Index 
Antagna texter
Tisdagen den 13 november 2018 - Strasbourg
Utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond för att ge stöd till Lettland
 EU:s utvecklingsbistånd inom utbildning
 Energieffektivitet ***I
 Styrningen av energiunionen ***I
 Främjande av användningen av energi från förnybara energikällor ***I
 Flerårig plan för små pelagiska bestånd i Adriatiska havet och de fisken som utnyttjar dessa bestånd ***I
 Rättsstatsprincipen i Rumänien
 Minimistandarder för minoriteter i EU
 Digitalisering för utveckling: minska fattigdomen med hjälp av teknik

Utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond för att ge stöd till Lettland
PDF 121kWORD 44k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 13 november 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond för att ge stöd till Lettland (COM(2018)0658 – C8-0416/2018 – 2018/2230(BUD))
P8_TA(2018)0440A8-0357/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0658 – C8-0416/2018),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 av den 11 november 2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond(1),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2), särskilt artikel 10,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(3), särskilt punkt 11,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för regional utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0357/2018).

1.  Europaparlamentet välkomnar beslutet som ett tecken på unionens solidaritet med unionens medborgare och med de regioner som har drabbats av naturkatastrofer.

2.  Europaparlamentet betonar det akuta behovet av att frigöra finansiellt stöd via Europeiska unionens solidaritetsfond (nedan kallad fonden) till regioner som drabbats av naturkatastrofer i unionen under 2017.

3.  Europaparlamentet stöder de medlemsstater som använder de europeiska struktur- och investeringsfonderna för återuppbyggnad i de drabbade regionerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja och snabbt godkänna den finansiella omfördelningen av partnerskapsavtalen, enligt medlemsstaternas begäran för detta ändamål.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja det finansiella bidraget från fonden på ett transparent sätt och att garantera en rättvis fördelning i samtliga drabbade regioner.

5.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond för attge stöd till Lettland

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2018/1859.)

(1) EGT L 311, 14.11.2002, s. 3.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.


EU:s utvecklingsbistånd inom utbildning
PDF 155kWORD 50k
Europaparlamentets resolution av den 13 november 2018 om EU:s utvecklingsbistånd inom utbildning (2018/2081(INI))
P8_TA(2018)0441A8-0327/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 26 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna enligt vilken ”Var och en har rätt till utbildning. Utbildningen skall vara kostnadsfri, åtminstone på de elementära och grundläggande stadierna”,

–  med beaktande av dokumentet Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs den 25 september 2015 av FN:s generalförsamling och i vilket det konstateras att rättvisa, inkludering och jämställdhet hänger tätt samman med utbildning för alla,

–  med beaktande av målen för hållbar utveckling, särskilt mål nr 4 – ”säkerställa en inkluderande och jämlik utbildning av god kvalitet och främja livslångt lärande för alla” – samt Incheondeklarationen och åtgärdsramen för genomförandet av mål nr 4 för hållbar utveckling, enligt vilken ”jämställdhet inte kan skiljas från rätten till utbildning för alla”,

–  med beaktande av rekommendation nr 36 (2017) från FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor om flickors och kvinnors rätt till utbildning,

–  med beaktande av Addis Abeba-handlingsplanen om utvecklingsfinansiering som antogs den 27 juli 2015 av FN:s generalförsamling,

–  med beaktande av resolution 35/L2 av den 22 juni 2017 från FN:s råd för mänskliga rättigheter med titeln Rätten till utbildning: uppföljning av resolution 8/4 från rådet för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av kommissionens meddelande från 2002 Utbildningens betydelse för fattigdomsbekämpningen i utvecklingsländerna (COM(2002)0116),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument från 2010 More and Better Education in Developing Countries (mer och bättre utbildning i utvecklingsländer) (SEC(2010)0121),

–  med beaktande av kommissionens meddelande från 2018 Utbildning i nödsituationer och utdragna kriser (COM(2018)0304),

–  med beaktande av Charlevoix-förklaringen om utbildning av hög kvalitet för flickor, tonårsflickor och kvinnor i utvecklingsländerna, som antogs av G7 den 9 juni 2018,

–  med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling och EU:s uppförandekod om arbetsfördelning inom utvecklingspolitiken, (COM(2007)0072),

–  med beaktande av sin resolution av den 31 maj 2018 om genomförandet av det gemensamma arbetsdokumentet från avdelningarna (SWD(2015)0182) – Jämställdhet och kvinnors egenmakt: förändring av flickors och kvinnors liv med hjälp av EU:s yttre förbindelser 2016–2020(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 april 2018 om en mer hållbar skuldsättning för utvecklingsländerna(2),

–  med beaktande av Unescos globala övervakningsrapport om utbildning som offentliggjordes 2017, Accountability in Education: meeting our commitments,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A8-0327/2018), och av följande skäl:

A.  Utbildning är en grundläggande mänsklig rättighet med avgörande betydelse för att samtliga mål för hållbar utveckling ska uppnås. Utbildning förhindrar att fattigdom förs vidare från en generation till nästa och spelar en avgörande roll för jämställdhet och kvinnors egenmakt. Som det rättighetsområde utbildning är handlar det inte bara om en rent numerär jämställdhet utan om att främja faktisk jämställdhet mellan könen inom och via utbildning.

B.  Kommissionens senaste meddelande om utbildning i utvecklingsländerna är från 2002 och har inte uppdaterats förrän i ett arbetsdokument 2010.

C.  Utbildningsstöd utgjorde 8,3 % av det totala utvecklingsbiståndet 2009. Denna andel sjönk till 6,2 % 2015. Under samma period sjönk andelen från 11 % till 7,6 % i EU och dess medlemsstater.

D.  Stödet till grundutbildning i EU och dess medlemsstater har sjunkit med 33,9 % mellan 2009 och 2015, vilket är mer än stödet till utbildning i allmänhet (15,2 %).

E.  264 miljoner barn och ungdomar som var i grundskole- och gymnasieåldern 2015 gick inte i skolan.

F.  I slutet av 2017 fanns det över 25,4 miljoner flyktingar i världen. 7,4 miljoner var barn i grundskoleåldern, men av dessa saknade 4 miljoner helt tillgång till utbildning. I länder drabbade av instabilitet och konflikter är det 37 % fler flickor än pojkar som inte går i grundskola, och i länder som inte är konfliktdrabbade är det nästan 90 % vanligare för unga kvinnor än för unga män att inte gå någon gymnasieutbildning.

G.  Enligt 2017 års rapport om FN:s mål för hållbar utveckling hade 2011 endast runt en fjärdedel av skolorna i Afrika söder om Sahara tillgång till el och mindre än hälften tillgång till dricksvatten. Afrika söder om Sahara har den minsta andelen kvalificerade grundskole- och gymnasielärare.

H.  Stödet till utbildning i utvecklingsländer fokuserade tidigare alltför mycket på antalet inskrivna studerande och inte på undervisningens kvalitet. Mål nr 4 för hållbar utveckling syftar till att alla ska ha tillgång till utbildning av hög kvalitet senast 2030.

I.  Vissa företag i utvecklingsländer har svårt att hitta arbetskraft med kvalifikationer som motsvarar deras behov.

J.  De lovvärda ansträngningar som gjorts sedan 2016 har dock inte räckt till för att hämta in den ackumulerade eftersläpningen och bör därför fortsätta och utvidgas.

K.  Enligt Unesco bör utbildningsstödet till låginkomstländer och länder med lägre medelinkomst sexfaldigas för att uppfylla utvecklingsmål nr 4 fram till 2030. Enligt den internationella kommissionen för finansiering av utbildningsmöjligheter i världen bör stödet till utbildning uppgå till 89 miljarder dollar 2030, i jämförelse med dagens 12 miljarder.

Sätta utbildning i fokus för utveckling

1.  Europaparlamentet är övertygat om att stödet till utbildning bör prioriteras eftersom utbildning är en grundläggande rättighet men även för att den är viktig för genomförandet av andra mål för hållbar utveckling: ekonomisk utveckling och minskad ojämlikhet, jämställdhet, kvinnors och flickors egenmakt, social inkludering av personer med funktionsnedsättning, hälsa, demokrati och rättsstatlighet samt konfliktförebyggande.

2.  Europaparlamentet beklagar därför att stöd till utbildning inte prioriteras av internationella bidragsgivare. Parlamentet begär att utbildning utan dröjsmål sätts i centrum för EU:s och dess medlemsstaters utvecklingspolitik.

3.  Europaparlamentet bekräftar att det krävs massiva investeringar i utbildningssystemen för att uppnå utvecklingsmål nr 4. Parlamentet betonar att denna investering först och främst bör genomföras av utvecklingsländerna, men att internationellt bistånd förblir nödvändigt för att åtgärda bristen på finansiering.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera sitt meddelande om utbildningens betydelse för fattigdomsbekämpningen i utvecklingsländerna från 2002, samt arbetsdokumentet från 2010. Parlamentet påpekar att det nya meddelandet måste planera sätten på vilka utvecklingsmål nr 4 ska nås fram till 2030.

5.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att avsätta 10 % av sitt offentliga utvecklingsbistånd till utbildning senast år 2024 och 15 % år 2030.

6.  Europaparlamentet påminner om att den nödvändiga intensifieringen av utvecklingsländernas ansträngningar att främja rättvisa skattesystem och bekämpa olagliga finansiella flöden och den oumbärliga ökningen av det offentliga utvecklingsbiståndet inte kommer att räcka för att åtgärda bristen på finansiering. Parlamentet efterlyser därför innovativa finansieringssätt som kan fungera som hävstång och anpassas till befintliga finansieringsmekanismer och -initiativ för att stärka de nationella utbildningssystemen.

7.  Europaparlamentet följer med intresse förslaget från den internationella kommissionen för finansiering av utbildningsmöjligheter i världen om att skapa ett internationellt finansieringsinstrument för utbildning (IFFEd), under förutsättning att det verkligen kommer att komplettera, och inte ersätta, de nuvarande ansträngningarna. Parlamentet anser att detta initiativ bör drivas i samverkan med insatserna i det globala partnerskapet för utbildning. Parlamentet påpekar att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt de stödberättigade ländernas skuldsättningskapacitet innan finansiering påbörjas.

8.  Europaparlamentet konstaterar att målet att 20 % av EU:s offentliga utvecklingsbistånd ska gå till social inkludering och mänsklig utveckling, som omfattar grundläggande sociala tjänster, däribland hälsa och utbildning, är vagt och hindrar en adekvat uppföljning av utgifterna. Parlamentet vill i nästa fleråriga budgetram se kvantifierade mål.

Tillgodose prioriteringar

9.  Europaparlamentet påminner om att grundläggande utbildning, även digital kompetens, är en förutsättning för kompetensutveckling och integrering på arbetsmarknaden, att flickors utbildning är en hävstång med avgörande betydelse för att nå målen för hållbar utveckling, för hälsa och välmående samt för att skapa fredliga samhällen, och att de minst utvecklade länderna är de mest utsatta för bristen på finansiering samtidigt som det är i de länderna som investeringar genererar den största mänskliga, sociala, ekonomiska och hälsomässiga vinningen.

10.  Europaparlamentet påminner om att egenmakt för utsatta grupper är en nödvändighet för att stävja fattigdom. Parlamentet framhåller att alla personer oavsett kön, etnisk tillhörighet, språk, religion samt politiska och andra åsikter, liksom personer med funktionsnedsättning, migranter och ursprungsbefolkningar, måste ha möjligheter till utbildning och livslångt lärande på ett inkluderande och rättvist sätt.

11.  Europaparlamentet anser därför att EU:s utbildningsstöd främst bör tillgodose två prioriteringar: att främja en högkvalitativ och inkluderande grundutbildning och att stärka stödet till de minst utvecklade länderna.

12.  Europaparlamentet framhåller särskilt utvecklingsmål nr 4.1, som avser en avgiftsfri och högkvalitativ grundskole- och gymnasieutbildning på tolv år för alla. Parlamentet upprepar att detta bör vara en grundbult i partnerskapet mellan EU och Afrika i linje med de strategiska prioriteringar som godkändes vid EU–AU-toppmötet 2017. Parlamentet påpekar att avgiftsfriheten inte bara ska gälla skolgången utan även dolda avgifter, t.ex. för skolmateriel, transport och mat. Parlamentet anser att staterna bör överväga stipendiesystem för att göra det möjligt för de mest missgynnade barnen att gå i skolan. Parlamentet påminner om vikten av att garantera mångfald och valfrihet för föräldrarna. Parlamentet föreskriver ändå att EU och medlemsstaterna, i enlighet med mål utvecklingsmål nr 4.1 och artikel 26 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, inte ska använda offentligt utvecklingsbistånd för att stödja kommersiell, vinstdrivande skolverksamhet, som inte respekterar unionens principer och värden.

13.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att avsätta minst hälften av sitt utbildningsstöd till grundutbildning senast 2030.

14.  Europaparlamentet vill även till att minst 40 % av EU:s och medlemsstaternas utbildningsstöd ska gå till de minst utvecklade länderna.

15.  Europaparlamentet vill att särskild uppmärksamhet ska ägnas åt jämställdhet mellan flickor och pojkar, en nödvändighet för hållbar utveckling och principen om att ingen får överges. Unionen uppmanas att främja en inkluderande utbildning av hög kvalitet för att undanröja hindren för flickor att få tillgång till utbildning, delta i skolan och fullfölja sina studier. Parlamentet påminner om målet att 85 % av EU:s nya program ska ha jämställdhet som huvudsakligt eller framträdande mål senast 2020. Parlamentet efterlyser slutligen stöd till inrättande av utbildningssystem som tillgodoser behoven hos funktionsnedsatta studerande samt andra minoriteter och utsatta grupper, med beaktande av lokala särdrag.

16.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens antagande av meddelandet om utbildning i nödsituationer och utdragna kriser och målet att avsätta 10 % av EU:s humanitära insatser till utbildning från och med 2019.

17.  Europaparlamentet påminner om att utbildning för barn som är flyktingar eller internflyktingar måstes betraktas som en prioritering redan från början. Parlamentet framhåller betydelsen av att stödja länder som är drabbade av instabilitet och konflikter för att stärka motståndskraften i deras system och garantera tillgång till utbildning – även gymnasieutbildning – av hög kvalitet för flyktingbarn och andra unga flyktingar, internflyktingar och deras värdsamhällen.

18.  Europaparlamentet understryker behovet av ett mer integrerat, snabbt, systematiskt och effektivt svar – som inbegriper alla berörda parter – på behovet av utbildning i nödsituationer, i enlighet med principen om koppling mellan katastrofhjälp, rehabilitering och utveckling.

19.  Europaparlamentet konstaterar att vissa målländer inte kan eller vill tillgodose befolkningens grundläggande behov, däribland dess utbildningsbehov. Parlamentet vill att den mest lämpade civilsamhällespartnern ska identifieras och att bästa praxis från icke-statliga organisationer och andra aktörer ska stärkas och utvidgas.

20.  Europaparlamentet påminner om att gymnasieutbildning, teknisk utbildning och yrkesutbildning är av stor betydelse för ungas anställbarhet och för hållbar utveckling. Parlamentet anser att de två sistnämnda faktorerna bör leda fram till anständiga arbetstillfällen och riktas mot landets utvecklingsbehov och företagens behov, i samordning med företagen och i möjligaste mån genom att finansieras av dessa. Parlamentet riktar uppmärksamheten på projekt som kopplar samman den privata sektorn med utbildningscentrum, och uppmanar kommissionen att undersöka hur utvecklingen av sådana initiativ kan stödjas ekonomiskt. Parlamentet påpekar att unionens externa investeringsplan skulle kunna tas i anspråk för att nå dessa mål och vill se ett strategiskt deltagande från civilsamhällesorganisationernas sida vid planering och genomförande på detta område.

21.  Europaparlamentet uttrycker oro över kunskapsflykt. Parlamentet noterar att vissa medlemsstater lägger mer än hälften av sitt utbildningsstöd på skolavgifter inom landets territorium. Utökat utbildningsstöd måste innebära att denna andel minskar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforska och tillämpa bästa praxis och erfarenheter såsom universitets- och yrkesutbyten. Parlamentet anser att viseringar för flera inresor skulle göra det möjligt för dessa studerande att uppdatera sina kunskaper samt gynna den cirkulära rörligheten. Parlament vill samtidigt se incitament eller åtgärder som uppmuntrar studerande att under en minimiperiod arbeta inom ekonomi eller den statliga sektorn i sina ursprungsländer efter hemkomsten för att låta sina nyvunna kunskaper huvudsakligen komma partnerländerna till godo.

22.  Europaparlamentet konstaterar att utbildningens kvalitet är väsentlig för lärande. Det är oroväckande att konstatera att lärarutbildningarnas kvalitet och tillgänglighet fortsatt är ett stort problem, särskilt i Afrika söder om Sahara. Parlamentet framhåller att det behövs grund- och fortbildningsinsatser för lärare med fokus på pedagogisk kunskap och kompetens och på lärarnas rekrytering, lön och anställningsvillkor, bland annat för att uppmuntra dem att stanna kvar och föra över sina kunskaper till nya generationer. Parlamentet efterlyser fler utbytesprogram för lärare mellan utvecklingsländer och EU:s medlemsstater, exempelvis genom Erasmus+-programmet.

23.  Europaparlamentet noterar de enorma investeringar som måste göras i skolinfrastruktur och skolmateriel, inte minst på landsbygden och i glesbefolkade områden, för att säkerställa allas lika tillgång till utbildning utan diskriminering.

24.  Europaparlamentet understryker den nya teknikens betydelse för att förbättra tillgången till utbildning och utbildningens kvalitet, särskilt vad gäller kunskapsspridning samt utbildning, pedagogik och utveckling av lärare och förvaltning av utbildningsinstitutioner. Det gäller att gripa den möjlighet som den digitala omvandlingen innebär för att moderna kunskaper och undervisningsmetoder ska kunna få fäste i utvecklingsländer. Parlamentet framhåller att den nya tekniken ska vara ett stöd till utbildningsinsatserna och inte ersätta dem eller sänka den pedagogiska standarden. Parlamentet efterlyser bättre utvärdering av teknikinvesteringarnas inverkan på utbildningsresultaten. Dessutom anser parlamentet att den digitala kompetensen måste stärkas för att främja kvinnors och flickors egenmakt.

25.  Europaparlamentet efterlyser utökade insatser för att ta itu med de utmaningar som följer av digital utestängning, i form av utbildning i grundläggande digitala färdigheter och initiativ för att främja användningen av IKT. Parlamentet vill vidare att digital kompetens ska läggs till som läroämne på samtliga utbildningsnivåer i utvecklingsländer, så att eleverna kan förvärva de färdigheter som krävs för att lättare komma åt information.

26.  Europaparlamentet konstaterar att utbildningen måste göra det möjligt för nästa generation att leva fullt produktiva liv i en värld som förändras genom robotisering och automatisering. För att leva upp till förväntningarna både från de arbetssökande och från företagen måste utbildningarna verkligen ge yrkesfärdigheter, och därför får partnerskap med den privata sektorn på yrkesutbildningsområdet inte uteslutas. Parlamentet betonar i detta avseende vikten av flexibilitet och kompetens men även av livskunskap och social kompetens inom utbildningen. Parlamentet är övertygat om att barn utöver teoretiska skolkunskaper även måste förvärva förmågan att reflektera för att kunna ifrågasätta och kreativa färdigheter för att kunna omsätta idéer i handling och att livslångt lärande måste realiseras genom livslånga handlingar.

27.  Europaparlamentet framhåller kopplingen mellan utbildning och hälsa. Skolhälsovård och undervisning i hälsa främjar inte bara lärandet utan gör det även möjligt att nå ut till de breda samhällslagren. Parlamentet vill se ett integrerat helhetsgrepp på sexualundervisning för flickor och pojkar, som tar upp hälsofrågor som hiv, familjeplanering och graviditet och som även bidrar till förverkligandet av mer övergripande mål, som att förbättra flickors tillgång till utbildning. Parlamentet inser vårdgivares betydelse för att ge psykosocialt stöd, i synnerhet i konfliktdrabbade länder, och öka barns motståndskraft.

28.  Europaparlamentet uppmuntrar länderna att införa åtminstone ett gratis förskoleår i enlighet med utvecklingsmål nr 4.2.

29.  Europaparlamentet upprepar att utbildning av god kvalitet endast är möjlig i en gynnsam miljö, vilket inbegriper delaktiga föräldrar, näringsmässiga aspekter, säkerhet samt tillgång till el, vatten och lämpliga sanitära anläggningar, så att pojkar och flickor verkligen ska kunna tillgodogöra sig skolan och fler ska kunna gå ut skolan, särskilt grundskolan.

Förbättra stödets kvalitet

30.  Europaparlamentet anser att utvärderingar av utbildningssystemen, även vid icke-statlig utbildning, och av utbildningens kvalitet och läranderesultaten är en förutsättning för att effektivisera stödet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att finansiera forskning, insamling av data samt tillförlitliga, icke-diskriminerande och oberoende tekniska utvärderingsverktyg.

31.  Europaparlamentet ser det som nödvändigt med bättre samordning mellan finansiärer inom lokala utbildningsgrupper för att undvika dubbelarbete eller situationer där stödinsatserna står i konflikt med varandra. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att mer systematiskt tillämpa gemensam programplanering och att delegera. Parlamentet påminner om att utvecklingsstöd inte bör användas till strategier för att utöva inflytande.

32.  Europaparlamentet understryker att regeringarna är skyldiga att garantera sina medborgare utbildning. Parlamentet belyser därför nödvändigheten av att se till att de ansvariga på alla nivåer har kapacitet att erbjuda tjänster för alla och att inrätta institutioner, strategier och planer för utbildning på nationell nivå som är rättvisa, tillgängliga och icke-diskriminerande med ett reellt egenansvar och utarbetade i meningsfullt samråd och strategiskt samarbete med viktiga berörda parter, däribland civilsamhället, tillsammans med specifika mål och mekanismer för uppföljning, utvärdering och regelbundna kontroller, en klar och öppen avgränsning av ansvarsområden och en resurstilldelning som omfattas av oberoende kontroller. Parlamentet uppmuntrar tillämpning av nationella regelverk för att skapa fungerande utbildningstjänster.

33.  Europaparlamentet betonar stödets förutsägbarhet och partnerländernas egenansvar. Parlamentet påpekar i detta avseende att budgetstöd och stöd från multilaterala organisationer bäst uppfyller dessa krav.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera sektorsspecifikt budgetstöd när så är möjligt, med strikta kriterier – däribland god förvaltning – och omfattande kontroller, särskilt för att undvika korruption. Parlamentet påminner om att stödmottagande tredjeländer förbinder sig att betala tillbaka pengar vid allvarliga missförhållanden. Parlamentet anser att det civila samhället bör göras delaktigt i uppföljningen av finansieringsavtal. Parlamentet framhåller behovet av en uppföljningsmekanism som gör det möjligt att kontrollera om utvecklingsbiståndet har missbrukats och att tillämpa sanktioner om så är fallet, bland annat genom omfördelning av de ekonomiska resurserna, för att öka stödet till länder som har bättre rutiner på området.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja de lokala myndigheternas och civilsamhällesorganisationernas roll i förberedelserna och genomförandet av utbildningsstödprogram, även i samband med budgetstöd.

36.  Europaparlamentet noterar att endast en tredjedel av utbildningsstödet går genom multilaterala organisationer, jämfört med två tredjedelar på hälsoområdet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att öka finansieringen av det globala partnerskapet för utbildning och fonden Education cannot wait. Parlamentet anser att det globala partnerskapet i sin nästa strategiska plan för perioden efter 2020 bör ges möjlighet att förlänga sin programplaneringstid från tre till sex år för att möjliggöra en stabilare och mer förutsägbar finansiering, vilket är särskilt viktigt för att stärka de nationella utbildningssystemen.

o
o   o

37.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2018)0239.
(2) Antagna texter, P8_TA(2018)0104.


Energieffektivitet ***I
PDF 118kWORD 55k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 november 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet (COM(2016)0761 – C8-0498/2016 – 2016/0376(COD))
P8_TA(2018)0442A8-0391/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0761),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 194.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0498/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av protokoll (nr 1) om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen,

–  med beaktande av protokoll (nr 2) om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 26 april 2017(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 13 juli 2017(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen, och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 29 juni 2018 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0391/2017).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(3).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 november 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/… om ändring av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet

P8_TC1-COD(2016)0376


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2018/2002.)

(1) EUT C 246, 28.7.2017, s. 42.
(2) EUT C 342, 12.10.2017, s. 119.
(3)1 Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 17 januari 2018 (Antagna texter, P8_TA(2018)0010).


Styrningen av energiunionen ***I
PDF 120kWORD 52k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 november 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om styrningen av energiunionen och om ändring av direktiv 94/22/EG, direktiv 98/70/EG, direktiv 2009/31/EG, förordning (EG) nr 663/2009, förordning (EG) nr 715/2009, direktiv 2009/73/EG, rådets direktiv 2009/119/EG, direktiv 2010/31/EU, direktiv 2012/27/EU, direktiv 2013/30/EU och rådets direktiv (EU) 2015/652 och om upphävande av förordning (EU) nr 525/2013 (COM(2016)0759 – C8-0497/2016 – 2016/0375(COD))
P8_TA(2018)0443A8-0402/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0759),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 192.1 och 194.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8–0497/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 26 april 2017(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 13 juli 2017(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen, och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 29 juni 2018 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för industrifrågor, forskning och energi, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för industrifrågor, forskning och energi samt yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0402/2017).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(3).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 november 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/… om styrningen av energiunionen och klimatåtgärder samt om ändring av direktiv 94/22/EG, direktiv 98/70/EG, direktiv 2009/31/EG, förordning (EG) nr 663/2009, förordning (EG) nr 715/2009, direktiv 2009/73/EG, rådets direktiv 2009/119/EG, direktiv 2010/31/EU, direktiv 2012/27/EU, direktiv 2013/30/EU och rådets direktiv (EU) 2015/652 och om upphävande av förordning (EU) nr 525/2013

P8_TC1-COD(2016)0375


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2018/1999).

(1) EUT C 246, 28.7.2017, s. 34.
(2) EUT C 342, 12.10.2017, s. 111.
(3)1 Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 17 januari 2018 (Antagna texter, P8_TA(2018)0011).


Främjande av användningen av energi från förnybara energikällor ***I
PDF 120kWORD 56k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 november 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (omarbetning) (COM(2016)0767 – C8-0500/2016 – 2016/0382(COD))
P8_TA(2018)0444A8-0392/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0767),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 194.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8‑0500/2016),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 26 april 2017(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(2),

–  med beaktande av skrivelsen av den 20 oktober 2017 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för industrifrågor, forskning och energi i enlighet med artikel 104.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 26 juni 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 104 och 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för framställningar(A8-0392/2017), och av följande skäl:

A.  Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller kommissionens förslag inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(3) med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 november 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/… om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (omarbetning)

P8_TC1-COD(2016)0382


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2018/2001.)

(1) EUT C 246, 28.7.2017, s. 55.
(2) EGT C 77, 28.3.2002, s. 1.
(3) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 17 januari 2018 (Antagna texter, P8_TA(2018)0009).


Flerårig plan för små pelagiska bestånd i Adriatiska havet och de fisken som utnyttjar dessa bestånd ***I
PDF 242kWORD 68k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 november 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en flerårig plan för små pelagiska bestånd i Adriatiska havet och de fisken som utnyttjar dessa bestånd (COM(2017)0097 – C8-0095/2017 – 2017/0043(COD))
P8_TA(2018)0445A8-0337/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0097),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0095/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 31 maj 2017(1),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0337/2018),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 november 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om upprättande av en flerårig plan för små pelagiska bestånd i Adriatiska havet och de fisken som utnyttjar dessa bestånd

P8_TC1-COD(2017)0043


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 43.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  Den gemensamma fiskeripolitiken bör bidra till skyddet av den marina miljön, hållbar förvaltning av alla kommersiellt nyttjade arter och i synnerhet till att uppnå god miljöstatus i havsmiljön senast 2020 i enlighet med artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG(4), och gynnsam bevarandestatus för arter och livsmiljöer i enlighet med rådets direktiv 92/43/EEG(5) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG(6). [Ändr. 1]

(1a)   Vid Förenta nationernas toppmöte om hållbar utveckling som hölls i New York 2015 förband sig unionen och dess medlemsstater att till 2020 på ett effektivt sätt reglera fångsterna och få stopp på överfisket, det olagliga, orapporterade och oreglerade fisket samt alla destruktiva fiskemetoder och införa vetenskapligt grundade förvaltningsplaner i syfte att på kortast möjliga tid återställa fiskbestånden minst till nivåer som kan ge maximalt hållbart uttag fastställt utifrån deras biologiska egenskaper. [Ändr. 2]

(2)  I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013(7) fastställs bestämmelserna för den gemensamma fiskeripolitiken i linje med unionens internationella åtaganden. Målen för den gemensamma fiskeripolitiken är bl.a. att säkerställa att verksamheten inom fiske och vattenbruk är miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbar på lång sikt, att tillämpa försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen och att genomföra ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen. [Ändr. 3]

(2a)  I enlighet med förordning (EU) nr 1380/2013 krävs det harmoniserade, tillförlitliga och korrekta uppgifter för en fiskeriförvaltning som grundar sig på bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning. [Ändr. 4]

(3)  Vetenskapliga utlåtanden från vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) och från vetenskapliga rådgivande kommittén inom Allmänna kommissionens för fiske i Medelhavet (AKFM/SAC) tyder på att utnyttjandet av ansjovis- och sardinbestånden i Adriatiska havet överstiger de nivåer som kan ge ett maximalt hållbart uttag (MSY).

(3a)  Adriatiska havet är ett viktigt delområde i Medelhavet som står för omkring en tredjedel av det totala landningsvärdet. [Ändr. 5]

(4)  Trots förvaltning enligt både en internationell förvaltningsplan inom ramen för AKFM och nationella förvaltningsplaner antagna enligt rådets förordning (EG) nr 1967/2006(8), fortsätter de adriatiska ansjovis- och sardinbestånden att utsättas för överfiske och de nuvarande förvaltningsåtgärderna anses vara otillräckliga för att uppnå MSY senast 2020. Medlemsstater och berörda parter har uttryckt sitt stöd för utarbetande och genomförande av förvaltningsplaner för dessa två bestånd på unionsnivå.

(4a)   De förvaltningsplaner som genomförts och de tekniska åtgärder som infördes under 2016 kommer att påverka bestånden och måste analyseras och beaktas vid fastställandet av den fleråriga planen för de pelagiska bestånden i regionen. [Ändr. 6]

(4b)   Att införa en metod för en minsta nivå för undkommande av fångst kräver ändringar av protokoll för biologisk provtagning och forskning, vilket kommer att ta tid. Därför krävs en övergångsperiod innan den kan införas. [Ändr. 99]

(5)  De nuvarande förvaltningsåtgärderna för små pelagiska arter i Adriatiska havet rör tillträde till vattnen, kontroll av fiskeansträngningen och tekniska åtgärder för att reglera redskapsanvändningen. Vetenskapliga utlåtanden har visat på att fångstreglering är det lämpligaste medlet för att anpassa fiskeridödligheten och detta skulle vara ett betydligt mer effektivt förvaltningsverktyg för små pelagiska arter(9). [Ändr. 7]

(6)  För att uppnå målen för den gemensamma fiskeripolitiken måste det antas en rad bevarandeåtgärder, efter behov i olika kombinationer eller sammansättningar; det kan bland annat röra sig om fleråriga planer, och tekniska åtgärder, fastställande och fördelning av fiskemöjligheter. [Ändr. 8]

(6a)   Fisket efter små pelagiska bestånd i Adriatiska havet, i synnerhet i de geografiska delområdena 17 och 18, har en mycket viktig socioekonomisk inverkan på försörjningsmöjligheterna och framtiden för medlemsstaternas kustsamhällen. [Ändr. 9]

(6b)   Regionalisering bör i linje med den gemensamma fiskeripolitikens principer och mål och i enlighet med artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 användas för att anta och genomföra åtgärder som tar hänsyn till särdragen inom varje fiskeområde och skyddar deras miljöförhållanden. [Ändr. 10]

(6c)   Fiskemöjligheterna bör fördelas i enlighet med principerna i artikel 17 i förordning (EU) nr 1380/2013, grundat på transparenta och objektiva kriterier, inbegripet miljömässiga, sociala och ekonomiska kriterier. Fiskemöjligheterna bör även vara jämnt fördelade mellan de olika fiskesegmenten, inbegripet det traditionella och småskaliga fisket. Medlemsstaterna bör dessutom ge incitament till fiskefartyg som använder selektiva fiskeredskap eller miljövänligare fiskemetoder. [Ändr. 11]

(7)  Enligt artiklarna 9 och 10 i förordning (EU) nr 1380/2013 måste de fleråriga planerna grundas på bästa tillgängliga vetenskaplig, teknisk och ekonomisk rådgivning och innehålla övergripande mål och kvantifierbara mål med tydliga tidsramar, referenspunkter, bevarandemål och tekniska åtgärder för bevarande genomförandet av landningsskyldigheten och åtgärder utformade för att så långt som möjligt undvika och minska oönskade fångster samt skyddsåtgärder. [Ändr. 12]

(8)  Syftet med den fleråriga planen skulle vara att bidra till att uppnå den gemensamma fiskeripolitikens mål, och i synnerhet att uppnå återställa och upprätthålla MSY för de berörda bestånden fiskbestånden över biomassanivåer som kan ge maximal hållbar avkastning, genomföra landningsskyldigheten, skapa en hållbar fiskerisektor och tillhandahålla en effektiv förvaltningsram. [Ändr. 13]

(8a)   Såvida inte annat föreskrivs bör denna förordning inte ses som ett prejudikat för andra fleråriga planer för Medelhavet. [Ändr. 14]

(8b)   I en flerårig plan bör en balans alltid hittas mellan uppnåeligt resultat, med beaktande av tidsramen, och socioekonomisk effekt. [Ändr. 15]

(9)  Genom artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013 infördes dessutom en landningsskyldighet, inklusive för alla fångster av arter som omfattas av regler och minimistorlekar enligt definitionen i bilaga III till förordning (EG) nr 1967/2006. Genom undantag från artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013, fastställdes i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1392/2014(10) en treårig utkastplan med ett undantag av mindre betydelse från landningsskyldigheten för ansjovis, sardiner, makrill och taggmakrill i Adriatiska havet. För att genomföra landningsskyldigheten är det lämpligt att förlänga giltighetstiden för den åtgärd som fastställs i delegerad förordning (EU) nr 1392/2014, genom att införliva åtgärdens respektive bestämmelser i den fleråriga planen.

(10)  I enlighet med ekosystemansatsen och som tillägg bör denna plan även bidra till den fiskerirelaterade deskriptorn att uppnå en god miljöstatus, såsom anges i direktiv 2008/56/EG bör även och de kvalitativa deskriptorerna 1, 4 och 6 i direktivets bilaga I bör beaktas inom ramen för fiskeriförvaltningen. Denna plan bör även bidra till att uppnå gynnsam bevarandestatus för livsmiljöer och arter, enligt vad som krävs genom direktiv 2009/147/EG respektive direktiv 92/43/EEG. [Ändr. 16]

(11)  Artikel 16.4 i förordning (EU) nr 1380/2013 kräver att fiskemöjligheterna fastställs i enlighet med de mål som anges i de fleråriga planerna. [Ändr. 17]

(12)  Det är lämpligt att fastställa ett mål för fiskeridödligheten (F) som överensstämmer med målet att uppnå och upprätthålla MSY som intervall av värden vilka gör det möjligt att uppnå maximalt hållbart uttag (FMSY). Dessa intervall, som bygger på bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden, behövs för att skapa flexibilitet, så att ny utveckling inom vetenskaplig rådgivning kan beaktas, för att bidra till genomförandet av landningsskyldigheten och för att ta hänsyn till särdragen inom blandfisket. FMSY-intervallen har beräknats avSTECF(11). På grundval av denna plan och har intervallen tagits fram för att ge en minskning på högst 5 % av det långsiktiga uttaget jämfört med MSY(12). Dessutom finns det ett tak för den övre gränsen, vilket innebär att sannolikheten för att beståndet sjunker under Blim är högst 5 %. [Ändr. 18]

(13)  Vid fastställande av fiskemöjligheter bör det finnas en tröskel för FMSY-intervall vid normalt utnyttjande och, under förutsättningFör att det berörda beståndet anses vara i gott skick, en högre gräns uppnå målen i den fleråriga planen bör målet för vissa fall varje art vara SSBpa. Det bör endast vara möjligt att fastställa fiskemöjligheterna upp till denna ett högre gräns mål om det, på grundval av vetenskapliga utlåtanden eller bevis, är nödvändigt för att vid blandfiske nå de övergripande mål som fastställs i denna förordning eller för att undvika att ett bestånd tar skada på grund av dynamiken inom eller mellan bestånd av samma eller olika arter, eller för att begränsa i de fall där ett av de årliga variationerna i fiskemöjligheterna små pelagiska bestånden ligger under SSBlim. [Ändr. 19]

(14)  När mål för maximalt hållbart uttag inte finns tillgängliga bör försiktighetsansatsen tillämpas.

(15)  För de bestånd där de finns tillgängliga, och I syfte att tillämpa skyddsåtgärder, måste det införas referenspunkter för bevarande, vilka uttrycks som MSY Btrigger SSBlim och Blim SSBpa för ansjovis- och sardinbestånd små pelagiska arter. Om bestånden skulle hamna under MSY Btrigger bör fiskeridödligheten minskas så SSBlim bör lämpliga korrigerande åtgärder vidtas för att bidra till att den ligger under FMSY det berörda beståndet snabbt återgår till nivåer över SSBpa. [Ändr. 20]

(16)  Lämpliga skyddsåtgärder bör vidtas om beståndets storlek sjunker under dessa referenspunkten för Blim. Skyddsåtgärder bör inkludera minskning av fiskemöjligheter och specifika bevarandeåtgärder när vetenskapliga utlåtanden visar att ett bestånd är hotat. Dessa åtgärder bör kompletteras med andra åtgärder, beroende på vad som är lämpligt, såsom kommissionens åtgärder i enlighet med artikel 12 i förordning (EU) nr 1380/2013 eller medlemsstaternas åtgärder i enlighet med artikel 13 i förordning (EU) nr 1380/2013. [Ändr. 21]

(17)  För bestånd där referenspunkter inte finns tillgängliga bör försiktighetsprincipen tillämpas. I det särfall som utgörs av bestånd som fångas som bifångst bör, om vetenskapliga utlåtanden om miniminivån för lekbeståndets biomassa saknas, särskilda bevarandeåtgärder antas när vetenskapliga utlåtanden visar att korrigerande åtgärder är nödvändiga. [Ändr. 22]

(18)  För att möjliggöra genomförandet av landningsskyldigheten som införs genom artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 bör planen föreskriva om ytterligare förvaltningsåtgärder, särskilt åtgärder för att gradvis eliminera utkast, för att räkna fisk som är mindre än den minsta referensstorleken för bevarande och för att minimera, och när så är möjligt eliminera, fiskets negativa påverkan på den marina miljön. Sådana åtgärder bör fastställas genom delegerade akter. [Ändr. 23]

(18a)  En gemensam rekommendation från Kroatien, Italien och Slovenien (högnivågruppen Adriatica) och en undersökning om snörpvadens tekniska egenskaper och dess inverkan på bentiska organismsamhällen har lagts fram och reviderats av oberoende experter och STECF. Det är därför lämpligt att föreskriva ett undantag från artikel 13.3 andra stycket och punkt 2 i bilaga II till förordning (EG) nr 1967/2006. [Ändr. 24]

(19)  Tidsfristen för inlämning av gemensamma rekommendationer från de medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse bör fastställas, såsom krävs enligt förordning (EU) nr 1380/2013.

(19a)   När vetenskaplig rådgivning påvisar att fritidsfiske har en väsentlig effekt på ett visst bestånds fiskeridödlighet bör rådet beakta detta. I detta syfte bör rådet kunna fastställa total tillåten fångstmängd (TAC) för kommersiella fångster som beaktar volymen av fritidsfångster och/eller vidta andra åtgärder för begränsning av fritidsfiske, såsom fångstgränser och fredningsperioder. [Ändr. 25]

(20)  Planen bör också föreskriva vissa kompletterande tekniska, såväl som tillfälliga och rumsliga åtgärder som antas genom delegerade akter, och med beaktande av bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning, för att bidra till att uppnå planens mål, särskilt när det gäller skydd av ungfisk eller för att förbättra selektiviteten. [Ändr. 26]

(20a)   De hantverksmässiga fiskemetoder som har använts historiskt och som är etablerade i fiskesamhällena bör skyddas vid fastställandet av de tekniska åtgärder som följer av flerårsplanen eller de delegerade akter som antagits i enlighet med den. [Ändr. 27]

(21)  För att säkerställa överensstämmelse med de åtgärder som fastställs i den här förordningen bör särskilda kontrollåtgärder antas för att komplettera dem som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 1224/2009(13).

(21a)   För att sektorn ska kunna hantera problemet med de åtgärder som vidtas för en minskad fiskeansträngning samt de därmed minskade intäkterna för företag och fiskare, bör man se till att prioritera åtkomst till sådana lämpliga stödåtgärder som fastställts av Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014(14). [Ändr. 28]

(21b)   För att säkerställa ett genomförande som är förenligt med de socioekonomiska effekterna bör man därför dels införa undantag till den tillfälligt begränsade varaktigheten av de åtgärder för tillfälligt upphörande som avses i artikel 33 i förordning (EU) nr 508/2014, genom att endast låta sådana fiskefartyg som omfattas av denna fleråriga plan omfattas av detta, dels återigen öppna upp för och låta samma fiskefartyg få tillgång till de åtgärder för definitivt upphörande som avses i artikel 34 i den förordningen. [Ändr. 29]

(22)  Eftersom de fartyg i Adriatiska havet som inriktar fisket på små pelagiska arter tenderar att göra korta fiskeresor, bör den förhandsanmälan som krävs enligt artikel 17 i förordning (EG) nr 1224/2009 anpassas så att förhandsanmälan sänds minst en och en halv timme före den beräknade ankomsten till hamn. Med beaktande av den begränsade effekt som fiskeresor som endast omfattar mycket små kvantiteter fisk av de berörda bestånden har, är det lämpligt att fastställa en tröskel för sådana förhandsanmälningar, dvs. när dessa fartyg medför minst 1 ton ansjovis eller sardiner ombord små pelagiska arter. [Ändr. 30]

(23)  Med tanke på att elektroniska kontrollverktyg säkerställer bättre fiskerikontroll vid rätt tidpunkt, särskilt vad gäller den rumsliga fördelningen av fiskeverksamheter och av utnyttjandet av bestånden, bör användningen av VMS-system och elektronisk loggbok enligt kraven i artikel 9 respektive 15 i förordning (EG) nr 1224/2009, utvidgas till att omfatta alla fiskefartyg med den längd överallt på åtta meter.

(24)  Det bör fastställas tröskelvärden för fångster av ansjovis och sardiner små pelagiska arter över vilka ett fiskefartyg är skyldigt att landa i en utsedd hamn eller på en plats nära land, i enlighet med artikel 43 i förordning (EG) nr 1224/2009. Dessutom bör medlemsstaterna, när de utser dessa hamnar eller platser nära land, tillämpa kriterierna i artikel 43.5 i den förordningen på ett sådant sätt att en effektiv kontroll säkerställs. [Ändr. 31]

(25)  För att möjliggöra en tidsmässigt lämplig och proportionell anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och för att säkerställa flexibilitet och möjliggöra utveckling av vissa åtgärder bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att komplettera denna förordning i fråga om korrigerande åtgärder för bevarandet av makrill och taggmakrill, genomförandet av landningsskyldigheten samt tekniska åtgärder. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(15). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 32]

(26)  I enlighet med artikel 10.3 i förordning (EU) nr 1380/2013 bör bestämmelser antas för en återkommande bedömning från kommissionens sida av ändamålsenligheten och effektiviteten i tillämpningen av denna förordning. En sådan bedömning bör följa på och baseras på en regelbunden utvärdering av planen som grundar sig på vetenskapliga utlåtanden. Planen bör utvärderas tre år efter den dag då denna förordning träder i kraft och därefter vart femte år. Denna tidsperiod kommer att ge utrymme för ett fullständigt genomförande av landningsskyldigheten och vara tillräcklig för att regionala åtgärder ska kunna antas och genomföras och effekterna på bestånden och olika fisken synas. Det är också den minimiperiod som begärts av de vetenskapliga organen. [Ändr. 33]

(27)  I enlighet med artikel 9.4 i förordning (EU) nr 1380/2013 gjordes, innan planen utarbetades, en utvärdering av dess sannolika ekonomiska och sociala effekter(16).

(27a)   För att stödja fiskarna vid genomförandet av de åtgärder som avses i denna förordning, bör medlemsstaterna i största möjliga mån utnyttja de åtgärder som anges i förordning (EU) nr 508/2014. Det är lämpligt att klargöra att åtgärder för tillfälligt upphörande som antagits för att uppnå målen med denna förordning kan anses vara berättigade till stöd enligt förordning (EU) nr 508/2014, för att man på så sätt även ska kunna beakta den här förordningens socioekonomiska aspekter. Dessutom är det lämpligt att bevilja undantag, för fartyg som påverkas av denna fleråriga plan, från de perioder under vilka stöd kan beviljas samt från den övre gränsen för det ekonomiska bidraget från EHFF för åtgärder för tillfälligt upphörande som fastställs i förordning (EU) nr 508/2014. [Ändr. 34]

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.  I denna förordning upprättas en flerårig plan för små pelagiska bestånd i Adriatiska havet.

2.  Denna förordning ska tillämpas på bestånd av ansjovis (Engraulis encrasicolus) och sardin (Sardina pilchardus) i Adriatiska havet (nedan kallade de berörda bestånden små pelagiska arter) och på fisken det fiske som utnyttjar är inriktat på dessa bestånd. Vid genomförandet av den landningsskyldighet som fastställs i artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska denna förordning också tillämpas på bifångster av makrillar (Scomber spp.) och taggmakrillar (Trachurus spp.) i Adriatiska havet, som tas i samband med fiske antingen efter det ena av eller båda dessa berörda bestånd små pelagiska arter. [Ändr. 35]

Artikel 2

Definitioner

1.  Vid tillämpningen av denna förordning gäller de definitioner som anges i artikel 4 i förordning (EU) nr 1380/2013, artikel 4 i förordning (EG) nr 1224/2009 och artikel 2 i förordning (EG) nr 1967/2006.

2.  Dessutom gäller följande definitioner:

a)  Adriatiska havet: AKFM:s geografiska delområden 17 och 18,

b)  AKFM:s geografiska delområde: AKFM:s (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet) geografiska delområde såsom det definieras i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1343/2011(17),

(ba)  inriktning: när minst 50 % av fångsten består av sardiner eller ansjovis mätt i levande vikt, [Ändr. 37]

c)  små pelagiska bestånd arter: de bestånd som anges i artikel 1.2 i denna förordning eller en kombination av dessa bestånd av sardin (Sardina pilchardus) och ansjovis (Engraulis encrasicolus), [Ändr. 38]

(ca)  Bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning: allmänt tillgänglig vetenskaplig rådgivning som stöds av senaste vetenskapliga data och senaste metoder som har utfärdats eller sakkunniggranskats av ett erkänt oberoende vetenskapligt organ på unionsnivå eller internationell nivå, såsom vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) eller AKFM, och uppfyller kraven i artikel 25 i förordning (EU) nr 1380/2013. [Ändr. 104]

d)  FMSY-intervall: ett värdeintervall där alla nivåer av fiskeridödlighet inom de vetenskapligt fastställda gränserna för det intervallet, i situationer med blandfiske och enligt vetenskapliga utlåtanden, på lång sikt leder till en maximal hållbar avkastning (MSY) vid befintliga genomsnittliga miljöförhållanden, utan att på ett betydande sätt påverka reproduktionsprocessen för de berörda bestånden, [Ändr. 39]

(da)  fiskedag: en sammanhängande period på 24 timmar, eller en del av en sådan, under vilken ett fiskefartyg bedriver fiskeverksamhet, såsom sökande efter fisk, utsättning, utplacering, släpning och upptagning av fiskeredskap, ombordtagning av fångster, omlastning, bevarande ombord, beredning ombord, överföring, placering i bur, gödning och landning av fisk och fiskeriprodukter, enligt definitionen i artikel 28.4 i förordning (EU) nr 1380/2013. [Ändr. 40]

(db)  SSBlim: den referenspunkt för lekbeståndets biomassa under vilken korrigerande förvaltningsåtgärder måste vidtas för att säkerställa att beståndet återuppbyggs till en nivå där det håller sig inom säkra biologiska gränser, [Ändr. 41]

(dc)  SSBpa: den varningsreferenspunkt för lekbeståndets biomassa under vilken förvaltningsåtgärder måste vidtas för att säkerställa att beståndet återuppbyggs till en nivå där det håller sig inom säkra biologiska gränser, [Ändr. 42]

e)  MSY Btrigger: den referenspunkt för lekbeståndets biomassa under vilken specifika och lämpliga förvaltningsåtgärder ska vidtas för att säkerställa att nyttjandegraden i kombination med den naturliga variationen tillåter att beståndet byggs upp över nivåer som kan ge MSY på lång sikt, [Ändr. 43]

f)  fiskemöjlighet: en kvantifierad laglig rätt att fiska, uttryckt i fångster och/eller fiskeansträngning.

Artikel 3

Övergripande mål

1.  Den fleråriga planen ska bidra till att uppnå de mål för den gemensamma fiskeripolitiken som anges i artikel 2 i förordning (EU) nr 1380/2013, särskilt genom att tillämpa försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen, och ska syfta till att säkerställa att nyttjandet av de levande marina biologiska resurserna sker på ett sådant sätt att populationerna av skördade arter återställs till och bevaras över nivåer som säkerställer MSY. [Ändr. 45]

2.  Den fleråriga planen ska ge en effektiv, enkel och stabil förvaltningsram för utnyttjandet av små pelagiska bestånd i Adriatiska havet.

2a.   Vid framtagande eller ändring av den fleråriga planen ska, i enlighet med artikel 2.5 i förordning (EU) nr 1380/2013, socioekonomiska aspekter beaktas. [Ändr. 47]

3.  Den fleråriga planen ska bidra till att eliminera minska utkast, genom att i möjligaste mån undvika och minska oönskade fångster, och till genomförandet av den landningsskyldighet som fastställs i artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013 för de arter som omfattas av den och på vilka den här förordningen är tillämplig. [Ändr. 48]

4.  Den fleråriga planen ska genomföra ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen för att säkerställa att fiskeverksamhetens negativa inverkan på de marina ekosystemen, särskilt på hotade livsmiljöer och skyddade arter, inbegripet marina däggdjur, sjöfåglar och reptiler, minimeras, och när så är möjligt elimineras. Den ska vara förenlig med unionens miljölagstiftning, i synnerhet målet att senast 2020 uppnå god miljöstatus i enlighet med artikel 1.1 i direktiv 2008/56/EG, och med de mål och regler som fastställs i direktiven 2009/147/EG och 92/43/EEG. [Ändr. 49]

5.  Den fleråriga planen ska framför allt syfta till att

a)  säkerställa att de villkor som anges i deskriptor 3 i bilaga I till direktiv 2008/56/EG uppfylls, och

b)  bidra till uppfyllandet av andra relevanta deskriptorer i bilaga I till direktiv 2008/56/EG, i proportion till den roll som fisket spelar för att uppfylla dem.

5a.   Åtgärder inom ramen för planen ska vidtas i enlighet med bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning. [Ändr. 50]

KAPITEL II

SOCIOEKONOMISKA MÅL, SKYDDSÅTGÄRDER OCH SÄRSKILDA ÅTGÄRDER [Ändr. 51]

Artikel 4

Mål för ansjovis och sardin små pelagiska arter [Ändr. 52]

1.  MåletMålreferenspunkterna för fiskeridödligheten små pelagiska arter ska nås så snart som möjligt och, genom en successiv och stegvis anpassning, senast 2020 för de berörda bestånden, och det ska därefter bibehållas inom över de intervall värden som anges i bilaga I och i enlighet med de övergripande mål som fastställs i artikel 3.1. [Ändr. 53]

2.  FiskemöjligheternaFörvaltningsåtgärderna för små pelagiska arter ska vara förenliga med de målintervall för fiskeridödlighet målreferenspunkter som anges i bilaga I, kolumn A, till den här förordningen. [Ändr. 54]

3.  Trots vad som sägs i punkterna 1 och 2 får fiskemöjligheterna fastställas på nivåer som motsvarar en lägre fiskeridödlighet förvaltningsåtgärderna sträva till att uppnå nivåer som är högre än de nivåer som anges i bilaga I, kolumn A

a)  om det, på grundval av vetenskapliga utlåtanden eller vetenskapliga bevis, är nödvändigt för att nå de övergripande mål som fastställs i artikel 3 när det gäller blandfiske,

b)  om det, på grundval av vetenskapliga utlåtanden eller vetenskapliga bevis, är nödvändigt för att undvika att ett bestånd tar allvarlig skada på grund av dynamiken inom eller mellan bestånd av samma eller olika arter, eller

c)  om ett av bestånden av små pelagiska arter ligger under den referenspunkt som anges i bilaga I, kolumn B. [Ändr. 55]

4.  Trots vad som sägs i punkterna 2 och 3 får fiskemöjligheterna för ett bestånd fastställas i enlighet med de intervall för fiskeridödlighet som anges i bilaga I, kolumn B, förutsatt att det berörda beståndet ligger över den referenspunkt för miniminivån för lekbeståndets biomassa som anges i bilaga II, kolumn A,

a)  om det, på grundval av vetenskapliga utlåtanden eller vetenskapliga bevis, är nödvändigt för att nå de övergripande mål som fastställs i artikel 3 när det gäller blandfiske,

b)  om det, på grundval av vetenskapliga utlåtanden eller vetenskapliga bevis, är nödvändigt för att undvika att ett bestånd tar allvarlig skada på grund av dynamiken inom eller mellan bestånd av samma eller olika arter, eller

c)  för att begränsa variationerna i fiskemöjligheterna till högst 20 % mellan år som följer på varandra. [Ändr. 56]

4a.   När vetenskaplig rådgivning påvisar att fritidsfiske har en väsentlig effekt på ett visst bestånds fiskeridödlighet bör rådet beakta detta och får för att undvika att det totala målet för fiskeridödlighet överskrids begränsa fritidsfiske vid fastställande av fiskemöjligheter. [Ändr. 57]

Artikel 4a

Socioekonomiska mål

För att beakta de socioekonomiska mål som anges i artikel 2.5 f i förordning (EU) nr 1380/2013 ska medlemsstaterna, vid genomförandet av de tekniska åtgärderna och bevarandeåtgärderna enligt den här förordningen, till fullo utnyttja de relevanta åtgärder som avses i förordning (EU) nr 508/2014. [Ändr. 58]

Artikel 5

Skyddsåtgärder

1.  Referenspunkterna för bevarande, uttryckta som den miniminivå och den gränsnivå för lekbeståndets biomassa som ska tillämpas för att kunna garantera fullständig reproduktionskapacitet för de berörda bestånden anges i bilaga II. [Ändr. 59]

1a.   Tre år efter det att de förvaltningsåtgärder som anges i artikel 6.1a har börjat tillämpas ska de vidtagna åtgärdernas effektivitet verifieras vetenskapligt, särskilt när det gäller de bestånd som omfattas av denna förordning och det fiske som utnyttjar dessa bestånd. [Ändr. 60]

2.  När vetenskapliga utlåtanden visar att lekbeståndets biomassa för något av de berörda små pelagiska bestånden ligger under den referenspunkt för miniminivån för lekbeståndets biomassa som anges i bilaga II I, kolumn A B, till den här förordningen ska alla lämpliga korrigerande åtgärder antas för att säkerställa bidra till att det berörda beståndet de små pelagiska bestånden snabbt återgår till nivåer över de nivåer den referenspunkt som kan ge MSY fastställs i bilaga I, kolumn A. I synnerhet, genom undantag från artikel 4.2 och 4.4 i denna förordning, ska fiskemöjligheterna för de berörda bestånden, i syfte att nå dessa nivåer, fastställas till en nivå som ger en fiskeridödlighet under det intervall som anges i bilaga I, kolumn A, till denna förordning, i linje med artikel 4.3, ska förvaltningsåtgärderna anpassas med beaktande av minskningen av de berörda beståndens biomassa. [Ändr. 61]

3.  När vetenskapliga utlåtanden visar att lekbeståndets biomassa för något de båda bestånden av de berörda bestånden små pelagiska arter ligger under den gränsreferenspunkt för lekbeståndets biomassa (BlimSSBlim) som anges i bilaga II I, kolumn B, till denna förordning, ska ytterligare korrigerande åtgärder vidtas för att säkerställa bidra till att det berörda beståndet de båda bestånden snabbt återgår till nivåer över den nivå referenspunkt som kan ge MSY fastställs i bilaga I, kolumn A. I synnerhet kan de korrigerande åtgärderna, genom undantag från artikel 4.2 och 4.4, inbegripa ett tillfälligt stopp av det riktade fisket för det berörda beståndet och en lämplig minskning av fiskemöjligheterna andra lämpliga förvaltningsåtgärder. [Ändr. 62]

Artikel 6

Särskilda bevarandeåtgärder

1.  När vetenskapliga utlåtanden visar att korrigerande åtgärder krävs för bevarandet av de små pelagiska bestånd som avses i artikel 1.2 i denna förordning, arterna eller, vad gäller ansjovis och sardin, när lekbeståndets biomassa för något av dessa bestånd för ett visst år ligger under de referenspunkter för bevarande som anges i bilaga II I, kolumn A B, till denna förordning, ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 i denna förordning och artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 med avseende på.

a)  fiskeredskapens egenskaper, särskilt maskstorlek, redskapens utformning, redskapens storlek eller användning av selektivitetsanordningar för att säkerställa eller förbättra selektiviteten,

b)  användning av fiskeredskap och det djup på vilket redskapet används, för att säkerställa eller förbättra selektiviteten,

c)  förbud mot eller begränsning av fiske i särskilda områden, i syfte att skydda lekfisk och ungfisk eller fisk som är mindre än minsta referensstorlek för bevarande eller för att skydda icke-målarter,

d)  förbud mot eller begränsning av fiske eller användning av vissa typer av fiskeredskap under särskilda perioder, i syfte att skydda lekfisk eller fisk som är mindre än minsta referensstorlek för bevarande eller för att skydda icke-målarter,

e)  minsta referensstorlekar för bevarande, i syfte att säkerställa skydd av unga exemplar av marina organismer,

f)  andra egenskaper med koppling till selektivitet. [Ändr. 63]

1a.  För att målen i artikel 4 ska uppnås, och utan hinder av punkt 1, ska följande åtgärder vidtas under åren 2019–2022:

a)  År 2019 ska fångstbegränsningen för små pelagiska arter ligga kvar på samma nivå som för 2014. Från och med 2020 ska fångstgränserna, för den berörda medlemsstaten, för små pelagiska arter gradvis minskas med 4 % varje år jämfört med föregående år fram till 2022. Någon minskning ska dock inte ske om den totala fångsten föregående år för varje berörd medlemsstat ligger mer än 2 % under fångstnivån för 2014.

b)  Fiskeansträngningen för fiskefartyg med inriktning på fiske av små pelagiska arter får inte överstiga 180 fiskedagar per år och 20 fiskedagar per månad, med högst 144 fiskedagar per år med inriktning på sardin och högst 144 fiskedagar per år med inriktning på ansjovis.

c)  Fredningstider/fredningsområden ska införas varje år i syfte att skydda uppväxt- och lekområden. Sådan fredning, för olika typer av fiskeredskap, ska täcka de små pelagiska arternas hela utbredningsområde i Adriatiska havet i minst 15 dagar i rad och högst 30 dagar i rad. Fredningstiderna ska gälla under följande perioder:

i)  för sardiner från och med den 1 oktober till och med den 31 mars och

ii)  för ansjovis från och med den 1 april till och med den 30 september.

d)  Ytterligare fredningstider/fredningsområden ska gälla för fartyg med en total längd på över tolv meter, och separat för varje typ av fiskeredskap, i minst sex månader. Dessa fredningstider/fredningsområden ska täcka minst 30 % av det område som betecknats som uppväxtområde eller som ett område som är viktigt för skydd av ungfisk (i territorial- och innanhav).

e)  Den sammanlagda fiskekapaciteten för trålare och notfartyg som aktivt fiskar små pelagiska arter får inte överstiga den registrerade kapaciteten för den aktiva flottan 2014 räknat i bruttodräktighet och/eller bruttoregisterton, motoreffekt (kW) och antal fartyg. [Ändr. 70]

1b.  Trots punkt 1a får längden på de fredningstider som avses i led c och d inte variera mer än 10 % från år till år för att stabilitet ska kunna säkerställas och variationerna begränsas avseende förvaltningsåtgärderna. [Ändr. 71]

Artikel 6a

Tekniska åtgärder

1.  Vid tillämpning av denna förordning ska artikel 13.3 andra stycket och punkt 2 i bilaga II till förordning (EG) nr 1967/2006 inte gälla.

2.  Vid tillämpning av denna förordning ska högsta tillåtna längd på stänggarn (snörpvad eller not utan lina) vara 600 meter med ett djup på högst en tredjedel av längden. [Ändr. 72]

KAPITEL III

BESTÄMMELSER MED KOPPLING TILL LANDNINGSSKYLDIGHETEN

Artikel 7

Bestämmelser med koppling till landningsskyldigheten för små pelagiska bestånd som fångas i Adriatiska havet

Kommissionen ges behörighet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15 i den här förordningen och artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 med avseende på [Ändr. 73]

a)  undantag från tillämpningen av landningsskyldigheten för arter för vilka det finns bästa tillgängliga vetenskapliga belägg för rådgivning påvisar en hög överlevnadsgrad, med beaktande av egenskaperna hos redskapen, fiskemetoderna och ekosystemet, i syfte att underlätta genomförandet av landningsskyldigheten, [Ändr. 74]

b)  undantag av mindre betydelse i syfte att underlätta genomförandet av landningsskyldigheten; sådana undantag av mindre betydelse ska fastställas för fall som avses i artikel 15.5 c i förordning (EU) nr 1380/2013 och vara förenliga med villkoren i den bestämmelsen, och

c)  särskilda bestämmelser om dokumentation av fångster, särskilt i syfte att övervaka genomförandet av landningsskyldigheten.

d)  fastställande av minsta referensstorlekar för bevarande, i syfte att säkerställa skydd av unga exemplar av marina organismer. [Ändr. 75]

KAPITEL IV

REGIONALISERING

Artikel 8

Regionalt samarbete

1.  Artikel 18.1–18.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska tillämpas på de åtgärder som avses i artiklarna 6 och 7 i den här förordningen.

2.  Vid tillämpning av punkt 1 i denna artikel, får medlemsstater med direkt förvaltningsintresse lägga fram gemensamma rekommendationer i enlighet med artikel 18.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 för första gången senast tolv månader efter det att denna förordning trätt i kraft och därefter tolv månader efter varje gång en utvärdering av den fleråriga planen lagts fram i enlighet med artikel 14 i den här förordningen. De får också lämna sådana rekommendationer när de bedömer att så är nödvändigt, i synnerhet om det sker en plötslig förändring i situationen för något av de bestånd som omfattas av den här förordningen. Gemensamma rekommendationer avseende åtgärder som avser ett visst kalenderår ska lämnas in senast den 1 juni det föregående året.

3.  De befogenheter som ges enligt artiklarna 6 och 7 i denna förordning ska inte påverka de befogenheter som kommissionen ges genom andra bestämmelser i unionsrätten, däribland förordning (EU) nr 1380/2013.

KAPITEL V

KONTROLL OCH VERKSTÄLLIGHET

Artikel 9

Förhållande till förordning (EG) nr 1224/2009

De kontrollåtgärder som föreskrivs i detta kapitel ska gälla utöver dem som föreskrivs i förordning (EG) nr 1224/2009, om inte annat föreskrivs i detta kapitel.

Artikel 10

Förhandsanmälan

1.  Genom undantag från artikel 17.1 i förordning (EG) nr 1224/2009 ska den förhandsanmälan som avses i den artikeln göras minst en och en halv timme före fartygets beräknade ankomsttid till hamn. De behöriga myndigheterna i kustmedlemsstaterna får, efter bedömning av varje enskilt fall, lämna tillstånd för tidigare ankomst till hamn. [Ändr. 76]

2.  Kravet på förhandsanmälan ska gälla för befälhavare på unionsfiskefartyg som har minst ett två ton ansjovis eller ett två ton sardiner ombord. Dessa mängder ska beräknas utifrån nettofångsten i enlighet med artikel 15.11 i förordning (EU) nr 1380/2013. [Ändr. 77]

Artikel 11

Fartygsövervakningssystem

1.  Vid tillämpning av denna förordning ska tillämpningen av de bestämmelser som fastställs i artikel 9.2 i förordning (EG) nr 1224/2009 utvidgas till fiskefartyg med en längd överallt på åtta meter eller mer och som deltar i det riktade fisket efter små pelagiska bestånd i Adriatiska havet.

2.  Det undantag som föreskrivs i artikel 9.5 i förordning (EG) nr 1224/2009 ska inte tillämpas på fartyg som deltar i det riktade fisket efter små pelagiska bestånd i Adriatiska havet i enlighet med denna förordning, oavsett fartygens längd.

Artikel 12

Elektroniskt ifyllande och överlämnande av fiskeloggböcker

1.  Vid tillämpningen av denna förordning ska skyldigheten enligt artikel 15.1 i förordning (EG) nr 1224/2009 att föra elektronisk fiskeloggbok och att överlämna den elektroniskt minst en gång om dagen till flaggmedlemsstatens behöriga myndighet utvidgas till befälhavare på unionsfiskefartyg med en längd överallt på åtta meter eller mer och som deltar i det riktade fisket efter ansjovis eller sardiner.

2.  Det undantag som föreskrivs i artikel 15.4 i förordning (EG) nr 1224/2009 ska inte gälla befälhavare på fartyg som deltar i det riktade fisket efter ansjovis eller sardiner, oavsett fartygens längd.

2a.   Genom undantag från artikel 15.2 i förordning (EG) nr 1224/2009 får befälhavare på unionens fiskefartyg med en total längd på minst 12 meter överlämna de uppgifter som avses i artikel 14 i den förordningen då landningen påbörjas. [Ändr. 78]

Artikel 13

Utsedda hamnar

Det tröskelvärde som ska tillämpas på den levande vikten av arter från respektive bestånd som omfattas av den fleråriga planen, ovanför vilket ett fiskefartyg måste landa sina fångster i en utsedd hamn eller en plats nära land i enlighet med artikel 43 i förordning (EG) nr 1224/2009 ska vara följande:

a)  2 000 kg ansjovis.

b)  2 000 kg sardiner.

KAPITEL VI

ÖVERSYN

Artikel 14

Utvärdering av den fleråriga planen

FemTre år efter dagen för ikraftträdandet av denna förordning och därefter vart femte år ska kommissionen säkerställa att en utvärdering görs av den fleråriga planens effekter på de bestånd som omfattas av denna förordning och på de fisken som utnyttjar dessa bestånd. Kommissionen ska lägga fram resultatet av utvärderingen för Europaparlamentet och rådet, och ska, om så är lämpligt, lämna in ett förslag till ändring av denna förordning. [Ändr. 80]

KAPITEL VII

FÖRFARANDEBESTÄMMELSER

Artikel 15

Utövande av delegering

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013. [Ändr. 81]

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6 och 7 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med ... [dagen för denna förordnings ikraftträdande]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 6 och 7 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 6 och 7 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 15a

Stöd från EHFF

1.  Åtgärder för tillfälligt upphörande som antas för att uppnå den fleråriga planens mål ska betraktas som sådant tillfälligt upphörande av fiskeverksamhet som avses i artikel 33.1 a och c i förordning (EU) nr 508/2014.

2.  Genom undantag från artikel 33.2 i förordning (EU) nr 508/2014, och fram till den 31 december 2020, förlängs den längsta varaktigheten för stöd inom ramen för förordningen med nio månader för fiskefartyg som berörs av sådana fredningstider/fredningsområden som avses i denna förordning.

3.  För att säkerställa genomförandet av punkt 2 i denna artikel ska det, genom undantag från artikel 25.3 i förordning (EU) nr 508/2014, vara möjligt att öka det totala ekonomiska bidraget från EHFF över det tak på 15 % som anges i den artikeln.

4.  För genomförandet av de åtgärder som avses i artikel 30 i förordning (EU) nr 508/2014 ska prioritet ges åt de fiskare som berörs av genomförandet av åtgärderna i den här fleråriga planen.

5.  Fartyg som har upphört med all sin fiskeverksamhet till följd av de åtgärder för minskad fiskeansträngning som avses i den här förordningen kan, fram till den 31 december 2020 och genom undantag från den frist som fastställs i artikel 34.4 i förordning (EU) nr 508/2014, vara berättigade till det stöd för definitivt upphörande som avses i artikel 34 i förordning (EU) nr 508/2014. [Ändr. 82]

KAPITEL VIII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 16

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Mål för fiskeridödlighetMålreferenspunkter

(enligt artikel artiklarna 4 och 5) [Ändr. 86]

Bestånd

Intervall för mål för fiskeridödlighet som ger maximalt hållbart uttag (FMSY)Målreferenspunkter för små pelagiska arter

Kolumn A

Kolumn B

Ansjovis

0,23–0,30SSBpa

0,30–0,364SSBlim

Sardin

0,065–0,08

0,08–0,11SSBlim

[Ändr. 87]

BILAGA II

Referenspunkter för bevarande

(enligt artikel 5)

Bestånd

Referenspunkt för miniminivån för lekbeståndets biomassa (i ton) (MSY Btrigger)

Gränsreferenspunkt för biomassa (i ton) (Blim)

Kolumn A

Kolumn B

Ansjovis

139 000

69 500

Sardin

180 000

36 000

[Ändr. 84]

(1) EUT C 288, 31.8.2017, s. 68.
(2)EUT C 288, 31.8.2017, s. 68.
(3)Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 november 2018.
(4)Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi) (EUT L 164, 25.6.2008, s. 19).
(5) Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7).
(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s. 7).
(7)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (EUT L 354, 28.12.2013, s. 22).
(8)Rådets förordning (EG) nr 1967/2006 av den 21 december 2006 om förvaltningsåtgärder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet, om ändring av förordning (EEG) nr 2847/93 och om upphävande av förordning (EG) nr 1626/94 (Medelhavsförordningen) (EUT L 36, 8.2.2007, s. 6).
(9)Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF): Bedömning av Medelhavsbestånden - del 2 (STECF-11-14).
(10)Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1392/2014 av den 20 oktober 2014 om upprättande av en utkastplan för vissa fisken efter små pelagiska arter i Medelhavet (EUT L 370, 30.12.2014, s. 21).
(11) Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STCEF) – Små pelagiska bestånd i Adriatiska havet. Bedömningar avseende Medelhavet del 1 (Mediterranean assessments part 1) (STECF-15-14). 2015. [Publications Office of the European Union, Luxembourg, EUR 27492 EN, JRC 97707, 52 pp.] [Den andra delen av denna referens förfaller felaktig. Publikationsbyrån, kontrollera.]
(12)Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STCEF) – Små pelagiska bestånd i Adriatiska havet. Bedömningar avseende Medelhavet del 1 (Mediterranean assessments part 1) (STECF-15-14). 2015. [Publications Office of the European Union, Luxembourg, EUR 27492 EN, JRC 97707, 52 pp.] [The second part of this reference seems to be mistaken. OPOCE, please check.]
(13)Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i unionen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006 (EUT L 343, 22.12.2009, s. 1).
(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 av den 15 maj 2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2328/2003, (EG) nr 861/2006, (EG) nr 1198/2006 och (EG) nr 791/2007 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1255/2011 (EUT L 149, 20.5.2014, s. 1).
(15) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(16)Konsekvensbedömning...[infoga hänvisning vid offentliggörandet].
(17)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1343/2011 av den 13 december 2011 om vissa bestämmelser om fiske i AKFM:s avtalsområde (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet) och om ändring av rådets förordning (EG) nr 1967/2006 om förvaltningsåtgärder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet (EUT L 347, 30.12.2011, s. 44).


Rättsstatsprincipen i Rumänien
PDF 144kWORD 45k
Europaparlamentets resolution av den 13 november 2018 om rättsstatsprincipen i Rumänien (2018/2844(RSP))
P8_TA(2018)0446B8-0522/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av EU:s fördrag, särskilt artiklarna 2, 3, 4, 6 och 7 i fördraget om Europeiska unionen (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen),

–  med beaktande av Rumäniens konstitution,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 mars 2014 om en ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen (COM(2014)0158),

–  med beaktande av sin debatt om demokrati och rättvisa i Rumänien, som hölls den 2 februari 2017,

–  med beaktande av sin debatt om hoten mot rättsstatsprincipen till följd av reformen av det rumänska rättsväsendet den 7 februari 2018,

–  med beaktande av sin debatt om rättsstatsprincipen i Rumänien den 3 oktober 2018,

–  med beaktande av den diskussion som anordnades den 1 oktober 2018 med kommissionens förste vice ordförande, Frans Timmermans, i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

–  med beaktande av det seminarium om demokrati och rättvisa i Rumänien som anordnades i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor den 22 mars 2017,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 24 januari 2018 från kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och förste vice ordförande Frans Timmermans om den senaste utvecklingen i Rumänien,

–  med beaktande av Venedigkommissionens gemensamma yttrande av den 16 mars 2018 om Rumäniens förslag till lag nr 140/2017 om att ändra regeringens förordning nr 26/2000 om föreningar och stiftelser,

–  med beaktande av Venedigkommissionens yttrande av den 20 oktober 2018 om ändringar av de rumänska lagarna nr 303/2004 om domares och åklagares ställning, lag nr 304/2004 om rättsväsendets organisation och nr 317/2004 om högsta rättsrådet,

–  med beaktande av Venedigkommissionens yttrande av den 20 oktober 2018 om ändringar av den rumänska strafflagen och straffprocesslagen, lagar som även påverkar lag nr 78/2000 om förebyggande, upptäckt och bestraffning av korruption och lag nr 304/2004 om rättsväsendets organisation,

–  med beaktande av den särskilda rapporten om Rumänien av den 11 april 2018 från Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco),

–  med beaktande av kommissionens framstegsrapport av den 15 november 2017 inom ramen för samarbets- och kontrollmekanismen för Rumänien,

–  med beaktande av det rumänska parlamentets antagande i december 2017 av tre lagar som reformerar rättsväsendet, som ändrade lag nr 303/2004 om domares och åklagares ställning, lag nr 304/2004 om rättsväsendets organisation och lag nr 317/2004 om högsta rättsrådet, och med beaktande av antagandet av ändringar av strafflagen i juni 2018 och av straffprocesslagen i juli 2018,

–  med beaktande av resolution 2226 (2018) och rekommendation 2134 (2018) från Europarådets parlamentariska församling,

–  med beaktande av den rumänska författningsdomstolens beslut av den 20 oktober 2018, enligt vilket 64 av de 96 ändringarna av straffprocesslagen strider mot konstitutionen, och med beaktande av författningsdomstolens förklaring av den 25 oktober 2018 om att 30 av ändringarna av strafflagen är oförenliga med konstitutionen,

–  med beaktande av de upprepade massprotester som pågått sedan januari 2017 mot korruption och för rättsstatsprincipen, bland annat i Bukarest den 10 augusti 2018 då ”Diaspora at Home”-demonstrationen ledde till att hundratals människor fick söka läkarvård efter polisens våldsamma ingripande,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen bygger på värden såsom respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatlighet och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter, och dessa värden är gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke‑diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män (artikel 2 i EU-fördraget).

B.  I artikel 6.3 i EU-fördraget bekräftas att grundläggande rättigheter, såsom de garanteras i Europakonventionen och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner, ska ingå i unionsrätten som allmänna principer.

C.  EU fungerar utifrån en förutsättning om ömsesidigt förtroende för att medlemsstaterna agerar i enlighet med demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter, enligt vad som föreskrivs i Europakonventionen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

D.  Rättsväsendets oberoende finns inskrivet i artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och i artikel 6 i Europakonventionen, och är ett grundläggande krav i den demokratiska maktdelningsprincipen.

E.  I sin rapport om Rumänien från april 2018 uttryckte Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco) allvarlig oro över vissa aspekter av de lagar om domares och åklagares ställning, om domstolssystemet och om det högsta rättsrådet som antagits av det rumänska parlamentet, och även över förslag till ändringar av strafflagstiftningen. Greco ifrågasätter lagstiftningsprocessen, fruktar inverkan på rättsväsendets oberoende och befarar implicita överträdelser av reglerna för korruptionsbekämpning.

F.  Venedigkommissionen konstaterade i sitt yttrande nr 924/2018 av den 20 oktober 2018, som begränsade sig till vissa särskilt kontroversiella aspekter av förslagen, att det visserligen gjorts välkomna förbättringar till följd av kritik och ett antal beslut från författningsdomstolen, men att man genom de tre förslagen infört viktiga aspekter som skulle kunna leda till påtryckningar på domare och åklagare och i slutändan undergräva rättsväsendets och dess medlemmars oberoende, och i kombination med systemen för tidig pensionering skulle därmed rättsväsendets effektivitet och kvalitet kunna äventyras, med negativa konsekvenser för korruptionsbekämpningen. Venedigkommissionen ansåg att dessa aspekter sannolikt skulle ”undergräva allmänhetens förtroende för rättsväsendet”(1).

G.  Venedigkommissionen drog i sitt yttrande nr 930/2018 av den 20 oktober 2018 slutsatsen att det var ”nödvändigt och lämpligt för det rumänska parlamentet att göra en reform av strafflagen för att genomföra beslut från författningsdomstolen och relevanta EU-direktiv”, och att många av ändringarna ”allvarligt kommer att skada effektiviteten i det rumänska straffrättsliga systemet i kampen mot olika former av brottslighet, inklusive korruptionsrelaterade brott, våldsbrott och organiserad brottslighet”(2).

H.  I sitt yttrande nr 914/2018 av den 16 mars 2018 välkomnade Venedigkommissionen det faktum att initiativtagarna till lagförslagen under sammanträdena i Bukarest angett att de är beredda att ändra lagförslagen i flera avseenden, och uppmanade de rumänska myndigheterna att överväga dess främsta rekommendationer, nämligen att de nya rapporterings- och informationskraven i lagförslagen, inklusive sanktionerna med stoppad verksamhet och upplösning om lagen inte efterlevs, är uppenbart onödiga och oproportionerliga och bör dras tillbaka, och att det detaljerade offentliggörandet av finansiella rapporter var sjätte månad och uppgift om inkomstkälla, oberoende av belopp, i kombination med hotet om upplösning kommer att ha ”en dämpande effekt på det civila samhället” och stå i strid med ”föreningsfriheten och rätten till respekt för privatlivet”(3).

I.  Europarådets parlamentariska församling har uppmanat Rumänien att förkasta de lagförslag som nyligen lagts fram om att införa ytterligare krav på finansiell rapportering för icke-statliga organisationer och att ändra förslagen i linje med rekommendationerna från Venedigkommissionen och kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE/ODIHR) samt att lägga fram dem för ett brett offentligt samråd innan de antas(4).

J.  Den 19 juli 2018 väckte kommissionen talan mot Rumänien vid Europeiska unionens domstol för att landet inte införlivat det fjärde direktivet mot penningtvätt i sin nationella lagstiftning. Den 24 oktober 2018 antog det rumänska parlamentet förslaget till lag om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

K.  En pågående debatt om den rumänska underrättelsetjänstens roll och dess påstådda inblandning i det rumänska rättsväsendets verksamhet väcker frågor om omfattningen av och formerna för en sådan inblandning. Venedigkommissionen konstaterar i sitt yttrande av den 20 oktober 2018 att en ”grundlig översyn av de rättsliga bestämmelserna om kontroll av underrättelsetjänsterna verkar vara nödvändig”.

L.  En framställning om översyn av den rumänska konstitutionen för att införa en ändring i den så att familjedefinitionen begränsas till att gälla äktenskap mellan en man och en kvinna inleddes i maj 2016. Många människorättsgrupper har uttryckt sin oro över att förslaget skulle kunna leda till att internationella människorättsnormer kränks och att homofobisk diskriminering ökar i Rumänien. Översynen godkändes i parlamentet med två tredjedels majoritet. Vid folkomröstningen om frågan nåddes inte de trettio procent som krävdes.

M.  Rumänien ligger på 25:e plats av EU:s 28 medlemsstater när det gäller lagstiftning, hatpropaganda och diskriminering mot hbti-personer, enligt den årliga översynen av situationen för de mänskliga rättigheterna för hbti-personer i Europa 2018, som offentliggjorts av Europaregionen i den internationella sammanslutningen för homosexuella (ILGA-Europe).

N.  Europeiska unionen har förbundit sig att respektera mediernas frihet och mångfald samt rätten till information och yttrandefriheten. Visselblåsning är en viktig del av undersökande journalistik och pressfrihet, och enligt kommissionens meddelande av den 23 april 2018 om att stärka skyddet för visselblåsare på EU-nivå (COM(2018)0214) är visselblåsare i de flesta medlemsstater endast skyddade i mycket begränsade situationer. Mediernas funktion som offentlig övervakningsinstans är av yttersta vikt för att dessa rättigheter ska kunna upprätthållas och för att alla andra grundläggande rättigheter ska kunna skyddas.

O.  Reportrar utan gränser har försökt fästa uppmärksamheten på försöken att omvandla rumänska medier till politiska propagandaverktyg, och uttryckt oro över politisk censur i medierna(5).

P.  I artikel 12 i stadgan om de grundläggande rättigheterna föreskrivs att var och en har rätt till frihet att delta i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet på alla nivåer, särskilt på det politiska, fackliga och medborgerliga området.

Q.  Rapporterna om den rumänska polisens våldsamma ingripande i samband med protesterna den 10 augusti 2018 har lett till allvarliga farhågor vad gäller våldets proportioner och kränkningarna av demonstranternas grundläggande rättigheter, vilket gjort att de rumänska rättsvårdande myndigheterna inlett utredningar.

R.  Korruptionen är fortfarande ett problem i EU. Korruptionens karaktär och omfattning kan skilja sig från en medlemsstat till en annan, men den skadar EU som helhet och dess ekonomi och samhälle, hämmar den ekonomiska utvecklingen, undergräver demokratin och skadar rättsstaten.

S.  Chefsåklagaren vid det nationella direktoratet för korruptionsbekämpning togs ur tjänst den 9 juli 2018, i strid mot det rättsliga rådets yttrande, efter en dom i författningsdomstolen som begränsar presidentens befogenheter. Venedigkommissionen konstaterade däremot i sitt yttrande av den 20 oktober 2018 att det vore viktigt att förstärka åklagarnas oberoende och upprätthålla och öka rollen för institutioner som presidentämbetet och Högsta rättsrådet, vilka kan balansera justitieministerns inflytande. Den 24 oktober 2018 krävde justitieministern att riksåklagaren skulle entledigas, med motivet att han skulle ha överskridit sina befogenheter.

1.  Europaparlamentet betonar att det är oerhört viktigt att garantera att de gemensamma europeiska värden som finns förtecknade i artikel 2 i EU-fördraget upprätthålls till fullo, och att de grundläggande rättigheter som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna garanteras.

2.  Europaparlamentet är djupt oroat över den omarbetade lagstiftningen om den rumänska förvaltningsrättsliga och straffrättsliga lagstiftningen, och särskilt över dess potential att strukturellt underminera rättsväsendets oberoende och möjligheterna att effektivt bekämpa korruption i Rumänien samt dess potential att försvaga rättsstaten.

3.  Europaparlamentet fördömer polisens våldsamma och oproportionerliga ingripande under protesterna i Bukarest i augusti 2018, och uppmanar de rumänska myndigheterna att säkerställa en öppen, opartisk och effektiv utredning av kravallpolisens agerande.

4.  Europaparlamentet uppmanar de rumänska myndigheterna att införa skyddsåtgärder för att säkerställa en transparent och rättslig grund för alla former av institutionellt samarbete och undvika varje form av inblandning som kringgår systemet med kontroller och motvikter. Den parlamentariska kontrollen över underrättelsetjänsterna bör förstärkas.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de rumänska myndigheterna att motverka alla åtgärder som skulle avkriminalisera korruption i ämbetet, och att tillämpa den nationella strategin för korruptionsbekämpning.

6.  Europaparlamentet rekommenderar starkt att man ser över lagstiftningen om icke‑statliga organisationers finansiering, organisation och funktion, eftersom den skulle kunna få hotfull inverkan på det civila samhället och strida mot principen om föreningsfrihet och rätten till integritet. Lagstiftningen bör bringas i överensstämmelse med EU:s ramar.

7.  Europaparlamentet uppmanar det rumänska parlamentet och den rumänska regeringen att till fullo genomföra alla rekommendationer från kommissionen, gruppen av stater mot korruption (Greco) och Venedigkommissionen, och att avstå från reformer som skulle äventyra respekten för rättsstatsprincipen, och även rättsväsendets oberoende. Parlamentet uppmanar med kraft ett fortsatt engagemang med det civila samhället, och betonar att ovan nämnda frågor måste hanteras genom en öppen och inkluderande process. Parlamentet menar att man bör försöka få Venedigkommissionens förhandsbedömning av aktuella lagstiftningsåtgärder, innan de slutgiltigt godkänns.

8.  Europaparlamentet uppmanar Rumäniens regering att samarbeta med kommissionen i enlighet med den princip om lojalt samarbete som stadfästs i fördraget.

9.  Europaparlamentet beklagar än en gång kommissionens beslut att inte offentliggöra någon rapport om EU:s insatser mot korruption 2017, och uppmanar med kraft kommissionen att omedelbart återuppta sin årliga korruptionsövervakning i alla medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram ett system med tydliga indikatorer och enhetliga kriterier som är enkla att tillämpa för att mäta korruptionsnivån i medlemsstaterna och utvärdera deras anti-korruptionspolitik, såsom efterlystes i parlamentets resolution av den 8 mars 2016 om årsrapporten för 2014 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen(6).

10.  Europaparlamentet förespråkar med kraft en regelbunden, systematisk och objektiv process för övervakning och dialog med alla medlemsstater, för att skydda EU:s grundläggande värden i form av demokrati, grundläggande rättigheter och rättsstatlighet, och få rådet, kommissionen och parlamentet att medverka i enlighet med vad som föreslogs i parlamentets resolution av den 25 oktober 2016 om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter(7). Parlamentet upprepar att denna mekanism bör bestå av en årsrapport med landsspecifika rekommendationer(8).

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att som fördragens väktare övervaka hur de rumänska myndigheterna följer upp rekommendationerna och samtidigt fortsätta att ge fullt stöd till Rumänien för att finna lämpliga lösningar.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Rumäniens president.

(1) Venedigkommissionens yttrande nr 924/2018 av den 20 oktober 2018 (CDL-AD(2018)017).
(2) Venedigkommissionens yttrande nr 930/2018 av den 20 oktober 2018 (CDL-AD(2018)021).
(3) Venedigkommissionens gemensamma yttrande nr 914/2018 av den 16 mars 2018 (CDL-AD(2018)004).
(4) Resolution 2226/2018 och rekommendation 2134/2018 från Europarådets parlamentariska församling.
(5) https://rsf.org/en/romania
(6) EUT C 50, 9.2.2018, s. 2.
(7) EUT C 215, 19.6.2018, s. 162.
(8) Jfr Europaparlamentets resolution av den 13 december 2016 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2015 (EUT C 238, 6.7.2018, s. 2).


Minimistandarder för minoriteter i EU
PDF 195kWORD 63k
Europaparlamentets resolution av den 13 november 2018 om minimistandarder för minoriteter i EU (2018/2036(INI))
P8_TA(2018)0447A8-0353/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) samt artikel 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 10, 21 och 22 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (direktivet om likabehandling oavsett ras)(1),

–  med beaktande av Köpenhamnskriterierna och den uppsättning EU-regler som ett kandidatland måste uppfylla om det önskar bli medlem i unionen (EU:s regelverk),

–  med beaktande av FN:s förklaring om rättigheter för personer som tillhör nationella eller etniska, religiösa och språkliga minoriteter, och FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som antogs av FN:s generalförsamling 1948,

–  med beaktande av FN:s resolution A/RES/60/7 som antogs av generalförsamlingen den 1 november 2005 om åminnelsen av Förintelsen,

–  med beaktande av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och dess protokoll, särskilt protokoll nr 12 om icke-diskriminering,

–  med beaktande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheters (FRA) rapport om grundläggande rättigheter 2018 och Europeiska unionens andra undersökning av minoriteter och diskriminering (EU-Midis II),

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och tillhörande fakultativt protokoll (A/RES/61/106) som antogs den 13 december 2006,

–  med beaktande av Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter samt den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk,

–  med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings resolution 1985 om nationella minoriteters situation och rättigheter i Europa, som antogs 2014,

–  med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings resolution 2153 om främjande av inkluderingen av romer och resandefolk, som antogs 2017,

–  med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings resolution 2196 om skydd och främjande av landsdels- eller minoritetsspråk i Europa, som antogs 2018,

–  med beaktande av Europarådets kommunalkongress resolution 424 om regionala språk och minoritetsspråk i Europa i dag, som antogs 2017,

–  med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings rekommendation 1201 om ett tilläggsprotokoll om minoriteters rättigheter till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, som antogs 1993,

–  med beaktande av den förklaring om den framväxande antiziganismen och det ökande rasistiska våldet mot romer i Europa som Europarådets ministerkommitté antog den 1 februari 2012,

–  med beaktande av riktlinje nr 5 om förbindelserna mellan Europarådet och Europeiska unionen, som antogs vid Europarådets tredje toppmöte för stats- och regeringschefer i Warszawa den 16 och 17 maj 2005,

–  med beaktande av OSSE:s Köpenhamnsdokument från 1990 och de många tematiska rekommendationer och riktlinjer om minoriteters rättigheter som utfärdats av OSSE:s högkommissarie för nationella minoriteter samt OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2018 om skydd och icke-diskriminering av minoriteter i EU:s medlemsstater(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2017 om aspekter som rör de grundläggande rättigheterna i integreringen av romer i EU: kampen mot antiziganism(3),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2016 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 april 2015 om romernas internationella dag – antiziganism i Europa och EU:s erkännande av minnesdagen för folkmordet på romer under andra världskriget(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 september 2013 om utrotningshotade europeiska språk och den språkliga mångfalden inom EU(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2005 om minoritetsskydd och antidiskrimineringspolitik i ett utvidgat EU(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 december 2017 om rapporten om EU-medborgarskapet 2017: Stärka medborgarnas rättigheter i en union av demokratisk förändring(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter(10),

–  med beaktande av domar och rättspraxis från Europeiska unionens domstol (EU-domstolen), i synnerhet mål T-646/13 (Minority SafePack – one million signatures for diversity in Europe mot kommissionen), och av rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen),

–  med beaktande av rapporterna och undersökningarna från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, exempelvis rapporten Respect for and protection of persons belonging to minorities 2008–2010, liksom andra relevanta rapporter från nationella, europeiska och internationella organisationer och icke-statliga organisationer om ämnet,

–  med beaktande av arbetet i och slutsatserna från Europaparlamentets tvärpolitiska grupp Etablerade minoriteter, nationella gemenskaper och språk,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för kultur och utbildning (A8-0353/2018), och av följande skäl:

A.  Rättigheterna för personer som tillhör minoriteter är en integrerad del av de mänskliga rättigheterna, som är universella, odelbara och oberoende. Att skydda och främja minoriteters rättigheter är nödvändigt för fred, säkerhet och stabilitet och för att främja tolerans, ömsesidig respekt, förståelse och samarbete mellan alla människor som lever i ett visst land.

B.  EU är en mosaik av kulturer, språk, religioner, traditioner och historia som formar ett samhälle med olikartade medborgare som förenas av sina gemensamma kärnvärderingar. Europas rikedom på detta område ska inte tas för given och bör skyddas och främjas.

C.  Ungefär 8 procent av EU-medborgarna tillhör en nationell minoritet, och ungefär 10 procent talar ett regionalt språk eller ett minoritetsspråk. Fortsatta trakasserier och diskriminering, däribland flerfaldig och intersektionell diskriminering, och våld begränsar människors rätt att fullständigt utöva sina grundläggande rättigheter och friheter och gör det svårare för dem att delta på lika villkor i samhället.

D.  Skyddet av rättigheter för personer som tillhör minoriteter kan bidra till att bygga en hållbar framtid för Europa och till att garantera respekt för principerna om människors värde, jämlikhet och icke-diskriminering. Vinsterna därav är inte begränsade till minoriteterna, eftersom detta skydd och främjande leder till stabilitet, ekonomisk utveckling och välstånd för alla.

E.  I och med Lissabonfördraget har begreppet ”personer som tillhör minoriteter” införts i EU:s primärrätt, vilket är den första uttryckliga hänvisningen någonsin i unionsrätten. I artikel 2 i EU-fördraget anges att unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter, samt att dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Dessa värden är gemensamma för alla medlemsstater och måste konsekvent upprätthållas och aktivt främjas av EU och var och en av medlemsstaterna i all politik, både internt och externt. Dessa rättigheter bör behandlas på samma sätt som övriga rättigheter i fördragen.

F.  I EU-fördragen definieras inte begreppet ”minoriteter”, i enlighet med internationell rätt i detta hänseende. Enligt artikel 17 i EU-fördraget måste kommissionen säkerställa tillämpningen av fördragen.

G.  Enligt artikel 19 i EUF-fördraget kan rådet genom enhälligt beslut i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande och efter Europaparlamentets godkännande vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering.

H.  Genom EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna blev begreppet ”nationella minoriteter” en term i EU-rätten. I artikel 21 i stadgan klargörs det uttryckligen att all diskriminering är förbjuden. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt skyddet av de grundläggande rättigheterna för dem som befinner sig i de mest utsatta situationerna.

I.  I artikel 9 i EU-fördraget, i vilken unionsmedborgarskapet definieras, anges uttryckligen att unionen i all sin verksamhet ska respektera principen om jämlikhet mellan sina medborgare, som ska få lika uppmärksamhet från unionens institutioner, organ och byråer.

J.  Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter och språkstadgan är stora framsteg för det internationella systemet för skydd av minoriteter och viktiga internationella verktyg för fastställande av normer för de anslutna parterna. De berörda överenskommelsernas verkan försvagas dock av den långsamma ratificeringsprocessen, av de reservationer som inges av parterna och på grund av att det saknas kontrollbefogenheter, vilket innebär att överenskommelserna är beroende av staternas goda vilja. Ett systematiskt icke-genomförande av domar, beslut och rekommendationer leder också till en normalisering av bristande efterlevnad av de två internationella instrumenten.

K.  Den bästa praxis som redan tillämpas i medlemsstaterna bör beaktas vid utformningen av gemensamma europeiska minimistandarder för att skydda rättigheterna för personer som tillhör minoriteter, som i Italien (Alto Adige/Sydtyrolen) eller Tyskland (Schleswig-Holstein).

L.  Rättigheterna för personer som tillhör minoriteter garanteras genom både multilaterala och bilaterala internationella avtal och bekräftas i många medlemsstaters konstitutionella ordningar, och att de efterlevs är en viktig förutsättning för utvärdering av rättsstaten.

M.  Direktivet om likabehandling oavsett ras är ett viktigt rättsligt verktyg för att bekämpa etnisk diskriminering och rasdiskriminering. Flera av medlemsstaterna har fortfarande inte genomfört direktivet fullständigt. Enligt artikel 5 i det direktivet får principen om likabehandling inte hindra en medlemsstat från att behålla eller besluta om särskilda åtgärder för att förhindra att personer av en viss ras eller ett visst etniskt ursprung missgynnas eller att kompensera för ett sådant missgynnade, för att säkerställa fullständig likabehandling.

N.  Europeiska unionens motto ”Förenade i mångfalden” antogs 2000 och understryker att respekten för mångfalden är ett av EU:s grundläggande värden.

O.  Köpenhamnskriterierna ingår i EU:s anslutningskriterier. I ett av de tre Köpenhamnskriterierna fastställs det tydligt att länderna måste garantera demokratin, rättsstaten, de mänskliga rättigheterna samt respekt för och skydd av minoriteter. Det finns ingen ytterligare övervakning av minoriteters rättigheter när ett kandidatland väl har blivit en medlemsstat.

P.  Erfarenheten visar att föranslutningsländerna är mer villiga att respektera Köpenhamnskriterierna. Som en följd av bristen på en lämplig ram för att garantera att dessa kriterier uppfylls efter anslutningen kan en allvarlig tillbakagång ske i många medlemsstater efter EU-medlemskapet. EU saknar fortfarande gemensamma standarder på unionsnivå för skydd av minoriteter i medlemsstaterna.

Q.  För närvarande har EU endast verktyg med begränsad verkan för att reagera på systematiska och institutionella uttryck för diskriminering, rasism och främlingsfientlighet. Trots många uppmaningar till kommissionen har endast begränsade åtgärder vidtagits för att säkerställa ett verkningsfullt skydd för personer som tillhör minoriteter.

R.  Det är nödvändigt att utforma starka mekanismer och processer för upprätthållandet av rättsstaten för att se till att de fördragsstadgade principerna och värdena upprätthålls överallt i unionen. Respekten för rättigheterna för personer som tillhör minoriteter är en integrerad del av dessa värden. Det bör finnas effektiva mekanismer för att fylla de återstående luckorna. Sådana mekanismer bör vara evidensbaserade, objektiva och icke-diskriminerande, respektera subsidiaritets-, nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna, bör gälla både medlemsstaterna och unionens institutioner och bör bygga på en graderad metod, med både en förebyggande och en korrigerande gren. I detta avseende har Europaparlamentet i sin resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter bekräftat sitt stöd till inrättandet av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter, och detta kan vara centralt för den samordnade EU-strategi för styrning som saknas i dagsläget.

S.  Språk är en väsentlig del av identiteten i Europa och det mest direkta kulturella uttrycket. Respekt för språklig mångfald är ett grundläggande värde i EU, vilket bland annat fastställs i artikel 22 i stadgan och i ingressen till EU-fördraget genom lydelsen ”som har inspirerats av Europas kulturella, religiösa och humanistiska arv, ur vilket de universella värden har utvecklats som utgörs av människans okränkbara och oförytterliga rättigheter liksom frihet, demokrati, jämlikhet och rättsstaten”.

T.  Språklig mångfald utgör en viktig del av en regions kulturella rikedom. Mellan 40 och 50 miljoner människor i EU talar ett av dess 60 regionala språk och minoritetsspråk, varav vissa är allvarligt hotade. Man kan se att minoritetsspråken minskar i hela Europa. Språk som talas av små folkgrupper och saknar officiell status löper ännu större risk att dö ut.

U.  Det uppskattas att en av tusen personer använder ett nationellt teckenspråk som sitt första språk. Dessa språk bör beviljas officiell status.

V.  I inkluderande samhällen är såväl den individuella identiteten som den nationella identiteten viktig, och den ena utesluter inte den andra. Medlemsstaternas nationella lagstiftningssystem har stora luckor när det gäller minoriteter, och präglas av bristande harmonisering och symmetri.

W.  Europa har ett rikt och mångsidigt kulturarv. Kulturarvet berikar de enskilda medborgarnas liv. I artikel 3 i EU-fördraget bekräftas att unionen ”ska respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald och sörja för att det europeiska kulturarvet skyddas och utvecklas”. Personer som tillhör minoriteter som lever tillsammans i Europa sedan hundratals år bidrar till detta rika, unika och mångsidiga arv och är en väsentlig del av identiteten i Europa.

X.  Det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna i deras erkännande av minoriteter och respekten för deras rättigheter. Minoriteter i EU utsätts fortfarande för diskriminering från institutioner och är föremål för nedsättande stereotyper. De rättigheter som de har förvärvat begränsas ofta eller tillämpas selektivt.

Y.  Skydd av minoriteter är inte detsamma som politiska strategier mot diskriminering. Icke-diskriminering räcker inte för att stoppa assimilationen. Faktisk likabehandling sträcker sig längre än att avstå från diskriminering och innebär att man garanterar att minoriteter kan utöva sina rättigheter, såsom rätten till identitet, språkbruk och utbildning, kulturella och medborgerliga rättigheter osv. på lika villkor som majoritetsbefolkningen.

Z.  Framväxten av främlingsfientligt våld och hatpropaganda i EU, som oftast främjas av högerextrema krafter, påverkar och riktar in sig på människor som tillhör minoriteter.

AA.  EU-medborgare som tillhör minoriteter förväntar sig att det görs mer på europeisk nivå för att skydda deras rättigheter, vilket bekräftas av det stora antalet framställningar till Europaparlamentet i detta hänseende.

AB.  Framställningen ”Minority SafePack” har samlat in 1 215 879 underskrifter i EU och visat dessa EU-medborgares vilja att stärka den rättsliga ram som styr minoritetspolitiken på EU-nivå.

AC.  Det återstår mycket att förbättra i fråga om hur skyddet av minoriteters rättigheter förverkligas på ett effektivt sätt inom EU. De demokratiska institutionernas legitimitet bygger på att alla samhällsgrupper deltar och finns representerade, även personer som tillhör minoriteter.

1.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna har en skyldighet att garantera att minoriteter fullt ut kan åtnjuta sina mänskliga rättigheter antingen som individer eller som en gemenskap.

2.  Europaparlamentet påminner om att skydd av minoriteter visserligen ingår i Köpenhamnskriterierna, både för kandidatländerna och för medlemsstaterna, men att det inte finns någon garanti för att kandidatländerna kommer att fullgöra sina åtaganden enligt Köpenhamnskriterierna när de väl har blivit medlemsstater.

3.  Europaparlamentet konstaterar att EU fortfarande saknar effektiva verktyg för att övervaka och upprätthålla respekten för minoriteters rättigheter. Parlamentet beklagar att EU på området skydd av minoriteter antingen har tagit för givet att dess medlemsstater garanterar minoriteters rättigheter eller har förlitat sig på externa övervakningsinstrument från exempelvis FN, Europarådet och OSSE.

4.  Europaparlamentet konstaterar att staternas efterlevnad av Köpenhamnskriterierna före och efter deras anslutning till EU måste bli föremål för löpande övervakning och en ständig dialog inom och mellan parlamentet, kommissionen och rådet. Parlamentet betonar behovet av ett omfattande skyddssystem för minoriteter i EU, som åtföljs av en robust övervakningsmekanism.

5.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen, i enlighet med artikel 17.1 i EU-fördraget, i egenskap av fördragens väktare har legitimitet och auktoritet att se till att alla medlemsstater respekterar rättsstaten och de andra värden som avses i artikel 2 i EU-fördraget. Parlamentet anser därför att de åtgärder som kommissionen vidtar för att fullgöra detta uppdrag och kontrollera att de villkor som gällde innan en medlemsstat anslöt sig fortfarande är uppfyllda inte kränker medlemsstaternas suveränitet.

6.  Europaparlamentet påminner om att varje medlemsstat enligt befintliga internationella normer har rätt att definiera vilka personer som tillhör nationella minoriteter.

7.  Europaparlamentet påminner om att det varken finns en gemensam EU-standard för minoriteters rättigheter i unionen, eller en gemensam uppfattning om vem som kan betraktas som en person som tillhör en minoritet. Parlamentet noterar att varken FN:s förklaring om rättigheter för personer som tillhör nationella eller etniska, religiösa och språkliga minoriteter eller ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter innehåller någon definition av minoriteter. Parlamentet understryker behovet att skydda alla nationella eller etniska, religiösa och språkliga minoriteter, oavsett definition, och betonar att alla definitioner bör tillämpas flexibelt eftersom en faktisk inkludering av människor i skyddet av minoriteters rättigheter är en del av en fortlöpande process som i slutändan kan leda till ett formellt erkännande. Parlamentet rekommenderar med hänsyn till principerna om subsidiaritet, proportionalitet och icke-diskriminering att en definition av ”nationell minoritet” bör grundas på definitionen i Europarådets parlamentariska församlings rekommendation 1201 (1993) om ett tilläggsprotokoll om minoriteters rättigheter till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, där ”nationell minoritet” avser grupper av personer i en stat som

   bor på den statens territorium och är medborgare där,
   har långvariga, fasta och varaktiga band med den staten,
   uppvisar distinkta etniska, kulturella, religiösa eller språkliga särdrag,
   är tillräckligt representativa, trots att de är färre än den övriga befolkningen i den staten eller en region i staten,
   är angelägna om att tillsammans bevara det som utgör deras gemensamma identitet, inbegripet deras kultur, traditioner, religion eller språk.

8.  Europaparlamentet påminner om riktlinje nr 5 om förbindelserna mellan Europarådet och Europeiska unionen, som antogs vid Europarådets tredje toppmöte för medlemsstaternas stats- och regeringschefer i Warszawa den 16 och 17 maj 2005, vilken fastställer att EU ska sträva efter att införliva dessa aspekter av Europarådets konventioner i unionsrätten inom ramen för dess behörighet.

9.  Europaparlamentet noterar att delar av bestämmelserna i ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (”språkstadgan”) hör till EU:s behörighet, och påminner om FRA:s slutsats att även om unionen inte har någon övergripande lagstiftningsbehörighet att reglera skyddet av nationella minoriteter som sådant, kan den reglera flera frågor som påverkar personer som tillhör nationella minoriteter.

10.  Europaparlamentet anser att det krävs ett lagstiftningsförslag om minimistandarder för skydd av minoriteter i EU för att förbättra situationen för minoriteter, skydda befintliga rättigheter för minoriteter i alla medlemsstater och undvika dubbla standarder, efter en genomförd konsekvensbedömning och med hänsyn till subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Parlamentet anser att sådana standarder, samtidigt som subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna respekteras, bör utgå från dem som redan kodifierats i internationella lagstiftningsinstrument och bör vara starkt förankrade i ett rättsligt ramverk som garanterar demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter inom hela EU samt åtföljas av en funktionell övervakningsmekanism. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att deras rättssystem garanterar att personer som tillhör en minoritet inte diskrimineras och att vidta och genomföra riktade skyddsåtgärder.

11.  Europaparlamentet påminner om att minoriteters rättigheter ingår i förslaget om ingående av en unionspakt för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (DRG-pakten). Parlamentet påminner i detta hänseende om sin begäran i resolutionen av den 25 oktober 2016 om en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter, och upprepar sin begäran till kommissionen om att den ska lägga fram ett förslag om ingående av en DRG-pakt. Parlamentet uppmanar kommissionen att integrera alla rättigheter för minoriteter i alla möjliga kapitel i EU-mekanismen för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett organ på unionsnivå (antingen inom befintliga strukturer eller som ett separat organ) för erkännande och skydd av minoriteter i EU.

13.  Europaparlamentet välkomnar registreringen av och insamlingen av underskrifter för det europeiska medborgarinitiativet ”Minority SafePack”, som efterlyser ett europeiskt ramverk för skydd av minoriteter. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka nya sätt genom vilka minoriteters intressen och behov bättre kan representeras på EU-nivå.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att värna rätten för personer som tillhör minoriteter att bevara, skydda och utveckla sin egen identitet och att vidta nödvändiga åtgärder för att främja effektivt deltagande av minoriteter i det sociala, ekonomiska och kulturella livet samt i offentliga angelägenheter.

15.  Europaparlamentet påminner om att tillgång till EU-medborgarskap fås genom medborgarskap i en medlemsstat, vilket regleras av nationell lagstiftning. Parlamentet påminner om att medlemsstaterna, när det gäller tillgång till nationellt medborgarskap, bör följa principerna i EU-lagstiftningen, exempelvis principerna om proportionalitet och icke-diskriminering, som båda är väl definierade i EU-domstolens rättspraxis. I artikel 20 i EUF-fördraget föreskrivs att varje person som är medborgare i en medlemsstat ska vara unionsmedborgare, med de rättigheter och skyldigheter som föreskrivs i fördragen och stadgan. Parlamentet påminner om att alla EU-medborgare enligt fördragen ska få lika uppmärksamhet från EU: s institutioner.

16.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över antalet statslösa romer i Europa, en situation som leder till att de fullständigt nekas tillgång till sociala tjänster, utbildning och hälso- och sjukvård och tvingas ut till samhällets utkanter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att avskaffa statslöshet och säkerställa grundläggande mänskliga rättigheter för alla.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta effektiva åtgärder för att undanröja alla hinder för tillgång till hälso- och sjukvårdssystemet för personer som tillhör minoriteter. Parlamentet noterar att minoritetsgrupper har sämre tillgång till hälso- och sjukvård och till hälso- och sjukvårdsinformation. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att minoriteter har tillgång till både fysisk och mental hälso- och sjukvård, utan diskriminering.

18.  Europaparlamentet uppmanar EU att ansluta sig till, och medlemsstaterna att ratificera, ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter och språkstadgan samt respektera de principer som fastställs i dessa dokument. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att avstå från handlingar som strider mot dessa principer. Parlamentet betonar att samtidigt som minimistandarder införs för minoriteter i EU måste institutionerna och medlemsstaterna avstå från att anta lagar och administrativa åtgärder som försvagar eller inskränker rättigheterna för personer som tillhör minoriteter.

19.  Europaparlamentet bekräftar på nytt att urbefolkningar, när de utövar sina rättigheter, bör slippa diskriminering oavsett slag och ha rätt till värdigheten och mångfalden i sin kultur, sina traditioner, sin historia och sina önskningar, som måste återspeglas på ett lämpligt sätt i utbildning och information till allmänheten. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har gjort det att ratificera konventionen om ursprungsfolk och stamfolk (ILO:s konvention nr 169) och genomföra den i god tro.

20.  Europaparlamentet anser att gemensamma europeiska minimistandarder för att skydda rättigheterna för personer som tillhör minoriteter bör tas fram inom EU, i enlighet med förfarandeprinciperna om goda grannförbindelser, vänskapliga förbindelser och samarbete mellan medlemsstaterna samt samarbetet med angränsande länder utanför EU, och på grundval av genomförandet av internationella standarder och normer. Parlamentet framhåller att antagandet av gemensamma europeiska minimistandarder inte får försvaga redan befintliga rättigheter och standarder som skyddar personer som tillhör minoriteter. Parlamentet påpekar att det är nödvändigt att genomföra de åtaganden som gjorts och de principer som utvecklats inom ramen för OSSE, framför allt i dess tematiska rekommendationer och riktlinjer. Parlamentet påminner om att kommissionen redan har tagit hänsyn till dessa standarder i samband med Köpenhamnskriterierna under anslutningsförhandlingarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta hänseende tillämpa samma standarder i samtliga EU-medlemsstater.

21.  Europaparlamentet betonar att enbart politik för att motverka diskriminering inte löser de problem som minoriteter står inför och heller inte hindrar assimilering. Parlamentet noterar att personer som tillhör minoriteter utgör en särskild kategori vad gäller rätten till rättsmedel och har specifika behov som måste tillgodoses, om de ska garanteras fullständig och faktisk jämlikhet, och att det är nödvändigt att respektera och främja deras rättigheter, inbegripet rätten att fritt uttrycka, bevara och utveckla sin kulturella och språkliga identitet på ett sätt som respekterar identiteten, värderingarna och principerna i den stat där de är bosatta. Parlamentet uppmanar kommissionen att verka för en regelbunden övervakning av den språkliga och kulturella mångfalden i EU.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att stödja och finansiera insamlingen av tillförlitliga och stabila uppgifter om jämlikhet i samråd med företrädare för minoriteter, för att mäta skillnader och diskriminering. Parlamentet anser att situationen för nationella och etniska minoriteter bör övervakas effektivt inom hela EU. Parlamentet anser att EU: s byrå för grundläggande rättigheter bör utföra förstärkt övervakning av diskriminering av nationella och etniska minoriteter i medlemsstaterna.

23.  Europaparlamentet erkänner betydelsen av det civila samhället och icke-statliga organisationer för att skydda minoriteter, bekämpa diskriminering och främja minoriteters rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja tillräcklig finansiering och tillräckligt stöd för dessa organisationer.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att garantera skydd av minoriteter inom minoriteterna och att motverka ojämlikhet där det råder ojämlikhet, eftersom personer som tillhör minoriteter ofta diskrimineras på flera grunder. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bedriva forskning för att hantera det komplexa problemet med flerfaldig och intersektionell diskriminering.

Bekämpande av diskriminering, hatbrott och hatpropaganda

25.  Europaparlamentet är oroat över den alarmerande ökningen av hatbrott och hatpropaganda, som motiveras av rasism, främlingsfientlighet eller religiös intolerans, mot minoriteter i Europa. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att intensifiera kampen mot hatbrott och diskriminerande hållningar och beteenden. Parlamentet uppmanar kommissionen och FRA att fortsätta sitt arbete med att övervaka hatbrott och hatpropaganda som riktas mot minoriteter i medlemsstaterna, och att regelbundet rapportera om dessa fall och tendenser.

26.  Europaparlamentet fördömer otvetydigt alla former av diskriminering oavsett grunder och alla former av segregering, hatpropaganda, hatbrott och social utestängning, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tydligt fördöma och bestraffa förnekelse av grymheter mot nationella och etniska minoriteter. Parlamentet upprepar den ståndpunkt som den uttryckte i sin resolution av den 25 oktober 2017 om aspekter som rör de grundläggande rättigheterna i integreringen av romer i EU: kampen mot antiziganism. Parlamentet påminner om att alla EU-medborgare bör få samma stöd och skydd oavsett etniskt eller kulturellt ursprung. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätta ett europeiskt ramverk, och uppmanar medlemsstaterna att utarbeta särskilda nationella planer, för att motverka främlingsfientligt våld och hatpropaganda mot personer som tillhör minoriteter.

27.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna bör främja vänskapliga och stabila förbindelser sinsemellan, och uppmuntrar dem att föra en öppen och stödjande dialog med grannländer, särskilt i gränsregioner där flera språk och kulturer kan samexistera.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa åtgärder som ökar EU-befolkningens medvetenhet om mångfald och att främja alla fredliga former av manifestation av minoriteters kulturer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inbegripa nationella och etniska minoriteters historia och främja en kultur av tolerans i sina läroplaner. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inleda kulturella dialoger, däribland men inte uteslutande i skolorna, om de olika formerna av och uttrycken för hat mot minoritetsgrupper. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att se till att såväl icke-diskriminering som minoriteters historia och rättigheter integreras som en del av de nationella utbildningssystemen.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inleda kampanjer mot hatpropaganda, och uppmanar i synnerhet medlemsstaterna att inrätta enheter mot hatbrott inom polisväsendet med hänsyn till de olika minoritetsgruppernas problem och genomföra intern utbildning, garantera att personer som tillhör minoriteter behandlas lika inför lagen och se till att de har lika tillgång till rättvisa och processuella rättigheter.

30.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att kommissionen och medlemsstaterna ser till att personer som tillhör minoriteter kan utöva sina rättigheter utan fruktan. Parlamentet uppmanar i detta hänseende medlemsstaterna att införa obligatorisk utbildning i mänskliga rättigheter, demokratiskt medborgarskap och politisk kompetens i sina läroplaner på alla nivåer. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa obligatorisk utbildning för personer med ansvar för ett korrekt genomförande av EU:s och medlemsstaternas lagstiftning, som måste vara väl rustade för att tjäna alla medborgare utifrån ett människorättsligt perspektiv. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta itu med intersektionell diskriminering både i sina politiska åtgärder och genom sina finansieringsprogram.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, i syfte att skapa ömsesidigt förtroende, inrätta nationella sannings- och försoningskommissioner för att erkänna förföljelsen, utestängningen och förnekelsen av personer som tillhör minoriteter under århundraden, och att dokumentera detta. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tydligt fördöma och bestraffa förnekelse av grymheter mot personer som tillhör minoriteter, och uppmuntrar dem att införa särskilda minnesdagar för minoritetsgrupper på statlig nivå, såsom minnesdagen för folkmordet på romer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta institutioner som förmedlar minoritetsgruppers historia och kultur, och stödja dem både ekonomiskt och administrativt.

32.  Europaparlamentet anser att ett aktivt och meningsfullt socialt, ekonomiskt, politiskt och kulturellt deltagande av minoritetsgrupper är av central betydelse. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att utforma strategier som kännetecknas av både proaktiva och reaktiva åtgärder på grundval av faktiska och systematiska samråd med företrädare för minoritetsgrupper, och att engagera dem i genomförandet, övervakningen och utvärderingen av allmänna program och projekt som inleds på alla nivåer, inklusive på lokal nivå, för att se till att dessa är inkluderande och icke-diskriminerande.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att direktivet om likabehandling oavsett ras genomförs, tillämpas och genomdrivs fullständigt och noggrant, och uppmanar dem att inleda informationskampanjer om lagstiftning mot diskriminering. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör se till att påföljderna är tillräckligt ändamålsenliga, proportionella och avskräckande, enligt vad som krävs i direktivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka genomförandet av direktivet.

34.  Europaparlamentet beklagar att det föreslagna direktivet om likabehandling från 2008 (COM(2008)0426) fortfarande väntar på att godkännas av rådet. Parlamentet upprepar sin uppmaning till rådet att anta sin ståndpunkt om förslaget så snart som möjligt.

Nationella och etniska minoriteter

35.  Europaparlamentet noterar att nationella och etniska minoriteter är grupper av personer som tillhör minoriteter som lever inom samma territorium och har en gemensam identitet, i vissa fall till följd av ändrade gränser, i andra fall till följd av att de under lång tid har levt på en viss plats, medan de har lyckats bevara sin identitet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skydda nationella och etniska minoriteters kulturella och språkliga identitet, och att skapa förutsättningar för att främja denna identitet. Parlamentet pekar på hur viktiga de regionala och lokala myndigheterna i EU kan vara för att skydda nationella/etniska minoriteter, och anser att administrativa omorganisationer och territoriell omindelning inte får ge upphov till negativa konsekvenser för dem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla ekonomiska resurser för att genomföra minoriteters rättigheter från den centrala budgeten, i syfte att inte belasta lokala budgetar.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att garantera nationella och etniska minoriteter lika möjligheter att delta i det politiska och sociala livet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa valsystem och lagar som främjar nationella och etniska minoriteters representation. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta omedelbara korrigerande åtgärder för att sätta stopp för diskriminerande födelseregistrering, att genomföra födelseregistrering av medlemmar i minoritetsgrupper utan att diskriminera dem och att se till att de identitetskort som utfärdas inte är diskriminerande.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra en konsekvent analys av den nuvarande minoritetspolitiken för att klargöra starka sidor och utmaningar samt lägga fram förslag för att trygga efterlevnaden av nationella och etniska minoriteters rättigheter.

38.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter att utarbeta ett yttrande om hur det kan skapas vägar för att skydda och främja rättigheter för personer som tillhör nationella minoriteter i enlighet med EU-domstolens dom i fall T-646/13.

Kulturella rättigheter

39.  Europaparlamentet betonar att kulturell verksamhet är ett viktigt område för att bevara nationella minoriteters identitet. Att bevara minoriteters traditioner och ge uttryck för konstnärliga värden på modersmålet är särskilt viktigt när det handlar om att bevara Europas mångfald. Parlamentet noterar att det ligger i EU:s och medlemsstaternas gemensamma intresse att bevara minoriteternas kulturarv. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja, stärka och främja minoriteters kulturella rättigheter.

40.  Europaparlamentet påminner om att en förståelse av vad som menas med ”kultur” är avgörande för att man ska kunna fastställa räckvidden för minoriteters rättigheter i detta avseende. Parlamentet noterar att kultur i vid bemärkelse uppgår till summan av en viss grupps materiella och icke-materiella aktiviteter och prestationer och vad som skiljer den från andra grupper. Parlamentet betonar att kulturella rättigheter bör omfatta rätten att delta i kulturlivet, rätten att åtnjuta kultur, rätten att välja att tillhöra en grupp, språkrättigheter och skydd av kultur- och naturarvet.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erkänna nationella och etniska minoriteters bidrag till unionens kulturarv, att stärka dialogen med företrädare för och personer som tillhör minoriteter samt att fastställa och genomföra samordnad politik och samordnade åtgärder för en hållbar förvaltning som syftar till att bevara och utveckla deras kultur. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera en tillräcklig grad av institutionalisering av praxis på nationell nivå för att skydda kulturella rättigheter.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att involvera och stödja nationella och etniska minoriteter och personer som tillhör dem i att öka den kunskap och kompetens som krävs för att skydda och på ett hållbart sätt förvalta och utveckla kulturarvet, som bör föras vidare till framtida generationer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att införa och bevara välfinansierade kulturfonder för personer som tillhör minoriteter, på både horisontell och vertikal nivå, för att säkerställa ändamålsenligt, transparent och likvärdigt stöd för minoritetsgruppers kulturella liv.

43.  Europaparlamentet understryker att medierna har en central uppgift i fråga om kulturella och språkliga rättigheter. Parlamentet påminner om att en förutsättning för att man på jämlikt och effektivt sätt ska kunna delta i det offentliga, ekonomiska, sociala och kulturella livet är att man har möjlighet att tillgå, tillgodogöra sig och offentliggöra information och innehåll på ett språk som man fullt ut förstår och kan meddela sig på. Parlamentet noterar i detta hänseende att särskild hänsyn måste tas till behov hos personer som tillhör nationella och etniska minoriteter i gränsområden, landsbygdsområden och avlägset belägna områden. Parlamentet uttrycker sin oro över underfinansieringen av medier som publicerar eller sänder innehåll på landsdels- eller minoritetsspråk. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillhandahålla lämplig finansiering till organisationer eller medier som företräder minoriteter, i syfte att bidra till att bevara dessa minoriteter och kulturella identiteter och ge dem möjlighet att sprida åsikter, språk och kultur till majoriteten.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att medierna kan verka på ett oberoende sätt, främja användningen av minoritetsspråk i medierna och ta hänsyn till nationella och etniska minoriteter vid licensiering och privatisering av medietjänster, även i fråga om tillstånd för tv- och radioprogramföretag. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillhandahålla tillräckliga medel för organisationer som företräder minoriteter, i syfte att främja deras känsla av tillhörighet till och identifiering med sina respektive minoritetsgrupper, och att göra majoriteten medveten om deras identiteter, språk, historia och kulturer.

45.  Europaparlamentet påminner om den grundläggande funktion som offentliga medier har när det gäller att främja sådant innehåll, framför allt inom ramen för lokala eller regionala myndigheters demokratiska kontroll. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa rättsliga och regleringsmässiga förutsättningar för friheten att tillhandahålla, överföra och ta emot audiovisuellt innehåll i regioner där minoriteter lever, så att de kan titta och lyssna på innehåll på sitt modersmål, som bör kunna sändas gränsöverskridande utan geoblockering.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på lämpligt sätt se till att audiovisuella medietjänster inte innehåller incitament till våld eller hat riktat mot personer som tillhör minoriteter. Parlamentet understryker att medierna spelar en viktig roll i sin rapportering av överträdelser av minoriteters rättigheter. Om dessa inte rapporteras förblir den dagliga verklighet som minoriteter möter osynlig.

47.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att avstå från politiska och rättsliga handlingar och riktlinjer som syftar till att föreskriva begränsande åtgärder, exempelvis krav på textning och/eller översättning och obligatoriska kvoter för program på officiella språk. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att möjliggöra och främja medier på landsdels- eller minoritetsspråk, även genom onlinegränssnitt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att garantera lämpliga medel eller bidrag till organisationer och medier som företräder nationella och etniska minoriteter, med hänsyn till deras regionala särdrag och behov.

48.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, mot bakgrund av Europaåret för kulturarv, att stärka och främja minoritetskulturer, och därigenom främja spridningen av deras historia och traditioner samt se till att de berörda samhällena inte förblir isolerade.

49.  Europaparlamentet betonar att all kulturarvspolitisk utveckling bör vara inkluderande, lokalsamhällesbaserad och öppen för deltagande, också i form av samråd och dialog med de berörda minoritetssamhällena.

Rätt till utbildning

50.  Europaparlamentet noterar att utbildning har en central funktion för socialisering och identitetsutveckling, och att utbildning fortsatt är det huvudsakliga verktyget för att ge nytt liv åt och bevara hotade minoritetsspråk. Parlamentet betonar att varje enskild person som tillhör en nationell minoritet har rätt till utbildning på sitt minoritetsspråk. Parlamentet betonar att kontinuitet i modersmålsundervisningen är en central faktor för att bevara den kulturella och språkliga identiteten. När det gäller undervisning i minoritetsspråk finns det ingen universalmodell för bästa praxis som passar alla nationella och etniska minoriteter. Parlamentet noterar att det är nödvändigt att ägna särskild uppmärksamhet åt människor som använder teckenspråk.

51.  Europaparlamentet påminner om att Europarådet i artikel 14 i ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter rekommenderar att parterna strävar efter att så långt möjligt och inom ramen för sina respektive utbildningssystem se till att den som tillhör en nationell minoritet har tillfredsställande möjligheter till undervisning i det berörda minoritetsspråket eller till att få anvisningar på detta språk, utan att göra intrång på inlärningen av det officiella språket eller undervisningen på detta språk.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i sina fortsatta åtgärder främja och stödja officiell användning av språk som talas av nationella/etniska minoriteter i de territorier som dessa grupper lever inom, på lokal eller regional nivå, i enlighet med principerna i ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter och språkstadgan, samtidigt som det säkerställs att skydd och främjande av användning av landsdels- och minoritetsspråk inte inverkar negativt på officiella språk och kravet på att lära sig dem.

53.  Europaparlamentet beklagar att en del medlemsstater ännu inte har ratificerat språkstadgan och att några visserligen har ratificerat den men inte tillämpar den på ett ändamålsenligt sätt. Parlamentet uttrycker sin besvikelse över att befintliga rättigheter i en del medlemsstater antingen inte tillämpas eller direkt nonchaleras.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i linje med internationella normer se till att rättigheterna för personer som tillhör nationella och etniska minoriteter garanteras och att de har tillräckliga möjligheter att få undervisning i ett minoritetsspråk liksom undervisning på sitt modersmål inom såväl statliga som privata utbildningsinstitutioner. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma lämpliga utbildningspolitiska åtgärder och genomföra åtgärder som är mest lämpade för de nationella minoriteternas behov, inklusive genom särskilda utbildningssystem eller genom särskilda läroplaner och läroböcker. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla medel för lärarutbildning för att säkerställa ändamålsenlig undervisning på minoritetsspråk, och att införliva bästa praxis för undervisning av främmande språk i metodiken för undervisning i officiella språk i fråga om kursplaner för skolor som ger undervisning i minoritetsspråk. Parlamentet betonar att medlemsstaterna bör främja undervisning i både landsdels- eller minoritetsspråk och officiella språk genom lämpliga metoder.

55.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de som talar ett regionalt språk eller ett minoritetsspråk som sitt modersmål har möjlighet att lära sig det officiella språket i tillräckligt hög grad, genom att införliva bästa praxis från undervisning i utländska språk och andraspråk i den metodologiska strategi som används för undervisning i statens officiella språk.

56.  Europaparlamentet betonar att personer som tillhör minoriteter också bör lära sig majoritetsbefolkningens språk, historia och kultur, och att elever som tillhör majoritetsbefolkningen, och allmänheten, bör ges möjlighet att bekanta sig med minoriteternas historia och kultur och att lära sig minoritetsspråk.

57.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja utgivandet av läroböcker som uppfyller kraven för dem som talar regionala språk eller minoritetsspråk, eller, om detta visar sig vara omöjligt, att underlätta användandet av läroböcker från andra länder som ges ut på dessa språk, i samarbete med tillsynsorganen inom utbildningsområdet i de länder där de berörda språken används.

58.  Europaparlamentet betonar vikten av högre utbildning på modersmålet och utbildningen av specialister med kunskap om specifik terminologi, i synnerhet i regioner med ett stort antal människor som talar det berörda språket. Parlamentet framhåller det ytterst viktiga behovet att undervisa läkare i minoritetsspråk.

59.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar att ta med minoritetsföreträdare i överläggningarna om hur deras utbildningssystem ska organiseras.

60.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa förmånsgränser i undervisningen av landsdels- eller minoritetsspråk för att säkerställa jämlikhet i utbildningen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja rätten för personer som tillhör nationella och etniska minoriteter och lever i områden med många sådana minoriteter, inbegripet landsbygdsområden eller områden med vitt utspridda bosättningar, att få undervisning i ett minoritetsspråk, exempelvis sitt modersmål, om det finns tillräcklig efterfrågan. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att utbildningsreformer och utbildningspolitik inte begränsar rätten att få undervisning i ett minoritetsspråk.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja tillgång till integrerat stöd på vertikal nivå för landsdels- och minoritetsspråk i utbildningssystemen, framför allt genom att vid medlemsstaternas utbildningsministerier och kommissionen inrätta enheter med ansvar för att införliva undervisning i landsdels- och minoritetsspråk i läroplanerna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att även främja kontinuitet i undervisningen i minoritetsspråk från förskolenivå till högre utbildning.

62.  Europaparlamentet betonar att lärarutbildning och tillgång till läroböcker och undervisningsmaterial av god kvalitet är viktiga förutsättningar för att garantera god kvalitet på de studerandes utbildning. Parlamentet anser att läroplanerna, utbildningsmaterialen och läroböckerna i historia bör ge en rättvis, korrekt och informativ beskrivning av minoritetsgruppens samhällen och kulturer. Ett allmänt erkänt problem som måste lösas när det gäller undervisning i minoritetsspråk är den otillräckliga tillgången på bra läromedel och kvalificerade minoritetsspråklärare. En flerdimensionell historieundervisning bör vara ett krav på alla skolor, oavsett om det gäller minoritetsgrupper eller majoritetsgrupper. Parlamentet noterar vikten av att utforma lärarutbildningen så att den passar undervisningsbehoven på olika nivåer och i olika skolformer.

63.  Europaparlamentet understryker att undervisning i minoritetsspråk bidrar till en ömsesidig förståelse mellan majoriteten och minoriteten och till ett närmande mellan grupperna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta positiva åtgärder för att säkerställa en lämplig representation av minoriteter inom utbildningen samt inom den offentliga förvaltningen och i genomförandeorgan på nationell, regional och kommunal nivå.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i högre grad främja program som är inriktade på utbyte av erfarenheter och bästa praxis om undervisning i regionala språk och minoritetsspråk i Europa. Parlamentet uppmanar EU och kommissionen att lägga större vikt vid regionala språk och minoritetsspråk i de framtida generationerna av programmen Erasmus +, Kreativa Europa och Ett Europa för medborgarna i den nya fleråriga budgetramen.

65.  Europaparlamentet beklagar djupt det faktum att elever som tillhör minoriteter i vissa medlemsstater inte integreras i allmänna skolor utan placeras i särskilda skolor på grund av att de inte har tillräckligt goda kunskaper i undervisningsspråket. Parlamentet påminner om att utbildning i ett minoritetsspråk eller medlemskap i en särskild minoritetsgrupp inte kan användas som en ursäkt för att segregera barn på grundval av identitet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att avstå från sådan segregering och vidta lämpliga åtgärder för att sådana elever ska kunna delta i undervisningen i vanliga skolor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att införa ämnen som rör grundläggande mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter, i synnerhet i skolornas läroplaner, som ett sätt att främja kulturell mångfald och tolerans genom utbildning.

Språkrättigheter

66.  Europaparlamentet noterar att språk är en viktig aspekt av den kulturella identiteten och minoriteters mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar behovet att främja rätten att använda minoritetsspråk i privata och offentliga sammanhang utan diskriminering i områden där det finns många personer som tillhör minoriteter, att se till att minoritetsspråket kan överföras från en generation till en annan och att skydda den språkliga mångfalden inom unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra sin plan när det gäller att främja undervisningen i och användningen av landsdelsspråk, för att försöka motverka språklig diskriminering i EU och främja språklig mångfald. Parlamentet påminner om att ett främjande av kunskap i minoritetsspråk hos personer som inte är medlemmar i den berörda minoritetsgruppen är ett sätt att främja ömsesidig förståelse och ömsesidigt erkännande.

67.  Europaparlamentet betonar att det, i sin resolution av den 11 september 2013 om utrotningshotade europeiska språk och den språkliga mångfalden inom EU(11), påminde om att kommissionen borde uppmärksamma det faktum att vissa medlemsstater och regioner genom sin politik äventyrar språkens överlevnad inom sina gränser, även om språken inte är hotade på europeisk nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka de administrativa och lagstiftningsmässiga hindren för att uttrycka sig på dessa språk.

68.  Europaparlamentet noterar att det utöver EU:s 24 officiella språk finns 60 andra språk som också är en del av Europas kulturella och språkliga arv och som talas av 40 miljoner människor i specifika regioner eller specifika grupper. Parlamentet noterar att EU:s språkliga mångfald är unik inom internationella organisationer. Parlamentet noterar att principen om språklig mångfald finns inskriven i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, vilket gör att EU måste respektera språklig mångfald och stödja Europas rika språkliga och kulturella arv genom att främja språkinlärning och språklig mångfald.

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att med hänsyn till administrativa myndigheter och offentliga verk och inrättningar, i enlighet med proportionalitetsprincipen, tillåta och främja användning av landsdels- eller minoritetsspråk i praktiken, exempelvis i kontakterna mellan enskilda medborgare och organisationer, å ena sidan, och offentliga myndigheter, å andra sidan. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra information och allmännyttiga tjänster tillgängliga på dessa språk, även på internet, i områden där det traditionellt lever många personer som tillhör nationella och etniska minoriteter.

70.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja tillgången till minoritetsspråk och regionala språk genom finansiering och stöd till översättning, dubbning och textning samt till att kodifiera lämplig och icke-diskriminerande administrativ, kommersiell, ekonomisk, social, teknisk och juridisk terminologi.

71.  Parlamentet uppmanar de kommunala myndigheterna i de berörda områdena att säkerställa användning av landsdels- och minoritetsspråk. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda redan befintlig bästa praxis i medlemsstaterna som riktlinjer.

72.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja användningen av regionala språk eller minoritetsspråk på lokal och regional nivå, och uppmanar, med denna målsättning i åtanke, aktivt kommunala myndigheter att säkerställa användningen av de berörda språken i praktiken.

73.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i områden där det lever många personer som tillhör nationella minoriteter garantera att skydds- och säkerhetsmärkningar, viktiga obligatoriska anvisningar och offentliga kungörelser av betydelse för medborgarna, oavsett om dessa kommer från myndigheter eller den privata sektorn, samt ortnamn och topografiska beteckningar, skrivs i korrekt form och tillgängliggörs på språk som vanligtvis används i en viss region, inbegripet på skyltar som anger att man kör in i eller lämnar en tätort samt på alla övriga vägskyltar som ger information.

74.  Europaparlamentet noterar att det är viktigt med visuell representation av landsdels- och minoritetsspråk, bland annat via vägskyltar, gatunamn, namn på administrativa, offentliga och kommersiella institutioner osv., för att främja och skydda nationella/etniska minoriteters rättigheter, eftersom det återspeglar och bidrar till central användning av landsdels- och minoritetsspråk och uppmuntrar personer som tillhör nationella och etniska minoriteter att använda, bevara och utveckla sin specifika språkliga identitet och sina språkliga rättigheter, uttrycka sin multietniska lokala identitet och stärka sin känsla av tillhörighet i egenskap av medlemmar av grupper som lever i en lokal eller regional gemenskap.

75.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undvika eller avskaffa rättspraxis som hindrar minoriteter från att ha tillgång till samtliga yrken som utövas i en viss medlemsstat. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera likvärdig tillgång till juridiska och rättsliga tjänster. Parlamentet betonar att företrädare för minoriteter uttryckligen bör informeras om de förfaranden som ska följas enligt deras nationella lagstiftning, om deras rättigheter som personer som tillhör en minoritetsgrupp har kränkts.

76.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erkänna att varje enskild person som tillhör en nationell minoritet har rätt att använda sitt efternamn (patronym) och förnamn på minoritetsspråket och har rätt att få dem officiellt erkända, inklusive inom ramen för den fria rörligheten i EU.

77.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att undanröja administrativa och finansiella hinder som skulle kunna motverka språklig mångfald på europeisk och nationell nivå och hämma användning och tillämpning av språkliga rättigheter för personer som tillhör nationella och etniska minoriteter. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att sätta stopp för diskriminerande språkliga förfaranden.

Slutsats

78.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ett gemensamt ramverk för minimistandarder för skydd av minoriteter på EU-nivå. Parlamentet anser att detta ramverk bör innehålla mätbara delmål med regelbunden rapportering, och som ett minimum omfatta,

   utarbetande av riktlinjer som återspeglar bästa praxis i medlemsstaterna, i samarbete med olika berörda parter som är engagerade i skyddet av minoriteters rättigheter,
   en rekommendation från kommissionen med hänsyn till befintliga nationella åtgärder, subsidiaritet och proportionalitet,
   ett förslag till direktiv som bygger på tidigare nämnda punkter om minimistandarder för minoriteter i EU, inbegripet tydliga riktmärken och påföljder, efter en genomförd konsekvensbedömning och med hänsyn till subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i den form de gäller i medlemsstaterna.

79.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att ramverket inbegriper uppgiftsinsamling samt fältarbetsbaserade, finansiella och kvalitetsinriktade övervaknings- och rapporteringsmetoder, eftersom de sammantaget stärker ändamålsenliga evidensbaserade politiska åtgärder och kan bidra till att förbättra ändamålsenligheten för de strategier som används och de åtgärder som vidtas.

o
o   o

80.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, byrån för grundläggande rättigheter, regeringarna och parlamenten i EU:s medlemsstater och kandidatländer, OSSE, OECD, Europarådet samt Förenta nationerna.

(1) EUT L 180, 19.7.2000, s. 22
(2) Antagna texter, P8_TA(2018)0032.
(3) EUT C 346, 27.9.2018, s. 171.
(4) EUT L 328, 6.12.2008, s. 55.
(5) EUT C 238, 6.7.2018, s. 2.
(6) EUT C 328, 6.9.2016, s. 4.
(7) EUT C 93, 9.3.2016, s. 52.
(8) EUT C 124 E, 25.5.2006, s. 405.
(9) EUT C 369, 11.10.2018, s. 11.
(10) EUT C 215, 19.6.2018, s. 162.
(11) EUT C 93, 9.3.2016, s. 52.


Digitalisering för utveckling: minska fattigdomen med hjälp av teknik
PDF 171kWORD 57k
Europaparlamentets resolution av den 13 november 2018 om digitalisering för utveckling: minska fattigdomen med hjälp av teknik (2018/2083(INI))
P8_TA(2018)0448A8-0338/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 208, 209, 210, 211 och 214 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Förenta nationernas toppmöte om hållbar utveckling och det slutdokument som antogs av FN:s generalförsamling den 25 september 2015, Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, och av de 17 målen för hållbar utveckling,

–  med beaktande av dokumentet Nytt europeiskt samförstånd om utveckling – Vår värld, vår värdighet, vår framtid(1), som antogs i maj 2017,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 oktober 2015 Handel för alla – Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik (COM(2015)0497),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 2 maj 2017 Digital4Development: mainstreaming digital technologies and services into EU Development Policy (SWD(2017)0157),

–  med beaktande av strategin för den digitala inre marknaden för Europa, som antogs i maj 2015,

–  med beaktande av den europeiska yttre investeringsplanen,

–  med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om genomförandet av den handelspolitiska strategin: Handel för alla – Genomföra en progressiv handelspolitik för att styra globaliseringen (COM(2017)0491),

–  med beaktade av sin resolution av den 12 december 2017 om en digital handelsstrategi(2),

–  med beaktade av sin resolution av den 16 december 2015 om förberedelse inför världstoppmötet om humanitära frågor: utmaningar och möjligheter för humanitärt bistånd(3),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 maj 2014 En starkare roll för den privata sektorn i insatserna för att uppnå hållbar tillväxt för alla i utvecklingsländerna (COM(2014)0263),

–  med beaktande av rådets slutsatser om digitalisering för utveckling från november 2017,

–  med beaktande av WTO:s elfte ministerkonferens som hölls i Buenos Aires (Argentina) den 10–13 december 2017,

–  med beaktande av Internationella teleunionens initiativ till stöd för utvecklingsländer (ITU-D),

–  med beaktande av Världshandelsorganisationens avtal om informationsteknik,

–  med beaktande av ministerförklaringen från Cancún 2016 från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) om den digitala ekonomin,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från G7:s IKT-ministrar vid deras sammanträde i Takamatsu (Japan) den 29–30 april 2016,

–  med beaktande av initiativet om e-handel för alla från FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad),

–  med beaktande av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess fakultativa protokoll (A/RES/61/106),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A8-0338/2018), och av följande skäl:

A.  I det europeiska samförståndet om utveckling från 2017 betonas att informations- och kommunikationsteknik och informations- och kommunikationstjänster är viktiga verktyg för inkluderande tillväxt och hållbar utveckling.

B.  Kommissionens strategi för digitalisering för utveckling omfattar ekonomisk tillväxt och mänskliga rättigheter, hälso- och sjukvård, utbildning, jordbruk och livsmedelssäkerhet, grundläggande infrastruktur, vatten och sanitet, förvaltning, social trygghet och sektorsövergripande mål i fråga om kön och miljö.

C.  Den digitala tekniken har potential att säkerställa hållbarhet och miljöskydd. Vid produktion av digital utrustning används dock vissa sällsynta metaller. Tillgången till dessa metaller är begränsad och de är också svåra att återvinna. Elektroniskt och elektriskt avfall utgör en miljö- och hälsorisk. Enligt en gemensam studie från FN:s miljöprogram (Unep) och Interpol(4) är avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter och komponenter en prioriterad fråga på området för miljöbrottslighet.

D.  Enligt de senaste (2017) uppgifterna i Världsbankens databas för projektet ”identifiering för utveckling” (ID4D) kan uppskattningsvis 1,1 miljarder människor i hela världen inte officiellt styrka sin identitet, inte ens genom en födelseattest, och av dessa bor 78 % i Afrika söder om Sahara och i Asien. Detta är ett stort hinder för att uppnå mål 16.9 för hållbar utveckling, men även för att aktivt medverka till och dra nytta av digitaliseringen.

E.  Bland målen för hållbar utveckling nämns uttryckligen digital teknik i fem av målen (mål 4 om utbildning, mål 5 om jämställdhet, mål 8 om anständigt arbete och ekonomisk tillväxt, mål 9 om infrastruktur, industrialisering och innovation och mål 17 om partnerskap).

F.  I målen för hållbar utveckling framhävs att tillhandahållandet av allmän och ekonomiskt överkomlig tillgång till internet i de minst utvecklade länderna senast 2020 kommer att vara avgörande för att främja utvecklingen, eftersom utvecklingen av den digitala ekonomin skulle kunna fungera som en drivkraft för sysselsättning av god kvalitet och tillväxt som omfattar alla, ökade exportvolymer och ökad exportdiversifiering.

G.  Enligt Unctad leder digitaliseringen i allt högre grad till att monopol uppstår, och den medför nya utmaningar när det gäller antitrust- och konkurrenspolitik för både utvecklingsländer och utvecklade länder(5).

H.  I sin övergripande granskning av genomförandet av resultaten från toppmötet om informationssamhället(6) fastslog FN:s generalförsamling sin avsikt att använda de möjligheter som IKT erbjuder för att uppnå målen i Agenda 2030 för hållbar utveckling och andra internationellt överenskomna utvecklingsmål. Det konstaterades att man med hjälp av IKT skulle kunna öka takten i arbetet med samtliga 17 mål för hållbar utveckling.

I.  Konnektivitet fortsätter att vara ett problem som ligger till grund för flera olika digitala klyftor, vad gäller såväl tillgång till som användning av IKT.

J.  Den snabba utvecklingen av den digitala ekonomin, och de betydande skillnaderna i utvecklingsländerna vad gäller utvecklingen av säkra nationella strategier, regelverk och konsumentskyddsbestämmelser för den digitala ekonomin, pekar på det brådskande behovet av att öka kapacitetsuppbyggnaden och det tekniska stödet till utvecklingsländer, i synnerhet de minst utvecklade länderna.

K.  Digital kompetens och digitala färdigheter är viktiga förutsättningar för sociala och personliga förbättringar och framsteg, men också för att främja entreprenörskap och bygga upp starka digitala ekonomier.

L.  Digitaliseringen bör också kunna bidra till förbättringar vad gäller humanitära insatser, resiliens, katastrofriskförebyggande och övergångsstöd genom att man kopplar samman humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd i ömtåliga och konfliktdrabbade sammanhang.

M.  Över hälften av världens befolkning saknar fortfarande uppkopplingsmöjligheter. Framstegen har gått långsamt i arbetet med att uppnå det nionde målet för hållbar utveckling, alltså att väsentligt öka tillgången till IKT och eftersträva allmän och ekonomiskt överkomlig tillgång till internet i de minst utvecklade länderna senast 2020.

N.  Mobilanvändningen ökar enormt över hela världen och antalet mobilanvändare är nu fler än antalet människor som har tillgång till elektricitet, sanitet eller rent vatten.

O.  Innovationer på det humanitära området måste vara förenliga med de humanitära principerna (humanitet, opartiskhet, neutralitet och oberoende) samt principen om värdighet.

P.  Innovationer på det humanitära området måste genomföras i syfte att främja mottagarbefolkningens rättigheter, värdighet och kapacitet, och det bör vara möjligt för alla människor i krisdrabbade samhällen att dra nytta av innovation utan diskriminerande hinder för användning.

Q.  Riskanalys och riskreducering krävs för att förhindra oavsiktlig skada, inbegripet intrång i privatlivet och datasäkerheten och negativa konsekvenser för den lokala ekonomin.

R.  Experiment, pilotprojekt och försök ska genomföras i enlighet med internationellt erkända etiska normer.

Främja digitalisering i utvecklingsländerna

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens strategi om digitalisering för utveckling, som integrerar digital teknik i EU:s utvecklingspolitik, vilket bör bidra till att målen för hållbar utveckling uppnås. Parlamentet insisterar på vikten av att digitalisering i högre grad inriktas på målen för hållbar utveckling. Parlamentet påpekar att den digitala revolutionen medför helt nya utmaningar för samhället, med både risker och möjligheter.

2.  Europaparlamentet framhåller den enorma potentialen hos digital teknik och digitala tjänster när det gäller att uppnå målen för hållbar utveckling, under förutsättning att åtgärder vidtas för att ta itu med teknikens negativa konsekvenser, exempelvis jobbautomatisering som påverkar människors anställbarhet, digital utestängning och ojämlikhet, it-säkerhet, dataskydd och regleringsfrågor. Parlamentet påminner om att alla digitala strategier måste överensstämma helt med och bidra till genomförandet Agenda 2030 för hållbar utveckling, i synnerhet mål 4 om god utbildning, mål 5 om att uppnå jämställdhet och alla kvinnors och flickors egenmakt, mål 8 om anständigt arbete och ekonomisk tillväxt och mål 9 om industri, innovation och infrastruktur. Parlamentet påminner om att det krävs ett starkare globalt, nationellt, regionalt och lokalt partnerskap mellan myndigheter, forskare, ekonomiska aktörer och det civila samhället för att målen för hållbar utveckling ska kunna nås senast 2030.

3.  Europaparlamentet påpekar att tillgången till internet visserligen ökat men att många utvecklingsländer och tillväxtekonomier släpar efter när det gäller att dra nytta av digitaliseringen, att många människor fortfarande inte har tillgång till IKT-teknik och att det finns stora skillnader både mellan länder och mellan stads- och landsbygdsområden. Parlamentet påpekar att digital teknik är ett verktyg och inte ett mål och anser att man med tanke på de finansiella begränsningarna bör prioritera de mest effektiva medlen för att uppnå målen för hållbar utveckling. Digitalisering är naturligtvis viktig, men i vissa länder måste man fortfarande säkerställa att mer grundläggande mänskliga behov uppfylls, exempelvis tillgång till livsmedel, energi, vatten och sanitet, utbildning och hälsa, vilket framgår av FN:s rapport om målen för hållbar utveckling från 2017. När infrastruktur planeras måste man dock förbereda för digital utveckling, även om själva genomförandet sker på ett senare stadium.

4.  Europaparlamentet betonar att det är ytterst viktigt att alla strategier för digital handel till fullo respekterar principen om konsekvent politik för utveckling, som är en förutsättning för att uppfylla målen för hållbar utveckling. Parlamentet understryker att tillgången till uppkopplingsmöjligheter och digitala betalningsmetoder som är tillförlitliga och motsvarar internationell standard är avgörande för att möjliggöra digital handel, hållbar utveckling och inkluderande tillväxt. Detta måste åtföljas av konsumentskyddslagstiftning för köp av varor och tjänster på internet, immateriell äganderätt, skydd av personuppgifter samt skatte- och tullbestämmelser som är avpassade till internethandel. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att avtalet om förenklade handelsprocedurer har potential att stödja digitala initiativ i utvecklingsländerna för att underlätta gränsöverskridande handel.

5.  Europaparlamentet efterlyser en handlingsplan för teknisk innovation för humanitärt bistånd, för att säkerställa överensstämmelse med de rättsliga och etiska principer som fastställs i dokument som Det nya europeiska samförståndet om utveckling – Vår värld, vår värdighet, vår framtid och Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling.

6.  Europaparlamentet understryker att alla aspekter av humanitär innovation bör utvärderas och övervakas, inbegripet en bedömning av innovationsprocessens primär- och sekundäreffekter. Parlamentet betonar att etisk granskning och riskanalys bör genomföras, vid behov av externa experter, innan projekt för humanitär innovation och digitalisering inleds.

7.  Europaparlamentet anser att EU i sina yttre åtgärder bör arbeta enligt principerna i strategin för den digitala inre marknaden, genom stöd till EU-partnernas regelverk.

8.  Europaparlamentet efterlyser tillräcklig finansiering i den fleråriga budgetramen för 2021–2027 för att göra det möjligt att integrera digital teknik i alla aspekter av utvecklingspolitiken.

9.  Europaparlamentet noterar att införandet av digital teknik i utvecklingsländerna ofta har gått snabbare än inrättandet av statliga institutioner, rättsliga bestämmelser och andra mekanismer som kan bidra till att hantera nya utmaningar som uppstår, särskilt när det gäller it-säkerhet. Parlamentet betonar vikten av att fördjupa samarbetet mellan forskare och innovatörer på interregional nivå och uppmuntra forskning och utveckling som främjar vetenskapliga framsteg och överföring av teknik och kunnande. Parlamentet anser att digitaliseringen bör få en framträdande roll i det avtal som ska ersätta Cotonouavtalet, som ett verktyg för inkluderande och hållbar utveckling, i enlighet med förhandlingsriktlinjerna.

10.  Europaparlamentet efterlyser vidare gemensamma åtgärder i fråga om samarbete om digital infrastruktur, eftersom detta bör bli en av nyckelverksamheterna i EU:s partnerskap med regionala organisationer, i synnerhet Afrikanska unionen. Parlamentet framhåller vikten av tekniskt stöd och överföring av kunskap till institutioner som håller på att utveckla digitala strategier nationellt, regionalt och över hela kontinenten.

11.  Europaparlamentet anser att digitalisering bör införlivas i medlemsstaternas nationella utvecklingsstrategier.

12.  Europaparlamentet efterlyser en mer samstämd sektorsövergripande insats med helhetsgrepp från det internationella samfundet, däribland icke-statliga aktörer såsom företrädare för det civila samhället, den tredje sektorn, privata företag och den akademiska världen, för att se till att omställningen till en mer digital ekonomi inte lämnar någon på efterkälken och bidrar till att FN:s agenda för hållbar utveckling uppfylls, garanterar alla ekonomiska aktörer och medborgare tillgång till digital teknik och digitala tjänster och undviker att det uppstår alltför många olika strategier som kan skapa oförenligheter, överlappningar eller luckor i lagstiftningen. Parlamentet efterlyser en förbättring av den politiska samordningen mellan EU, medlemsstaterna och andra relevanta aktörer för att få bättre samordning, komplementaritet och synergi.

13.  Europaparlamentet påpekar att teknik, artificiell intelligens och automatisering redan har tagit över en del arbeten som kräver låg eller medelhög utbildning. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja en digitalisering som inriktas på målen för hållbar utveckling och betonar att statligt finansierat socialt minimiskydd är viktigt när det gäller att åtgärda vissa negativa konsekvenser av ny teknik, i syfte att klara av förändringarna på de globala arbetsmarknaderna och den internationella arbetsfördelningen, som påverkar särskilt lågutbildade arbetstagare i utvecklingsländerna.

14.  Europaparlamentet uppmanar den privata sektorn att på ett ansvarsfullt sätt bidra till digitaliseringen för utveckling genom teknik och innovation, expertis, investeringar, riskhantering, hållbara affärsmodeller och tillväxt, inklusive förebyggande, minskning, reparation, återvinning och återanvändning av råmaterial.

15.  Europaparlamentet beklagar att mindre än hälften av alla utvecklingsländer har dataskyddslagstiftning, och uppmuntrar EU att ge tekniskt stöd till berörda myndigheter för att ta fram sådan lagstiftning, särskilt med hjälp av sina egna erfarenheter och sin egen lagstiftning, som är internationellt erkänd som en förebild på området. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att ta hänsyn till de kostnader som kan uppstå i samband med standardisering av sådan lagstiftning, särskilt för små och medelstora företag. Parlamentet konstaterar att den digitala tekniken till sin natur är gränsöverskridande och att dataskyddslagstiftningen därför inte bör variera i alltför hög grad, eftersom den skulle leda till oförenligheter.

16.  Europaparlamentet uppmanar alla berörda parter att samla in, behandla, analysera och sprida data och statistik på lokal, regional, nationell och global nivå för att säkerställa ett starkt dataskydd, i enlighet med relevanta internationella standarder och instrument och för att uppfylla målen i Agenda 2030 för hållbar utveckling. Parlamentet konstaterar att insamling av tillförlitliga data i god tid gör det möjligt att säkerställa lämplig övervakning av genomförandet, anpassa strategier och insatser när så krävs och utvärdera deras resultat och inverkan. Parlamentet påminner dock om att ”datarevolutionen” visserligen gör det lättare, snabbare och billigare att ta fram och analysera uppgifter från en rad olika källor men att det också medför stora utmaningar när det gäller säkerhet och skydd av privatlivet. Parlamentet betonar därför att innovationer när det gäller insamling av data i utvecklingsländer inte bör ersätta, utan komplettera, den officiella statistiken.

17.  Europaparlamentet beklagar de envisa digitala klyftor som finns inom ett och samma land när det gäller kön, geografi, ålder, inkomst, etniskt ursprung, hälsotillstånd eller funktionshinder och andra diskrimineringsfaktorer. Parlamentet insisterar därför på att det internationella utvecklingssamarbetet bör leda till större framsteg och integration av personer som är missgynnade eller har en utsatt situation, samtidigt som man främjar en ansvarsfull användning av digitala verktyg och en tillräcklig medvetenhet om eventuella risker. Parlamentet uppmanar till stöd för innovation som är anpassad till de lokala behoven och till omställningen till kunskapsbaserad ekonomi.

18.  Europaparlamentet efterlyser därför ökade insatser för att lösa problemen med digital utestängning genom utbildning i grundläggande digitala färdigheter, samt initiativ för att stimulera korrekt användning av IKT och av digitala verktyg när man genomför deltagarbaserade metoder, anpassad till ålder, den personliga situationen och bakgrunden, inklusive äldre och personer med funktionsnedsättning. Parlamentet noterar att internationellt utvecklingssamarbete skulle kunna dra större nytta av digital teknik för bättre integration av missgynnade grupper under förutsättning att de har tillgång till digital teknik. Parlamentet välkomnar initiativ som den afrikanska kodveckan, som bidrar till att stärka den unga afrikanska generationens egenmakt genom att främja digital kompetens. Parlamentet betonar vikten av e-lärande och distansundervisning för att nå avlägsna områden och människor i alla åldrar.

19.  Europaparlamentet anser att digital kompetens bör införas i läroplanen på samtliga utbildningsnivåer, från lågstadium till universitet, i utvecklingsländerna i syfte att förvärva de färdigheter som krävs för att förbättra tillgången till information. Parlamentet anser dock att IKT-verktyg och ny teknik inte bör ersätta verkliga lärare och skolor, utan bör användas som ett sätt att förbättra tillgången till utbildning och höja dess kvalitet. Parlamentet betonar att ny teknik är ett viktigt verktyg för kunskapsspridning, lärarutbildning och förvaltning av utbildningsinstitutioner. Parlamentet insisterar även på behovet av förbättrade lokala utbildningscentrum (inbegripet programmeringsskolor), att utbilda utvecklare och att främja skapandet av digitala lösningar och tillämpningar som motsvarar de lokala behoven och den lokala situationen.

20.  Europaparlamentet framhäver att utbyggnad av och tillgång till infrastruktur krävs om den digitala klyftan ska kunna övebryggas, särskilt på landet och i avlägsna områden. Infrastrukturen ska ha täckning av god kvalitet och vara rimligt prissatt, tillförlitlig och säker. Parlamentet noterar att uppkopplingsmöjligheternas främsta hinder bl.a. är fattigdom och brist på grundläggande tjänster plus underutvecklade marknät, avsaknad av offentlig IKT-politik och rättsliga ramar, höga skatter på digitala produkter och tjänster, låg konkurrens på marknaderna och avsaknad av energinät.

21.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över det tekniska beroendet av ett litet antal operatörer, särskilt GAFA (Google, Apple, Facebook och Amazon), och efterlyser nya alternativ för att främja konkurrensen. Detta mål skulle kunna eftersträvas i partnerskap mellan EU och Afrika.

22.  Europaparlamentet påpekar att utvecklingsländerna är långt ifrån immuna mot it‑attacker och betonar risken för störningar i den ekonomiska, politiska och demokratiska stabiliteten om man inte kan garantera den digitala säkerheten. Parlamentet uppmanar alla berörda parter i den digitalt uppkopplade världen att ta aktivt ansvar genom att vidta konkreta åtgärder för att främja ökad medvetenhet och kunskap om it-säkerhet. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att utveckla humankapitalet på alla nivåer för att minska hoten mot it-säkerheten genom utbildning och ökad medvetenhet, att inrätta lämpliga straffrättsliga och internationella ramar för att bekämpa it-brottslighet, och att aktivt delta i internationella forum som OECD:s globala forum för digital säkerhet.

23.  Europaparlamentet pekar på digitaliseringens potential att minska skillnaderna i fråga om social inkludering, ge tillgång till information och minska den ekonomiska marginaliseringen i avlägset belägna områden.

Digitalisering: ett verktyg för hållbar utveckling

24.  Europaparlamentet välkomnar EU:s externa investeringsplan som främjar investeringar i innovativa digitala lösningar för lokala behov, finansiell inkludering och skapande av anständiga arbetstillfällen. Parlamentet påpekar att digitaliseringen är en viktig investeringsmöjlighet och att blandfinansiering därför skulle vara ett viktigt verktyg för att utnyttja de finansiella resurserna maximalt, på grundval av samarbete med europeiska och internationella finansinstitut och den privata sektorn.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lansera nya initiativ med särskilt fokus på att utveckla digital infrastruktur, främja e-förvaltning och digitala färdigheter, stärka den digitala ekonomin och främja ekosystem med nystartade företag som är inriktade på målen för hållbar utveckling, inklusive finansieringsmöjligheter för mikroföretag samt små och medelstora företag, för att göra det möjligt för dem att interagera på digital väg med multinationella företag och få tillgång till globala värdekedjor.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att digital teknik och digitala tjänster i större utsträckning inkluderas i EU:s utvecklingspolitik, i enlighet med bland annat agendan för digitalisering för utveckling. Parlamentet understryker behovet av att främja användning av digital teknik inom särskilda politikområden, inbegripet e‑förvaltning, jordbruk, utbildning, vattenförvaltning, hälsa och energi.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka investeringarna i digital infrastruktur i utvecklingsländer för att överbrygga den stora digitala klyftan på ett utvecklingseffektivt och principgrundat sätt.

28.  Europaparlamentet påminner om att mikroföretag samt små och medelstora företag utgör majoriteten av företagen i utvecklingsländerna och ger sysselsättning åt de flesta arbetstagarna inom tillverknings- och tjänstesektorn. Parlamentet upprepar att främjandet av väl reglerad gränsöverskridande e-handel direkt kan leda till bättre försörjningsmöjligheter, främja en högre levnadsstandard och stimulera sysselsättningen och den ekonomiska utvecklingen. Parlamentet bekräftar den inverkan som sådana insatser skulle kunna ha på jämställdheten mellan män och kvinnor, eftersom många av dessa företag ägs och drivs av kvinnor. Parlamentet betonar behovet av att minska de rättsliga, administrativa och sociala hindren för företagande, särskilt för kvinnor. Digitalisering bör också användas för att främja utbildning och uppbyggnad av kapacitet för entreprenörskap i utvecklingsländerna, samtidigt som man skapar en gynnsam miljö för nystartade företag och innovativa företag.

29.  Europaparlamentet betonar behovet av att hejda handeln med mineraler som finansierar väpnade konflikter eller utnyttjar tvångsarbete. Parlamentet påminner om att koltan är den grundläggande råvaran för många elektroniska apparater (t.ex. smarttelefoner). Utvinning och illegal handel med denna råvara sker i området kring de stora sjöarna i Afrika, särskilt i Demokratiska republiken Kongo, och inbördeskriget där har skördat över åtta miljoner liv. Parlamentet begär ett stopp för utnyttjande av barn som arbetskraft i koltangruvorna och för den illegala handeln med koltan, för att få till stånd en situation där utvinning av och handel med råvaran sker på ett godtagbart sätt som också gynnar den lokala befolkningen.

30.  Europaparlamentet påpekar att jordbruket, som den största sektorn i den afrikanska ekonomin, potentiellt kan ha stor nytta av digital teknik. Parlamentet framhåller att digitala plattformar kan användas i utvecklingsländer för att informera jordbrukare om marknadspriser och koppla ihop dem med potentiella köpare, samt tillhandahålla praktisk information om odlingsmetoder och marknadstendenser, väderinformation och varningar samt råd om växt- och djursjukdomar. Parlamentet betonar dock att jordbruket blir mer och mer kunskapsintensivt och högteknologiskt, och att det digitala jordbruket också kan ha en mycket stor social och miljömässig påverkan i utvecklingsländerna, eftersom tillgången till den senaste tekniken kanske begränsas till stora och industrialiserade jordbruksföretag som är verksamma på exportmarknaden och i avsalugrödor, medan begränsade kunskaper och färdigheter skulle kunna leda till att det småskaliga jordbruket marginaliseras ytterligare i utvecklingsländerna.

31.  Europaparlamentet insisterar på att EU:s finansiering av jordbruket i utvecklingsländerna måste ligga i linje med omställningssträvandena i Agenda 2030 och klimatavtalet från Paris, och följaktligen med slutsatserna från International Assessment of Agricultural Knowledge, Science and Technology for Development (IAASTD) och rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör om rätten till livsmedel. Parlamentet betonar att detta innebär ett erkännande av ett mångfunktionellt jordbruk och en snabb övergång från monokulturgrödor med intensiv användning av kemikalier i riktning mot ett diversifierat och hållbart jordbruk, som bygger på agroekologiska metoder och på stärkande av de lokala livsmedelssystemen och det småskaliga jordbruket.

32.  Europaparlamentet påpekar att IKT-verktyg kan användas för informationsspridning som kan vara avgörande både vid naturkatastrofer och tekniska katastrofer och nödsituationer, och i instabila och konfliktdrabbade områden. Parlamentet framhåller att digital teknik kan göra det möjligt för låginkomstsamhällen och andra sårbara samhällen att få tillgång till grundläggande tjänster av god kvalitet (som hälso- och sjukvård, utbildning, vatten, sanitet och elektricitet) liksom humanitärt bistånd och andra offentliga och privata tjänster. Parlamentet betonar vikten av att bekämpa desinformation på nätet (fejkade nyheter) och betonar behovet av särskilda program inriktade på mediekunskap som ett verktyg för att ta itu med dessa utmaningar.

33.  Europaparlamentet understryker att tekniska innovationer på området humanitärt stöd är en prioritet, särskilt i samband med påtvingade förflyttningar, för att bidra till hållbara lösningar som skapar stabilitet i och värdighet för människors liv och att de kan främja den humanitära utvecklingen. Parlamentet välkomnar globala initiativ för att främja humanitära innovationer, såsom den globala alliansen för humanitära innovationer, fonden för humanitära innovationer och FN:s initiativ Global Pulse, och uppmanar EU att främja öppna data och med kraft stödja de globala grupper av utvecklare och formgivare av programvara som tar fram praktisk öppen teknik i syfte att lösa problem med koppling till internationell utveckling och humanitära insatser.

34.  Europaparlamentet betonar att digital teknik som sms och mobiltelefonappar kan ge nya möjligheter att till en rimlig kostnad skicka viktig information, som kan användas av människor som är fattiga, lever isolerat eller har en funktionsnedsättning. Parlamentet noterar mobiltelefonteknikens potential, med eventuella fördelar som lägre anslutningskostnader på grund av större nätverkstäckning, användarvänlighet och minskade kostnader för samtal och textmeddelanden. Parlamentet påminner dock om att mobiltelefoner ger upphov till hälso- och miljörisker, särskilt på grund av mineralutvinning och ökande mängd elektroniskt och elektriskt avfall. Parlamentet understryker att digitaliseringen har potential att såväl stärka som undergräva demokratin och uppmanar EU att i sitt arbete för att främja användningen av teknisk innovation i samband med utvecklingsbistånd ta vederbörlig hänsyn till dessa risker i syfte att förhindra felaktig användning av digital teknik och även att främja styrningen av internet.

35.  Europaparlamentet betonar vikten av att bygga upp ett hållbart ekosystem för den digitala ekonomin i syfte att minska den ekologiska effekten av digitaliseringen genom att utveckla en effektiv resursanvändning i både den digitala sektorn och energisektorn, särskilt genom att prioritera den cirkulära ekonomin. Parlamentet vill att den yttre investeringsplanen ska ge stöd till konceptet tillverkarens ansvar, rent konkret genom att stödja små och medelstora företag som utvecklar verksamhet för återanvändning, reparation och renovering och som införlivar system för återtagande i sin affärsverksamhet i syfte att avlägsna de farliga komponenter som används i elektrisk och elektronisk utrustning. Parlamentet efterlyser ökad medvetenhet hos konsumenterna om miljöeffekterna av e-utrustning och effektiva åtgärder för företagens ansvar i produktionen av elektrisk och elektronisk utrustning. Parlamentet betonar också behovet av att stödja elektronisk och elektrisk avfallsstatistik och nationella e-avfallsstrategier i utvecklingsländerna för att bidra till att minimera e-avfallsproduktionen, förhindra olaglig dumpning och felaktig behandling av e-avfall, främja återvinning och skapa arbetstillfällen i renoverings- och återvinningssektorn.

36.  Europaparlamentet konstaterar att digital teknik förser energisektorn med innovativa verktyg för att optimera resursanvändningen. Parlamentet påpekar dock att digital teknik har ett betydande ekologiskt fotavtryck, vad gäller energiförbrukning (digitala koldioxidutsläpp beräknas stå för 2–5 procent av de totala utsläppen) och metallanvändning (exempelvis silver, kobolt, koppar och tantal), vilket gör att man kan ifrågasätta hållbarheten på lång sikt. Parlamentet bekräftar behovet av att ändra produktions- och konsumtionsmönster för att bekämpa klimatförändringarna.

37.  Europaparlamentet erkänner den digitala teknikens potential när det gäller att främja demokrati och medborgarnas deltagande i beslutsfattandet.

38.  Europaparlamentet betonar vikten av att inrätta och genomföra statliga digitala informationsplattformar som ökar möjligheterna för människor i stort att informera sig om sina rättigheter och de tjänster som staten ställer till medborgarnas förfogande.

39.  Europaparlamentet betonar att e-förvaltningsappar bidrar till att göra samhällstjänster snabbare och billigare att nå, förbättrar konsekvensen och medborgarnas tillfredsställelse, underlättar för civilsamhället att samordna sig och agera, och ökar transparensen. De bidrar på så sätt i hög grad till att främja demokratiseringen och bekämpa korruptionen. Parlamentet betonar den avgörande funktion som tekniken och digitaliseringen har för en effektiv finanspolitik och skatteförvaltning, då de möjliggör ett verkligt ökat utnyttjande av inhemska resurser och bidrar till att bekämpa skatteundandragande och skatteflykt. Parlamentet betonar vikten av att skapa säkra digitala identiteter, eftersom detta skulle kunna hjälpa till att fastställa hur många som behöver vissa grundläggande tjänster.

40.  Europaparlamentet anser att man bör utnyttja de möjligheter som den digitala tekniken erbjuder för att förbättra registreringen av barn i register över födslar, dödsfall och äktenskap. Parlamentet betonar att Unicef beräknar att 95 miljoner barn, enbart i länderna söder om Sahara, inte registreras vid födseln(7) och att de därför saknar födelsebevis, vilket gör att deras existens inte är rättsligt erkänd, från födseln och in i vuxenlivet. Detta snedvrider ländernas demografiska statistik, med betydande konsekvenser för bedömningen av befolkningens behov, särskilt när det gäller tillgång till utbildning eller hälso- och sjukvård.

41.  Europaparlamentet erkänner den digitala teknikens centrala roll i förvaltningen av hälso- och sjukvårdstjänster, nödåtgärder för epidemier, spridning av folkhälsokampanjer, allmänhetens tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster, samt utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal, stöd till och främjande av grundforskning samt utveckling av tjänster inom hälso- och sjukvård och e-hälsovård. Parlamentet uppmanar därför beslutsfattarna att införa lämpliga politiska och rättsliga ramar för att bygga ut e-hälsoprojekten, och uppmanar kommissionen att tillhandahålla de finansiella resurser som krävs i detta avseende.

42.  Europaparlamentet välkomnar programmet ”DEVCO Academy” som gör det möjligt att utbilda människor från EU:s partnerländer via internet. Parlamentet efterlyser ytterligare utveckling av utbildningsprogram för lokala ledare och fastställande av förfaranden för att ansöka om EU-bidrag, så att dessa partner kan få en tydligare bild av förväntningar, mål och villkor och på så sätt förbättra utsikterna till att vinna acceptans för sina projekt. Parlamentet betonar att sådana initiativ, under förutsättning att de är lättillgängliga, effektiva och relevanta, skulle ha en positiv inverkan på utnyttjandet av biståndet och på EU:s image bland dess partner.

o
o   o

43.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt Europeiska utrikestjänsten.

(1) EUT C 210, 30.6.2017, s. 1.
(2) EUT C 369, 11.10.2018, s. 22.
(3) EUT C 399, 24.11.2017, s. 106.
(4) Studie Unep-Interpol: The Rise of Environmental Crime: a growing Threat to Natural Resources, Peace, Development and Security, 2016.
(5) Unctad, South-South Digital Cooperation for Industrialisation: A Regional Integration Agenda, 2017.
(6) FN:s generalförsamling, GA/RES/70/125.
(7) https://www.unicef.org/french/publications/files/UNICEF_SOWC_2016_French_LAST.pdf

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy