irak påverkas starkt av situationer i omgivningen, till exempel kriget i Syrien. Parlamentet uppmanar EU att inleda en dialog om frågor som rör kampen mot terrorism i syfte att reformera lagstiftningen mot terrorism och stärka landets förmåga att hantera terroristhot. EU uppmanas också att samarbeta med de irakiska myndigheterna för att bekämpa straffrihet för brott riktade till etniska, religiösa eller andra grupper, inbegripet alla slags minoriteter. Parlamentet inser att man måste ta itu med grundorsakerna till terrorismen för att den ska kunna bekämpas.

17.  Europaparlamentet uppmanar EU att uppmuntra de irakiska myndigheterna att anta en nationell strategi för att hantera de brott som Daish har begått och att ansluta sig till Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen och frivilligt godta Internationella brottmålsdomstolens behörighet att på ett öppet och rättvist sätt utreda och säkerställa ansvarighet för de människorättskränkningar, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten som begåtts av Daish. Parlamentet betonar behovet av trovärdig lagföring av dem som ansvarar för de brott som har begåtts av Daish, med meningsfullt deltagande av offren och upprättande av ett fullständigt kriminalregister för dessa förbrytelser och brott. Parlamentet är samtidigt oroat över att en lagföring med alltför bred omfattning riskerar att leda till ytterligare orättvisor och hindra framtida försoning och återintegrering i samhället.

18.  Europaparlamentet understryker behovet av omfattande expertis inom medie- och yttrandefrihetsfrågor när man utbildar lokala medieaktörer i fredsjournalistik.

19.  Europaparlamentet uppmanar EU att erkänna sitt ansvar för EU-medborgare som har rest till Irak för att delta i de brott som begås av Daish. Dessa bör ställas inför rätta i enlighet med rättsstatsprincipen. Parlamentet anser att det bör inrättas tydliga förfaranden mellan Irak och de berörda EU-medlemsstaterna för återsändande och rättsligt ansvar för dem som berörs.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja en reform av rättsväsendet, särskilt när det gäller övergångsrättvisa, för att respekten för internationella normer om rättssäkerhet, rättvisa rättegångar och domstolsväsendets oberoende och opartiskhet ska garanteras i syfte att säkerställa ansvarsskyldighet i förvaltningsstrukturerna. Parlamentet uppmanar EU att i samarbete med de irakiska myndigheterna bekämpa straffrihet för alla typer av brott riktade mot etniska, religiösa eller andra grupper, inbegripet alla slags minoriteter.

21.  Europaparlamentet uppmanar de irakiska myndigheterna att prioritera jämställdhet och utrota alla former av våld mot och diskriminering av kvinnor och flickor, inbegripet könsrelaterat våld. Parlamentet betonar i detta hänseende vikten av att avskaffa lagen som frikänner tilltalade från åtal för våldtäkt, sexuella övergrepp, sexuellt utnyttjande av barn, bortförande eller liknande handlingar om våldtäktsmannen gifter sig med våldtäktsoffret.

22.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja såväl goda och konstruktiva grannförbindelser mellan Irak och dess grannländer som sin egen roll i att bidra till fred i regionen. Parlamentet betonar att Irak har omfattande förbindelser med Förenta staterna och Iran och nyligen också har förbättrat sina förbindelser med Saudiarabien, vilket eventuellt kan göra Irak till en central punkt för regionala insatser för att minska spänningarna. Alla berörda parter uppmanas att genomföra punkt 8 i FN:s säkerhetsråds resolution 598 som förespråkar regionala säkerhetsåtgärder i kuststaterna kring Persiska viken.

23.   Europaparlamentet uppmanar EU att tillsammans med de irakiska myndigheterna utarbeta en nationell strategi för skydd och uppgrävning av massgravar för att bevara massgravarna i områden med nyligen avslutade konflikter, så att man kan gräva upp och kriminaltekniskt undersöka de mänskliga kvarlevorna i dem, för att dels möjliggöra värdiga begravningar av offrens kvarlevor eller överlämna dem till familjen, dels säkra bevis och möjliggöra utredning av och åtal för misstänkta brott mot mänskligheten. Parlamentet efterlyser också åtgärder från EU:s och dess medlemsstaters sida för att så snart som möjligt inrätta en expertgrupp som har till uppgift att samla in bevis för eventuell pågående internationell brottslighet, bland annat folkmord, varhelst sådana brott kan begås, i syfte att förbereda internationell lagföring av de ansvariga.

24.  Europaparlamentet anser att det bör införas en internationell årlig minnesdag för offren för de terroristbrott som begåtts av Daish, al-Qaida och liknande terroristorganisationer.

Sektoriellt samarbete

25.  Europaparlamentet betonar att återuppbyggnads- och stabiliseringsprocessen måste åtföljas av konsekventa politiska insatser inom ekonomisk och social utveckling som kommer alla irakier till godo på ett hållbart och inkluderande sätt. Parlamentet uppmanar EU att fullt ut samarbeta med de irakiska myndigheterna för att inte bara råda bot på de ekonomiska och budgetmässiga obalanserna utan också främja en hållbar ekonomisk tillväxt för alla som kan skapa arbetstillfällen, särskilt för ungdomar, samtidigt som man upprättar en ram för handel och skapar en gynnsam miljö för investeringar. EU uppmanas också att uppmuntra och stödja Irak i att ge ungdomar som gått miste om formell utbildning på grund av att de tvångsförflyttats av Daish möjlighet att få tillgång till formella utbildningsprogram som ger dem kunskaper och färdigheter som ökar deras möjligheter att få arbete.

26.  Europaparlamentet uppmanar EU att uppmuntra och stödja Irak i arbetet med att diversifiera landets ekonomi.

27.  Europaparlamentet är bekymrat över att många elever av båda könen avbryter sin skolgång i Irak (enligt uppgifter från organisationer i det civila samhället har 60 procent av de som var inskrivna i grundskolan 2015 nu avbrutit sin skolgång). Parlamentet understryker att en hög läs- och skrivkunnighetsnivå är avgörande för att skapa en positiv fred i konfliktdrabbade områden.

28.  Europaparlamentet uppmanar EU att stärka sitt samarbete på utbildningsområdet och till förmån för en utbildningsreform med målet att ge tillgång till kvalitetsutbildning på alla nivåer för alla, i synnerhet minderåriga. Parlamentet inser problemet med att flickor inte får tillgång till skolgång på grund av sedvänjor, synsätt i samhället, fattigdom och säkerhet. Parlamentet uppmanar EU att öka medvetenheten om utbildning för flickor och att i samarbete med den irakiska regeringen förbättra situationen, eftersom det är avgörande för att förbättra deras livskvalitet.

29.  Europaparlamentet uppmanar EU att utveckla samarbetsmöjligheter inom vetenskap och forskning, särskilt universitetssamarbeten och partnerskap, i synnerhet avseende Erasmus+ och utbytesmöjligheter inom undervisning och forskning.

30.  Europaparlamentet uppmanar EU att vidareutveckla och stärka samarbetet på kulturområdet för att skydda, bevara och återställa Iraks konst- och kulturarv.

31.  Europaparlamentet välkomnar att det, på de irakiska myndigheternas begäran och inom ramen för Iraks säkerhetsstrategi, har inletts ett uppdrag som ska stödja reformen av säkerhetssektorn i Irak (EUAM Irak). Parlamentet hoppas att detta uppdrag gör det möjligt att stärka de offentliga institutionerna och utveckla en opartisk och inkluderande poliskår. Parlamentet betonar att reformen av säkerhetssektorn i Irak är en viktig utmaning som också bör stödjas av FN. Likaså betonas behovet av att främja demobilisering av militanta grupper och återintegrering av stridande som en del av en större insats för att reformera säkerhetssektorn. Detta skulle kunna göras med hjälp av skräddarsydda program för återintegrering.

32.  Europaparlamentet uppmanar EU att ge de irakiska myndigheterna ökat tekniskt bistånd till en god förvaltning av naturresurserna, bättre skatteuppbörd och minskning av olagliga finansiella flöden, för att säkerställa att Irak kommer att kunna finansiera sin inhemska utveckling på medellång sikt och minska ojämlikheten hos befolkningen och regionerna. Parlamentet betonar att man aktivt måste bistå den privata sektorn och investerarna med råd i syfte att förbättra både konfliktkänsligheten och deras bidrag till fredsbyggande åtgärder och hållbar utveckling.

33.  Europaparlamentet uppmanar EU att inom ramen för partnerskaps- och samarbetsavtalet inleda en dialog med Irak om alla aspekter av migration och skapa en människorättsbaserad strategi för att hantera migrationen mot bakgrund av behovet av att hitta långsiktiga, ändamålsenliga och hållbara lösningar som gynnar medborgarna i både EU och Irak.

34.  Europaparlamentet betonar att Irak kan bli en viktig partner när det gäller att garantera återuppbyggnaden av energiinfrastruktur och en större diversifiering av energikällorna för Irak och försörjningskällorna för EU. Parlamentet uppmanar därför EU att stödja Irak i dess energiomställning och att samarbeta med Irak om gemensamma projekt och utbyte av god praxis och know-how inom de centrala områdena energieffektivitet, förnybar energi, miljö och effektiv förvaltning av resurser, däribland vatten, i syfte att bland annat påskynda genomförandet av målen för hållbar utveckling.

35.  Europaparlamentet påminner om att kvinnor och flickor i oproportionellt hög grad drabbas av konflikter och extremism, och att de är mer utsatta för våld och övergrepp, bland annat sexuellt våld, tortyr, människohandel, slaveri och barnäktenskap. Parlamentet betonar hur viktigt det är att tillgodose de specifika humanitära behoven och utvecklingsbehoven för kvinnor och flickor, särskilt i internflyktinggrupper. EU uppmanas att fortsätta att främja jämställdhet mellan kvinnor och män och kvinnors egenmakt genom sitt utvecklingsarbete och att betona kvinnornas roll i samband med återhämtning och fredsbyggande insatser i landet.

36.  Europaparlamentet understryker behovet av att investera i Iraks jordbruk med tanke på dess höga sysselsättningspotential och vikten av att återbefolka landsbygdsområden där befolkningen fortsätter att minska på grund av konflikter.

37.  Europaparlamentet lovordar Iraks fasta beslut att gå med i Världshandelsorganisationen och uppmanar kommissionen att hjälpa de irakiska myndigheterna i deras insatser för att åter ingå i världsekonomin och världshandeln.

Institutionella förbindelser

38.  Europaparlamentet insisterar på att allt stöd från unionen ska omfattas av stränga krav på att principen om respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen följs. Likaså insisterar parlamentet på att den ska åtföljas av en fortlöpande utvärdering, vars resultat parlamentet ska underrättas om i enlighet med artikel 113 i partnerskaps- och samarbetsavtalet.

39.  Europaparlamentet förbinder sig att, i enlighet med partnerskaps- och samarbetsavtalet, inrätta en parlamentarisk samarbetskommitté tillsammans med det irakiska parlamentet, så att kommittén kan inleda sina aktiviteter, såsom att följa upp genomförandet av samarbetsprojekt mellan Irak och EU.

40.  Europaparlamentet vill att gruppen för demokratistöd och valsamordning ska inkludera Irak i sin förteckning över prioriterade länder för 2019 och delta i utarbetandet av program för kapacitetsuppbyggnad inom det irakiska parlamentet. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja dessa program.

o
o   o

41.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, kommissionens ordförande, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till regeringen och representantrådet i Irak.

(1) EUT L 204, 31.7.2012, s. 20. (2) EUT C 440, 30.12.2015, s. 83. (3) EUT C 35, 31.1.2018, s. 77. (4) EUT C 215, 19.6.2018, s. 194. (5) Antagna texter, P8_TA(2018)0285.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 juli 2018 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland i enlighet med artiklarna XXIV.6 och XXVIII i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994 om ändring av medgivanden i Republiken Kroatiens bindningslista i samband med anslutningen till Europeiska unionen (10670/2017 – C8-0121/2018 – 2017/0137(NLE))

P8_TA(2018)0287 A8-0220/2018

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (10670/2017),

–  med beaktande av utkastet till avtal genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland i enlighet med artiklarna XXIV.6 och XXVIII i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994 om ändring av medgivanden i Republiken Kroatiens bindningslista i samband med anslutningen till Europeiska unionen (10672/2017),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 207.4 samt artikel 218.6 andra stycket a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8‑0121/2018),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel (A8‑0220/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Nya Zeeland.

Europaparlamentets ändringar antagna den 4 juli 2018 av utkastet till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av artikel 22 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (10850/2017 – ECB/2017/18 – C8-0228/2017 – 2017/0810(COD))(1)

P8_TA(2018)0288 A8-0219/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Utkast från Europeiska centralbanken   Ändring Ändring 1 Utkast till beslut Skäl 1 (1)  De grundläggande uppgifter som Europeiska centralbankssystemet (ECBS) ska genomföra inkluderar att utforma och genomföra unionens monetära politik samt att främja ett väl fungerande betalningssystem. En säker och effektiv finansmarknadsinfrastruktur, särskilt clearingsystem, är av avgörande betydelse för att fullgöra dessa grundläggande uppgifter. (1)  De grundläggande uppgifter som Europeiska centralbankssystemet (ECBS) ska genomföra inkluderar att utforma och genomföra unionens monetära politik samt att främja ett väl fungerande betalningssystem, vilket är avgörande för att upprätthålla den finansiella stabiliteten. En säker och effektiv finansmarknadsinfrastruktur, särskilt clearingsystem, är av avgörande betydelse för att fullgöra dessa grundläggande uppgifter. Ändring 2 Utkast till beslut Skäl 3 (3)  Den 4 mars 2015 meddelade Tribunalen sin dom i mål T-496/111 Förenade konungariket mot ECB, där Tribunalen konstaterade där att ECB saknar behörighet att reglera verksamheten i clearing-system. Tribunalen fann att artikel 129.3 i fördraget ger Europaparlamentet och rådet möjlighet att ändra artikel 22 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (nedan kallad ECBS-stadgan) i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och på rekommendation av ECB. Domstolen konstaterade att "för det fall ECB skulle anse att en norm-givningskompetens för ECB beträffande infrastruktur som utnyttjas för clearing av värdepappers-transaktioner är nödvändig för att den ska kunna uppfylla sin uppgift enligt artikel 127.2 fjärde strecksatsen FEUF, ankommer det således på ECB att begära att unionslagstiftaren ska ändra artikel 22 i stadgan genom att lägga till en uttrycklig hänvisning till systemen för clearing av värdepapper". (3)  Den 4 mars 2015 meddelade Tribunalen sin dom i mål T-496/111 Förenade konungariket mot ECB, där Tribunalen konstaterade att "ECB inte har den nödvändiga befogenheten för att reglera verksamheten i systemen för clearing av värdepapper. Reglerna om tillsyn ska därför – på grund av bristande befogenhet – ogiltigförklaras i den del centrala motparter som agerar i samband med clearing av finansiella värdepapper åläggs ett krav på lokalisering inom euroområdet." Tribunalen fann att artikel 129.3 i fördraget ger Europaparlamentet och rådet möjlighet att ändra artikel 22 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (nedan kallad ECBS-stadgan) i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och på rekommendation av ECB. Domstolen drog därför slutsatsen att "för det fall ECB skulle anse att en norm-givningskompetens för ECB beträffande infrastruktur som utnyttjas för clearing av värdepappers-transaktioner är nödvändig för att den ska kunna uppfylla sin uppgift enligt artikel 127.2 fjärde strecksatsen FEUF, ankommer det således på ECB att begära att unionslagstiftaren ska ändra artikel 22 i stadgan genom att lägga till en uttrycklig hänvisning till systemen för clearing av värdepapper". _________________ _________________ 1 ECLI: EU:T:2015:133. 1 ECLI: EU:T:2015:133. Ändring 3 Utkast till beslut Skäl 3a (nytt) (3a)  Även om clearing av värdepapper är en typ av betalningssystem är det nödvändigt att öka klarheten i frågan i ljuset av tribunalens dom av den 4 mars 2015 i mål T-496/11, och därmed klarlägga befogenheten över betalningssystemen genom en översyn av artikel 22 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken. Ändring 4 Utkast till beslut Skäl 4 (4)  Betydelsefulla händelser på både global och europeisk nivå förväntas öka risken för störningar som påverkar clearingsystem, särskilt centrala motparter, och hotar väl fungerande betalningssystem och genomförandet av den gemensamma penningpolitiken, vilket i slutänden påverkar Eurosystemets huvudmål att upprätthålla prisstabilitet. (4)  Betydelsefulla händelser på både global och europeisk nivå förväntas öka risken för störningar som påverkar clearingsystem, särskilt centrala motparter, och hotar väl fungerande betalningssystem och genomförandet av den gemensamma penningpolitiken, vilket i slutänden påverkar den finansiella stabiliteten, inbegripet Eurosystemets huvudmål att upprätthålla prisstabilitet. Ändring 5 Utkast till beslut Skäl 5 (5)  Den 29 mars 2017 informerade Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland Europeiska rådet om sin avsikt att lämna Europeiska unionen. När Förenade kungariket lämnar unionen kommer detta att medföra en fundamental förändring av hur reglering, övervakning och tillsyn av viss systemviktig eurodenominerad clearingverksamhet sker, vilket får negativa konsekvenser för Eurosystemets möjlighet att övervaka och hantera hot mot väl fungerande betalningssystem och genomförandet av Eurosystemets monetära politik. utgår Ändring 6 Utkast till beslut Skäl 6 (6)  Central clearing sker i allt större utsträckning över landsgränser och har blivit systemviktig. Eftersom de centrala motparterna har många olika medlemmar och deras finansiella tjänster tillhandahålls på paneuropeisk nivå, är de mycket viktiga för hela unionen, och särskilt för euro-området. Detta återspeglas i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/20122, som inrättar kollektiva tillsynsarrangemang i form av kollegier som består av relevanta myndigheter på nationell nivå och unionsnivå, inbegripet Eurosystemet i dess egenskap av utgivande centralbank för euron. (6)  Central clearing sker i allt större utsträckning över landsgränser och har blivit systemviktig. Eftersom de centrala motparterna har många olika medlemmar och deras finansiella tjänster tillhandahålls på paneuropeisk nivå, är de mycket viktiga för hela unionen, och särskilt för euro-området. Detta återspeglas i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012, som inrättar kollektiva tillsynsarrangemang i form av kollegier som består av relevanta myndigheter på nationell nivå och unionsnivå, inbegripet Eurosystemet i dess egenskap av utgivande centralbank för euron, unionens valuta. _________________ 2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1). Ändring 7 Utkast till beslut Skäl 7 (7)  För att beakta dessa aspekter lade kommissionen den 13 juni 2017 fram sitt lagstiftningsförslag för att säkerställa finansiell stabilitet samt säkerheten och sundheten hos centrala motparter som är systemviktiga för unionens finansmarknader För att säkerställa att Eurosystemet som utgivande centralbank för euron kan utföra den roll som lagförslaget avser, är det ytterst viktigt att det har nödvändig behörighet enligt fördraget och ECBS-stadgan. Eurosystemet bör särskilt ha behörighet att anta bindande utvärderingar och kräva korrigerande åtgärder, i nära samarbete med unionens andra myndigheter. Om så är nödvändigt för att skydda eurons stabilitet bör ECB även vara behörig att anta ytterligare krav för centrala motparter som deltar i clearing av eurodenominerade transaktioner som uppgår till betydande belopp. (7)  För att beakta dessa aspekter lade kommissionen den 13 juni 2017 fram sitt lagstiftningsförslag för att säkerställa finansiell stabilitet samt säkerheten och sundheten hos centrala motparter som är systemviktiga för unionens finansmarknader För att säkerställa att Eurosystemet som utgivande centralbank för euron kan utföra den roll som lagförslaget avser, är det ytterst viktigt att det har nödvändig behörighet enligt fördraget och ECBS-stadgan. Eurosystemet bör särskilt ha behörighet att anta bindande utvärderingar och kräva korrigerande åtgärder, i nära samarbete med unionens andra myndigheter. Om så är nödvändigt för att skydda eurons stabilitet bör ECB även vara behörig att anta ytterligare krav för centrala motparter som deltar i clearing av eurodenominerade transaktioner som uppgår till betydande belopp. Dessa krav bör skydda den inre marknadens integritet och säkerställa att unionsrätten och rättspraxis från Europeiska unionens domstol äger företräde vid tillsynen av centrala motparter i tredjeländer. Ändring 8 Utkast till beslut Skäl 8 (8)  Artikel 22 i ECBS-stadgan återfinns i kapitel IV “ECBS monetära uppgifter och transaktioner”. De uppgifter som tilldelas däri bör därför endast användas för monetära politiska ändamål. (8)  Artikel 22 i ECBS-stadgan återfinns i kapitel IV “ECBS monetära uppgifter och transaktioner”. De uppgifter som tilldelas däri bör därför endast användas för monetära politiska ändamål. När det gäller clearingsystem för finansiella instrument bör krav som kan tillämpas på grundval av den artikeln inbegripa rapporteringskrav och krav på clearingsystem att samarbeta med ECB och nationella centralbanker i deras bedömning av systemets motståndskraft mot en negativ marknadsutveckling. Sådana krav bör även omfatta att systemet öppnas för ett endagsinlåningskonto med ECBS i enlighet med ECBS relevanta tillträdeskriterier och krav. De bör dessutom innehålla krav som är nödvändiga för att hantera situationer där ett clearingsystem för finansiella instrument utgör en överhängande risk för väsentlig skada för unionens finansiella institut eller marknader eller unionens eller någon av dess medlemsstaters finansiella system, såsom krav rörande likviditetsriskkontroller, avvecklingsarrangemang, marginaler, säkerheter eller samverkansöverenskommelser. När det gäller tredjeländers clearingsystem för systemviktiga finansiella instrument skapar förordning (EU) nr .../... [Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1095/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller förfarandena för och de myndigheter som ska delta i auktorisationen av centrala motparter samt om kraven för godkännande av centrala motparter från tredjeland] möjligheter för ECB att föreslå ytterligare krav på sådana system. Ändring 9 Utkast till beslut Skäl 8a (nytt) (8a)  ECB:s nya befogenheter avseende clearingsystem för finansiella instrument enligt artikel 22 i stadgan för ECBS och ECB skulle samverka med andra av unionens institutioners, byråers och organs befogenheter enligt bestämmelserna om den inre marknadens upprättande och funktion i del III i EUF-fördraget, däribland akter som antagits av kommissionen eller rådet enligt de befogenheter som tilldelats dem. För att säkerställa att de respektive befogenheterna för varje enhet respekteras och för att förhindra motstridiga regler och inkonsekvenser mellan de beslut som fattats av olika unionsinstitutioner och unionsorgan, bör befogenheterna enligt artikel 22 i stadgan för ECBS och ECB utövas med vederbörligt beaktande av den allmänna ram för den inre marknaden som fastställts av medlagstiftarna och på ett sätt som är helt förenligt med Europaparlamentets och rådets rättsakter samt de åtgärder som antagits enligt sådana akter. Ändring 10 Utkast till beslut Skäl 8b (nytt) (8b)  ECB bör säkerställa full transparens och ansvarsskyldighet gentemot Europaparlamentet och rådet vad avser utövandet av sina befogenheter och uppgifter enligt artikel 22 i sin stadga. I synnerhet bör ECB regelbundet informera Europaparlamentet och rådet om alla beslut som fattats och förordningar som antagits på grundval av den artikeln. I detta syfte bör ECB ägna ett särskilt kapitel i sin årsrapport åt utövandet av sina befogenheter enligt artikel 22 i sin stadga och ECB bör på sin webbplats offentliggöra alla beslut, rekommendationer och yttranden avseende förordningar som ECB antar på grundval av denna artikel. Ändring 11 Utkast till beslut Artikel 1 Stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken Artikel 22 Artikel 22 Artikel 22 Clearingsystem och betalningssystem Clearingsystem och betalningssystem ECB och de nationella centralbankerna får ställa anordningar till förfogande och ECB får utfärda förordningar för att säkerställa effektiva och sunda clearing- och betalningssystem och clearingsystem för finansiella instrument, inom unionen och i förbindelser med tredje land. ECB och de nationella centralbankerna får ställa anordningar till förfogande och ECB får utfärda förordningar för att säkerställa effektiva och sunda clearing- och betalningssystem inom unionen och i förbindelser med tredje land. För att uppnå ECBS mål och fullgöra dess uppgifter får ECB utfärda förordningar om clearingsystem för finansiella instrument inom unionen och i förbindelser med tredjeländer, med vederbörlig hänsyn till Europaparlamentets och rådets rättsakter på detta område och till åtgärder som antagits enligt sådana akter, och på ett sätt som är helt förenligt med dessa akter och åtgärder.

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A8-0219/2018).

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 juli 2018 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 1999/62/EG om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer vad gäller vissa bestämmelser om fordonsbeskattning (COM(2017)0276 – C8-0196/2017 – 2017/0115(CNS))

P8_TA(2018)0289 A8-0200/2018

(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2017)0276),

–  med beaktande av artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8‑0196/2017),

–  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0200/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till direktiv Skäl 4 (4)  Tillämpningen av fordonsskatter utgör en kostnad som branschen än så länge måste bära under alla omständigheter, även om vägtullar börjar tas ut av medlemsstaterna. Därför kan fordonsskatter fungera som hinder för införandet av vägtullar. (4)  Tillämpningen av fordonsskatter utgör en kostnad som branschen, och särskilt små och medelstora företag, än så länge måste bära under alla omständigheter, även om vägtullar börjar tas ut av medlemsstaterna. Därför kan fordonsskatter fungera som hinder för införandet av vägtullar. Ändring 2 Förslag till direktiv Skäl 5 (5)  Medlemsstaterna bör därför ges större utrymme att sänka fordonsskatterna, nämligen i form av en sänkning av de miniminivåer som anges i direktiv 1999/62/EG. För att minimera risken för snedvridning av konkurrensen mellan transportföretag som är etablerade i olika medlemsstater bör en sådan sänkning ske gradvis. (5)  Med hänsyn till de vägavgifter som grundar sig på det tillryggalagda avståndet och för att minimera risken för snedvridning av konkurrensen mellan transportföretag som är etablerade i olika medlemsstater samt den eventuella administrativa bördan, bör medlemsstaterna ges större utrymme att sänka fordonsskatterna, nämligen i form av en sänkning av de miniminivåer som anges i direktiv 1999/62/EG. Ändring 3 och 17 Förslag till direktiv Skäl 5a (nytt) (5a)   Medlemsstaterna bör uppmuntras att avskaffa eventuella motstridiga skatteincitament som motverkar utsläppssnål rörlighet och subventionerar ineffektiva och förorenande fordon, t.ex. dieseldrivna tjänstebilar. Ändring 4 Förslag till direktiv Skäl 5b (nytt) (5b)  För att ge medlemsstaterna ökat utrymme att sänka sina fordonsskattesatser i syfte att främja införandet av avståndsbaserade vägtullar och undvika eventuella administrativa bördor, bör minimiskattesatserna minskas i ett enda steg från och med den 1 januari 2024, så att medlemsstaterna ges största möjliga flexibilitet att besluta om minskningens omfattning och hur snabbt den ska genomföras. Ändring 5 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 2a (nytt) Direktiv 1999/62/EG Artikel 6 – punkt 4a (ny) (2a)   I artikel 6 ska följande punkt läggas till: ”4a. Den successiva sänkning av fordonsskatterna på tunga godsfordon som en medlemsstat genomför ska kompenseras fullt ut genom extra intäkter från vägtullsystemet. Senast den 1 januari 2024 ska samtliga medlemsstater ha infört vägtullsystemet i enlighet med detta direktiv.” Ändring 6 Förslag till direktiv Bilaga I – led a Direktiv 1999/62/EG Bilaga I – titeln ”Tabell A: MINIMISKATTESATSER SOM SKA TILLÄMPAS PÅ TUNGA GODSFORDON TILL OCH MED DEN 31 DECEMBER […]” [ange året för detta direktivs ikraftträdande]; ”Tabell A: MINIMISKATTESATSER SOM SKA TILLÄMPAS PÅ TUNGA GODSFORDON TILL OCH MED DEN 31 DECEMBER 2023 Ändring 7 Förslag till direktiv Bilaga I – led b Direktiv 1999/62/EG Bilaga I – tabell B ”Tabell B: MINIMISKATTESATSER SOM SKA TILLÄMPAS PÅ TUNGA GODSFORDON FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI [...] Ange året efter året för detta direktivs ikraftträdande] utgår Ändring 8 Förslag till direktiv Bilaga I – led b Direktiv 1999/62/EG Bilaga I – tabell C Tabell C: MINIMISKATTESATSER SOM SKA TILLÄMPAS PÅ TUNGA GODSFORDON FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI […]” [ange det andra året efter detta direktivs ikraftträdande]; utgår Ändring 9 Förslag till direktiv Bilaga I – led b Direktiv 1999/62/EG Bilaga I – tabell D Tabell D: MINIMISKATTESATSER SOM SKA TILLÄMPAS PÅ TUNGA GODSFORDON FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI […]” [ange det tredje året efter detta direktivs ikraftträdande]; utgår Ändring 10 Förslag till direktiv Bilaga I – led b Direktiv 1999/62/EG Bilaga I – tabell E Tabell E: MINIMISKATTESATSER SOM SKA TILLÄMPAS PÅ TUNGA GODSFORDON FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI […]” [ange det fjärde året efter detta direktivs ikraftträdande]; utgår Ändring 11 Förslag till direktiv Bilaga I – led b Direktiv 1999/62/EG Bilaga I – tabell F – titeln Tabell F: MINIMISKATTESATSER SOM SKA TILLÄMPAS PÅ TUNGA GODSFORDON FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI […]” [ange det femte året efter detta direktivs ikraftträdande]; Tabell F: MINIMISKATTESATSER SOM SKA TILLÄMPAS PÅ TUNGA GODSFORDON FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI 2024

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2018 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 2/2018 för budgetåret 2018: Införande av överskottet från budgetåret 2017 (09325/2018 – C8-0277/2018 – 2018/2057(BUD))

P8_TA(2018)0290 A8-0209/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(1), särskilt artiklarna 18.3 och 41,

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018, slutgiltigt antagen den 30 november 2017(2),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(3),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(4),

–  med beaktande av rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel(5),

–  med beaktande av det förslag till ändringsbudget nr 2/2018 som kommissionen antog den 13 april 2018 (COM(2018)0227),

–  med beaktande av den ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 2/2018 som rådet antog den 18 juni 2018 och översände till Europaparlamentet den 19 juni 2018 (09325/2018 – C8‑0277/2018),

–  med beaktande av artiklarna 88 och 91 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0209/2018), och av följande skäl:

A.  Syftet med förslaget till ändringsbudget nr 2/2018 är att till budgeten för 2018 föra över överskottet från budgetåret 2017, vilket uppgår till 555,5 miljoner EUR.

B.  Huvudkomponenterna i detta överskott är ett positivt inkomstutfall på 338,6 miljoner EUR, ett underutnyttjande av anslag på 383,4 miljoner EUR samt en motriktad växelkurseffekt på 166,4 miljoner EUR.

C.  På inkomstsidan härrör den största skillnaden från ett större än väntat utfall för dröjsmålsränta och böter (342,6 miljoner EUR).

D.  På utgiftssidan uppgick underutnyttjandet i kommissionens betalningar för 2017 till 201,5 miljoner EUR (varav 99,3 miljoner EUR från reserven för katastrofbistånd) och 53,5 miljoner EUR för överföringar från 2016, och underutnyttjande från övriga institutioners sida uppgick till 82,6 miljoner EUR för 2017 och 45,7 miljoner EUR för överföringar från 2016.

1.  Europaparlamentet noterar förslaget till ändringsbudget nr 2/2018 som lagts fram av kommissionen, som uteslutande handlar om införandet i budgeten av överskottet för 2017, dvs. ett belopp på 555,5 miljoner EUR, i enlighet med artikel 18 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, och rådets ståndpunkt.

2.  Europaparlamentet påminner om att det låga underutnyttjandet av betalningar i slutet av 2017 endast blivit möjligt genom antagandet av ändringsbudget 6/2017, som minskade betalningsbemyndigandena med 7 719,7 miljoner EUR till följd av kraftiga förseningar i genomförandet, särskilt i underrubrik 1b, ”Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning”. Parlamentet påminner vidare om att alla ändringsbudgetar under 2017, även då de kraftigt ökade åtagandebemyndiganden (t.ex. 1 166,8 miljoner EUR inom ramen för EU:s solidaritetsfond för Italien, 500 miljoner EUR för ungdomssysselsättningsinitiativet, 275 miljoner EUR för Europeiska fonden för hållbar utveckling), finansierades helt genom omfördelningar av oanvända betalningsbemyndiganden. Parlamentet beklagar att förseningar i genomförandet och felaktiga prognoser från medlemsstaterna verkar fortsätta under 2018.

3.  Europaparlamentet noterar återigen den relativt höga nivån på böter på konkurrensområdet under 2017, med sammanlagt 3 273 miljoner EUR. Parlamentet anser att det utöver eventuella överskott från underutnyttjande bör vara möjligt att återanvända eventuella inkomster som härrör från böter eller är kopplade till sena betalningar i unionsbudgeten utan en motsvarande minskning av de BNI-grundade bidragen. Parlamentet påminner om sitt förslag om att en särskild reserv inrättas i unionsbudgeten, som successivt ska fyllas på av alla typer av oförutsedda övriga inkomster och vederbörligen föras över för att tillhandahålla ytterligare utgiftsmöjligheter när det uppstår behov.

4.  Europaparlamentet anser dessutom, med tanke på det akuta behovet av snabba reaktioner på migrationsutmaningen och med beaktande av förseningarna i förlängningen av faciliteten för flyktingar i Turkiet, att 2017 års överskott på 555,5 miljoner EUR skulle kunna vara en utmärkt lösning för att finansiera unionens bidrag till detta instrument för 2018 utan att unionens allmänna budget drivs till bristningsgränsen.

5.  Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 2/2018.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara ändringsbudget nr 2/2018 slutgiltigt antagen och se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, övriga institutioner och berörda organ samt till de nationella parlamenten.

(1) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1. (2) EUT L 57, 28.2.2018. (3) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884. (4) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1. (5) EUT L 168, 7.6.2014, s. 105.

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2018 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 3/2018 för budgetåret 2018, avsnitt III – kommissionen: Utvidgning av faciliteten för flyktingar i Turkiet (09713/2018 – C8-0302/2018 – 2018/2072(BUD))

P8_TA(2018)0291 A8-0246/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(1), särskilt artiklarna 18.3 och 41,

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018, slutgiltigt antagen den 30 november 2017(2),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(3),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(4),

–  med beaktande av rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel(5),

–  med beaktande av det förslag till ändringsbudget nr 3/2018 som kommissionen antog den 23 maj 2018 (COM(2018)0310),

–  med beaktande av den ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 3/2018 som rådet antog den 22 juni 2018 och översände till Europaparlamentet den 25 juni 2018 (09713/2018 – C8-0302/2018),

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för utrikesfrågor,

–  med beaktande av artiklarna 88 och 91 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0246/2018), och av följande skäl:

A.  Kommissionen ändrade den 14 mars 2018 sitt beslut om faciliteten för flyktingar i Turkiet (FRT) i syfte att tilldela FRT ytterligare 3 miljarder EUR (en ”andra delutbetalning”), i linje med uttalandet från EU och Turkiet av den 18 mars 2016.

B.  Förslaget till ändringsbudget nr 3/2018 syftar till att i unionens budget för 2018 lägga till 500 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden som unionens bidrag till den andra delutbetalningen, utöver de 50 miljoner EUR som finansierats genom medel från den nuvarande budgeten för humanitärt bistånd under 2018.

C.  Kommissionen föreslår att man ska utnyttja den samlade marginalen för åtaganden i enlighet med artikel 14 i förordningen om den fleråriga budgetramen för att finansiera 243,8 miljoner EUR som inte kan täckas enbart av den outnyttjade marginalen under rubrik 4, vilken har föreslagits bidra med 256,2 miljoner EUR.

D.  Kommissionen har i förslaget till budget för 2019 föreslagit finansiering med ytterligare 1,45 miljarder EUR som unionsbudgetens bidrag till FRT.

E.  Europaparlamentet har konsekvent framhållit sitt stöd för en fortsättning av FRT, men betonar, som en av budgetmyndighetens två grenar, att parlamentet måste delta fullt ut i den beslutsprocess som rör utvidgningen av FRT, bland annat för att undvika att förfarandet som användes vid dess inrättande upprepas. Hittills har inga förhandlingar ägt rum mellan parlamentet och rådet om finansieringen av den andra delutbetalningen till FRT. Det skulle ha varit önskvärt att diskussionerna om finansieringen av den andra delutbetalningen hade ägt rum inom ramen för förlikningen om unionens budget för 2018.

1.  Europaparlamentet noterar förslaget till ändringsbudget nr 3/2018 som lagts fram av kommissionen, och som uteslutande handlar om finansieringen av 2018 års bidrag till FRT från unionsbudgeten med ett belopp på 500 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden, och rådets ståndpunkt om detta.

2.  Europaparlamentet beklagar djupt motsägelsen mellan å ena sidan parlamentets icke-medverkan i antagandet av besluten om inrättandet och förlängningen av FRT, och å andra sidan dess roll som budgetmyndighet i finansieringen av FRT från unionens budget.

3.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte vid något tillfälle under budgetförfarandet för 2018 inkluderade 2018 års finansiering av FRT i sitt budgetförslag. Detta skulle ha varit ett bra tillfälle för budgetmyndighetens två grenar att diskutera finansieringen av hela den andra delutbetalningen till FRT, eftersom parlamentets och rådets ståndpunkter skiljer sig åt när det gäller hur stort bidraget från unionens budget bör vara.

4.  Europaparlamentet insisterar på att kommissionen förstärker övervakningen av hur faciliteten för Turkiet utnyttjas, och regelbundet och tillräckligt detaljerat rapporterar till budgetmyndigheten om huruvida de åtgärder som finansieras stämmer överens med den underliggande rättsliga grunden i allmänhet och de typer av åtgärder som, i synnerhet, anges i artikel 3.2 i kommissionens beslut om inrättande av FRT.

5.  Europaparlamentet konstaterar att syftet med förslaget till ändringsbudget nr 3/2018 främst är att göra det möjligt för flyktingbarn i Turkiet att fortsätta sin skolgång utan avbrott.

6.  Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 3/2018.

7.  Europaparlamentet understryker att detta beslut inte påverkar parlamentets ståndpunkt avseende den resterande delen av finansieringen av den andra delutbetalningen till FRT. Parlamentet betonar att man, oavsett rådets överläggningar om förlängning av FRT, kommer att hålla fast vid sina befogenheter genom hela budgetförfarandet för 2019.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara ändringsbudget nr 3/2018 slutgiltigt antagen och se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, övriga institutioner och berörda organ samt till de nationella parlamenten.

(1) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1. (2) EUT L 57, 28.2.2018. (3) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884. (4) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1. (5) EUT L 168, 7.6.2014, s. 105.

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2018 om de nästa stegen mot en extern EU-strategi för bekämpning av tidiga äktenskap och tvångsäktenskap (2017/2275(INI))

P8_TA(2018)0292 A8-0187/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 4 oktober 2017 om avskaffande av barnäktenskap(1),

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, särskilt artikel 16, och FN:s alla övriga fördrag om och instrument för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av artikel 23 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av artikel 10.1 i den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter, som antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989, och dess fyra grundläggande principer om icke-diskriminering (artikel 2), barnets bästa (artikel 3), överlevnad, utveckling och skydd (artikel 6) och delaktighet (artikel 12), och med beaktande av sin resolution av den 27 november 2014 om 25:e årsdagen av FN:s konvention om barnets rättigheter(2),

–  med beaktande av artikel 16 i FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av FN:s konvention om samtycke till, laglig ålder för samt registrering av äktenskap,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 18 december 2014 och den 19 december 2016 om barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap,

–  med beaktande av resolution 29/8 av den 2 juli 2015 från FN:s råd för mänskliga rättigheter om ökade ansträngningar för att förhindra och utrota barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap, dess resolution 24/23 av den 9 oktober 2013 om ökade ansträngningar för att förhindra och utrota barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap: utmaningar, resultat, bästa praxis och brister i genomförandet samt dess resolution 35/16 av den 22 juni 2017 om barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap i humanitära sammanhang,

–  med beaktande av den ståndpunkt om barnäktenskap som antogs av Afrikanska unionens stats- och regeringschefer i juni 2015 i Johannesburg i Sydafrika,

–  med beaktande av den gemensamma allmänna kommentaren från Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter och Afrikanska expertkommittén för barnets rättigheter och välfärd om att avskaffa barnäktenskap,

–  med beaktande av artiklarna 32, 37 och 59.4 i Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

–  med beaktande av FN:s befolkningsfonds (UNFPA) rapport Marrying too young – End child marriage som offentliggjordes 2012,

–  med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 9,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 oktober 2015 om handlingsplanen för jämställdhet 2016–2020,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 3 april 2017 om främjande och skydd av barnets rättigheter,

–  med beaktande av de grundläggande principerna i Europeiska utrikestjänstens meddelande från 2016 om en global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik,

–  med beaktande av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, som antogs av rådet den 25 juni 2012(3), med beaktande av handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019, som antogs av rådet den 20 juli 2015(4), med beaktande av det gemensamma arbetsdokumentet av den 27 juni 2017 från kommissionens avdelningar och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik EU Action Plan on Human Rights and Democracy (2015-2019): Mid-Term Review June 2017 (EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (2015–2019): halvtidsöversyn juni 2017) (SWD(2017)0254),

–  med beaktande av de omarbetade EU-riktlinjerna av den 6 mars 2017 för främjande och skydd av barnets rättigheter Inget barn ska lämnas utanför,

–  med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling av den 7 juni 2017, vilket understryker EU:s åtagande att integrera mänskliga rättigheter och jämställdhet i enlighet med Agenda 2030 för hållbar utveckling,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8‑0187/2018), och av följande skäl:

A.  Barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap är en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna och framför allt kvinnors rättigheter, däribland rätten till likabehandling, självbestämmande och kroppslig integritet, tillgång till utbildning och frihet från utnyttjande och diskriminering, och detta är ett problem som inte bara finns i tredjeländer, utan som även kan förekomma i en del medlemsstater. Avskaffandet av dessa sedvänjor är en av prioriteringarna för EU:s yttre åtgärder när det gäller främjande av kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter. Flera olika internationella stadgor och lagar förbjuder äktenskap med minderåriga, t.ex. FN:s konvention om barnets rättigheter och dess fakultativa protokoll. Barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap har extremt negativa effekter på de berörda personernas fysiska och psykiska hälsa samt personliga utveckling och på barn som föds inom dessa äktenskap och, till följd av detta, på hela samhället. Barnäktenskap är en form av tvångsäktenskap, eftersom barn ofrånkomligen saknar förmågan att ge sitt fulla, fria och informerade samtycke till sitt äktenskap eller tidpunkten för detta. Barn utgör en del av en mycket utsatt grupp.

B.  EU är fast beslutet att främja barnets rättigheter, och barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap är en kränkning av dessa rättigheter. EU är fast beslutet att i sin yttre politik på ett heltäckande sätt skydda och främja barnets rättigheter.

C.  Inget äktenskap ska lagligen ingås utan båda parternas fulla och fria samtycke, eller av en person som inte uppnått laglig ålder för äktenskap.

D.  Barnäktenskap är ett globalt problem som överskrider gränserna för länder, kulturer och religioner. Bortgifta flickor återfinns i världens alla regioner, från Mellanöstern till Latinamerika, från Asien till Europa och från Afrika till Nordamerika. Barnäktenskap drabbar även pojkar, men i mycket mindre utsträckning än flickor.

E.  Fram till i dag har mer än 750 miljoner kvinnor blivit gifta före 18 års ålder, varav 250 miljoner före 15 års ålder. Idag finns det ungefär 40 miljoner flickor på mellan 15 och 19 år som är gifta eller lever i samboförhållanden. Varje år gifter sig ytterligare omkring 15 miljoner före 18 års ålder, varav fyra miljoner ingår äktenskap innan de fyllt 15. 156 miljoner pojkar har också blivit gifta före 18 års ålder, varav 25 miljoner före 15 års ålder. Barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap är vanligare i fattiga och underutvecklade regioner. Antalet barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap blir fler i takt med att världens befolkning ökar. Enligt en färsk rapport från Unicef uppskattas att omkring 1,2 miljarder flickor år 2050 kommer att ha blivit gifta innan de fyllt 18 år. Nio av de tio länderna med flest barnäktenskap klassificeras som bräckliga stater.

F.  De bakomliggande orsakerna till barnäktenskap är i allmänhet fattigdom, brist på utbildning, djupt rotade klyftor mellan könen och könsstereotyper, uppfattningen att äktenskapet kommer att ge ”skydd”, familjeheder och avsaknad av faktiskt skydd för flickors och pojkars rättigheter samt skadliga sedvänjor, synsätt, seder och bruk och diskriminerande normer. Dessa faktorer förvärras ofta av en begränsad tillgång till bra utbildning och möjligheter till sysselsättning, och förstärks av vissa djupt rotade sociala normer som rör barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap.

G.  Barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap är kopplade till en stor risk för tidiga och oönskade graviditeter, hög mödra- och barnadödlighet, låg användning av preventivmedel samt oönskade graviditeter, med ökade hälsorisker och högst bristfällig eller obefintlig tillgång till information om tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa, och de innebär vanligtvis slutet på flickornas utbildning. I vissa länder är det till och med förbjudet för gravida flickor och unga mödrar att återvända till klassrummet. Barnäktenskap kan även leda till tvångsarbete, slaveri och prostitution.

H.  Även om FN:s konvention om barnets rättigheter betonar hur viktigt det är med åtgärder som uppmuntrar till regelbunden skolnärvaro är det många flickor som inte går i skolan på grund av ett antal faktorer, till exempel för att skolorna är otillgängliga eller dyra. Barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap har en oproportionerligt förödande inverkan och livslånga konsekvenser för offren och berövar väldigt ofta de berörda personerna deras möjlighet att fortsätta utbilda sig eftersom flickor har en tendens att hoppa av skolan när de förbereder sig inför ett äktenskap eller kort därefter. Utbildning, inklusive sexualundervisning, är ett effektivt sätt att förhindra barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap, eftersom tillgång till utbildning bidrar till egenmakt, sysselsättningsmöjligheter och främjande av valfrihet och rätten till självbestämmande och aktivt deltagande i samhällslivet, vilket leder till att individer kan frigöra sig från varje form av förmyndarskap som inverkar negativt på deras rättigheter, utan vilka den ekonomiska, rättsliga, hälsomässiga och sociala situationen för kvinnor och flickor och utvecklingen av samhället som helhet fortsätter att hämmas.

I.  Varje år får 17 miljoner minderåriga ett barn, vilket tvingar dem att ta vuxenansvar och som äventyrar deras hälsa, utbildning och ekonomiska utsikter. Barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap utsätter flickor för tidiga havandeskap som medför betydande risker och svårigheter i samband med graviditet och förlossning, främst på grund av en tillgång till läkarvård som är högst otillräcklig eller i värsta fall obefintlig, även när det gäller hälso- och sjukvårdscentrum av hög kvalitet, vilket ofta leder till mödradödlighet och sjuklighet. Det finns en ökad risk för att smittas av sexuellt överförbara infektioner, däribland hiv. Komplikationer i samband med graviditet och förlossning är den främsta dödsorsaken bland flickor i åldern 15–19 år i låg- och medelinkomstländer. Dödligheten för barn som föds av unga mödrar är omkring 50 procent högre och dessa barn löper större risk för fysiska och kognitiva utvecklingsproblem. Upprepade graviditeter i unga år kan även orsaka en rad långvariga hälsoproblem och till och med leda till döden.

J.  Barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap är en kränkning av barnets rättigheter och en form av våld mot flickor och pojkar, och staterna har därför en skyldighet att utreda anklagelser, åtala gärningspersoner och ge offren, som i huvudsak är kvinnor och flickor, tillgång till rättslig prövning. Dessa äktenskap måste fördömas och kan inte rättfärdigas av några som helst kulturella eller religiösa skäl. Barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap ökar risken för könsbaserat våld och ligger ofta till grund för våld i hemmet och våld i nära relationer och sexuella, fysiska, psykiska, känslomässiga och ekonomiska övergrepp och andra sedvänjor som är skadliga för flickor och kvinnor, t.ex. kvinnlig könsstympning och så kallade hedersbrott, samt ökar risken för att flickor och kvinnor utsätts för diskriminering och könsbaserat våld under sin livstid.

K.  Antalet barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap ökar betydligt i samband med instabilitet, väpnade konflikter och naturkatastrofer samt humanitära katastrofer, under vilka det ofta råder brist på medicinsk och psykologisk vård och tillgång till utbildning och försörjningsmöjligheter och då sociala nätverk och rutiner bryts ned. Under den senaste tidens migrationskriser känner vissa föräldrar, som vill skydda sina döttrar från sexuella övergrepp, eller på grund av att de anses vara ekonomiska bördor för sina familjer, att de inte har något annat val än att låta dem ingå äktenskap före 18 års ålder i tron att detta skulle kunna vara en väg ut ur fattigdomen.

L.  Istanbulkonventionen betraktar tvångsäktenskap som en form av våld mot kvinnor och begär att gärningar som består i att tvinga ett barn att ingå äktenskap eller lura ett barn till ett annat land i syfte att tvinga barnet att ingå äktenskap ska straffbeläggas. Offers bristande tillgång till rättsligt stöd, läkarvård och socialt stöd kan förvärra saken. Det finns elva EU-medlemsstater som ännu inte ratificerat konventionen.

M.  Barnäktenskaps, tidiga äktenskaps och tvångsäktenskaps karaktär innebär att många fall ofta inte anmäls, i och med att fall av övergrepp kan överskrida både internationella och kulturella gränser och utgöra en form av handel med människor som leder till slaveri, utnyttjande och/eller kontroll.

N.  I juli 2014 ägde det första ”Girl Summit” rum i London, vilket syftade till att mobilisera inhemska och internationella insatser för att stoppa kvinnlig könsstympning och barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap inom loppet av en generation.

O.  Att förhindra och agera mot alla former av våld mot flickor och kvinnor, inklusive barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap, är ett av målen i EU:s handlingsplan för jämställdhet 2016–2020.

P.  Till år 2030 kommer barnäktenskapen att kosta utvecklingsländerna flera biljoner dollar(5).

Q.  Tidiga äktenskap och barnäktenskap är fortfarande ett tabubelagt ämne som måste diskuteras offentligt så att man kan stoppa de berörda unga flickornas och tonårsflickornas dagliga lidande och de fortsatta kränkningarna av deras mänskliga rättigheter. Ett sätt att åstadkomma detta skulle vara att stödja och sprida det arbete som utförs av journalister, konstnärer, fotografer och aktivister som behandlar ämnet tidiga äktenskap.

1.  Europaparlamentet noterar att vissa EU-medlemsstater tillåter äktenskap vid 16 års ålder, med föräldrarnas samtycke. Parlamentet uppmanar lagstiftarna, både i EU:s medlemsstater och i tredjeländer, att fastställa en enhetlig minimiålder för äktenskap till 18 år och att vidta de administrativa, rättsliga och finansiella åtgärder som krävs för att säkerställa effektivt genomförande av detta krav, till exempel genom att främja registrering av äktenskap och födslar och genom att säkerställa att flickor har tillgång till institutionella stödmekanismer, inbegripet psykosocial rådgivning, skyddsmekanismer och möjligheter till ekonomisk egenmakt. Parlamentet upprepar att barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap bör betraktas som en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna och en kränkning av de berörda barnens grundläggande rättigheter, främst rätten att fritt uttrycka sitt eget samtycke och rätten till sin fysiska integritet och psykiska hälsa, men indirekt också rätten till utbildning och till fullt åtnjutande av medborgerliga och politiska rättigheter. Parlamentet fördömer barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap och anser att alla lagöverträdelser bör hanteras på ett proportionellt och ändamålsenligt sätt.

2.  Europaparlamentet anser det viktigt att ta itu med de många olika orsakerna till barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap, däribland skadliga traditioner, utbredd fattigdom, konflikter, seder och bruk, följderna av naturkatastrofer, stereotyper, bristande respekt för jämställdhetsfrågor och för kvinnors och flickors rättigheter, hälsa och välbefinnande, brist på lämpliga utbildningsmöjligheter, kraftlösa rättsliga och politiska insatser med särskild uppmärksamhet ägnad åt barn från missgynnade grupper. Parlamentet uppmanar i detta avseende EU och dess medlemsstater att samarbeta med de relevanta FN-organen och andra partner för att uppmärksamma problemet med barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att uppnå målen för Agenda 2030 för hållbar utveckling, i syfte att mer effektivt bekämpa skadliga sedvänjor, t.ex. kvinnlig könsstympning, och ställa de ansvariga till svars. Parlamentet stöder ökad finansiering från EU och dess medlemsstater via mekanismer för utvecklingsbistånd som främjar jämställdhet och utbildning, för att förbättra tillgången till utbildning för flickor och kvinnor och att stärka deras möjligheter att delta i samhällsutvecklingen och inom ekonomiskt och politiskt ledarskap, i syfte att ta itu med orsakerna till barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap.

3.  Europaparlamentet tillstår att ett lagstadgat förbud mot barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap inte i sig skulle säkerställa ett stopp för dessa sedvänjor. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att bättre samordna och stärka tillämpningen av internationella fördrag, internationell lagstiftning och internationella program, bland annat genom diplomatiska förbindelser med regeringar och organisationer i tredjeländer, för att ta itu med problemen rörande barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap. Parlamentet efterlyser att alla ansträngningar görs för att stärka lagstadgade förbud och komplettera dem med en bredare uppsättning lagar och politiska åtgärder. Parlamentet medger att detta kräver att man antar och genomför politik, strategier och program som är övergripande och helhetsinriktade samt inbegriper upphävande av diskriminerande lagbestämmelser om äktenskap och att man inför positiva åtgärder för att ge flickor egenmakt.

4.  Europaparlamentet konstaterar att brist på jämställdhet och på respekt för flickor och kvinnor i allmänhet och fasthållandet vid kulturella och sociala traditioner som gör diskrimineringen av flickor och kvinnor bestående är bland de största hindren i kampen mot barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap. Parlamentet är dessutom medvetet om kopplingen mellan barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap och hedersrelaterat våld, och anser att sådana brott bör utredas ordentligt och att de anklagade bör åtalas. Parlamentet konstaterar dessutom att pojkar och unga män också kan bli offer för sådant våld. Parlamentet begär att man tar itu med dessa sedvänjor i EU:s alla relevanta program och i EU:s politiska dialoger med partnerländer, i syfte att tillhandahålla mekanismer för att ta itu med dem, även genom utbildning och medvetandehöjande insatser i partnerländer.

5.  Europaparlamentet påpekar att Europeiska unionen – i egenskap av nyckelaktör för utveckling i världen och för mänskliga rättigheter – måste spela en ledande roll, i samarbete med regionala organisationer och lokalsamhällen, för att lyckas bekämpa barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap på ett övergripande sätt. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att samarbeta med de brottsbekämpande myndigheterna och rättsväsendet i tredjeländer, och att tillhandahålla utbildning och tekniskt bistånd i syfte att bidra till antagandet och tillämpningen av den lagstiftning som förbjuder barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap och som avskaffar lagar, sociala normer och kulturella traditioner som hämmar unga flickors och kvinnors rättigheter och friheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bidra till sådana initiativ som EU:s och FN:s gemensamma Spotlight-initiativ, som fokuserar på att utrota alla former av våld mot kvinnor och flickor.

6.  Europaparlamentet uppmanar därför de medlemsstater som ännu inte gjort detta att införa totalt förbud mot barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap i sin respektive inhemska lagstiftning, för att tillämpa straffrätten och ratificera Istanbulkonventionen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med det civila samhället för att samordna deras åtgärder i frågan. Parlamentet betonar vikten av lämpligt och långsiktigt stöd till kvinnojourer, flyktingboenden och boenden för ensamkommande och fördrivna barn, så att ingen nekas skydd på grund av brist på resurser. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att säkra efterlevnaden av den lagliga ålder för äktenskap som fastställs i lagstiftningen och att övervaka situationen, genom att samla in könsuppdelade uppgifter och bevis på faktorer som hör ihop med detta, för att bättre kunna bedöma problemets omfattning. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en europeisk databas, även med uppgifter från tredjeländer, för att övervaka förekomsten av tvångsäktenskap.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU att, inom ramen för sin utrikespolitik och politik för utvecklingssamarbete, erbjuda sina partner en strategisk pakt och för detta ändamål kräva

8.  Europaparlamentet anser att det är av största vikt att skapa utrymmer för dialog med lokala ledare och öka medvetenheten hos allmänheten, och framför allt hos personer i riskzonen, genom utbildning och kampanjer för att öka medvetenheten och kampanjer på sociala nätverk och i nya medier, inom ramen för kampen mot barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap. Parlamentet uppmanar därför till utveckling av övergripande statliga, rättsliga, samhälleliga och diplomatiska åtgärder som syftar till att förebygga sådana sedvänjor. Parlamentet anser det vara av avgörande vikt att i lokalsamhällena samarbeta med viktiga berörda parter som t.ex. manliga och kvinnliga tonåriga studenter, lärare, föräldrar, religiösa och lokala ledare genom lokalt förankrade program eller specifika informationskampanjer för att öka medvetenheten om den negativa inverkan som barnäktenskap har på barn, familjer och samhällen, om den befintliga lagstiftningen om barnäktenskap och jämställdhet och om hur man får tillgång till finansiering för att ta itu med detta.

9.  Europaparlamentet anser att kvinnors och flickors egenmakt genom utbildning, socialt stöd och ekonomiska möjligheter är ett mycket viktigt verktyg för att bekämpa dessa sedvänjor. Parlamentet rekommenderar EU att främja och skydda lika rättigheter för kvinnor och flickor när det gäller tillgång till utbildning, med särskild tonvikt på att tillhandahålla fri grundskole- och gymnasieutbildning av hög kvalitet och att integrera undervisning om sexuell och reproduktiv hälsa i skolornas läroplaner samt ge flickors familjer ekonomiska incitament och/eller stöd för inskrivning i skolan och fullbordande av skolgången. Parlamentet betonar behovet av att garantera att flyktingbarn ges full tillgång till utbildning och av att främja deras integrering och inkludering i de nationella utbildningssystemen. Parlamentet inser att det finns ett behov av stöd till och skydd av personer som är i riskzonen för barnäktenskap, tidiga äktenskap eller tvångsäktenskap, och personer som redan befinner sig i ett sådant äktenskap, när det gäller utbildning, psykologiskt och socialt stöd, boende och andra sociala tjänster av hög kvalitet samt tjänster för psykisk, sexuell och reproduktiv hälsa och hälso- och sjukvård.

10.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att se till att utbildning ges till offentliga tjänstemän, även deras diplomatiska personal, socialarbetare, religiösa och lokala ledare, till alla brottsbekämpande organ och rättssystem i tredjeländer, lärare och utbildare och annan personal som kommer i kontakt med potentiella offer, så att de kan reagera vid fall med barnäktenskap och könsrelaterat våld och bättre kan upptäcka och stödja pojkar och flickor som utsätts för barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap, våld i hemmet, risk för sexuellt våld och andra former av handlingar eller praxis som undergräver de mänskliga rättigheterna och mänsklig värdighet, och att de kan vidta verkningsfulla åtgärder för att se till att dessa personers rättigheter och värdighet respekteras.

11.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att se till att utbildning ges till brottsbekämpande organ så att de bättre kan värna rättigheterna för flickor som utsätts för tvångsäktenskap och tidiga äktenskap, våld i hemmet, risk för våldtäkt och varje annan handling eller praxis som strider mot respekten för mänsklig värdighet.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera kvinnor och flickor som är migranter ett eget uppehållstillstånd som inte är kopplat till deras makes eller partners status, i synnerhet för offer för fysiskt och psykiskt våld, inbegripet tvångsäktenskap eller arrangerade äktenskap, samt att garantera att alla nödvändiga administrativa åtgärder vidtas för att skydda dem, bland annat faktisk tillgång till bistånds- och skyddsmekanismer.

13.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att överväga att stödja och stärka skyddsåtgärder i tredjeländer, t.ex. säkra boenden, och tillgång till rättsligt, medicinskt och, där så krävs, konsulärt stöd för offren för barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap.

14.  Europaparlamentet är medvetet om att Europeiska unionen med sitt engagemang för mänskliga rättigheter och grundläggande värderingar, däribland respekt för den mänskliga värdigheten, måste föregå med mycket gott exempel på medlemsstaternas nivå, och uppmanar kommissionen att inleda en omfattande kampanj för att öka medvetenheten och utse ett europeiskt år för kampen mot barnäktenskap, tvångsäktenskap och tidiga äktenskap.

15.  Europaparlamentet stöder i hög grad det arbete som utförs av det globala partnerskapet Girls Not Brides för att avskaffa barnäktenskap och göra det möjligt för flickor att förverkliga sin potential.

16.  Europaparlamentet välkomnar Afrikanska unionens pågående kampanj för att avskaffa barnäktenskap samt det arbete som utförs av sådana organisationer som Royal Commonwealth Society för att förespråka ökade insatser för att avskaffa barnäktenskap och ta itu med klyftan mellan könen.

17.  Europaparlamentet betonar att det finns ett brådskande behov av att informera och utbilda män och pojkar och vinna deras stöd för åtgärder till skydd för de mänskliga rättigheterna, inte minst barns och kvinnors rättigheter.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Förenta nationerna.

(1) Antagna texter, P8_TA(2017)0379. (2) EUT C 289, 9.8.2016, s. 57. (3) https://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/131181.pdf (4) https://eeas.europa.eu/sites/eeas/files/eu_action_plan_on_human_rights_and_democracy_en_2.pdf (5) Wodon, Quentin T., Male, Chata; Nayihouba, Kolobadia Ada; Onagoruwa, Adenike Opeoluwa; Savadogo, Aboudrahyme; Yedan, Ali; Edmeades, Jeff; Kes, Aslihan; John, Neetu; Murithi, Lydia; Steinhaus, Mara; Petroni, Suzanne, Economic Impacts of Child Marriage: Global Synthesis Report, Economic Impacts of Child Marriage, Washington, D.C., World Bank Group, 2017.

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2018 om definitionen av små och medelstora företag (2018/2545(RSP))

P8_TA(2018)0293 B8-0304/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 februari 2011 Översyn av småföretagsakten för Europa (COM(2011)0078) och parlamentets resolution av den 12 maj 2011 om samma ämne(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2012 om små och medelstora företag: konkurrenskraft och affärsmöjligheter(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 om familjeföretag i Europa(4),

–  med beaktande av domen av den 15 september 2016 från Europeiska unionens tribunal,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 november 2016 Europas nästa ledare – initiativet för uppstartsföretag och expanderande företag, (COM(2016)0733),

–  med beaktande av frågan till kommissionen om definitionen av små och medelstora företag (O-000050/2018 – B8‑0031/2018),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för industrifrågor, forskning och energi,

–  med beaktande av artiklarna 128 och 123.2–123.8 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU:s 23 miljoner små och medelstora företag, som tillsammans utgör omkring 99 % av alla företag, sysselsätter nästan två tredjedelar av EU:s förvärvsarbetande befolkning, ger över 90 miljoner arbetstillfällen och skapar ett mervärde på 3,9 biljoner euro. De bidrar avsevärt till ekonomisk tillväxt, social sammanhållning och till att skapa och bevara hållbara och högkvalitativa arbetstillfällen, utgör viktiga drivkrafter för energiomställningen, kampen mot klimatförändringar och EU:s konkurrenskraft inom grön teknik och främjar i hög grad innovation inom EU.

B.  Nittio procent av de små och medelstora företagen och 93 % av alla företag inom EU utanför finanssektorn är mikroföretag som bidrar med den största delen av mervärdet och sysselsättningen bland små och medelstora företag, eftersom de sysselsätter omkring 30 % av arbetskraften i EU och därför behöver ges särskild uppmärksamhet.

C.  Jämfört med större företag och oberoende av deras organisationsstruktur är den administrativa bördan och de ekonomiska hindren oproportionerliga för små och medelstora företag och hämmar deras konkurrenskraft, export och jobbskapande. De ges specifikt stöd på EU-nivå, medlemsstatsnivå samt regional och lokal nivå, inbegripet finansieringsmöjligheter och förenklade förfaranden, men insatser som går utöver de uttalade politiska åtagandena skulle kunna göras för att skapa en enklare miljö som främjar små och medelstora företag.

D.  I cirka hundra EU-rättsakter hänvisas det till definitionen av små och medelstora företag, främst på områdena konkurrenspolitik, finansmarknadslagstiftning, strukturfonder och anslag till forskning och innovation, men även i lagstiftningen om arbete, miljö, energi, konsumentskydd och social trygghet, såsom i den unionsrättsliga sekundärlagstiftningen om Reach och i direktivet om energieffektivitet.

E.  En enhetlig rättslig miljö med tydliga regler gynnar alla sorters företag, och en strikt definition av små och medelstora företag är ett instrument som kan mildra marknadsmisslyckanden och problem som tenderar att uppkomma vid konkurrens mellan företag som skiljer sig åt i fråga om storlek, ägande och affärsmodell.

F.  Kommissionen övervakar regelbundet genomförandet av EU:s definition av små och medelstora företag. Det har gjorts utvärderingar vid ett flertal tillfällen (2006, 2009 och senast 2012) och man har i dem dragit slutsatsen att det inte finns något behov av en omfattande översyn av EU:s definition av små och medelstora företag.

G.  Den sektorsövergripande värdekedjan för små och medelstora företag innebär att institutionella, tekniska och administrativa hinder kan minskas, och en effektiv stödpolitik krävs för att skapa nätverk mellan företagen.

H.  En definition av små och medelstora företag måste bidra till att underlätta skapande av arbetstillfällen av god kvalitet, förbättra arbetsvillkoren och säkerheten och begränsa allt missbruk till ett absolut minimum.

Definitionen av små och medelstora företag

Kommissionens insatser

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens första konsekvensbedömning och stöder fokuseringen på de företag som behöver stöd och enkla regler med syftet att förbättra förutsägbarheten och rättssäkerheten för företag. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang det offentliga samråd som kommissionen genomfört.

2.  Europaparlamentet anser att den flexibilitet som föreskrivs i rekommendationen från 2003 bör behållas, med tanke på egenskaperna hos detta strategiska instrument och skillnaderna mellan de små och medelstora företagen och mellan medlemsstaterna. Parlamentet är övertygat om att den övergripande utformningen av definitionen måste bevaras och tillämpas genom att man använder en lämplig kombination med de redan fastställda kriterierna.

En omvärdering av definitionen av små och medelstora företag

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att förhindra att större aktörer eventuellt utvecklar särskilda företagsstrukturer för att dra nytta av definitionen av små och medelstora företag, vilket skulle kunna leda till en orättvis och mer utbredd fördelning av det stöd som finns tillgängligt, som därmed inte skulle nå de små och medelstora företag som behöver det. Parlamentet betonar att en justering av definitionen av små och medelstora företag alltid bör göras till fördel för de små och medelstora företagen och underlätta deras tillgång till offentligt stöd.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga en uppdatering av definitionen av små och medelstora företag och att samtidigt beakta kommissionens ekonomiska prognoser avseende inflationen och arbetsproduktiviteten för att förebygga behovet av några skyndsamma ytterligare justeringar under de närmaste åren. Parlamentet anser att alla framtida justeringar av definitionen av små och medelstora företag bör göras på ett sätt som garanterar att definitionen blir långsiktigt hållbar.

5.  Europaparlamentet framhåller att antalet anställda har blivit ett vedertaget kriterium och bör förbli det främsta kriteriet. Parlamentet erkänner att kriteriet avseende antalet anställda har vissa begränsningar när det gäller precisionen vid en EU-övergripande jämförelse och anser därför att omsättning och balansomslutning också utgör viktiga kriterier för definitionen. Parlamentet betonar dessutom betydelsen av ett vederbörligt erkännande av uppstartsföretag och ”mikroföretag” och därmed av initialförkortningen MSMF.

6.  Europaparlamentet betonar att begreppen ”anknutna företag” och ”partnerföretag” men även statusen för små och medelstora företag vid sammanslagningar behöver förtydligas. Parlamentet anser det vara av avgörande betydelse att förfarandena, de administrativa bördorna och de gällande bestämmelserna förenklas. Parlamentet uppmanar kommissionen att förenkla de gällande bestämmelserna. Parlamentet anser, i händelse av att uppstartsföretag arbetar tillsammans med samriskföretag, att företag som har anknytning till samriskföretag inte bör beaktas vid bedömningen av ett uppstartsföretags status som litet eller medelstort företag, förutsatt att det inte rör sig om ett konstlat upplägg och att det inte finns några ytterligare förbindelser mellan uppstartsföretaget och de anknutna företagen.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja samverkan mellan företag, framför allt företagskluster och företagsnätverk, med målet att främja kostnadsrationalisering och ett bättre utbyte av funktionell kunskap och kompetens, framför allt inom området innovation av såväl produkter/tjänster som processer.

Andra punkter som rör definitionen av små och medelstora företag

8.  Europaparlamentet stöder kommissionens initiativ för uppstartsföretag och expanderande företag. Parlamentet anser att det är viktigt för den ekonomiska tillväxten i unionen att främja företagande. Parlamentet välkomnar den tvååriga övergångsperiod under vilken till exempel snabbväxande företag skulle behålla statusen som små och medelstora företag. Parlamentet efterlyser en utvärdering av behovet av att förlänga övergångsperioden. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta arbetet med att bistå entreprenörer, uppstartsföretag och små och medelstora företag vid kapitalanskaffningsinitiativ, däribland under nya former såsom gräsrotsfinansiering.

9.  Europaparlamentet anser att de ekonomiska utmaningarna och möjligheterna på internationell nivå kan hanteras bättre genom verktyg för ekonomisk diplomati på unionsnivå, såsom tillväxtinitiativ. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att inom ramen för EU:s industripolitiska strategi öka sina ansträngningar, utan att skapa dubbla strukturer. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en indikator för små och medelstora företag, ”Exportpotential i proportion till företagsstorlek”, i syfte att förbättra informationen om och exemplen på bästa praxis avseende små och medelstora företags möjligheter till internationalisering och internationell konkurrenskraft, och särskilt stöd till små och medelstora företag med stor exportpotential.

10.  Europaparlamentet är oroat över att företag som inte omfattas av definitionen av små och medelstora företag, men som regel ändå uppvisar medelstora strukturer – så kallade medelstora börsnoterade företag (midcap-bolag) – inte uppmärksammas tillräckligt i politiken, trots att de tack vare sin produktivitet bidrar mycket till sysselsättning och tillväxt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att överväga att införa en separat definition av dessa företag, för att möjliggöra målinriktade åtgärder för midcap-bolag utan att man riskerar att utvidga definitionen av små och medelstora företag i en sådan utsträckning att det skulle skada dess ursprungliga syften.

11.  Europaparlamentet noterar att midcap-bolag, vid sidan av små och medelstora företag, frilansare och stora företag, även bidrar till sysselsättningen och tillväxten, särskilt tack vare sin produktivitet, och att de därför förtjänar en rättvis nivå av uppmärksamhet i EU:s politik.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, utöver EU:s politiska prioriteringar för små och medelstora företag, överväga att ta ett initiativ med inriktning på finansiering som omfattar tillgång till forskningssamarbete, digitaliseringsstrategier och utveckling av exportmarknader.

Rapporteringsskyldigheter, statistik, undersökningar och konsekvensbedömningar

13.  Europaparlamentet anser att man inom de framtida programmen för Cosme, det nionde ramprogrammet och strukturfonderna i nästa fleråriga budgetram bör fortsätta att öronmärka tillräckliga belopp för att hjälpa små och medelstora företag som vill skapa innovativa produkter och tjänster och nya arbetstillfällen.

14.  Europaparlamentet betonar vikten av att behålla en tydlig och gemensam definition av små och medelstora företag med tanke på de pågående förhandlingarna om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen, eftersom små och medelstora företag definieras i EU-lagstiftningen och ofta ges en särskilt status i unionens handelsavtal.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att grundligt utvärdera de eventuella effekterna av definitionen av små och medelstora företag för den ekonomiska utvecklingen samt inlåsningseffekterna, som yttrar sig genom att företag frivilligt avstår från tillväxt för att kringgå den byråkrati och de övriga skyldigheter som skulle uppstå till följd av förlusten av deras status som litet eller medelstort företag.

16.  Europaparlamentet betonar att små lokala allmännyttiga företag som uppfyller kriterierna för små och medelstora företag utför viktiga uppgifter för lokalsamhällen, har djup förankring i sin lokala affärsmiljö och, bland annat, skapar de rätta förutsättningarna för tillväxt för alla andra små och medelstora företag. Parlamentet noterar att offentligt ägande inte nödvändigtvis innebär finansiellt eller lagstiftningsmässigt stöd från det offentliga organet, tack vare nationell lagstiftning, lagstiftning om statligt stöd eller finansiellt svaga offentliga organ. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att genomföra en studie om definitionens konsekvenser för finansiellt oberoende offentligägda företag som lyder under civilrättsliga regler eller konkurrerar med privata företag.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka i vilken utsträckning det är möjligt att införa sektorsspecifika definitioner av små och medelstora företag samt granska effekterna och mervärdet som detta i så fall skulle ge dessa sektorer.

18.  Europaparlamentet kräver att det i alla EU:s lagstiftningsförslag, utöver kommissionens frivilliga åtaganden, ska ingå ett i princip obligatoriskt test för små och medelstora företag som tillämpar principen att ”tänka småskaligt först”. Parlamentet understryker att resultatet av detta test tydligt ska framgå i konsekvensbedömningen avseende alla lagstiftningsförslag. Parlamentet efterlyser en motsvarande skyldighet för kommissionen vid nästa interinstitutionella avtal om bättre lagstiftning och anser att en uppdatering av småföretagsakten för Europa skulle kunna övervägas.

Vägledning för små och medelstora företag i samband med definitionen

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ge företag obyråkratisk och pragmatisk vägledning i god tid vid fastställandet av deras status som litet eller medelstort företag och information om alla ändringar som rör definitionen av små och medelstora företag eller av förfaranden.

o
o   o

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 124, 20.5.2003, s. 36. (2) EUT C 377 E, 7.12.2012, s. 102. (3) EUT C 68 E, 7.3.2014, s. 40. (4) EUT C 316, 22.9.2017, s. 57.

Europaparlamentets rekommendation av den 4 juli 2018 till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om förhandlingarna om ett övergripande avtal mellan EU och Azerbajdzjan (2017/2056(INI))

P8_TA(2018)0294 A8-0185/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 3 och 8 samt avdelning V, särskilt artiklarna 21, 22 och 36, i fördraget om Europeiska unionen, och femte delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av att det den 7 februari 2017 inleddes förhandlingar mellan Europeiska unionen och Azerbajdzjan om ett nytt övergripande avtal som bör ersätta 1999 års partnerskaps- och samarbetsavtal mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Azerbajdzjan, å andra sidan(1),

–  med beaktande av att rådet den 7 november 2016 antog förhandlingsdirektiven för detta avtal,

–  med beaktande av samförståndsavtalet om ett strategiskt partnerskap på energiområdet mellan EU och Azerbajdzjan av den 7 november 2006,

–  med beaktande av de viktigaste resultaten från det 15:e sammanträdet i rådet för samarbete mellan Europeiska unionen och Azerbajdzjan den 9 februari 2018,

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 19 december 2017 om förbindelserna mellan EU och Azerbajdzjan inom ramen för den reviderade europeiska grannskapspolitiken (EGP) (SWD(2017)0485),

–  med beaktande av meddelandet av den 30 oktober 2017 från den parlamentariska församlingen Euronests presidium till stats- och regeringscheferna,

–  med beaktande av sin rekommendation av den 15 november 2017 till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten om det östliga partnerskapet inför toppmötet i november 2017(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2017 om årsrapporten om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken(3),

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från toppmötet inom det östliga partnerskapet i Bryssel den 24 november 2017,

–  med beaktande av kommissionens och utrikestjänstens publikation från juni 2016 om den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, och i synnerhet de centrala principerna däri,

–  med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2017 om fallet med den azerbajdzjanske journalisten Afgan Mukhtarli(4) och sina övriga resolutioner om Azerbajdzjan, särskilt de som rör mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen,

–  med beaktande av uttalandet av den 14 januari 2018 som gjordes av talespersonen för utrikes frågor och säkerhetspolitik/europeiska grannskapspolitiken och utvidgningsförhandlingar om domen mot journalisten Afgan Mukhtarli i Azerbajdzjan,

–  med beaktande av resolutionen av den 11 oktober 2017 från Europarådets parlamentariska församling om hur de demokratiska institutionerna fungerar i Azerbajdzjan,

–  med beaktande av att Europarådets ministerkommitté den 5 december 2017 inledde överträdelseförfaranden på grund av de azerbajdzjanska myndigheternas fortsatta vägran att verkställa domen från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) i målet Ilgar Mammadov mot Azerbajdzjan,

–  med beaktande av rapporten om behovsbedömningsuppdraget från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa/Kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (OSSE/ODIHR) av den 2 mars 2018 avseende det tidigarelagda presidentvalet i Azerbajdzjan,

–  med beaktande av artiklarna 108.4 och 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för internationell handel (A8-0185/2018).

A.  Det östliga partnerskapet bygger på gemensamma åtaganden mellan Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina, Vitryssland och Europeiska unionen i fråga om att fördjupa sina förbindelser och följa internationell rätt och grundläggande värden, såsom demokrati, rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning, respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Det nya avtalet mellan EU och Azerbajdzjan bör gynna unionens intresse i regionen samt främja dess värden.

B.  Parlamentet förordar fördjupade förbindelser med alla medlemmar inom det östliga partnerskapet i den mån de respekterar dessa grundläggande värden. Inom ramen för politiken för det östliga partnerskapet bör den tilltalande och mer långsiktiga modellen för det östliga partnerskapet (EaP+), som föreslogs av parlamentet i dess resolution av den 15 november 2017 om det östliga partnerskapet, som i slutändan skulle kunna leda till en anslutning till bland annat tullunionen, energiunionen, den digitala unionen och Schengenområdet, även vara öppen för länder som inte har något associeringsavtal med EU, t.ex. Azerbajdzjan, så snart de är redo för sådana ökade åtaganden och har gjort betydande framsteg med att genomföra ömsesidigt avtalade reformer.

C.  Förbindelserna mellan EU och Azerbajdzjan regleras för närvarande av partnerskaps- och samarbetsavtalet från 1999. EU är Azerbajdzjans främsta handelspartner och landets största export- och importmarknad, och utgör 48,6 procent av Azerbajdzjans totala handel. EU är också landets största källa för utländska direktinvesteringar. Azerbajdzjan är en strategisk energipartner för EU, vilket möjliggör en diversifiering av EU:s energikällor. Azerbajdzjans ekonomi är emellertid beroende av olja och gas, som står för omkring 90 procent av landets export, vilket gör att den är sårbar för externa chocker och svängningar i världsmarknadspriserna på olja. Azerbajdzjan är ännu inte medlem av WTO, vilket leder till att handels- och affärsförbindelser med EU hämmas av svåra tariffära och icke-tariffära hinder.

D.  EU och Azerbajdzjan underströk i den gemensamma förklaringen från toppmötet inom det östliga partnerskapet som hölls den 24 november 2017 att EU, ”på ett differentierat sätt, kommer att fortsätta att diskutera gemensamt med vart och ett av partnerländerna, inbegripet Armenien, Azerbajdzjan och Vitryssland, attraktiva och realistiska alternativ för att stärka den ömsesidiga handeln och uppmuntra till investeringar som speglar gemensamma intressen, den reformerade investeringspolitiken vad gäller skydd för investeringar, samt internationella handelsregler och handelsrelaterade internationella standarder, inbegripet på området för immateriella rättigheter, och bidra till moderniseringen och diversifieringen av ekonomier”.

E.  Det nya avtalet förväntas få en positiv inverkan på Azerbajdzjan när det gäller främjandet av demokratiska normer, tillväxt och ekonomisk utveckling. Sådana framtidsutsikter är särskilt viktiga för Azerbajdzjans ungdomar i fråga om att fostra en ny generation utbildade azerbajdzjaner, i syfte att upprätthålla våra grundläggande värden och modernisera landet. Ett fullt fungerande civilt samhälle är en grundläggande förutsättning för att säkra ekonomisk diversifiering.

1.  Europaparlamentet rekommenderar rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt till Republiken Azerbajdzjans president, regering och parlament.

(1) EUT L 246, 17.9.1999, s. 3. (2) Antagna texter, P8_TA(2017)0440. (3) Antagna texter, P8_TA(2017)0493. (4) Antagna texter, P8_TA(2017)0267.

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2018 om kommissionens rekommendation om rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar avseende ett avtal mellan Europeiska unionen och Hashemitiska konungariket Jordanien om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Hashemitiska konungariket Jordanien som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism (COM(2017)0798 – 2018/2060(INI))

P8_TA(2018)0295 A8-0232/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens rekommendation till rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar avseende ett avtal mellan Europeiska unionen och Hashemitiska konungariket Jordanien om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Hashemitiska konungariket Jordanien som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism (COM(2017)0798),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 7 och 8,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 6, och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 16 och 218,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation)(3),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF(5),

–  med beaktande av Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (ETS nr 108) och tilläggsprotokollet av den 8 november 2001 till denna konvention om tillsynsmyndigheter och gränsöverskridande flöden av personuppgifter (ETS nr 181),

–  med beaktande av Europeiska datatillsynsmannens yttrande 2/2018 om åtta förhandlingsmandat för att ingå internationella avtal som medger utbyte av uppgifter mellan Europol och tredjeländer,

–  med beaktande av sin resolution av den 3 oktober 2017 om kampen mot it-brottslighet(6),

–  med beaktande av överenskommelsen mellan Europaparlamentet och rådet om förslaget till en förordning om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ, kontor och byråer, om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (COM(2017)0008), särskilt kapitlet om behandlingen av operativa personuppgifter, vilket är tillämpligt på unionens organ, kontor och byråer när dessa utövar verksamhet som omfattas av tredje delen avdelning V kapitlen 4 och 5 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av artikel 108.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0232/2018), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) möjliggör en överföring av personuppgifter till en myndighet i ett tredjeland eller en internationell organisation i den mån överföringen är nödvändig för utförandet av Europols uppgifter, på grundval av ett beslut från kommissionen om adekvat skyddsnivå enligt direktiv (EU) 2016/680, ett internationellt avtal i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget som erbjuder tillräckliga skyddsåtgärder eller ett samarbetsavtal som medger utbyte av personuppgifter vilket ingicks före den 1 maj 2017 och, i undantagsfall, efter en bedömning från fall till fall enligt strikta villkor som fastställs i artikel 25.5 i förordning (EU) 2016/794 och förutsatt att tillräckliga skyddsåtgärder säkerställs.

B.  Internationella avtal som gör det möjligt för Europol och tredjeländer att samarbeta och utbyta personuppgifter bör respektera artiklarna 7 och 8 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 16 i EUF-fördraget, och därmed respektera principen om ändamålsbegränsning, rätten till tillgång och till rättelse samt vara föremål för övervakning av en oberoende myndighet enligt vad som uttryckligen anges i stadgan, och vara bevisat nödvändiga och proportionella för fullgörandet av Europols uppgifter.

C.  En sådan överföring bör bygga på ett internationellt avtal som ingås mellan unionen och tredjelandet i fråga enligt artikel 218 i EUF-fördraget och erbjuder tillräckliga skyddsåtgärder för skyddet av den personliga integriteten och enskildas grundläggande fri- och rättigheter.

D.  I Europols programplaneringsdokument 2018–2020(7) framhålls den ökande betydelsen av ett stärkt multidisciplinärt tillvägagångssätt som inbegriper sammanslagning av nödvändig expertis och information från allt fler olika partner för att Europols uppdrag ska kunna fullgöras.

E.  Parlamentet underströk i sin resolution av den 3 oktober 2017 om kampen mot it-brottslighet att avtal mellan Europol och tredjeländer om strategiskt och operativt samarbete underlättar såväl informationsutbytet som det praktiska samarbetet i kampen mot it-brottslighet.

F.  Europol har redan upprättat flera avtal om utbyte av uppgifter med tredjeländer, däribland Albanien, Australien, Bosnien och Hercegovina, Colombia, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Förenta staterna, Georgien, Island, Kanada, Liechtenstein, Moldavien, Monaco, Montenegro, Norge, Schweiz, Serbien och Ukraina.

G.  Europeiska datatillsynsmannen har varit tillsynsman för Europol sedan den 1 maj 2017, och är även rådgivare till EU-institutionerna om politik och lagstiftning beträffande dataskydd.

1.  Europaparlamentet anser att man noga måste analysera om samarbete med Hashemitiska konungariket Jordanien på brottsbekämpningsområdet är nödvändigt för EU:s säkerhetsintressen och om det är proportionerligt. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att genomföra en grundlig konsekvensbedömning. Parlamentet framhåller behovet av försiktighet vid utformningen av förhandlingsmandatet för ett avtal mellan Europeiska unionen och Hashemitiska konungariket Jordanien om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Jordanien som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism.

2.  Europaparlamentet anser att fullständig förenlighet med artiklarna 7 och 8 i stadgan, liksom andra grundläggande fri- och rättigheter som skyddas genom stadgan, bör säkerställas i mottagande tredjeländer. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang rådet att fullborda de förhandlingsriktlinjer som föreslagits av kommissionen med de villkor som fastställs i denna resolution.

3.  Europaparlamentet noterar att det hittills inte gjorts någon lämplig konsekvensbedömning i syfte att djupgående bedöma riskerna med överföringar av personuppgifter till Hashemitiska konungariket Jordanien när det gäller enskildas rätt till integritet och dataskydd, men också andra grundläggande fri- och rättigheter som skyddas genom stadgan. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en lämplig konsekvensbedömning för att fastställa de nödvändiga skyddsåtgärder som ska ingå i avtalet.

4.  Europaparlamentet insisterar på att den skyddsnivå som följer av avtalet väsentligen bör vara likvärdig med skyddet i EU-rätten. Om denna nivå inte kan garanteras i både lag och praxis, kan avtalet inte ingås.

5.  Europaparlamentet begär att avtalet – i syfte att fullt ut respektera artikel 8 i stadgan och artikel 16 i EUF-fördraget och för att undvika potentiellt ansvar från Europols sida vid en överträdelse av unionens dataskyddslagstiftning till följd av en överföring av personuppgifter utan nödvändiga och lämpliga skyddsåtgärder – ska innehålla strikta och specifika bestämmelser om respekt för principen om ändamålsbegränsning med tydliga villkor för behandlingen av överförda personuppgifter.

6.  Europaparlamentet begär att riktlinje B kompletteras för att uttryckligen ange i avtalet att Europol, i enlighet med artikel 19 i Europolförordningen, ska respektera alla eventuella begränsningar som fastställs för personuppgifter som överförs till Europol av medlemsstaterna eller andra leverantörer med avseende på användning av och tillgång till uppgifter som ska överföras till Hashemitiska konungariket Jordanien.

7.  Europaparlamentet begär att avtalet tydligt ska ange att all ytterligare behandling alltid bör kräva ett skriftligt förhandsgodkännande från Europol. Parlamentet betonar att dessa godkännanden bör dokumenteras av Europol och göras tillgängliga för Europeiska datatillsynsmannen på dennes begäran. Avtalet bör även innehålla en bestämmelse som förpliktigar de behöriga myndigheterna i Hashemitiska konungariket Jordanien att respektera dessa begränsningar och närmare ange hur efterlevnaden av dessa begränsningar kommer att verkställas.

8.  Europaparlamentet insisterar på att avtalet ska innehålla en tydlig och exakt bestämmelse om lagringstiden för personuppgifter som har överförts, med krav på radering av de personuppgifter som överförts när lagringstiden för uppgifterna löper ut. Parlamentet begär att förfarandeåtgärder fastställs i avtalet för att säkerställa efterlevnad. Parlamentet insisterar på att det i undantagsfall, när det föreligger vederbörligen motiverade skäl för att lagra uppgifterna under en längre period som överskrider lagringstiden för uppgifterna, ska finnas krav på att dessa skäl och åtföljande handlingar överlämnas till Europol och Europeiska datatillsynsmannen.

9.  Europaparlamentet förväntar sig att de kriterier som anges i skäl 71 i direktiv (EU) 2016/680 kommer att tillämpas, dvs. att överföringar av personuppgifter ska omfattas av konfidentialitetskrav från de behöriga jordanska myndigheter som tar emot personuppgifter från Europol och principen om specificitet samt att personuppgifterna inte kommer att användas i något fall för att begära, avkunna eller verkställa dödsstraff eller någon form av grym och omänsklig behandling.

10.  Europaparlamentet anser att de kategorier av brott för vilka personuppgifter kommer att utbytas måste fastställas klart och tydligt och förtecknas i själva det internationella avtalet, i förekommande fall i linje med brottsrekvisit i EU. Parlamentet betonar att denna förteckning bör inbegripa en tydlig och exakt beskrivning av de verksamheter som omfattas av sådana brott och de personer, grupper och organisationer som sannolikt kommer att påverkas av överföringen.

11.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att, i enlighet med Europeiska unionens domstols rättspraxis och i den mening som avses i artikel 8.3 i stadgan, fastställa tillsammans med regeringen i Hashemitiska konungariket Jordanien vilken oberoende tillsynsmyndighet som ska ansvara för tillsynen av genomförandet av det internationella avtalet. Parlamentet insisterar på att man bör ha kommit överens om och inrättat en sådan myndighet innan det internationella avtalet kan träda i kraft. Parlamentet insisterar på att denna myndighets namn uttryckligen ska anges i en bilaga till avtalet.

12.  Europaparlamentet anser att det bör vara möjligt för endera parten att tillfälligt upphäva eller säga upp det internationella avtalet i händelse av överträdelse av avtalet, och att det oberoende tillsynsorganet också bör vara behörigt att föreslå att avtalet upphävs tillfälligt eller sägs upp i händelse av överträdelse av det. Parlamentet anser att alla personuppgifter som omfattas av avtalet och som överförts före det tillfälliga upphävandet eller uppsägningen får fortsätta att behandlas i enlighet med avtalet. Parlamentet anser att en periodisk utvärdering av avtalet bör inrättas för utvärdering av parternas efterlevnad av avtalet.

13.  Europaparlamentet anser att en tydlig definition av begreppet enskilt fall behövs eftersom detta begrepp behövs för att bedöma nödvändigheten och proportionaliteten när det gäller överföringar av uppgifter. Parlamentet betonar att denna definition bör avse faktiska brottsutredningar.

14.  Europaparlamentet anser att en definition av begreppet rimliga skäl behövs för att bedöma nödvändigheten och proportionaliteten när det gäller överföringar av uppgifter. Parlamentet betonar att denna definition bör avse faktiska brottsutredningar.

15.  Europaparlamentet betonar att uppgifter som överförs till en mottagande myndighet aldrig får behandlas ytterligare av andra myndigheter och att det, för detta ändamål, bör utarbetas en uttömmande förteckning över de behöriga myndigheter i Hashemitiska konungariket Jordanien till vilka Europol får överföra uppgifter, med en beskrivning av myndigheternas befogenheter. Parlamentet anser att varje ändring som görs av en sådan förteckning och som innebär att en behörig myndighet ersätts eller att en ny behörig myndighet tillkommer, skulle kräva en översyn av det internationella avtalet.

16.  Europaparlamentet betonar behovet av att uttryckligen ange att vidareöverföring av uppgifter från de behöriga myndigheterna i Hashemitiska konungariket Jordanien till andra myndigheter i landet bara kan tillåtas för att uppfylla det ursprungliga ändamålet med överföringen från Europol och alltid bör meddelas den oberoende myndigheten, Europeiska datatillsynsmannen och Europol.

17.  Europaparlamentet betonar behovet av att uttryckligen ange att vidareöverföring av uppgifter från de behöriga myndigheterna i Hashemitiska konungariket Jordanien till andra länder är förbjudet och skulle leda till ett omedelbart upphörande av det internationella avtalet.

18.  Europaparlamentet anser att det internationella avtalet med Hashemitiska konungariket Jordanien bör inbegripa de registrerades rätt till information, rättelse och radering i enlighet med annan unionslagstiftning om dataskydd.

19.  Europaparlamentet påpekar att överföringar av personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening, genetiska uppgifter eller uppgifter som rör en persons hälsa eller sexualliv är ytterst känsliga och ger upphov till allvarliga farhågor med tanke på Hashemitiska konungariket Jordaniens annorlunda rättsliga ram, samhällskaraktär och kulturella bakgrund i jämförelse med Europeiska unionen. Parlamentet betonar att brottsliga handlingar definieras på ett annat sätt i unionen än i Hashemitiska konungariket Jordanien. Parlamentet anser att en sådan överföring av uppgifter därför endast bör göras i mycket särskilda undantagsfall och med tydliga skyddsåtgärder för den registrerade och personer med anknytning till den registrerade. Parlamentet anser det nödvändigt att fastställa särskilda skyddsåtgärder som Hashemitiska konungariket Jordanien måste respektera när det gäller grundläggande rättigheter och friheter, inbegripet respekt för yttrandefrihet, religionsfrihet och mänsklig värdighet.

20.  Europaparlamentet anser att en övervakningsmekanism bör inkluderas i avtalet och att avtalet bör bli föremål för periodiska bedömningar som syftar till att utvärdera dess sätt att fungera i förhållande till Europols operativa behov samt avtalets överensstämmelse med europeiska rättigheter och principer på dataskyddsområdet.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samråda med Europeiska datatillsynsmannen innan det internationella avtalet färdigställs, i enlighet med förordning (EU) 2016/794 och förordning (EG) nr 45/2001.

22.  Europaparlamentet betonar att det kommer att ge sitt samtycke till ingående av avtalet endast om parlamentet, i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget, involveras på ett tillfredsställande sätt i alla skeden av förfarandet.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Hashemitiska konungariket Jordaniens regering.

(1) EUT L 135, 24.5.2016, s. 53. (2) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1. (3) EGT L 201, 31.7.2002, s. 37. (4) EUT L 350, 30.12.2008, s. 60. (5) EUT L 119, 4.5.2016, s. 89. (6) Antagna texter, P8_TA(2017)0366. (7) Europol Programming Document 2018-2020, antaget av Europols styrelse den 30 november 2017 (EDOC# 856927v18).

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2018 om kommissionens rekommendation till rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar avseende ett avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Turkiet om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Turkiet som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism (COM(2017)0799 – 2018/2061(INI))

P8_TA(2018)0296 A8-0233/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens rekommendation till rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar avseende ett avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Turkiet om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Turkiet som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism (COM(2017)0799),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 7 och 8,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 6, och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 16 och 218,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om den Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation)(3),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF(5),

–  med beaktande av Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (ETS nr 108) och tilläggsprotokollet av den 8 november 2001 till denna konvention om tillsynsmyndigheter och gränsöverskridande flöden av personuppgifter (ETS nr 181),

–  med beaktande av Europeiska datatillsynsmannens yttrande 2/2018 om åtta förhandlingsmandat för att ingå internationella avtal som medger utbyte av uppgifter mellan Europol och tredjeländer,

–  med beaktande av sin resolution av den 3 oktober 2017 om kampen mot it-brottslighet(6),

–  med beaktande av överenskommelsen mellan Europaparlamentet och rådet om förslaget till en förordning om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ, kontor och byråer, om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (COM(2017)0008), särskilt kapitlet om behandlingen av operativa personuppgifter, vilket är tillämpligt på unionens organ, kontor och byråer när dessa utövar verksamhet som omfattas av tredje delen avdelning V kapitlen 4 och 5 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av artikel 108.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0233/2018), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) möjliggör en överföring av personuppgifter till en myndighet i ett tredjeland eller en internationell organisation i den mån överföringen är nödvändig för utförandet av Europols uppgifter, på grundval av ett beslut från kommissionen om adekvat skyddsnivå enligt direktiv (EU) 2016/680, ett internationellt avtal i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget som erbjuder tillräckliga skyddsåtgärder eller ett samarbetsavtal som medger utbyte av personuppgifter vilket ingicks före den 1 maj 2017 och, i undantagsfall, efter en bedömning från fall till fall enligt strikta villkor som fastställs i artikel 25.5 i förordning (EU) 2016/794 och förutsatt att tillräckliga skyddsåtgärder säkerställs.

B.  Internationella avtal som gör det möjligt för Europol och tredjeländer att samarbeta och utbyta personuppgifter bör respektera artiklarna 7 och 8 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 16 i EUF-fördraget, och därmed respektera principen om ändamålsbegränsning, rätten till tillgång och till rättelse samt vara föremål för övervakning av en oberoende myndighet enligt vad som uttryckligen anges i stadgan, och vara bevisat nödvändiga och proportionella för fullgörandet av Europols uppgifter.

C.  En sådan överföring bör bygga på ett internationellt avtal som ingås mellan unionen och tredjelandet i fråga enligt artikel 218 i EUF-fördraget och erbjuder tillräckliga skyddsåtgärder för skyddet av den personliga integriteten och enskildas grundläggande fri- och rättigheter.

D.  Under de senaste åren har ett antal kränkningar av de mänskliga rättigheterna kunnat fastställas i Republiken Turkiet. Framför allt har avvikande åsikter hos bl.a. journalister, politiska aktivister och människorättsförsvarare tystats ned skoningslöst. Rapporter om fall av tortyr har fortsatt att förekomma även efter kuppförsöket i juli 2016. En allestädes närvarande strafflöshet har satt stopp för alla försök till effektiva utredningar av människorättskränkningar som statstjänstemän gjort sig skyldiga till, och övergreppen från väpnade gruppers sida har fortsatt att förekomma.

E.  I Europols programplaneringsdokument 2018–2020(7) framhålls den ökande betydelsen av ett stärkt multidisciplinärt tillvägagångssätt som inbegriper sammanslagning av nödvändig expertis och information från allt fler olika partner för att Europols uppdrag ska kunna fullgöras.

F.  Parlamentet underströk i sin resolution av den 3 oktober 2017 om kampen mot it‑brottslighet att avtal mellan Europol och tredjeländer om strategiskt och operativt samarbete underlättar såväl informationsutbytet som det praktiska samarbetet i kampen mot it-brottslighet.

G.  Europol har redan upprättat flera avtal om utbyte av uppgifter med tredjeländer, däribland Albanien, Australien, Bosnien och Hercegovina, Colombia, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Förenta staterna, Georgien, Island, Kanada, Liechtenstein, Moldavien, Monaco, Montenegro, Norge, Schweiz, Serbien och Ukraina.

H.  Europeiska datatillsynsmannen har varit tillsynsman för Europol sedan den 1 maj 2017, och är även rådgivare till EU-institutionerna om politik och lagstiftning beträffande dataskydd.

1.  Europaparlamentet anser att man noga måste analysera om samarbete med Republiken Turkiet på brottsbekämpningsområdet är nödvändigt för EU:s säkerhetsintressen och om det är proportionerligt. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att genomföra en grundlig konsekvensbedömning. Parlamentet framhåller behovet av försiktighet vid utformningen av förhandlingsmandatet för ett avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Turkiet om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Turkiet som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism.

2.  Europaparlamentet anser att fullständig förenlighet med artiklarna 7 och 8 i stadgan, liksom andra grundläggande fri- och rättigheter som skyddas genom stadgan, bör säkerställas i mottagande tredjeländer. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang rådet att fullborda de förhandlingsriktlinjer som föreslagits av kommissionen med de villkor som fastställs i denna resolution.

3.  Europaparlamentet anser att det finns anledning till stor oro över den bristfälliga respekten för grundläggande rättigheter i Republiken Turkiet, särskilt med avseende på yttrandefrihet, religionsfrihet och rätten att inte utsättas för tortyr eller omänsklig behandling, i enlighet med stadgan och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

4.  Europaparlamentet betonar att en nödvändig förutsättning för inledande av förhandlingar är att Turkiet fullgör sin horisontella skyldighet att fullt ut, i praktiken och på icke-diskriminerande grunder samarbeta med samtliga medlemsstater i rättsliga och inrikes frågor, också med Republiken Cypern.

5.  Europaparlamentet noterar att det hittills inte gjorts någon lämplig konsekvensbedömning i syfte att djupgående bedöma riskerna med överföringar av personuppgifter till Republiken Turkiet när det gäller enskildas rätt till integritet och dataskydd, men också andra grundläggande fri- och rättigheter som skyddas genom stadgan. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en lämplig konsekvensbedömning för att fastställa de nödvändiga skyddsåtgärder som ska ingå i avtalet.

6.  Europaparlamentet insisterar på att den skyddsnivå som följer av avtalet väsentligen bör vara likvärdig med skyddet i EU-rätten. Om denna nivå inte kan garanteras i både lag och praxis, kan avtalet inte ingås.

7.  Europaparlamentet begär att avtalet, i syfte att fullt ut respektera artikel 8 i stadgan och artikel 16 i EUF-fördraget och för att undvika potentiellt ansvar från Europols sida vid en överträdelse av unionens dataskyddslagstiftning till följd av en överföring av personuppgifter utan nödvändiga och lämpliga skyddsåtgärder, ska innehålla strikta och specifika bestämmelser om respekt för principen om ändamålsbegränsning med tydliga villkor för behandlingen av överförda personuppgifter.

8.  Europaparlamentet begär att riktlinje B kompletteras för att uttryckligen ange i avtalet att Europol, i enlighet med artikel 19 i Europolförordningen, ska respektera alla eventuella begränsningar som fastställs för personuppgifter som överförs till Europol av medlemsstaterna eller andra leverantörer med avseende på användning av och tillgång till uppgifter som ska överföras till Republiken Turkiet.

9.  Europaparlamentet begär att avtalet tydligt ska ange att all ytterligare behandling alltid bör kräva ett skriftligt förhandsgodkännande från Europol. Parlamentet betonar att dessa godkännanden bör dokumenteras av Europol och göras tillgängliga för Europeiska datatillsynsmannen på dennes begäran. Avtalet bör även innehålla en bestämmelse som förpliktigar de behöriga myndigheterna i Republiken Turkiet att respektera dessa begränsningar och närmare ange hur efterlevnaden av dessa begränsningar kommer att verkställas.

10.  Europaparlamentet insisterar på att avtalet ska innehålla en tydlig och exakt bestämmelse om lagringstiden för personuppgifter som har överförts, med krav på radering av de personuppgifter som överförts när lagringstiden för uppgifterna löper ut. Parlamentet begär att förfarandeåtgärder fastställs i avtalet för att säkerställa efterlevnad. Parlamentet insisterar på att det i undantagsfall, när det föreligger vederbörligen motiverade skäl för att lagra uppgifterna under en längre period som överskrider lagringstiden för uppgifterna, ska finnas krav på att dessa skäl och åtföljande handlingar överlämnas till Europol och Europeiska datatillsynsmannen.

11.  Europaparlamentet förväntar sig att de kriterier som anges i skäl 71 i direktiv (EU) 2016/680 kommer att tillämpas, dvs. att överföringar av personuppgifter ska omfattas av konfidentialitetskrav från de behöriga turkiska myndigheter som tar emot personuppgifter från Europol och principen om specificitet samt att personuppgifterna inte kommer att användas i något fall för att begära, avkunna eller verkställa dödsstraff eller någon form av grym och omänsklig behandling.

12.  Europaparlamentet anser att de kategorier av brott för vilka personuppgifter kommer att utbytas måste fastställas klart och tydligt och förtecknas i själva det internationella avtalet, i förekommande fall i linje med brottsrekvisit i EU. Parlamentet betonar att denna förteckning bör inbegripa en tydlig och exakt beskrivning av de verksamheter som omfattas av sådana brott och de personer, grupper och organisationer som sannolikt kommer att påverkas av överföringen.

13.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att, i enlighet med Europeiska unionens domstols rättspraxis och i den mening som avses i artikel 8.3 i stadgan, fastställa tillsammans med regeringen i Turkiet vilken oberoende tillsynsmyndighet som ska ansvara för tillsynen av genomförandet av det internationella avtalet. Parlamentet insisterar på att man bör ha kommit överens om och inrättat en sådan myndighet innan det internationella avtalet kan träda i kraft. Parlamentet insisterar på att denna myndighets namn uttryckligen ska anges i en bilaga till avtalet.

14.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör vara försiktig när det gäller de stora risker som överföring av personuppgifter till Turkiet medför, med tanke på medborgarnas ofta förekommande klagomål över kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Republiken Turkiet.

15.  Europaparlamentet anser att det bör vara möjligt för endera parten att tillfälligt upphäva eller säga upp det internationella avtalet i händelse av överträdelse av avtalet, och att det oberoende tillsynsorganet också bör vara behörigt att föreslå att avtalet upphävs tillfälligt eller sägs upp i händelse av överträdelse av det. Parlamentet anser att alla personuppgifter som omfattas av avtalet och som överförts före det tillfälliga upphävandet eller uppsägningen får fortsätta att behandlas i enlighet med avtalet. Parlamentet anser att en periodisk utvärdering av avtalet bör inrättas för utvärdering av parternas efterlevnad av avtalet.

16.  Europaparlamentet anser att en tydlig definition av begreppet enskilt fall behövs eftersom detta begrepp behövs för att bedöma nödvändigheten och proportionaliteten när det gäller överföringar av uppgifter. Parlamentet betonar att denna definition endast bör avse faktiska brottsutredningar och inte kriminalunderrättelseverksamhet riktad mot särskilda personer som anses vara misstänkta.

17.  Europaparlamentet anser att en definition av begreppet rimliga skäl behövs för att bedöma nödvändigheten och proportionaliteten när det gäller överföringar av uppgifter. Parlamentet betonar att denna definition bör avse faktiska brottsutredningar.

18.  Europaparlamentet betonar att uppgifter som överförs till en mottagande myndighet aldrig får behandlas ytterligare av andra myndigheter och att det, för detta ändamål, bör upprättas en uttömmande förteckning över de behöriga myndigheter i Republiken Turkiet till vilka Europol får överföra uppgifter, med en beskrivning av myndigheternas befogenheter. Parlamentet anser att varje ändring som görs av en sådan förteckning och som innebär att en behörig myndighet ersätts eller en ny behörig myndighet tillkommer, skulle kräva en översyn av det internationella avtalet.

19.  Europaparlamentet betonar behovet av att uttryckligen ange att vidareöverföring av uppgifter från de behöriga myndigheterna i Republiken Turkiet till andra myndigheter i landet bara kan tillåtas för att uppfylla det ursprungliga ändamålet med överföringen från Europol och alltid bör meddelas den oberoende myndigheten, Europeiska datatillsynsmannen och Europol.

20.  Europaparlamentet betonar behovet av att uttryckligen ange att vidareöverföring av uppgifter från de behöriga myndigheterna i Republiken Turkiet till andra länder är förbjudet och skulle leda till ett omedelbart upphörande av det internationella avtalet.

21.  Europaparlamentet anser att det internationella avtalet med Republiken Turkiet bör inbegripa de registrerades rätt till information, rättelse och radering i enlighet med annan unionslagstiftning om dataskydd.

22.  Europaparlamentet påpekar att överföringar av personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening, genetiska uppgifter eller uppgifter som rör en persons hälsa eller sexualliv är ytterst känsliga och ger upphov till allvarliga farhågor med tanke på Turkiets annorlunda rättsliga ram, samhällskaraktär och kulturella bakgrund i jämförelse med Europeiska unionen. Parlamentet betonar att brottsliga handlingar definieras på ett annat sätt i unionen än i Turkiet. Parlamentet anser att en sådan överföring av uppgifter därför endast bör göras i mycket särskilda undantagsfall och med tydliga skyddsåtgärder för den registrerade och personer med anknytning till den registrerade. Parlamentet anser det nödvändigt att fastställa särskilda skyddsåtgärder som Turkiet måste respektera när det gäller grundläggande rättigheter och friheter, inbegripet respekt för yttrandefrihet, religionsfrihet och mänsklig värdighet.

23.  Europaparlamentet anser att en övervakningsmekanism bör inkluderas i avtalet och att avtalet bör bli föremål för periodiska bedömningar som syftar till att utvärdera dess sätt att fungera i förhållande till Europols operativa behov samt avtalets överensstämmelse med europeiska rättigheter och principer på dataskyddsområdet.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samråda med Europeiska datatillsynsmannen innan det internationella avtalet färdigställs, i enlighet med förordning (EU) 2016/794 och förordning (EG) nr 45/2001.

25.  Europaparlamentet betonar att det kommer att ge sitt samtycke till ingående av avtalet endast om parlamentet, i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget, involveras på ett tillfredsställande sätt i alla skeden av förfarandet.

26.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Republiken Turkiets regering.

(1) EUT L 135, 24.5.2016, s. 53. (2) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1. (3) EGT L 201, 31.7.2002, s. 37. (4) EUT L 350, 30.12.2008, s. 60. (5) EUT L 119, 4.5.2016, s. 89. (6) Antagna texter, P8_TA(2017)0366. (7) Europol Programming Document 2018-2020, antaget av Europols styrelse den 30 november 2017 (EDOC# 856927v18).

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2018 om kommissionens rekommendation till rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar avseende ett avtal mellan Europeiska unionen och Staten Israel om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Staten Israel som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism (COM(2017)0806 – 2018/2062(INI))

P8_TA(2018)0297 A8-0235/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens rekommendation till rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar avseende ett avtal mellan Europeiska unionen och Staten Israel om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Staten Israel som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism (COM(2017)0806),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 7 och 8,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 6, och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 16 och 218,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation)(3),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF(5),

–  med beaktande av Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (ETS nr 108) och tilläggsprotokollet av den 8 november 2001 till denna konvention om tillsynsmyndigheter och gränsöverskridande flöden av personuppgifter (ETS nr 181),

–  med beaktande av Europeiska datatillsynsmannens yttrande 2/2018 om åtta förhandlingsmandat för att ingå internationella avtal som medger utbyte av uppgifter mellan Europol och tredjeländer,

–  med beaktande av sin resolution av den 3 oktober 2017 om kampen mot it-brottslighet(6),

–  med beaktande av överenskommelsen mellan Europaparlamentet och rådet om förslaget till en förordning om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ, kontor och byråer, om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (COM(2017)0008), särskilt kapitlet om behandlingen av operativa personuppgifter, vilket är tillämpligt på unionens organ, kontor och byråer när dessa utövar verksamhet som omfattas av tredje delen avdelning V kapitlen 4 och 5 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av artikel 108.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0235/2018), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) möjliggör en överföring av personuppgifter till en myndighet i ett tredjeland eller en internationell organisation i den mån överföringen är nödvändig för utförandet av Europols uppgifter, på grundval av ett beslut från kommissionen om adekvat skyddsnivå enligt direktiv (EU) 2016/680, ett internationellt avtal i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget som erbjuder tillräckliga skyddsåtgärder eller ett samarbetsavtal som medger utbyte av personuppgifter vilket ingicks före den 1 maj 2017 och, i undantagsfall, efter en bedömning från fall till fall enligt strikta villkor som fastställs i artikel 25.5 i förordning (EU) 2016/794 och förutsatt att tillräckliga skyddsåtgärder säkerställs.

B.  Internationella avtal som gör det möjligt för Europol och tredjeländer att samarbeta och utbyta personuppgifter bör respektera artiklarna 7 och 8 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 16 i EUF-fördraget, och därmed respektera principen om ändamålsbegränsning, rätten till tillgång och till rättelse samt vara föremål för övervakning av en oberoende myndighet enligt vad som uttryckligen anges i stadgan, och vara bevisat nödvändiga och proportionella för fullgörandet av Europols uppgifter.

C.  En sådan överföring bör bygga på ett internationellt avtal som ingås mellan unionen och tredjelandet i fråga enligt artikel 218 i EUF-fördraget och erbjuder tillräckliga skyddsåtgärder för skyddet av den personliga integriteten och enskildas grundläggande fri- och rättigheter.

D.  I Europols programplaneringsdokument 2018–2020(7) framhålls den ökande betydelsen av ett stärkt multidisciplinärt tillvägagångssätt som inbegriper sammanslagning av nödvändig expertis och information från allt fler olika partner för att Europols uppdrag ska kunna fullgöras.

E.  Parlamentet underströk i sin resolution av den 3 oktober 2017 om kampen mot it‑brottslighet att avtal mellan Europol och tredjeländer om strategiskt och operativt samarbete underlättar såväl informationsutbytet som det praktiska samarbetet i kampen mot it-brottslighet.

F.  Europol har redan upprättat flera avtal om utbyte av uppgifter med tredjeländer, däribland Albanien, Australien, Bosnien och Hercegovina, Colombia, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Förenta staterna, Georgien, Island, Kanada, Liechtenstein, Moldavien, Monaco, Montenegro, Norge, Schweiz, Serbien och Ukraina.

G.  Staten Israel fanns med på den förteckning över de tredjestater och organisationer med vilka Europol ska ingå överenskommelser som anges i rådets beslut 2009/935/RIF av den 30 november 2009(8). Förhandlingarna om ett avtal om operativt samarbete inleddes 2010 men avslutades inte förrän Europolförordningen (förordning (EU) 2016/794) trädde i kraft den 1 maj 2017.

H.  Europeiska datatillsynsmannen har varit tillsynsman för Europol sedan den 1 maj 2017, och är även rådgivare till EU-institutionerna om politik och lagstiftning beträffande dataskydd.

1.  Europaparlamentet anser att man noga måste analysera om samarbete med Staten Israel på brottsbekämpningsområdet är nödvändigt för EU:s säkerhetsintressen och om det är proportionellt. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att genomföra en grundlig konsekvensbedömning. Parlamentet framhåller behovet av försiktighet vid utformningen av förhandlingsmandatet för ett avtal mellan Europeiska unionen och Staten Israel om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Staten Israel som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism.

2.  Europaparlamentet anser att fullständig förenlighet med artiklarna 7 och 8 i stadgan, liksom andra grundläggande fri- och rättigheter som skyddas genom stadgan, bör säkerställas i mottagande tredjeländer. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang rådet att komplettera de förhandlingsriktlinjer som föreslagits av kommissionen med de villkor som fastställs i denna resolution.

3.  Europaparlamentet noterar att det hittills inte gjorts någon lämplig konsekvensbedömning i syfte att djupgående bedöma riskerna med överföringar av personuppgifter till Staten Israel när det gäller enskildas rätt till integritet och dataskydd, men också andra grundläggande fri- och rättigheter som skyddas genom stadgan. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en lämplig konsekvensbedömning för att fastställa de nödvändiga skyddsåtgärder som ska ingå i avtalet.

4.  Europaparlamentet insisterar på att den skyddsnivå som följer av avtalet väsentligen bör vara likvärdig med skyddet i EU-rätten. Om denna nivå inte kan garanteras i både lag och praxis, kan avtalet inte ingås. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att kommissionen 2011 formellt erkände Israel som ett land med adekvat dataskyddsnivå i fråga om automatiserad behandling av personuppgifter i enlighet med direktiv 95/46/EG.

5.  Europaparlamentet begär att avtalet, i syfte att fullt ut respektera artikel 8 i stadgan och artikel 16 i EUF-fördraget och för att undvika potentiellt ansvar från Europols sida vid en överträdelse av unionens dataskyddslagstiftning till följd av en överföring av personuppgifter utan nödvändiga och lämpliga skyddsåtgärder, ska innehålla strikta och specifika bestämmelser om respekt för principen om ändamålsbegränsning med tydliga villkor för behandlingen av överförda personuppgifter.

6.  Europaparlamentet begär att riktlinje B kompletteras för att uttryckligen ange i avtalet att Europol, i enlighet med artikel 19 i Europolförordningen, ska respektera alla eventuella begränsningar som fastställs för personuppgifter som överförs till Europol av medlemsstaterna eller andra leverantörer med avseende på användning av och tillgång till uppgifter som ska överföras till Staten Israel.

7.  Europaparlamentet begär att avtalet tydligt ska ange att all ytterligare behandling alltid bör kräva ett skriftligt förhandsgodkännande från Europol. Parlamentet betonar att dessa godkännanden bör dokumenteras av Europol och göras tillgängliga för Europeiska datatillsynsmannen på dennes begäran. Avtalet bör även innehålla en bestämmelse som förpliktigar de behöriga myndigheterna i Staten Israel att respektera dessa begränsningar och närmare ange hur efterlevnaden av dessa begränsningar kommer att verkställas.

8.  Europaparlamentet insisterar på att avtalet ska innehålla en tydlig och exakt bestämmelse om lagringstiden för personuppgifter som har överförts, med krav på radering av de personuppgifter som överförts när lagringstiden för uppgifterna löper ut. Parlamentet begär att förfarandeåtgärder fastställs i avtalet för att säkerställa efterlevnad. Parlamentet insisterar på att det i undantagsfall, när det föreligger vederbörligen motiverade skäl för att lagra uppgifterna under en längre period som överskrider lagringstiden för uppgifterna, ska finnas krav på att dessa skäl och åtföljande handlingar överlämnas till Europol och Europeiska datatillsynsmannen.

9.  Europaparlamentet förväntar sig att de kriterier som anges i skäl 71 i direktiv (EU) 2016/680 kommer att tillämpas, dvs. att överföringar av personuppgifter ska omfattas av konfidentialitetskrav från de behöriga israeliska myndigheter som tar emot personuppgifter från Europol och principen om specificitet samt att personuppgifterna inte kommer att användas i något fall för att begära, avkunna eller verkställa dödsstraff eller någon form av grym och omänsklig behandling.

10.  Europaparlamentet anser att de kategorier av brott för vilka personuppgifter kommer att utbytas måste fastställas klart och tydligt och förtecknas i själva det internationella avtalet, i förekommande fall i linje med brottsrekvisit i EU. Parlamentet betonar att denna förteckning bör inbegripa en tydlig och exakt beskrivning av de verksamheter som omfattas av sådana brott och de personer, grupper och organisationer som sannolikt kommer att påverkas av överföringen.

11.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att, i enlighet med Europeiska unionens domstols rättspraxis och i den mening som avses i artikel 8.3 i stadgan, fastställa tillsammans med regeringen i Staten Israel vilken oberoende tillsynsmyndighet som ska ansvara för tillsynen av genomförandet av det internationella avtalet. Parlamentet insisterar på att man bör ha kommit överens om och inrättat en sådan myndighet innan det internationella avtalet kan träda i kraft. Parlamentet insisterar på att denna myndighets namn uttryckligen ska anges i en bilaga till avtalet.

12.  Europaparlamentet anser att det bör vara möjligt för endera parten att tillfälligt upphäva eller säga upp det internationella avtalet i händelse av överträdelse av avtalet, och anser att det oberoende tillsynsorganet också bör vara behörigt att föreslå att avtalet upphävs tillfälligt eller sägs upp, i händelse av överträdelse av det. Parlamentet anser att alla personuppgifter som omfattas av avtalet och som överförts före det tillfälliga upphävandet eller uppsägningen får fortsätta att behandlas i enlighet med avtalet. Parlamentet anser att en periodisk utvärdering av avtalet bör inrättas för utvärdering av parternas efterlevnad av avtalet.

13.  Europaparlamentet anser att en tydlig definition av begreppet enskilt fall behövs eftersom detta begrepp behövs för att bedöma nödvändigheten och proportionaliteten när det gäller överföringar av uppgifter. Parlamentet betonar att denna definition bör avse faktiska brottsutredningar.

14.  Europaparlamentet anser att en definition av begreppet rimliga skäl behövs för att bedöma nödvändigheten och proportionaliteten när det gäller överföringar av uppgifter. Parlamentet betonar att denna definition bör avse faktiska brottsutredningar.

15.  Europaparlamentet betonar att uppgifter som överförs till en mottagande myndighet aldrig får behandlas ytterligare av andra myndigheter och att det, för detta ändamål, bör utarbetas en uttömmande förteckning över de behöriga myndigheter i Staten Israel till vilka Europol får överföra uppgifter, med en beskrivning av myndigheternas befogenheter. Parlamentet anser att varje ändring som görs av en sådan förteckning och som innebär att en behörig myndighet ersätts eller att en ny behörig myndighet tillkommer, skulle kräva en översyn av det internationella avtalet.

16.  Europaparlamentet betonar behovet av att uttryckligen ange att vidareöverföring av uppgifter från de behöriga myndigheterna i Staten Israel till andra myndigheter i landet bara kan tillåtas för att uppfylla det ursprungliga ändamålet med överföringen från Europol och alltid bör meddelas den oberoende myndigheten, Europeiska datatillsynsmannen och Europol.

17.  Europaparlamentet betonar behovet av att uttryckligen ange att vidareöverföring av uppgifter från de behöriga myndigheterna i Staten Israel till andra länder är förbjudet och skulle leda till ett omedelbart upphörande av det internationella avtalet.

18.  Europaparlamentet anser att det internationella avtalet med Staten Israel bör inbegripa de registrerades rätt till information, rättelse och radering i enlighet med annan unionslagstiftning om dataskydd.

19.  Europaparlamentet påpekar att överföringar av personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening, genetiska uppgifter eller uppgifter som rör en persons hälsa eller sexualliv är ytterst känsliga och ger upphov till allvarliga farhågor med tanke på Staten Israels annorlunda rättsliga ram, samhällskaraktär och kulturella bakgrund i jämförelse med Europeiska unionen. Parlamentet betonar att brottsliga handlingar definieras på ett annat sätt i unionen än i Staten Israel. Parlamentet anser att en sådan överföring av uppgifter därför endast bör göras i mycket särskilda undantagsfall och med tydliga skyddsåtgärder för den registrerade och personer med anknytning till den registrerade. Parlamentet anser det nödvändigt att fastställa särskilda skyddsåtgärder som Staten Israel måste respektera när det gäller grundläggande rättigheter och friheter, inbegripet respekt för yttrandefrihet, religionsfrihet och mänsklig värdighet.

20.  Europaparlamentet anser att en övervakningsmekanism bör inkluderas i avtalet och att avtalet bör bli föremål för periodiska bedömningar som syftar till att utvärdera dess sätt att fungera i förhållande till Europols operativa behov samt avtalets överensstämmelse med europeiska rättigheter och principer på dataskyddsområdet.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samråda med Europeiska datatillsynsmannen innan det internationella avtalet färdigställs, i enlighet med förordning (EU) 2016/794 och förordning (EG) nr 45/2001.

22.  Europaparlamentet betonar att det kommer att ge sitt samtycke till ingående av avtalet endast om parlamentet, i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget, involveras på ett tillfredsställande sätt i alla skeden av förfarandet.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Staten Israels regering.

(1) EUT L 135, 24.5.2016, s. 53. (2) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1. (3) EGT L 201, 31.7.2002, s. 37. (4) EUT L 350, 30.12.2008, s. 60. (5) EUT L 119, 4.5.2016, s. 89. (6) Antagna texter, P8_TA(2017)0366. (7) Europol Programming Document 2018-2020, antaget av Europols styrelse den 30 november 2017 (EDOC# 856927v18). (8) EUT L 325, 11.12.2009, s. 12.

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2018 om kommissionens rekommendation till rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar avseende ett avtal mellan Europeiska unionen och Tunisien om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Tunisien som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism (COM(2017)0807 – 2018/2063(INI))

P8_TA(2018)0298 A8-0237/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens rekommendation till rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar avseende ett avtal mellan Europeiska unionen och Tunisien om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Tunisien som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism (COM(2017)0807),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 7 och 8,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 6, och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 16 och 218,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)(2).

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation)(3),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF(5),

–  med beaktande av Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (ETS nr 108) och tilläggsprotokollet av den 8 november 2001 till denna konvention om tillsynsmyndigheter och gränsöverskridande flöden av personuppgifter (ETS nr 181),

–  med beaktande av Europeiska datatillsynsmannens yttrande 2/2018 om åtta förhandlingsmandat för att ingå internationella avtal som medger utbyte av uppgifter mellan Europol och tredjeländer,

–  med beaktande av sin resolution av den 3 oktober 2017 om kampen mot it-brottslighet(6),

–  med beaktande av överenskommelsen mellan Europaparlamentet och rådet om förslaget till en förordning om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ, kontor och byråer, om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (COM(2017)0008), särskilt kapitlet om behandlingen av operativa personuppgifter, vilket är tillämpligt på unionens organ, kontor och byråer när dessa utövar verksamhet som omfattas av tredje delen avdelning V kapitlen 4 och 5 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av artikel 108.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0237/2018), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) möjliggör en överföring av personuppgifter till en myndighet i ett tredjeland eller en internationell organisation i den mån överföringen är nödvändig för utförandet av Europols uppgifter, på grundval av ett beslut från kommissionen om adekvat skyddsnivå enligt direktiv (EU) 2016/680, ett internationellt avtal i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget som erbjuder tillräckliga skyddsåtgärder eller ett samarbetsavtal som medger utbyte av personuppgifter vilket ingicks före den 1 maj 2017 och, i undantagsfall, efter en bedömning från fall till fall enligt strikta villkor som fastställs i artikel 25.5 i förordning (EU) 2016/794 och förutsatt att tillräckliga skyddsåtgärder säkerställs.

B.  Internationella avtal som gör det möjligt för Europol och tredjeländer att samarbeta och utbyta personuppgifter bör respektera artiklarna 7 och 8 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 16 i EUF-fördraget, och därmed respektera principen om ändamålsbegränsning, rätten till tillgång och till rättelse samt vara föremål för övervakning av en oberoende myndighet enligt vad som uttryckligen anges i stadgan, och vara bevisat nödvändiga och proportionella för fullgörandet av Europols uppgifter.

C.  En sådan överföring bör bygga på ett internationellt avtal som ingås mellan unionen och tredjelandet i fråga enligt artikel 218 i EUF-fördraget och erbjuder tillräckliga skyddsåtgärder för skyddet av den personliga integriteten och enskildas grundläggande fri- och rättigheter.

D.  I Europols programplaneringsdokument 2018–2020(7) framhålls den ökande betydelsen av ett stärkt multidisciplinärt tillvägagångssätt som inbegriper sammanslagning av nödvändig expertis och information från allt fler olika partner för att Europols uppdrag ska kunna fullgöras.

E.  Parlamentet underströk i sin resolution av den 3 oktober 2017 om kampen mot it-brottslighet att avtal mellan Europol och tredjeländer om strategiskt och operativt samarbete underlättar såväl informationsutbytet som det praktiska samarbetet i kampen mot it-brottslighet.

F.  Europol har redan upprättat flera avtal om utbyte av uppgifter med tredjeländer, däribland Albanien, Australien, Bosnien och Hercegovina, Colombia, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Förenta staterna, Georgien, Island, Kanada, Liechtenstein, Moldavien, Monaco, Montenegro, Norge, Schweiz, Serbien och Ukraina.

G.  Europeiska datatillsynsmannen har varit tillsynsman för Europol sedan den 1 maj 2017, och är även rådgivare till EU-institutionerna om politik och lagstiftning beträffande dataskydd.

1.  Europaparlamentet anser att man noga måste analysera om samarbete med Tunisien på brottsbekämpningsområdet är nödvändigt för EU:s säkerhetsintressen och om det är proportionerligt. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att genomföra en grundlig konsekvensbedömning. Parlamentet framhåller behovet av försiktighet vid utformningen av förhandlingsmandatet för ett avtal mellan Europeiska unionen och Tunisien om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Tunisien som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism.

2.  Europaparlamentet anser att fullständig förenlighet med artiklarna 7 och 8 i stadgan, liksom andra grundläggande fri- och rättigheter som skyddas genom stadgan, bör säkerställas i mottagande tredjeländer. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang rådet att fullborda de förhandlingsriktlinjer som föreslagits av kommissionen med de villkor som fastställs i denna resolution.

3.  Europaparlamentet noterar att det hittills inte gjorts någon lämplig konsekvensbedömning i syfte att djupgående bedöma riskerna med överföringar av personuppgifter till Tunisien när det gäller enskildas rätt till integritet och dataskydd, men också andra grundläggande fri- och rättigheter som skyddas genom stadgan. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en lämplig konsekvensbedömning för att fastställa de nödvändiga skyddsåtgärder som ska ingå i avtalet.

4.  Europaparlamentet insisterar på att den skyddsnivå som följer av avtalet väsentligen bör vara likvärdig med skyddet i EU-rätten. Om denna nivå inte kan garanteras i både lag och praxis, kan avtalet inte ingås.

5.  Europaparlamentet begär att avtalet, i syfte att fullt ut respektera artikel 8 i stadgan och artikel 16 i EUF-fördraget och för att undvika potentiellt ansvar från Europols sida vid en överträdelse av unionens dataskyddslagstiftning till följd av en överföring av personuppgifter utan nödvändiga och lämpliga skyddsåtgärder, ska innehålla strikta och specifika bestämmelser om respekt för principen om ändamålsbegränsning med tydliga villkor för behandlingen av överförda personuppgifter.

6.  Europaparlamentet begär att riktlinje B kompletteras för att uttryckligen ange i avtalet att Europol, i enlighet med artikel 19 i Europolförordningen, ska respektera alla eventuella begränsningar som fastställs för personuppgifter som överförs till Europol av medlemsstaterna eller andra leverantörer med avseende på användning av och tillgång till uppgifter som ska överföras till Tunisien.

7.  Europaparlamentet begär att avtalet tydligt ska ange att all ytterligare behandling alltid bör kräva ett skriftligt förhandsgodkännande från Europol. Parlamentet betonar att dessa godkännanden bör dokumenteras av Europol och göras tillgängliga för Europeiska datatillsynsmannen på dennes begäran. Avtalet bör även innehålla en bestämmelse som förpliktigar de behöriga myndigheterna i Tunisien att respektera dessa begränsningar och närmare ange hur efterlevnaden av dessa begränsningar kommer att verkställas.

8.  Europaparlamentet insisterar på att avtalet ska innehålla en tydlig och exakt bestämmelse om lagringstiden för personuppgifter som har överförts, med krav på radering av de personuppgifter som överförts när lagringstiden för uppgifterna löper ut. Parlamentet begär att förfarandeåtgärder fastställs i avtalet för att säkerställa efterlevnad. Parlamentet insisterar på att det i undantagsfall, när det föreligger vederbörligen motiverade skäl för att lagra uppgifterna under en längre period som överskrider lagringstiden för uppgifterna, ska finnas krav på att dessa skäl och åtföljande handlingar överlämnas till Europol och Europeiska datatillsynsmannen.

9.  Europaparlamentet förväntar sig att de kriterier som anges i skäl 71 i direktiv (EU) 2016/680 kommer att tillämpas, dvs. att överföringar av personuppgifter ska omfattas av konfidentialitetskrav från de behöriga tunisiska myndigheter som tar emot personuppgifter från Europol och principen om specificitet samt att personuppgifterna inte kommer att användas i något fall för att begära, avkunna eller verkställa dödsstraff eller någon form av grym och omänsklig behandling.

10.  Europaparlamentet anser att de kategorier av brott för vilka personuppgifter kommer att utbytas måste fastställas klart och tydligt och förtecknas i själva det internationella avtalet, i förekommande fall i linje med brottsrekvisit i EU. Parlamentet betonar att denna förteckning bör inbegripa en tydlig och exakt beskrivning av de verksamheter som omfattas av sådana brott och de personer, grupper och organisationer som sannolikt kommer att påverkas av överföringen.

11.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att, i enlighet med Europeiska unionens domstols rättspraxis och i den mening som avses i artikel 8.3 i stadgan, fastställa tillsammans med regeringen i Tunisien vilken oberoende tillsynsmyndighet som ska ansvara för tillsynen av genomförandet av det internationella avtalet. Parlamentet insisterar på att man bör ha kommit överens om och inrättat en sådan myndighet innan det internationella avtalet kan träda i kraft. Parlamentet insisterar på att denna myndighets namn uttryckligen ska anges i en bilaga till avtalet.

12.  Europaparlamentet anser att det bör vara möjligt för endera parten att tillfälligt upphäva eller säga upp det internationella avtalet i händelse av överträdelse av avtalet, och att det oberoende tillsynsorganet också bör vara behörigt att föreslå att avtalet upphävs tillfälligt eller sägs upp i händelse av överträdelse av det. Parlamentet anser att alla personuppgifter som omfattas av avtalet och som överförts före det tillfälliga upphävandet eller uppsägningen får fortsätta att behandlas i enlighet med avtalet. Parlamentet anser att en periodisk utvärdering av avtalet bör inrättas för utvärdering av parternas efterlevnad av avtalet.

13.  Europaparlamentet anser att en tydlig definition av begreppet enskilt fall behövs eftersom detta begrepp behövs för att bedöma nödvändigheten och proportionaliteten när det gäller överföringar av uppgifter. Parlamentet betonar att denna definition bör avse faktiska brottsutredningar.

14.  Europaparlamentet anser att en definition av begreppet rimliga skäl behövs för att bedöma nödvändigheten och proportionaliteten när det gäller överföringar av uppgifter. Parlamentet betonar att denna definition bör avse faktiska brottsutredningar.

15.  Europaparlamentet betonar att uppgifter som överförs till en mottagande myndighet aldrig får behandlas ytterligare av andra myndigheter och att det, för detta ändamål, bör utarbetas en uttömmande förteckning över de behöriga myndigheter i Tunisien till vilka Europol får överföra uppgifter, med en beskrivning av myndigheternas befogenheter. Parlamentet anser att varje ändring som görs av en sådan förteckning och som innebär att en behörig myndighet ersätts eller att en ny behörig myndighet tillkommer, skulle kräva en översyn av det internationella avtalet.

16.  Europaparlamentet betonar behovet av att uttryckligen ange att vidareöverföring av uppgifter från de behöriga myndigheterna i Tunisien till andra myndigheter i landet bara kan tillåtas för att uppfylla det ursprungliga ändamålet med överföringen från Europol och alltid bör meddelas den oberoende myndigheten, Europeiska datatillsynsmannen och Europol.

17.  Europaparlamentet betonar behovet av att uttryckligen ange att vidareöverföring av uppgifter från de behöriga myndigheterna i Tunisien till andra länder är förbjudet och skulle leda till ett omedelbart upphörande av det internationella avtalet.

18.  Europaparlamentet anser att det internationella avtalet med Tunisien bör inbegripa de registrerades rätt till information, rättelse och radering i enlighet med annan unionslagstiftning om dataskydd.

19.  Europaparlamentet påpekar att överföringar av personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening, genetiska uppgifter eller uppgifter som rör en persons hälsa eller sexualliv är ytterst känsliga och ger upphov till allvarliga farhågor med tanke på Tunisiens annorlunda rättsliga ram, samhällskaraktär och kulturella bakgrund i jämförelse med Europeiska unionen. Parlamentet betonar att brottsliga handlingar definieras på ett annat sätt i unionen än i Tunisien. Parlamentet anser att en sådan överföring av uppgifter därför endast bör göras i mycket särskilda undantagsfall och med tydliga skyddsåtgärder för den registrerade och personer med anknytning till den registrerade. Parlamentet anser det nödvändigt att fastställa särskilda skyddsåtgärder som Tunisien måste respektera när det gäller grundläggande rättigheter och friheter, inbegripet respekt för yttrandefrihet, religionsfrihet och mänsklig värdighet.

20.  Europaparlamentet anser att en övervakningsmekanism bör inkluderas i avtalet och att avtalet bör bli föremål för periodiska bedömningar som syftar till att utvärdera dess sätt att fungera i förhållande till Europols operativa behov samt avtalets överensstämmelse med europeiska rättigheter och principer på dataskyddsområdet.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samråda med Europeiska datatillsynsmannen innan det internationella avtalet färdigställs, i enlighet med förordning (EU) 2016/794 och förordning (EG) nr 45/2001.

22.  Europaparlamentet betonar att det kommer att ge sitt samtycke till ingående av avtalet endast om parlamentet, i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget, involveras på ett tillfredsställande sätt i alla skeden av förfarandet.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Tunisiens regering.

(1) EUT L 135, 24.5.2016, s. 53. (2) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1. (3) EUT L 201, 31.7.2002, s. 37. (4) EUT L 350, 30.12.2008, s. 60. (5) EUT L 119, 4.5.2016, s. 89. (6) Antagna texter, P8_TA(2017)0366. (7) Europol Programming Document 2018-2020, antaget av Europols styrelse den 30 november 2017 (EDOC# 856927v18).

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2018 om kommissionens rekommendation till rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar avseende ett avtal mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Konungariket Marocko som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism (COM(2017)0808 – 2018/2064(INI))

P8_TA(2018)0299 A8-0238/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens rekommendation om rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar avseende ett avtal mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Konungariket Marocko som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism (COM(2017)0808),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 7 och 8,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 6, och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 16 och 218,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation)(3),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF(5),

–  med beaktande av Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (ETS nr 108) och tilläggsprotokollet av den 8 november 2001 till denna konvention om tillsynsmyndigheter och gränsöverskridande flöden av personuppgifter (ETS nr 181),

–  med beaktande av Europeiska datatillsynsmannens yttrande 2/2018 om åtta förhandlingsmandat för att ingå internationella avtal som medger utbyte av uppgifter mellan Europol och tredjeländer,

–  med beaktande av sin resolution av den 3 oktober 2017 om kampen mot it-brottslighet(6),

–  med beaktande av överenskommelsen mellan Europaparlamentet och rådet om förslaget till en förordning om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ, kontor och byråer, om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (COM(2017)0008), särskilt kapitlet om behandlingen av operativa personuppgifter, vilket är tillämpligt på unionens organ, kontor och byråer när dessa utövar verksamhet som omfattas av tredje delen avdelning V kapitlen 4 och 5 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av artikel 108.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0238/2018), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) möjliggör en överföring av personuppgifter till en myndighet i ett tredjeland eller en internationell organisation i den mån överföringen är nödvändig för utförandet av Europols uppgifter, på grundval av ett beslut från kommissionen om adekvat skyddsnivå enligt direktiv (EU) 2016/680, ett internationellt avtal i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget som erbjuder tillräckliga skyddsåtgärder eller ett samarbetsavtal som medger utbyte av personuppgifter vilket ingicks före den 1 maj 2017 och, i undantagsfall, efter en bedömning från fall till fall enligt strikta villkor som fastställs i artikel 25.5 i förordning (EU) 2016/794 och förutsatt att tillräckliga skyddsåtgärder säkerställs.

B.  Internationella avtal som gör det möjligt för Europol och tredjeländer att samarbeta och utbyta personuppgifter bör respektera artiklarna 7 och 8 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 16 i EUF-fördraget, och därmed respektera principen om ändamålsbegränsning, rätten till tillgång och till rättelse samt vara föremål för övervakning av en oberoende myndighet enligt vad som uttryckligen anges i stadgan, och vara bevisat nödvändiga och proportionella för fullgörandet av Europols uppgifter.

C.  En sådan överföring bör bygga på ett internationellt avtal som ingås mellan unionen och tredjelandet i fråga enligt artikel 218 i EUF-fördraget och erbjuder tillräckliga skyddsåtgärder för skyddet av den personliga integriteten och enskildas grundläggande fri- och rättigheter.

D.  I Europols programplaneringsdokument 2018–2020(7) framhålls den ökande betydelsen av ett stärkt multidisciplinärt tillvägagångssätt som inbegriper sammanslagning av nödvändig expertis och information från allt fler olika partner för att Europols uppdrag ska kunna fullgöras.

E.  Parlamentet underströk i sin resolution av den 3 oktober 2017 om kampen mot it-brottslighet att avtal mellan Europol och tredjeländer om strategiskt och operativt samarbete underlättar såväl informationsutbytet som det praktiska samarbetet i kampen mot it-brottslighet.

F.  Europol har redan upprättat flera avtal om utbyte av uppgifter med tredjeländer, däribland Albanien, Australien, Bosnien och Hercegovina, Colombia, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Förenta staterna, Georgien, Island, Kanada, Liechtenstein, Moldavien, Monaco, Montenegro, Norge, Schweiz, Serbien och Ukraina.

G.  Europeiska datatillsynsmannen har varit tillsynsman för Europol sedan den 1 maj 2017, och är även rådgivare till EU-institutionerna om politik och lagstiftning beträffande dataskydd.

1.  Europaparlamentet anser att man noga måste analysera om samarbete med Konungariket Marocko på brottsbekämpningsområdet är nödvändigt för EU:s säkerhetsintressen och om det är proportionellt. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att genomföra en grundlig konsekvensbedömning. Parlamentet framhåller behovet av försiktighet vid utformningen av förhandlingsmandatet för ett avtal mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Marocko som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism.

2.  Europaparlamentet anser att fullständig förenlighet med artiklarna 7 och 8 i stadgan, liksom andra grundläggande fri- och rättigheter som skyddas genom stadgan, bör säkerställas i mottagande tredjeländer. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang rådet att fullborda de förhandlingsriktlinjer som föreslagits av kommissionen med de villkor som fastställs i denna resolution.

3.  Europaparlamentet noterar att det hittills inte gjorts någon lämplig konsekvensbedömning i syfte att djupgående bedöma riskerna med överföringar av personuppgifter till Konungariket Marocko när det gäller enskildas rätt till integritet och dataskydd, men också andra grundläggande fri- och rättigheter som skyddas genom stadgan. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en lämplig konsekvensbedömning för att fastställa de nödvändiga skyddsåtgärder som ska ingå i avtalet.

4.  Europaparlamentet insisterar på att den skyddsnivå som följer av avtalet väsentligen bör vara likvärdig med skyddet i EU-rätten. Om denna nivå inte kan garanteras i både lag och praxis, kan avtalet inte ingås.

5.  Europaparlamentet begär att avtalet, i syfte att fullt ut respektera artikel 8 i stadgan och artikel 16 i EUF-fördraget och för att undvika potentiellt ansvar från Europols sida vid en överträdelse av unionens dataskyddslagstiftning till följd av en överföring av personuppgifter utan nödvändiga och lämpliga skyddsåtgärder, ska innehålla strikta och specifika bestämmelser om respekt för principen om ändamålsbegränsning med tydliga villkor för behandlingen av överförda personuppgifter.

6.  Europaparlamentet begär att riktlinje B kompletteras för att uttryckligen ange i avtalet att Europol, i enlighet med artikel 19 i Europolförordningen, ska respektera alla eventuella begränsningar som fastställs för personuppgifter som överförs till Europol av medlemsstaterna eller andra leverantörer med avseende på användning av och tillgång till uppgifter som ska överföras till Konungariket Marocko.

7.  Europaparlamentet begär att avtalet tydligt ska ange att all ytterligare behandling alltid bör kräva ett skriftligt förhandsgodkännande från Europol. Parlamentet betonar att dessa godkännanden bör dokumenteras av Europol och göras tillgängliga för Europeiska datatillsynsmannen på dennes begäran. Avtalet bör även innehålla en bestämmelse som förpliktigar de behöriga myndigheterna i Konungariket Marocko att respektera dessa begränsningar och närmare ange hur efterlevnaden av dessa begränsningar kommer att verkställas.

8.  Europaparlamentet insisterar på att avtalet ska innehålla en tydlig och exakt bestämmelse om lagringstiden för personuppgifter som har överförts, med krav på radering av de personuppgifter som överförts när lagringstiden för uppgifterna löper ut. Parlamentet begär att förfarandeåtgärder fastställs i avtalet för att säkerställa efterlevnad. Parlamentet insisterar på att det i undantagsfall, när det föreligger vederbörligen motiverade skäl för att lagra uppgifterna under en längre period som överskrider lagringstiden för uppgifterna, ska finnas krav på att dessa skäl och åtföljande handlingar överlämnas till Europol och Europeiska datatillsynsmannen.

9.  Europaparlamentet förväntar sig att de kriterier som anges i skäl 71 i direktiv (EU) 2016/680 kommer att tillämpas, dvs. att överföringar av personuppgifter ska omfattas av konfidentialitetskrav från de behöriga marockanska myndigheter som tar emot personuppgifter från Europol och principen om specificitet samt att personuppgifterna inte kommer att användas i något fall för att begära, avkunna eller verkställa dödsstraff eller någon form av grym och omänsklig behandling.

10.  Europaparlamentet anser att de kategorier av brott för vilka personuppgifter kommer att utbytas måste fastställas klart och tydligt och förtecknas i själva det internationella avtalet, i förekommande fall i linje med brottsrekvisit i EU. Parlamentet betonar att denna förteckning bör inbegripa en tydlig och exakt beskrivning av de verksamheter som omfattas av sådana brott och de personer, grupper och organisationer som sannolikt kommer att påverkas av överföringen.

11.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att, i enlighet med Europeiska unionens domstols rättspraxis och i den mening som avses i artikel 8.3 i stadgan, fastställa tillsammans med regeringen i Konungariket Marocko vilken oberoende tillsynsmyndighet som ska ansvara för tillsynen av genomförandet av det internationella avtalet. Parlamentet insisterar på att man bör ha kommit överens om och inrättat en sådan myndighet innan det internationella avtalet kan träda i kraft. Parlamentet insisterar på att denna myndighets namn uttryckligen ska anges i en bilaga till avtalet.

12.  Europaparlamentet anser att det bör vara möjligt för endera parten att tillfälligt upphäva eller säga upp det internationella avtalet i händelse av överträdelse av avtalet, och att det oberoende tillsynsorganet också bör vara behörigt att föreslå att avtalet upphävs tillfälligt eller sägs upp i händelse av överträdelse av det. Parlamentet anser att alla personuppgifter som omfattas av avtalet och som överförts före det tillfälliga upphävandet eller uppsägningen får fortsätta att behandlas i enlighet med avtalet. Parlamentet anser att en periodisk utvärdering av avtalet bör inrättas för utvärdering av parternas efterlevnad av avtalet.

13.  Europaparlamentet anser att en tydlig definition av begreppet enskilt fall behövs eftersom detta begrepp behövs för att bedöma nödvändigheten och proportionaliteten när det gäller överföringar av uppgifter. Parlamentet betonar att denna definition bör avse faktiska brottsutredningar.

14.  Europaparlamentet anser att en definition av begreppet rimliga skäl behövs för att bedöma nödvändigheten och proportionaliteten när det gäller överföringar av uppgifter. Parlamentet betonar att denna definition bör avse faktiska brottsutredningar.

15.  Europaparlamentet betonar att uppgifter som överförs till en mottagande myndighet aldrig får behandlas ytterligare av andra myndigheter och att det, för detta ändamål, bör utarbetas en uttömmande förteckning över de behöriga myndigheter i Konungariket Marocko till vilka Europol får överföra uppgifter, med en beskrivning av myndigheternas befogenheter. Parlamentet anser att varje ändring som görs av en sådan förteckning och som innebär att en behörig myndighet ersätts eller att en ny behörig myndighet tillkommer, skulle kräva en översyn av det internationella avtalet.

16.  Europaparlamentet betonar behovet av att uttryckligen ange att vidareöverföring av uppgifter från de behöriga myndigheterna i Konungariket Marocko till andra myndigheter i landet bara kan tillåtas för att uppfylla det ursprungliga ändamålet med överföringen från Europol och alltid bör meddelas den oberoende myndigheten, Europeiska datatillsynsmannen och Europol.

17.  Europaparlamentet betonar behovet av att uttryckligen ange att vidareöverföring av uppgifter från de behöriga myndigheterna i Konungariket Marocko till andra länder är förbjudet och skulle leda till ett omedelbart upphörande av det internationella avtalet.

18.  Europaparlamentet anser att det internationella avtalet med Konungariket Marocko bör inbegripa de registrerades rätt till information, rättelse och radering i enlighet med annan unionslagstiftning om dataskydd.

19.  Europaparlamentet påpekar att överföringar av personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening, genetiska uppgifter eller uppgifter som rör en persons hälsa eller sexualliv är ytterst känsliga och ger upphov till allvarliga farhågor med tanke på Konungariket Marockos annorlunda rättsliga ram, samhällskaraktär och kulturella bakgrund i jämförelse med Europeiska unionen. Parlamentet betonar att brottsliga handlingar definieras på ett annat sätt i unionen än i Konungariket Marocko. Parlamentet anser att en sådan överföring av uppgifter därför endast bör göras i mycket särskilda undantagsfall och med tydliga skyddsåtgärder för den registrerade och personer med anknytning till den registrerade. Parlamentet anser det nödvändigt att fastställa särskilda skyddsåtgärder som Konungariket Marocko måste respektera när det gäller grundläggande rättigheter och friheter, inbegripet respekt för yttrandefrihet, religionsfrihet och mänsklig värdighet.

20.  Europaparlamentet anser att en övervakningsmekanism bör inkluderas i avtalet och att avtalet bör bli föremål för periodiska bedömningar som syftar till att utvärdera dess sätt att fungera i förhållande till Europols operativa behov samt avtalets överensstämmelse med europeiska rättigheter och principer på dataskyddsområdet.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samråda med Europeiska datatillsynsmannen innan det internationella avtalet färdigställs, i enlighet med förordning (EU) 2016/794 och förordning (EG) nr 45/2001.

22.  Europaparlamentet betonar att det kommer att ge sitt samtycke till ingående av avtalet endast om parlamentet, i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget, involveras på ett tillfredsställande sätt i alla skeden av förfarandet.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till Konungariket Marockos regering.

(1) EUT L 135, 24.5.2016, s. 53. (2) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1. (3) EGT L 201, 31.7.2002, s. 37. (4) EUT L 350, 30.12.2008, s. 60. (5) EUT L 119, 4.5.2016, s. 89. (6) Antagna texter, P8_TA(2017)0366. (7) Europol Programming Document 2018-2020, antaget av Europols styrelse den 30 november 2017 (EDOC# 856927v18).

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2018 om kommissionens rekommendation till rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar avseende ett avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Libanon om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Libanon som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism (COM(2017)0805 – 2018/2065(INI))

P8_TA(2018)0300 A8-0234/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens rekommendation till rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar avseende ett avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Libanon om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Libanon som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism (COM(2017)0805),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 7 och 8,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 6, och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 16 och 218,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation)(3),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF(5),

–  med beaktande av Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (ETS nr 108) och tilläggsprotokollet av den 8 november 2001 till denna konvention om tillsynsmyndigheter och gränsöverskridande flöden av personuppgifter (ETS nr 181),

–  med beaktande av Europeiska datatillsynsmannens yttrande 2/2018 om åtta förhandlingsmandat för att ingå internationella avtal som medger utbyte av uppgifter mellan Europol och tredjeländer,

–  med beaktande av sin resolution av den 3 oktober 2017 om kampen mot it-brottslighet(6),

–  med beaktande av överenskommelsen mellan Europaparlamentet och rådet om förslaget till en förordning om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ, kontor och byråer, om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (COM(2017)0008), särskilt kapitlet om behandlingen av operativa personuppgifter, vilket är tillämpligt på unionens organ, kontor och byråer när dessa utövar verksamhet som omfattas av tredje delen avdelning V kapitlen 4 och 5 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av artikel 108.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0234/2018), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) möjliggör en överföring av personuppgifter till en myndighet i ett tredjeland eller en internationell organisation i den mån överföringen är nödvändig för utförandet av Europols uppgifter, på grundval av ett beslut från kommissionen om adekvat skyddsnivå enligt direktiv (EU) 2016/680, ett internationellt avtal i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget som erbjuder tillräckliga skyddsåtgärder eller ett samarbetsavtal som medger utbyte av personuppgifter vilket ingicks före den 1 maj 2017 och, i undantagsfall, efter en bedömning från fall till fall enligt strikta villkor som fastställs i artikel 25.5 i förordning (EU) 2016/794 och förutsatt att tillräckliga skyddsåtgärder säkerställs.

B.  Internationella avtal som gör det möjligt för Europol och tredjeländer att samarbeta och utbyta personuppgifter bör respektera artiklarna 7 och 8 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 16 i EUF-fördraget, och därmed respektera principen om ändamålsbegränsning, rätten till tillgång och till rättelse samt vara föremål för övervakning av en oberoende myndighet enligt vad som uttryckligen anges i stadgan, och vara bevisat nödvändiga och proportionella för fullgörandet av Europols uppgifter.

C.  En sådan överföring bör bygga på ett internationellt avtal som ingås mellan unionen och tredjelandet i fråga enligt artikel 218 i EUF-fördraget och erbjuder tillräckliga skyddsåtgärder för skyddet av den personliga integriteten och enskildas grundläggande fri- och rättigheter.

D.  I Europols programplaneringsdokument 2018–2020(7) framhålls den ökande betydelsen av ett stärkt multidisciplinärt tillvägagångssätt som inbegriper sammanslagning av nödvändig expertis och information från allt fler olika partner för att Europols uppdrag ska kunna fullgöras.

E.  Parlamentet underströk i sin resolution av den 3 oktober 2017 om kampen mot it‑brottslighet att avtal mellan Europol och tredjeländer om strategiskt och operativt samarbete underlättar såväl informationsutbytet som det praktiska samarbetet i kampen mot it-brottslighet.

F.  Europol har redan upprättat flera avtal om utbyte av uppgifter med tredjeländer, däribland Albanien, Australien, Bosnien och Hercegovina, Colombia, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Förenta staterna, Georgien, Island, Kanada, Liechtenstein, Moldavien, Monaco, Montenegro, Norge, Schweiz, Serbien och Ukraina.

G.  Europeiska datatillsynsmannen har varit tillsynsman för Europol sedan den 1 maj 2017, och är även rådgivare till EU-institutionerna om politik och lagstiftning beträffande dataskydd.

1.  Europaparlamentet anser att man noga måste analysera om samarbete med Republiken Libanon på brottsbekämpningsområdet är nödvändigt för EU:s säkerhetsintressen och om det är proportionerligt. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att genomföra en grundlig konsekvensbedömning. Parlamentet framhåller behovet av försiktighet vid utformningen av förhandlingsmandatet för ett avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Libanon om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Libanon som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism.

2.  Europaparlamentet anser att fullständig förenlighet med artiklarna 7 och 8 i stadgan, liksom andra grundläggande fri- och rättigheter som skyddas genom stadgan, bör säkerställas i mottagande tredjeländer. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang rådet att fullborda de förhandlingsriktlinjer som föreslagits av kommissionen med de villkor som fastställs i denna resolution.

3.  Europaparlamentet noterar att det hittills inte gjorts någon lämplig konsekvensbedömning i syfte att djupgående bedöma riskerna med överföringar av personuppgifter till Republiken Libanon när det gäller enskildas rätt till integritet och dataskydd, men också andra grundläggande fri- och rättigheter som skyddas genom stadgan. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en lämplig konsekvensbedömning för att fastställa de nödvändiga skyddsåtgärder som ska ingå i avtalet.

4.  Europaparlamentet insisterar på att den skyddsnivå som följer av avtalet väsentligen bör vara likvärdig med skyddet i EU-rätten. Om denna nivå inte kan garanteras i både lag och praxis, kan avtalet inte ingås.

5.  Europaparlamentet begär att avtalet – i syfte att fullt ut respektera artikel 8 i stadgan och artikel 16 i EUF-fördraget och för att undvika potentiellt ansvar från Europols sida vid en överträdelse av unionens dataskyddslagstiftning till följd av en överföring av personuppgifter utan nödvändiga och lämpliga skyddsåtgärder – ska innehålla strikta och specifika bestämmelser om respekt för principen om ändamålsbegränsning med tydliga villkor för behandlingen av överförda personuppgifter.

6.  Europaparlamentet begär att riktlinje B kompletteras för att uttryckligen ange i avtalet att Europol, i enlighet med artikel 19 i Europolförordningen, ska respektera alla eventuella begränsningar som fastställs för personuppgifter som överförs till Europol av medlemsstaterna eller andra leverantörer med avseende på användning av och tillgång till uppgifter som ska överföras till Republiken Libanon.

7.  Europaparlamentet begär att avtalet tydligt ska ange att all ytterligare behandling alltid bör kräva ett skriftligt förhandsgodkännande från Europol. Parlamentet betonar att dessa godkännanden bör dokumenteras av Europol och göras tillgängliga för Europeiska datatillsynsmannen på dennes begäran. Avtalet bör även innehålla en bestämmelse som förpliktigar de behöriga myndigheterna i Republiken Libanon att respektera dessa begränsningar och närmare ange hur efterlevnaden av dessa begränsningar kommer att verkställas.

8.  Europaparlamentet insisterar på att avtalet ska innehålla en tydlig och exakt bestämmelse om lagringstiden för personuppgifter som har överförts, med krav på radering av de personuppgifter som överförts när lagringstiden för uppgifterna löper ut. Parlamentet begär att förfarandeåtgärder fastställs i avtalet för att säkerställa efterlevnad. Parlamentet insisterar på att det i undantagsfall, när det föreligger vederbörligen motiverade skäl för att lagra uppgifterna under en längre period som överskrider lagringstiden för uppgifterna, ska finnas krav på att dessa skäl och åtföljande handlingar överlämnas till Europol och Europeiska datatillsynsmannen.

9.  Europaparlamentet förväntar sig att de kriterier som anges i skäl 71 i direktiv (EU) 2016/680 kommer att tillämpas, dvs. att överföringar av personuppgifter ska omfattas av konfidentialitetskrav från de behöriga libanesiska myndigheter som tar emot personuppgifter från Europol och principen om specificitet samt att personuppgifterna inte kommer att användas i något fall för att begära, avkunna eller verkställa dödsstraff eller någon form av grym och omänsklig behandling.

10.  Europaparlamentet anser att de kategorier av brott för vilka personuppgifter kommer att utbytas måste fastställas klart och tydligt och förtecknas i själva det internationella avtalet, i förekommande fall i linje med brottsrekvisit i EU. Parlamentet betonar att denna förteckning bör inbegripa en tydlig och exakt beskrivning av de verksamheter som omfattas av sådana brott och de personer, grupper och organisationer som sannolikt kommer att påverkas av överföringen.

11.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att, i enlighet med Europeiska unionens domstols rättspraxis och i den mening som avses i artikel 8.3 i stadgan, fastställa tillsammans med regeringen i Republiken Libanon vilken oberoende tillsynsmyndighet som ska ansvara för tillsynen av genomförandet av det internationella avtalet. Parlamentet insisterar på att man bör ha kommit överens om och inrättat en sådan myndighet innan det internationella avtalet kan träda i kraft. Parlamentet insisterar på att denna myndighets namn uttryckligen ska anges i en bilaga till avtalet.

12.  Europaparlamentet anser att det bör vara möjligt för endera parten att tillfälligt upphäva eller säga upp det internationella avtalet i händelse av överträdelse av avtalet, och att det oberoende tillsynsorganet också bör vara behörigt att föreslå att avtalet upphävs tillfälligt eller sägs upp i händelse av överträdelse av det. Parlamentet anser att alla personuppgifter som omfattas av avtalet och som överförts före det tillfälliga upphävandet eller uppsägningen får fortsätta att behandlas i enlighet med avtalet. Parlamentet anser att en periodisk utvärdering av avtalet bör inrättas för utvärdering av parternas efterlevnad av avtalet.

13.  Europaparlamentet anser att en tydlig definition av begreppet enskilt fall behövs eftersom detta begrepp behövs för att bedöma nödvändigheten och proportionaliteten när det gäller överföringar av uppgifter. Parlamentet betonar att denna definition bör avse faktiska brottsutredningar.

14.  Europaparlamentet anser att en definition av begreppet rimliga skäl behövs för att bedöma nödvändigheten och proportionaliteten när det gäller överföringar av uppgifter. Parlamentet betonar att denna definition bör avse faktiska brottsutredningar.

15.  Europaparlamentet betonar att uppgifter som överförs till en mottagande myndighet aldrig får behandlas ytterligare av andra myndigheter och att det, för detta ändamål, bör utarbetas en uttömmande förteckning över de behöriga myndigheter i Republiken Libanon till vilka Europol kan överföra uppgifter, med en beskrivning av myndigheternas befogenheter. Parlamentet anser att varje ändring som görs av en sådan förteckning och som innebär att en behörig myndighet ersätts eller en ny behörig myndighet tillkommer, skulle kräva en översyn av det internationella avtalet.

16.  Europaparlamentet betonar behovet av att uttryckligen ange att vidareöverföring av uppgifter från de behöriga myndigheterna i Republiken Libanon till andra myndigheter i landet bara kan tillåtas för att uppfylla det ursprungliga ändamålet med överföringen från Europol och alltid bör meddelas den oberoende myndigheten, Europeiska datatillsynsmannen och Europol.

17.  Europaparlamentet betonar behovet av att uttryckligen ange att vidareöverföring av uppgifter från de behöriga myndigheterna i Republiken Libanon till andra länder är förbjudet och skulle leda till ett omedelbart upphörande av det internationella avtalet.

18.  Europaparlamentet anser att det internationella avtalet med Republiken Libanon bör inbegripa de registrerades rätt till information, rättelse och radering i enlighet med annan unionslagstiftning om dataskydd.

19.  Europaparlamentet påpekar att överföringar av personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening, genetiska uppgifter eller uppgifter som rör en persons hälsa eller sexualliv är ytterst känsliga och ger upphov till allvarliga farhågor med tanke på Republiken Libanons annorlunda rättsliga ram, samhällskaraktär och kulturella bakgrund i jämförelse med Europeiska unionen. Parlamentet betonar att brottsliga handlingar definieras på ett annat sätt i unionen än i Republiken Libanon. Parlamentet anser att en sådan överföring av uppgifter därför endast bör göras i mycket särskilda undantagsfall och med tydliga skyddsåtgärder för den registrerade och personer med anknytning till den registrerade. Parlamentet anser det nödvändigt att fastställa särskilda skyddsåtgärder som Republiken Libanon måste respektera när det gäller grundläggande rättigheter och friheter, inbegripet respekt för yttrandefrihet, religionsfrihet och mänsklig värdighet.

20.  Europaparlamentet anser att en övervakningsmekanism bör inkluderas i avtalet och att avtalet bör bli föremål för periodiska bedömningar som syftar till att utvärdera dess sätt att fungera i förhållande till Europols operativa behov samt avtalets överensstämmelse med europeiska rättigheter och principer på dataskyddsområdet.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samråda med Europeiska datatillsynsmannen innan det internationella avtalet färdigställs, i enlighet med förordning (EU) 2016/794 och förordning (EG) nr 45/2001.

22.  Europaparlamentet betonar att det kommer att ge sitt samtycke till ingående av avtalet endast om parlamentet, i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget, involveras på ett tillfredsställande sätt i alla skeden av förfarandet.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Republiken Libanons regering.

(1) EUT L 135, 24.5.2016, s. 53. (2) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1. (3) EGT L 201, 31.7.2002, s. 37. (4) EUT L 350, 30.12.2008, s. 60. (5) EUT L 119, 4.5.2016, s. 89. (6) Antagna texter, P8_TA(2017)0366. (7) Europol Programming Document 2018-2020, antaget av Europols styrelse den 30 november 2017 (EDOC# 856927v18).

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2018 om kommissionens rekommendation till rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar avseende ett avtal mellan Europeiska unionen och Arabrepubliken Egypten om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Arabrepubliken Egypten som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism (COM(2017)0809 – 2018/2066(INI))

P8_TA(2018)0301 A8-0236/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av kommissionens rekommendation till rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar avseende ett avtal mellan Europeiska unionen och Arabrepubliken Egypten om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Arabrepubliken Egypten som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism (COM(2017)0809),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 7 och 8,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 6, och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 16 och 218,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation)(3),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF(5),

–  med beaktande av Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (ETS nr 108) och tilläggsprotokollet av den 8 november 2001 till denna konvention om tillsynsmyndigheter och gränsöverskridande flöden av personuppgifter (ETS nr 181),

–  med beaktande av Europeiska datatillsynsmannens yttrande 2/2018 om åtta förhandlingsmandat för att ingå internationella avtal som medger utbyte av uppgifter mellan Europol och tredjeländer,

–  med beaktande av sin resolution av den 3 oktober 2017 om kampen mot it-brottslighet(6),

–  med beaktande av överenskommelsen mellan Europaparlamentet och rådet om antagande av en förordning om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ, kontor och byråer, om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (COM(2017)0008), särskilt kapitlet om behandlingen av operativa personuppgifter, vilket är tillämpligt på unionens organ, kontor och byråer när dessa utövar verksamhet som omfattas av tredje delen avdelning V kapitlen 4 och 5 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av artikel 108.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0236/2018), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) möjliggör en överföring av personuppgifter till en myndighet i ett tredjeland eller en internationell organisation i den mån överföringen är nödvändig för utförandet av Europols uppgifter, på grundval av ett beslut från kommissionen om adekvat skyddsnivå enligt direktiv (EU) 2016/680, ett internationellt avtal i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget som erbjuder tillräckliga skyddsåtgärder eller ett samarbetsavtal som medger utbyte av personuppgifter vilket ingicks före den 1 maj 2017 och, i undantagsfall, efter en bedömning från fall till fall enligt strikta villkor som fastställs i artikel 25.5 i förordning (EU) 2016/794 och förutsatt att tillräckliga skyddsåtgärder säkerställs.

B.  Internationella avtal som gör det möjligt för Europol och tredjeländer att samarbeta och utbyta personuppgifter bör respektera artiklarna 7 och 8 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 16 i EUF-fördraget, och därmed respektera principen om ändamålsbegränsning, rätten till tillgång och till rättelse samt vara föremål för övervakning av en oberoende myndighet enligt vad som uttryckligen anges i stadgan, och vara bevisat nödvändiga och proportionella för fullgörandet av Europols uppgifter.

C.  En sådan överföring bör bygga på ett internationellt avtal som ingås mellan unionen och tredjelandet i fråga enligt artikel 218 i EUF-fördraget och erbjuder tillräckliga skyddsåtgärder för skyddet av den personliga integriteten och enskildas grundläggande fri- och rättigheter.

D.  Under de senaste åren har ett antal kränkningar av de mänskliga rättigheterna kunnat fastställas i Arabrepubliken Egypten. Framför allt har avvikande åsikter hos bl.a. journalister, politiska aktivister och människorättsförsvarare tystats ned skoningslöst. Rapporter om fall av tortyr har fortsatt att förekomma. En allestädes närvarande strafflöshet har satt stopp för alla försök till effektiva utredningar av människorättskränkningar som statstjänstemän gjort sig skyldiga till.

E.  I Europols programplaneringsdokument 2018–2020(7) framhålls den ökande betydelsen av ett stärkt multidisciplinärt tillvägagångssätt som inbegriper sammanslagning av nödvändig expertis och information från allt fler olika partner för att Europols uppdrag ska kunna fullgöras.

F.  Parlamentet underströk i sin resolution av den 3 oktober 2017 om kampen mot it-brottslighet att avtal mellan Europol och tredjeländer om strategiskt och operativt samarbete underlättar såväl informationsutbytet som det praktiska samarbetet i kampen mot it-brottslighet.

G.  Europol har redan upprättat flera avtal om utbyte av uppgifter med tredjeländer, däribland Albanien, Australien, Bosnien och Hercegovina, Colombia, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Förenta staterna, Georgien, Island, Kanada, Liechtenstein, Moldavien, Monaco, Montenegro, Norge, Schweiz, Serbien och Ukraina.

H.  Europeiska datatillsynsmannen har varit tillsynsman för Europol sedan den 1 maj 2017, och är även rådgivare till EU-institutionerna om politik och lagstiftning beträffande dataskydd.

1.  Europaparlamentet anser att man noga måste analysera om samarbete med Arabrepubliken Egypten på brottsbekämpningsområdet är nödvändigt för EU:s säkerhetsintressen och om det är proportionerligt. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att genomföra en grundlig konsekvensbedömning. Parlamentet framhåller behovet av försiktighet vid utformningen av förhandlingsmandatet för ett avtal mellan Europeiska unionen och Arabrepubliken Egypten om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Egypten som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism.

2.  Europaparlamentet anser att fullständig förenlighet med artiklarna 7 och 8 i stadgan, liksom andra grundläggande fri- och rättigheter som skyddas genom stadgan, bör säkerställas i mottagande tredjeländer. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang rådet att fullborda de förhandlingsriktlinjer som föreslagits av kommissionen med de villkor som fastställs i denna resolution.

3.  Europaparlamentet anser att det finns anledning till stor oro över den bristfälliga respekten för grundläggande rättigheter i Arabrepubliken Egypten, särskilt med avseende på yttrandefrihet, religionsfrihet och rätten att inte utsättas för tortyr eller omänsklig behandling, i enlighet med stadgan och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

4.  Europaparlamentet noterar att det hittills inte gjorts någon lämplig konsekvensbedömning i syfte att djupgående bedöma riskerna med överföringar av personuppgifter till Arabrepubliken Egypten när det gäller enskildas rätt till integritet och dataskydd, men också andra grundläggande fri- och rättigheter som skyddas genom stadgan. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en lämplig konsekvensbedömning för att fastställa de nödvändiga skyddsåtgärder som ska ingå i avtalet.

5.  Europaparlamentet insisterar på att den skyddsnivå som följer av avtalet väsentligen bör vara likvärdig med skyddet i EU-rätten. Om denna nivå inte kan garanteras i både lag och praxis, kan avtalet inte ingås.

6.  Europaparlamentet begär att avtalet, i syfte att fullt ut respektera artikel 8 i stadgan och artikel 16 i EUF-fördraget och för att undvika potentiellt ansvar från Europols sida vid en överträdelse av unionens dataskyddslagstiftning till följd av en överföring av personuppgifter utan nödvändiga och lämpliga skyddsåtgärder, ska innehålla strikta och specifika bestämmelser om respekt för principen om ändamålsbegränsning med tydliga villkor för behandlingen av överförda personuppgifter.

7.  Europaparlamentet begär att riktlinje B kompletteras för att uttryckligen ange i avtalet att Europol, i enlighet med artikel 19 i Europolförordningen, ska respektera alla eventuella begränsningar som fastställs för personuppgifter som överförs till Europol av medlemsstaterna eller andra leverantörer med avseende på användning av och tillgång till uppgifter som ska överföras till Arabrepubliken Egypten.

8.  Europaparlamentet begär att avtalet tydligt ska ange att all ytterligare behandling alltid bör kräva ett skriftligt förhandsgodkännande från Europol. Parlamentet betonar att dessa godkännanden bör dokumenteras av Europol och göras tillgängliga för Europeiska datatillsynsmannen på dennes begäran. Avtalet bör även innehålla en bestämmelse som förpliktigar de behöriga myndigheterna i Arabrepubliken Egypten att respektera dessa begränsningar och närmare ange hur efterlevnaden av dessa begränsningar kommer att verkställas.

9.  Europaparlamentet insisterar på att avtalet ska innehålla en tydlig och exakt bestämmelse om lagringstiden för personuppgifter som har överförts, med krav på radering av de personuppgifter som överförts när lagringstiden för uppgifterna löper ut. Parlamentet begär att förfarandeåtgärder fastställs i avtalet för att säkerställa efterlevnad. Parlamentet insisterar på att det i undantagsfall, när det föreligger vederbörligen motiverade skäl för att lagra uppgifterna under en längre period som överskrider lagringstiden för uppgifterna, ska finnas krav på att dessa skäl och åtföljande handlingar överlämnas till Europol och Europeiska datatillsynsmannen.

10.  Europaparlamentet förväntar sig att de kriterier som anges i skäl 71 i direktiv (EU) 2016/680 kommer att tillämpas, dvs. att överföringar av personuppgifter ska omfattas av konfidentialitetskrav från de behöriga egyptiska myndigheter som tar emot personuppgifter från Europol och principen om specificitet samt att personuppgifterna inte kommer att användas i något fall för att begära, avkunna eller verkställa dödsstraff eller någon form av grym och omänsklig behandling.

11.  Europaparlamentet anser att de kategorier av brott för vilka personuppgifter kommer att utbytas måste fastställas klart och tydligt och förtecknas i själva det internationella avtalet, i förekommande fall i linje med brottsrekvisit i EU. Parlamentet betonar att denna förteckning bör inbegripa en tydlig och exakt beskrivning av de verksamheter som omfattas av sådana brott och de personer, grupper och organisationer som sannolikt kommer att påverkas av överföringen.

12.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att, i enlighet med Europeiska unionens domstols rättspraxis och i den mening som avses i artikel 8.3 i stadgan, fastställa tillsammans med regeringen i Arabrepubliken Egypten vilken oberoende tillsynsmyndighet som ska ansvara för tillsynen av genomförandet av det internationella avtalet. Parlamentet insisterar på att man bör ha kommit överens om och inrättat en sådan myndighet innan det internationella avtalet kan träda i kraft. Parlamentet insisterar på att denna myndighets namn uttryckligen ska anges i en bilaga till avtalet.

13.  Europaparlamentet anser att det bör vara möjligt för endera parten att tillfälligt upphäva eller säga upp det internationella avtalet i händelse av överträdelse av avtalet, och att det oberoende tillsynsorganet också bör vara behörigt att föreslå att avtalet upphävs tillfälligt eller sägs upp i händelse av överträdelse av det. Parlamentet anser att alla personuppgifter som omfattas av avtalet och som överförts före det tillfälliga upphävandet eller uppsägningen får fortsätta att behandlas i enlighet med avtalet. Parlamentet anser att en periodisk utvärdering av avtalet bör inrättas för utvärdering av parternas efterlevnad av avtalet.

14.  Europaparlamentet anser att en tydlig definition av begreppet enskilt fall behövs eftersom detta begrepp behövs för att bedöma nödvändigheten och proportionaliteten när det gäller överföringar av uppgifter. Parlamentet betonar att denna definition bör avse faktiska brottsutredningar.

15.  Europaparlamentet anser att en definition av begreppet rimliga skäl behövs för att bedöma nödvändigheten och proportionaliteten när det gäller överföringar av uppgifter. Parlamentet betonar att denna definition bör avse faktiska brottsutredningar.

16.  Europaparlamentet betonar att uppgifter som överförs till en mottagande myndighet aldrig får behandlas ytterligare av andra myndigheter och att det, för detta ändamål, bör utarbetas en uttömmande förteckning över de behöriga myndigheter i Arabrepubliken Egypten till vilka Europol får överföra uppgifter, med en beskrivning av myndigheternas befogenheter. Parlamentet anser att varje ändring som görs av en sådan förteckning och som innebär att en behörig myndighet ersätts eller att en ny behörig myndighet tillkommer, skulle kräva en översyn av det internationella avtalet.

17.  Europaparlamentet betonar behovet av att uttryckligen ange att vidareöverföring av uppgifter från de behöriga myndigheterna i Arabrepubliken Egypten till andra myndigheter i landet bara kan tillåtas för att uppfylla det ursprungliga ändamålet med överföringen från Europol och alltid bör meddelas den oberoende myndigheten, Europeiska datatillsynsmannen och Europol.

18.  Europaparlamentet betonar behovet av att uttryckligen ange att vidareöverföring av uppgifter från de behöriga myndigheterna i Arabrepubliken Egypten till andra länder är förbjudet och skulle leda till ett omedelbart upphörande av det internationella avtalet.

19.  Europaparlamentet anser att det internationella avtalet med Arabrepubliken Egypten bör inbegripa de registrerades rätt till information, rättelse och radering i enlighet med annan unionslagstiftning om dataskydd.

20.  Europaparlamentet påpekar att överföringar av personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening, genetiska uppgifter eller uppgifter som rör en persons hälsa eller sexualliv är ytterst känsliga och ger upphov till allvarliga farhågor med tanke på Arabrepubliken Egyptens annorlunda rättsliga ram, samhällskaraktär och kulturella bakgrund i jämförelse med Europeiska unionen. Parlamentet betonar att brottsliga handlingar definieras på ett annat sätt i unionen än i Arabrepubliken Egypten. Parlamentet anser att en sådan överföring av uppgifter därför endast bör göras i mycket särskilda undantagsfall och med tydliga skyddsåtgärder för den registrerade och personer med anknytning till den registrerade. Parlamentet anser det nödvändigt att fastställa särskilda skyddsåtgärder som Arabrepubliken Egypten måste respektera när det gäller grundläggande rättigheter och friheter, inbegripet respekt för yttrandefrihet, religionsfrihet och mänsklig värdighet.

21.  Europaparlamentet anser att en övervakningsmekanism bör inkluderas i avtalet och att avtalet bör bli föremål för periodiska bedömningar som syftar till att utvärdera dess sätt att fungera i förhållande till Europols operativa behov samt avtalets överensstämmelse med europeiska rättigheter och principer på dataskyddsområdet.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samråda med Europeiska datatillsynsmannen innan det internationella avtalet färdigställs, i enlighet med förordning (EU) 2016/794 och förordning (EG) nr 45/2001.

23.  Europaparlamentet betonar att det kommer att ge sitt samtycke till ingående av avtalet endast om parlamentet, i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget, involveras på ett tillfredsställande sätt i alla skeden av förfarandet.

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till Arabrepubliken Egyptens regering.

(1) EUT L 135, 24.5.2016, s. 53. (2) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1. (3) EUT L 201, 31.7.2002, s. 37. (4) EUT L 350, 30.12.2008, s. 60. (5) EUT L 119, 4.5.2016, s. 89. (6) Antagna texter, P8_TA(2017)0366. (7) Europol Programming Document 2018-2020, antaget av Europols styrelse den 30 november 2017 (EDOC# 856927v18).

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2018 om kommissionens rekommendation till rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar avseende ett avtal mellan Europeiska unionen och Demokratiska folkrepubliken Algeriet om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Demokratiska folkrepubliken Algeriet som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism (COM(2017)0811 – 2018/2067(INI))

P8_TA(2018)0302 A8-0239/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens rekommendation till rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar avseende ett avtal mellan Europeiska unionen och Demokratiska folkrepubliken Algeriet om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Demokratiska folkrepubliken Algeriet som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism (COM(2017)0811),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 7 och 8,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 6, och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 16 och 218,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation)(3),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF(5),

–  med beaktande av Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (ETS nr 108) och tilläggsprotokollet av den 8 november 2001 till denna konvention om tillsynsmyndigheter och gränsöverskridande flöden av personuppgifter (ETS nr 181),

–  med beaktande av Europeiska datatillsynsmannens yttrande 2/2018 om åtta förhandlingsmandat för att ingå internationella avtal som medger utbyte av uppgifter mellan Europol och tredjeländer,

–  med beaktande av sin resolution av den 3 oktober 2017 om kampen mot it-brottslighet(6),

–  med beaktande av överenskommelsen mellan Europaparlamentet och rådet om antagande av en förordning om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ, kontor och byråer, om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (COM(2017)0008), särskilt kapitlet om behandlingen av operativa personuppgifter, vilket är tillämpligt på unionens organ, kontor och byråer när dessa utövar verksamhet som omfattas av tredje delen avdelning V kapitlen 4 och 5 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av artikel 108.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0239/2018), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) möjliggör en överföring av personuppgifter till en myndighet i ett tredjeland eller en internationell organisation i den mån överföringen är nödvändig för utförandet av Europols uppgifter, på grundval av ett beslut från kommissionen om adekvat skyddsnivå enligt direktiv (EU) 2016/680, ett internationellt avtal i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget som erbjuder tillräckliga skyddsåtgärder eller ett samarbetsavtal som medger utbyte av personuppgifter vilket ingicks före den 1 maj 2017 och, i undantagsfall, efter en bedömning från fall till fall enligt strikta villkor som fastställs i artikel 25.5 i förordning (EU) 2016/794 och förutsatt att tillräckliga skyddsåtgärder säkerställs.

B.  Internationella avtal som gör det möjligt för Europol och tredjeländer att samarbeta och utbyta personuppgifter bör respektera artiklarna 7 och 8 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 16 i EUF-fördraget, och därmed respektera principen om ändamålsbegränsning, rätten till tillgång och till rättelse samt vara föremål för övervakning av en oberoende myndighet enligt vad som uttryckligen anges i stadgan, och vara bevisat nödvändiga och proportionella för fullgörandet av Europols uppgifter.

C.  En sådan överföring bör bygga på ett internationellt avtal som ingås mellan unionen och tredjelandet i fråga enligt artikel 218 i EUF-fördraget och erbjuder tillräckliga skyddsåtgärder för skyddet av den personliga integriteten och enskildas grundläggande fri- och rättigheter.

D.  I Europols programplaneringsdokument 2018–2020(7) framhålls den ökande betydelsen av ett stärkt multidisciplinärt tillvägagångssätt som inbegriper sammanslagning av nödvändig expertis och information från allt fler olika partner för att Europols uppdrag ska kunna fullgöras.

E.  Parlamentet underströk i sin resolution av den 3 oktober 2017 om kampen mot it-brottslighet att avtal mellan Europol och tredjeländer om strategiskt och operativt samarbete underlättar såväl informationsutbytet som det praktiska samarbetet i kampen mot it-brottslighet.

F.  Europol har redan upprättat flera avtal om utbyte av uppgifter med tredjeländer, däribland Albanien, Australien, Bosnien och Hercegovina, Colombia, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Förenta staterna, Georgien, Island, Kanada, Liechtenstein, Moldavien, Monaco, Montenegro, Norge, Schweiz, Serbien och Ukraina.

G.  Europeiska datatillsynsmannen har varit tillsynsman för Europol sedan den 1 maj 2017, och är även rådgivare till EU-institutionerna om politik och lagstiftning beträffande dataskydd.

1.  Europaparlamentet anser att man noga måste analysera om samarbete med Demokratiska folkrepubliken Algeriet på brottsbekämpningsområdet är nödvändigt för EU:s säkerhetsintressen och om det är proportionerligt. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att genomföra en grundlig konsekvensbedömning. Parlamentet framhåller behovet av försiktighet vid utformningen av förhandlingsmandatet för ett avtal mellan Europeiska unionen och Demokratiska folkrepubliken Algeriet om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Turkiet som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism.

2.  Europaparlamentet anser att fullständig förenlighet med artiklarna 7 och 8 i stadgan, liksom andra grundläggande fri- och rättigheter som skyddas genom stadgan, bör säkerställas i mottagande tredjeländer. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang rådet att fullborda de förhandlingsriktlinjer som föreslagits av kommissionen med de villkor som fastställs i denna resolution.

3.  Europaparlamentet noterar att det hittills inte gjorts någon lämplig konsekvensbedömning i syfte att djupgående bedöma riskerna med överföringar av personuppgifter till Demokratiska folkrepubliken Algeriet när det gäller enskildas rätt till integritet och dataskydd, men också andra grundläggande fri- och rättigheter som skyddas genom stadgan. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en lämplig konsekvensbedömning för att fastställa de nödvändiga skyddsåtgärder som ska ingå i avtalet.

4.  Europaparlamentet insisterar på att den skyddsnivå som följer av avtalet väsentligen bör vara likvärdig med skyddet i EU-rätten. Om denna nivå inte kan garanteras i både lag och praxis, kan avtalet inte ingås.

5.  Europaparlamentet begär att avtalet, i syfte att fullt ut respektera artikel 8 i stadgan och artikel 16 i EUF-fördraget och för att undvika potentiellt ansvar från Europols sida vid en överträdelse av unionens dataskyddslagstiftning till följd av en överföring av personuppgifter utan nödvändiga och lämpliga skyddsåtgärder, ska innehålla strikta och specifika bestämmelser om respekt för principen om ändamålsbegränsning med tydliga villkor för behandlingen av överförda personuppgifter.

6.  Europaparlamentet begär att riktlinje B kompletteras för att uttryckligen ange i avtalet att Europol, i enlighet med artikel 19 i Europolförordningen, ska respektera alla eventuella begränsningar som fastställs för personuppgifter som överförs till Europol av medlemsstaterna eller andra leverantörer med avseende på användning av och tillgång till uppgifter som ska överföras till Demokratiska folkrepubliken Algeriet.

7.  Europaparlamentet begär att avtalet tydligt ska ange att all ytterligare behandling alltid bör kräva ett skriftligt förhandsgodkännande från Europol. Parlamentet betonar att dessa godkännanden bör dokumenteras av Europol och göras tillgängliga för Europeiska datatillsynsmannen på dennes begäran. Avtalet bör även innehålla en bestämmelse som förpliktigar de behöriga myndigheterna i Demokratiska folkrepubliken Algeriet att respektera dessa begränsningar och närmare ange hur efterlevnaden av dessa begränsningar kommer att verkställas.

8.  Europaparlamentet insisterar på att avtalet ska innehålla en tydlig och exakt bestämmelse om lagringstiden för personuppgifter som har överförts, med krav på radering av de personuppgifter som överförts när lagringstiden för uppgifterna löper ut. Parlamentet begär att förfarandeåtgärder fastställs i avtalet för att säkerställa efterlevnad. Parlamentet insisterar på att det i undantagsfall, när det föreligger vederbörligen motiverade skäl för att lagra uppgifterna under en längre period som överskrider lagringstiden för uppgifterna ska finnas krav på att dessa skäl och åtföljande handlingar överlämnas till Europol och Europeiska datatillsynsmannen.

9.  Europaparlamentet förväntar sig att de kriterier som anges i skäl 71 i direktiv (EU) 2016/680 kommer att tillämpas, dvs. att överföringar av personuppgifter ska omfattas av konfidentialitetskrav från de behöriga algeriska myndigheter som tar emot personuppgifter från Europol och principen om specificitet samt att personuppgifterna inte kommer att användas i något fall för att begära, avkunna eller verkställa dödsstraff eller någon form av grym och omänsklig behandling.

10.  Europaparlamentet anser att de kategorier av brott för vilka personuppgifter kommer att utbytas måste fastställas klart och tydligt och förtecknas i själva det internationella avtalet, i förekommande fall i linje med brottsrekvisit i EU. Parlamentet betonar att denna förteckning bör inbegripa en tydlig och exakt beskrivning av de verksamheter som omfattas av sådana brott och de personer, grupper och organisationer som sannolikt kommer att påverkas av överföringen.

11.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att, i enlighet med Europeiska unionens domstols rättspraxis och i den mening som avses i artikel 8.3 i stadgan, fastställa tillsammans med regeringen i Demokratiska folkrepubliken Algeriet vilken oberoende tillsynsmyndighet som ska ansvara för tillsynen av genomförandet av det internationella avtalet. Parlamentet insisterar på att man bör ha kommit överens om och inrättat en sådan myndighet innan det internationella avtalet kan träda i kraft. Parlamentet insisterar på att denna myndighets namn uttryckligen ska anges i en bilaga till avtalet.

12.  Europaparlamentet anser att det bör vara möjligt för endera parten att tillfälligt upphäva eller säga upp det internationella avtalet i händelse av överträdelse av avtalet, och att det oberoende tillsynsorganet också bör vara behörigt att föreslå att avtalet upphävs tillfälligt eller sägs upp i händelse av överträdelse av det. Parlamentet anser att alla personuppgifter som omfattas av avtalet och som överförts före det tillfälliga upphävandet eller uppsägningen får fortsätta att behandlas i enlighet med avtalet. Parlamentet anser att en periodisk utvärdering av avtalet bör inrättas för utvärdering av parternas efterlevnad av avtalet.

13.  Europaparlamentet anser att en tydlig definition av begreppet enskilt fall behövs eftersom detta begrepp behövs för att bedöma nödvändigheten och proportionaliteten när det gäller överföringar av uppgifter. Parlamentet betonar att denna definition bör avse faktiska brottsutredningar.

14.  Europaparlamentet anser att en definition av begreppet rimliga skäl behövs för att bedöma nödvändigheten och proportionaliteten när det gäller överföringar av uppgifter. Parlamentet betonar att denna definition bör avse faktiska brottsutredningar.

15.  Europaparlamentet betonar att uppgifter som överförs till en mottagande myndighet aldrig får behandlas ytterligare av andra myndigheter och att det, för detta ändamål, bör utarbetas en uttömmande förteckning över de behöriga myndigheter i Demokratiska folkrepubliken Algeriet till vilka Europol får överföra uppgifter, med en beskrivning av myndigheternas befogenheter. Parlamentet anser att varje ändring som görs av en sådan förteckning och som innebär att en behörig myndighet ersätts eller att en ny behörig myndighet tillkommer, skulle kräva en översyn av det internationella avtalet.

16.  Europaparlamentet betonar behovet av att uttryckligen ange att vidareöverföring av uppgifter från de behöriga myndigheterna i Demokratiska folkrepubliken Algeriet till andra myndigheter i landet bara kan tillåtas för att uppfylla det ursprungliga ändamålet med överföringen från Europol och alltid bör meddelas den oberoende myndigheten, Europeiska datatillsynsmannen och Europol.

17.  Europaparlamentet betonar behovet av att uttryckligen ange att vidareöverföring av uppgifter från de behöriga myndigheterna i Demokratiska folkrepubliken Algeriet till andra länder är förbjudet och skulle leda till ett omedelbart upphörande av det internationella avtalet.

18.  Europaparlamentet anser att det internationella avtalet med Demokratiska folkrepubliken Algeriet bör inbegripa de registrerades rätt till information, rättelse och radering i enlighet med annan unionslagstiftning om dataskydd.

19.  Europaparlamentet påpekar att överföringar av personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening, genetiska uppgifter eller uppgifter som rör en persons hälsa eller sexualliv är ytterst känsliga och ger upphov till allvarliga farhågor med tanke på Demokratiska folkrepubliken Algeriets annorlunda rättsliga ram, samhällskaraktär och kulturella bakgrund i jämförelse med Europeiska unionen. Parlamentet betonar att brottsliga handlingar definieras på ett annat sätt i unionen än i Demokratiska folkrepubliken Algeriet. Parlamentet anser att en sådan överföring av uppgifter därför endast bör göras i mycket särskilda undantagsfall och med tydliga skyddsåtgärder för den registrerade och personer med anknytning till den registrerade. Parlamentet anser det nödvändigt att fastställa särskilda skyddsåtgärder som Demokratiska folkrepubliken Algeriet måste respektera när det gäller grundläggande rättigheter och friheter, inbegripet respekt för yttrandefrihet, religionsfrihet och mänsklig värdighet.

20.  Europaparlamentet anser att en övervakningsmekanism bör inkluderas i avtalet och att avtalet bör bli föremål för periodiska bedömningar som syftar till att utvärdera dess sätt att fungera i förhållande till Europols operativa behov samt avtalets överensstämmelse med europeiska rättigheter och principer på dataskyddsområdet.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samråda med Europeiska datatillsynsmannen innan det internationella avtalet färdigställs, i enlighet med förordning (EU) 2016/794 och förordning (EG) nr 45/2001.

22.  Europaparlamentet betonar att det kommer att ge sitt samtycke till ingående av avtalet endast om parlamentet, i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget, involveras på ett tillfredsställande sätt i alla skeden av förfarandet.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till Demokratiska folkrepubliken Algeriets regering.

(1) EUT L 135, 24.5.2016, s. 53. (2) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1. (3) EUT L 201, 31.7.2002, s. 37. (4) EUT L 350, 30.12.2008, s. 60. (5) EUT L 119, 4.5.2016, s. 89. (6) Antagna texter, P8_TA(2017)0366. (7) Europol Programming Document 2018-2020, som antogs av Europols styrelse den 30 november 2017 (EDOC# 856927v18).