Index 
Antagna texter
Torsdagen den 5 juli 2018 - StrasbourgSlutlig utgåva
Den politiska krisen i Moldavien efter det annullerade borgmästarvalet i Chisinau
 Somalia
 Burundi
 Genomförandebeslut om inledande av automatiskt utbyte av DNA-uppgifter i Kroatien *
 EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) ***I
 EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias): Europols uppgifter ***I
 Finansiella regler för unionens allmänna budget ***I
 Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa ***I
 Budgeten för 2019 – mandat för trepartsmötet
 FN:s generalförsamlings 73:e session
 Migrationskrisen och den humanitära situationen i Venezuela och vid dess gränser
 Riktlinjer för medlemsstaterna för att förhindra att det humanitära biståndet kriminaliseras
 Tillräckligheten avseende det skydd som säkerställs genom skölden för skydd av privatlivet i EU och USA
 De negativa effekterna av Förenta staternas Foreign Account Tax Compliance Act för EU-medborgare
 Stadga för sociala och solidariska företag

Den politiska krisen i Moldavien efter det annullerade borgmästarvalet i Chisinau
PDF 130kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2018 om den politiska krisen i Moldavien efter ogiltigförklaringen av borgmästarvalet i Chișinău (2018/2783(RSP))
P8_TA(2018)0303RC-B8-0322/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Moldavien, särskilt av den 21 januari 2016 om associeringsavtalen/de djupgående och omfattande frihandelsområdena med Georgien, Moldavien och Ukraina (AA/DCFTA)(1),

–  med beaktande av rapporten av den 3 april 2018 om genomförandet av Moldaviens associering,

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 4 juli 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om makroekonomiskt stöd till republiken Moldavien(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande med fastställande av politiska förhandsvillkor för makroekonomiskt stöd till Moldavien (bilaga till lagstiftningsresolutionen av den 4 juli 2017),

–  med beaktande av det moldaviska parlamentets beslut av den 20 juli 2017 om ändring av valsystemet,

–  med beaktande av rekommendationerna från OSSE/ODIHR och Venedigkommissionen av den 19 juli 2017,

–  med beaktande av uttalandena av den 21 juni 2018 från ordföranden för Europaparlamentets utskott för utrikes frågor, samt från sin rapportör om Moldavien och medordföranden för Euronest, jämte uttalandena från Europeiska utrikestjänsten av den 20 och 27 juni 2018 om giltigförklaring av valet av borgmästaren i Chișinău,

–  med beaktande av artikel 2 i associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Moldavien, där det står att ”respekt för de demokratiska principerna, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna [...] ska ligga till grund för parternas inre och yttre politik och är en väsentlig del av detta avtal”.

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Andrei Năstase vann det förtida borgmästarvalet i Chișinău, efter två omgångar, nämligen den 20 maj och 3 juni 2018, varvid han fick 52,57 % av rösterna och besegrade Ion Ceban som fick 47,43 %.

B.  De internationella observatörerna vid borgmästarvalet i Chișinău erkände resultaten av valet, liksom också att det förekommit en verklig valkamp.

C.  Den 19 juni 2018 ogiltigförklarade en domstol i Chișinău resultaten av borgmästarvalet, med den motiveringen att bägge kandidaterna hade hänvänt sig till väljarna i sociala medier på själva valdagen, alltså efter att kampanjen juridiskt sett avslutats. Ingen av medtävlarna i valprocessen hade bett om att valet skulle ogiltigförklaras.

D.  Den 21 juni 2018 bekräftade en appellationsdomstol i Chișinău det beslut som fattats i lägre instans, och drog den slutsatsen att kommunikationer med väljare i sociala medier hade olagligt påverkat valresultatet.

E.  Den 25 juni 2018 bekräftade Moldaviens högsta domstol besluten i lägre instans om att resultaten av borgmästarvalet i Chișinău skulle ogiltigförklaras.

F.  Den 29 juni 2018 bekräftade Moldaviens centrala valkommission högsta domstolens beslut om att ogiltigförklara borgmästarvalet i Chișinău.

G.  Uppropet om att ”få fram rösterna” ansågs från domstolshåll som påtryckningar och otillbörlig påverkan på väljarna, men har varit gängse praxis vid tidigare val i Moldavien och aldrig lett till att valen annullerats.

H.  Den här utvecklingen innebär en risk för att landet kommer att frångå sin uppslutning bakom europeiska värden och principer, och ytterligare undergräva det svaga förtroende som Moldaviens invånare har för statens institutioner. Moldaviens politiska partier har förklarat att detta är ett betänkligt prejudikat inför kommande val och tusentals människor har protesterat mot det beslut som fattats av domstolarna i Chișinău.

I.  Det internationella samfundet, bland annat Europeiska unionen och Förenta staternas utrikesdepartement har kritiserat beslutet och understrukit att väljarnas vilja måste respekteras.

J.  EU och Moldavien har gemensamt åtagit sig att vidareutveckla sin politiska associering och ekonomiska integration, vilket förutsätter att landet antar och genomför reformer av strukturellt och annat väsentligt slag, såsom det förutsätts i associeringsavtalet, det djupgående och omfattande frihandelsavtalet och i associeringsagendan, liksom det också förutsätter att Moldavien går in för att slå vakt om europeiska värden, såsom respekten för människovärdet och människans frihet, demokrati, jämlikhet och rättsstat.

K.  Att valen ogiltigförklarats är ett betänkligt och påfallande tecken på att det går allt sämre med tillämpningen av demokratiska normer i Moldavien, särskilt när man erinrar sig att ett oberoende rättsväsen som fungerar med insyn är en hörnsten för både demokrati och rättsstat. Ogiltigförklaringen visar att man i landet blir alltmer benägen för ett auktoritärt och godtyckligt styre, och att folk fått avsevärt mindre förtroende för sina myndigheter och institutioner.

L.  Republiken Moldaviens parlament kom i juli 2017, trots att OSSE/ODIHR och Venedigkommissionen avrått från det, att anta en kontroversiell ändring av vallagen, som föranleder oro över risken för att kandidater kan utsättas för otillbörlig påverkan, samt över att det införts enmansvalkretsar och överdrivet höga trösklar för att man inom den proportionellt valda delen ska kunna bli invald i parlamentet, liksom också över risken för att minoriteter och kvinnor inte kommer att bli tillräckligt företrädda. Venedigkommissionen underströk också att den nuvarande polariseringen kring detta lagstiftningsinitiativ inte var något tecken på meningsfullt samråd eller brett samförstånd bland berörda aktörer.

M.  FN:s särskilda rapportör för situationen för människorättsförsvarare anser att människorättsförsvarare och journalister i Moldavien råkar ut för smutskastningskampanjer och anklagas på politiska grunder eller ständigt hotas när de försvarar personer med avvikande åsikter, samtidigt som journalisternas tillgång till information begränsas.

N.  Eftersom det inte gjorts tillräckliga framsteg med reformen av rättsväsendet i Moldavien och landet inte heller uppfyllde EU:s villkor beslutade EU i oktober 2017 att hålla inne med en betalning på 28 miljoner euro inom ramen för EU:s program för reform av rättsväsendet.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över Moldaviens högsta domstols beslut om att ogiltigförklara resultaten av borgmästarvalet i Chișinău, i och med att besluten fattats på tvivelaktiga grunder och utan insyn, vilket allvarligt undergrävt valprocessens integritet.

2.  Europaparlamentet påminner om att trovärdiga val som präglas av insyn, rättvisa och plats för alla bildar hörnstenen i varje demokratiskt system, genom att bevara rättsväsendet som opartiskt och oberoende av alla försök till politisk påverkan, liksom de också utgör själva grundvalen för förtroendet för det politiska systemet i landet, och att politisk inblandning i rättsväsendet och förrättandet av val strider mot de europeiska normer som Moldavien förbundit sig till, särskilt som ett led i associeringsavtalet mellan EU och Moldavien.

3.  Europaparlamentet uttrycker sin starka solidaritet med de tusentals människor som protesterar på gatorna i Chișinău, och instämmer med deras krav på att de moldaviska myndigheterna ska vidta lämpliga åtgärder för att resultaten av borgmästarvalet i Chișinău ska respekteras, då de ju också erkänts av nationella och internationella observatörer och återspeglar väljarnas vilja. Parlamentet uppmanar myndigheterna att garantera rätten till fredliga protester.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de moldaviska myndigheterna att garantera att demokratins mekanismer fungerar och vidhåller att både den verkställande och den dömande makten ömsesidigt måste respektera maktfördelningsläran, fullständigt ställa upp bakom demokratins principer och visa aktning för rättsstaten.

5.  Europaparlamentet uttrycker sin allvarliga oro över att det blivit ännu sämre ställt med de demokratiska normerna i Moldavien. Parlamentet inser att domstolsbesluten, som redan vid flerfaldiga tillfällen citerats som politiskt påverkade och motiverade, är ett exempel på att staten tagit befälet, och visar att det råder en mycket djup kris för Moldaviens institutioner. Parlamentet beklagar att myndigheterna, trots talrika framstötar från det internationella samfundet, fortsätter att undergräva befolkningens förtroende för att statens institutioner är rättvisa och opartiska.

6.  Europaparlamentet anser, efter beslutet om att ogiltigförklara resultaten av borgmästarvalet i Chișinău, att det är ett förhandsvillkor för beviljande av makroekonomiskt stöd att mottagarlandet respekterar gällande demokratiska mekanismer, däribland ett parlamentariskt flerpartisystem och rättsstatsprincipen, och garanterar respekt för mänskliga rättigheter.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att inställa alla planerade utbetalningar av makroekonomiskt stöd till Moldavien. Parlamentet anser att inga beslut om framtida utbetalningar bör fattas innan det planerade parlamentsvalet förrättats, och att utbetalningarna bör förutsätta att valet förlöper enligt internationellt erkända normer och bedöms av specialiserade internationella organ, och att villkoren för makroekonomiskt stöd uppfylls.

8.  Europaparlamentet yrkar på att kommissionen ska inställa budgetstödet till Moldavien, och därvid åberopa sig på prejudikatet från juli 2015, när stödet inställdes som en följd av bankkrisen. Parlamentet anser att det bör antas en mekanism för inställande av EU:s budgetstöd, såsom reaktion på ogiltigförklaringen av borgmästarvalet i Chișinău, och att mekanismen bör innefatta en förteckning över villkor som de moldaviska myndigheterna har att uppfylla, och där det bör ingå att valet i Chișinău, erkänns som giltigt och att bankbedrägeriet görs till föremål för konkreta och resultatinriktade undersökningar som genomgående präglas av insyn, liksom att tillgångarna återfås och att gärningsmännen lagförs.

9.  Europaparlamentet uppmanar de moldaviska myndigheterna att göra något i anledning av rekommendationerna från OSSE/ODIHR och Venedigkommissionen om valreform.

10.  Europaparlamentet upprepar sin oro över att den ekonomiska och politiska makten anhopats i händerna på en liten grupp, liksom också över att det går allt sämre för rättsstaten, de demokratiska normerna och respekten för mänskliga rättigheter, samt över att statens institutioner blivit överhövan politiserade, korruptionen blivit en del av systemet, undersökningarna av bankbedrägeriet 2014 varit otillräckliga och mediernas mångfald begränsats. Parlamentet uttrycker sin oro över att det inte finns något oberoende rättsväsen, och framför allt över de fall där selektiv rättvisa använts för att utöva påtryckningar på politiska meningsmotståndare. Parlamentet uppmanar de moldaviska myndigheterna att reformera rättsväsendet, bland annat genom utnämning av nya domare, för att man inte från rättsväsendets sida ska blanda sig i valprocessen och den politiska processen, och inte heller på något annat sätt undergräva det moldaviska folkets på demokratisk väg uttryckta vilja.

11.  Europaparlamentet är oroat över att politiska meningsmotståndare och deras advokater förföljs av de moldaviska myndigheterna med hjälp av uppdiktade anklagelser och straffrättsliga förfaranden, och varnar för att myndigheterna på det här sättet åsidosätter både rättsstatsprincipen och politiska meningsmotståndares och advokaters rättigheter.

12.  Europaparlamentet beklagar att myndigheterna, alltsedan bankbedrägeriet 2014 då sammanlagt omkring en miljard US-dollar stals från Moldaviens finansiella system, gjort ytterst små framsteg med att undersöka den här affären på ett genomgripande och opartiskt sätt. Parlamentet yrkar på resoluta åtgärder för att de stulna pengarna ska fås tillbaka och för att de ansvariga ska ställas inför rätta, oavsett sin politiska färg. Parlamentet anser att detta ofrånkomligen måste göras, för att Moldaviens invånare ska återfå sitt förtroende för institutionerna och för att myndigheterna åter ska framstå som trovärdiga.

13.  Europaparlamentet uppmanar de moldaviska myndigheterna att rätta sig efter internationella principer och internationell bästa praxis och garantera det civila samhället en omgivning där det kan verka fritt. Parlamentet uttrycker oro framför allt över att man i det aktuella förslaget till lag om icke-statliga organisationer som nu dryftas i parlamentet har tagit med stadganden som kan komma att begränsa utlandsfinansieringen av sådana organisationer i Moldavien.

14.  Europaparlamentet uppmanar Moldaviens parlament att samråda med det civila samhället och oberoende medier före det slutliga antagandet av den nya lagen om audiovisuella medier och att avvisa den så kallade reformen om dubbla användningsändamål. Parlamentet oroar sig över om de oberoende, lokala och nära oppositionen stående medierna i Moldavien, vilka bland annat saknar tillräckliga resurser, kommer att kunna förverkliga den nya lagens krav om obligatoriskt lokalt innehåll.

15.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att noggrant övervaka händelseutvecklingen inom alla dessa områden och hålla parlamentet informerat i vederbörlig ordning.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten, rådet, kommissionen och medlemsstaterna, Republiken Moldaviens president, premiärminister och talmannen för landets parlament samt till OSSE/ODIHR och Venedigkommissionen.

(1) EUT C 11, 12.1.2018, s. 82.
(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0283.


Somalia
PDF 138kWORD 51k
Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2018 om Somalia (2018/2784(RSP))
P8_TA(2018)0304RC-B8-0323/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Somalia, särskilt resolutionen av den 15 september 2016(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2017 om flyktinglägret i Dadaab(2),

–  med beaktande av uttalandet av den 30 oktober 2017 från talespersonen för Europeiska utrikestjänsten om attacken i Somalia, liksom de tidigare uttalandena av talespersonen,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 3 april 2017 om Somalia,

–  med beaktande av den gemensamma strategin för EU och Afrika,

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av rapporten från FN:s kontor för mänskliga rättigheter Protection of Civilians: Building the Foundation for Peace, Security and Human Rights in Somalia från december 2017,

–  med beaktande av det nationella vägledande programmet mellan EU och Somalia för Förbundsrepubliken Somalia 2014-2020,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution från den 15 maj 2018 om förlängning av mandatet för Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom),

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution om Somalia från den 27 mars 2018, liksom av alla dess tidigare resolutioner,

–  med beaktande av informationen från FN:s särskilda representant för Somalia till säkerhetsrådet från den 15 maj 2018,

–  med beaktande av pressmeddelandena av den 25 januari 2018, den 25 februari 2018 och den 4 april 2018 från FN:s säkerhetsråd om Somalia,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 25 juni 2018 om Afrikas horn, av den 17 juli 2017 om hantering av risken för hungersnöd, och av den 3 april 2017 om Somalia,

–  med beaktande FN:s generalsekreterares rapporter om Somalia av den 26 december 2017 och den 2 maj 2018,

–  med beaktande av kommunikén från FN:s säkerhetskonferens om Somalia av den 4 december 2017,

–  med beaktande av resolutionen av FN:s råd för mänskliga rättigheter av den 29 september 2017 om stöd till Somalia på området mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av uttalandet från Amisom av den 8 november 2017, där det tillkännagav sin avsikt att inleda ett stegvist tillbakadragande av trupper från Somalia från och med december 2017, i syfte att genomföra ett fullständigt tillbakadragande senast 2020,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av fyra FN-människorättsexperter den 4 maj 2016 där de uttryckte oro över de ökande förföljelserna av fackföreningsmedlemmar i Somalia,

–  med beaktande av de slutsatser och rekommendationer som anges i den 380:e rapporten för ILO:s kommitté för föreningsfrihet från november 2016, som godkänts av ILO:s styrande organ för mål nr 3113,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Al-Shabaab har utfört flera terroristattacker på somalisk mark. Den 14 oktober 2017 upplevde Somalia sin värsta terroristattack där minst 512 människor registrerats officiellt ha dött och 357 sårats. Al-Shabaab och andra terroristgrupper som är knutna till Islamiska staten har fortsatt att begå terroristattacker mot den internationellt erkända somaliska regeringen och civilbefolkningen.

B.  Den 1 april 2018 ledde al-Shabaab en bilbombsattack mot en av Afrikanska unionens fredsbevararbas i Bulamarer och närliggande byar. Den 25 februari 2018 inträffade två terrorattacker i Mogadishu som dödade minst 32 personer.

C.  Regeringens säkerhetsstyrkor i Somalia dödade och sårade olagligen civila under interna strider mellan regeringsstyrkorna vid ett biståndsutdelningscentrum i Baidoa i juni 2017. Civilbefolkningen har också blivit angripen under sammandrabbningar mellan regionala styrkor och klanmiliser, särskilt i regionerna Nedre Shabelle, Galgaduud och Hiraan.

D.  Enligt rapporten från FN:s kontor för mänskliga rättigheter och FN:s biståndsuppdrag i Somalia (Unsom) för perioden 1 januari 2016–14 oktober 2017 har 2 078 civila dött och 2 507 sårats i Somalia. Största delen av fallen tillskrivs al-Shabaabrebellerna. E betydande andel av dessa dödsfall har förorsakats av klanmiliser, statliga aktörer, inklusive armén och polisen och t.o.m. Afrikanska unionens uppdrag i Somalia.

E.  Somalia har genomlevt två årtionden av inbördeskrig. Sedan 2012, då en ny, internationellt understödd regering tillträdde, har Somalia gjort stora framsteg i riktning mot fred och stabilitet. Även om al-Shabaab har lidit stora förluster från terrorismbekämpningsinsatser under de senaste åren tyder FN-rapporter på att IS/Daish‑fraktionerna i Somalia har ökat betydligt.

F.  Den 8 februari 2017 höll Somalia sitt första fria val efter att den internationellt understödda regeringen tillträdde. Valsystemet ökade valdeltagandet, men visade endast begränsade valmässiga drag. Regeringen har åtagit sig att vid valen som arrangeras 2020/1 övergå till ett oviktat valsystem som grundar sig på den allmänna rösträtten.

G.  Mandatet för Afrikanska unionens uppdrag i Somalia förlängdes fram till och med den 31 juli 2018. Enligt FN:s säkerhetsråds resolution nr 2372/17 bör uniformerad personal vid Amisom minskas med 30 procent till 20 626 personer till senast den 30 oktober 2018. Amisom-personal har anklagats för människorättskränkningar, sexuellt våld och försummelse under sin tjänst.

H.  Yttrandefriheten, som är en grundpelare för varje fungerande demokrati, fortsätter att vara kraftigt begränsad i Somalia. Journalister, människorättsförsvarare, aktivister inom det civila samhället och politiska ledare fortsätter att utsättas för hot dagligen. Al‑Shabaab fortsätter att använda hotelser, gripanden, frihetsberövanden utan rättslig prövning och till och med mord. Myndigheterna utreder sällan dessa fall. Somalia har enligt Internationella journalistfederationens (IFJ) åtta år i rad varit det mest dödliga landet i Afrika för journalister och andra yrkesverksamma inom medierna att arbeta och utöva sin grundläggande rätt till yttrandefrihet i.

I.  Rätt till föreningsfrihet och fackföreningsanslutning är avgörande för utvecklingen av en fungerande demokrati. Somalias federala regering tillåter i praktiken inte bildandet och förekomsten av oberoende fackföreningar. Fackföreningsaktivister och aktivister för arbetstagares rättigheter i Somalia ställs dagligen inför hot, repressalier och trakasserier. Stigmatisering och smutskastningskampanjer mot fackföreningsmedlemmar är allmänt förekommande i Somalia.

J.  Internationella arbetsorganisationen (ILO) har lämnat in ett klagomål om kränkning av föreningsfriheten mot den somaliska regeringen. ILO uppmanade regeringen att omedelbart erkänna att Faruk Osman leder organisationerna det somaliska journalistförbundet (NUSOJ) och den gemensamma organisationen för somaliska fackföreningar (FESTU).

K.  FN:s människorättsexperter förklarade offentligt att Somalia inte fullgör sina internationella skyldigheter på området för mänskliga rättigheter, och situationen för fackföreningar förvärras trots särskilda rekommendationer från Internationella arbetsorganisationens styrelse som uppmanar Somalias regering att avstå från ytterligare inblandning i fackföreningar som har registrerats i Somalia, med särskild hänvisning till NUSOJ och FESTU.

L.  Människorättskränkningar är utbredda i Somalia. De som är ansvariga för dem är oftast icke-statliga aktörer – al-Shabaabrebeller och klanmiliser – men även statliga aktörer. Det har förekommit utomrättsliga avrättningar, sexuellt och könsrelaterat våld, godtyckliga gripanden, frihetsberövanden och bortföranden. Enligt FN:s kontor för mänskliga rättigheter kränker den nationella underrättelse- och säkerhetsmyndigheten (Nisa) i Somalia rutinmässigt internationell människorättslagstiftning. Den arbetar ofta på ett utomrättsligt sätt och dess befogenheter är alltför breda.

M.  Den politiska situationen är instabil och regeringen är fortfarande svag, vilket hämmar framstegen på rätts- och säkerhetsområdet. Enligt Transparency International är Somalia det mest korrupta landet i världen.

N.  Militära domstolar fortsätter att pröva ett stort antal fall, däribland terrorismrelaterade brott, under förfaranden som absolut inte lever upp till de internationella standarderna om rättvisa rättegångar. Under det tredje kvartalet 2017 hade minst 23 personer avrättats efter domar som utfärdats av militärdomstolar, de flesta anklagade för terrorismrelaterade brott. Den 13 februari 2017 dömdes sju svarande, bland dem ett barn, till döden i Puntland för mord, till stor del utifrån erkännanden som erhållits under tvång av underrättelsetjänsten i Puntland. Fem avrättades i april samma år.

O.  Utländska intressen komplicerar den politiska situationen ytterligare. I samband med den bredare konfrontationen mellan å ena sidan Förenade Arabemiraten och Saudiarabien och Qatar, å andra, har Somalias federala regering försökt att förhålla sig neutral. Saudiarabien och Förenade Arabemiraten har som vedergällning dragit in sina regelbundna utbetalningar av budgetstöd till Somalia, vilket ytterligare försvagar regeringens förmåga att betala säkerhetsstyrkorna.

P.  Barn hör till de största offren för konflikten i Somalia. Det har förekommit många fall av bortföranden och rekryteringar av barn till terroristgrupper. De har behandlats som fiender av de somaliska säkerhetsstyrkorna och det har förekommit många mord, lemlästningar, gripanden och frihetsberövanden.

Q.  En rapport från Human Rights Watch av den 21 februari 2018 hänvisar till kränkningar och brott – inbegripet misshandel, tortyr, fängslande och sexuellt våld – som hundratals barn som hålls i förvar på grund av terrorismrelaterad verksamhet har utsatts för sedan 2015. I Puntland har barn dömts till döden för terroristbrott.

R.  Efter år av torka har 230 000 människor, av vilka över hälften beräknas vara barn, fördrivits efter översvämningar orsakade av den senaste tidens rekordregn. De delar samma öde som de ungefär 2,6 miljoner människor i hela landet som redan har drabbats av torka och konflikter.

S.  Ett betydande antal av de civila dödsfall som har registrerats orsakades av klanmiliser. Klankonflikterna orsakas till största delen av tvister om mark och resurser, som den fortsatta hämndspiralen förvärrar. Dessa konflikter har förvärrats av de knappa resurserna och torkan. Sådana konflikter utnyttjas av regeringsfientliga element till att ytterligare destabilisera områdena.

T.  Den osäkra livsmedelsförsörjningen fortsätter att utgöra ett allvarligt problem för den somaliska staten och befolkningen. Enligt kommissionens generaldirektoratet för europeiskt civilskydd och humanitära biståndsåtgärder har cirka hälften av Somalias befolkning på 12 miljoner invånare osäker livsmedelsförsörjning och är i behov av humanitärt bistånd. Uppskattningsvis 1,2 miljoner barn beräknas vara akut undernärda, varav 232 000 kommer att drabbas av livshotande grav akut undernäring. Många delar av landet har inte helt återhämtat sig från hungersnöden 2011–2012. Torka förvärrar problemen med osäker livsmedelsförsörjning i Somalia.

U.  Det finns flera somaliska flyktingläger i Kenya, däribland lägret i Dadaab, som ensamt har ungefär 350 000 flyktingar. Med tanke på att det internationella samfundet har misslyckats med att tillhandahålla lämpligt stöd, har de kenyanska myndigheterna för avsikt att minska antalet läger genom att pressa människor att återvända till Somalia.

V.  Internationella humanitära aktörer är avgörande för att bekämpa osäker livsmedelsförsörjning och tillhandahålla humanitärt bistånd. De har i hög grad bidragit till att förhindra en humanitär katastrof i Somalia. Det har gjorts försök att omdirigera humanitärt bistånd till finansiering av krigföring.

W.  EU har sedan 2016 gradvis ökat sitt årliga humanitära stöd till Somalia, särskilt med anledning av den svåra torkan som drabbat landet, och anslagit 120 miljoner euro till humanitära partner under 2017. Den internationella humanitära åtgärdsplanen finansieras endast upp till 24 procent.

X.  EU har tilldelat 486 miljoner euro genom Europeiska utvecklingsfonden (2014–2020), med fokus på stats- och fredsbyggande arbete, trygg livsmedelsförsörjning, motståndskraft och utbildning. EU stöder också Amisom genom den fredsbevarande resursen för Afrika. Genom den 22 000 man starka fredsbevarande Amisom-truppen har Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom) fört med sig ett visst mått av stabilitet i delar av Somalia. Delar av landet är fortfarande under kontroll av eller hot från den radikala islamistiska rörelse al-Shabaab, eller kontrolleras av separata myndigheter, såsom är fallet i Somaliland och Puntland.

1.  Europaparlamentet fördömer alla terroristattacker mot den somaliska befolkningen som begåtts av al-Shabaab och andra extremistiska terroristgrupper. Parlamentet hävdar att det inte finns några legitima skäl att delta i terroristverksamhet. Parlamentet uppmanar att de ansvariga för terroristattacker och kränkningar av de mänskliga rättigheterna ska dras inför rätta i enlighet med internationell människorättslagstiftning. Parlamentet uttrycker sin djupaste medkänsla med offren för terroristattackerna i Somalia och deras anhöriga, och beklagar djupt förlusten av människoliv. Parlamentet påminner de somaliska myndigheterna om deras skyldighet att garantera mänskliga rättigheter och skydda civilbefolkningen under alla omständigheter.

2.  Europaparlamentet understryker att undanröjandet av de bakomliggande orsakerna till terrorism såsom otrygghet, fattigdom, kränkningar av de mänskliga rättigheterna, miljöförstöring, straffrihet, brist på rättvisa och förtryck i hög grad skulle bidra till att utplåna terroristorganisationer och terroristverksamhet i Somalia. Parlamentet hävdar att underutveckling och osäkerhet utgör en ond cirkel. Parlamentet uppmanar därför de internationella aktörerna, inbegripet EU:s utvecklingsprogram, att engagera sig i initiativ för reformer av säkerhetssektorn och initiativ för kapacitetsuppbyggnad för att säkerställa samstämmighet mellan deras utveckling och säkerhetsstrategier i Somalia. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta att stödja freds- och försoningsprocessen i Somalia genom ramen för ömsesidig ansvarighet och säkerhetspakten.

3.  Europaparlamentet uppmanar Somalias federala regering att fortsätta sina freds- och statsbyggande insatser för att skapa starka institutioner som styrs av rättsstatsprincipen och som är i stånd att sörja för grundläggande offentliga tjänster samt garantera säkerhet, yttrandefrihet och föreningsfrihet. Parlamentet gläder sig över att al-Shabaab inte kunde hindra valprocessen 2016–2017. Parlamentet uppmanar Somalias federala regering av säkerställa att det finns ett valsystem baserat på oviktad allmän rösträtt inför valet 2020–2021. Parlamentet erinrar om att varaktig stabilitet och fred kan uppnås endast genom social inkludering, hållbar utveckling och god samhällsstyrning utifrån de demokratiska principerna och rättsstatsprincipen.

4.  Europaparlamentet uppmanar Somalias federala regering att intensifiera sina ansträngningar för att befästa rättsstatsprincipen i hela landet. Parlamentet hävdar att straffrihet är en viktig orsak till den fortgående våldsspiralen och den allt sämre människorättssituationen. Parlamentet begär att de somaliska myndigheterna hänskjuter sådana framtida civila mål som ska behandlas under militära domstolar till civila domstolar för lagföring. Parlamentet uppmanar Somalias president att utan dröjsmål omvandla avgivna domar om dödsstraff som ett första steg mot ett moratorium för alla dödsdomar. Parlamentet anser att endast rättsstatsprincipen kan avskaffa straffrihet. Parlamentet uppmanar regeringen och internationella aktörer att fortsätta arbeta för inrättandet av ett oberoende rättsväsende, oberoende och trovärdiga utredningar av brott som begåtts mot somaliska journalister, utrotning av korruption, samt att bygga upp ansvarsfulla institutioner, särskilt inom säkerhetssektorn. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att rådet i fjol i samarbete med FN och EU införde en landsomfattande rättslig utbildningsplan.

5.  Europaparlamentet beklagar statliga och icke-statliga aktörers kränkningar av yttrandefriheten i Somalia. Parlamentet är oroat över den autokratiska linje som den nuvarande förvaltningen och vissa regionala statliga förvaltningar har tillämpat, vilket har lett till att politiska motståndare och fredliga kritiker gripits. Parlamentet anser att alla hot, trakasserier, frihetsberövande eller dödande av journalister och aktivister inom det civila samhället är absolut oacceptabla. Parlamentet begär att de somaliska myndigheterna slutar med använda Nisa för att trakassera oberoende journalister och politiska motståndare. Parlamentet uppmanar regeringen och EU att, som ett led i sin verksamhet på rättsstatsområdet i Somalia, se till att Nisa regleras med effektiva tillsynsmekanismer. Parlamentet slår fast att yttrandefrihet och tankefrihet är en förutsättning för utvecklingen av ett starkt och demokratiskt samhälle. Parlamentet uppmanar Somalias federala regering att säkerställa att rätten till yttrandefrihet respekteras till fullo. Parlamentet uppmanar den somaliska regeringen att se över strafflagen, den nya medielagen och annan lagstiftning för att bringa den i samklang med Somalias internationella åtaganden om rätten till yttrande- och mediefrihet.

6.  Europaparlamentet uttrycker oro över vissa utländska intressen som komplicerar den politiska situationen ytterligare. Parlamentet noterar att Somalias federala regering, i sitt försök att förhålla sig neutral i den bredare konfrontationen mellan å ena sidan Förenade Arabemiraten och Saudiarabien, och Quatar, å andra, har fråntagits sina regelbundna utbetalningar av budgetstöd från Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, vilket ytterligare försvagar regeringens förmåga att betala säkerhetsstyrkorna. Parlamentet uppmanar Förenade Arabemiraten att genast upphöra med alla former av destabilisering i Somalia och respektera Somalias suveränitet och territoriella integritet.

7.  Europaparlamentet fördömer starkt de grova kränkningar av föreningsfriheten och yttrandefriheten mot Somalias fria och oberoende fackföreningar och i synnerhet det långvariga förtrycket av NUSOJ (det somaliska journalistförbundet) och FESTU (den gemensamma organisationen för somaliska fackföreningar) och kräver att pågående utredningar som åklagarmyndighetens kontor har företagit om Omar Faruk Osman, generalsekreterare för NUSO, för att ha organiserat, utan godkännande från ministeriet för information, firandet av Internationella dagen för pressfrihet.

8.  Europaparlamentet fördömer starkt den somaliska statens förtryck mot fackligt aktiva. Parlamentet uppmanar den somaliska staten att upphöra med alla former av förtryck mot fackföreningsmedlemmar. Parlamentet håller fast vid att regeringen ska tillåta inrättandet av oberoende fackföreningar. Parlamentet är övertygat om att fackföreningar är oumbärliga för att garantera arbetstagarnas rättigheter i Somalia. Parlamentet hävdar att oberoende fackföreningar avsevärt kan bidra till att förbättra säkerhetssituationen i Somalia.

9.  Europaparlamentet uppmanar Somalias federala regering att respektera och upprätthålla internationell rättsstatlighet och att godta och till fullo genomföra Internationella arbetsorganisationen ILO:s beslut i ärende nr 3113.

10.  Europaparlamentet lovordar allt det arbete som utförs av FN:s biståndsuppdrag i Somalia (Unsom) och särskilt övervakningen av de mänskliga rättigheterna i Somalia, liksom FN:s säkerhetsråds beslut att förlänga dess mandat till den 31 mars 2019. Parlamentet lovordar de ansträngningar som gjorts av Afrikanska unionen att återställa en viss stabilitet i Somalia och att organisera den politiska övergångsprocessen. Parlamentet efterlyser bättre övervakning och kapacitetsuppbyggnad från EU:s sida för att utkräva ansvar för övergrepp begångna av Amisom, särskilt med tanke på att EU svarar för huvudparten av dess finansiering. Parlamentet uppmanar med eftertryck Amisom att fullt ut genomföra sitt uppdrag att skydda civilbefolkningen.

11.  Europaparlamentet fördömer rekryteringen av barnsoldater i Somalia som en motbjudande krigsförbrytelse. Parlamentet anser att barn är en av de mest utsatta grupperna i konflikten. Parlamentet uppmanar alla beväpnade grupper att omedelbart sätta stopp för denna praxis och frige alla barn som för närvarande deltar. Parlamentet uppmanar staten att behandla dem som offer för terrorism och krig i stället för förövare, och uppmanar EU att hjälpa den somaliska regeringen i dess ansträngningar för rehabilitering och återanpassning. Parlamentet uppmanar de somaliska myndigheterna att upphöra med godtyckliga frihetsberövanden av barn som är misstänkta för att ha olagliga förbindelser med al-Shabaab. Parlamentet uppmanar alla aktörer i Somalia att efterleva målen i det fakultativa protokollet till FN:s konvention om barnets rättigheter vid indragning av barn i väpnade konflikter, och uppmanar Somalias federala regering att ratificera den utan dröjsmål.

12.  Europaparlamentet välkomnar valet av ledamöter till den nyligen inrättade oberoende nationella människorättskommissionen i Somalia, och uppmanar Somalias regering att utse kommissionen utan ytterligare dröjsmål. Parlamentet är djupt oroat över rapporterna om brott mot de mänskliga rättigheterna som begåtts av somaliska säkerhetsstyrkor, bland annat mord, godtyckliga gripanden och frihetsberövanden, tortyr, våldtäkt och bortföranden. Parlamentet uppmanar myndigheterna att se till att alla kränkningar undersöks fullt ut och att förövarna ställs inför rätta. Parlamentet uppmanar regeringen och EU att förbättra den somaliska brottsutredningsavdelningens tekniska expertis så att den kan utföra noggranna och effektiva utredningar som respekterar medborgarnas rättigheter. Parlamentet uppmanar nationella och utländska trupper som intervenerar i kampen mot al-Shabaab att agera i enlighet med internationell rätt. Parlamentet uppmanar den somaliska regeringen att fullfölja åtaganden att upphöra med tvångsförflyttningar internflyktingar, inbegripet i landets huvudstad Mogadishu.

13.  Europaparlamentet lovordar den somaliska regeringen för att inleda översynen av Somalias provisoriska konstitution efter ett tre dagar långt nationellt konstitutionellt konvent i maj 2018 vilket kommer att leda till permanent konstitution för Somalia. Parlamentet uppmanar den somaliska regeringen med kraft att slutföra Somalias nationella handlingsplan om förebyggande och motverkande av våldsam extremism som en del av landets övergripande strategi för säkerhet, med stöd av Amisom.

14.  Europaparlamentet fördömer könsrelaterat våld mot kvinnor, män, pojkar och flickor som fruktansvärda krigsförbrytelser, med kvinnor och flickor som drabbas särskilt hårt. Parlamentet uppmanar staten att intensifiera sina insatser för att skydda sårbara grupper i samhället. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att rådet i fjol i samarbete med FN och EU införde en landsomfattande rättslig utbildningsplan. Parlamentet upprepar sin största oro över kvinnors rättigheter. Parlamentet uppmanar berörda myndigheter att främja jämställdhet mellan könen och kvinnors egenmakt. Parlamentet fördömer olagligförklaringen av homosexualitet i Somalia och kriminaliseringen av hbti-personer.

15.  Europaparlamentet beklagar den svåra humanitära situation som hotar livet för miljontals somalier. Parlamentet påminner om att dödligheten under 2011 års hungersnöd förvärrades av den osäkra situationen och de militanta extremister från al‑Shabab som hindrade livsmedelshjälpssändningar att komma fram till områden i södra och centrala Somalia, som vid den tiden var under dess kontroll. Parlamentet uppmanar EU, dess medlemsstater och det internationella samfundet att fortsätta med sitt stöd till landets befolkning i syfte att förbättra levnadsvillkoren för de mest utsatta grupperna och hantera konsekvenserna av fördrivningar, otrygg livsmedelsförsörjning, epidemier och naturkatastrofer. Parlamentet fördömer alla attacker mot humanitära aktörer och fredsbevarande styrkor i Somalia. Parlamentet begär att EU:s bistånd anpassas till internationellt överenskomna principer för utvecklingseffektivitet, för att uppnå de nyligen antagna målen för hållbar utveckling.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Afrikanska unionen, presidenten, premiärministern och parlamentet i Somalia, FN:s generalsekreterare, FN:s säkerhetsråd, FN:s råd för mänskliga rättigheter samt den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen.

(1) EUT C 204, 13.6.2018, s. 127.
(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0229.


Burundi
PDF 131kWORD 49k
Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2018 om Burundi (2018/2785(RSP))
P8_TA(2018)0305RC-B8-0333/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner, framför allt av den 9 juli 2015(1), den 17 december 2015(2), den 19 januari 2017(3) och den 6 juli 2017(4),

–  med beaktande av det reviderade Cotonouavtalet, särskilt artikel 96,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 2248 (2015) av den 12 november 2015 och 2303 (2016) av den 29 juli 2016 om situationen i Burundi,

–  med beaktande av den muntliga rapporten av den 27 juni 2018 från undersökningskommissionen om Burundi till FN:s råd för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av den första rapporten från FN:s generalsekreterare om situationen i Burundi, som offentliggjordes den 23 februari 2017 och av uttalandet från ordföranden för FN:s säkerhetsråd om den politiska situationen och det pågående våldet i Burundi, där man med kraft uppmanade regeringen och alla parter att omedelbart upphöra med och ta avstånd från sådant våld,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds pressmeddelande av den 13 mars 2017 om situationen i Burundi och uttalandet från ordföranden för FN:s säkerhetsråd den 5 april 2018 där alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Burundi fördömdes,

–  med beaktande av rapporten från FN:s oberoende undersökning om Burundi, som offentliggjordes den 20 september 2016,

–  med beaktande av den resolution som FN:s råd för mänskliga rättigheter antog den 30 september 2016 om människorättssituationen i Burundi,

–  med beaktande av Arushaavtalet för fred och försoning för Burundi av den 28 augusti 2000,

–  med beaktande av förklaringen om Burundi vid Afrikanska unions toppmöte den 13 juni 2015,

–  med beaktande av beslutet om Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråds verksamhet och om läget vad gäller fred och säkerhet i Afrika (Assembly/AU/Dec.598(XXVI)), som antogs vid Afrikanska unionens stats- och regeringschefers 26:e ordinarie sammanträde den 30 och 31 januari 2016 i Addis Abeba (Etiopien),

–  med beaktande av de beslut och uttalanden från Afrikanska unionens församling (Assembly/AU/Dec.605-620(XXVII)), som antogs vid Afrikanska unionens stats- och regeringschefers 27:e ordinarie sammanträde den 17 och 18 juli 2016 i Kigali (Rwanda),

–  med beaktande av resolutionen av den 4 november 2016 från den afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter och folkens rättigheter om människorättssituationen i Republiken Burundi,

–  med beaktande av förklaringen om Burundi vid Östafrikanska gemenskapens toppmöte den 31 maj 2015,

–  med beaktande av rådets beslut (EU) 2016/394 av den 14 mars 2016 om avslutande av samrådsförfarandet med Republiken Burundi i enlighet med artikel 96 i partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan(5),

–  med beaktande av rådets förordning (EU) 2015/1755 av den 1 oktober 2015(6) och av rådets beslut (Gusp) 2015/1763 av den 1 oktober 2015(7) och (Gusp) 2016/1745 av den 29 september 2016(8) om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Burundi,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 16 mars, 18 maj, 22 juni och 16 november 2015 och av den 15 februari 2016 om Burundi,

–  med beaktande av de uttalanden som vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, gjorde den 28 maj 2015, 19 december 2015, 21 oktober 2016 och den 27 oktober 2017,

–  med beaktande av uttalandet av den 8 juni 2018 från vice ordförandens/den höga representantens talesperson om situationen i Burundi,

–  med beaktande av den förklaring som vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant avgav den 8 maj 2018 på EU:s vägnar om situationen i Burundi inför den konstitutionella folkomröstningen,

–  med beaktande av uttalandet av den 6 januari 2017 från talespersonen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant om förbudet mot Ligue Iteka i Burundi,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Burundi har befunnit sig i en politisk, människorättslig och humanitär kris sedan april 2015 då president Pierre Nkurunziza meddelade att han skulle ställa upp i valet för en omtvistad tredje mandatperiod. Detta följdes av en kaotisk situation med 593 dödsoffer enligt Internationella brottmålsdomstolen (ICC), och enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har 413 000 personer flytt landet sedan dess, och det finns nu 169 000 internflyktingar i landet. 3,6 miljoner personer i landet är i behov av humanitärt bistånd enligt FN:s kontor för kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha).

B.  Under folkomröstningen antogs flera konstitutionella ändringar, bland annat en utvidgning av presidentens befogenheter och en begränsning av vicepresidentens befogenheter. Dessutom beslutades det att presidenten skulle utse premiärministern, att det skulle införas ett förfarande för att med enkel majoritet anta eller ändra lagstiftning i parlamentet, att man skulle göra det möjligt att se över de kvoter som införts genom Arushaavtalet, och att man skulle förbjuda politiska partier med mindre än 5 % av rösterna från att delta i regeringen. Allt detta äventyrar Arushaavtalet.

C.  Våldet och hoten mot de politiska motståndarna i landet eskalerade inför den konstitutionella folkomröstningen den 17 maj 2018, och de som motsatte sig konstitutionsreformen utsattes för hot och påtvingade försvinnanden. Den konstitutionella folkomröstningen gör det också möjligt att stryka de framförhandlade bestämmelserna i Arushaavtalet, vilket kan minska delaktigheten och medföra fler allvarliga konsekvenser för den politiska stabiliteten i Burundi. Trots ändringarna av konstitutionen tillkännagav president Nkurunziza att han inte skulle ställa upp i valet 2020.

D.  Under den officiella kampanjperioden förekom det enligt Amnesty International regelbundna rapporter om gripanden, misshandel och trakasserier av dem som kampanjade för ”nej”-sidan. Folkomröstningen ägde rum i ett klimat av ständigt förtryck, vilket fick Burundis katolska biskopar att säga att ”många människor är så rädda att de inte vågar säga vad de tycker, på grund av rädsla för repressalier”.

E.  Enligt FN:s undersökningskommission (UNCI) plågas folket alltjämt av politiskt våld, godtyckliga gripanden, utomrättsliga avrättningar, misshandel, hatpropaganda och andra övergrepp. Imbonerakure, det styrande politiska partiets ungdomsförbund, begår alltjämt människorättskränkningar och använder sig av olika former av skrämseltaktik, till exempel genom att sätta upp vägspärrar och kontrollstationer i några provinser, pressa folk på pengar, trakassera förbipasserande och gripa personer som misstänks ha samröre med oppositionen. Många av dem som har gripits har sedermera fängslats, våldtagits, misshandlats och torterats, ibland till döds.

F.  Under tiden före folkomröstningen 2018 rapporterade människorättsorganisationer om fall där det offentliga rummet krympt och där medielandskapet förvärrats på både nationell och lokal nivå. Lokala icke-statliga organisationer och människorättsförsvarare har i allt större utsträckning hotats av och blivit måltavlor för regeringen sedan 2015, och pressfriheten och de förhållanden under vilka journalister arbetar har stadigt försämrats. Privata medier och journalister har redan betalat ett högt pris i striden med regeringen. De har bland annat utsatts för frihetsberövanden, summariska avrättningar och påtvingade försvinnanden, och ibland har de stämplats som kriminella eller rentav terrorister av regeringen.

G.  Enligt Reportrar utan gränser ligger Burundi på plats 159 av 180 länder i det internationella pressfrihetsindexet för 2018.

H.  Många människorättsaktivister har avtjänat långa fängelsestraff – framför allt Germain Rukuki, som arbetar för sammanslutningen av katolska jurister i Burundi och som har dömts till fängelse i 32 år – eller sitter fortfarande frihetsberövade i väntan på rättegång, såsom Nestor Nibitanga. Restriktiva lagar för att kontrollera lokala och internationella icke-statliga organisationer har godkänts. Vissa organisationer har tvingats att avbryta sin verksamhet och andra att lägga ner den för gott, såsom ITEKA League, FOCODE och ACAT. Många ledare och människorättsförsvarare lever i exil, och de som finns kvar lever under konstant press eller riskerar att bli frihetsberövade. Emmanuel Nshimirimana, Aimé Constant Gatore och Marius Nizigama har dömts till fängelsestraff på mellan 10 och 32 år, och Nestor Nibitanga kan komma att dömas till fängelse i 20 år. Journalisten Jean Bigirimana har nu varit försvunnen i nästan två år, och är en av krisens många offer för påtvingade försvinnanden.

I.  I oktober 2017 lät ICC:s domare ICC:s åklagare inleda en utredning av brott som omfattas av domstolens jurisdiktion och som påstås ha begåtts i Burundi eller av medborgare i Burundi utanför Burundi mellan den 26 april 2015 och den 26 oktober 2017. Den 27 oktober 2017 blev Burundi det första landet att lämna ICC efter domstolens beslut i april 2016 att inleda en preliminär utredning av våld och människorättskränkningar och eventuella brott mot mänskligheten i Burundi, samtidigt som regimen fortsätter att döda människor ostraffat i landet.

J.  Förekomsten av burundiska soldater i fredsbevarande uppdrag gör det möjligt för president Nkurunzizas regim att dölja de verkliga interna problemen och framställa Burundi som en stabiliserande faktor i andra krisländer, vid en tidpunkt då Burundi självt genomgår en kris utan motstycke som präglas av grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Härigenom tjänar Burundi enorma penningbelopp som inte omfördelas till förmån för befolkningen. Inga fredliga, fria, demokratiska och oberoende val kan vara möjliga utan att man upplöser Imbonerakure-milisen.

K.  Burundi befinner sig i en situation av fortsatt socioekonomisk försämring och hamnar på näst sista plats i den globala rangordningen över BNP per capita. Omkring 3,6 miljoner burundier (30 % av befolkningen) är i behov av bistånd och 1,7 miljoner saknar en tryggad livsmedelsförsörjning. Denna situation av fattigdom förvärras genom införandet av ett ”frivilligt” bidrag till valet 2020, vilket ofta samlas in med våld av Imbonerakure och uppgår till omkring 10 % eller mer av en statstjänstemans månadslön.

L.  Vid Afrikanska unionens 30:e toppmöte och vid Östafrikanska gemenskapens 19:e toppmöte uttryckte Afrikanska unionen och Östafrikanska gemenskapen sitt engagemang för en fredlig lösning av den politiska situationen i Burundi genom en inkluderande dialog på grundval av Arushaavtalet av den 28 augusti 2000.

M.  Ett antal bilaterala och multilaterala partner har dragit in sitt ekonomiska och tekniska stöd till Burundis regering med anledning av situationen i landet. EU har dragit in sitt direkta ekonomiska stöd till Burundis förvaltning, även budgetstödet, men fortsätter med både det ekonomiska stödet till befolkningen och det humanitära biståndet.

N.  EU och USA har antagit riktade och individuella sanktioner mot Burundi. Den 23 oktober 2017 beslutade rådet att förlänga EU:s restriktiva åtgärder mot Burundi till och med den 31 oktober 2018. Dessa åtgärder består av reseförbud och frysning av tillgångar för enskilda personer vars handlingar bedöms undergräva demokratin eller hindra försöken att nå en politisk lösning på krisen i Burundi.

O.  FN:s råd för mänskliga rättigheter antog resultatet av den allmänna återkommande utvärderingen av Burundi den 28 juni 2018 vid sin 38:e session. Burundi godtog 125 av utvärderingens 242 rekommendationer, och avvisade framför allt dem som innehöll krav på praktiska åtgärder för att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna i landet.

P.  Författningsdomstolen har bekräftat resultatet av folkomröstningen den 17 maj 2018 och förkastat oppositionens framställning om påstådda hot och övergrepp.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den utbredda straffriheten och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, däribland de summariska avrättningarna, tortyren, de påtvingade försvinnandena och de godtyckliga frihetsberövandena. Parlamentet påminner Burundi om att landet är skyldigt, som medlem av FN:s råd för mänskliga rättigheter, att återuppta och samarbeta fullt ut med FN:s undersökningskommission om Burundi och gruppen med tre FN-experter, och att bevilja tillträde till FN:s särskilda rapportör om situationen för människorättsförsvarare.

2.  Europaparlamentet uppmanar Burundis regering att fullt ut respektera Arushaavtalet som det viktigaste instrumentet för fred och stabilitet i landet. Burundis regering uppmanas att respektera sina internationella rättsliga skyldigheter när det gäller mänskliga och medborgerliga rättigheter samt att främja och skydda rätten till yttrande- och föreningsfrihet, vilken är inskriven i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Burundi är part i.

3.  Europaparlamentet fördömer återigen att journalister, oppositionsanhängare och människorättsförsvarare utsatts för hot, förtryck, våld och trakasserier. De burundiska myndigheterna uppmanas att respektera rättsstatsprincipen och grundläggande mänskliga rättigheter, såsom yttrandefrihet och mediefrihet, och att omedelbart och villkorslöst frige Germain Rukuki, Nestor Nibitanga, Emmanuel Nshimirimana, Aimé Constant Gatore och Marius Nizigama, fem människorättsförsvarare som har frihetsberövats enbart för sitt arbete för de mänskliga rättigheterna men som står åtalade av myndigheterna för att ha undergrävt statens inre säkerhet. Parlamentet begär att myndigheterna i Burundi ska börja utreda situationen för journalisten Jean Bigirimana.

4.  Europaparlamentet fördömer Burundis beslut att dra sig ur ICC. Parlamentet stöder en fortsättning av ICC:s preliminära utredning av de omfattande brott och repressiva handlingar som begåtts i Burundi. EU uppmanas att fortsätta att verka för att ansvar utkrävs för de brott som begåtts i Burundi. Parlamentet förväntar sig att Burundi ska återuppta och fortsätta sitt samarbete med ICC, med tanke på att det är nödvändigt att bekämpa straffrihet, lagföra alla människorättsbrott och utkräva ansvar för att man ska kunna lösa krisen och få till stånd en varaktig fredlig lösning.

5.  Europaparlamentet välkomnar den muntliga rapporten från FN:s undersökningskommission om Burundi och lovordar dess viktiga arbete när det gäller att dokumentera den pågående människorättskrisen i landet.

6.  Europaparlamentet understryker sin oro över den humanitära situationen, som präglas av 169 000 internflyktingar, 1,67 miljoner människor i behov av humanitärt bistånd, och mer än 410 000 burundier som flytt till grannländerna. Parlamentet lovordar värdländerna för deras insatser och uppmanar regeringarna i regionen att se till att flyktingarnas återvändande är frivilligt, baseras på välgrundade beslut och genomförs under säkra och värdiga former.

7.  Europaparlamentet beklagar emellertid de långsamma framstegen i den interna dialog i Burundi som leds av Östafrikanska gemenskapen liksom bristen på engagemang från den burundiska regeringens sida i detta avseende, och uppmanar alla parter, särskilt myndigheterna i Burundi, att åta sig att snabbt återuppta den interna dialogen i Burundi, vilken bör anordnas inom helt inkluderande ramar och utan några förhandsvillkor.

8.  Europaparlamentet efterlyser en förnyad och samordnad strategi mellan AU, EU, FN:s ekonomiska kommission för Afrika (ECA) och FN som helhet. Parlamentet beklagar att Burundis regering inte tar hänsyn till rapporterna från FN:s generalsekreterare, resolutionerna från FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève, Afrikanska unionens beslut i januari 2018 eller ECA:s medlingsinsatser. Parlamentet uppmuntrar de bilaterala och multilaterala partnerna och Burundis regering att fortsätta sin dialog för att få Burundis regering att skapa gynnsamma förutsättningar för ett återupptaget stöd. Samtliga burundiska aktörer uppmanas att delta aktivt i denna process. Parlamentet upprepar sitt stöd för medlingsprocessen, som backas upp av AU och FN:s generalsekreterares särskilda representant.

9.  Europaparlamentet lovordar de bilaterala och multilaterala partnernas stöd för att lindra den humanitära situationen, och uppmanar världssamfundet att fortsätta att tillhandahålla stöd för att möta de humanitära behoven i landet. Kommissionen uppmuntras att ge kompletterande direktstöd till befolkningen under 2018. Parlamentet betonar att en återgång till en klassisk typ av samarbete förutsätter en återgång till rättsstatliga principer och demokrati, däribland kampen mot strafflöshet och skyddet av burundiska medborgare.

10.  Europaparlamentet är oroat över att den pågående politiska krisen kan urarta till en etnisk konflikt genom användning av propaganda och uttalanden som hetsar till hat eller våld och som går ut på att motståndare, medlemmar av det civila samhället, journalister och tutsier likställs med ”fiender” som måste undanröjas. Alla parter i Burundi uppmanas med kraft att avstå från sådant handlande och språkbruk som ytterligare kan förvärra våldet, fördjupa krisen eller påverka den regionala stabiliteten på lång sikt.

11.  Europaparlamentet är fortfarande djupt oroat över att den nya författning som antogs genom en folkomröstning den 17 maj 2018 skulle kunna börja leda till en upplösning av de omsorgsfullt framförhandlade bestämmelserna i Arushaavtalet, som bidrog till att sätta stopp för inbördeskriget i Burundi.

12.  Europaparlamentet står fast vid det beslut som EU fattade efter samrådet med Burundis myndigheter enligt artikel 96 i Cotonouavtalet och som var inriktat på att inställa det direkta ekonomiska stödet till Burundis regering, och välkomnar att EU antagit restriktioner i form av reserestriktioner och frysning av tillgångar mot dem som försöker undergräva fredsansträngningarna eller de mänskliga rättigheterna.

13.  Europaparlamentet kräver ett slut på ytterligare utbetalningar till burundiska soldater och till olika kontingenter från Burundi som deltar i FN:s och AU:s fredsbevarande uppdrag. Parlamentet noterar president Nkurunzizas tillkännagivande att han inte kommer att ställa upp i valet för ytterligare en mandatperiod 2020. Världssamfundet uppmanas att på nära håll följa situationen i Burundi, oberoende av president Nkurunzizas uttalande om valet 2020.

14.  Europaparlamentet påminner om vice ordförandens/den höga representantens starka uttalande den 8 maj 2018 om inledandet av den sista förberedande etappen för den konstitutionella folkomröstningen den 17 maj 2018. Parlamentet beklagar bristen på samförstånd mellan de olika sociala och politiska grupperna i Burundi, bristen på officiell information till allmänheten om de viktigaste delarna i konstitutionsförslaget, och den strikta kontrollen över journalisterna och medierna.

15.  Europaparlamentet påminner Burundis regering om att villkoren för inkluderande, trovärdiga och transparenta val under 2020 förutsätter att man säkerställer rätten till yttrandefrihet, tillgången till information och förekomsten av ett fritt område där människorättsförsvarare kan uttala sig utan hot eller fruktan för repressalier.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Burundis regering och parlament, AVS-EU-ministerrådet, kommissionen, rådet, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU-medlemsstaternas regeringar och parlament, Afrikanska unionens medlemsländer och parlament samt till FN:s generalsekreterare.

(1) EUT C 265, 11.8.2017, s. 137.
(2) EUT C 399, 24.11.2017, s. 190.
(3) Antagna texter, P8_TA(2017)0004.
(4) Antagna texter, P8_TA(2017)0310.
(5) EUT L 73, 18.3.2016, s. 90.
(6) EUT L 257, 2.10.2015, s. 1.
(7) EUT L 257, 2.10.2015, s. 37.
(8) EUT L 264, 30.9.2016, s. 29.


Genomförandebeslut om inledande av automatiskt utbyte av DNA-uppgifter i Kroatien *
PDF 112kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juli 2018 om genomförandebeslutet om inledande av automatiskt utbyte av DNA-uppgifter i Kroatien (06986/2018 – C8-0164/2018 – 2018/0806(CNS))
P8_TA(2018)0306A8-0225/2018

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets utkast (06986/2018),

–  med beaktande av artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, i dess ändrade lydelse enligt Amsterdamfördraget, och artikel 9 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, i enlighet med vilka Europaparlamentet har hörts av rådet (C8‑0164/2018),

–  med beaktande av rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet(1), särskilt artikel 33,

–  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0225/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 210, 6.8.2008, s. 1.


EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) ***I
PDF 124kWORD 57k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juli 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och om ändring av förordningarna (EU) nr 515/2014, (EU) 2016/399 och (EU) 2016/1624 (COM(2016)0731 – C8-0466/2016 – 2016/0357A(COD))
P8_TA(2018)0307A8-0322/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0731),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 77.2 b och d, artiklarna 87.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0466/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 27 april 2017(1),

–  med beaktande av talmanskonferensens beslut av den 14 september 2017 om att ge utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor tillstånd att dela upp kommissionens förslag och att utarbeta två separata lagstiftningsbetänkanden på grundval av detta,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 25 april 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och budgetutskottet (A8-0322/2017).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets och rådets gemensamma uttalande, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 5 juli 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/… om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och om ändring av förordningarna (EU) nr 1077/2011, (EU) nr 515/2014, (EU) 2016/399, (EU) 2016/1624 och (EU) 2017/2226

P8_TC1-COD(2016)0357A


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2018/1240.)

BILAGA TLL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Gemensamt uttalande från Europaparlamentet och rådet

Kostnaderna för drift och underhåll av Etias informationssystem, Etias centralenhet och de nationella Etias-enheterna kommer att täckas helt av intäkterna från avgifterna. Avgifterna bör därför vid behov anpassas med beaktande av kostnaderna. Detta inbegriper både EU-medlemsstaternas och de Schengenassocierade ländernas kostnader i detta hänseende, i enlighet med bestämmelserna i Etiasförordningen. Fonden för inre säkerhet (instrumentet för gränser och visering) och dess efterföljare kommer att bära de kostnader som uppkommer vid utvecklingen av Etias informationssystem, integreringen med befintlig nationell gränsinfrastruktur, anslutningen till enhetliga nationella gränssnitt, inhysningen av enhetliga nationella gränssnitt och inrättandet av Etias centralenhet och de nationella Etias-enheterna, inbegripet EU-medlemsstaternas och de Schengenassocierade ländernas kostnader.

Därför bör dessa kostnader inte beaktas vid beräkningen av de Schengenassocierade ländernas bidrag till Etias inom ramen för respektive associeringsavtal och de relevanta särskilda överenskommelserna avseende de Schengenassocierade ländernas deltagande i byråerna. Detta bör i synnerhet beaktas vid förhandlingarna om efterföljaren/efterföljarna till fonden för inre säkerhet (instrumentet för gränser och visering) och de särskilda överenskommelserna avseende de Schengenassocierade ländernas deltagande.

Europaparlamentet och rådet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om de särskilda överenskommelser som föreskrivs i artikel 95 i denna förordning så snart som möjligt efter antagandet.

(1) EUT C 246, 28.7.2017, s. 28.


EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias): Europols uppgifter ***I
PDF 116kWORD 42k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juli 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2016/794 i syfte att inrätta ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) (COM(2016)0731 – C8-0466/2016 – 2016/0357B(COD))
P8_TA(2018)0308A8-0323/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0731),

–  med beaktande av artikel 294.2 och 88.2a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0466/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av talmanskonferensens beslut av den 14 september 2017 om att ge utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor tillstånd att dela upp kommissionens förslag och att utarbeta två separata lagstiftningsbetänkanden på grundval av detta,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 25 april 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0323/2017),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 5 juli 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/… om ändring av förordning (EU) 2016/794 i syfte att inrätta ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias)

P8_TC1-COD(2016)0357B


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2018/1241.)


Finansiella regler för unionens allmänna budget ***I
PDF 126kWORD 56k
Resolution
Text
Bilaga
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juli 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om finansiella regler för unionens allmänna budget och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 2012/2002, (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1305/2013, (EU) nr 1306/2013, (EU) nr 1307/2013, (EU) nr 1308/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och (EU) nr 652/2014 samt Europaparlamentets och rådets beslut nr 541/2014/EU (COM(2016)0605 – C8-0372/2016 – 2016/0282A(COD))
P8_TA(2018)0309A8-0211/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0605),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 42, 43.2, 46 d, 149, 153.2 a, 164, 168.4 b, 172, 175, 177, 178, 189.2, 212.2, 322.1 och 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0372/2016),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av revisionsrättens yttrande nr 1/2017 av den 26 januari 2017(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av de ansvariga utskotten enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 april 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i budgetutskottet och budgetkontrollutskottet, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och budgetkontrollutskottet och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för transport och turism, utskottet för regional utveckling, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling, fiskeriutskottet och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0211/2017).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet godkänner parlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som bifogas denna resolution.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 5 juli 2018 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/… om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012

P8_TC1-COD(2016)0282A


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU, Euratom) 2018/1046.)

BILAGA I TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Uttalande avseende artikel 38 Offentliggörande av information om mottagare samt annan information:

”Kommissionen ska via nätverk med medlemsstaterna främja utbytet av god praxis när det gäller offentliggörande av information om mottagare av unionsmedel under delad förvaltning. Kommissionen ska inför utarbetandet av nästa fleråriga budgetram ta vederbörlig hänsyn till de lärdomar som gjorts.”

Uttalande om artikel 266 Särskilda bestämmelser om fastighetsprojekt:

”Kommissionen och EEAS kommer i samband med det arbetsdokument som avses i artikel 266 att informera Europaparlamentet och rådet om en fastighet säljs eller köps, även om kostnaden understiger det gränsvärde som fastställs i denna artikel.”

BILAGA I TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Gemensamt uttalande om förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet/dagen för antagande av EU:s slutliga årsredovisning

"Europaparlamentet, rådet och kommissionen kommer – i samarbete med Europeiska revisionsrätten – att fastställa en pragmatisk tidsplan för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet.

I detta sammanhang bekräftar kommissionen att man kommer att eftersträva ett antagande av EU:s konsoliderade årsredovisning för budgetåret 2017 senast den 30 juni 2018, förutsatt att Europeiska revisionsrätten översänder alla iakttagelser om EU-årsredovisningens tillförlitlighet och alla enheters konsoliderade årsredovisningar senast den 15 maj 2018 samt utkastet till sin årsrapport senast den 15 juni 2018.

Kommissionen bekräftar även att den kommer att sträva efter att lämna sina svar på Europeiska revisionsrättens årsrapport för budgetåret 2017 senast den 15 augusti 2018, förutsatt att Europeiska revisionsrätten översänder sitt utkast till iakttagelser till kommissionen senast den 1 juni 2018.”

(1) EUT C 91, 23.3.2017, s. 1.


Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa ***I
PDF 119kWORD 55k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juli 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa, om ändring av förordning (EG) nr 1987/2006 och rådets beslut 2007/533/RIF och om upphävande av förordning (EU) nr 1077/2011 (COM(2017)0352 – C8-0216/2017 – 2017/0145(COD))
P8_TA(2018)0310A8-0404/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0352),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 74, 77.2 a och b, 78.2 e, 79.2 c, 82.1 d, 85.1, 87.2 a och 88.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0216/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 7 juni 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från budgetutskottet (A8-0404/2017).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 5 juli 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/… om Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-LISA), om ändring av förordning (EG) nr 1987/2006 och rådets beslut 2007/533/RIF och om upphävande av förordning (EU) nr 1077/2011

P8_TC1-COD(2017)0145


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2018/1726.)


Budgeten för 2019 – mandat för trepartsmötet
PDF 171kWORD 55k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2018 om mandatet för trepartsmötet om förslaget till budget för 2019 (2018/2024(BUD))
P8_TA(2018)0311A8-0247/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av det förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2019 som kommissionen antog den 23 maj 2018 (COM(2018)0600),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(1),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2) och dess senare ändring genom rådets förordning (EU, Euratom) 2017/1123 av den 20 juni 2017(3),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2018 om allmänna riktlinjer för utarbetandet av budgeten 2019, avsnitt III – kommissionen(5),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 februari 2018 om budgetriktlinjerna för 2019 (06315/2018),

–  med beaktande av artikel 86a i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandena från övriga berörda utskott (A8-0247/2018).

Förslag till budget för 2019 – stärka solidariteten och bana väg för en hållbar framtid

1.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet i sin resolution av den 15 mars 2018 fastställde följande prioriteringar för 2019 års EU-budget: hållbar tillväxt, innovation, konkurrenskraft, säkerhet, kampen mot klimatförändringar, övergången till förnybar energi och migration, och efterlyste också ett särskilt fokus på ungdomar.

2.  Europaparlamentet understryker att unionen måste gå i bräschen när det gäller att genomföra FN:s mål för hållbar utveckling genom att integrera dessa mål i all unionspolitik.

3.  Europaparlamentet påminner om att 2019 års EU-budget kommer att vara den sista under innevarande valperiod och att den kommer att förhandlas fram parallellt med förhandlingarna om nästa fleråriga budgetram och reformen av EU:s egna medel. Parlamentet påminner också om att Förenade kungariket har förbundit sig att bidra till och delta i genomförandet av unionens årliga budgetar för 2019 och 2020 som om landet hade varit kvar i unionen efter mars 2019.

4.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag och anser att det i stora drag motsvarar parlamentets egna prioriteringar. Parlamentet har för avsikt att ytterligare stärka centrala program och säkra en lämplig finansieringsnivå som motsvarar dessa program. Parlamentet noterar ökningen på 3,1 % av åtagandebemyndigandena och den lägre andelen av BNI jämfört med 2018 både för åtagandebemyndiganden (1 % jämfört med 1,02 %) och betalningsbemyndiganden (0,9 % jämfört med 0,92 %).

5.  Europaparlamentet välkomnar de föreslagna ökningarna för Horisont 2020, Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE), Erasmus+ och program som bidrar till att öka säkerheten för EU:s medborgare. Parlamentet påpekar dock att det är nödvändigt att utöka stödet för små och medelstora företag, som är av central betydelse för att möjliggöra ekonomisk tillväxt och skapande av sysselsättning, och att avsätta lämpliga resurser för digitaliseringen av EU:s industri och främjandet av digital kompetens och digitalt entreprenörskap, samt att öka stödet för programmen som stöder ungdomar, särskilt ErasmusPro. Parlamentet påminner om sin övertygelse om att budgeten för Erasmus+ för 2019 minst måste fördubblas.

6.  Europaparlamentet välkomnar lanseringen av DiscoverEU, utdelningen av 15 000 interrailkort till 18-åriga européer under 2018 liksom kommissionens förslag om 700 miljoner EUR för den fleråriga budgetramen 2021–2027, vilket överensstämmer väl med EU:s ambitioner att främja rörlighet i utbildningssyfte, ett aktivt medborgarskap, social integration och solidaritet bland alla ungdomar. Parlamentet beklagar att kommissionen inte föreslagit några anslag för 2019 och 2020. Parlamentet är fast beslutet att fortsätta den förberedande åtgärden under 2019 och 2020.

7.  Europaparlamentet tar del av kommissionens förhandsbedömning av fortsättningen på den förberedande åtgärden om ett barngarantisystem. Parlamentet understryker den hänvisning som görs i denna till ett eventuellt mer omfattande genomförande inom ramen för Europeiska socialfonden. Parlamentet föreslår att möjligheten att införa en tredje genomförandefas utnyttjas för att förbereda inför detta mer omfattande genomförandet inom ramen för ESF +.

8.  Europaparlamentet beklagar att ökningen för EU:s program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosme), i jämförelse med 2018 års budget, endast är 2,3 % (362,2 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden) och att de föreslagna betalningsbemyndigandena minskats med 0,6 %. Parlamentet påminner om att detta är ett framgångsrikt program som har betydligt fler sökande än mottagare av finansiering. Parlamentet betonar att små och medelstora företag är en viktig drivkraft för EU:s sysselsättning, ekonomiska tillväxt och konkurrenskraft, utgör ryggraden i den europeiska ekonomin och har kapacitet att skapa tillväxt och arbetstillfällen. Parlamentet yrkar på att detta är en av de viktigaste prioriteterna och därför måste återspeglas genom tillräcklig finansiering till program för små och medelstora företag och en ytterligare ökning av anslagen för Cosme med tanke på framgången med detta program.

9.  Europaparlamentet stöder den roll som Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) spelar för att minska investeringsgapet i EU. Parlamentet efterlyser, inom ramen för en optimal regional och sektoriell balans, en förstärkning av den sociala dimensionen av Efsi, inbegripet innovation inom hälso- och sjukvård och medicin, sociala infrastrukturer, miljöskydd, hållbara transporter, förnybar energi och energilagringsinfrastrukturer. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt sedan länge att nya initiativ inom ramen för den fleråriga budgetramen ska finansieras genom nya anslag och inte gå ut över nuvarande program. Parlamentet bekräftar också sitt åtagande att stärka Horisont 2020 och FSE för att i så stor utsträckning som möjligt återställa de nedskärningar som gjorts i dessa program i 2019 års budget för att finansiera förlängningen av Efsi.

10.  Europaparlamentet noterar åtagandet om att förnya EU:s försvarsagenda, närmare bestämt genom avtalet om ett europeiskt försvarsindustriellt utvecklingsprogram som ett första steg inom ramen för den europeiska försvarsfonden. Parlamentet anser att detta gemensamma åtagande kommer att bidra till att uppnå stordriftsfördelar och ökad samordning mellan medlemsstaterna och företagen, vilket kommer att göra det möjligt för EU att behålla sin strategiska självständighet och bli en verklig global aktör.

11.  Europaparlamentet noterar att kommissionen har föreslagit en ökning av anslagen för ungdomssysselsättningsinitiativet med 233 miljoner EUR, i linje med budgetplaneringen. Parlamentet bekräftar än en gång att parlamentet inte gick med på någon tidigareläggning av tilläggsfinansieringen 2018–2020 till följd av halvtidsrevideringen av den fleråriga budgetramen. Parlamentet vidhåller att den budgetansvariga myndigheten har kvar alla sina befogenheter när det gäller beslut om finansieringsnivån för samtliga program, även för dem som har varit föremål för halvtidsrevideringen av den fleråriga budgetramen. Parlamentet understryker vikten av ett lojalt samarbete mellan institutionerna, och uppmanar alla berörda parter att upprätthålla förtroendet under hela budgetförfarandet 2019.

12.  Europaparlamentet förblir engagerat i kampen mot arbetslösheten och framför allt mot ungdomsarbetslösheten. Parlamentet anser i detta sammanhang att ungdomssysselsättningsinitiativet bör stärkas ytterligare, för att återspegla behovet av att öka EU:s finansiering för att genomföra pelaren för sociala rättigheter, trots att det är så komplicerat att omfördela anslagen till sysselsättningsinitiativet för unga och ESF-program i händelse av ändringar av anslaget till sysselsättningsinitiativet för unga. Parlamentet inser att ungdomsarbetslösheten inte har hanterats på ett tillfredsställande sätt inom hela EU, med en ungdomsarbetslöshet som fortfarande är högre än under 2007. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att medlemsstaterna inte ersätter egna strategier och finansiering för att bekämpa ungdomsarbetslösheten med sysselsättningsinitiativet för unga, utan snarare använder detta som ett komplement. Parlamentet understryker att både yrkesutbildning och lärlingsutbildning är effektiva metoder för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Parlamentet understryker att rörlighet via ErasmusPro kraftigt stimulerar benchmarking för att genomföra bästa praxis.

13.  Europaparlamentet betonar att programmen inom sammanhållningspolitiken kommer att nå marschfart under 2019 och betonar parlamentets åtagande att säkerställa tillräckliga anslag för dessa program. Parlamentet välkomnar att nästan alla förvaltningsmyndigheter för programmen för perioden 2014–2020 nu har utsetts. Parlamentet påpekar att de oacceptabla förseningarna i genomförandet av de operativa programmen till stor del har berott på den sena utnämningen av dessa myndigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att genomförandet av programmen påskyndas så att förseningarna kan rättas till och att begära stöd från kommissionen i detta avseende.

14.  Europaparlamentet noterar rapporterna om hur regional- och sammanhållningspolitiken fungerar i unionen och de ekonomiska utmaningarna för eftersatta regioner, vilka regelbundet pekar på brister i fråga om effektivitet och resultat.

15.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionens förslag skulle göra det möjligt att uppnå målet att 20 % av budgeten avsätts för klimatrelaterade utgifter under 2019. Parlamentet beklagar dock att kommissionen inte har följt upp parlamentets begäran om att kompensera för de lägre anslagen under de första åren av den fleråriga budgetramen. Parlamentet anser att detta förslag är otillräckligt, eftersom totalt endast 19,3 % av EU-budgeten för 2014–2020 skulle avsättas för klimatrelaterade åtgärder, vilket skulle hindra EU från att nå sitt mål att avsätta minst 20 % av budgeten till integrering av klimatfrågor under perioden 2014–2020, framför allt om unionen återigen endast anslår 20 % av budgeten för klimatskydd under 2020. Parlamentet beklagar att kommissionen inte har kunnat lägga fram budgetförslag som överensstämmer med de åtaganden och mål som unionen fastställde på detta område i Europeiska rådets slutsatser av den 7–8 februari 2013. Parlamentet anser att mer bör göras genom utarbetandet av en handlingsplan inom ramen för program med mycket stor potential, t.ex. Horisont 2020, FSE, Europeiska socialfonden (ESF), Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ), Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) eller Life+, eftersom alla dessa program möjliggör investeringar i energieffektivitet och förnybar energi. Parlamentet påminner om revisionsrättens motiverade kritik mot kommissionens metod, och efterlyser snabba förbättringar i detta avseende.

16.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att förbättra metoden för spårning av utgifter med koppling till biologisk mångfald. Parlamentet motsätter sig emellertid den föreslagna minskningen av det totala bidraget till skydd av biologisk mångfald till 8,2 %, vilket står i kontrast till målet att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster fram till 2020.

17.  Europaparlamentet anser att åtgärder för att trygga unionsmedborgarnas säkerhet och hantera utmaningarna i samband med migration och flyktingar fortfarande är två viktiga prioriteringar för unionen under 2019. Parlamentet anser att det är avgörande att upprätthålla utgifterna inom dessa områden på en nivå som är tillräcklig för att tillgodose de behov som skapas av migrations- och flyktingkrisen på den afrikanska kontinenten, särskilt i Sahel, samt i länderna i Levanten och Medelhavsområdet. Parlamentet anser att den nödvändiga solidariteten mellan medlemsstaterna för att hantera migrationsströmmarna, i synnerhet så snart den reviderade Dublinförordningen har antagits, måste återspeglas i EU:s budget. Parlamentet noterar att budgetförslaget för 2019 beaktar budgetkonsekvenserna av kommissionens förslag.

18.  Europaparlamentet betonar att flera viktiga lagstiftningsinitiativ som är under förhandling eller nyligen har börjat genomföras, såsom revideringen av Dublinförordningen, inrättandet av in- och utresesystemet och EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd, uppgraderingen av Schengens informationssystem och initiativet om interoperabilitet mellan EU:s informationssystem för säkerhet, gränsförvaltning och migrationshantering förväntas få betydande budgetkonsekvenser för 2019 års budget, och understryker betydelsen av tillräckliga medel för att svara mot unionens ambitioner på dessa områden. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda en öppen och proaktiv dialog med budgetmyndigheten om dessa initiativ så att den vid behov kan anpassa anslagen, och utan att under det årliga budgetförfarandet föregripa resultatet av pågående lagstiftningsförfaranden.

19.  Europaparlamentet beklagar kommissionens förslag till finansiering av den andra delen av faciliteten för flyktingar i Turkiet och den överenskommelse i detta avseende som nåddes mellan medlemsstaterna i rådet den 29 juni 2018. Parlamentet stöder en förlängning av faciliteten för flyktingar i Turkiet men vidhåller, såsom föreslagits av kommissionen den 14 mars 2018, att EU-budgeten bör bidra till dess finansiering med 1 miljard EUR, och att medlemsstaterna bör bidra med 2 miljarder EUR genom bilaterala bidrag, i syfte att lämna tillräckliga marginaler under den fleråriga budgetramens särskilda instrument för oförutsedda händelser under de sista två åren av den nuvarande fleråriga budgetramen liksom för finansieringen av andra prioriteringar. Parlamentet vidhåller också att eftersom faciliteten för flyktingar i Turkiet har varit ett nytt initiativ inom den nuvarande fleråriga budgetramen bör den finansieras genom nya anslag. Parlamentet beklagar att trots Europaparlamentets tydliga begäran om att få delta fullt ut i beslutsprocessen avseende förlängning av faciliteten för flyktingar i Turkiet, bland annat för att undvika en upprepning av förfarandet för dess inrättande, har inga förhandlingar om finansieringen av den andra delen av faciliteten hittills ägt rum mellan parlamentet och rådet. Parlamentet informerar medlemsstaterna om att parlamentet har all rätt att utöva sin roll som en av EU-budgetmyndighetens två grenar och att parlamentet kommer att göra detta, vilket man redan meddelat vid tidigare tillfällen.

20.  Europaparlamentet noterar att budgetförslaget för 2019 lämnar mycket begränsade marginaler eller inga marginaler alls under taken i den fleråriga budgetramen för rubrikerna 1a, 1b, 3 och 4, som en följd av den begränsade flexibiliteten i den nuvarande fleråriga budgetramen för att möta nya utmaningar och nya initiativ. Parlamentet uttrycker sin avsikt att ytterligare utnyttja flexibilitetsbestämmelserna i den reviderade fleråriga budgetramen som en del av ändringsförfarandet.

21.  Europaparlamentet är fortfarande bekymrat över den möjliga eftersläpningen av obetalda räkningar i slutet av den nuvarande perioden för den fleråriga budgetramen. Parlamentet noterar den måttliga ökningen av betalningsbemyndigandena med 2,7 % jämfört med 2018 års budget, främst på grund av asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif), fonden för inre säkerhet (ISF) och faciliteten för flyktingar i Turkiet. Parlamentet noterar den föreslagna marginalen på 19,3 miljarder EUR under betalningstaket. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbli uppmärksam på utvecklingen av betalningarna så att budgetmyndigheten i god tid kan vidta nödvändiga åtgärder för att undvika en onormal eftersläpning. Parlamentet är övertygat om att EU:s trovärdighet också är kopplad till dess förmåga att säkerställa en lämplig nivå på betalningsbemyndigandena i EU-budgeten så att unionens åtaganden kan fullgöras.

Underrubrik 1a – Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning

22.  Europaparlamentet noterar att jämfört med 2018 motsvarar kommissionens förslag för 2019 en ökning av åtagandena under underrubrik 1a med +3,9 % till 22 860 miljoner EUR. Parlamentet noterar att Horisont 2020, Fonden för ett sammanlänkat Europa, stora infrastrukturprojekt och Erasmus+ står för en betydande andel av denna ökning, eftersom deras åtagandebemyndiganden har ökat med 8,5 %, 36,4 %, 7,8 % respektive 10,4 %. Parlamentet understryker dock att dessa ökningar till största delen är i linje med budgetplaneringen och därför inte utgör någon ytterligare förstärkning.

23.  Europaparlamentet påminner om att program för forskning och innovation, såsom Horisont 2020, är viktiga för att skapa sysselsättning och konkurrenskraft i Europa. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att ta hänsyn till detta i sina prioriteringar. Parlamentet efterlyser en lämplig finansieringsnivå för program för forskning och innovation. Parlamentet betonar att särskilt medlemsstater med ekonomiska och finansiella svårigheter bör få stöd på detta område.

24.  Europaparlamentet påminner om att nya initiativ under de senaste åren såsom Efsi (I och II), Wifi4EU och det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet har inrättats på bekostnad av flera program under underrubrik 1a som påverkades kraftigt av omfördelningar, nämligen Horisont 2020, FSE, Galileo, Iter, Copernicus och Egnos.

25.  Europaparlamentet betonar att Erasmus+ fortfarande är det viktigaste programmet för att främja ungdomars rörlighet på alla nivåer av allmän och yrkesinriktad utbildning och för att uppmuntra unga människor att delta i den europeiska demokratin. Parlamentet påminner om att administrativa insatser måste göras för att öka tillgången till Erasmus+ och att antalet stödberättigade ansökningar klart överstiger den nuvarande budgeten. Parlamentet anser därför att anslaget för Erasmus+ måste kunna tillgodose de stödberättigade ansökningarna till detta program, särskilt de som avser livslångt lärande.

26.  Europaparlamentet noterar med oro diskussionerna om finansieringen av Europeiska solidaritetskåren, vilka bekräftar parlamentets oro över att nya initiativ kan genomföras på bekostnad av befintliga välfungerande program. Parlamentet noterar också med oro det prejudikat som skapades genom resultatet av trepartsförfarandet, vilket inte ger någon klarhet om finansieringskällorna för initiativet och därmed överlåter ytterligare förtydliganden till det årliga budgetförfarandet. Parlamentet förväntar sig att kommissionen ska genomföra överenskommelsen på ett sätt som till fullo återspeglar diskussionerna i trepartsmötet och andan i överenskommelsen.

27.  Europaparlamentet välkomnar att överenskommelsen om finansieringen av det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet innebär mycket lägre nedskärningar i programmen under underrubrik 1a än vad kommissionen ursprungligen föreslog. Parlamentet är dock oroat över att rådet verkar lägga större vikt vid att upprätthålla marginaler än att anslå tillräckliga medel till vad den anser vara viktiga prioriteringar.

28.  Europaparlamentet välkomnar det anslag på 500 miljoner EUR som avsatts till det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet för åren 2019 och 2020. Parlamentet noterar att enligt Europaparlamentets utredningstjänst kostar bristen på samarbete mellan nationella industrier på detta område 10 miljarder EUR för EU varje år. Parlamentet anser att försvaret är ett tydligt exempel på hur ökad effektivitet kan uppnås genom att vissa befogenheter som för närvarande utförs av medlemsstaterna och motsvarande anslag överförs till EU. Parlamentet betonar att detta skulle visa på det europeiska mervärdet och göra det möjligt att begränsa den totala bördan på de offentliga utgifterna i EU.

29.  Europaparlamentet välkomnar förslaget om att inrätta det gemensamma företaget för ett europeiskt högpresterande datorsystem, vilket kommer att främja högpresterande datorsystem och datainfrastrukturer och stödja utvecklingen av teknik och tillämpningen av denna inom en rad olika områden, till förmån för forskare, näringslivet och den offentliga sektorn.

Underrubrik 1b – Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning

30.  Europaparlamentet noterar att de totala åtagandebemyndigandena för underrubrik 1b uppgår till 57 113,4 miljoner EUR, vilket är en ökning med 2,8 % jämfört med budgeten för 2018. Parlamentet noterar vidare att det föreslagna beloppet på 47 050,8 miljoner EUR i betalningsbemyndiganden är 1,1 % högre än 2018.

31.  Europaparlamentet välkomnar att genomförandet av programmen för 2014–2020 håller på att nå marschfart, och upprepar att all onormal eftersläpning av obetalda räkningar måste undvikas i framtiden. Parlamentet välkomnar också att det stora flertalet av de nationella förvaltningsmyndigheterna nu har utsetts. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lösa kvarstående problem så att genomförandet kan ske på ett smidigt sätt.

32.  Europaparlamentet påminner om att som ett resultat av medlemsstaternas reviderade prognoser minskades betalningsbemyndigandena i ändringsbudget 6/2017 under underrubrik 1b med 5,9 miljarder EUR. Parlamentet hoppas innerligt att både de nationella myndigheterna och kommissionen har förbättrat sina uppskattningar av betalningsbehoven i 2019 års budget och att den föreslagna nivån på betalningsbemyndigandena kommer att genomföras fullt ut.

33.  Europaparlamentet understryker att i tider av snabb teknisk utveckling, även inom områden såsom artificiell intelligens, kan klyftan mellan regioner med snabb utveckling och regioner som släpar efter öka om strukturfonderna inte förbättras genom krav på effektivitet.

34.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag att finansiera fortsättningen på ungdomssysselsättningsinitiativet och noterar det föreslagna utnyttjandet av 233,3 miljoner EUR från den samlade marginalen för åtaganden. Parlamentet påminner om att varje ökning av det anslag som tilldelats ungdomssysselsättningsinitiativet bör matchas med motsvarande belopp från Europeiska socialfonden (ESF). Parlamentet påminner om kommissionens åtagande i samband med förlikningen om 2018 års budget att snabbt lägga fram översynen av förordningen om gemensamma bestämmelser så att den beaktar 2018 års ökning för ungdomssysselsättningsinitiativet. Parlamentet understryker att kommissionen inte har levt upp till sitt åtagande och kräver att den i detalj förklarar skälen till förseningen i framläggandet av översynen av denna förordning.

35.  I syfte att underlätta en ambitiös ökning av anslagen till ungdomssysselsättningsinitiativet under 2019, utan att äventyra andra pågående program inom ramen för ESF i medlemsstaterna, förbinder sig Europaparlamentet att snabbt anta de nödvändiga ändringarna av lagstiftningen om ungdomssysselsättningsinitiativet och ESF, eventuellt genom att befria medlemsstaterna från skyldigheten att matcha de ESF-anslag som är avsatta för sysselsättning av ungdomar, på det strikta villkoret att de föreslagna ändringarna inte gör det möjligt för medlemsstaterna att avstå från sina redan ingångna ekonomiska åtaganden på detta område och inte leder till en generell minskning av de anslag i EU-budgeten som är avsatta för bekämpning av ungdomsarbetslöshet.

Rubrik 2 – Hållbar tillväxt: naturresurser

36.  Europaparlamentet noterar att 59 991,1 miljoner EUR har föreslagits i åtaganden (+ 1,2 % jämfört med 2018) och 57 790,4 miljoner EUR i betalningar (3 %) för rubrik 2. Parlamentet noterar att EGFJ:s utgifter för 2019 förväntas uppgå till 44 162,5 miljoner EUR, vilket är lägre än i 2018 års budget (-547,9 miljoner EUR).

37.  Europaparlamentet noterar att kommissionen har lämnat en marginal på 344,9 miljoner EUR under taket för rubrik 2. Parlamentet påpekar att ökad volatilitet på jordbruksmarknaderna, vilket konstaterats i samband med det ryska förbudet, kan motivera att denna marginal utnyttjas. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att den återstående marginalen under taken är tillräcklig för att hantera eventuella kriser.

38.  Europaparlamentet noterar att vissa åtgärder i samband med det ryska förbudet och som ingår i 2018 års budget inte kommer att förlängas (t.ex. för frukt och grönsaker där marknadssituationen fortfarande är svår), men att det fortfarande finns marknadsproblem inom mejerisektorn. Parlamentet inväntar kommissionens ändringsskrivelse, som förväntas läggas fram i oktober och som bör baseras på uppdaterad information om finansieringen av EGFJ för att fastställa de verkliga behoven i jordbrukssektorn. Parlamentet understryker att de fall som kräver marknadsinterventioner inom ramen för EGFJ är begränsade och endast utgör en relativt liten del av EGFJ (cirka 5,9 %).

39.  Europaparlamentet betonar att en del av lösningen för att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten består i att ge adekvat stöd åt ungdomar i landsbygdsområden. Parlamentet beklagar att kommissionen inte har föreslagit någon förstärkning av budgetposten för unga jordbrukare.

40.  Europaparlamentet understryker att genomförandet av EHFF går allt snabbare och bör nå marschfart 2019, efter en långsam start i början av programperioden. Parlamentet välkomnar ökningen av åtagandena för programmet Life+ (+ 6 %) i enlighet med budgetplaneringen. Parlamentet noterar att Europeiska miljöbyrån (EEA) kommer att axla ett större ansvar under perioden 2019–2020 för miljöövervakning och miljörapportering samt för kontroll av koldioxidutsläpp från tunga fordon.

Rubrik 3 – Säkerhet och medborgarskap

41.  Europaparlamentet noterar att totalt 3 728,5 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden föreslås för rubrik 3, vilket innebär en ökning med 6,7 % jämfört med 2018, och att det sammanlagda beloppet för betalningsbemyndiganden uppgår till 3 486,4 miljoner EUR, dvs. en ökning med 17 % jämfört med förra årets förslag. Parlamentet understryker dock att dessa ökningar sker efter flera års minskande finansiering och att den totala finansieringen för olika viktiga områden såsom migration, gränsförvaltning och inre säkerhet fortfarande endast utgör 2,3 % av de totalt föreslagna EU-utgifterna för 2019. Parlamentet ifrågasätter det föreslagna beloppet på 281,2 miljoner EUR i åtaganden för att stödja den lagliga migrationen till unionen och främja en effektiv integrering av tredjelandsmedborgare samt utveckla rättvisa och effektiva återvändandestrategier, vilket innebär en minskning med 14,4 % jämfört med 2018. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge ytterligare förklaringar till skälen för denna minskning.

42.  Europaparlamentet noterar att för fjärde året i rad är alla marginaler under taket för rubrik 3 uttömda, vilket visar att EU-budgeten i dagsläget inte är fullt rustad att hantera vidden och djupet av de nuvarande migrations- och säkerhetsrelaterade utmaningar som unionen står inför. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang förslaget att flexibilitetsmekanismen ska utnyttjas till ett belopp på 927,5 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden.

43.  Europaparlamentet förväntar sig att trycket på vissa medlemsstaters migrations- och asylsystem, samt på deras gränser, kommer att förbli högt under 2019, och uppmanar unionen att förbli vaksam när det gäller alla framtida oförutsedda behov inom dessa områden. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en förstärkning av kontrollmedlen vid de yttre gränserna, och begär i detta sammanhang en lämplig finansiering och bemanning av de EU-organ som arbetar med dessa frågor, och bekräftar att hantering av de bakomliggande orsakerna till migrationen och flyktingkrisen är en långsiktigt hållbar lösning tillsammans med en stabilisering av EU:s grannskap, och att investeringar i migranternas och flyktingarnas ursprungsländer är av största betydelse för att uppnå detta mål.

44.  Europaparlamentet välkomnar Europeiska rådets begäran av den 28 juni 2018 om att ytterligare stärka Frontex genom ökade resurser och ett utökat mandat. Parlamentet begär ytterligare information om hur många anställda som kommer att sändas av medlemsstaterna och hur många anställda som kommer att behövas direkt av byrån själv. Parlamentet uppmanar kommissionen att anpassa sitt budgetförslag i enlighet med detta i höstens ändringsskrivelse. Parlamentet välkomnar också de ytterligare 45,6 miljoner EUR som tilldelats för att stödja Grekland och Spanien i deras hantering av strömmen av migranter som anlänt på deras territorier. Parlamentet understryker att en effektiv gränskontroll måste åtföljas av ett korrekt omhändertagande av de migranter som anländer.

45.  Europaparlamentet noterar att instrumentet för att tillhandahålla akut humanitärt bistånd inom unionen kommer att löpa ut i mars 2019. Parlamentet uppmanar kommissionen att mot bakgrund av de fortsatta humanitära behoven hos flyktingar och asylsökande i vissa medlemsstater bedöma om detta instrument bör återaktiveras och dess anslag fyllas på. Parlamentet framhåller behovet av större solidaritet med de länder där nyanlända och asylsökande är koncentrerade. Parlamentet understryker samtidigt vikten av fortsatt tillgång till finansiering genom mekanismerna för katastrofbistånd inom ramen för asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif), särskilt för det fortsatta stödet till Grekland. Parlamentet anser att ekonomiskt stöd även bör ges till Italien. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ange skälen till att den inte föreslagit detta. Parlamentet påminner om att Italien är den enda medlemsstat där en majoritet av befolkningen anser att de inte har gynnats av medlemskapet i Europeiska unionen. Parlamentet beklagar den stora minskningen av åtagandebemyndigandena för den andra delen av Amif ”Stödja den lagliga migrationen till EU, främja en effektiv integrering av tredjelandsmedborgare samt förbättra effektiva och rättvisa återvändandestrategier”.

46.  Europaparlamentet anser att när det gäller en rad säkerhetsproblem, bland annat olika former av radikalisering, it-brottslighet, våld och terrorism, som överstiger enskilda medlemsstaters kapacitet att reagera, bör EU-budgeten uppmuntra samarbete i säkerhetsfrågor med hjälp av befintliga EU-byråer. I detta sammanhang undrar parlamentet hur det mycket allvarliga säkerhetsläget är förenligt med den föreslagna avsevärda minskningen av åtagandebemyndigandena (-26,6 %) för fonden för inre säkerhet. Parlamentet betonar att utgifter på detta område är effektiva endast om hindren för inomeuropeiskt samarbete och målinriktat informationsutbyte undanröjs, samtidigt som man fullt ut tillämpar alla relevanta bestämmelser om uppgiftsskydd i linje med EU:s lagstiftning. Parlamentet beklagar att kommissionen fortfarande inte har lagt fram något förslag som syftar till att uttrycka solidaritet i ekonomiskt hänseende på EU-nivå med offer för terroristhandlingar och deras familjer, och uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att ett sådant stöd snabbt införs.

47.  Europaparlamentet noterar den föreslagna översynen av den rättsliga grunden för unionens civilskyddsmekanism, som när den väl antagits förväntas få stor inverkan på budgeten under de sista två åren av den nuvarande fleråriga budgetramen, då enbart rubrik 3 kommer att stå för 256,9 miljoner EUR. Parlamentet vidhåller att det är logiskt att denna betydande förbättring av ett av unionens centrala politikområden finansieras genom nya och extra medel. Parlamentet varnar för att använda omfördelningar, som klart är till nackdel för andra värdefulla, välfungerande strategier och program.

48.  Europaparlamentet bekräftar parlamentets starka stöd för unionens program på områdena kultur, rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap. Parlamentet välkomnar den föreslagna ökningen för programmet Kreativa Europa. Dessutom insisterar parlamentet på att tillräckliga medel anslås till programmet Ett Europa för medborgarna och de europeiska medborgarinitiativen, särskilt inför valet till Europaparlamentet.

49.  Europaparlamentet påminner om sitt stöd för program på områdena rättigheter, jämlikhet, medborgarskap och rättvisa. Parlamentet understryker att EU måste hålla fast vid sitt åtagande att stärka kvinnors och hbti-personers rättigheter.

50.  Europaparlamentet välkomnar ökningen av åtagandebemyndigandena för programmet Livsmedel och foder, som bör göra det möjligt för unionen att effektivt hantera utbrott av allvarliga djur- och växtsjukdomar, inklusive den senaste epidemin av aviär influensa som drabbat flera medlemsstater under de senaste åren.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ställa tillräckligt med budgetmedel till förfogande för att höja profilen för valet till Europaparlamentet 2019 och effektivera mediebevakningen av valet, i synnerhet för att främja kunskap om ”toppkandidater”, dvs. kandidater för befattningen som kommissionens ordförande.

Rubrik 4 – Europa i världen

52.  Europaparlamentet noterar den totala minskningen av de föreslagna anslagen till rubrik 4, som uppgår till 11 384,2 miljoner EUR (+ 13,1 % jämfört med 2018 års budget) i åtagandebemyndiganden. Parlamentet noterar att denna ökning i första hand är kopplad till finansieringen av den andra delen av faciliteten för flyktingar i Turkiet, för vilken kommissionen föreslår ett utnyttjande av den samlade marginalen för åtaganden (1 116,2 miljoner EUR). Parlamentet noterar att detta förslag skulle innebära att det inte finns någon marginal under taket för rubrik 4.

53.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge högre bidrag till förvaltningsfonden för Afrika, ”Madad-fonden” och Europeiska fonden för hållbar utveckling, för att stödja stabilisering i krisdrabbade regioner, tillhandahålla stöd till flyktingar och främja social och ekonomisk utveckling på den afrikanska kontinenten och i angränsande europeiska länder.

54.  Europaparlamentet är fortfarande övertygat om att de utmaningar som EU:s yttre åtgärder ställs inför kräver en varaktig finansiering som överstiger den nuvarande storleken på rubrik 4. Parlamentet vidhåller att nya initiativ bör finansieras med nya anslag och att alla alternativ som ökar flexibiliteten bör utnyttjas fullt ut. Parlamentet motsätter sig dock den föreslagna finansieringen av förlängningen av faciliteten för flyktingar i Turkiet och den överenskommelse i detta avseende som nåddes i rådet den 29 juni 2018, eftersom de avsevärt skulle begränsa både möjligheterna att finansiera andra prioriterade områden inom rubrik 4 och EU-budgetens väsentliga roll att nå ut till människor i nöd och främja grundläggande värderingar.

55.  Europaparlamentet välkomnar ökningarna som avser migrationsrelaterade projekt kopplade till den centrala Medelhavsrutten, liksom den måttliga ökningen för östra delen av det europeiska grannskapsinstrumentet och omfördelningen av prioriteringarna inom instrumentet för utvecklingssamarbete för Mellanöstern. Parlamentet begär att det anslås tillräckliga finansiella medel till UNRWA för att garantera fortsatt stöd till palestinska flyktingar i regionen, mot bakgrund av det senaste amerikanska beslutet att dra tillbaka sitt bidrag till organisationen.

56.  Europaparlamentet välkomnar det ökade stödet till regionala insatser på västra Balkan. Parlamentet anser dock att stödet till politiska reformer bör ökas ytterligare. Parlamentet beklagar det ökade stödet för politiska reformer i Turkiet (IPA II) och ifrågasätter hur detta stöd stämmer överens med den budgetansvariga myndighetens beslut att minska anslagen till denna budgetpost för innevarande budgetår. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt i vilken man begärde att medel till de turkiska myndigheterna inom ramen för IPA II skulle göras avhängigt av förbättringar i fråga om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen. Parlamentet vill se att anslagen till denna budgetpost, om inga förbättringar görs på dessa områden och med tanke på det begränsade manöverutrymmet, främst riktas till aktörer inom det civila samhället för genomförandet av åtgärder till stöd för målen vad gäller rättsstatsprincipen, demokrati, mänskliga rättigheter och mediefrihet. Parlamentet stöder den nedåtgående trenden för politiska reformer när det gäller anslagen till Turkiet.

57.  Europaparlamentet understryker den märkbara minskningen av beloppet i 2019 års budget för garantifonden för åtgärder avseende tredje land som förvaltas av Europeiska investeringsbanken (EIB), och den avsevärda minskningen av det planerade beloppet för makroekonomiskt stöd, på grund av ett lägre belopp för de utestående EIB-lånen än vad man tidigare trott, samt en lägre utbetalning av makroekonomiska stödlån jämfört med den senaste budgetplaneringen.

58.  Europaparlamentet stöder till fullo de utfästelser som EU gjorde vid konferensen i Bryssel om Syrien, som bekräftar de tidigare utfästelser som gjorts. Parlamentet stöder förstärkningen av det europeiska grannskapsinstrumentet och det humanitära biståndet med 120 miljoner EUR var, för att uppfylla denna utfästelse under 2019.

59.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för tilldelningen av tillräckliga finansiella medel till EU:s strategiska kommunikation i syfte att motverka desinformationskampanjer och it-angrepp, samt främja en objektiv bild av unionen utanför dess gränser.

Rubrik 5 – Administration

60.  Europaparlamentet noterar att rubrik 5 ökar med 3,0 % jämfört med 2018 års budget och uppgår till 9 956,9 miljoner EUR (+ 291,4 miljoner EUR) i åtagandebemyndiganden. Parlamentet noterar att i likhet med föregående budgetförfarande beror ökningen främst på utvecklingen av pensionerna (+ 116,7 miljoner EUR), vilket motsvarar 20,2 % av utgifterna under rubrik 5. Parlamentet noterar att andelen administrativa utgifter i budgetförslaget är oförändrad på 6,0 % i åtagandebemyndiganden.

61.  Europaparlamentet erkänner de insatser som kommissionen har gjort för att ta hänsyn till alla möjligheter till besparingar och rationaliseringar när det gäller icke lönerelaterade utgifter för sin egen budget. Parlamentet noterar att utvecklingen av kommissionens utgifter (+ 2,0 %) främst beror på en automatisk anpassning av löneutgifter och avtalsenliga åtaganden. Parlamentet noterar vidare kommissionens interna omplaceringar av personal för att fullgöra sina nya prioriteringar.

62.  Europaparlamentet konstaterar att den faktiska marginalen uppgår till 575,2 miljoner EUR under taket efter kompensationen på 253,9 miljoner EUR för utnyttjandet av marginalen för oförutsedda utgifter under 2018. Parlamentet anser att marginalen är viktig i nominella termer, och menar att den återspeglar de ansträngningar som gjorts av kommissionen, särskilt frysningen av icke lönerelaterade utgifter. Parlamentet anser att en ytterligare ansträngning för att stabilisera eller minska kommissionens administrativa utgifter skulle kunna leda till att viktiga investeringar skjuts upp eller äventyra administrationens funktion.

Pilotprojekt och förberedande åtgärder

63.  Europaparlamentet betonar hur viktiga pilotprojekt och förberedande åtgärder är som verktyg för att fastställa politiska prioriteringar och införa nya initiativ som kan komma att förvandlas till ordinarie EU-verksamhet och EU-program. Parlamentet har för avsikt att gå vidare med att fastställa ett väl avvägt paket med pilotprojekt och förberedande åtgärder som återspeglar parlamentets prioriteringar och tar hänsyn till en korrekt och snabb förhandsbedömning av kommissionen. Parlamentet noterar att i det nuvarande förslaget är marginalen i vissa rubriker begränsad, eller till och med obefintlig, och har för avsikt att undersöka hur utrymme kan skapas för eventuella pilotprojekt och förberedande åtgärder utan att det leder till negativa effekter för andra politiska prioriteringar.

Byråer

64.  Europaparlamentet noterar den totala ökningen i budgetförslaget för 2019 av anslagen till de decentraliserade byråerna på + 10,8 % (utan hänsyn till inkomster avsatta för särskilda ändamål) och ökningen med 259 tjänster. Parlamentet välkomnar att de flesta byråers egna budgetar ökar samtidigt som EU:s bidrag minskar. Parlamentet noterar i detta sammanhang att parlamentet håller på att undersöka möjligheterna att ytterligare utöka avgiftsfinansieringen av decentraliserade byråer. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att byråer med ”nya arbetsuppgifter” (Esma, eu-LISA och Frontex) beviljats en avsevärd ökning av anslagen och av tjänsteförteckningen. Parlamentet efterlyser ytterligare ekonomiskt stöd till de byråer som hanterar migrations- och säkerhetsutmaningarna. Parlamentet anser att Europol och Eurojust bör stärkas ytterligare och att Easo bör ges tillräcklig finansiering för sin omvandling till Europeiska asylbyrån.

65.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att målet att minska personalstyrkan med 5 % har uppnåtts och understryker att mot bakgrund av revisionsrättens snabbgranskning uppnåddes inte nödvändigtvis de förväntade resultaten. Parlamentet anser att de decentraliserade byråerna måste bedömas från fall till fall. Parlamentet välkomnar att samtliga institutioner har godkänt rekommendationerna från den interinstitutionella arbetsgruppen.

66.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av två nya EU-organ som ska betraktas som decentraliserade byråer, nämligen Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska arbetsmyndigheten. Parlamentet noterar att anslagen för Europeiska arbetsmyndigheten har placerats i reserven i väntan på slutförandet av lagstiftningsförfarandet. Parlamentet noterar att Europeiska åklagarmyndigheten har sitt säte i Luxemburg, och uppmanar myndigheten att överlämna all information om sin fastighetspolitik till budgetmyndighetens två grenar i enlighet med budgetförordningen. Parlamentet anser att nya byråer måste inrättas genom att man anslår nya resurser och nya tjänster, samtidigt som man undviker varje form av omfördelning, såvida det inte tydligt kan påvisas att vissa verksamheter helt överförts från kommissionen eller andra befintliga organ, såsom Eurojust, till de nya byråerna. Parlamentet noterar att Eurojust fortfarande har befogenhet att behandla Pif-ärenden i nära samarbete med Europeiska åklagarmyndigheten, samtidigt som man till fullo säkerställer operativt stöd till medlemsstaterna i kampen mot organiserad brottslighet, terrorism, it-brottslighet och migrantsmuggling. Parlamentet påminner om bestämmelserna i den gemensamma ansatsen för nyinrättade decentraliserade byråer.

67.  Europaparlamentet förväntar sig att förhandlingarna om budgeten för 2019 kommer att grunda sig på principen att budgetmyndighetens båda grenar åtar sig att så snart som möjligt inleda förhandlingarna och att till fullo utnyttja tidsperioden för hela förlikningsperioden, samtidigt som man garanterar en representation på en nivå som säkerställer en verklig politisk dialog.

o
o   o

68.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

BILAGA

GEMENSAMT UTTALANDE OM DATUM FÖR BUDGETFÖRFARANDET OCH VILLKOR FÖR ARBETET I FÖRLIKNINGSKOMMITTÉN 2018

A.  I enlighet med del A i bilagan till det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning har Europaparlamentet, rådet och kommissionen nått enighet om följande viktiga datum för budgetförfarandet 2019:

1.  Kommissionen kommer att sträva efter att lägga fram budgetberäkningen för 2019 i slutet av maj.

2.  Ett trepartsmöte hålls på förmiddagen den 12 juli, innan rådets ståndpunkt antas.

3.  Rådet kommer att sträva efter att anta sin ståndpunkt och översända den till Europaparlamentet senast i vecka 37 (tredje veckan i september) för att göra det lättare att i god tid nå en överenskommelse med Europaparlamentet.

4.  Europaparlamentets budgetutskott kommer att sträva efter att rösta om ändringarna av rådets ståndpunkt senast i slutet av vecka 41 (mitten av oktober).

5.  Ett trepartsmöte sammankallas på förmiddagen den 18 oktober innan Europaparlamentet inleder sin behandling.

6.  Europaparlamentet röstar i plenum om sin behandling under vecka 43 (plenarsessionen den 22–25 oktober).

7.  Förlikningsperioden inleds den 30 oktober. I överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 314.4 c i EUF-fördraget kommer tidsfristen för förlikning att löpa ut den 19 november 2018.

8.  Förlikningskommittén sammanträder på förmiddagen den 7 november i Europaparlamentets regi och den 16 november i rådets regi och får vid behov återuppta sina sammanträden. Förlikningskommitténs sammanträden förbereds vid ett eller flera trepartsmöten. Ett trepartsmöte planeras äga rum på förmiddagen den 7 november. Ytterligare trepartsmöten kan sammankallas under den 21 dagar långa förlikningsperioden, eventuellt även den 14 november (Strasbourg).

B.  Villkoren för arbetet i förlikningskommittén anges i del E i bilagan till det ovannämnda interinstitutionella avtalet.

(1) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(3) EUT L 163, 24.6.2017, s. 1.
(4) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(5) Antagna texter, P8_TA(2018)0089.


FN:s generalförsamlings 73:e session
PDF 195kWORD 68k
Europaparlamentets rekommendation av den 5 juli 2018 till rådet om FN:s generalförsamlings 73:e session (2018/2040(INI))
P8_TA(2018)0312A8-0230/2018

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–  med beaktande av FN-stadgan,

–  med beaktande av FN:s resolution, som antogs av generalförsamlingen den 3 april 2006, om inrättandet av ett råd för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artiklarna 21, 34 och 36,

–  med beaktande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2016 och av Europeiska unionens politik på området,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, dess ingress och artikel 18, och FN:s människorättskonventioner och tillhörande fakultativa protokoll,

–  med beaktande av sin rekommendation av den 5 juli 2017 till rådet om FN:s generalförsamlings 72:a session(1),

–  med beaktande av FN:s resolution, som antogs av generalförsamlingen den 3 maj 2011, om Europeiska unionens deltagande i FN:s arbete, som ger EU rätt att tala i FN:s generalförsamling och lägga fram muntliga förslag och ändringsförslag som går till omröstning på begäran av en medlemsstat och att utöva rätten till genmäle,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 17 juli 2017 om EU:s prioriteringar inför FN:s generalförsamlings 72:a session,

–  med beaktande av New York-deklarationen om flyktingar och migranter av den 19 september 2016,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 (2000), 1820 (2009), 1888 (2009), 1889 (2010), 1960 (2011), 2106 (2013), 2122 (2013) och 2242 (2015) om kvinnor, fred och säkerhet,

–  med beaktande av nyckelprinciperna i den globala strategin för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik från juni 2016, särskilt de som hör samman med suveränitet, territoriell integritet och statsgränsers okränkbarhet, som ska respekteras lika mycket av alla deltagande stater,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2017 om årsrapporten om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken(2),

–  med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling,

–  med beaktande av artikel 113 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0230/2018), och av följande skäl:

A.  EU och dess medlemsstater stöder fortfarande helhjärtat multilateralismen, global styrning, främjandet av FN:s grundläggande värden som en viktig del av EU:s yttre politik och FN-systemets tre pelare: mänskliga rättigheter, fred och säkerhet samt utveckling. Ett multilateralt system som grundas på universella regler och värden är bäst lämpat för att ta itu med kriser, utmaningar och hot. Framtiden för det multilaterala systemet står dock inför aldrig förut skådade utmaningar.

B.  EU:s globala strategi återspeglar nivån på dagens globala utmaningar, som ställer krav på ett starkt och effektivare FN och ett fördjupat samarbete på medlemsstatsnivå både inom EU och FN.

C.  EU:s medlemsstater måste göra allt de kan för att samordna sina insatser i organen och byråerna inom FN-systemet och tala med en röst med utgångspunkt i internationell människorättslagstiftning och EU:s grundläggande värden. Detta samarbete måste baseras på gemensamma insatser för att förhindra att pågående konflikter eskalerar ytterligare, för att lösa dem, främja en effektiv nedrustning och vapenkontroll, i synnerhet när det gäller kärnvapenarsenaler, genomföra målen för hållbar utveckling och Parisavtalet om klimatförändringar och bidra till en regelbaserad internationell ordning, enligt det mandat som föreskrivs i artikel 34.1 i EU-fördraget.

D.  Den internationella politiska ordningen och säkerhetsmiljön förändras snabbt och kräver globala åtgärder. FN fortsätter att stå i centrum för det multilaterala systemet för samarbete mellan dess medlemsstater för att bemöta dessa utmaningar och är bäst lämpat för att ta itu med internationella kriser och globala utmaningar och hot.

E.  Världen står inför en mängd olika globala utmaningar med anknytning till pågående och framväxande konflikter och konsekvenserna av dem, till exempel klimatförändringar och terrorism, som måste hanteras på global nivå. Den nuvarande strukturen i FN:s säkerhetsråd har fortfarande sin grund i ett föråldrat politiskt scenario och dess beslutsfattande speglar inte den föränderliga globala verkligheten på lämpligt sätt. EU och dess medlemsstater spelade en viktig roll i utformningen av FN:s globala Agenda 2030 och EU fortsätter att vara en föregångare i arbetet med att mobilisera alla genomförandeverktyg och en kraftfull uppföljnings-, kontroll- och översynsmekanism för att säkerställa framsteg och ansvarsskyldighet. Detta speglas i EU:s yttre åtgärder och övriga strategier genom EU:s finansieringsinstrument.

F.  FN:s tre pelare – fred och säkerhet, utveckling, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen – är oskiljbara och ömsesidigt förstärkande. FN:s ursprungliga syfte, att bevara freden, har utmanats av kontinuerliga och komplexa kriser.

G.  FN:s betungande byråkratiska förfaranden och komplexa och stela struktur har ibland hindrat institutionen från att fungera som den ska och dess förmåga att snabbt kunna bemöta kriser och globala utmaningar.

H.  För att med framgång kunna bemöta globala kriser, hot och utmaningar krävs det ett effektivt multilateralt system som grundas på universella regler och värden.

I.  Den internationella ordning som baseras på samarbete, dialog och mänskliga rättigheter ifrågasätts av flera nationalistiska och protektionistiska rörelser runt om i världen.

J.  FN-systemets ständigt växande antal uppgifter kräver lämplig finansiering från dess medlemsstater. Klyftan mellan organisationens behov och dess finansiering blir allt större. Med tanke på Förenta staternas avsikt att skära ner på sina bidrag till FN-budgeten, och att EU och dess medlemsstater tillsammans fortfarande är den största enskilda ekonomiska bidragsgivaren, bör EU och dess medlemsstater aktivt stödja FN:s generalsekreterare i hans ansträngningar för att säkra att FN fungerar som det ska och finansieras med det främsta målet att utrota fattigdomen, främja fred och stabilitet på lång sikt, försvara de mänskliga rättigheterna, bekämpa sociala klyftor och tillhandahålla humanitärt stöd till befolkningar, länder och regioner som drabbas av olika slags kriser, oavsett om dessa är naturliga eller orsakade av människan. EU:s bidrag till FN bör bli mer synligt. FN-organ, inklusive FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA), har drabbats av betydande ekonomiska nedskärningar. Den aktuella övergripande nivån på FN:s finansiering är fortfarande för låg för att organisationen ska kunna genomföra sitt mandat och ta itu med de nuvarande globala utmaningarna.

K.  Demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen hotas allt mer i olika regioner i världen, och utrymmet för det civila samhället krymper i många FN-medlemsstater. Människorättsförsvarare och aktivister från civilsamhället står inför allt mer hot och risker runt om i världen på grund av deras legitima arbete.

L.  Främjandet och skyddet av de mänskliga rättigheterna är kärnan i multilateralismen och en central pelare i FN-systemet. EU är en stark förespråkare för alla mänskliga rättigheter, som är universella, odelbara, ömsesidigt beroende och sammanlänkade. Vidare är EU en av de mest engagerade försvararna av och förespråkarna för mänskliga rättigheter, grundläggande friheter, kulturella värden och mångfald, demokrati och rättsstatsprincipen. Dessa värden hotas allt mer i olika regioner i världen. Människorättsförsvarare och aktivister från civilsamhället står inför allt mer hot och risker runt om i världen på grund av deras legitima arbete och bestraffas allt oftare för att ha haft kontakt med FN-organ och FN-mekanismer. Det internationella samfundet och EU måste öka sina ansträngningar för att ge människorättsförsvarare skydd och stöd och upprätthålla de internationella normerna demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, i synnerhet när det gäller rättigheterna för människor som tillhör minoritetsgrupper eller personer i utsatta situationer, bland annat kvinnor, barn, ungdomar, etniska eller religiösa minoriteter, migranter, flyktingar och internflyktingar, människor med funktionsnedsättningar, lesbiska, homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer) och ursprungsbefolkningar.

1.  Europaparlamentet rekommenderar rådet

En reform av FN-systemet, däribland en reform av säkerhetsrådet

Fred och säkerhet

Agendan för kvinnor, fred och säkerhet

Förebyggande av konflikter samt medling

Icke-spridning, vapenkontroll och nedrustning

Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen

Globala pakter om migration och flyktingar

Utveckling

Klimatförändringar och klimatdiplomati

   a) att aktivt stödja FN:s generalsekreterares reformagenda som omfattar tre pelare med målet att göra FN-systemet verkligt samordnat, effektivt, ändamålsenligt, integrerat, öppet och ansvarigt; att stödja en rationalisering av freds- och säkerhetsstrukturen, som måste bli mer effektiv, målinriktad, tillräckligt finansierad och operationell, där befogenheterna delas upp på ett mer balanserat sätt och med effektivare mångfald när det gäller den regionala representationen i alla dess organ,
   b) att stödja minskad byråkrati, förenklade förfaranden och decentraliserat beslutsfattande, liksom mer öppenhet och ansvarsskyldighet med avseende på FN-personalens uppdrag och arbete, i synnerhet när det gäller deras insatser på fältet,
   c) att stödja FN:s generalsekreterares ansträngningar för att genomföra väsentliga ändringar så att FN:s utvecklingssystem anpassas till de prioriteringar som fastställts inom Agenda 2030 och målen för hållbar utveckling, och skyldigheten att skydda, och göra det lämpligt så att det kan stödja genomförandet av dessa på ett bättre sätt,
   d) att uppmana FN:s medlemsstater att ge både FN:s generalsekreterare och biträdande generalsekreterare och deras respektive myndigheter större befogenheter i processen med att effektivisera FN:s förvaltningssystem för att främja ökad effektivitet, flexibilitet, anpassningsbarhet och valuta för pengarna för FN och dess organ,
   e) att påminna FN:s samtliga medlemsstater om deras skyldighet att fortsätta med sitt finansiella stöd till alla FN-organ och uppfylla sina åtaganden gällande utgifter för utvecklingsbistånd och samtidigt öka ändamålsenligheten och effektiviteten och hålla regeringar ansvariga för genomförandet av de globala målen för hållbar utveckling,
   f) att aktivt stödja FN:s generalsekreterares insatser för genomförandet av FN:s strategi för jämn könsfördelning som ett avgörande verktyg för att säkerställa en jämlik representation av kvinnor i FN-systemet; att utse fler kvinnor och i synnerhet kvinnor som tillhör minoritetsgrupper till ledande befattningar vid FN:s högkvarter och att börja med jämställdhetsintegrering och jämställdhetsbudgetering; att uppmana EU och FN att utse fler kvinnliga poliser och soldater till uppdrag och insatser; att förespråka intersektoriella jämställdhetsrådgivare för enskilda uppdrag och insatser och särskilda handlingsplaner som anger hur FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 2242 genomförs under varje uppdrag och insats; att säkerställa att alla FN-styrkor har samma krav på lägsta utbildningsnivå och kompetens, och att denna måste inkludera ett tydligt jämställdhets-, hbti- och antirasistperspektiv, med nolltolerans för alla former av sexuellt utnyttjande och våld, inklusive ett effektivt visselblåsarsystem inom FN för att anonymt kunna anmäla brott som begås av FN-personal mot annan FN-personal och lokalbefolkningen,
   g) att betona den vikt som EU-medlemsstaterna fäster vid att samordna sina insatser i organen och byråerna inom FN-systemet,
   h) att begära en omfattande reform av FN:s säkerhetsråd för att göra detta organ mer representativt som bygger på ett brett samförstånd för att säkerställa att det kan bemöta hot mot internationell fred och säkerhet på ett snabbare och effektivare sätt; att arbeta för att förnya generalförsamlingens arbete och öka samordningen och samstämdheten i de åtgärder som vidtas av samtliga FN‑institutioner,
   i) att intensifiera ansträngningarna för att reformera FN:s säkerhetsråd, särskilt genom en avsevärd begränsning av vetorätten, i synnerhet i fall där det finns bevis för krigsbrott och brott mot mänskligheten, vilket har hindrat beslutsfattandet, och genom en ändrad sammansättning av dess medlemmar så att den bättre återspeglar dagens värld, bland annat genom att ge Europeiska unionen en permanent plats i säkerhetsrådet,
   j) att uppmana EU och dess medlemsstater att tala med en röst; att stödja de ansträngningar som gjorts av Europeiska utrikestjänsten, EU-delegationerna i New York och Genève och medlemsstaterna för att förbättra samordningen av EU:s ställningstaganden och att nå en gemensam EU-ståndpunkt i samband med omröstningar för att förbättra EU:s samstämdhet och trovärdighet i FN,
   k) att på nytt framhålla sitt stöd för människorättsrådets särskilda FN-förfaranden, inklusive de särskilda rapportörerna, och andra tematiska och landsspecifika människorättsmekanismer och sitt krav på alla stater som är parter i FN ska bjuda in alla särskilda rapportörer att besöka deras länder,
   l) att stödja inrättandet av en öppen och inkluderande mellanstatlig förberedande process under ledning av FN:s generalförsamling om ett toppmöte i FN 2020, med anledning av FN:s 75-årsjubileum, där man kommer att överväga en omfattande reform för att förnya och stärka FN,
   m) att förespråka att det inom FN-systemet upprättas en parlamentarisk församling i syfte att göra de globala styrelseformerna mer demokratiska till sin karaktär, öka deras demokratiska ansvarsskyldighet och öppenhet och göra det möjligt att öka medborgarnas deltagande i FN:s verksamhet och i synnerhet att bidra till det framgångsrika genomförandet av FN:s Agenda 2030 och målen för hållbar utveckling,
   n) att uppmana EU och FN att inta kompletterande och förstärkande roller varje gång fred och säkerhet hotas; att inleda ett strukturerat politiskt samarbete mellan EU och FN,
   o) att främja ett kraftfullare åtagande från medlemsstaterna gällande fred och säkerhet, både på internationell och nationell nivå; att stödja FN:s generalsekreterare i hans arbete med att öka FN:s deltagande i fredsförhandlingar; att uppmana FN att prioritera förebyggande, medling och politiska lösningar på konflikter samtidigt som man tar itu med orsakerna och drivkrafterna bakom dem; att fortsätta att stödja FN:s särskilda sändebuds arbete, insatser och initiativ för en lösning av dessa konflikter; att öka medlemsstaternas stöd för FN:s fredsbevarande och fredsbyggande insatser, framför allt genom att bidra med personal och utrustning, och att stärka EU:s understödjande roll i detta avseende; att öka synligheten för detta stöd och bidrag; att säkerställa att FN:s alla fredsbevarande och fredsbyggande insatser har ett mandat för mänskliga rättigheter och tillräckligt med personal för att utföra denna uppgift,
   p) att fördjupa samarbetet med FN inom det strategiska partnerskapet för fredsbevarande verksamhet och krishantering; att uppmuntra samarbetet mellan EU och FN inom reformen av säkerhetssektorn; att uppmana FN att göra de fredsbevarande insatserna mer trovärdiga och transparenta genom att inrätta och förstärka effektiva mekanismer för att förhindra möjliga övergrepp från FN-personalens sida och hålla dem ansvariga; att använda en multilateral metod under hela uppdragsprocessen; att förstärka kontakten med lokalsamhällena, och ge dem skydd och hjälp; att säkerställa att skyddet av civilbefolkningen står i centrum för de fredsbevarande mandaten; att stärka stödet till lokala aktörer genom att göra det möjligt för de mest utsatta grupperna att fungera som drivkrafter för förändring och skapa utrymme för att involvera dem i alla faser av det humanitära och fredsbyggande arbetet; att uppmana FN att minska den övergripande miljöinverkan av FN:s fredsbevarande insatser och uppnå förbättrad kostnadseffektivitet och säkerhet samt förbättrat skydd för såväl trupper som för civilbefolkningen i mottagarländerna,
   q) att betona att globala och regionala hot samt gemensamma globala problem ställer krav på snabbare åtgärder och ansvarighet från hela världssamfundet; att understryka att om en stat inte kan eller vill uppfylla sin skyldighet att skydda övergår denna skyldighet till det internationella samfundet, vilket inbegriper alla permanenta medlemmar i FN:s säkerhetsråd och involverar alla andra stora framväxande ekonomier och utvecklingsländer, och att de som bryter mot internationell rätt därefter kan ställas inför rätta; att stärka de blå hjälmarnas kapaciteter; att uppmana EU att uppmuntra framväxande ekonomier och utvecklingsländer att ansluta sig till det internationella samfundet när det vidtar åtgärder enligt dess skyldighet att skydda,
   r) att välkomna samarbete mellan EU, FN och andra mellanstatliga organisationer, såsom trepartssamarbetet mellan Afrikanska unionen (AU), EU och FN, och se det som ett verktyg i fråga om att stärka multilateralismen och globala styrelseformer och att ge stöd åt dem som är i behov av internationellt skydd, samtidigt som man säkerställer respekten för mänskliga rättigheter och internationell människorättslagstiftning, och att efterlysa en samordnad insats för kapacitetsuppbyggande av EU, FN och AU i detta avseende,
   s) att fortsätta att främja en bred definition av begreppet mänsklig säkerhet och skyldigheten att skydda och att ytterligare främja en stor roll för FN i genomförandet av dessa; att ytterligare stärka skyldigheten att skydda som en viktig princip för FN-medlemsstaternas arbete med konfliktlösning, mänskliga rättigheter och utveckling; att fortsätta stödja insatserna för att främja operationaliseringen av skyldigheten att skydda och att stödja FN, så att det även framöver spelar en avgörande roll för att bistå länder vid genomförandet av skyldigheten att skydda, i syfte att upprätthålla de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen och internationell humanitär rätt; att erinra om EU:s åtagande att genomföra skyldigheten att skydda samt att förebygga och stoppa människorättskränkningar i samband med övergrepp,
   t) att använda alla instrument som står till dess förfogande för att se till att statliga och icke-statliga aktörers åtgärder stämmer bättre överens med internationell humanitär rätt; att stödja det arbete som leds av Internationella rödakorskommittén för att inrätta en effektiv mekanism för att förbättra överensstämmelsen med internationell humanitär rätt,
   u) att på nytt ge uttryck för sitt entydiga fördömande av terrorism och sitt helhjärtade stöd till åtgärder som syftar till att besegra och utplåna terroristorganisationer, i synnerhet Daish/IS, vilka utgör ett tydligt hot mot den regionala och internationella säkerheten; att fortsätta att arbeta med FN:s generalförsamling och FN:s säkerhetsråd för att bekämpa finansieringen av terrorism, med beaktande av parlamentets rekommendation av den 1 mars 2018(3) och att samarbeta med FN:s generalförsamling för att bekämpa finansieringen av terrorism och bygga upp mekanismer för att identifiera enskilda terrorister och organisationer samt stärka mekanismerna för frysande av tillgångar globalt för att stärka FN:s institut för interregional juridisk forskning (Unicri) i samband med genomförandet och ibruktagande av det globala forumet för terroristbekämpning genom att bygga på det globala initiativet mot gränsöverskridande organiserad brottslighet; att stärka EU:s och FN:s gemensamma insatser i kampen mot de bakomliggande orsakerna till terrorism, särskilt när det gäller att motverka hybridhot och utveckla forskning och kapacitetsuppbyggnad inom it-försvar; att förlita sig på befintliga initiativ som satts igång av lokala partner för att utarbeta, genomföra och utveckla metoder för att motverka radikalisering och rekrytering till terrorism; att intensifiera ansträngningarna att slå ned på rekrytering och bekämpa terroristpropaganda, som sker båda på sociala medier och genom nätverk av radikaliserade hatpredikanter; att stödja åtgärder för att stärka motståndskraften i lokalsamhällen som är sårbara för radikalisering, bland annat genom att ta itu med de ekonomiska, sociala, kulturella och politiska orsaker som leder till detta; att stärka effektiviteten inom det internationella polisiära och rättsliga samarbetet i kampen mot terrorism och gränsöverskridande brottslighet; att främja utbildning som ett verktyg för att förhindra terrorism; att stödja strategier mot radikalisering och för avradikalisering i linje med FN:s handlingsplan för att förhindra våldsbejakande extremism; att ge sitt stöd till ett förstärkt bidrag från EU till FN:s initiativ för kapacitetsuppbyggnad i kampen mot utländska terroriststridande och våldsbejakande extremism,
   v) att verka för starkare multilaterala åtaganden för att hitta hållbara politiska lösningar på de pågående konflikterna i Mellanöstern och Nordafrika; att fortsätta att stödja FN:s särskilda sändebuds arbete, insatser och initiativ för en lösning på dessa konflikter; att understödja EU:s roll på det humanitära området; att kräva fortsatt humanitärt, finansiellt och politiskt stöd från det internationella samfundet; att hålla dem som gjort sig skyldiga till kränkningar av internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning ansvariga och att arbeta för ett omedelbart stopp för våld; att insistera på att en Syrienledd politisk process som syftar till fria och rättvisa val, som stöds och övervakas av FN och hålls på grundval av en ny konstitution, är det enda sättet att uppnå fred i landet; att betona att en vapenvila i hela landet och en fredlig ömsesidigt godtagbar lösning på Syrienkrisen kan uppnås under FN:s ledning och, i enlighet med Genève-kommunikén från 2012 och resolution 2254 (2015) från FN:s säkerhetsråd, med stöd från FN:s särskilda sändebud för Syrien; att med kraft uppmana det internationella samfundet att göra allt som står i dess makt för att kraftfullt fördöma dem som gjort sig skyldiga till krigsbrott och brott mot mänskligheten under konflikten i Syrien; att stödja FN:s generalsekreterares begäran om att inrätta en ny opartisk och oberoende panel för att fastställa vem som ligger bakom anfallen med kemiska stridsmedel i Syrien, eftersom frånvaron av ett sådant organ ökar risken för militär upptrappning; att stödja FN:s initiativ till fredsplan för Jemen och att skyndsamt bemöta den pågående humanitära krisen; att uppmana alla parter att respektera de mänskliga rättigheterna och friheterna för alla medborgare i Jemen, och att framhålla behovet av en förhandlad politisk lösning genom en inkluderande dialog i Jemen,
   w) att säkerställa att FN:s generalförsamling, tillsammans med EU, tillhandahåller alla positiva instrument för att garantera en varaktig och faktisk tvåstatslösning, baserad på gränserna från 1967 och med Jerusalem som huvudstad för båda staterna, där staten Israel med säkra och erkända gränser och en angränsande självständig, demokratisk och livskraftig palestinsk stat samexisterar sida vid sida i fred och säkerhet,
   x) att stödja FN:s insatser för att säkra en rättvis och varaktig lösning på Västsaharakonflikten som utgår från det västsahariska folkets rätt till självbestämmande, i enlighet med relevanta FN-resolutioner,
   y) att fortsatt bemöta de största säkerhetshoten i Sahel, Sahara, området runt Tchadsjön och Afrikas horn i syfte att utrota terrorhotet från grupper anslutna till IS/Daish och al-Qaida samt Boko Haram eller andra närstående terroristgrupper,
   z) att framhålla kärnenergiavtalet mellan Iran och säkerhetsrådets medlemmar plus Tyskland som en viktig framgång för den internationella diplomatin, i synnerhet EU-diplomatin, och att fortsätta att utöva påtryckningar mot Förenta staterna för att uppnå resultat i samband med det praktiska genomförandet,
   aa) att fortsätta att uppmana till fullständig respekt för suveränitet, internationellt erkända gränser och territoriell integritet för Georgien, Moldavien och Ukraina, med tanke på överträdelserna av internationell rätt i dessa områden; att stödja och blåsa nytt liv i de diplomatiska ansträngningarna för en fredlig och hållbar lösning av dessa pågående och frusna konflikter; att med kraft uppmana det internationella samfundet att till fullo följa linjen att inte erkänna den olagliga annekteringen av Krim,
   ab) att stödja diskussionerna mellan Nord- och Sydkorea om en kärnvapennedrustning av Koreahalvön; att uppmana alla internationella aktörer som är involverade att bidra på ett aktivt och positivt sätt till att uppnå detta mål på grundval av en dialog,
   ac) att eftertryckligen uppmana FN:s generalförsamling och säkerhetsråd att diskutera spänningarna i Sydkinesiska sjön i syfte att uppmana alla berörda parter att slutföra förhandlingarna om en uppförandekod,
   ad) att uppmana samtliga medlemsstater att fortsätta ställa sig bakom och genomföra de åtta ovannämnda resolutionerna från FN:s säkerhetsråd som utgör agendan för kvinnor, fred och säkerhet och att inrikta arbetet på att uppnå fullständig jämställdhet och säkerställa kvinnors deltagande, skydd och rättigheter genom hela konfliktcykeln – från förebyggandet av konflikter till återuppbyggnaden efter konflikter, samtidigt som man antar en metod som utgår från offren för att minska ytterligare skador på kvinnor och flickor som drabbas direkt av konflikter,
   ae) att påminna om att kvinnors deltagande i fredsprocessen fortsätter att vara en av de minst uppfyllda aspekterna i agendan för kvinnor, fred och säkerhet, trots att kvinnor är de främsta offren för säkerhetskriser, politiska kriser och humanitära kriser; att betona att FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet inte har uppnått sitt huvudmål att skydda kvinnor och avsevärt öka deras deltagande i politiska processer och beslutsprocesser; att påminna om att jämställdhet mellan kvinnor och män är en grundprincip för Europeiska unionen och dess medlemsstater, och att främjandet av jämställdhet är ett av unionens huvudmål; att fortsätta att främja jämställdhet och icke-diskriminering mellan könen, och att aktivt främja stöd till ytterligare åtgärder för att motverka kränkningar av hbti-personers rättigheter; att göra de mest utsatta grupperna delaktiga på alla nivåer av beslutsfattandet och i alla processer,
   af) att påminna om att väpnade konflikter gör både män och kvinnor sårbara, men att kvinnor löper större risk att utsättas för ekonomiskt och sexuellt utnyttjande, tvångsarbete, att fördrivas och att gripas samt att utsättas för sexuellt våld som exempelvis våldtäkt som används som krigstaktik och utgör en krigsförbrytelse; att säkerställa säker läkarvård för personer som utsatts för krigsvåldtäkter; att uppmana till förstärkt skydd för minderåriga, kvinnor, flickor och äldre i konflikter, särskilt mot sexuellt våld, och barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap, samt till förstärkt skydd för män och pojkar som faller offer, eftersom de faktiska siffrorna om dessa i konfliktdrabbade miljöer kraftigt underskattas enligt WHO och internationella studier(4); att eftertryckligen uppmana alla FN-medlemsstater att tillgängliggöra alla nödvändiga ekonomiska och mänskliga resurser för att bistå befolkningen i konfliktområden,
   ag) att uppmana FN att inrätta effektiva förfaranden för att rapportera misstankar om eller bevis för övergrepp, bedrägeri, korruption eller missförhållanden med koppling till verksamhet som utförs av FN:s militära och civila personal under fredsbevarande uppdrag och att hantera dessa fall genom specifika utredningar inom fastställda tidsramar; att skyndsamt förändra det faktum att rättsliga åtgärder avseende påstådda övergrepp i nuläget fortfarande är helt frivilliga och är beroende av det land som bidrar med trupper; att skyndsamt hantera alla aspekter i FN:s utvärderingsrapport av den 15 maj 2015 om insatser för verkställighet och korrigerande åtgärder avseende sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp som begåtts av FN-personal och annan personal vid fredsbevarande insatser utan dröjsmål och att hålla förövarna ansvariga; att utreda, åtala och döma all militär och civil personal som har begått sexuella våldshandlingar utan dröjsmål och med största beslutsamhet; att uppmuntra vidareutbildning av FN:s fredsbevarande personal om det internationella protokollet om dokumentation och utredning av sexuellt våld i konflikter för att främja sakkunskap i frågor som rör sexuellt våld,
   ah) att stödja och stärka internationella insatser genom FN för att säkerställa jämställdhetsanalys och integrering av mänskliga rättigheter i FN:s hela verksamhet, framför allt vid fredsbevarande insatser, humanitära insatser, återuppbyggnad efter konflikter och försoningsprocesser; att ta fram indikatorer och tillämpa verktyg för övervakning för att mäta framstegen i fråga om kvinnors delaktighet i uppbyggnaden av fred och säkerhet, inklusive i fredsbevarande insatser, och se till att ansvar utkrävs, liksom att arbeta tillsammans med samhällena, och att säkerställa förbättrade kulturer och beteenden som också är i linje med FN:s generalsekreterares högnivåpanel om kvinnors ekonomiska egenmakt; att säkerställa att genomförandet av agendan för kvinnor, fred och säkerhet inbegriper tillräcklig finansiering och stöd för att göra kvinnor till en central del i alla insatser i syfte att ta itu med globala utmaningar, bland annat tilltagande våldsbejakande extremism, konfliktförebyggande och medling, humanitära kriser, fattigdom, klimatförändringar, migration, hållbar utveckling, fred och säkerhet,
   ai) att stödja och stärka internationella insatser genom FN för att få slut på utnyttjandet av barn i väpnade konflikter och hantera konsekvenserna av konflikter och situationer efter konflikter för flickor på ett mer effektivt sätt; att stödja den roll som spelas av FN:s arbetsgrupp för barn i väpnade konflikter för att fördjupa stödet till unga krigsdrabbade människor och att stödja FN:s kampanj ”Barn, inte soldater” i syfte att sätta stopp för att väpnade regeringsstyrkor och icke-statliga aktörer rekryterar och utnyttjar barn i konflikter,
   aj) att upprätthålla åtagandet med FN för en effektiv uppföljning och ett effektivt genomförande av initiativet ”Spotlight” som syftar till att sätta stopp för alla former av våld mot kvinnor och flickor,
   ak) att tillhandahålla alla resurser för att proaktivt stödja FN:s generalsekreterares prioriteringar avseende förebyggande av konflikter samt medling(5), genom initiativ såsom inrättandet av en rådgivande styrelse på hög nivå om medling, och i linje med prioriteringarna för FN:s särskilda politiska uppdrag och verktygen för FN:s fond för fredsbyggande insatser; att se till att de mänskliga rättigheterna får en central plats i strategierna för konfliktförebyggande och medling,
   al) att stärka den operativa delen av EU:s och FN:s prioriteringar för förebyggande och minskning av konflikter, bland annat genom att se till att det finns erfarna medlare och medlingsrådgivare, däribland kvinnliga sändebud och högre tjänstemän, och att säkerställa en effektivare samordning av FN:s politiska, humanitära och säkerhetsrelaterade verktyg samt utvecklingsverktyg,
   am) att beakta att kvinnor är klart underrepresenterade i samband med fredsförhandlingar, där viktiga beslut om återhämtning efter konflikter och styrning fattas, trots det faktum att när kvinnor har en tydlig roll i fredsprocesser är sannolikheten att ett avtal varar i minst två år 20 % högre, och sannolikheten att ett avtal varar i minst 15 år 35 % högre,
   an) att ge ett starkt stöd till agendan för ungdomar, fred och säkerhet och dess mål att ge unga en tydligare röst i beslutsfattandet på lokal, nationell, regional och internationell nivå; att i detta avseende stödja inrättandet av mekanismer som skulle göra det möjligt för unga att delta på ett meningsfullt sätt i fredsprocesser,
   ao) att stärka samarbetet ytterligare mellan EU och FN när det gäller att ta fram instrument för att hantera återkommande problem som rör valrelaterat våld, bland annat genom att bygga vidare på den erfarenhet som ledamöter från Europaparlamentet har fått från valobservatörsuppdrag och med hjälp av parlamentariska dialoger med politiska partier före valet, så att valen i de länder som försöker stärka sina demokratiska förfaranden kan bli mer trovärdiga, och för att sända en tydlig signal till dem som försöker missbruka systemet,
   ap) att erinra om det betydande bidraget från EU (externa finansieringsinstrument) till FN-systemet, som inbegriper världsfred, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och utvecklingsagendan,
   aq) att ge sitt starka stöd till generalsekreterarens förslag om att göra FN:s utvecklingssystem mer effektivt och att formulera en stödjande ståndpunkt med avseende på den föreslagna finansieringspakten i utbyte mot ökad effektivitet, transparens och ansvarighet,
   ar) att systematiskt stödja FN:s samtliga åtgärder som rör nedrustning, förtroendeskapande, icke-spridning och motverkande av spridning av massförstörelsevapen, inklusive utveckling, framställning, förvärv, lagring, kvarhållande, överföring eller användning av kemiska vapen av en fördragsslutande part eller icke-statlig aktör,
   as) att uttrycka oro över urholkningen av det befintliga systemet för vapenkontroll och nedrustning och dess rättsliga instrument; att stödja alla insatser för att få tillbaka agendan för vapenkontroll och nedrustning på rätt väg, även genom att återuppliva nedrustningskonferensen; att främja icke-spridning av kärnvapen med hjälp av översynsprocessen 2020 genom att utan dröjsmål sätta fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar i kraft; att arbeta för att verkställa konventionen om kemiska vapen; att på nytt bekräfta åtagandet att uppfylla konventionens mål och att uppmuntra samtliga FN-medlemsstater att ratificera eller ansluta sig till den; att stärka Organisationen för förbud mot kemiska vapen och dess arbete genom att säkerställa att den har lämpliga finansiella resurser och personal för att uppfylla dess mål; att säkerställa att i fall där det rapporteras om att kemiska vapen har använts ska förövarna ställas inför rätta; att säkerställa ansvarsskyldighet för överträdelser av fördrag om nedrustning och vapenkontroll genom de befintliga vapenkontrollmekanismerna nedrustningsinstrumenten; att stödja fördraget om förbud mot kärnvapen som 2017 fick stöd av 122 FN-medlemsstater och att arbeta för att detta fördrag ska undertecknas och ratificeras av samtliga FN-medlemsstater; att skyndsamt driva på kärnvapennedrustningen på både regional och global nivå i linje med parlamentets resolution av den 27 oktober 2016(6) där man uppmanar samtliga EU-medlemsstater att stödja FN:s konferens för att förhandla om ett rättsligt bindande instrument för ett kärnvapenförbud; att stödja FN:s ansträngningar att förhindra att icke-statliga aktörer och terroristgrupper utvecklar, tillverkar, förvärvar eller överför massförstörelsevapen och deras bärare; att insistera på fullständig efterlevnad av fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen, konventionen om kemiska vapen och konventionen om biologiska vapen,
   at) att till fullo genomföra vapenhandelsfördraget och att uppmuntra samtliga FN-medlemsstater att ratificera eller ansluta sig till det,
   au) att verka för effektivare åtgärder mot avledning av och olaglig handel med vapen och ammunition, inklusive handeldvapen och lätta vapen, i synnerhet genom att ta fram ett system för spårning av vapen; att kräva att FN:s medlemmar aktivt vidtar åtgärder för global nedrustning och för att förhindra kapprustning,
   av) att särskilt uppmärksamma de tekniska framstegen på området för beväpning av robotar, i synnerhet beväpnade robotar och drönare, och deras överensstämmelse med internationell rätt; att inrätta rättsliga ramar för drönare och beväpnade robotar i linje med befintlig internationell humanitär rätt i syfte att förhindra att stater och icke-statliga aktörer missbrukar denna teknik för olaglig verksamhet; att arbeta för att effektiva förhandlingar ska inledas om förbudet mot drönare och beväpnade robotar, vilka gör det möjligt att genomföra attacker utan mänsklig inblandning; att främja en rättslig ram som utgår från FN och som kräver att användningen av beväpnade drönare måste respektera internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning; att med kraft fördöma de utbredda brotten mot de mänskliga rättigheterna och kränkningarna av internationell humanitär rätt; att efterlysa ökat skydd av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i alla uttrycksformer, även i samband med ny teknik; att arbeta för ett internationellt förbud mot vapensystem vars användning av våld inte styrs av människan, vilket parlamentet har efterfrågat vid flera tillfällen, och att inom ramen för relevanta sammanträden på FN-nivå skyndsamt ta fram och anta en gemensam ståndpunkt om autonoma vapensystem samt att tala med en röst vid relevanta forum och agera i enlighet därmed,
   aw) att uppmuntra FN:s samtliga medlemsstater att underteckna och ratificera konventionen om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring,
   ax) att med beaktande av FN:s miljöförsamlings resolution UNEP/EA.3/Res.1 och FN:s människorättsråd resolution 34/20 arbeta för ett förtydligande och en utveckling av skyldigheter efter konflikter gällande sanering och hantering av den kontaminering som följer av användningen av vapen med utarmat uran samt stöd till de samhällen som drabbats av användningen av sådana vapen,
   ay) att påminna om att de mänskliga rättigheterna är odelbara, ömsesidigt beroende av varandra och sammanlänkade; att i syfte att motverka en negativ utveckling uppmana EU och FN att inte bara kraftfullt fördöma den oroande globala utvecklingen mot en marginalisering och ett undertryckande av de mänskliga rättigheterna och demokratin, också i fråga om utrymmet för det civila samhället, utan att även effektivt utnyttja de rättsliga instrument som står till förfogande, särskilt artikel 2 i EU:s associeringsavtal med tredjeländer, när så är lämpligt; att uppmana samtliga FN-medlemsstater att ratificera och effektivt genomföra alla grundläggande FN-konventioner om mänskliga rättigheter, bland annat FN:s konvention mot tortyr och det fakultativa protokollet till denna, de fakultativa protokollen till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, genom att fastställa klagomåls- och utredningsmekanismer, och att följa rapporteringsskyldigheterna enligt dessa instrument och åtagandet att samarbeta i god tro med FN:s människorättsmekanismer; att uppmärksamma det globala bakslaget mot människorättsförsvarare och förespråkare av demokratisering,
   az) att se till att reformer på människorättsområdet fortsätter att vara helt integrerade i FN:s tre reformpelare; att stödja integrationen av mänskliga rättigheter i FN:s arbete,
   ba) att främja friheterna för deister och teister och människor som betraktar sig som ateister, agnostiker, humanister och fritänkare,
   bb) att fortsatt vara en förkämpe för religions- och trosfrihet; att kräva större ansträngningar för att skydda rättigheterna för religiösa och andra minoriteter; att efterlysa ökat skydd för religiösa minoriteter mot förföljelse och våld; att efterlysa ett upphävande av de lagar som kriminaliserar hädelse eller avfällighet och som används som förevändning för förföljelse av religiösa minoriteter och icke-troende; att stödja det arbete som uträttas av den särskilda rapportören om religions- och trosfrihet; att aktivt arbeta för ett FN-erkännande av det folkmord på religiösa och andra minoriteter som begås av IS/Daish och för ett hänskjutande till Internationella brottmålsdomstolen av fall som misstänks utgöra brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och folkmord.
   bc) att uppmuntra FN:s människorättsråd att övervaka respekten för mänskliga rättigheter i dess egna medlemsstater för att undvika tidigare misstag, såsom att bevilja medlemskap till länder som kraftigt kränker de mänskliga rättigheterna och dem som antar antisemitiska politiska ståndpunkter,
   bd) att uppmuntra alla FN-medlemsstater att säkerställa att deras medborgare till fullo kan involveras i politiska, sociala och ekonomiska processer – inklusive religions- eller trosfrihet – utan diskriminering,
   be) att uppmana alla nationella och internationella myndigheter att snarast möjligt anta bindande instrument som syftar till ett effektivt skydd av de mänskliga rättigheterna och se till att alla nationella och internationella skyldigheter som härrör från internationella bestämmelser fullt ut efterlevs, att på nytt framhålla vikten av FN:s råd för mänskliga rättigheter, att påminna om generalförsamlingens skyldighet – när medlemmarna i FN:s råd för mänskliga rättigheter utses – att beakta huruvida kandidaterna respekterar främjande och skydd av mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och demokrati; att efterlysa tydliga kriterier baserade på resultat inom området mänskliga rättigheter för medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter,
   bf) att notera att parlamentet djupt beklagar Förenta staternas beslut att lämna FN:s råd för mänskliga rättigheter; att notera att parlamentet påminner om EU:s deltagande i och stöd för detta oumbärliga organ för mänskliga rättigheter och uppmanar Förenta staternas administration att ompröva sitt beslut,
   bg) att eftertryckligen uppmana alla stater, även EU-medlemsstaterna, att utan dröjsmål ratificera det fakultativa protokollet till den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, genom vilket det inrättas en klagomåls- och utredningsmekanism.
   bh) att arbeta tillsammans med samtliga FN-medlemsstater för att respektera yttrandefriheten, i enlighet med artikel 19 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, och att framhålla vikten av fri press och media i ett hälsosamt samhälle och varje medborgares roll i detta samhälle; att betona vikten av mediefrihet, mediemångfald, medias oberoende och säkerhet för journalister för att möta de nya utmaningarna; att inleda en diskussion om att hitta rätt balans mellan skyddet av mediefrihet och yttrandefrihet och kampen mot oriktiga uppgifter; att sträva efter att skydda journalister som arbetar med korruptionsfall och vars liv är i fara,
   bi) att upprätthålla ett starkt engagemang för att verka för att dödsstraffet avskaffas i hela världen; att fortsätta att förespråka nolltolerans för dödsstraffet; att efterlysa ett moratorium för dödsstraffet och fortsatt verka för ett avskaffande av det överallt; att fördöma det ökade antalet dödsdomar för narkotikarelaterade brott och begära att användningen av dödsstraff och summariska avrättningar ska förbjudas för sådana brott,
   bj) att stödja och stärka internationella insatser genom FN för att säkerställa jämställdhetsanalys samt integrering av jämställdhet och mänskliga rättigheter i FN:s samtliga verksamheter; att kräva att alla former av våld mot och diskriminering av kvinnor och flickor utrotas, bland annat genom att man beaktar diskriminering på grund av könsidentitet; att hävda och skydda rättigheterna för homo-, bi-, trans- och intersexuella personer (hbti-personer), och att begära att lagstiftning i FN-medlemsstater som kriminaliserar människor på grund av deras sexuella läggning eller könsidentitet ska upphävas; att uppmuntra säkerhetsrådet att behandla och förstärka hbti-personers rättigheter ytterligare,
   bk) att stärka rollen för Internationella brottmålsdomstolen och det internationella straffrättssystemet i syfte att främja ansvarsskyldighet och sätta stopp för straffriheten; att ge Internationella brottmålsdomstolen ett starkt diplomatiskt, politiskt och ekonomiskt stöd; att uppmana alla FN-medlemsstater att ansluta sig till Internationella brottmålsdomstolen genom att ratificera och genomföra Romstadgan och att uppmuntra en ratificering av Kampalaändringarna; att uppmana de FN-medlemsstater som drar sig ur Internationella brottmålsdomstolen att ompröva sitt beslut; att stödja Internationella brottmålsdomstolen som en viktig institution för att ställa förövare inför rätta och hjälpa offer att uppnå rättvisa och att uppmuntra en kraftfull dialog och samarbete mellan Internationella brottmålsdomstolen, FN och dess organ och FN:s säkerhetsråd,
   bl) att kraftfullt fördöma alla juridiska trakasserier, gripanden, mord, hot och skrämseltaktiker som drabbar människorättsförsvarare runt om i världen när de utför sitt legitima människorättsarbete; att kräva internationella ansträngningar och att uppmana FN:s medlemsstater att anta strategier för att för att ge människorättsförsvarare i riskzonen skydd och stöd och göra det möjligt för dem att utföra sitt arbete; att anta en politik som systematiskt och otvetydigt fördömer dödandet av människorättsförsvarare och alla försök att utsätta dem för alla former av våld, förföljelser, hot, trakasserier, försvinnanden, frihetsberövande eller godtyckliga gripanden; att fördöma dem som begår eller tolererar sådana grymheter och att utöka offentlig diplomati för att fullt ut stödja människorättsförsvarare; att understryka att människorättsförsvarare och aktivister från det civila samhället ingår bland de centrala aktörerna inom hållbar utveckling; att uppmana FN:s medlemsstater att anta strategier för att ge skydd och stöd till människorättsförsvarare i riskzonen; att erkänna att människorättsförsvarare som arbetar med miljö- och markfrågor samt med ursprungsbefolkningarnas rättigheter har utsatts för allt mer hot,
   bm) att med beaktande av det europeiska regelverket på området bekämpning av korruption åta sig att främja korruptionsbekämpande åtgärder och verka för att dessa i högre grad integreras i FN:s program,
   bn) att begära att EU och dess medlemsstater arbetar med partner för att genomföra FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter genom att be alla länder, inklusive EU-medlemsstaterna, att ta fram och genomföra nationella handlingsplaner som förpliktar företag att respektera mänskliga rättigheter; att upprepa sin uppmaning till EU och dess medlemsstater att aktivt och konstruktivt delta i utarbetandet, så snart som möjligt, av ett rättsligt bindande internationellt instrument som i internationell människorättslagstiftning reglerar den verksamhet som bedrivs av transnationella företag och andra företag i syfte att förebygga, utreda och åtgärda kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt att se till att det finns tillgång till rättsmedel när kränkningar förekommer; att stödja ett bindande FN-fördrag om företag och mänskliga rättigheter i syfte att säkerställa företagens ansvarsskyldighet; att i detta sammanhang välkomna det arbete som utförts av FN:s arbetsgrupp för företag och mänskliga rättigheter och att påminna FN, EU och dess medlemsstater om att arbeta konstruktivt för att skynda på dessa förhandlingar och att ta itu med de återstående EU-relaterade problemen,
   bo) att öka sina ansträngningar inom ramen för den internationella alliansen för tortyrfri handel, som EU initierat tillsammans med regionala partner; att inrätta en internationell fond för att hjälpa länder att ta fram och genomföra lagstiftning som förbjuder handel med varor som kan användas för tortyr och dödsstraff; att stödja inrättandet av ett internationellt instrument för att förbjuda handel med sådana varor, genom att utgå från erfarenheterna av rådets förordning (EG) nr 1236/2005 om denna fråga,
   bp) att säkerställa att kvinnor har rätt till familjeplanering och samtliga allmänna och universella rättigheter gällande sexuell och reproduktiv hälsa, inklusive moderna preventivmedel och säkra och lagliga aborter; att understryka att allmän tillgång till hälsa, framför allt sexuell och reproduktiv hälsa och därmed sammanhängande rättigheter, är en grundläggande mänsklig rättighet, och därigenom motverka munkavleregeln som återinfördes av Förenta staternas regering i början av 2017,
   bq) att stödja ett människorättsinriktat synsätt på funktionsnedsättning i risksituationer i linje med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
   br) att beakta att romer är bland de mest diskriminerade minoriteterna i världen och att diskrimineringen håller på att förvärras i flera länder; att påminna om att romer lever på alla kontinenter och att detta därför är en global fråga; att uppmana FN att utnämna en särskild föredragande för frågor som rör romer för att öka medvetenheten och säkra att FN:s program också når romerna,
   bs) att be FN:s medlemsstater, däribland EU-medlemsstaterna, att verkställa rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör om nutida former av rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och därmed sammanhängande intolerans,
   bt) att fullt ut stödja de FN-ledda ansträngningarna för att förhandla fram två globala pakter om migration och flyktingar, som utgår från New York-deklarationen om flyktingar och migranter från september 2016, för att utforma effektivare internationellt åtgärder för att hantera problemet och motsvarande process för att utveckla ett system för global styrning, för att förbättra samordningen gällande internationell migration, människors rörlighet, omfattande förflyttningar av flyktingar och utdragna flyktingsituationer, och för att inrätta hållbara lösningar och metoder för att tydligt slå fast vikten av att skydda flyktingars och migranters rättigheter; att uppmana EU:s medlemsstater att enas bakom en sådan ståndpunkt och att aktivt försvara och driva på förhandlingarna om dessa viktiga frågor; att påminna om att i målen för hållbar utveckling, som ingår i FN:s Agenda 2030, erkänns att planerade och välhanterade migrationspolitiska åtgärder kan bidra till att uppnå hållbar utveckling och tillväxt för alla samt minska ojämlikheterna inom och mellan staterna,
   bu) att verka för ambitiösa och väl avvägda bestämmelser som möjliggör ett effektivare internationellt samarbete och en mer rättvis och förutsägbar global ansvarsfördelning vid hanteringen av migrationsförflyttningar och tvångsförflyttningar, genom att säkerställa tillräckligt stöd till flyktingar världen över,
   bv) att stödja alla ansträngningar för att säkerställa ett kraftfullt och kontinuerligt stöd till utvecklingsländer som tar emot ett stort antal flyktingar och att se till att flyktingarna erbjuds hållbara lösningar, bland annat möjligheter att bli självförsörjande och integreras i de samhällen där de bor; att påminna om att genomförandet av den globala pakten är ett unikt tillfälle att stärka kopplingen mellan humanitärt bistånd och utvecklingspolitik,
   bw) att se till att de globala pakterna är inriktade på människor och mänskliga rättigheter och tillhandahåller långsiktiga, hållbara och heltäckande åtgärder som gynnar samtliga berörda parter; att särskilt uppmärksamma migranter i utsatta situationer, såsom barn, kvinnor i riskzonen, offer för människohandel och personer med funktionsnedsättning, och andra grupper i riskzonen, bland annat hbti-personer, och att betona vikten av att utforma migrationspolitiken från ett intersektionellt perspektiv för att bemöta deras särskilda behov; att betona behovet av att utveckla ett heltäckande, förnyat och övergripande könsperspektiv för ett gemensamt internationellt bemötande av flyktingar som tar itu med kvinnors behov av särskilt skydd, även genom att bekämpa våld mot kvinnor, och som stärker kvinnors förmågor och färdigheter i återuppbyggnaden och försoningen; att uppmana FN:s medlemsstater att göra ett fristående åtagande att främja jämställdhet mellan kvinnor och män samt kvinnors och flickors egenmakt som en central del av den globala pakten, i linje med mål 5 för hållbar utveckling,
   bx) att kräva större ansträngningar för att förhindra irreguljär migration och bekämpa smuggling av och handel med människor, i synnerhet genom bekämpning av kriminella nätverk med hjälp av ett tidigt och effektivt utbyte av relevanta underrättelseuppgifter; att förbättra metoderna för att identifiera och skydda offer och att stärka samarbetet med tredjeländer i syfte att spåra, beslagta och återvinna vinning av brottslig verksamhet i denna sektor; att på FN-nivå insistera på vikten av att ratificera och till fullo genomföra FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och tilläggsprotokollen mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen och för att förebygga, bekämpa och bestraffa handel med människor, särskilt kvinnor och barn,
   by) att säkerställa att man särskilt uppmärksammar flyktingar och asylsökande som är kvinnor och som utsätts för flera olika former av diskriminering och är mer utsatta för sexuellt och könsrelaterat våld såväl i deras ursprungsländer som under deras resor till säkrare platser; att påminna om att asylsökande som är kvinnor och flickor har specifika behov och bekymmer som skiljer sig från mäns, vilket kräver att genomförandet av all asylpolitik och alla asylförfaranden tar hänsyn till jämställdhetsperspektivet och individen; att efterlysa en förstärkning av systemen för skydd av barn och att stödja konkreta åtgärder i flykting- och migrantbarnens bästa intresse, på basis av konventionen om barnets rättigheter,
   bz) att ta itu med det utbredda fenomenet statslöshet som utgör en akut utmaning för de mänskliga rättigheterna; att säkerställa att denna fråga behandlas på lämpligt sätt under de aktuella förhandlingarna om den globala pakten,
   ca) att fortsätta och stärka det stöd, inbegripet finansiellt stöd, som ges till FN:s flyktingkommissariat inom ramen för dess internationella uppdrag att skydda flyktingar, även från kriminella gäng och personer som är involverade i handel med och smuggling av människor i ursprungs- och transitländer,
   cb) att bistå länderna inom det östliga partnerskapet i att hantera problem som de har stått inför till följd av massiva interna tvångsförflyttningar från konfliktområden, och att agera bestämt för att skydda och återupprätta fördrivna personers rättigheter, inbegripet rätten till återvändande, egendomsrättigheter och rätten till personlig säkerhet,
   cc) att fortsätta att betona att det är absolut nödvändigt med utbildning för flickor och kvinnor för att skapa ekonomiska möjligheter,
   cd) att upprepa sin allvarliga oro för att hundratusentals internflyktingar och flyktingar som har flytt från sina födelseländer i samband med utdragna konflikter fortfarande är på flykt och att på nytt bekräfta alla internflyktingars och flyktingars rätt att återvända till sina ursprungsorter på ett säkert och värdigt sätt,
   ce) att framhålla nödvändigheten av att tillhandahålla särskild finansiering för kvinnors deltagande i det internationella beslutsfattandet,
   cf) att genomföra FN:s ambitiösa Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess 17 mål för hållbar utveckling; att understryka EU:s ledande roll i den process som ledde fram till antagandet av Agenda 2030 för hållbar utveckling och Addis Abeba-handlingsplanen; att vidta konkreta åtgärder för att säkerställa ett effektivt genomförande av FN:s Agenda 2030 och Addis Abeba-agendan som viktiga instrument för utveckling; att säkerställa att EU och FN fortsätter att spela en viktig roll i genomförandet av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling för att utrota fattigdomen och skapa gemensamt välstånd, motarbeta ojämlikheter, skapa en säkrare och mer rättvis värld och bekämpa klimatförändringar och skydda naturmiljön,
   cg) att vidta konkreta åtgärder för att säkerställa ett effektivt genomförande av FN:s Agenda 2030 och samtliga 17 mål för hållbar utveckling som viktiga verktyg för förebyggande och hållbar utveckling; att uppmuntra och stödja länder när det gäller att ta egenansvar och upprätta nationella ramverk i syfte att uppnå de 17 målen för hållbar utveckling; att uppmuntra FN:s medlemsstater att omorientera sina budgetar mot FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling; att upprepa att EU fortfarande är världens största givare av utvecklingsbistånd med 75,7 miljarder euro i donationer, och att uppmuntra den fortsätta utvecklingen av EU:s gemensamma stöd genom att stödja medlemsstaternas fortlöpande ansträngningar för att främja fred, välstånd och hållbar utveckling i hela världen; att uppmuntra FN-medlemsstaterna att fullgöra sina åtaganden i fråga om utvecklingsbistånd och att efterlysa en stabil ram av indikatorer samt användningen av statistiska uppgifter för att bedöma situationen i utvecklingsländerna, övervaka framstegen och sörja för ansvarsskyldighet; att fortsätta sina insatser för att uppnå konsekvent politik för utveckling i alla EU-strategier, vilket är avgörande för att uppnå målen för hållbar utveckling, och att även på FN-nivå arbeta för mer konsekvent politik i enlighet med mål 17,
   ch) att bekräfta EU:s åtagande avseende Parisavtalet, uppmuntra samtliga FN-medlemsstater att ratificera avtalet och genomföra det på ett effektivt sätt och betona att Parisavtalet måste genomföras på global nivå av samtliga FN-medlemsstater; att på nytt bekräfta behovet av en ambitiös klimatpolitik för EU och dess beredvillighet att förbättra de befintliga nationellt fastställda bidragen, inbegripet för EU, för 2030, samt behovet av att i tid utveckla en långsiktig strategi för 2050 och att stödja alla initiativ i denna riktning; att arbeta för mer effektiva åtgärder för miljömässig hållbarhet, särskilt i kampen mot klimatförändringarna genom att främja internationella åtgärder och insatser för att bevara och förbättra kvaliteten på miljön och för en hållbar förvaltning av naturresurserna; att höja vår ambitionsnivå ytterligare gällande utsläppsbegränsningar och att framhålla EU:s roll som en global ledare med avseende på klimatåtgärder,
   ci) att på nytt framhålla att klimatåtgärder är en central prioritering för Europeiska unionen; att se till att EU behåller sitt ledarskap i kampen mot klimatförändringarna och fortsätter att samarbeta med FN på detta område; att uppmana alla FN-medlemsstater att upprätthålla Parisavtalet och att skyndsamt genomföra de beslut som fattades vid FN:s klimatkonferens 2016; att öka ansträngningarna för att på nytt få Förenta staterna att delta i multilateralt samarbete om klimatförändringar,
   cj) att vara en proaktiv partner i samtliga FN-insatser för att främja globala partnerskap och samarbete på området utmaningar med anknytning till klimatförändringarna, och att betona att klimatet kan vara en utgångspunkt för diplomatiska förbindelser med partner med vilka andra punkter på dagordningen är mycket omtvistade, och därigenom erbjuda en möjlighet att stärka stabiliteten och freden,
   ck) Att trappa upp sina klimatdiplomatiska ansträngningar genom att utveckla en övergripande strategi för klimatdiplomati och integrera klimatåtgärder i alla områden för EU:s yttre åtgärder, bland annat handel, utvecklingssamarbete, humanitärt bistånd samt säkerhet och försvar, genom att ta hänsyn till att ett miljömässigt ohållbart system skapar instabilitet; att bilda en stark allians av länder och aktörer som kommer att fortsätta att stödja och bidra till målen om att begränsa den globala uppvärmningen till en bra bit under 2 °C, samtidigt som man fortsätter ansträngningarna för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C,
   cl) att påminna om att klimatförändringarnas effekter upplevs olika av kvinnor och män; att understryka att kvinnor är mer utsatta och löper större risker och utsätts för fler bördor av olika skäl, allt från ojämlik tillgång till resurser, utbildning, jobbmöjligheter och markrättigheter, till sociala och kulturella normer; att betona att detta bör återspeglas i enlighet därmed; att säkerställa att kvinnor spelar en central roll i arbetet med att ta fram lösningar för minskning och anpassning till klimatförändringar, inklusive internationella klimatförhandlingar, i syfte att ta fram genusmedvetna insatser för att ta itu med underliggande ojämlikheter,
   cm) att påminna om att i situationer där kvinnor har begränsad tillgång till och kontroll över produktionsmedel och begränsade rättigheter har de färre möjligheter att utforma beslut och påverka politiken, vilket har erkänts officiellt sedan den trettonde partskonferensen om klimatfrågor (COP 13) i Bali 2007,
   cn) att arbeta nära med små östater och andra länder som står inför klimatförändringarnas mest allvarliga konsekvenser för att säkerställa att deras röst och deras behov beaktas i de olika FN-forumen,
   co) att inleda en offentlig och omfattande debatt med alla FN-medlemsstater avseende vikten av att respektera konstitutionella begränsningar för presidentmandat världen över.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter, Europeiska utrikestjänsten och kommissionen samt för kännedom till Förenta nationernas generalförsamling och generalsekreterare.

(1) Antagna texter, P8_TA(2017)0304.
(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0493.
(3) Europaparlamentets rekommendation av den 1 mars 2018 till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om att strypa jihadisternas inkomstkällor – åtgärder mot finansiering av terrorism, Antagna texter, P8_TA(2018)0059.
(4) Världshälsoorganisationen, World Report on Violence and Health, Genève, 2002, s. 154; Förenta nationernas kontor för samordning av humanitära frågor, Discussion paper 2: The Nature, Scope and Motivation for Sexual Violence Against Men and Boys in Armed Conflict, som lades fram vid kontorets forskningsmöte om användningen av sexuellt våld i väpnade konflikter: fastställande av var det saknas forskning för att utforma mer effektiva insatser (den 26 juni 2008).
(5) I enlighet med generalsekreterarens första uttalande inför FN:s säkerhetsråd den 10 januari 2017.
(6) EUT C 215, 19.6.2018, s. 202.


Migrationskrisen och den humanitära situationen i Venezuela och vid dess gränser
PDF 135kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2018 om migrationskrisen och den humanitära situationen i Venezuela och vid dess landgränser till Colombia och Brasilien (2018/2770(RSP))
P8_TA(2018)0313RC-B8-0315/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Venezuela, i synnerhet de av den 27 februari 2014 om situationen i Venezuela(1), av den 18 december 2014 om förföljelsen av den demokratiska oppositionen i Venezuela(2), av den 12 mars 2015 om situationen i Venezuela(3), av den 8 juni 2016 om situationen i Venezuela(4), av den 27 april 2017 om situationen i Venezuela(5), av den 8 februari 2018 om situationen i Venezuela(6) och av den 3 maj 2018 om presidentvalet i Venezuela(7),

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

–  med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen,

–  med beaktande av uttalandet av den 8 februari 2018 av Fatou Bensouda, åklagare vid Internationella brottmålsdomstolen,

–  med beaktande av uttalandet av den 31 mars 2017 om Venezuela av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av rapporten av den 22 juni 2018 från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) Human rights violations in the Bolivarian Republic of Venezuela,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 28 april 2017 av FN:s särskilda rapportör om utomrättsliga, summariska eller godtyckliga avrättningar, FN:s särskilda rapportör om mötes- och föreningsfrihet, FN:s särskilda rapportör om situationen för människorättsförsvarare samt FN:s arbetsgrupp mot godtyckligt frihetsberövande,

–  med beaktande av G7-ledarnas uttalande av den 23 maj 2018,

–  med beaktande av Limagruppens förklaringar av den 23 januari, den 14 februari, den 21 maj och den 2 juni och den 15 juni 2018,

–  med beaktande av Amerikanska samarbetsorganisationens (OAS) förklaring av den 20 april 2018 om den förvärrade humanitära situationen i Venezuela,

–  med beaktande av rapporten av den 29 maj 2018 från OAS generalsekretariat och en panel bestående av oberoende internationella experter om möjliga brott mot mänskligheten i Venezuela,

–  med beaktande av rapporten Democratic Institutions, the Rule of Law and Human Rights in Venezuela från den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna, offentliggjord den 12 februari 2018, liksom dess resolution av den 14 mars 2018,

–  med beaktande av uttalandena av den 26 januari, den 19 april och den 22 maj 2018 av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om den senaste utvecklingen i Venezuela,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 13 november 2017, den 22 januari 2018, den 28 maj 2018 och den 25 juni 2018,

–  med beaktande av uttalandet av Christos Stylianides, kommissionsledamot med ansvar för humanitärt bistånd och krishantering, om det officiella besöket i Colombia i mars 2018,

–  med beaktande av uttalandet av den 23 april 2018 från parlamentets grupp för demokratistöd och valsamordning,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Situationen för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen i Venezuela fortsätter att försämras. Venezuela står inför en aldrig tidigare skådad politisk, social, ekonomisk och humanitär kris, som kännetecknas av osäkerhet, våld, människorättskränkningar, en allt sämre situation för rättsstaten, brist på läkemedel och sociala tjänster samt inkomstbortfall och stigande fattigdom, vilken kräver allt fler dödsfall och leder till ett ökat antal flyktingar och migranter.

B.  Allt fler människor i Venezuela, i synnerhet utsatta grupper som kvinnor, barn och sjuka, lider av undernäring på grund av begränsad tillgång till bra hälso- och sjukvård, läkemedel, mat och vatten. 87 procent av Venezuelas befolkning lever i fattigdom, och 61,2 procent i extrem fattigdom. Mödradödligheten har gått upp med 60 procent och spädbarnsdödligheten med 30 procent. Under 2017 ökade antalet malariafall med 69 procent jämfört med året innan, och detta är enligt WHO den största ökningen i hela världen och andra sjukdomar som tuberkulos och mässling är på väg att urarta till epidemier.

C.  Trots att det internationella samfundet står berett fortsätter den venezuelanska regeringen tyvärr hårdnackat att förneka problemet och vägrar att öppet ta emot och underlätta utdelningen av internationellt humanitärt bistånd.

D.  Den ekonomiska situationen har försämrats avsevärt. Internationella valutafonden har beräknat att hyperinflationen i Venezuela kommer att öka våldsamt från uppskattningsvis 2 400 procent 2017 till 13 000 procent 2018, vilket innebär en genomsnittlig prisökning med nästan 1,5 procent i timmen.

E.  En OHCHR-rapport som offentliggjordes den 22 juni 2018 belyser hur de venezuelanska myndigheterna har misslyckats med att utkräva ansvar av personer som gjort sig skyldiga till allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inklusive dödande, överdrivet bruk av maktmedel mot demonstranter, godtyckliga gripanden, misshandel och tortyr. Det tycks även råda straffrihet för säkerhetstjänstemän som misstänks för utomrättsligt dödande av demonstranter.

F.  Enligt den rapport som den 29 maj 2018 lades fram av den panel bestående av oberoende internationella experter som tillsatts av OAS har det begåtts sju brott mot mänskligheten i Venezuela sedan åtminstone februari 2014, och det är regeringen själv som bär ansvaret för den nuvarande humanitära krisen i regionen. Internationella brottmålsdomstolens åklagare har meddelat att det har inletts en förundersökning av brott som ska ha begåtts i Venezuela sedan april 2017.

G.  Det val som hölls den 20 maj 2018 följde inte de internationella miniminormerna för ett trovärdigt förfarande och respekterade inte politisk mångfald, demokrati, öppenhet och rättsstatsprincipen, vilket ytterligare försvårar arbetet med att lösa den politiska krisen. EU och andra demokratiska organ har varken erkänt valet eller de myndigheter som inrättats genom denna olagliga process.

H.  Dagens flerdimensionella kris i Venezuela håller på att leda till den största folkförflyttningen man upplevt i regionen. Enligt UNHCR och Internationella organisationen för migration (IOM) har det totala antalet venezuelaner som lämnat landet ökat dramatiskt, från 437 000 år 2005 till fler än 1,6 miljoner år 2017. Omkring 945 000 venezuelaner lämnade landet mellan 2015 och 2017. År 2018 har över 2 miljoner människor lämnat landet sedan 2014. Antalet venezuelanska medborgare som har sökt asyl runt om i världen har ökat med 2 000 procent sedan 2014, och siffran uppgick till över 280 000 i mitten av juni 2018.

I.  520 000 venezuelaner i regionen har kommit åt att bosätta sig under olika lagliga former, och över 280 000 har gjort anspråk på flyktingstatus runt om i världen. Antalet venezuelaner som ansöker om internationellt skydd i EU ökade med över 3 500 procent mellan 2014 och 2017. Uppskattningsvis över 60 procent av venezuelanerna befinner sig fortfarande i en irreguljär situation.

J.  Enligt FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) är det Colombia som har tagit emot merparten av de människor som fördrivits i och med att 820 000 venezuelaner bor i landet. Cúcuta och Boa Vista, som ligger på gränsen mot Venezuela, upplever en stor tillströmning av människor som ofta är vid fruktansvärt dålig hälsa och lider av svår näringsbrist. Många flyktingar och migranter kommer även till Peru, Chile, Argentina, Panama, Brasilien, Ecuador, Mexiko, Dominikanska republiken, Costa Rica, Uruguay, Bolivia och Paraguay. Rutterna till havs blir allt viktigare, särskilt till de västindiska öarna Aruba, Curaçao, Bonaire, Trinidad och Tobago och Guyana. Europeiska länder, framför allt Spanien, Portugal och Italien, påverkas också alltmer. Påfrestningarna för värdländerna blir allt större när det gäller att tillhandahålla stöd för nyanlända.

K.  Colombianska nationella och lokala myndigheter arbetar på ett lovvärt sätt för att garantera de människor som flytt från Venezuela deras mänskliga rättigheter, exempelvis rätten till grundskoleutbildning och grundläggande hälso- och sjukvård, oavsett status. I Colombia välkomnar lokalsamhällen, religiösa institutioner och vanligt folk venezuelanska migranter i en anda av broderskap, och de visar stor motståndskraft och solidaritet.

L.  Den 7 juni 2018 tillkännagav kommissionen ett paket på 35,1 miljoner euro i katastrofhjälp och utvecklingsbistånd för att stödja de venezuelaner och de grannländer som drabbats av krisen. Detta ekonomiska stöd kommer att läggas till de 37 miljoner euro som EU redan avsatt till förmån för humanitär hjälp och samarbetsprojekt i landet. Den 13 juni 2018 fattades fortfarande 56 procent av den finansiering som begärts i UNHCR:s upprop om ytterligare stöd till ett värde av 46,1 miljoner US-dollar.

M.  Varje månad kommer över 12 000 venezuelaner in i den brasilianska delstaten Roraima. Ungefär 2 700 av dem uppehåller sig i staden Boa Vista. Venezuelanerna står redan för över 7 procent av stadens befolkning, och om det fortsätter så här kommer det vid utgången av året att finnas över 60 000 venezuelaner där. Denna folktillströmning innebär en enorm belastning för stadens offentliga tjänster, särskilt i fråga om folkhälsa och utbildning. Roraima är en av Brasiliens fattigaste delstater, med en mycket inskränkt arbetsmarknad och ekonomi, något som ytterligare hindrar integrationen av flyktingar och migranter.

N.  Europaparlamentet sände ut en ad hoc-delegation till gränserna mellan Venezuela och Colombia respektive Brasilien mellan den 25 och 30 juni 2018, för att bedöma krisens konsekvenser på ort och ställe.

1.  Europaparlamentet är djupt chockat och oroat över den förödande humanitära situationen i Venezuela, som har lett till många dödsfall och en aldrig tidigare skådad tillströmning av flyktingar och migranter till såväl grannländerna som andra länder. Parlamentet står solidariskt med alla de venezuelaner som tvingats fly sitt land på grund av bristen på grundläggande livsvillkor som tillgång till mat, dricksvatten, hälso- och sjukvård och läkemedel.

2.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de venezuelanska myndigheterna att erkänna den pågående humanitära krisen, förhindra att den förvärras ytterligare och främja politiska och ekonomiska lösningar som garanterar säkerheten för civilbefolkningen liksom stabilitet för landet och regionen.

3.  Europaparlamentet begär att de venezuelanska myndigheterna omedelbart tillåter att humanitärt bistånd obehindrat kommer in i landet för att förhindra att den humanitära krisen och folkhälsokrisen förvärras, särskilt så att sådana sjukdomar som mässlingen, malaria, difteri och mul- och klövsjuka inte dyker upp på nytt, och att de beviljar obehindrat tillträde för internationella organisationer som vill bistå de samhällssektorer som drabbats. Parlamentet efterlyser ett snabbt genomförande av akuta insatser för att bekämpa undernäring hos de mest utsatta grupperna, såsom kvinnor, barn och sjuka. Parlamentet är extremt oroat över antalet ensamkommande barn som korsar gränserna.

4.  Europaparlamentet lovordar den colombianska regeringen för dess snabba insatser och dess stöd till alla venezuelaner som kommer till landet. Parlamentet lovordar även Brasilien och andra länder i regionen, framför allt Peru, regionala och internationella organisationer, privata och offentliga organ, katolska kyrkan och vanliga medborgare i hela regionen för deras aktiva hjälp till och solidaritet med venezuelanska flyktingar och migranter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna till omedelbara, skyddsinriktade insatser för venezuelanska flyktingar eller migranter på sitt territorium, såsom viseringar av humanitära skäl, särskilda uppehållsarrangemang, eller andra regionala ramar för migration, med de relevanta garantierna för skydd. De venezuelanska myndigheterna uppmanas att underlätta och skynda på utfärdandet och förnyandet av id-handlingar för sina egna medborgare, oavsett om de befinner sig i Venezuela eller utomlands.

5.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet, inbegripet EU, att utforma ett samordnat, övergripande och regionalt svar på krisen och att intensifiera sitt ekonomiska och materiella stöd till mottagarländerna genom att fullgöra sina åtaganden. Parlamentet välkomnar varmt det humanitära bistånd från EU som hittills anslagits och efterlyser snarast möjligt ytterligare humanitärt stöd, som ska frigöras via fonder för nödåtgärder, för att möta de ökande behoven bland människor i grannländerna som drabbats av krisen i Venezuela.

6.  Europaparlamentet upprepar att den humanitära krisen har sin upprinnelse i en politisk kris. Parlamentet uppmanar eftertryckligen de venezuelanska myndigheterna att säkerställa att alla människorättskränkningar, inklusive kränkningar som riktar sig mot civila, omedelbart upphör samt att alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, inbegripet yttrandefriheten, pressfriheten och mötesfriheten, respekteras fullt ut. Parlamentet uppmanar eftertryckligen de venezuelanska myndigheterna att respektera samtliga demokratiskt valda institutioner, framför allt nationalförsamlingen, att frige alla politiska fångar och att upprätthålla demokratins principer, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna. Europeiska utrikestjänsten uppmanas att göra sitt yttersta för att underlätta de internationella medlingsinsatser som behövs för att bana väg för en fungerande lösning på den pågående humanitära och politiska krisen.

7.  Europaparlamentet efterlyser ett nytt presidentval som följer internationellt erkända demokratinormer och Venezuelas konstitutionella ordning inom en öppen, jämlik och rättvis ram med internationell observation, utan några begränsningar för politiska partier eller kandidater, och där alla venezuelaners politiska rättigheter till fullo respekteras. Parlamentet betonar att den rättmätiga regering som bildas efter ett sådant val utan dröjsmål måste ta tag i den pågående ekonomiska och sociala krisen i Venezuela och arbeta för nationell försoning.

8.  Europaparlamentet påminner om att sanktioner som vidtas av det internationella samfundet måste vara riktade och kunna återkallas och inte får åsamka det venezuelanska folket någon som helst skada. Parlamentet välkomnar det snabba antagandet av ytterligare riktade sanktioner som kan återkallas och det vapenembargo som infördes i november 2017. Parlamentet upprepar att dessa sanktioner har införts mot höga tjänstemän som gjort sig skyldiga till grova människorättskränkningar, som undergrävde demokratin och rättsstatsprincipen i Venezuela och genomförde det olagliga valet den 20 maj 2018, vilket inte erkändes internationellt, och som ägde rum utan att någon överenskommelse nåtts om datum eller villkor och under omständigheter som gjorde det omöjligt för alla politiska partier att delta på lika villkor. Parlamentet påminner om att dessa sanktioner kan utvidgas till att omfatta dem som bär ansvaret för den tilltagande politiska, sociala, ekonomiska och humanitära krisen, särskilt president Nicolás Maduro, i enlighet med sina tidigare resolutioner.

9.  Europaparlamentet upprepar att de som gjort sig skyldiga till grova människorättskränkningar måste ställas till svars. Parlamentet stöder till fullo Internationella brottmålsdomstolens förundersökning av de omfattande brott och de förtryckshandlingar som begåtts av Venezuelas regim, och efterlyser en aktiv roll för EU i detta avseende. Parlamentet stöder till fullo uppmaningen från den panel av oberoende internationella experter som tillsatts av OAS generalsekreterare och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter att det ska inrättas en undersökningskommission för att utreda situationen i Venezuela och fördjupa Internationella brottmålsdomstolen involvering.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Bolivarianska republiken Venezuelas regering och nationalförsamling, Republiken Colombias, Republiken Brasiliens och Republiken Perus regeringar och parlament, den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika, Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekreterare och Limagruppen.

(1) EUT C 285, 29.8.2017, s. 145.
(2) EUT C 294, 12.8.2016, s. 21.
(3) EUT C 316, 30.8.2016, s. 190.
(4) EUT C 86, 6.3.2018, s. 101.
(5) Antagna texter, P8_TA(2017)0200.
(6) Antagna texter, P8_TA(2018)0041.
(7) Antagna texter, P8_TA(2018)0199.


Riktlinjer för medlemsstaterna för att förhindra att det humanitära biståndet kriminaliseras
PDF 129kWORD 44k
Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2018 om riktlinjer för medlemsstaterna för att förhindra att det humanitära biståndet kriminaliseras (2018/2769(RSP))
P8_TA(2018)0314B8-0314/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets direktiv 2002/90/EG av den 28 november 2002 om hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse(1) (direktivet om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2002/946/RIF av den 28 november 2002 om förstärkning av den straffrättsliga ramen för att förhindra hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse(2) (rambeslutet),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 maj 2015 EU:s åtgärdsplan mot smuggling av migranter (2015–2020) (COM(2015)0285),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 22 mars 2017 Refit Evaluation of the EU legal framework against facilitation of unauthorised entry, transit and residence: the Facilitators Package (direktiv 2002/90/EG och rambeslut 2002/946/RIF) (SWD(2017)0117),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 april 2018 om framstegen när det gäller FN:s globala pakter för säker, ordnad och reguljär migration och om flyktingar(3),

–  med beaktande av studien Fit for purpose? The Facilitation Directive and the criminalisation of humanitarian assistance to irregular migrants, offentliggjord 2016 av parlamentets generaldirektoratet för unionens interna politik,

–  med beaktande av studien från 2014 från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter Criminalisation of migrants in an irregular situation and of persons engaging with them,

–  med beaktande av dokumentet av den 4 februari 2010 från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter Criminalisation of migration in Europe: Human rights implications,

–  med beaktande av FN:s tilläggsprotokoll mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, antaget genom resolution 55/25 av den 15 november 2000 vid FN:s generalförsamlings 55:e session,

–  med beaktande av rapporten av den 24 april 2013 från FN:s särskilda rapportör för migranters mänskliga rättigheter Regional Study: management of the external borders of the European Union and its impact on the human rights of migrants,

–  med beaktande av frågan till kommissionen om riktlinjer för medlemsstaterna för att förhindra att det humanitära biståndet kriminaliseras (O‑000065/2018 – B8‑0034/2018),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I EU:s åtgärdsplan mot smuggling av migranter (2015–2020) betonade kommissionen behovet av ”att lämpliga straffrättsliga påföljder införs samtidigt som risken för kriminalisering av den som förser migranter i sjönöd med humanitärt bistånd undviks” och behovet av att förbättra det befintliga regelverk som ska motverka personer som hjälper till med olaglig invandring, dvs. direktiv 2002/90/EG om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse samt tillhörande rambeslut.

B.  I artikel 1.2 i det direktivet fastställs det ett icke-bindande undantag för humanitärt stöd som innebär att medlemsstaterna kan välja att inte kriminalisera sådan hjälp när den är av humanitär karaktär.

C.  I sin resolution av den 18 april 2018 om framstegen när det gäller FN:s globala pakter för säker, ordnad och reguljär migration samt om flyktingar efterlyser [parlamentet] en icke-kriminalisering av humanitärt bistånd och ökad kapacitet i samband med sök- och räddningsinsatser för personer i nöd. Dessutom måste alla länder öka sin kapacitet och erkänna det stöd som privata aktörer och icke-statliga organisationer ger vid räddningsinsatser till havs och på land”.

D.  I arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar om Refit-utvärderingen av det regelverk som ska motverka personer som hjälper till med olaglig invandring betonade kommissionen att förstärkt utbyte av kunskap och bästa praxis mellan åklagare, brottsbekämpning och civilsamhälle skulle kunna bidra till att förbättra den rådande situationen och förhindra att genuint humanitärt stöd kriminaliseras.

E.  Artikel 1.1 b i direktiv 2002/90/EG tvingar inte medlemsstaterna att avstå från att straffa medhjälp till olaglig vistelse om handlingen inte har ett avsiktligt vinstsyfte, och rambeslutet innehåller inga obligatoriska bestämmelser som hindrar bestraffning av handlande som sker i humanitärt syfte eller i nödsituationer.

1.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna enligt direktiv 2002/90/EG och tillhörande rambeslut är skyldiga att tillämpa lagstiftning som innebär att straffrättsliga påföljder utdöms för hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse.

2.  Europaparlamentet är bekymrat över de oavsiktliga följder som det regelverk som ska motverka personer som hjälper till med olaglig invandring får för personer som tillhandahåller humanitärt stöd till migranter och för den sociala sammanhållningen i det mottagande samhället i stort.

3.  Europaparlamentet understryker att tillhandahållande av humanitärt stöd inte bör kriminaliseras, i linje med FN:s tilläggsprotokoll mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen.

4.  Europaparlamentet noterar att aktörer som sysslar med humanitärt bistånd som stöder och kompletterar livräddande insatser som utförs av de behöriga myndigheterna i en medlemsstat måste hålla sig inom de ramar som fastställts för humanitärt stöd i direktiv 2002/90/EG, och att deras uppdrag måste ske under överinseende av medlemsstaterna.

5.  Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna i väldigt liten utsträckning har införlivat det undantag för humanitärt stöd som föreskrivs i direktiv 2002/90/EG, och konstaterar att undantaget bör tillämpas som en spärr för åtal, i syfte att säkerställa att åtal inte väcks mot enskilda och mot organisationer i det civila samhället som hjälper migranter av humanitära skäl.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införliva det undantag för humanitärt stöd som föreskrivs i direktiv 2002/90/EG och att införa lämpliga system för att övervaka att regelverket för att motverka personer som hjälper till med olaglig invandring följs och verkligen tillämpas i praktiken, genom att samla in och årligen registrera information om antalet personer som gripits för att ha bistått med sådan hjälp vid gränsen eller inne i landet, antalet inledda rättsliga förfaranden, antalet fällande domar tillsammans med uppgifter om hur domarna fastställs samt skäl för att avbryta en utredning.

7.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att anta riktlinjer för medlemsstaterna som anger vilka former av hjälp som inte bör kriminaliseras, i syfte att säkerställa klarhet och enhetlighet i det befintliga regelverket, inbegripet artikel 1.1 b och 1.2 i direktiv 2002/90/EG, och betonar att tydliga parametrar kommer att garantera större konsekvens i den straffrättsliga regleringen av hjälp av detta slag i samtliga medlemsstater och begränsa oberättigad kriminalisering.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 328, 5.12.2002, s. 17.
(2) EGT L 328, 5.12.2002, s. 1.
(3) Antagna texter, P8_TA(2018)0118.


Tillräckligheten avseende det skydd som säkerställs genom skölden för skydd av privatlivet i EU och USA
PDF 166kWORD 55k
Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2018 om huruvida ett adekvat skydd säkerställs genom skölden för skydd av privatlivet i EU och USA (2018/2645(RSP))
P8_TA(2018)0315B8-0305/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artiklarna 6, 7, 8, 11, 16, 47 och 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)(1), och av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF(2),

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols dom av den 6 oktober 2015 i mål C-362/14, Maximillian Schrems mot Data Protection Commissioner(3),

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 21 december 2016 i mål C-203/15, Tele2 Sverige AB mot Post- och telestyrelsen, och mål C-698/15, Secretary of State for the Home Department mot Tom Watson m.fl.1a(4),

–  med beaktande av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/1250 av den 12 juli 2016 enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om huruvida ett adekvat skydd säkerställs genom skölden för skydd av privatlivet i EU och USA(5),

–  med beaktande av Europeiska datatillsynsmannens (EDPS) yttrande 4/2016 av den 30 maj 2016 om utkastet till beslut om huruvida ett adekvat skydd säkerställs genom skölden för skydd av privatlivet i EU och USA(6),

–  med beaktande av artikel 29-gruppens (WP29) yttrande av den 13 april 2016 om utkastet till beslut om adekvat skydd genom skölden för skydd av privatlivet i EU och USA(7), samt dess (WP29) uttalande av den 26 juli 2016(8),

–  med beaktande av rapporten från kommissionen av den 18 oktober 2017 till Europaparlamentet och rådet om den första årliga översynen av skölden för skydd av privatlivet i EU och USA (COM(2017)0611) och dess funktion och arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar som åtföljer dokumentet (SWD(2017)0344),

–  med beaktande av dokumentet av den 28 november 2017 från artikel 29-arbetsgruppen för uppgiftsskydd (WP 29) om den första årliga översynen av skölden för skydd av privatlivet i EU och USA(9),

–  med beaktande av svarsbrevet från WP29 av den 11 april 2018 om det förnyade godkännandet av avsnitt 702 i den amerikanska Foreign Intelligence Surveillance Act (Fisa),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 april 2017 om huruvida ett adekvat skydd säkerställs genom skölden för skydd av privatlivet i EU och USA(10),

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I sin dom av den 6 oktober 2015 i mål C-362/14, Maximillian Schrems mot Data Protection Commissioner, ogiltigförklarade EU-domstolen Safe Harbour-beslutet och klargjorde att en adekvat skyddsnivå i ett tredjeland måste förstås som ”väsentligen likvärdig” med den som garanteras av EU enligt direktiv 95/46/EG jämfört med stadgan, vilket medför ett behov av att genomföra förhandlingar om en ny ordning för att säkerställa juridisk visshet om hur personuppgifter ska överföras från EU till USA.

B.  När kommissionen granskar skyddsnivån i ett tredjeland måste den bedöma innehållet i de bestämmelser som är tillämpliga i det landet enligt landets interna lagstiftning eller dess internationella förpliktelser, samt det förfarande som ska se till att dessa bestämmelser iakttas, eftersom kommissionen enligt artikel 25.2 i direktiv 95/46/EG måste beakta alla de förhållanden som har samband med en överföring av personuppgifter till ett tredjeland. Denna bedömning ska inte bara avse lagstiftning och förfaranden med avseende på skyddet av personuppgifter för kommersiella och privata ändamål, utan även alla aspekter av den ram som är tillämplig för detta land eller denna sektor, framför allt, men inte uteslutande, brottsbekämpning, nationell säkerhet och respekt för de grundläggande rättigheterna.

C.  Överföringar av personuppgifter mellan kommersiella organisationer i EU och USA är ett viktigt inslag i de transatlantiska förbindelserna, med tanke på att den globala ekonomin hela tiden digitaliseras allt mer. Dessa överföringar bör göras med full respekt för rätten till uppgiftsskydd och rätten till personlig integritet. Ett av EU:s grundläggande mål är att skydda de grundläggande rättigheterna, i enlighet med stadgan.

D.  Facebook, som har undertecknat skölden för skydd av privatlivet, har bekräftat att uppgifterna för 2,7 miljoner EU-medborgare var bland dem som otillbörligt användes av det politiska konsultföretaget Cambridge Analytica.

E.  I sitt yttrande 4/2016 aktualiserade EDPS ett flertal farhågor om utkastet till sköld för skydd av privatlivet. I samma yttrande välkomnade EDPS de ansträngningar som samtliga parter gjort för att finna en lösning för överföringar av personuppgifter från EU till Förenta staterna för kommersiella ändamål inom ramen för ett system med självcertifiering.

F.  I sitt yttrande 1/2016 över kommissionens förslag till genomförandebeslut om huruvida ett adekvat skydd säkerställs genom skölden för skydd av privatlivet i EU och USA välkomnade artikel 29-gruppen de förbättringar som skölden för skydd av privatlivet fört med sig, jämfört med Safe Harbour-beslutet, men samtidigt aktualiserades starka farhågor både om de kommersiella aspekterna och om myndigheternas åtkomst till uppgifter som överförts med hjälp av denna sköld.

G.  Den 12 juli 2016, efter ytterligare diskussioner med Förenta staternas administration, antog kommissionen sitt genomförandebeslut (EU) 2016/1250, och förklarade att skölden för skydd av privatlivet i EU och USA medger en adekvat skyddsnivå för personuppgifter som, med hjälp av denna sköld, överförs från unionen till organisationer i Förenta staterna.

H.  Skölden för skydd av privatlivet i EU och USA åtföljs av ett flertal ensidiga åtaganden och försäkringar från USA:s administration, där man förklarar bl.a. vilka principer som gäller för uppgiftsskyddet, hur tillsynen, verkställigheten och rättsmedlen fungerar, och vilka skyddsåtgärder säkerhetsorganen måste rätta sig efter för att komma åt personuppgifter och få behandla dem.

I.  I sitt uttalande av den 26 juli 2016 välkomnade artikel 29-gruppen de förbättringar som skölden för skydd av privatlivet i EU och USA fört med sig, jämfört med Safe Harbour‑programmet, och samtidigt berömdes kommissionen och de amerikanska myndigheterna för att de beaktat arbetsgruppens farhågor. Det oaktat anger artikel 29‑gruppen att ett antal av dess farhågor kvarstår, både om de kommersiella aspekterna och om de amerikanska myndigheternas åtkomst till uppgifter som överförts från EU, bl.a. att det varken finns särskilda regler för automatiserat beslutsfattande eller en allmän rätt att göra invändningar, att det behövs striktare garantier för ombudspersonens oberoende och befogenheter, eller att det saknas konkreta försäkringar om att massinsamling och slumpartad insamling av personuppgifter (bulkinsamling) inte ska förekomma.

J.  I sin resolution av den 6 april 2017 erkänner visserligen Europaparlamentet att skölden för skydd av privatlivet i EU och USA innebär avsevärda förbättringar gällande tydligheten i standarderna jämfört med den tidigare Safe Harbour mellan EU och USA, men anser att det återstår viktiga frågor när det gäller vissa kommersiella aspekter, nationell säkerhet och brottsbekämpning. Kommissionen uppmanas att under den första gemensamma årliga utvärderingen göra en noggrann och djupgående undersökning av alla brister och svagheter och visa hur de har åtgärdats, för att säkerställa efterlevnad av EU-stadgan och unionslagstiftningen, och noggrant bedöma om de mekanismer och skydd som anges i försäkringarna och klargörandena från USA:s administration är ändamålsenliga och genomförbara.

K.  I rapporten från kommissionen till parlamentet och rådet om den första årliga översynen av skölden för skydd av privatlivet i EU och USA och dess funktion, och i det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer detta dokument, erkänns det att USA:s myndigheter har upprättat de nödvändiga strukturerna och förfarandena för att säkerställa att skölden för skydd av privatlivet fungerar korrekt, med slutsatsen att USA fortsätter att säkerställa en lämplig skyddsnivå för personuppgifter som överförs enligt skölden för skydd av privatlivet, men samtidigt lämnas tio rekommendationer till USA:s myndigheter för att ta itu med problem som inte bara rör det amerikanska handelsdepartementets uppgifter och verksamheter som administratör med ansvar för att övervaka certifieringen av organisationer inom skölden för skydd av privatlivet och verkställandet av principerna, utan även problem som rör den nationella säkerheten, såsom det förnyade godkännandet av avsnitt 702 i Foreign Intelligence Surveillance Act (Fisa) eller utnämningen av en permanent ombudsperson och det faktum att det fortfarande saknas ledamöter i översynspanelen för civila friheter i privatlivet (PCLOB).

L.  I artikel 29-gruppens yttrande om den första årliga översynen av skölden för skydd av privatlivet i EU och USA av den 28 november 2017, efter den första årliga gemensamma översynen, erkänns framstegen för skölden för skydd av privatlivet jämfört med det upphävda Safe Harbour-beslutet. Artikel 29-gruppen erkänner de insatser som gjorts av USA:s myndigheter och kommissionen för att genomföra skölden för skydd av privatlivet.

M.  Artikel 29-gruppen har identifierat ett antal viktiga olösta frågor av stor betydelse, gällande både de kommersiella frågorna och de som angår de amerikanska offentliga myndigheternas tillgång till uppgifter som överförs till USA inom ramen för skölden för skydd av privatlivet (antingen för brottsbekämpning eller nationell säkerhet), som behöver tas upp av både kommissionen och USA:s myndigheter. Gruppen har begärt att det genast upprättas en handlingsplan för att visa att alla dessa frågor kommer att bemötas, senast vid den andra gemensamma översynen.

N.  Om de problem som artikel 29-arbetsgruppen har påtalat inte åtgärdas inom de angivna tidsramarna kommer ledamöterna i artikel 29-arbetsgruppen att vidta lämpliga åtgärder, däribland att dra beslutet om adekvat skydd genom skölden för skydd av privatlivet inför nationella domstolar så att de kan begära ett förhandsavgörande hos EU‑domstolen.

O.  En ogiltighetstalan av La Quadrature du Net m.fl. mot kommissionen (mål T-738/16) och en begäran av Irlands High Court i målet mellan Irlands Data Protection Commissioner och Facebook Ireland Limited och Maximilian Schrems (Schrems II‑målet) har överlämnats till Europeiska unionens domstol. I begäran noteras att massövervakning fortfarande pågår och det analyseras om det finns ändamålsenliga rättsmedel i amerikansk lagstiftning för EU-medborgare vars personuppgifter överförs till USA.

P.  Den 11 januari 2018 godkände och ändrade USA:s kongress avsnitt 702 i Fisa för ytterligare sex år utan att ta upp orosmomenten i kommissionens rapport från den gemensamma översynen och artikel 29-gruppens yttrande.

Q.  Som en del i den omnibusbudgetlagstiftning som godkändes som lag den 23 mars 2018 antog USA:s kongress Clarifying Overseas Use of Data (”CLOUD”) Act, som underlättar brottsbekämpande myndigheters tillgång till innehållet i kommunikation och besläktade uppgifter genom att amerikanska brottsbekämpande myndigheter tillåts att kräva ut kommunikationsuppgifter även om den lagras utanför Förenta staterna, och genom att vissa främmande länder tillåts ingå exekutiva avtal med Förenta staterna så att amerikanska tjänsteleverantörer kan bemöta vissa utländska beslut om tillgång till kommunikationsuppgifter.

R.  Företagen Facebook Inc., Cambridge Analytica och SCL Elections Ltd har certifierats enligt ramen för skölden för skydd av privatlivet, och har som sådana dragit nytta av beslutet om adekvat skydd som rättslig grund för överföring och vidare behandling av personuppgifter från EU till Förenta staterna.

S.  Enligt artikel 45.5 i den allmänna dataskyddsförordningen ska kommissionen återkalla, ändra eller upphäva sitt beslut om adekvat skydd när tillgänglig information visar att ett tredjeland inte längre säkerställer skydd på en tillräcklig nivå.

1.  Europaparlamentet framhåller de kvarvarande bristerna i skölden för skydd av privatlivet när det gäller respekten för registrerade personers grundläggande rättigheter. Parlamentet understryker risken för att domstolen ogiltigförklarar kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/1250 om skölden för skydd av privatlivet.

2.  Europaparlamentet noterar förbättringarna jämfört med Safe Harbour‑överenskommelsen, bland annat införandet av viktiga definitioner, strängare skyldigheter när det gäller lagring och vidare överföring av uppgifter till tredjeländer, inrättandet av en ombudsman som ska säkerställa enskildas rätt till gottgörelse och oberoende tillsyn, kontroller och motvikter för registrerade personernas rättigheter (PCLOB), intern- och externkontroller av regelefterlevnad, mer regelbunden och utförlig dokumentation och kontroll, flera olika sätt för omprövning av rättsliga avgöranden och de nationella dataskyddsmyndigheternas roll i utredningar av klagomål.

3.  Europaparlamentet påminner om att artikel 29-gruppen angett den 25 maj 2018 som sista datum för när alla kvarvarande problem skulle vara lösta och om de inte var det kunde artikel 29-gruppen besluta att anmäla skölden för skydd av privatlivet till nationella domstolar så att dessa kan vända sig till domstolen för ett förhandsavgörande(11).

Institutionella frågor/utnämningar

4.  Europaparlamentet beklagar att det har tagit så lång tid att utse de två ytterligare ledamöter samt att tillsätta ordföranden för PCLOB och uppmanar senaten att granska dessas bakgrund för att sedan godkänna de utsedda ledamöterna så att det oberoende organet återfår sin beslutsförhet och kan utföra sitt uppdrag att förhindra terrorism och säkerställa behovet att skydda den personliga integriteten och medborgerliga friheter.

5.  Europaparlamentet uttrycker oro över att avsaknaden av ordförande och beslutsförhet har begränsat PCLOB:s möjligheter att agera och uppfylla sina skyldigheter. Parlamentet betonar att PCLOB så länge organet inte är beslutsmässigt inte kan ta initiativ till nya råd eller tillsynsprojekt eller anställa personal. Parlamentet påminner om att PCLOB ännu inte har släppt den sedan länge efterfrågade rapporten om hur övervakningen enligt presidentorder 12333 utförs, vilken ska innehålla information om hur denna presidentorder följs i praktiken och om nödvändigheten och proportionaliteten vad gäller intrång i skyddet av personuppgifter i detta sammanhang. Parlamentet noterar att denna rapport är högst önskvärd med tanke på osäkerheten och oförutsägbarheten i hur presidentorder 12333 används. Parlamentet beklagar att PCLOB inte släppte någon ny rapport om paragraf 702 i FISA-lagen innan denna lag godkändes på nytt i januari 2018. Parlamentet anser att avsaknaden av beslutsförhet allvarligt undergräver garantierna och försäkringarna om efterlevnad och översyn som myndigheterna i USA gett. Parlamentet uppmanar därför myndigheterna i USA med kraft att utan dröjsmål utse och bekräfta de nya styrelseledamöterna.

6.  Europaparlamentet efterlyser med tanke på att Presidential Policy Directive 28 (PPD 28) är en av de centrala grundstenarna som skölden för skydd av privatlivet bygger på att PCLOB släpper rapporten om PPD 28, som fortfarande är underkastat ett presidentprivilegium och därför ännu inte har offentliggjorts.

7.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att ombudsmannen som inrättats av USA:s utrikesministerium inte är tillräckligt oberoende och inte har tilldelats tillräckligt effektiva befogenheter för att kunna utföra sitt uppdrag och förse EU-medborgare med tillgång till effektiv tvistlösning. Parlamentet betonar att det måste förtydligas exakt vilka befogenheter ombudsmannen har, särskilt när det gäller dennes befogenhet gentemot underrättelseorganen, och vilken vikt dennes beslut har. Parlamentet beklagar att ombudsmannen endast kan efterfråga åtgärder och information från USA:s statliga organ och inte beordra att myndigheterna upphör med olaglig övervakning eller att de permanent förstör information. Parlamentet poängterar att även om det finns en tillförordnad ombudsman så har Förenta staternas administration ännu inte utsett någon ny permanent ombudsman, vilket inte bidrar till ömsesidigt förtroende. Parlamentet anser att USA:s försäkringar om att man ska tillhandahålla tillgång till effektiv tvistlösning för EU-medborgare är av noll och intet värde om inte en oberoende och erfaren ombudsman med tillräckliga befogenheter utnämns.

8.  Europaparlamentet sätter värde på att senaten nyligen bekräftat en ny ordförande och fyra kommissionärer i den federala handelskommissionen (FTC). Parlamentet beklagar djupt att fyra av de fem platserna i FTC fram till ovan nämnda bekräftelse varit tomma, med tanke på att FTC är det behöriga organ som ser till att principerna i skölden för skydd av privatlivet följs av organisationer i USA.

9.  Europaparlamentet betonar att de senaste avslöjandena om Facebooks och Cambridge Analyticas agerande visar på att det behövs proaktiv tillsyn och tvingande åtgärder inte endast efter att klagomål inkommit utan även systematisk kontroll av huruvida integritetspolicyer i praktiken faktiskt lever upp till principerna i skölden för skydd av privatlivet under hela certifieringens giltighetstid. Parlamentet uppmanar de behöriga dataskyddsmyndigheterna i EU att vidta lämpliga åtgärder och att stoppa överföringar i de fall då principerna inte följs.

Handelsfrågor

10.  Europaparlamentet anser att handelsministeriet, för att säkerställa öppenhet och undvika falska påstående om deltagande i skölden, inte bör tillåta att företag i USA offentliggör påståenden om att de följer principerna i skölden innan kontrollförfarandena är avklarade och företagen är upptagna i förteckningen över organisationer som anslutit sig till skölden. Parlamentet uttrycker oro över det faktum att handelsministeriet inte har utnyttjat den möjlighet som man enligt skölden för skydd av privatlivet har att begära kopior av de avtalsvillkor som de certifierade företagen använder i sina avtal med tredje parter för att säkerställa att principerna följs. Parlamentet anser därför att det inte finns någon verkningsfull kontroll av om de certifierade företagen faktiskt följer bestämmelserna i skölden för skydd av privatlivet. Parlamentet uppmanar handelsministeriet att proaktivt och regelbundet på eget initiativ genomföra kontroller av om företagen faktiskt följer reglerna och uppfyller kraven.

11.  Europaparlamentet anser att de olika klagomålsförfarandena för EU-medborgare kan visa sig vara för krångliga och svåra att använda och därför mindre verkningsfulla. Parlamentet noterar, vilket också framhållits av de företag som erbjuder oberoende hjälp vid klagomål, att de flesta klagomål riktas direkt till företagen och kommer från enskilda som vill ha allmän information om skölden för skydd av privatlivet och om hur deras uppgifter behandlas. Parlamentet rekommenderar därför USA:s myndigheter att på webbplatsen om skölden för skydd av privatlivet tillhandahålla mer konkret information i ett tillgänglighetsanpassat och lättläst format om enskildas rättigheter och om vilka förfaranden för klagomål och gottgörelse som finns att tillgå.

12.  Med anledning av de senaste avslöjandena om att personuppgifter missbrukats av företag som certifierats enligt skölden för skydd av privatlivet, som Facebook och Cambridge Analytica, uppmanar Europaparlamentet de myndigheter i USA som har ansvar för att upprätthålla skölden för skydd av privatlivet att utan dröjsmål agera på denna typ av avslöjanden, i enlighet med de garantier och åtaganden man har gjort om att upprätthålla systemet med skölden för skydd av privatlivet, och om så blir nödvändigt stryka dessa företag från förteckningen över organisationer som anslutit sig till skölden. Parlamentet uppmanar även behöriga dataskyddsmyndigheter i EU att utreda denna typ av avslöjanden och, om så är nödvändigt, tillfälligt eller permanent förbjuda överföringar av uppgifter som omfattas av skölden för skydd av privatlivet. Parlamentet anser att avslöjandena tydligt visar att skölden för skydd av privatlivet inte ger tillräckligt skydd när det gäller rätten till skydd av personuppgifter.

13.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över ändringarna i villkoren för Facebooks användare utanför USA och Kanada som inte är EU-medborgare, vilka tidigare varit skyddade av EU:s dataskyddslagstiftning men som nu måste godta att det är Facebook USA i stället för Facebook Irland är personuppgiftsansvarig. Parlamentet anser att detta innebär att personuppgifter från cirka 1,5 miljarder användare överförs till ett tredjeland. Parlamentet betvivlar i högsta grad att en sådan aldrig tidigare skådad begränsning av de grundläggande rättigheterna för användare av en de facto monopolplattform är vad som var tanken med skölden för skydd av privatlivet. Parlamentet uppmanar dataskyddsmyndigheterna i EU att utreda denna fråga.

14.  Europaparlamentet uttrycker stark oro över att denna typ av missbruk av personuppgifter i syfte att påverka politiska uppfattningar och röstningsbeteenden, om det inte stoppas, kan bli ett hot mot demokratin och den underliggande tanken om att väljare kan fatta egna informerade och faktabaserade beslut.

15.  Europaparlamentet välkomnar och stöder uppmaningarna till USA:s lagstiftare om att arbeta för en samlad lag om personlig integritet och skydd av personuppgifter.

16.  Europaparlamentet upprepar sin oro över att det i skölden för skydd av privatlivet inte finns några särskilda regler och garantier för beslut fattade utifrån automatiserad behandling/profilering som har rättslig verkan och i hög grad påverkar enskilda. Parlamentet ser positivt på kommissionens avsikt att beställa en studie, i vilken man ska samla in faktiska bevis och ytterligare utvärdera hur automatiserat beslutsfattande påverkar överföringar av personuppgifter som omfattas av skölden för skydd av privatlivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram särskilda regler för automatiserat beslutsfattande, så att det finns ett fullgott skydd, om så rekommenderas i studien Parlamentet noterar i detta sammanhang informationen från den gemensamma översynen om att automatiserade beslut inte får fattas utifrån personuppgifter som överförts i enlighet med skölden för skydd av privatlivet. Parlamentet beklagar dock djupt att återkopplingen från företagen enligt artikel 29-gruppen fortsatt varit väldigt allmän, vilket innebär att det fortfarande är oklart om dessa försäkranden överensstämmer med verkligheten i alla företag som anslutit sig till skölden för skydd av privatlivet. Parlamentet betonar vidare den allmänna dataskyddsförordningens tillämplighet enligt villkoren i artikel 3.2 i den allmänna dataskyddsförordningen.

17.  Europaparlamentet betonar att ytterligare förbättringar bör göras när det gäller tolkningen och hanteringen av uppgifter om personalresurser på grund av olika tolkningar av begreppet ”uppgifter om personalresurser” av den amerikanska regeringen, å ena sidan, och av kommissionen och artikel 29-gruppen, å andra sidan. Parlamentet instämmer helt med artikel 29-gruppens uppmaning till kommissionen att inleda förhandlingar med de amerikanska myndigheterna i syfte att ändra mekanismen för skölden för skydd av privatlivet i denna fråga.

18.  Europaparlamentet upprepar sin oro över att principerna om skölden för skydd av privatlivet inte följer EU:s modell med samtyckesbaserad behandling, utan gör det möjligt att välja att undantas/göra invändningar endast under mycket speciella omständigheter. Mot bakgrund av den gemensamma översynen uppmanas därför handelsministeriet med kraft att samarbeta med europeiska dataskyddsmyndigheter för att ge mer exakt vägledning när det gäller grundläggande principer om skölden för skydd av privatlivet, såsom principen om valmöjlighet, principen om meddelande, vidare överföring, den personuppgiftsansvariges och personuppgiftsbiträdets relation och åtkomst, som mycket närmare anpassats till den registrerade personens rättigheter i enlighet med förordning (EU) 2016/679.

19.  Europaparlamentet upprepar sin oro över att kongressen i mars 2017 röstade emot den bestämmelse som framlagts av Federal Communications Commission om integritetsskydd för kunder som använder bredbands- och andra kommunikationstjänster (Protecting the Privacy of Customers of Broadband and Other Telecommunications Services), vilket i praktiken innebär slutet för regler om integritetsskydd som skulle ha gällt för bredbandstjänster och ålagt internetleverantörerna att utverka kundernas uttryckliga samtycke innan de säljer eller delar med sig av uppgifter om webbsökning eller annan privat information till annonsörer eller andra företag. Parlamentet anser detta vara ännu ett hot mot skyddet för privatlivet i Förenta staterna.

Brottsbekämpning och nationell säkerhet

20.  Europaparlamentet anser att begreppet ”nationell säkerhet” i mekanismen för skölden för skydd av privatlivet inte specifikt avgränsas i syfte att se till att brott mot uppgiftsskyddet kan prövas i domstolar på ett effektivt sätt för att säkerställa överensstämmelse med ett strikt prov av vad som är nödvändigt och proportionerligt. Parlamentet efterlyser därför en tydlig definition av ”nationell säkerhet”.

21.  Europaparlamentet noterar att antalet mål enligt avsnitt 702 i Fisa har ökat på grund av förändringar i teknik och kommunikationsmönster samt en föränderlig hotbild.

22.  Europaparlamentet beklagar att USA inte utnyttjade det faktum att avsnitt 702 i Fisa nyligen godkändes på nytt för att omfatta garantierna i den amerikanske presidentens policydirektiv 28 (PPD-28). Parlamentet efterlyser bevis och rättsligt bindande åtaganden som garanterar att datainsamlingen enligt avsnitt 702 i Fisa inte är godtycklig och att åtkomst inte sker på generell basis (bulkinsamling) i motsats till EU:s stadgar. Parlamentet noterar kommissionens förklaring i dess arbetsdokument att övervakning enligt avsnitt 702 i Fisa alltid baseras på underrättelseprioriteringar och därför inte tillåter massinsamling. Parlamentet ansluter sig därför till artikel 29-gruppens krav på en uppdaterad rapport från PCLOB om definitionen av ”mål”, om ”avdelade underrättelseprioriteringar” och om den konkreta tillämpningen av underrättelseprioriteringar i samband med programmet Upstream, för att klargöra och bedöma huruvida massåtkomst till personuppgifter förekommer i detta sammanhang. Parlamentet beklagar att enskilda personer i EU är undantagna från ytterligare skydd som tillhandahålls av förnyat godkännande av avsnitt 702 i Fisa. Parlamentet beklagar att det förnyade godkännandet av avsnitt 702 innehåller flera ändringar av rent formell natur och inte tar itu med de mest problematiska frågorna, vilket också påpekats av artikel 29-gruppen. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta den kommande analysen från artikel 29-gruppen om avsnitt 702 i Fisa på allvar och agera därefter.

23.  Europaparlamentet bekräftar att det förnyade godkännandet av avsnitt 702 i Fisa för ytterligare sex år bestrider lagenligheten av skölden för skydd av privatlivet.

24.  Europaparlamentet upprepar sin oro beträffande dekret (executive order) nr 12333, som tillåter NSA att utbyta stora mängder privata uppgifter som insamlats utan tillstånd, domstolsbeslut eller kongressens tillstånd med 16 andra myndigheter, inklusive FBI, Förenta staternas federala narkotikabekämpningsbyrå (Drug Enforcement Agency) och Department of Homeland Security. Parlamentet beklagar avsaknaden av domstolsprövning av övervakningsverksamhet som bedrivs på grundval av dekret nr 12333.

25.  Europaparlamentet framhåller de kvarvarande hindren när det gäller ersättning för icke‑amerikanska medborgare som utsatts för en övervakningsåtgärd som bygger på avsnitt 702 i Fisa eller på dekret nr 12333 på grund av formkraven att de ska vara ”stående” såsom det för närvarande tolkas av amerikanska domstolar, för att göra det möjligt för icke-amerikanska medborgare att väcka talan vid amerikanska domstolar mot beslut som påverkar dem.

26.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över konsekvenserna av dekret nr 13768 om att öka allmänhetens säkerhet i Förenta staternas inland (Enhancing Public Safety in the Interior of the United States) för de rättsliga och administrativa rättsmedel som är tillgängliga för individer i USA, eftersom skyddet i lagen om integritetsskydd (Privacy Act) inte längre tillämpas på icke-amerikanska medborgare. Parlamentet noterar kommissionens ståndpunkt att lämplighetsbedömningen inte grundar sig på skyddet i lagen om integritetsskydd (Privacy Act) och att detta dekret därför inte påverkar skölden för skydd av privatlivet. Parlamentet anser emellertid att dekret nr 13768 indikerar den amerikanska verkställande maktens avsikter att upphäva de dataskyddsgarantier som tidigare beviljats EU-medborgare och att åsidosätta åtaganden som gjorts gentemot EU under Barack Obamas tid som president.

27.  Europaparlamentet uttrycker sin starka oro över den nyligen antagna lagen om att förtydliga laglig användning av uppgifter utomlands (Clarifying Lawful Overseas Use of Data Act) eller CLOUD Act (H.R. 4943), som ökar amerikanska och utländska brottsbekämpande myndigheters möjligheter att inrikta sig på och komma åt människors uppgifter över internationella gränser utan att använda sig av instrumentet för ömsesidig rättslig hjälp, som tillhandahåller lämpliga skyddsåtgärder och respekterar de rättsliga befogenheterna för de länder där informationen finns. Parlamentet framhåller att CLOUD Act skulle kunna få allvarliga konsekvenser för EU, eftersom den är långtgående och skapar en potentiell konflikt med EU:s dataskyddslagstiftning.

28.  Europaparlamentet anser att en mer balanserad lösning hade varit att stärka befintliga internationella system för ömsesidig rättslig hjälp, i syfte att främja internationellt och rättsligt samarbete. Parlamentet upprepar att ömsesidig rättslig hjälp och andra internationella överenskommelser enligt artikel 48 i förordning (EU) 2016/679 (den allmänna dataskyddsförordningen) är de lämpligaste mekanismerna för att möjliggöra tillgång till personuppgifter utanför EU.

29.  Europaparlamentet beklagar att de amerikanska myndigheterna har misslyckats med att aktivt fullgöra sitt åtagande att förse kommissionen med aktuell och uttömmande information om all utveckling som skulle kunna vara av betydelse för skölden för skydd av privatlivet, däribland underlåtenheten att underrätta kommissionen om ändringar i den amerikanska lagstiftningen, till exempel när det gäller president Trumps dekret nr 13768 om att öka allmänhetens säkerhet i Förenta staternas inland (Enhancing Public Safety in the Interior of the United States) eller upphävandet av bestämmelserna om personlig integritet för internetleverantörer.

30.  Europaparlamentet erinrar i enlighet med sin resolution av den 6 april 2017 om att varken principerna för skölden för skydd av privatlivet eller skrivelserna från Förenta staternas administration ger några förtydliganden och försäkringar som påvisar rättigheterna till effektiva rättsmedel för personer i EU, när det gäller användningen av deras personuppgifter av amerikanska myndigheter som behandlar dem för brottsbekämpningsändamål och andra ändamål som rör allmänintresset, vilket EU‑domstolen i sin dom av den 6 oktober 2015 framhöll som kärnan i den grundläggande rättigheten i artikel 47 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Slutsatser

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att skölden för skydd för privatlivet fullt ut uppfyller kraven i förordning (EU) 2016/679, som ska tillämpas från och med den 25 maj 2018, och i EU-stadgan, så att anpassningen inte leder till kryphål eller konkurrensfördel för amerikanska företag.

32.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen och de behöriga amerikanska myndigheterna inte återupptog diskussionerna om arrangemanget kring skölden för skydd av privatlivet och inte upprättade någon handlingsplan för att så snart som möjligt ta itu med de fastställda bristerna, vilket efterlystes av artikel 29-gruppen i dess rapport från december om den gemensamma översynen. Parlamentet uppmanar kommissionen och de behöriga amerikanska myndigheterna att göra detta utan ytterligare dröjsmål.

33.  Europaparlamentet erinrar om att integritet och dataskydd är rättsligt bindande grundläggande rättigheter som fastställs i fördragen, Europeiska unionens stadga och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, samt i lagar och rättspraxis. Parlamentet betonar att de måste tillämpas på ett sätt som inte i onödan hindrar handel eller internationella relationer, men att de inte kan ”vägas” mot kommersiella eller politiska intressen.

34.  Europaparlamentet anser att det nuvarande arrangemanget kring skölden för skydd av privatlivet inte ger den skyddsnivå som krävs i unionens dataskyddslagstiftning och i EU-stadgan, såsom den tolkas av domstolen.

35.  Europaparlamentet anser att kommissionen har underlåtit att vidta åtgärder i enlighet med artikel 45.5 i allmänna dataskyddsförordningen om USA inte följer lagstiftningen fullt ut senast den 1 september 2018. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att tillfälligt upphäva skölden för skydd av privatlivet tills de amerikanska myndigheterna uppfyller villkoren.

36.  Europaparlamentet uppmanar sitt utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att fortsätta att övervaka utvecklingen på detta område, däribland de mål som prövas av domstolen, och uppföljningen av de rekommendationer som utfärdas i resolutionen.

o
o   o

37.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Europarådet.

(1) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.
(2) EUT L 119, 4.5.2016, s. 89.
(3) ECLI:EU:C:2015:650.
(4) ECLI:EU:C:2016:970.
(5) EUT L 207, 1.8.2016, s. 1.
(6) EUT C 257, 15.7.2016, s. 8.
(7) http://ec.europa.eu/justice/article-29/documentation/opinion-recommendation/files/2016/wp238_en.pdf
(8) http://ec.europa.eu/justice/article-29/press-material/press-release/art29_press_material/2016/20160726_wp29_wp_statement_eu_us_privacy_shield_en.pdf
(9) WP 255 som finns på http://ec.europa.eu/newsroom/article29/item-detail.cfm?item_id=612621.
(10) Antagna texter, P8_TA(2017)0131.
(11) https://ec.europa.eu/newsroom/just/document.cfm?doc_id=48782


De negativa effekterna av Förenta staternas Foreign Account Tax Compliance Act för EU-medborgare
PDF 128kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2018 om de negativa effekterna av USA:s utlandsskattelag FATCA på EU‑medborgare och särskilt ”ofrivilliga amerikaner” (2018/2646(RSP))
P8_TA(2018)0316B8-0306/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 7, 8 och 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 14 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/92/EU av den 23 juli 2014 om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner(2),

–  med beaktande av rådets direktiv 2014/107/EU av den 9 december 2014 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning(3),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 11 oktober 2016 om skattetransparens,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 juli 2016 om ytterligare åtgärder för att öka transparensen och främja bekämpandet av skatteundandragande och skatteflykt (COM(2016)0451),

–  med beaktande av sin rekommendation av den 13 december 2017 till rådet och kommissionen till följd av undersökningen avseende penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2016 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt(5),

–  med beaktande av OECD:s gemensamma rapporteringsstandard som OECD-rådet godkände den 15 juli 2014,

–  med beaktande av frågorna till kommissionen och rådet om de negativa effekterna av USA:s utlandsskattelag (FATCA) på EU-medborgare och särskilt ”ofrivilliga amerikaner” (O-000052/2018 – B8-0033/2018 och O-000053/2018 – B8-0032/2018),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Parlamentets utskott för framställningar har tagit emot en framställning från en grupp europeiska medborgare som är bekymrade över de negativa effekterna av FATCA, dess mellanstatliga genomförandeavtal och de extraterritoriella effekterna av beskattning på grundval av medborgarskap.

B.  Sedan ikraftträdandet av FATCA och de relaterade mellanstatliga avtal som ingåtts mellan medlemsstaterna och USA måste EU:s finansinstitut, under hot av påföljder som omöjliggör deras licenser i USA, inklusive en källskatt på 30 procent, lämna detaljerade uppgifter om konton som innehas av förmodade ”US persons” till USA:s skatteförvaltning IRS via sina nationella myndigheter. Detta skulle kunna utgöra en överträdelse av EU:s dataskyddsregler och grundläggande rättigheter.

C.  Syftet med FATCA är att förhindra skatteundandragande från amerikanska personer. Det kräver att utländska finansiella institut ska söka efter ”US persons” genom att titta på en rad olika indikatorer, såsom födelseort i USA, ett amerikanskt telefonnummer och indikationer på en fullmakt över kontot till en person med adress i USA. I dessa fall måste den enskilde bevisa att han eller hon inte är en ”US person”.

D.  Användningen av dessa indikatorer, med stöd av FATCA, kan leda till godtycklig exponering och bestraffning av personer som i själva verket inte har några väsentliga band till USA. I praktiken omfattar FATCA en stor grupp av personer, såsom personer med dubbla EU-/amerikanska medborgarskap och deras icke-amerikanska familjemedlemmar, och framför allt så kallade "ofrivilliga amerikaner ” som genom födseln fick ett amerikanskt medborgarskap men som inte har några band till USA och som aldrig har bott, arbetat eller studerat i USA och som inte innehar något amerikanskt socialförsäkringsnummer.

E.  Kommissionen har erkänt att FATCA och de därtill förknippade mellanstatliga avtalen har fått den oavsiktliga effekten att tillgången till finansiella tjänster i EU för amerikanska medborgare och även för alla andra som uppvisar ”indicier” på att de möjligen kan omfattas av FATCA (”US person”).

F.  Liv och utkomst för tusentals laglydiga EU-medborgares och deras familjer i EU påverkas allvarligt av FATCA på daglig basis då de personer som omfattas av definitionen av ”US person” får sina sparkonton frusna och nekas all tillgång till banktjänster, inbegripet livförsäkringar, pensioner och bolån, på grund av finansinstitutens motvillighet att följa den kostsamma FATCA-rapporteringen. Dessutom får deras anhöriga i EU sina personuppgifter utlämnade till USA, och deras tillgång till banktjänster i EU blir kraftigt begränsad (t.ex. konton/bolån).

G.  Ofrivilliga amerikaner som inte vill beröras av FATCA måste formellt avstå från sina amerikanska medborgarskap, som är en mycket besvärlig process och för vilket ett amerikanskt socialförsäkringsnummer eller ett amerikanskt internationellt skattenummer krävs, vilket de flesta ofrivilliga amerikaner inte besitter.

H.  Amerikanska internetplattformar såsom AirBnB Tripadvisor och Amazon, är skyldiga att samla in skatteinformation från alla de EU-medborgare som använder dessa tjänster på nätet, och överlämna dessa till den amerikanska federala skattemyndigheten (Internal Revenue Service, IRS). Syftet med detta förfarande är att kontrollera om användaren är en amerikansk medborgare, och därmed att avgöra om förtjänsterna genom dessa plattformar är föremål för amerikansk skatterapportering inom ramen för FATCA. Denna praxis är helt klart inte förenlig med EU:s dataskyddsregler.

I.  Direktiv 2014/92/EU (direktivet om betalkonton) ålägger medlemsstaterna att säkerställa att deras kreditinstitut inte diskriminerar kunder på grundval av deras nationalitet eller hemvist.

J.  Tidsfristen för medlemsstaterna att införa direktivet om betalkonton var den 18 september 2016.

K.  I sin resolution av den 6 juli 2016 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt konstaterade parlamentet att det råder en betydande brist på ömsesidighet mellan USA och EU inom ramen för FATCA-avtalet.

L.  FATCA och OECD:s gemensamma rapporteringsstandard om automatiskt utbyte av skatteinformation är mycket viktiga verktyg för att bekämpa korruption, gränsöverskridande skattebedrägeri och skatteundandragande.

M.  I oktober 2016 offentliggjorde den franska nationalförsamlingen en rapport till följd av dess tvåpartsundersökningsuppdrag att undersöka de extraterritoriella effekterna av vissa amerikanska lagar, inbegripet FATCA, och rekommenderade att den franska regeringen endera förhandlar fram en ändring till sitt skatteavtal med USA eller begär att de amerikanska lagstiftarna ändrar de amerikanska lagarna så att franska ”ofrivilliga amerikaner” tillåts avsäga sig sina oönskade amerikanska medborgarskap utan några avgifter, registreringar eller påföljder. En kommission inrättades nyligen för att specifikt studera USA:s extraterritoriella beskattning av franska ”ofrivilliga amerikaner”, och resolutioner lades fram i november 2017 i både den franska senaten och nationalförsamlingen i denna specifika fråga. Den 15 maj 2018 antog den franska senaten enhälligt en resolution som uppmanade den franska regeringen att omedelbart vidta åtgärder för att se till att franska ofrivilliga amerikaners rätt till ett bankkonto respekteras, att franska bankers diskriminerande praxis till följd av FATCA upphör, och att en informationskampanj omedelbart lanseras för att omedelbart informera franska medborgare bosatta i USA om konsekvenserna av USA:s medborgarskap och skattelagstiftning. I resolutionen begärs vidare att en kraftfull diplomatisk insats görs för att finna en lösning för franska ofrivilliga amerikaner som skulle göra det möjligt för dem att bli av med sina oönskade amerikanska medborgarskap utan några avgifter, registreringar och påföljder och att USA infriar sitt löfte om ömsesidighet vilket var en förutsättning för att Frankrike skulle underteckna det mellanstatliga avtalet.

N.  USA och Eritrea är de enda två länderna i världen som tillämpar beskattning på grundval av medborgarskap, och Eritrea har fördömts av FN för sina ansträngningar att tillämpa sin ”diasporaskatt”.

O.  I december 2017 antog USA en betydande skattereform, som emellertid inte avskaffade den medborgarskapsbaserade beskattningsprincipen för enskilda personer. Däremot infördes territoriellt baserad beskattning för amerikanska multinationella företag.

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att de grundläggande rättigheterna för alla medborgare, inte minst ofrivilliga amerikaner, garanteras, och särskilt rätten till privat- och familjeliv, rätten till personlig integritet och principen om icke-diskriminering, i enlighet med vad som fastställs i stadgan om de grundläggande rättigheterna och i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa ett fullständigt och korrekt införlivande av direktivet om betalkonton, särskilt artiklarna 15 och 16 i direktivet, och att garantera alla EU-medborgare rätten att ha ett betalkonto med grundläggande funktioner oberoende av deras nationalitet.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påskynda sin bedömning av nationella åtgärder för införlivande av direktivet om betalkonton och att i sin bedömning ta med situationen för ”ofrivilliga amerikaner”, personer med dubbla medborgarskap och amerikanska medborgare som har laglig hemvist i EU, och därvid ta vederbörlig hänsyn till diskriminering från finansinstitut av skattebetalare som är lagligen bosatta i EU och som klassificeras som ”US persons” enligt FATCA.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål inleda överträdelseförfaranden då överträdelser konstateras i genomförandet av direktivet om betalkonton, och att rapportera till Europaparlamentet och rådet om de åtgärder som vidtagits för att säkerställa ett korrekt genomförande av det direktivet.

5.  Europaparlamentet understryker vikten av ett adekvat skydd för personuppgifter som överförts till USA enligt FATCA, i full överensstämmelse med nationell lagstiftning och EU-lagstiftning om skydd av personuppgifter. Medlemsstaterna uppmanas att se över sina mellanstatliga avtal och att ändra dem om så behövs, så att de blir förenliga med rättigheterna och principerna i den allmänna dataskyddsförordningen. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och Europeiska dataskyddsstyrelsen att utan dröjsmål utreda eventuella överträdelser av EU:s uppgiftsskyddsregler som de medlemsstater vilkas lagstiftning tillåter överföring av personuppgifter till amerikanska IRS i FATCA-syfte gjort sig skyldiga till, och att inleda överträdelseförfaranden mot de medlemsstater som inte genomför EU:s uppgiftsskyddsregler på ett korrekt sätt.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en fullständig bedömning av konsekvenserna av FATCA och USA:s extraterritoriella tillämpning av medborgarskapsbaserad beskattning för EU-medborgare och EU:s finansinstitut och ekonomier, med beaktande av de pågående insatserna i Frankrike och andra medlemsstater, och förklara om det finns en betydande diskrepans mellan EU‑medborgare eller EU-bosatta i olika medlemsstater, särskilt vad gäller EU:s uppgiftsskyddsregler och grundläggande rättigheter till följd av FATCA och USA:s ”indicier”. Kommissionen uppmanas att göra en heltäckande bedömning av hur det ligger till med FATCA:s ömsesidighet, eller brist på sådan, på olika håll i EU, och USA:s efterlevnad av sina förpliktelser enligt de olika mellanstatliga avtal som ingåtts med EU:s medlemsstater.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera och vid behov vidta åtgärder för att se till att EU:s grundläggande rättigheter och värden enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, till exempel rätten till personlig integritet och principen om icke-diskriminering, liksom EU:s uppgiftsskyddsregler, respekteras i samband med FATCA och det automatiska utbytet av skatteinformation med USA.

8.  Europaparlamentet beklagar den inneboende bristen på ömsesidighet i de mellanstatliga avtal som medlemsstaterna har undertecknat, särskilt när det gäller omfånget på de upplysningar som ska utbytas, vilket är bredare för EU:s medlemsstater än för USA. Alla medlemsstater uppmanas att kollektivt upphäva tillämpningen av sina mellanstatliga avtal (eller utbyte av all information utom i fråga om bankkonton i EU som innehas av amerikanska medborgare bosatta i USA) fram till dess att USA godkänner en multilateral strategi för automatiskt informationsutbyte, antingen genom upphävande av FATCA och anslutning till de gemensamma rapporteringsstandarderna eller genom omförhandling av FATCA på EU-nivå med samma ömsesidiga utbytesförpliktelser på båda sidor av Atlanten.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att lägga fram en gemensam EU‑strategi för FATCA i syfte att på lämpligt sätt skydda europeiska medborgares rättigheter (i synnerhet ”ofrivilliga amerikaner”) och få USA att förbättra ömsesidigheten i det automatiska utbytet så att det blir likvärdigt.

10.  Europaparlamentet uppmanar rådet att ge kommissionen i uppdrag att inleda förhandlingar med USA för att nå en överenskommelse mellan EU och USA om FATCA, i syfte att säkerställa ett fullständigt ömsesidigt informationsutbyte och upprätthålla de grundläggande principerna i EU-rätten samt direktivet om betalkonton och tillåta EU:s ”ofrivilliga amerikaner” att avsäga sig sina oönskade amerikanska medborgarskap utan några avgifter, registreringar eller påföljder.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.
(2) EUT L 257, 28.8.2014, s. 214.
(3) EUT L 359, 16.12.2014, s. 1.
(4) Antagna texter, P8_TA(2017)0491.
(5) EUT C 101, 16.3.2018, s. 79.


Stadga för sociala och solidariska företag
PDF 187kWORD 60k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2018 med rekommendationer till kommissionen om en stadga för sociala och solidariska företag (2016/2237(INL))
P8_TA(2018)0317A8-0231/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin förklaring av den 10 mars 2011 om inrättandet av europeiska stadgar för ömsesidiga bolag, föreningar och stiftelser,

–  med beaktande av artiklarna 225 och 50 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2009 om den sociala ekonomin(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 november 2012 om initiativ för socialt företagande – skapa förutsättningar för att främja sociala företag inom ramen för social ekonomi och innovation(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 september 2015 om socialt entreprenörskap och social innovation för att bekämpa arbetslöshet(3),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 7 december 2015 om främjandet av den sociala ekonomin som en viktig drivande faktor för ekonomisk och social utveckling i Europa(4),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 april 2011 Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden –”Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt” (COM(2011)0206),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 oktober 2011 Initiativ för socialt företagande – Skapa förutsättningar för att främja sociala företag inom ramen för social ekonomi och innovation (COM(2011)0682),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1296/2013(6), särskilt artikel 2.1,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU(7), särskilt artikel 20,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1435/2003(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2013 med rekommendationer till kommissionen om stadgan för europeiska ömsesidiga bolag(9),

–  med beaktande av den studie från juli 2011 som beställdes av parlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor De ömsesidiga bolagens roll på 2000-talet,

–  med beaktande av rapporten från kommissionens expertgrupp för socialt företagande från oktober 2016 om framtidens sociala företag och den sociala ekonomin(10),

–  med beaktande av den studie som beställts av Europaparlamentets utredningsavdelning C från februari 2017 om en europeisk stadga för sociala och solidariska företag,

–  med beaktande av artiklarna 46 och 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0231/2018), och av följande skäl:

A.  Begreppen ”sociala företag” och ”solidariskt företag” betecknas ofta som synonymer, trots att de företag som avses inte alltid är desamma och kan skilja sig mycket åt mellan medlemsstaterna. Begreppet ”socialt företag” avser huvudsakligen traditionella organisationer inom den sociala ekonomin, såsom kooperativ, ömsesidiga bolag, föreningar och stiftelser. Det pågår för närvarande omfattande diskussioner bland samhällsvetare och jurister om hur begreppet ”socialt företag” ska avgränsas. Det förefaller absolut nödvändigt att utan dröjsmål försöka få till stånd ett bättre erkännande av begreppet ”socialt och solidariskt företag” genom att införa en grundläggande rättslig definition som på ett handfast sätt skulle kunna bidra till Europeiska unionens och medlemsstaternas arbete med att utveckla sociala och solidariska företag så att dessa också kan dra nytta av den inre marknaden.

B.  Den sociala och solidariska ekonomin bidrar i stor omfattning till EU:s ekonomi. Parlamentet framhöll i sina resolutioner av den 19 februari 2009, 20 november 2012 och 10 september 2015 att den sociala och solidariska ekonomin sysselsätter över 14 miljoner människor, vilket motsvarar omkring 6,5 % av arbetstagarna i EU och 10 % av EU:s företag. Denna sektor har visat sig vara särskilt motståndskraftig mot den ekonomiska och finansiella krisen och erbjuder möjligheter vad gäller social och teknisk innovation, anständiga, inkluderande, lokala och hållbara arbetstillfällen, främjande av den ekonomiska tillväxten och miljöskyddet samt stärkande av den sociala, ekonomiska och regionala sammanhållningen. Sociala och solidariska företag anger nya riktningar för social problemlösning i en värld som förändras snabbt. Den sociala och solidariska ekonomin fortsätter att utvecklas och driver således på tillväxt och sysselsättning, och bör uppmuntras och stödjas.

C.  Det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller hur sociala och solidariska företag regleras och vilka organisationsformer som finns tillgängliga för sociala entreprenörer enligt medlemsstaternas rättssystem. Vilka särskilda organisationsformer som dessa företag väljer att använda sig av beror på de rättsliga ramar som finns, på den nationalekonomiska politik som förs beträffande social trygghet och solidaritet samt på de kulturella och historiska traditionerna i varje medlemsstat.

D.  I vissa medlemsstater har man inrättat särskilda juridiska former genom att antingen anpassa den kooperativa modellen, ömsesidiga bolag, föreningar, stiftelser eller andra organisationsformer eller genom att införa juridiska former som erkänner det sociala engagemang som en mängd olika företag visar och som omfattar vissa egenskaper som är specifika för sociala och solidariska företag. I andra medlemsstater har det inte inrättats några specifika juridiska former för sociala och solidariska företag och dessa använder sig således av juridiska former som redan finns och som bland annat används av konventionella företag, till exempel privata eller publika aktiebolag. I vissa medlemsstater kan sociala och solidariska företag själva välja vilken juridisk form de ska använda sig av. Även om särskilda juridiska former har utformats för de sociala och solidariska företagen väljer många av dem ofta andra juridiska former som är bättre anpassade till deras behov och mål.

E.  Antagandet av olika rättsliga ramar för sociala och solidariska företag i många medlemsstater bekräftar att det har utvecklats en ny form av entreprenörskap som bygger på principerna om solidaritet och ansvarighet och som är mer inriktat på skapande av socialt mervärde, lokala förbindelser och främjande av en mer hållbar ekonomi. Denna mångfald bekräftar också att det sociala entreprenörskapet till sin natur är innovativt och gynnsamt.

F.  I sin resolution av den 10 september 2015 om socialt entreprenörskap och social innovation för att bekämpa arbetslöshet betonade parlamentet att social innovation handlar om utvecklingen och genomförandet av nya idéer, oavsett om det rör sig om produkter, tjänster eller sociala organisationsmodeller, som är inriktade på att möta nya krav och utmaningar på det sociala, territoriella och miljömässiga planet, såsom den åldrande befolkningen, avfolkningen, möjligheten att förena yrkes- och familjeliv, mångfaldshantering, tacklandet av ungdomsarbetslösheten, integrationen av de mest utestängda från arbetsmarknaden och bekämpningen av klimatförändringarna.

G.  Mot bakgrund av denna mångfald av juridiska former som finns för att etablera sociala och solidariska företag i medlemsstaterna finns det i dagsläget inget samförstånd i EU om att inrätta en särskild form av socialt och solidariskt företag. Parlamentet har redan framhållit betydelsen av att det tas fram nya rättsliga ramar på EU-nivå, men har alltid betonat att dessa bör vara frivilliga för företagen i förhållande till de nationella ramarna och föregås av en konsekvensbedömning, så att hänsyn tas till de olika modellerna för socialt företagande i medlemsstaterna. Parlamentet har också framhållit att alla åtgärder bör ge ett mervärde i hela EU.

H.  Den sociala dialogen är av avgörande betydelse för att både förverkliga målet med den sociala marknadsekonomin, nämligen full sysselsättning och sociala framsteg, och säkerställa konkurrenskraft och rättvisa på EU:s inre marknad. Den sociala dialogen och samrådet med arbetsmarknadens parter vid utformningen av EU:s politik utgör en viktig social innovation.

I.  Att man kan välja mellan olika juridiska former har den fördelen att de sociala och solidariska företagen har möjlighet att lägga upp sin struktur på det sätt som är bäst för dem med tanke på de aktuella omständigheterna, den tradition i vilken de har sina rötter och den typ av verksamhet de vill bedriva.

J.  Trots det som sägs ovan är det möjligt att utifrån de nationella erfarenheterna i medlemsstaterna fastställa vissa särskilda egenskaper och kriterier som ett socialt och solidariskt företag, oavsett juridisk form, bör uppfylla om det ska betraktas som ett företag av detta slag. Det är lämpligt att på EU-nivå fastställa en gemensam uppsättning egenskaper och kriterier i form av miniminormer för att skapa en effektivare och enhetligare rättslig ram för sådana företag och se till att alla sociala och solidariska företag, trots skillnaderna företagen sinsemellan, har en gemensam identitet oavsett i vilken medlemsstat företaget har bildats. Sådana institutionella egenskaper bör bidra till att ge de sociala och solidariska företagen en fortsatt fördel framför andra sätt att organisera produktionen av tjänster, däribland sociala tjänster.

K.  I sitt meddelande av den 25 oktober 2011 (initiativet för socialt företagande) beskrev kommissionen ett socialt företag som ”en aktör inom den sociala ekonomin, vars främsta mål är att skapa sociala effekter snarare än att skapa vinst för sina ägare eller partner. Det är verksamt på en marknad och tillhandahåller varor och tjänster på grundval av företagaranda och på innovativa sätt, och använder främst överskottet på vinsten för sociala ändamål. Ett socialt företag förvaltas på ett öppet och ansvarsfullt sätt, bland annat genom att knyta anställda, kunder och övriga berörda parter till sin ekonomiska verksamhet”.

L.  I förordning (EU) nr 1296/2013 avses med ett ”socialt företag” ett företag som, oavsett juridisk form,

   a) enligt sin bolagsordning, sina stadgar eller andra juridiska handlingar genom vilka det upprättats i första hand strävar efter att uppnå mätbara, positiva sociala effekter snarare än att generera vinst till sina bolagsägare, medlemmar och aktie- eller andelsägare, och som
   i) tillhandahåller tjänster eller varor som genererar social avkastning, och/eller
   ii) använder en metod för produktion av varor eller tjänster som uttrycker dess sociala mål,
   b) använder sina vinster för att i första hand uppnå sitt primära mål och har på förhand fastställda förfaranden och regler för utdelning av vinst till aktie- eller andelsägare och bolagsägare, med syftet att säkerställa att sådan utdelning inte äventyrar det primära målet, och
   c) drivs på ett affärsmässigt, ansvarigt och transparent sätt, särskilt genom delaktighet av anställda, kunder och/eller intressenter som påverkas av dess affärsverksamhet.

M.  I sin resolution av den 10 september 2015 framhöll parlamentet att företag inom den sociala och solidariska ekonomin, som inte nödvändigtvis behöver vara ideella organisationer, är företag vars syfte är att uppnå sina sociala mål, till exempel att skapa arbetstillfällen för utsatta grupper, tillhandahålla tjänster för sina medlemmar eller mer generellt, ha en positiv inverkan på samhället och miljön, och som i första hand låter återinvestera sin vinst för att nå dessa mål. Parlamentet påpekar att sociala och solidariska företag utmärks av sitt åtagande att upprätthålla följande värden:

   Den enskilde och det sociala målet har företräde framför kapitalet.
   Medlemmarna står för den demokratiska styrningen.
   Medlemmarnas och användarnas intressen och det allmänna intresset kombineras.
   Principerna om solidaritet och ansvar skyddas och tillämpas.
   Överskottsmedel återinvesteras för att utveckla företaget på lång sikt eller för att tillhandahålla tjänster i medlemmarnas intresse eller tjänster av allmänt intresse.
   Medlemskapet är frivilligt och öppet.
   Förvaltningen är självständig och oberoende av myndigheter.

N.  Definitionerna ovan är förenliga med varandra och förenar alla de egenskaper som är gemensamma för alla sociala och solidariska företag oavsett i vilken medlemsstat de har bildats och vilken juridisk form de har valt i enlighet med nationell rätt. Sådana särdrag bör utgöra grunden för en övergripande och mer definitiv rättslig definition av begreppet ”socialt företag” som är allmänt erkänd och tillämpad på unionsnivå.

O.  Sociala och solidariska företag är privata organisationer som är oberoende av offentliga myndigheter.

P.  Sociala och solidariska företag verkar på marknaden på ett affärsmässigt sätt, vilket innebär att de bedriver verksamhet av ekonomisk natur.

Q.  Landsbygdsområden har en stor potential för socialt och solidariskt företagande, och det är därför mycket viktigt att landsbygdsregioner har en adekvat och heltäckande infrastruktur.

R.  Utbildning och fortbildning måste vara prioriterade områden för främjandet av en entreprenörskapskultur bland ungdomar.

S.  Ömsesidiga bolag inom sektorerna för hälso- och sjukvård samt socialt stöd inom unionen sysselsätter 8,6 miljoner människor och ger 120 miljoner medborgare stöd. Dessa ömsesidiga bolag har en marknadsandel på 24 % och genererar mer än 4 % av unionens BNP.

T.  Det främsta syftet med ett socialt och solidariskt företag måste vara att bidra till att det skapas ett socialt mervärde. De sociala och solidariska företagen bör uttryckligen syfta till att gynna samhället i stort eller en viss grupp av människor och inte bara sina medlemmar. Deras sociala syfte bör anges tydligt i etableringshandlingarna. Begreppet socialt och solidariskt företag bör inte förväxlas med begreppet företagens sociala ansvar, även om kommersiella företag som tar betydande socialt ansvar kan ha en stark koppling till socialt företagande. Sociala och solidariska företag bör inte sträva efter att skapa ekonomisk vinst i traditionell mening, utan bör i stället använda det eventuella mervärde som skapas för att vidareutveckla projekt som syftar till att förbättra de omständigheter som deras målgrupper befinner sig i.

U.  Framför allt digitalisering, ambitiösa klimatmål, migration, ojämlikhet, samhällsutveckling – särskilt i marginaliserade områden –, social välfärd samt hälso- och sjukvård, behoven hos personer med funktionsnedsättning, kampen mot fattigdom, socialt utanförskap, långtidsarbetslöshet, bristande jämställdhet och specifika miljöfrågor erbjuder stor potential för socialt företagande. De flesta sociala och solidariska företag verkar på marknaden på ett affärsmässigt sätt genom att ta ekonomiska risker.

V.  Sociala och solidariska företag bör bedriva en samhällsnyttig verksamhet, och de kan vara verksamma inom en rad olika verksamhetsområden. Traditionellt sett har sociala och solidariska företag ägnat sig åt att tillhandahålla tjänster som syftar till att förbättra levnadsförhållandena i samhället, särskilt tjänster som syftar till att ge stöd åt personer som befinner sig i en utsatt situation eller som drabbats av socioekonomiskt utanförskap samt tjänster för att hjälpa missgynnade grupper att ta sig in på arbetsmarknaden. I ljuset av det sociala värde som sociala och solidariska företag skapar och deras förmåga att återintegrera långtidsarbetslösa, för att främja social sammanhållning och ekonomisk tillväxt, har en vanlig tendens i nationell lagstiftning varit att man utvidgar de verksamheter som sociala och solidariska företag har rätt att bedriva, under förutsättning att verksamheterna är av allmänt intresse och/eller har en social nytta, till exempel tillhandahållande av samhällstjänster, bland annat inom utbildning, hälso- och sjukvård, kultur, bostadsfrågor, rekreation och miljö.

W.  Sociala och solidariska företag erbjuder en företagsmodell för 2000-talet som säkerställer balansen mellan ekonomiska och sociala behov. Sociala och solidariska företag förknippas i allmänhet med social, teknisk och ekonomisk innovation, som ett resultat av expansionen av deras verksamhet till nya områden för varuproduktion eller tillhandahållande av tjänster, inbegripet tjänster som avser miljö, hälso- och sjukvård, kultur, utbildning och rekreation, och/eller införandet av innovativa produktionsmetoder eller arbetsorganisationsmetoder, som är utformade för att möta nya krav och utmaningar på det sociala, territoriella och miljömässiga planet, såsom den åldrande befolkningen, avfolkningen, möjligheten att förena yrkes- och familjeliv, mångfaldshantering, tacklandet av ungdomsarbetslösheten, integrationen av de mest utestängda från arbetsmarknaden och bekämpningen av klimatförändringarna.

X.  Tack vare sin sociala och inkluderande karaktär erbjuder sociala och solidariska företag sysselsättning för de grupper av arbetstagare som oftast är utestängda från den öppna arbetsmarknaden. Dessutom bidrar de på ett betydande sätt till att återintegrera långtidsarbetslösa och till att bekämpa arbetslösheten i allmänhet och därigenom till att stärka den sociala sammanhållningen och den ekonomiska tillväxten.

Y.  Tack vare de särskilda egenskaperna hos de företag och organisationer som ingår i den sociala ekonomin, dess specifika regler, dess sociala engagemang och dess innovativa metoder har den gång på gång visat sin motståndskraft under svåra ekonomiska förhållanden och sin förmåga att snabbare ta sig ur krissituationer.

Z.  Särskilt i små och medelstora företag tjänar personalägande ofta ett socialt syfte, vilket framgår av ett exempel på bästa praxis när det gäller framgångsrik återintegrering av långtidsarbetslösa med hjälp av den juridiska formen ”sociedad laboral” (personalägt företag) i Spanien. Arbetssökande får där möjlighet att använda sin arbetslöshetsersättning för att bilda ett företag och därigenom skapa ytterligare arbetstillfällen – med stöd och rådgivning från staten i frågor som rör företagsstyrning.

AA.  Sociala och solidariska företag är inte nödvändigtvis ideella organisationer utan kan också vara vinstdrivande, förutsatt att deras verksamhet till fullo uppfyller kriterierna för att erhålla den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin. Trots detta bör de sociala och solidariska företagen i första hand vara inriktade på sociala värden och på att ha en positiv och varaktig inverkan på samhällets välstånd och ekonomiska utveckling snarare än på att skapa vinster för sina ägare, medlemmar eller aktieägare. I detta sammanhang är det nödvändigt att de sociala och solidariska företagen strikt begränsar utdelningen av vinster och tillgångar bland medlemmarna eller aktieägarna, dvs. tillämpar ett system med odelbara tillgångar (asset lock). En begränsad vinstutdelning skulle kunna tillåtas, med beaktande av det sociala och solidariska företagets juridiska form, men förfarandena och reglerna för denna utdelning bör vara utformade på ett sätt som säkerställer att utdelningen inte äventyrar företagets primära sociala mål. Den största och mest betydande delen av de vinster som ett socialt och solidariskt företag gör bör under alla omständigheter återinvesteras eller på annat sätt användas för att upprätthålla och uppnå företagets sociala mål.

AB.  För att utdelningsbegränsningen ska bli effektiv bör den omfatta flera aspekter, bland annat utbetalning av periodiska utdelningar, utdelning av ackumulerade reserver, överlåtelse av resterande tillgångar vid företagets upplösning, ombildning av det sociala och solidariska företaget till en annan organisationsform, om detta är tillåtet, och förlust av ställning som ett sådant företag. Utdelningsbegränsningen skulle också kunna åsidosättas indirekt genom utbetalning av omotiverade ersättningar till anställda eller styrelseledamöter som överstiger marknadsnivån.

AC.  Sociala och solidariska företag bör styras enligt demokratiska styrningsmodeller som knyter anställda, kunder och intressenter som berörs av verksamheten till beslutsfattandet. Denna modell som bygger på deltagande utgör ett strukturellt förfarande för att kontrollera det faktiska genomförandet av organisationens sociala mål. Medlemmarnas beslutsbefogenheter får inte uteslutande eller främst grundas på det kapital de eventuellt innehar, inte ens när den rättsliga form som antagits för det sociala och solidariska företaget motsvarar en kommersiell företagsmodell.

AD.  Sociala och solidariska företag kan i vissa medlemsstater ha samma juridiska form som ett kommersiellt företag. Om sådana företag ska kunna erkännas som sociala och solidariska företag EU-nivå måste de uppfylla vissa krav och villkor som bidrar till att lösa de eventuella motsättningarna mellan företagsformen och modellen för sociala och solidariska företag.

AE.  Anställda i sociala och solidariska företag bör behandlas på ett sätt som är jämförbart med hur anställda behandlas i konventionella affärsföretag.

AF.  De sociala och solidariska företagens positiva inverkan på samhället kan motivera att man vidtar konkreta åtgärder för att stödja dem, till exempel betalar ut bidrag och antar förmånliga skattebestämmelser och bestämmelser för offentlig upphandling. Dessa åtgärder bör i princip betraktas som förenliga med fördragen eftersom de syftar till att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller områden som främst är avsedda att ha en positiv inverkan på samhället och eftersom dessa företags förmåga att anskaffa kapital och göra vinst är avsevärt mer begränsad än för kommersiella företag.

AG.  I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013(11) anges villkoren och kraven för inrättandet av europeiska fonder för socialt företagande.

AH.  EU bör införa en certifiering eller märkning för sociala och solidariska företag i syfte att göra sådana företag mer synliga och främja en mer enhetlig rättslig ram. De offentliga myndigheterna måste kontrollera och säkerställa att ett företag uppfyller kraven för att bli certifierat som ett socialt och solidariskt företag och därmed kunna dra nytta av alla åtgärder som vidtas på EU-nivå för sådana företag. Certifieringen får återkallas om det sociala och solidariska företaget inte uppfyller kraven och sina rättsliga skyldigheter.

AI.  De sociala och solidariska företagen bör årligen utarbeta en social rapport, som minst ska innehålla en redogörelse för verksamheten, resultat, berörda parters medverkan, fördelning av vinster, löner, bidrag och andra förmåner som erhållits.

1.  Europaparlamentet betonar att de omkring två miljoner sociala och solidariska företagen i Europa(12) med sina över 14,5 miljoner anställda(13) är mycket viktiga, och att de på ett ovärderligt sätt bidrar till skapandet av trygga och bra jobb, till den sociala och regionala sammanhållningen och till fortsatt ekonomisk tillväxt på den inre marknaden.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på unionsnivå införa en europeisk märkning med anknytning till den sociala ekonomin för sociala och solidariska företag, baserad på tydliga kriterier som utformats för att framhålla de kännetecknande dragen hos dessa företag och deras samhällsinverkan, öka deras synlighet, uppmuntra investeringar, främja tillgången till finansiering och den inre marknaden för dem som vill expandera nationellt eller till andra medlemsstater, samtidigt som de olika juridiska formerna och ramarna inom sektorn och i medlemsstaterna respekteras.

3.  Europaparlamentet anser att den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin bör vara tillgänglig för privata organisationer och företag som strikt uppfyller de rättsliga kraven för ett socialt och solidariskt företag, oavsett enligt vilken juridisk form de har bildats i en medlemsstat. Parlamentet betonar att märkningen dessutom bör vara frivillig för företaget.

4.  Europaparlamentet anser att den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin bör vara frivillig för företagen men måste erkännas av samtliga medlemsstater.

5.  Europaparlamentet anser att de rättsliga kraven för att erhålla och behålla den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin bör fastställas utifrån vissa egenskaper och gemensamma kriterier, särskilt de som anges i bilagan till denna resolution.

6.  Mot bakgrund av den ökande efterfrågan på sociala tjänster betonar Europaparlamentet den växande betydelsen av sociala och solidariska företag i EU när det gäller att tillhandahålla sociala tjänster till stöd för människor som riskerar att drabbas – eller redan drabbats – av fattigdom och socialt utanförskap. Parlamentet betonar att sociala och solidariska företag inte bör ersätta de sociala tjänster som samhället tillhandahåller utan snarare bör fungera som ett komplement till dessa. Parlamentet uppmärksammar betydelsen av sociala och solidariska företag som tillhandahåller utbildning, vård eller sociala tjänster samt specifika miljötjänster i samarbete med lokala organ och frivilliga. Parlamentet framhåller att sociala och solidariska företag eventuellt kan lösa vissa samhällsutmaningar genom att tillämpa en bottom-up-strategi.

7.  Europaparlamentet påpekar att sociala och solidariska företag skapar arbetstillfällen för personer med funktionsnedsättning och för personer från andra missgynnade grupper.

8.  Europaparlamentet betonar att sociala och solidariska företag har en stark lokal och regional förankring, vilket ger dem fördelen av att ha bättre kännedom om de specifika behoven och av att därmed kunna erbjuda produkter och tjänster som behövs i området, för att därigenom förbättra den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen.

9.  Europaparlamentet konstaterar att sociala och solidariska företag kan bidra till ökad jämställdhet och minskade löneskillnader mellan könen.

10.  Europaparlamentet framhåller att de som oftast ställs utanför arbetsmarknaden måste erbjudas sysselsättning, genom återintegrering av långtidsarbetslösa och bekämpning av arbetslöshet i allmänhet.

11.  Europaparlamentet anser att man i samarbete med medlemsstaterna bör inrätta en mekanism som gör att företag som uppfyller de relevanta rättsliga kraven kan erhålla den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin. Alla juridiska personer på privaträttens område som uppfyller de rättsliga kriterierna bör ha rätt till den europeiska märkningen, oavsett om det finns en särskild juridisk form för sociala och solidariska företag i den medlemsstat där företaget bildades.

12.  Europaparlamentet anser att man i nära samarbete med medlemsstaterna bör inrätta en mekanism för att skydda den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin och förhindra att ”falska” sociala och solidariska företag etableras och bedriver verksamhet. Mekanismen bör säkerställa att företag som tilldelats den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin övervakas regelbundet vad gäller deras efterlevnad av de bestämmelser som anges i märkningen. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör fastställa verksamma och proportionella sanktioner för att säkerställa att märkningen inte erhålls eller används på felaktiga grunder.

13.  Europaparlamentet anser att sociala och solidariska företag som bär den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin bör erkännas som sådana företag i alla medlemsstater utifrån den verksamhet de bedriver och ha samma förmåner, rättigheter och skyldigheter som de företag som bildats i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där de är verksamma.

14.  Europaparlamentet betonar behovet av en allmän och inkluderande definition för hela EU och framhåller vikten av principen att en väsentlig andel av den vinst som ett socialt och solidariskt företag gör bör återinvesteras eller på annat sätt användas för att uppnå företagets sociala mål. Parlamentet framhåller de särskilda utmaningar som sociala kooperativ och sociala företag för arbetsmarknadsintegration ställs inför vid fullgörandet av sitt uppdrag att hjälpa dem som oftast ställs utanför arbetsmarknaden, och betonar behovet att låta sådana organisationer omfattas av den nya märkningen.

15.  Europaparlamentet anser att minimikriterierna och de rättsliga kraven för att erhålla och behålla den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin bör vara att ett företag bedriver en samhällsnyttig verksamhet som definierats på unionsnivå. Parlamentet framhåller att denna verksamhet bör vara mätbar i fråga om sociala effekter på områden såsom utsatta människors sociala integrering, arbetsmarknadsintegrering genom högkvalitativa hållbara arbetstillfällen för dem som riskerar utestängning, minskade klyftor mellan könen, åtgärder mot migranters marginalisering, främjande av lika möjligheter genom hälso- och sjukvård, utbildning, kultur och anständiga bostäder samt bekämpning av fattigdom och ojämlikhet. Parlamentet betonar att sociala och solidariska företag själva måste följa bästa praxis i fråga om arbets- och anställningsförhållanden.

16.  Europaparlamentet betonar att man för en sådan märkning måste säkerställa låga kostnader och en begränsad arbetsinsats, så att sociala och solidariska företag inte missgynnas, särskilt med tanke på små och medelstora sociala och solidariska företag. De gemensamma, unionsövergripande kriterierna måste följaktligen vara enkla och tydliga och utgå från materiella snarare än formella faktorer, och de tillämpliga förfarandena får inte vara betungande. Parlamentet konstaterar att rapporteringsskyldigheter visserligen är ett rimligt verktyg för att kontrollera att sociala och solidariska företag alltjämt är berättigade till den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin, men att de inte får bli alltför betungande i fråga om frekvensen för sådana rapporter och den information som de ska innehålla. Parlamentet konstaterar att kostnaderna för märknings-/certifieringsförfarandet skulle kunna begränsas om den centrala administrativa delen görs av nationella myndigheter som sedan, i samarbete med de sociala och solidariska företagen, skulle kunna överlåta administrationen och hanteringen av märkningen på ett oberoende nationellt organ på grundval av den unionsövergripande definitionen av kriterier för sociala och solidariska företag.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att aktivt främja en europeisk märkning med anknytning till den sociala ekonomin samt sprida insikt om den samhällsnytta och ekonomiska nytta som sociala och solidariska företag ger upphov till, inbegripet nya högkvalitativa arbetstillfällen och social sammanhållning.

18.  Europaparlamentet påminner om att genomförandet av strategier för företagens sociala ansvar i ett företags affärsplaner inte utgör en tillräcklig förutsättning för att företaget ska betraktas som ett socialt och solidariskt företag, och framhåller därför vikten av att göra en klar distinktion mellan å ena sidan sociala och solidariska företag och å andra sidan företag som gjort åtaganden avseende företagens sociala ansvar.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att dess politiska åtgärder återspeglar åtagandet att skapa en gynnsam miljö för sociala och solidariska företag. Parlamentet uppmanar kommissionen i detta avseende att i samarbete med medlemsstaterna och företrädarna för den sociala ekonomin genomföra en jämförande studie om de olika nationella och regionala rättsliga ramarna för företagen inom den sociala och solidariska ekonomin inom EU och om villkoren för dessa sociala och solidariska företags verksamhet och deras särdrag, bland annat deras storlek och antal och deras verksamhetsområden, liksom om de olika nationella systemen för stadgar, certifiering och märkning.

20.  Europaparlamentet understryker att sociala och solidariska företag har en lång historia i flertalet medlemsstater och att de har befäst sin ställning som nödvändiga och viktiga marknadsaktörer.

21.  Europaparlamentet anser att investeringsprioriteringarna avseende den sociala och solidariska ekonomin och sociala företag inte bör begränsas till social inkludering, utan bör inbegripa även sysselsättning och utbildning, för att spegla det breda spektrum av ekonomiska verksamheter inom vilka de förekommer.

22.  Europaparlamentet efterlyser en fortsättning av programmet ”Erasmus för unga företagare” och ett effektivt utnyttjande av budgeten, samt tillgängliggörande av information om detta program.

23.  Europaparlamentet efterlyser en förenkling av förfarandena för att inrätta sociala och solidariska företag, så att inte onödig byråkrati utgör hinder för det sociala företagandet.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna upprätta en förteckning, som ska vara föremål för en översyn, över de befintliga juridiska former i medlemsstaterna som har de drag som är typiska för sociala och solidariska företag och att hålla förteckningen uppdaterad med respekt för den historiska och rättsliga egenarten.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett bättre sätt införliva den sociala ekonomin i unionslagstiftningen för att skapa lika villkor för sociala och solidariska företag, å ena sidan, och andra former av företag, å den andra.

26.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att sociala och solidariska företag bildar nätverk, och uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra överföring av kunskap och bästa praxis inom medlemsstaterna (exempelvis genom inrättande av nationella kontaktpunkter) och i hela EU, med deltagande av inte bara de sociala och solidariska företagen själva utan även traditionella företag, den akademiska världen och andra berörda aktörer. Kommissionen uppmanas att inom ramen för expertgruppen för socialt företagande och i samarbete med medlemsstaterna fortsätta att samla in och dela med sig av information om befintlig god praxis och att analysera både kvalitativa och kvantitativa uppgifter om sociala och solidariska företags bidrag både till utformningen av offentlig politik och till lokalsamhällena.

27.  Europaparlamentet betonar att kommissionen och medlemsstaterna, liksom regionala och lokala myndigheter, bör effektivisera dimensionen avseende sociala och solidariska företag inom politik, program och praxis på området.

28.  Europaparlamentet betonar med kraft att bestämmelserna för sociala och solidariska företag måste vara i linje med principerna för rättvis konkurrens och inte får innebära otillbörlig konkurrens, så att traditionella små och medelstora företag ges möjlighet att fungera i vederbörlig ordning.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över den befintliga unionsrätten och att vid behov lägga fram lagstiftningsförslag om att införa en mer enhetlig och heltäckande rättslig ram till stöd för sociala och solidariska företag, särskilt – men inte enbart – inom områdena offentlig upphandling och konkurrensrätt, så att sådana företag behandlas på ett sätt som är förenligt med deras särskilda karaktär och bidrag till den sociala sammanhållningen och den ekonomiska tillväxten. Parlamentet anser att sådana åtgärder bör göras tillgängliga för företag som har tilldelats den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin, vilket garanterar respekt för kriterierna för att betraktas som ett socialt och solidariskt företag. Parlamentet anser att ett sådant lagstiftningsförslag framför allt skulle kunna göra det lättare för sociala och solidariska företag att samarbeta och göra affärer med andra sådana företag över gränserna.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder för att häva blockeringen av och stimulera ökade offentliga och privata investeringar i sociala och solidariska företag, inbegripet främjande av en europeisk märkning med anknytning till den sociala ekonomin.

31.  Europaparlamentet efterlyser en allmänt tillgänglig flerspråkig europeisk onlineplattform för sociala och solidariska företag genom vilken dessa kan söka information och utbyta idéer om etablering, möjligheter till och krav avseende EU-finansiering, deltagande i offentlig upphandling samt tänkbara rättsliga strukturer.

32.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör undersöka möjligheten att inrätta en budgetpost för stöd till innovation inom sociala och solidariska företag, särskilt när den innovativa karaktären hos den verksamhet som företaget bedriver gör att företaget har svårt att säkerställa tillräcklig finansiering under normala marknadsvillkor. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder för att göra det lättare för sociala och solidariska företag för att få de medel de behöver för att fortsätta sin verksamhet.

33.  Europaparlamentet betonar vikten av att stödja sociala och solidariska företag med tillräcklig finansiering, eftersom den finansiella hållbarheten är av avgörande betydelse för deras överlevnad. Parlamentet betonar behovet av att främja finansiellt stöd från privata investerare och offentliga organ till sociala och solidariska företag på regional och nationell nivå och på unionsnivå, särskilt för finansiering av innovation. Kommissionen uppmanas att stärka den sociala dimensionen av befintliga EU-medel i samband med den fleråriga budgetramen 2021–2027, t.ex. Europeiska socialfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden och programmet för sysselsättning och social innovation, i syfte att främja den sociala ekonomin och socialt företagande. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att stärka genomförandet av Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation (EaSI) och dess axel avseende mikrofinanser och socialt företagande, och att öka medvetenheten inom finanssektorn om egenskaperna hos och den ekonomiska nyttan och samhällsnyttan med sociala och solidariska företag. Parlamentet anser att det är nödvändigt att i allmänhet stödja alternativa finansieringssätt såsom riskkapitalfonder, startfinansiering, mikrokrediter och gräsrotsfinansiering, för att öka investeringarna i denna sektor baserat på den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin.

34.  Europaparlamentet efterlyser ett effektivt utnyttjande av unionens medel och understryker att tillgången till dessa medel måste underlättas för stödmottagare, också för att stödja och stötta sociala och solidariska företag i deras primära mål att uppnå sociala effekter snarare än att maximera vinsten, vilket i slutändan ger en långsiktig avkastning på investeringen för samhället. Kommissionen uppmanas att i samband med nästa fleråriga budgetram för 2021–2027 se över regelverket för sociala investeringsfonder för att göra det lättare för sociala och solidariska företag att få tillträde till finansmarknaden. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en effektiv europeisk kampanj för att minska byråkratin och främja en europeisk märkning med anknytning till den sociala ekonomin.

35.  Europaparlamentet konstaterar i detta sammanhang att den sociala ekonomin fortfarande har svårt att få tillträde till offentlig upphandling, på grund av t.ex. hinder avseende storlek och finansiell kapacitet. Parlamentet upprepar betydelsen av att reformpaketet avseende offentlig upphandling genomförs på ett effektivt sätt av medlemsstaterna i syfte att uppnå ett större deltagande av sådana företag i upphandlingsförfaranden angående offentliga kontrakt, genom bättre spridning av upphandlingsregler, kriterier och information om upphandlingar och genom ökad tillgång till kontrakt för sådana företag, inbegripet sociala klausuler och kriterier, förenkling av förfaranden och utformning av upphandlingar på ett sätt som gör dem mer tillgängliga för mindre aktörer.

36.  Europaparlamentet erkänner betydelsen av att stödja den sociala och solidariska ekonomins företag ekonomiskt. Kommissionen uppmanas att ta hänsyn till de sociala och solidariska företagens särdrag vid mottagande av statligt stöd. Parlamentet föreslår förenklad tillgång till finansiering i linje med kategorierna i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014(14).

37.  Europaparlamentet konstaterar att, förutom finansiering, tillhandahållande av undervisnings- och utbildningstjänster för enskilda personer anställda av sociala och solidariska företag i synnerhet för att främja kunskaper om entreprenörskap och grundläggande ekonomisk sakkunskap när det gäller att driva företag, samt tillhandahållande av specialiststöd och effektivisering av förvaltningen, är av avgörande betydelse för att öka tillväxten inom denna sektor. Medlemsstaterna uppmanas att införa politik för skattemässigt förmånlig behandling av sociala och solidariska företag.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samla in både kvantitativa och kvalitativa uppgifter och analyser om sociala och solidariska företag och deras bidrag till den offentliga politiken inom och mellan länder, med beaktande av dessa företags särdrag och med hjälp av relevanta och lämpliga kriterier, i syfte att förbättra utformningen av politiken och strategierna men även att utveckla verktyg för att stödja deras utveckling.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av artikel 50 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt lägga fram ett förslag till lagstiftningsakt om införande av en europeisk märkning med anknytning till den sociala ekonomin för sociala och solidariska företag i enlighet med de rekommendationer som ges i bilagan.

40.  Europaparlamentet anser att det begärda förslagets ekonomiska konsekvenser ska täckas av EU och medlemsstaterna.

41.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade rekommendationer till kommissionen och rådet samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

BILAGA TILL RESOLUTIONEN:

REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

Rekommendation 1 (införande av en europeisk märkning med anknytning till den sociala ekonomin och företag som kan komma i fråga)

Europaparlamentet anser att den lagstiftningsakt som ska antas bör syfta till att skapa en europeisk märkning med anknytning till den sociala ekonomin, som ska vara frivillig för sociala och solidariska företag, oavsett vilken juridisk form de väljer i enlighet med nationell lagstiftning.

Parlamentet anser att den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin enbart bör tilldelas företag som uppfyller samtliga följande kriterier:

a)  Organisationen bör vara en privaträttslig enhet som har bildats i en företagsform som finns tillgänglig i medlemsstaterna och i enlighet med EU-rätten, och bör vara oberoende av staten och de offentliga myndigheterna.

b)  Syftet är i huvudsak riktat mot allmänintresset eller den allmänna nyttan.

c)  Det bör främst bedriva samhällsnyttig och solidarisk verksamhet, det vill säga att företaget har målsättningen att genom sin verksamhet stödja människor i utsatta situationer och motverka utanförskap, ojämlikhet och kränkningar av grundläggande rättigheter, även på internationell nivå, eller att bidra till skyddet av miljön, den biologiska mångfalden, klimatet och naturresurserna.

d)  Det bör omfattas av åtminstone partiell begränsning av vinstutdelning och av särskilda bestämmelser om fördelningen av vinster och tillgångar under hela dess livslängd, även vid upplösning. Den största delen av de vinster som företaget gör bör under alla omständigheter återinvesteras eller användas på annat sätt för att uppnå företagets sociala mål.

e)  Det bör styras enligt demokratiska styrningsmodeller som omfattar dess anställda, dess kunder och de intressenter som berörs av dess verksamhet. Medlemmarnas inflytande och befogenheter i beslutsfattandet får inte grundas på det kapital de eventuellt innehar.

Europaparlamentet anser att det inte finns något som hindrar att konventionella företag tilldelas den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin om de uppfyller de ovannämnda kraven, särskilt i fråga om ändamål, vinstutdelning, styrning och beslutsfattande.

Rekommendation 2 (mekanism för certifiering, tillsyn och övervakning av den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin)

Lagstiftningsakten bör inrätta en mekanism för certifiering och för tillsyn och övervakning av den rättsliga märkningen i samarbete med medlemsstaterna och företrädarna för den sociala ekonomin, vilket är nödvändigt för att skydda den rättsliga märkningen ”sociala och solidariska företag” och bevara dess inneboende värde. Europaparlamentet anser att denna kontroll borde omfatta andra organisationer som är representativa för sektorn för sociala företag.

Sanktionerna för överträdelse av relevanta bestämmelser skulle kunna sträcka sig från en enkel tillrättavisning till att märkningen dras tillbaka.

Rekommendation 3 (erkännande av den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin)

Den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin bör gälla i alla medlemsstater, och företag med denna märkning bör erkännas som sociala och solidariska företag i alla medlemsstater. Märkningen bör göra det möjligt för alla företag som tilldelats den att bedriva sin huvudsakliga verksamhet i andra medlemsstater på samma villkor som nationella företag med samma märkning. De bör ha samma förmåner, rättigheter och skyldigheter som sociala och solidariska företag som bildats i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där de är verksamma.

Rekommendation 4 (rapporteringsskyldigheter)

Lagstiftningsakten bör föreskriva att sociala och solidariska företag som vill behålla märkningen varje år ska utarbeta en social rapport om sin verksamhet, sina resultat, berörda parters medverkan, fördelningen av vinster, löner, bidrag och andra förmåner som erhållits. Kommissionen bör i detta sammanhang ges befogenhet att ta fram en modell för att hjälpa de sociala och solidariska företagen med detta.

Rekommendation 5 (riktlinjer angående god praxis)

Lagstiftningsakten bör också ge kommissionen befogenhet att fastställa riktlinjer för god praxis för sociala och solidariska företag i Europa. Sådan god praxis bör särskilt omfatta följande:

a)  Modeller för en effektiv demokratisk styrning.

b)  Samråd för fastställandet av en effektiv affärsstrategi.

c)  Anpassning till de sociala behoven och arbetsmarknaden, särskilt på lokal nivå.

d)  Lönepolitik, yrkesutbildning, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och sysselsättningens kvalitet.

e)  Användar- och kundrelationer och åtgärder för att tillgodose sociala behov som inte täcks av marknaden eller staten.

f)  Situationen på företaget i fråga om mångfald, icke-diskriminering och lika möjligheter för kvinnor och män bland medlemmarna, inklusive ansvarsfulla och ledande befattningar.

Rekommendation 6 (förteckning över juridiska former)

Lagstiftningsakten bör innehålla en förteckning över de juridiska företagsformer i medlemsstaterna som kan komma i fråga för den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin. Denna förteckning bör regelbundet ses över.

För att säkerställa insyn och ett effektivt samarbete mellan medlemsstaterna bör förteckningen offentliggöras på kommissionens webbplats.

Rekommendation 7 (översyn av befintlig lagstiftning)

Kommissionen uppmanas att se över befintliga rättsakter och att vid behov lägga fram lagstiftningsförslag om att införa en mer enhetlig och heltäckande rättslig ram till stöd för sociala och solidariska företag.

Rekommendation 8 (om ekosystemet för sociala och solidariska företag och samarbete mellan medlemsstaterna)

Kommissionen bör se till att dess politiska åtgärder återspeglar åtagandet att skapa ett ekosystem för sociala och solidariska företag. Kommissionen uppmanas att ta hänsyn till att de sociala och solidariska företagen har ett starkt lokalt och regionalt inflytande, vilket ger dem fördelen att de har en bättre uppfattning om de specifika behoven och gör att de kan erbjuda produkter och tjänster – de flesta av dem lokalt förankrade – och förbättra den sociala och territoriella sammanhållningen. Kommissionen uppmanas att vidta åtgärder för att främja samarbetet mellan de sociala och solidariska företagen över gränser och sektorer så att utbytet av kunskap och praxis främjas på ett sådant sätt att utvecklingen av dessa företag stöds.

(1) Antagna texter, P6_TA(2009)0062.
(2) Antagna texter, P7_TA(2012)0429.
(3) Antagna texter, P8_TA(2015)0320.
(4) 13766/15 SOC 643 EMPL 423.
(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande (EUT L 115, 25.4.2013, s. 18).
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1296/2013 av den 11 december 2013 om Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation (EaSI) och om ändring av beslut nr 283/2010/EU om inrättande av ett europeiskt instrument Progress för mikrokrediter för sysselsättning och social delaktighet (EUT L 347, 20.12.2013, s. 238).
(7) Europaparlamentets och rådet direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).
(8) Rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) (EUT L 207, 18.8.2003, s. 1).
(9) Antagna texter, P7_TA(2013)0094.
(10) http://ec.europa.eu/growth/tools-databases/newsroom/cf/itemdetail.cfm?item_id=9024
(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande (EUT L 115, 25.4.2013, s. 18).
(12) https://ec.europa.eu/growth/sectors/social-economy_en
(13) http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=738&langId=en&pubId=7523, s. 47.
(14) Kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget (EUT L 187, 26.6.2014, s. 1).

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy