Index 
Antagna texter
Torsdagen den 4 oktober 2018 - Strasbourg
Försämringen av mediefriheten i Vitryssland, särskilt fallet Charta 97
 Förenade Arabemiraten, särskilt situationen för människorättsförsvararen Ahmed Mansoor
 Utbredda godtyckliga frihetsberövanden av uigurer och kazaker i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang
 Paketet om strategin för offentlig upphandling
 EU:s byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) ***I
 Ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och förverkande ***I
 Fritt flöde av icke-personuppgifter i Europeiska unionen ***I
 EU:s bidrag till ett bindande FN-instrument för transnationella bolag med avseende på mänskliga rättigheter
 Situationen i Jemen
 Att bekämpa tullbedrägerier och skydda EU:s egna medel

Försämringen av mediefriheten i Vitryssland, särskilt fallet Charta 97
PDF 130kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 4 oktober 2018 om försämringen av mediefriheten i Vitryssland, särskilt fallet Charta 97 (2018/2861(RSP))
P8_TA(2018)0375RC-B8-0451/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Vitryssland,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och av alla människorättskonventioner som Vitryssland är part i,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I februari 2016 hävde EU de flesta av sina sanktioner mot vitryska statstjänstemän och juridiska personer som ett tecken på god vilja för att inleda en engagemangspolitik och därigenom uppmuntra Vitryssland att respektera mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatliga principer.

B.  EU har vid upprepade tillfällen framhållit att förbindelserna mellan EU och Vitryssland kan vidareutvecklas endast om de baserar sig på tillit och på värden som demokrati, rättsstatliga principer och grundläggande friheter.

C.  Den nuvarande politiken i Vitryssland urholkar dessa värden och hindrar därmed EU från att erbjuda Vitryssland ett mer omfattande samarbete i det östliga partnerskapet och närmare förbindelser och från att underteckna prioriteringarna för partnerskapet mellan EU och Vitryssland.

D.  Situationen för mediefriheten och yttrandefriheten fortsätter att försämras i Vitryssland, vilket tydliggörs av de allvarliga trakasserierna av oberoende nyhetsportaler och journalister som t.ex. i BelTA-fallet.

E.  De vitryska myndigheterna inledde nyligen en våg av trakasserier och hot mot journalister från polisens sida.

F.  Reportrar utan gränser har kommit fram till att över 100 journalister greps under 2017, i regel medan de bevakade oppositionsprotester. Samtidigt har trakasserierna av frilansjournalister som arbetar för oberoende utlandsbaserade medier nått hittills oöverträffade nivåer, och det är omöjligt för journalisterna att få ackreditering.

G.  Den ledande oberoende nyhetssajten Charta 97.org, som är inriktad på mänskliga rättigheter och oppositionsfrågor och har tagit sitt namn efter Charta 97 – en förklaring från 1997 med krav på demokrati i Vitryssland och undertecknad av journalister, oppositionspolitiker och rättighetsaktivister – har tvingats flytta till Warszawa i Polen, där den nu bedriver sin verksamhet sedan 2011 efter att ha blockerats åtskilliga gånger av de vitryska myndigheterna. Två gånger det året slog polisen till mot deras kontor och beslagtog deras utrustning.

H.  Den 24 januari 2018 blockerades sajten Charta 97 tills vidare inom Vitryssland, detta utan rättegång och med vaga anklagelser om ”hot mot nationella intressen”. Enligt Natalja Radina, som är chefredaktör för Charta 97, minskade antalet besökare på sajten inom Vitryssland med över 70 % under månaden efter blockeringen.

I.  Natalja Radina har tagit emot dödshot.

J.  Den 16 april 2018 blockerades sajten Charta 97 även av de ryska myndigheterna på Rysslands territorium.

K.  Initiativtagaren till Charta 97, Aleh Bjabenin, påträffades hängd i sitt hem i närheten av Minsk i september 2010. Den i Vitryssland födde Pavel Sjeremet, talesperson för organisationen bakom Charta 97, dödades av en bilbomb i Ukrainas huvudstad Kiev i juli 2016.

L.  I början av augusti 2018 gjorde de vitryska myndigheterna tillslag mot flera oberoende vitryska medieredaktioner, först mot Tut.by, varefter man sökte igenom redaktionerna på BelaPAN, realty.by, Belaruskaja Navuka och Kultura. Tillslagen resulterade i gripanden och kvarhållanden av journalister, däribland chefredaktören för Tut.by, som anklagades för att på olaglig väg ha kommit över och använt information från den statligt ägda nyhetsbyrån BelTA.

M.  Den 7 augusti 2018 inledde Vitrysslands undersökningskommitté ett brottmål enligt artikel 349.2 i strafflagen, med upp till två års fängelsestraff (olaglig tillgång till datorinformation av annat personligt intresse, varvid betydande skada vållats), mot journalister och redaktörer som arbetade för ett antal internetresurser. Vidare greps 18 journalister, av vilka sju placerades i fängsligt förvar som misstänkta i tre dagar. Det har förekommit fall där journalister och deras anhöriga utsatts för påtryckningar och tvingats samarbeta med underrättelsetjänsten och polisen.

N.  De senaste ändringarna av massmedielagen, som antogs 2018, innebär att regeringens kontroll utsträcks till onlinemedier. Med ändringarna, som träder i kraft den 1 december 2018, skapas ytterligare byråkratiska hinder för webbplatser som vill registrera sig som officiella onlinemedier.

O.  Webbplatser som trots den nya lagstiftningen inte väljer att registrera sig, eller som inte uppfyller de nya kriterierna, nekas ackreditering vid regeringens institutioner, vilket ytterligare skärper presscensuren. Både registrerade och oregistrerade onlinemedier kommer dessutom att behöva registrera namnen på personer som lämnar kommentarer. Ägarna av registrerade medieföretag kommer också att bli juridiskt ansvariga för innehållet i kommentarerna.

P.  Enligt ny lagstiftning måste författare av alla inlägg och kommentarer på onlineforum identifieras och sajternas ägare moderera kommentarerna.

Q.  FN:s särskilda rapportör om människorättssituationen i Vitryssland, Miklós Haraszti, och OSSE:s representant för mediefrihet, Harlem Désir, har uttryckt åsikten att lagändringarna är en oacceptabel inskränkning av yttrandefriheten och friheten att tillgå information.

R.  Vitryssland ligger på plats 155 i 2017 års pressfrihetsindex från Reportrar utan gränser, som varje år bedömer pressfriheten i 180 länder.

S.  Sedan början av 2018 har vitryska journalister, vars rätt att samla in, lagra och sprida information garanteras av konstitutionen, bötfällts över 70 gånger till ett sammanlagt värde av mer än 60 000 BYN för samarbete med utländska medier utan ackreditering. Artikel 22.9 i lagen om administrativa överträdelser har blivit ett effektivt verktyg för att trakassera oberoende journalister och medier, såsom Belsat TV, som verkar i Polen sedan 2011.

T.  Vitryssland är det enda landet i Europa som fortfarande tillämpar dödsstraff.

U.  Särskilda kategorier av människor grips och fängslas på orättfärdiga och godtyckliga grunder, nekas ordentlig vård och kontakt med familjemedlemmar när de är frihetsberövade, utsätts för statligt organiserat fysiskt och psykiskt våld, åtalas och döms efter falska och påhittade anklagelser, ådöms oproportionerliga böter och administrativa påföljder och utsätts för andra former av förtryck av de vitryska myndigheterna. Det rör sig bland annat om politiska fångar (t.ex. Mikhail Zhamchuzhny och Dzmitry Paliyenka), kända politiska motståndare, människorättsaktivister, civilsamhällesaktörer, aktivister i miljöorganisationer, icke-statliga organisationer och civilsamhällesorganisationer, oberoende bloggare, journalister och redaktörer, fredliga demonstranter från alla delar av samhället och, framför allt, aktivister från oberoende fackföreningar (t.ex. Henadz Fiadynich och Ihar Komlik).

1.  Europaparlamentet fördömer skarpt de upprepade trakasserierna och frihetsberövandena av journalister och oberoende medier i Vitryssland. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att upphöra med alla rättsliga trakasserier, skrämselförsök och hot mot medier och att låta alla nyhetsportaler verka fritt.

2.  Europaparlamentet anser att de vitryska myndigheternas blockering av nyhetssajten Charta 97 sedan januari 2018 är oacceptabel. Parlamentet upprepar sin uppmaning till de vitryska myndigheterna att omedelbart och ovillkorligen upphäva blockeringen av nyhetssajten på internet inom Vitryssland.

3.  Europaparlamentet fördömer skarpt ändringarna av medielagen, som är ett verktyg för att skärpa kontrollen över internet. Parlamentet upprepar sin starka oro över det försämrade klimatet för oberoende och oppositionsvänliga sajter, medier och journalister i Vitryssland.

4.  Europaparlamentet är av ståndpunkten att oberoende medier inte utgör ett hot mot myndigheterna utan snarare är en viktig beståndsdel i ett system med kontroller och motvikter och att regeringen därför borde se dem som en potentiell kritisk partner och inte som en fiende.

5.  Europaparlamentet beklagar att Vitryssland håller fast vid en repressiv och odemokratisk politik mot journalister, jurister, politiska aktivister, människorättsförsvarare, civilsamhällesaktörer, fackföreningsaktivister och andra som betraktas som ett hot mot det politiska etablissemanget. Parlamentet understryker att sådan repression förhindrar ett närmare förhållande till EU och ett mer omfattande deltagande i det östliga partnerskapet.

6.  Europaparlamentet upprepar sina uppmaningar till de vitryska myndigheterna att stärka respekten för demokratiska principer, rättsstatlighet, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, däribland respekten för en sanningsenlig och opartisk journalistik, i enlighet med den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och de internationella och regionala människorättsinstrument som Vitryssland ratificerat.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att i prioriteringarna för partnerskapet mellan EU och Vitryssland ta med starka referenser till mediernas oberoende, yttrandefrihet och mötesfrihet. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att se till att EU:s biståndsprogram och andra former av bilateralt samarbete, däribland ekonomiskt stöd, kopplas till tydliga och påtagliga steg i riktning mot demokratisering och öppenhet, bland annat en omfattande valreform och full respekt för mediernas frihet.

8.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att fortsätta sitt stöd till civilsamhällesorganisationer i Vitryssland och utomlands. Parlamentet framhåller i detta sammanhang behovet av att stödja alla oberoende informationskällor i det vitryska samhället, bland annat mediesändningar på vitryska, och från utlandet, som Charta 97 och Belsat TV.

9.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att noga följa situationen för mediefriheten i Vitryssland, i samarbete med FN:s ständige rapportör för Vitryssland.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de vitryska myndigheterna att låta politiska och offentliga organisationer fungera fullt ut och obehindrat, och att upphäva artikel 193.1 i strafflagen, som kringskär friheten att delta i fredliga sammankomster och föreningsfriheten.

11.  Europaparlamentet kräver med eftertryck ett ovillkorligt och omedelbart frigivande av de politiska fångarna Mikhail Zhamchuzhny och Dzmitry Paliyenka och fullständig rehabilitering av alla tidigare politiska fångar. Parlamentet uppmanar myndigheterna att låta alla oberoende fackföreningar obehindrat ta på sig sin legitima och centrala roll i det civila samhället. Parlamentet beklagar att Henadz Fiadynich och Ihar Komlik, aktivister från den oberoende fackföreningen Rep, den 24 augusti 2018 dömdes till fyra års inskränkt frihet.

12.  Europaparlamentet lovordar arbetet av FN:s nuvarande särskilda rapportör om människorättssituationen i Vitryssland, Miklós Haraszti, och vill göra hans efterträdare, Anaïs Marin, uppmärksam på de många fallen av maktmissbruk, kringskärning av individuella och kollektiva friheter och förtryck av det civila samhället och av oberoende fackföreningar och medier, vilket tydligt belyses i Harasztis rapporter.

13.  Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang de vitryska myndigheterna att utan dröjsmål erkänna mandatet för FN:s särskilda rapportör om människorättssituationen i Vitryssland, och uppmanar kommissionen, Europeiska investeringsbanken och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling att göra allt ytterligare ekonomiskt eller tekniskt bistånd till Vitryssland avhängigt av ovan nämnda omständigheter, och att samtidigt bevara EU:s förmåga att direktfinansiera det vitryska civilsamhället.

14.  Europaparlamentet är fortsatt bekymrat över uppförandet av ett kärnkraftverk i Ostrovets. Parlamentet noterar den rapport om stresstester och rekommendationer som offentliggjordes den 3 juli 2018, och begär att ett genomförande av rekommendationerna om stresstesterna ska vara ett villkor för att samarbetet mellan EU och Vitryssland ska kunna vidareutvecklas, särskilt för att prioriteringarna för partnerskapet mellan EU och Vitryssland ska kunna undertecknas.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Vitrysslands president och regering.


Förenade Arabemiraten, särskilt situationen för människorättsförsvararen Ahmed Mansoor
PDF 127kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 4 oktober 2018 om Förenade Arabemiraten, särskilt situationen för människorättsförsvararen Ahmed Mansoor (2018/2862(RSP))
P8_TA(2018)0376RC-B8-0456/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner, bland annat resolutionen av den 26 oktober 2012 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Förenade Arabemiraten(1),

–  med beaktande av uttalandet av den 4 juni 2018 från ordföranden för underutskottet för mänskliga rättigheter som fördömde det tioåriga fängelsestraff som Ahmed Mansoor dömts till,

–  med beaktande av artikel 30 i Förenade Arabemiratens statsförfattning,

–  med beaktande av Arabiska stadgan om mänskliga rättigheter, som Förenade Arabemiraten är part i,

–  med beaktande av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati för 2015–2019,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 16 oktober 2017 om halvtidsöversynen av handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare från 2004, i dess lydelse från 2008,

–  med beaktande av uttalandet av den 12 juni 2018 från FN:s människorättsexperter där de begär att den fängslade människorättsförsvararen Ahmed Mansoor omedelbart ska friges,

–  med beaktande av medordförandenas uttalanden från det 25:e gemensamma råds- och ministermötet i Bryssel den 18 juli 2016 mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Förenade Arabemiraten är part i,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Ahmed Mansoor arresterades i mars 2017 av säkerhetstjänstemän från Förenade Arabemiraten. Han är en framstående människorättsaktivist och mottog 2015 års Martin Ennals-utmärkelse för människorättsförsvarare. Mansoor kan ha varit den sista kvarvarande människorättsförsvararen i Förenade Arabemiraten som kunde kritisera myndigheterna offentligt.

B.  Förenade Arabemiratens ministerium för utrikes frågor och internationellt samarbete förklarade i ett uttalande av den 29 mars 2017 att ”den allmänna åklagarmyndigheten för elektronisk brottslighet hade beordrat att Ahmed Mansoor skulle frihetsberövas för att ha spridit falsk och vilseledande information via internet, i syfte att sprida antipati och sekterism”. I detta och andra officiella uttalanden från myndigheterna i Förenade Arabemiraten var innehållet i hans yttranden på nätet den enda orsaken som angavs till hans frihetsberövande, rättegång och dom, och anklagelserna som riktas mot honom grundar sig på påstådda överträdelser av Förenade Arabemiratens repressiva lag om it-brottslighet från 2012, som har gjort det möjligt för de emiratiska myndigheterna att tysta människorättsförsvarare och som föreskriver långa fängelsestraff och stränga ekonomiska sanktioner för personer som kritiserar landets ledare.

C.  Enligt kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter kan gripandet och det hemliga frihetsberövandet av Ahmed Mansoor utgöra en repressalieåtgärd för hans engagemang i FN:s mekanismer för mänskliga rättigheter och för de åsikter han gett uttryck för i sociala medier, bland annat Twitter, och även för att ha varit en aktiv medlem i organisationer som Gulfcentrumet för mänskliga rättigheter.

D.  En grupp av FN:s människorättsexperter har uppmanat regeringen i Förenade Arabemiraten att frige Mansoor, och beskriver hans gripande som en direkt attack mot det legitima arbete som utförs av människorättsförsvarare i landet.

E.  Den 29 maj 2018 dömdes Ahmed Mansoor till tio års fängelse för att ha utövat sin rätt till yttrandefrihet i Twitter-inlägg efter en gravt orättvis rättegång i Abu Dhabi. Han dömdes också till böter på en miljon dirham (232 475 euro) och skulle övervakas i tre år efter frigivningen. Mansoor har överklagat domen, men tidsramen för överklagandeförfarandet är fortfarande oklar.

F.  Efter att han greps i mars 2017 har Mansoor enligt uppgift förbjudits från att ha någon som helst kontakt med sina anhöriga, och har bara beviljats besök från sin fru fyra gånger sedan dess. Han har enligt uppgift suttit i isoleringscell sedan han greps och ska ha utsatts för tortyr. Enligt myndigheterna i Förenade Arabemiraten hålls han i förvar i Al Sadr-fängelset i Abu Dhabi.

G.  Det förefaller att Mansoor inte har kunnat utse en egen oberoende advokat, trots regeringens påståenden om att han får göra det. Rätten till en advokat är en grundläggande rättighet för alla personer som hålls i förvar, i enlighet med artikel 16 i Arabiska stadgan om mänskliga rättigheter, som Förenade Arabemiraten har ratificerat.

H.  Ahmed Mansoor har trakasserats och förföljts av myndigheterna i Förenade Arabemiraten i mer än sex år och har vid upprepade tillfällen utsatts för fysiska angrepp, dödshot, och fysisk och elektronisk övervakning. Efter sju månader i häkte dömdes han till tre års fängelse för att ha ”kränkt tjänstemän” år 2011 i en rättegång som ansågs vara orättvis. Han frigavs efter åtta månader genom benådning av presidenten, men eftersom myndigheterna aldrig lämnade tillbaka hans pass underkastades han i praktiken ett reseförbud.

I.  Innan han greps var Mansoor en av de 133 personer som undertecknade en petition för allmänna och direkta val i Förenade Arabemiraten och för att det federala nationella rådet, en statlig rådgivande nämnd, skulle ges lagstiftningsbefogenheter. Mansoor var också administratör för ett webbforum kallat Al-Hiwar al-Emarati, som kritiserade den emiratiska regeringens politik och ledare. Han är medlem i Human Rights Watchs rådgivande kommitté för Mellanöstern och Nordafrika och är en engagerad aktör i FN:s mekanismer för mänskliga rättigheter.

J.  Personer som bor i Förenade Arabemiraten och som har talat öppet om människorättsfrågor löper en allvarlig risk för godtyckligt frihetsberövande, fängelsestraff och tortyr. Det förekommer fortfarande tillslag mot fredliga aktivister som kräver konstitutionella reformer och reformer på det människorättsliga området. Angrepp mot medlemmar av civilsamhället, inbegripet försök att tysta ned, fängsla eller trakassera människorättsaktivister, journalister, advokater och andra har blivit allt vanligare under de senaste åren.

K.  Efter ett besök till Förenade Arabemiraten 2014 uppgav FN:s särskilda rapportör om domares och advokaters oberoende att advokater som åtar sig fall med kopplingar till statens säkerhet har blivit trakasserade, hotade och utsatts för påtryckningar. Hon fördömde att rättssystemet i själva verket kontrolleras av regeringens verkställande makt.

L.  Det har framkommit bevis för att EU-medlemsstater har godkänt export av olika typer av teknik för cyberövervakning till länder där situationen för de mänskliga rättigheterna är förfärlig, däribland Förenade Arabemiraten.

M.  Dödsstraff tillämpas fortfarande i Förenade Arabemiraten. För närvarande finns det minst 19 dödsdömda personer och en avrättning verkställdes 2017.

1.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt att Ahmed Mansoor och alla andra människorättsförsvarare har trakasserats, förföljts och frihetsberövats endast på grund av att de arbetat för de mänskliga rättigheterna och använt sin rätt till yttrandefrihet både på och utanför internet. Myndigheterna i Förenade Arabemiraten uppmanas med kraft att genomföra grundliga och opartiska utredningar av angreppen mot det civila samhällets aktörer, så att förövarna ställs inför rätta.

2.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att omedelbart och villkorslöst frige Mansoor och att dra tillbaka alla anklagelser mot honom, eftersom han är en samvetsfånge som frihetsberövats enbart på grund av att han fredligt utövat sin rätt till yttrandefrihet, bland annat genom sitt människorättsarbete. Parlamentet efterlyser också ett omedelbart och villkorslöst frisläppande av alla samvetsfångar i Förenade Arabemiraten och begär att alla anklagelser mot dem dras tillbaka.

3.  Europaparlamentet är mycket bekymrat över rapporter om att Ahmed Mansoor under frihetsberövandet ska ha blivit utsatt för former av tortyr och misshandel och att han nu hålls i isoleringscell. Myndigheterna uppmanas med kraft att undersöka dessa anklagelser och att omedelbart göra det möjligt för honom att regelbundet träffa en advokat och sina anhöriga och att få tillgång till all medicinsk vård han kan tänkas behöva. Parlamentet påminner myndigheterna i Förenade Arabemiraten om att en långvarig och permanent isolering kan likställas med ett slags tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling enligt internationell rätt och att bristen på en arresteringsorder eller någon rättslig tillsyn över hans gripande och frihetsberövande utgör ett brott mot de grundläggande principerna om rättssäkerhet enligt internationell humanitär rätt.

4.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Förenade Arabemiraten att se till att de frihetsberövade personer som anses ha brutit mot lagen säkerställs ett korrekt rättsförfarande och ges en rättvis rättegång i enlighet med internationella standarder.

5.  Europaparlamentet uppmanar Förenade Arabemiraten att se över den federala lagen om bekämpning av it-brott för att anpassa den till internationella standarder som rör alla människors rätt att inhämta, ta emot och sprida information och tankar till andra, rätten till åsiktsfrihet, yttrandefrihet, informationsfrihet och tillgång till internet och rätten till integritet. Myndigheterna i Förenade Arabemiraten uppmanas med kraft att ändra terrorismbekämpningslagen, 2012 års lag om it-brott och den federala lagen nr 2/2008, som ofta används för att åtala människorättsförsvarare.

6.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Förenade Arabemiraten att sätta stopp för alla former av trakasserier av individer och att omedelbart häva reseförbudet för människorättsförsvarare. Parlamentet insisterar på att myndigheterna alltid ska garantera att människorättsförsvarare i Förenade Arabemiraten kan bedriva sin legitima människorättsverksamhet, både i och utanför landet, utan risk för repressalier.

7.  Europaparlamentet efterlyser ett EU-omfattande förbud mot att till Förenade Arabemiraten exportera, sälja, uppdatera och bedriva underhåll av någon form av säkerhetsutrustning som används eller kan användas för internt förtryck, däribland internetövervakningsteknik. Parlamentet är oroat över att aktivister och journalister drabbas av den ständigt ökande användningen av viss it-övervakningsteknik med dubbla användningsområden. Parlamentet välkomnar i detta avseende EU-institutionernas pågående arbete med att uppdatera förordningen för kontroll av export med dubbla användningsområden.

8.  Europaparlamentet är bekymrat över det ökande antalet personer som bestraffas för att ha samarbetat med FN och dess olika organ. Myndigheterna i Förenade Arabemiraten uppmanas med kraft att sluta motarbeta och trakassera personer som är involverade i olika FN-ledda människorättsmekanismer. Vidare uppmanas myndigheterna att låta FN-experter, internationella icke-statliga organisationer eller EU-tjänstemän besöka Mansoor.

9.  Europaparlamentet efterlyser mer omfattande friheter i Förenade Arabemiraten. Parlamentet understryker att det är viktigt att Förenade Arabemiraten respekterar sina internationella åtaganden enligt människorättslagstiftningen, och uppmanar med kraft myndigheterna att säkerställa skyddet av yttrandefriheten, tankefriheten och yttrandefriheten både på och utanför internet för alla medborgare i Förenade Arabemiraten och att iaktta alla bestämmelser i FN:s förklaring om försvarare av de mänskliga rättigheterna, särskilt artiklarna 1, 6 a och 12.2. Parlamentet framhåller att dessa friheter garanteras inte bara av universella instrument för mänskliga rättigheter, utan också av Arabiska stadgan om mänskliga rättigheter, som Förenade Arabemiraten är part i.

10.  Europaparlamentet uppmanar Förenade Arabemiraten att bekräfta sin avsikt att ”upprätthålla de högsta standarderna när det gäller att främja och skydda de mänskliga rättigheterna” genom att ratificera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och dess fakultativa protokoll genom att skicka ut en besöksinbjudan till mandatinnehavarna för FN:s särskilda förfaranden.

11.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, EU och medlemsstaterna att på ett klart och offentligt sätt ta ställning mot denna uppenbara kränkning av de mänskliga rättigheterna, bland annat genom att i alla kontakter med myndigheterna i Förenade Arabemiraten begära att Mansoor ska friges. Parlamentet uppmanar med kraft EU-delegationen i Abu Dhabi att ge allt lämpligt stöd till Ahmed Mansoor, inklusive fängelsebesök, rättegångsövervakning och tillhandahållande av rättsligt eller allt annat stöd som han kan tänkas behöva. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att rapportera till Europaparlamentet om de åtgärder som EU-delegation hittills vidtagit till stöd för Mansoor.

12.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att föreslå och medlemsstaterna att anta riktade EU-åtgärder för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

13.  Europaparlamentet upprepar sitt motstånd mot dödsstraffet under alla omständigheter och efterlyser ett moratorium så att dödsstraffet kan avskaffas.

14.  Europaparlamentet uppmuntrar till en fortsatt dialog mellan EU, medlemsstaterna och Förenade Arabemiraten, och anser att det är viktigt med regelbundna interparlamentariska möten mellan parlamentet och dess partner i Gulfregionen, eftersom detta är ett viktigt forum för utvecklingen av en konstruktiv och öppenhjärtig dialog om frågor av gemensamt intresse. Parlamentet betonar att de interparlamentariska diskussionerna inte bara bör fokusera på säkerhets- och handelsfrågor utan också bör omfatta respekt för mänskliga rättigheter som ett viktigt samtalsämne.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Förenade Arabemiratens regering och parlament, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, EU:s särskilde representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, samt regeringarna i medlemsstaterna i Gulfstaternas samarbetsråd. Parlamentet begär att denna resolution ska översättas till arabiska.

(1) EUT C 72 E, 11.3.2014, s. 40.


Utbredda godtyckliga frihetsberövanden av uigurer och kazaker i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang
PDF 131kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 4 oktober 2018 om utbredda godtyckliga frihetsberövanden av uigurer och kazaker i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang (2018/2863(RSP))
P8_TA(2018)0377RC-B8-0460/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Kina, särskilt resolutionerna av den 26 november 2009 om Kina: minoriteters rättigheter och tillämpningen av dödsstraff(1), av den 10 mars 2011 om situationen och kulturarvet i Kaxgar (Uiguriska autonoma regionen Xinjiang)(2), av den 6 juli 2017 om fallen med Nobelpristagaren Liu Xiaobo och Lee Ming-che(3), av den 15 december 2016 om fallen med det tibetanska buddhistinstitutet Larung Gar och med Ilham Tohti(4), och av den 12 september 2018 om läget i förbindelserna mellan EU och Kina(5),

–  med beaktande av artikel 36 i Folkrepubliken Kinas konstitution, som garanterar alla medborgare rätten till religionsfrihet, och artikel 4, som värnar om nationella minoriteters rättigheter,

–  med beaktande av det strategiska partnerskapet mellan EU och Kina som inleddes 2003, och kommissionens och utrikestjänstens gemensamma meddelande av den 22 juni 2016 till parlamentet och rådet med titeln Byggstenar för en ny EU-strategi för Kina (JOIN(2016)0030),

–  med beaktande av den 36:e dialogrundan mellan EU och Kina om mänskliga rättigheter som hölls i Beijing den 9–10 juli 2018,

–  med beaktande av de anmärkningar som Michelle Bachelet, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, gjorde vid det 39:e mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter den 10 september 2018, enligt vilka hon uttryckte djup oro över ”omskolningslägren” och bad den kinesiska regeringen att ge oberoende utredare tillträde till dem,

–  med beaktande av den senaste skrivelsen med olika påståenden som skickades i maj 2018 från FN:s arbetsgrupp för frågor som rör påtvingade eller ofrivilliga försvinnanden till den kinesiska regeringen, i vilken man uttryckte oro över att situationen fortsätter att försämras och att antalet uigurer som är godtyckligt frihetsberövade ökar,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Främjandet av och respekten för de universella mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstaten bör fortsätta att stå i centrum för de långvariga förbindelserna mellan EU och Kina, i överensstämmelse med EU:s åtagande att upprätthålla dessa värden i sina yttre åtgärder och det intresse som Kina visat för att ansluta sig till dem i sin egen utveckling och i sitt internationella samarbete.

B.  Sedan president Xi Jinping kom till makten har situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina försämrats ytterligare, och regeringen har trappat upp sina fientligheter mot fredliga protester, yttrande- och religionsfriheten samt rättsstaten.

C.  Under de senaste åren har situationen i Xinjiang, där det bor omkring elva miljoner uigurer och etniska kazaker, snabbt försämrats. Den absoluta kontrollen över Xinjiang har nämligen fått högsta prioritet, samtidigt som ytterligare utmaningar tillkommit till följd av återkommande terroristattacker i eller med påstådd anknytning till Xinjiang av uigurer.

D.  FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering har hänvisat till beräkningar enligt vilka allt ”från tiotusentals till uppemot en miljon uigurer ” kan vara frihetsberövade i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang, utan åtal eller rättegång, med bekämpning av terrorism och religiös extremism som förevändning. Detta skulle utgöra det största utbredda frihetsberövandet av en etnisk minoritet i världen i dag.

E.  Den amerikanska kongressens exekutivkommitté för Kina har också hävdat att det finns starka bevis för att uigurer, kazaker och andra i huvudsak muslimska etniska minoriteter i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang utsätts för godtyckliga frihetsberövanden, tortyr, avskyvärda begränsningar i fråga om religionsutövning och kultur, och att det finns ett digitalt övervakningssystem som är så genomgripande att alla aspekter i det dagliga livet övervakas – med hjälp av kameror med ansiktsigenkänning, skanningar av mobiltelefoner, insamling av DNA och en omfattande och påträngande närvaro av poliser.

F.  Det rapporteras om att interner hålls inspärrade under svåra förhållanden, utsätts för politisk indoktrinering, bland annat obligatoriska kurser i patriotism, och tvingas fördöma sin etniska och religiösa identitet. Nyligen har rapporter kommit om dödsfall i fängsligt förvar, däribland självmord.

G.  Det rapporteras om att tusentals barn har skiljts från sina föräldrar, som hålls godtyckligt frihetsberövade i interneringsläger, och får bo i överfyllda barnhem, även om bara den ena föräldern hålls i förvar i ett läger.

H.  Vid FN:s utfrågning den 13 augusti 2018 i Genève nekade den kinesiska delegationen till anklagelserna från FN:s experter om att etniska muslimska uigurer hålls frihetsberövade i ”omskolningsläger” i västra delen av Xinjiang. Det finns omfattande bevis för upprättandet och ombyggnaden av sådana anläggningar.

I.  En del utländska journalister har utsatts för påtryckningar för att inte rapportera om känsliga frågor som uigurernas mänskliga rättigheter och användningen av interneringsläger, i en del fall bland annat genom avslag av förnyelse av presskort.

J.  Ingenstans i världen övervakas befolkningen så strängt som i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang. Provinsregeringen har anställt tiotusentals personer som extra säkerhetspersonal.

K.  Uppgifter samlas in via en ”integrerad plattform för gemensamma insatser”, som också lagrar andra uppgifter om befolkningen, bland annat konsumtionsvanor, bankaktiviteter, hälsotillstånd och en DNA-profil för var och en av invånarna i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang. Muslimerna i regionen måste ha ett spionprogram installerat på sin mobiltelefon, och om applikationen inte finns installerad betecknas det som ett brott.

L.  Förstahandsvittnen och trovärdig vetenskaplig forskning pekar på att uigurer med förbindelser till personer i utlandet och religiös övertygelse förföljs avsiktligen.

M.  Uigurer i utlandet har pressats till att återvända till Kina, ofta med stöd från värdländerna. Kinas ambassader i utlandet har avslagit att förnya många uigurers pass, vilket leder till otrygghet i fråga om sysselsättning och studier.

N.  Begäranden från arbetsgruppen för frågor som rör påtvingade eller ofrivilliga försvinnanden och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter samt FN:s andra särskilda förfaranden om att skicka oberoende utredare till Xinjiang har rutinmässigt avslagits av den kinesiska regeringen.

O.  Den uiguriska professorn i ekonomi, Ilham Tohti, dömdes till livstidsstraff den 23 september 2014 anklagad för påstådd separatism efter att ha frihetsberövats i januari samma år. Sju av hans före detta studenter greps också och dömdes till mellan tre och åtta års fängelse för påstått samarbete med Ilham Tohti. Ilham Tohti har alltid avvisat separatism och våld och sökt försoning grundad på respekt för den uiguriska kulturen.

1.  Europaparlamentet är djupt oroat över den allt repressivare regim som de olika minoriteterna utsätts för, i synnerhet uigurer och kazaker, eftersom den ytterligare begränsar de konstitutionella garantierna för deras rätt till kulturella uttryck, religionsfrihet samt yttrandefrihet, frihet att delta i fredliga sammankomster och föreningsfrihet. Parlamentet uppmanar myndigheterna att respektera dessa grundläggande friheter.

2.  Europaparlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att omedelbart upphöra med de utbredda godtyckliga frihetsberövandena av de uiguriska och kazakiska minoriteterna, att stänga alla läger och förvar samt att omedelbart och villkorslöst frige alla frihetsberövade. Parlamentet är djupt oroat över de många påståenden om svåra förhållanden, tortyr och dödsfall i lägren. Parlamentet erinrar de kinesiska myndigheterna om att det inte finns någon rättslig grund för omskolningsläger.

3.  Europaparlamentet är bestört över rapporterna om att Muhammad Salih Hajim, Abdulnehed Mehsum, Ayhan Memet och andra har dött i interneringsläger, personer som alla är äldre uigurer, akademiker och lokala ledare.

4.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över statens genomförande av åtgärder för att säkerställa ”omfattande övervakning” av regionen genom installationen av Kinas elektroniska övervakningssystem ”Skynet” i större stadsområden, installationen av GPS-spårare i motorfordon, användningen av skannrar för ansiktsigenkänning vid kontrollpunkter, tågstationer och bensinstationer och arbetet med att samla in blod hos polisen i Xinjiang för att utöka Kinas DNA-databas ytterligare.

5.  Europaparlamentet understryker att regeringens kontroll och den obligatoriska massinsamlingen av uppgifter om medborgarna främst drabbar och påverkar uigurer, kazaker och andra etniska minoriteter och står i strid med förbudet mot diskriminering enligt folkrätten.

6.  Europaparlamentet vädjar till den kinesiska regeringen att ge de berörda familjerna uttömmande information om de personer som med tvång försvunnit i Xinjiang, bland annat deras namn, var de befinner sig och deras nuvarande status.

7.  Europaparlamentet är djupt oroat över Kinas terrorismbekämpningslag (2015) och förordningen om avextremisering, som innehåller en orimligt bred definition av vad som utgör en terroristhandling. Parlamentet uppmanar därför Kina att klart och tydligt skilja mellan fredliga protester och våldsam extremism.

8.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till den kinesiska regeringen att omgående och villkorslöst frige den uiguriska akademikern Ilham Tohti och alla andra som hålls frihetsberövade enbart på grund av deras fredliga utövande av yttrandefriheten och, i väntan på deras frigivning, uppmanar Kina att se till att de regelbundet och utan begränsningar får träffa sina familjer och de advokater som de själva har valt. Parlamentet kräver även att Eli Mamut, Hailaite Niyazi, Memetjan Abdulla, Abduhelil Zunun och Abdukerim Abduweli friges, något som EU begärde vid den 36:e dialogrundan mellan EU och Kina om mänskliga rättigheter, som hölls i Beijing den 9–10 juli 2018.

9.  Europaparlamentet vädjar till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att noga följa den föränderliga utvecklingen av människorättssituationen i Xinjiang, däribland det tilltagande förtrycket av uigurer, kazaker och andra etniska minoriteter från regeringens sida, och att sända en tydlig signal till den högsta nivån i den kinesiska regeringen om att upphöra med dessa groteska människorättskränkningar.

10.  Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att göra det möjligt för journalister och internationella observatörer att få fritt och obehindrat tillträde till provinsen Xinjiang.

11.  Europaparlamentet påminner om vikten av att EU och medlemsstaterna lyfter frågan om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Xinjiang med de kinesiska myndigheterna, inbegripet på ledningsnivå, i linje med EU:s åtagande om att ha en stark, tydlig och gemensam röst i sina strategier för landet, bland annat i samband med den årliga människorättsdialogen och det förestående toppmötet för EU och Asien.

12.  Europaparlamentet uttrycker stor oro över rapporterna om de kinesiska myndigheternas trakasserier av uigurer utomlands, som har till syfte att tvinga dem att fungera som informanter gentemot andra uigurer, att återvända till Xinjiang eller att tiga om situationen där, i vissa fall genom att frihetsberöva deras familjemedlemmar.

13.  Europaparlamentet välkomnar Tysklands och Sveriges beslut om att tillfälligt upphäva återsändandet av alla etniska uigurer, kazaker och andra turkmuslimer till Kina med tanke på risken för godtyckliga frihetsberövanden, tortyr eller andra former av misshandel, som de skulle kunna utsättas för i landet, och uppmanar alla andra medlemsstater att göra detsamma och påskynda asylansökningar från turkmuslimer som riskerar att tvingas återvända till Kina. Parlamentet uppmanar vidare EU:s medlemsländer att åberopa sin inhemska lagstiftning för att utreda den kinesiska regeringens trakasserier av turkmuslimska grupper i Europa.

14.  Europaparlamentet påminner Kina om dess människorättsliga förpliktelser som följer av undertecknandet av en lång rad internationella människorättsfördrag och påminner därför om att Kina förväntas leva upp till dessa åtaganden.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Folkrepubliken Kinas regering och parlament.

(1) EUT C 285E, 21.10.2010, s. 80.
(2) EUT C 199E, 7.7.2012, s. 185.
(3) EUT C 334, 19.9.2018, s. 137.
(4) EUT C 238, 6.7.2018, s. 108.
(5) Antagna texter, P8_TA(2018)0343.


Paketet om strategin för offentlig upphandling
PDF 158kWORD 52k
Europaparlamentets resolution av den 4 oktober 2018 om paketet om strategin för offentlig upphandling (2017/2278(INI))
P8_TA(2018)0378A8-0229/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 oktober 2017 Offentlig upphandling i och utanför EU (COM(2017)0572),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 oktober 2017 Främja investeringar genom en frivillig förhandsbedömning av upphandlingsaspekterna av stora infrastrukturprojekt (COM(2017)0573),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2017/1805 av den 3 oktober 2017 om professionalisering av den offentliga upphandlingen – Skapa en struktur för professionalisering av den offentliga upphandlingen (C(2017)6654)(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner(4),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 17 maj 2017 om översynen av den praktiska tillämpningen av det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet (COM(2017)0242),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/55/EU av den 16 april 2014 om elektronisk fakturering vid offentlig upphandling(5),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 11 oktober 2017 om bedömning av den europeiska standarden för elektronisk fakturering i enlighet med direktiv 2014/55/EU (COM(2017)0590),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 februari 2018,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för internationell handel samt ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8‑0229/2018), och av följande skäl:

A.  Den offentliga upphandlingens fulla potential att hjälpa till att bygga upp en konkurrenskraftig social marknadsekonomi har ännu inte utnyttjats. Över 250 000 offentliga myndigheter i unionen lägger omkring 14 % av BNP, eller närmare 2 000 miljarder euro, varje år på att köpa in tjänster, byggentreprenader och utrustning.

B.  Offentlig upphandling innebär användning av en betydande mängd av skattebetalarnas pengar, vilket innebär att den bör ske på ett etiskt sätt, med insyn och integritet och så effektivt som möjligt, i fråga om både kostnader och levererad kvalitet, så att allmänheten tillhandahålls varor och tjänster av hög kvalitet.

C.  Korrekt tillämpade upphandlingsregler är ett mycket viktigt verktyg för att stärka den inre marknaden, öka tillväxten för företagen i EU och skapa fler arbetstillfällen i unionen. Intelligent användning av offentlig upphandling kan vara ett strategiskt verktyg för att uppnå EU:s mål om smart och hållbar tillväxt för alla och påskynda övergången till mer hållbara leveranskedjor och affärsmodeller.

D.  När det gäller införlivandet av EU:s regler om offentlig upphandling och koncessioner är det ytterst viktigt att unionsrätten införlivas och genomförs fullt ut, så att det blir enklare och billigare för små och medelstora företag att delta i offentliga upphandlingar med full respekt för EU:s principer om öppenhet och konkurrens.

E.  Den 3 oktober 2017 inledde kommissionen ett riktat samråd om utkastet till riktlinjer för offentlig upphandling av innovation, och den 7 december 2017 inledde den ett riktat samråd om omfattningen av och strukturen i kommissionens handledning för socialt ansvarsfull offentlig upphandling.

F.  Enligt en undersökning från 2016 som nämns i kommissionens meddelande COM(2017)0572 använde sig endast fyra medlemsstater av digital teknik för alla viktiga steg i offentlig upphandling, såsom meddelanden, tillgång till upphandlingshandlingar, inlämning av anbud, utvärdering, tilldelning, beställning, fakturering och betalning på elektronisk väg.

G.  Enligt den europeiska planeringsterminens tematiska faktablad om offentlig upphandling från november 2017 ökade antalet upphandlingar med bara ett anbud från 14 % till 29 % under perioden 2006–2016, och enligt kommissionens meddelande COM(2017)0572 vinner små och medelstora företag ”endast 45 % av de offentliga kontraktens värde över EU:s tröskelvärden, vilket ligger klart under deras värde i ekonomin”.

H.  Genom att underlätta offentliga upphandlingar och införa fler kontroller bör de nya regler som införts genom direktiven från 2014 bidra till genomförandet av Europa 2020-strategin för en hållbar, mer social, innovativ och inkluderande ekonomi.

I.  Enligt kommissionens meddelande COM(2017)0572 används i 55 % av förfarandena för offentlig upphandling alltjämt det lägsta priset som enda tilldelningskriterium, i stället för till exempel strategiska sociala och miljörelaterade kriterier.

J.  Europeiska unionen har förbundit sig att följa FN:s mål för hållbar utveckling.

K.  Det är av avgörande betydelse att leverantörerna litar på att unionens system för offentlig upphandling erbjuder enkla och tillgängliga digitala förfaranden, full insyn, integritet och datasäkerhet.

Lagstiftningsram och genomförande

1.  Europaparlamentet välkomnar, nästan fyra år efter det att den omfattande översynen av unionens lagstiftningsram om offentlig upphandling avslutades, den uppsättning icke-lagstiftningsåtgärder som kommissionen föreslagit, och väntar sig att detta kommer att skapa incitament för bättre genomförande.

2.  Europaparlamentet är mycket besviket över den takt i vilken många medlemsstater har införlivat 2014 års direktiv om offentlig upphandling och över de många förseningarna, och beklagar djupt att kommissionen var tvungen att inleda överträdelseförfaranden mot vissa medlemsstater. Parlamentet kräver att införlivandet i alla medlemsstater slutförs snabbt och utan ytterligare dröjsmål.

3.  Europaparlamentet är oroat över nästa omgång av tidsfrister som föreskrivs i direktiven om elektronisk upphandling och medlemsstaternas övergång till fullständig e‑upphandling, inklusive elektronisk fakturering. Parlamentet betonar hur viktigt det är att medlemsstaternas digitala agendor innefattar främjande av en fullständig e‑upphandling.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt slutföra riktlinjerna om offentlig upphandling av innovation och handledningen för socialt ansvarsfull offentlig upphandling, i syfte att underlätta genomförandet av de respektive rättsliga bestämmelserna i medlemsstaterna.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bättre och tydligare organisera vägledningar och andra verktyg som tagits fram att hjälpa medlemsstaterna att genomföra regelverket för offentlig upphandling, på ett mer tillgängligt och användarvänligt sätt som ger en god överblick för alla yrkesutövare, med samtidig hänsyn till de språk som är tillgängliga.

6.  Europaparlamentet välkomnar den nya vägledningen om offentlig upphandling för yrkesutövande aktörer från februari 2018, som tagits fram för att hjälpa offentliga tjänstemän på nationell, regional och lokal nivå att säkerställa effektiva och öppna offentliga upphandlingsförfaranden för EU-finansierade projekt.

Strategisk och samordnad upphandling

7.  Europaparlamentet påpekar att unionens nuvarande lagstiftning mer än någonsin möjliggör att offentlig upphandling används som ett strategiskt instrument för att främja EU-politiska mål, och uppmuntrar medlemsstaterna att ta till sig det bästa av den. Parlamentet erinrar om att offentlig upphandling också är ett viktigt verktyg på regional och lokal nivå, som ett komplement till lokala och regionala strategier, och efterlyser offentliga utfrågningar och samråd med slutanvändarna av produkter och tjänster.

8.   Europaparlamentet efterlyser en utbredd användning av innovativ upphandling för att skapa smart och grön tillväxt för alla och stärka den cirkulära ekonomin. Parlamentet betonar vikten av den cirkulära ekonomin och de nya möjligheter i detta sammanhang som erbjuds genom de nya direktiven om offentlig upphandling när det gäller återanvändning, reparation, återtillverkning och renovering av varor och tjänster samt andra hållbara och resurseffektiva produkter och lösningar.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda offentlig upphandling strategiskt i syfte att främja smart och hållbar tillväxt för alla, även för små och medelstora företag och sociala företag. Parlamentet understryker att detta kräver att medlemsstaterna systematiskt informerar om sådana åtgärder på högsta nivå och i detta syfte ger stöd till upphandlare och yrkesverksamma inom den offentliga förvaltningen.

10.  Europaparlamentet pekar på vikten av upphandlingsvillkor som inte är alltför betungande, så att det är möjligt för alla företag, dvs. även små och medelstora företag, att fortsätta att ha tillträde till offentliga kontrakt.

11.  Europaparlamentet välkomnar exemplet att anta nationella strategier för offentlig upphandling och uppmuntrar fler medlemsstater att följa detta exempel som ett sätt att modernisera och rationalisera sina system för offentlig upphandling och därigenom effektivisera dem. Parlamentet framhåller att offentlig upphandling är ett övergripande område för den offentliga förvaltningens olika sektorer och att det således är mycket viktigt att utöver samordning ha en förvaltningsstruktur som inbegriper de viktigaste berörda parterna, så att de centrala besluten kan fattas på ett mer samarbetsinriktat sätt och accepteras av alla inblandade parter.

12.  Europaparlamentet välkomnar att många medlemsstater har infört bestämmelser för användningen av kvalitetskriterier (inklusive bästa förhållande mellan pris och kvalitet) och uppmuntrar till att dessa tillämpas systematiskt. Parlamentet uppmuntrar de upphandlande myndigheterna att tillämpa andra kriterier än enbart lägsta pris eller kostnadseffektivitet genom att även inkludera kvalitetsaspekter, miljöaspekter och/eller sociala aspekter.

13.  Europaparlamentet ser visserligen att det låga priset i vissa fall kan återspegla innovativa lösningar och effektiv förvaltning, men är oroat över den överdrivna användningen av kriteriet lägsta pris som främsta tilldelningskriterium i ett antal medlemsstater, utan hänsyn till kvalitet, hållbarhet eller social inkludering, och uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att analysera och rapportera om orsakerna till denna situation och vid behov föreslå lämpliga lösningar.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att deras praxis för offentlig upphandling är förenlig med konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra till samråd med personer med funktionsnedsättning och deras respektive organisationer i detta hänseende.

15.  Europaparlamentet ser gärna att det antas europeiska etiska regler för offentlig upphandling för de olika aktörerna i upphandlingsprocessen.

16.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt för upphandlande myndigheter att beakta hela livscykeln för produkter, inbegripet deras miljöpåverkan i sina köpbeslut, när så är lämpligt, och uppmanar kommissionen att bistå i utvecklingen av metoder för att genomföra begreppet ”livscykelkostnad”.

17.  Europaparlamentet noterar att innovativa, sociala och miljömässiga hänsyn är legitima och viktiga tilldelningskriterier vid offentlig upphandling och att upphandlande myndigheter också kan sätta upp gröna, innovativa eller sociala mål genom väl uttänkta specifikationer och genom att tillåta anbudsvarianter på ett icke diskriminerande sätt, under förutsättning av dessa särdrag har en koppling till kontraktets innehåll och står i proportion till dess värde och mål.

18.  Europaparlamentet påminner om att unionens lagstiftningsram om offentlig upphandling ålägger medlemsstaterna att säkerställa att uppdragstagare och underleverantörer till fullo iakttar de miljömässiga, sociala och arbetsrättsliga bestämmelser som är tillämpliga på den ort där byggentreprenaden utförs, tjänsterna tillhandahålls eller varorna produceras eller levereras i enlighet med internationella konventioner, unionslagstiftning och nationell lagstiftning samt kollektivavtal som ingåtts i enlighet med nationell lagstiftning och praxis. Kommissionen uppmanas att garantera att medlemsstaterna uppfyller denna skyldighet i samband med införlivandet och tillämpningen av direktiven från 2014 och att underlätta utbytet av bästa praxis på detta område.

19.  Europaparlamentet konstaterar att en kvalitativ bedömning av anbuden kräver kunniga upphandlare, och uppmanar kommissionen att hjälpa medlemsstaterna med spridning av metoder och praxis för utvärdering, särskilt genom anordnande av workshoppar och utbildningskurser. Parlamentet understryker att sådan hjälp bör finnas tillgänglig på alla förvaltningsnivåer där upphandling genomförs.

20.  Europaparlamentet påpekar att en socialt ansvarsfull offentlig upphandling måste ta hänsyn till leveranskedjor och riskerna i samband med modernt slaveri, social dumpning och människorättskränkningar. Parlamentet noterar att insatser behövs för att se till att varor och tjänster som förvärvats genom offentlig upphandling inte produceras på ett sätt som strider mot mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin nya vägledning för sociala hänsynstaganden i samband med offentlig upphandling införa materiella bestämmelser om etik i leveranskedjor.

21.  Europaparlamentet välkomnar flera medlemsstaters insatser för att inrätta myndigheter som ansvarar för att samordna upphandlingen, och erkänner att detta bidrar till att en strategisk och effektiv upphandling genomförs.

22.  Europaparlamentet efterlyser att fler medlemsstater utnyttjar fördelarna med centrala inköp och samlade offentliga inköp, och noterar att inköpscentraler kan och bör påskynda spridning av kunskap, bästa praxis och innovation.

23.  Europaparlamentet betonar att det, särskilt i syfte att främja innovation, är viktigt att upphandlande myndigheter samarbetar med marknaden och i tillräckligt hög grad utnyttjar förupphandlingsfasen som förberedelse för de kommande stegen. Parlamentet anser att även förupphandlingsfasen är en mycket viktig fas för att stödja deltagande från små och medelstora företag.

24.  Europaparlamentet anser att det nya partnerskapsförfarandet kommer att bidra till att främja innovation och uppmuntrar de upphandlande myndigheterna att samarbeta med marknaden i syfte att utveckla innovativa metoder, produkter, byggentreprenader eller tjänster som ännu inte existerar. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang det faktum att 17 förfaranden för innovationspartnerskap hittills har inletts.

25.  Europaparlamentet välkomnar en frivillig förhandsbedömning av upphandlingsaspekter för stora infrastrukturprojekt, såsom föreslås av kommissionen, och uppmanar kommissionen att snabbt genomföra hjälpcentralen, anmälningsmekanismen och mekanismen för informationsutbyte med full respekt för konfidentialiteten.

Digitalisering och sund förvaltning av upphandlingsförfaranden

26.  Europaparlamentet beklagar det långsamma införandet av digital teknik i offentlig upphandling i unionen, och uppmanar medlemsstaterna att sträva efter en snabb digital omvandling av förfaranden och ett införande av elektroniska processer för alla viktiga skeden, det vill säga från meddelande om upphandling, upphandlingsåtkomst och inlämning till utvärdering, kontraktstilldelning, beställning, fakturering och betalning.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa e-blanketter senast i slutet av 2018.

28.  Europaparlamentet påminner om att e-upphandling erbjuder en mängd viktiga fördelar såsom betydande besparingar för alla parter, förenklade och förkortade processer, mindre byråkrati och administrativa bördor, ökad insyn och mer innovation samt förbättrat tillträde för små och medelstora företag till marknaderna för offentlig upphandling.

29.  Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att register över kontrakt kan vara ett kostnadseffektivt verktyg för att hantera kontrakt, för att förbättra insyn, integritet och uppgifter samt för bättre förvaltning vid offentlig upphandling.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att koppla samman nationella register över kontrakt med databasen TED (Tenders Electronic Daily) för att avskaffa de upphandlande myndigheternas skyldighet att offentliggöra samma information i två olika system.

31.  Europaparlamentet uppmärksammar de svårigheter som kan uppstå för anbudsgivare, och särskilt små och medelstora företag, när det gäller kraven på intyg och underskrifter, och uppmuntrar till ett system med mindre hårda krav i detta avseende, tillsammans med en fullständig tillämpning av principen ”bara en gång” för att minska bördorna för anbudsgivarna.

32.  Europaparlamentet betonar att alla medlemsstater bör kunna tillhandahålla alla nödvändiga uppgifter om genomförandet av offentlig upphandling, inbegripet uppgifter om anbud, förfaranden och avtal samt statistiska uppgifter, även i syfte att göra det möjligt för kommissionen att bedöma den inre marknaden för upphandling.

33.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja en innovativ användning av uppgifter i öppet format, eftersom sådana uppgifter är avgörande för att varje regering ska kunna hantera sin offentliga förvaltning och göra det möjligt för företag att utnyttja sådana uppgifters ekonomiska potential samtidigt som de främjar insyn och ansvarighet inom institutioner och organ som hanterar offentlig upphandling. Parlamentet påpekar att dessa uppgifter alltid måste offentliggöras med vederbörlig hänsyn till proportionalitetsprincipen och att de måste vara förenliga med EU:s regelverk om dataskydd och företagshemligheter.

Den inre marknaden och förbättrat tillträde till offentlig upphandling

34.  Europaparlamentet påminner om att konkurrens är oerhört viktigt i samband med offentlig upphandling och beklagar den minskade graden av konkurrens vid offentlig upphandling i unionen på senare år. Parlamentet uppmanar med kraft de medlemsstater som registrerat en hög procentandel av upphandlingsmeddelanden med endast en anbudsgivare att ta itu med detta problem.

35.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att öka de gemensamma upphandlingsförfarandena, inklusive gränsöverskridande sådana, som underlättas av de reviderade EU-reglerna, och uppmanar kommissionen att ge ingående stöd inom detta område. Parlamentet anser emellertid att dessa förfaranden inte bör leda till kontrakt som är så omfattande att det redan i inledningsskedet av processen står klart att små och medelstora företag i praktiken inte kan komma i fråga.

36.  Europaparlamentet beklagar att små och medelstora företag och företag inom den sociala ekonomin fortfarande har svårigheter med att få tillträde till offentliga upphandlingar, och uppmanar kommissionen att bedöma effektiviteten hos de åtgärder som föreskrivs i 2014 års direktiv och att vid behov lägga fram nya lösningar.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rapportera till parlamentet om genomförandet på plats av principen om att ”tillämpa eller förklara” i artikel 46 i direktiv 2014/24/EU, där de upphandlande myndigheterna åläggs att ange huvudskälen till sitt beslut att inte dela upp kontrakt i flera delar, vilket systematiskt måste förklaras i upphandlingsdokumenten eller den enskilda rapporten.

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja de små och medelstora företagens deltagande i upphandlingar, till exempel genom obligatorisk uppdelning i mindre delar när så är möjligt eller en begränsning av den omsättning som krävs för att få delta i ett anbudsförfarande. Parlamentet framhåller att uppdelning av offentliga upphandlingskontrakt i mindre delar främjar konkurrensen på marknaden och gör det möjligt att undvika risken att bli beroende av en enda leverantör. Parlamentet uppmanar kommissionen och medelstaterna att utveckla rådgivningstjänster och utbildning för små och medelstora företag så att deras deltagande i anbudsförfaranden blir bättre.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt analysera hindren för gränsöverskridande offentlig upphandling till följd av språkliga, administrativa, rättsliga eller andra barriärer och att föreslå lösningar eller ingripa för att garantera fungerande gränsöverskridande upphandlingar.

40.  Europaparlamentet understryker vikten av att säkerställa interoperabilitet mellan inköpta varor och tjänster och undvika beroende av en enda säljare, och uppmanar kommissionen att föreslå åtgärder inom detta område.

41.  Europaparlamentet beklagar avsaknaden av tydliga och konsoliderade uppgifter om offentlig upphandling i EU, och konstaterar att tillförlitliga uppgifter om tillträde till offentlig upphandling dels är nödvändiga för att kontrollera offentliga myndigheters redovisning, dels är ett sätt att bekämpa bedrägeri och korruption.

42.  Europaparlamentet godtar resultatet av utvärderingen av rättsmedelsdirektivet och kommissionens beslut att inte föreslå en omarbetning av lagstiftningen, men efterlyser fortsatt samarbete mellan nationella prövningsorgan och mer vägledning från kommissionen om direktiven.

43.  Europaparlamentet beklagar att direktivet om försvarsupphandlingar ännu inte gett önskade resultat, särskilt inte när det gäller gränsöverskridande infrastrukturprojekt, och uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera sina ansträngningar för att bättre genomföra de nu tillämpliga reglerna.

44.  Europaparlamentet framhåller vikten av insyn och en icke-diskriminerande karaktär i offentliga upphandlingsförfaranden. Parlamentet påminner om att det är viktigt att det finns lämpliga överklagandeförfaranden och tillgång till vägledning om hur man överklagar.

Internationell offentlig upphandling

45.  Europaparlamentet efterlyser unionsåtgärder för att förbättra EU-leverantörers tillträde till marknader för offentlig upphandling i tredjeländer, med tanke på att unionens marknad för offentlig upphandling är en av de mest öppna i världen.

46.   Europaparlamentet uttrycker oro över osund konkurrens inom offentliga upphandlingsförfaranden till följd av statligt inflytande över konkurrenter i tredjeländer, särskilt i fråga om, men inte begränsat till, marknaden för elfordon och batterier. Parlamentet anser att det finns ett behov av att koppla samman handelspolitiska skyddsinstrument och metoder för offentlig upphandling.

47.  Europaparlamentet betonar att marknaderna för offentlig upphandling är av stor ekonomisk betydelse eftersom utgifterna för upphandling svarar för uppskattningsvis 20 % av världens BNP, och betonar att bättre tillträde till marknaderna för offentlig upphandling i tredjeländer och mer likvärdiga villkor för europeiska företag kan därför vara en viktig drivkraft för ökad handel med varor och tjänster och leda till större valmöjligheter och mer valuta för skattebetalarnas pengar, både i EU och i tredjeländer.

48.  Europaparlamentet påpekar att marknaderna för offentlig upphandling i tredjeländer ofta är rättsligt eller faktiskt stängda för anbudsgivare från EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att samla in och tillhandahålla bättre uppgifter om internationella offentliga anbudsförfaranden. Parlamentet påminner om att kommissionen uppskattar att över hälften av världens upphandlingsmarknad för närvarande är stängd för fri internationell konkurrens på grund av protektionistiska åtgärder, som blir allt vanligare i världen, och att offentlig upphandling i EU till ett värde av ungefär 352 miljarder euro samtidigt står öppen för anbudsgivare från länder som omfattas av WTO-avtalet om offentlig upphandling. Parlamentet betonar att EU måste åtgärda denna obalans utan att ta till protektionistiska åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att europeiska företag ges ett marknadstillträde som är likvärdigt med det som våra externa konkurrenter har på EU-marknaden, och konstaterar att det föreslagna så kallade instrumentet för internationell upphandling (IPI) under vissa omständigheter kan vara ett sätt att skapa en hävstångseffekt för ökat marknadstillträde.

49.  Europaparlamentet gläds åt att förbättrat tillträde till upphandlingsmarknader är ett av sex prioritetsområden för kommissionens åtgärder när det gäller offentlig upphandling. Parlamentet betonar att bättre tillträde till marknaderna för offentlig upphandling i tredjeländer, även på subnationell nivå, är av stort offensivt intresse för EU i handelsförhandlingar, eftersom många av EU:s företag är mycket konkurrenskraftiga inom olika sektorer. Parlamentet betonar att offentlig upphandling bör fogas till alla framtida handelsavtal för att maximera europeiska företags deltagande i utländska anbudsförfaranden. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa överensstämmelse med och ett korrekt genomförande av bestämmelserna om offentlig upphandling i EU:s frihandelsavtal. Parlamentet påminner om att handelsavtal bör användas för att förbättra tillträdet till de offentliga upphandlingsmarknaderna i tredjeländer och att förbättrat marknadstillträde till tredjeländers upphandlingsmarknader och skärpta regler för moderna och effektiva upphandlingsförfaranden som medger insyn – en nödvändighet för att ge mer valuta för allmänhetens pengar – bör vara centrala beståndsdelar i alla handelsavtal som EU ingår, samtidigt som de legitima offentligpolitiska mål som ingår i unionens direktiv om offentlig upphandling respekteras fullt ut. Parlamentet betonar att ekonomiska aktörer i tredjeländer måste efterleva europeiska sociala och miljömässiga kriterier för att kunna tilldelas offentliga upphandlingskontrakt, i enlighet med direktiven 2014/23/EU, 2014/24/EU och 2014/25/EU, och uppmuntrar i linje med detta användningen av kriteriet ”det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet” när sådana kontrakt ska tilldelas. Parlamentet konstaterar att bilaterala och subregionala frihandelsavtal inte alltid garanterar fullt tillträde till upphandlingsmarknader. Parlamentet uppmanar kommissionen att förhandla fram största möjliga tillträde till marknaderna för offentlig upphandling i tredjeländer.

50.  Europaparlamentet betonar att alla strategier för att öppna upp marknaderna för offentlig upphandling i tredjeländer på ett konkret sätt måste ta itu med hindren för och de särskilda behoven hos små och medelstora företag för att underlätta deras marknadstillträde, eftersom de är särskilt missgynnande när det gäller att ta sig in på tredjeländers marknader för offentlig upphandling, samtidigt som effekterna för små och medelstora företag av att tävla mot nya konkurrenter från tredjeländer också måste beaktas. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra till att låta upphandlingsförfaranden som gynnar små och medelstora företag (bland annat gränsöverskridande initiativ och uppdelning av anbud i delar) ingå i handelsavtal. Parlamentet framhåller fördelarna, särskilt för små och medelstora företag, med att digitalisera och använda e-upphandling i alla offentliga upphandlingsförfaranden med tredjeländer.

51.  Europaparlamentet påpekar att flera stora framväxande ekonomier, t.ex. Brasilien, Kina, Indien och Ryssland, ännu inte är parter i avtalet om offentlig upphandling, men att Kina och Ryssland officiellt håller på att ansluta sig, och uppmanar kommissionen att uppmuntra och främja tredjeländer i deras ansträngningar att ansluta sig till avtalet, eftersom multilaterala och plurilaterala avtal är det bästa sättet att skapa lika villkor på lång sikt. Parlamentet betonar att bilaterala handelsavtal med långtgående upphandlingsbestämmelser som respekterar de underliggande principerna för avtalet om offentlig upphandling kan vara en språngbräda för ökat multilateralt samarbete.

52.  Europaparlamentet understryker att avtalet om offentlig upphandling har stor betydelse inte bara för att ge tillträde till upphandlingsmarknaderna i tredjeländer rent rättsligt, utan även för att öka insynen och förutsägbarheten i upphandlingsförfarandena. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att främja utvecklingen av globala och konvergerande normer för insynsvänlig upphandling som ett viktigt verktyg för att bekämpa korruption. Parlamentet uppmanar mer specifikt kommissionen att i handelsavtal försöka få med föreskrifter om gemensamma regler för offentlig upphandling som möjliggör anmälningar av korruption, förenklar förfarandena och stärker integriteten och insynen för anbudsgivarna.

Professionalisering

53.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens rekommendationer om professionalisering och uppmanar medlemsstaterna att ta fram nationella planer som en prioriterad fråga. Parlamentet anser att varje plan bör skilja mellan olika typer av upphandling, särskilt eftersom de små och medelstora företagens tillträde till upphandlingar avseende tjänster och digital infrastruktur kan underlättas på ett annat sätt än vid tillträde till upphandlingar som gäller stora infrastrukturkontrakt.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå metoder för ekonomiskt stöd från EU:s medel till stöd för relevanta åtgärder när det gäller professionaliseringen i medlemsstaterna.

55.  Europaparlamentet beklagar den låga nivån av professionalisering bland dem som ansvarar för offentliga upphandlingar och uppmanar medlemsstaterna att höja kompetensen bland alla aktörer i alla skeden av processen för offentlig upphandling.

56.  Europaparlamentet understryker att både upphandlare och leverantörer måste få lämplig utbildning för att arbeta effektivt i alla faser i upphandlingsförfarandet, och att uppmärksamhet måste ägnas åt offentlig förvaltning på alla nivåer och åt kvalitetskriterier, inklusive sociala och miljömässiga kriterier, när det gäller professionaliseringen. Parlamentet anser att bättre resultat kan uppnås om man förbättrar det sätt på vilket de offentliga myndigheterna överväger vad de ska upphandla och hur de ska göra det. Parlamentet beklagar, utan att det påverkar det förhandlade förfarandet, att offentlig upphandling ofta domineras av mer erfarna företag som deltar i utformningen av upphandlingskontraktet och som därigenom har bättre förutsättningar att vinna kontraktet.

57.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra universitet att vidareutveckla universitetskurser i europeisk offentlig upphandlingsrätt och att förbättra utbildningen och karriärplaneringen för dem som arbetar med upphandlingar, även inom små och medelstora företag, inbegripet utveckling och spridning av tillgängliga it-verktyg. Parlamentet stöder inrättandet av en gemensam europeisk ram för relevanta teknik- och datorfärdigheter.

o
o   o

58.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 259, 7.10.2017, s. 28.
(2) EUT L 94, 28.3.2014, s. 65.
(3) EUT L 94, 28.3.2014, s. 243.
(4) EUT L 94, 28.3.2014, s. 1.
(5) EUT L 133, 6.5.2014, s. 1.


EU:s byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) ***I
PDF 117kWORD 49k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 oktober 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) (COM(2013)0535 – C7-0240/2013 – 2013/0256(COD))
P8_TA(2018)0379A8-0320/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0535),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 85 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0240/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från den tjeckiska senaten som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 juni 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från budgetkontrollutskottet och utskottet för rättsliga frågor (A8-0320/2017).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 4 oktober 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/… om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust), och om ersättning och upphävande av rådets beslut 2002/187/RIF

P8_TC1-COD(2013)0256


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2018/1727.)


Ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och förverkande ***I
PDF 115kWORD 52k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 oktober 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och förverkande (COM(2016)0819 – C8-0002/2017 – 2016/0412(COD))
P8_TA(2018)0380A8-0001/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0819),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 82.1 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0002/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från den tjeckiska senaten som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 juni 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för rättsliga frågor (A8-0001/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 4 oktober 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/… om ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och beslut om förverkande

P8_TC1-COD(2016)0412


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2018/1805.)


Fritt flöde av icke-personuppgifter i Europeiska unionen ***I
PDF 117kWORD 46k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 oktober 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om en ram för det fria flödet av andra data än personuppgifter i Europeiska unionen (COM(2017)0495 – C8-0312/2017 – 2017/0228(COD))
P8_TA(2018)0381A8-0201/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0495),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0312/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från den franska senaten som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 15 februari 2018(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 29 juni 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0201/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 4 oktober 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/… om en ram för det fria flödet av andra data än personuppgifter i Europeiska unionen

P8_TC1-COD(2017)0228


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2018/1807.)

(1) EUT C 227, 28.6.2018, s. 78.


EU:s bidrag till ett bindande FN-instrument för transnationella bolag med avseende på mänskliga rättigheter
PDF 160kWORD 53k
Europaparlamentets resolution av den 4 oktober 2018 om EU:s bidrag till ett bindande FN-instrument för transnationella bolag och andra affärsrörelser med transnationella drag med avseende på mänskliga rättigheter (2018/2763(RSP))
P8_TA(2018)0382B8-0443/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 21 och 23 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om genomförande av parlamentets rekommendationer från 2010 om sociala och miljömässiga normer, mänskliga rättigheter och företagens ansvar(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 30 maj 2018 om årsrapporten om den gemensamma handelspolitikens genomförande(2),

–  med beaktande av artiklarna 207 och 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati, som antogs av rådet (utrikes frågor) den 25 juni 2012, och EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019, som antogs av rådet den 20 juli 2015,

–  med beaktande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, som godkändes av FN:s råd för mänskliga rättigheter i dess resolution 17/4 av den 16 juni 2011,

–  med beaktande av kommissionens strategi Handel för alla,

–  med beaktande av kommissionens sektorsspecifika riktlinjer för genomförande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter(3),

–  med beaktande av arbetsdokumentet av den 14 juli 2015 från kommissionens avdelningar Implementing the UN Guiding Principles on Business and Human Rights – State of Play (SWD(2015)0144),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) Improving access to remedy in the area of business and human rights at the EU level(4),

–  med beaktande av resolution 26/9 av den 26 juni 2014 från FN:s råd för mänskliga rättigheter, där man beslutade att upprätta en förutsättningslös mellanstatlig arbetsgrupp om transnationella bolag och andra affärsrörelser med avseende på mänskliga rättigheter, vars mandat ska vara att utarbeta ett internationellt juridiskt bindande instrument för att i internationell människorätt reglera transnationella bolags och andra affärsrörelsers verksamhet,

–  med beaktande av den allmänna kommentaren nr 24 (2017) från FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter om staters skyldigheter, inom ramen för kommersiell verksamhet, enligt den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (E/C.12/GC/24),

–  med beaktande av Maastrichtprinciperna om staters extraterritoriella skyldigheter inom ramen för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter(5),

–  med beaktande av FN:s Global Compact-initiativ(6),

–  med beaktande av OECD:s riktlinjer för multinationella företag,

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) trepartsdeklaration om principer för multinationella företag och socialpolitik, reviderad 2017,

–  med beaktande av OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet inom beklädnads- och skosektorn,

–  med beaktande av de principer för barns rättigheter och företag som tagits fram av Unicef,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 juni 2016 om företag och mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av den vägledande standarden för socialt ansvarstagande ISO 26000,

–  med beaktande av OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet inom ansvarsfullt företagande,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område(7).

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU av den 22 oktober 2014 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821 av den 17 maj 2017 om fastställande av skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för unionsimportörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden(9),

–  med beaktande av Europarådets rekommendation till medlemsstaterna om mänskliga rättigheter och företagsamhet, som antogs den 2 mars 2016,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2018 om jämställdhet i EU:s handelsavtal(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2017 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2016 och Europeiska unionens politik på området(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 november 2017 om EU–Afrika-strategin: en satsning på utveckling(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 april 2017 om EU:s flaggskeppsinitiativ för klädsektorn(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2017 om översynen av det europeiska samförståndet om utveckling(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2017 om den internationella handelns och EU:s handelspolitiks inverkan på de globala värdekedjorna(15),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om företagens sociala ansvar vid internationella handelsavtal(17),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 december 2016 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen och Europeiska unionens politik på området 2015(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2016 om ökning av utvecklingssamarbetets effektivitet(19),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 om företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer(20),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om kampen mot människohandel i EU:s yttre förbindelser(21),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 april 2016 om den privata sektorn och utveckling(22),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 december 2015 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2014 och Europeiska unionens politik på området(23),

–  med beaktande av den studie som beställts av dess underutskott för mänskliga rättigheter, Implementation of the UN Guiding Principles on Business and Human Rights(24),

–  med beaktande av frågorna till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, till kommissionen och till rådet om EU:s bidrag till ett bindande FN-instrument för transnationella bolag och andra affärsrörelser med transnationella drag med avseende på mänskliga rättigheter (O‑000074/2018 – B8-0402/2018, O-000075/2018 – B8-0403/2018 och O‑000078/2018 – B8-0404/2018),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för utveckling,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU bygger på värden som respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatlighet och respekt för de mänskliga rättigheterna. EU:s åtgärder på den internationella arenan (inklusive dess utvecklingspolitik och handelspolitik) måste vägledas av dessa principer och måste vara förenliga med principen om en konsekvent politik för utveckling, i enlighet med artikel 208 i Lissabonfördraget. Enligt artikel 208 i EUF-fördraget måste principen om en konsekvent politik för utveckling respekteras i alla EU:s yttre åtgärder.

B.  EU är både en normativ makt och en ekonomisk makt. I denna egenskap behöver unionen inta en ledande ställning inom spridning av bästa praxis och utveckling av globala standarder.

C.  Genomförandet av Agenda 2030 innebär att ekonomisk utveckling bör åtföljas av social rättvisa, god förvaltning, respekt för mänskliga rättigheter, inklusive sociala rättigheter och rätten till mänsklig värdighet och frihet för alla, samt höga arbets- och miljöstandarder. Hållbar utveckling, handel och mänskliga rättigheter kan inverka på varandra och stärka varandra.

D.  Mänskliga rättigheter ligger i första hand inom staternas område. Även om stater inte i sig är ansvariga för privata aktörers kränkningar av de mänskliga rättigheterna finns det risk för att de bryter mot sina skyldigheter enligt internationell människorättslagstiftning om sådana kränkningar kan tillskrivas dem eller om de inte tillämpar tillbörlig aktsamhet för att förhindra, utreda, straffa och råda bot på privata aktörers brottsliga handlande. Stater har i allmänhet bedömningsutrymme gällande vilka åtgärder som ska vidtas, med användning av politik, lagstiftning, föreskrifter och rättsliga avgöranden.

E.  Tillbörlig aktsamhet (due diligence) är ett begrepp som det hänvisas till i OECD:s riktlinjer för multinationella företag(25).

F.  Staterna bör fullgöra sina människorättsliga skyldigheter inom sitt territorium och/eller sin jurisdiktion. Stater bör klart ange att skyldigheten att skydda innebär regleringar för att garantera att alla företag med säte inom deras territorium och/eller jurisdiktion respekterar mänskliga rättigheter i samtliga sina verksamheter, inklusive genom sina dotterbolag, kontrollerade företag och enheter inom sin leveranskedja världen över.

G.  FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter, som godkänts genom konsensus i rådet för mänskliga rättigheter, är fortsatt den auktoritativa ramen för att förebygga och hantera risken med negativa konsekvenser för de mänskliga rättigheterna i samband med affärsverksamhet. Den studie som 2017 beställdes av parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter, med titeln Implementation of the UN Guiding Principles on Business and Human Rights, visar tydligt att EU-medlemsstaterna i ett globalt sammanhang har kommit längst med genomförandet av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, med det största antalet nationella handlingsplaner som har antagits eller är under utarbetande.

H.  FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter gäller alla stater och alla företag, både transnationella och övriga, oavsett deras storlek, sektor, geografisk placering, ägande och struktur. De grundas på de tre pelarna inom FN:s ram för skydd, respekt och åtgärder, nämligen 1) statens skyldighet att skydda från tredje parters kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inklusive företag. 2) företagens ansvar att respektera de mänskliga rättigheterna, och 3) större tillgång för offer till effektiva rättsmedel, både rättsliga och icke-rättsliga. FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter är – även om de inte är rättsligt bindande – allmänt vedertagna och omfattade och tjänar som grund för politiska förhållningssätt gentemot företag och mänskliga rättigheter internationellt, samt som grund för erkännandet av staters befintliga skyldighet att respektera, skydda och förverkliga mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, för erkännandet av företags roll som specialiserade samhällsorgan som utför specialiserade funktioner och har skyldighet att följa alla tillämpliga lagar och respektera de mänskliga rättigheterna, och för erkännandet av att rättigheter och skyldigheter måste matchas med lämpliga och effektiva rättsmedel när de överträds. Tillgängliga fakta tyder på att förekomsten av företagsrelaterade människorättsöverträdelser minskar där FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter genomförs.

I.  I FN:s Global Compact-initiativ uppmanas bolagen att inom sin inflytandesfär anamma, stödja och stadfästa en uppsättning grundläggande värden när det gäller mänskliga rättigheter, arbetsnormer, miljö och korruptionsbekämpning samt att göra ett åtagande till dessa värden och integrera dem i sin affärsverksamhet på frivillig basis.

J.  Bolag tillhör de största aktörerna inom ekonomisk globalisering, finansiella tjänster och internationell handel, och de är skyldiga att följa alla gällande lagar och internationella fördrag och respektera de mänskliga rättigheterna. Dessa affärsrörelser samt nationella bolag kan ibland orsaka eller bidra till brott mot eller kränkningar av de mänskliga rättigheterna och påverka rättigheterna för utsatta grupper som t.ex. minoriteter, ursprungsbefolkningar, kvinnor och barn, eller medverka till miljöproblem. De kan även spela en viktig roll i att erbjuda positiva incitament för främjande av mänskliga rättigheter, demokrati, miljöstandarder och företagens sociala ansvar.

K.  Det råder en asymmetri mellan transnationella bolags rättigheter och skyldigheter, särskilt inom avtal om skydd av investeringar, där investerare beviljas omfattande rättigheter, såsom ”rättvis och skälig behandling”, som inte nödvändigtvis matchas av bindande och verkställbara skyldigheter i termer av respekt för de mänskliga rättigheterna och arbets- och miljölagstiftning genom hela leveranskedjan.

L.  Europeiska företag som verkar globalt och fungerar som förebild genom en icke‑diskriminerande företagskultur har en långsiktig positiv inverkan på mänskliga rättigheter.

M.  Genom intern och extern koherens i sin politik har EU spelat en ledande roll i förhandlingar om och genomförande av ett antal initiativ för global ansvarsskyldighet, som går hand i hand med främjande av och respekt för internationella standarder för företag och mänskliga rättigheter. EU och medlemsstaterna har också anslutit sig till ett antal instrument, särskilt FN:s vägledande principer från 2011 om företag och mänskliga rättigheter och Europarådets rekommendation från 2016 om mänskliga rättigheter och företag.

N.  De senaste åren har EU och medlemsstaterna börjat anta lagstiftning för att öka företagens ansvarsskyldighet och i lagstiftningen införliva principen om tillbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter. Dessa åtgärder bidrar nu till upprättandet av globala standarder, men de kan utvecklas ytterligare. Några exempel är EU:s förordning om konfliktmineraler och EU:s direktiv om icke-finansiell rapportering samt timmerförordningen. Kommissionen har dock tvekat att lägga fram lagstiftningsförslag för fler sektorer, t.ex. kläder, trots att parlamentet flera gånger uppmanat till detta. Uppsjön nationella lagstiftningsinitiativ riskerar att leda till bristande effektivitet och olika villkor inom EU. Ett bindande FN-fördrag skulle kunna vara ett meningsfullt steg i detta avseende.

O.  Offer för brott mot de mänskliga rättigheterna, i fall där EU-företag är involverade, kan enligt förordning (EU) nr 1215/2012 vända sig till nationella domstolar i EU för att begära ersättning. Bestämmelserna i den förordningen behöver sättas in i en starkare internationell ram om de ska bli mer verkningsfulla gentemot berörda parter, samtidigt som man säkerställer lika villkor mellan företag inom och utanför EU.

P.  Det saknas fortfarande ett globalt helhetsgrepp i fråga om företagens ansvarsskyldighet vid kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Offer för kränkningar av de mänskliga rättigheterna som involverar transnationella bolag stöter på flera hinder för att få upprättelse, bland annat tillgång till rättsmedel och garantier för att kränkningarna inte kommer att upprepas. Dessa hinder utgör i sig ytterligare en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna. Ett helhetsgrepp skulle ge rättssäkerhet för både företag och enskilda, med hänvisning till den stora mängden nationella initiativ för tillbörlig aktsamhet.

Q.  Bristande jämställdhet innebär att kvinnor ofta är särskilt utsatta för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och att de möter särskilda svårigheter när de söker upprättelse.

R.  Enligt ett yttrande från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) 2017 kan mer göras för att säkerställa verklig tillgång till rättsmedel och andra former av upprättelse för företagsrelaterade kränkningar av de mänskliga rättigheterna inom och utanför EU. Till exempel kan de drabbade ges mer stöd för att väcka talan i domstol och möjlighet till grupptalan och man kan lätta på bevisbördan och skapa incitament för företagens skyldigheter att visa tillbörlig aktsamhet, inbegripet moderföretag med koppling till situationen för mänskliga rättigheter i dotterbolag eller hos underleverantörer.

S.  EU:s stadga för de grundläggande rättigheterna fastställer både inhemska och extraterritoriella krav för stater när det gäller deras skyldigheter att ge offer för människorättskränkningar tillgång till rättsmedel.

T.  Ett system med företagsansvar för kränkningar av de mänskliga rättigheterna är just nu under förhandling i FN:s råd för mänskliga rättigheter, i en arbetsgrupp om transnationella bolag och andra affärsrörelser med avseende på mänskliga rättigheter. Arbetsgruppen är mellanstatlig med ett öppet mandat och inrättades av FN:s generalförsamling 2014. Både EU och medlemsstaterna agerar inom arbetsgruppen, men kommissionen har inget mandat från rådet att förhandla på EU:s vägnar beträffande deltagandet i arbetsgruppen.

1.  Europaparlamentet noterar att globaliseringen och den ökande internationaliseringen av företagsverksamhet och leveranskedjor leder till att företagens roll när det gäller att säkerställa respekten för de mänskliga rättigheterna blir allt mer betydelsefull och har redan skapat en situation där internationella normer, regler och samarbeten är avgörande för att förhindra människorättskränkningar i tredjeländer.

2.  Europaparlamentet anser att transnationella bolag bör avstå från att finansiera eller engagera sig i kommersiell eller icke-kommersiell verksamhet som riskerar att underblåsa radikalism eller extremism, särskilt när det medför manipulering av religiös övertygelse, och avstå från att ge direkt eller indirekt stöd till någon grupp som befrämjar, förespråkar eller rättfärdigar användande av våld.

3.  Europaparlamentet är fast övertygat om att den privata sektorn är en viktig partner för att uppnå målen för hållbar utveckling och för att mobilisera ytterligare utvecklingsresurser. Med tanke på att aktörerna inom den privata sektorn spelar en allt större roll inom utvecklingssamarbetet betonar parlamentet att de måste följa principerna för utvecklingseffektivitet liksom principerna för företagens ansvarsskyldighet under projektens hela livscykel.

4.  Europaparlamentet påminner om att tillbörlig aktsamhet är en nyckelfaktor i FN:s vägledande principer och deras andra pelare om företagens ansvarsskyldighet och respekt för mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar att fungerande metoder för tillbörlig aktsamhet också kan stärka möjligheterna att få upprättelse. Parlamentet uppmuntrar EU och dess medlemsstater att anta en enhetlig ram med krav på företag att visa tillbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter.

5.  Europaparlamentet påpekar att utvecklingsprocessen för nationella handlingsplaner – på villkor att den är väl utformad och anpassad till det lokala sammanhanget – kan bidra inte bara till att säkerställa verkligt genomförande av FN:s vägledande principer utan också till att stärka de nationella mekanismerna för människorättsskydd.

6.  Europaparlamentet uppmanar EU:s företrädare i människorättsdialoger med tredjeländer att konsekvent lyfta fram FN:s vägledande principer och andra internationella normer för företagens ansvarsskyldighet.

7.  Europaparlamentet ger sitt starka stöd till fullständigt genomförande, inom och utanför EU, av FN:s vägledande principer, som rådet enhälligt ställde sig bakom i juni 2011, och uppmanar EU och medlemsstaterna att ta fram och anta ambitiösa och operativa handlingsplaner på EU-nivå och nationell nivå som fastställer tydliga förväntningar på att statliga myndigheter och alla typer av affärsverksamheter snabbt genomför dessa principer på ett verkningsfullt och heltäckande sätt. Parlamentet anser att de nationella handlingsplanerna bör omfatta indikatorer för att mäta resultaten. Parlamentet betonar också att EU bör säkerställa oberoende och regelbunden expertgranskning av medlemsstaternas handlingsplaner och de framsteg som gjorts, särskilt för att underlätta möjligheterna att få upprättelse. FN:s vägledande principer kan kompletteras med parallella bindande initiativ för att täppa till eventuella luckor.

8.  Europaparlamentet beklagar att det fortfarande inte finns någon global strategi för transnationella bolags respekt för de mänskliga rättigheterna och för tillgång till upprättelsemekanismer. Detta kan bidra till att transnationella bolag inte straffas för kränkningar av de mänskliga rättigheterna, till förfång för människors rättigheter och värdighet. Parlamentet beklagar att FN:s vägledande principer inte ingår i rättsligt bindande instrument. Det bristfälliga genomförandet av FN:s vägledande principer, liksom av andra internationellt erkända normer, anses i stor utsträckning bero på att de inte är rättsligt bindande.

9.  Europaparlamentet konstaterar bekymrat att det fortfarande finns många hinder för tillgång till rättsmedel, särskilt om transnationella bolag är inblandade, på grund av exempelvis svårigheter för de drabbade att få klarhet i vilken domstol som är behörig, brist på kodifiering av vissa människorättskränkningar i brottslagstiftningen respektive korruption, som kan undergräva rättsliga förhandlingar i utvecklingsländer. Upprättelse utanför det rättsliga systemet är också av stor betydelse, men sådana möjligheter saknas ofta. Parlamentet uppmanar nationella regeringar att öka sina insatser för att se till att personer vars mänskliga rättigheter kränks på deras territorium eller inom deras jurisdiktion har tillgång till genuin upprättelse, genom rättsmedel, administrativa förfaranden, lagstiftning eller på annat sätt.

10.  Europaparlamentet bekräftar det brådskande behovet av att agera konkret och enhetligt på alla nivåer – nationellt, inom EU och internationellt – för att verkligen åtgärda problemet med transnationella bolags människorättskränkningar, skapa möjligheter till upprättelse, ta itu med rättsliga problem som beror på affärsverksamheters och transnationella bolags gränsöverskridande natur, den allt större komplexiteten i de globala värdekedjorna samt de transnationella bolagens extraterritoriella dimension och den därmed sammanhängande oklarheten angående var ansvaret för människorättskränkningarna ligger. Parlamentet bekräftar vikten av att till fullo genomföra staternas extraterritoriella skyldigheter, i enlighet med Maastrichtprinciperna och på grundval av Europarådets olika instrument, särskilt den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen). Parlamentet uppmanar EU att ta initiativ för att förbättra möjligheterna till upprättelse i extraterritoriella fall, i linje med rekommendationerna i FRA:s yttrande från 2017.

11.  Europaparlamentet bekräftar att de mänskliga rättigheterna har företräde i internationell rätt, i enlighet med artikel 103 i FN:s stadga, och att detta behöver konsolideras genom ett tydligt system där skyldigheterna på området för mänskliga rättigheter uttryckligen ges företräde framför andra skyldigheter som står i konflikt med dessa. Lämpliga mekanismer bör finnas för att genomdriva och övervaka lagstiftning om mänskliga rättigheter och ge möjlighet till upprättelse, i kombination med lämpliga påföljder och kompensation vid kränkningar. Parlamentet anser att detta är av avgörande betydelse för att korrigera orättvisor som beror på globaliseringen och sätta människors rättigheter och vår planet först. Parlamentet betonar att samordning och utbyte av information och god praxis kommer att bidra positivt till initiativ som tas av företag som har beslutat att respektera mänskliga rättigheter och sociala och miljömässiga normer.

12.  Europaparlamentet betonar att företagens sociala ansvar på frivillig basis riskerar att snedvrida konkurrensen för dem som väljer att följa internationella normer. Vad gäller skyldigheten att visa tillbörlig aktsamhet räcker det inte med frivillighet för att säkerställa full respekt för internationella normer och skyldigheter.

13.  I detta sammanhang välkomnar Europaparlamentet varmt det arbete som påbörjats i FN genom den öppna mellanstatliga arbetsgruppen för att skapa ett bindande FN-instrument för transnationella bolag och andra affärsrörelser med avseende på mänskliga rättigheter. Detta är ett nödvändigt steg framåt för främjandet och skyddet av mänskliga rättigheter.

14.  Europaparlamentet betonar att det bindande fördraget bör bygga på FN:s vägledande principer och omfatta en definition av obligatorisk tillbörlig aktsamhet för transnationella bolag och andra affärsverksamheter, även dotterbolag, erkännande av staters extraterritoriella människorättsskyldigheter, erkännande av företags straffrättsliga ansvar, mekanismer för samordning och samarbete mellan stater vad gäller utredning, åtal och verkställande av domar i gränsöverskridande fall samt inrättande av internationella rättsliga och andra mekanismer för övervakning och tillsyn. Parlamentet anser att det nya instrumentet bör föreskriva att stater är skyldiga att anta regelverk med krav på att företag ska tillämpa strategier och förfaranden för tillbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter, och föreslår att denna skyldighet bör verkställas genom att företag ställs till svars antingen i den jurisdiktion där skadan orsakades eller i den jurisdiktion där moderbolaget är baserat eller har en väsentlig närvaro.

15.  Europaparlamentet uppmanar FN:s medlemsstater att skydda förhandlingarna från kommersiella intressen och andra särintressen genom att följa Världshälsoorganisationens (WHO) exempel, bland annat artikel 5.3 i WHO:s ramkonvention om tobakskontroll, inbegripet stränga etiska regler för att förebygga intressekonflikter och oetisk lobbyverksamhet, med krav på fullständig insyn i hur industrin interagerar med förhandlingsparterna.

16.  Europaparlamentet påminner om att ett jämställdhetsperspektiv måste tillämpas genom hela processen och att särskild uppmärksamhet bör ägnas utsatta grupper, till exempel ursprungsbefolkningar och barn.

17.  Europaparlamentet har i åtta olika resolutioner gett uttryck för sitt otvetydiga stöd till denna multilaterala process inom FN:s mellanstatliga arbetsgrupp.

18.  Europaparlamentet betonar vikten av att EU och medlemsstaterna är aktivt engagerade i den här mellanstatliga processen genom att inrätta en arbetsgrupp med alla relevanta kommissionsavdelningar, utrikestjänsten, rådets arbetsgrupp för de mänskliga rättigheterna och relevanta utskott i Europaparlamentet, på grundval av principen om en konsekvent politik för utveckling.

19.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till EU och medlemsstaterna att visa genuint engagemang och delta konstruktivt i förhandlingarna och i den mellanstatliga process som syftar till att fullgöra uppdraget för FN:s mellanstatliga arbetsgrupp. Parlamentet pekar på den stora betydelsen av att EU bidrar konstruktivt till arbetet med att ta fram ett bindande fördrag som verkningsfullt åtgärdar problemet med företagens ansvarsskyldighet vid människorättskränkningar och liknande utmaningar.

20.  Europaparlamentet uppmanar FN:s medlemsstater att se till att förhandlingarna om fördraget drivs med full insyn, att samråd hålls med ett brett spektrum av rättighetshavare som potentiellt påverkas av fördraget, inbegripet organisationer i det civila samhället och plattformar för drabbade. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att anlägga ett jämställdhetsperspektiv på sitt förhandlingsmandat.

21.  Europaparlamentet uppmanar EU att se till att en eventuell översyn eller ett framtida strategidokument med koppling till EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati innefattar tydliga mål och mätbara riktmärken för EU:s deltagande i förhandlingarna om FN-fördraget.

22.  Europaparlamentet beslutar att fortsätta att noggrant följa förhandlingsprocessen i FN:s mellanstatliga arbetsgrupp.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten.

(1) EUT C 101, 16.3.2018, s. 19.
(2) Antagna texter, P8_TA(2018)0230.
(3) https://ec.europa.eu/anti-trafficking/publications/european-commission-sector-guides-implementing-un-guiding-principles-business-and-hum-0_en
(4) http://fra.europa.eu/sites/default/files/fra_uploads/fra-2017-opinion-01-2017-business-human-rights_en.pdf.
(5) http://www.etoconsortium.org/nc/en/main-navigation/library/maastricht-principles/?tx_drblob_pi1%5BdownloadUid%5D=23
(6) https://www.unglobalcompact.org/
(7) EUT L 351, 20.12.2012, s. 1.
(8) EUT L 330, 15.11.2014, s. 1.
(9) EUT L 130, 19.5.2017, s. 1.
(10) Antagna texter, P8_TA(2018)0066.
(11) Antagna texter, P8_TA(2017)0494.
(12) Antagna texter, P8_TA(2017)0448.
(13) EUT C 298, 23.8.2018, s. 100.
(14) EUT C 252, 18.7.2018, s. 62.
(15) EUT C 337, 20.9.2018, s. 33.
(16) EUT L 295, 12.11.2010, s. 23.
(17) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 101.
(18) EUT C 238, 6.7.2018, s. 57.
(19) EUT C 224, 27.6.2018, s. 36.
(20) EUT C 215, 19.6.2018, s. 125.
(21) EUT C 101, 16.3.2018, s. 47.
(22) EUT C 58, 15.2.2018, s. 209.
(23) EUT C 399, 24.11.2017, s. 151.
(24) http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2017/578031/EXPO_STU(2017)578031_EN.pdf
(25) http://www.oecd.org/corporate/mne/48004323.pdf


Situationen i Jemen
PDF 134kWORD 49k
Europaparlamentets resolution av den 4 oktober 2018 om situationen i Jemen (2018/2853(RSP))
P8_TA(2018)0383RC-B8-0444/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Jemen, särskilt resolutionerna av den 25 februari 2016(1) och den 15 juni 2017(2) om den humanitära situationen i Jemen, och den 9 juli 2015(3) och den 30 november 2017(4) om situationen i Jemen,

–  med beaktande av rapporten om människorättssituationen i Jemen, däribland kränkningar och övergrepp sedan september 2014, som FN:s människorättsråds grupp med framstående regionala och internationella experter på Jemen offentliggjorde den 28 augusti 2018,

–  med beaktande av de gemensamma uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, och kommissionsledamoten Christos Stylianides, av den 13 juni 2018 om den senaste tidens händelser kring al-Hudayda i Jemen och av den 4 augusti 2018 om luftangreppen i al-Hudayda,

–  med beaktande av årsrapporten av den 24 september 2018 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om situationen i Jemen,

–  med beaktande av rådets slutsatser om Jemen av den 25 juni 2018,

–  med beaktande av uttalandet från ordföranden för FN:s säkerhetsråd av den 15 mars 2018,

–  med beaktande av uttalandet av den 6 september 2018 från FN:s generalsekreterares särskilda sändebud för Jemen,

–  med beaktande av uttalandet från den verkställande direktören för Världslivsmedelsprogrammet av den 19 september 2018,

–  med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner om Jemen, särskilt resolutionerna 2216 (2015), 2201 (2015) och 2140 (2014),

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Konflikten i Jemen har nu gått in på sitt fjärde år, och över 22 miljoner människor behöver humanitärt bistånd. Över 17 miljoner människor lider av en osäker livsmedelsförsörjning. För 8 miljoner av dessa människor är situationen allvarlig och de riskerar svält. Den pågående fragmenteringen av konflikten är ett tydligt tecken på urholkningen av den statliga sammanhållningen. Situationen i Jemen innebär också stora risker för stabiliteten i regionen.

B.  Konflikten började under 2015, då iranskstödda huthirebeller störtade landets internationellt erkända president, som senare tog in en multinationell koalition under ledning av Saudiarabien för att bekämpa rebellerna och deras allierade styrkor.

C.  Sedan november 2017 har koalitionen under saudisk ledning upprättat en blockad mot all import till det huthikontrollerade territoriet, med undantag för brådskande humanitära och andra hjälpartiklar. Enligt Ocha har Jemen, efter det att blockaden inleddes, mottagit bara 21 procent av den mängd bränsle som behövs, och 68 procent av landets behov när det gäller import av livsmedel. I vissa fall har huthirebeller blockerat leveranser av nödvändiga medicinska förnödenheter, livsmedel och humanitärt bistånd till städer kontrollerade av regeringen.

D.  I juni 2018 inledde koalitionen under ledning av Saudiarabien och Förenade Arabemiraten en offensiv för att inta staden al-Hudayda. Rädda Barnen har rapporterat om hundratals civila dödsoffer under denna operation. al-Hudayda är i dag Jemens viktigaste hamn och är transiteringspunkt för hela 70 % av landets kritiskt viktiga livsmedels- och humanitärbistånd. Enligt FN har närmare 470 000 människor flytt från al-Hudayda-guvernementet sedan början av juni 2018. Ännu ett angrepp mot al-Hudayda skulle få förödande konsekvenser för civilbefolkningen. Parterna i konflikten är skyldiga att tillåta och underlätta snabb och obehindrad transport av humanitärt bistånd, däribland läkemedel, livsmedel och andra varor som befolkningen behöver för sin överlevnad.

E.  Förhandlingarna om eldupphör, som leddes av FN:s särskilda sändebud Martin Griffiths, resulterade i ett tillfälligt upphörande av offensiven. När de senaste försöken till fredssamtal bröt samman i Genève blossade stridigheterna upp igen den 7 september 2018. Sedan offensiven inleddes har dödssiffrorna bland civilbefolkningen ökat med 164 procent. Trots internationella påtryckningar för att hitta en stabil och inkluderande politisk lösning på krisen har konfliktparterna och deras regionala och internationella anhängare, bland dem Saudiarabien och Iran, inte lyckats uppnå vapenvila eller någon form av uppgörelse, och striderna och de urskillningslösa bombningarna fortsätter med oförminskad styrka.

F.  Vid ett luftangrepp den 9 augusti 2018 utfört av den saudiskledda koalitionen träffades en skolbuss på en marknad i den nordliga Saadaprovinsen. Åtskilliga tiotals människor miste livet, däribland minst 40 barn, de flesta under 10 år. Attacken följdes två veckor senare, den 24 augusti, av ett nytt angrepp av den saudiskledda koalitionen, med 27 civila dödsoffer som följd, av vilka de flesta var barn som försökte fly undan våldet i den belägrade staden al-Hudayda.

G.  Den saudiskledda kampanjen och de intensiva flygbombningarna, bland annat urskillningslösa angrepp på tättbefolkade områden, förvärrar krigets humanitära effekter. Krigslagarna förbjuder avsiktliga och urskillningslösa angrepp mot civilbefolkningen och mot civila mål, t.ex. skolor och sjukhus. Mot bakgrund av resultaten från gruppen med oberoende och framstående internationella och regionala experter kan sådana angrepp utgöra krigsförbrytelser, och de personer som begår dem kan åtalas för förbrytelserna. Den saudiskledda koalitionens utredningar av påstådda krigsförbrytelser i Jemen har saknat trovärdighet och misslyckats med att ge upprättelse till civila offer.

H.  Över 2 500 barn har dödats och över 3 500 barn har lemlästats eller kommit till skada på annat sätt sedan mars 2015, samtidigt som allt fler barn har rekryterats av de väpnade styrkorna på plats. Kvinnor och barn drabbas särskilt hårt av de pågående fientligheterna. Enligt Unicef går nästan två miljoner barn inte i skola. Detta äventyrar framtiden för en hel generation jemenitiska barn som har begränsad eller ingen tillgång till utbildning och gör dem sårbara för militärrekrytering och sexuellt och könsrelaterat våld.

I.  I en rapport från augusti 2018 som sammanställts av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter dras slutsatsen att det finns ”rimliga skäl att anta” att samtliga parter i Jemenkonflikten har begått krigsförbrytelser. Styrkor på bägge sidor i konflikten har anklagats för att använda tunga vapen i bebyggda och tätbefolkade områden, bland annat angrepp mot sjukhus och andra icke-militära strukturer.

J.  Kriget har lett till att infrastruktur har förstörts och Jemens ekonomi kollapsat samt orsakat omfattande brist på basvaror och tillgång till allmännyttiga tjänster, sanitet och rent dricksvatten. Den regelbundna utbetalningen av löner för upp till 1,4 miljoner icke‑militära tjänstemän i Jemen upphörde i praktiken i slutet av 2016.

K.  Att FN-flyg inte kan användas för internationella medier och människorättsorganisationer hindrar en oberoende bevakning av situationen i Jemen, vilket bidrar till den globala försummelsen av konflikten.

L.  Könsrelaterat sexuellt våld har ökat exponentiellt sedan konfliktens början. Det straffrättsliga systemets redan begränsade kapacitet att ta itu med sexuellt och könsrelaterat våld har kollapsat, och inga utredningar har genomförts av metoder som bortförande och våldtäkt av kvinnor, eller hot om sådana handlingar, som används för att pressa deras familjer och samhällen på pengar.

M.  Människorättsförsvarare har utsatts för skoningslösa trakasserier, hot och smutskastningskampanjer från alla parter i konflikten. Kvinnliga människorättsförsvarare, journalister och aktivister har utsatts för särskilt förtryck på grund av sitt kön.

N.  Huthirörelsens de facto-myndigheter har genomfört en systematisk kampanj med trakasserier, godtyckliga och oskäliga frihetsberövanden och påtvingade försvinnanden och tortyr mot människorättsförsvarare, journalister och religiösa minoriteter. 24 jemeniter från bahaiminoriteten, däribland ett barn, har enbart på grund av sin övertygelse och sina fredliga aktioner blivit anklagade och riskerar att dömas till döden.

O.  Huthirebellerna har anklagats för att ligga bakom ett stort antal dödsfall under sin belägring av Taizz, Jemens tredje största stad. De har utkämpat ett utmattningskrig mot civilbefolkningen i regeringskontrollerade områden. De har också placerat ut förbjudna antipersonella minor (truppminor) och rekryterat barn.

P.  Kamel Jendoubi, ordförande för gruppen med oberoende och framstående internationella och regionala experter, vilken den 28 augusti 2018 utfärdade en rapport riktad till FN:s råd för mänskliga rättigheter om människorättssituationen i Jemen, har blivit föremål för en smutskastningskampanj avsedd att skrämma gruppen och väcka tvivel om dess slutsatser.

Q.  Jemen har undertecknat Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, men har ännu inte ratificerat den. Åtskilliga bestämmelser i Romstadgan, däribland de som rör krigsförbrytelser, återspeglar internationell sedvanerätt.

R.  I februari 2018 lade Ryssland in sitt veto mot en resolution där FN:s säkerhetsråd framhöll Irans inblandning i konflikten.

S.  Det råder ett internationellt vapenembargo mot de Iranunderstödda huthirebellerna, och enligt EU:s 18:e årliga rapport om vapenexport har EU-medlemsstaterna fortsatt att godkänna överföringar av vapen till Saudiarabien även efter det att konflikten eskalerade, i strid med rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008 om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel(5). Förra året ställde vissa av EU:s medlemsstater helt eller delvis in vapenöverföringarna till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Parlamentets har upprepade gånger uppmanat vice ordföranden/den höga representanten att ta initiativ till att införa ett EU‑vapenembargo mot Saudiarabien, i linje med den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp.

T.  De flesta av anfallen som utförs av USA:s styrkor i Jemen är dödliga drönarattacker. Beslut om att lägga till vissa personer i förteckningen över mål för drönaroperationer fattas oftast utan domstolsbeslut eller rättsliga avgöranden. Inriktningen på och dödandet av vissa personer kan i vissa fall betraktas som utomrättsliga avrättningar.

U.  Kriget i Jemen har gjort det möjligt för extremistgrupper, bland annat al-Qaida på Arabiska halvön, att breda ut sig och därmed hota hela regionen. Ett stabilt och säkert Jemen med en välfungerande regering är av avgörande betydelse för de internationella insatser som görs för att bekämpa extremism och våld både i regionen i stort och utanför den, och även för freden och stabiliteten inom landet.

V.  Stabilitet i hela regionen är av kritisk betydelse för EU. EU har förbundit sig till ett övergripande och strategiskt tillvägagångssätt som omfattar alla relevanta regionala aktörer. Både EU och världssamfundet överlag bör prioritera arbetet med att inom ramen för FN:s fredsinitiativ för Jemen finna en politisk lösning på konflikten.

W.  EU står fortsatt fast vid sitt engagemang att ge livräddande bistånd till alla behövande människor i Jemen. Samtidigt delar EU FN:s och andra givares farhågor angående det fortsatt krympande utrymmet för humanitär verksamhet. Från 2015 framåt har EU bidragit med mer än 233 miljoner euro i humanitärt bistånd till Jemen.

1.  Europaparlamentet fördömer i skarpast möjliga ordalag det pågående våldet i Jemen och alla angrepp på civilpersoner och civil infrastruktur. Parlamentet framhåller sin oro över konflikten, som fortsätter att urarta och håller på att bli en av dagens allvarligaste humanitära, politiska och ekonomiska kriser. Parlamentet påminner alla inblandade parter, däribland deras regionala och internationella anhängare, om att avsiktliga angrepp på civilpersoner och civil infrastruktur, däribland sjukhus och sjukvårdpersonal, vattensystem, hamnar, flygplatser och marknader, utgör en allvarlig kränkning av internationell rätt.

2.  Europaparlamentet beklagar djupt den förlust av människoliv som konflikten har vållat och det lidande som de som drabbats av striderna tvingas utstå, och uttrycker sitt deltagande med offrens anhöriga. Parlamentet bekräftar ånyo sitt åtagande om fortsatt stöd till Jemen och det jemenitiska folket.

3.  Europaparlamentet uppmanar samtliga parter i konflikten att omedelbart upphöra med fientligheterna. Parlamentet uppmanar eftertryckligen Saudiarabien och andra inblandade aktörer att ytterligare häva den pågående blockaden mot Jemen. Parlamentet uppmanar alla direkt eller indirekt inblandade stater och berörda aktörer, däribland Iran, att utöva maximala påtryckningar på samtliga parter för att de ska arbeta för en nedtrappning och att omedelbart sluta tillhandahålla politiskt, militärt och ekonomiskt stöd till militära aktörer på plats, vare sig direkt eller genom ombud.

4.  Europaparlamentet betonar att endast en politisk, inkluderande och framförhandlad lösning på konflikten kan återupprätta freden och bevara Jemens enhet, suveränitet, oberoende och territoriella integritet. Parlamentet uppmanar alla internationella och regionala aktörer att på ett konstruktivt sätt föra en dialog med de jemenitiska parterna för att möjliggöra en nedtrappning av konflikten och en förhandlingslösning.

5.  Europaparlamentet stöder de insatser som FN:s generalsekreterares särskilda sändebud för Jemen, Martin Griffiths, gjort för att återuppta den politiska processen. Parlamentet noterar Martin Griffiths uttalande i FN:s säkerhetsråd den 11 september 2018 om att man trots frånvaron av en av parterna vid samråden i Genève veckan innan, och även om det verkligen inte hade gått som planerat, lyckades återuppta den politiska processen med ett starkt och tydligt stöd från det jemenitiska folket och det internationella samfundet. Parlamentet välkomnar Martin Griffiths besök i Sana den 16 september 2018. Parlamentet begär att det särskilda sändebudet ska säkras fullständiga och obehindrade kontakter med alla parter på Jemens territorium. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och samtliga EU‑medlemsstater att ge Griffiths politisk uppbackning för att nå en framförhandlad och inkluderande uppgörelse.

6.  Europaparlamentet fördömer i skarpast möjliga ordalag alla terrorattacker. Parlamentet är djupt oroat över den ökade närvaron i Jemen av kriminella grupper och terroristgrupper, däribland al-Qaida på Arabiska halvön och IS/Daish. Parlamentet uppmanar alla parter i konflikten att ta krafttag mot sådana grupper. Parlamentet fördömer närvaron av utländska stridande och kräver att alla sådana stridande avvisas från Jemen.

7.  Europaparlamentet uppmanar alla konfliktparter att ge omedelbart och fullt humanitärt tillträde till de konfliktdrabbade områdena för att bistå den behövande befolkningen. Parlamentet uppmanar rådet och FN:s säkerhetsråd att vid genomförandet av säkerhetsrådets resolution 2216 (2015), utpeka de personer som hindrar leveranser av humanitärt bistånd i Jemen och införa riktade sanktioner mot dem.

8.  Europaparlamentet betonar att FN:s säkerhetsråd har bekräftat sitt stöd åt FN:s mekanism för kontroll och inspektion, och att EU till fullo stöder en fortsatt tillämpning av denna mekanism samt ett fullständigt och obehindrat genomförande av dess mandat.

9.  Europaparlamentet uppmanar alla parter att omedelbart upphöra med alla former av angrepp mot yttrandefriheten och att frige journalister och människorättsförsvarare som frihetsberövats endast för att de har utövat sina mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar alla parter att upphöra med att störa internationella mediers och biståndsarbetares arbete i konflikten.

10.  Europaparlamentet uppmanar samtliga parter i konflikten att vidta alla de åtgärder som krävs för att säkerställa ändamålsenliga, opartiska och oberoende utredningar av alla påstådda kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna och påstådda kränkningar av internationell humanitär rätt, i enlighet med internationella normer. Parlamentet är djupt oroat över rapporter om kränkningar av religions- och trosfriheten, däribland diskrimination, olaga frihetsberövande och användning av våld, och kränkningar av de mänskliga rättigheterna, däribland sexuellt och annat våld mot kvinnor, män, flickor och pojkar, i strid med internationella normer.

11.  Europaparlamentet uppmanar alla parter i konflikten att avbryta rekryteringen eller användningen av barn som soldater och sätta stopp för andra grova brott som begåtts mot dem i strid med tillämplig internationell rätt och internationella normer. Parlamentet uppmanar alla parter att frige alla barn som redan rekryterats och att samarbeta med FN i samband med deras rehabilitering och återintegrering i samhället. Parlamentet stöder Unicefs viktiga arbete i Jemen.

12.  Europaparlamentet uppmanar den särskilda brottmålsdomstolen i det huthikontrollerade territoriet i Sana att frikänna och släppa Asmaa al-Omeissy, Saeed al-Ruwaished och Ahmed Bawazeer, som föll offer för påtvingade försvinnanden, torterades och dömdes till döden i en gravt orättvis rättegång för att de ska ha hjälpt ett fiendeland.

13.  Europaparlamentet uppmanar den särskilda brottmålsdomstolen i Sana att omedelbart släppa de 25 anhängare av bahaireligionen som i nuläget hålls i förvar för att under fredliga former ha utövat sin religion och som står anklagade för handlingar belagda med dödsstraff.

14.  Europaparlamentet påminner samtliga parter i konflikten att de är ansvariga enligt internationell rätt för alla begångna brott. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att misstänkta förövare ska ställas till svars, särskilt genom nationell eller internationell lagföring av enskilda, grupper och organisationer som misstänks för sådana övergrepp eller genom att tillämpa principen om universell jurisdiktion samt genom att utreda och lagföra misstänkta förövare av grymma brott i Jemen.

15.  Europaparlamentet lovordar det arbete som utförts av FN:s grupp med oberoende och framstående internationella och regionala experter och uttrycker sin fulla solidaritet med gruppens ordförande, Kamel Jendoubi. Parlamentet välkomnar årsrapporten av den 24 september 2018 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om situationen i Jemen, där FN:s råd för mänskliga rättigheter beslutade att förlänga gruppens mandat med ytterligare en period av ett år, som kan förnyas efter godkännande från rådet för mänskliga rättigheter, för att det även ska omfatta insamling av bevis på krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten som begåtts i Jemen, i syfte att lagföra och straffa dem som gjort sig skyldiga till sådana brott. Parlamentet begär att frågan om läget i Jemen ska hänskjutas till Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Parlamentet uppmanar eftertryckligen Jemen att ansluta sig till ICC, vilket skulle göra det möjligt att lagföra alla ansvariga för brott som begåtts under konflikten, i avsaknad av ett hänskjutande från FN:s säkerhetsråd.

16.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen och samtliga medlemsstater att skyndsamt tillhandahålla enhetligt och ändamålsenligt stöd till gruppen med framstående internationella och regionala experter i alla relevanta FN-organ, särskilt rådet för mänskliga rättigheter.

17.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen rådet, vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att motsätta sig utomrättsliga avrättningar, inklusive användningen av drönare, att bekräfta EU:s ståndpunkt enligt internationell rätt och att se till att medlemsstaterna inte utför, underlättar eller på annat sätt deltar i olagliga dödliga insatser. Parlamentet uppmanar med kraft rådet att anta en gemensam ståndpunkt i frågan om användningen av bestyckade drönare.

18.  Europaparlamentet uppmanar EU att vid människorättsrådets nästa möte ta initiativ till att ta upp frågan om medlemskap för stater där situationen för de mänskliga rättigheterna är mycket tvivelaktig.

19.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen vice ordföranden/den höga representanten, utrikestjänsten och medlemsstaterna att fortsatt föra en dialog med länderna i regionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Parlamentet är redo att föra en konstruktiv och öppen dialog med myndigheterna i länderna i regionen om fullgörandet av deras åtaganden i fråga om internationella mänskliga rättigheter. Parlamentet efterlyser ett utbyte av sakkunskap avseende rättsliga och juridiska frågor, för att stärka skyddet av individens rättigheter i länderna i regionen.

20.  Europaparlamentet uppmanar rådet att effektivt främja efterlevnaden av internationell humanitär rätt, i enlighet med de relevanta EU-riktlinjerna. Parlamentet upprepar framför allt att samtliga EU-medlemsstater strikt måste följa de regler som fastställs i den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp. Parlamentet påminner i detta avseende om sina resolutioner av den 25 februari 2016 och den 30 november 2017 om situationen i Jemen. I detta sammanhang uppmanar parlamentet med kraft samtliga EU‑medlemsstater att avstå från att sälja vapen och alla typer av militär utrustning till Saudiarabien, Förenade Arabemiraten eller någon medlem av den internationella koalitionen, samt till den jemenitiska regeringen och andra parter i konflikten.

21.  Europaparlamentet fördömer förstörelsen av jemenitiskt kulturarv, däribland Sanas gamla stadskärna och den historiska staden Zabid, genom den saudiskledda koalitionens luftangrepp. Parlamentet beklagar denna förstörelse och påminner om koalitionens ansvar för den samt betonar att den kommer att ställas till svars även för sådana handlingar. Parlamentet uppmanar FN:s generalsekreterare att uppmana säkerhetsrådet att utfärda en resolution till försvar för alla kulturella platser som hotas av konflikten i Jemen.

22.  Europaparlamentet välkomnar FN:s åtgärdsplan för humanitärt bistånd till Jemen för år 2018 och givarkonferensen på hög nivå om den humanitära krisen i Jemen, där internationella givare utfäste sig att ge över två miljarder US-dollar. Parlamentet beklagar dock djupt att det fortfarande saknas finansiering till Jemen. Parlamentet ser positivt på att EU har åtagit sig att hjälpa offren för konflikten i Jemen och lovat bidra med 107,5 miljoner euro. Parlamentet uppmanar alla givare att snabbt uppfylla sina löften. Parlamentet ser positivt på att EU kommer att fortsätta att ge utvecklingsstöd till Jemen, med prioritet åt insatser som syftar till att stabilisera landet, och arbeta i stabila områden med lokala myndigheter för att främja motståndskraft, bidra till att grundläggande tjänster kan fortsätta att tillhandahållas och främja hållbara försörjningsmöjligheter för samhällena.

23.  Europaparlamentet förbehåller sig rätten att ompröva frågan tills en förhandlingslösning har nåtts. Parlamentet rekommenderar att dess underutskott för mänskliga rättigheter övervakar utvecklingen på människorättsområdet i Jemen och utarbetar en rapport om de kränkningar av mänskliga och medborgerliga rättigheter som begåtts i landet.

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Förenta nationernas generalsekreterare, generalsekreteraren för Gulfstaternas samarbetsråd, Arabförbundets generalsekreterare och Jemens regering.

(1) EUT C 35, 31.1.2018, s. 142.
(2) EUT C 331, 18.9.2018, s. 146.
(3) EUT C 265, 11.8.2017, s. 93.
(4) Antagna texter, P8_TA(2017)0473.
(5) EUT L 335, 13.12.2008, s. 99


Att bekämpa tullbedrägerier och skydda EU:s egna medel
PDF 125kWORD 45k
Europaparlamentets resolution av den 4 oktober 2018 om att bekämpa tullbedrägerier och skydda EU:s egna medel (2018/2747(RSP))
P8_TA(2018)0384B8-0400/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den sjuttonde rapporten från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning för 2016,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen(1),

–  med beaktande av rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten(2) och kommissionens beslut (EU) 2018/1094 av den 1 augusti 2018 om bekräftelse av Nederländernas deltagande i det fördjupade samarbetet om inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten(3) och (EU) 2018/1103 av den 7 augusti 2018 om bekräftelse av Maltas deltagande i det fördjupade samarbetet om inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen(5), och relaterade delegerade akter och genomförandeakter,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 april 2016 om en handlingsplan för mervärdesskatt (COM(2016)0148),

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 24/2015 av den 3 mars 2016 Motverka gemenskapsinternt momsbedrägeri: det behövs kraftfullare åtgärder,

–  med beaktande av tullförfarande 42, enligt vilket varor som importeras till en medlemsstat undantas från mervärdesskatt om varorna därefter ska transporteras till en annan medlemsstat,

–  med beaktande av rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel(6),

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 19/2017 av den 5 december 2017 Importförfaranden: brister i den rättsliga ramen och oändamålsenlig tillämpning påverkar EU: s ekonomiska intressen,

–  med beaktande av förslaget till resolution från budgetkontrollutskottet,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Traditionella egna medel, som främst består av tullar på import från länder utanför EU och sockeravgifter, utgör omkring 12,8 % av EU:s egna medel.

B.  I början av 2017 avslutade Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) en utredning om ett fall av tullbedrägeri i Förenade kungariket. De viktigaste slutsatserna ingår i Olafs verksamhetsrapport för 2017.

C.  Olaf beräknade att EU:s budget gått miste om 1,987 miljarder EUR i egna medel genom uteblivna tullavgifter som borde ha betalats på textilvaror och skor som importerats från Kina via Förenade kungariket under perioden 2013–2016.

D.  Som jämförelse kan sägas att Olaf 2016 rekommenderade att 631,1 miljoner EUR skulle återkrävas till följd av 272 utredningar som slutförts.

E.  De berörda bedrägerierna involverar undervärdering, där importörerna kan generera vinst genom att undgå tullar och relaterade avgifter och betala mycket lägre belopp än vad de är skyldiga att betala.

F.  Utredningen visade även att det förekommit betydande momsundandragande i samband med importer via Förenade kungariket, genom att man missbrukat möjligheten till uppskov med momsbetalningen, det så kallade tullförfarande 42. Dessa förluster beräknas för närvarande uppgå till sammanlagt cirka 3,2 miljarder EUR för perioden 2013–2016, vilket också utgör en förlust för EU:s budget.

G.  Olaf har utfärdat en finansiell rekommendation till kommissionens generaldirektorat för budget, en administrativ rekommendation till kommissionens generaldirektorat för skatter och tullar och en rättslig rekommendation till Förenade kungarikets åklagarmyndighet om att inleda rättsliga förfaranden mot de personer som medverkat till att på ett bedrägligt sätt undgå tullar och mot de personer som avsiktligt medverkat till att tvätta vinningen av detta brott.

H.  Olaf håller för närvarande på att utreda ett nytt fall av undervärdering av tull som gäller hamnen i Pireus i Grekland, som innebär en allvarlig förlust för EU:s resurser och beräknas ha kostat Italien tiotals miljoner euro i obetald moms. Utredningen har dock ännu inte avslutats och därför kan det totala beloppet visa sig vara betydligt högre.

I.  Fallen i Förenade kungariket och Grekland är långt ifrån isolerade och bör fungera som en utlösande faktor för att vidta åtgärder.

J.  Revisionsrätten har påpekat att det inte finns någon harmoniserad och standardiserad tillämpning av tullkontroller i medlemsstaterna och att detta kan ge bedragare incitament att välja den svagaste länken i kedjan för att utföra sina bedrägliga importer.

1.  Europaparlamentet välkomnar det överträdelseförfarande som kommissionen inledde den 8 mars 2018 för att följa upp fallet av tullbedrägeri i Förenade kungariket.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att återvinna egna medel som inte betalats in för att på detta sätt säkra medel för EU‑budgeten.

3.  Europaparlamentet uppmanar generaldirektoratet för skatter och tullar att vidta åtgärder för att förhindra framtida missbruk av tullförfarande 42.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa upp Olafs rekommendationer och att rapportera om detta, och beklagar att det kan ta upp till tio år att återvinna medel.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att säkerställa att medlemsstaterna till fullo efterlever bestämmelserna i unionens tullkodex, som trädde i kraft den 1 maj 2016, och att klargöra eventuella bestämmelser som kan leda till förvirring. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att tullmyndigheterna tillämpar gemensamma regler på ett sådant sätt att bedrägeri, däribland karusellbedrägerier, effektivt förhindras och kontrollerna förstärks vid hamnar, flygplatser och landgränser och på internet.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bidra till fullbordandet och den finansiella hållbarheten för EU:s tullinformationssystem.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en lämplig metod och ta fram regelbundna uppskattningar av tullgapet från 2019, och att rapportera om detta till parlamentet var sjätte månad.

8.  Europaparlamentet uppmanar rådet att nå en snabb överenskommelse med parlamentet om en rättslig unionsram för tullrättsliga överträdelser och sanktioner, i syfte att möjliggöra harmoniserade administrativa sanktioner och tillämpning av samma kriterier när det gäller överträdelser. Parlamentet påminner om att parlamentet antog sin ståndpunkt i oktober 2016. Kommissionen uppmanas att underlätta denna överenskommelse.

9.  Europaparlamentet beklagar att inte alla EU-medlemsstater har samtyckt till att ingå i Europeiska åklagarmyndigheten.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att snarast möjligt slutföra sina diskussioner om insatser för genomförandet av det slutgiltiga mervärdesskattesystemet, som syftar till att harmonisera uppbörden och betalningen av mervärdesskatt i EU för att bland annat undvika bedrägerier.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en handlingsplan för att säkerställa ett fullständigt och snabbt genomförande av momsbestämmelserna i samtliga medlemsstater för att säkra denna källa till unionens egna medel.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att överföra tullmyndigheternas ansvar från nationell nivå till EU-nivå för att säkerställa en harmoniserad behandling vid alla platser för införsel av varor till EU, övervakning av tullförvaltningarnas resultat och verksamhet samt insamling och bearbetning av tullupplysningar.

13.  Europaparlamentet stöder målen i förordning (EU) nr 1294/2013(7) om Tull 2020 att bistå tullmyndigheterna när det gäller att skydda unionens och medlemsstaternas finansiella och ekonomiska intressen, inbegripet genom bedrägeribekämpning. Parlamentet betonar att kommissionen måste vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att unionens finansiella intressen skyddas genom förebyggande åtgärder mot bedrägeri.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen.

(1) EUT L 198, 28.7.2017, s. 29.
(2) EUT L 283, 31.10.2017, s. 1.
(3) EUT L 196, 2.8.2018, s. 1.
(4) EUT L 201, 8.8.2018, s. 2.
(5) EUT L 269, 10.10.2013, s. 1.
(6) EUT L 168, 7.6.2014, s. 105.
(7) EUT L 347, 20.12.2013, s. 209.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy