Europaparlamentets ändringar antagna den 25 oktober 2018 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om import av kulturföremål (COM(2017)0375 – C8-0227/2017 – 2017/0158(COD))(1)

P8_TA(2018)0418 A8-0308/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till förordning Skäl 1 (1)  Mot bakgrund av rådets slutsatser av den 12 februari 2016 om kampen mot finansiering av terrorism, kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om en åtgärdsplan för förstärkning av kampen mot finansiering av terrorism24 och direktivet om bekämpande av terrorism25 bör det införas gemensamma regler om handel med tredjeländer i syfte att säkerställa ett verkningsfullt skydd mot förlust av kulturföremål, bevarandet av mänsklighetens kulturarv och förhindra finansiering av terrorism genom försäljning av plundrat kulturarv till köpare i unionen. (1)  Mot bakgrund av rådets slutsatser av den 12 februari 2016 om kampen mot finansiering av terrorism, kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om en åtgärdsplan för förstärkning av kampen mot finansiering av terrorism24 och direktivet om bekämpande av terrorism25 bör det införas gemensamma regler om handel med tredjeländer i syfte att säkerställa ett verkningsfullt skydd mot olaglig handel med, förlust av eller förstörelse av kulturföremål, bevarandet av mänsklighetens kulturarv och förhindra finansiering av terrorism och penningtvätt genom försäljning av plundrat kulturarv till köpare i unionen. __________________ __________________ 24 COM(2016)0050. 24 COM(2016)0050. 25 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF (EUT L 88, 31.3.2017, s. 6) 25 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF (EUT L 88, 31.3.2017, s. 6) Ändring 2 Förslag till förordning Skäl 1a (nytt) (1a)  Med tanke på unionens engagemang för rättvisa processer och ersättning till brottsoffer samt Unescos (FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur) stadga och konventioner om skydd av kulturarvet måste det säkras att föremål som köpts, grävts ut eller på annat sätt erhållits på olaglig väg ska återställas. När det gäller exploatering av folk och territorier som vanligen leder till olaglig handel med kulturföremål, i synnerhet när denna olagliga handel har sitt ursprung i ett sammanhang av väpnad konflikt, bör denna förordning beakta människors och territoriers regionala och lokala särdrag snarare än kulturproduktionens marknadsvärde. Ändring 3 Förslag till förordning Skäl 2 (2)  Kulturarvet är en av grundstenarna för civilisationen och det berikar kulturlivet för alla folk och människor och bör därför skyddas från olagligt förvärv och plundring. Unionen bör därför förbjuda införsel till unionens tullområde av kulturföremål som exporterats olagligen från tredjeländer. (2)  Kulturföremål har ofta stor kulturell, konstnärlig, historisk och vetenskaplig betydelse. Kulturarvet är en av grundstenarna för civilisationen, som bland annat kan ha ett symbolvärde för mänskligheten och utgöra en del av mänsklighetens kulturella minne. Det berikar kulturlivet för alla folk och förenar oss i mänsklighetens gemensamma minnen och utvecklingen av civilisationen. Kulturarvet bör därför skyddas från olagligt förvärv och plundring. Plundring av arkeologiska platser är inget nytt fenomen, men sker nu i industriell skala. Så länge det går att bedriva lukrativ handel med olagligt utgrävda kulturföremål och därigenom göra vinster utan påtagliga risker, kommer denna utgrävning och plundring att fortsätta i framtiden. Kulturarvets ekonomiska och konstnärliga värde skapar stark efterfrågan på den internationella marknaden, men bristen på kraftfulla internationella lagstiftningsåtgärder och ineffektiv tillämpning av dessa leder till att kulturföremålen överförs till den underjordiska ekonomin. Plundring av arkeologiska platser och handel med olagligt utgrävt kulturarv är ett allvarligt brott som orsakar stort lidande för dem som drabbas direkt eller indirekt. Otillåten handel med kulturföremål bidrar i många fall till påtvingad kulturell likriktning eller fördrivning, medan plundring av kulturföremål bland annat leder till upplösning av kulturer. Unionen bör därför förbjuda import till unionens tullområde av kulturföremål som exporterats olagligen från tredjeländer, med särskild tonvikt på kulturföremål från tredjeländer som påverkas av väpnade konflikter, i synnerhet när föremålen har exporterats av terroristorganisationer eller andra kriminella organisationer. Ändring 4 Förslag till förordning Skäl 2a (nytt) (2a)  Tredjeländernas behöriga myndigheter har inte alltid tillräcklig kapacitet för att bekämpa smuggling av och olaglig handel med kulturföremål. Dessa myndigheter kan också vara utsatta för korruption eller andra former av administrativa missförhållanden. När kulturföremål tas ur sitt sammanhang berövas befolkningen sina sedvänjor, föremål eller platser för hågkomst och religionsutövning. Föremålens historiska kontext och vetenskapliga värde går förlorade om föremål som hör ihop med varandra säljs separat. Med tanke på kulturföremålens oersättlighet och allmänintresset borde det enbart vara möjligt att äga sådana föremål på vissa villkor. Importförfarandet måste omfatta en försäkran om lämplig lagring efter införseln, dokumentation, beviljande av tillgång för akademiska institutioner och offentliga museer samt samarbete när det gäller berättigade anspråk på återställande. Ändring 5 Förslag till förordning Skäl 3 (3)  Med tanke på de olika regler som tillämpas i medlemsstaterna när det gäller införsel av kulturföremål till unionens tullområde bör åtgärder vidtas i synnerhet för att säkerställa att importen av kulturföremål omfattas av enhetliga kontroller i samband med införseln. (3)  Med tanke på de olika regler som tillämpas i medlemsstaterna när det gäller import av kulturföremål till unionens tullområde bör åtgärder vidtas i synnerhet för att säkerställa att viss import av kulturföremål omfattas av enhetliga kontroller i samband med införseln till unionens tullområde, på grundval av befintliga processer, förfaranden och administrativa verktyg som syftar till att uppnå ett enhetligt genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/20131a. __________________ 1a Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1). Ändring 6 Förslag till förordning Skäl 4 (4)  De gemensamma reglerna bör omfatta tullbehandlingen av icke-unionsvaror i form av kulturföremål som förs in till unionens tullområde, dvs. både varornas övergång till fri omsättning och deras hänförande till ett särskilt tullförfarande med undantag av transitering. (4)  De gemensamma reglerna bör omfatta införsel och import av icke-unionsvaror i form av kulturföremål till unionens tullområde. Ändring 7 Förslag till förordning Skäl 5 (5)  Med hänsyn till den kända potentialen hos frizoner (så kallade frihamnar) när det gäller lagring av kulturföremål, bör de kontrollåtgärder som ska införas ha ett så brett tillämpningsområde som möjligt med avseende på de tullförfaranden som berörs. Kontrollåtgärderna bör därför endast gälla varor som övergått till fri omsättning samt varor som hänförts till ett särskilt tullförfarande. Ett så brett tillämpningsområde bör dock inte gå emot principen om fri transitering av varor eller gå utöver syftet att förhindra att olagligt exporterade kultföremål förs in till unionens tullområde. Därför bör kontrollåtgärderna omfatta de särskilda tullförfaranden som varor som förs in i unionens tullområde kan hänföras till, men inte transitering. (5)  De kontrollåtgärder som ska införas för frizoner (så kallade frihamnar) bör ha ett så brett tillämpningsområde som möjligt med avseende på de tullförfaranden som berörs, i syfte att förhindra kringgående av denna förordning genom utnyttjande av frizoner, som utgör eventuella bakgrundsområden för fortsatt spridning av handel med olagliga produkter i EU. Kontrollåtgärderna bör därför endast gälla varor som övergått till fri omsättning samt varor som hänförts till ett särskilt tullförfarande. Ett så brett tillämpningsområde bör dock inte gå utöver syftet att förhindra att olagligt exporterade kulturföremål förs in till unionens tullområde, utom när behöriga myndigheter har rimliga skäl att anta att kulturföremål exporterats från ursprungslandet eller tredjelandet i strid med dess lagar och andra författningar. Ändring 8 Förslag till förordning Skäl 6 (6)  Definitioner som grundar sig på definitionerna i Unescos konvention om åtgärder för att förbjuda och förhindra olovlig införsel, utförsel och överlåtelse av äganderätten till kulturegendom, undertecknad i Paris den 14 november 1970, och Unidroits konvention om kulturföremål som stulits eller förts ut olagligt, undertecknad den 24 juni 1995, i vilka ett betydande antal medlemsstater är parter, bör användas i förordningen, med tanke på att många tredjeländer och de flesta medlemsstater är bekanta med reglerna i dessa konventioner. (6)  Definitioner som grundar sig på definitionerna i Unescos konvention om åtgärder för att förbjuda och förhindra olovlig införsel, utförsel och överlåtelse av äganderätten till kulturegendom, undertecknad i Paris den 14 november 1970 (1970 års Unesco-konvention), och Unidroits konvention om kulturföremål som stulits eller förts ut olagligt, undertecknad den 24 juni 1995, i vilka ett betydande antal medlemsstater är parter, bör användas i förordningen, med tanke på att många tredjeländer och de flesta medlemsstater är bekanta med reglerna i dessa konventioner. Ändring 9 Förslag till förordning Skäl 7 (7)  Exportens laglighet bör granskas på grundval av lagar och andra författningar i det land där kulturföremålen upptäckts eller skapats (”ursprungsland”). I syfte att undvika kringgående av regler bör, när kulturföremål förs in i unionen från ett annat tredjeland än ursprungslandet, den person som önskar införa kulturföremålen till unionens tullområde visa att de exporterats därifrån lagligen, när det berörda tredjelandet är undertecknande part i Unescos konvention från 1970 och därmed ett land som åtagit sig att bekämpa olaglig handel med kulturföremål. I andra fall bör personen bevisa laglig export från ursprungslandet. (7)  Exportens laglighet bör granskas på grundval av lagar och andra författningar i det land där kulturföremålen upptäckts eller skapats, eller bortförts, utgrävts eller stulits på land eller under vatten i ett sådant land eller i det land som har så nära anknytning till kulturföremålen att det betraktar dem som nationell kulturegendom och reglerar exporten av dem från sitt territorium i samband med att de lagligen förs ut ur det land där de skapades eller upptäcktes (nedan kallat ursprungsland). När kulturföremål förs in i unionen från ett annat tredjeland än ursprungslandet, bör den person som önskar införa kulturföremålen till unionens tullområde, i syfte att undvika kringgående av regler, visa att de exporterats lagligen från ursprungslandet. I undantagsfall, där kulturföremålens ursprungsland antingen inte kan fastställas på ett tillförlitligt sätt och denna omständighet anses vara väldokumenterad och styrkt av den behöriga myndigheten, eller där kulturföremålen har exporterats från ursprungslandet före 1970, och har kvarhållits i ett tredjeland för andra ändamål än tillfällig användning, transitering, export eller avsändning innan föremålen förs in i unionens tullområde, men innehavaren inte kan tillhandahålla de handlingar som krävs, eftersom sådana handlingar inte användes när kulturföremålen exporterades från ursprungslandet, ska ansökan åtföljas av lämpliga handlingar och uppgifter som styrker att kulturföremålen i fråga har exporterats från tredjeland i enlighet med dess lagar och andra författningar eller som bevisar att sådana lagar och andra författningar saknas. Ändringar 10 och 11 Förslag till förordning Skäl 7a (nytt) (7a)  Skyddet mot olaglig import, export och överföring av egna kulturföremål från de medlemsstater som är parter i 1970 års Unescokonvention stöds av åtgärderna i artikel 5 i den konventionen, som kräver att minst en nationell tjänst för skydd av kulturarvet inrättas, med ett tillräckligt antal kvalificerade anställda. Det nödvändiga aktiva samarbetet avseende säkerhet och bekämpning av olaglig import av kulturföremål, särskilt i krisområden, med de behöriga myndigheterna i de medlemsstater som är parter i konventionen, underlättas också genom denna. De stater som är parter i konventionen bör uppfylla sina åtaganden inom ramen för den, och de medlemsstater som ännu inte har ratificerat konventionen bör göra det utan dröjsmål. Ändring 12 Förslag till förordning Skäl 8 (8)  För att inte störa handen med varor över den yttre gränsen på ett oproportionellt sätt bör denna förordning endast gälla varor över en viss åldersgräns. Därför förefaller det lämpligt att fastställa en åldersgräns på minst 250 år för alla kategorier av kulturföremål. Denna minimigräns kommer att säkerställa att de åtgärder som föreskrivs i denna förordning inriktas på sådana kulturföremål som mest sannolikt är målet för plundrare i konfliktområden, utan att utesluta andra varor som det är nödvändigt att kontrollera för att säkerställa skyddet av kulturarvet. (8)  För att inte störa handeln med varor över unionens yttre gränser på ett oproportionellt sätt bör denna förordning endast gälla varor över en viss åldersgräns och ett visst gränsvärde. Därför förefaller det lämpligt att fastställa en lägsta åldersgräns för de flesta kategorier av kulturföremål, i enlighet med förordning (EG) nr 116/2009 och bestämmelserna i Unescos konvention från 1970 och Unidroits konvention från 1995, samt ett ekonomiskt gränsvärde för vissa kategorier av kulturföremål som anges i bilaga I. Vissa kategorier av kulturföremål bör inte omfattas av ett ekonomiskt gränsvärde eftersom de behöver starkare skydd på grund av att de löper större risk för plundring, förlust eller förstörelse. Denna minimigräns kommer att säkerställa att de åtgärder som föreskrivs i denna förordning inriktas på sådana kulturföremål som mest sannolikt är målet för plundrare i konfliktområden, utan att utesluta andra varor som det är nödvändigt att kontrollera för att säkerställa skyddet av kulturarvet. Ändring 13 Förslag till förordning Skäl 10 (10)  Eftersom vissa kategorier av kulturföremål, nämligen arkeologiska föremål, delar av monument, sällsynta handskrifter och inkunabler är särskilt sårbara för plundring och förstörelse förefaller det nödvändigt att föreskriva ett system med ökad granskning innan de får föras in till unionens tullområde. Ett sådant system bör innebära att en licens utfärdad av den behöriga myndigheten i införselmedlemsstaten uppvisas innan varorna får övergå till fri omsättning eller hänföras till ett särskilt tullförfarande annat än transitering. Personer som önskar erhålla en sådan licens bör kunna bevisa laglig export från ursprungslandet med lämpliga styrkande handlingar och bevis, i synnerhet exportintyg eller licenser som utfärdats av det exporterande tredjelandet, ägarbevis, fakturor och kvitton, försäljningsavtal, försäkringshandlingar, transportdokument och expertutlåtanden. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bör besluta om att utfärda en licens utan onödigt dröjsmål, på grundval av fullständiga och korrekta ansökningar. (10)  Eftersom vissa kategorier av kulturföremål, nämligen arkeologiska föremål och delar av monument, är särskilt sårbara för plundring och förstörelse förefaller det nödvändigt att föreskriva ett system med ökad granskning innan de får föras in till unionens tullområde. Ett sådant system bör innebära att en licens utfärdad av den behöriga myndigheten i den första medlemsstat som importen avser måste uppvisas före importen till unionens tullområde. Personer som önskar erhålla en sådan licens bör kunna bevisa att kulturföremålen har exporterats från ursprungslandet, eller i undantagsfall från tredjelandet, i enlighet med det landets eller tredjelandets lagar och andra författningar, eller bevisa att sådana lagar och andra författningar saknas. Med vederbörlig hänsyn till risken och tillämpning av principerna om tillbörlig aktsamhet, bör man kunna bevisa laglig export från ursprungslandet, eller i undantagsfall från tredjelandet, med lämpliga styrkande handlingar och bevis (exportintyg eller exportlicenser som utfärdats av ursprungslandet, det standardiserade objekt-id som är internationell standard för beskrivning av kulturföremål, ägarbevis, fakturor och kvitton, försäljningsavtal, försäkringshandlingar, transportdokument) som styrker att kulturföremålen i fråga har exporterats från ursprungslandet i enlighet med dess lagar och andra författningar. Om det saknas styrkande handlingar bör ansökan innehålla en expertbedömning om den behöriga myndigheten anser det nödvändigt. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bör besluta huruvida en licens ska utfärdas utan onödigt dröjsmål och inom de tidsramar som anges, på grundval av fullständiga och korrekta ansökningar. Ändring 14 Förslag till förordning Skäl 10a (nytt) (10a)  Med hänsyn till föremålens särskilda karaktär är rollen för tullmyndigheternas kulturexperter ytterst viktig, eftersom de vid behov bör kunna kräva ytterligare uppgifter från deklaranten och analysera kulturföremålen genom en fysisk undersökning. Ändring 15 Förslag till förordning Skäl 11 (11)  För andra kategorier av kulturföremål bör de personer som önskar föra in dem till unionens tullområde genom en försäkran intyga och ta på sig ansvaret för att varorna har införts lagligen från tredjelandet och bör tillhandahålla tillräcklig information för att föremålen ska kunna identifieras av tullen. För att underlätta förfarandet och av skäl som rör rättslig förutsägbarhet bör uppgifterna om kulturföremålet lämnas med användning av ett standardiserat dokument. Det standardiserade objekt-ID som rekommenderas av Unesco bör användas för att beskriva kulturföremålet. Tullen bör registrera införseln av kulturföremålen, behålla originalen och lämna en kopia av de relevanta handlingarna till deklaranten, i syfte att garantera spårbarhet efter det att varorna har kommit in på den inre marknaden. (11)  För andra kategorier av kulturföremål bör de personer som önskar föra in dem till unionens tullområde genom en elektronisk försäkran intyga och ta på sig ansvaret för att varorna har införts lagligen från ursprungslandet eller, i undantagsfall, från tredjelandet, och bör tillhandahålla tillräcklig information för att föremålen ska kunna identifieras av tullen. För att underlätta förfarandet och av skäl som rör rättslig förutsägbarhet bör uppgifterna om kulturföremålet lämnas med användning av ett elektroniskt standardiserat dokument. En standardiserad handling med det standardiserade objekt-ID som rekommenderas av Unesco bör användas för att beskriva kulturföremålet. Den elektroniska förklaringen bör även omfatta exportintyg eller licenser som utfärdats av ursprungslandet eller, i undantagsfall, härrör från tredjelandet, vilka bevisar att kulturföremålen i fråga exporterades från det landet i enlighet med ursprungslandets eller tredjelandets lagar och andra författningar, eller bevisar att sådana lagar och andra författningar saknas. Om ursprungslandets eller tredjelandets lagstiftning inte föreskriver utfärdande av exportlicenser eller intyg, ska importörsförklaringen även innehålla lämpliga styrkande handlingar och bevis, såsom ägarbevis, fakturor och kvitton, försäljningsavtal, försäkringshandlingar och transportdokument. Kulturföremålen bör registreras elektroniskt och deklaranten bör få en kopia av de relevanta handlingarna, i syfte att garantera spårbarhet efter det att föremålen har kommit in på den inre marknaden. De uppgifter som tillhandahålls de behöriga myndigheterna i form av elektroniska förklaringar bör göra det möjligt för dem att vidta ytterligare åtgärder om de på grundval av en riskanalys anser att föremålen kan bli föremål för olaglig import. Ändring 16 Förslag till förordning Skäl 12 (12)  Tillfällig införsel av kulturföremål för utbildningsändamål, vetenskaplig eller akademisk forskning bör inte omfattas av uppvisande av licens eller försäkran. (12)  Tillfällig införsel av kulturföremål för utbildningsändamål, vetenskaplig verksamhet, scenkonst, konservering, restaurering, digitalisering, akademisk forskning samt för samarbete mellan museer eller andra icke-vinstdrivande institutioner för att anordna kulturutställningar bör inte omfattas av kravet på uppvisande av en importlicens eller importörsförklaring. Kulturföremål som ska visas vid handelsmässor och internationella konstmässor bör inte omfattas av kravet på uppvisande av en importlicens eller importörsförklaring. Om kulturföremålen emellertid skulle förvärvas och bli kvar inom unionens territorium bör de omfattas av kravet på uppvisande av en importlicens eller importörsförklaring, beroende på kategorin av kulturföremål. Ändring 17 Förslag till förordning Skäl 13 (13)  Lagring av kulturföremål från länder som påverkas av väpnad konflikt eller drabbats av en naturkatastrof bör också tillåtas utan krav på uppvisande av en licens eller en förklaring, i syfte att säkerställa att de förvaras i säkerhet och bevaras. (13)  Lagring av kulturföremål från länder som påverkas av väpnad konflikt eller drabbats av en naturkatastrof och som avser att när så är möjligt återlämna dessa föremål till det ursprungsland eller tredjeland som föremålen lagligen exporterades från, bör också tillåtas utan krav på uppvisande av en importlicens eller en importörsförklaring, i syfte att säkerställa att de förvaras i säkerhet och bevaras. Ändring 18 Förslag till förordning Skäl 14 (14)  För att beakta erfarenheterna av tillämpningen av denna förordning och ändrade geopolitiska och andra förhållanden som utsätter kulturföremål för en risk, utan att därför hindra handeln med tredjeländer på ett oproportionellt sätt, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av minimiåldersgränsen för de olika kategorierna av kulturföremål. Denna delegering bör också göra det möjligt för kommissionen att uppdatera bilagan i enlighet med ändringar i den kombinerade nomenklaturen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 201627. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. (14)  För att beakta erfarenheterna av tillämpningen av denna förordning och ändrade geopolitiska och andra förhållanden som utsätter kulturföremål för en risk, utan att därför hindra handeln med tredjeländer på ett oproportionellt sätt, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av minimiåldersgränsen och kriterierna för det ekonomiska gränsvärdet för de olika kategorierna av kulturföremål. Denna delegering bör också göra det möjligt för kommissionen att uppdatera bilaga I i enlighet med ändringar i Kombinerade nomenklaturen och att fastställa en andra bilaga (bilaga II) med en förteckning över länder och KN-nummer utgående från de röda listor över kulturföremål som är utsatta för risk som utarbetas och ändras av Internationella museirådet (ICOM). Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 201627. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. __________________ __________________ 27 EUT L 123, 12.5.2016, s. 1. 27 EUT L 123, 12.5.2016, s. 1. Ändring 19 Förslag till förordning Skäl 15 (15)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att anta särskilda villkor för tillfällig införsel till och lagring av kulturföremål i unionens tullområde, förlagor till ansökningar och formulär till importlicenser, och till importörsförklaringar och åtföljande handlingar, samt ytterligare förfaranderegler för hur de ska lämnas in och handläggas. Kommissionen bör också tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att organisera inrättandet av en elektronisk databas för lagring och utbyte av information mellan medlemsstater. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/201128. (15)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att anta särskilda villkor för tillfällig införsel till och lagring av kulturföremål i unionens tullområde, varvid lämpliga lagringsförhållanden bör garanteras med vederbörlig hänsyn till kulturföremålens särskilda egenskaper. Dessa åtgärder bör även tillämpas på de elektroniska standardiserade förlagorna till elektroniska ansökningar om och formulär för importlicenser och en förteckning över skälen till att en sådan ansökan kan avslås, samt till importörsförklaringar och åtföljande handlingar, liksom på ytterligare förfaranderegler för hur de elektroniskt ska lämnas in och handläggas. Kommissionen bör också tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att organisera inrättandet av en elektronisk databas för lagring och utbyte av information mellan medlemsstater inom ramen för förordning (EU) nr 952/2013. Ett sådant inrättande kan utgöra en del av det arbetsprogram som avses i artikel 280 i den förordningen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/201128. __________________ __________________ 28 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13). 28 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13). Ändring 20 Förslag till förordning Skäl 15a (nytt) (15a)  För genomförandet av denna förordning är de tillämpliga bestämmelserna för tullens kontroller de som föreskrivs i förordning (EU) nr 952/2013. Ändring 21 Förslag till förordning Skäl 16 (16)  Relevant information om handelsflöden för kulturföremål bör samlas in och ligga till grund för ett effektivt genomförande av förordningen och för en framtida utvärdering av den. Handelsflöden för kulturföremål kan inte övervakas effektivt endast utifrån deras värde eller vikt eftersom dessa två mått kan fluktuera. Det är nödvändigt att samla in information om antalet deklarerade föremål. Eftersom ingen kompletterande måttenhet anges för kulturföremål i kombinerade nomenklaturen är det nödvändigt att kräva att antalet föremål deklareras. (16)  Relevant information om handelsflöden för kulturföremål bör samlas in i elektronisk form och delas av medlemsstaterna och kommissionen som grund för ett effektivt genomförande av förordningen och för en framtida utvärdering av den. För att främja insyn och offentlig granskning bör så mycket information som möjligt offentliggöras. Handelsflöden för kulturföremål kan inte övervakas effektivt endast utifrån deras värde eller vikt eftersom dessa två mått kan fluktuera. Det är nödvändigt att samla in information elektroniskt om antalet deklarerade föremål. Eftersom ingen kompletterande måttenhet anges för kulturföremål i kombinerade nomenklaturen är det nödvändigt att kräva att antalet föremål deklareras. Ändring 22 Förslag till förordning Skäl 17 (17)  EU:s strategi och handlingsplan för förbättrad riskhantering på tullområdet29 har bland annat till syfte att stärka tullmyndigheternas kapacitet att öka reaktionsförmågan vad gäller risker på området kulturföremål. Den gemensamma ram för riskhantering som föreskrivs i förordning (EU) nr 952/2013 bör användas och relevant riskinformation utbytas mellan tullmyndigheter. (17)  EU:s strategi och handlingsplan för förbättrad riskhantering på tullområdet har bland annat till syfte att stärka tullmyndigheternas utbildning och kapacitet att öka reaktionsförmågan vad gäller risker på området kulturföremål. Den gemensamma ram för riskhantering som föreskrivs i förordning (EU) nr 952/2013 bör användas och relevant riskinformation utbytas mellan tullmyndigheter. __________________ __________________ 29 COM(2014)0527. Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om EU:s strategi och handlingsplan för riskhantering på tullområdet. 29 COM(2014)0527. Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om EU:s strategi och handlingsplan för riskhantering på tullområdet. Ändring 23 Förslag till förordning Skäl 17a (nytt) (17a)  Det är nödvändigt att inrätta kampanjer för att öka medvetenheten bland köparna av kulturföremål om risken för olagliga varor och att bistå marknadsaktörerna i deras förståelse för och tillämpning av denna förordning. Medlemsstaterna bör involvera relevanta nationella kontaktpunkter och andra informationstjänster i samband med spridningen av denna information. Ändring 24 Förslag till förordning Skäl 17b (nytt) (17b)  Kommissionen bör se till att mikroföretag samt små och medelstora företag får lämpligt tekniskt stöd och bör underlätta utbytet av information med dessa företag för att genomföra denna förordning på ett effektivt sätt. Mikroföretag samt små och medelstora företag som är etablerade i unionen och som importerar kulturföremål bör därför få tillgång till Cosme-programmet, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1287/20131a. __________________ 1a Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1287/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av ett program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1639/2006/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 33). Ändring 25 Förslag till förordning Skäl 18 (18)  Medlemsstaterna bör införa effektiva, proportionella och avskräckande påföljder för underlåtenhet att följa bestämmelserna i denna förordning och meddela kommissionen dessa påföljder. (18)  Medlemsstaterna bör införa effektiva, proportionella och avskräckande påföljder för underlåtenhet att följa bestämmelserna i denna förordning och meddela kommissionen dessa påföljder. Medlemsstaterna bör också underrätta kommissionen när påföljder tillämpas. Det bör införas likvärdiga villkor och en enhetlig strategi, och därför bör påföljderna i varje medlemsstat vara av liknande karaktär och ha liknande effekt. Ändring 26 Förslag till förordning Skäl 19 (19)  Tillräcklig tid bör föreskrivas för att kommissionen ska kunna anta regler om genomförande av denna förordning, i synnerhet sådana som rör vilka formulär som ska användas för att ansöka om en importlicens eller för att upprätta en importörsförklaring. Därför bör tillämpningen av denna förordning skjutas upp. (19)  Kommissionen bör utan dröjsmål anta regler om genomförande av denna förordning, i synnerhet sådana som rör vilka elektroniska, standardiserade formulär som ska användas för att ansöka om en importlicens eller för att upprätta en importörsförklaring. Ändring 27 Förslag till förordning Artikel 1 – stycke 1 I denna förordning fastställs villkor och förfaranden för införsel av kulturföremål till unionens tullområde. I denna förordning fastställs villkor och förfaranden för införsel och import av kulturföremål till unionens tullområde. Ändring 28 Förslag till förordning Artikel 1 – stycke 2 Denna förordning ska inte tillämpas på kulturföremål som transiteras genom unionens tullområde. Denna förordning ska tillämpas på kulturföremål som transiteras genom unionens tullområde, när behöriga myndigheter har rimliga skäl att anta att kulturföremål har exporterats från ursprungslandet eller tredjelandet i strid med det landets lagar och andra författningar. Ändring 29 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 – led a a)  kulturföremål: varje föremål som är av betydelse för arkeologi, förhistoria, historia, litteratur, konst eller vetenskap och som tillhör de kategorier som förtecknas i bilagan och uppfyller den minimiåldersgräns som anges där. a)  kulturföremål: varje föremål som är av betydelse för arkeologi, förhistoria, historia, litteratur, konst eller vetenskap och som tillhör de kategorier som förtecknas i bilagorna och uppfyller den minimiåldersgräns och de ekonomiska gränsvärden som anges där. Ändring 30 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 – led aa (nytt) aa)  import av kulturföremål: i)  sådan övergång till fri omsättning som avses i artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, eller ii)  hänförande av varor till någon av följande kategorier av särskilda förfaranden som avses i artikel 210 i förordning (EU) nr 952/2013: a)  lagring, som omfattar lagring i tullager och frizoner, b)  särskild användning, som omfattar tillfällig införsel och slutanvändning, c)  aktiv förädling. Ändring 31 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 – led b b)  ursprungsland: det land på vars nuvarande territorium kulturföremålet skapats eller upptäckts. b)  ursprungsland: det land på vars nuvarande territorium kulturföremålet skapats eller upptäckts eller bortförts, utgrävts eller stulits på land eller under vatten, eller det land som har en så nära anknytning till kulturföremålen att det skyddar dem såsom nationell kulturegendom och reglerar export av dem från sitt territorium i samband med att kulturföremålen lagligen förs ut ur det land där de skapades eller upptäcktes. Ändring 32 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 – led c c)  exportland: det sista land i vilket kulturföremålet innehades permanent i enlighet med det landets lagar och andra författningar innan det avsändes till unionen. c)  tredjeland: det sista land utöver ursprungslandet där kulturföremålet kvarhölls innan det infördes till unionens tullområde. Ändring 33 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 – led d d)   permanent: en tidsperiod på minst en månad och för andra syften än tillfällig användning, transitering, export eller avsändning. utgår Ändring 34 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 – led ha (nytt) ha)  objekt-ID: den internationella standard som antagits av Unesco för beskrivning av kulturföremål och sammanställning av en enda uppsättning uppgifter om kulturföremål. Ändring 35 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 – led hb (nytt) hb)  behöriga myndigheter: de myndigheter som medlemsstaterna har utsett för utfärdande av importlicenser och registrering av importörsförklaringar. Ändring 36 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 2 2.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 12 med avseende på ändring av den andra i tabellen i bilagan till följd av ändringar i kombinerade nomenklaturen och med avseende på att ändra minimiåldersgränsen i tredje kolumnen i tabellen i bilagan mot bakgrund av erfarenheter från genomförandet av denna förordning. 2.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 12 med avseende på ändring av den andra kolumnen i tabellen i bilaga I till följd av ändringar i Kombinerade nomenklaturen och med avseende på att ändra minimiåldersgränsen och de ekonomiska gränsvärdena i bilagan mot bakgrund av erfarenheter som samlats in vid genomförandet av denna förordning och förordning (EG) nr 116/2009. Ändring 37 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 2a (ny) 2a.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 12 i syfte att ändra bilaga II, som innehåller en förteckning över länder och kategorier av föremål med avseende på vilka det finns en särskild risk för olaglig handel, utgående från den databas med röda listor över kulturföremål som är utsatta för risk som offentliggjorts av Internationella museirådet (ICOM). Kommissionen ska se till att bilaga II uppdateras regelbundet. Ändring 38 Förslag till förordning Artikel 3 – rubriken Kulturföremål som förs in till unionens tullområde Införsel och import av kulturföremål till unionens tullområde Ändring 39 Förslag till förordning Artikel 3 – stycke 1 1.  För kulturföremål ska övergång till fri omsättning eller hänförande till ett särskilt förfarande annat än transitering endast vara tillåtet efter uppvisande av en importlicens som utfärdats i enlighet med artikel 4 eller av en importörsförklaring som formulerats i enlighet med artikel 5. 1.  Införsel av kulturföremål som avlägsnats från ett ursprungslands territorium i strid med internationell lagstiftning och ursprungslandets eller tredjelandets lagar och andra författningar är förbjuden. Import av kulturföremål till unionens tullområde ska endast vara tillåten efter uppvisande av en importlicens som utfärdats i enlighet med artikel 4 eller av en importörsförklaring som formulerats i enlighet med artikel 5. Ändring 40 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 1a (ny) 1a.  Genomförd import av kulturföremål får inte betraktas som bevis för lagligt ursprung eller äganderätt. Ändring 41 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 2 – led a a)  Tillfällig införsel, i den mening som avses i artikel 250 i förordning (EU) nr 952/2013, till unionens tullområde av kulturföremål för utbildningsändamål och ändamål som rör vetenskaplig och akademisk forskning. a)  Tillfällig införsel, i den mening som avses i artikel 250 i förordning (EU) nr 952/2013, till unionens tullområde av kulturföremål för utbildningsändamål, vetenskaplig verksamhet, scenkonst, konservering, restaurering, digitalisering, akademisk forskning samt för samarbete mellan museer eller andra icke-vinstdrivande institutioner för att anordna kulturutställningar. Ändring 42 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 2 – led aa (nytt) aa)  Kulturföremål som ska visas vid handelsmässor och internationella konstmässor, såvida de inte är förvärvade och är kvar inom unionens territorium. Ändring 43 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 2 – led b b)  Lagring, i den mening som avses i artikel 237 i förordning (EU) nr 952/2013, av kulturföremål i det uttryckliga syftet att säkerställa deras bevarande genom, eller under övervakning av, en offentlig myndighet. b)  Lagring, i den mening som avses i artikel 237 i förordning (EU) nr 952/2013, av kulturföremål i syfte att säkerställa deras säkerhet eller bevarande genom, eller under övervakning av, en offentlig myndighet, med avsikten att när så är möjligt återlämna dessa föremål till det ursprungsland eller tredjeland som de lagligen exporterades till. Ändring 44 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 2 – led ba (nytt) ba)  Återlämnade kulturföremål, i den mening som avses i artikel 2 i direktiv 2014/60/EU. Ändring 45 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 3 3.  Kommissionen får, genom genomförandeakter, anta särskilda villkor för sådan tillfällig införsel eller lagring av kulturföremål som avses i punkt 2. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 13. 3.  Kommissionen får, genom genomförandeakter, anta särskilda villkor för sådan tillfällig införsel eller lagring av kulturföremål och återlämnade kulturföremål i syfte att skydda dem som avses i punkt 2. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 13. Ändring 46 Förslag till förordning Artikel 4 – stycke 1 1.  Övergång till fri omsättning och hänförande till ett särskilt förfarande annat än transitering i unionen av sådana kulturföremål som avses i leden c, d och h i bilagan får endast ske på villkor att en importlicens uppvisas för tullmyndigheterna. 1.  Import till unionen av sådana kulturföremål som avses i led A1 och A2 i bilaga I får endast ske på villkor att en importlicens uppvisas för tullmyndigheterna. Denna artikel ska endast tillämpas på de föremål som avses i första stycket om de finns med på förteckningen över länder och KN-nummer enligt bilaga II, om en sådan förteckning är i bruk för det ursprungsland från vilket kulturföremålen exporteras och kulturföremålens ursprungsland är känt. Denna artikel ska även tillämpas på kulturföremål som endast förtecknas i bilaga II och som importeras till unionens tullområde från ett ursprungsland eller tredjeland. Ändring 47 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 2 2.  Innehavaren av varorna ska ansöka om en importlicens hos den behöriga myndigheten i införselmedlemsstaten. Ansökan ska åtföljas av alla styrkande handlingar och alla uppgifter som styrker att kulturföremålen i fråga har exporterats från ursprungslandet i enlighet med det landets lagar och andra författningar. När exportlandet är en konventionsslutande part i Unescos konvention om åtgärder för att förbjuda och förhindra olovlig införsel, utförsel och överlåtelse av äganderätten till kulturegendom, undertecknad i Paris den 14 november 1970, (nedan kallad Unesco-konventionen) ska ansökan åtföljas av alla styrkande handlingar och alla uppgifter som styrker att kulturföremålen har exporterats från det landet i enlighet med landets lagar och andra författningar. 2.  Innehavaren av varorna ska ansöka om en importlicens hos den behöriga myndigheten i den första medlemsstat som importen avser. Ansökan ska åtföljas av lämpliga styrkande handlingar och uppgifter som styrker att kulturföremålen i fråga har exporterats från ursprungslandet i enlighet med det landets lagar och andra författningar eller som bevisar att sådana lagar och andra författningar saknas. Den ska innehålla följande: –  exportintyg eller exportlicenser, –  ett standardiserat dokument med det standardiserade objekt-ID som beskriver kulturföremålen i fråga tillräckligt detaljerat för att de ska kunna identifieras av tullmyndigheterna, –  ägarbevis, –  fakturor och kvitton, –  försäljningsavtal, –  försäkringshandlingar eller transportdokument. Om det saknas styrkande handlingar ska ansökan även innehålla en expertbedömning om den behöriga myndigheten anser det nödvändigt. Ändring 48 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 2a (ny) 2a.  Utan hinder av punkt 2 ska ansökan, i undantagsfall där antingen a)  kulturföremålens ursprungsland inte kan fastställas på ett tillförlitligt sätt och denna omständighet anses vara väldokumenterad och styrkt av den behöriga myndigheten, eller b)  kulturföremålen har exporterats från ursprungslandet före 1970, och har kvarhållits i ett tredjeland för andra ändamål än tillfällig användning, transitering, export eller avsändning innan föremålen förs in i unionens tullområde, men innehavaren inte kan tillhandahålla de dokument som krävs enligt punkt 2, eftersom sådana dokument inte användes när kulturföremålen exporterades från ursprungslandet, ska ansökan åtföljas av lämpliga handlingar och uppgifter som styrker att kulturföremålen i fråga har exporterats från tredjelandet i enlighet med dess lagar och andra författningar eller som bevisar att sådana lagar och andra författningar saknas. De styrkande handlingarna ska innehålla följande: –  exportintyg eller exportlicenser, –  ett standardiserat dokument med det standardiserade objekt-ID som beskriver kulturföremålen i fråga tillräckligt detaljerat för att de ska kunna identifieras av tullmyndigheterna, –  ägarbevis, –  fakturor och kvitton, –  försäljningsavtal, och –  försäkringshandlingar eller transportdokument. Om det saknas styrkande handlingar ska ansökan även innehålla en expertbedömning om den behöriga myndigheten anser det nödvändigt. Ändring 49 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 3 3.  Den behöriga myndigheten i införselmedlemsstaten ska kontrollera att ansökan är fullständig. Den ska begära alla uppgifter eller alla dokument som saknas i ansökan inom 30 dagar efter mottagandet av ansökan. 3.  Den behöriga myndigheten i den första medlemsstat som importen avser ska kontrollera att ansökan är fullständig. Den ska begära alla uppgifter eller alla dokument som saknas eller ska kompletteras i ansökan inom 21 dagar efter mottagandet av ansökan. Ändring 50 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 4 – inledningen 4.  Den behöriga myndigheten ska, inom 90 dagar efter inlämnandet av den fullständiga ansökan, granska ansökan och besluta att importlicens ska utfärdas, eller avslå ansökan. Den får avslå ansökan på följande grunder: 4.  Den behöriga myndigheten ska, inom 90 dagar efter inlämnandet av den fullständiga ansökan, granska ansökan och besluta att importlicens ska utfärdas, eller avslå ansökan. Om en importlicens utfärdas ska den behöriga myndigheten registrera den licensen elektroniskt. Den behöriga myndigheten ska avslå ansökan på följande grunder: Ändring 51 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 4 – led a a)  Om exportlandet inte är en konventionsslutande part i Unesco-konventionen från 1970 och det inte har kunnat visas att kulturföremålen exporterats från ursprungslandet i enlighet med det landets lagar och andra förordningar. a)  Om det inte har kunnat visas att kulturföremålen exporterats från ursprungslandet i enlighet med det landets lagar och andra författningar som var i kraft vid tidpunkten för exporten, eller om sådana lagar och andra författningar saknades, eller, i de undantagsfall som anges i artikel 4.2a, från tredjelandet i enlighet med de lagar och andra författningar i det tredjelandet som var i kraft vid tidpunkten för exporten, eller om sådana lagar och andra författningar saknades. Ändring 52 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 4 – led b (b)  Om exportlandet är en konventionsslutande part i Unesco-konventionen från 1970 och det inte har kunnat visas att kulturföremålen exporterats från exportlandet i enlighet med det landets lagar och andra förordningar. utgår Ändring 53 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 4 – led c c)  Om den behöriga myndigheten har rimliga skäl att anta att innehavaren av varorna inte har förvärvat dem lagligen. c)  Om den behöriga myndigheten har rimliga och kontrollerbara skäl att anta att innehavaren av varorna inte har förvärvat dem lagligen. Ändring 54 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 4 – led ca (nytt) ca)  Om en ansökan om importlicens för ett kulturföremål tidigare har fått avslag av de behöriga myndigheterna i en annan EU-medlemsstat för samma kulturföremål, och inga ytterligare bevis har lämnats som inte redan lämnades in i samband med att ansökan avvisades. Ändring 55 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 4 – led cb (nytt) cb)  Om den lagliga exporten direkt från ursprungslandet inte kan bevisas genom lämpliga styrkande handlingar och bevis, i synnerhet exportintyg eller licenser som utfärdats av det exporterande landet, ägarbevis, fakturor och kvitton, försäljningsavtal, objekt-ID om sådant finns, försäkringshandlingar, transportdokument och expertutlåtanden. Ändring 56 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 4a (ny) 4a.  Den behöriga myndigheten får avslå ansökan om det finns krav på återlämnande eller betalning av skadestånd vilka har lämnats in av myndigheterna i ursprungslandet och behandlas av en domstol. Ändring 57 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 4b (ny) 4b.  Om ansökan avslås ska det administrativa beslut som avses i punkt 4 åtföljas av en motivering, inklusive information om överklagandeförfarandet, som meddelas den sökande som berörs vid tidpunkten för utfärdandet. Ändring 58 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 4c (ny) 4c.  Ansökan ska innehålla en förklaring om att föremålen inte tidigare har omfattats av en ansökan eller, om denna fått ett tidigare avslag, ska den innehålla de skäl som ligger till grund för det avslaget och inkludera ytterligare bevis som inte fanns tillgängliga när ansökan behandlades tidigare. Ändring 59 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 4d (ny) 4d.  Om en medlemsstat avslår en elektronisk ansökan ska detta samt de skäl som ligger till grund för avslaget meddelas de övriga medlemsstaterna och kommissionen. I fall av misstänkt olaglig handel ska medlemsstaterna även informera andra relevanta myndigheter som Interpol och Europol. Ändring 60 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 5 – stycke 1 Medlemsstaterna ska utse offentliga myndigheter med behörighet att utfärda importlicenser i enlighet med denna artikel. De ska meddela kommissionen uppgifter om dessa myndigheter samt alla eventuella ändringar av uppgifterna. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål utse offentliga myndigheter med behörighet att utfärda importlicenser i enlighet med denna artikel. De ska meddela kommissionen uppgifter om dessa myndigheter samt alla eventuella ändringar av uppgifterna. Ändring 61 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 6 6.  Kommissionen får, genom genomförandeakter, upprätta förlagan till ansökan om importlicens samt förfaranderegler för inlämnande och handläggning av en sådan ansökan. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 13. 6.  Kommissionen ska, genom genomförandeakter, upprätta den elektroniska standardförlagan till ansökan om importlicens samt förfaranderegler för elektroniskt inlämnande och handläggning av en sådan ansökan tillsammans med relevanta styrkande handlingar, vilka också ska handläggas elektroniskt. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 13. Ändring 62 Förslag till förordning Artikel 5 – punkt 1 1.  Övergång till fri omsättning och hänförande till ett särskilt förfarande annat än transitering i unionen av sådana kulturföremål som avses i leden a, b, e, f, g, i, j, k och l i bilagan får endast ske på villkor att en importörsförklaring lämnats in till tullmyndigheterna i införselmedlemsstaten. 1.  Import till unionens tullområde av de kulturföremål som avses i bilagan och som omfattas av led 3–14 i del A i bilaga I får endast ske på villkor att en elektronisk importörsförklaring lämnats in av föremålens innehavare till tullmyndigheterna i den första medlemsstat som importen avser. Denna artikel är även tillämplig på de kulturföremål som avses i led A1 och A2 och vars KN-nummer inte anges i bilaga II. Ändring 63 Förslag till förordning Artikel 5 – punkt 2 2.  Importörsförklaringen ska innehålla en undertecknad förklaring från innehavaren av varorna om att varorna har exporterats från ursprungslandet i enlighet med det landets lagar och andra författningar. Om exportlandet är en konventionsslutande part i Unesco-konventionen om kulturegendom ska importörsförklaringen innehålla en undertecknad förklaring från innehavaren av varorna om att varorna har exporterats från det landet i enlighet med det landets lagar och andra författningar. 2.  Importörsförklaringen ska registreras elektroniskt. Den ska innehålla följande: a)  En undertecknad förklaring från innehavaren av föremålen om att dessa exporterats från ursprungslandet i enlighet med det landets lagar och andra författningar eller som bevisar att sådana lagar och andra författningar saknas. b)  Ett standardiserat dokument med det standardiserade objekt-ID som beskriver kulturföremålen i fråga tillräckligt detaljerat för att de ska kunna identifieras av tullmyndigheterna. c)  Exportintyg eller licenser som utfärdats av ursprungslandet och som bevisar att kulturföremålen i fråga har exporterats från ursprungslandet i enlighet med det landets lagar och andra författningar. Ändring 64 Förslag till förordning Artikel 5 – punkt 2a (ny) 2a.  Utan hinder av punkt 2, i undantagsfall där antingen a)  kulturföremålens ursprungsland inte kan fastställas på ett tillförlitligt sätt och denna omständighet anses vara väldokumenterad och styrkt av den behöriga myndigheten, eller b)  kulturföremålen har exporterats från ursprungslandet före 1970, och har kvarhållits i ett tredjeland för andra ändamål än tillfällig användning, transitering, export eller avsändning innan föremålen förs in i unionens tullområde, men innehavaren inte kan tillhandahålla de dokument som krävs i punkt 2, eftersom sådana dokument inte användes när kulturföremålen exporterades från ursprungslandet, ska importörsförklaringen innehålla följande: a)  en undertecknad förklaring från innehavaren av kulturföremålen om att dessa exporterats från tredjelandet i enlighet med det landets lagar och andra författningar, eller som bevisar att sådana lagar och andra författningar saknas, b)  ett standardiserat dokument med det standardiserade objekt-ID som beskriver kulturföremålen i fråga tillräckligt detaljerat för att de ska kunna identifieras av tullmyndigheterna, och c)  exportintyg eller licenser som utfärdats av tredjelandet och som bevisar att kulturföremålen i fråga har exporterats från tredjelandet i enlighet med det landets lagar och andra författningar. Om ursprungslandets eller tredjelandets lagar och andra författningar inte föreskriver utfärdande av exportlicenser eller intyg, ska importörsförklaringen även innehålla andra lämpliga styrkande handlingar och bevis, däribland ägarbevis, fakturor och kvitton, försäljningsavtal, försäkringshandlingar och transportdokument. Ändring 65 Förslag till förordning Artikel 5 – punkt 3 3.  Kommissionen får, genom genomförandeakter, anta förlagan till importörsförklaringen samt förfaranderegler för inlämnande och handläggning av en importörsförklaring. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 13. 3.  Kommissionen ska, genom genomförandeakter, anta den elektroniska standardförlagan till importörsförklaringen samt förfaranderegler för elektroniskt inlämnande och handläggning av en importörsförklaring. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 13. Ändring 66 Förslag till förordning Artikel 5a (ny) Artikel 5a Mikroföretag samt små och medelstora företag Kommissionen ska se till att mikroföretag samt små och medelstora företag får lämpligt tekniskt och ekonomiskt stöd, bland annat genom främjande av nationella kontaktpunkter i samarbete med medlemsstaterna och inrättande av en särskild webbplats som innehåller all relevant information, och ska underlätta informationsutbytet mellan dessa företag och de relevanta nationella kontaktpunkterna när de tar emot förfrågningar, i syfte att genomföra denna förordning på ett effektivt sätt. Ändring 67 Förslag till förordning Artikel 5b (ny) Artikel 5b Användning av elektroniska system 1.  Allt utbyte av information mellan behöriga myndigheter och deklaranter enligt artiklarna 4 och 5, såsom utbyte av förklaringar, ansökningar eller beslut, ska göras på elektronisk väg. 2.  Kommissionen ska inrätta det elektroniska system som avses i punkt 1. Den ska anta genomförandeakter för att fastställa följande: –  Arrangemangen kring införande, drift och underhåll av det elektroniska system som avses i punkt 1. –  Detaljerade bestämmelser om inlämnande, behandling, lagring och utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna via det elektroniska systemet. Medlemsstaterna ska samarbeta med kommissionen i fråga om utveckling, underhåll och användning av det elektroniska system som avses i punkt 1 samt i fråga om lagring av information i enlighet med denna förordning. 3.  I fråga om behandling av personuppgifter inom ramen för denna förordning bör deklaranter och behöriga myndigheter utföra sina uppgifter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/6791a och förordning (EU) .../…*. __________________ 1a Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1). *EUT: Vänligen för in numret på den förordning som finns i dokument 2017/0003(COD). Ändring 68 Förslag till förordning Artikel 6 Artikel 6 utgår Tullkontroll 1.  Importlicensen enligt artikel 4 eller importörsförklaringen enligt artikel 5, beroende på vad som är tillämpligt, ska lämnas in till det tullkontor som har behörighet att låta kulturföremålen övergå till fri omsättning eller hänföra dem till ett särskilt förfarande annat än transitering. 2.   Vad gäller kulturföremål för vilka det krävs att en importlicens utfärdas för att få föras in till unionens tullområde ska tullmyndigheterna kontrollera om importlicensen motsvarar de varor som presenteras. De får i detta syfte göra fysiska undersökningar av kulturföremålen, inbegripet låta dem genomgå en expertgranskning. 3.   Vad gäller kulturföremål för vilka det krävs att en importörsförklaring lämnas för att få föras in till unionens tullområde ska tullmyndigheterna kontrollera om importörsförklaringen uppfyller de krav som föreskrivs i eller på grundval av artikel 5 och motsvarar de varor som presenteras. De får i detta syfte kräva ytterligare uppgifter från deklaranten och göra fysiska undersökningar av kulturföremålen, inbegripet låta dem genomgå en expertgranskning. De ska registrera importörsförklaringen med ett löpnummer och ett registreringsdatum och, i samband med att varorna frigörs, lämna en kopia av den registrerade importörsförklaringen till deklaranten. 4.  När en deklaration för övergång till fri omsättning eller för hänförande till ett särskilt förfarande annat än transitering lämnas för kulturföremål ska kvantiteten av produkterna anges med användning av den kompletterande enhet som anges i bilagan. Ändring 69 Förslag till förordning Artikel 7 – stycke 1 Om medlemsstaterna begränsar antalet tullkontor med behörighet att låta kulturföremål övergå till fri omsättning eller hänföra dem till ett särskilt förfarande annat än transitering ska de meddela uppgifter om dessa tullkontor samt varje eventuell ändring av dem till kommissionen. Medlemsstaterna får begränsa antalet tullkontor med behörighet att tillåta import av kulturföremål. Om medlemsstaterna tillämpar denna begränsning ska de meddela uppgifter om dessa tullkontor samt varje eventuell ändring av dem till kommissionen. Ändring 70 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 1 1.  Tullmyndigheterna ska beslagta och tillfälligt kvarhålla kulturföremål som förts in till unionens tullområde om kulturföremålen i fråga infördes till unionens tullområde utan att de villkor som anges i artikel 3.1 och 3.2 varit uppfyllda. 1.  De behöriga myndigheterna ska beslagta och tillfälligt kvarhålla kulturföremål som förts in till unionens tullområde om kulturföremålen i fråga infördes utan att de villkor som anges i artikel 3.1 och 3.2 varit uppfyllda. Vid kvarhållande av kulturföremål ska lämpliga lagringsförhållanden säkerställas, i enlighet med de villkor och det ansvar i samband med tillfällig lagring av varor som anges i artikel 147 i förordning (EU) nr 952/2013, med vederbörlig hänsyn till föremålens särskilda karaktär. Ändring 71 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 2 2.  Det administrativa beslut som avses i punkt 1 och 1a ska åtföljas av en motivering, meddelas deklaranten och ska omfattas av ett effektivt rättsmedel i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i internationell rätt. 2.  Det administrativa beslut som avses i punkt 1 ska omfattas av bestämmelserna i artikel 22.7 i förordning (EU) nr 952/2013. Ändring 72 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 3 3.  Perioden för tillfälligt kvarhållande ska vara strikt begränsad till den tid som tullmyndigheter eller andra brottsbekämpande myndigheter behöver för att fastställa om omständigheterna i det enskilda fallet kräver kvarhållande enligt andra bestämmelser i unionslagstiftningen eller nationell lagstiftning. Den maximala perioden för tillfälligt kvarhållande enligt denna artikel ska vara sex månader. Om inget ytterligare kvarhållande av kulturföremålen fastslås inom den perioden eller om det fastslås att omständigheterna i ärendet inte kräver något ytterligare kvarhållande ska kulturföremålen ställas till deklarantens förfogande. 3.  Perioden för tillfälligt kvarhållande ska vara strikt begränsad till den tid som tullmyndigheter eller andra brottsbekämpande myndigheter behöver för att fastställa om omständigheterna i det enskilda fallet kräver kvarhållande enligt andra bestämmelser i unionslagstiftningen eller nationell lagstiftning. Den maximala perioden för tillfälligt kvarhållande enligt denna artikel ska vara sex månader, med möjlighet till förlängning av denna period med ytterligare tre månader efter ett motiverat beslut av tullmyndigheterna. Om inget ytterligare kvarhållande av kulturföremålen fastslås inom den perioden eller om det fastslås att omständigheterna i ärendet inte kräver något ytterligare kvarhållande ska kulturföremålen ställas till deklarantens förfogande. Medlemsstaternas myndigheter ska vid återställande av kulturföremål till ett ursprungsland se till att det landet inte påverkas av en väpnad konflikt så att kulturföremålets säkerhet inte kan garanteras. Om så är fallet ska föremålet förbli i EU till dess att situationen i ursprungslandet har stabiliserats. Ändring 73 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 3a (ny) 3a.  När tullmyndigheterna har fattat det beslut som avses i punkt 1 ska de omedelbart underrätta ursprungslandet eller, om kulturföremålens ursprungsland inte kan fastställas på ett tillförlitligt sätt, tredjelandet samt Europol och Interpol, allt efter omständigheterna. Ändring 74 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 3b (ny) 3b.  Om de behöriga myndigheterna har skäliga grunder att anta att kulturföremål under transitering genom unionens tullområde kan ha exporterats i strid mot ett ursprungslands lagar och andra författningar, ska de anmoda tullmyndigheterna att tillfälligt beslagta dessa föremål. Ändring 75 Förslag till förordning Artikel 9 – rubriken Administrativt samarbete Administrativt samarbete och användning av ett elektroniskt system Ändring 76 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 1 1.  För genomförandet av denna förordning ska medlemsstaterna säkerställa samarbete mellan sina behöriga myndigheter som avses i artikel 3.4. 1.  För genomförandet av denna förordning ska medlemsstaterna säkerställa samarbete och utbyte av information mellan sina behöriga myndigheter som avses i artikel 4.5. Ändring 77 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 2 2.  Ett elektroniskt system kan utvecklas för lagring och utbyte av information mellan medlemsstaternas myndigheter, i synnerhet vad gäller importörsförklaringar och importlicenser. 2.  Ett elektroniskt system ska utvecklas för lagring och utbyte av information mellan medlemsstaternas myndigheter inom ramen för förordning (EU) nr 952/2013. Varje sådant system ska hantera mottagande, behandling, lagring och utbyte av information, i synnerhet vad gäller importörsförklaringar och importlicenser. Ändring 78 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 2a (ny) 2a.  Det elektroniska system som avses i punkt 2 ska kunna konsulteras av medlemsstaterna när de behandlar en begäran som lämnats in i samband med de exportlicenser som krävs enligt förordning (EG) nr 116/2009. En sådan begäran kan hänvisa direkt till information i det elektroniska systemet. Ändring 79 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 3 – stycke 1 – inledningen Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa följande: Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa följande: Ändring 80 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 3 – stycke 2 Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 13. Dessa genomförandeakter ska antas inom [sex månader efter att denna förordning träder i kraft] i enlighet med det förfarande som avses i artikel 13. Ändring 81 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 3a (ny) 3a.  Behandling av personuppgifter på grundval av denna förordning ska endast ske i syfte att säkerställa ett verkningsfullt skydd mot förlust av kulturföremål, bevara mänsklighetens kulturarv och förhindra finansiering av terrorism genom försäljning av plundrat kulturarv till köpare i unionen. Ändring 82 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 3b (ny) 3b.  Samtliga personuppgifter som erhålls i enlighet med artiklarna 4, 5 och 9 ska endast vara tillgängliga för och behandlas av vederbörligen bemyndigad personal hos myndigheterna och ska skyddas tillräckligt mot obehörig åtkomst eller förmedling. Ändring 83 Förslag till förordning Artikel 10 Medlemsstaterna ska fastställa regler om påföljder som ska vara tillämpliga på överträdelser av artiklarna 3, 4 och 5 och i synnerhet vid osanna utsagor och vid inlämnande av oriktiga uppgifter i syfte att få klartecken för att föra in kulturföremål till unionens tullområde, och ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de genomförs. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla dessa regler och åtgärder senast 18 månader efter denna förordnings ikraftträdande samt utan dröjsmål eventuella ändringar som berör dem. Medlemsstaterna ska fastställa regler om påföljder som ska vara tillämpliga på överträdelser av artiklarna 3, 4 och 5 och i synnerhet vid inlämnande av oriktiga uppgifter i syfte att få importera kulturföremål till unionens tullområde, och medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att reglerna genomförs. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. I syfte att införa likvärdiga villkor och en enhetlig strategi ska medlemsstaterna tillämpa påföljder som är av liknande karaktär och har liknande effekt. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla dessa regler och åtgärder senast 12 månader efter denna förordnings ikraftträdande samt utan dröjsmål eventuella ändringar som berör dem. Ändring 84 Förslag till förordning Artikel 11 – stycke -1 (nytt) Kommissionen och medlemsstaterna ska under förberedelserna inför genomförandet av denna förordning samarbeta med internationella organisationer, till exempel Unesco, Interpol, Europol, Världstullorganisationen (WCO), internationella centrumet för studier om bevarande och konservering av kulturföremål (ICCROM) och Internationella museirådet, för att säkerställa effektiv utbildning, kapacitetsuppbyggande verksamhet och medvetandehöjande kampanjer, och om så är lämpligt beställa relevant forskning och utveckling av standarder. Ändring 85 Förslag till förordning Artikel 11 Medlemsstaterna ska organisera utbildning och kapacitetsbyggande verksamhet för att säkerställa att de berörda myndigheterna genomför denna förordning på ett effektivt sätt. De kan också använda medvetandehöjande kampanjer för att öka medvetenheten i synnerhet bland köpare av kulturföremål. Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna organisera i)   utbildning, kapacitetsbyggande verksamhet och medvetandehöjande kampanjer för berörda myndigheter, nationella kontaktpunkter och yrkesverksamma, för att säkerställa att denna förordning genomförs på ett effektivt sätt, ii)  åtgärder för att främja effektivt samarbete mellan ursprungsländer, och iii)   utbyte av bästa praxis i syfte att främja ett enhetligt genomförande av denna förordning, särskilt lämplig praxis i medlemsstater som redan innan denna förordning träder i kraft har en gällande nationell lagstiftning om import av kulturföremål. Ändring 86 Förslag till förordning Artikel 11 – stycke 1a (nytt) Dessa aktiviteter, kampanjer och åtgärder ska bygga på de erfarenheter som gjorts inom befintliga program, bland annat de som stöds av WCO och kommissionen. Ändring 87 Förslag till förordning Artikel 11a (ny) Artikel 11a Samarbete med tredjeländer Kommissionen ska, i frågor som omfattas av dess verksamhet och i den utsträckning som fullgörandet av dess uppgifter enligt denna förordning kräver, underlätta och främja tekniskt och operativt samarbete mellan medlemsstater och tredjeländer. Kommissionen får anordna utbildningsverksamhet i samarbete med medlemsstater och tredjeländer på deras territorium. Ändring 88 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 2 2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 2.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den … [Publications Office is to fill in the date of entry into force of this Act]. 2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 2 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den … [den dag då denna förordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på … år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. Ändring 89 Förslag till förordning Artikel 14 – punkt 1 – stycke 1 – led b (b)  Information om överträdelser av bestämmelserna i denna förordning. (b)  Information om överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och påföljder som tillämpats. Ändring 90 Förslag till förordning Artikel 14 – punkt 1 – stycke 2 Kommissionen ska förse medlemsstaterna med relevanta formulär för detta. Medlemsstaterna ska ha sex månader på sig att meddela kommissionen den begärda informationen. Kommissionen ska förse medlemsstaterna med relevanta formulär för detta. Medlemsstaterna ska från och med det datum de tog emot formulären ha sex månader på sig att meddela kommissionen den begärda informationen. Ändring 91 Förslag till förordning Artikel 14 – punkt 1 – stycke 2a (nytt) På grundval av medlemsstaternas svar på de frågeformulär som avses i punkt 1 får kommissionen uppmana medlemsstaterna att tillhandahålla ytterligare uppgifter om handläggningen av ansökningar om importlicenser. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål tillhandahålla de efterfrågade uppgifterna. Ändring 92 Förslag till förordning Artikel 14 – punkt 2 2.  Kommissionen ska lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna förordning tre år efter den dag då denna förordning börjar tillämpas, och därefter vart femte år. 2.  Kommissionen ska lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna förordning två år efter den dag då denna förordning börjar tillämpas, och därefter vart fjärde år. Rapporten ska vara tillgänglig för allmänheten. Det ska inbegripa överväganden om det praktiska genomförandet, inbegripet konsekvenserna för unionens ekonomiska aktörer, särskilt mikroföretag och små och medelstora företag. Rapporten ska innehålla jämförande uppgifter om genomförandet i medlemsstaterna, däribland en bedömning av i vilken omfattning förordningen tillämpats på ett enhetligt sätt sedan den föregående rapporten lades fram. Denna bedömning ska även omfatta bestämmelser om fastställande och tillämpning av påföljder och i vilken omfattning de möjliggör likvärdiga villkor i medlemsstaterna. Vid behov får rapporten innehålla rekommendationer för att ta itu med bristfälligt genomförande av denna förordning i medlemsstaterna. Ändring 93 Förslag till förordning Artikel 14 – punkt 2a (ny) 2a.  Den rapport som avses i punkt 2 ska beakta denna förordnings effekter på plats, inbegripet effekterna för ekonomiska aktörer i unionen, bland annat mikroföretag samt små och medelstora företag. Rapporten ska ge belägg för olika nationella resultat, innehålla en bedömning av hur enhetligt denna förordning har genomförts och tillämpats under den berörda perioden och ge rekommendationer om hur medlemsstaterna kan åtgärda brister i genomförandet. Ändring 94 Förslag till förordning Bilaga I – underrubrik 3 Kulturföremål som omfattas av artikel 2.1 Kulturföremål som omfattas av artikel 2.1a Ändring 95 Förslag till förordning Bilaga Ia (ny) Kommissionens förslag Ändring 1. Arkeologiska föremål som är äldre än 100 år och som härrör från     –  utgrävningar och fynd på land eller under vatten 9705 00 00   –  arkeologiska fyndplatser 9706 00 00   –  arkeologiska samlingar   2. Föremål som utgör en integrerad del av söndertagna konstnärliga, historiska eller religiösa minnesmärken som är äldre än 100 år 9705 00 00 9706 00 00 3. Tavlor och målningar, som inte ingår i kategori 4 eller 5, som utförts helt för hand, på vilket underlag och i vilket material som helst1a 9701 4. Akvareller, gouacher och pasteller, som utförts helt för hand på vilket underlag som helst1a 9701 5. Mosaiker, som inte ingår i kategori 1 eller 2, som utförts helt för hand i vilket material som helst, och teckningar som utförts helt för hand på vilket underlag och i vilket material som helst1a 6914 9701 6. Originalgrafik, grafiska blad, silkscreentryck och litografier med deras respektive matriser och originalaffischer1a Kapitel 49 9702 00 00 8442 50 99 7. Originalskulpturer eller originalstatyer och kopior, framställda enligt samma process som originalet1a och som inte ingår i kategori 1 9703 00 00 8. Fotografier, filmer och negativ av dessa1a 3704 3705 3706 4911 91 80 9. Inkunabler och manuskript, inbegripet kartor och partitur, enstaka eller i samlingar1a 9702 00 00 9706 00 00 4901 10 00 4901 99 00 4904 00 00 4905 91 00 4905 99 00 4906 00 00 10. Böcker som är äldre än 100 år, enstaka eller i samlingar 9705 00 00 9706 00 00 11. Tryckta kartor som är äldre än 200 år 9706 00 00 12. Arkiv och däri ingående delar, som är äldre än 50 år, på vilket underlag och i vilket medium som helst 3704 3705 3706 4901 4906 9705 00 00 9706 00 00 13. a)  Samlingar1b och föremål från zoologiska, botaniska, mineralogiska eller anatomiska samlingar 9705 00 00   b)  Samlingar1b av historiskt, paleontologiskt, etnografiskt eller numismatiskt intresse 9705 00 00 14. Transportmedel som är äldre än 75 år 9705 00 00 Kapitel 86–89 15. Andra antikviteter som inte ingår i kategorierna A.1–A.14     a)  mellan 50 och 100 år gamla     leksaker och spel Kapitel 95   glas och glasvaror 7013   guld- och silversmedsvaror 7114   möbler Kapitel 94   optiska instrument och apparater, foto och kinoapparater Kapitel 90   musikinstrument Kapitel 92   ur och delar till ur Kapitel 91   föremål av trä Kapitel 44   keramiska produkter Kapitel 69   tapisserier 5805 00 00   mattor Kapitel 57   tapeter 4814   vapen Kapitel 93   b)  äldre än 100 år 9706 00 00 ______________ 1aSom är äldre än 50 år och inte tillhör sina upphovsmän. 1bEnligt definitionen i domstolens dom i mål 252/84: Samlarföremål enligt nr 97.05 i Gemensamma tulltaxan är föremål som har de egenskaper som krävs för att ingå i en samling, dvs. föremål som är relativt sällsynta, som normalt inte används för sitt ursprungliga ändamål, som är föremål för speciella transaktioner utanför den normala handeln med liknande bruksföremål och som är av högt värde. Kulturföremål i kategorierna A.1–A.15 omfattas av denna förordning bara om deras värde motsvarar eller överstiger de ekonomiska gränsvärden som anges under B. B.  Ekonomiska gränsvärden tillämpliga på vissa kategorier under A (i euro) Värde: Oavsett värde: – 1 (arkeologiska föremål) – 2 (delar från minnesmärken) – 9 (inkunabler och manuskript) – 12 (arkiv) 15 000 – 5 (mosaiker och teckningar) – 6 (gravyrer) – 8 (fotografier) – 11 (tryckta kartor) 30 000 – 4 (akvareller, gouacher och pasteller) 50 000 – 7 (statyer) – 10 (böcker) – 13 (samlingar) – 14 (transportmedel) – 15 (alla andra föremål) 150 000 – 3 (tavlor) Bedömningen av om villkoren för ekonomiskt gränsvärde är uppfyllda måste göras när en ansökan om exportlicens lämnas in. Det ekonomiska värdet är det som kulturföremålet har på den internationella marknaden. De värden som uttrycks i euro i bilaga I ska omräknas och uttryckas i nationell valuta till växelkursen av den 31 december 2001, publicerad i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Detta motvärde i nationell valuta ska ses över vartannat år från den 31 december 2001. Motvärdet ska beräknas utifrån den genomsnittliga dagskursen för dessa valutor, uttryckt i euro, under de 24 månader som slutar den sista dagen i augusti omedelbart före den översyn som börjar gälla den 31 december. Denna beräkningsmetod ska på kommissionens förslag granskas av den rådgivande kommittén för kulturföremål, i princip två år efter det att den tillämpats för första gången. Vid varje översyn ska värden uttryckta i euro och deras motvärden i nationell valuta regelbundet offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning under de första dagarna i november före den dag då översynen får verkan. Ändring 96 Förslag till förordning Bilaga Ib (ny) Bilaga Ib Länder och kategorier av föremål med avseende på vilka det finns en särskild risk för olaglig handel [Ska fastställas av kommissionen i enlighet med artikel 2.2a.]

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A8-0308/2018).

Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2018 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen – Återvinning av pengar och tillgångar från tredjeländer i fall av bedrägeri (2018/2006(INI))

P8_TA(2018)0419 A8-0298/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den artonde rapporten från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) för 2017,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen(1),

–  med beaktande av rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 april 2016 om en handlingsplan för mervärdesskatt Mot ett gemensamt mervärdesskatteområde i EU - Dags för beslut, Bryssel (COM(2016)0148),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 3 september 2018 29:e årsrapporten om skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen och bedrägeribekämpning (COM(2018)0553) och de åtföljande arbetsdokumenten (SWD(2018)0381–0386),

–  med beaktande av rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel(3),

–  med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt: rekommendationer med avseende på de åtgärder och initiativ som ska vidtas (slutligt betänkande)(5) (resolution från CRIM-utskottet), och resolutionen av den 25 oktober 2016 om bekämpning av korruption och uppföljning av resolutionen från det särskilda utskottet för frågor om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt (CRIM)(6),

–  med beaktande av den särskilda Eurobarometerrapporten 470,

–  med beaktande av frågan till kommissionen om att bekämpa tullbedrägerier och skydda EU:s egna medel (O-000066/2018),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A8–0298/2018), och av följande skäl:

A.  Skyddet av EU:s ekonomiska intressen bör vara ett centralt inslag i EU:s politik som syftar till att öka medborgarnas förtroende genom att garantera att deras pengar används på ett korrekt och ändamålsenligt sätt.

B.  Mångfalden i medlemsstaternas rättsliga och administrativa system utgör en utmanande miljö i kampen mot bedrägerier, samtidigt som det saknas en enhetlig lagstiftning på europeisk nivå för bekämpning av organiserad brottslighet.

C.  Artikel 325.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskriver att ”medlemsstaterna ska vidta samma åtgärder för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, som de vidtar för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot deras egna ekonomiska intressen”.

D.  Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen(7) införs minimistandarder på EU-nivå om frysning av egendom för att möjliggöra ett eventuellt senare förverkande och om förverkande av egendom i straffrättsliga ärenden.

E.  I kommissionens förslag av den 21 december 2016 till förordning om ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och förverkande (2016/0412(COD)) införs standardiserade metoder för samarbete mellan medlemsstaterna.

F.  Inget av dessa instrument kan tillämpas på tredjeländer.

G.  I rådets förordning (EU) 2017/1939 föreskrivs metoder för samarbete med tredjeländer.

H.  I artikel 3.4 i Europarådets konvention om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott och om finansiering av terrorism (CETS nr 198) fastställs följande: ”Varje part ska vidta sådana lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder som kan vara nödvändiga för att kräva att en lagöverträdare, när det gäller allvarliga brott enligt nationell lagstiftning, visar ursprunget för förment vinning eller annan egendom som kan förverkas, i den mån ett sådant krav stämmer överens med principerna i dess nationella lagstiftning”.

I.  På regional och global nivå har FN och Europarådet utarbetat flera konventioner och mekanismer relaterade till förverkande och återvinning av tillgångar, närmare bestämt Förenta nationernas konvention mot korruption av den 31 oktober 2003, Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet av den 15 november 2000, Europarådets konvention av den 16 maj 2005 om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott och om finansiering av terrorism och Europarådets konvention av den 8 november 1990 om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott. Av olika orsaker ger dessa verktyg emellertid inte alltid möjlighet att effektivt och snabbt återvinna stulna tillgångar.

J.  Denna fråga har av EU utpekats som en av prioriteringarna i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Pilotprojekt och förberedande projekt håller på att genomföras i detta avseende.

K.  Olaf har i enlighet med artiklarna 1, 3 och 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning(8), mandat att göra utredningar överallt där EU-medel används, även i länder utanför EU som erhåller EU-stöd.

L.  I enlighet med artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 får OLAF inleda administrativt samarbete med behöriga myndigheter i tredjeland efter samråd med kommissionens behöriga avdelningar och Europeiska utrikestjänsten.

1.  Europaparlamentet uppmärksammar det fortsatta problemet med förlorade EU-medel på grund av bedrägerier som innebär att medel överförs till tredjeländer.

2.  Europaparlamentet betonar att man i förebyggande syfte måste undvika överföringar av medel via finansiella mellanhänder som verkar i icke-transparenta och samarbetsovilliga jurisdiktioner.

3.  Europaparlamentet betonar med oro att medel från tredjeländer också kan överföras till EU på ett bedrägligt sätt. Parlamentet betonar att resultatet av den EU-finansierade förberedande åtgärden för att stödja de länder som upplevde den arabiska våren att verkställa den återvinning av tillgångar som görs via FN:s institut för interregional juridisk forskning (Unicri) bör leda till ett bredare och permanent EU-program för verkställande av återvinning av tillgångar.

4.  Europaparlamentet betonar vikten av att utbetalningen av medel kopplas till offentliggörande av uppgifter om verkliga förmånstagare, i syfte att underlätta återvinningen av tillgångar i händelse av bedrägeri.

5.  Europaparlamentet understryker att EU tyvärr hittills endast har ingått avtal om ömsesidig rättslig hjälp med ett fåtal tredjeländer, såsom Japan, Liechtenstein, Norge och Förenta staterna, trots att det finns misstankar om att medel också överförs till andra jurisdiktioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra insatser för att ingå avtal med tredjeländer som erhåller stöd från EU.

6.  Europaparlamentet beklagar att många medlemsstater för närvarande måste förlita sig på bilaterala avtal, och att det inte finns någon EU-strategi för denna allvarliga fråga. Parlamentet betonar därför behovet av en mer enhetlig strategi.

7.  Parlamentet uppmanar EU att så snabbt som möjligt driva framåt sin ansökan om medlemskap i Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco), och att hålla parlamentet uppdaterat i frågan.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skärpa sin hållning i fråga om avtal som ingås med tredjeländer genom att i dessa avtal lägga till bestämmelser om bedrägeribekämpning. Parlamentet beklagar att det inte finns några uppgifter om hur mycket EU-medel som går förlorade årligen på grund av bedrägerier i samband med penningöverföringar till tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att beräkna beloppet av förlorade EU-medel.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en riskbedömning av EU-lagstiftning som underlättar olaglig överföring av pengar till länder utanför EU.

10.  Europaparlamentet uppmanas att införa en standardiserad metod för insamling av uppgifter, vilken skulle vara identiskt för alla medlemsstater, för att göra det möjligt att upptäcka överföringar av bedrägliga tillgångar till tredjeländer, med målet att så snart som möjligt skapa en central EU-databas. Parlamentet understryker att det redan finns en sådan mekanism för bekämpning av penningtvätt, och att denna mekanism skulle kunna utvidgas.

11.  Europaparlamentet understryker att Europarådets konvention av den 16 maj 2005 om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott och om finansiering av terrorism och Europarådets konvention av den 8 november 1990 om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott utgör viktiga instrument för att underlätta samarbetet med tredjeländer när det gäller frysning och återvinning av tillgångar. Parlamentet välkomnar att man framgångsrikt avslutat förhandlingarna om förslaget till förordning om ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och förverkande, och konstaterar att dess huvudinslag utgör en användbar grund för samarbete med tredjeländer inom ramen för internationella konventioner och bilaterala avtal där EU är part.

12.  Europaparlamentet beklagar att inte alla EU-medlemsstater har samtyckt till att ingå i Europeiska åklagarmyndigheten. Parlamentet betonar vikten av att Europeiska åklagarmyndigheten blir den viktigaste aktören i alla framtida mekanismer för återvinning i tredjeländer, och att detta kräver att Europeiska åklagarmyndigheten erkänns som en behörig rättslig myndighet, i enlighet med artikel 104 i förordningen om Europeiska åklagarmyndigheten, i befintliga och framtida avtal om ömsesidig rättslig hjälp och återvinning av tillgångar, i synnerhet i Europarådets och FN:s konventioner.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.

(1) EUT L 198, 28.7.2017, s. 29. (2) EUT L 283, 31.10.2017, s. 1. (3) EUT L 168, 7.6.2014, s. 105 (4) EUT L 312, 23.12.1995, s. 1. (5) EUT C 208, 10.6.2016, s. 89. (6) EUT C 215, 19.6.2018, s. 96. (7) EUT L 127, 29.4.2014, s. 39. (8) EUT L 248, 18.9.2013, s. 1.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 oktober 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 726/2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (COM(2014)0557 – C8-0142/2014 – 2014/0256(COD))

P8_TA(2018)0420 A8-0035/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2014)0557),

–  med beaktande av artikel 294.2 och artiklarna 114 och 168.4 c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0142/2014),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 21 januari 2015(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 13 juni 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0035/2016),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(2).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 oktober 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om ändring av förordning (EG) nr 726/2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet, förordning (EG) nr 1901/2006 om läkemedel för pediatrisk användning och direktiv 2001/83/EG om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/5.)

(1) EUT C 242, 23.7.2015, s. 39. (2) Denna ståndpunkt ersätter de ändringsförslag som antogs den 10 mars 2016 (Antagna texter; P8_TA(2016)0088).

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 oktober 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om veterinärmedicinska läkemedel (COM(2014)0558 – C8-0164/2014 – 2014/0257(COD))

P8_TA(2018)0421 A8-0046/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2014)0558),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 114 och 168.4 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0164/2014),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 21 januari 2015(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av sin resolution av den 19 maj 2015 om säkrare hälso- och sjukvård i Europa: förbättring av patientsäkerheten och bekämpning av antimikrobiell resistens(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 13 juni 2018 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0046/2016).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(3).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 oktober 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om veterinärmedicinska läkemedel och om upphävande av direktiv 2001/82/EG

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/6.)

(1) EUT C 242, 23.7.2015, s. 54. (2) EUT C 353, 27.9.2016, s. 12. (3) Denna ståndpunkt ersätter de ändringar som antogs den 10 mars 2016 (Antagna texter, P8_TA(2016)0087).

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 oktober 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av foder som innehåller läkemedel och om upphävande av rådets direktiv 90/167/EEG (COM(2014)0556 – C8-0143/2014 – 2014/0255(COD))

P8_TA(2018)0422 A8-0075/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2014)0556),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 43 och 168.4 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0143/2014),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 21 januari 2015(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 8 maj 2018 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0075/2016).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 oktober 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om tillverkning, utsläppande på marknaden, användning av foder som innehåller läkemedel, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 och om upphävande av rådets direktiv 90/167/EEG

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/4)

(1) EUT C 242, 23.7.2015, s. 54.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 oktober 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 1999/62/EG om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer (COM(2017)0275 – C8-0171/2017 – 2017/0114(COD))

P8_TA(2018)0423 A8-0202/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0275),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 91.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0171/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från det österrikiska förbundsrådet som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 oktober 2017(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 1 februari 2018(2),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0202/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 oktober 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/… om ändring av direktiv 1999/62/EG om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 91.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(4),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och

av följande skäl:

(1)  Utvecklingen har gått långsamt när det gäller de mål som fastställdes i kommissionens vitbok av den 28 mars 2011(6), nämligen att göra framsteg mot en fullständig tillämpning av principerna ”användaren betalar” och ”förorenaren betalar”, att generera intäkter och att säkerställa finansiering för transportinvesteringar, och skillnaderna i tillämpning kvarstår när det gäller avgiftsbeläggning av väginfrastruktur i unionen.

(1a)  I den vitboken fastställde kommissionen 2020 som tidsfrist för ”full övergång till obligatorisk internalisering av de externa kostnaderna (däribland buller, lokal förorening och överbelastning ovanpå den obligatoriska återvinningen av kostnaderna för slitage) för väg- och järnvägstransporter”. [Ändr. 1]

(1b)   Trafiken med gods- och personfordon är en faktor som bidrar till luftföroreningar. Bland sådana föroreningar, som har mycket allvarliga effekter på människors hälsa och som leder till en försämring av luftkvaliteten i unionen, finns till exempel fina partiklar (PM2,5), kvävedioxid (NO2) och ozon (O3), som enligt beräkningar från Europeiska miljöbyrån från 2017 under 2014 orsakade 399 000, 75 000 respektive 13 600 förtida dödsfall i unionen på grund av långvarig exponering. [Ändr. 2]

(1c)   Enligt Världshälsoorganisationen är buller från vägtrafik den näst skadligaste miljöstressfaktorn i Europa efter luftföroreningar. Minst 9 000 personer dör i förtid varje år på grund av hjärtsjukdomar som orsakas av trafikbuller. [Ändr. 3]

(1d)   Enligt Europeiska miljöbyråns rapport från 2017 om luftkvaliteten i Europa var vägtrafiken under 2015 den sektor som stod för de största kväveoxidutsläppen och de näst största utsläppen av sot. [Ändr. 4]

(2)  I sitt meddelande En europeisk strategi för utsläppssnål rörlighet(7) aviserade kommissionen att den skulle föreslå en översyn av direktivet om avgifter för tunga lastbilar för att möjliggöra avgiftsuttag även på grundval av olika koldioxidklasser och utvidga några av grundsatserna i direktivet till att även omfatta bussar, personbilar och lätta lastbilar.

(3)  Alla tunga fordon har en avsevärd påverkan på väginfrastrukturen och bidrar till luftföroreningar, men och lätta fordon är källan till huvuddelen av vägtransporternas negativa miljö- och samhällskonsekvenser i form av utsläpp och trängsel. Med tanke på likabehandling och rättvis konkurrens bör det säkerställas att fordon som hittills inte omfattats av ramen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG(8) i fråga om vägtullar och vägavgifter omfattas av denna ram. Det direktivets tillämpningsområde bör därför utvidgas till att omfatta andra tunga fordon än sådana som är avsedda för godstransport och även lätta fordon, inklusive nyttofordon och personbilar. Avgiftsnivån för personbilar skulle kunna anpassas för att undvika att personer som ofta använder personbilar drabbas orimligt hårt. Med tanke på likabehandling bör avgifterna även tillämpas på ett icke‑diskriminerande sätt efter fordonskategori och på olika sätt beroende på fordonens påverkan på infrastrukturer, miljön och samhället samt den särskilda socioekonomiska situationen för vissa användare som inte har något annat val än vägtransport för att ta sig till sitt arbete. [Ändr. 5]

(3a)  En enhetlig tillämpning av bestämmelserna är en förutsättning för förverkligandet av en inre marknad för vägtransporter med lika villkor. Ett av de främsta målen med detta direktiv är att avskaffa snedvridningen av konkurrensen mellan användarna. De avgifter som tillämpas på tunga fordon bör därför också tillämpas på lätta lastbilar som används för godstransporter på väg. [Ändr. 6]

(3b)  För att säkerställa en sådan åtgärds proportionalitet är det viktigt att endast de lätta lastbilar omfattas som används för sådana godstransporter på väg som regleras genom Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1071/2009(9) och (EG) nr 1072/2009(10) samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014(11). [Ändr. 7]

(4)  Tidsbaserade vägavgifter är till sin natur sådana att de korrekt avspeglar de faktiska infrastrukturkostnader som uppstår och är därför inte effektiva som incitament för renare och effektivare trafik eller för att minska trängseln. De För tunga fordon bör tidsbaserade vägavgifter därför gradvis ersättas med avståndsbaserade avgifter vilket är mer rättvist, effektivt och ändamålsenligt. [Ändr. 8]

(4a)   För att säkerställa att den gradvisa ersättningen av tidsbaserade vägavgifter med avståndsbaserade avgifter inte blir ännu ett hinder för tillträde till de största europeiska transportmarknaderna från perifera länder och regioner, bör ett ersättningssystem införas utan dröjsmål för att uppväga merkostnaderna och på så sätt säkerställa att de inte orsakar en betydande försämring av konkurrenskraften. [Ändr. 10]

(4b)   För att förhindra en omfördelning av trafiken till avgiftsfria vägar, med eventuella allvarliga konsekvenser för trafiksäkerheten och ett optimalt utnyttjande av vägnätet, måste medlemsstaterna ha möjlighet att ta ut vägtullar på alla vägar som står i omedelbar konkurrens med de transeuropeiska näten. [Ändr. 11]

(4c)   Tidsbaserade vägavgifter innebär att förarna uppmuntras att köra mer under avgiftens giltighetstid, vilket leder till felaktig tillämpning av principerna ”förorenaren betalar” och ”användaren betalar”. [Ändr. 12]

(4d)  För att säkerställa att detta direktiv tillämpas på rätt sätt, bör de avtalsmässiga ramarna för koncessionsavtal om uttag av vägavgifter göra det lättare, med vederbörlig hänsyn till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU, att anpassa nämnda avtal till förändringar i unionens regelverk. [Ändr. 13]

(4e)   I detta sammanhang bör hänsyn tas till möjligheten att kompensera merkostnader till följd av perifert läge genom faciliteter för tillgång till mer energisnåla fordonsflottor och prioriterad uppbyggnad av exklusiv infrastruktur eller teknik som e-motorvägar. Sådana kompenserande faciliteter skulle kunna omfattas av Fonden för ett sammanlänkat Europa efter 2020. [Ändr. 14]

(5)  För att få användarna att godta framtida vägavgiftssystem bör medlemsstaterna ha rätt att införa ändamålsenliga system för uppbörd av infrastrukturavgifter som en del av ett mer omfattande paket av mobilitetstjänster. Sådana system bör säkerställa en rättvis fördelning av infrastrukturkostnader och, avspegla principen ”förorenaren betalar” och omfatta system för öronmärkning av intäkterna från vägavgifterna. I detta sammanhang bör det stå medlemsstaterna fritt att ta ut vägtullar även för vägar som inte hör till huvudvägnätet. Varje medlemsstat som inför ett sådant system bör säkerställa att systemet är förenligt med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/52/EG(12). [Ändr. 15]

(5a)  Medlemsstaterna bör uppmuntras att beakta socioekonomiska faktorer när de inför avgiftssystem för väginfrastruktur för personbilar. [Ändr. 16]

(5b)   Att ta ut vägavgifter av alla användare genom elektroniska medel innebär massinsamling och lagring av personuppgifter, som också kan användas för att fastställa omfattande rörelseprofiler. Medlemsstaterna och kommissionen bör i samband med genomförandet av detta direktiv systematiskt ta hänsyn till principerna om ändamålsbegränsning och uppgiftsminimering. Tekniska lösningar för uppgiftsinsamling i samband med vägavgifter bör därför omfatta anonymiserade eller krypterade betalningssätt eller förhandsbetalning. [Ändr. 17]

(5c)  Fordonsskatter kan fungera som ett hinder för införandet av vägtullar. För att stödja införandet av vägtullar bör medlemsstaterna ha större handlingsfrihet att snabbt sänka fordonsskatterna, alltså en sänkning så snart som möjligt av de minimiskattesatser som fastställs i direktiv 1999/62/EG. [Ändr. 18]

(5d)  Det är särskilt viktigt att medlemsstaterna inför ett rättvist avgiftssystem som inte straffar personbilsanvändare som på grund av att de bor på landsbygden eller i avskilda eller isolerade områden är tvungna att mer regelbundet använda avgiftsbelagda vägar. I enlighet med den territoriella utvecklingspolitiken bör medlemsstaterna ta ut nedsatta avgifter för användare från sådana områden. [Ändr. 20]

(6)  Precis som när det gäller tunga fordon är det viktigt att se till att de tidsbaserade avgifter, som tillämpas på om medlemsstater inför sådana för lätta fordon nyttofordon, är proportionerliga, även när det gäller användarperioder som understiger ett år. Därför måste hänsyn tas till det faktum att lätta fordon nyttofordon har ett annat användningsmönster än tunga fordon. Beräkningen av proportionerliga tidsbaserade avgifter bör skulle kunna baseras på tillgängliga data om körmönster, på villkor att icke-diskriminering säkerställs. [Ändr. 21]

(7)  Enligt direktiv 1999/62/EG får bör en avgift för externa kostnader tas ut på en nivå som är förenlig med principen ”förorenaren betalar” och ligger nära samhällets marginalkostnader till följd av utnyttjandet av det fordon för vilket avgiften tas ut. Denna metod har visat sig vara det rättvisaste och effektivaste sättet att ta hänsyn till miljö- och hälsokonsekvenserna av luftföroreningar och buller som genereras av tunga fordon. Den skulle också säkerställa att tunga fordon på ett rimligt sätt bidrar till EU:s luftkvalitetsnormer(13) och tillämpliga bullergränser eller bullermål. Tillämpningen av sådana avgifter bör därför främjas. [Ändr. 22]

(8)  Därför bör det införas en möjlighet att tillämpa en avgift för externa kostnader på nät som inte omfattas av en infrastrukturavgift, och den maximala viktade genomsnittliga avgiften för externa kostnader bör ersättas med lättillämpliga referensvärden minimivärden som uppdateras efter inflationen, de vetenskapliga framstegen med bedömning av vägtransporternas externa kostnader samt utvecklingen av fordonsparkens sammansättning. [Ändr. 23]

(8a)  För att bidra till uppfyllandet av transportvitbokens mål om en fullständig tillämpning av principen ”förorenaren betalar”, bör man inom nät som omfattas av en infrastrukturavgift säkerställa att en avgift för externa kostnader tas ut för tunga fordon och lätta lastbilar för godstransporter på väg. [Ändr. 24]

(8b)  För att säkerställa att intäkter från avgifter för externa kostnader används på lämpligt sätt bör sådana intäkter återinvesteras i transportinfrastruktur för att främja transportslag som är mer hållbara och har en mindre miljöpåverkan. [Ändr. 25]

(9)  De infrastrukturavgifter som differentierats utifrån fordonets euro-utsläppsklass har bidragit till en användning av renare fordon. I de interurbana näten väntas dock avgifter som differentieras på denna grund bli överflödiga mindre effektiva vid utgången av 2020 i och med fordonsparkens förnyelse; därmed bör de fasas ut vid den tidpunkten. Från och med samma tidpunkt bör en avgift för externa kostnader tas ut på ett mer systematiskt sätt, som ett målinriktat sätt att återvinna externa kostnader i de situationer där detta har störst betydelse. [Ändr. 27]

(10)  De tunga fordonens andel av koldioxidutsläppen ökar. Infrastrukturavgifter som differentieras utifrån sådana utsläpp kan bidra till förbättringar inom detta område och bör därför införas.

(11)  Lätta motorfordon står för två tredjedelar av vägtransporternas negativa miljö- och hälsokonsekvenser. Det är därför viktigt att ge incitament till användning av de renaste och mest bränsleeffektiva fordonen genom differentierade vägavgifter baserade på överensstämmelsefaktorer som definieras i kommissionens förordning (EU) 2016/427(14), kommissionens förordning (EU) 2016/646(15) och kommissionens förordning (EU) 2017/xxx(16).

(12)  För att främja användningen av de renaste och effektivaste effektivare fordonen bör medlemsstaterna tillämpa kraftigt nedsatta vägtullar och vägavgifter på dessa fordon. För att främja och påskynda genomförandet av sådana bestämmelser bör man tillämpa dessa nedsatta avgifter oberoende av ikraftträdandet av kommissionens förordning (EU) .../... om tillämpning av förordning (EG) nr 595/2009 vad gäller certifiering av tunga fordons koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning. För nollutsläppsfordon bör inga avgifter tas ut för externa kostnader för luftföroreningar. [Ändr. 28]

(12a)   Transittrafiken över Alperna medför en särskild belastning för de berörda regionerna i form av buller, luftföroreningar och infrastrukturslitage, vilket förvärras genom kostnadskonkurrens med närliggande korridorer. De berörda regionerna och medlemsstaterna bör följaktligen medges stor flexibilitet när det gäller att ta ut avgifter för externa kostnader och vidta trafikstyrande åtgärder, inte minst för att undvika oönskade omfördelningseffekter och omledning av trafik mellan korridorerna. [Ändr. 29]

(13)  Alla motorfordon bidrar i olika grad till vägträngsel och kostnaden för detta uppgår till omkring 1 % av BNP. En stor del av dessa kostnader kan hänföras till trängsel på interurbana vägar. En särskild trängselavgift bör därför tillåtas, på villkor att den tillämpas på alla fordonskategorier. För att denna avgift ska vara effektiv och, proportionerlig och icke-diskriminerande bör den baseras på marginalkostnaderna för trängseln och differentieras efter plats, tid och fordonskategori. Det måste även hittas en lösning som är utjämnande och kompenserande och inte diskriminerar arbetstagare som bor i städernas utkanter och redan idag betalar såväl vägavgifter som vägtullar. För att maximera trängselavgifternas positiva effekter bör de motsvarande intäkterna fördelas till projekt som angriper problemets källor. [Ändr. 30]

(13a)  För att bidra till bevarandet av unionens motorhistoriska kulturarv bör medlemsstaterna inrätta en särskild kategori för fordon av historiskt intresse för att göra det möjligt att anpassa de olika avgifter som tas ut i enlighet med detta direktiv. [Ändr. 31]

(14)  Trängselavgifterna bör återspegla de faktiska kostnader som varje fordon direkt medför för andra väganvändare och indirekt för samhället som helhet, på ett proportionerligt sätt. För att motverka att avgifterna på ett oproportionerligt sätt hindrar den fria rörligheten för människor och varor bör de begränsas till specifika belopp som återspeglar trängselns marginalkostnader på nivåer nära full kapacitet, dvs. när trafikvolymerna närmar sig vägens kapacitetstak.

(15)  Den inkomstneutrala differentieringen av infrastrukturavgifter för tunga godsfordon är ett ineffektivt instrument för att minska trängseln och bör därför fasas ut.

(15a)  Med tanke på de höga externa kostnader som uppkommer till följd av olyckor – tiotals miljarder euro varje år – bör medlemsstaterna ges möjlighet att, i förbindelse med bestämmelserna om beräkning av den genomsnittliga samhällskostnaden per dödsolycka och per svår olycka i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/96/EG(17), bättre internalisera kostnader som inte täcks av försäkringar. En del av dessa kostnader bärs av de sociala trygghetssystemen eller hela samhället, t.ex. de administrativa kostnaderna för de offentliga tjänster som måste inkallas, vissa kostnader för sjukvård och förlusten av mänskligt kapital samt kostnaderna för fysiskt och psykiskt lidande. [Ändr. 32]

(16)  En uppräkning av infrastrukturavgiften kan också bidra till att lösa problemen med betydande miljöskador eller trängsel som orsakas av användningen av vissa vägar, inte bara i bergsområden. DenMan bör därför främja uppräkning av avgifter genom att avskaffa de nuvarande begränsningen begränsningarna av uppräkningen till sådana områden, och främja öronmärkningen av denna till projekt inom stomnätet i det transeuropeiska transportnätet bör därför avskaffas. För att undvika dubbla avgifter för användare bör uppräkning inte tillåtas tillämpas på ett mer restriktivt sätt på vägavsnitt där trängselavgifter tas ut. Högsta tillämpliga nivå bör dessutom anpassas till olika situationer. [Ändr. 33]

(17)  Om en medlemsstat inför ett system med vägavgifter kan kompensation som beviljas, beroende på omständigheterna, medföra diskriminering av väganvändare från andra länder. Därför bör möjligheten att bevilja kompensation i sådana fall begränsas till vägtullar och bör inte längre omfatta vägavgifter.

(17a)   Beträffande lätta nyttofordon är det viktigt att se till att detta direktiv inte hindrar medborgarnas fria rörlighet. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att införa rabatter och avdrag när väganvändare av geografiska eller sociala skäl påverkas oproportionellt av avgifter. [Ändr. 34]

(18)  För att utnyttja synergieffekter mellan de nuvarande vägavgiftssystemen och på så sätt minska driftskostnaderna bör kommissionen involveras fullt ut i medlemsstaternas samarbete med sikte på att införa gemensamma och driftskompatibla vägavgiftssystem. [Ändr. 35]

(19)  Vägavgifter kan mobilisera mobiliserar resurser som bidrar till finansiering, och korsfinansiering av alternativa transportinfrastrukturprojekt samt underhåll och utveckling av högkvalitativ transportinfrastruktur högkvalitativa transportinfrastrukturer och transporttjänster. Därför bör medlemsstaterna ges incitament till att använda intäkterna från vägavgifter på detta sätt och de bör följaktligen åläggas att på lämpligt sätt rapportera om användningen av sådana intäkter. Intäkter från infrastrukturavgifter och avgifter för externa kostnader bör därför återinvesteras i transportsektorn. Rapporteringen bör i synnerhet göra det möjligt att kartlägga eventuella finansiella luckor och öka allmänhetens acceptans för vägavgifter. [Ändr. 36]

(20)  Eftersom målet för detta direktiv, som är att säkerställa att de nationella avgiftssystem som tillämpas på andra fordon än tunga godsfordon ingår i en sammanhängande ram som säkerställer likabehandling i hela unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva och de därför, på grund av vägtransporternas och problemens gränsöverskridande dimension, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(21)  Det bör säkerställas att avgifterna för externa kostnader även i fortsättningen återspeglar kostnaderna för de luftföroreningar och det buller som genereras av tunga godsfordon utan att avgiftssystemet blir onödigt komplicerat, i syfte att ge incitament till användning av de mest bränsleeffektiva fordonen och se till att incitamenten förblir effektiva och differentieringen av vägavgifter hålls uppdaterad. Därför bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att anpassa referensvärdena minimivärdena för avgifter baserade på externa kostnader till den vetenskapliga utvecklingen, att fastställa metoderna för den intäktsneutrala differentieringen av infrastrukturavgifter utifrån tunga fordons koldioxidutsläpp och att anpassa metoderna för differentiering av infrastrukturavgifter för lätta fordon till den tekniska utvecklingen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016(18). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 37]

(21a)   Kommissionen bör senast två år efter det att direktivet trätt i kraft lägga fram en allmänt tillämpbar, transparent och tydlig ram för internalisering av externa miljö-, trängsel- och hälsokostnader, som ska ligga till grund för framtida beräkningar av infrastrukturavgifter. Kommissionen bör i detta sammanhang kunna föreslå en modell som åtföljs av en konsekvensanalys för internaliseringen av externa kostnader för alla transportsätt. Vad gäller proportionalitet måste alla transportsätt beaktas vid avgifter för externa kostnader. [Ändr. 38]

(21b)   För att främja insynen vore det lämpligt att medlemsstaterna informerar väganvändarna om de resultat som man uppnått genom att återinvestera infrastrukturavgifterna, avgifterna för externa kostnader och trängselavgifterna. De bör således offentliggöra de fördelar som man erhållit i form av bättre trafiksäkerhet, mindre miljöpåverkan och mindre trängsel. [Ändr. 39]

(22)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av de berörda bestämmelserna i detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Det rådgivande förfarandet bör användas vid antagandet av genomförandeakter för att fastställa harmoniserade indikatorer för bedömning av vägnätens kvalitet. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(19).

(23)  Direktiv 1999/62/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 1999/62/EG ska ändras på följande sätt:

1.  Titeln ska ersättas med följande:"

”Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avståndsbaserade avgifter för fordon för användningen av väginfrastrukturer” [Ändr. 40]

2.  Artiklarna 1 och 2 ska ersättas med följande:"

”Artikel 1

1.  Detta direktiv är tillämpligt på

2.  Detta direktiv ska inte tillämpas på fordon som utför transportverksamhet uteslutande på medlemsstaternas utomeuropeiska territorier.

3.  Detta direktiv ska inte tillämpas på fordon registrerade på Kanarieöarna, i Ceuta och Melilla eller på Azorerna eller Madeira vilka utför transportverksamhet uteslutande på dessa territorier eller mellan dessa territorier och det spanska eller det portugisiska fastlandet.

Artikel 2

_______________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 av den 11 december 2013 om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet (EUT L 348, 20.12.2013, s. 1).

** Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/45/EU av den 3 april 2014 om periodisk provning av motorfordons och tillhörande släpvagnars trafiksäkerhet och om upphävande av direktiv 2009/40/EG (EUT L 127, 29.4.2014, s. 51).

*** Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG (EUT L 300, 14.11.2009, s. 51).

**** Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65). Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (EUT L 94, 28.3.2014, s. 1).”

2a.  I artikel 6.2 ska följande led läggas till:"

”ba) fordon av historiskt intresse.” [Ändr. 58]

3.  Artikel 7 ska ersättas med följande:"

”Artikel 7

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9.1a får medlemsstaterna bibehålla eller införa vägtullar och vägavgifter på det transeuropeiska vägnätet eller på vissa delar av detta nät och på alla andra delar av sina motorvägsnät som inte ingår i det transeuropeiska vägnätet på de villkor som anges i punkterna 3–9 i den här artikeln och i artiklarna 7a–7k.

2.  Punkt 1 ska inte påverka medlemsstaternas rätt att, i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, tillämpa vägtullar och vägavgifter på andra vägar, förutsatt att införandet av vägtullar och vägavgifter på sådana andra vägar inte diskriminerar internationell trafik och inte resulterar i en snedvridning av konkurrensen mellan transportörer. Tullavgifter och vägavgifter som tillämpas på andra vägar än motorvägar och vägar som ingår i det transeuropeiska vägnätet ska uppfylla de villkor som anges i punkterna 3 och 4 i den här artikeln och artiklarna 7a, 7j.1, 7j.2 och 7j.4.

3.  Medlemsstaterna får inte på sitt territorium införa både vägtullar och vägavgifter för en och samma fordonskategori för användningen av ett och samma vägavsnitt. Däremot får medlemsstater som tar ut vägavgifter på sitt nät även ta ut vägtullar för användningen av broar, tunnlar och bergspass.

4.  Vägtullar och vägavgifter får inte direkt eller indirekt vara diskriminerande på grund av väganvändarens nationalitet, den medlemsstat eller det tredjeland där transportören är etablerad eller fordonet är registrerat, eller transportens ursprung eller destination.

5.  Medlemsstater får föreskriva nedsatta vägtullar eller vägavgifter, eller undantag från skyldigheten att betala vägtull eller vägavgift, för tunga fordon som är undantagna från skyldigheten att installera och använda färdskrivare enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014*, och på de villkor som anges i artikel 6.2 a, b och c i detta direktiv.

6.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 9 får medlemsstaterna inte införa vägavgifter för tunga fordon och lätta lastbilar avsedda för godstransport från och med den 1 januari 2018 ... [den dag då detta direktiv träder i kraft]. Vägavgifter som införts före det datumet får finnas kvar till och med den 31 december 2023 2022 och ska ersättas med infrastrukturavgifter från och med den 1 januari 2023 på det vägnät som omfattas av detta direktiv. [Ändr. 59]

7.  Från och med [ den dag då detta direktiv träder i kraft] får medlemsstaterna inte införa vägavgifter för lätta fordon. Vägavgifter som införts före det datumet ska ha fasats ut senast den 31 december 2027.

8.  När det gäller tunga fordon får en medlemsstat till och med den 31 december 2019 välja att tillämpa vägtullar eller vägavgifter endast på fordon med en högsta tillåten bruttovikt på minst 12 ton, om den anser att en utvidgning till fordon på mindre än 12 ton skulle

Medlemsstater som väljer att tillämpa vägtullar eller vägavgifter på endast de fordon som har en högsta tillåten bruttovikt på minst 12 ton ska informera kommissionen om detta samt motivera beslutet.

9.  Från och med den 1 januari 2020 ska vägtullar och vägavgifter som tillämpas på tunga fordon tillämpas på alla tunga fordon och lätta lastbilar avsedda för godstransport. [Ändr. 61]

10.  Vägtullar och vägavgifter för tunga fordon och lätta lastbilar avsedda för godstransport, å ena sidan, och för andra lätta fordon nyttofordon än lätta lastbilar avsedda för godstransport, å andra sidan, får införas och upprätthållas oberoende av varandra fram till och med den 31 december 2022. [Ändr. 62]

___________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 av den 4 februari 2014 om färdskrivare vid vägtransporter, om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet (EUT L 60, 28.2.2014, s. 1).”

4.  Artikel 7a ska ersättas med följande:"

”Artikel 7a

1.  Vägavgifterna ska stå i proportion till hur länge den berörda infrastrukturen används.

2.  När vägavgifter tillämpas på tunga fordon ska användningen av infrastrukturen vara tillgänglig för åtminstone följande perioder: Ett år, en vecka, en månad och ett år. Månadsavgiften ska uppgå till högst 10 % av årsavgiften, veckoavgiften till högst 5 % av årsavgiften och dagsavgiften till högst 2 % av årsavgiften.

En medlemsstat får, när det gäller fordon som är registrerade i den medlemsstaten, besluta att endast tillämpa årsavgifter.

Medlemsstaterna ska fastställa vägavgifter, inklusive administrativa kostnader, för samtliga kategorier av tunga fordon till en nivå som inte överstiger de maximisatser som fastställs i bilaga II.

3.  När vägavgifter tillämpas på personbilar ska användningen av infrastrukturen vara tillgänglig för åtminstone följande perioder: En dag, en vecka, tio dagar, en månad eller två månader eller båda, och ett år. Tvåmånadersavgiften ska uppgå till högst 30 % av årsavgiften, månadsavgiften till högst 18 % av årsavgiften och tiodagarsavgiften tiodagars-, vecko- och dagsavgifterna till till högst 8 % av årsavgiften. [Ändr. 63]

Medlemsstaterna får också göra infrastrukturen tillgänglig för andra tidsperioder. I sådana fall ska medlemsstaterna tillämpa avgiftssatserna i enlighet med principen om likabehandling av användare, med beaktande av alla relevanta faktorer, i synnerhet årsavgiften och avgifterna för andra perioder enligt första stycket, befintliga användarmönster och administrativa kostnader.

När det gäller vägavgiftssystem som införts före den 31 maj 2017 får medlemsstaterna behålla avgifter som ligger över de gränser som anges i första stycket, om avgifterna gäller före det datumet, och motsvarande högre avgifter för andra vägavgiftsperioder, i enlighet med principen om likabehandling. De ska dock uppfylla de gränskrav som anges i första stycket och andra stycket så fort väsentligt ändrade vägtulls- eller vägavgiftsarrangemang träder i kraft och senast från och med den 1 januari 2024.

4.  För minibussar, lätta lastbilar och små lätta lastbilar avsedda för godstransport ska medlemsstaterna antingen uppfylla kraven i andra stycket eller i tredje stycket antingen punkt 2 eller punkt 3. Medlemsstaterna ska emellertid fastställa vägavgifter som är högre för minibussar, lätta lastbilar och små lätta lastbilar avsedda för godstransport än för personbilar senast från och med den 1 januari 2024. [Ändr. 64]

4a.  Vad gäller proportionaliteten avseende användaravgifter kan man ta hänsyn till särdragen hos transporter som utgår från en medlemsstat i unionens utkant.” [Ändr. 65]

4a.  I artikel 7b ska följande punkt läggas till:"

”2a. De motorvägssträckor som omfattas av en infrastrukturavgift ska ha den infrastruktur som krävs för att säkerställa trafiksäkerheten för samtliga användare och får ha säkra parkeringar i alla väderförhållanden i enlighet med kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../... om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 vad gäller minimikrav om maximal daglig körtid och körtid per vecka, minimigränser för raster och minsta dygns- och veckovila och förordning (EU) nr 165/2014 vad gäller positionsbestämning med hjälp av färdskrivare (2017/0122(COD)).” [Ändr. 66]

5.  Artikel 7c ska ersättas med följande:"

”Artikel 7c

1.  Medlemsstaterna får bibehålla eller införa en avgift för externa kostnader, för trafikrelaterade luftföroreningar eller trafikrelaterat buller eller båda.

Avgifterna för externa kostnader får införas eller bibehållas på de delar av vägnätet som inte omfattas av infrastrukturavgifter.

Avgiften för tunga fordon ska avgiften för externa kostnader som avser trafikrelaterade luftföroreningar eller trafikrelaterat buller ska vara differentierad och fastställas i enlighet med de minimikrav och metoder som avses i bilaga IIIa och ska iaktta rätta sig efter minst de referensvärden minimivärden som anges i bilaga IIIb. [Ändr. 67]

2.  De kostnader som beaktas ska avse det nät, eller den del av detta, för vilket avgifter för externa kostnader tas ut, och de fordon som omfattas av avgifterna. Medlemsstaterna får välja att ta ut avgifter för att täcka endast en viss procentandel av dessa kostnader.

3.  Avgift för externa kostnader som avser trafikrelaterade luftföroreningar ska inte tillämpas på tunga fordon som uppfyller de strängaste EURO-utsläppskraven.

Det första stycket ska upphöra att gälla fyra år från den dag då de bestämmelser som införde dessa normer började tillämpas.

4.  Avgiften för externa kostnader ska fastställas av den berörda medlemsstaten. Om en medlemsstat utser en myndighet för detta syfte, ska denna myndighet vara rättsligt och ekonomiskt oberoende av den organisation som förvaltar eller tar ut hela eller delar av avgiften.

5.  Från och med den 1 januari 2021 ska medlemsstater som tar ut vägtullar tillämpa en avgift för externa kostnader på tunga fordon på åtminstone den del av nätet, som avser trafikrelaterade luftföroreningar eller trafikrelaterat buller, på tunga fordon och lätta lastbilar avsedda för godstransport på alla delar av det nät som avses i artikel 7.1, om de miljöskador som orsakas av tunga fordon är större än de genomsnittliga miljöskador som orsakas omfattas av tunga fordon i enlighet med relevanta rapporteringskrav enligt bilaga IIIa en infrastrukturavgift. [Ändr. 68]

5a.  Från och med den 1 januari 2026 ska en avgift för externa kostnader på varje del av det vägnät som avses i artikel 7.1 tillämpas på samtliga fordonskategorier på ett icke-diskriminerande sätt. [Ändr. 69]

5b.  Medlemsstaterna får tillämpa undantag genom vilka det blir möjligt att differentiera avgiften för externa kostnader för fordon av historiskt intresse.” [Ändr. 70]

6.  Följande artikel ska införas som artikel 7da:"

”Artikel 7da

1.  Medlemsstaterna får, i enlighet med kraven i bilaga V, införa en trängselavgift på varje del av deras vägnät där det finns trängselproblem. Trängselavgiften får endast tillämpas på vägavsnitt med regelbundna trängselproblem och endast under de perioder då trängselproblem normalt råder.

2.  Medlemsstaterna ska fastställa de vägavsnitt och tidsperioder som avses i punkt 1 på grundval av objektiva kriterier avseende trängselnivån på dessa vägar och deras närområden, t.ex. genomsnittliga förseningar eller kölängder.

3.  En trängselavgift som införs på en del av vägnätet ska tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt på alla fordonskategorier, i enlighet med de standardekvivalensfaktorer som fastställs i bilaga V. Medlemsstaterna får dock besluta om att undanta bussar i syfte att främja kollektivtrafiken samt socioekonomisk utveckling och territoriell sammanhållning. [Ändr. 72]

4.  Trängselavgiften ska avspegla de kostnader som ett fordon medför för andra väganvändare och indirekt för samhället, men får inte överstiga de maxnivåer som fastställs i bilaga VI för en viss typ av väg.

5.  Medlemsstaterna ska införa ändamålsenliga mekanismer för att övervaka trängselavgifternas effekter och för att se över avgiftsnivåerna. De ska regelbundet se över avgiftsnivån, åtminstone vart tredje år, för att säkerställa att avgifterna inte överstiger kostnaderna för den trängsel som inträffar i den medlemsstaten och som genereras på de vägavsnitt som omfattas av trängselavgiften.”

7.  Artiklarna 7f och 7g ska ersättas med följande:"

”Artikel 7f

1.  Efter att ha underrättat kommissionen får en medlemsstat göra en uppräkning av infrastrukturavgifterna på specifika vägavsnitt med regelbunden trängsel, eller där fordonstrafiken medför betydande miljöskador, om följande villkor uppfylls:

1a.  När det gäller nya gränsöverskridande projekt får uppräkning endast tillämpas om alla medlemsstater som deltar i projektet godkänner det. [Ändr. 78 och 164]

2.  En uppräkning får tillämpas på infrastrukturavgifter som har differentierats i enlighet med artikel 7g och 7ga.

3.  Efter att ha mottagit den erforderliga informationen från en medlemsstat som har för avsikt att införa en uppräkning, ska kommissionen göra denna information tillgänglig för ledamöterna i den kommitté som avses i artikel 9c. Om kommissionen anser att den planerade uppräkningen inte uppfyller villkoren i punkt 1 eller att den planerade uppräkningen kommer att få betydande negativa följder för den ekonomiska utvecklingen i randområden, får kommissionen genom genomförandeakter avslå eller begära ändringar av de avgiftsplaner som den berörda medlemsstaten har lämnat in. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 9c.2. Om uppräkning tillämpas på sådana vägtullsystem som avses i artikel 7e.3 ska denna inte betraktas som en väsentlig ändring i den mening som avses i detta direktiv. [Ändr. 79]

4.  Uppräkningsbeloppet ska dras av från den avgift för externa kostnader som beräknats i enlighet med artikel 7c, utom för fordon inom euro-utsläppsklass 0, I och II från och med den 15 oktober 2011, III och IV från och med den 1 januari 2015, V från och med den 1 januari 2019 och VI från och med januari 2023. Alla intäkter som genereras genom samtidig tillämpning av uppräkning och avgifter för externa kostnader ska användas till att finansiera anläggning av stomnätskorridorer som förtecknas i del I i bilaga III till beslut (EU) nr 1316/2013. [Ändr. 80]

5.  Uppräkning får inte tillämpas på vägavsnitt där en trängselavgift tas ut.

Artikel 7g

1.  Till och med den 31 december 2021 får infrastrukturavgiften differentieras i syfte att minska trängsel, minimera slitage på infrastrukturen och optimera användningen av den berörda infrastrukturen eller främja trafiksäkerheten, under förutsättning att följande villkor uppfylls:

En medlemsstat som önskar införa en sådan differentiering eller ändra en befintlig differentiering informerar kommissionen om detta och lämnar den information som krävs för att kontrollera att villkoren uppfylls.

2.  Till och med den 31 december 2020 ska medlemsstaterna, när det gäller tunga fordon, differentiera infrastrukturavgiften i enlighet med fordonets euro-utsläppsklass så att ingen infrastrukturavgift med mer än 100 % överstiger samma avgift som tas ut för likvärdiga fordon som uppfyller de strängaste utsläppskraven. Befintliga koncessionsavtal får undantas från detta krav tills avtalet förnyas.

Kommissionen ska underrättas om sådana undantag.

3.  Om en förare, eller i förekommande fall transportören, vid en kontroll inte kan förete de fordonsdokument utför betalningen med ett elektroniskt vägtullsystem eller saknar ett giltigt abonnemang eller om fordonet inte har fordonsbaserad utrustning som är godkänd av vägtullsoperatören och som krävs för att styrka fordonets utsläppsklass enligt punkt 2, får medlemsstaterna tillämpa vägtullar upp till den högsta tillåtna nivån. [Ändr. 82]

4.  Inom ett år efter att kommissionen offentliggjort officiella koldioxidutsläppsdata i enlighet med förordning (EU) …/…*, ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 9e, för att fastställa referensvärdena för koldioxidutsläpp, tillsammans med en ändamålsenlig kategorisering av de berörda tunga fordonen, med hänsyn tagen till utsläppsreducerande teknik. [Ändr. 83]

Inom ett år från den delegerade aktens ikraftträdande ska medlemsstaterna differentiera infrastrukturavgiften med beaktande av referensvärdena för koldioxidutsläpp och den relevanta fordonskategoriseringen. Avgifterna ska differentieras på ett sådant sätt att ingen infrastrukturavgift med mer än 100 % överstiger samma avgift som tas ut för likvärdiga fordon som har de lägsta koldioxidutsläppen, men inte är helt utsläppsfria. För utsläppsfria fordon ska infrastrukturavgifterna reduceras med 75 % jämfört med den högsta taxan. [Ändr. 84]

4a.  Från och med ... [den dag då detta direktiv träder i kraft] ska infrastrukturavgifterna för utsläppsfria fordon reduceras med 50 % jämfört med den lägsta taxan. Denna reducering ska även gälla utsläppsfri drift, under förutsättning att en sådan drift kan bevisas. [Ändr. 85]

4b.  Kommissionen ska ta fram en utvärderingsrapport med en bedömning av marknadsandelen för utsläppsfria fordon och utsläppsfri drift senast den ... [fem år efter detta direktivs ikraftträdande). Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9e, när så är lämpligt, för att göra en ny beräkning av rabatten för utsläppsfria fordon jämfört med den lägsta taxan för infrastrukturavgifterna. [Ändr. 86]

5.  Den differentiering som avses i punkterna 1, 2 och 4 ska inte vara utformad för att generera extra vägtullintäkter. Alla oavsiktliga intäktsökningar ska uppvägas av förändringar av differentieringens struktur som ska genomföras inom två år från utgången av det räkenskapsår under vilket de extra intäkterna genereras.

____________

* Kommissionens förordning (EU) …/… av den XXX om tillämpning av förordning (EG) nr 595/2009 vad gäller certifiering av tunga fordons koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning och om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG (EUT L …, …, s...).”

8.  Följande artikel ska införas som artikel 7ga:"

”Artikel 7ga

1.  För lätta fordon får medlemsstaterna till och med den 31 december 2021 differentiera vägtullar och vägavgifter efter fordonets miljöprestanda. [Ändr. 87]

2.  Från och med den 1 januari 2022 ska medlemsstaterna differentiera vägtullar och, när det gäller vägavgifter, åtminstone årsavgifterna efter fordonens koldioxidutsläpp och förorenande utsläpp i enlighet med bestämmelserna i bilaga VII.

2a.  Medlemsstaterna får ta hänsyn till förbättringen av ett fordons miljöprestanda med anknytning till dess omställning för användning av alternativa bränslen. Ett fast abonnemang eller varje annat arrangemang som godkänts av operatören av vägtullsystemet bör göra det möjligt för användarna att dra nytta av en differentiering av vägtullar i syfte att beakta ett fordons miljöprestanda efter omställning. [Ändr. 88]

3.  Om en förare, eller i förekommande fall transportören, inte innehar ett abonnemang eller omfattas av något annat arrangemang som godkänts av operatören eller vid en kontroll inte kan förete de fordonsdokument som krävs för att styrka fordonets utsläppsnivåer (intyg om överensstämmelse) i enlighet med kommissionens förordning (EU) …/…*, får medlemsstaterna tillämpa vägtullar eller årliga vägavgifter upp till den högsta tillåtna nivån. Om relevanta dokument som styrker fordonets utsläppsnivåer tillhandahålls senare ska den eventuella skillnaden mellan de tillämpade vägtullarna eller avgifterna samt korrekt vägtull eller avgift för det berörda fordonet återbetalas. [Ändr. 89]

3a.  Medlemsstaterna får vidta extraordinära åtgärder i syfte att ta ut avgifter för fordon av historiskt intresse. [Ändr. 90]

4.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på ändring av bilaga VII i syfte att anpassa de metoder som anges i den till den tekniska utvecklingenn och ta hänsyn till hur komponenter kan både förbättra trafiksäkerheten och minska koldioxidutsläppen i transportsektorn. [Ändr. 91]

_____________

* Kommissionens förordning (EU) 2017/xxx av den xxx om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG, kommissionens förordning (EG) nr 692/2008 och kommissionens förordning (EU) nr 1230/2012 och om upphävande av förordning (EG) nr 692/2008 (EUT L xxx) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (Ramdirektiv) (EUT L 263, 9.10.2007, s. 1.).”

9.  Artikel 7h ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska de inledande orden ersättas med följande:"

”Minst sex månader före införandet av ett väsentligt ändrat vägavgiftsarrangemang ska medlemsstaterna skicka följande till kommissionen:”

aa)   I artikel 7h.1 a ska följande strecksats läggas till:"

”– Entydiga uppgifter om interoperabiliteten hos den fordonsbaserade utrustning som fordon har för att betala vägavgifter och vägtullar. Skälen till att annan fordonsbaserad utrustning som används i andra medlemsstater inte kan användas inom ramen för detta vägtullsarrangemang ska anges.” [Ändr. 92]

ab)  Följande punkt ska läggas till:"

“1a. ”Det avtal som reglerar förhållandet mellan koncessionsgivaren och koncessionshavaren syftar till att möjliggöra en anpassning av koncessionsavtalen till förändringar i unionens eller nationella regelverk med avseende på de skyldigheter som fastställs i artiklarna 7c, 7da, 7g och 7ga i detta direktiv.” [Ändr. 93]

b)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

”3. Före införandet av ett nytt eller väsentligt ändrat vägtullsarrangemang för uttag av avgifter baserade på externa kostnader ska medlemsstaterna informera kommissionen om det berörda nätet, de planerade avgifterna per fordonskategori och utsläppsklass.”

c)  Punkt 4 ska utgå.

10.  Artikel 7i ska ändras på följande sätt:

-a)  I punkt 2 ska inledningen ersättas med följande:"

”2. För tunga fordon och lätta lastbilar avsedda för godstransport får medlemsstaterna medge rabatter eller avdrag på infrastrukturavgiften under förutsättning att ” [Ändr. 94]

a)  I punkt 2 ska led b och c ersättas med följande:"

aa)  Följande punkt ska införas:"

ab)  Följande punkt ska införas:"

”2b. Medlemsstaterna eller de behöriga myndigheterna får införa ett kilometerbaserat schablonmässigt undantag på ett visst vägavsnitt, varvid hänsyn ska tas till rörlighetsmönster och ekonomiskt intresse i randområden, under förutsättning att den avgiftsstruktur som detta leder till är proportionell, offentliggörs och görs tillgänglig för användare på lika villkor och inte leder till att tilläggskostnader förs över på andra användare i form av högre vägtullar.” [Ändr. 97]

b)  Punkt 3 ska ändras på följande sätt:"

”3. Om inte annat följer av villkoren i artikel 7g.1 b och 7g.5, får vägtullsatserna för särskilda projekt av stort europeiskt intresse som anges i bilaga I till beslut nr 1315/2013/EU, differentieras på annat sätt för att säkra sådana projekts lönsamhet, när de är direkt konkurrensutsatta i förhållande till andra transportslag. Den avgiftsstruktur som detta leder till ska vara linjär, proportionell, offentliggjord, och tillgänglig för alla användare på lika villkor och får inte leda till att tilläggskostnader förs över på andra användare i form av högre vägtullar.” [Ändr. 98]

ba)  Följande punkt ska införas:"

11.  Artikel 7j ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska andra meningen ersättas med följande:"

”Medlemsstaterna ska i detta syfte samarbeta för att utarbeta metoder som gör det möjligt för väganvändare att betala vägtullar och vägavgifter dygnet runt, åtminstone antingen vid gränsen eller vid de större försäljningsställena något annat försäljningsställe, med möjlighet till kvitto, med hjälp av vanligen förekommande betalningsmedel, inbegripet på elektronisk väg, i och utanför de medlemsstater där avgifterna tas ut.” [Ändr. 100]

b)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

”3. När en medlemsstat tar ut vägtull för ett fordon, ska totalbeloppet av vägtullen, infrastrukturavgiften, avgiften för externa kostnader och trängselavgiften, i förekommande fall, anges på ett kvitto, på begäran, som tillhandahålls väganvändaren, om möjligt på elektronisk väg.” [Ändr. 101]

c)  I punkt 4 ska första meningen ersättas med följande:"

”Om det är ekonomiskt möjligt ska medlemsstaterna ta ut och driva in avgifter för externa kostnader och trängselavgifter med hjälp av ett elektroniskt system som uppfyller kraven i artikel 2.1 i direktiv 2004/52/EG.”

12.  Artikel 7k ska ersättas med följande:"

”Artikel 7k

Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, ska detta direktiv inte hindra de medlemsstater som inför ett system för vägtullar att föreskriva lämplig kompensation, förutsatt att det inte innebär en snedvridning eller negativ inverkan för dem som utför lokala transporter och/eller vardagstransporter.” [Ändr. 102]

13.  I artikel 8 ska punkt 2 ändras på följande sätt:

a)  I led a ska hänvisningen till ”artikel 7.7” ersättas med en hänvisning till ”artikel 7a”.

b)  I led b ska ”och 7.2” införas efter ”artikel 7.1”.

13a.  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 8a

Övervakning och rapportering

1.  Varje medlemsstat ska utse en oberoende tillsynsmyndighet för infrastrukturavgifter, med ansvar för att säkerställa efterlevnad av detta direktiv.

2.  Tillsynsmyndigheten ska säkerställa ekonomisk och finansiell kontroll av koncessionsavtalen, framför allt för att säkerställa efterlevnad av artikel 7b.

3.  Medlemsstaterna ska informera kommissionen att tillsynsmyndigheten utsetts.” [Ändr. 103]

14.  Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

-a)  I artikel 9.2 ska inledningen ersättas med följande:"

”2. Medlemsstaterna ska besluta om användningen av de intäkter som genereras genom detta direktiv. För att trygga utvecklingen av transportnätet i dess helhet bör ska inkomsterna från infrastrukturavgifter och avgifter för externa kostnader, eller ett finansiellt värde motsvarande dessa intäkter, komma transportsektorn till godo och användas för skötsel och underhåll av vägnätet och för att få hela trafiksystemet att fungera optimalt. I synnerhet bör ska de intäkter som genereras av avgifterna för externa kostnader, eller ett finansiellt värde motsvarande dessa intäkter, användas för att göra transporterna mer hållbara, däribland ett eller flera av följande:” [Ändr. 104]

-aa)  I punkt 2 ska led b ersättas med följande:"

”b) minska de trafikrelaterade luftföroreningarna och det trafikrelaterade bullret,” [Ändr. 105]

-ab)  I punkt 2 ska följande led införas:"

”ba) finansiera kollektiva och hållbara transportsätt,” [Ändr. 106]

-ac)  I punkt 2 ska led e ersättas med följande:"

”e) utveckla alternativ infrastruktur för alternativa bränslen i enlighet med direktiv 2014/94/EU och alternativa tjänster för transportanvändarna och/eller utöka den nuvarande kapaciteten,” [Ändr. 107]

-ad)  I punkt 2 ska led f ersättas med följande:"

”f) stödja det transeuropeiska transportnätet och eliminera flaskhalsar,” [Ändr. 108]

-ae)  I punkt 2 ska led h ersättas med följande:"

”h) förbättra trafiksäkerheten och väginfrastruktursäkerheten, och” [Ändr. 109]

-af)  I punkt 2 ska led i ersättas med följande:"

”i) tillhandahålla säkra och skyddade parkeringar.” [Ändr. 110]

a)  I punkt 2 ska andra stycket utgå.

b)  Följande punkt ska läggas till som punkt 3:"

ba)  Följande punkt ska införas:"

”3a. Inkomster som genereras från infrastrukturavgifter och avgifter för externa kostnader ska användas inom det territorium där det vägavsnitt som omfattas av avgifterna befinner sig.” [Ändr. 114]

15.  Artiklarna 9d och 9e ska ersättas med följande:"

”Artikel 9d

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9e med avseende på ändring av bilaga 0, beloppen i tabellerna 1 och 2 i bilaga IIIb och formlerna i avsnitt 4.1 och 4.2 i bilaga IIIa, i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Artikel 9e

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 7g.4, 7ga.4 och artikel 9d ska ges till kommissionen tills vidare för en period av fem år från och med den [dag då detta direktiv träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 115]

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 7g.4, 7ga.4 och 9d får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 7g.4, 7ga.4 och 9d ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”

16.  Artiklarna 9f och 9g ska utgå.

17.  Artikel 10a ska ersättas med följande:"

”1. De belopp i euro som fastställs i bilaga II samt de belopp i cent som fastställs i tabell 1 och 2 i bilaga IIIb ska justeras vartannat år så att hänsyn tas till förändringarna i det EU-omspännande harmoniserade indexet för konsumentpriser exklusive energi och obearbetade livsmedel, som offentliggörs av kommissionen (Eurostat). Den första justeringen ska göras den 31 mars [det år som följer på de två åren efter direktivets ikraftträdande].

Beloppen ska justeras automatiskt genom att grundbeloppet i euro eller cent höjs med den procentuella förändringen av detta index. De uppkomna beloppen ska rundas av uppåt till närmaste antal hela euro avseende bilaga II och rundas av uppåt till närmaste tiondels cent avseende bilaga IIIb.

2.  Kommissionen ska offentliggöra de justerade belopp som avses i punkt 1 i Europeiska unionens officiella tidning senast den 31 mars det år som följer på utgången av de två kalenderår som avses i punkt 1. Dessa justerade belopp träder i kraft den första dagen i månaden efter offentliggörandet.”

18.  Artikel 11 ska ersättas med följande:"

”Artikel 11

-1.  Medlemsstaterna eller de behöriga myndigheterna ska på ett så transparent och tydligt sätt som möjligt lämna information om användningen av intäkterna från väganvändarna. [Ändr. 116]

1.  Varje år ska medlemsstaterna offentliggöra en rapport i aggregerad form om de vägtullar och vägavgifter som tas ut på deras territorium, inklusive information om användningen av intäkterna och kvaliteten på de vägar där vägtullar eller vägavgifter tillämpas, såsom anges i punkterna 2 och 3.

2.  Den offentliggjorda rapporten enligt punkt 1 ska innehålla information om följande:

3.  För bedömningen av kvaliteten på de delar av vägnätet där vägtullar eller vägavgifter tillämpas ska medlemsstaterna använda nyckeltal. Dessa nyckeltal ska minst omfatta

3a.  Medlemsstaterna ska offentliggöra de resultat som uppnåtts genom återinvesteringen av infrastrukturavgifter och avgifter för externa kostnader och påvisa vilka fördelar som erhållits i form av förbättrad trafiksäkerhet, mindre miljöpåverkan och minskad trängsel. [Ändr. 118]

4.  Inom tre år från [det ändrade direktivets ikraftträdande] ska kommissionen anta en genomförandeakt i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 9c.2, för att fastställa en harmoniserad uppsättning nyckeltal.

5.  Inom sex år från [det ändrade direktivets ikraftträdande] ska kommissionen offentliggöra en rapport baserad på medlemsstaternas tillämpning av de nyckeltal som avses i punkt 4.”

5a.  Inom fem år efter detta direktivs ikraftträdande ska kommissionen lägga fram en rapport om utvecklingen av marknadsandelen för utsläppsfria fordon och därefter revidera, om så krävs, rabattsatserna för utsläppsfria fordon.” [Ändr. 119]

19.  Bilagorna ska ändras på följande sätt:

a)  Bilagorna 0, IIIa, IIIb och IV ska ändras i enlighet med bilagan till det här direktivet.

b)  Bilagorna V, VI och VII ska läggas till i enlighet med bilagan till det här direktivet.

Artikel 2

1.  Medlemsstaterna ska senast den […] sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

1.  Bilagorna 0, III, IIIa, IIIb och IV ska ändras på följande sätt:

a)  Avsnitt 3 i bilaga 0 ska ändras på följande sätt:

i)  Rubriken ska ersättas med följande:

'3. ”EURO III-”/”EURO IV-”/”EURO V-fordon”.

ii)  I tabellen ska den rad som avser ”EEV-fordon” strykas. (iii)

iii)  Följande ska läggas till:

”Gränsvärden för Euro VI

Observera:

PI = Gnisttändning (positive ignition).

CI = Kompressionständning (compression ignition).

(1)   Tillåten NO2-halt i gränsvärdet för NOx kan fastställas senare.” (b)

b)  Bilaga III ska ändras på följande sätt:

i)  Avsnitt 2 ska ändras på följande sätt:

–  i punkt 2.1 ska den sjätte strecksatsen ersättas med följande:

”– Kostnader ska fördelas på tunga fordon de olika fordonstyperna på objektiva och öppna grunder med beaktande av andelen trafik med tunga fordon varje fordonstyp på vägnätet och därmed förknippade kostnader. Fordonskilometer som tillryggaläggs av tunga fordon får i detta syfte anpassas genom objektivt motiverade ”ekvivalensfaktorer”, exempelvis de som föreskrivs i punkt 4*. [Ändr. 120]

_____________

* Vid tillämpningen av ekvivalensfaktorer får medlemsstaterna ta hänsyn till vägbyggande som utvecklas stegvis eller enligt en livscykelorienterad modell.”

–  I punkt 2.2 ska andra strecksatsen ersättas med följande:

– Kostnaderna ska fördelas mellan tunga fordon och annan trafik lätta fordon på grundval av faktiska och prognostiserade andelar av fordonskilometer och får anpassas genom objektivt motiverade ekvivalensfaktorer enligt punkt 4.” [Ändr. 121]

ii)  I avsnitt 4 ska rubriken och första strecksatsen ersättas med följande:

”4. ANDEL TRAFIK MED TUNGA FORDON, EKVIVALENSFAKTORER OCH KORREKTIONSMEKANISM

–  Beräkningen av vägtullarna ska grundas på de tunga fordonens faktiska eller prognostiserade andelar av fordonskilometer, vid behov justerat med ekvivalensfaktorer för att ta vederbörlig hänsyn till de ökade kostnaderna för att anlägga och reparera infrastrukturer som används av tunga fordon.”

c)  Bilaga IIIa ska ersättas med följande:

”BILAGA IIIa

MINIMIKRAV FÖR UTTAG AV EN AVGIFT FÖR EXTERNA KOSTNADER

I denna bilaga fastställs minimikraven för uttag av en avgift för externa kostnader och, i tillämpliga fall, för beräkning av maximal avgift för externa kostnader.

1.  Berörda delar av vägnätet

Medlemsstaten ska exakt ange den del eller de delar av dess vägnät där en avgift för externa kostnader ska tas ut.

Om en medlemsstat avser att ta ut en avgift för externa kostnader endast för en eller flera delar av det vägnät som utgör medlemsstatens del av det transeuropeiska nätet och av medlemsstatens motorvägar, ska dessa delar väljas efter en bedömning som visar

–  att fordonens användning av de vägar där avgift tas ut för externa kostnader genererar miljöskador som är större än de miljöskador som genereras i genomsnitt enligt en bedömning i enlighet med luftkvalitetsrapportering, nationella utsläppsinventeringar, trafikvolymer och, för buller, i enlighet med direktiv 2002/49/EG, eller

–  att införandet av en avgift för externa kostnader på andra delar av vägnätet skulle kunna inverka negativt på miljön eller trafiksäkerheten, eller att uttag och inkassering av en avgift för externa kostnader i dessa delar skulle föra med sig oproportionerliga kostnader. [Ändr. 122]

2.  Berörda fordon, vägar och tidsperioder

Om en medlemsstat avser att ta ut högre avgifter för externa kostnader än de referensvärden som anges i bilaga IIIb ska den till kommissionen anmäla den klassificering av fordon på vilken differentieringen av avgifter för externa kostnader baseras. Den ska också underrätta kommissionen om det geografiska läget för vägar där högre avgifter för externa kostnader tas ut, nedan kallade vägar i tätort (inbegripet motorvägar), och för vägar där lägre avgifter för externa kostnader tas ut, nedan kallade interurbana vägar (inbegripet motorvägar).

I tillämpliga fall ska den också meddela kommissionen exakt vilka tidsperioder som motsvarar den nattperiod då en högre avgift för externa bullerkostnader får tas ut för att återspegla större bullerstörningar.

Klassificeringen av vägar som vägar i tätort (inbegripet motorvägar) och interurbana vägar (inbegripet motorvägar) samt fastställandet av tidsperioder ska grundas på objektiva kriterier som hänger samman med i vilken utsträckning vägarna och dess omgivningar drabbas av föroreningar, t.ex. befolkningstäthet och årsgenomsnittet för luftföroreningar (i synnerhet för PM10 och NO2) samt antal dagar (för PM10) och timmar (NO2) då de gränsvärden som fastställs enligt direktiv 2008/50/EG överskrids. De kriterier som används ska anges i meddelandet. [Ändr. 123]

3.  Avgiftsbelopp

Detta avsnitt ska tillämpas om en medlemsstat avser att ta ut avgifter för externa kostnader som överstiger de referensvärden som anges i bilaga IIIb.

För varje fordonsklass, vägtyp och tidsperiod ska medlemsstaten eller, i tillämpliga fall, den oberoende myndigheten fastställa ett enda specifikt belopp. Den resulterande avgiftsstrukturen ska vara transparent, offentliggjord och tillgänglig för alla användare på lika villkor. Offentliggörandet ska ske i god tid före genomförandet. Alla parametrar och uppgifter och all annan information som är nödvändig för att förstå hur de externa kostnadsfaktorerna beräknas, ska offentliggöras.

När avgifterna fastställs ska medlemsstaten, eller om så är lämpligt, den oberoende myndigheten, vägledas av principen om effektiv prissättning, dvs. priset ska ligga nära samhällets marginalkostnader till följd av utnyttjandet av det fordon för vilket avgiften tas ut.

Avgiften ska fastställas med beaktande av risken för en omfördelning av trafiken, tillsammans med eventuell negativ inverkan på trafiksäkerhet, miljö och trängsel, samt eventuella lösningar för att minska dessa risker.

Medlemsstaten eller, i tillämpliga fall, en oberoende myndighet ska övervaka effektiviteten i avgiftssystemet när det gäller att minska de miljöskador som uppstår till följd av vägtransport. Om så behövs ska den vartannat år anpassa avgiftsstrukturen, och det avgiftsbelopp som fastställts för en viss fordonsklass, vägtyp och tidsperiod, till förändringarna i transportutbudet och efterfrågan.

4.  Externa kostnadsfaktorer

4.1.  Kostnad för trafikrelaterade luftföroreningar

Om en medlemsstat avser att ta ut avgifter för externa kostnader som är högre än de referensvärden som anges i bilaga IIIb ska denna medlemsstat eller, i tillämpliga fall, en oberoende myndighet beräkna den kostnad för trafikrelaterade luftföroreningar som får täckas av avgifter genom att använda följande formel:

där

—  PCVij = kostnaden för luftföroreningar från fordonsklass i på vägtyp j (euro/fordonskilometer),

Emissionsfaktorerna ska vara desamma som de som används av medlemsstaten vid upprättandet av de nationella utsläppsinventeringar som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar* (vilket kräver användning av EMEP/EEA:s vägledning för inventering av utsläpp av luftföroreningar **). De monetära kostnaderna för föroreningar ska bedömas av medlemsstaterna eller, om så är lämpligt, av den oberoende myndighet som avses i artikel 7c.4, med användning av vetenskapligt bevisade metoder.

Medlemsstaten eller, om så är lämpligt, en oberoende myndighet får tillämpa vetenskapligt bevisade alternativa metoder för att beräkna kostnaderna till följd av luftföroreningar och därvid utnyttja data från mätningar av luftföroreningar samt det lokala värdet av de monetära kostnaderna till följd av luftföroreningar.

4.2.  Kostnad för trafikrelaterat buller

Om en medlemsstat avser att ta ut avgifter för externa kostnader som är högre än de referensvärden som anges i bilaga IIIb ska denna medlemsstat eller, i tillämpliga fall, en oberoende myndighet beräkna den kostnad för trafikrelaterat buller som får täckas av avgifter med hjälp av följande formler:

där

Det trafikrelaterade bullret avser bullrets inverkan på folkhälsan kring vägen.

Antalet personer som utsätts för bullernivå k ska hämtas från de strategiska bullerkartor som utarbetats enligt artikel 7 i Europaparlamentets och rådet direktiv 2002/49/EG***.

Kostnaderna per person som utsätts för bullernivå k ska bedömas av medlemsstaterna eller, om så är lämpligt, av en oberoende myndighet, med användning av vetenskapligt bevisade metoder.

För det viktade trafikgenomsnittet per dag används en ekvivalensfaktor ”e” tunga godsfordon och personbilar som tas fram på grundval av bullernivåerna från en genomsnittlig bil och ett genomsnittligt tungt godsfordon och med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 540/2014 av den 16 april 2014 om motorfordons ljudnivå och om utbytesljuddämpningssystem och om ändring av direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiv 70/157/EEG.

Medlemsstaten eller, om så är lämpligt, en oberoende myndighet får fastställa differentierade bulleravgifter för att gynna användningen av tystare fordon, förutsatt att detta inte leder till att utländska fordon diskrimineras.

_____________

* Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 av den 14 december 2016 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar, om ändring av direktiv 2003/35/EG och om upphävande av direktiv 2001/81/EG (EUT L 344, 17.12.2016, s. 1).

** Europeiska miljöbyråns metod: http://www.eea.europa.eu//publications/emep-eeaguidebook-2016

*** Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG av den 25 juni 2002 om bedömning och hantering av omgivningsbuller (EGT L 189, 18.7.2002, s. 12).”

d)  Bilaga IIIb ska ersättas med följande:

”BILAGA IIIb

REFERENSVÄRDENMINIMIVÄRDEN FÖR AVGIFTER FÖR EXTERNA KOSTNADER

I denna bilaga fastställs referensvärden minimivärden för avgifter för externa kostnader, inklusive kostnaderna för luftförorening och buller. [Ändr. 126]

Tabell 1: ReferensvärdenMinimivärden – avgifter för externa kostnader för tunga godsfordon [Ändr. 127]

(1)  ”Vägar i tätort” avser områden med en befolkningstäthet mellan 150 och 900 invånare/km2 (medianbefolkningstäthet: 300 invånare/km2).

(2)  ”Interurbana vägar” avser områden med en befolkningstäthet som understiger 150 invånare/km2.

Tabell 2: Referensvärden Minimivärden – avgifter för externa kostnader för tunga godsfordon bussar [Ändr. 128]

(1)  ”Vägar i tätort” avser områden med en befolkningstäthet mellan 150 och 900 invånare/km2 (medianbefolkningstäthet: 300 invånare/km2).

(2)  ”Interurbana vägar” avser områden med en befolkningstäthet som understiger 150 invånare/km2.

Värdena i tabellerna 1 och 2 får multipliceras med en faktor referensfaktor upp till två fyra i bergsområden och kring stora tätortsområden i den mån det är motiverat på grund av lägre spridning, vägarnas stigning, höjden och/eller temperaturinversioner. Om det finns vetenskapligt underlag för en högre faktor för bergs- eller tätortsområden kan detta referensvärde ökas på grundval av en detaljerad motivering” [Ändr. 129]

[Ändr. 124]

Tabell 4: Minimivärden – avgifter för externa kostnader för lätta nyttofordon (eurocent/fordonskilometer):

[Ändr. 125]

e)  I bilaga IV ska tabellen med rubriken ”FORDONSKOMBINATIONER (LEDADE FORDON OCH FORDONSTÅG)” ersättas med följande:

”FORDONSKOMBINATIONER (LEDADE FORDON OCH FORDONSTÅG)

ea)  I bilaga IV ska följande stycke läggas till:

”För alla motorfordon som drivs med alternativa bränslen ska den högsta tillåtna vikten ökas med den extra vikt som tekniken för det alternativa bränslet kräver, dock högst 1 ton.” [Ändr. 130]

2.  Följande bilagor V, VI och VII ska läggas till:

”BILAGA V

MINIMIKRAV FÖR UTTAG AV TRÄNGSELAVGIFT

I denna bilaga fastställs minimikraven för uttag av trängselavgift.

1.  Delar av nätet som omfattas av trängselavgift, fordon och tidsperioder som omfattas Medlemsstaterna ska exakt ange följande:

a)  Den del eller de delar av deras nät som utgör deras andel av det transeuropeiska vägnätet och deras motorvägar enligt artikel 7.1, som ska omfattas av en trängselavgift, i enlighet med artikel 7da.1 och 7da.3.

b)  Klassificeringen av avsnitt av nätet som omfattas av trängselavgiften som ”storstadsväg” respektive ”icke-storstadsväg”. Medlemsstaterna ska använda de kriterier som anges i tabell 1 för att fastställa klassificeringen av varje vägsegment.

Tabell 1: Kriterier för klassificering av vägar i nätet enligt led a som ”storstad” respektive ”icke-storstad”

c)  De perioder då avgiften tas ut, för varje enskilt segment. Om olika avgiftsnivåer tillämpas under avgiftsperioden ska medlemsstaterna tydligt ange början och slutet på varje period då en viss avgift tillämpas.

Medlemsstaterna ska använda de ekvivalensfaktorer som anges i tabell 2 för att fastställa förhållandet mellan avgiftsnivåerna för olika avgiftsnivåer för olika fordonskategorier.

Tabell 2: Ekvivalensfaktorer för att fastställa förhållandet mellan trängselavgiftsnivåerna för olika fordonskategorier

[Ändr. 131]

2.  Avgiftsbelopp

För varje fordonskategori, vägsegment och tidsperiod ska medlemsstaten eller, i tillämpliga fall, en oberoende myndighet fastställa ett enda specifikt belopp, som fastställs i enlighet med bestämmelserna i avsnitt 1 i denna bilaga, med beaktande av motsvarande maxvärde som anges i tabellen i bilaga VI. Den resulterande avgiftsstrukturen ska vara transparent, offentliggjord och tillgänglig för alla användare på lika villkor.

Medlemsstaten ska offentliggöra allt det följande i god tid före införandet av en trängselavgift:

a)  Alla parametrar, data och andra uppgifter som krävs för att förstå hur klassificeringen av vägar och fordon och fastställandet av tillämpningsperioder för avgiften fastställs.

b)  En uttömmande beskrivning av trängselavgifter som tillämpas på varje fordonskategori på vägsegmentet och för varje tidsperiod.

Medlemsstaterna ska ge kommissionen tillgäng till all informations som offentliggörs enligt led a och b.

Avgiften får fastställas först efter att man beaktat risken för för en omfördelning av trafiken, tillsammans med eventuell negativ inverkan på trafiksäkerhet, miljö och trängsel, samt eventuella lösningar för att minska dessa risker.

Medlemsstaten eller, i tillämpliga fall, en oberoende myndighet ska övervaka effektiviteten i avgiftssystemet när det gäller att minska trängseln. Om så behövs ska den vartannat år anpassa avgiftsstruktur, avgiftsperiod(er) och det specifika avgiftsbelopp som fastställts för varje fordonsklass, vägtyp och tidsperiod, till förändringarna i transportutbudet och efterfrågan.

BILAGA VI

MAXNIVÅ FÖR TRÄNGSELAVGIFTER

I denna bilaga fastställs maxnivån för trängselavgifter.

De maxnivåer som anges i tabellen nedan ska tillämpas på lätta fordon. Avgifterna för andra fordonskategorier ska fastställas genom att den avgift som tillämpas på lättafordon multipliceras med de ekvivalensfaktorer som anges i tabell V.

Tabell: Maxnivå för trängselavgifter för lätta fordon

BILAGA VII

DIFFERENTIERING AV VÄGTULLAR OCH VÄGAVGIFTER FÖR LÄTTA FORDON

I denna bilaga specificeras de utsläppskategorier som ligger till grund för differentieringen av vägtullar och vägavgifter

Förorenande utsläpp ska mätas i enlighet med kommissionens förordning (EU) …/…*.

De lägre taxorna ska tillämpas på varje personbil och lätt nyttofordon med specifika CO2utsläpp, mätta i enlighet med i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007**, som understiger de nivåer som motsvarar de mål som är tillämpliga på EUflottan som helhet och som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 443/2009*** och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011****.

Tabell: Utsläppskategorier för lätta fordon

__________________

* Kommissionens förordning (EU) …/… av den XXX om ändring av kommissionens förordning (EU) 2017/xxx och Europaparlamentets och rådets direktiv om 2007/46/EG vad gäller utsläpp vid verklig körning från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 6) [RDE 3] (EUT L …, ……..2017, s. …).

** Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 171, 29.6.2007, s. 1).

*** Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 443/2009 av den 23 april 2009 om utsläppsnormer för nya personbilar som del av gemenskapens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon (EUT L 140, 5.6.2009, s. 1).

**** Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 av den 11 maj 2011 om fastställande av utsläppsnormer för nya lätta nyttofordon som ett led i unionens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon (EUT L 145, 31.5.2011, s. 1).”

(1) EUT C 81, 2.3.2018, s. 188. (2) EUT C 176, 23.5.2018, s. 66. (3) EUT C 81, 2.3.2018, s. 188. (4) EUT C 176, 23.5.2018, s. 66. (5) Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 oktober 2018. (6) Vitbok av den 28 mars 2011 – Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem, COM(2011)0144). (7) COM(2016)0501. (8) Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer (EGT L 187, 20.7.1999, s. 42). (9) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG (EUT L 300, 14.11.2009, s. 51). (10) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg (EUT L 300, 14.11.2009, s. 72). (11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 av den 4 februari 2014 om färdskrivare vid vägtransporter, om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet (EUT L 60, 28.2.2014, s. 1). (12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/52/EG av den 29 april 2004 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem i gemenskapen (EUT L 166, 30.4.2004, s. 124. (13) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa (EUT L 152, 11.6.2008, s. 1). (14) Kommissionens förordning (EU) 2016/427 av den 10 mars 2016 om ändring av förordning (EG) nr 692/2008 vad gäller utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 6) (EUT L 82, 31.3.2016, s. 1). (15) Kommissionens förordning (EU) 2016/646 av den 20 april 2016 om ändring av förordning (EG) nr 692/2008 vad gäller utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 6) (EUT L 109, 26.4.2016, s. 1). (16) ... (17) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/96/EG av den 19 november 2008 om förvaltning av vägars säkerhet (EUT L 319, 29.11.2008, s. 59). (18) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1. (19) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).