Index 
Antagna texter
Torsdagen den 15 november 2018 - StrasbourgSlutlig utgåva
Vietnam, särskilt situationen för politiska fångar
 Människorättssituationen i Kuba
 Människorättssituationen i Bangladesh
 Rättigheter och skyldigheter för tågresenärer ***I
 Långlivade organiska föroreningar ***I
 Omsorgstjänster i EU för förbättrad jämställdhet
 Borreliainfektion (borrelios)

Vietnam, särskilt situationen för politiska fångar
PDF 125kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 15 november 2018 om Vietnam, särskilt situationen för politiska fångar (2018/2925(RSP))
P8_TA(2018)0459RC-B8-0526/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt av den 14 december 2017 om yttrandefriheten i Vietnam, särskilt fallet Nguyen Van Hoa(1) och av den 9 juni 2016 om Vietnam(2), särskilt till den del den berör yttrandefriheten,

–  med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Vietnam, som undertecknades den 27 juni 2012,

–  med beaktande av den sjunde människorättsdialogen mellan EU och Vietnam den 1 december 2017,

–  med beaktande av uttalandena från Europeiska utrikestjänstens talesperson av den 9 februari 2018 om att människorättsförsvarare ådömts straff i Vietnam och av den 5 april 2018 om att människorättsaktivister ådömts straff i Vietnam,

–  med beaktande av EU:s lokala uttalande av den 20 augusti 2018 om den fällande domen på sistone mot Le Dinh Luong,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av uttalandena från FN:s experter av den 23 februari 2018 där de begär frigivning av de aktivister som fängslats efter att ha protesterat mot ett giftigt utsläpp och av den 12 april 2018, med dess yrkande på en förändring efter att rättighetsförsvarare fängslats,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Vietnam anslöt sig till 1982,

–  med beaktande av Europeiska ombudsmannens beslut av den 26 februari 2016 i ärende 1409/2014/MHZ om Europeiska kommissionens underlåtenhet att utföra en föregående konsekvensbedömning på området mänskliga rättigheter för frihandelsavtalet mellan EU och Vietnam,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt databasen om politiska fångar i Vietnam, som sammanställts av The 88 Project, avtjänar uppskattningsvis 160 aktivister fängelsestraff i Vietnam och omkring 16 aktivister sitter häktade.

B.  De vietnamesiska myndigheterna fortsätter att fängsla, frihetsberöva, trakassera och bedriva skrämseltaktik mot människorättsförsvarare, journalister, bloggare, människorättsadvokater och aktivister från det civila samhället i landet. Människorättsförsvarare har fått långa fängelsestraff för sitt arbete för de mänskliga rättigheterna och för att de utövat sin grundläggande rätt till yttrandefrihet, antingen det skett på eller utanför internet, vilket bryter mot landets skyldigheter enligt internationell rätt.

C.  Politiska aktivister och människorättsaktivister upplever hårda villkor som frihetsberövade, bland annat att de förvägras medicinsk vård, juridisk rådgivning eller kontakter med anhöriga.

D.  Religions- och trosfriheten undertrycks i Vietnam, och den katolska kyrkan och icke‑erkända religioner, såsom Vietnams förenade buddistkyrka, flera protestantiska kyrkor och andra, däribland den etniska minoriteten montagnarder, utsätts fortfarande för svåra religiösa förföljelser.

E.  Hoang Duc Binh fick 14 års fängelse för att ha bloggat om protester mot Formosa‑katastrofen. Nguyen Nam Phong fick två års fängelse för påstådd lydnadsvägran mot offentlig tjänsteman i samband med att han körde till ett protestmöte. Deras arbete har varit av grundläggande betydelse för att öka medvetenheten om utsläppet från stålverket Formosa och säkerställa ansvarsutkrävande för den.

F.  I april 2018 dömdes medlemmar av Brödraskapet för demokrati till fängelsestraff på mellan sju och 15 år, som ett led i en omfattande operation för att verkställa strafflagens stadganden om nationell säkerhet. I september 2018 dömdes en ytterligare medlem av denna gruppering, nämligen Nguyen Trung Truc, till tolv års fängelse, efter åtal om att ha sökt omstörta staten.

G.  Den 16 augusti 2018 dömdes människorättsförsvararen Le Dinh Luong, som med fredliga metoder förespråkat främjande av och skydd för mänskliga rättigheter, med stöd av strafflagens stadganden om nationell säkerhet till 20 års fängelse och fem års husarrest. Företrädare för EU:s delegation och för EU-medlemsstaternas ambassader fick inte närvara vid rättegången. Det finns många andra fall där människorättsförsvarare och andra samvetsfångar rönt ett liknande öde.

H.  Den 12 april 2018 yrkade en grupp FN-experter, den särskilda rapportören för situationen för människorättsförsvarare, ordföranden/rapportören för FN:s arbetsgrupp för frågor om godtyckliga frihetsberövanden, samt FN:s särskilde rapportör om främjande och skydd av åsikts- och yttrandefriheten på att Vietnam varken skulle slå till mot det civila samhället eller undertrycka oliktänkande.

I.  I Vietnams strafflag ingår repressiva stadganden som missbrukas för att tysta ned, gripa, frihetsberöva och döma människorättsaktivister, oliktänkande, advokater, fackföreningar, religiösa grupper och icke-statliga organisationer eller kringskära deras verksamhet, framför allt om de uttalar sig kritiskt om Vietnams regering.

J.  Vietnams regering fortsätter att förbjuda oberoende eller privatägda medieföretag att bedriva verksamhet och utövar en sträng kontroll över radio- och tv-stationer och tryckta publikationer. I april 2016 antog nationalförsamlingen en medielag som kraftigt begränsade pressfriheten i Vietnam.

K.  Den 12 juni 2018 antog Vietnams nationalförsamling en lag om it-säkerhet för att skärpa kontrollen över internet, så att internetleverantörer åläggs radera innehåll som anses ”hota” nationell säkerhet. Denna lag kringskär svårt yttrandefriheten på internet och syftar till att drastiskt hota rätten till integritet.

L.  Den 1 januari 2018 trädde i Vietnam för första gången en lag om trosföreställningar och religion i kraft, med skyldighet för alla religiösa grupper i landet att registrera sig hos myndigheterna och underrätta dem om sin verksamhet. Myndigheterna kan avvisa eller hindra registreringsansökningar och förbjuda religiös verksamhet som de godtyckligt anser strider mot ”nationens intresse”, ”allmän ordning” eller ”nationens enhet”. Med den här lagen har regeringen institutionaliserat både sin inblandning i religiösa frågor och statens kontroll över religiösa grupper.

M.  Vietnam kommer på plats 175 av 180 på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex för 2018.

N.  Dödsstraffet används fortfarande i Vietnam, men antalet avrättningar är okänt, eftersom de vietnamesiska myndigheterna betecknat statistiken över dödsstraffet som en statshemlighet. I januari 2018 minskade Vietnam antalet brott belagda med dödsstraff från 22 till 18.

O.  Vietnam har ännu inte ratificerat vissa grundläggande ILO-konventioner, nämligen konvention nr 98 angående organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, konvention nr 105 angående avskaffande av tvångsarbete och konvention nr 87 angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten.

P.  Människorättsdialogen mellan EU och Vietnam är viktig för en pågående övergripande diskussion om frågor som EU upplever som viktiga, bland annat att de grundläggande rättigheterna till yttrandefrihet, föreningsfrihet och fredliga sammankomster ska fullständigt respekteras. Förbindelserna mellan EU och Vietnam måste till sitt innersta väsen bygga på respekt för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstaten, samt på att internationella normer om dessa frågor ska upprätthållas.

Q.  Det finns en klar koppling mellan partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Vietnam och frihandelsavtalet mellan EU och Vietnam, där bägge parterna åtog sig att fullgöra sina skyldigheter på de mänskliga rättigheternas område.

1.  Europaparlamentet fördömer de fortsatta människorättskränkningarna i Vietnam, bland annat att politiska aktivister, journalister, bloggare, oliktänkande och människorättsförsvarare ådöms straff och utsätts för politisk skrämseltaktik, övervakning, trakasserier, angrepp och orättvisa rättegångar för att de utövat sin yttrandefrihet, antingen det skett på eller utanför internet, vilket flagrant bryter mot Vietnams internationella skyldigheter inom området mänskliga rättigheter.

2.  Europaparlamentet uppmanar de vietnamesiska myndigheterna att omedelbart och villkorslöst frige alla människorättsförsvarare och samvetsfångar som frihetsberövats eller dömts bara för att de utövat sin rätt till yttrandefrihet, bland dem Hoang Duc Binh, Nguyen Nam Phong, Nguyen Trung Truc och Le Dinh Luong, samt lägga ned alla åtal mot dem.

3.  Europaparlamentet uppmanar än en gång de vietnamesiska myndigheterna att upphöra med alla restriktioner för och trakasserier mot människorättsförsvarare och att under alla omständigheter garantera deras möjlighet att utöva sitt legitima arbete för de mänskliga rättigheterna utan rädsla för repressalier och fritt från alla begränsningar, inklusive rättsliga trakasserier. Parlamentet uppmanar Vietnams regering att ta bort alla begränsningar av religionsfriheten och få slut på trakasserierna mot religiösa samfund.

4.  Europaparlamentet håller fast vid att Vietnams regering måste säkerställa att alla som frihetsberövats får en behandling som motsvarar internationella normer. Parlamentet betonar att rätten att få kontakta en advokat, liksom också hälso- och sjukvårdspersonal samt anhöriga, erbjuder ett viktigt skydd mot tortyr och är utslagsgivande för rätten till en rättvis rättegång.

5.  Europaparlamentet fördömer missbruket av repressiva lagar och andra författningar som inskränker grundläggande fri- och rättigheter. Parlamentet uppmanar de vietnamesiska myndigheterna att upphäva, revidera eller ändra alla repressiva lagar, särskilt landets strafflag, dess lag om it-säkerhet och dess lag om trosföreställning eller religion, samt att säkerställa att all lagstiftning stämmer överens med internationella människorättsnormer och skyldigheter på de mänskliga rättigheternas område, bland dem också den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Vietnam är part i. Parlamentet uppmanar regeringen att försätta lagstiftningen om offentliga möten och demonstrationer i överensstämmelse med rätten till mötes- och föreningsfrihet.

6.  Europaparlamentet uppmanar Vietnam att underteckna och ratificera FN:s alla relevanta fördrag om mänskliga rättigheter, jämte Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen och ILO-konventionerna nr 87, nr 98 och nr 105.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Vietnam att gå ut med en stående inbjudan till alla specialförfaranden i FN:s råd för mänskliga rättigheter, framför allt till den särskilda rapportören för åsikts- och yttrandefrihet och den särskilda rapportören för människorättsförsvarare.

8.  Europaparlamentet uppmanar de vietnamesiska myndigheterna att erkänna oberoende fackföreningar.

9.  Europaparlamentet uppmanar EU att övervaka människorättssituationen i Vietnam och att arbeta tillsammans med myndigheterna och alla relevanta berörda parter för att förbättra den.

10.  Europaparlamentet upprepar att det motsätter sig dödsstraffet under alla omständigheter. Parlamentet uppmanar de vietnamesiska myndigheterna att införa ett omedelbart moratorium för tillämpningen av dödsstraff, som ett steg mot dess avskaffande. Parlamentet uppmanar de vietnamesiska myndigheterna att ompröva alla dödsdomar, för att säkerställa att de rättegångar där de avkunnats följt internationella normer.

11.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att aktivt stödja grupper i det civila samhället och enskilda personer som försvarar mänskliga rättigheter i Vietnam, bland annat genom att i alla sina kontakter med de vietnamesiska myndigheterna yrka på frigivning av människorättsförsvarare och samvetsfångar. Parlamentet uppmanar med kraft EU-delegationen i Hanoi att ge allt lämpligt stöd åt frihetsberövade människorättsförsvarare och samvetsfångar, också genom att ordna så att de får besök i fängelset, samt genom att övervaka rättegångar och ge rättsligt bistånd.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater till intensivare insatser för konkreta förbättringar av de mänskliga rättigheterna i Vietnam, bland annat vid den förestående allmänna återkommande utvärderingen av Vietnam inom FN:s råd för mänskliga rättigheter.

13.  Europaparlamentet efterlyser än en gång ett EU-omfattande förbud mot att någon som helst form av säkerhetsutrustning som används eller kan användas för internt förtryck, däribland internetövervakningsteknik, exporteras eller säljs till länder där människorättssituationen inger oro, eller moderniseras eller underhålls där.

14.  Europaparlamentet välkomnar det fördjupade partnerskapet och människorättsdialogen mellan EU och Vietnam, och erinrar om vikten av dialogen som ett nyckelredskap som ska användas på ett effektivt sätt för att stödja och uppmuntra Vietnam i genomförandet av nödvändiga reformer. Kommissionen uppmuntras starkt att övervaka framstegen inom ramen för dialogen genom införandet av riktmärken och övervakningsmekanismer.

15.  Europaparlamentet uppmanar Vietnams regering och EU att, såsom viktiga partner till varandra, förbinda sig att förbättra respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i Vietnam, eftersom detta bildar en hörnsten i de bilaterala förbindelserna mellan Vietnam och EU, framför allt inför ratificeringen av frihandelsavtalet mellan EU och Vietnam, samt mot bakgrund av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Vietnam.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, generalsekreteraren för Sydostasiatiska nationers förbund (Asean), Vietnams regering och nationalförsamling, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och FN:s generalsekreterare.

(1) EUT C 369, 11.10.2018, s. 73.
(2) EUT C 86, 6.3.2018, s. 122.


Människorättssituationen i Kuba
PDF 132kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 15 november 2018 om människorättssituationen i Kuba (2018/2926(RSP))
P8_TA(2018)0460RC-B8-0528/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Kuba, särskilt av den 17 november 2004 om situationen i Kuba (1), 2 februari 2006 om EU:s ståndpunkt gentemot Kubas regering(2), 21 juni 2007 om Kuba(3), 11 mars 2010 om situationen för politiska fångar och samvetsfångar i Kuba(4) och 5 juli 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba(5), å andra sidan, samt parlamentets samtycke till detta,

–  med beaktande av den kubanska nationalförsamlingens val av Miguel Díaz-Canel som ny president den 19 april 2018,

–  med beaktande av de resultat från FN:s kommitté mot påtvingade försvinnanden i Kuba som publicerades den 17 mars 2017,

–  med beaktande av yttrande nr 59/2018 från FN:s arbetsgrupp för frågor om godtyckliga frihetsberövanden, antaget vid det 82:a sammanträdet den 20–24 augusti 2018, om Ariel Ruiz Urquiola, som betraktas som en samvetsfånge av Amnesty International,

–  med beaktande av de allmänna återkommande utvärderingar av Kuba som FN:s råd för mänskliga rättigheter gjorde i maj 2013 och maj 2018,

–  med beaktande av 2017 års rapport om Kuba från Human Rights Watch och uttalandet av den 27 juli 2018 från Erika Guevara-Rosas, Amerikaansvarig vid Amnesty International, om 100 dagar med den nya kubanska administrationen,

–  med beaktande av de månatliga uttalandena av den kubanska kommittén för mänskliga rättigheter och nationell försoning,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och andra internationella fördrag och instrument på människorättsområdet,

–  med beaktande av Kubas konstitution,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som Kuba har undertecknat,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Mänskliga rättigheter har en framträdande plats i EU:s politiska dialoger och i dess samarbets- och handelsavtal. De mänskliga rättigheterna, däribland medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, är odelbara och detta bör vara ett av EU:s huvudmål i förbindelserna med Kuba.

B.  Den 5 juli 2017 gav parlamentet sitt samtycke till avtalet om politisk dialog och samarbete mellan EU och Kuba. Avtalet uttrycker tydlig och stor oro över människorättssituationen i Kuba och innehåller en upphävandeklausul för den händelse att människorättsbestämmelser skulle åsidosättas.

C.  Människorättsdialogen mellan EU och Kuba, ledd av EU:s särskilde representant för mänskliga rättigheter, inleddes 2015. Den 9 oktober 2018 tog parterna i den fjärde människorättsdialogen mellan EU och Kuba bland annat upp medborgarnas deltagande i det offentliga livet, t.ex. i senare tiders valprocesser, samt förenings- och yttrandefriheten och möjligheterna för människorättsförsvarare och andra delar av civilsamhället att fritt organisera sig, uttrycka sina åsikter och delta i samhällslivet. Det står inte klart för parlamentet om detta möte på något sätt undanröjde några oklarheter. Inga konkreta resultat har uppnåtts beträffande de mänskliga rättigheterna i Kuba, trots inrättandet av människorättsdialogen och omvalet av Kuba i FN:s människorättsråd för perioden 2017–2019. Den politiska dialogen måste omfatta en direkt och intensiv dialog med civilsamhället och oppositionen utan begräsningar.

D.  Den kubanska regeringen vägrar alltjämt att erkänna övervakning av de mänskliga rättigheterna som en legitim verksamhet och nekar lokala människorättsorganisationer rättslig status.

E.  En konstitutionell folkomröstning ska hållas den 24 februari 2019. Processen för en ny konstitution är i avsaknad av ordentliga rikstäckande samråd, vilket gör att kommunistpartiet behåller sin maktposition i ett samhälle utan flerpartisystem, grundläggande friheter och politiska och medborgerliga rättigheter och därigenom stärker det centraliserade statliga ägandet och statens kontroll över ekonomin. I artikel 3 förklaras att det politiska enpartisystemet är ”oåterkalleligt” och i artikel 224 att det är förbjudet för dagens och framtidens generationer att rucka på socialismens oåterkallelighet och på det nuvarande politiska och sociala systemet. Konstitutionsförslaget tycks även innehålla andra högst oroväckande bestämmelser.

F.  Oberoende journalister, fredliga dissidenter och människorättsförsvarare som dokumenterar människorättskränkningar, och som huvudsakligen är medlemmar av den demokratiska oppositionen, utsätts för förföljelse, godtyckliga frihetsberövanden och fängslanden i Kuba. Enligt den kubanska kommittén för mänskliga rättigheter och nationell försoning gjordes i oktober 2018 minst 202 godtyckliga korttidsgripanden – utan tvekan av politiska skäl – av fredliga politiska motståndare och oberoende civilsamhällesaktivister som utövade sin grundläggande rätt till yttrandefrihet, mötesfrihet och politisk föreningsfrihet.

G.  En av dessa personer är Eduardo Cardet, nationell samordnare för Kristna befrielserörelsen (MCL), som dömdes till tre års fängelse för att fredligt ha utövat sin rätt till yttrandefrihet. I november 2016 greps han vid hemkomsten från en resa till Miami. Cardet, som betraktas som en samvetsfånge, sitter för närvarande i fängelset Cuba Si i Holguín i en isoleringscell utan möjlighet till familjebesök eller telefonsamtal.

H.  Tomás Núñez Magdariaga, medlem av den inofficiella politiska oppositionsgruppen Kubas patriotiska union (Unión Patriótica de Cuba, UNPACU), inledde i protest en 62 dagar lång hungerstrejk och frigavs den 15 oktober 2018 tack vare internationella påtryckningar. Magdariaga hade befunnits skyldig till att ha hotat en statlig tjänsteman som sedermera erkände att han hittat på anklagelserna mot honom. Hans fall är ännu ett flagrant exempel på försöken att tysta avvikande åsikter.

I.  I oktober 2018 blev Damer i vitt återigen det politiska förtryckets främsta offer, och ett antal medlemmar av Förenade antitotalitära forumet (FANTU) blev måltavla för förtryck i flera av landets provinser.

J.  Alla fångar i Kuba måste garanteras human behandling. Den kubanska regeringen nekar oberoende människorättsorganisationer tillträde till fängelser. Kubanska medborgare har inga garantier för korrekta rättsförfaranden, såsom rätten till rättvisa och offentliga förhandlingar i en behörig och opartisk domstol. Villkorligt frigivna fångar utsätts ofta för kontinuerliga trakasserier av myndigheterna.

K.  FN:s arbetsgrupp för frågor om godtyckliga frihetsberövanden har tydligt slagit fast att kubanska offer för godtyckliga frihetsberövanden har rätt att överklaga till regeringen, vilket innebär rätt till restitution, skadestånd, rehabilitering, gottgörelse och garantier om att det inträffade inte kommer att upprepas.

L.  Det finns tecken på större respekt för religionsfriheten i Kuba. Fortfarande är dock de kubanska myndigheterna mycket restriktiva när det gäller att bygga eller återuppbygga kristna kyrkor. Kyrkan har undan för undan vuxit fram som den största aktören i det civila samhället och den viktigaste icke-statliga leverantören av sociala tjänster i Kuba, men dess verksamhet är fortsatt hårt kontrollerad av myndigheterna.

M.  Närmare politiska och ekonomiska förbindelser med Kuba är för EU:s vidkommande avsedda att främja politiska reformer i landet i linje med förhoppningarna hos alla landets medborgare. En liberalisering av ekonomin och handeln bör göra det möjligt för landet att successivt röra sig i riktning mot fria samhällsutrymmen, samlevnad, teknik och kommunikation, som den kubanska befolkningen både uppskattar och efterfrågar.

N.  Parlamentet har delat ut Sacharovpriset för tankefrihet till kubanska aktivister vid tre tillfällen: Oswaldo Payá 2002, Damer i vitt 2005 och Guillermo Fariñas 2010. Det händer fortfarande med jämna mellanrum att Sacharovpristagare hindras från att lämna landet och delta i internationella evenemang.

O.  Parlamentet har vid åtskilliga tillfällen bett om att få skicka officiella delegationer till Kuba. De kubanska myndigheterna har varje gång nekat tillträde till landet, även efter ingåendet av avtalet om politisk dialog och samarbete.

1.  Europaparlamentet fördömer i skarpa ordalag de godtyckliga frihetsberövanden, förföljelser, trakasserier och attacker som drabbar fredliga dissidenter, oberoende journalister, människorättsförsvarare och den politiska oppositionen i Kuba. Parlamentet kräver ett omedelbart slut på detta och ett omedelbart frigivande av alla politiska fångar, däribland Eduardo Cardet, och av dem som sitter godtyckligt frihetsberövade bara för att de utövat sin yttrande- och mötesfrihet.

2.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s medlemsstater, utrikestjänsten och dess Kubadelegation att strikt iaktta sina grundprinciper och sin grundläggande politik gentemot Kuba och att vidta alla nödvändiga åtgärder för att försöka få ovanstående personer på fri fot, se till att trakasserierna av politiska motståndare och människorättsförsvarare omedelbart upphör samt bistå och skydda dessa.

3.  Europaparlamentet uppmanar de kubanska myndigheterna att förbättra fängelseförhållandena och behandlingen av fångar och att bevilja internationella människorättsorganisationer och oberoende kubanska organisationer tillträde till landets fängelser. Parlamentet framhåller att fängslandet av dissidenter på grund av deras idéer och fredliga politiska verksamhet strider mot den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

4.  Europaparlamentet beklagar att situationen för de mänskliga rättigheterna och demokratin inte har förbättrats trots avtalet om politisk dialog och samarbete. Parlamentet begär att de bindande skyldigheterna i detta avtal mellan EU och Kuba ska fullgöras, i synnerhet vad gäller respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Parlamentet framhåller att avtalet måste genomföras och efterlevas om det ska kunna bli en framgång.

5.  Europaparlamentet påminner om att avtalet om politisk dialog och samarbete innehåller en bestämmelse om hävande av avtalet som bör tillämpas om människorättsbestämmelser åsidosätts. Därför krävs det att Europeiska unionen noga följer och bevakar respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna i Kuba vid genomförandet av avtalet och att det sker regelbunden återrapportering till parlamentet. Vice ordföranden/den höga representanten Federica Mogherini uppmanas att ingående underrätta parlamentet i plenum om vilka konkreta åtgärder som vidtas för att hörsamma det ovanstående kravet.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft den kubanska regeringen att omdefiniera sin människorättspolitik genom att anpassa den till internationell människorättslagstiftning och att låta alla aktörer i det civila samhället och den politiska oppositionen delta aktivt i det politiska livet och samhällslivet utan restriktioner. Parlamentet uppmanar Kuba att bekräfta sin avsikt att ”upprätthålla de högsta standarderna när det gäller att främja och skydda de mänskliga rättigheterna” genom att ratificera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt deras fakultativa protokoll.

7.  Europaparlamentet påminner de kubanska myndigheterna om att rörelse- och mötesfriheten garanteras av internationell människorättslagstiftning och att denna frihet även gäller aktivister och medlemmar av den demokratiska oppositionen.

8.  Europaparlamentet fördömer i skarpa ordalag antagandet av dekret 349, som urholkar rätten till konstnärlig frihet i Kuba. Parlamentet uppmanar de kubanska myndigheterna att vidta lämpliga lagstiftningsåtgärder för att dra tillbaka dekret 349 innan det träder i kraft i december 2018. Parlamentet framhåller att den konstnärliga yttrandefriheten är central för en livskraftig och sjudande kultursektor som kan skapa arbetstillfällen, utveckla kulturindustrier och vitalisera kulturarvet.

9.  Europaparlamentet uppmanar den kubanska regeringen att sluta censurera internet och blockera webbplatser med det enda syftet att begränsa den politiska kritiken och kringskära informationstillgången.

10.  Europaparlamentet stöder till fullo resultaten av den 17 mars 2017 från FN:s kommitté mot påtvingade försvinnanden i Kuba, där Kuba eftertryckligen uppmanas att vidta nödvändiga åtgärder för att garantera rättsväsendets fulla oberoende och att inrätta en oberoende nationell människorättsinstitution i linje med Parisprinciperna.

11.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över det nya förslaget till konstitution och den folkomröstning som är planerad att hållas i februari 2019. Parlamentet framhåller att hela processen saknar den inkludering, tolerans och respekt för grundläggande medborgerliga och politiska rättigheter som skulle kunna garantera en demokratisk konstitutionell process. Parlamentet bekräftar därför på nytt sin beslutsamhet att uppmuntra en övergångsprocess mot en pluralistisk demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som involverar alla aktörer utan att stänga ute någon, i enlighet med vad som stadgas i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, samt en varaktig ekonomisk återhämtning som syftar till att förbättra kubanernas levnadsstandard i linje med det kubanska folkets förhoppningar. Parlamentet uppmanar de berörda kubanska myndigheterna att föreskriva fria och pluralistiska val i den nya konstitutionen.

12.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen de europeiska institutionerna samt medlemsstaterna att stödja den ekonomiska och politiska övergången i Kuba i riktning mot ett fullt demokratiskt system som respekterar samtliga medborgares grundläggande rättigheter. Parlamentet stöder användningen av EU:s olika utrikespolitiska instrument, särskilt finansieringsinstrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen (EIDMR), för att stärka EU:s dialog med Kubas civilsamhälle och dem som stöder en fredlig övergång i Kuba.

13.  Europaparlamentet uppmanar de kubanska myndigheterna att avskaffa dödsstraffet för alla brott och begär ett moratorium för dödsstraffet fram till dess att denna rättsliga ändring är formellt antagen. Parlamentet efterlyser en översyn av alla dödsdomar för att förvissa sig om att tillhörande rättegångar har följt internationella normer och att ingen enda avrättning verkställs i framtiden.

14.  Europaparlamentet uppmanar den kubanska regeringen att låta kyrkor bedriva sin sociala omsorgsverksamhet fritt i det kubanska samhället. Parlamentet kräver fullständiga garantier för religions- och samvetsfriheten.

15.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten Federica Mogherini att erkänna att det finns en politisk opposition till den kubanska regeringen och att stödja dess involvering i den politiska dialogen mellan EU och Kuba. Parlamentet påminner de europeiska institutionerna om att civilsamhället och Sacharovpristagarna är centrala aktörer för Kubas demokratisering och att deras röst måste höras och beaktas i de bilaterala förbindelserna. Därför uppmanar parlamentet alla företrädare för EU:s medlemsstater att i samband med besök ta upp farhågor om de mänskliga rättigheterna med de kubanska myndigheterna och att träffa Sacharovpristagare när de besöker Kuba för att säkerställa intern och extern konsekvens i EU:s människorättspolitik.

16.  Europaparlamentet beklagar djupt de kubanska myndigheternas vägran att låta parlamentets utskott och delegationer och en del av dess politiska grupper besöka Kuba trots parlamentets samtycke till avtalet om politisk dialog och samarbete. Parlamentet uppmanar myndigheterna att omedelbart bevilja tillträde till landet och att även göra det möjligt att besöka ön när den konstitutionella folkomröstningen ska hållas den 24 februari 2019.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Kubas regering och nationalförsamling, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, EU:s särskilde representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter samt Celac-medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT C 201 E, 18.8.2005, s. 83.
(2) EUT C 288 E, 24.11.2006, s. 81.
(3) EUT C 146 E, 12.6.2008, s. 377.
(4) EUT C 349 E, 22.12.2010, s. 82.
(5) EUT C 334, 19.9.2018, s. 99.


Människorättssituationen i Bangladesh
PDF 133kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 15 november 2018 om människorättssituationen i Bangladesh (2018/2927(RSP))
P8_TA(2018)0461RC-B8-0533/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Bangladesh av den 6 april 2017(1) och 26 november 2015(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2017 om det aktuella läget avseende tillämpningen av överenskommelsen om godtagbarhet i Bangladesh (Bangladesh Sustainability Compact)(3), och av kommissionens tekniska lägesrapport av den 28 september 2018,

–  med beaktande av sin resolution av den 27 april 2017 om EU:s flaggskeppsinitiativ för klädsektorn(4),

–  med beaktande av samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Folkrepubliken Bangladesh om partnerskap och utveckling(5) från 2001,

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens konvention om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten,

–  med beaktande av överenskommelsen om godtagbarhet för den kontinuerliga förbättringen av arbetstagares rättigheter och fabrikssäkerhet inom industrin för konfektionsvaror och stickade klädesplagg i Bangladesh,

–  med beaktande av avtalet om brand- och byggnadssäkerhet i Bangladesh från 2013, och av förlängningen av avtalet 2018,

–  med beaktande av det gemensamma lokala uttalandet av den 27 september 2018 om den bangladeshiska lagen om it-säkerhet från EU:s medlemsstaters beskickningschefer, Europeiska unionens delegation och Norges och Schweiz beskickningschefer,

–  med beaktande av den nationella rapporten av den 26 februari 2018 till FN:s råd för mänskliga rättigheter för dess allmänna återkommande utvärdering av Bangladesh,

–  med beaktande av den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden, som antogs av FN:s generalförsamling den 20 december 2006 och trädde i kraft den 23 december 2010,

–  med beaktande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, som godkändes av FN:s råd för mänskliga rättigheter den 16 juni 2011,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,

–  med beaktande av den bangladeshiska nationella handlingsplanen för avskaffande av barnäktenskap 2015–2021,

–  med beaktande av rekommendationerna från det 17:e mötet i FN:s permanenta forum för urbefolkningar (UNPFII),

–  med beaktande av 2018 års internationella pressfrihetsindex,

–  med beaktande av den bangladeshiska lagen om it-säkerhet från 2018,

–  med beaktande av den bangladeshiska lagen om informations- och kommunikationsteknik (nedan kallad IKT-lagen), särskilt avsnitt 57,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter av den 12 maj 2014 vad gäller yttrandefrihet online och offline,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU har en lång tradition av förbindelser med Bangladesh, bland annat genom samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling. Respekten för och främjandet av mänskliga rättigheter och demokratiska principer ligger till grund för parternas inrikes- och utrikespolitik och måste vara ett väsentligt inslag i EU:s yttre åtgärder.

B.  Förtrycket mot medlemmar av det civila samhället, inklusive politiska aktivister, fackföreningsmedlemmar, journalister, studenter, människorättsförsvarare och minoriteter, har ökat under de senaste åren i Bangladesh. FN:s människorättsexperter och internationella människorättsgrupper har rapporterat om ett tydligt mönster i Bangladesh av utomrättsliga avrättningar, godtyckliga massgripanden och påtvingade försvinnanden, såsom i fallen med Maroof Zaman och Mir Ahmad Bin Quasem.

C.  Bangladesh innehar plats 146 av 180 i det internationella pressfrihetsindexet. Kränkningar av grundläggande friheter och mänskliga rättigheter – särskilt våld, trakasserier, hot och censur som drabbar journalister och bloggare – är alltjämt utbredda i Bangladesh. Den bangladeshiska IKT-lagen, särskilt avsnitt 57, har under de senaste åren använts för att gripa och åtala aktivister och journalister som har kritiserat regeringen.

D.  Lagen om it-säkerhet, som antogs av Bangladeshs parlament den 19 september 2018, ändrar inte avsnitt 57 i IKT-lagen, trots de många invändningarna från bangladeshiska journalister, medborgarrättsaktivister och det internationella samfundet.

E.  Den internationellt erkända och prisbelönta bangladeshiska fotojournalisten Shahidul Alam, lärare och aktivist, bortfördes med tvång från sitt hem den 5 augusti 2018 och fängslades enligt IKT-lagen efter att ha uttalat sig om den senaste tidens studentprotester i Bangladesh och kritiserat myndigheterna för att ha använt våld. Han är fortfarande häktad och har vägrats frisläppande mot borgen vid flera tillfällen. Enligt uppgift har han nekats adekvat medicinsk behandling och utsatts för tortyr.

F.  Till följd av terroristattacker tillämpar regeringen en strikt ”nolltolerans”-strategi. Mobilnät i Bangladesh har stängts ner och bangladeshiska säkerhetsstyrkor har enligt uppgift försökt köpa elektronisk övervakningsapparatur på den internationella marknaden. Regeringen i Bangladesh har inlett en kampanj av intensiv och inkräktande övervakning av sociala medier.

G.  Val ska hållas i Bangladesh den 30 december 2018. Oppositionsledaren och den f.d. premiärministern Khaleda Zia avtjänar för närvarande ett fängelsestraff på 10 år för korruption och är därmed avstängd från att ställa upp i valet. Hon nekar till anklagelserna, som hennes anhängare hävdar är politiskt motiverade.

H.  Kvinnor och flickor i Bangladesh utsätts för omfattande våld. Bangladesh har den största andelen barnäktenskap i Asien och en av de största i världen. År 2017 antog regeringen i Bangladesh lagen om begränsande av barnäktenskap, som medger undantag i ”särskilda fall”, men som inte definierar några sådana kriterier eller fastställer en lägsta ålder för sådana äktenskap.

I.  I Bangladesh kan dödsstraffet tillämpas på flera brott. Under 2017 avrättades sex personer.

J.  Fallen av våld rapporteras ha ökat i år, särskilt mot kvinnor från urbefolkningar, samt trakasserier och gripanden av förespråkare av ursprungsbefolkningars rättigheter i området Chittagong Hill Tracts.

K.  EU är Bangladeshs viktigaste handelspartner, och eftersom Bangladesh hör till de minst utvecklade länderna (MUL) så omfattas landet av det mest fördelaktiga systemet inom EU:s allmänna preferenssystem, nämligen systemet ”Allt utom vapen”.

L.  År 2024 beräknas Bangladesh inte längre uppfylla kraven för de minst utvecklade länderna. Fram till dess behöver reformer av mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter, inklusive avskaffande av barnarbete, skyndas på. Farhågor kvarstår avseende bestämmelserna i den bangladeshiska arbetslagen och förslaget till lag om industriella frizoner för bearbetning på export.

M.  Inom ramen för överenskommelsen om godtagbarhet undertecknades avtalet om brand- och byggnadssäkerhet i Bangladesh av globala klädmärken, återförsäljare och fackföreningar. Hittills har mindre än hälften av de fabriker som omfattas av avtalet vidtagit lämpliga säkerhetsåtgärder. Avtalet gick ut i oktober 2018 trots att betydande arbete återstår. Avtalet följdes av en övergångsöverenskommelse som ska gälla i tre år.

N.  Avtalet behöver stödjas och alla parter behöver få fortsätta sitt arbete på ett smidigt sätt, även efter november 2018. Endast en gång har regeringen i Bangladesh och dess enhet för saneringssamordning visat både i ord och handling att de har uppfyllt beredskapskraven och att dessa initiativ för ansvarsfullt företagande kanske inte längre behövs.

O.  År 2018 fick Bangladesh en massiv tillströmning av mer än 700 000 rohingyaflyktingar som flydde från en kampanj av etnisk rensning som utfördes av den burmesiska militären. Dessa flyktingar är fortfarande i akut behov av humanitärt bistånd. Bangladesh och Myanmar nådde en överenskommelse den 30 oktober 2018 om att påbörja repatrieringen av rohingyafolket till Myanmar i mitten av november, utan något samråd med eller deltagande av FN:s flyktingkommissariat (UNHCR).

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den försämrade människorättssituationen i Bangladesh och särskilt över de pågående kraftåtgärderna mot yttrande- och mötesfriheten för medier, studenter, aktivister och oppositionen. Parlamentet fördömer att människor grips och utsätts för våld när de utövar sin yttrandefrihet för att kritisera regeringen. Parlamentet är extremt oroat över rapporterna om att användningen av tortyr håller på att bli endemisk.

2.  Europaparlamentet noterar att FN i sin allmänna återkommande utvärdering i maj 2018 berömde Bangladesh för dess ”anmärkningsvärda framsteg” när det gäller att förbättra de mänskliga rättigheterna under de senaste åren. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen i Bangladesh att genomföra rekommendationerna från utvärderingen, särskilt avseende rättsväsendets oberoende, medborgerliga och politiska rättigheter, mediernas frihet, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt kvinnors och flickors rättigheter.

3.  Europaparlamentet uppmanar de bangladeshiska myndigheterna att genomföra oberoende utredningar av rapporter om utomrättsliga avrättningar, påtvingade försvinnanden och övervåld, inbegripet fallen med Maroof Zaman och Mir Ahmad Bin Quasem, och att ställa de ansvariga inför rätta i enlighet med internationella normer. Parlamentet uppmanar vidare Bangladesh att ratificera den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden, och att införliva dess bestämmelser i nationell lagstiftning.

4.  Europaparlamentet uppmanar de bangladeshiska myndigheterna att omedelbart och villkorslöst frige Shahidul Alam, dra tillbaka alla anklagelser mot honom och låta honom fortsätta med sitt legitima människorättsarbete. Parlamentet insisterar på att de bangladeshiska myndigheterna måste vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera Shahidul Alams och hans familjs fysiska och psykiska integritet och säkerhet, och se till att Shahidul Alam under sin häktning behandlas på ett sätt som följer internationella principer och normer. Parlamentet uppmanar de bangladeshiska myndigheterna att omedelbart inleda en offentlig utredning av anklagelserna om att Shahidul Alam har torterats, och att ställa förövarna inför rätta.

5.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över IKT-lagen, inte bara eftersom den redan har haft en allvarlig inverkan på journalisters, bloggares och kommentatorers arbete, men också för att den straffar alla individers legitima utövande av rätten till yttrandefrihet, även på sociala medier. Parlamentet anser att avsnitt 57 i IKT-lagen är oförenlig med de grundläggande rättigheterna till yttrandefrihet och till en rättvis rättegång.

6.  Europaparlamentet beklagar djupt regeringens beslut att anta lagen om it-säkerhet, som i själva verket utvidgar och stärker polisens befogenheter att slå ner på yttrandefriheten, inbegripet på sociala medier, inför det nationella valet 2018. Parlamentet uppmanar de bangladeshiska myndigheterna att utan dröjsmål se över lagen om it-säkerhet och IKT‑lagen och anpassa dem så att de överensstämmer med de internationella konventioner om mänskliga rättigheter som Bangladesh har anslutit sig till.

7.  Europaparlamentet hoppas att nästa allmänna val kommer att vara fredligt, öppet och av en deltagande karaktär så att medborgarna kan ge uttryck åt ett verkligt politiskt val. Parlamentet uppmanar de politiska krafterna att avhålla sig från allt våld och all anstiftan till våld under valperioden.

8.  Europaparlamentet välkomnar den konstruktiva roll som Bangladesh har spelat under svåra omständigheter genom att ta emot rohingyaflyktingar. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att tillhandahålla mer mark för att minska överbefolkningen och förbättra de ohälsosamma förhållandena i lägren. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att lätta på de byråkratiska restriktioner som de tillämpar på humanitära organisationer. Parlamentet uppmanar med kraft regeringarna i Bangladesh och Myanmar att omedelbart ompröva beslutet att börja repatriera rohingyaflyktingar, eftersom villkoren för ett säkert, värdigt och frivilligt återvändande ännu inte är uppfyllda.

9.  Europaparlamentet uppmanar EU och andra internationella givare att öka sina ansträngningar för att tillhandahålla det ekonomiska och materiella stöd som behövs till flyktinglägren för rohingyaflyktingar i Bangladesh.

10.  Europaparlamentet insisterar på att Bangladesh ska uppfylla sina åtaganden inom ramen för systemet ”Allt utom vapen” i fråga om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen.

11.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på att Bangladesh ska avskaffa dödsstraffet.

12.  Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över ogiltigförklaringen av övergångsavtalet, som enligt planerna ska träda i kraft den 30 november 2018. Parlamentet konstaterar att enheten för saneringssamordning ännu inte har kapacitet att övervaka och kontrollera hälso- och säkerhetskrav, vilket får allvarliga konsekvenser för fabriksarbetarnas säkerhet och rättigheter. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen i Bangladesh att omedelbart erkänna och genomföra övergångsavtalet och att visa en större beredskap för att ta över alla funktioner i avtalet. Parlamentet uppmanar givare att stödja regeringen i Bangladesh för att göra detta möjligt. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att fortsätta sitt kapacitetsbyggande arbete med enheten för saneringssamordning.

13.  Europaparlamentet uppmanar regeringen i Bangladesh att anta lagstiftningsändringar av den bangladeshiska arbetslagen och dess genomförandebestämmelser så att de stämmer överens med ILO:s internationella arbetsnormer och i syfte att tillåta fullständig föreningsfrihet. Parlamentet uppmanar regeringen i Bangladesh att vidta nödvändiga åtgärder för att effektivt ta itu med alla former av diskriminering mot fackföreningar, inbegripet våld och hot.

14.  Europaparlamentet uttrycker oro över att även om 2017 års lag om begränsning av barnäktenskap innehåller bestämmelser om att stärka förebyggande arbete, och om lagföring av gärningsmän, så innehåller den ändå en klausul som tillåter äktenskap under 18 år under särskilda omständigheter med föräldrarnas samtycke och tillstånd från domstol. Parlamentet begär att detta kryphål snarast ska stängas i syfte att skydda barn.

15.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de bangladeshiska myndigheterna att fortsätta att bemöta utmaningar på människorättsområdet. Parlamentet noterar att människorättsfrågor kommer att diskuteras vidare i den gemensamma kommissionen EU–Bangladesh, som ska hållas i Dhaka under första halvåret 2019.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter samt Bangladeshs regering och parlament.

(1) Europaparlamentets resolution av den 6 april 2017 om Bangladesh, inbegripet barnäktenskap (EUT C 298, 23.8.2018, s. 65).
(2) Europaparlamentets resolution av den 26 november 2015 om yttrandefriheten i Bangladesh (EUT C 366, 27.10.2017, s. 135).
(3) EUT C 331, 18.9.2018, s. 100.
(4) EUT C 298, 23.8.2018, s. 100.
(5) EGT L 118, 27.4.2001, s. 48.


Rättigheter och skyldigheter för tågresenärer ***I
PDF 357kWORD 129k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 november 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer (omarbetning) (COM(2017)0548 – C8-0324/2017 – 2017/0237(COD))
P8_TA(2018)0462A8-0340/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0548),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 91.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0324/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 januari 2018(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(2),

–  med beaktande av skrivelsen av den 24 juli 2017 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för transport och turism i enlighet med artikel 104.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 104 och 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism samt yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0340/2018), och av följande skäl:

A.  Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller kommissionens förslag inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 15 november 2018 inför antagandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) .../... om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer (omarbetning)

P8_TC1-COD(2017)0237


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt , särskilt artikel 91.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

 efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet , och

av följande skäl:

(1)  Flera ändringar ska göras i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007(4). Den förordningen bör för att ge resenärer ett bättre skydd och uppmuntra till ökat tågresande, särskilt med vederbörligt beaktande av artiklarna 11, 12 och 14 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Med anledning av dessa ändringar och av tydlighetsskäl bör förordning (EG) nr 1371/2007 därför omarbetas. [Ändr. 1]

(2)  Inom ramen för den gemensamma transportpolitiken är det viktigt att slå vakt om rättigheterna för tågresenärerna och att förbättra kvaliteten och effektiviteten hos persontrafiken för att bidra till en ökning av järnvägstransportens andel i förhållande till andra transportsätt.

(3)  Trots betydande framgångar när det gäller att skydda konsumenter i unionen, finns det fortfarande behov av ytterligare förbättringar i fråga om skyddet av tågresenärernas rättigheter och arbetet med att säkerställa att de får ersättning för förseningar, inställda resor och materiella skador. [Ändr. 2]

(4)  Eftersom tågresenären är transportavtalets svagare part bör man slå vakt om resenärens rättigheter.

(5)  Beviljandet av samma rättigheter för tågresenärer vid internationella och nationella resor bör höja nivån på konsumentskyddet resenärers rättigheter i unionen, säkerställa lika villkor för järnvägsföretag särskilt avseende deras tillgång till information och garantera en enhetlig nivå avseende resenärers ersättning vid förseningar eller inställda resor. Resenärer bör få så detaljerad information som möjligt om sina rättigheter. [Ändr. 3]

(5a)   Denna förordning bör inte inverka menligt på medlemsstaternas eller de behöriga myndigheternas möjlighet att fastställa sociala tariffer för trafik som omfattas av allmän trafikplikt och för kommersiell trafik. [Ändr. 4]

(6)  Stads-, förorts- och regionaltrafikStadstrafik som är persontrafik på järnväg skiljer sig från fjärrtrafik. Medlemsstaterna bör därför tillåtas att bevilja dispens för stads-, förorts- och regionaltrafik stadstrafik som är persontrafik på järnväg och som inte är gränsöverskridande trafik inom unionen från vissa bestämmelser om resenärers rättigheter. [Ändr. 136]

(7)  Ett syfte med denna förordning är att förbättra persontrafiken på järnväg inom unionen. Medlemsstaterna bör därför kunna bevilja dispenser för transporter i regioner där en betydande del av trafiken sker utanför unionen, förutsatt att en lämplig nivå avseende resenärers rättigheter säkerställs för den del av sådan trafik som tillhandahålls på dessa medlemsstaters territorier i enlighet med deras nationella lagstiftning .

(8)  Dispenserna bör dock inte beröra de bestämmelser i denna förordning som underlättar utnyttjandet av tågtrafiktjänster för personer med funktionshinder eller personer med nedsatt rörlighet. Dessutom bör dispenser inte beröra rättigheterna för dem som så önskar att köpa tågbiljett utan otillbörlig svårighet, bestämmelserna om järnvägsföretagens skadeståndsansvar avseende resenärerna och deras resgods, kravet på att järnvägsföretag måste vara rimligt försäkrade samt kravet på att de måste vidta lämpliga åtgärder för att garantera resenärernas personliga säkerhet på tågstationer och på tåg och för att hantera risker. [Ändr. 6]

(9)  Tågresenärernas rättigheter omfattar rätt till information om tjänsten dessa tjänster och relaterade frågor före och under och efter resan. Järnvägsföretag och biljettutfärdare bör i möjligaste mån lämna denna information i förväg och så tidigt som möjligt, i förväg eller åtminstone i början av resan. Informationen bör lämnas i format som är lättillgängliga för personer med funktionshinder eller personer med nedsatt rörlighet och bör vara allmänt tillgänglig. Järnvägsföretag bör ge denna information till biljettutfärdare och andra järnvägsföretag som säljer deras trafiktjänster. [Ändr. 7]

(9a)   Tillgång till all operativ information och alla tariffer i realtid på icke-diskriminerande och genomförbara villkor gör tågresor mer tillgängliga för nya kunder och ger dessa fler rese- och tariffalternativ att välja mellan. Järnvägsföretag bör förse biljettutfärdare med sina operativa uppgifter och tariffuppgifter för att underlätta resor med tåg. Man bör sträva efter att låta resenärer boka direktbiljetter och optimala tågbiljetter för enskilda resor. [Ändr. 8]

(9b)   Ett intensivt utnyttjande av multimodala passagerartransporter kommer att bidra till uppnåendet av EU:s klimatmål. Därför bör järnvägsföretag även upplysa om kombinationer med andra transportslag så att tågresenärer känner till dessa möjligheter innan de bokar sin resa. [Ändr. 9]

(9c)  Välutvecklade system för multimodala passagerartransporter kommer att bidra till uppnåendet av klimatmålen. Därför bör järnvägsföretag även upplysa om kombinationer med andra transportslag så att tågresenärer känner till dessa möjligheter innan de bokar sin resa. [Ändr. 10]

(10)  Mer detaljerade krav på tillhandahållandet av reseinformation anges i de tekniska specifikationer för driftskompatibilitet (TSD) som avses i kommissionens förordning (EU) nr 454/2011(5).

(11)  En förstärkning av rättigheterna för tågresenärer bör bygga på befintlig internationell lagstiftning enligt bihang A – enhetliga rättsregler för avtal om internationell transport av resande på järnväg (CIV) till fördraget om internationell järnvägstrafik (Cotif) av den 9 maj 1980, ändrat genom protokollet om ändring av fördraget om internationell järnvägstrafik av den 3 juni 1999 (Vilniusprotokollet). Det är emellertid önskvärt att utvidga tillämpningsområdet för denna förordning till att skydda inte endast resenärer i internationell, utan också i inhemsk järnvägstrafik. Den 23 februari 2013 anslöt sig unionen till Cotif.

(12)  Mot bakgrund av försäljningen av biljetter för persontransport bör medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra diskriminering på grundval av nationalitet eller hemvist, oberoende av om den berörda resenären befinner sig, permanent eller tillfälligt, i en annan medlemsstat. Dessa åtgärder bör omfatta alla former av dold diskriminering som, genom tillämpning av andra kriterier, t.ex. hemvist, fysisk plats eller digital plats, kan ha samma effekt. Mot bakgrund av utvecklingen av onlineplattformar för försäljning av biljetter för persontrafik bör medlemsstaterna ägna särskild uppmärksamhet åt att säkerställa att det inte förekommer någon diskriminering i samband med användning av onlinegränssnitt eller inköp av biljetter. Transportsystem som inbegriper sociala tariffer bör dock inte uteslutas automatiskt, förutsatt att de är proportionerliga och oberoende av de berörda personernas nationalitet. [Ändr. 11]

(13)  Cyklingens ökande popularitet i hela unionen påverkar rörlighet och turism generellt. Ökad användning av både järnvägar och cykling i färdmedelsfördelningen minskar miljöpåverkan från transporter. Järnvägsföretag bör därför göra det lättare att kombinera cykel- och tågresor i så hög grad som möjligt, i synnerhet genom att tillåta bör de tillhandahålla tillräckligt många cykelställ för transport av monterade cyklar i utrymmen avsedda för detta ändamål ombord på tågen alla typer av passagerartåg, inbegripet höghastighetståg, fjärrtåg, gränsöverskridande tåg och lokala tåg. Resenärerna bör informeras om det tillgängliga utrymmet för cyklar. Dessa krav bör gälla för alla järnvägsföretag från och med ... [två år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande]. [Ändr. 12]

(14)  Järnvägsföretagen bör göra det lättare för tågresenärer att övergå från en operatör till en annan genom att när så är möjligt tillhandahålla direktbiljetter. [Ändr. 13]

(15)  Mot bakgrund av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och för att ge personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet möjligheter att resa med tåg som kan jämföras med andra medborgares, bör det fastställas regler om icke-diskriminering och assistans under resan. Personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, oavsett om orsaken härtill är handikapp, ålder eller andra faktorer, har samma rätt som alla andra medborgare till fri rörlighet och icke-diskriminering. Särskild uppmärksamhet bör ägnas bland annat åt att informera ge personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet lättillgänglig information om deras möjligheter att utnyttja järnvägsförbindelserna, förutsättningarna för att kunna ta sig in och ut ur vagnarna och om vilka hjälpmedel som finns ombord på tågen. För att lämna resenärer med sensorisk funktionsnedsättning bästa möjliga information om förseningar bör man använda visuella och hörbara system användas som är lämpliga och begripliga för dessa resenärer. Personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet bör ges möjlighet att utan extra kostnad köpa biljett ombord på tåget. Personalen bör ha en utbildning som är lämplig för att kunna möta behoven hos personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet, i synnerhet när personalen tillhandahåller assistans. För att säkerställa lika resevillkor bör sådana dessa personer få kostnadsfri assistans på stationer vid på- och ombord hela tiden när tåg körs, och inte bara vid vissa tider på dagen avstigning. [Ändr. 14]

(15a)  Om det inte finns någon tillgänglig biljettförsäljningsanordning på stationen bör personer med funktionsnedsättning och personer med nedsatt rörlighet kunna köpa biljetter ombord på tåget. [Ändr. 15]

(16)  Järnvägsföretag och stationsförvaltare bör ta hänsyn till personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet genom att uppfylla efterleva kommissionens förordning (EU) nr 1300/2014 (TSD)(6) och direktiv XXX när detta kompletterar TSD för personer med nedsatt rörlighet. Dessutom, i enlighet med den gällande unionslagstiftningen om offentlig upphandling, i synnerhet Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU(7), bör alla byggnader och all rullande materiel göras tillgängliga genom stegvis avskaffande av de fysiska och funktionella hindren i samband med nyanskaffningar, anläggningsarbeten eller betydande renoveringar. [Ändr. 16]

(17)  Det är önskvärt att det genom denna förordning upprättas ett system för ersättning till resenärerna vid förseningar kopplat till järnvägsföretagets ansvar, på samma grund som det internationella system som föreskrivs i Cotif, särskilt i de enhetliga rättsreglerna (CIV) till detta om resenärernas rättigheter. Köpta biljetter bör vara fullt återbetalningsbara. Vid förseningar i persontrafik bör järnvägsföretag ge resenärer ersättning baserad på en procentandel upp till 100 % av biljettpriset. [Ändr. 17]

(18)  Järnvägsföretag bör ha skyldighet att vara försäkrade eller vidta likvärdiga åtgärder så att de vid en olyckshändelse kan infria sitt skadeståndsansvar gentemot tågresenärer. Om medlemsstaterna fastställer ett maximalt skadeståndsbelopp om en resenär dödas eller tillfogas personskadan, ska detta belopp minst motsvara det belopp som fastställs i de enhetliga rättsreglerna (CIV). Medlemsstaterna bör ha möjlighet att när som helst höja beloppet för skadestånd i händelse av resenärers dödsfall eller personskada. [Ändr. 18]

(19)  Förstärkt rätt till ersättning och assistans vid försening, missad anslutning eller inställd förbindelse torde medföra incitament för persontrafikmarknaden till gagn för resenärerna.

(20)  Vid förseningar bör resenärer erbjudas möjligheter till fortsatt resa eller ombokning på likvärdiga transportvillkor. Behoven hos av lämplig information till personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet bör beaktas i sådana fall. [Ändr. 19]

(20a)   Resa eller kombinerad resa bör tolkas som alla situationer med realistiska eller tillämpliga minimitider för anslutning när resan ursprungligen bokades, med beaktande av alla relevanta faktorer, såsom de berörda stationernas och perrongernas storlek och läge. [Ändr. 137]

(21)  Ett järnvägsföretag bör emellertid inte vara skyldigt att betala ersättning om det kan bevisa att förseningen har orsakats av svåra väderförhållanden eller större naturolyckor som äventyrar den säkra driften av tjänsten. Alla sådana händelser bör ha karaktären av en exceptionell naturkatastrof, till skillnad från normala årstidsbetingade väderförhållanden, t.ex. höststormar eller regelbundet förekommande översvämningar i tätortsområden som orsakas av tidvatten eller snösmältning. Järnvägsföretag bör styrka att de varken kunde förutse eller förhindra förseningen även om alla rimliga åtgärder skulle ha vidtagits. [Ändr. 20]

(22)  I samarbete med infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag bör stationsförvaltare utarbeta och göra beredskapsplaner allmänt tillgängliga för att minimera effekten av allvarliga avbrott genom att ge strandsatta resenärer lämplig information och service. [Ändr. 21]

(23)  Denna förordning bör inte begränsa järnvägsföretagens järnvägsföretags, biljettutfärdares, järnvägsstationers och infrastrukturförvaltares rätt att i tillämpliga fall begära ersättning från någon person, däribland tredje part, i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning för att ha uppfyllt sina skyldigheter till resenärer enligt denna förordning. [Ändr. 22]

(24)  När en medlemsstat beviljar järnvägsföretag dispens från bestämmelserna i denna förordning, bör den uppmana järnvägsföretagen att, i samråd med organisationer som företräder resenärerna, införa ett system för ersättning och hjälp i händelse av allvarliga avbrott i persontrafiken.

(25)  Det är också önskvärt att befria olycksoffer och deras anhöriga från omedelbara ekonomiska problem under perioden direkt efter en olycka.

(26)  Det är av intresse för tågresenärer att lämpliga åtgärder vidtas med de offentliga myndigheternas samtycke för att garantera resenärernas personliga säkerhet på järnvägsstationerna och ombord på tågen.

(27)  Tågresenärer bör kunna framföra klagomål mot till varje järnvägsföretag, biljettutfärdare, järnvägsstation eller infrastrukturförvaltare som berörs när det gäller rättigheter och skyldigheter enligt denna förordning och ha rätt att få svar inom rimlig tid. [Ändr. 23]

(28)  Järnvägsföretag och stationsförvaltare bör fastställa, offentliggöra, förvalta och övervaka tjänstekvalitetsnormer för persontrafik på järnväg, inklusive normerna för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet. [Ändr. 24]

(29)  För att upprätthålla en hög konsumentskyddsnivå avseende järnvägstransporter bör medlemsstaterna åläggas att utse nationella tillsynsorgan för att noggrant övervaka tillämpningen av samt kontrollera efterlevnaden av denna förordning på nationell nivå. Dessa organ bör kunna vidta en rad olika tillsynsåtgärderr och erbjuda resenärer en bindande alternativ tvistlösning, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU(8). Resenärer bör ha möjlighet att inge klagomål till dessa organ om påstådda överträdelser av förordningen, och att använda tvistlösning online enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 524/2013(9) när så är överenskommet. Det bör också föreskrivas att klagomål får göras av organisationer som företräder grupper av resenärer. För att säkerställa en tillfredsställande hantering av sådana klagomål bör organen också samarbeta med varandra, och denna förordning bör även fortsättningsvis anges i bilagan till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394(10). Nationella tillsynsorgan bör varje år på sina webbplatser offentliggöra rapporter med statistik över hur många och vilken typ av klagomål som de har tagit emot, med en beskrivning av resultatet av deras genomdrivandeåtgärder. Rapporterna bör dessutom offentliggöras på Europeiska unionens järnvägsbyrås webbplats. [Ändr. 25]

(30)  Behandling av personuppgifter bör genomföras i enlighet med unionens lagstiftning om skyddet av personuppgifter, i synnerhet Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679(11) .

(31)  Medlemsstaterna bör fastställa påföljder vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning samt se till att påföljderna tillämpas. Påföljderna, som bland annat kan innefatta ersättning till den berörda personen, bör vara effektiva, proportionerliga och avskräckand eoch bör inbegripa, men inte vara begränsade till, ett lägsta bötesbelopp eller en procentandel av det relevanta företagets eller organisationens årliga omsättning, beroende på vilket belopp som är högre. [Ändr. 26]

(32)  Eftersom målen med förordningen, nämligen att utveckla unionens järnvägar och införa vissa rättigheter för tågresenärer, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(33)  För att säkerställa en hög skyddsnivå för resenärer bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen för att ändra bilagorna I, II och III avseende de enhetliga rättsreglerna (CIV), den minimiinformation som ska lämnas av järnvägsföretag och biljettutfärdare, miniminormer för tjänstekvalitet, och för att inflationsanpassa de finansiella belopp som nämns i förordningen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inbegripet på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016(12). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(33a)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att anta ett standardiserat EU-formulär för klagomål som resenärer kan använda för att ansöka om ersättning i enlighet med denna förordning. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(13). [Ändr. 27]

(34)  Denna förordning är förenlig med grundläggande rättigheter och med de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 21, 26, 38 och 47 rörande förbud mot alla former av diskriminering, integrering av personer med funktionshinder, en hög nivå i fråga om konsumentskydd samt rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol. Medlemsstaternas domstolar ska tillämpa denna förordning med respekt för dessa rättigheter och principer.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och mål [Ändr. 28]

I denna förordning fastställs regler för järnvägstransport för att ge resenärer ett effektivt skydd och uppmuntra till tågresande på följande områden: [Ändr. 29]

a)  Icke-diskriminering mellan resenärer i fråga om transportvillkor transport- och biljettvillkor. [Ändr. 30]

b)  Järnvägsföretagens skadeståndsansvar och deras försäkringsskyldigheter för resenärerna och deras resgods.

c)  Resenärers rättigheter i händelse av en olycka som inträffar till följd av användning av järnvägstjänster och som leder till dödsfall, personskada eller förlust av eller skada på deras bagage.

d)  Resenärers rättigheter vid och ersättning vid störning, såsom en inställd resa eller försening. [Ändr. 31]

e)  minimiinformation som ska lämnas till passagerare. Minsta korrekta och aktuella information som ska lämnas i ett lättillgängligt format till passagerarna, inklusive ingående av transportavtal och utfärdande av biljetter. [Ändr. 32]

f)  Icke-diskriminering av och obligatorisk assistans assistans från utbildad personal för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet . [Ändr. 33]

g)  Fastställande och övervakning av tjänstekvalitetsnormer och hantering av risker för resenärernas personliga säkerhet.

h)  Lämpliga förfaranden för inlämning och handläggning av klagomål. [Ändr. 34]

i)  Allmänna regler om kontroll av efterlevnaden.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.  Denna förordning ska gälla nationella och internationella tågresor och järnvägstjänster i hela unionen som tillhandahålls av ett eller flera järnvägsföretag med tillstånd i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU(14) .

2.  Med förbehåll för punkt 4 får medlemsstaterna bevilja dispens för följande tjänster från tillämpningen av denna förordning:

(a)  Stads-, förorts- och regionaltrafik Stadstrafik som är persontrafik på järnväg enligt direktiv 2012/34/EU, utom gränsöverskridande trafik inom unionen. [Ändr. 138]

(b)  Internationell persontrafik på järnväg där en betydande del, inbegripet minst ett stationsuppehåll enligt tidtabell, tillhandahålls utanför unionen., förutsatt att resenärernas rättigheter säkerställs på ett lämpligt sätt enligt nationell lagstiftning på territoriet i den medlemsstat som beviljar dispensen. [Ändr. 36 ]

(ba)  Nationell persontrafik på järnväg när en sådan dispens har beviljats av medlemsstaterna enligt förordning (EG) nr 1371/2007 för en period av högst 12 månader efter ... [den dag då denna förordning träder i kraft]. [Ändr. 37]

3.  Medlemsstaterna ska informera kommissionen om dispenser som beviljas enligt punkt 2 a, 2 b och ba och om lämpligheten hos sin nationella lagstiftning på sitt territorium med avseende på punkt 2 b. [Ändr. 38]

4.  Artiklarna 5, 10, 11 och 25 5, 6, 11, 12 och 17 samt kapitel V ska gälla för all persontrafik på järnväg som avses i punkt 1, inbegripet trafik som beviljats dispens i enlighet med punkt 2 a och 2 b. [Ändr. 39]

4a.  Denna förordning ska inte tillämpas på trafik som uteslutande bedrivs på grund av sitt historiska intresse. [Ändr. 40]

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning avses med:

1.   järnvägsföretag: järnvägsföretag enligt definitionen i artikel 3.1 i direktiv 2012/34/EU.

1a.  transportör: det järnvägsföretag med vilket resenären har ingått transportavtalet eller ett antal på varandra följande järnvägsföretag som enligt detta avtal har skadeståndsansvar. [Ändr. 41]

1b.  ställföreträdande transportör: ett järnvägsföretag som inte har ingått ett transportavtal med resenären, men till vilket det järnvägsföretag som har ingått avtalet har överlåtit en del av eller hela järnvägstransporten. [Ändr. 42]

2.  infrastrukturförvaltare: en infrastrukturförvaltare i enlighet med definitionen i artikel 3 i direktiv 2012/34/EU.

3.  stationsförvaltare: en organisatorisk enhet i en medlemsstat som har givits ansvaret för förvaltningen av en järnvägsstation. Infrastrukturförvaltaren kan vara stationsförvaltare.

4.  researrangör: en arrangör, eller återförsäljare, annan än järnvägsföretaget, i den bemärkelse som avses i artikel 3.8 och 3.9 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302(15). [Ändr. 43]

5.  biljettutfärdare: varje återförsäljare av järnvägstransporter som ingår transportavtal och säljer biljetter, för ett järnvägsföretags eller för egen räkning., separata biljetter eller direktbiljetter för ett eller flera järnvägsföretags räkning eller för egen räkning. [Ändr. 44]

(5a)   distributör: återförsäljare av järnvägstransporter som säljer biljetter för ett järnvägsföretags räkning, och som inte har några skyldigheter enligt det avtal som ingåtts mellan resenären och järnvägsföretaget. [Ändr. 45]

6.  transportavtal: ett avtal om transport mot ersättning eller kostnadsfritt mellan ett järnvägsföretag eller en biljettutfärdare och resenären om tillhandahållande av en eller flera transporttjänster. [Ändr. 46]

(6a)   biljett: ett giltigt bevis som berättigar resenären till järnvägstransport, oberoende av form – papper, e-biljett, smartkort, resekort. [Ändr. 47]

(6b)   kombinerad resa: en biljett eller biljetter som representerar fler än ett transportavtal för på varandra följande järnvägstjänster som tillhandahålls av ett eller flera järnvägsföretag. [Ändr. 48]

7.  bokning: ett tillstånd på papper eller i elektronisk form som berättigar till transport enligt i förväg bekräftade och personligt utformade transportarrangemang.

8.  direktbiljett: en biljett eller separata biljetter som representerar ett enda eller flera transportavtal som har ingåtts för att genomföra på varandra följande järnvägstjänster som tillhandahålls av ett eller flera järnvägsföretag och som köps från samma biljettutfärdare, researrangör eller järnvägsföretag för en sammanhängande resa. [Ändr. 49]

9.  trafik: persontrafik på järnväg som bedrivs mellan järnvägsstationer eller uppehåll enligt en tidtabell.

10.  resa: transport av en passagerare mellan en avgångsstation och en ankomststation inom ramen för ett enda transportavtal. [Ändr. 50]

11.  nationell persontrafik på järnväg : en tjänst för personbefordran med järnväg som inte korsar en medlemsstatsgräns.

12.  internationell persontrafik på järnväg: en internationell tjänst för personbefordran med järnväg enligt definitionen i artikel 3.5 i direktiv 2012/34/EU.

13.  försening: tidsskillnaden mellan den tidpunkt då resenären planerades anlända enligt den offentliggjorda tidtabellen och tidpunkten för hans eller hennes verkliga eller förväntade ankomst till den slutliga bestämmelsestationen .

13a.  ankomst: den tidpunkt då tågets dörrar öppnas vid ankomststationens perrong och det är tillåtet att lämna tåget. [Ändr. 51]

14.  periodkort eller abonnemang: en biljett för ett obegränsat antal resor som ger den behörige innehavaren rätt att resa med tåg på en särskild resrutt eller ett särskilt nätverk under en angiven period.

15.  missad anslutning: en situation där en resenär missar en eller flera förbindelser under en resa eller en kombinerad resa till följd av försening eller inställelse av en eller flera tidigare förbindelser, oberoende av om detta sker inom ramen för ett enda transportavtal eller inte. [Ändr. 139]

16.  person med funktionshinder och person med nedsatt rörlighet: en person som har en bestående eller tillfällig fysisk, mental, psykisk eller sensorisk funktionsnedsättning som, i samspel med olika hinder, kan göra det svårt för personen att fullt ut och effektivt använda transporter på samma villkor som andra resenärer eller vars rörlighet vid användning av transporter är nedsatt på grund av ålder. [Ändr. 53]

17.  allmänna villkor för befordran: järnvägsföretagets villkor i form av i varje medlemsstat gällande allmänna villkor eller tariffer som genom ingående av transportavtalet har kommit att utgöra en integrerad del av detta.

18.  fordon: motorfordon eller släpvagn som transporteras vid personbefordran.

19.  de enhetliga rättsreglerna (CIV): enhetliga rättsregler för avtalet om internationell transport av resande på järnväg (Contract for International Carriage of Passengers and Luggage by Rail, CIV), enligt tillägg A till fördraget om internationell järnvägstrafik (Convention concerning International Carriage by Rail, Cotif).

Kapitel II

TRANSPORTAVTAL, INFORMATION OCH BILJETTER

Artikel 4

Transportavtal

Ingående och genomförande av transportavtal och tillhandahållande av information och biljetter ska ske enligt bestämmelserna i avdelning II och avdelning III i bilaga I, varvid bestämmelserna i detta kapitel ska iakttas.

Artikel 5

Icke-diskriminerande villkor i transportavtal

Utan att det påverkar sociala tariffer ska järnvägsföretag, researrangörer eller biljettutfärdare erbjuda allmänheten transportavtalsvillkor, biljettvillkor och tariffer samt sälja biljetter och direktbiljetter och ta emot bokningar från resenärer i linje med artikel 10 i denna förordning, utan direkt eller indirekt diskriminering på grundval av resenärens nationalitet eller hemvist, järnvägsföretagets, researrangörens eller biljettutfärdarens etableringsort inom unionen eller det sätt på vilket resenären har köpt sin biljett. [Ändr. 55]

Artikel 6

Cyklar

Resenärerna ska ha rätt att ta cyklar ombord på tåget, inbegripet på höghastighetståg, fjärrtåg, gränsöverskridande tåg och lokala tåg. Alla nya eller upprustade passagerartåg ska senast den … [två år efter dagen för ikraftträdandet av denna förordning] vara utrustade med en tydligt angiven plats för transport av minst åtta monterade cyklar. Järnvägsföretag, biljettutfärdare, researrangörer och, i förekommande fall, stationsförvaltare ska informera resenärerna, senast när de köper biljetten, om villkoren för transport av cyklar på alla tåg i enlighet med förordning (EU) nr 454/2011. [Ändr. 56]

Artikel 7

Förbud mot att frångå och begränsa förpliktelserna

1.  Förpliktelser gentemot resenärerna enligt denna förordning får inte begränsas eller frångås, till exempel genom ett undantag eller en begränsande klausul i transportavtalet. Avtalsvillkor som direkt eller indirekt syftar till att upphäva, göra undantag från eller begränsa de rättigheter som följer av denna förordning ska inte vara bindande för resenären. [Ändr. 57]

2.  Järnvägsföretag, researrangörer eller biljettutfärdare får erbjuda avtalsvillkor som är förmånligare för resenären än de villkor som fastställs i denna förordning. [Ändr. 58]

Artikel 8

Skyldighet att informera om att en trafiktjänst upphör

Järnvägsföretagen eller, i tillämpliga fall, behöriga myndigheter som är ansvariga för kontrakt om allmän järnvägstrafik, ska på lämpligt sätt och utan dröjsmål, inbegripet i format som är lättillgängliga för personer med funktionshinder i enlighet med tillgänglighetskrav i direktiv XXX(16) och förordning (EU) nr 1300/2014, och i god tid innan besluten genomförs offentliggöra förslag om att dra in eller väsentligt reducera tjänster antingen permanent eller tillfälligt, och säkerställa att meningsfulla och ordentliga samråd om förslagen hålls med intressenter innan förslagen genomförs. [Ändr. 59]

Artikel 9

Reseinformation

1.  Järnvägsföretag, researrangörer och biljettutfärdare som erbjuder transportavtal för egen räkning eller för ett eller flera järnvägsföretags räkning ska, på begäran, ge resenären åtminstone den information som avses i del I av bilaga II om de resor för vilka transportavtal erbjuds av det berörda järnvägsföretaget. Biljettutfärdare som erbjuder transportavtal för egen räkning, och researrangörer, ska lämna denna information. För att säkerställa att denna förordning efterlevs ska järnvägsföretag tillhandahålla denna information till biljettutfärdare och andra järnvägsföretag som säljer deras trafiktjänster. [Ändr. 60]

2.  Järnvägsföretagen och, i tillämpliga fall, biljettutfärdarna ska under resan, inbegripet vid anslutningsstationer, lämna resenären åtminstone den information som avses i del II av bilaga II. För att säkerställa att denna förordning efterlevs ska järnvägsföretag ge denna information till biljettutfärdare och andra järnvägsföretag som säljer deras trafiktjänster. [Ändr. 61]

3.  Den information som avses i punkterna 1 och 2 ska lämnas av järnvägsföretag, researrangörer och biljettförsäljare till resenärerna genom användning av lättillgänglig, allmänt använd och modern kommunikationsteknik och, med beaktande av punkt 2, i realtid, samt, om möjligt, i skriftlig form, i syfte att ge resenärerna all den information som krävs enligt bilaga II till denna förordning. Särskild uppmärksamhet ska ägnas åt att säkerställa att denna information är tillgänglig för personer med funktionshinder i enlighet med tillgänglighetskraven i direktiv XXX, förordning (EU) nr 454/2011 och förordning (EU) nr 1300/2014. Om det finns format som är lättillgängliga för personer med nedsatt rörlighet ska detta anges tydligt. [Ändr. 62]

4.  Järnvägsföretag, stationsförvaltare och infrastrukturförvaltare ska göra realtidsinformation om tåg, inbegripet sådana som drivs av andra järnvägsföretag, allmänt tillgänglig i realtid i syfte att se till att inga resenärer diskrimineras. [Ändr. 63]

4a.  Järnvägsföretag ska i samarbete med stationsförvaltare och infrastrukturförvaltare ge information i tidtabeller om tillgängliga tågförbindelser och stationer. [Ändr. 64]

Artikel 10

Tillgång till biljetter, direktbiljetter och bokningar

1.  Järnvägsföretag och biljettutfärdare ska erbjuda biljetter och, när sådana finns att tillgå , direktbiljetter och bokningar De ska göra sitt yttersta för att erbjuda direktbiljetter, inbegripet för resor över gränser eller med nattåg och resor med fler än ett järnvägsföretag. [Ändr. 65]

2.  Utan att tillämpningen av punkterna 3 och 4 påverkas ska järnvägsföretagen och biljettutfärdarna distribuera biljetter till resenärerna via åtminstone ett av följande försäljningsställen:

a)  Biljettkontor eller biljettautomater.

b)  Telefon, Internet eller via annan allmänt tillgänglig informationsteknik.

c)  Ombord på tågen.

Medlemsstaterna De behöriga myndigheter som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007(17), får kräva att järnvägsföretagen för tjänster som tillhandahålls enligt avtal om offentliga tjänster ska tillhandahålla biljetter genom fler än ett försäljningsställe. [Ändr. 66]

3.  Järnvägsföretagen ska erbjuda möjlighet att erhålla biljetter för respektive förbindelse ombord på tåget om inte detta begränsas eller vägras av väl motiverade säkerhetsskäl, enligt en policy mot bedrägerier, på grund av obligatorisk platsbokning eller på skäliga kommersiella grunder, inbegripet begränsat utrymme eller begränsade lediga platser. [Ändr. 67]

4.  Om det inte finns något biljettkontor eller någon biljettautomat på avgångsstationen ska resenärerna på järnvägsstationen informeras om:

a)  möjligheten att köpa biljett per telefon, via Internet eller på tåget samt hur detta ska göras,

b)  den närmaste järnvägsstation eller plats där det finns biljettkontor och/eller biljettautomater.

5.  Om det inte finns något biljettkontor eller någon tillgänglig biljettautomat på avgångsstationen ska personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet eller något annat sätt att köpa biljetter i förväg, ska resenärer tillåtas att köpa biljetter ombord på tåget utan extra kostnad. [Ändr. 68]

6.  Om en resenär får separata biljetter för en enda resa eller en kombinerad resa som omfattar på varandra följande järnvägstjänster som tillhandahålls av ett eller flera järnvägsföretag, ska resenärens rättigheter till information, assistans, service och ersättning motsvara de rättigheter som gäller för en direktbiljett och omfatta hela resan från avresan till den slutliga bestämmelseorten. såvida inte resenären uttryckligen informeras skriftligen om något annat. Sådan information ska särskilt ange att om resenären missar en anslutning har han eller hon inte rätt till assistans eller ersättning på grundval av resans totala längd. Bevisbördan när det gäller att visa att informationen har lämnats ska ligga hos järnvägsföretaget, dess agent, researrangören eller biljettutfärdaren. [Ändr. 140]

Artikel 10a

Tillhandahållande av reseinformation via programmeringsgränssnitt

1.  Järnvägsföretag ska ge icke-diskriminerande tillgång till all reseinformation, inklusive operativ information om tidtabeller och tariffer i realtid, enligt vad som avses i artikel 9, via programmeringsgränssnitt (API).

2.  Järnvägsföretagen ska tillhandahålla researrangörer, biljettutfärdare och andra järnvägsföretag som säljer trafiktjänster för deras räkning icke-diskriminerande tillgång till bokningssystem via programmeringsgränssnitt, så att de kan ingå transportavtal, utfärda biljetter och direktbiljetter och göra bokningar på ett sådant sätt att de erbjuder den mest optimala och kostnadseffektiva resan, även gränsöverskridande.

3.  Järnvägsföretagen ska säkerställa att de tekniska specifikationerna för programmeringsgränssnitten är väl dokumenterade och öppet tillgängliga utan kostnad. Gränssnitten ska använda öppna standarder, allmänt använda protokoll och maskinläsbara format så att de är driftskompatibla.

4.  Järnvägsföretagen ska se till att alla ändringar av de tekniska specifikationerna för deras programmeringsgränssnitt görs tillgängliga, förutom i nödsituationer, för researrangörer och biljettutfärdare i förväg, så snart som möjligt och inte mindre än tre månader innan en ändring genomförs. Nödsituationer ska dokumenteras och dokumentationen ska på begäran göras tillgänglig för de behöriga myndigheterna.

5.  Järnvägsföretagen ska säkerställa att tillgång till programmeringsgränssnitten ges på icke-diskriminerande villkor, med likvärdig tillgänglighet och funktion, inklusive support, tillgång till all dokumentation och alla standarder, protokoll och format. Researrangörer och biljettutfärdare får inte missgynnas i förhållande till järnvägsföretagen själva.

6.  Programmeringsgränssnitten ska införas i enlighet med kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1926(18). [Ändr. 70]

Kapitel III

JÄRNVÄGSFÖRETAGENS SKADESTÅNDSANSVAR GENTEMOT RESENÄRERNA OCH MED AVSEENDE PÅ DERAS RESGODS

Artikel 11

Skadeståndsansvar för resenärer och resgods

Utan att tillämplig nationell lagstiftning som ger resenärerna ytterligare ersättning för skador påverkas ska järnvägsföretagens skadeståndsansvar gentemot resenärerna och med avseende på deras resgods regleras genom kapitel I, III och IV i avdelning IV, VI och VII i bilaga I, varvid bestämmelserna i detta kapitel ska följas.

Artikel 12

Försäkring och skadeståndsansvar om en resenär dödas eller tillfogas personskada

Järnvägsföretagen ska vara försäkrade till en sådan nivå, i enlighet med artikel 22 i direktiv 2012/34/EU och på grundval av en bedömning av deras risker, eller vidta likvärdiga åtgärder, så att de kan infria sitt skadeståndsansvar enligt denna förordning.

Artikel 13

Förskottsutbetalningar

1.  Om en resenär avlider eller skadas ska järnvägsföretaget som avses i artikel 26.5 i bilaga I omgående, och under inga omständigheter senare än femton dagar efter det att den ersättningsberättigade fysiska personens identitet har fastställts, göra de förskottsutbetalningar som behövs för att täcka omedelbara ekonomiska behov, i proportion till den skada som lidits.

2.  Vid dödsfall ska förskottsutbetalningen uppgå till minst 21 000 EUR, utan att tillämpningen av punkt 1 därför påverkas.

3.  En förskottsutbetalning ska inte innebära ett erkännande av skadeståndsansvar och kan kvittas mot eventuella senare utbetalningar enligt denna förordning, men den kan inte återkrävas annat än i de fall skadan uppstått genom resenärens försumlighet eller vållande, eller när en annan person än den ersättningsberättigade personen har mottagit förskottsutbetalningen.

Artikel 14

Bestridande av skadeståndsansvar

Även om järnvägsföretaget bestrider att det har skadeståndsansvar för kroppsskada som en resenär som färdas med företagets tåg har åsamkats, ska det göra varje rimlig ansträngning för att hjälpa en resenär som begär skadestånd från tredje part.

Kapitel IV

FÖRSENING, UTEBLIVEN ANSLUTNING OCH INSTÄLLELSE

Artikel 15

Skadeståndsansvar vid förseningar, utebliven anslutning och inställelse

Järnvägsföretagens skadeståndsansvar när det gäller försening, utebliven anslutning och inställelse ska regleras genom kapitel II i avdelning IV i bilaga I, varvid bestämmelserna i detta kapitel ska iakttas.

Artikel 16

Ersättning och ombokning

1.  Om det skäligen är troligt, antingen vid avgång eller i händelse av en missad anslutning under en resa med en direktbiljett, att ankomsten till den slutliga bestämmelseorten i en sammanhängande resekedja enligt transportavtalet kommer att försenas mer är 60 minuter eller ställas in, ska resenären omedelbart erbjudas att välja något av följande: [Ändr. 71]

a)  Ersättning motsvarande hela biljettpriset, enligt samma villkor som vid köpet, för den eller de delar av resan som inte fullföljts och för den eller de delar som fullföljts, om resan blivit meningslös med tanke på resenärens ursprungliga resplan, med en returresa till den första avreseorten snarast möjligt om detta är relevant. Denna ersättning ska betalas ut på samma villkor som den ersättning som avses i artikel 17.

b)  Fortsatt resa eller ombokning till den slutliga bestämmelseorten snarast möjligt, på likvärdiga transportvillkor och utan ytterligare kostnader, inbegripet vid en missad anslutning på grund av att en förbindelse på en tidigare sträcka under resenärens resa var försenad eller inställd. I sådana fall ska resenären tillåtas att välja nästa tillgängliga avgång till den slutliga bestämmelseorten även om det inte finns någon specifik bokning eller om nästa tåg tillhandahålls av ett annat järnvägsföretag. [Ändr. 72]

c)  Fortsatt resa eller ombokning till den slutliga bestämmelseorten en senare dag som resenären finner lämplig och på likvärdiga transportvillkor, dock inte senare än en månad efter att tjänsten har återupptagits. [Ändr. 73]

2.  Vid tillämpningen av punkt 1 b får likvärdiga ombokningsalternativ drivas av vilket järnvägsföretag som helst, och de får omfatta användning av transport i högre klass och alternativa transportsätt landtransportsätt utan ytterligare kostnader för resenären. Järnvägsföretagen ska göra rimliga ansträngningar för att undvika extra byten. Den sammanlagda restiden, vid användning av ett alternativt transportsätt för den del av resan som inte fullföljts som planerat, ska vara jämförbar med den planerade restiden för den ursprungliga resan. Resenärer ska inte nedgraderas till transportmedel i en lägre klass såvida inte sådana transportmedel är de enda tillgängliga ombokningsalternativen. [Ändr. 74]

3.  Transporttjänstleverantörer som gör ombokningar ska ägna särskild uppmärksamhet åt att ge personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet likvärdig assistans och tillgänglighet när de erbjuder en alternativ tjänst. Denna alternativa tjänst kan vara densamma för alla passagerare, men den kan också, enligt transportörens beslut, vara ett individuellt transportmedel som är anpassat till de särskilda behoven hos vissa personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. [Ändr. 75]

Artikel 17

Ersättning av biljettpriset

1.  Resenärer som drabbas av en försening mellan den avrese- och ankomstort som anges i transportavtalet på biljetten för vilken biljettpriset inte har ersatts i enlighet med artikel 16, får, utan att därmed avsäga sig rätten till transport, begära ersättning för en sådan försening från järnvägsföretaget. Den minsta ersättningen vid förseningar ska vara

a)  25% 50% av biljettpriset vid 60–90 minuters försening,

b)  50% 75% av biljettpriset vid 91 minuters försening eller mer,

(ba)  100% av biljettpriset vid 121 minuters försening eller mer. [Ändr. 76]

2.  Punkt 1 gäller också för resenärer som har ett periodkort eller abonnemang. Om de under periodkortets, rabattkortets eller abonnemangets giltighetstid upprepade gånger har drabbats av förseningar eller inställd trafik får de begära lämplig ersättning i enlighet med bestämmelserna i punkt 1 a, b och ba. järnvägsföretagens ersättningsbestämmelser. Dessa bestämmelser ska ange kriterierna för att definiera förseningar och för att beräkna ersättningen. Om förseningar på mindre än 60 minuter inträffar upprepade gånger under periodkortets eller abonnemangets giltighetstid ska förseningarna räknas kumulativt, och resenärer ska få ersättning i enlighet med järnvägsföretagets ersättningsbestämmelser .  [Ändr. 77]

3.  Ersättningen för inställda resor eller förseningar ska beräknas i proportion till det totala pris som resenären faktiskt erlagt för den inställda eller försenade tjänsten. När transportavtalet avser en ut- och återresa ska ersättningen för inställd resa eller försening under antingen ut- eller återresan beräknas i proportion till halva det pris som erlagts för biljetten. Priset för en inställd eller försenad förbindelse enligt varje annan form av transportavtal som omfattar flera påföljande delsträckor ska på samma sätt beräknas i proportion till hela priset. [Ändr. 78]

4.  Vid beräkning av förseningstiden ska hänsyn inte tas till en försening om järnvägsföretaget kan ge belägg för att denna har inträffat utanför unionens territorier

5.  Ersättningen av biljettpriset ska erläggas inom en månad efter begäran om ersättning. Ersättningen får erläggas i form av värdebevis och/eller andra tjänster om villkoren är flexibla (särskilt vad gäller giltighetstid och bestämmelseort). Ersättningen ska på resenärens begäran betalas kontant.

6.  Ersättningen av biljettpriset får inte minskas genom avdrag för transaktionskostnader, till exempel avgifter, telefon- eller portokostnader. Järnvägsföretagen får fastställa en lägsta gräns under vilken ingen ersättning ska utgå. Denna gräns får inte överskrida 4 EUR 5 EUR per biljett. [Ändr. 79]

7.  Resenärerna ska inte vara berättigade till ersättning om de har informerats om en försening före inköp av biljetten eller om ankomsttiden har försenats med mindre än 60 minuter genom fortsatt resa med en annan trafiktjänst eller ombokning. [Ändr. 80 berör ej SV versionen]

8.  Ett järnvägsföretag ska inte vara skyldigt att betala ersättning om det kan bevisa att förseningen har orsakats av svåra väderförhållanden eller större naturolyckor som äventyrar den säkra driften av tjänsten och att den inte kunde ha förutsetts eller förhindrats även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. [Ändr. 81]

Artikel 18

Assistans

1.  Vid försenad ankomst eller avgång ska järnvägsföretaget, eller biljettutfärdaren biljettutfärdarna, eller stationsförvaltaren, hålla resenärerna informerade om situationen och om förväntad avgångs- och ankomsttid, i enlighet med artikel 9, så snart dessa uppgifter finns att tillgå. [Ändr. 83]

2.  Vid varje försening som avses i punkt 1 och överstiger 60 minuter ska resenärerna dessutom kostnadsfritt erbjudas

a)  måltider och förfriskningar, om dessa finns att tillgå ombord på tåget eller på stationen eller rimligen kan anskaffas, som står i skälig proportion till väntetiden, med beaktande av kriterier såsom avståndet från leverantören, den tid som krävs för leverans och kostnaden,

b)  hotellrum eller annan inkvartering, samt transport mellan järnvägsstationen och inkvarteringsplatsen, när ett uppehåll på en eller fler nätter, eller ett ytterligare uppehåll blir nödvändigt, där och om detta är fysiskt möjligt, med beaktande av tillgänglighetsbehoven för personer med funktionshinder och personer med begränsad rörlighet och certifierade servicedjurs behov, [Ändr. 84]

c)  transport från tåget till järnvägsstationen, till en alternativ avgångspunkt eller till den slutliga bestämmelseorten för förbindelsen om tåget har blivit stående på linjen, där och om detta är fysiskt möjligt.

3.  Om förbindelsen måste avbrytas ska järnvägsföretagen så snart som möjligt organisera alternativ befordran av resenärerna.

4.  Avseende de drabbade resenärerna ska järnvägsföretagen ska erbjuda sig att på resenärens begäran intyga på biljetten deras biljetter eller på något annat sätt att tågtrafiken varit försenad, att förseningen lett till en missad anslutning eller att förbindelsen har ställts in. Detta intygande ska tillämpas i samband med bestämmelserna i artikel 17 under förutsättning att passageraren som har ett periodkort eller abonnemang kan bevisa att han eller hon reste med det berörda tåget. [Ändr. 85]

5.  Det järnvägsföretag som genomför trafiken ska vid tillämpningen av punkterna 1, 2, 3 och 4 fästa särskild uppmärksamhet vid behoven hos personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet och eventuella medföljande personer och certifierade servicedjur. [Ändr. 86]

6.  Utöver skyldigheterna för järnvägsföretag enligt artikel 13a.3 i direktiv 2012/34/EU ska stationsförvaltaren vid en järnvägsstation som hanterar minst 10 000 resenärer per dag i genomsnitt under ett år säkerställa att stationsdriften, järnvägsföretagen och infrastrukturförvaltaren samordnas via en lämplig beredskapsplan som förberedelse för eventuella allvarliga avbrott och stora förseningar som leder till att ett betydande antal resenärer blir strandsatta på stationen. Planen ska säkerställa att strandsatta resenärer får tillfredsställande assistans och information, inbegripet i lättillgängliga format i enlighet med tillgänglighetskraven i direktiv XXX. Stationsförvaltaren ska på begäran göra planen, och eventuella ändringar av den, tillgänglig för det nationella tillsynsorganet eller för något annat organ som utses av en medlemsstat. Stationsförvaltare vid järnvägsstationer som hanterar färre än 10 000 resenärer per dag i genomsnitt under ett år ska göra alla rimliga ansträngningar för att ombesörja samordning avseende stationsanvändare och för att assistera och informera strandsatta resenärer i sådana situationer. medlemsstater, järnvägsföretag, stationsförvaltare och infrastrukturförvaltare samarbeta för att säkerställa att de beredskapsplaner som avses i artikel 13a.3 i direktiv 2012/34/EU innehåller tillgänglighetskrav för varnings- och informationssystem. [Ändr. 87]

Artikel 19

Rätt till gottgörelse

Om ett järnvägsföretag betalar ersättning eller uppfyller sina andra skyldigheter i enlighet med denna förordning får ingen bestämmelse i denna förordning eller nationell lagstiftning tolkas som en inskränkning av järnvägsföretagets rätt att begära ersättning för kostnader från någon person, däribland tredje part, i enlighet med tillämplig lagstiftning. I synnerhet ska denna förordning inte på något sätt begränsa järnvägsföretagets rätt att begära ersättning från en tredje part som järnvägsföretaget har ett avtal med och som har bidragit till den händelse som gav upphov till ersättningen eller andra skyldigheter. Ingen bestämmelse i denna förordning får tolkas som en inskränkning av rätten för en annan tredje part än en resenär, med vilken ett järnvägsföretag har ingått ett avtal, att begära gottgörelse eller ersättning från järnvägsföretaget i enlighet med tillämpliga relevanta lagar. [Ändr. 88]

Kapitel V

PERSONER MED FUNKTIONSHINDER ELLER NEDSATT RÖRLIGHET

Artikel 20

Rätten till transport

1.  Järnvägsföretag och stationsförvaltare ska, med aktivt deltagande av organisationer som företräder personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, ha eller fastställa icke-diskriminerande regler för befordran av personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet inbegripet deras personliga assistenter. Reglerna ska ge resenären möjlighet att kostnadsfritt ledsagas av en assistanshund ett certifierat servicedjur eller en medföljande person om självständig rörlighet inte är möjlig, i enlighet med eventuella relevanta nationella i enlighet med eventuella relevanta nationella regler, och säkerställa att järnvägstransporter för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet är omedelbart tillgängliga när så är möjligt. [Ändr. 89]

2.  Personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet ska utan extra kostnad erbjudas bokningar och biljetter. Järnvägsföretag, biljettutfärdare eller researrangörer får inte vägra att godta en bokning av eller att utfärda en biljett till en person med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, eller kräva att en sådan person åtföljs av en annan person, utom när detta är strikt nödvändigt för att uppfylla de regler för befordran som avses i punkt 1.

Artikel 20a

Järnvägsföretag och stationsförvaltare ska, vid uppfyllandet av TSD för personer med nedsatt rörlighet, också se till att stationer, perronger, rullande materiel och andra inrättningar är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning eller nedsatt rörlighet. [Ändr. 90]

Artikel 21

Information till personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet

1.  Stationsförvaltaren, järnvägsföretaget, biljettutfärdaren eller researrangören ska på begäran informera personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, inbegripet i lättillgängliga format i enlighet med tillgänglighetskraven i förordning (EU) nr 454/2011 och direktiv XXX och förordning (EU) nr 1300/2014, om stationens, de tillhörande anläggningarnas och tågtrafiktjänsternas tillgänglighet och om förutsättningarna för att kunna ta sig in i och ut ur vagnarna i enlighet med reglerna för befordran i artikel 20.1 samt informera personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet om vilka hjälpmedel som finns ombord på tågen. [Ändr. 91]

2.  Ett järnvägsföretag, en biljettutfärdare eller en researrangör som använder sig av undantaget enligt artikel 20.2 ska på begäran skriftligt informera den berörda personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet om sina skäl härtill inom fem arbetsdagar från det att bokning eller utfärdande av biljett nekats eller krav om åtföljande person framförts. Järnvägsföretaget, biljettutfärdaren eller researrangören ska göra rimliga ansträngningar för att föreslå en alternativ transportmöjlighet för den berörda personen, med beaktande av hans eller hennes tillgänglighetsbehov. [Ändr. 92]

Artikel 22

Assistans på järnvägsstationer

1.  Stationsförvaltaren eller järnvägsföretaget eller båda ska vid avresa från, tågbyte vid eller ankomst till en bemannad järnvägsstation lämna personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet kostnadsfri assistans, så att de kan stiga på avgående tåg, byta till anslutande tåg eller stiga av ett ankommande tåg till vilket de köpt biljett, utan att tillämpningen av reglerna för utnyttjande enligt artikel 20.1 därför påverkas. Bokningen av assistans ska alltid vara kostnadsfri, oavsett vilken kommunikationskanal som används. [Ändr. 93]

2.  Om det saknas personal som kan fungera som ledsagare ombord på tåget eller personal vid stationen ska järnvägsföretag och stationsförvaltare göra varje rimlig ansträngning för att personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet ska ha möjlighet att resa med tåg i överensstämmelse med tillgänglighetskraven i direktiv XXX [den europeiska rättsakten om tillgänglighet] och förordning (EU) nr 454/2011. [Ändr. 94]

3.  När det gäller obemannade stationer ska järnvägsföretaget och stationsförvaltaren se till att lätt tillgänglig information, inbegripet i lättillgängliga format i enlighet med tillgänglighetskraven i direktiv XXX och förordning (EU) nr 1300/2014, i enlighet med reglerna för befordran i artikel 20.1 visas beträffande närbelägna, bemannade stationer och omedelbart tillgänglig assistans för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. [Ändr. 95]

4.  Assistans ska alltid vara tillgänglig på stationer när tågtrafiktjänster tillhandahålls. [Ändr. 96]

Artikel 23

Assistans ombord på tågen

1.  Utan att tillämpningen av de regler för befordran som avses i artikel 20.1 påverkas ska ett järnvägsföretag lämna en person med funktionshinder eller nedsatt rörlighet kostnadsfri assistans ombord på tågen samt vid påstigning och avstigning.

2.  Om det saknas personal som kan fungera som ledsagare ombord på tågen ska järnvägsföretag göra rimliga ansträngningar ändå göra det möjligt för att personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet ska ha möjlighet att resa med tåg. [Ändr. 97]

3.  Vid tillämpningen av denna artikel ska assistans ombord på tågen innebära att varje rimlig ansträngning görs för att erbjuda assistans till en person med funktionshinder eller nedsatt rörlighet måste erbjudas assistans så att han eller hon kan ges för att han eller hon kan ges tillgång till samma tjänster ombord på tåget som övriga passagerare, om denna persons funktionshinder eller rörlighetsnedsättning hindrar honom eller henne från att oberoende och tryggt utnyttja dessa tjänster. [Ändr. 98]

4.  Assistans ska alltid vara tillgänglig ombord på tåg när tågtrafiktjänster tillhandahålls. [Ändr. 99]

Artikel 24

Villkor för assistans

Järnvägsföretag, stationsförvaltare, biljettutfärdare och researrangörer ska samarbeta för att kostnadsfritt lämna assistans till personer med nedsatt rörlighet enligt artiklarna 20 och 21 i enlighet med följande: [Ändr. 100]

a)  Assistansen på stationer ska tillhandahållas under de tider när tåg körs, ska lämnas under förutsättning att det järnvägsföretag, den stationsförvaltare, den biljettutfärdare eller den researrangör som biljetten har köpts hos minst 48 12 timmar innan assistansen erfordras har meddelats att personen behöver sådan assistans. På stationer där den dagliga trafiken överstiger 10 000 resenärer behövs ingen förhandsanmälan, men den person som behöver assistans ska befinna sig på stationen minst 30 minuter före tågets avgång. På stationer där den dagliga trafiken är mellan 2 000 och 10 000 resenärer ska tidsfristen för förhandsanmälan minskas till högst tre timmar. Om en biljett eller ett abonnemang avser flera resor ska ett meddelande vara tillräckligt, under förutsättning att tillräcklig information lämnas om tidpunkten för påföljande resor. Sådana meddelanden ska skickas till alla andra järnvägsföretag och stationsförvaltare som berörs av personens resa.  [Ändr. 101]

b)  Järnvägsföretag, stationsförvaltare, biljettutfärdare och researrangörer ska vidta de åtgärder som erfordras för att ta emot dessa meddelanden.

c)  Om inget meddelande i enlighet med led a lämnas, ska järnvägsföretaget och stationsförvaltaren i all rimlig utsträckning lämna den assistans som erfordras för att personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet ska kunna företa resan.

d)  Stationsförvaltaren eller någon annan behörig person ska, utan att andras förfoganderätt över områden utanför järnvägsstationen åsidosätts, utse platser inom och utanför järnvägsstationen där personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet kan anmäla sin ankomst till järnvägsstationen och, om så behövs, begära assistans.

e)  Assistansen ska lämnas under förutsättning att personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet infinner sig på utsedd plats vid den tidpunkt som avtalats med det järnvägsföretag eller den stationsförvaltare som lämnar assistansen. Den avtalade tidpunkten får ligga högst 60 minuter före offentliggjord avgångstid, eller före den tidpunkt då samtliga resenärer uppmanats att checka in. Om det inte finns någon föreskriven tidpunkt vid vilken personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet ska infinna sig, ska personen i fråga infinna sig på den utsedda platsen senast 30 minuter före offentliggjord avgångstid, eller före den tidpunkt då samtliga resenärer uppmanats att checka in. Om det inte finns någon föreskriven tidpunkt vid vilken personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet ska infinna sig, ska personen i fråga infinna sig på den utsedda platsen senast 30 minuter före offentliggjord avgångstid, eller före den tidpunkt då samtliga resenärer uppmanats att checka in. [Ändr. 102]

Artikel 25

Ersättning för rörlighetshjälpmedel, annan särskild utrustning eller andra hjälpmedel

1.  Om järnvägsföretag och stationsförvaltare orsakar förlust av eller skada på rullstolar, andra rörlighetshjälpmedel eller hjälpmedel och assistanshundar certifierade servicedjur som används av personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, ska de vara ansvariga för och så snart som möjligt betala ersättning för denna förlust eller skada . [Ändr. 103]

2.  Den ersättning som avses i punkt 1 ska utbetalas snabbt och ska motsvara hela kostnaden för att ersätta utrustningen på grundval av det verkliga värdet, eller på hela kostnaden för att reparera den rullstol, den utrustning eller de hjälpmedel som förlorats eller skadats eller förlusten eller skadan av det certifierade servicedjuret. Ersättningen ska också täcka kostnaden för tillfälligt ersättande vid reparation i de fall då resenären står för dessa kostnader. [Ändr. 104]

3.  Vid behov ska järnvägsföretag och stationsförvaltare göra varje rimlig ansträngning för att snabbt tillhandahålla tillfälliga ersättningar för särskild utrustning eller hjälpmedel, och dessa ersättningar ska om möjligt ha tekniska och funktionella egenskaper som motsvarar egenskaperna hos den utrustning och de hjälpmedel som förlorats eller skadats. Personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet ska tillåtas att behålla den tillfälliga ersättningsutrustningen eller det tillfälliga ersättningshjälpmedlet till dess att den ersättning som nämns i punkterna 1 och 2 har betalats.

Artikel 26

Utbildning av personal

Järnvägsföretag och stationsförvaltare ska

a)  säkerställa att all personal, inbegripet personer som är anställda av någon annan utförande part, som ger direkt assistans till personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet, får utbildning om funktionshinder så att de vet hur man ska tillgodose behoven hos personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet, inbegripet personer med mentala och psykiska funktionsnedsättningar, [Ändr. 105]

b)  tillhandahålla utbildning för att öka medvetenheten om behoven hos personer med funktionshinder bland all personal som arbetar vid stationen och som är i direkt kontakt med resenärerna,

c)  säkerställa att all ny personal som kommer att ha direktkontakt med den resande allmänheten vid anställningen ges en introduktion om sådana frågor i samband med funktionshinder som rör resenärer och järnvägsföretaget, och att anställda som tillhandahåller direkt assistans till resenärer med nedsatt rörlighet får utbildning om funktionshinder och att personalen genomgår regelbundna fortbildningskurser, [Ändr. 106]

d)  på begäran får låta personal med funktionshinder delta i utbildningen, och överväga att låta resenärer med funktionshinder och resenärer med nedsatt rörlighet, och/eller organisationer som företräder dem, delta i utbildningen. [Ändr. 107]

Kapitel VI

SÄKERHET, KLAGOMÅL OCH TJÄNSTEKVALITET

Artikel 27

Resenärernas personliga säkerhet

Järnvägsföretag, infrastrukturförvaltare och stationsförvaltare ska i samförstånd med de offentliga myndigheterna vidta lämpliga åtgärder inom sina respektive ansvarsområden, och anpassa åtgärderna till den säkerhetsnivå som fastställs av dessa myndigheter, för att säkerställa resenärernas personliga säkerhet på järnvägsstationer och ombord på tågen och för att hantera risker. De ska samarbeta och utbyta information om de bästa metoderna för att förebygga handlingar som sannolikt kan försämra säkerhetsnivån.

Artikel 28

Klagomål

1.  Alla järnvägsföretag, biljettutfärdare och stationsförvaltare och infrastrukturförvaltare vid stationer som hanterar fler än 10 000 resenärer per dag i genomsnitt under ett år ska vardera inrätta ett system för att hantera klagomål i samband med de rättigheter och skyldigheter som anges i denna förordning inom sitt respektive ansvarsområde. De ska se till att resenärerna får kännedom om hur de ska kontaktas och om deras arbetsspråk. Resenärer bör kunna lämna in klagomål på det eller de officiella språken i den medlemsstat där järnvägsföretaget, biljettutfärdaren respektive stationsförvaltaren har sin etableringsort, och under alla omständigheter på engelska. [Ändr. 108]

2.  Resenärerna får framföra klagomål till vilket/vilken som helst av de berörda järnvägsföretagen, biljettutfärdarna järnvägsstationerna eller infrastrukturförvaltarna eller stationsförvaltarna. Klagomål får framföras inom sex månader efter det att den incident som klagomålet gäller inträffade. Mottagaren ska inom en månad efter att ha mottagit klagomålet antingen avge ett motiverat svar eller, när så är berättigat, informera resenären om att ett svar kan förväntas vid vilken tidpunkt inom mindre än tre månader från det att klagomålet mottogs. ett svar kan förväntas. Järnvägsföretag, biljettutfärdare, stationsförvaltare och infrastrukturförvaltare ska i två år bevara de incidentdata som är nödvändiga för bedömning av klagomålet och på begäran ställa dem till nationella tillsynsorgans förfogande.  [Ändr. 109]

3.  Närmare uppgifter om förfarandet för handläggning av klagomål ska vara enkla att få tag på för resenärerna och tillgängliga för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet. Denna information ska på begäran göras tillgänglig på det eller de officiella språken i den medlemsstat där järnvägsföretaget är etablerat. [Ändr. 110]

4.  Järnvägsföretaget ska i den årliga rapport som avses i artikel 29 ange hur många och vilka typer av klagomål som har mottagits och handlagts, den genomsnittliga handläggningstiden och eventuella förbättringsåtgärder som har vidtagits.

4a.  Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa en standardiserad EU-blankett för klagomål som resenärerna kan använda för att begära ersättning i enlighet med denna förordning. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 37a.2. [Ändr. 111]

Artikel 29

Kvalitetsnormer

1.  Järnvägsföretagen och stationsförvaltarna ska fastställa tjänstekvalitetsnormer och införa ett system för kvalitetsstyrning för att upprätthålla tjänstekvaliteten. Kvalitetsnormerna ska åtminstone omfatta de punkter som anges i bilaga III.

2.  Järnvägsföretagen och stationsförvaltarna ska följa sin verksamhet mot bakgrund av kvalitetsnormerna. Järnvägsföretagen ska varje år, tillsammans med årsrapporten, offentliggöra en rapport om kvaliteten på sina tjänster. Järnvägsföretagen ska offentliggöra rapporterna om tjänsternas kvalitet på sina webbplatser . Dessa rapporter ska dessutom offentliggöras på Europeiska unionens järnvägsbyrås webbplats.

2a.   Järnvägsföretag och stationsförvaltare ska aktivt samarbeta med organisationer som företräder personer med funktionshinder för att göra transporttjänsterna mer tillgängliga. [Ändr. 112]

Kapitel VII

INFORMATION OCH KONTROLL AV EFTERLEVNAD

Artikel 30

Information till resenärerna om deras rättigheter

1.  Järnvägsföretag, stationsförvaltare, biljettutfärdare och researrangörer ska, när de säljer tågbiljetter, informera resenärerna om de rättigheter och skyldigheter som de har enligt denna förordning. För att uppfylla denna informationsskyldighet får de använda en sammanfattning av bestämmelserna i denna förordning, som ställs till deras förfogande och som utarbetas av kommissionen på samtliga officiella språk i unionen. Dessutom ska de tillhandahålla ett meddelande på biljetten information,, antingen i pappersformat eller i elektroniskt format eller på något annat sätt, inbegripet i format som är lättillgängliga för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet i enlighet med kraven i direktiv XXX förordning (EU) nr 1300/2014, som i detalj anger I meddelandet ska det anges var sådan information kan hämtas i händelse av inställelse, utebliven anslutning eller stor försening. [Ändr. 113]

2.  Järnvägsföretag och stationsförvaltare ska informera resenärerna, inbegripet i lättillgängliga format i enlighet med tillgänglighetskraven som fastställs i direktiv XXX förordning (EU) nr 1300/2014, på stationen, och i tåget och på sin webbplats på ett lämpligt sätt om de rättigheter och skyldigheter som de har enligt denna förordning, och om kontaktuppgifterna för det organ som medlemsstaterna utsett enligt artikel 31. [Ändr. 114]

Artikel 31

 Utnämning av nationella tillsynsorgan

Varje medlemsstat ska utse ett eller flera tillsynsorgan som ska ansvara för att denna förordning efterlevs. Varje organ ska vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att resenärernas rättigheter respekteras.

Varje organ ska i fråga om sin organisation, sina finansieringsbeslut, sin rättsliga struktur och sitt beslutsfattande vara oberoende av infrastrukturförvaltare, tilldelningsorgan och järnvägsföretag.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om vilket eller vilka organ som har utsetts enligt denna artikel och om deras respektive uppgifter samt offentliggöra dem på lämpligt ställe på sina webbplatser. [Ändr. 115]

Artikel 32

Tillsynsuppgifter

1.  De nationella tillsynsorganen ska noga övervaka efterlevnaden av denna förordning och vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att resenärernas rättigheter respekteras. För detta ändamål ska järnvägsföretag, stationsförvaltare och infrastrukturförvaltare utan dröjsmål och i vilket fall som helst inom en månad förse organen med relevanta handlingar och relevant information på deras begäran. Vid fullgörandet av sina uppgifter ska organen ta hänsyn till den information som lämnats till dem av det organ som utsetts enligt artikel 33 för att hantera klagomål, om det är ett annat organ. De får också besluta om tillsynsåtgärder på grundval av enskilda klagomål som framförts av ett sådant organ. Medlemsstaterna ska se till att nationella tillsyns- och klagomålshanteringsorgan ges tillräckliga befogenheter och resurser för attett lämpligt och effektivt sätt genomdriva enskilda klagomål från resenärer enligt denna förordning.[Ändr. 116]

2.  De nationella tillsynsorganen ska varje år offentliggöra rapporter med statistik på sina webbplatser som i detalj anger det antal och den typ av klagomål de har mottagit samt resultatet av deras genomdrivandeåtgärder, om sin verksamhet, inbegripet de påföljder som tillämpats de har tillämpat. varje år, senast i slutet av april det påföljande kalenderåret. Detta ska göras för varje år senast den första dagen i april det påföljande kalenderåret. Rapporterna ska dessutom offentliggöras på Europeiska unionens järnvägsbyrås webbplats. [Ändr. 117]

3.  Järnvägsföretagen ska lämna sina kontaktuppgifter till de nationella tillsynsorganen i de medlemsstater där de bedriver verksamhet.

3a.  De nationella tillsynsorganen ska, i samarbete med organisationer som företräder personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet, utföra regelbundna revisioner av de assistanstjänster som tillhandahålls i enlighet med denna förordning och offentliggöra resultaten i tillgängliga och allmänt använda format. [Ändr. 118]

Artikel 33

Nationella tillsynsmyndigheters hantering av klagomål

1.  Utan att det påverkar konsumenternas rätt att ansöka om alternativ tvistlösning enligt direktiv 2013/11/EU, efter att utan framgång ha ingett klagomål till järnvägsföretaget, biljettutfärdaren, stationsförvaltaren eller infrastrukturförvaltaren enligt artikel 28, får resenären inge klagomål till ett tillsynsorgan. Tillsynsorgan ska informera klagande om deras rätt att inge klagomål till organ för alternativ tvistlösning för att ansöka om individuell gottgörelse. Medlemsstaterna ska se till att tillsyns- eller klagomålshanteringsorgan erkänns med avseende på alternativa tvistlösningssystem i enlighet med direktiv 2013/11/EU, att det berörda järnvägsföretaget eller den berörda biljettutfärdaren, stations- eller infrastrukturförvaltaren, i de fall då resenärer söker en alternativ tvistlösning, deltar och att resultatet är bindande för och fullständigt genomdrivbart gentemot dem. [Ändr. 119]

2.  En resenär får vända sig till det nationella tillsynsorganet, eller till något annat organ som utsetts av en medlemsstat för detta ändamål, med klagomål om påstådda överträdelser av denna förordning. Klagomål får även inges av organisationer som företräder grupper av resenärer. [Ändr. 120]

3.  Organet ska bekräfta mottagandet av klagomålet inom två veckor efter att ha mottagit det. Förfarandet för klagomålshantering får inte ta längre tid än tre månader. I komplicerade fall får organet, efter eget gottfinnande, förlänga denna period till sex månader. I ett sådant fall ska det informera resenären eller organisationen som företräder resenärer om skälen för förlängningen och den förväntade tiden som behövs för att avsluta förfarandet. Endast ärenden som omfattar rättsliga förfaranden får ta längre tid än sex månader. Om organet också är ett organ för alternativ tvistlösning i den mening som avses i direktiv 2013/11/EU ska de tidsfrister som fastställs i det direktivet ha företräde och användningen av tvistlösning online i enlighet med förordning (EU) nr 524/2013 får göras tillgänglig om alla berörda parter samtycker. [Ändr. 121]

Förfarandet för hantering av klagomål ska göras tillgängligt för personer med funktionshinder och för personer med nedsatt rörlighet.

4.  Resenärers klagomål om incidenter som inbegriper ett järnvägsföretag ska hanteras av det nationella tillsynsorganet i den medlemsstat som beviljade det företagets tillstånd.

5.  När ett klagomål gäller påstådda överträdelser begångna av stationsförvaltare eller infrastrukturförvaltare ska det nationella tillsynsorganet vara tillsynsorganet i den medlemsstat på vars territorium incidenten inträffat.

6.  Inom ramen för samarbete enligt artikel 34 får nationella tillsynsorgan göra undantag från punkterna 4 eller 5 om detta av motiverade skäl, i synnerhet på grundval av språk eller hemvist, är i resenärens intresse.

Artikel 33a

Oberoende förlikningsorgan

Medlemsstaterna ska inrätta välutrustade oberoende förlikningsorgan som är lättillgängliga och överkomliga i pris för resenärerna om de hamnar i konflikt med järnvägsföretag och biljettutfärdare i samband med att de hävdar sina rättigheter. [Ändr. 122]

Artikel 34

 Utbyte av information och gränsöverskridande samarbete mellan nationella tillsynsorgan

1.  Om olika organ utses enligt artiklarna 31 och 33 ska rapporteringsmekanismer inrättas för att säkerställa informationsutbyte mellan dem, i enlighet med förordning (EU) 2016/679, i syfte att hjälpa det nationella tillsynsorganet att utföra sina övervaknings- och tillsynsuppgifter, och så att det organ för klagomålshantering som utses enligt artikel 33 kan samla in den information som är nödvändig för granskning av enskilda klagomål.

2.  I samordningssyfte ska nationella tillsynsorgan utbyta information om sitt arbete, sina beslutsprinciper och sin beslutspraxis. Kommissionen ska stödja tillsynsorganen i detta arbete.

3.  De nationella tillsynsorganen ska följa det förfarande som anges i bilaga IV.

Kapitel VIII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 35

Påföljder

1.  Medlemsstaterna ska fastställa reglerna för påföljder vid överträdelse av denna förordning och vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att bestämmelserna följs. De påföljder som fastställs ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande, och ska inbegripa, men inte begränsas till, ett minimibötesbelopp eller en procentandel av det berörda företagets eller den berörda organisationens årliga omsättning, beroende på vilket som är högre. Medlemsstaterna ska anmäla dessa regler och åtgärder till kommissionen och ska utan dröjsmål anmäla varje senare ändring av dem. [Ändr. 123]

2.  Inom ramen för samarbete som avses i artikel 34 ska det nationella tillsynsorgan som är behörigt enligt artikel 33.4 eller 33.5, på begäran av det nationella tillsynsorgan som behandlar klagomålet, granska den överträdelse av denna förordning som konstaterats av det organet och, om nödvändigt, utdöma påföljder.

Artikel 36

 Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 37 för att

i)  inflationsanpassa de finansiella belopp som nämns i artikel 13,

ii)  ändra bilagorna I, II och III i syfte att ta hänsyn till ändringar av de enhetliga rättsreglerna (CIV) och teknisk utveckling på detta område.

Artikel 37

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 36 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med ... [den dag då denna förordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.  Delegeringen av befogenhet som avses i artikel 36 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artikel 36 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 37a

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. [Ändr. 124]

Artikel 38

Rapport

Kommissionen ska överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet och resultaten av denna förordning senast den ... [fem år efter antagandet av denna förordning].

Rapporten ska grunda sig på den information som ska lämnas enligt denna förordning . Rapporten ska vid behov åtföljas av lämpliga förslag.

Artikel 39

Upphävande

Förordning (EG) nr 1371/2007 ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga V.

Artikel 40

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGOR

BILAGA I

Utdrag ur enhetliga rättsregler för avtal om internationell transport av resande på järnväg (CIV)

Bihang A

till fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) av den 9 maj 1980, ändrat genom protokollet om ändring av fördraget om internationell järnvägstrafik av den 3 juni 1999

AVDELNING II

INGÅENDE OCH FULLGÖRANDE AV TRANSPORTAVTALET

Artikel 6

Transportavtal

1.  Genom transportavtalet förbinder sig transportören att transportera resande och i förekommande fall resgods och fordon till bestämmelseorten och att lämna ut resgodset och fordonen på bestämmelsestationen.

2.  Transportavtalet ska bekräftas genom en eller flera biljetter utfärdade till den resande. Om biljetten saknas, är felaktig eller har gått förlorad ska detta, om inte annat följer av artikel 9, dock inte påverka avtalets bestånd eller giltighet, utan det ska fortfarande lyda under dessa enhetliga rättsregler.

3.  Biljetten ska tills motsatsen bevisats gälla som bevis för ingåendet av och innehållet i transportavtalet.

Artikel 7

Biljett

1.  De allmänna transportvillkoren ska avgöra biljetternas form och innehåll samt det språk och de skrivtecken som ska användas när de trycks och fylls i.

2.  Biljetten ska innehålla åtminstone följande uppgifter:

a)  Transportören eller transportörerna

b)  En uppgift om att dessa enhetliga rättsregler ska tillämpas på transporten, utan hinder av eventuella klausuler med motsatt innebörd. Detta får anges genom förkortningen CIV.

c)  Alla andra nödvändiga uppgifter som styrker ingåendet av och innehållet i transportavtalet och som gör det möjligt för den resande att hävda sina rättigheter enligt avtalet.

3.  När den resande tar emot biljetten ska han förvissa sig om att den stämmer med de uppgifter som han har lämnat.

4.  Biljetten ska kunna överlåtas om den inte är utställd på en namngiven person och resan inte har börjat.

5.  Biljetten får upprättas i elektronisk form som kan omvandlas till läsbara skrivtecken. Förfarandena för registrering och behandling av uppgifterna ska vara likvärdiga i funktionshänseende, i synnerhet i fråga om bevisvärdet hos den biljett som dessa uppgifter utgör.

Artikel 8

Betalning och återbetalning av transportavgift

1.  Om inte annat överenskommits mellan den resande och transportören ska transportavgiften betalas i förväg.

2.  De allmänna transportvillkoren ska avgöra under vilka omständigheter transportavgiften ska återbetalas.

Artikel 9

Rätt till transport – Förlust av rätten till transport

1.  Den resande ska från resans början vara försedd med en giltig biljett och visa upp den vid biljettkontrollen. I de allmänna transportvillkoren får föreskrivas

a)  att en resande som inte visar upp en giltig biljett ska betala en tilläggsavgift utöver transportavgiften,

b)  att en resande som vägrar att genast betala transportavgiften eller tilläggsavgiften kan förlora rätten till transport,

c)  om och under vilka omständigheter tilläggsavgiften ska återbetalas.

2.  I de allmänna transportvillkoren får föreskrivas att resande som

a)  utgör en fara för tågtrafikens säkerhet och funktion eller för andra resandes säkerhet, eller

b)  stör andra resande på ett sätt som inte kan godtas,

ska förlora rätten till transport eller tvingas avbryta sin resa, och att sådana personer inte har rätt att få tillbaka vare sig transportavgiften eller den avgift de har betalat för transporten av inskrivet resgods.

Artikel 10

Fullgörande av förvaltningsmyndigheters föreskrifter

Den resande är skyldig att följa de föreskrifter som meddelas av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter.

Artikel 11

Tåginställelse och tågförsening – Utebliven tåganslutning

Transportören ska i förekommande fall på biljetten intyga att tåget har ställts in eller tåganslutningen uteblivit.

AVDELNING III

TRANSPORT AV HANDRESGODS, DJUR, INSKRIVET RESGODS OCH FORDON

Kapitel I

Allmänna bestämmelser

Artikel 12

Rätt att medföra föremål och djur

1.  Den resande får medföra föremål som lätt kan bäras (handresgods) samt levande djur i enlighet med de allmänna transportvillkoren. Dessutom får den resande medföra skrymmande föremål i enlighet med de särskilda bestämmelserna i de allmänna transportvillkoren. Föremål och djur som kan medföra obehag eller besvär för de resande eller orsaka skada får inte medföras som handresgods.

2.  Den resande får sända föremål och djur som inskrivet resgods i enlighet med de allmänna transportvillkoren.

3.  Transportören får tillåta transport av fordon i samband med transport av resande i enlighet med de särskilda bestämmelserna i de allmänna transportvillkoren.

4.  Transport av farligt gods som handresgods, inskrivet resgods samt i eller på fordon som enligt denna avdelning transporteras på järnväg ska ske i enlighet med Reglementet om internationell järnvägstransport av farligt gods (RID).

Artikel 13

Undersökning

1.  Om det finns grundad anledning att misstänka att villkoren för transporten inte är uppfyllda ska transportören ha rätt att undersöka om de föremål (handresgods, inskrivet resgods, fordon och deras last) och djur som medförs uppfyller transportvillkoren, såvida inte lagar och bestämmelser i den stat där undersökningen ska utföras förbjuder detta. Den resande ska erbjudas att närvara vid undersökningen. Om denne inte infinner sig eller inte kan nås ska transportören tillkalla två oberoende vittnen.

2.  Om det fastställs att villkoren för transporten inte är uppfyllda kan transportören kräva att den resande betalar kostnaderna för undersökningen.

Artikel 14

Fullgörande av förvaltningsmyndigheters föreskrifter

Den resande är skyldig att följa de föreskrifter som meddelas av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter när han under transport medför föremål (handresgods, inskrivet resgods, fordon och deras last) och djur. Han ska vara närvarande vid undersökningen av dessa föremål om inte undantag medges i tillämpliga nationella bestämmelser.

Kapitel II

Handresgods och djur

Artikel 15

Uppsikt

Den resande ska ha ansvaret för att hålla uppsikt över det handresgods och de djur han medför.

Kapitel III

Inskrivet resgods

Artikel 16

Inlämning av inskrivet resgods

1.  De avtalsenliga skyldigheterna i fråga om transport av inskrivet resgods ska bekräftas genom ett resgodsbevis som utfärdas till den resande.

2.  Om resgodsbeviset saknas, är felaktigt eller har gått förlorat ska detta, om inte annat följer av artikel 22, dock inte påverka bestånd eller giltighet i fråga om de avtal som rör transport av det inskrivna resgodset, utan de ska fortfarande omfattas av dessa enhetliga rättsregler.

3.  Resgodsbeviset ska tills motsatsen bevisats gälla som bevis för inskrivningen av resgodset och villkoren för dess transport.

4.  Tills motsatsen bevisats ska det antas att det inskrivna resgodset var i gott yttre skick när transportören övertog det och att antalet kollin och deras vikt stämmer med uppgifterna på resgodsbeviset.

Artikel 17

Resgodsbevis

1.  De allmänna transportvillkoren ska avgöra resgodsbevisets form och innehåll samt det språk och de skrivtecken som ska användas när de trycks och fylls i. Artikel 7.5 ska också tillämpas här.

2.  Resgodsbeviset ska innehålla åtminstone följande uppgifter:

a)  Transportören eller transportörerna.

b)  En uppgift om att dessa enhetliga rättsregler ska tillämpas på transporten, utan hinder av eventuella klausuler med motsatt innebörd. Detta får anges genom förkortningen CIV.

c)  Alla andra nödvändiga uppgifter som styrker ingåendet av och innehållet i transportavtalet och som gör det möjligt för den resande att hävda sina rättigheter enligt avtalet.

3.  När den resande tar emot resgodsbeviset ska han förvissa sig om att det stämmer med de uppgifter som han har lämnat.

Artikel 18

Inskrivning och transport

1.  Om inte undantag medges i de allmänna transportvillkoren, ska resgods endast skrivas in mot uppvisande av en biljett som gäller minst till resgodsets bestämmelseort. I övrigt ska inskrivningen ske i enlighet med de föreskrifter som gäller på inlämningsplatsen.

2.  När det i de allmänna transportvillkoren anges att resgods får tas emot för transport utan att biljett visas upp, ska dessa enhetliga rättsregler i den del som avser den resandes rättigheter och skyldigheter i fråga om inskrivet resgods också gälla för den som lämnat in resgodset.

3.  Transportören kan sända inskrivet resgods med ett annat tåg eller ett annat transportmedel och via en annan befordringsväg än den som den resande tagit.

Artikel 19

Betalning av transportavgift för inskrivet resgods

Om inte annat överenskommits mellan den resande och transportören ska transportkostnaden för inskrivet resgods betalas vid inskrivningen.

Artikel 20

Märkning av inskrivet resgods

Den resande ska märka varje kolli på väl synlig plats och på ett tillräckligt hållbart och läsbart sätt ange

a)  namn och adress,

b)  bestämmelseorten.

Artikel 21

Rätt att förfoga över inskrivet resgods

1.  Om omständigheterna medger och om det inte strider mot de föreskrifter som meddelats av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter kan den resande begära att återfå sitt inskrivna resgods på inlämningsplatsen mot överlämnande av resgodsbeviset och, om det krävs i de allmänna transportvillkoren, mot uppvisande av biljetten.

2.  De allmänna transportvillkoren får innehålla andra bestämmelser om rätten att förfoga över inskrivet resgods, särskilt om ändring av bestämmelseorten och de eventuella kostnaderna för den resande.

Artikel 22

Utlämning

1.  Inskrivet resgods ska lämnas ut mot att resgodsbeviset lämnas tillbaka och att eventuella kostnader för sändningen betalas.

Transportören ska ha rätt men inte skyldighet att undersöka om innehavaren av resgodsbeviset har rätt att få ut resgodset.

2.  Med utlämning till resgodsbevisets innehavare jämställs följande åtgärder, om de är i enlighet med de föreskrifter som gäller på bestämmelseorten:

a)  Överlämnande av resgodset till en tull- eller skattemyndighet i en tjänste- eller lagerlokal som används av myndigheten och som inte står under transportörens uppsikt.

b)  Överlämnande av levande djur till tredje man för förvaring.

3.  Innehavaren av resgodsbeviset får begära att resgodset lämnas ut på bestämmelseorten så snart den överenskomna tiden, och i förekommande fall den tid som krävs för tullmyndigheters och andra förvaltningsmyndigheters behandling av resgodset, har löpt ut.

4.  Om resgodsbeviset inte lämnas tillbaka behöver transportören inte lämna ut resgodset till någon annan än den som styrker sin rätt till godset. Vid otillräckliga bevis får transportören fordra att säkerhet ställs.

5.  Resgodset ska lämnas ut på den bestämmelseort som angivits vid inskrivningen.

6.  Om innehavaren av resgodsbeviset inte får resgodset utlämnat har han rätt att få ett intygande på resgodsbeviset om den dag och det klockslag då han begärde utlämning enligt punkt 3.

7.  Den som har rätt till resgodset får vägra att ta emot detta om transportören inte uppfyller hans begäran om att det ska undersökas för att fastställa om en påstådd skada föreligger.

8.  I övrigt ska utlämningen av resgodset ske enligt de bestämmelser som gäller på bestämmelseorten.

Kapitel IV

Fordon

Artikel 23

Villkor för transport

I de särskilda bestämmelser om transport av fordon som ingår i de allmänna transportvillkoren ska särskilt anges vilka villkor som gäller vid mottagande för transport, inskrivning, lastning, transport, lossning och utlämning samt den resandes skyldigheter.

Artikel 24

Transportdokument

1.  De avtalsenliga skyldigheterna i fråga om transport av fordon ska bekräftas genom ett transportdokument som utfärdas till den resande. Transportdokumentet kan utgöra en del av den resandes biljett.

2.  De särskilda bestämmelser om transport av fordon som ingår i de allmänna transportvillkoren ska avgöra transportdokumentets form och innehåll samt det språk och de skrivtecken som ska användas när det trycks och fylls i. Artikel 7.5 ska också tillämpas här.

3.  Transportdokumentet ska innehålla åtminstone följande uppgifter:

a)  Transportören eller transportörerna.

b)  En uppgift om att dessa enhetliga rättsregler ska tillämpas på transporten, utan hinder av eventuella klausuler med motsatt innebörd. Detta får anges genom förkortningen CIV.

c)  Alla andra nödvändiga uppgifter som styrker de avtalsenliga skyldigheterna enligt transportavtalet och som gör det möjligt för den resande att hävda sina rättigheter enligt avtalet.

4.  När den resande tar emot transportdokumentet ska han förvissa sig om att det stämmer med de uppgifter som han har lämnat.

Artikel 25

Tillämplig rätt

Om inte annat följer av bestämmelserna i detta kapitel ska bestämmelserna i kapitel III om transport av inskrivet resgods vara tillämpliga på fordon.

AVDELNING IV

TRANSPORTÖRENS ANSVAR

Kapitel I

Ansvar i fall då resande dödas eller skadas

Artikel 26

Förutsättningar för ansvar

1.  Transportören ska vara ansvarig för skada som uppkommer till följd av att resande dödas eller tillfogas personskada eller annan fysisk eller psykisk skada genom en olyckshändelse som har samband med järnvägsdriften och som inträffar medan den resande uppehåller sig i ett järnvägsfordon eller stiger på eller av ett sådant fordon, oavsett vilken järnvägsinfrastruktur som använts.

2.  Transportören ska vara fri från detta ansvar

a)  om olyckshändelsen har orsakats av omständligheter som inte kan hänföras till själva järnvägsdriften och som transportören inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av, även om transportören hade iakttagit den omsorg som omständigheterna påkallade,

b)  i den utsträckning som olyckshändelsen beror på fel eller försummelse av den resande,

c)  om olyckshändelsen beror på ett sådant beteende av tredje man som transportören inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av, även om transportören hade iakttagit den omsorg som omständigheterna påkallade. Ett annat företag som använder samma infrastruktur ska inte anses som tredje man. Rätten till återkrav mot tredje man ska inte påverkas.

3.  Om olyckshändelsen beror på ett beteende från tredje man och om transportören trots detta inte helt befrias från ansvar enligt punkt 2 c, ska transportören svara för hela skadan inom de gränser som anges i dessa enhetliga rättsregler men utan inskränkning av den rätt till återkrav som transportören kan ha mot tredje man.

4.  Dessa enhetliga rättsregler ska inte inverka på det ansvar som kan åvila transportören i andra fall än de som avses i punkt 1.

5.  Om en transport som omfattas av ett enda transportavtal utförs av efterföljande transportörer ska den transportör som det enligt transportavtalet åligger att utföra transporten på den del där olyckshändelsen inträffade vara ansvarig om en resande dödas eller skadas. Om denna transport inte har utförts av transportören utan av en faktisk transportör ska bägge transportörerna vara solidariskt ansvariga i enlighet med dessa enhetliga rättsregler.

Artikel 27

Ersättning vid dödsfall

1.  Om en resande dödas ska ersättningen omfatta

a)  de nödvändiga kostnader som föranleds av dödsfallet, särskilt kostnaderna för transport av liket och begravningskostnaderna,

b)  om döden inte har inträffat omedelbart, de ersättningsposter som anges i artikel 28.

2.  Om den resandes död medför att en person, mot vilken den avlidne var eller i framtiden skulle ha blivit underhållsskyldig enligt lag, förlorar sitt underhåll ska ersättning också lämnas för denna förlust. I fråga om ersättningskrav från en person som den avlidne åtagit sig att underhålla utan att vara förpliktad till det enligt lag ska nationell rätt tillämpas.

Artikel 28

Ersättning vid personskada

Om en resande tillfogas personskada eller annan fysisk eller psykisk skada ska ersättningen täcka

a)  nödvändiga kostnader, särskilt kostnaderna för vård och transport,

b)  inkomstförlust till följd av förlorad eller nedsatt arbetsförmåga och ökning av levnadskostnaderna.

Artikel 29

Ersättning vid annan personskada

Om och i vilken mån transportören är skyldig att betala ersättning för andra personskador än sådana som avses i artiklarna 27 och 28 ska avgöras enligt nationell rätt.

Artikel 30

Ersättningens form och storlek vid dödsfall eller personskada

1.  Den ersättning som avses i artikel 27.2 och artikel 28 b ska utges som engångsbelopp. Ersättningen ska dock utges som livränta om den nationella rätten tillåter det och den resande som har lidit skadan eller den ersättningsberättigade enligt artikel 27.2 begär det.

2.  Storleken på den ersättning som ska utges enligt punkt 1 ska bestämmas enligt nationell rätt. Vid tillämpningen av dessa enhetliga rättsregler ska dock ett engångsbelopp, eller livränta motsvarande detta belopp, fastställas till högst 175 000 beräkningsenheter per resande, om det i den nationella rätten föreskrivs ett lägre maximibelopp.

Artikel 31

Andra transportmedel

1.  Utom i de fall som avses i punkt 2 ska bestämmelserna om transportörens ansvar i fall då resande dödas eller skadas inte vara tillämpliga på skada som uppkommit under den del av transporten som enligt transportavtalet inte utgjorde järnvägstransport.

2.  Om ett järnvägsfordon transporteras med färja ska dock bestämmelserna i fall då resande dödas eller skadas vara tillämpliga på skada som avses i artikel 26.1 och artikel 33.1, som orsakas av en olyckshändelse som har samband med järnvägsdriften och som inträffar medan den resande uppehåller sig i järnvägsfordonet eller stiger på eller av detta fordon.

3.  Om järnvägsdriften till följd av exceptionella omständigheter är tillfälligt avbruten och de resande transporteras med ett annat transportmedel, ska transportören vara ansvarig enligt dessa enhetliga rättsregler.

Kapitel II

Ansvar när tidtabellen inte hålls

Artikel 32

Ansvar vid tåginställelse, tågförsening eller utebliven tåganslutning

1.  Transportören ska vara ansvarig gentemot den resande för skada som uppkommer på grund av att tåginställelse, tågförsening eller utebliven tåganslutning medför att resan inte kan fortsättas samma dag eller att en fortsatt resa samma dag på grund av omständigheterna inte rimligen kan begäras. Ersättningen ska täcka rimliga kostnader för kost och logi liksom också rimliga kostnader som orsakas av behovet att underrätta personer som väntar på den resande.

2.  Transportören ska vara fri från detta ansvar när inställelsen, förseningen eller den uteblivna anslutningen kan hänföras till följande orsaker:

a)  Omständigheter som inte är förbundna med järnvägsdriften och som transportören inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av, även om transportören hade iakttagit den omsorg som omständigheterna påkallade.

b)  Fel eller försummelse av den resande.

c)  Tredje mans beteende som transportören inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av även om transportören hade iakttagit den omsorg som omständigheterna påkallade. Ett annat företag som använder samma infrastruktur ska inte anses som tredje man. Rätten till återkrav mot tredje man ska inte påverkas.

3.  Om och i vilken mån transportören är skyldig att betala ersättning för annan skada än sådan som avses i punkt 1 ska avgöras enligt nationell rätt. Denna bestämmelse ska inte påverka tillämpningen av artikel 44.

Kapitel III

Ansvar i fråga om handresgods, djur, inskrivet resgods och fordon

AVSNITT 1

Handresgods och djur

Artikel 33

Ansvar

1.  Om en resande dödas eller skadas ska transportören dessutom vara ansvarig för skada som uppkommer till följd av fullständig eller partiell förlust av eller skada på ett föremål som den resande hade på sig eller medförde som handresgods. Detta ska också gälla för djur som den resande tagit med sig. Artikel 26 ska också tillämpas här.

2.  I övrigt ska transportören inte vara ansvarig för skada som uppkommer till följd av fullständig eller partiell förlust av eller skada på föremål, handresgods eller djur som det enligt artikel 15 åligger den resande att hålla uppsikt över, om inte förlusten eller skadan orsakats genom transportörens fel eller försummelse. De övriga artiklarna i avdelning IV, utom artikel 51, och avdelning VI ska inte vara tillämpliga i detta fall.

Artikel 34

Begränsning av ersättningen vid förlust av föremål eller sakskada

Om transportören är ansvarig enligt artikel 33 1 ska transportören ersätta den uppkomna skadan upp till ett belopp om 1 400 beräkningsenheter per resande.

Artikel 35

Ansvarsbefrielse

Transportören ska vara fri från ansvar gentemot den resande för skada som uppstår som en följd av att den resande inte följer de föreskrifter som meddelas av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter.

AVSNITT 2

Inskrivet resgods

Artikel 36

Förutsättningar för ansvar

1.  Transportören ska vara ansvarig för skada som uppkommer till följd av att det inskrivna resgodset går helt eller delvis förlorat eller skadas under tiden från det att resgodset tas emot för transport till dess att det lämnas ut samt för dröjsmål med utlämningen.

2.  Transportören ska vara fri från detta ansvar om förlusten, skadan eller dröjsmålet med utlämningen beror på fel eller försummelse av den resande, på en anvisning som den resande har lämnat och som inte har föranletts av fel eller försummelse från transportörens sida, på fel i själva resgodset eller på omständigheter som transportören inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av.

3.  Transportören ska vara fri från detta ansvar om förlusten eller skadan härrör från en sådan särskild risk som är förbunden med ett eller flera av följande förhållanden:

a)  Avsaknad av förpackning eller bristfällig förpackning.

b)  Resgodsets särskilda beskaffenhet.

c)  Inlämning av föremål som inte transporteras som inskrivet resgods.

Artikel 37

Bevisskyldighet

1.  Det är transportörens sak att visa att förlusten, skadan eller dröjsmålet har orsakats av ett sådant förhållande som anges i artikel 36.2.

2.  Om transportören visar att förlusten eller skadan med hänsyn till de föreliggande omständigheterna kan vara en följd av en eller flera av de särskilda risker som anges i artikel 36.3, ska det antas att så är fallet. Den som har rätt till ersättning får dock visa att förlusten eller skadan inte alls eller inte uteslutande är en följd av en sådan risk.

Artikel 38

Efterföljande transportörer

När en transport som omfattas av ett enda transportavtal utförs av flera efterföljande transportörer blir varje transportör i och med mottagandet av resgodset med resgodsbeviset eller fordonet med transportdokumentet part i avtalet, såvitt avser transport av resgodset eller fordonet, i enlighet med villkoren i resgodsbeviset eller transportdokumentet och tar på sig de skyldigheter som följer av detta. I ett sådant fall ska varje transportör vara ansvarig för transporten hela vägen intill utlämningen.

Artikel 39

Faktisk transportör

1.  När en transportör helt eller delvis har anförtrott transporten till en faktisk transportör, oavsett om detta sker i enlighet med en möjlighet som medges i transportavtalet eller ej, ska transportören vara ansvarig för hela transporten.

2.  Alla bestämmelser i dessa enhetliga rättsregler som rör transportörens ansvar ska även tillämpas på den faktiska transportörens ansvar för den transport denne utför. Artiklarna 48 och 52 ska tillämpas när talan förs mot de anställda eller andra personer vilkas tjänster den faktiska transportören anlitar för att utföra transporten.

3.  Särskilda överenskommelser genom vilka transportören åtar sig förpliktelser som inte krävs enligt dessa enhetliga rättsregler eller avstår från rättigheter som följer av dessa enhetliga rättsregler ska inte gälla gentemot en faktisk transportör som inte uttryckligen och skriftligen har godtagit dem. Oavsett om den faktiska transportören har godtagit en överenskommelse eller ej ska transportören vara bunden av de skyldigheter eller avståenden som följer av den.

4.  När och i den mån både transportören och den faktiska transportören är ansvariga ska ansvaret vara solidariskt.

5.  Det sammanlagda ersättningsbelopp som ska betalas av transportören eller den faktiska transportören samt deras anställda eller andra personer vilkas tjänster de anlitar för att utföra transporten, ska inte överskrida de gränser som anges i dessa enhetliga rättsregler.

6.  Denna artikel ska inte påverka den rätt till återkrav som kan föreligga mellan transportören och den faktiska transportören.

Artikel 40

Antagande att resgods har gått förlorat

1.  Utan att behöva lägga fram ytterligare bevisning får den som har rätt till godset anse att ett resgodskolli gått förlorat om det inte har lämnats ut eller hållits tillgängligt för honom inom 14 dagar från det att det begärdes utlämnat enligt artikel 22.3.

2.  Om ett resgodskolli som har ansetts förlorat kommer till rätta inom ett år från det att det begärdes utlämnat ska transportören underrätta den som har rätt till godset, om hans adress är känd eller kan utrönas.

3.  Inom 30 dagar från det att den som har rätt till godset har fått den underrättelse som avses i punkt 2 får han begära att kollit lämnas ut till honom. I ett sådant fall är han skyldig att betala kostnaderna för kollits transport från inlämningsplatsen till den plats där utlämningen sker och att betala tillbaka den ersättning som han har fått, i förekommande fall med avdrag för de kostnader som kan ha räknats in i ersättningen. Han ska dock behålla rätten till ersättning för dröjsmål med utlämningen enligt artikel 43.

4.  Om utlämning av ett kolli som kommit till rätta inte begärs inom den tid som anges i punkt 3 eller om ett kolli kommer till rätta senare än ett år efter det att utlämning begärdes, får transportören förfoga över kollit enligt de bestämmelser som gäller på den plats där det finns.

Artikel 41

Ersättning vid förlust

1.  När inskrivet resgods gått helt eller delvis förlorat ska transportören inte vara skyldig att betala någon annan ersättning än

a)  om skadans storlek är visad, en ersättning som motsvarar skadan, dock högst 80 beräkningsenheter per kilogram av förlusten i bruttovikt eller 1 200 beräkningsenheter per kolli,

(b)  om skadans storlek inte är visad, en ersättning med sammanlagt 20 beräkningsenheter per kilogram av förlusten i bruttovikt eller 300 beräkningsenheter per kolli.

I de allmänna transportvillkoren ska bestämmas om ersättningen ska beräknas per kilogram av viktförlusten eller per kolli.

2.  Transportören ska vidare betala tillbaka avgiften för resgodstransport och övriga utlägg i samband med transport av det kolli som gått förlorat liksom även redan erlagda tullavgifter och punktskatter.

Artikel 42

Ersättning vid skada

1.  När inskrivet resgods har skadats ska transportören betala ersättning motsvarande minskningen av resgodsets värde, men inget ytterligare skadestånd.

2.  Ersättningen ska inte överstiga följande belopp:

a)  Om allt resgodset har minskat i värde till följd av skadan, det belopp som skulle ha betalats om resgodset hade gått förlorat.

b)  Om endast en del av resgodset har minskat i värde till följd av skadan, det belopp som skulle ha betalats om denna del hade gått förlorad.

Artikel 43

Ersättning vid dröjsmål med utlämningen

1.  Vid dröjsmål med utlämningen av inskrivet resgods ska transportören för varje påbörjad 24-timmarsperiod räknat från den tidpunkt då resgodset begärdes utlämnat, dock högst för 14 dagar, betala ersättning enligt följande:

a)  Om den som har rätt till godset visar att skada, varmed förstås även skada på själva resgodset, har uppkommit genom dröjsmålet, betalas en ersättning som motsvarar skadan upp till högst 0,80 beräkningsenheter per kilogram av bruttovikten av det för sent utlämnade resgodset, eller 14 beräkningsenheter för varje kolli.

b)  Om den som har rätt till godset inte visar att skada har uppkommit genom dröjsmålet, betalas en ersättning på sammanlagt 0,14 beräkningsenheter per kilogram av bruttovikten av det för sent utlämnade resgodset, eller 2,80 beräkningsenheter för varje kolli.

I de allmänna transportvillkoren ska det fastställas om ersättningen ska beräknas per kilogram eller per kolli.

2.  Om resgodset har gått helt förlorat ska ersättning enligt punkt 1 inte betalas utöver ersättningen enligt artikel 41.

3.  Om en del av resgodset har gått förlorad ska ersättning enligt punkt 1 endast betalas för den del som inte gått förlorad.

4.  Om skadan på resgodset inte har orsakats av dröjsmålet med utlämningen kan ersättning enligt punkt 1 i förekommande fall betalas utöver ersättningen enligt artikel 42.

5.  Den sammanlagda ersättningen enligt punkt 1 och artiklarna 41 och 42 ska inte i något fall överstiga den ersättning som skulle ha betalats om resgodset hade gått helt förlorat.

AVSNITT 3

Fordon

Artikel 44

Ersättning vid försening

1.  Om lastningen av ett fordon blir försenad till följd av en omständighet som kan hänföras till transportören eller om utlämningen av fordonet blir fördröjd ska transportören, om den som har rätt till fordonet visar att det inträffade har medfört skada, ersätta skadan upp till det belopp som motsvarar transportavgiften.

2.  Om den som har rätt till fordonet häver transportavtalet på grund av att lastning inte sker i rätt tid till följd av en omständighet som kan hänföras till transportören, ska transportavgiften betalas tillbaka till honom. Om han visar att han lidit skada genom dröjsmålet får han dessutom kräva ersättning upp till det belopp som motsvarar transportavgiften.

Artikel 45

Ersättning vid förlust

Om ett fordon går helt eller delvis förlorat ska ersättningen för visad skada till den som har rätt till fordonet beräknas efter fordonets bruksvärde. Den ska dock inte överstiga 8 000 beräkningsenheter. Ett släpfordon med eller utan last ska betraktas som ett särskilt fordon.

Artikel 46

Ansvar i fråga om andra föremål

1.  I fråga om föremål som har lämnats i fordonet eller är placerade i bagageutrymmen (t.ex. bagage- eller skidboxar) som är fast monterade, ska transportören endast vara ansvarig för sådan skada som transportören har orsakat genom fel eller försummelse. Den sammanlagda ersättningen ska inte överstiga 1 400 beräkningsenheter.

2.  I fråga om föremål som har spänts fast på utsidan av fordonet inbegripet de bagageutrymmen som avses i punkt 1 ska transportören vara ansvarig för sådan skada endast om det visas att skadan orsakats genom handling eller underlåtenhet antingen i avsikt att vålla en sådan skada eller hänsynslöst och med insikt att en sådan skada sannolikt skulle uppkomma.

Artikel 47

Tillämplig rätt

Om inte annat sägs i detta avsnitt, ska bestämmelserna i avsnitt 2 om ansvar för inskrivet resgods vara tillämpliga på fordon.

Kapitel IV

Allmänna bestämmelser

Artikel 48

Förlust av rätt att åberopa begränsning av skadeståndsansvar

De begränsningar av skadeståndsansvaret som föreskrivs i dessa enhetliga rättsregler samt de bestämmelser i nationell rätt som begränsar ersättningen till ett fastställt belopp ska inte tillämpas om det visas att transportören orsakat skadan genom handling eller underlåtenhet antingen i avsikt att vålla en sådan skada eller hänsynslöst och med insikt att en sådan skada sannolikt skulle uppkomma.

Artikel 49

Omräkning och ränta

1.  När beräkningen av ersättning medför omräkning av belopp i utländsk valuta ska beräkningen göras enligt kursen den dag och på den plats där ersättningen betalas.

2.  Den som har rätt till ersättning får kräva ränta på ersättningsbeloppet med fem procent per år från och med den dag då krav framställdes enligt artikel 55 eller, om något krav inte framställts, från och med den dag då talan väcks vid domstol.

3.  På ersättning enligt artiklarna 27 och 28 ska dock ränta betalas först från och med dagen för de omständigheter som lades till grund för beräkning av ersättningsbeloppet, om denna dag är senare än den dag då kravet framställdes eller talan väcktes.

4.  I fråga om inskrivet resgods ska ränta betalas endast om ersättningsbeloppet överstiger 16 beräkningsenheter per resgodsbevis.

5.  Om den som har rätt till ersättning för inskrivet resgods inte inom en skälig fastställd tidsfrist till transportören överlämnar de styrkande handlingar som krävs för att kunna slutföra behandlingen av hans krav, ska ränta inte betalas för tiden från det att tidsfristen går ut till dess att handlingarna överlämnas.

Artikel 50

Ansvar vid atomolycka

Transportören ska vara fri från det ansvar som föreskrivs i dessa enhetliga rättsregler, om skadan har orsakats av en atomolycka, och ägaren till atomanläggningen eller någon annan i dennes ställe är ansvarig för skadan enligt en stats lagar och bestämmelser om ansvar på atomenergiområdet.

Artikel 51

Personer som transportören ansvarar för

Transportören ska vara ansvarig för sin personal och för andra personer vilkas tjänster han anlitar för utförandet av transporten när denna personal eller dessa andra personer handlar under fullgörande av sina uppgifter. Förvaltarna av den järnvägsinfrastruktur på vilken transporten utförs ska anses som personer som transportören anlitar för utförandet av transporten.

Artikel 52

Andra grunder för anspråk

1.  I de fall där dessa enhetliga rättsregler är tillämpliga får anspråk på ersättning, oavsett vilken grund som åberopas, göras gällande mot transportören endast under de förutsättningar och med de begränsningar som föreskrivs i dessa enhetliga rättsregler.

2.  Detsamma ska även gälla i fråga om anspråk mot personal och andra personer som transportören ansvarar för enligt artikel 51.

AVDELNING V

DEN RESANDES ANSVAR

Artikel 53

Särskilda principer för ansvar

Den resande ska vara ansvarig gentemot transportören för sådana skador

(a)  som uppstår till följd av att den resande underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt

1.  artiklarna 10, 14 och 20,

2.  de särskilda bestämmelserna för transport av fordon som ingår i de allmänna transportvillkoren, eller

3.  reglementet om internationell järnvägstransport av farligt gods (RID), eller

(b)  som orsakats av föremål och djur som han för med sig. Resande ska inte vara ansvarig gentemot transportören om han styrker att skadan orsakats av omständigheter som han inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av, även om han hade iakttagit den omsorg som krävs av en ansvarsmedveten resande. Denna bestämmelse ska inte påverka transportörens ansvar enligt artiklarna 26 och 33 1.

AVDELNING VI

FRAMSTÄLLANDE AV ANSPRÅK

Artikel 54

Fastställelse av att egendom har skadats eller delvis gått förlorat

1.  Om transportören upptäcker eller får anledning att anta att egendom (resgods, fordon) som transporteras genom transportörens försorg har skadats eller delvis gått förlorad, eller om den som har rätt till egendomen påstår att så är fallet, ska transportören genast och om möjligt i dennes närvaro upprätta en rapport som alltefter förlustens eller skadans art redovisar egendomens tillstånd och så noga som möjligt anger skadans omfattning, dess orsak och tidpunkten då den inträffade.

2.  En kopia av rapporten ska kostnadsfritt tillställas den som har rätt till egendomen.

3.  Om den som har rätt till egendomen inte godtar uppgifterna i rapporten, kan han begära att resgodsets eller fordonets tillstånd samt skadans orsak och omfattning ska fastställas av en sakkunnig som utses av avtalsparterna eller på rättslig väg. Förfarandet ska genomföras i enlighet med lagar och bestämmelser i den stat där utredningen äger rum.

Artikel 55

Ersättningsanspråk

1.  Ersättningsanspråk med anledning av transportörens ansvar i fall då resande dödas eller skadas ska framställas skriftligen till den transportör mot vilken talan kan väckas. Om en transport som omfattas av ett enda transportavtal genomförs av efterföljande transportörer, får anspråk även riktas mot den första eller sista transportören samt mot den transportör som har sitt huvudkontor eller den filial eller agentur som ingått transportavtalet i den stat där den resande har sitt hemvist eller är stadigvarande bosatt.

2.  Andra anspråk med anledning av ett transportavtal ska vara skriftliga och ställas till den transportör som anges i artikel 56.2 och 56.3.

3.  Handlingar som den som har rätt till ersättning önskar foga till ersättningsanspråket ska inges i original eller i kopia, som om transportören så begär ska vara styrkt. Vid slutlig uppgörelse i fråga om ett anspråk får transportören kräva att biljetten, resgodsbeviset och transportdokumentet lämnas tillbaka.

Artikel 56

Transportörer mot vilka talan får föras

1.  Talan om ersättning i fall då resande dödas eller skadas får endast föras mot den transportör som är ansvarig enligt artikel 26.5.

2.  Om inte annat anges i punkt 4 får annan talan som grundas på transportavtalet endast föras mot den första eller sista transportören eller den transportör som utförde den del av transporten under vilken den omständighet inträffade som talan grundas på.

3.  I fråga om transport som utförs av efterföljande transportörer får talan föras enligt punkt 2 mot den transportör som ska lämna ut resgodset eller fordonet, om denne med sitt medgivande är inskriven i resgodsbeviset eller transportdokumentet, även om transportören varken har mottagit resgodset eller fordonet.

4.  Talan om återbetalning av ett belopp som har betalats i enlighet med transportavtalet får föras mot den transportör som har tagit emot detta belopp eller mot den transportör för vars räkning det har tagits emot.

5.  Som genkäromål eller kvittningsinvändning får talan föras mot en annan transportör än de som avses i punkterna 2 och 4, om talan grundas på samma transportavtal som huvudyrkandet i målet.

6.  I den mån dessa enhetliga rättsregler ska tillämpas på den faktiska transportören, får talan föras även mot denne.

7.  Om käranden har rätt att välja mellan flera transportörer, ska hans valrätt upphöra när talan väcks mot någon av dessa; detta ska också gälla om käranden har rätt att välja mellan en eller flera transportörer och en faktisk transportör.

Artikel 58

Förlust av rätten att föra talan med anledning av dödsfall eller personskada

1.  Rätten till sådan talan som grundas på transportörens ansvar i fall då resande dödas eller skadas ska upphöra, om inte den som har rätt till ersättning, inom tolv månader från det att han fick kännedom om skadan lämnar meddelande om skadefallet till någon av de transportörer hos vilka ett anspråk kan framställas enligt artikel 55.1. Om den som har rätt till ersättning muntligen lämnar meddelande till transportören, ska denne ge honom ett intyg om det muntliga meddelandet.

2.  Talerätten ska dock inte upphöra om

a)  den som har rätt till ersättning har framställt ett anspråk hos någon av de transportörer som anges i artikel 55.1, inom den tid som anges i punkt 1,

b)  den ansvariga transportören på något annat sätt har fått kännedom om att en resande har skadats, inom den tid som anges i punkt 1,

c)  meddelande om skadefallet inte har lämnats eller inte har lämnats i tid till följd av omständigheter som inte kan läggas den till last som har rätt till ersättning,

d)  den som har rätt till ersättning visar att skadefallet har orsakats av fel eller försummelse från transportörens sida.

Artikel 59

Förlust av rätten att föra talan om transport av resgods

1.  När den som har rätt till resgodset har tagit emot detta, upphör rätten att föra talan till följd av transportavtalet mot transportören med anledning av att resgodset gått delvis förlorat, blivit skadat eller lämnats ut för sent.

2.  Talerätten ska dock inte upphöra

a)  vid delförlust eller skada, om

1.  förlusten eller skadan har fastställts enligt artikel 54 innan den som har rätt till resgodset tog emot det,

2.  den fastställelse som borde ha gjorts enligt artikel 54 inte har gjorts, och detta beror enbart på fel eller försummelse från transportörens sida,

b)  vid skada som inte kan upptäckas utifrån och som fastställs först efter det att den som har rätt till resgodset tagit emot detta, om han

1.  begär fastställelse enligt artikel 54 genast efter det att skadan upptäcks och senast tre dagar efter det att han tog emot resgodset, och

2.  dessutom visar att skadan har uppkommit under tiden från det att resgodset togs emot av transportören till dess att det lämnades ut,

c)  vid dröjsmål med utlämningen, om den som har rätt till godset inom 21 dagar har gjort sin rätt gällande hos någon av de transportörer som anges i artikel 56.3,

d)  den som har rätt till godset visar att skadan har orsakats av fel eller försummelse från transportörens sida.

Artikel 60

Preskription

1.  En skadeståndsfordran som grundas på transportörens ansvar i fall då resande dödas eller skadas ska preskriberas

a)  för den resande, efter tre år räknat från dagen efter den dag då den skadevållande händelsen inträffade,

b)  för andra som har rätt till ersättning, efter tre år räknat från dagen efter den resandes död, dock senast fem år räknat från dagen efter den dag då olyckan inträffade.

2.  Andra fordringar på grund av ett transportavtal ska preskriberas efter ett år. Preskriptionstiden ska dock vara två år i fråga om en fordran som framställs på grund av en skada som transportören orsakat genom handling eller underlåtenhet antingen i avsikt att vålla en sådan skada eller hänsynslöst och med insikt att en sådan skada sannolikt skulle uppkomma.

3.  Den preskriptionstid som anges i punkt 2 ska räknas i fråga om

(a)  fordran på ersättning för totalförlust: från fjortonde dagen efter utgången av den tid som anges i artikel 22.3;

(b)  fordran på ersättning för delförlust, skada eller dröjsmål med utlämningen: från dagen för utlämningen;

(c)  fordran som i något annat avseende rör transport av resande: från den dag då biljettens giltighetstid gick ut.

I preskriptionstiden inräknas inte den dag som anges som begynnelsedag.

4.  […]

5.  […]

6.  I övrigt ska förlängning av preskriptionstiden och preskriptionsavbrott regleras enligt nationell rätt.

AVDELNING VII

TRANSPORTÖRERNAS INBÖRDES FÖRHÅLLANDEN

Artikel 61

Avräkning i fråga om transportavgiften

1.  Varje transportör som har eller borde ha uppburit en transportavgift ska vara skyldig att till de berörda transportörerna betala de andelar som tillkommer dem. Betalningssättet ska bestämmas genom överenskommelse mellan transportörerna.

2.  Artikel 6.3, artikel 16.3 och artikel 25 ska även tillämpas på förhållandena mellan efterföljande transportörer.

Artikel 62

Rätt till återkrav

1.  Om en transportör har betalat ersättning enligt dessa enhetliga rättsregler, ska den gentemot de transportörer som har deltagit i transporten ha rätt till återkrav enligt följande bestämmelser:

a)  Den transportör som orsakat skadan ska vara ensam ansvarig för den.

b)  Om skadan har orsakats av flera transportörer, ska var och en av dem svara för den del av skadan som den har orsakat. Om en sådan uppdelning inte är möjlig, ska ersättningsskyldigheten fördelas mellan dem enligt c.

c)  Om det inte kan visas vilken av transportörerna som har orsakat skadan, ska ersättningsskyldigheten fördelas mellan alla transportörer som har deltagit i transporten, med undantag av dem som visar att skadan inte har orsakats av dem. Fördelningen ska ske i förhållande till deras respektive andelar av transportavgiften.

2.  Om någon av transportörerna är på obestånd, ska den obetalda delen av den transportörens andel fördelas mellan de övriga transportörer som har deltagit i transporten i förhållande till deras respektive andelar av transportavgiften.

Artikel 63

Förfarandet i mål om återkrav

1.  En transportör mot vilken återkrav riktas enligt artikel 62 får inte bestrida det befogade i en betalning som den återkravsökande transportören har gjort, om ersättningsbeloppet har fastställts av domstol och den transportör mot vilken återkravet riktas har blivit vederbörligen underrättad om stämningsansökan och beretts tillfälle att inträda som intervenient i målet. Domstolen i huvudmålet ska fastställa de frister inom vilka underrättelsen och ansökan om intervention ska göras.

2.  Den transportör som utövar sin rätt till återkrav ska i en och samma rättegång framföra sina anspråk mot samtliga transportörer med vilka den inte gjort upp i godo. I annat fall ska transportören förlora rätten till återkrav mot de transportörer som inte har stämts in.

3.  Domstolen ska meddela en enda dom i fråga om alla återkrav som den handlägger.

4.  Den transportör som önskar göra sin rätt till återkrav gällande får föra talan vid domstolarna i den stat på vars territorium någon av de transportörer som deltagit i transporten har sitt huvudkontor eller den filial eller agentur som ingått transportavtalet.

5.  Om käromålet avser flera transportörer, får den transportör som utövar rätten till återkrav välja mellan de domstolar som är behöriga enligt punkt 4.

6.  Talan om återkrav får inte tas upp i en rättegång där någon yrkar skadestånd på grund av sin rätt enligt transportavtalet.

Artikel 64

Överenskommelser i fråga om återkrav

Transportörerna ska vara fria att sinsemellan komma överens om bestämmelser som avviker från artiklarna 61 och 62.

BILAGA II

MINIMIINFORMATION SOM SKA LÄMNAS AV JÄRNVÄGSFÖRETAG OCH BILJETTUTFÄRDARE

Del I: Information före resan

—  Allmänna avtalsvillkor.

—  Tidtabeller och villkor för den snabbaste resan.

—  Tidtabeller och villkor för samtliga tillgängliga biljettpriser, inklusive det lägsta biljettpriset. [Ändr. 125]

—  Möjligheterna att utnyttja förbindelserna, villkor för detta och tillgången till hjälpmedel ombord på tågen för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet  i enlighet med tillgänglighetskraven i direktiv XXX .

—  Villkor Arrangemang för medförande av cyklar. [Ändr. 126]

—  Tillgång på platser för alla tillgängliga biljettpriser för kupéer för rökare och icke-rökare (och, i tillämpliga fall, rökkupéer), i första och andra klass samt i ligg- och sovvagnar. [Ändr. 127]

—  Eventuella faktorer som kan leda till avbrott eller förseningar i trafiken. [Ändr. 128]

—  Tillgång till tjänster ombord på tågen, inklusive wifi och toaletter. [Ändr. 129]

—  Förfaranden för att återfå förlorat resgods.

—  Förfaranden för inlämnande av klagomål.

Del II: Information under resan

—  Tjänster ombord på tågen, inklusive wifi. [Ändr. 130]

—  Nästa station.

—  Förseningar. Störningar och förseningar (planerade och i realtid). [Ändr. 131]

—  Viktigare anslutande tåg.

—  Säkerhets- och trygghetsfrågor.

BILAGA III

MINIMINORMER FÖR TJÄNSTEKVALITET

I.  Krav i fråga om järnvägsföretag

Senast den 30 juni varje år ska järnvägsföretagen på sin webbplats offentliggöra tjänstekvalitetsrapporten för det föregående räkenskapsåret och skicka den till det nationella tillsynsorganet och till Europeiska unionens järnvägsbyrå för offentliggörande på dess webbplats. Företaget ska på sin webbplats offentliggöra rapporten på landets officiella språk och, om möjligt, även på andra EU-språk, med en sammanfattning på engelska.

Tjänstekvalitetsrapporterna ska innehålla uppgifter om åtminstone följande:

1.  Förbindelsernas punktlighet och allmänna principer för hur järnvägsföretag hanterar störningar i trafiken:

a)  Förseningar:

i)  Totala genomsnittliga förseningar i procent per förbindelsekategori (internationellt, nationellt långdistans, regionalt och städer/förorter).

ii)  Andel (i procent) förbindelser som är försenade vid avgång.

iii)  Andel (i procent) förbindelser som är försenade vid ankomst.

—  Andel (i procent) förseningar på mindre än 60 minuter.

—  Andel (i procent) förseningar på 60–119 minuter 91-120 minuter [Ändr. 132].

—  Andel (i procent) förseningar på 120 minuter eller mer.

b)  Inställda förbindelser:

Inställda förbindelser i procent per tjänstekategori (internationellt, nationellt långdistans, regionalt och städer/förorter).

c)  Tillämpning av förordningen vid förseningar och inställda förbindelser:

i)  Antal resenärer som har mottagit service och assistans.

ii)  Kostnad för tillhandahållandet av denna service och assistans.

iii)  Antal resenärer som beviljats ersättning.

iv)  Kostnad för den beviljade ersättningen.

2.  Enkät om kundtillfredsställelse:

Minimiuppsättning kategorier som ska inkluderas:

i)  Tågens punktlighet.

ii)  Information till resenärer vid förseningar.

iii)  Information om tåg: korrekt information och tillgång till information.

iv)  Kvalitet på underhåll/tågens skick.

v)  Skyddsnivå ombord på tåg.

vi)  Renhållning ombord på tåget.

vii)  Användbar information ges under resan, inklusive med avseende på wifi och andra tjänster ombord på tågen..[Ändr. 133]

viii)  Tillgång till toaletter av god kvalitet på varje tåg.

ix)  Hög standard på renhållning och underhåll av stationer.

x)  Tillgänglighet avseende tåg och hjälpmedel ombord, inbegripet tillgängliga toaletter.

xi)  Antal incidenter samt kvaliteten på assistans som faktiskt tillhandahållits personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet ombord i enlighet med artikel 24, utan hänsyn till förhandsbegäran om assistans.

3.  Hantering av klagomål:

i)  Antal klagomål och resultat.

ii)  Kategorier av klagomål.

iii)  Antal behandlade klagomål.

iv)  Genomsnittlig svarstid.

v)  Eventuella förbättringar som gjorts, åtgärder som vidtagits.

4.  Assistans som tillhandahållits personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet:

Antal fall av assistans per tjänstekategori (internationellt, nationellt långdistans, regionalt och städer/förorter).

5.  Störningar:

Förekomst och kort beskrivning av beredskapsplaner, krishanteringsplaner.

II.  Krav i fråga om stationsförvaltare och infrastrukturförvaltare

Tjänstekvalitetsrapporterna ska innehålla uppgifter om åtminstone följande:

1)  Information och biljetter:

i)  Förfarande för hantering av förfrågningar om information på stationen.

ii)  Förfarande och medel för tillhandahållande av information om tågtidtabeller, tariffer och perronger; kvaliteten på informationen.

iii)  Visning av information om rättigheter och skyldigheter enligt förordningen och om kontaktuppgifter för nationella tillsynsorgan.

iv)  Biljettköp.

v)  Tillgänglig personal på stationen som kan tillhandahålla information och sälja biljetter.

vi)  Tillhandahållande av information till personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.

2.  Allmänna principer för hantering av störningar i trafiken:

i)  Antal resenärer som har mottagit service och assistans.

ii)  Kostnad för tillhandahållandet av denna service och assistans.

3.  Beskrivning av åtgärder som vidtagits för att säkerställa renhållning i stationsanläggningar (toaletter etc.):

i)  Städningsintervall.

ii)  Tillgång till toaletter.

4.  Enkät om kundtillfredsställelse:

Minsta antal kategorier:

i)  Information till resenärer vid förseningar.

ii)  Information om tågtider/perronger: korrekt information, tillgång till information och tillgänglig information.

iii)  Skyddsnivå på stationen.

iv)  Svarstid för förfrågningar om information på stationer.

v)  Tillgång till toaletter av god kvalitet på stationen (inbegripet tillgänglighet).

vi)  Renhållning och underhåll av stationer.

vii)  Tillgänglighet avseende vid station och stationsanläggningar, inklusive trappstegsfri tillgänglighet, rulltrappor, hissar och bagageramper. [Ändr. 134]

viii)  Antal incidenter samt kvaliteten på assistans som tillhandahållits personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet på stationen.

BILAGA IV

FÖRFARANDE FÖR HANTERING AV KLAGOMÅL FÖR NATIONELLA TILLSYNSORGAN

I komplicerade fall, exempelvis i ärenden som berör flera ersättningsanspråk eller ett antal operatörer, gränsöverskridande resor eller olyckor på territoriet i en annan medlemsstat än den som beviljat företagets tillstånd, i synnerhet när det är oklart vilket nationellt tillsynsorgan som är behörigt, eller där det skulle underlätta eller påskynda åtgärdandet av klagomålet, ska nationella tillsynsorgan samarbeta för att utse ett ”ledande” organ, som ska fungera som en enda kontaktpunkt för resenärer. Alla inblandade nationella tillsynsorgan ska samarbeta för att underlätta åtgärdandet av klagomålet (inbegripet genom att utbyta information, bistå med översättning av handlingar och tillhandahålla information om omständigheterna vid incidenter). Resenärerna ska informeras om vilket organ som är ”ledande” organ. Dessutom ska nationella tillsynsmyndigheter i samtliga fall och under alla omständigheter säkerställa efterlevnad av förordning (EU) 2017/2394. [Ändr. 135]

BILAGA V

Jämförelsetabell

Förordning (EG) nr 1371/2007

Denna förordning

Artikel 1

Artikel 1

Artikel 1 a

Artikel 1 a

Artikel 1 b

Artikel 1 b

----

Artikel 1 c

Artikel 1 c

Artikel 1 d

----

Artikel 1 e

Artikel 1 d

Artikel 1 f

Artikel 1 e

Artikel 1 g

----

Artikel 1 h

Artikel 1 f

Artikel 1 i

Artikel 2

Artikel 2

Artikel 2.1

Artikel 2.1

Artikel 2.2

----

Artikel 2.3

----

Artikel 2.4

----

Artikel 2.5

----

Artikel 2.6

----

Artikel 2.7

----

----

Artikel 2.2

----

Artikel 2.3

Artikel 3

Artikel 3

Artikel 3.1

Artikel 3.1

Artikel 3.2 och 3.3

----

Artikel 3.4

Artikel 3.2

Artikel 3.5

Artikel 3.3

Artikel 3.6

Artikel 3.4

Artikel 3.7

Artikel 3.5

Artikel 3.8

Artikel 3.6

Artikel 3.9

Artikel 3.7

Artikel 3.10

Artikel 3.8

----

Artikel 3.9

----

Artikel 3.10

Artikel 3.11

Artikel 3.11

----

Artikel 3.12

Artikel 3.12

Artikel 3.13

Artikel 3.13

Artikel 3.14

Artikel 3.14

----

Artikel 3.15

Artikel 3.16

Artikel 3.16

Artikel 3.17

Artikel 3.17

Artikel 3.18

----

Artikel 3.19

Artikel 4

Artikel 4

----

Artikel 5

Artikel 5

Artikel 6

Artikel 6

Artikel 7

Artikel 7

Artikel 8

Artikel 8

Artikel 9

----

Artikel 9.4

Artikel 9

Artikel 10

Artikel 9.3

----

----

Artikel 10.5 och 10.6

Artikel 10

----

Artikel 11

Artikel 11

Artikel 12

Artikel 12

Artikel 12.2

----

Artikel 13

Artikel 13

Artikel 14

Artikel 14

Artikel 15

Artikel 15

Artikel 16

Artikel 16

----

Artikel 16.2 och 16.3

Artikel 17

Artikel 17

----

Artikel 17.8

Artikel 18

Artikel 18

----

Artikel 18.6

----

Artikel 19

Artikel 19

Artikel 20

Artikel 20

Artikel 21

Artikel 21.1

----

Artikel 21.2

Artiklarna 22.2 och 23.2

Artikel 22

Artikel 22

Artikel 22.2

----

----

Artikel 22.4

Artikel 23

Artikel 23

----

Artikel 23.4

Artikel 24

Artikel 24

Artikel 25

Artikel 25.1, 25.2, 25.3

----

Artikel 26

Artikel 26

Artikel 27

Artikel 27

Artikel 28

----

Artikel 28.3

Artikel 27.3

Artikel 28.4

Artikel 28

Artikel 29

Artikel 29

Artikel 30

Artikel 30

Artikel 31

----

Artiklarna 32 och 33

Artikel 31

Artikel 34

----

Artikel 34.1, 34.3

Artikel 32

Artikel 35

Artikel 33

----

Artikel 34

Artikel 36

Artikel 35

----

----

Artikel 37

Artikel 36

Artikel 38

----

Artikel 39

Artikel 37

Artikel 40

Bilaga I

Bilaga I

Bilaga II

Bilaga II

Bilaga III

Bilaga III

----

Bilagorna IV till V

(1) EUT C 197, 8.6.2018, s. 66.
(2) EUT C 77, 28.3.2002, s. 1.
(3)EUT C 197, 8.6.2018, s. 66.
(4)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer (EUT L 315, 3.12.2007, s. 14).
(5)Kommissionens förordning (EU) nr 454/2011 av den 5 maj 2011 om teknisk specifikation för driftskompatibilitet avseende delsystemet ”Telematikapplikationer för persontrafik” i det transeuropeiska järnvägssystemet (EUT L 123, 12.5.2011, s. 11).
(6) Kommissionens förordning (EU) nr 1300/2014 av den 18 november 2014 om tekniska specifikationer för driftskompatibilitet avseende tillgängligheten till Europeiska unionens järnvägssystem för personer med funktionsnedsättningar och personer med nedsatt rörlighet (EUT L 356, 12.12.2014, s. 110).
(7)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).
(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU av den 21 maj 2013 om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG (EUT L 165, 18.6.2013, s. 63).
(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 524/2013 av den 21 maj 2013 om tvistlösning online vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG (EUT L 165, 18.6.2013, s. 1).
(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av den 12 december 2017 om samarbete mellan de nationella myndigheter som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 345, 27.12.2017, s. 1).
(11)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
(12)EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(14)Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU av den 21 november 2012 om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde (EUT L 343, 14.12.2012, s. 32).
(15)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302 av den 25 november 2015 om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG (EUT L 326, 11.12.2015, s. 1).
(16) Direktiv XXX om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar vad gäller tillgänglighetskrav för produkter och tjänster (Europeiska rättsakten om tillgänglighet) (EUT L X, X.X.XXXX, s. X).
(17) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (EUT L 315, 3.12.2007, s. 1).
(18)Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1926 av den 31 maj 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU vad gäller tillhandahållande av EU-omfattande multimodala reseinformationstjänster (EUT L 272, 21.10.2017, s. 1).


Långlivade organiska föroreningar ***I
PDF 190kWORD 64k
Europaparlamentets ändringar antagna den 15 november 2018 23 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om långlivade organiska föroreningar (omarbetning) (COM(2018)0144 – C8-0124/2018 – 2018/0070(COD))(1)
P8_TA(2018)0463A8-0336/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till förordning
Skäl 5
(5)  Då bestämmelserna i konventionen genomförs på unionsnivå, är det nödvändigt att säkerställa samordning och enhetlighet med bestämmelserna i Rotterdam konventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel, som godkändes av unionen den 19 december 20024 och med bestämmelserna i Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, som godkändes av unionen den 1 februari 19935. Sådan samordning och enhetlighet bör också upprätthållas då unionen deltar i arbetet att genomföra och vidare utveckla en internationell strategi för kemikaliehantering (Strategic Approach to Interational Chemicals Management, SAICM), antagen av den första internationella konferensen om kemikalieförvaltning i Dubai den 6 februari 2006 inom ramen för FN.
(5)  Då bestämmelserna i konventionen genomförs på unionsnivå, är det nödvändigt att säkerställa samordning och enhetlighet med bestämmelserna i Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel, som godkändes av unionen den 19 december 20024, med bestämmelserna i Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, som godkändes av unionen den 1 februari 19935, och med bestämmelserna i Minamatakonventionen om kvicksilver, som antogs av unionen den 11 maj 20175a. Sådan samordning och enhetlighet bör också upprätthållas då unionen deltar i arbetet att genomföra och vidareutveckla en internationell strategi för kemikaliehantering (Strategic Approach to International Chemicals Management, SAICM), antagen av den första internationella konferensen om kemikalieförvaltning i Dubai den 6 februari 2006 inom ramen för FN.
_________________
_________________
4 EUT L 63, 6.3.2003, s. 29. Konventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel.
4 EUT L 63, 6.3.2003, s. 29. Konventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel.
5 EGT L 39, 16.2.1993, s. 3. Konventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av riskfall.
5 EGT L 39, 16.2.1993, s. 3. Konventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av riskfall.
5a EUT L 142, 2.6.2017, s. 4.
Ändring 2
Förslag till förordning
Skäl 10
(10)  Utgångna och ovarsamt hanterade lager av POP kan utgöra en allvarlig hälso- och miljörisk, t.ex. genom att mark och grundvatten förorenas. Det bör därför föreskrivas regler för förvaltningen av sådana lager, som är strängare än konventionens. Lager av förbjudna ämnen bör hanteras som avfall och lager av ämnen som fortfarande får tillverkas eller användas bör anmälas till myndigheterna och övervakas noga. I synnerhet befintliga lager som består av eller innehåller förbjudna POP bör behandlas som avfall snarast möjligt.
(10)  Utgångna och ovarsamt hanterade lager av POP kan utgöra en allvarlig hälso- och miljörisk, t.ex. genom att mark och grundvatten förorenas. Det bör därför föreskrivas regler för förvaltningen av sådana lager, som är strängare än konventionens. Lager av förbjudna ämnen bör hanteras som avfall och lager av ämnen som fortfarande får tillverkas eller användas bör anmälas till myndigheterna och övervakas noga. I synnerhet befintliga lager som består av eller innehåller förbjudna POP bör behandlas som avfall snarast möjligt. Om andra ämnen förbjuds i framtiden, bör lager av dessa också förstöras utan dröjsmål och inga nya lager bör byggas upp. Med hänsyn till de särskilda problemen i vissa medlemsstater bör lämpligt ekonomiskt och tekniskt stöd ges genom unionens befintliga finansiella instrument.
Ändring 3
Förslag till förordning
Skäl 11
(11)  I enlighet med protokollet och konventionen bör utsläpp av POP, som är oavsiktliga biprodukter av industriella processer, kartläggas och minskas så fort som möjligt i syfte att, om genomförbart, slutligen elimineras. Lämpliga nationella handlingsprogram som omfattar alla källor och åtgärder, även sådana som omfattas av befintlig union slagstiftning, bör genomföras och vidareutvecklas i syfte att fortlöpande minska sådana utsläpp på ett kostnadseffektivt sätt. Lämpliga verktyg bör i detta syfte utvecklas inom ramen för konventionen.
(11)  I enlighet med protokollet och konventionen bör utsläpp av POP, som är oavsiktliga biprodukter av industriella processer, kartläggas och minskas så fort som möjligt i syfte att, om genomförbart, slutligen elimineras. Lämpliga nationella handlingsprogram som omfattar alla källor och åtgärder, även sådana som omfattas av befintlig unionslagstiftning, bör så snart som möjligt genomföras och vidareutvecklas i syfte att fortlöpande minska sådana utsläpp på ett kostnadseffektivt sätt. Lämpliga verktyg bör i detta syfte utvecklas inom ramen för konventionen.
Ändring 4
Förslag till förordning
Skäl 15
(15)  Det är nödvändigt att säkerställa ändamålsenlig samordning och förvaltning av de tekniska och administrativa aspekterna av denna förordning på unionsnivå. Europeiska kemikaliemyndigheten (nedan kallad kemikaliemyndigheten) som inrättats genom förordning (EG) nr 1907/2006 har kompetens och erfarenhet när det gäller att genomföra unionens lagstiftning om kemikalier och internationella avtal om kemikalier. Medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten bör därför utföra arbetsuppgifter som rör administrativa, tekniska och vetenskapliga aspekter av denna förordning och utbyta information. Kemikaliemyndighetens roll bör omfatta sammanställning och granskning av teknisk dokumentation, inklusive samråd med berörda parter, och utarbetande av yttranden som kan användas av kommissionen när den överväger att lägga fram ett förslag om att föra upp ett ämne som POP i konventionen eller protokollet. Dessutom bör kommissionen, medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten samarbeta för att genomföra unionens internationella förpliktelser enligt konventionen på ett ändamålsenligt sätt.
(15)  Det är nödvändigt att säkerställa ändamålsenlig samordning och förvaltning av de tekniska och administrativa aspekterna av denna förordning på unionsnivå. Europeiska kemikaliemyndigheten (nedan kallad kemikaliemyndigheten) som inrättats genom förordning (EG) nr 1907/2006 har kompetens och erfarenhet när det gäller att genomföra unionens lagstiftning om kemikalier och internationella avtal om kemikalier. Medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten bör därför utföra arbetsuppgifter som rör administrativa, tekniska och vetenskapliga aspekter av denna förordning och utbyta information. Kemikaliemyndighetens roll måste omfatta sammanställning och granskning av teknisk dokumentation, inklusive samråd med berörda parter, och utarbetande av yttranden som ska användas av kommissionen när den överväger att lägga fram ett förslag om att föra upp ett ämne som POP i konventionen eller protokollet. Dessutom bör kommissionen, medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten samarbeta för att genomföra unionens internationella förpliktelser enligt konventionen på ett ändamålsenligt sätt.
Ändring 5
Förslag till förordning
Skäl 16
(16)  Enligt konventionen ska varje part upprätta och sträva efter att genomföra, beroende på vad som är tillämpligt, en genomförandeplan för sina åtaganden enligt konventionen. Medlemsstaterna bör göra det möjligt för allmänheten att delta i utarbetandet, genomförandet och uppdateringen av deras genomförandeplaner. Eftersom unionen och medlemsstaterna delar ansvaret för åtagandena bör genomförandeplaner upprättas både på nationell nivå och på unionsnivå. Samarbete och informationsutbyte mellan kommissionen, kemikaliemyndigheten och medlemsstaternas myndigheter bör uppmuntras.
(16)  Enligt konventionen ska varje part upprätta och sträva efter att genomföra, beroende på vad som är tillämpligt, en genomförandeplan för sina åtaganden enligt konventionen samt så snart som möjligt och senast den ... tillställa partskonferensen denna plan. [två år efter förordningens ikraftträdande]. Medlemsstaterna bör göra det möjligt för allmänheten att delta i utarbetandet, genomförandet och uppdateringen av deras genomförandeplaner. Eftersom unionen och medlemsstaterna delar ansvaret för åtagandena bör genomförandeplaner upprättas både på nationell nivå och på unionsnivå. Samarbete och informationsutbyte mellan kommissionen, kemikaliemyndigheten och medlemsstaternas myndigheter bör uppmuntras.
Ändring 6
Förslag till förordning
Skäl 17
(17)  Ämnen som förtecknas i del A i bilaga I eller del A i bilaga II till denna förordning bör endast få tillverkas och användas som intermediärer i slutna system på avgränsade platser om en not om på detta uttryckligen anges i relevant bilaga och om tillverkaren bekräftar till den berörda medlemsstaten att ämnet endast tillverkas och används under strängt kontrollerade förhållanden.
(17)  Ämnen som förtecknas i del A i bilaga I eller del A i bilaga II till denna förordning bör endast få tillverkas och användas som intermediärer i slutna system på avgränsade platser om en not om på detta uttryckligen anges i relevant bilaga och om tillverkaren bekräftar till den berörda medlemsstaten att ämnet endast tillverkas och används under strängt kontrollerade förhållanden, framför allt utan betydande risker för miljön eller människors hälsa och om det saknas tekniskt genomförbara alternativ.
Ändring 7
Förslag till förordning
Skäl 18
(18)  I överensstämmelse med både konventionen och protokollet bör andra parter i dessa avtal informeras om POP. Informationsutbyte med tredjeländer som inte är parter i dessa överenskommelser bör också uppmuntras.
(18)  I överensstämmelse med både konventionen och protokollet bör andra parter i dessa avtal informeras om POP. Informationsutbyte med tredjeländer som inte är parter i dessa överenskommelser bör också uppmuntras. På liknande sätt föreskrivs det i konventionen att varje part ska sträva efter att utveckla lämpliga strategier för att identifiera platser som är förorenade av POP, och unionens sjunde allmänna miljöhandlingsprogram förbinder unionen och dess medlemsstater att fram till 2020 utöka sina ansträngningar för att sanera förorenade platser.
Ändring 8
Förslag till förordning
Skäl 19
(19)  Eftersom allmänheten ofta inte är medveten om vilka faror POP innebär för nuvarande och framtida generationers hälsa och för miljön, framför allt i utvecklingsländerna, behövs det omfattande information för att öka försiktigheten och allmänhetens förståelse av de skäl som ligger till grund för restriktioner och förbud. I överensstämmelse med konventionen bör program för allmänt medvetande om dessa ämnen, särskilt för de mest utsatta grupperna, samt utbildning av arbetstagare, vetenskapsmän, lärare samt teknisk personal och ledningspersonal främjas och underlättas i tillämpliga fall.
(19)  Eftersom allmänheten ofta inte är medveten om vilka faror POP innebär för nuvarande och framtida generationers hälsa och för miljön, framför allt i utvecklingsländerna, behövs det omfattande information för att öka försiktigheten och allmänhetens förståelse av de skäl som ligger till grund för restriktioner och förbud. I överensstämmelse med konventionen bör program för allmänt medvetande om dessa ämnen, om deras inverkan på hälsa och miljö, särskilt för de mest utsatta grupperna, samt utbildning av arbetstagare, vetenskapsmän, lärare samt teknisk personal och ledningspersonal främjas och underlättas i tillämpliga fall. Unionen bör säkerställa tillgång till information och allmänhetens deltagande genom att genomföra FN/ECE:s konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen), som unionen antog den 17 februari 20051a.
_________________
1a EUT L 124, 17.5.2005, s. 1.
Ändring 9
Förslag till förordning
Artikel 2 – led j
(j)  intermediär i slutet system på avgränsad plats: ett ämne som tillverkas för och förbrukas eller används vid kemisk bearbetning för att omvandlas till ett eller flera andra ämnen och varvid tillverkningen av intermediären och dess omvandling till ett eller flera andra ämnen sker på samma plats under strängt kontrollerade betingelser på så sätt att det med tekniska metoder är fullständigt inneslutet under hela sin livscykel.
(j)  intermediär i slutet system på avgränsad plats: ett ämne som tillverkas för och förbrukas eller används vid kemisk bearbetning för att omvandlas till ett annat ämne, nedan kallat syntes, och varvid tillverkningen av intermediären och dess omvandling till ett annat (eller andra) ämne(n) sker i syntes på samma plats, även platser där driften sköts av ett eller flera rättssubjekt, under strängt kontrollerade betingelser på så sätt att det med tekniska metoder är fullständigt inneslutet under hela sin livscykel.
Ändring 10
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 3 – stycke 2 – led b
(b)  tillverkaren visar att tillverkningsprocessen omvandlar ämnet till ett eller flera ämnen som inte uppvisar POP-egenskaper,
(b)  tillverkaren visar att tillverkningsprocessen omvandlar ämnet till ett eller flera ämnen som inte uppvisar POP-egenskaper, att det inte förväntas att människor eller miljö kommer att utsättas i någon betydande utsträckning för ämnet vid dess framställning och användning, vilket ska framgå av bedömningen av det slutna systemet i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/20081a, och att det saknas tekniskt genomförbara alternativ till användningen av ett ämne som förtecknas i del A i bilaga I eller i del A i bilaga II till den förordningen.
_________________
1a Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1).
Ändring 11
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 2 – stycke 2
Innehavaren ska hantera lagren på ett säkert, effektivt och miljömässigt godtagbart sätt.
Innehavaren ska hantera lagren på ett säkert, effektivt och miljömässigt godtagbart sätt i enlighet med tröskelvärdena och kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU1a och i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU1b, där så är tillämpligt.
_________________
1a Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU av den 4 juli 2012 om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG (EUT L 197, 24.7.2012, s. 1).
1b Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17).
Ändring 12
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 3a (ny)
3a.   De uppgifter som avses i denna artikel ska formuleras i enlighet med de koder som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2150/20021a.
_________________
1a Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2150/2002 av den 25 november 2002 om avfallsstatistik (EGT L 332, 9.12.2002, s. 1).
Ändring 13
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 3
3.  När medlemsstaterna bedömer förslag om uppförande av nya anläggningar eller om betydande förändringar i befintliga anläggningar där processer används som leder till utsläpp av kemikalier upptagna i bilaga III, ska de i första hand beakta alternativa processer, tekniker eller metoder som är lika användbara och genom vilka bildande och utsläpp av de ämnen som anges i bilaga III undviks, utan att det påverkar Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU17.
3.  När medlemsstaterna bedömer förslag om uppförande av nya anläggningar eller om betydande förändringar i befintliga anläggningar där processer används som leder till utsläpp av kemikalier upptagna i bilaga III, ska de i första hand beakta alternativa processer, tekniker eller metoder16a som är lika användbara och genom vilka bildande och utsläpp av de ämnen som anges i bilaga III undviks, utan att det påverkar Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU17.
_________________
_________________
16aStockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar (POP) (2008). Allmän vägledning om bästa tillgängliga teknik och bästa miljöpraxis i enlighet med artikel 5 och bilaga C i Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar. Genève, Sekretariatet för Stockholmskonventionen om POP. http://www.pops.int/Implementation/BATandBEP/BATBEPGuidelinesArticle5/tabid/187/Default.aspx
17 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17).
17 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17).
Ändring 14
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 6
6.  Kommissionen får, när det är lämpligt och med hänsyn till den tekniska utvecklingen, gällande internationella riktlinjer och beslut, samt eventuella godkännanden som beviljats av en medlemsstat eller av den ansvariga myndighet som medlemsstaten i enlighet med punkt 4 och bilaga V utsett, genom genomförandeakter vidta ytterligare åtgärder i samband med genomförandet av denna artikel. Kommissionen får i synnerhet specificera vilken information medlemsstaterna ska rapportera i enlighet med punkt 4 b iii. Sådana åtgärder ska fastställas i enlighet med det rådgivande förfarandet i artikel 20.2.
6.  Kommissionen får, när det är lämpligt och med hänsyn till den tekniska utvecklingen, gällande internationella riktlinjer och beslut, samt eventuella godkännanden som beviljats av en medlemsstat eller den ansvariga myndighet som medlemsstaten i enlighet med punkt 4 och bilaga V utsett, anta genomförandeakter som fastställer formatet på den information medlemsstaterna ska rapportera i enlighet med punkt 4 b iii. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 20.2.
Ändring 15
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 1 – led c
(c)  På begäran tillhandahålla kommissionen tekniskt och vetenskapligt stöd och tekniska och vetenskapliga data vad gäller ämnen som eventuellt uppfyller kriterierna för att tas upp i konventionens eller protokollets respektive förteckningar.
(c)  På begäran tillhandahålla kommissionen tillförlitligt tekniskt och vetenskapligt stöd och tekniska och vetenskapliga data vad gäller ämnen som eventuellt uppfyller kriterierna för att tas upp i konventionens eller protokollets respektive förteckningar, inklusive vad gäller att förhindra produktion och användning av nya POP samt bedöma bekämpningsmedel eller industriella kemikalier som för närvarande används.
Ändring 16
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 1 – led f
(f)  Sammanställa, registrera, behandla och tillgängliggöra för kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter all den information som mottagits eller som gjorts tillgänglig enligt artikel 4.2 och 4.3, artikel 7.4 b iii, artikel 9.2 och artikel 13.1. Kemikaliemyndigheten ska göra all icke-konfidentiell information offentligt tillgänglig på sin webbplats och underlätta utbytet av denna information med relevanta informationsplattformar såsom dem som avses i artikel 13.2.
(f)  Sammanställa, registrera, behandla och tillgängliggöra för kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter all den information som mottagits eller som gjorts tillgänglig enligt artikel 4.2 och 4.3, artikel 5, artikel 7.4 b iii, artikel 9.2 och artikel 13.1. Kemikaliemyndigheten ska göra all icke-konfidentiell information offentligt tillgänglig på sin webbplats och underlätta utbytet av denna information med relevanta informationsplattformar såsom dem som avses i artikel 13.2.
Ändring 17
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 1a (ny)
1a.  Kemikaliemyndigheten ska börja erbjuda det bistånd och den tekniska och vetenskapliga vägledning som avses i artikel 8.1 senast den ... [ett år efter denna förordnings ikraftträdande].
Ändring 18
Förslag till förordning
Artikel 11 – punkt 2a (ny)
2a.   Kommissionen ska genomföra informationsutbyte med medlemsstaterna om de åtgärder som vidtagits på nationell nivå för att identifiera och bedöma områden som förorenats med POP samt för att ta itu med de betydande risker som sådan förorening kan utgöra för människors hälsa och miljön.
Ändring 19
Förslag till förordning
Artikel 11 – punkt 3
3.  Information som avses i punkterna 1 and 2 ska, utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG19, inte anses vara konfidentiell. Kommissionen, kemikaliemyndigheten och de medlemsstater som utbyter information med ett tredjeland ska skydda eventuell konfidentiell information i enlighet med unionslagstiftningen.
3.  Information om människors hälsa och säkerhet och miljön ska, utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG19, inte anses vara konfidentiell. Kommissionen, kemikaliemyndigheten och de medlemsstater som utbyter annan information med ett tredjeland ska skydda eventuell konfidentiell information i enlighet med unionslagstiftningen.
_________________
_________________
19 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26).
19 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26).
Ändring 20
Förslag till förordning
Artikel 13 – punkt 1 – stycke 2a (nytt)
Unionen ska säkerställa tillgång till information och allmänhetens deltagande under hela övervakningen av genomförandet.
Ändring 21
Förslag till förordning
Artikel 13 – punkt 5
5.  Kommissionen kan anta genomförandeakter som ytterligare specificerar den minimiinformation som ska lämnas i enlighet med punkt 1, inklusive en definition av de indikatorer, kartor och medlemsstatsöversikter som avses i punkt 1 f. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 20.2.
5.  Kommissionen kan anta genomförandeakter som fastställer formatet på den information som ska lämnas i enlighet med punkt 1, inklusive en definition av de indikatorer, kartor och medlemsstatsöversikter som avses i punkt 1 f. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 20.2.
Ändring 22
Förslag till förordning
Artikel 18 – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.3, 7.5 och 15 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den […].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.3, 7.5 och 15 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den [den dag då denna förordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 23
Förslag till förordning
Artikel 20 – punkt 1
1.  Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 133 i förordning (EG) nr 1907/2006 i alla sakområden som omfattas av denna förordning.
1.   Kommissionen ska biträdas av
(a)  den kommitté som inrättats genom artikel 133 i förordning (EG) nr 1907/2006 när det gäller genomförandet av de frågor som anges i artikel 13.5, utom när det hänvisas till genomförandeakter som anger formatet på den information som anges i artikel 13.1 a när det gäller tillämpningen av artikel 7, och artikel 13.1 b när det hänvisas till den information som inkommit i enlighet med artikel 5.2 och artikel 7.4 b iii, och
(b)  den kommitté som inrättats genom artikel 39 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG1a när det gäller genomförandet av de frågor som anges i artiklarna 7.6 och 13.5, där det hänvisas till genomförandeakter som anger formatet på den information som anges i artikel 13.1 a när det gäller tillämpningen av artikel 7, och artikel 13.1 b när det hänvisas till den information som inkommit i enlighet med artikel 5.2 och artikel 7.4 b iii.
_________________
1a Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).
Ändring 24
Förslag till förordning
Bilaga I – del A – tabell – rad 17

Kommissionens förslag

Polyklorerade bifenyler (PCB)

1336-36-3 med flera

215-648-1 med flera

Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 96/59/EG får varor som redan används när denna förordning träder i kraft användas.

 

 

 

Medlemsstaterna ska identifiera och ta ur bruk utrustning (t.ex. transformatorer, kondensatorer eller andra behållare som innehåller överblivna vätskor) som innehåller mer än 0,005 % PCB och volymer som är större än 0,05 dm3, snarast möjligt men senast den 31 december 2025.

Ändring

Polyklorerade bifenyler (PCB)

1336-36-3 med flera

215-648-1 med flera

Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 96/59/EG får varor som redan används när denna förordning träder i kraft användas.

 

 

 

Medlemsstaterna ska sträva efter att identifiera och ta ur bruk utrustning (t.ex. transformatorer, kondensatorer eller andra behållare som innehåller överblivna vätskor) som innehåller mer än 0,005 % PCB och volymer som är större än 0,05 dm3, snarast möjligt, men senast den 31 december 2025.

Ändring 25
Förslag till förordning
Bilaga I – del A – tabell – rad 24a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

Ämne

CAS-nr

EG-nr

Särskilt angivna undantag om intermediär användning eller annan specificering

Bis(pentabromofenyl)eter (dekabromodifenyleter, decaBDE)

1163-19-5

214-604-9

1.  Artikel 4.1 b ska gälla för koncentrationer av dekaBDE på högst 10 mg/kg (0,001 viktprocent) vid förekomst i ämnen, blandningar och varor eller som en beståndsdel av flamskyddade delar av varor.

 

 

 

2.  Genom undantag ska tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av dekaBDE vara tillåtet

 

 

 

(a)  vid tillverkning av ett luftfartyg före den 2 mars 2027, för vilket en ansökan om typgodkännande gjorts före dagen för ikraftträdandet och mottagits före december 2022,

 

 

 

(b)  vid tillverkning av reservdelar till något av följande:

 

 

 

(i)  Ett luftfartyg som tillverkats före den 2 mars 2027, för vilket en ansökan om typgodkännande gjorts före dagen för ikraftträdandet och mottagits före december 2022: fram till dess att luftfartyget tas ur bruk.

 

 

 

(ii)  Motorfordon som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG1a och tillverkats före ... [den dag då denna förordning träder i kraft]: antingen fram till 2036 eller till dess att motorfordonen tas ur bruk, beroende på vilket som infaller först.

 

 

 

3.  De särskilda undantagen för reservdelar som ska användas i de motorfordon som avses i punkt 2 b ii ska gälla tillverkning och användning av kommersiell dekaBDE som ingår i en eller flera av följande kategorier:

 

 

 

(i)  Applikationer för framdrivning och under huven, exempelvis massledningar och anslutningsledningar för batterier, rör för luftkonditioneringssystem, drivlinor, bussningar för avgasgrenrör, isolering under huven, kablage under huven (för motorn osv.), hastighetssensorer, slangar, fläktmoduler och knackningssensorer.

 

 

 

(ii)  Bränslesystemapplikationer, exempelvis bränsleslangar, bränsletankar och bränsletankar under karossen.

 

 

 

(iii)  Pyrotekniska anordningar och applikationer som berörs av pyrotekniska anordningar, exempelvis tändningskablar för krockkuddar, stolskydd/stolbeklädnader (endast om relevant för krockkuddar) och krockkuddar (framtill och på sidan).

 

 

 

(iv)  Hjulupphängning och invändig utrustning såsom trimkomponenter, akustiskt material och säkerhetsbälten.

 

 

 

(v)  Kompositplast (instrumentpaneler och invändig trim).

 

 

 

(vi)  Under huven eller instrumentpanelen (uttagslåda, säkringshållare, trådar för hög strömstyrka och mantlar (tändstiftstrådar).

 

 

 

(vii)  Elektrisk och elektronisk utrustning (batterihus och batteriplattor, elektriska anslutningsdon för motorkontroll, radiodiskkomponenter, satellitnavigationssystem, GPS och datorsystem).

 

 

 

(viii)  Textilier såsom fasta insynsskydd, klädsel, innertak, bilsäten, nackstöd, solskydd, trimpaneler, mattor.

 

 

 

3.  Tillverkning av dekaBDE och dess användning i produktion och utsläppande på marknaden av följande varor ska vara tillåten enligt följande:

 

 

 

(a)  Artiklar som släppts ut på marknaden före ... [den dag då denna förordning träder i kraft].

 

 

 

(b)  Luftfartyg som tillverkats i enlighet med punkt 2a.

 

 

 

(c)  Reservdelar till luftfartyg som tillverkats i enlighet med punkt 2b.

 

 

 

(d)  Elektriska och elektroniska produkter som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU1b.

 

 

 

4.  I denna post avses med luftfartyg något av följande:

 

 

 

(a)  Ett civilt luftfartyg som tillverkas i enlighet med ett typcertifikat som utfärdats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2018/11391c eller i enlighet med ett konstruktionsgodkännande som utfärdats enligt den nationella lagstiftningen i en avtalsslutande stat till Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao), eller för vilket ett luftvärdighetsbevis har utfärdats av en avtalsslutande stat till Icao enligt bilaga 8 till konventionen angående internationell civil luftfart.

 

 

 

(b)  Ett militärt luftfartyg.

 

 

 

___________

 

 

 

1a Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (Ramdirektiv) (EUT L 263, 9.10.2007, s. 1).

 

 

 

1b Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU av den 8 juni 2011 om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning (EUT L 174, 1.7.2011, s. 88).

 

 

 

1c Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2018/1139 av den 4 juli 2018 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 2111/2005, (EG) nr 1008/2008, (EU) nr 996/2010, (EU) nr 376/2014 och direktiv 2014/30/EU och 2014/53/EU, samt om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 552/2004 och (EG) nr 216/2008 och rådets förordning (EEG) nr 3922/91 (EUT L 212, 22.8.2018, s. 1).

Ändring 26
Förslag till förordning
Bilaga I – del A – tabell – rad 24b (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

Ämne

CAS-nr

EG-nr

Särskilt angivna undantag om intermediär användning eller annan specificering

Alkaner, C10-C13, klorerade (klorparaffiner med kort kolkedja) (SCCP)

85535-84-8

287-476-5

1.  Genom undantag ska det vara tillåtet med tillverkning, utsläppande på marknaden samt användning av ämnen eller beredningar som innehåller SCCP i koncentrationer som är lägre än 1 viktprocent eller varor som innehåller SCCP i koncentrationer som är lägre än 0,15 viktprocent.

 

 

 

2.  Det ska vara tillåtet att använda

 

 

 

(a)  transportband i gruvindustrin och tätningsmassa i dammar vilka innehåller SCCP om de redan var i användning senast den 4 december 2015, och

 

 

 

(b)  andra varor än de som avses i (a) som innehåller SCCP och som redan var i användning senast den 10 juli 2012.

 

 

 

3.  Artikel 4.2 tredje och fjärde styckena ska gälla de varor som avses i punkt 2.

Ändring 27
Förslag till förordning
Bilaga I – del B

Kommissionens förslag

Ämne

CAS-nr

EG-nr

Särskilt angivna undantag om intermediär användning eller annan specificering

4

4

4

4

4

 

 

4

5 Alkaner, C10‑C13, klorerade (klorparaffiner med kort kolkedja) (SCCP)

5 85535-84-8

5 287-476-5

5 1.  Genom undantag är produktion, utsläppande på marknaden samt användning av ämnen eller blandningar som innehåller SCCP i koncentrationer som är lägre än 1 viktprocent eller varor som innehåller SCCP i koncentrationer som är lägre än 0,15 viktprocent tillåten.

 

 

 

2.  Det ska vara tillåtet att använda

 

 

 

(a)  transportband i gruvindustrin och tätningsmassa i dammar vilka innehåller SCCP om de redan var i användning senast den 4 december 2015, och

 

 

 

(b)  andra varor än de som avses i a) som innehåller SCCP och som redan var i användning senast den 10 juli 2012.

 

 

 

3.  Artikel 4.2 tredje och fjärde styckena ska gälla de varor som avses i punkt 2.

Ändring

utgår

Ändring 28
Förslag till förordning
Bilaga III
ÄMNEN SOM OMFATTAS AV BESTÄMMELSERNA OM UTSLÄPPSMINSKNINGAR
ÄMNEN SOM OMFATTAS AV BESTÄMMELSERNA OM UTSLÄPPSMINSKNINGAR
ÄMNE (CAS-NR)
ÄMNE (CAS-NR)
Polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner (PCDD/PCDF)
Polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner (PCDD/PCDF)
Hexaklorbensen (HCB)
(CAS-nr 118-74-1)
Hexaklorbensen (HCB)
(CAS-nr 118-74-1)
Polyklorerade bifenyler (PCB)
Polyklorerade bifenyler (PCB)
Polyaromatiska kolväten (PAH)37
Polyaromatiska kolväten (PAH)37
37.  Vid utsläppsinventeringarna ska följande fyra sammansatta indikatorer användas: bens(a)pyren, bens(b)fluoranten, bens(k)fluoranten och indeno(1,2,3-cd)pyren.
37.  Vid utsläppsinventeringarna ska följande fyra sammansatta indikatorer användas: bens(a)pyren, bens(b)fluoranten, bens(k)fluoranten och indeno(1,2,3-cd)pyren.
Pentaklorbensen (CAS-nr 608-93-5)
Pentaklorbensen (CAS-nr 608-93-5)
Polyklorerade naftalener (37a)
(37a) Polyklorerade naftalener är kemiska föreningar baserade på naftalenringsystemet, där en eller flera väteatomer har ersatts med kloratomer.
Hexaklorbutadien (CAS-nr 87-68-3)
Ändring 37
Förslag till förordning
Bilaga IV – raderna 5–8

Kommissionens förslag

 

Ämne

CAS-nr

EG-nr

Gräns för koncentrationsnivå enligt artikel 7.4 a

 

 

 

 

 

Tetrabromdifenyleter

C12H6Br4O

40088-47-9 med flera

254-787-2 med flera

Summan av koncentrationerna av tetrabromdifenyleter, pentabromdifenyleter, hexabromdifenyleter och heptabromdifenyleter: 1000 mg/kg

 

Pentabromdifenyleter

C12H5Br5O

32534-81-9 med flera

251-084-2 med flera

 

Hexabromdifenyleter

C12H4Br6O

36483-60-0 med flera

253-058-6 med flera

 

Heptabromdifenyleter

C12H3Br7O

68928-80-3 med flera

273-031-2 med flera

 

 

 

 

 

Ändring

 

Ämne

CAS-nr

EG-nr

Gräns för koncentrationsnivå enligt artikel 7.4 a

 

 

 

 

 

Tetrabromdifenyleter

C12H6Br4O

40088-47-9 med flera

 254-787-2 med flera

Summan av koncentrationerna av tetrabromdifenyleter, pentabromdifenyleter, hexabromdifenyleter, heptabromdifenyleter och dekabromdifenyleter: 500 mg/kg

 

Pentabromdifenyleter

C12H5Br5O

32534-81-9 med flera

251-084-2 med flera

 

Hexabromdifenyleter

C12H4Br6O

36483-60-0 med flera

 253-058-6 med flera

 

Heptabromdifenyleter

C12H3Br7O

68928-80-3 med flera

273-031-2 med flera

 

Dekabromdifenyleter

C12Br10O

1163-19-5 med flera

214-604-9 med flera

 

 

 

 

 

Ändring 29
Förslag till förordning
BILAGA IV – Ämnen som omfattas av bestämmelserna om avfallshantering i artikel 7 – rad Polyklorerade – fotnot 7

Kommissionens förslag

7.  Gränsvärdet beräknas som PCDD och PCDF enligt följande toxiska ekvivalensfaktorer (TEF):

PCDD

TEF

PCDF

TEF

PCDD

TEF

2,3,7,8-TeCDD

1

1,2,3,7,8-PeCDD

1

1,2,3,4,7,8-HxCDD

0,1

1,2,3,6,7,8-HxCDD

0,1

1,2,3,7,8,9-HxCDD

0,1

1,2,3,4,6,7,8-HpCDD

0,01

OCDD

0,0003

2,3,7,8-TeCDF

0,1

1,2,3,7,8-PeCDF

0,03

2,3,4,7,8-PeCDF

0,3

1,2,3,4,7,8-HxCDF

0,1

1,2,3,6,7,8-HxCDF

0,1

1,2,3,7,8,9-HxCDF

0,1

2,3,4,6,7,8-HxCDF

0,1

1,2,3,4,6,7,8-HpCDF

0,01

1,2,3,4,7,8,9-HpCDF

0,01

OCDF

0,0003

Ändring

7.  Gränsvärdet beräknas som PCDD och PCDF enligt följande toxiska ekvivalensfaktorer (TEF):

 

PCDD

TEF

 

2,3,7,8-TeCDD

1

 

1,2,3,7,8-PeCDD

1

 

1,2,3,4,7,8-HxCDD

0,1

 

1,2,3,6,7,8-HxCDD

0,1

 

1,2,3,7,8,9-HxCDD

0,1

 

1,2,3,4,6,7,8-HpCDD

0,01

 

OCDD

0,0003

 

PCDF

TEF

 

2,3,7,8-TeCDF

0,1

 

1,2,3,7,8-PeCDF

0,03

 

2,3,4,7,8-PeCDF

0,3

 

1,2,3,4,7,8-HxCDF

0,1

 

PCDD

TEF

 

1,2,3,6,7,8-HxCDF

0,1

 

1,2,3,7,8,9-HxCDF

0,1

 

2,3,4,6,7,8-HxCDF

0,1

 

1,2,3,4,6,7,8-HpCDF

0,01

 

1,2,3,4,7,8,9-HpCDF

0,01

 

OCDF

0,0003

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A8-0336/2018).


Omsorgstjänster i EU för förbättrad jämställdhet
PDF 188kWORD 58k
Europaparlamentets resolution av den 15 november 2018 om omsorgstjänster i EU för förbättrad jämställdhet (2018/2077(INI))
P8_TA(2018)0464A8-0352/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 april 2017 med titeln Ett initiativ för bättre balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare (COM(2017)0252),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 april 2017 om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare och om upphävande av rådets direktiv 2010/18/EU (COM(2017)0253),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning)(1),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 1, 3, 5, 27, 31, 32, 33 och 47,

–  med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, som antogs i New York den 18 december 1979,

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som ratificerats av EU och samtliga medlemsstater,

–  med beaktande av mål 5 i målen för hållbar utveckling: ”uppnå jämställdhet och alla flickors och kvinnors egenmakt”, och i synnerhet delmål 5.4: ”erkänna och värdesätta obetalt omsorgs- och hushållsarbete genom att tillhandahålla offentliga tjänster, infrastruktur och socialt skydd samt genom att främja delat ansvar inom hushållet och familjen, i enlighet med vad som är nationellt lämpligt”,

–  med beaktande av rapporten från FN:s generalsekreterare av den 10 maj 2018 med titeln Progress towards the Sustainable Development Goals,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 7 december 2017 om att förbättra det samhällsbaserade stödet och den samhällsbaserade vården för ett självständigt liv,

–  med beaktande av rådets slutsatser om förskola och barnomsorg: att ge våra barn bästa möjliga grund för morgondagens värld(2),

–  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Barcelona den 15 och 16 mars 2002,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 november 2017 med titeln EU:s handlingsplan 2017–2019 – Åtgärda löneklyftan mellan kvinnor och män (COM(2017)0678),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 3 december 2015 med titeln Strategic engagement for gender equality 2016-2019 samt i synnerhet kapitel 3.1 i detta, om att öka kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden och skapa samma möjligheter till ekonomiskt oberoende för kvinnor och män (SWD(2015)0278),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 8 maj 2018 med titeln Utveckling av barnomsorgen för ett ökat deltagande av kvinnor på arbetsmarknaden, en balans mellan arbete och familjeliv för arbetande föräldrar och en hållbar och inkluderande tillväxt i Europa (”Barcelonamålen”) (COM(2018)0273),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 29 maj 2013 med titeln Barcelonamålen Utveckling av barnomsorgen i Europa för en hållbar och inkluderande tillväxt (COM(2013)0322),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 februari 2011 med titeln Förskola – en bättre grund för framtiden (COM(2011)0066),

–  med beaktande av kommissionens färdplan för kvalitet inom förskola och barnomsorg (Ares(2018)1505951),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 20 februari 2013 med titeln Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid(3),

–  med beaktande av kommissionens meddelanden av den 3 mars 2010 med titeln Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020), den 20 februari 2013 med titeln Sociala investeringar till stöd för tillväxt och sammanhållning – inklusive genomförandet av Europeiska socialfonden 2014–2020 (COM(2013)0083) och den 26 april 2017 med titeln En europeisk pelare för sociala rättigheter (COM(2017)0250),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 6 juni 2014 om EU:s strategiska ram för arbetsmiljö 2014–2020 (COM(2014)0332),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 oktober 2017 om kvinnors ekonomiska egenmakt i den privata och den offentliga sektorn i EU(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2017 om behovet av en EU-strategi för att sätta stopp för och förebygga pensionsklyftan mellan kvinnor och män(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om inrättande av gynnsamma arbetsmarknadsvillkor för balans mellan arbetsliv och privatliv(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2016 om ett könsperspektiv på fattigdom(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 april 2016 om kvinnliga hushållsanställda och omsorgsgivare i privata hushåll inom EU(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2016 om jämställdhetsintegrering av Europaparlamentets arbete(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 september 2010 om kvinnornas roll i ett åldrande samhälle(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2010 om atypiska anställningsformer, säkra yrkesgångar, flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden samt nya former för social dialog(11),

–  med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020),

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets rekommendation av den 22 maj 2018 om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet (COM(2018)0271) och det medföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av samma datum (SWD(2018)0173),

–  med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets jämställdhetsindex 2015 samt institutets rapport från 2015 med titeln Reconciliation of work, family and private life in the European Union: Policy review,

–  med beaktande av Eurofounds rapport av den 7 december 2011 med titeln Company initiatives for workers with care responsibilities for disabled children or adults,

–  med beaktande av Eurofounds diskussionsunderlag av den 14 juli 2013 med titeln Caring for children and dependants: effect on careers of young workers,

–  med beaktande av Eurofounds rapport av den 17 juni 2014 med titeln Residential care sector: Working conditions and job quality,

–  med beaktande av Eurofounds rapport av den 22 oktober 2015 med titeln Working and caring: Reconciliation measures in times of demographic change,

–  med beaktande av Eurofounds översiktsrapport av den 17 november 2016 om den sjätte europeiska undersökningen om arbetsvillkor,

–  med beaktande av Eurofounds studie av den 28 november 2017 med titeln Care homes for older Europeans: Public, for-profit and non-profit providers,

–  med beaktande av Eurofounds undersökning av den 23 januari 2018 med titeln European Quality of Life Survey 2016: Quality of life, quality of public services and quality of society,

–  med beaktande av den gemensamma rapporten av den 10 oktober 2014 från kommittén för socialt skydd och kommissionen med titeln Adequate social protection for long-term care needs in an ageing society,

–  med beaktande av den gemensamma rapporten av den 7 oktober 2016 från kommittén för socialt skydd och kommissionen med titeln Healthcare and long-term care systems and fiscal sustainability,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 21 september 2016 om rättigheter för inneboende vårdpersonal(12),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 16 oktober 2014 om utveckling av hushållsnära tjänster för att höja sysselsättningsgraden och främja jämställdhet i arbetslivet(13),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 26 maj 2010 om professionalisering av hushållsarbetare(14),

–  med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets jämställdhetsindexrapport för 2017 med titeln Measuring gender equality in the European Union 2005-2015,

–  med beaktande av de undersökningar som dess generaldirektorat för EU-intern politik publicerade i mars 2016, med titeln Differences in men’s and women’s work, care and leisure time, respektive november 2017, The use of funds for gender equality in selected Member States,

–  med beaktande av den publikation som WeDo-projektet för äldres välmående och värdighet lade fram under 2012, med titeln European Quality Framework for Long-term Care Services: Principles and guidelines for the wellbeing and dignity of older people in need of care and assistance,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0352/2018), och av följande skäl:

A.  Enligt artiklarna 2 och 3.3 i EU-fördraget och artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna är jämställdhet mellan kvinnor och män ett av de grundläggande värden som Europeiska unionen bygger på. Enligt artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska unionen i all sin verksamhet syfta till att undanröja bristande jämställdhet och att främja jämställdhet. Jämställdhetsarbetet har dock gått trögt.

B.  Den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som Europaparlamentet, rådet och kommissionen tillkännagav gemensamt den 17 november 2017, fastslår viktiga principer och syftar till att ge unionsmedborgarna nya rättigheter som har EU-institutionernas och medlemsstaternas enhälliga stöd, bland annat jämställdhet, lika möjligheter, stöd till barn och integrering av personer med funktionsnedsättning. Enligt pelarens princip 9, om balans mellan arbete och privatliv, har ”föräldrar och människor med omsorgsansvar ... rätt till lämplig ledighet, flexibla arbetsformer och tillgång till omsorgstjänster.”

C.  Kvinnornas övergripande sysselsättningsgrad i EU är nästan 12 procent lägre än männens, och 31,5 procent av de förvärvsarbetande kvinnorna arbetar deltid, jämfört med 8,2 procent av de förvärvsarbetande männen. Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan könen i EU uppgår fortfarande till 12 procent. Det finns belägg för att detta huvudsakligen beror på kvinnornas oproportionerligt stora omsorgsansvar. Den kumulativa effekten av kvinnornas många avbrott i arbetslivet på grund av omsorgsansvar bidrar på ett avsevärt sätt till att de får lägre löner och kortare arbetsliv och till de följaktiga klyftorna mellan könen i fråga om lön (16 procent) och pension (37 procent). Detta medför en ökad risk för fattigdom och socialt utanförskap bland kvinnor, med negativa konsekvenser även för deras barn och familjer. Det är viktigt att minska skillnaderna i sysselsättningsgrad, liksom löne- och pensionsklyftorna mellan könen, eftersom det ekonomiska bortfallet på grund av skillnaderna i sysselsättningsgrad mellan könen uppgår till 370 miljarder euro per år. Tillhandahållandet av omsorgstjänster kan vara av avgörande betydelse för att man ska kunna åtgärda bristen på arbetskraft.

D.  ”Omsorg” bör tolkas som arbete som utförs av privatpersoner, vid offentliga eller privata institutioner eller i ett eller flera privata hushåll för att tillhandahålla omvårdnad om barn, äldre, sjuka eller personer med funktionsnedsättning. Omsorgsarbete bör, i idealfallet, utföras av yrkesmässiga omsorgsgivare, oavsett om de är anställda av offentliga eller privata enheter eller av familjer eller är egenföretagare, men det utförs också informellt – och oavlönat – av icke-professionella omsorgsgivare, vanligen anhöriga.

E.  Kvinnor lägger i genomsnitt mer än tre gånger så mycket tid på obetalt hushålls- och omsorgsarbete än män, vilket märks särskilt tydligt i parförhållanden där det yngsta barnet är under sju år, då kvinnor förvärvsarbetar i genomsnitt 32 timmar per vecka och ägnar 39 timmar åt obetalt arbete, jämfört med män, som förvärvsarbetar 41 timmar och ägnar 19 timmar åt obetalt arbete per vecka.

F.  Enligt uppgifter från Internationella arbetsorganisationen sysselsatte hushålls- och omsorgssektorn under 2010 cirka 52 miljoner personer runt om i världen, och ytterligare 7,4 miljoner hushållsanställda under 15 års ålder, vilket motsvarar 5–9 procent av all sysselsättning i industriländerna.

G.  Arbeten inom omsorgssektorn är låglöneyrken i många medlemsstater och omfattas ofta inte av formella anställningsavtal eller andra grundläggande arbetstagarrättigheter samt är oattraktiva på arbetsmarknaden på grund av den höga risken för fysisk och emotionell stress, risken för utbrändhet och bristen på karriärmöjligheter. Sektorn erbjuder få fortbildningsmöjligheter och personalen består främst av äldre människor, kvinnor och arbetstagare med utländsk bakgrund.

H.  Vissa stödåtgärder, såsom det svenska skatteavdragssystemet för hushållsnära tjänster, den franska servicekupongen eller den belgiska tjänstechecken har visat sig effektiva när det gäller att minska det odeklarerade arbetet, förbättra arbetsvillkoren och ge hushållsanställda och omsorgsgivare fastställda arbetstagarrättigheter.

I.  Det finns uppgifter som visar att 80 procent av all omsorg i EU tillhandahålls av obetalda informella omsorgsgivare, varav 75 procent är kvinnor. Bland kvinnorna arbetar 27,4 procent deltid för att ta hand om barn eller vuxna med omsorgsbehov, jämfört med 4,6 procent bland männen.(15) Omsorgsarbetet bör inte göra att obetalda omsorgsgivare tvingas kompromissa mellan sitt omsorgsansvar och sin fritid, eftersom de som fortfarande förvärvsarbetar måste kunna hitta en balans mellan sina olika ansvarområden och hur de utnyttjar sin tid.

J.  Det finns viss nationell statistik som visar att ungefär 6–7 procent av omsorgsgivarna i EU-medlemsstaterna är unga omsorgsgivare under 17 år och att det i åldersgruppen 15–24 år är fem gånger så många unga kvinnor som unga män som utför omsorgsarbete. Det händer att unga omsorgsgivare får axla ett stort vuxenansvar för att tillhandahålla omsorg,, hjälp och stöd till en förälder, ett syskon, en mor- eller farförälder eller en annan släkting som har en funktionsnedsättning, en kronisk sjukdom eller lider av psykisk ohälsa. Unga omsorgsgivare möter särskilda hinder i tillträdet till utbildning och när det gäller möjligheterna att förena utbildning med omsorgsansvar, vilket även påverkar deras hälsa och försörjningsmöjligheter.

K.  I flera EU-medlemsstater råder det brist på yrkesmässiga omsorgstjänster av god kvalitet som är tillgängliga för alla oberoende av inkomst.

L.  Många anhöriga med omsorgsbehov bor i områden som kännetecknas av ständig brist på service, samtidigt som isolering eller andra omständigheter gör det svårt för dem att få tillgång till yrkesmässig omsorg. Dessa personer tas ofta om hand av enbart icke-professionella omsorgsgivare, som mycket ofta är kvinnliga släktingar.

M.  Europa brottas med demografiska förändringar som leder till en ökad förekomst av åldersrelaterade sjukdomar och en åldrande befolkning, och därmed ökande omsorgsbehov. Nu i en tid med växande omsorgsbehov råder det en snedfördelning av omsorgsansvaret mellan könen, då kvinnorna tar på sig merparten av omsorgsbördan på grund av stereotypa könsroller som fortfarande lever kvar i det europeiska samhället. Det ökande antalet äldre, det minskande antalet människor i arbetsför ålder och nedskärningarna i de offentliga budgetarna har avsevärd inverkan på den sociala servicen, vilket även kommer att påverka dem som måste kombinera arbete med omsorgsansvar, ofta under svåra omständigheter.

N.  EU:s befolkning förväntas bli äldre, och den del av befolkningen som är 65 år och äldre beräknas öka från 17,1 procent (2008) till 30 procent (2060), medan gruppen personer som är 80 år och äldre beräknas öka från 4,4 procent till 12,1 procent av befolkningen under samma period.

O.  Äldre människor löper större risk för fattigdom än befolkningen i allmänhet, och cirka 19 procent av dem som är 65 år och äldre befann sig i riskzonen för fattigdom under 2008, jämfört med 17 procent under 2000. Denna andel är 5 procentenheter högre bland kvinnor än bland män.

P.  Äldre personer utsätts ibland för ålders- eller könsrelaterad diskriminering, och övergrepp mot äldre – som förekommer i många olika omsorgsmiljöer – är ett socialt problem i samtliga medlemsstater.

Q.  Majoriteten av de nationella policymodellerna för omsorgstjänster förmår i nuläget inte tillgodose behoven i unionens åldrande samhälle, och de flesta medlemsstater har hittills inte tagit itu med de demografiska utmaningarna i sina politiska och sociala omsorgsinitiativ och omsorgssystem.

R.  Trots att antalet äldreboenden har ökat under de senaste tio åren i nästan alla medlemsstater är efterfrågan fortfarande högre än tillgången på självständiga boenden och omsorgsstödtjänster. Det finns ett trängande behov av ytterligare investeringar i långtidssjukvård i närsamhället eller i hemmet, eftersom alla har rätt till ett självständigt liv, stödtjänster och delaktighet i samhället. Dessutom är det på grund av bristen på kvalitetsindikatorer svårt att övervaka och utvärdera denna viktiga del av omsorgsinfrastrukturen och att avge rekommendationer för beslutsfattandet.

S.  Barcelonamålen om barnomsorg för minst 33 procent av barnen under 3 års ålder (mål 1) och för minst 90 procent av barnen mellan 3 år och den obligatoriska skolåldern (mål 2) har uppnåtts enbart i 12 medlemsstater sedan 2002, och i vissa medlemsstater är nivån på uppnåendet av dessa mål oroande låg.

T.  Kvinnornas växande deltagande på arbetsmarknaden ökar behovet av högkvalitativ och rimligt prissatt barnomsorg, och efterfrågan på förskoleplatser är högre än tillgången i hela Europa. Det finns uppgifter som visar att barnomsorg för barn från noll till tre år huvudsakligen utnyttjas på deltidsbasis (färre än 30 timmar per vecka) i fler än hälften av medlemsstaterna. För full sysselsättning bland kvinnorna krävs det barnomsorg som är tillgänglig på heltid och som tillgodoser efterfrågan under föräldrarnas arbetstider.

U.  Det råder brist på tillräcklig infrastruktur för högkvalitativ och tillgänglig barnomsorg för alla inkomstnivåer – vilket framgår av det faktum att bara cirka 15 miljoner av EU:s fler än 32 miljoner barn som är yngre än den obligatoriska skolåldern har tillgång till förskola(16) – och merparten av medlemsstaternas offentliga barnomsorgsutgifter går till barnomsorg för barn i åldern 3 år upp till den obligatoriska skolåldern. Investeringarna från alla sektorer bör höjas, eftersom det finns uppgifter från OECD-länderna som visar att ökade BNP-investeringar i omsorgstjänster skulle leda till en ökning av kvinnornas sysselsättningsgrad. Investeringar i barnomsorg är en vinn-vinn-strategi och skulle generera ytterligare skatteintäkter tack vare det ökade förvärvsarbetet bland föräldrar. Förutom att högkvalitativ förskoleverksamhet fungerar som ett komplement till familjens centrala roll ger den även många kort- och långsiktiga fördelar för enskilda människor och samhället i stort, bland annat för personer från socioekonomiskt missgynnade bakgrunder eller som har särskilda utbildningsbehov, och är ett effektivt sätt att bekämpa den ojämlikhet som drabbar barn redan i tidig ålder och att motverka avhopp från skolan.

V.  Tillhandahållandet av högkvalitativ förskoleverksamhet är en effektiv investering som utgör grunden för ett framgångsrikt livslångt lärande och som åtgärdar den bristande jämlikhet och de utmaningar som missgynnade barn ställs inför.

W.  Över 80 miljoner personer med funktionsnedsättning lever i EU, och var fjärde europé har en anhörig med funktionsnedsättning. I och med att EU under 2011 blev part till Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning förband unionen sig att främja och skydda rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. Mot bakgrund av dessa rättigheter och behoven bland människor med funktionsnedsättning i alla åldrar har det på senare tid skett en förskjutning från institutionsbaserad till närsamhällesbaserad omsorg för personer med funktionsnedsättning.

X.  Enligt artikel 19 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har alla rätt att leva självständigt och att delta i samhället, vilket inte bara innebär rätt till självständigt boende, utan även till stödtjänster som svarar mot behoven bland personer med funktionsnedsättning.

Y.  Barn och vuxna med lågfungerande autism har ofta svårt att klara av sin vardag själva och behöver i allmänhet hjälp med de flesta uppgifter.

Z.  Långtidssjukvård och barnomsorg undervärderas ofta och i många medlemsstater har yrken inom dessa områden relativt låg profil och status, vilket avspeglas i en låg lönenivå, en sned könsfördelning bland personalen och dåliga arbetsförhållanden.

AA.  Arbeten inom formell omsorg, bland annat omsorg i hemmet, kräver kvalificerad personal med korrekt lön.(17) Det är nödvändigt att säkerställa att det finns tillräckligt många kompetenta omsorgsgivare eftersom utvecklingen av högkvalitativ formell omsorg om barn, äldre och personer med funktionsnedsättning är kopplad till goda anställningsförhållanden, skälig lön och investeringar i de arbetstagare som tillhandahåller dessa tjänster, inbegripet investeringar i fortbildning för barnomsorgspersonal. Yrkesmässiga anställningsförhållanden för omsorgsgivare har en positiv inverkan på omsorgsgivarnas möjligheter att förena arbete och privatliv.

AB.  Användare av långtidssjukvård kan ha svårt att ha råd med privata omsorgstjänster, som vanligtvis är dyrare än omsorgstjänster inom den offentliga sektorn. Kvinnor drabbas alltid hårdare än män på grund av löne- och pensionsklyftorna mellan könen och måste lägga en större andel av sin inkomst på långtidssjukvård.

AC.  Det finns uppgifter som visar att personer från missgynnade bakgrunder får det särskilt svårt när det råder begränsad tillgång på högkvalitativa omsorgstjänster, till exempel personer från låginkomstfamiljer, personer som bor på landsbygden och barn från etniska minoriteter eller med migrantbakgrund.

Situationen sett till möjligheterna att förena arbete och privatliv

1.  Europaparlamentet konstaterar att skillnaden i sysselsättningsgrad mellan könen ökar markant när familjer får barn, vilket speglar hur svårt det är för kvinnor att kombinera barnuppfostran och omsorgsansvar med arbete på grund av bristen på tillräckliga offentliga omsorgsinfrastrukturer och den seglivade arbetsfördelning mellan könen som medför ett överväldigande stort omsorgsansvar, vilket huvudsakligen axlas av kvinnor, som ägnar två till tio gånger mer tid åt obetald omsorg än män(18).

2.  Europaparlamentet konstaterar att en fjärdedel av alla kvinnor fortfarande utför obetalt familjearbete, för vilket de inte får någon direkt lön, och att det finns en tydlig segregering av kvinnor inom sektorer som generellt sett kännetecknas av låg lön, långa arbetsdagar och ofta informella arbetsförhållanden, vilket leder till sämre monetär, social och strukturell vinning för kvinnor.

3.  Europaparlamentet betonar att feminiseringen av fattigdomen beror på ett antal faktorer, bland annat löneklyftan mellan könen, pensionsklyftan, omsorgsansvar och därtill kopplade avbrott i arbetslivet. Den diskriminering på flera grunder som kvinnor utsätts för på grund av bland annat sin könsidentitet, sitt könsuttryck och sina könsegenskaper bidrar till feminiseringen av fattigdomen.

4.  Europaparlamentet välkomnar det interinstitutionella tillkännagivandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och påminner om principerna i denna, vilka inbegriper

   likabehandling av och lika möjligheter för kvinnor och män, särskilt avseende deltagandet på arbetsmarknaden,
   rätt till lika möjligheter och tillgång till sysselsättning oberoende av ålder eller funktionsnedsättning,
   rätt till lämplig ledighet, flexibla arbetsformer och tillgång till omsorgstjänster för föräldrar och personer med omsorgsansvar,
   rätt till rimligt prissatt långtidssjukvård av god kvalitet.

5.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den negativa utvecklingen vad gäller föräldraledighet och rättigheter förknippade med föräldraskap, till exempel tillbakadragandet av förslaget till direktiv om förlängning av mammaledigheten och den nyligen avkunnade dom där domstolen fastslår att det är lagligt att säga upp gravida arbetstagare i samband med massuppsägningar. Kommissionen uppmanas att mycket skyndsamt täppa till de luckor som finns i EU-lagstiftningen.

6.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till direktiv om balans mellan arbete och privatliv för arbetstagare och personer med omsorgsansvar samt framhåller i detta sammanhang vikten av individuella rättigheter i fråga om ledighet och flexibla arbetsformer för att förvärvsarbetande personer lättare ska kunna hantera sitt privat- och arbetsliv. Parlamentet påminner om att åtgärder för balans mellan arbete och privatliv bör uppmuntra männen att axla ett lika stort omsorgsansvar som kvinnorna. Parlamentet anser att målet för den framtida utvecklingen bör vara att gradvis öka pappa- och omsorgsledigheten(19) och att höja ersättningsnivån, vilket bör vara adekvat, samt att säkerställa icke överförbar föräldraledighet, uppsägningsskydd, rätt till återinträde på samma eller motsvarande tjänst, skydd mot diskriminering på grund av ledighetsbeslut och stärkta rättigheter för egenföretagare och personer som behöver ta ut ledighet på grund av omsorg om andra anhöriga än barn.

7.  Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att uppmuntra pappor att utnyttja pappaledigheten så mycket de kan, vilket är ett effektivt sätt att uppmuntra dem att axla ansvaret för att ta hand om sina barn och sin familj och ett användbart verktyg för verklig jämställdhet.

8.  Europaparlamentet anser att tillhandahållandet av omsorg inte bör inverka negativt på omsorgsgivarens lönenivå eller sociala förmåner eller pensionsförmåner. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang främjande av jämställdhet i samband med genomförandet av politiska åtgärder för balans mellan arbete och privatliv.

9.  Europaparlamentet vill uppmärksamma den komplicerade situationen för familjer som tar hand om ett barn eller en annan anhörig med funktionsnedsättning, eftersom det i dessa fall rör sig om livslång omvårdnad.

10.  Europaparlamentet framhåller bristen på avlastningstjänster för föräldrar till barn med funktionsnedsättning. Parlamentet betonar att denna brist på stöd mycket ofta gör det helt omöjligt för föräldrarna att arbeta. Parlamentet noterar i detta sammanhang den alarmerande bristen på inrättningar för personer med svår autism.

11.  Europaparlamentet anser att alla människor med omsorgsbehov ska ha subjektiv rätt att välja de högkvalitativa omsorgstjänster som är bäst anpassade till deras omsorgsbehov och som är lämpliga och lättillgängliga för både dem och deras familjer. Parlamentet är av uppfattningen att omsorgstjänsterna bör utvecklas på ett personinriktat, individanpassat och heltäckande sätt, oavsett de skillnader som finns mellan olika användare och deras behov. Parlamentet konstaterar att familjer skiljer sig åt sinsemellan och att strategierna och planeringen bör anpassas till denna mångfald.

12.  Europaparlamentet anser att vidareutvecklingen av utbudet av omsorgstjänster bör återspegla arbetets föränderliga karaktär.

13.  Europaparlamentet anser att den rätt till långtidssjukvård som fastslås i den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör betraktas som en del av det sociala skyddet, inom ramen för vilket man bör instifta rätten till högkvalitativ och individanpassad omsorg för alla. Dessutom menar parlamentet att det finns ett trängande behov av ytterligare investeringar i rimligt prissatt och högkvalitativ långtidssjukvård, inte minst omsorg i hemmet och närsamhällesbaserad omsorg, i enlighet med den europeiska pelaren för sociala rättigheter och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att säkerställa lika tillgång till och rättvis behandling inom äldre- och barnomsorgen och omsorgen om personer med funktionsnedsättning och/eller kroniska sjukdomar som har behov av långtidssjukvård och att ägna särskild uppmärksamhet åt personer med missgynnad bakgrund.

14.  Europaparlamentet understryker att tillgången till infrastruktur, tjänster och stöd som karaktäriseras av variation, hög kvalitet, lättillgänglighet och rimliga priser för omsorg om barn, äldre, personer med funktionsnedsättning och personer med kroniska sjukdomar eller i behov av långtidssjukvård inom den offentliga och privata sektorn, antingen i hemmet eller i hemliknande miljöer i närsamhället, har visat sig vara en avgörande aspekt av åtgärder för balans mellan arbete och privatliv och en viktig faktor för ledighetsuttaget bland föräldrar och informella omsorgsgivare, som ett led i arbetet med att hjälpa kvinnor att snabbt återvända till och stanna kvar på arbetsmarknaden. Parlamentet välkomnar övergången till närsamhällesbaserade tjänster, i enlighet med den europeiska pelaren för sociala rättigheter och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, men konstaterar samtidigt att man måste övervaka dessa tjänster för att kontrollera att de håller hög kvalitet. Parlamentet anser att det för en högkvalitativ omsorg krävs hög kvalitet på de tjänster som erbjuds och att användarnas värdighet och mänskliga rättigheter respekteras till fullo samt att användarna inkluderas i samhället.

15.  Europaparlamentet påminner om att bristen på omsorgstjänster är en viktig orsak till kvinnornas underrepresentation på arbetsmarknaden, eftersom den gör det svårare att förena arbete och familjeansvar och leder till att en del kvinnor helt och hållet försvinner från arbetsmarknaden, förvärvsarbetar färre timmar eller lägger ned mer tid på att axla obetalt omsorgsansvar, vilket får en negativ inverkan på deras sociala trygghetsförmåner, i synnerhet deras pensioner, och ökar risken för fattigdom och social utestängning, i synnerhet på äldre dagar.

Omsorgsformer

16.  Europaparlamentet konstaterar att det förekommer en mängd olika typer av omsorgstjänster, till exempel förskola, äldreomsorg och omsorg eller stöd för personer med funktionsnedsättning och/eller kroniska sjukdomar som innebär ett långvarigt behov av vård och omsorg, och att olika politiska strategier har utvecklats till följd av detta. Parlamentet anser att omsorg kan tillhandahållas av formella och informella omsorgsgivare.

17.  Europaparlamentet anser att man vid utvecklingen av omsorgstjänster bör beakta alla kategorier av användare samt skillnaderna mellan dessa och deras varierande preferenser i fråga om vilka typer av omsorgstjänster som de behöver, däribland personer med missgynnad bakgrund, till exempel etniska minoriteter eller migrantfamiljer och människor som bor i avlägsna områden eller på landsbygden samt låginkomstfamiljer. Parlamentet påminner om att det familjebegrepp som används i lagstiftning och politiska åtgärder bör tolkas i vid bemärkelse.

18.  Europaparlamentet erkänner att låg socioekonomisk status och låg utbildningsnivå utgör hinder för tillgången till omsorgstjänster för många människor, vilket ytterligare ökar på deras svårigheter att förena arbete och privatliv. Parlamentet anser att detta kräver specifik planering och specifika strategier.

19.  Europaparlamentet noterar att den privata sektorn spelar en viktig roll i tillhandahållandet av långtidssjukvård för personer med funktionsnedsättning och för äldre människor, och att problem kring tillgängligheten och kvaliteten på sådana tjänster har påtalats i hela Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera situationen på omsorgsmarknaden och att ta nödvändiga regleringsmässiga initiativ för att kontrollera och övervaka kvaliteten på de tjänster som erbjuds på detta område.

Omsorgens kvalitet, rimliga prisnivå och tillgänglighet

20.  Europaparlamentet anser att omsorgstjänsterna bör vara utformade på ett sådant sätt att de ger verkliga valmöjligheter för samtliga användare, deras anhöriga och deras omsorgsgivare, oavsett om de är hel- eller deltidsanställda, egenföretagare eller arbetslösa.

21.  Europaparlamentet anser att de som planerar och tillhandahåller omsorgstjänster har ansvar för att vara medvetna om användarnas behov och att användarna måste göras aktivt och meningsfullt delaktiga i planeringen och utvecklingen av omsorgen om äldre och personer med funktionsnedsättning samt att denna måste utformas och tillhandahållas utifrån ett rättighetsbaserat förhållningssätt. Parlamentet noterar de positiva erfarenheter som finns bland personer med psykiska och intellektuella funktionsnedsättningar av att ta del av utformningen av infrastruktur och tjänster som ökar deras möjligheter till ett självständigt liv och förbättrar deras livskvalitet.

22.  Europaparlamentet påpekar att tillhandahållandet av högkvalitativ omsorg i EU varierar stort både inom och mellan medlemsstaterna: mellan privata och offentliga miljöer, stad och landsbygd och olika åldersgrupper. Parlamentet noterar att familjerna, särskilt mor- och farföräldrar, axlar en stor del av ansvaret för barnomsorg och långtidssjukvård, vilket är särskilt tydligt i södra och östra Europa.(20)

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa en god täckning av omsorgstjänster, både i städerna och på landsbygden, för att förbättra tillgängligheten av och tillgången på tjänster för personer med missgynnad bakgrund, bland annat människor som bor på landsbygden och i avlägsna områden.

24.  Europaparlamentet anser att tillgängligheten beror på en kombination av kostnader och flexibilitet, varför det bör finnas en rad olika typer av omsorgstjänster, både offentliga och privata, och omsorg i hemmet och i hemlika miljöer. Parlamentet anser vidare att anhöriga bör kunna antingen frivilligt sköta omsorgen eller få bidrag för att köpa omsorgstjänster.

25.  Europaparlamentet betonar att omsorgstjänsternas kvalitet bör betraktas ur en rad olika synvinklar, inklusive kvaliteten på inrättningar och tjänster, kvaliteten på undervisningsprogram för barn, omsorgsgivarnas yrkeskunnighet, kvaliteten på lokaler och miljö och omsorgsgivarnas utbildningsnivå och arbetsförhållanden.

26.  Europaparlamentet konstaterar att omsorgstjänsterna bör utvecklas på ett sådant sätt att man stärker kontinuiteten i omsorgen, den preventiva hälso- och socialvården, rehabiliteringen och möjligheterna till ett självständigt liv. Parlamentet anser att man bör uppmuntra olika former av omsorg i hemmet, så att personer med omsorgsbehov kan komma i åtnjutande av tjänster utförda av kompetent omsorgspersonal i sitt eget hem och, om möjligt, leva ett självständigt liv. Parlamentet anser att omsorgstjänster i tillämpliga fall bör inriktas på ett övergripande familjestöd (såsom hjälp med hushållet, handledning och barnomsorg).

27.  Europaparlamentet understryker att information om tillgängliga tjänster och tjänsteleverantörer på omsorgsområdet bör finnas tillgänglig för föräldrar, äldre, personer med funktionsnedsättning och/eller kroniska sjukdomar i behov av långtidssjukvård och informella omsorgsgivare.

28.  Europaparlamentet betonar att bristen på tillgängliga tjänster och de orimliga kostnaderna för barnomsorg har negativa konsekvenser för barn från låginkomstfamiljer, vilket innebär att de missgynnas redan från tidig ålder. Parlamentet framhåller att varje barn har rätt till högkvalitativ omsorg och utveckling i den tidiga barndomen, inklusive en fullständig uppsättning sociala stimuli. Parlamentet framhåller att de överdrivet höga omsorgskostnaderna också drabbar och missgynnar omsorgsbehövande personer från låginkomstfamiljer.

29.  Europaparlamentet anser att bristen på investeringar i högkvalitativ barnomsorg för barn under tre års ålder förlänger kvinnors avbrott i arbetslivet och skapar svårigheter när de återvänder till arbetet.

30.  Europaparlamentet anser att de nationella systemen bör stärkas för att förbättra livskvaliteten bland äldre kvinnor, särskilt de med minnesnedsättande sjukdomar, och deras omsorgsgivare, som ofta själva är äldre kvinnor. Parlamentet föreslår att Alzheimerföreningar rådfrågas vid kartläggningen och genomförandet av sådana åtgärder.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i enlighet med dessa förslag ta fram vägledningar för medlemsstaterna i fråga om utvecklingen av heltäckande, sysselsättningsvänliga, individanpassade, närsamhällesbaserade och tillgängliga omsorgstjänster som inbegriper barn- och äldre- samt omsorg om personer med funktionsnedsättning och/eller kroniska sjukdomar och som grundas på delaktighet av och samråd med de tilltänkta användarna, i syfte att säkerställa tillgängligheten och tillgodose deras behov.

32.  Europaparlamentet konstaterar att det finns olika praxis i olika medlemsstater och understryker att samarbete och utbyte av bästa metoder på europeisk nivå kan främja ömsesidigt lärande och samråd mellan medlemsstaterna samt bidra till utvecklingen av högkvalitativa omsorgstjänster genom att stödja och komplettera de åtgärder som vidtas på regional och nationell nivå samt hjälpa medlemsstaterna att komma till rätta med gemensamma utmaningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att fungera som en plattform för och underlätta detta utbyte av erfarenheter och god praxis i fråga om omsorgstjänsternas kvalitet, tillgänglighet och prissättning och de olika modellerna för tillhandahållande av omsorgstjänster som är skräddarsydda för de individuella omständigheterna och de ekonomiska möjligheterna att ta itu med utmaningarna på omsorgsområdet.

33.  Europaparlamentet finner arbetsförhållandena inom många delar av omsorgssektorn bekymmersamma, till exempel långa arbetsdagar, låg lön, brist på fortbildning och dålig arbetsmiljö. Parlamentet är bekymrat över att omsorgsarbete ses som en oattraktiv sysselsättningssektor som huvudsakligen lockar kvinnor och arbetstagare med utländsk bakgrund. Parlamentet understryker att dessa förhållanden också påverkar kvaliteten på den tillhandahållna omsorgen. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att ge omsorgsyrkena högre status och uppmanar kommissionen att i samarbete med arbetsmarknadsparterna upprätta en rättslig ram för minimistandarder för arbetstagare inom denna sektor samt att inleda ett initiativ om kvalitet i långtidssjukvården, med inspiration av tillgängliga frivilliga verktyg och initiativ i civilsamhället, till exempel den europeiska kvalitetsramen för långtidssjukvård och kommissionens nyligen framlagda förslag till rekommendation från rådet om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att övervaka och säkerställa att institutioner och andra platser som tillhandahåller omsorg är säkra och stimulerande arbetsplatser och att det görs lämpliga investeringar i omsorgsgivarnas välbefinnande och arbetsmiljö. Parlamentet anser att det är oerhört viktigt att säkerställa omsorgsgivarnas välbefinnande för att förhindra övergrepp mot omsorgstagarna. I detta sammanhang stöder parlamentet lagstiftningsinitiativen till certifiering och erkännande av yrkesmässiga omsorgsgivare och uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förbättra omsorgsgivarnas arbetsförhållanden, till exempel genom att trygga deras rätt till formella anställningsavtal och betald ledighet. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att öka allmänhetens medvetenhet om värdet av omsorgstjänster i syfte att höja omsorgsgivaryrkets status och öka männens delaktighet i omsorgsarbetet.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen eftertryckligen att lägga fram ett europeiskt program för omsorgsgivare för rådet i syfte att identifiera och erkänna de många olika typer av omsorg som förekommer i Europa samt garantera omsorgsgivare ekonomiskt stöd och gradvis öka deras möjligheter att förena arbete och privatliv.

36.  Europaparlamentet påminner om att det i sin resolution av den 4 juli 2013 om krisens konsekvenser för utsatta gruppers tillgång till vård(21) specifikt efterlyste ett direktiv om ledighet för vård av anhörig. Parlamentet noterar att informella omsorgsgivare som väljer att tillhandahålla informell omsorg om sina anhöriga bör få lämplig ersättning och tillgång till sociala förmåner på jämlik basis med andra omsorgsgivare. Parlamentet efterlyser därför dessutom en övergripande strategi för att hantera de informella omsorgsgivarnas utmaningar, vilken som går utöver arbetslagstiftningen, såsom kontinuerligt inkomststöd, tillgång till hälso- och sjukvård, möjlighet till semester och ackumulering av pensionsrätter så att de blir tillräckliga även när omsorgsgivarens inkomstnivå tillfälligt är lägre på grund av tillhandahållandet av informell omsorg, en situation som främst berör kvinnor. Parlamentet anser att tillhandahållandet av omsorg inte bör ha negativa konsekvenser för den informella omsorgsgivarens hälsa och välbefinnande. Medlemsstaterna uppmanas i detta sammanhang att tillhandahålla adekvata avlastnings- och rådgivningstjänster och tjänster för ömsesidig rådgivning, psykologiskt stöd, dagomsorg och avlastningsvård för informella omsorgsgivare som skulle bidra till att öka deras deltagande på arbetsmarknaden.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genom arbets- och sociallagstiftning införa ”omsorgspoäng” för både kvinnor och män som likvärdiga perioder för intjänandet av pensionsrätter, i syfte att skydda dem som avbryter sitt arbetsliv för att ge informell obetald omsorg till en omsorgsbehövande eller en anhörig samt att erkänna värdet av dessa omsorgsgivares arbete för hela samhället.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sörja för att informella omsorgsgivare erkänns som likvärdiga aktörer i tillhandahållandet av omsorgstjänster samt att som ett led i program för livslångt lärande ta fram utbildningar om och främja erkännandet av den kompetens som informella omsorgsgivare förvärvat. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i samarbete med icke-statliga organisationer och utbildningsanstalter stödja unga omsorgsgivare. Kommissionen uppmanas att lägga fram ett förslag till handlingsplan som inbegriper bland annat dessa åtgärder för att trygga omsorgens kvalitet och omsorgsgivarnas livskvalitet.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bedriva forskning om antalet unga omsorgsgivare och om hur deras roll som omsorgsgivare påverkar deras välbefinnande och försörjning samt att på grundval av denna forskning tillhandahålla stöd till unga omsorgsgivare och tillgodose deras behov, i samarbete med icke-statliga organisationer och utbildningsanstalter.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta bättre hänsyn till omsorgstjänster och omsorgsgivare i samband med forskning och policyutveckling, i synnerhet med avseende på Europeiska socialfonden, handikappstrategin och hälsoprogrammet.

Omsorgsmål

41.  Europaparlamentet understryker att den utmaning som vi nu står inför när det gäller att nå Barcelonamålen är att öka tillhandahållandet av barnomsorg för barn mellan 3 och 4 års ålder. Parlamentet välkomnar kommissionens rekommendation att utöka målet för Utbildning 2020-strategin till att gälla barnomsorg för minst 95 procent av barnen mellan 3 år och den obligatoriska skolåldern. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samråd med berörda aktörer, inklusive medlemsstaterna, höja Barcelonamålen och målen för förskoleverksamhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sina insatser för att uppnå målen och att sätta tillhandahållandet av omsorg högre upp på den politiska agendan. Vidare uppmanas medlemsstaterna att förbättra de nationella kvalitetsramarna för förskola och barnomsorg genom att beakta kommissionens förslag till rådets rekommendation om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet samt att granska fem avgörande aspekter av förskoleverksamheten och barnomsorgen som nämns i förslaget: tillgång, personalstyrka, läroplan, tillsyn och utvärdering samt styrning och finansiering. Dessutom uppmanar parlamentet medlemsstaterna att vid tillhandahållandet av förskoleverksamhet att betona inte bara tillgången, utan även kvaliteten på denna omsorg, särskilt om barn med missgynnad bakgrund och barn med funktionsnedsättning.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa indikatorer och motsvarande kvalitetsmål för omsorgstjänster för äldre och personer med funktionsnedsättning och/eller kroniska sjukdomar med omsorgsbehov, liknande Barcelonamålen, med övervakningsverktyg för att mäta dessa tjänsters kvalitet, tillgänglighet och prisnivå.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inbegripa äldreomsorgen och omsorgen om personer med funktionsnedsättning och/eller kroniska sjukdomar i sin övervakning och översyn av uppgifter inom ramen för den europeiska planeringsterminen och i den årliga jämställdhetsrapporten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att inbegripa utvärderingar av äldreomsorgen och omsorgen om personer med funktionsnedsättning och/eller kroniska sjukdomar i sina landrapporter, med beaktande av synpunkter från omsorgsgivare och omsorgstagare. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att inbegripa uppgifter om denna omsorg i en uppsättning indikatorer på social utveckling, som bör övervakas inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Kommissionen och rådet uppmanas även att inbegripa dessa sociala indikatorer i planeringsterminens regler. Dessutom uppmuntras medlemsstaterna att anta och tillämpa korrigerande åtgärder om utvecklingen visar sig vara för långsam.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra insamlingen av könsuppdelade uppgifter och att ta fram sektorsspecifik statistik, jämförbara definitioner och indikatorer i syfte att bedöma jämställdhetsaspekten av tillgängligheten, kvaliteten och effektiviteten hos barn- och äldreomsorgen och omsorgen om personer med funktionsnedsättning och kroniska sjukdomar på EU-nivå, samtidigt som man ser till att omsorgspersonalens övervakningsbörda inte ökar. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att övervaka utvecklingen av omsorgstjänster och vid behov utarbeta rekommendationer om korrigerande åtgärder.

45.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samla in uppgifter av god kvalitet om tillhandahållandet av omsorgstjänster för barn, äldre och personer med funktionsnedsättning som finns tillgängliga via offentlig och privat finansiering, i syfte att övervaka situationen i stort och att förbättra omsorgen genom att beakta inte bara användarnas behov, utan även möjligheterna att förena arbete och privatliv och arbetsförhållandena för de många omsorgsgivarna. Dessutom uppmanar parlamentet medlemsstaterna att anta effektiva politiska instrument och vidta korrigerande åtgärder när det behövs.

Finansiering av omsorgen

46.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att – bland annat för att komma till rätta med de befintliga investeringsunderskotten – öka de offentliga investeringar i omsorgstjänster och infrastruktur för barn, i synnerhet småbarn, och för omsorg om andra anhöriga samt att säkerställa allmän tillgång till sådana tjänster, förbättra kvaliteten på omsorgen och investera mer i särskilda åtgärder som gör det möjligt för omsorgsgivare att upprätthålla ett aktivt yrkesliv.

47.  Europaparlamentet noterar de oproportionerliga konsekvenser som otillräckliga investeringar i omsorgsstrukturer och omsorgstjänster har för ensamstående föräldrar, varav en överväldigande majoritet är kvinnor, och för familjer som lever i fattigdom och som löper risk för social utestängning.

48.  Europaparlamentet noterar vikten av jämställdhetsintegrering på alla genomförandestadier av de olika politiska åtgärderna och i allra högsta grad på programstadiet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att jämställdhetsdimensionen till fullo integreras i de nationella reformplanerna med stöd inte bara av Europeiska socialfonden utan även av andra EU-fonder som tillhandahåller resurser för allmän social infrastruktur, vilka bör användas av medlemsstaterna för utvecklingen av omsorgstjänster.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att arbetet med den europeiska planeringsterminen bidrar till förverkligandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, så att medlemsstaterna får faktiskt utrymme att uppbåda och bibehålla sin finansiering av omsorgstjänster.

50.  Europaparlamentet stöder inkluderingen i kommissionens landspecifika rekommendationer av åtgärder som är inriktade på investeringar i barnomsorg och på negativa skatteincitament som gör att den andra försörjaren – som oftast är kvinna – låter bli att arbeta mer eller att arbeta överhuvudtaget samt på andra åtgärder för att täppa till löneklyftan mellan könen.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka finansieringen av alla typer av omsorgstjänster med särskild hänsyn, i lämpliga fall, till en övergång från institutionsbaserade till närsamhällesbaserade omsorgstjänster med hjälp av Europeiska socialfonden+ och andra finansieringsinstrument som syftar till att finansiera social infrastruktur. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen att i samma anda höja anslagen till Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) i syfte att stödja tillhandahållandet av barnomsorgsinrättningar på landsbygden och att ytterligare utnyttja Europeiska fonden för strategiska investeringar till finansiering av projekt för förskoleverksamhet och barnomsorg. Kommissionen uppmanas också att strikt övervaka användningen av EU-finansiering, i synnerhet inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna på området offentliga social omsorg och långtidssjukvård, och att säkerställa att investeringarna är förenliga skyldigheterna avseende mänskliga rättigheter enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjligheterna till gränsöverskridande överförbarhet av sociala förmåner, så att en persons ursprungsmedlemsstat finansierar vederbörandes plats på en inrättning för social service i en annan medlemsstat (under förutsättning att det inte finns någon sådan inrättning i ursprungsmedlemsstaten).

53.  Europaparlamentet påpekar att det behövs bättre analyser av potentialen till offentlig-privata investeringar i tillhandahållandet av omsorgstjänster, med beaktande av befintliga företagsinitiativ för arbetstagare som har omsorgsansvar för personer med funktionsnedsättning och vuxna.

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inta ett övergripande förhållningssätt till alla typer av omsorgstjänster samt att stärka tillhandahållandet i syfte att uppnå en effektiv användning, med utnyttjande av samverkanseffekterna, av EU:s relevanta finansieringsinstrument på området livslångt lärande, forskning och infrastrukturutveckling. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att prioritera finansiering av barnomsorg och långtidssjukvård, med användning av de finansieringsinstrument som finns tillgängliga inom ramen för nästa fleråriga budgetram, inte minst de befintliga medlen från Europeiska fonden för strategiska investeringar, europeiska struktur- och investeringsfonder såsom Europeiska socialfonden (ESF) och Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) samt Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling. Dessutom uppmuntras medlemsstaterna att fördela sina resurser på ett mer effektivt sätt, så att missgynnade och utsatta grupper lättare kan tillgå och få råd att köpa omsorgstjänster, samt att utforma effektiva finansieringsmodeller, bland annat riktad finansiering, där det råder god balans mellan offentliga och privata investeringar i enlighet med de nationella och lokala förhållandena.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att Europeiska jämställdhetsinstitutet har tillräckliga resurser för att övervaka utvecklingen av omsorgsinfrastrukturen och genomförandet av politiska åtgärder för möjligheter att förena arbete och privatliv samt att analysera huruvida och hur dessa politiska åtgärder medför ökad jämställdhet på avsett sätt.

56.  Europaparlamentet välkomnar vissa medlemsstaters beslut att införa skattepolitiska incitament för företag som tillhandahåller barnomsorg för sina anställda för att göra det lättare för dem att förena arbete och privatliv.

o
o   o

57.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.
(2) EUT C 175, 15.6.2011, s. 8.
(3) EUT L 59, 2.3.2013, s. 59.
(4) EUT C 346, 27.9.2018, s. 6.
(5) EUT C 331, 18.9.2018, s. 60.
(6) EUT C 204, 13.6.2018, s. 76.
(7) EUT C 76, 28.2.2018, s. 93.
(8) EUT C 66, 21.2.2018, s. 30.
(9) EUT C 50, 9.2.2018, s. 15.
(10) EUT C 308 E, 20.10.2011, s. 49.
(11) EUT C 351 E, 2.12.2011, s. 39.
(12) EUT C 487, 28.12.2016, s. 7.
(13) EUT C 12, 15.1.2015, s. 16.
(14) EUT C 21, 21.1.2011, s. 39.
(15) Europeiska kommissionen, 2018 års jämställdhetsrapport.
(16) Kommissionens färdplan för 2018, Europeiska centrumet för politisk strategi (2017), 10 trends transforming the education as we know it.
(17) Eurofound, Caring for children and dependants: effect on careers of young workers.
(18) Uppgifter från Eurostat 2010. Kommissionens rapport om jämställdheten under 2015 i Europeiska unionen (2016).
(19) I enlighet med Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 20 oktober 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 92/85/EEG om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (EUT C 70 E, 8.3.2012, s. 162).
(20) Eurofound, European Quality of Life Survey 2016: overview report.
(21) EUT C 75, 26.2.2016, s. 130.


Borreliainfektion (borrelios)
PDF 127kWORD 46k
Europaparlamentets resolution av den 15 november 2018 om borreliainfektion (borrelios) (2018/2774(RSP))
P8_TA(2018)0465B8-0514/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av frågan till kommissionen om borreliainfektion (borrelios) (O‑000088/2018 – B8-0417/2018),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av rapporten från Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar om en systematisk litteraturgranskning avseende den diagnostiska noggrannheten hos serologiska tester för borreliainfektion,

–  med beaktande av expertnätverkets samrådsmöte om övervakning av borreliainfektion i EU, som hölls i Stockholm i januari 2016,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 2119/98/EG av den 24 september 1998 om att bilda ett nätverk för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar i gemenskapen(1),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Rätten till hälsa är en grundläggande rättighet som erkänns i EU-fördragen, i synnerhet i artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

B.  Borreliainfektion (Lyme disease) eller borrelios är en bakteriell sjukdom som orsakas av bakterien Borrelia burgdorferi och överförs till människan via ett fästingbett från en fästing som själv bär på bakterien. Borrelios är en infektionssjukdom som överförs av fästingar och drabbar människor och olika tama och vilda djurarter.

C.  Borreliainfektion är den vanligaste zoonotiska sjukdomen i Europa med mellan uppskattningsvis 650 000 och 850 000 fall. I Centraleuropa är sjukdomsförekomsten högre. Borreliainfektionen inträffar under vår- och sommarhalvåret (från april till oktober) och betraktas som en yrkessjukdom hos jordbrukare, skogsarbetare och forskare som gör fältundersökningar i de länder där infektionen förekommer.

D.  De smittbärande fästingarna och infektionen ser ut att sprida sig geografiskt, och i dagsläget konstateras förekomst även på högre höjder och breddgrader samt i städer. Orsakerna till detta misstänks bland annat vara förändringar i markanvändningen, däribland beskogning av marker av låg kvalitet eller expansion av invasiva växter, klimatförändringar, den globala uppvärmningen, för hög fuktighet och annan verksamhet med anknytning till mänskligt beteende.

E.  Det finns inget samförstånd i EU om behandling, diagnostik och screening av borreliainfektion, och praxis skiljer sig åt mellan de olika länderna.

F.  Bett från en smittbärande fästing och symptomen på borreliainfektion kan vara svåra att upptäcka, och i vissa fall kan symptom saknas helt, vilket ibland leder till allvarliga komplikationer och permanenta skador liknande dem vid en kronisk sjukdom, särskilt när patienten inte diagnostiseras i tid.

G.  Mer tillförlitliga tidiga diagnoser av borreliainfektion kommer att avsevärt minska antalet sjukdomsfall i sena stadier och förbättra livskvaliteten för patienterna. Enligt personer med ansvar för EU-forskningsprojektet DualDur kommer sådana diagnoser även att minska den ekonomiska bördan till följd av sjukdomen, vilket ger inbesparingar på cirka 330 miljoner euro i vårdkostnader redan under de första fem åren.

H.  Många patienter diagnostiseras inte i tid och har inte heller tillgång till lämplig behandling. De känner sig missgynnade och förbisedda av myndigheterna, och några av dem fortsätter att ha långvariga symptom som kan leda till kroniska sjukdomar.

I.  Det finns för närvarande inget vaccin mot borreliainfektion.

J.  De faktiska olägenheter som borreliainfektionen förorsakar i EU är okända, eftersom det saknas statistik om denna sjukdom och man tillämpar mycket oenhetliga falldefinitioner, laboratoriemetoder och övervakningssystem.

K.  Det saknas separata ICD-koder (den internationella sjukdomsklassifikationen) för de tidiga respektive sena stadierna av borreliainfektion, och det finns inte heller några individuella ICD-koder för de olika symptomen i sena stadier av sjukdomen.

L.  ILADS (International Lyme and Associated Diseases Society) och IDSA:s (Infectious Diseases Society of America) riktlinjer för behandlingsmetoder skiljer sig åt, och dessa skillnader påverkar också behandlingspraxis i EU.

M.  Det saknas en djupgående förståelse av den mekanism som omvandlar borreliainfektion till en kronisk sjukdom.

N.  Såväl hälso- och sjukvårdspersonal som patientorganisationer och visselblåsare har i snart ett decennium slagit larm om denna hälsofara.

O.  Trots att borreliainfektion är välkänd inom den medicinska vetenskapen är den fortfarande underdiagnostiserad, framför allt på grund av svårigheterna att upptäcka symptomen och bristen på lämpliga diagnostiska tester.

P.  De screeningtest som används för borreliainfektion ger inte alltid korrekta resultat, såsom Elisa-testet som bara upptäcker en infektion åt gången.

Q.  Många européer löper på grund av sitt yrke ständig risk för att infekteras med borreliabakterien (jordbrukare, skogsarbetare, forskare och studenter som gör fältundersökningar, exempelvis biologer, geologer, lantmätare och arkeologer).

R.  Läkarkåren följer ofta föråldrade rekommendationer om borreliainfektion som inte tar tillräcklig hänsyn till aktuella forskningsrön.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att borreliainfektionen spritt sig i alarmerande hög grad bland Europas befolkning, då omkring en miljon människor lider av sjukdomen, enligt de folkräkningsmetoder som tillämpas.

2.  Europaparlamentet påminner om att borreliainfektionen ökar i varierande grad i samtliga medlemsstater, vilket gör den till ett europeiskt folkhälsoproblem.

3.  Europaparlamentet välkomnar de medel som EU hittills anslagit för forskning om tidig upptäckt och framtida behandling av borreliainfektion (omkring 16 miljoner euro genom projekt som ANTIDotE, ID-LYME och LYMEDIADEX).

4.  Europaparlamentet efterlyser ytterligare finansiering till metoder för diagnostik och behandling av borreliainfektion. Parlamentet uppmuntrar i detta avseende främjande av forskningsinsatser, både i form av ökade anslag och utbyte av epidemiologiska data, inklusive uppgifter om spridning och förekomst av patogena och icke-patogena genotyper.

5.  Europaparlamentet efterlyser ytterligare internationellt samarbete kring forskning om borreliainfektion.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in så mycket information som möjligt om screeningmetoder för att upptäcka borrelios och behandlingar som används i medlemsstaterna.

7.  Europaparlamentet begär att en rapporteringsskyldighet ska införas för alla medlemsstater där borreliainfektion förekommer.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta samarbete och utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna när det gäller övervakning, diagnostik och behandling av borreliainfektion.

9.  Europaparlamentet välkomnar att vissa medlemsstater har inbegripit borrelios i sina nationella övervakningssystem på grundval av en särskild metod.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa ett enhetligt övervakningsprogram och arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att underlätta standardisering av diagnostiska tester och behandlingar. Parlamentet uppmanar kommissionen att betrakta borreliainfektion som en yrkessjukdom för arbetstagare inom jordbruks- och skogsbrukssektorn samt för forskare som gör fältundersökningar (exempelvis biologer, geologer, lantmätare och arkeologer).

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa individuella profylaktiska åtgärder och åtgärder för att kontrollera fästingbeståndet i syfte att stävja borreliabakteriens spridning.

12.  Europaparlamentet vill att det utarbetas evidensbaserade riktlinjer för klinisk diagnostik och laboratoriediagnostik av borreliainfektion. Parlamentet efterlyser dels separata ICD‑koder för de tidiga respektive sena stadierna av borreliainfektion, dels individuella ICD‑koder för de olika symptomen i sena stadier av infektionen.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av beprövade metoder i EU offentliggöra riktlinjer som avser utbildning av allmänläkare för att underlätta diagnostik och screening av borreliainfektion.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utöka antalet kliniska undersökningar så att läkare kan diagnostisera borreliainfektion även om de serologiska testerna är negativa, för att hjälpa patienterna att bryta ”behandlingsdödläget”.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma hur frekvent vissa borreliapatienter är tvungna att söka lämplig diagnos och behandling under lång tid, och särskilt hur ofta de åker till ett annat land för att få behandling samt de ekonomiska följderna därav.

16.  Europaparlamentet vill att det planeras och inrättas nyskapande projekt som kan bidra till bättre datainsamling och mer ändamålsenliga utbildningar och medvetandehöjande åtgärder.

17.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/945 av den 22 juni 2018 om smittsamma sjukdomar och relaterade särskilda hälsofrågor som ska omfattas av epidemiologisk övervakning samt relevanta falldefinitioner(2), där neuroborrelios finns upptagen i förteckningen över överförbara sjukdomar.

18.  Europaparlamentet betonar att inkluderandet av borreliainfektion i det europeiska nätverket för epidemiologisk övervakning ger patienterna möjlighet att dra nytta av fördelarna med ett stabilt och strukturerat hälso- och sjukvårdssystem som möjliggör ständig kommunikation mellan behöriga nationella myndigheter, snabb och tillförlitlig identifiering av fall av borreliainfektion i unionen, ömsesidigt stöd när det gäller analys och tolkning av insamlad övervakningsdata samt användning av anordningar som behövs för att förhindra infektionens spridning hos människor.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, som kommer att kunna anlita kommissionens logistiska stöd, att inrätta en kampanj riktad till befolkningen och alla berörda parter, för att informera och öka medvetenheten om borreliainfektion, först och främst i de värst drabbade regionerna.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en EU-plan mot borreliainfektion som står i proportion till hur allvarlig denna tysta epidemi är, och stöder inrättandet av ett europeiskt nätverk med avseende på borreliainfektion som inbegriper berörda parter.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att offentliggöra gemensamma förebyggande riktlinjer för dem som löper stor risk att få borreliainfektion, exempelvis arbetstagare som arbetar utomhus, och standardiserade riktlinjer för diagnostik och behandling.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla förebyggande undersökningar och metoder för snabb behandling och övervakning av borreliainfektionsförloppet hos personer som yrkesarbetar i jordbruks- och skogsbrukssektorn och forskare som arbetar med datainsamling på fältet.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen.

(1) EGT L 268, 3.10.1998, s. 1.
(2) EUT L 170, 6.7.2018, s. 1.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy