Index 
Antagna texter
Tisdagen den 11 december 2018 - StrasbourgSlutlig utgåva
Utbildning i den digitala eran: utmaningar, möjligheter och lärdomar för utformningen av EU:s politik
 Asyl-, migrations- och integrationsfonden: Förnyade åtaganden avseende återstående belopp ***I
 Inrättande av ett program för miljö och klimatpolitik (Life) ***I
 Skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener och mutagena ämnen i arbetet ***I
 Insyn och hållbarhet i EU:s system för riskbedömning i livsmedelskedjan ***I
 Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) ***I
 Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha) ***I
 Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) ***I
 Komplettering av Europeiska unionens typgodkännandelagstiftning med anledning av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen ***I
 Humanitära visum
 Viseringskodex ***I
 Gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller tillfällig tillämpning av ett allmänt förfarande för omvänd betalningsskyldighet på leveranser av varor och tjänster över ett visst tröskelvärde *
 Fullständig tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i Bulgarien och Rumänien
 Militär rörlighet
 Ny europeisk kulturagenda

Utbildning i den digitala eran: utmaningar, möjligheter och lärdomar för utformningen av EU:s politik
PDF 161kWORD 55k
Europaparlamentets resolution av den 11 december 2018 om utbildning i den digitala eran: utmaningar, möjligheter och lärdomar för utformningen av EU:s politik (2018/2090(INI))
P8_TA(2018)0485A8-0400/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 165 och 166 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 14,

–  med beaktande av artikel 2 i protokollet till Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, avseende rätten till utbildning,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2018/646 av den 18 april 2018 om en gemensam ram för tillhandahållande av bättre tjänster för kompetens och kvalifikationer (Europass) och om upphävande av beslut nr 2241/2004/EG(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 juni 2018 om modernisering av utbildningen i EU(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 september 2017 om en ny kompetensagenda för Europa(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om kompetenshöjande åtgärder för att bekämpa ungdomsarbetslöshet(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 september 2015 om att stärka flickor genom utbildning i EU(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 om främjande av ungt företagande genom utbildning och yrkesutbildning(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 april 2014 om ny teknik och öppna utbildningsresurser(7),

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 22 maj 2018 om nyckelkompetenser för livslångt lärande(8),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 22 maj 2018 om vägen mot en vision om ett europeiskt område för utbildning,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 22 maj 2017 om den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande och om upphävande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande(9),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 30 maj 2016 om uppbyggande av mediekompetens och kritiskt tänkande genom utbildning,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 19 december 2016 om kompetenshöjningsvägar: nya möjligheter för vuxna(10),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 27 maj 2015 om förskoleverksamhetens och den primära utbildningens roll när det gäller att främja kreativitet, innovation och digital kompetens,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 maj 2014 om effektiv lärarutbildning,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande(11),

–  med beaktande av rådets resolution av den 28 november 2011 om en förnyad europeisk agenda för vuxenlärande(12),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 januari 2018 om handlingsplanen för digital utbildning (COM(2018)0022),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 maj 2017 Utveckling av skolan och utbildning av hög kvalitet för en bra start i livet (COM(2017)0248),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 maj 2012 Europeisk strategi för ett bättre internet för barn (COM(2012)0196),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 juni 2016 En ny kompetensagenda för Europa (COM(2016)0381),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 december 2016 Förbättra och modernisera utbildningen (COM(2016)0941),

–  med beaktande av Europeiska regionkommitténs yttrande av den 30 november 2017 Modernisering av skolor och högre utbildning(13),

–  med beaktande av rapporten från Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning av den 9 mars 2018 Skill needs anticipation: systems and approaches. Analysis of stakeholder survey on skill needs assessment and anticipation,

–  med beaktande av kommissionens politiska rapport från 2017DigComp 2.1: ramverket för utvecklingen av digital kompetens bland medborgarna med åtta kompetensnivåer och exempel på användning,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0400/2018), och av följande skäl:

A.  När tekniken nu utvecklas allt snabbare är det digitala samhället och den digitala ekonomin numera ett faktum, vilket innebär att digitala färdigheter är nödvändiga för alla medborgares framgång på arbetsmarknaden och personliga utveckling.

B.  Digital kompetens är en viktig kompetens för livslångt lärande, vilket framhålls i referensramen i bilagan till rådets rekommendation av den 22 maj 2018.

C.  Möjligheten att använda teknik för innovation är bland annat avhängig av kritiskt tänkande, nivån på människors digitala och kreativa färdigheter och kvaliteten på och omfattningen av möjligheterna till internetuppkoppling.

D.  Grundläggande kunskap om digital teknik är avgörande för att kunna genomföra nödvändiga administrativa och vardagliga uppgifter.

E.  Det uppskattas att omkring hälften av de arbetstillfällen som finns i världen just nu – och 30 % av de som finns i Europeiska unionen – kommer att försvinna under de närmaste 25 åren(14) och att nya yrken som kräver avancerade digitala färdigheter kommer att växa fram.

F.  Digitala färdigheter långt utöver arbetsmarknadens behov ger människor större möjlighet att delta i samhällslivet, både i dag och i framtiden, underlättar informations- och kulturutbyte och ger människor större möjlighet att delta i det politiska beslutsfattandet.

G.  Det är oerhört viktigt att åter göra internet till en gemensam nytta och att främja ett aktivt e-medborgarskap.

H.  Den tekniska förvandlingen i alla branscher innebär att digitala verktyg ofta används även i yrken som traditionellt sett inte varit tekniska, och det uppskattas att nio av tio jobb inom en nära eller omedelbar framtid kommer att kräva digitala färdigheter.

I.  För närvarande saknar 44 % av EU:s befolkning mellan 16 och 74 år grundläggande digitala färdigheter, och 19 % har inga digitala färdigheter överhuvudtaget, och skillnaderna mellan medlemsstaterna är betydande. Denna situation riskerar att skapa en ny social uppdelning.

J.  Vikten av digitala färdigheter, kompetensklyftan – som är särskilt tydlig mellan kvinnor och män, olika generationer och olika sociala grupper – samt skillnaderna i digitala färdigheter i medlemsstaterna kräver ett samordnat politiskt svar.

K.  Det är av yttersta vikt att utbildningsinstitutionerna förbereder elever och studerande på att bemöta de samhälleliga och ekonomiska utmaningar som uppstår på grund av den snabba tekniska och sociala utvecklingen, genom att utrusta dem med de färdigheter som krävs för att anpassa sig till den digitala världens utmaningar.

L.  Tillgång till och användning av internet och av teknisk och digital utrustning har omvandlat det sociala beteendet och de sociala relationerna, särskilt hos de yngre generationerna.

M.  Målet att se till att alla skolor i EU senast 2025 har tillgång till internetuppkoppling med en nedladdnings-/uppladdningshastighet på 1 gigabit data per sekund har ännu inte uppnåtts.

N.  Överdriven användning och teknisk och digital utrustning, såsom datorer och datorplattor, kan orsaka problem för hälsa och välmående, bland annat sömnbrist, en stillasittande livsstil och beroende.

O.  Strategier för digital inlärning måste också beakta forskning om de negativa effekter som tidig användning av digital teknik kan ha på utvecklingen av unga barns hjärnor.

P.  Digital teknik bör vara en integrerad del av en studerandefokuserad, åldersanpassad utbildningsmetod och kan erbjuda nya och innovativa ingångar till undervisning och lärande. Det är av största vikt att behålla den personliga kontakten mellan elever och lärare och att prioritera barns och vuxna studerandes välmående och hälsosamma utveckling.

Q.  Tekniken bör användas bättre för att stödja ny pedagogik som är inriktad på elever som aktiva deltagare, med verktyg för frågebaserade studier och arbetsytor som bygger på samarbete.

R.  Grundläggande utbildning i it-hygien, it-säkerhet, dataskydd och mediekompetens måste vara ålders- och utvecklingsanpassad, så att barn kan lära sig att bli kritiska studerande, aktiva medborgare, internetanvändare och skapare av ett demokratiskt digitalt samhälle, att fatta informerade beslut och att bli medvetna om och kunna motverka risker kopplade till internet, exempelvis desinformation online, trakasserier och persondataintrång. Utbildningsprogram om it-säkerhet bör införas i universitetens kursplaner och i läroplanerna för yrkesutbildningar.

S.  Innovativt, digitalt lärande av god kvalitet kan vara fängslande och interaktivt och komplettera undervisning i form av föreläsningar samt skapa plattformar för samarbete och skapande av kunskap.

T.  Vi ser allt mer hur stora digitala företag använder utbildning på ett kommersiellt sätt. Dessa företag försöker påverka undervisningsmetoderna genom att skapa utrustning, programvara och utbildningsresurser eller genom att erbjuda utbildning för lärare.

U.  För att bättre infria förväntningarna på tekniken behöver medlemsstaterna ändamålsenliga strategier för att bygga upp lärares kapacitet, och de politiska beslutsfattarna behöver göra mer för att bygga upp stödet för denna agenda.

V.  Offentliga bibliotek deltar i det gemensamma arbetet för att lära ut digitala färdigheter till medborgarna, genom att erbjuda öppna tjänster för digitalt stöd i en social och hjälpsam miljö.

W.  Vuxna som är utan jobb eller har jobb som inte kräver digitala färdigheter tenderar att snabbt halka efter sina mer digitalt kunniga gelikar, något som hämmar deras utsikter att få arbete och förvärrar sociala och ekonomiska skillnader.

X.  Den stegvisa digitaliseringen av arbete kommer att leda till att många yrken försvinner och till större arbetslöshet. De nya yrken som kommer att växa fram genom digitaliseringen kan eventuellt kompensera för vissa av de arbetstillfällen som går förlorade.

Y.  Digital teknik kan underlätta tillgången till kunskap och lärande, och användning av dessa gör det enkelt för utbildningsinstitutioner på olika nivåer att vara lättillgängliga och inkluderande.

Z.  Utan lämpliga och målinriktade politiska åtgärder kommer äldre och personer med funktionsnedsättning troligtvis att bli de som tar mest skada av den digitala omvandlingen.

AA.  Kvinnor utgör bara 20 % av de yrkesverksamma i vetenskapssektorn, bara 27 % av de utexaminerade ingenjörerna(15) och bara 20 % av de utexaminerade i datavetenskap(16). Andelen män som arbetar i den digitala sektorn är 3,1 gånger större än andelen kvinnor. Så lite som 19 % av arbetstagarna inom IKT har en kvinnlig chef, jämfört med 45 % av arbetstagarna i andra sektorer.

AB.  Möjligheter till livslångt lärande brukar vara långt mer tillgängliga för arbetstagare som redan har hög kompetens(17).

AC.  Fortgående övervakning och bedömning av digital kompetens och kunnighet både inom organisationer och bland enskilda personer är en förutsättning för att politiken ska ge effektiva resultat.

AD.  Att tillägna sig grundläggande övergripande färdigheter, såsom räkneförmåga, kritiskt tänkande och färdigheter i social kommunikation, är en grundförutsättning för att kunna ta till sig digitala färdigheter och kompetenser.

1.  Europaparlamentet understryker att förvärvande av digitala färdigheter kräver en sammanhängande strategi för livslångt lärande, förankrad i formella, icke-formella och informella utbildningsmiljöer, med politisk respons och målinriktade insatser som är anpassade till olika åldersgruppers och studerandes behov.

2.  Europaparlamentet betonar att digital teknik har potential att stödja en övergång till mer elevcentrerade pedagogiska metoder om den införlivas i inlärningsprocessen på ett planerat och målinriktat sätt. Parlamentet anser att studerande måste vägledas i riktning mot innovativa, nedifrån-och-uppmetoder för skapande av kunskap om en verklig omvandling av utbildningen ska kunna äga rum.

3.  Europaparlamentet betonar att en omvandling av utbildningssystemen på alla nivåer är nödvändig om man fullt ut ska kunna utnyttja de möjligheter som informations- och kommunikationsteknik och medier medför och om de färdigheter och kompetenser som krävs för att behoven hos framtidens samhälle och arbetsmarknad ska kunna tillgodoses. Parlamentet upprepar att en sådan omvandling måste göras på ett sätt som även i fortsättningen garanterar rätten till självförverkligande, hittar rätt balans mellan relevanta digitala färdigheter och livskunskaper och stöder människors individuella motståndskraft, kritiska tänkande och innovationspotential.

4.  Europaparlamentet anser att utbildningsinstitutionerna inte har råd att försumma att ge sina studerande en heltäckande utbildning, som omfattar främjande och utveckling av ett kritiskt och holistiskt synsätt som gör det möjligt för dem att hävda sig som aktiva medborgare. Parlamentet förstår att kritiskt tänkande inte kan stärkas enbart genom att lära ut digitala färdigheter, utan att en heltäckande utbildning också behövs.

5.  Europaparlamentet understryker att det visserligen är oundgängligt att öka studerandes grundläggande och avancerade digitala färdigheter, men att man även bör fortsätta att slå vakt om traditionella och humanistiska färdigheter.

6.  Europaparlamentet erinrar om att utbildningsinstitutionernas nödvändiga anpassning till ny teknik och innovativa pedagogiska metoder aldrig bör ses som ett självändamål, utan som ett verktyg för att för att öka utbildningens kvalitet och inkluderande karaktär, vilket kommissionen konstaterade i sin handlingsplan för digital utbildning från januari 2018.

7.  Europaparlamentet konstaterar att det finns behov av mer digitala färdigheter, men betonar även att den digitala teknikens inverkan på utbildningen inte är enkel att bedöma för tillfället, vilket innebär att det är av yttersta vikt att ta hänsyn till neurologisk forskning om den digitala teknikens effekter på hjärnans utveckling. Parlamentet efterlyser därför investeringar i opartisk och ämnesöverskridande forskning om den digitala teknikens olika effekter på utbildningen, som kopplar samman utbildningsvetenskap, pedagogik, psykologi, sociologi, neurovetenskap och datavetenskap för att få en så djup förståelse som möjligt för hur barns och vuxnas hjärnor reagerar på den digitala miljön, i syfte att maximera fördelarna med användning av digital teknik i utbildningen och minimera riskerna. Parlamentet betonar att det finns ett behov av att främja ansvarsfull användning av digitala verktyg som skyddar studerandes fysiologiska, neurosensoriska och beteendemässiga utveckling, särskilt under barndomen, och skapar en god balans i den dagliga användningen av teknisk och digital utrustning, både inom utbildningsinstitutioner och i privatlivet.

8.  Europaparlamentet beklagar att samtidigt som användningen av onlineapplikationer och mobila applikationer och ny teknik, till exempel sakernas internet, är mer utbredd än någonsin är medborgarna, i synnerhet minderåriga, ofta omedvetna om riskerna med att använda internet och IKT-verktyg, till exempel persondataintrång, långtgående spårning av slutanvändare och it-brottslighet. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att ge dataskydd och grundläggande it-hygien en lämplig roll inom skolornas läroplaner.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, kommissionen och utbildningsinstitutionerna att förbättra barns säkerhet online och ta itu med problemen nätmobbning, exponering för skadligt och störande innehåll och andra it-säkerhetshot, genom att utveckla och genomföra förebyggande program och medvetandehöjande kampanjer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i högre grad sprida information om kampanjen #SafeInternet4EU.

10.  Europaparlamentet betonar att digitala verktyg måste anpassas till de studerandes behov för att kunna ge bättre inlärningserfarenheter och inlärningsresultat och att detta är ett sätt för de studerande att bli aktiva medborgare i stället för passiva teknikkonsumenter.

11.  Europaparlamentet beklagar att den digitala teknikens påverkan på själva utbildningen har varit begränsad, trots digitaliseringens potential att gynna och förbättra olika och individanpassade inlärningsmetoder. Parlamentet uttrycker i synnerhet sin oro över att investeringar i IKT på skolor och utbildningscentrum ännu inte har lett till den omvandling av utbildningsmetoderna som man hoppats på. Parlamentet erinrar om att skolor och andra inlärningsmiljöer måste stödja alla studerande och bemöta deras specifika behov genom att utveckla lämpliga och effektiva åtgärder för att främja digitala färdigheter, särskilt bland studerande med funktionsnedsättning, minoritetsgrupper, migrantgrupper, personer som hoppat av från skolan, långtidsarbetslösa och äldre. Parlamentet anser att sådant stöd kan underlättas genom användning av ny teknik.

12.  Europaparlamentet noterar den växande klyftan mellan mäns och kvinnors deltagande i den digitala sektorn i fråga om utbildning, karriärvägar och entreprenörskap. Parlamentet betonar att det är centralt att använda sig av metoder som skapar könsbalans när man främjar IKT och digitala karriärer, och att fler kvinnliga studerande och kvinnor bör få stöd att skapa sig en karriär på det digitala området. Parlamentet understryker att det är viktigt att säkerställa digital kompetens och flickors och kvinnors deltagande i IKT-utbildning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa åldersanpassad IKT-utbildning tidigt under skolgången, med särskild tonvikt på åtgärder för att överbrygga den digitala könsklyftan och erbjuda flickor alternativa ingångar till naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap, konst och matematik, eftersom könsstereotyper kring dessa ämnen och bristen på kvinnliga förebilder ofta hindrar flickors tillträde till dessa. Parlamentet anser att en finjusterad strategi för kvinnor på den digitala arenan, tillsammans med kommissionens kommande handlingsplan för att minska könsklyftan på teknikområdet, skulle kunna ge ansträngningarna på detta område en skjuts.

13.  Europaparlamentet betonar att bristen på digital utrustning och uppkopplingsmöjligheter i medlemsstaternas skolor har en skadlig inverkan på elevernas utbildning i digitala färdigheter och tillgången till digitala inlärningsverktyg. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra omfattande offentliga investeringar för att förse alla skolor med bredband med hög kapacitet och att utnyttja befintliga EU-program för detta ändamål, särskilt Fonden för ett sammanlänkat Europa, som kan stödja den fysiska infrastrukturen för bredbandsnät med hög kapacitet, och kupongsystemet WiFi4EU. Parlamentet betonar att insatser och finansiering för konnektivitet främst bör inriktas på landsbygdsområden och mindre gynnade områden samt på de yttersta randområdena och bergsområden.

14.  Europaparlamentet påpekar att utbildningsinstitutionerna behöver få hjälp från unionen och medlemsstaterna och ha ett nära samarbete med alla intressenter, industrin, lokala och regionala myndigheter, samhällen och civilsamhället för att utveckla sin IKT- och medieutbildning i enlighet med sin specifika pedagogiska metod och klara av den svåra övergången till en mer digitaliserad inlärningsmiljö. Parlamentet understryker i detta sammanhang att den digitala omvandlingen av utbildningen behöver göras på ett sätt som omfattar alla skolämnen och hela skolsystemet.

15.  Europaparlamentet betonar att lärare och utbildare bör stå i centrum för den digitala omvandlingen och att de därför behöver lämpliga inledande förberedelser och fortgående utbildning, vilket måste omfatta moduler om ålders- och utvecklingsanpassade undervisningsmetoder. Parlamentet insisterar på att denna utbildning tar tid och inte bör komma som en extrauppgift ovanpå deras vardagliga verksamhet. Parlamentet framhåller att undervisning i digitala färdigheter, i ännu större utsträckning än undervisning i andra grundläggande färdigheter såsom läs- och skrivkunnighet, kräver att lärarna kontinuerligt uppdaterar sina kunskaper och färdigheter. Parlamentet framhåller därför att lärare behöver lämplig, flexibel och högkvalitativ fortgående yrkesutveckling som motsvarar deras behov. Parlamentet ser i detta hänseende positivt på användning av europeiska onlineplattformar för att erbjuda fler möjligheter till yrkesutveckling och uppmuntra till utbyte av bästa praxis.

16.  Europaparlamentet noterar att ansvarsområdet för dem som för närvarande ansvarar för utbildning har utökats, på grund av den ökade användningen av digitala applikationer i skolarbetet. Parlamentet anser att även dessa personer måste ta del i inlärningsprocessen och teknikanvändningen, eftersom de, om de inte har de nödvändiga digitala färdigheterna, kommer att ha svårare att engagera sina studerande i inlärningsprocessen, vilket kan leda till mer social utestängning.

17.  Europaparlamentet stöder och uppmuntrar genomförandet av åtgärder för digitalisering av administrativa processer i skolor, för att ytterligare minska den administrativa bördan på alla nivåer.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja och finansiera regionala och lokala initiativ som stöder kvalitativa undervisningsmetoder som är avsedda att öka innovationen.

19.  Europaparlamentet betonar värdet av skolors självständighet när det gäller att skapa innovativ undervisning.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erbjuda lämplig vägledning om den rättsliga tillämpningen av undantag från upphovsrättslagstiftning på utbildningsområdet och enkel tillgång till licenser för offentliga institutioner utan vinstdrivande syfte inom formell och informell utbildning. Parlamentet anser att lärare och elever måste vara säkra när de använder digitalt tillgängliga resurser och när de lär ut och lär in färdigheter, Parlamentet rekommenderar i detta sammanhang att kommissionen tillhandahåller vägledning för utbildningsinstitutioner, lärare och studerande för detta syfte.

21.  Europaparlamentet påpekar att bristen på digitala verktyg för rörliga studerande kan försämra kvaliteten på utbildningserfarenheter i Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med sina pilotinitiativ för ett europeiskt studentkort och det papperslösa Erasmus, med målet att lansera dem under nästa fleråriga programperiod. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att på ett ansvarsfullt och effektivt sätt använda unionens finansiella stöd och att informera allmänheten och utbildningsinstitutioner om möjligheter till finansiering, för att göra tillgång till innehåll, verktyg och lösningar för digital inlärning till verklighet för alla.

22.  Europaparlamentet påpekar att regeringarna, i linje med den strategi för livslångt lärande som krävs för digitala färdigheter och i samarbete med berörda parter såsom företag och det civila samhällets organisationer och i både formella och icke-formella miljöer, bör säkerställa en hållbar digital omvandling där ingen hamnar på efterkälken.

23.  Europaparlamentet framhåller att inkludering och innovation bör vara de vägledande principerna för utbildning i den digitala eran. Parlamentet anser att digital teknik inte bör förstärka befintliga ojämlikheter, utan i stället användas för att överbrygga den digitala klyftan mellan studerande från olika socioekonomiska bakgrunder och regioner i EU. Parlamentet betonar att ett tillvägagångssätt som präglas av inkludering måste utnyttja hela potentialen hos de resurser som ny digital teknik innebär, inbegripet individanpassad undervisning och partnerskap mellan utbildningsinstitutioner, och att detta kan ge personer från mindre gynnade grupper och dem som har färre möjligheter tillgång till utbildning av god kvalitet och underlätta integrationen av migranter och flyktingar.

24.  Europaparlamentet betonar att främjande av digital tillgång till utbildning inte nödvändigtvis medför lika tillgång till lärandemöjligheter och att förvärvandet av grundläggande digitala färdigheter fortfarande utgör ett hinder och att den digitala klyftan kvarstår, trots att tekniken blir alltmer tillgänglig. Parlamentet påpekar att uppgifter från Eurostat visar att den digitala klyftan inte minskar och att 44 % av invånarna i EU inte har grundläggande digitala färdigheter(18).

25.  Europaparlamentet framhåller att de komplexa digitala färdigheter som behövs för en effektiv användning av IKT kräver att grundläggande färdigheter förvärvas, att alla inte har samma utgångspunkt och att det kvarstår stora klyftor på grundläggande nivåer som särskilt påverkar mindre gynnade grupper och ett stort antal vuxna, att det är tre gånger så troligt att högutbildade använder internet för att förvärva nya färdigheter och skapa nya möjligheter än lågutbildade(19) samt att det finns en risk för att tekniken kommer att bli ett utbildningsverktyg för privilegierade personer snarare än en möjlighet för alla.

26.  Europaparlamentet betonar att den institutionella och pedagogiska praxisen hos skolor och andra inlärningsmiljöer, inbegripet icke-informella sådana, måste förändras för att bli mer jämlika, genom att tillhandahålla mycket diversifierade och fördjupade stödstrukturer för alla, i synnerhet personer som tillhör grupper som löper risk att utestängas, såsom arbetslösa, migranter, lågutbildade, personer med funktionsnedsättning och äldre.

27.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna utarbetar program för digital kompetens på Europas minoritetsspråk och regionala språk samt att de inför kurser i språkteknologi och språkteknologiverktyg i läroplanerna för sina skolor, universitet och yrkeshögskolor. Parlamentet betonar återigen att läs- och skrivkunnighet är av stor betydelse och en absolut förutsättning för samhällenas digitala inkludering.

28.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna bör tillhandahålla det stöd som utbildningsinstitutioner behöver för att förbättra digitaliseringen av språken i EU. Parlamentet rekommenderar att skolor i hela EU använder digital teknik för att öka antalet gränsöverskridande utbildningsutbyten, genom videokonferenser och virtuella klassrum. Parlamentet betonar att skolor i hela EU skulle kunna dra fördel av gränsöverskridande tillgång till digitalt innehåll.

29.  Europaparlamentet framhåller den viktiga roll som biblioteken spelar när det gäller att erbjuda medborgare digitala tjänster och göra undervisning och tjänster online tillgängliga i en säker miljö som är öppen för alla. Parlamentet rekommenderar därför att dessa insatser får vederbörlig finansiering från sinsemellan kompletterande europeiska, nationella, regionala och lokala program och att bibliotekens oundgängliga roll i att öka mediekompetensen erkänns i större utsträckning.

30.  Europaparlamentet efterlyser en övergång till fler möjligheter till icke-formellt lärande och icke-formell utbildning på arbetsplatser och betonar att det behövs högkvalitativa och inkluderande utbildningssystem med tillräckliga resurser. Parlamentet anser att möjligheter till omskolning och kompetensutveckling är nödvändiga, liksom att relevanta inslag av digital kompetens införlivas i fortbildningsprogrammen på arbetsplatserna och i särskilda utbildningslösningar för personer som arbetar för små och medelstora företag. Parlamentet framhåller vikten av att stärka sambandet mellan utbildning och arbete och den roll som livslång karriärvägledning och rådgivning spelar när det gäller att underlätta tillgången till lämpliga, flexibla och högkvalitativa utbildnings- och karriärvägar.

31.  Europaparlamentet understryker att praktikplatser inom den digitala sektorn kan hjälpa studerande och unga vuxna att tillägna sig praktiska digitala färdigheter direkt på arbetsplatsen. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang det nya pilotprojektet Digital Opportunity, som skapar praktikplatser inom ramen för Erasmus+ och Horisont 2020. Parlamentet vill se förnyade insatser på detta område inom de program som ingår i den nya fleråriga budgetramen.

32.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att, i nära samarbete med lokalsamhällen och utbildningsaktörer, ge vuxna med begränsade digitala färdigheter tillgång till kompetensutveckling så att de kan uppnå en miniminivå av digital kompetens.

33.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, i samarbete med företag, lokala och regionala samhällen, utbildningscentrum och berörda parter i det civila samhället, identifiera befintliga kompetensklyftor, öka de digitala kunskaperna och internetkunskaperna, förbättra mediekompetensen, särskilt bland minderåriga, och skapa en hög nivå av digital uppkoppling och inkludering.

34.  Europaparlamentet välkomnar företagens delaktighet i att grunda och finansiera skolor.

35.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av strategiska partnerskap mellan akademiska institutioner och forskningsinstitut och offentliga och privata partner som en del av programområde 2 inom Erasmus+-programmet, i syfte att inrätta IKT-kompetenscentrum och driva på utvecklingen av nystartade teknikföretag.

36.  Europaparlamentet påminner om att en grundlig bedömning och övervakning av digitala färdigheter är avgörande för att uppnå framsteg. Parlamentet välkomnar utvecklingen av verktyg på EU-nivå för organisationer (t.ex. ramen för utveckling av digital kompetens och referensramen för nyckelkompetenser för livslångt lärande) och för enskilda personer (t.ex. Selfie). Parlamentet insisterar dock på att ändamålsenliga metoder för bedömning av digitala färdigheter måste vara dynamiska, flexibla, konstant uppdaterade och anpassade till de studerandes behov och att de även måste börja användas mycket mer runtom i unionen på nationell, regional och lokal nivå.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att arbeta med kommissionen för att se till att självbedömningsverktyget Selfie blir tillgängligt på medlemsstaternas regionala språk och minoritetsspråk.

38.  Europaparlamentet välkomnar unionens ökade politiska fokus på digitala färdigheter och digital utbildning, vilket bevisas framför allt av handlingsplanen för digital utbildning, som bygger på ett antal framgångsrika småskaliga politiska initiativ, till exempel EU Code Week, koalitionen för digital kompetens och digitala arbetstillfällen och Sofia-uppmaningen till handling om digitala färdigheter och utbildning. Parlamentet anser att undervisning i programmering bör ingå som en del av en bredare utbildningsstrategi för informationsteknik och kritiskt och datalogiskt tänkande.

39.  Europaparlamentet konstaterar emellertid att unionens initiativ ofta utgår från olika generaldirektorat inom kommissionen, vilket motverkar en samordnad politisk strategi för digitala färdigheter.

40.  Europaparlamentet välkomnar den ökade finansiering som finns tillgänglig för digitala färdigheter inom nästa generations program i den fleråriga budgetramen. Parlamentet betonar att kommissionen måste främja synergier och garantera samordning mellan dessa program, inklusive Erasmus+, Horisont Europa, InvestEU och programmet för ett digitalt Europa, i syfte att göra finansieringen av utveckling av högkvalitativa digitala färdigheter så ändamålsenlig som möjligt och säkra varaktiga resultat för studerande i alla åldrar och från alla bakgrunder. Parlamentet betonar vidare att finansiering måste öronmärkas inom dessa program och inom de europeiska struktur- och investeringsfonderna för att digitalisera bibliotek, arkiv och museer, för att öka och förbättra deras användning inom utbildning och kultur.

41.  Europaparlamentet understryker att unionen måste utveckla kapacitet på områden såsom artificiell intelligens, stordata, programvaruutveckling, kvantdatorteknik och webbdesign. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang delen för digitala färdigheter inom programmet för ett digitalt Europa.

42.  Europaparlamentet vill se starkare synergier mellan medlemsstaterna och omvärlden på området internetutbildning och aktivt e-medborgarskap, genom EU:s olika mekanismer och program för yttre åtgärder, däribland Erasmus Mundus.

43.  Europaparlamentet framhåller att öppna data och digitala samarbetsverktyg och samarbetsmetoder kan öppna upp för innovation inom utbildning och vidareutveckling av öppen vetenskap, och därigenom göra den europeiska ekonomin starkare och mer entreprenörsvänlig. Parlamentet påpekar också att insamling av data om digitalisering av utbildningsinstitutioner och om användning av digital teknik i undervisning är nödvändigt som underlag till det politiska beslutsfattandet. Parlamentet rekommenderar därför att kommissionen och medlemsstaterna samlar in data om utbildningsinstitutioners uppkopplingsgrad och systemen för utfärdande av digitalt certifierade kvalifikationer och validering av digitalt förvärvade färdigheter, vilket är ett av målen i handlingsplanen för digital utbildning.

44.  Europaparlamentet beklagar att ingen heltäckande strategi för digitala färdigheter har tagits fram på EU-nivå, samtidigt som den digitala omvandlingens följder för EU:s inre marknad är tydliga. Parlamentet anser att skillnader mellan medlemsstaterna påvisar behovet av en sådan strategi.

45.  Europaparlamentet framhåller att det bör upprättas rekommendationer för en miniminivå av digital kompetens som studerande bör uppnå under sina studier. Parlamentet efterlyser därför att alla medlemsstater inför en särskild IKT-modul, förslagsvis baserad på Pisas IKT-modul, och att lärare deltar i utformningen och genomförandet av denna. Parlamentet betonar att IKT-modulen bör utformas så att det kan säkerställas att utbildningsinstitutioner i medlemsstaterna strävar efter att uppnå samma nivå av digital kompetens, genom fortgående utvärderingar i stället för en testbaserad metod, och att alla problem skyndsamt identifieras. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att dela med sig av lärdomar och bästa praxis, särskilt i fråga om innovation i undervisningen.

46.  Europaparlamentet anser att handlingsplanen för digital utbildning bör ses som det första steget mot en fullfjädrad EU-strategi för digital utbildning och kompetens som baseras på en metod för livslångt lärande, som både kan utgöra en mer samordnad politisk ram och samtidigt gå att anpassa efter en föränderlig verklighet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att kritiskt bedöma de elva åtgärderna i planen, inklusive deras sociala inkludering, som förberedelse för halvtidsöversynen 2020. Parlamentet påminner om att en ordentlig översyn bör tyda på en vilja att bara fokusera på de bäst presterande åtgärderna, för att göra sig av med dem som inte levererar och ta fram nya åtgärder där det behövs. Parlamentet betonar att utökade digitala färdigheter genom samarbete med icke-formella utbildningsaktörer och inom den mer svårnådda vuxna befolkningen för närvarande lyser med sin frånvaro i planen.

47.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 112, 2.5.2018, s. 42.
(2) Antagna texter, P8_TA(2018)0247.
(3) EUT C 337, 20.9.2018, s. 135.
(4) EUT C 11, 12.1.2018, s. 44.
(5) EUT C 316, 22.9.2017, s. 182.
(6) EUT C 316, 22.9.2017, s. 76.
(7) EUT C 443, 22.12.2017, s. 31.
(8) EUT C 189, 4.6.2018, s. 1.
(9) EUT C 189, 15.6.2017, s. 15.
(10) EUT C 484, 24.12.2016, s. 1.
(11) EUT C 398, 22.12.2012, s. 1.
(12) EUT C 372, 20.12.2011, s. 1.
(13) EUT C 164, 8.5.2018, s. 24.
(14) http://eskills-scale.eu/fileadmin/eskills_scale/all_final_deliverables/scale_digitalisation_report.pdf
(15) Europeiska kommissionens utbildningsöversikt 2017.
(16) Europeiska kommissionen, Women in the digital age, Luxemburg, 2018.
(17) Europeiska kommissionens gemensamma sysselsättningsrapport 2018.
(18) Eurostat, 2016.
(19) Arbetsdokument från kommissionens avdelningar av den 9 oktober 2008, The use of ICT to support innovation and lifelong learning for all – A report on progress (SEC(2008)2629).


Asyl-, migrations- och integrationsfonden: Förnyade åtaganden avseende återstående belopp ***I
PDF 118kWORD 45k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/2014 vad gäller förnyade åtaganden för de återstående belopp som anslagits till stöd för genomförandet av rådets beslut (EU) 2015/1523 och (EU) 2015/1601 eller omfördelning av dessa till andra åtgärder inom ramen för de nationella programmen (COM(2018)0719 – C8-0448/2018 – 2018/0371(COD))
P8_TA(2018)0486A8-0370/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0719),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och artiklarna 78.2, 79.2 samt 79.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0448/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 30 november 2018 att godkänna denna ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8–0370/2018), och av följande skäl:

A.  Ärendets brådska gör det befogat att gå vidare till omröstning före utgången av den tidsfrist på åtta veckor som fastställs i artikel 6 i protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(1).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/… om ändring av förordning (EU) nr 516/2014 vad gäller förnyade åtaganden avseende de återstående belopp som anslagits till stöd för genomförandet av rådets beslut (EU) 2015/1523 och (EU) 2015/1601 eller omfördelning av dessa belopp till andra åtgärder inom ramen för de nationella programmen

P8_TC1-COD(2018)0371


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2018/2000.)

(1) Denna ståndpunkt ersätter de ändringsförslag som antogs den 29 november 2018 (Antagna texter P8_TA(2018)0468).


Inrättande av ett program för miljö och klimatpolitik (Life) ***I
PDF 268kWORD 112k
Europaparlamentets ändringar antagna den 11 december 2018 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett program för miljö och klimatpolitik (Life) samt om upphävande av förordning (EU) nr 1293/2013 (COM(2018)0385 - C8-0249/2018 – 2018/0209(COD))(1)
P8_TA(2018)0487A8-0397/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till förordning
Skäl 2
(2)  Programmet för miljö och klimatpolitik (Life), inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1293/20136 för perioden 2014–2020, är det senaste i en rad unionsprogram under en 25-årsperiod som stöder genomförandet av miljö- och klimatlagstiftningen och åtföljande politiska prioriteringar. I den nyligen gjorda halvtidsutvärderingen7 fick programmet en positiv bedömning och ansågs vara ändamålsenligt, effektivt och relevant. Life-programmet 2014–2020 bör därför förlängas med vissa ändringar som identifierats i halvtidsutvärderingen och i efterföljande bedömningar. Följaktligen bör ett program för miljö och klimatpolitik (Life) (nedan kallat programmet) inrättas för perioden från och med 2021.
(2)  Programmet för miljö och klimatpolitik (Life), inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1293/20136 för perioden 2014–2020, är det senaste i en rad unionsprogram under en 25-årsperiod som stöder genomförandet av miljö- och klimatlagstiftningen och åtföljande politiska prioriteringar. I den nyligen gjorda halvtidsutvärderingen7 fick programmet en positiv bedömning och ansågs redan vara mycket kostnadseffektivt och på väg att bli ändamålsenligt i allmänna termer samt effektivt och relevant. Life-programmet 2014–2020 bör därför förlängas med vissa ändringar som identifierats i halvtidsutvärderingen och i efterföljande bedömningar. Följaktligen bör ett program för miljö och klimatpolitik (Life) (nedan kallat programmet) inrättas för perioden från och med 2021.
_________________
_________________
6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1293/2013 av den 11 december 2013 om inrättandet av ett program för miljö och klimatpolitik (Life) samt om upphävande av förordning (EG) nr 614/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 185).
6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1293/2013 av den 11 december 2013 om inrättandet av ett program för miljö och klimatpolitik (Life) samt om upphävande av förordning (EG) nr 614/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 185).
7 Rapport om halvtidsutvärderingen av programmet för miljö och klimatpolitik (Life) (SWD(2017)0355).
7 Rapport om halvtidsutvärderingen av programmet för miljö och klimatpolitik (Life) (SWD(2017)0355).
Ändring 102
Förslag till förordning
Skäl 3
(3)  I strävan efter att nå unionens mål som fastställs i lagstiftning, strategier, planer och internationella åtaganden för miljö, klimat och relaterad ren energi, bör programmet bidra till övergången till en ren, cirkulär, energieffektiv, koldioxidsnål och klimattålig ekonomi, till skydd och förbättring av miljön och till att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald, antingen genom direkta insatser eller genom att stödja integrering av dessa mål i andra politikområden.
(3)  I strävan efter att nå unionens mål som fastställs i lagstiftning, strategier, planer och internationella åtaganden för miljö, klimat och relaterad ren energi, bör programmet inom ramen för en rättvis omställning bidra till övergången till en ren, cirkulär, energieffektiv och klimattålig ekonomi med netto-nollutsläpp, till skydd och förbättring av miljön och hälsan, och till att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald, bland annat genom stöd till Natura 2000, effektiv förvaltning och åtgärder för att motverka förstöringen av ekosystem, antingen genom direkta insatser eller genom att stödja integrering av dessa mål i andra politikområden. Den rättvisa omställningen bör uppnås i samråd och dialog med arbetsmarknadens parter och berörda regioner och samhällen. Dessa bör också i möjligaste mån tas med i utvecklingen och genomförandet av projekt.
Ändring 3
Förslag till förordning
Skäl 4
(4)  Unionen har åtagit sig att utveckla ett övergripande svar på målen för hållbar utveckling i Förenta nationernas Agenda 2030 för hållbar utveckling, där man lyfter fram det inneboende sambandet mellan förvaltningen av naturresurser för att säkerställa deras tillgänglighet på lång sikt, ekosystemtjänster och deras koppling till människors hälsa samt en hållbar och socialt inkluderande ekonomisk tillväxt. I denna anda bör programmet ge ett substantiellt bidrag till både ekonomisk utveckling och social sammanhållning.
(4)  Unionen har åtagit sig att utveckla ett övergripande svar på målen för hållbar utveckling i Förenta nationernas Agenda 2030 för hållbar utveckling, där man lyfter fram det inneboende sambandet mellan förvaltningen av naturresurser för att säkerställa deras tillgänglighet på lång sikt, ekosystemtjänster och deras koppling till människors hälsa samt en hållbar och socialt inkluderande ekonomisk tillväxt. I denna anda bör programmet spegla principerna om solidaritet och ansvarsfördelning och ge ett väsentligt bidrag till både ekonomisk utveckling och social sammanhållning.
Ändring 4
Förslag till förordning
Skäl 4a (nytt)
(4a)  För att främja hållbar utveckling bör kraven gällande miljö- och klimatskydd integreras i definitionen och genomförandet av unionens samtliga strategier och verksamheter. Synergier och komplementaritet med unionens övriga finansieringsprogram bör därför främjas, bland annat genom att man underlättar finansieringen av verksamheter som kompletterar strategiska integrerade projekt och strategiska naturprojekt och stöder utnyttjandet och reproduktionen av lösningar som tas fram inom ramen för programmet. Samordning krävs för att förebygga dubbelfinansiering. Kommissionen och medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att förhindra administrativa överlappningar och bördor för stödmottagande projekt som härrör från rapporteringsskyldigheter enligt olika finansiella instrument.
Ändring 5
Förslag till förordning
Skäl 5
(5)  Programmet bör bidra till hållbar utveckling och till uppnåendet av målen för unionens lagstiftning, strategier, planer och internationella åtaganden för miljö, klimat och i relevanta delar för ren energi, inbegripet Förenta nationernas Agenda 2030 för hållbar utveckling8, konventionen om biologisk mångfald9 och Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (nedan kallat Parisavtalet om klimatförändringar).
(5)  Programmet bör bidra till hållbar utveckling och till uppnåendet av målen för unionens lagstiftning, strategier, planer och internationella åtaganden för miljö, klimat och i relevanta delar för ren energi, inbegripet Förenta nationernas Agenda 2030 för hållbar utveckling8, konventionen om biologisk mångfald9, Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar10 (nedan kallat Parisavtalet om klimatförändringar), Uneces konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen), Uneces konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar samt FN:s Baselkonvention om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, FN:s Rotterdamkonvention om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel och FN:s Stockholmskonvention om långlivade organiska föroreningar.
_________________
_________________
8 Agenda 2030, resolution antagen av FN:s generalförsamling den 25 september 2015.
8 Agenda 2030, resolution antagen av FN:s generalförsamling den 25 september 2015.
9 93/626/EEG: Rådets beslut av den 25 oktober 1993 om ingående av konventionen om biologisk mångfald (EGT L 309, 13.12.1993, s. 1).
9 93/626/EEG: Rådets beslut av den 25 oktober 1993 om ingående av konventionen om biologisk mångfald (EGT L 309, 13.12.1993, s. 1).
10 EUT L 282, 19.10.2016, s. 4.
10 EUT L 282, 19.10.2016, s. 4.
Ändringar 6 och 101
Förslag till förordning
Skäl 6
(6)  Av särskild betydelse för att nå de övergripande målen är genomförandet av paketet för den cirkulära ekonomin11, ramen för klimat- och energipolitiken fram till 203012 ,13 ,14, unionens naturvårdslagstiftning15, samt tillhörande strategier16 ,17 ,18 ,19 ,20.
(6)  Av särskild betydelse för att nå de övergripande målen är genomförandet av paketet för den cirkulära ekonomin11, ramen för klimat- och energipolitiken fram till 203012, 13, 14, unionens naturvårdsregelverk14a, 14b, 15, samt tillhörande strategier16, 17, 18, 19, 20, 20a, men även genomförandet20b av de allmänna handlingsprogrammen om miljö- och klimatpolitik som antagits i enlighet med artikel 192.3 i EUF-fördraget, såsom det sjunde miljöhandlingsprogrammet20c.
_________________
_________________
11 COM(2015)0614, 2.12.2015.
11 COM(2015)0614, 2.12.2015.
12 Ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030, COM(2014)0015, 22.1.2014.
12 Ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030, COM(2014)0015, 22.1.2014.
13 En EU-strategi för klimatanpassning, COM(2013)0216, 16.4.2013.
13 En EU-strategi för klimatanpassning, COM(2013)0216, 16.4.2013.
14 Ren energi för alla i Europa, COM(2016)0860, 30.11.2016.
14 Ren energi för alla i Europa, COM(2016)0860, 30.11.2016.
14a Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s. 7).
14bRådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7).
15 En handlingsplan för naturen, människorna och näringslivet, COM(2017)0198, 27.4.2017.
15 En handlingsplan för naturen, människorna och näringslivet, COM(2017)0198, 27.4.2017.
16 Ett program för ren luft i Europa, COM(2013)0918.
16 Ett program för ren luft i Europa, COM(2013)0918.
17 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).
17 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).
18 En temainriktad strategi för markskydd, KOM(2006)0231.
18 En temainriktad strategi för markskydd, KOM(2006)0231.
19 En europeisk strategi för utsläppssnål rörlighet, COM(2016)0501.
19 En europeisk strategi för utsläppssnål rörlighet, COM(2016)0501.
20 Handlingsplan för infrastruktur för alternativa bränslen i enlighet med artikel 10.6 i direktiv 2014/94/EU, 8.11.2017.
20 Handlingsplan för infrastruktur för alternativa bränslen i enlighet med artikel 10.6 i direktiv 2014/94/EU, 8.11.2017.
20aEuropaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).
20b Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om minimikrav för återanvändning av vatten.
20c Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser (EUT L 354, 28.12.2013, s. 171).
Ändring 7
Förslag till förordning
Skäl 6a (nytt)
(6a)  Unionen fäster stor vikt vid den långsiktiga hållbarheten hos Life-projektets resultat och kapaciteten att säkerställa och upprätthålla dem efter projektets genomförande, bland annat genom att fortsätta dem, reproducera dem och/eller överföra dem. Detta innebär att särskilda krav ställs på sökandena liksom att det krävs garantier på unionsnivå för att säkerställa att andra projekt som finansieras av unionen inte undergräver resultaten av de Life-projekt som genomförs.
Ändring 8
Förslag till förordning
Skäl 7
(7)  För att uppfylla unionens åtaganden enligt Parisavtalet om klimatförändringar krävs att unionen omvandlas till ett energieffektivt, koldioxidsnålt och klimattåligt samhälle. Detta kräver i sin tur åtgärder som är särskilt inriktade på sektorer som bidrar mest till nuvarande koldioxidutsläpp och föroreningar, och som bidrar till genomförandet av ramen för energi- och klimatpolitiken fram till 2030 och till medlemsstaternas integrerade nationella energi- och klimatplaner. Dessutom behövs förberedelser för unionens långsiktiga klimat- och energistrategi fram till mitten av det här århundradet. Programmet bör också omfatta åtgärder som bidrar till genomförandet av unionens politik för klimatanpassning för att minska sårbarheten för klimatförändringens negativa effekter.
(7)  För att uppfylla unionens åtaganden enligt Parisavtalet om klimatförändringar krävs att unionen omvandlas till ett hållbart, cirkulärt, förnybart, energieffektivt och klimattåligt samhälle med netto-nollutsläpp. Detta kräver i sin tur åtgärder som är särskilt inriktade på sektorer som bidrar mest till nuvarande växthusgasutsläpp och föroreningar, och som bidrar till genomförandet av ramen för energi- och klimatpolitiken fram till 2030 och till medlemsstaternas integrerade nationella energi- och klimatplaner. Dessutom behöver unionens långsiktiga klimat- och energistrategi genomföras fram till mitten av det här århundradet, i linje med Parisavtalets mål om att minska koldioxidutsläppen. Programmet bör också omfatta åtgärder som bidrar till genomförandet av unionens politik för klimatanpassning för att minska sårbarheten för klimatförändringens negativa effekter.
Ändring 9
Förslag till förordning
Skäl 8
(8)  Övergången till ren energi är ett viktigt bidrag till begränsningen av klimatförändring och ger också sidovinster för miljön. Åtgärder för kapacitetsuppbyggnad som stöder övergången till ren energi, som fram till 2020 finansieras inom ramen för Horisont 2020, bör integreras i programmet, eftersom deras syfte inte är att finansiera spetskompetens och skapa innovation, utan att underlätta införandet av redan tillgänglig teknik som kommer att bidra till begränsning av klimatförändringen. Införandet av dessa åtgärder för kapacitetsuppbyggnad i programmet ger potential för synergieffekter mellan delprogrammen och gör unionsfinansieringen generellt sett mer sammanhängande. Därför bör data om utnyttjandet av befintliga forskningsresultat och innovativa lösningar i Life-projekten samlas in och spridas, inbegripet från Horisont Europa och dess föregångare.
(8)  Övergången till förnybar och energieffektiv energi med netto-nollutsläpp är ett viktigt bidrag till begränsningen av klimatförändring och ger också sidovinster för miljön. Åtgärder för kapacitetsuppbyggnad som stöder övergången till ren energi, som fram till 2020 finansieras inom ramen för Horisont 2020, bör integreras i programmet, eftersom deras syfte inte är att finansiera spetskompetens och skapa innovation, utan att underlätta införandet av redan tillgänglig teknik för förnybar energi och energieffektivitet, som kommer att bidra till begränsning av klimatförändringen. Programmet bör involvera alla berörda parter och sektorer som spelar en roll för övergången till ren energi, såsom byggsektorn, industrin, transportbranschen och jordbruket. Införandet av dessa åtgärder för kapacitetsuppbyggnad i programmet ger potential för synergieffekter mellan delprogrammen och gör unionsfinansieringen generellt sett mer sammanhängande. Därför bör data om utnyttjandet av befintliga forskningsresultat och innovativa lösningar i Life-projekten samlas in och spridas, inbegripet från Horisont Europa och dess föregångare.
Ändring 10
Förslag till förordning
Skäl 9
(9)  I konsekvensbedömningarna av lagstiftningen om ren energi bedöms att det kommer att krävas ytterligare investeringar på 177 miljarder EUR per år under perioden 2021–2030 för att nå unionens energimål för 2030. De största bristerna rör investeringar för minskning av koldioxidutsläpp från byggnader (energieffektivitet och småskalig förnybar energi), där kapital måste inriktas på projekt med en mycket decentraliserad karaktär. Ett av målen för delprogrammet Övergång till ren energi är att bygga upp kapacitet för utveckling och aggregering av projekt, för att därigenom bidra till att absorbera medel från de europeiska struktur- och investeringsfonderna och fungera som katalysator för investeringar i ren energi, även med hjälp av finansieringsinstrumenten inom InvestEU.
(9)  I konsekvensbedömningarna av lagstiftningen om ren energi bedöms att det kommer att krävas ytterligare investeringar på 177 miljarder EUR per år under perioden 2021–2030 för att nå unionens energimål för 2030. De största bristerna rör investeringar för minskning av koldioxidutsläpp från byggnader (energieffektivitet och småskalig förnybar energi), där kapital måste inriktas på projekt med en mycket decentraliserad karaktär. Ett av målen för delprogrammet Övergång till ren energi är att bygga upp kapacitet för utveckling och aggregering av projekt, för att därigenom bidra till att absorbera medel från de europeiska struktur- och investeringsfonderna och fungera som katalysator för investeringar i förnybar energi och energieffektivitet, även med hjälp av finansieringsinstrumenten inom InvestEU.
Ändring 11
Förslag till förordning
Skäl 9a (nytt)
(9a)   Life-programmet är det enda program som är avsett särskilt för miljö- och klimatåtgärder och spelar därför en avgörande roll som stöd till genomförandet av unionens lagstiftning på dessa områden.
Ändring 12
Förslag till förordning
Skäl 11
(11)  En åtgärd som har fått stöd från programmet kan också erhålla ett bidrag från ett annat unionsprogram, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader. Åtgärder som får kumulativ finansiering från olika unionsprogram ska granskas endast en gång, varvid alla berörda program och deras respektive tillämpliga bestämmelser ska beaktas.
(11)  En åtgärd som har fått stöd från programmet kan också erhålla ett bidrag från ett annat unionsprogram, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader. Åtgärder som får kumulativ finansiering från olika unionsprogram bör granskas endast en gång, varvid alla berörda program och deras respektive tillämpliga bestämmelser ska beaktas.
Ändring 13
Förslag till förordning
Skäl 12
(12)  Unionens senaste paket för granskning av genomförandet av miljöpolitiken21 visar att betydande framsteg krävs för att påskynda genomförandet av unionens miljölagstiftning och öka integreringen av miljö- och klimatmål i andra politikområden. Programmet bör därför fungera som en katalysator för att åstadkomma de nödvändiga framstegen genom att utveckla, prova och reproducera nya metoder, stödja utveckling, övervakning och översyn av politik, öka de berörda parternas delaktighet, mobilisera investeringar från unionens investeringsprogram eller andra finansiella källor och stödja åtgärder för att övervinna de olika hindren för ett effektivt genomförande av viktiga planer som krävs enligt miljölagstiftningen.
(12)  Unionens senaste paket för granskning av genomförandet avmiljöpolitiken21 visar att betydande framsteg krävs för att påskynda genomförandet av unionens miljölagstiftning och öka integreringen av miljö- och klimatmål i andra politikområden. Programmet bör därför fungera som en katalysator för att ta itu med övergripande systemiska utmaningar liksom de bakomliggande orsakerna till bristerna i genomförandet enligt vad som fastställs i miljökonsekvensbeskrivningen och för att åstadkomma de nödvändiga framstegen genom att utveckla, prova och reproducera nya metoder, stödja utveckling, övervakning och översyn av politik, förbättra styrningen i frågor som rör miljö, klimatförändringar och relaterad övergång till ren energi, bland annat genom att öka delaktigheten på flera nivåer för allmänheten och de berörda parterna, kapacitetsuppbyggnad, kommunikation och medvetenhet, mobilisera investeringar från unionens investeringsprogram eller andra finansiella källor och stödja åtgärder för att övervinna de olika hindren för ett effektivt genomförande av viktiga planer som krävs enligt miljölagstiftningen.
_________________
_________________
21 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Granskningen av genomförandet av EU:s miljöpolitik: Gemensamma utmaningar och hur vi kan samarbeta för att nå bättre resultat (COM(2017)0063).
21 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Granskningen av genomförandet av EU:s miljöpolitik: Gemensamma utmaningar och hur vi kan samarbeta för att nå bättre resultat (COM(2017)0063).
Ändring 14
Förslag till förordning
Skäl 13
(13)  För att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald, inbegripet i marina ekosystem, krävs stöd till utveckling, genomförande, upprätthållande och utvärdering av unionens lagstiftning och politik, inbegripet EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 202022, rådets direktiv 92/43/EEG23, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG24 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/201425. Detta bör särskilt ske genom att utveckla kunskapsbasen för utarbetande och genomförande av politik och genom att utveckla, prova, demonstrera och tillämpa bästa praxis och lösningar i liten skala eller skräddarsydda för särskilda lokala, regionala eller nationella förhållanden, inbegripet integrerade strategier för genomförandet av de prioriterade åtgärdsplaner som utarbetas på grundval av direktiv 92/43/EEG. Unionen bör spåra sina utgifter relaterade till biologisk mångfald för att fullgöra sina rapporteringsskyldigheter enligt konventionen om biologisk mångfald. Krav för spårning i annan relevant unionslagstiftning bör också uppfyllas.
(13)  För att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald och försämringen av ekosystem, inbegripet i marina ekosystem och andra havsekosystem, krävs stöd till utveckling, genomförande, upprätthållande och utvärdering av unionens lagstiftning och politik, inbegripet EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 202022, rådets direktiv 92/43/EEG23, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG24 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/201425. Detta bör särskilt ske genom att utveckla kunskapsbasen för utarbetande och genomförande av politik och genom att utveckla, prova, demonstrera och tillämpa bästa praxis och lösningar, såsom effektiv förvaltning, i liten skala eller skräddarsydda för särskilda lokala, regionala eller nationella förhållanden, inbegripet integrerade strategier för genomförandet av de prioriterade åtgärdsplaner som utarbetas på grundval av direktiv 92/43/EEG. Unionen och medlemsstaterna bör spåra sina utgifter relaterade till biologisk mångfald för att fullgöra sina rapporteringsskyldigheter enligt konventionen om biologisk mångfald. Krav för spårning i annan relevant unionslagstiftning bör också uppfyllas.
_________________
_________________
22 COM(2011)0244.
22 COM(2011)0244.
23 Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7).
23 Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7).
24 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s. 7).
24 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s. 7).
25 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 av den 22 oktober 2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter (EUT L 317, 4.11.2014, s. 35).
25 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 av den 22 oktober 2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter (EUT L 317, 4.11.2014, s. 35).
Ändring 15
Förslag till förordning
Skäl 14
(14)  Den senaste tidens utvärderingar och bedömningar, bland annat halvtidsöversynen av EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020 och kontrollen av naturvårdslagstiftningens ändamålsenlighet, visar att en av de främsta orsakerna till bristande genomförande av EU:s naturvårdslagstiftning och strategin för biologisk mångfald är avsaknaden av tillräcklig finansiering. Unionens huvudsakliga finansieringsinstrument, däribland Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, kan ge ett viktigt bidrag för att uppfylla dessa behov. Programmet kan ytterligare öka effektiviteten i integreringen genom strategiska projekt som syftar till att påskynda genomförandet av unionens lagstiftning om natur och biologisk mångfald, inklusive de åtgärder som anges i de prioriterade åtgärdsplaner som utarbetats i enlighet med direktiv 92/43/EEG. De strategiska naturprojekten bör stödja program för åtgärder i medlemsstaterna som syftar till att integrera relevanta mål för natur och biologisk mångfald i övriga politikområden och finansieringsprogram, och därigenom garantera att tillräckliga medel mobiliseras för att genomföra politiken. Medlemsstaterna skulle inom sin strategiska plan för den gemensamma jordbrukspolitiken kunna använda en viss andel av anslagen från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling för att förstärka stödet för åtgärder som kompletterar de strategiska naturprojekt som definieras i denna förordning.
(14)  Den senaste tidens utvärderingar och bedömningar, bland annat halvtidsöversynen av EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020 och kontrollen av naturvårdslagstiftningens ändamålsenlighet, visar att en av de främsta orsakerna till bristande genomförande av EU:s naturvårdslagstiftning och strategin för biologisk mångfald är avsaknaden av tillräcklig finansiering. Unionens huvudsakliga finansieringsinstrument, däribland Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, kan ge ett viktigt bidrag för att uppfylla dessa behov, under förutsättning att finansieringen är kompletterande. Programmet kan ytterligare öka effektiviteten i integreringen genom strategiska projekt som syftar till att påskynda genomförandet av unionens lagstiftning om natur och biologisk mångfald, inklusive de åtgärder som anges i de prioriterade åtgärdsplaner som utarbetats i enlighet med direktiv 92/43/EEG. De strategiska naturprojekten bör stödja program för åtgärder för att bistå vid integreringen av relevanta mål för natur och biologisk mångfald i övriga politikområden och finansieringsprogram, och därigenom garantera att tillräckliga medel mobiliseras för att genomföra politiken. Medlemsstaterna skulle inom sin strategiska plan för den gemensamma jordbrukspolitiken kunna använda en viss andel av anslagen från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling för att förstärka stödet för åtgärder som kompletterar de strategiska naturprojekt som definieras i denna förordning.
Ändring 16
Förslag till förordning
Skäl 15
(15)  Det frivilliga systemet för biologisk mångfald och ekosystemtjänster i utomeuropeiska territorier (Best) främjar bevarande av biologisk mångfald, inklusive marin biologisk mångfald, och hållbar användning av ekosystemtjänster, däribland ekosystembaserade strategier för anpassning till och begränsning av klimatförändringar i EU:s yttersta randområden och de utomeuropeiska länderna och territorierna. Best har bidragit till att öka medvetenheten om den ekologiska betydelsen av de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna för att bevara den biologiska mångfalden på global nivå. I sina ministerförklaringar från 2017 och 2018 har de utomeuropeiska länderna och territorierna uttryckt sin uppskattning för detta system med små bidrag för biologisk mångfald. Det är lämpligt att programmet får fortsätta finansiera små bidrag för den biologiska mångfalden i de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna.
(15)  Det frivilliga systemet för biologisk mångfald och ekosystemtjänster i utomeuropeiska territorier (Best) främjar bevarande av biologisk mångfald, inklusive marin biologisk mångfald, och hållbar användning av ekosystemtjänster, däribland ekosystembaserade strategier för anpassning till och begränsning av klimatförändringar i EU:s yttersta randområden och de utomeuropeiska länderna och territorierna. Tack vare den förberedande åtgärden Best, som antogs 2011, och de senare programmen Best 2.0 och Best för de yttersta randområdena har Best bidragit till att öka medvetenheten om den ekologiska betydelsen av de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna och deras nyckelroll för att bevara den biologiska mångfalden på global nivå. Kommissionen uppskattar att behovet av ekonomiskt stöd för projekt på ort och ställe i dessa territorier uppgår till 8 miljoner euro per år. I sina ministerförklaringar från 2017 och 2018 har de utomeuropeiska länderna och territorierna uttryckt sin uppskattning för detta system med små bidrag för biologisk mångfald. Det är följaktligen lämpligt att programmet fortsätter att finansiera små bidrag för den biologiska mångfalden, inklusive kapacitetsuppbyggnad och kapitalisering av finansierade åtgärder, i både de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna.
Ändring 17
Förslag till förordning
Skäl 16
(16)  Främjande av den cirkulära ekonomin kräver en förändrad syn på sättet att utforma, producera, konsumera och bortskaffa material och produkter, däribland plast. Programmet bör bidra till övergången till en cirkulär ekonomisk modell genom ekonomiskt stöd som inriktas på en rad olika aktörer (företag, myndigheter och konsumenter), i synnerhet genom att tillämpa, utveckla och reproducera bästa teknik, metoder och lösningar som är skräddarsydda för lokala, regionala eller nationella förhållanden, bland annat genom integrerade strategier för genomförandet av planer för avfallshantering och förebyggande av avfall. Genom att stödja genomförandet av plaststrategin kan åtgärder vidtas i synnerhet för att försöka lösa problemet med marint skräp.
(16)  Främjande av den cirkulära ekonomin och resurseffektivitet kräver en förändrad syn på sättet att utforma, producera, konsumera och bortskaffa material och produkter, däribland plast. Programmet bör bidra till övergången till en cirkulär ekonomisk modell genom ekonomiskt stöd som inriktas på en rad olika aktörer (företag, myndigheter och konsumenter), i synnerhet genom att tillämpa, utveckla och reproducera bästa teknik, metoder och lösningar som är skräddarsydda för lokala, regionala eller nationella förhållanden, bland annat genom integrerade strategier för tillämpningen av avfallshierarkin och genomförandet av planer för avfallshantering och förebyggande av avfall. Genom att stödja genomförandet av plaststrategin kan åtgärder vidtas i synnerhet för att försöka lösa problemet med marint skräp.
Ändring 18
Förslag till förordning
Skäl 16a (nytt)
(16a)  En hög nivå av miljöskydd är av grundläggande betydelse för unionsmedborgarnas hälsa och välmående. Programmet bör stödja unionens mål att framställa och använda kemikalier på ett sätt som minimerar de betydande negativa effekterna för människors hälsa och miljön, och att ta fram en unionsstrategi för en giftfri miljö. Programmet bör också stödja verksamhet som främjar genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG1a i syfte att uppnå bullernivåer som inte medför avsevärda negativa konsekvenser och risker för människors hälsa.
___________________
1aEuropaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG av den 25 juni 2002 om bedömning och hantering av omgivningsbuller – Kommissionens förklaring i förlikningskommittén om direktivet om bedömning och hantering av omgivningsbuller (EGT L 189, 18.7.2002, s. 12).
Ändring 19
Förslag till förordning
Skäl 17
(17)  Unionens långsiktiga mål för luftpolitiken är att uppnå luftkvalitetsnivåer som inte medför betydande negativa effekter på, och risker för, människors hälsa. Allmänhetens medvetenhet om luftföroreningar är hög och medborgarna förväntar sig att myndigheterna ska agera. I Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/228426 understryks att unionsfinansiering kan ha betydelse för att nå målen för ren luft. Därför bör programmet stödja projekt, inklusive strategiska integrerade projekt, som har potential att mobilisera offentliga och privata medel och att tjäna som exempel på god praxis och katalysatorer för genomförandet av luftkvalitetsplaner och lagstiftning på lokal, regional, multiregional, nationell och transnationell nivå.
(17)  Unionens långsiktiga mål för luftpolitiken är att uppnå luftkvalitetsnivåer som inte medför betydande negativa effekter på, och risker för, människors hälsa och miljön, samtidigt som man stärker synergierna mellan förbättringar av luftkvaliteten och minskning av växthusgasutsläppen. Allmänhetens medvetenhet om luftföroreningar är hög och medborgarna förväntar sig att myndigheterna ska agera, särskilt i områden där befolkningen och ekosystemen utsätts för höga nivåer av luftföroreningar. I Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/228426 understryks att unionsfinansiering kan ha betydelse för att nå målen för ren luft. Därför bör programmet stödja projekt, inklusive strategiska integrerade projekt, som har potential att mobilisera offentliga och privata medel och att tjäna som exempel på god praxis och katalysatorer för genomförandet av luftkvalitetsplaner och lagstiftning på lokal, regional, multiregional, nationell och transnationell nivå.
_________________
_________________
26 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 av den 14 december 2016 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar, om ändring av direktiv 2003/35/EG och om upphävande av direktiv 2001/81/EG (EUT L 344, 17.12.2016, s. 1).
26 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 av den 14 december 2016 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar, om ändring av direktiv 2003/35/EG och om upphävande av direktiv 2001/81/EG (EUT L 344, 17.12.2016, s. 1).
Ändring 20
Förslag till förordning
Skäl 19
(19)  Skydd och återställande av den marina miljön är ett av de övergripande målen för unionens miljöpolitik. Programmet bör stödja följande: förvaltning, bevarande, återställande och övervakning av biologisk mångfald och marina ekosystem, särskilt i marina områden inom Natura 2000, och skydd av arter i enlighet med de prioriterade åtgärdsplaner som utarbetas i enlighet med direktiv 92/43/EEG; uppnående av god miljöstatus i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG; främjande av rena och friska hav; genomförande av den europeiska strategin för plast i en cirkulär ekonomi, för att försöka lösa problemet med förlorade fiskeredskap och marint skräp i synnerhet; främjande av unionens deltagande i den internationella havsförvaltningen som är avgörande för att nå målen för Förenta nationernas Agenda 2030 för hållbar utveckling och garantera friska hav för framtida generationer. Programmets strategiska integrerade projekt och strategiska naturprojekt bör inkludera relevanta åtgärder som syftar till skydd av den marina miljön.
(19)  Skydd och återställande av vattenmiljön är ett av de övergripande målen för unionens miljöpolitik. Programmet bör stödja följande: förvaltning, bevarande, återställande och övervakning av biologisk mångfald och akvatiska ekosystem, särskilt i marina områden inom Natura 2000, och skydd av arter i enlighet med de prioriterade åtgärdsplaner som utarbetas i enlighet med direktiv 92/43/EEG; uppnående av god miljöstatus i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG28; främjande av rena och friska hav; genomförande av den europeiska strategin för plast i en cirkulär ekonomi, för att försöka lösa problemet med förlorade fiskeredskap och marint skräp i synnerhet; främjande av unionens deltagande i den internationella havsförvaltningen som är avgörande för att nå målen för Förenta nationernas Agenda 2030 för hållbar utveckling och garantera friska hav för framtida generationer. Programmets strategiska integrerade projekt och strategiska naturprojekt bör inkludera relevanta åtgärder som syftar till skydd av vattenmiljön.
_________________
_________________
28 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi) (EUT L 164, 25.6.2008, s. 19).
28 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi) (EUT L 164, 25.6.2008, s. 19).
Ändring 21
Förslag till förordning
Skäl 19a (nytt)
(19a)  Den nuvarande bevarandestatusen för Natura 2000-områden på jordbruksmark är mycket dålig, vilket innebär att sådana områden fortfarande behöver skydd. De aktuella stöden till Natura 2000-områden inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken utgör det effektivaste sättet att bevara den biologiska mångfalden i jordbruksområden1a. Dessa stöd är dock otillräckliga och speglar inte områdenas höga värde för naturkapitalet. För att uppmuntra miljöskyddet i sådana områden bör stöden till Natura 2000-områden inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken därför höjas.
_________________
1a G. Pe’er, S. Lakner, R. Müller, G. Passoni, V. Bontzorlos, D. Clough, F. Moreira,C. Azam, J. Berger, P. Bezak, A. Bonn, B. Hansjürgens, L. Hartmann, J.Kleemann, A. Lomba, A. Sahrbacher, S. Schindler, C. Schleyer, J. Schmidt, S. Schüler, C. Sirami, M. von Meyer-Höfer och Y. Zinngrebe (2017). Is the CAP Fit for purpose? An evidence based fitness-check assessment. Leipzig, German Centre for Integrative Biodiversity Research (iDiv) Halle-Jena-Leipzig.
Ändring 22
Förslag till förordning
Skäl 20
(20)  För att få en bättre styrning i frågor som rör miljö, klimat och relaterad övergång till ren energi krävs att det civila samhället medverkar genom att höja allmänhetens medvetenhet och öka konsumenternas engagemang samt ett bredare deltagande från berörda parter, inbegripet icke-statliga organisationer, i samråd om och genomförande av politiken.
(20)  För att få en bättre styrning i frågor som rör miljö, klimat och relaterad övergång till ren energi krävs att det civila samhället medverkar genom att höja allmänhetens medvetenhet, bland annat genom en kommunikationsstrategi som tar hänsyn till de nya medierna och sociala nätverken, ökar konsumenternas engagemang och breddar deltagandet på flera nivåer och från berörda parter, inbegripet icke-statliga organisationer, i samråd om och genomförande av politiken. Programmet bör därför stödja ett brett spektrum av icke-statliga organisationer samt nätverk av ideella organisationer som arbetar för mål av allmänt unionsintresse, och som främst är verksamma inom området miljö eller klimatpolitik, genom att på ett konkurrensutsatt och öppet sätt bevilja driftsbidrag i syfte att hjälpa sådana icke-statliga organisationer, nätverk och organisationer att effektivt bidra till unionens politik, och att bygga upp och stärka sin kapacitet att bli effektivare partner.
Ändring 23
Förslag till förordning
Skäl 21
(21)  Medan bättre styrning på alla nivåer bör vara ett övergripande mål för programmets alla delprogram, bör programmet stödja utarbetande och genomförande av övergripande lagstiftning om miljöstyrning, inklusive den lagstiftning som genomför Uneces (FN:s ekonomiska kommission för Europa) konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor29.
(21)  Medan bättre styrning på alla nivåer bör vara ett övergripande mål för programmets alla delprogram, bör programmet stödja utarbetande, genomförande, upprätthållande och effektiv efterlevnad av miljö- och klimatregelverket, i synnerhet av övergripande lagstiftning om miljöstyrning, inklusive den lagstiftning som genomför Uneces (FN:s ekonomiska kommission för Europa) konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor29, 29a, även med hänsyn tagen till Århuskonventionens efterlevnadskommitté.
_________________
_________________
29 EUT L 124, 17.5.2005, s. 4.
29 EUT L 124, 17.5.2005, s. 4.
29a Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 25.9.2006, s. 13).
Ändring 24
Förslag till förordning
Skäl 22
(22)  Programmet bör förbereda marknadsaktörerna för och stödja dem i övergången till en ren, cirkulär, energieffektiv, koldioxidsnål och klimattålig ekonomi genom att prova nya affärsmöjligheter, förbättra yrkeskunskaper, underlätta konsumenternas tillgång till hållbara produkter och tjänster, engagera och stärka opinionsbildare och prova nya metoder för att anpassa befintliga processer och affärslandskapet. För att stödja en bredare marknadsspridning av hållbara lösningar bör allmänhetens acceptans och konsumenternas engagemang främjas.
(22)  Programmet bör förbereda marknadsaktörerna för och stödja dem i övergången till en ren, cirkulär, energieffektiv och klimattålig ekonomi med netto-nollutsläpp genom att prova nya affärsmöjligheter, förbättra yrkeskunskaper, underlätta konsumenternas tillgång till hållbara produkter och tjänster, engagera och stärka opinionsbildare och prova nya metoder för att anpassa befintliga processer och affärslandskapet. För att stödja en bredare marknadsspridning av hållbara lösningar bör allmänhetens acceptans och konsumenternas engagemang främjas.
Ändring 25
Förslag till förordning
Skäl 22a (nytt)
(22a)  Programmet är utformat för att stödja demonstration av teknik, tillvägagångssätt och bästa praxis som kan reproduceras och skalas upp. Innovativa lösningar skulle bidra till bättre miljöprestanda och hållbarhet, särskilt för att utveckla hållbara jordbruksmetoder i de områden som är aktiva när det gäller klimat, vatten, mark, biologisk mångfald och avfall. I detta avseende bör man betona synergier med andra program och strategier som det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket och EU:s miljölednings- och miljörevisionsordning.
Ändring 26
Förslag till förordning
Skäl 23
(23)  På unionsnivå finansieras stora investeringar i miljö- och klimatåtgärder huvudsakligen genom unionens stora finansieringsprogram. Med tanke på programmets funktion som katalysator bör strategiska integrerade projekt och strategiska naturprojekt som utarbetas inom programmet mobilisera finansieringsmöjligheter inom ramen för dessa finansieringsprogram och andra finansieringskällor, t.ex. nationell finansiering, och skapa synergieffekter.
(23)  På unionsnivå finansieras stora investeringar i miljö- och klimatåtgärder huvudsakligen genom unionens stora finansieringsprogram. Det är därför nödvändigt att man ökar integreringsinsatserna för att garantera hållbarhet, biologisk mångfald och klimatsäkring för unionens övriga finansieringsprogram samt integrering av skyddsmekanismer för hållbarhet i alla unionsinstrument. Kommissionen bör ges befogenhet att anta en gemensam metod och vidta effektiva åtgärder för att säkerställa att Life-projekten inte påverkas negativt av andra unionsprogram och annan unionspolitik. Med tanke på programmets funktion som katalysator bör strategiska integrerade projekt och strategiska naturprojekt som utarbetas inom programmet mobilisera finansieringsmöjligheter inom ramen för dessa finansieringsprogram och andra finansieringskällor, t.ex. nationell finansiering, och skapa synergieffekter.
Ändring 27
Förslag till förordning
Skäl 23a (nytt)
(23a)  Framgången för de strategiska naturprojekten och strategiska integrerade projekten är beroende av ett nära samarbete mellan nationella, regionala och lokala myndigheter och de icke-statliga aktörer som påverkas av programmets mål. Man bör därför tillämpa principerna om öppenhet och offentliggörande när det gäller beslut som rör utarbetande, genomförande, bedömning och övervakning av projekt, särskilt när det gäller integrering eller när flera finansieringskällor är inblandade.
Ändring 28
Förslag till förordning
Skäl 24
(24)  Med tanke på betydelsen av att ta itu med klimatförändringar i linje med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och uppfylla Förenta nationernas mål för hållbar utveckling kommer detta program att bidra till att integrera klimatfrågor och till uppnåendet av det övergripande målet att 25 % av utgifterna i EU-budgeten ska bidra till klimatmålen. Åtgärder inom detta program väntas bidra med 61 % av programmets totala finansieringsram för klimatmål. De berörda åtgärderna kommer att identifieras under programmets utarbetande och genomförande och omprövas i samband med relevanta utvärderingar och översyner.
(24)  Med tanke på betydelsen av att ta itu med klimatförändringar på ett samordnat och ambitiöst sätt, i linje med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och uppfylla Förenta nationernas mål för hållbar utveckling kommer detta program att bidra till att integrera klimatfrågor och till uppnåendet av det övergripande målet att minst 25 % av utgifterna i EU-budgeten ska bidra till klimatmålen under perioden för den fleråriga budgetramen 2021–2027, och ett årligt mål på 30 % så snart som möjligt, men senast 2027. Åtgärder inom detta program väntas bidra med [61 %] av programmets totala finansieringsram för klimatmål. De berörda åtgärderna kommer att identifieras under programmets utarbetande och genomförande och omprövas i samband med relevanta utvärderingar och översyner.
Ändring 29
Förslag till förordning
Skäl 25
(25)  Vid genomförandet av programmet bör vederbörlig hänsyn tas till strategin för de yttersta randområdena med beaktande av artikel 349 i EUF-fördraget och dessa områdens särskilda behov och sårbarhet. Unionens politik på andra områden än politik för miljö, klimat och i relevanta delar för övergång till ren energi bör också beaktas.
(25)  Vid genomförandet av programmet bör vederbörlig hänsyn tas till strategin för de yttersta randområdena med beaktande av artikel 349 i EUF-fördraget och dessa områdens särskilda behov och sårbarhet. I detta avseende bör unionens och medlemsstaternas finansiering stärkas på lämpligt sätt. Unionens politik på andra områden än politik för miljö, klimat och i relevanta delar för övergång till ren energi bör också beaktas.
Ändring 30
Förslag till förordning
Skäl 26
(26)  Till stöd för genomförandet av programmet bör kommissionen samarbeta med programmets nationella kontaktpunkter, anordna seminarier och workshoppar, offentliggöra förteckningar över projekt som finansierats inom programmet eller genomföra andra aktiviteter för att sprida projektresultaten och underlätta utbyte av erfarenheter, kunskaper och bästa praxis och reproduktion av projektresultat i hela unionen. Sådan verksamhet bör framför allt inriktas på medlemsstater med lågt utnyttjande av medel och bör underlätta kommunikationen och samarbetet mellan projektens stödmottagare, sökande eller berörda parter för avslutade och pågående projekt inom samma område.
(26)  Till stöd för genomförandet av programmet bör kommissionen samarbeta med programmets nationella, regionala och lokala kontaktpunkter, även i samband med inrättandet av ett rådgivande nätverk på lokal nivå för att underlätta utvecklingen av projekt med högt mervärde och stora politiska effekter, och för att säkerställa tillhandahållande av information om kompletterande finansiering, att projekten kan överföras och deras långsiktiga hållbarhet, anordna seminarier och workshoppar, offentliggöra förteckningar över projekt som finansierats inom programmet eller genomföra andra aktiviteter, exempelvis mediekampanjer, för att bättre sprida projektresultaten och underlätta utbyte av erfarenheter, kunskaper och bästa praxis och reproduktion av projektresultat i hela unionen, och därmed främja samarbete och kommunikation. Sådan verksamhet bör framför allt inriktas på medlemsstater med lågt utnyttjande av medel och bör underlätta kommunikationen och samarbetet mellan projektens stödmottagare, sökande eller berörda parter för avslutade och pågående projekt inom samma område. Det är avgörande att kommunikationen och samarbetet också involverar regionala och lokala myndigheter och berörda parter.
Ändring 31
Förslag till förordning
Skäl 28a (nytt)
(28a)  Minimi- och maximisatserna för samfinansiering bör fastställas till sådana nivåer som krävs för att upprätthålla en effektiv stödnivå i programmet, samtidigt som hänsyn tas till den flexibilitet och anpassbarhet som behövs för att hantera befintliga åtgärder och enheter.
Ändring 32
Förslag till förordning
Skäl 31
(31)  Valet av finansieringstyp och genomförandemetod bör göras utifrån vad som är bäst för att uppnå åtgärdernas särskilda mål och leverera resultat, med beaktande av framför allt kostnader för kontroller, administrativa bördor och förväntad risk för bristande regelefterlevnad. När det gäller bidrag bör även användning av enhetsbelopp, schablonsatser och skalor för enhetskostnader beaktas.
(31)  Valet av finansieringstyp och genomförandemetod bör göras utifrån vad som är bäst för att uppnå åtgärdernas särskilda mål och leverera resultat, med beaktande av framför allt kostnader för kontroller, administrativa bördor och förväntad risk för bristande regelefterlevnad. När det gäller bidrag bör även användning av enhetsbelopp, schablonsatser och skalor för enhetskostnader beaktas. Kommissionen bör säkerställa att genomförandet är lättförståeligt och arbeta för en verklig förenkling till förmån för de projektansvariga.
Ändring 33
Förslag till förordning
Skäl 36a (nytt)
(36a)  För att säkerställa att stöd från och genomförande av programmet är förenligt med unionens politik och prioriteringar och att det kompletterar unionens övriga finansiella instrument, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen i syfte att komplettera denna förordning och anta fleråriga arbetsprogram. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.
Ändring 34
Förslag till förordning
Skäl 38
(38)  Eftersom målen för denna förordning, nämligen att bidra till hållbar utveckling och till uppnåendet av målen för unionens lagstiftning, strategier, planer eller internationella åtaganden för miljö, klimat och i relevanta delar för ren energi, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av denna förordnings omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
(38)  Eftersom målen för denna förordning, nämligen att bidra till en hög nivå av miljöskydd och ambitiösa klimatåtgärder med god förvaltning och en flerpartsstrategi, och till uppnåendet av målen för unionens lagstiftning, strategier, planer eller internationella åtaganden för miljö, biologisk mångfald, klimat, cirkulär ekonomi och i relevanta delar för förnybar energi och energieffektivitet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av denna förordnings omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
Ändring 35
Förslag till förordning
Artikel 1 – stycke 1
Genom denna förordning inrättas programmet för miljö och klimatpolitik (Life) (nedan kallat programmet).
Genom denna förordning inrättas ett program för miljö och klimatpolitik (Life) (nedan kallat programmet), som omfattar perioden från den 1 januari 2021 till den 31 december 2027.
Ändring 36
Förslag till förordning
Artikel 1 – stycke 2
Här fastställs målen för programmet, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering.
Här fastställs målen för programmet, budgeten för den perioden, formerna för unionsfinansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering.
Ändring 37
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 1
(1)  strategiska naturprojekt: projekt som stöder uppnåendet av unionens mål för natur och biologisk mångfald genom att genomföra sammanhållna handlingsprogram i medlemsstaterna för att integrera dessa mål och prioriteringar i andra politikområden och finansieringsinstrument, även genom ett samordnat genomförande av prioriterade åtgärdsplaner som upprättas i enlighet med direktiv 92/43/EEG.
(1)  strategiska naturprojekt: projekt som stöder uppnåendet av unionens mål för natur och biologisk mångfald genom att genomföra sammanhållna handlingsprogram, särskilt genom att integrera dessa mål och prioriteringar i andra politikområden och finansieringsinstrument, även genom ett samordnat genomförande av prioriterade åtgärdsplaner som upprättas i enlighet med direktiv 92/43/EEG.
Ändring 103
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 1
1.  Programmets allmänna mål är att bidra till övergången till en ren, cirkulär, energieffektiv, koldioxidsnål och klimattålig ekonomi, inbegripet genom övergången till ren energi, samt att bidra till skydd och förbättring av miljön och till att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald, för att därigenom bidra till en hållbar utveckling.
1.  Programmets allmänna mål är att inom ramen för en rättvis omställning bidra till övergången till en ren, cirkulär, energieffektiv och klimattålig ekonomi med netto-nollutsläpp, samt att skydda och förbättra miljön och till att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald och förstöringen av ekosystem, för att därigenom bidra till en hållbar utveckling.
Ändring 39
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 2 – led a
(a)  Utveckla, demonstrera och främja innovativa tekniker och metoder för att uppnå målen för unionens lagstiftning och politik på miljö- och klimatområdet, inbegripet övergången till ren energi, och bidra till tillämpningen av bästa praxis för natur och biologisk mångfald.
(a)  Utveckla, demonstrera och främja innovativa tekniker och metoder för att uppnå målen för unionens lagstiftning och politik på miljö- och klimatområdet, inbegripet övergången till ren, förnybar energi och bättre energieffektivitet, och bidra till kunskapsbasen, effektiv förvaltning och tillämpningen av bästa praxis för natur och biologisk mångfald, inbegripet genom stöd till Natura 2000-nätverket.
Ändring 40
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 2 – led b
(b)  Stödja utveckling, genomförande, övervakning och efterlevnad av unionens relevanta lagstiftning och politik, inbegripet genom att förbättra styrningen genom att öka offentliga och privata aktörers kapacitet och det civila samhällets deltagande.
(b)  Stödja utveckling, genomförande, övervakning samt effektiv efterlevnad och tillsyn av unionens relevanta lagstiftning och politik, särskilt genom att stödja genomförandet av de allmänna miljöhandlingsprogrammen för unionen som antagits enligt artikel 192.3 i EUF-fördraget och genom att förbättra miljö- och klimatstyrningen på alla nivåer, inbegripet genom att öka offentliga och privata aktörers kapacitet och det civila samhällets deltagande.
Ändring 41
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 1
1.  Finansieringsramen för genomförandet av programmet för perioden 2021–2027 ska vara 5 450 000 000 EUR i löpande priser.
1.  Finansieringsramen för genomförandet av programmet för perioden 2021–2027 ska vara 6 442 000 000 EUR i 2018 års priser (7 272 000 000 EUR i löpande priser).
Ändring 42
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 2
2.  Den vägledande fördelningen av det belopp som avses i punkt 1 ska vara
2.  Den vägledande fördelningen av det belopp som avses i punkt 1 ska vara
(a)  3 500 000 000 EUR för området Miljö, varav
(a)  4 715 000 000 EUR i 2018 års priser (5 322 000 000 EUR i löpande priser, vilket utgör 73,2 % av programmets totala finansieringsram) för området Miljö, varav
(1)  2 150 000 000 EUR för delprogrammet Natur och biologisk mångfald, och
(1)  2 829 000 000 EUR i 2018 års priser (3 261 420 000 EUR i löpande priser, vilket utgör 44,9 % av programmets totala finansieringsram) för delprogrammet Natur och biologisk mångfald, och
(2)  1 350 000 000 EUR för delprogrammet Cirkulär ekonomi och livskvalitet,
(2)  1 886 000 000 EUR i 2018 års priser (2 060 580 000 EUR i löpande priser, vilket utgör 28,3 % av programmets totala finansieringsram) för delprogrammet Cirkulär ekonomi och livskvalitet,
(b)  1 950 000 000 EUR för området Klimatpolitik, varav
(b)  1 950 000 000 EUR för området Klimatpolitik, varav
(1)  950 000 000 EUR för delprogrammet Begränsning av och anpassning till klimatförändringar, och
(1)  950 000 000 EUR för delprogrammet Begränsning av och anpassning till klimatförändringar, och
(2)  1 000 000 000 EUR för delprogrammet Övergång till ren energi.
(2)  1 000 000 000 EUR för delprogrammet Övergång till ren energi.
Ändring 43
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 1 – inledningen
1.  Programmet ska vara öppet för följande tredjeländer:
1.  Förutsatt att de följer samtliga tillämpliga regler och bestämmelser ska programmet vara öppet för följande tredjeländer:
Ändring 44
Förslag till förordning
Artikel 6a (ny)
Artikel 6a
Internationellt samarbete
Under genomförandet av programmet ska samarbete med relevanta internationella organisationer, och med deras institutioner och organ vara möjligt om det krävs för att uppnå de allmänna mål som anges i artikel 3.
Ändring 45
Förslag till förordning
Artikel 7
Programmet ska genomföras på ett sätt som säkerställer dess samordning med Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, Horisont Europa, Fonden för ett sammanlänkat Europa och InvestEU, i syfte att skapa synergieffekter, särskilt vad gäller strategiska naturprojekt och strategiska integrerade projekt, och att stödja spridning och reproduktion av lösningar som utvecklats inom programmet.
Kommissionen ska säkerställa att programmet genomförs på ett konsekvent sätt, och kommissionen och medlemsstaterna ska säkerställa samstämmighet och samordning med Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, Horisont Europa, Fonden för ett sammanlänkat Europa, innovationsfonden inom utsläppshandelssystemet och InvestEU, i syfte att skapa synergieffekter, särskilt vad gäller strategiska naturprojekt och strategiska integrerade projekt, och att stödja spridning och reproduktion av lösningar som utvecklats inom programmet. Kommissionen och medlemsstaterna ska säkerställa komplementaritet på alla nivåer. Kommissionen ska fastställa särskilda åtgärder, mobilisera lämplig finansiering inom ramen för andra unionsprogram och underlätta ett samordnat och enhetligt genomförande av de kompletterande åtgärder som finansieras genom andra källor.
Ändring 104
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 1a (ny)
1a.  Programmet ska genomföras inom ramen för en rättvis omställning, varigenom berörda samhällen och territorier inkluderas i utvecklingen och genomförandet av projekt, särskilt genom samråd och dialog.
Ändring 46
Förslag till förordning
Artikel 10 – punkt 3
3.  Projekt inom delprogrammet Natur och biologisk mångfald som gäller förvaltning, återställande och övervakning av Natura 2000-områden i enlighet med direktiven 92/43/EEG och 2009/147/EG ska stödjas i enlighet med de prioriterade åtgärdsplaner som upprättas i enlighet med direktiv 92/43/EEG.
3.  Projekt inom delprogrammet Natur och biologisk mångfald som gäller förvaltning, återställande och övervakning av Natura 2000-områden i enlighet med direktiven 92/43/EEG och 2009/147/EG ska beakta de prioriteringar som anges i nationella och regionala planer, strategier och politik, bland annat i de prioriterade åtgärdsplaner som upprättas i enlighet med direktiv 92/43/EEG.
Ändring 47
Förslag till förordning
Artikel 10 – punkt 4
4.  Bidrag får finansiera verksamhet utanför unionen under förutsättning att projektet eftersträvar unionens miljö- och klimatmål och att verksamhet utanför unionen är nödvändig för att säkerställa effektiviteten hos insatser som genomförs i medlemsstatsterritorier.
4.  Bidrag får finansiera verksamhet utanför en av unionens medlemsstater eller ett utomeuropeiskt land eller territorium som är knutet till den medlemsstaten, under förutsättning att projektet eftersträvar unionens miljö- och klimatmål och att verksamhet utanför unionen är nödvändig för att säkerställa effektiviteten hos insatser som genomförs i medlemsstatsterritorier eller i ett utomeuropeiskt land eller territorium, eller för att stödja internationella avtal som unionen är part i.
Ändring 48
Förslag till förordning
Artikel 11 – punkt 2 – led a – led 3
(3)  Andra tredjeländer som förtecknas i arbetsprogrammet på de villkor som anges i punkterna 4–6.
(3)  Andra tredjeländer som förtecknas i de fleråriga arbetsprogrammen på de villkor som anges i punkterna 4–6.
Ändring 49
Förslag till förordning
Artikel 11 – punkt 6a (ny)
6a.   För att säkerställa effektivt utnyttjande av programmets medel och effektivt deltagande för de rättsliga enheter som avses i punkt 4, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21 för att komplettera denna artikel genom att fastställa hur omfattande dessa rättsliga enheters deltagande i unionens miljö- och klimatpolitik ska vara för att de ska anses berättigade till stöd från programmet.
Ändring 50
Förslag till förordning
Artikel 12a (ny)
Artikel 12a
Förfaranden för inlämning och urval av projekt
1.  Genom programmet ska följande förfaranden för inlämning och urval av projekt införas:
(a)  En förenklad tvåstegsmetod som bygger på inlämning och utvärdering av en sammanfattning, följd av ett fullständigt förslag för de sökande vars förslag valts ut i det första steget.
(b)  En standardmetod i ett steg som endast bygger på inlämning och utvärdering av fullständiga förslag. Om standardmetoden föredras framför den förenklade metoden ska detta val motiveras i arbetsprogrammet, med tanke på de organisatoriska och operativa begränsningar som är kopplade till varje delprogram och, i förekommande fall, till varje ansökningsomgång.
2.  För tillämpningen av punkt 1 ska ’sammanfattning’ avse ett dokument på högst 10 sidor med en beskrivning av projektinnehåll, eventuella partner, sannolika begränsningar och en beredskapsplan för att hantera dem, samt den strategi som valts för att säkerställa projektresultatens hållbarhet efter det att projektet har avslutats, administrativa formulär avseende de stödmottagare som deltar i projektet och en detaljerad projektbudget.
Ändring 51
Förslag till förordning
Artikel 13
Artikel 13
Artikel 13
Tilldelningskriterier
Tilldelningskriterier
Tilldelningskriterierna ska anges i meddelandena om ansökningsomgångar, med beaktande av följande:
Tilldelningskriterierna ska definieras i de fleråriga arbetsprogram som avses i artikel 17 och i meddelandena om ansökningsomgångar, med beaktande av följande:
(a)  Projekt som finansieras genom programmet ska undvika att äventyra programmets mål för miljö och klimat eller i relevanta delar för ren energi och ska, där så är möjligt, främja användning av miljöanpassad offentlig upphandling.
(a)  Projekt som finansieras genom programmet ska inte äventyra programmets mål för miljö och klimat eller i relevanta delar för ren energi och ska, när så är möjligt, främja användning av miljöanpassad offentlig upphandling.
(aa)  Projekt ska ha ett kostnadseffektivt tillvägagångssätt och vara tekniskt och finansiellt enhetliga.
(ab)  Projekt med största potentiella bidrag för att uppnå de mål som anges i artikel 3 ska prioriteras.
(b)  Projekt som ger sidovinster och främjar synergieffekter mellan de olika delprogram som avses i artikel 4 ska prioriteras.
(b)  Projekt som ger sidovinster och främjar synergieffekter mellan de olika delprogram som avses i artikel 4 ska prioriteras.
(c)  Projekt med störst potential att reproduceras och spridas av den offentliga eller privata sektorn eller att mobilisera de största investeringarna eller finansiella resurserna (katalyspotential) ska prioriteras.
(c)  Projekt med störst potential att reproduceras och spridas av den offentliga eller privata sektorn eller att mobilisera de största investeringarna eller finansiella resurserna (katalyspotential) ska få en bonus i utvärderingen.
(d)  Det ska säkerställas att resultaten från standardåtgärdsprojekt kan reproduceras.
(d)  Det ska säkerställas att resultaten från standardåtgärdsprojekt kan reproduceras.
(e)  Projekt som bygger på eller skalar upp resultaten från andra projekt som finansieras genom programmet, dess föregångare eller unionens andra fonder ska få en bonus i utvärderingen.
(e)  Projekt som bygger på eller skalar upp resultaten från andra projekt som finansieras genom programmet, dess föregångare eller unionens andra fonder ska få en bonus i utvärderingen.
(f)  I förekommande fall ska särskild hänsyn tas till projekt i geografiska områden med särskilda behov eller svårigheter, t.ex. områden med särskilda miljöproblem eller naturliga begränsningar, gränsöverskridande områden eller yttersta randområden.
(f)  I förekommande fall ska särskild hänsyn tas till den biogeografiska balansen mellan projekt och projekt i geografiska områden med särskilda behov eller svårigheter, t.ex. områden med särskilda miljöproblem eller naturliga begränsningar, gränsöverskridande områden, områden med högt naturvärde eller yttersta randområden.
Ändring 52
Förslag till förordning
Artikel 15 – punkt 1
1.  En åtgärd som har fått bidrag från något annat unionsprogram får också erhålla bidrag genom programmet, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader. Bestämmelserna för varje bidragande unionsprogram ska tillämpas för dess respektive bidrag till åtgärden. Den kumulativa finansieringen får inte överstiga de totala stödberättigande kostnaderna för åtgärden och stödet från de olika unionsprogrammen får beräknas proportionellt i enlighet med de dokument som anger villkoren för stödet.
1.  En åtgärd som har fått bidrag från något annat unionsprogram får också erhålla bidrag genom programmet, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader. För att en åtgärd som har finansierats genom andra unionsprogram ska vara berättigad till bidrag från programmet, ska den inte ha äventyrat miljö- och klimatmålen som anges i artikel 3. Bestämmelserna för varje bidragande unionsprogram ska tillämpas för dess respektive bidrag till åtgärden. Den kumulativa finansieringen får inte överstiga de totala stödberättigande kostnaderna för åtgärden och stödet från de olika unionsprogrammen får beräknas proportionellt i enlighet med de dokument som anger villkoren för stödet.
Ändring 53
Förslag till förordning
Artikel 15 – punkt 2
2.  Åtgärder som certifierats med en spetskompetensstämpel, eller som uppfyller följande kumulativa, jämförande villkor:
2.  Åtgärder som certifierats med en spetskompetensstämpel, eller som uppfyller följande kumulativa, jämförande villkor:
(a)  de har bedömts i en ansökningsomgång enligt programmet,
(a)  de har bedömts i en ansökningsomgång enligt programmet,
(b)  de uppfyller minimikvalitetskraven i den ansökningsomgången,
(b)  de uppfyller minimikvalitetskraven i den ansökningsomgången,
(c)  de kan inte finansieras i den ansökningsomgången på grund av begränsningar i fråga om budgetmedel,
(c)  de kan inte finansieras i den ansökningsomgången på grund av begränsningar i fråga om budgetmedel,
får erhålla stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska socialfonden+ eller Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, i enlighet med artikel [67].5 i förordning (EU) XX [förordningen om gemensamma bestämmelser] och artikel [8] i förordning (EU) XX [finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken], förutsatt att åtgärderna är förenliga med målen för programmet i fråga. Bestämmelserna för den fond som ger stöd ska tillämpas.
får erhålla stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska socialfonden+ eller Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, i enlighet med artikel [67].5 i förordning (EU) XX [förordningen om gemensamma bestämmelser] och artikel [8] i förordning (EU) XX [finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken], förutsatt att åtgärderna är förenliga med målen och urvalskriterierna för programmet i fråga. Bestämmelserna för den fond som ger stöd ska tillämpas.
Ändring 54
Förslag till förordning
Artikel 16 – punkt 1
Blandfinansieringsinsatser enligt detta program ska genomföras i enlighet med [InvestEU-förordningen] och avdelning X i budgetförordningen.
Blandfinansieringsinsatser enligt detta program ska genomföras i enlighet med [InvestEU-förordningen] och avdelning X i budgetförordningen, med vederbörlig hänsyn till kraven om hållbarhet och insyn.
Ändring 55
Förslag till förordning
Artikel 17 – rubriken
Arbetsprogram
Flerårigt arbetsprogram
Ändring 56
Förslag till förordning
Artikel 17 – punkt 1
1.  Programmet ska genomföras med hjälp av minst två fleråriga arbetsprogram som avses i artikel 110 i budgetförordningen. I tillämpliga fall ska det totala belopp som reserveras för blandfinansieringsinsatser fastställas i arbetsprogrammet.
1.  Programmet ska genomföras med hjälp av minst två fleråriga arbetsprogram som avses i artikel 110 i budgetförordningen. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21 i syfte att komplettera denna förordning och anta fleråriga arbetsprogram.
Ändring 57
Förslag till förordning
Artikel 17 – punkt 1a (ny)
1a.   Kommissionen ska säkerställa att arbetsprogrammen utarbetas i adekvat samråd med medlagstiftarna och de berörda parterna, medräknat organisationer i det civila samhället.
Ändring 58
Förslag till förordning
Artikel 17 – punkt 2 – led aa (nytt)
(aa)  Minimi- och maximinivåerna för samfinansiering, uppdelade enligt de delprogram som anges i artikel 4 och de stödberättigande åtgärder som anges i artikel 10, för vilka de totala maximinivåerna för samfinansiering i det första fleråriga arbetsprogrammet för de åtgärder som avses i artikel 10.2 a, b och d, ska vara upp till [60 %] av de stödberättigande kostnaderna och [75 %] för projekt som finansieras inom delprogrammet Natur och biologisk mångfald, och som rör prioriterade livsmiljöer eller arter för genomförande av direktiv 92/43/EEG, eller de fågelarter som bör prioriteras för finansiering enligt den kommitté för anpassning till teknisk och vetenskaplig utveckling som inrättats i enlighet med artikel 16 i direktiv 2009/147/EG, när detta är nödvändigt för att nå bevarandemålet.
Ändring 59
Förslag till förordning
Artikel 17 – punkt 2 – led ab (nytt)
(ab)  Det totala maximibelopp som reserveras för blandfinansieringsinsatser.
Ändring 60
Förslag till förordning
Artikel 17 – punkt 2 – led da (nytt)
(da)  Vägledande tidsplaner för ansökningsomgångarna under den period som omfattas av det fleråriga arbetsprogrammet.
Ändring 61
Förslag till förordning
Artikel 17 – punkt 2 – led db (nytt)
(db)  Den tekniska metoden för förfarandet för inlämning och urval av projekt samt kriterierna för urval och bidragstilldelning i enlighet med artikel 13.
Ändring 62
Förslag till förordning
Artikel 17 – punkt 2a (ny)
2a.  Löptiden för det första fleråriga arbetsprogrammet ska vara fyra år och löptiden för det andra fleråriga arbetsprogrammet ska vara tre år.
Ändring 63
Förslag till förordning
Artikel 17 – punkt 2b (ny)
2b.  Kommissionen ska se till att outnyttjade medel i en viss ansökningsomgång omfördelas mellan de olika typer av åtgärder som avses i artikel 10.2.
Ändring 64
Förslag till förordning
Artikel 17 – punkt 2c (ny)
2c.  Kommissionen ska se till att det hålls samråd med berörda parter under utarbetandet av de fleråriga arbetsprogrammen.
Ändring 65
Förslag till förordning
Artikel 19 – punkt 1
1.  Utvärderingar ska utföras i god tid för att kunna användas i beslutsprocessen.
1.  Utvärderingar ska utföras i god tid för att kunna användas i beslutsprocessen, med vederbörlig hänsyn till samstämmighet, synergier, mervärde för unionen och långsiktig hållbarhet, samtidigt som man utnyttjar det tillämpliga miljöhandlingsprogrammets prioriterade områden.
Ändring 66
Förslag till förordning
Artikel 19 – punkt 2
2.  En halvtidsutvärdering av programmet ska göras när det väl föreligger tillräcklig information om genomförandet av programmet, dock senast fyra år efter det att programmet började genomföras.
2.  Halvtidsutvärderingen av programmet ska göras när det väl föreligger tillräcklig information om genomförandet av programmet, dock senast tre år efter det att programmet började genomföras, genom att man utnyttjar de output- och resultatindikatorer som fastställs enligt bilaga II. Denna utvärdering ska vid behov åtföljas av ett förslag till ändring av denna förordning.
Utvärderingen ska åtminstone omfatta följande:
(a)  Kvalitativa och kvantitativa aspekter av genomförandet av programmet.
(b)  Effektiviteten i resursanvändningen.
(c)  I vilken utsträckning målen för samtliga åtgärder har uppnåtts, om möjligt med uppgift om resultat och effekter.
(d)  Projektens faktiska eller förväntade resultat när det gäller att frigöra andra unionsmedel, särskilt med beaktande av fördelarna med ökad samstämmighet med EU:s övriga finansieringsinstrument.
(e)  I vilken utsträckning synergier mellan målen har uppnåtts samt programmets komplementaritet med andra relevanta unionsprogram.
(f)  Programmets mervärde för unionen och långsiktiga verkan, i syfte att fatta beslut om förlängning, ändring eller upphävande av åtgärderna.
(g)  I vilken utsträckning berörda parter har involverats.
(h)  En kvantitativ och kvalitativ analys av programmets bidrag till bevarandestatusen för de livsmiljöer och arter som anges i direktiven 92/43/EEG och 2009/147/EG.
Ändring 67
Förslag till förordning
Artikel 19 – punkt 3
3.  Vid slutet av programmets genomförande, dock senast fyra år efter slutet av den period som anges i artikel 1 andra stycket, ska en slututvärdering av programmet genomföras av kommissionen.
3.  Vid slutet av programmets genomförande, dock senast fyra år efter slutet av den period som anges i artikel 1 andra stycket, ska en slututvärdering av programmet genomföras av kommissionen och kompletteras med en extern och oberoende utvärderingsrapport i efterhand om programmets genomförande och resultat.
Ändring 68
Förslag till förordning
Artikel 19 – punkt 4
4.  Kommissionen ska överlämna slutsatserna från dessa utvärderingar tillsammans med sina egna kommentarer till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.
4.  Kommissionen ska lägga fram slutsatserna från dessa utvärderingar tillsammans med sina egna kommentarer för Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, och ska offentliggöra resultaten av utvärderingarna.
Ändring 69
Förslag till förordning
Artikel 20 – punkt 1
1.  Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla unionsfinansieringens ursprung och säkerställa dess synlighet (i synnerhet när de främjar projekten och deras resultat) genom att tillhandahålla enhetlig, verkningsfull och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten.
1.  Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla unionsfinansieringens ursprung och säkerställa dess synlighet (i synnerhet när de främjar projekten och deras resultat) genom att tillhandahålla enhetlig, verkningsfull och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten. För detta ändamål ska mottagarna använda programmets logotyp, avbildad i bilaga IIa, för all kommunikationsverksamhet, och logotypen ska visas på anslagstavlor på strategiska platser som är synliga för allmänheten. Alla varaktiga varor som erhålls inom ramen för programmet ska bära programmets logotyp såvida inte kommissionen har angivit något annat.
Ändring 70
Förslag till förordning
Artikel 23 – punkt 4
4.  Återflöden från finansieringsinstrument som inrättats genom förordning (EU) nr 1293/2013 får investeras i finansieringsinstrument som inrättats inom [fonden InvestEU].
4.  Återflöden från finansieringsinstrument som inrättats genom förordning (EU) nr 1293/2013 ska omfördelas mellan åtgärderna inom detta program.
Ändring 71
Förslag till förordning
Bilaga II – punkt 2 – punkt 2.1 – strecksats 3a (ny)
–  Kemikalier
Ändring 72
Förslag till förordning
Bilaga II – punkt 2 – punkt 2.1 – strecksats 5a (ny)
–  Buller
Ändring 73
Förslag till förordning
Bilaga II – punkt 2 – punkt 2.1 – strecksats 5b (ny)
–  Resursanvändning och resurseffektivitet.
Ändring 74
Förslag till förordning
Bilaga II – punkt 2 – punkt 2.2a (ny)
2.2a.  Allmänhetens medvetenhet.
Ändring 75
Förslag till förordning
Bilaga IIa (ny)
BILAGA IIa
Programmets logotyp
20181211-P8_TA(2018)0487_SV-p0000002.png

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A8-0397/2018).


Skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener och mutagena ämnen i arbetet ***I
PDF 118kWORD 43k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2004/37/EG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet (COM(2017)0011 – C8-0010/2017 – 2017/0004(COD))
P8_TA(2018)0488A8-0142/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0011),

–  med beaktande av artikel 294.2 och artikel 153.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C8‑0010/2017),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 31 maj 2017(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 24 oktober 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8‑0142/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om ändring av direktiv 2004/37/EG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet

P8_TC1-COD(2017)0004


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/130.)

(1) EUT C 288, 31.8.2017, s. 56.


Insyn och hållbarhet i EU:s system för riskbedömning i livsmedelskedjan ***I
PDF 286kWORD 91k
Europaparlamentets ändringar antagna den 11 december 2018 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om insyn och hållbarhet i EU:s system för riskbedömning i livsmedelskedjan och ändring av förordning (EG) nr 178/2002 [om allmän livsmedelslagstiftning], direktiv 2001/18/EG [om avsiktlig utsättning av genmodifierade organismer i miljön] samt förordningarna (EG) nr 1829/2003 [om genmodifierade foder och livsmedel], (EG) nr 1831/2003 [om fodertillsatser], (EG) nr 2065/2003 [om rökaromer], (EG) nr 1935/2004 [om material i kontakt med livsmedel], (EG) nr 1331/2008 [om ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer], (EG) nr 1107/2009 [om växtskyddsmedel] och (EU) 2015/2283 [om nya livsmedel] (COM(2018)0179 – C8-0144/2018 – 2018/0088(COD))(1)
P8_TA(2018)0489A8-0417/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Förslag till lagstiftningsresolution   Ändring
Ändring 1
Förslag till förordning
Beaktandeled 1
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 43, 114 och 168.4 b,
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 43, 114, 168.4 b och 192.1,
Ändring 2
Förslag till förordning
Skäl 2a (nytt)
(2a)  Riskhantering, riskbedömning och kommunikationsverksamhet bör bygga på en grundlig tillämpning av bl.a. försiktighetsprincipen.
Ändring 3
Förslag till förordning
Skäl 4
(4)  Det är därför nödvändigt att säkerställa en övergripande och kontinuerlig riskkommunikation under hela riskanalysen med deltagande av riskbedömare och riskhanterare på både unionsnivå och nationell nivå. Detta bör kombineras med en öppen dialog mellan samtliga berörda parter för att säkerställa enhetlighet och konsekvens i riskanalysen.
(4)  Det är därför nödvändigt att säkerställa en öppen, oberoende, kontinuerlig och inkluderande riskkommunikation under hela riskanalysen med deltagande av riskbedömare och riskhanterare på både unionsnivå och nationell nivå. Detta bör återupprätta medborgarna förtroende för att hela processen grundar sig på syftet med denna förordning, som är att säkerställa en hög skyddsnivå för människors liv och hälsa och skyddet av konsumenternas intressen. Detta bör också kunna bidra till en deltagandebaserad och öppen dialog mellan samtliga berörda parter och särskilt allmänheten, för att säkerställa allmänintresset, riktighet, fullständighet, öppenhet, konsekvens och ansvarighet i riskanalysen.
Ändring 4
Förslag till förordning
Skäl 4a (nytt)
(4a)  När handelsavtal ingås måste EU säkerställa att livsmedelslagstiftningen i partnerländer är minst lika skyddande vad gäller livsmedelssäkerhet som EU:s livsmedelslagstiftning för att garantera konsumenternas säkerhet och förhindra illojal konkurrens gentemot europeiska produkter.
Ändring 5
Förslag till förordning
Skäl 5
(5)  Särskilt fokus bör läggas på att i tid och på ett enhetligt och lämpligt sätt förklara inte bara själva resultaten av riskbedömningen utan också hur dessa resultat i berörda fall används i beslut om riskhantering tillsammans med andra legitima faktorer.
(5)  Särskilt fokus bör läggas på att i tid och på ett precist, tydligt och objektivt sätt förklara inte bara själva resultaten av riskbedömningen utan också hur dessa resultat i berörda fall används i beslut om riskhantering tillsammans med andra legitima faktorer.
Ändring 7
Förslag till förordning
Skäl 6
(6)  I detta syfte är det nödvändigt att fastställa allmänna mål och principer för riskkommunikation, med beaktande av riskbedömares och riskhanterares respektive roller.
(6)  I detta syfte är det nödvändigt att fastställa allmänna mål och principer för riskkommunikation. Riskbedömares och riskhanterares respektive roller bör i detta sammanhang beaktas, samtidigt som deras oberoende säkerställs.
Ändring 8
Förslag till förordning
Skäl 8
(8)  Den allmänna planen bör fastställa vilka centrala faktorer som ska beaktas när riskkommunikationsåtgärder övervägs, såsom de olika risknivåerna, typen av risk och dess potentiella inverkan på folkhälsan, vilka och vad som direkt eller indirekt påverkas av risken, riskexponeringsnivåerna, förmågan att kontrollera riskerna och andra faktorer som påverkar riskuppfattningen, bland annat hur brådskande det är samt den tillämpliga lagstiftningen och den relevanta marknaden. Den allmänna planen bör också fastställa vilka verktyg och kanaler som bör användas och inrätta lämpliga mekanismer för att säkerställa en enhetlig riskkommunikation.
(8)  Den allmänna planen bör fastställa de praktiska arrangemangen för att allmänheten ska få tillgång till nödvändig information för en god insyn i riskhanteringsprocessen. Den bör fastställa vilka centrala faktorer som ska beaktas när riskkommunikationsåtgärder övervägs, såsom de olika risknivåerna, typen av risk och dess potentiella inverkan på folkhälsan, djurhälsan och miljön, vilka och vad som direkt eller indirekt påverkas av risken, riskexponeringsnivåerna, förmågan att minimera och kontrollera riskerna och andra faktorer som påverkar riskuppfattningen, bland annat hur brådskande det är samt den tillämpliga lagstiftningen och den relevanta marknaden. Den allmänna planen bör också fastställa vilka verktyg och kanaler som bör användas och inrätta lämpliga mekanismer för att säkerställa en enhetlig riskkommunikation.
Ändring 9
Förslag till förordning
Skäl 9
(9)  Insyn i riskbedömningsförfarandet bidrar till att myndigheten får ökad legitimitet hos konsumenter och allmänheten för fullgörandet av sitt uppdrag, ökar förtroendet för myndighetens arbete och säkerställer att den får en större demokratisk ansvarsskyldighet gentemot unionens medborgare. Det är därför nödvändigt att upprätthålla allmänhetens och andra berörda parters förtroende för den riskanalys som ligger till grund för unionens livsmedelslagstiftning och i synnerhet för riskbedömningen, inbegripet insyn och myndighetens organisation och oberoende.
(9)  Ökad insyn i riskbedömningsförfarandet skulle bidra till att myndigheten får ökad legitimitet hos konsumenter och allmänheten för fullgörandet av sitt uppdrag, ökar förtroendet för myndighetens arbete och säkerställer att den får en större demokratisk ansvarsskyldighet gentemot unionens medborgare. Det är därför nödvändigt att återupprätta allmänhetens och andra berörda parters förtroende för den riskanalys som ligger till grund för unionens livsmedelslagstiftning och i synnerhet för riskbedömningen, inbegripet insyn och myndighetens organisation, funktionssätt och oberoende.
Ändring 10
Förslag till förordning
Skäl 10
(10)  Det är lämpligt att anpassa sammansättningen av myndighetens styrelse till den gemensamma ansatsen för decentraliserade byråer, i enlighet med det gemensamma uttalandet från Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om decentraliserade byråer från 201222.
utgår
__________________
22 https://europa.eu/european-union/sites/europaeu/files/docs/body/joint_statement_and_common_approach_2012_en.pdf.
Ändring 11
Förslag till förordning
Skäl 11
(11)  Erfarenheten visar att myndighetens styrelse är inriktad på frågor av administrativ och ekonomisk natur och att den inte påverkar oberoendet för det vetenskapliga arbete som utförs av myndigheten. Det är därför lämpligt att inkludera företrädare för samtliga medlemsstater i myndighetens styrelse, samtidigt som det föreskrivs att dessa företrädare i synnerhet bör ha erfarenhet av riskbedömning.
(11)  Erfarenheten visar att myndighetens styrelse är inriktad på frågor av administrativ och ekonomisk natur och att den inte påverkar oberoendet för det vetenskapliga arbete som utförs av myndigheten. Det är därför lämpligt att inkludera företrädare för samtliga medlemsstater, kommissionen, Europaparlamentet samt civilsamhället och branschorganisationer i myndighetens styrelse, samtidigt som det föreskrivs att dessa företrädare i synnerhet bör ha erfarenhet av riskbedömning och att intressekonflikter ska undvikas.
Ändring 12
Förslag till förordning
Skäl 12
(12)  Styrelsen bör väljas på ett sådant sätt att högsta kompetens och bred och relevant sakkunskap säkerställs bland företrädarna för medlemsstaterna, Europaparlamentet och kommissionen.
(12)  Styrelsen bör väljas på ett sådant sätt att högsta kompetens och största möjliga åtagande i fråga om hälso- och miljöskydd samt bred och relevant sakkunskap säkerställs bland företrädarna för medlemsstaterna, Europaparlamentet och kommissionen.
Ändring 13
Förslag till förordning
Skäl 13
(13)  Vid kontrollen av den allmänna livsmedelslagstiftningens ändamålsenlighet fastställdes vissa brister i myndighetens långsiktiga kapacitet att upprätthålla sin expertis på hög nivå. I synnerhet har det skett en minskning av antalet kandidater som ansöker om att bli ledamöter i de vetenskapliga panelerna. Systemet måste därför stärkas och medlemsstaterna bör inta en mer aktiv roll för att säkerställa att en tillräcklig reserv av experter finns tillgänglig för att tillgodose behoven i unionens system för riskbedömning när det gäller vetenskaplig sakkunskap på hög nivå, oberoende och tvärvetenskaplig expertis.
(13)  Vid kontrollen av den allmänna livsmedelslagstiftningens ändamålsenlighet fastställdes vissa brister i myndighetens långsiktiga kapacitet att upprätthålla sin expertis på hög nivå genom sakkunnig personal. Dessutom har det skett en minskning av antalet kandidater som ansöker om att bli ledamöter i de vetenskapliga panelerna och skälen till denna minskning bör undersökas. Sex medlemsstater står för två tredjedelar av experterna i de vetenskapliga panelerna. Eftersom Förenade kungariket för närvarande står för cirka 20 % av de nationella experterna kommer problemet med att rekrytera lämpliga experter att förvärras ytterligare i och med Förenade kungarikets utträde ur EU. För att komma till rätta med denna situation måste systemet därför stärkas och främjas, kandidater måste uppmuntras att söka och medlemsstaterna bör stödja spridningen av myndighetens inbjudan att anmäla intresse för att ingå i vetenskapliga paneler och den vetenskapliga kommittén, säkerställa att en tillräcklig reserv av oberoende experter finns tillgänglig via stödåtgärder, incitament och belöningsmekanismer för att öka deltagandet och intresset för att delta.
Ändring 14
Förslag till förordning
Skäl 14
(14)  För att bevara riskbedömningens oberoende från riskhanteringen och från andra intressen på unionsnivå är det lämpligt att medlemsstaternas nominering, myndighetens verkställande direktörs urval och myndighetens styrelses utseende av ledamöter i de vetenskapliga panelerna görs på grundval av strikta kriterier som säkerställer experternas spetskompetens och oberoende, samtidigt som den tvärvetenskapliga expertis som krävs för varje panel säkerställs. Det är också för detta syfte viktigt att den verkställande direktören, som har till uppgift att försvara myndighetens intressen och i synnerhet att dess expertis är oberoende, medverkar vid urvalet och utseendet av vetenskapliga experter. Ytterligare åtgärder bör också vidtas för att säkerställa att de vetenskapliga experterna har möjlighet att agera självständigt.
(14)  För att bevara riskbedömningens oberoende från riskhanteringen och från andra intressen på unionsnivå är det lämpligt att nominering, myndighetens verkställande direktörs urval och myndighetens styrelses utseende av ledamöter i de vetenskapliga panelerna görs på grundval av strikta kriterier som säkerställer experternas spetskompetens och oberoende, samtidigt som den tvärvetenskapliga expertis som krävs för varje panel säkerställs. Det är också för detta syfte viktigt att den verkställande direktören, som är myndighetens lagstadgade förvaltare och som har till uppgift att försvara myndighetens intressen och att övervaka dess resultat och i synnerhet att dess expertis är oberoende, medverkar vid urvalet och utseendet av vetenskapliga experter. Ytterligare åtgärder, inklusive lämplig ekonomisk ersättning, bör också vidtas för att säkerställa att de vetenskapliga experterna har möjlighet att agera självständigt och att ägna tillräcklig tid åt sitt riskbedömningsarbete för myndigheten.
Ändring 15
Förslag till förordning
Skäl 15
(15)  Det är viktigt att säkerställa att myndigheten fungerar effektivt och att dess expertis bättre bevaras. Det är därför nödvändigt att stärka det stöd som myndigheten och medlemsstaterna ger till arbetet i myndighetens vetenskapliga paneler. Framför allt bör myndigheten organisera det förberedande arbetet till stöd för panelernas uppgifter, bland annat genom att be myndighetens personal eller nationella vetenskapliga organisationer som samverkar med myndigheten att utarbeta utkast till vetenskapliga yttranden för sakkunnigbedömning och antagande av panelerna.
(15)  Det är viktigt att säkerställa att myndigheten fungerar effektivt och att dess expertis bättre bevaras. Det är därför nödvändigt att stärka det stöd som myndigheten och medlemsstaterna ger till arbetet i myndighetens vetenskapliga paneler. Framför allt bör myndigheten organisera det förberedande arbetet till stöd för panelernas uppgifter, bland annat genom att be myndighetens personal eller nationella vetenskapliga organisationer som samverkar med myndigheten att utarbeta utkast till vetenskapliga yttranden för sakkunnigbedömning och antagande av panelerna. Detta bör inte påverka oberoendet för myndighetens vetenskapliga bedömningar.
Ändring 16
Förslag till förordning
Skäl 16
(16)  Godkännandeförfarandena bygger på principen att det ankommer på sökanden att bevisa att föremålet för ett godkännandeförfarande är förenligt med unionens säkerhetskrav givet den vetenskapliga kunskap som sökanden besitter. Denna princip grundar sig på antagandet att folkhälsan skyddas bättre när det är sökanden som har bevisbördan eftersom den måste visa att föremålet för ett godkännandeförfarande är säkert före utsläppandet på marknaden, i stället för att myndigheterna ska behöva bevisa att föremålet för ett godkännandeförfarande inte är säkert för att kunna förbjuda det från marknaden. Dessutom bör offentliga medel inte användas för att beställa dyra studier som i slutändan hjälper industrin att släppa ut en produkt på marknaden. Enligt denna princip och i enlighet med tillämplig lagstiftning, måste sökande till stöd för ansökningar om godkännande inom ramen för unionens livsmedelslagstiftning lämna in relevanta studier, inklusive tester, för att påvisa säkerheten och i vissa fall effektiviteten hos föremålet för ett godkännandeförfarande.
(16)  Godkännandeförfarandena bygger på principen att det ankommer på sökanden att bevisa att föremålet för ett godkännandeförfarande är förenligt med unionens säkerhetskrav givet den vetenskapliga kunskap som sökanden besitter. Denna princip grundar sig på antagandet att folkhälsan och miljön skyddas bättre när det är sökanden som har bevisbördan eftersom den måste visa att föremålet för ett godkännandeförfarande är säkert före utsläppandet på marknaden, i stället för att myndigheterna ska behöva bevisa att föremålet för ett godkännandeförfarande inte är säkert för att kunna förbjuda det från marknaden. Dessutom bör offentliga medel inte användas för att beställa dyra studier som i slutändan hjälper industrin att släppa ut en produkt på marknaden. Enligt denna princip och i enlighet med tillämplig lagstiftning, måste sökande till stöd för ansökningar om godkännande inom ramen för unionens livsmedelslagstiftning lämna in relevanta studier, inklusive tester, för att påvisa säkerheten och i vissa fall effektiviteten hos föremålet för ett godkännandeförfarande.
Ändring 17
Förslag till förordning
Skäl 16a (nytt)
(16a)  En jämförelse av EU-byråerna visar att myndigheten behöver upp till 55 månader på sig för ett godkännandeförfarande eller fem gånger längre tid än Europeiska läkemedelsmyndigheten. Detta avskräcker företag från att investera i innovativa produkter och minskar på lång sikt EU:s konkurrenskraft. Dessutom minskar långa godkännandeförfaranden förtroendet för myndigheten. Det är därför angeläget att säkerställa riskbedömningens effektivitet genom bättre personalresurser och ekonomiska resurser.
Ändring 18
Förslag till förordning
Skäl 17
(17)  Det finns bestämmelser om innehållet i ansökningar om godkännande. Det är viktigt att en ansökan om godkännande som lämnas in till myndigheten för riskbedömning uppfyller de tillämpliga specifikationerna för att säkerställa att myndighetens vetenskapliga bedömningar är av bästa möjliga kvalitet. Sökande och särskilt små och medelstora företag har inte alltid förstått dessa specifikationer ordentligt. Det är således lämpligt att myndigheten på begäran ger råd till potentiella sökande om tillämpliga regler och det innehåll som krävs för en ansökan om godkännande innan ansökan formellt lämnas in men utan att myndigheten ingriper i utformningen av de studier som ska lämnas in, vilket även fortsättningsvis bör vara sökandens ansvar. För att garantera insyn i detta förfarande bör myndighetens råd offentliggöras.
(17)  Det finns bestämmelser om innehållet i ansökningar om godkännande. Det är viktigt att en ansökan om godkännande som lämnas in till myndigheten för riskbedömning uppfyller de tillämpliga specifikationerna för att säkerställa att myndighetens vetenskapliga bedömningar är av bästa möjliga kvalitet. Sökande och särskilt små och medelstora företag har inte alltid förstått dessa specifikationer ordentligt. Det är således lämpligt att myndigheten på begäran ger råd till potentiella sökande om tillämpliga regler och det innehåll som krävs för en ansökan om godkännande innan ansökan formellt lämnas in. Senast ... [36 månader efter denna ändringsförordnings ikraftträdande] bör kommissionen utvärdera hur den allmänna rådgivningen har påverkat myndighetens funktionssätt. Kommissionen bör särskilt utvärdera hur den påverkat fördelningen av myndighetens resurser och dess oberoende.
Ändring 19
Förslag till förordning
Skäl 18
(18)  Myndigheten bör ha kunskaper om föremålet för alla de studier som en sökande utför i syfte att senare ansöka om godkännande enligt unionens livsmedelslagstiftning. Det är därför nödvändigt och lämpligt att de företagare som beställer studier och de laboratorier som utför dem anmäler dessa studier till myndigheten när de beställs. Uppgifter om de anmälda studierna bör offentliggöras först när en motsvarande ansökan om godkännande har gjorts offentlig i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna om insyn.
(18)  Myndigheten bör ha kunskaper om föremålet för alla de studier som en sökande utför i syfte att senare ansöka om godkännande eller förlängning enligt unionens livsmedelslagstiftning. Det är därför nödvändigt och lämpligt att de företagare som beställer studier och de laboratorier som utför dem anmäler dessa studier till myndigheten när de beställs i eller utanför unionen. Uppgifter om de anmälda studierna bör offentliggöras först när en motsvarande ansökan om godkännande eller förlängning har gjorts offentlig i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna om insyn.
Ändring 20
Förslag till förordning
Skäl 20
(20)  Allmänheten hyser en viss oro över att myndighetens bedömning avseende godkännanden främst grundar sig på studier från industrin. Myndigheten gör redan sökningar i vetenskaplig litteratur för att kunna beakta andra uppgifter och studier som finns angående det föremål för ett godkännandeförfarande som lämnats in för myndighetens bedömning. I syfte att ytterligare säkerställa att myndigheten har tillgång till alla relevanta vetenskapliga uppgifter och studier som finns angående föremålet för ett godkännandeförfarande, är det lämpligt att föreskriva ett samråd med tredje parter i syfte att fastställa huruvida andra relevanta vetenskapliga uppgifter eller studier finns tillgängliga. För att öka effektiviteten i samrådet bör det äga rum när de studier som lämnats in av industrin och som ingår i en ansökan om godkännande offentliggörs, i enlighet med bestämmelserna om insyn i denna förordning.
(20)  Allmänheten hyser en viss oro över att myndighetens bedömning avseende godkännanden främst grundar sig på studier från industrin. Vid en ny ansökan om godkännande eller ett förlängningsförfarande bör myndigheten alltid göra sökningar i vetenskaplig litteratur för att kunna beakta andra uppgifter och studier som finns angående det föremål för ett godkännandeförfarande som lämnats in för myndighetens bedömning och vid behov kräva ytterligare studier. Myndigheten bör erbjuda allmänheten tillgång till all vetenskaplig litteratur i ämnet som den förfogar över. I syfte att ytterligare säkerställa att myndigheten har tillgång till alla relevanta vetenskapliga uppgifter och studier som finns angående föremålet för ett godkännandeförfarande, är det lämpligt att föreskriva ett samråd med tredje parter i syfte att fastställa huruvida andra relevanta vetenskapliga uppgifter eller studier finns tillgängliga. För att öka effektiviteten i samrådet bör det äga rum omedelbart efter det att de studier som lämnats in av industrin och som ingår i en ansökan om godkännande har offentliggjorts, i enlighet med bestämmelserna om insyn i denna förordning.
Ändring 158
Förslag till förordning
Skäl 21
(21)  Studier, inklusive tester, som lämnats in av företagare till stöd för ansökningar om godkännande enligt unionens livsmedelslagstiftning uppfyller vanligtvis internationellt erkända principer, vilka utgör en enhetlig grundval för deras kvalitet, särskilt när det gäller resultatens reproducerbarhet. Frågor om efterlevnaden av de tillämpliga standarderna kan dock uppstå i vissa fall och därför finns nationella system för att kontrollera efterlevnaden. Det är lämpligt att tillhandahålla ytterligare garantier för att försäkra allmänheten om kvaliteten på studierna och införa ett förstärkt revisionssystem som innebär att kommissionen verifierar medlemsstaternas kontroller av dessa principers tillämpning i de laboratorier som genomför studier och tester.
(21)  Studier, inklusive tester, som lämnats in av företagare till stöd för ansökningar om godkännande enligt unionens livsmedelslagstiftning bör grunda sig på oberoende expertgranskad litteratur eller uppfylla internationellt erkända standarder och principer om god laboratoriesed, vilka utgör en enhetlig grundval för deras kvalitet, särskilt när det gäller resultatens reproducerbarhet. Frågor om efterlevnaden av de tillämpliga standarderna kan dock uppstå i vissa fall och därför finns nationella system för att kontrollera efterlevnaden. Det är lämpligt att tillhandahålla ytterligare garantier för att försäkra allmänheten om kvaliteten på studierna och införa ett förstärkt revisionssystem som innebär att kommissionen verifierar de kontroller som medlemsstaterna eller tredjeländer, i samarbete med kommissionens direktorat för hälsa och livsmedel: revision och analys, utför när det gäller dessa principers tillämpning i de laboratorier som genomför studier och tester i unionen och i tredjeländer.
Ändring 22
Förslag till förordning
Skäl 21a (nytt)
(21a)  Tillräcklig flexibilitet bör byggas in i förfarandet så att nya insikter om allvarliga och skadliga hälsoeffekter omgående kan beaktas, även när de inte specifikt omfattas av uppgiftskraven.
Ändring 23
Förslag till förordning
Skäl 22
(22)  Livsmedelssäkerhet är en känslig fråga av största intresse för unionens alla medborgare. Samtidigt som man upprätthåller principen att det ankommer på industrin att styrka överensstämmelsen med unionens krav, är det viktigt att införa ett verktyg för kompletterande kontroll för att hantera specifika fall av stor samhällelig betydelse när det finns en motsättning i säkerhetsfrågor, det vill säga att beställa ytterligare studier i syfte att kontrollera de belägg som använts vid riskbedömningen. Med tanke på att detta särskilda kontrollverktyg skulle finansieras genom unionens budget och att användningen av det bör förbli proportionerligt, bör kommissionen ansvara för att beställa sådana kontrollstudier. Hänsyn bör tas till det faktum att i vissa särskilda fall kan de beställda studierna behöva ha en vidare räckvidd än de belägg som är omstridda (t.ex. om nya vetenskapliga rön blir tillgängliga).
(22)  Livsmedelssäkerhet är en känslig fråga av största intresse för unionens alla medborgare. Samtidigt som man upprätthåller principen att det ankommer på industrin att styrka överensstämmelsen med unionens krav, är det viktigt att införa ett verktyg för kompletterande kontroll för att hantera specifika fall av stor samhällelig betydelse när det finns en motsättning i säkerhetsfrågor, det vill säga att beställa ytterligare studier i syfte att kontrollera de belägg som använts vid riskbedömningen. Med tanke på att detta särskilda kontrollverktyg skulle finansieras genom unionens budget och att användningen av det bör förbli proportionerligt, bör kommissionen, om det förekommer skillnader mellan olika vetenskapliga rön, ansvara för att beställa sådana kontrollstudier. Hänsyn bör tas till det faktum att i vissa särskilda fall kan de beställda studierna i riskbedömningsförfarandet behöva ha en vidare räckvidd än de belägg som är omstridda (t.ex. om nya vetenskapliga rön blir tillgängliga).
Ändring 24
Förslag till förordning
Skäl 23a (nytt)
(23a)   I Århuskonventionen fastställs ett antal rättigheter för allmänheten som gäller miljön. Århuskonventionen föreskriver allmänhetens rätt till den miljöinformation som innehas av offentliga myndigheter, rätten att delta i beslut som gäller miljöfrågor, och rätten till överprövningsförfarande för att ifrågasätta offentliga beslut som fattats i strid med dessa två rättigheter eller miljölagstiftningen i allmänhet.
Ändring 25
Förslag till förordning
Skäl 24
(24)  Det europeiska medborgarinitiativet ”Förbjud glyfosat och skydda människor och miljön mot giftiga bekämpningsmedel” bekräftade ytterligare att det finns farhågor rörande insynen när det gäller studier som beställs av industrin och som lämnas in vid ansökan om godkännande23.
(24)  I egenskap av part till Århuskonventionen erkänner unionen att förbättrad tillgång till information och allmänhetens deltagande i beslut som gäller miljöfrågor förbättrar beslutens kvalitet och genomförandet av dem, bidrar till allmänhetens medvetenhet om miljöfrågor, ger allmänheten tillfälle att ge uttryck för sin oro och gör det möjligt för myndigheterna att ta vederbörlig hänsyn till denna oro. Det europeiska medborgarinitiativet ”Förbjud glyfosat och skydda människor och miljön mot giftiga bekämpningsmedel” bekräftade ytterligare att det finns farhågor rörande insynen när det gäller studier som beställs av industrin och som lämnas in vid ansökan om godkännande23.
__________________
__________________
23 Meddelande från kommissionen om det europeiska medborgarinitiativet ”Förbjud glyfosat och skydda människor och miljön mot giftiga bekämpningsmedel”, C(2017)8414.
23 Meddelande från kommissionen om det europeiska medborgarinitiativet ”Förbjud glyfosat och skydda människor och miljön mot giftiga bekämpningsmedel”, C(2017)8414.
Ändring 26
Förslag till förordning
Skäl 25a (nytt)
(25a)  En överklagandenämnd för Efsa bör inrättas genom delegerade akter med överklagandenämnden för Europeiska kemikaliemyndigheten som modell enligt artiklarna 89–93 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/20061a.
_______________
1aEuropaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).
Ändring 27
Förslag till förordning
Skäl 27
(27)  För att avgöra vilken grad av utlämnande som är lämplig bör allmänhetens rätt till insyn i riskbedömningsförfarandet vägas mot de sökande företagarnas rättigheter, med beaktande av målen i förordning (EG) nr 178/2002.
(27)  För att avgöra vilken grad av proaktivt utlämnande som är lämplig bör behovet av att säkerställa insyn i riskbedömningsförfarandet vägas mot de sökande företagarnas rättigheter, med beaktande av målen i förordning (EG) nr 178/2002, av en hög skyddsnivå för människors liv och hälsa, skyddet av konsumenternas intressen samt skyddet av djurs hälsa och välbefinnande, växtskydd och miljön.
Ändring 28
Förslag till förordning
Skäl 27a (nytt)
(27a)   Bestämmelserna om aktiv spridning som fastställs i denna förordning syftar inte till att på något sätt begränsa rättigheterna enligt förordning (EG) nr 1049/2001 och förordning (EG) nr 1367/2006.
Ändring 29
Förslag till förordning
Skäl 30
(30)  För insyn i riskbedömningsförfarandet är det också nödvändigt att fastställa särskilda krav när det gäller skydd av personuppgifter med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/200124 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/67925. Följaktligen bör inga personuppgifter offentliggöras enligt den här förordningen, utom om det är nödvändigt och proportionellt för att säkerställa insyn, oberoende och tillförlitlighet i riskbedömningsförfarandet, samtidigt som intressekonflikter förebyggs.
(30)  För insyn i riskbedömningsförfarandet är det också nödvändigt att, när det gäller skydd och konfidentiell behandling av personuppgifter, hänvisa till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/200124 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/67925. Följaktligen bör inga personuppgifter offentliggöras enligt den här förordningen, utom om det är nödvändigt och proportionellt för att säkerställa insyn, oberoende och tillförlitlighet i riskbedömningsförfarandet, samtidigt som intressekonflikter förebyggs. För att säkerställa insyn, oberoende, hållbarhet och tillförlitlighet i riskbedömningsförfarandet och särskilt för att undvika intressekonflikter, bedöms det nödvändigt och proportionellt att offentliggöra namnen på alla som har utsetts av myndigheten att bidra till myndighetens beslutsprocess, även i samband med antagandet av vägledningar.
__________________
__________________
24 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).
24 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).
25 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
25 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
Ändring 30
Förslag till förordning
Skäl 31
(31)  För att öka insynen och säkerställa att begäranden om vetenskapliga produkter som myndigheten tar emot behandlas på ett effektivt sätt, bör standardiserade dataformat och programvarupaket utvecklas. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 178/2002 avseende antagandet av standardiserade dataformat och programvarupaket bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/201126.
(31)  För att öka insynen och säkerställa att begäranden om vetenskapliga produkter som myndigheten tar emot behandlas på ett effektivt sätt, bör standardiserade dataformat och programvarupaket utvecklas. För att säkerställa enhetliga och harmoniserade villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 178/2002 avseende antagandet av standardiserade dataformat och programvarupaket bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/201126.
_________________
_________________
26 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
26 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
Ändring 31
Förslag till förordning
Skäl 33
(33)  I syfte att bedöma effektiviteten och ändamålsenligheten hos de olika bestämmelser som gäller för myndigheten är det också lämpligt att föreskriva att kommissionen utför en utvärdering av myndigheten, i enlighet med den gemensamma ansatsen för decentraliserade byråer. Utvärderingen bör särskilt se över förfarandena för att välja ledamöterna i den vetenskapliga kommittén och de vetenskapliga panelerna vad gäller deras grad av öppenhet, kostnadseffektivitet och lämplighet för att säkerställa oberoende och kompetens och för att förhindra intressekonflikter.
(33)  I syfte att bedöma effektiviteten och ändamålsenligheten hos de olika bestämmelser som gäller för myndigheten är det också lämpligt att en oberoende utvärdering av myndigheten görs. Utvärderingen bör särskilt se över förfarandena för att välja ledamöterna i den vetenskapliga kommittén och de vetenskapliga panelerna vad gäller deras grad av öppenhet, kostnadseffektivitet och lämplighet för att säkerställa oberoende och kompetens och för att förhindra intressekonflikter.
Ändring 32
Förslag till förordning
Skäl 33a (nytt)
(33a)  Det sjunde europeiska miljöhandlingsprogrammet har prioriterat att ta fram och genomföra metoder för att komma till rätta med kemikaliers kombinerande effekter på människors hälsa och miljön. Bedömningen av så kallade cocktaileffekter kräver ett sektorsövergripande tillvägagångssätt, närmare samarbete mellan övervakningsorgan på EU-nivå och utformning av lämpliga förfaranden.
Ändring 33
Förslag till förordning
Skäl 35
(35)  För att säkerställa insyn i riskbedömningsförfarandet, är det också nödvändigt att utvidga tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 178/2002, som för närvarande är begränsat till livsmedelslagstiftning, till att även omfatta ansökningar om godkännande inom ramen för förordning (EG) nr 1831/2003 vad gäller fodertillsatser, förordning (EG) nr 1935/2004 vad gäller material som kommer i kontakt med livsmedel och förordning (EG) nr 1107/2009 vad gäller växtskyddsmedel.
(35)  För att säkerställa insyn och oberoende i riskbedömningsförfarandet, är det också nödvändigt att utvidga tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 178/2002, som för närvarande är begränsat till livsmedelslagstiftning, till att även omfatta ansökningar om godkännande inom ramen för förordning (EG) nr 1831/2003 vad gäller fodertillsatser, förordning (EG) nr 1935/2004 vad gäller material som kommer i kontakt med livsmedel och förordning (EG) nr 1107/2009 vad gäller växtskyddsmedel.
Ändring 34
Förslag till förordning
Skäl 36
(36)  För att säkerställa att sektoriella särdrag i fråga om konfidentiella uppgifter beaktas, är det nödvändigt att göra en avvägning mellan allmänhetens rättighet till insyn i riskbedömningsförfarandet, inbegripet de som följer av Århuskonventionen1, och kommersiella sökandes rättigheter, med beaktande av de särskilda målen för sektorsspecifik unionslagstiftning samt vunna erfarenheter. Det är därför nödvändigt att ändra direktiv 2001/18/EG, förordning (EG) nr 1829/2003, förordning (EG) nr 1831/2003, förordning (EG) nr 1935/2004 och förordning (EG) nr 1107/2009 för att föreskriva konfidentiell behandling för uppgifter utöver dem som anges i förordning (EG) nr 178/2002.
(36)  För att säkerställa att sektoriella särdrag i fråga om konfidentiella uppgifter beaktas, är det nödvändigt att göra en avvägning mellan allmänhetens rättighet till insyn, inbegripet rätten att få proaktiv information som rör riskbedömningsförfarandet och kommersiella sökandes rättigheter, med beaktande av de särskilda målen för sektorsspecifik unionslagstiftning samt vunna erfarenheter. Det är därför nödvändigt att ändra direktiv 2001/18/EG, förordning (EG) nr 1829/2003, förordning (EG) nr 1831/2003, förordning (EG) nr 1935/2004 och förordning (EG) nr 1107/2009 för att föreskriva konfidentiell behandling för uppgifter utöver dem som anges i förordning (EG) nr 178/2002. Bestämmelserna om aktiv spridning som fastställs i denna förordning och myndighetens bedömning av en begäran om konfidentiell behandling får inte på något sätt begränsa omfattningen av de rättigheter som anges i förordningarna (EG) nr 1049/2001 och (EG) nr 1367/2006.
_____________________________
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 25.9.2006, s. 13).
Ändring 35
Förslag till förordning
Skäl 36a (nytt)
(36a)  Kontrollen av den allmänna livsmedelslagstiftningens ändamålsenlighet visade också på bristen på insyn i riskhanteringsprocessen. Det är viktigt att allmänheten informeras bättre om vilka riskhanteringsalternativ som är aktuella, vilken skyddsnivå för konsumenter, djurhälsa och miljön som vart och ett av dessa alternativ skulle uppnå, liksom om andra faktorer än riskbedömningsresultaten som riskhanterare tar hänsyn till och hur de vägs mot varandra i beslutsprocessen.
Ändring 36
Förslag till förordning
Skäl 37
(37)  För att ytterligare stärka kopplingen mellan riskbedömare och riskhanterare på unionsnivå och nationell nivå samt enhetligheten och konsekvensen i riskkommunikationen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen så att den kan anta en allmän plan för riskkommunikation i frågor som har anknytning till den jordbruksbaserade livsmedelskedjan. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.
(37)  För att förbättra det interaktiva utbytet av information under hela riskanalysen mellan riskbedömare och riskhanterare på unionsnivå och nationell nivå samt med övriga berörda parter i livsmedelskedjan, exempelvis ekonomiska aktörer, konsumentorganisationer och andra civilsamhällesorganisationer, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen så att den kan anta en allmän plan för riskkommunikation i frågor som har anknytning till den jordbruksbaserade livsmedelskedjan. Den allmänna planen för riskkommunikation ska fastställa de praktiska arrangemangen för att allmänheten ska få tillgång till nödvändig information för en god insyn i riskhanteringsprocessen. Det är därför särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.
Ändring 37
Förslag till förordning
Skäl 37a (nytt)
(37a)  Bestämmelser om vilken information som ska offentliggöras påverkar inte förordning (EG) nr 1049/2001, nationell lagstiftning eller unionslagstiftning om allmänhetens rätt att få tillgång till offentliga handlingar.
Ändring 38
Förslag till förordning
Skäl 38
(38)  För att göra det möjligt för myndigheten och företagarna att anpassa sig till de nya kraven, och samtidigt säkerställa att myndigheten fortsätter att fungera smidigt, är det nödvändigt att fastställa övergångsbestämmelser för tillämpningen av denna förordning.
(38)  För att göra det möjligt för myndigheten, medlemsstaterna, kommissionen och företagarna att anpassa sig till de nya kraven, och samtidigt säkerställa att myndigheten fortsätter att fungera smidigt, är det nödvändigt att fastställa övergångsbestämmelser för tillämpningen av denna förordning.
Ändring 39
Förslag till förordning
Skäl 39a (nytt)
(39a)  Eftersom ändringarna i detta förslag ger myndigheten långtgående befogenheter när det gäller riskbedömning och kontroller av konfidentiell behandling är det nödvändigt att väsentligt öka myndighetens budget enligt bilaga 3 till kommissionens förslag. Finansieringsförslaget är förenligt med den gällande fleråriga budgetramen men kan komma att innefatta användning av särskilda instrument enligt definitionen i rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013. Om diskussionerna mellan Europaparlamentet och medlemsstaterna om EU:s budget inte ger tillräckligt utrymme för de budgetmedel som behövs måste kommissionen genom en delegerad akt lägga fram ett alternativt finansieringsförslag.
Ändring 40
Förslag till förordning
Skäl 40a (nytt)
(40a)  Den senaste tidens livsmedelssäkerhetsincidenter har visat på behovet av att vidta lämpliga åtgärder i nödsituationer för att alla livsmedel, oavsett typ och ursprung, och allt foder ska underkastas gemensamma åtgärder i händelse av en allvarlig risk för människors eller djurs hälsa eller miljön. Denna övergripande strategi när det gäller nödåtgärder för livsmedelssäkerhet bör göra det möjligt att införa effektiva åtgärder och undvika artificiella skillnader när det gäller hantering av en allvarlig risk avseende livsmedel eller foder genom ett harmoniserat och gemensamt förfarande för hantering av livsmedelsvarningar.
Ändring 41
Förslag till förordning
Artikel 1 – led -1 (nytt)
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 6 – punkt 2
(-1)  Artikel 6.2 ska ersättas med följande:
2.  Riskbedömningen ska bygga på tillgängligt vetenskapligt underlag, och den ska göras på ett självständigt, objektivt och öppet sätt.
”2. Riskbedömningen ska bygga på allt tillgängligt vetenskapligt underlag, och den ska göras på ett självständigt, objektivt och öppet sätt.”
(Denna ändring berör hela texten. Om ändringen antas ska hela texten anpassas i överensstämmelse härmed.)
Ändring 42
Förslag till förordning
Artikel 1 – led -1a (nytt)
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 7 – punkt 1
(-1a)  Artikel 7.1 ska ersättas med följande:
1.  När man i särskilda fall efter en bedömning av tillgänglig information identifierar möjligheten av skadliga effekter på hälsan, men när det fortfarande föreligger vetenskaplig osäkerhet, får sådana provisoriska åtgärder för riskhantering vidtas som är nödvändiga för att säkerställa den höga hälsoskyddsnivå som valts i gemenskapen, i avvaktan på ytterligare vetenskapliga uppgifter för en mer omfattande riskbedömning.
1. När man i särskilda fall efter en bedömning av tillgänglig information identifierar möjligheten av skadliga effekter på hälsan, men när det fortfarande föreligger vetenskaplig osäkerhet, ska sådana åtgärder för riskhantering vidtas som är nödvändiga för att säkerställa den höga hälsoskyddsnivå som valts i gemenskapen, i avvaktan på ytterligare vetenskapliga uppgifter för en mer omfattande riskbedömning.
Ändring 43
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 8a
Artikel 8a
Artikel 8a
Mål för riskkommunikation
Mål för riskkommunikation
Riskkommunikationen ska sträva efter att uppnå följande mål, med beaktande av riskbedömares och riskhanterares respektive roller:
Riskkommunikationen ska sträva efter att uppnå följande mål, med beaktande av riskbedömares och riskhanterares respektive roller:
a)  Främja medvetenhet om och förståelse för de specifika frågor som beaktas under riskanalysen i sin helhet.
a)  Främja medvetenhet om och förståelse för de specifika frågor som beaktas under riskanalysen och riskhanteringsförfarandet i sin helhet.
b)  Främja enhetlighet och insyn vid utformningen av rekommendationerna för riskhantering.
b)  Främja enhetlighet, insyn och tydlighet vid utformningen av riskhanteringsalternativen, rekommendationerna för riskhantering och riskhanteringsbesluten.
c)  Tillhandahålla en solid grund för förståelsen av beslut om riskhantering.
c)  Tillhandahålla en solid vetenskaplig grund för förståelsen av beslut om riskhantering, däribland information om
i)  i vilken utsträckning det valda riskhanteringsalternativet återspeglar riskbedömningens osäkerhetsgrad och den skyddsnivå för konsumenter, djurhälsa och miljö som detta alternativ skulle uppnå,
ii)  i likhet med artikel 6.3, andra faktorer än riskbedömningsresultaten som riskhanterarna tagit hänsyn till och hur faktorerna vägts mot varandra.
d)  Öka allmänhetens förståelse för riskanalysen i syfte att öka förtroendet för dess resultat.
d)  Öka allmänhetens förståelse för riskanalysen i syfte att öka förtroendet för dess resultat, inbegripet tillhandahållandet av tydlig och enhetlig information om riskbedömares och riskhanterares respektive arbetsuppgifter, befogenheter och ansvar.
e)  Främja ett lämpligt deltagande av alla berörda parter.
e)  Främja ett välavvägt deltagande av alla berörda parter, inbegripet ekonomiska aktörer i livsmedelskedjan, konsumentorganisationer och andra civilsamhällesorganisationer.
f)  Säkerställa ett lämpligt informationsutbyte med de berörda parterna när det gäller risker som är förknippade med livsmedelskedjan.
f)  Säkerställa ett öppet och lika informationsutbyte med de berörda parter som avses i led e när det gäller risker som är förknippade med livsmedelskedjan.
fa)  Informera konsumenter om riskförebyggande strategier. och
fb)  Motverka spridning av falska uppgifter och deras källor.
Ändring 44
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 8b
Artikel 8b
Artikel 8b
Allmänna principer för riskkommunikation
Allmänna principer för riskkommunikation
Riskkommunikationen ska, med beaktande av riskbedömares och riskhanterares respektive roller,
Riskkommunikationen ska, med beaktande av riskbedömares och riskhanterares respektive roller,
a)  säkerställa att korrekt, lämplig och aktuell information utbyts interaktivt, på grundval av principerna om insyn, öppenhet och lyhördhet,
a)  säkerställa att korrekt, fullständig och aktuell information utbyts interaktivt med alla berörda parter, på grundval av principerna om insyn, öppenhet och lyhördhet,
b)  tillhandahålla öppen information på varje stadium av riskanalysen, från utformningen av ansökningar om vetenskaplig rådgivning till tillhandahållande av riskbedömningar och antagande av riskhanteringsbeslut,
b)  tillhandahålla öppen information på varje stadium av riskanalysen, från utformningen av ansökningar om vetenskaplig rådgivning till tillhandahållande av riskbedömningar och antagande av riskhanteringsbeslut,
c)  beakta riskuppfattningar,
c)  behandla riskuppfattningar,
d)  underlätta förståelse och dialog mellan samtliga berörda parter, och
d)  underlätta förståelse och dialog mellan samtliga berörda parter,
e)  vara tillgänglig, även för dem som inte direkt deltar i förfarandet, samtidigt som konfidentialitet och skydd av personuppgifter beaktas.
e)  vara tillgänglig, även för dem som inte direkt deltar i förfarandet, samtidigt som konfidentialitet och skydd av personuppgifter beaktas, och
ea)  utforma strategier för att bättre kommunicera skillnaden mellan fara och risk.
Ändring 45
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 8c
Artikel 8c
Artikel 8c
Allmän plan för riskkommunikation
Allmän plan för riskkommunikation
1.  Kommissionen ska ges befogenhet att i nära samarbete med myndigheten och medlemsstaterna och efter lämpliga offentliga samråd, anta delegerade akter i enlighet med artikel 57a om upprättande av en allmän plan för riskkommunikation med anknytning till livsmedelskedjan, med beaktande av de berörda mål och allmänna principer som anges i artiklarna 8a och 8b.
1.  Kommissionen ska ges befogenhet att i nära samarbete med myndigheten och medlemsstaterna och efter lämpliga offentliga samråd, anta delegerade akter i enlighet med artikel 57a som kompletterar denna förordning genom upprättande av en allmän plan för riskkommunikation med anknytning till livsmedelskedjan, med beaktande av de berörda mål och allmänna principer som anges i artiklarna 8a och 8b.
2.  Den allmänna planen för riskkommunikation ska främja en integrerad ram för riskkommunikation som ska följas av både riskbedömare och riskhanterare på ett sammanhängande och systematiskt sätt på såväl unionsnivå som nationell nivå. Planen ska
2.  Den allmänna planen för riskkommunikation ska främja en integrerad ram för riskkommunikation som ska följas av både riskbedömare och riskhanterare på ett sammanhängande och systematiskt sätt på såväl unionsnivå som nationell nivå. Planen ska
a)  ange de viktigaste faktorer som måste beaktas vid bedömning av den typ och den nivå av riskkommunikation som behövs,
a)  ange de viktigaste faktorer som måste beaktas vid bedömning av den typ och den nivå av riskkommunikation som behövs,
b)  ange lämpliga huvudsakliga verktyg och kanaler för riskkommunikation, med beaktande av de berörda målgruppernas behov, och
b)  ange lämpliga huvudsakliga verktyg och kanaler för riskkommunikation, med beaktande av behovet av att säkerställa ett välavvägt deltagande av alla intressegrupper, inklusive ekonomiska aktörer i livsmedelskedjan, konsumentorganisationer och andra civilsamhällesorganisationer,
c)  fastställa lämpliga mekanismer för att förstärka samordningen av riskkommunikation mellan riskbedömare och riskhanterare och säkerställa en öppen dialog mellan alla berörda parter.
c)  fastställa lämpliga mekanismer för att förstärka samordningen av riskkommunikation mellan riskbedömare och riskhanterare, bland annat genom att systematiskt erkänna och förklara skillnader i vetenskaplig bedömning av eller uppfattning om acceptabel risknivå,
ca)  fastställa de praktiska arrangemangen och tidsplanen för offentliggörandet av den information som avses i artikel 55a.1.
3.  Kommissionen ska anta den allmänna planen för riskkommunikation senast den [två år från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas] och ska hålla den uppdaterad med beaktande av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen och de erfarenheter som gjorts.
3.  Kommissionen ska anta den allmänna planen för riskkommunikation senast den [två år från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas] och ska hålla den uppdaterad med beaktande av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen och de erfarenheter som gjorts.
Ändring 46
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 8d (ny)
Artikel 8d
Insyn i riskkommunikationen
1.  Kommissionen, myndigheten och medlemsstaterna ska bedriva sin riskkommunikationsverksamhet enligt livsmedelslagstiftningen med en hög grad av insyn.
2.  Kommissionen får utfärda lämpliga riktlinjer.
Ändring 47
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1a (nytt)
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 9
1a.  Artikel 9 ska ersättas med följande:
Artikel 9
”Artikel 9
Offentligt samråd
Offentligt samråd
Det ska ske offentligt samråd som är öppet och medger insyn, antingen direkt eller via representativa organ, i utarbetandet, utvärderingen och översynen av livsmedelslagstiftningen, utom när detta inte är möjligt på grund av sakens brådskande natur.
Det ska ske offentligt samråd som är öppet och medger insyn, antingen direkt eller via representativa organ under riskanalysen samt i utarbetandet, utvärderingen och översynen av livsmedelslagstiftningen, utom när detta inte är möjligt på grund av sakens brådskande natur.”
Ändring 48
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1b (nytt)
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 10
1b.  Artikel 10 ska ersättas med följande:
Artikel 10
”Artikel 10
Information till allmänheten
Information till allmänheten
Utan att det påverkar tillämpningen av gemenskapens och medlemsstaternas lagstiftning om tillgång till handlingar ska myndigheter, när det finns välgrundad anledning att misstänka att ett livsmedel eller foder kan utgöra en risk för människors eller djurs hälsa, beroende på riskens art, grad och omfattning, vidta lämpliga åtgärder för att informera allmänheten om hälsoriskens art, så utförligt som möjligt identifiera detta livsmedel eller foder, eller typ av livsmedel eller foder, den risk det kan utgöra och de åtgärder som man har vidtagit eller står i begrepp att vidta för att förhindra, minska eller undanröja denna risk.
1.  Utan att det påverkar tillämpningen av gemenskapens och medlemsstaternas lagstiftning om tillgång till handlingar ska myndigheter, när det finns välgrundad anledning att misstänka att ett livsmedel eller foder kan utgöra en risk för människors eller djurs hälsa vidta lämpliga och skyndsamma åtgärder för att informera allmänheten om hälsoriskens art, så utförligt som möjligt identifiera de berörda produkterna, den risk de kan utgöra och de åtgärder som man har vidtagit eller står i begrepp att vidta för att förhindra, minska eller undanröja denna risk. Denna punkt ska även gälla vid misstänkt bristande efterlevnad till följd av eventuella avsiktliga överträdelser av tillämplig unionslagstiftning genom bedrägligt eller vilseledande agerande.
2.  För att säkerställa ett enhetligt genomförande av punkt 1 ska kommissionen anta genomförandeakter om hur den ska tillämpas senast ... [12 månader efter det att denna ändringsförordning] har trätt i kraft.”
Ändring 49
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1c (nytt)
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 22 – punkt 7
1c.  I artikel 22.7 ska andra stycket ersättas med följande:
Myndigheten ska bedriva ett nära samarbete med de behöriga organ i medlemsstaterna som utför uppgifter liknande myndighetens.
”Myndigheten ska samarbeta med EU:s övriga utvärderingsorgan.”
Ändring 50
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1d (nytt)
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 23 – led b
1d.  I stycke 1 i artikel 23 ska led b ersättas med följande:
b)  Främja och samordna utvecklingen av enhetliga riskbedömningsmetoder inom de områden som uppdraget omfattar.
”b) Sektorsövergripande främja och samordna utvecklingen av enhetliga riskbedömningsmetoder inom de områden som är relevanta för uppdraget, och särskilt beakta kemiska ämnens så kallade cocktaileffekter som kan inverka på människors hälsa och miljön.”
Ändring 51
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2 – led b
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 25 – punkt 1a
1a.  Utöver de ledamöter och suppleanter som avses i punkt 1 ska styrelsen inkludera följande personer:
1a.  Utöver de ledamöter och suppleanter som avses i punkt 1 ska styrelsen inkludera följande personer:
a)  Två ledamöter och suppleanter som utses av kommissionen och som företräder denna, med rösträtt.
a)  Två ledamöter och suppleanter som utses av kommissionen och som företräder denna, med rösträtt.
b)  En ledamot som utses av Europaparlamentet, med rösträtt.
b)  Två ledamöter som utses av Europaparlamentet, med rösträtt.
c)  Fyra ledamöter med rösträtt som företräder det civila samhället och livsmedelsbranschen, nämligen en från konsumentorganisationer, en från icke-statliga miljöorganisationer, en från jordbrukarorganisationer och en från branschorganisationer. Dessa ledamöter ska utses av rådet i samråd med Europaparlamentet på grundval av en förteckning som kommissionen upprättar och som innehåller ett större antal kandidater än antalet ledamöter som ska tillsättas. Den förteckning som kommissionen upprättar ska sändas till Europaparlamentet tillsammans med relevanta bakgrundshandlingar. Europaparlamentet får så snart som möjligt och senast tre månader efter mottagandet lägga fram sina synpunkter för rådet, som därefter ska utse dessa ledamöter.
c)  Sex ledamöter med rösträtt som företräder det civila samhället och livsmedelsbranschen, nämligen en från konsumentorganisationer, en från icke-statliga miljöorganisationer, en från icke-statliga folkhälsoorganisationer, en från jordbrukarorganisationer, en från lantbrukskemiska organisationer och en från branschorganisationer. Dessa ledamöter ska utses av rådet i samråd med Europaparlamentet på grundval av en förteckning som kommissionen upprättar och som innehåller ett större antal kandidater än antalet ledamöter som ska tillsättas. Den förteckning som kommissionen upprättar ska sändas till Europaparlamentet tillsammans med relevanta bakgrundshandlingar. Europaparlamentet får så snart som möjligt och senast tre månader efter mottagandet lägga fram sina synpunkter för rådet, som därefter ska utse dessa ledamöter.
Ändring 52
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2 – led c
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 25 – punkt 2
2.  Mandatperioden för ledamöter och suppleanter ska vara fyra år. Mandatperioden för de ledamöter som avses i punkt 1a a och b ska dock inte vara begränsad i tid. Mandatperioden för de ledamöter som avses i punkt 1a c får endast förnyas en gång.
2.  Mandatperioden för de ledamöter som avses i punkt 1a b ska vara högst 2,5 år. Mandatperioden för de ledamöter som avses i punkt 1a a och c ska vara fem år. Mandatperioden för de ledamöter som avses i punkt 1a c får endast förnyas en gång.
Ändring 159
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 3 – led -a (nytt)
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 28 – punkt 4 – stycke 1 – inledningen
-a)   Artikel 28.4 ska ersättas med följande:
”4. De vetenskapliga panelerna ska bestå av oberoende forskare som aktivt forskar och publicerar sina forskningsresultat i expertgranskade vetenskapliga tidskrifter.”
Ändring 53
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 3 – leden a och b
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 28 – punkterna 5–5g
5.  De ledamöter i vetenskapliga kommittén som inte är ledamöter i de vetenskapliga panelerna och de ytterligare ledamöter som avses i punkt 5b ska utses av styrelsen, efter förslag från den verkställande direktören, för en mandatperiod på fem år som får förnyas, efter det att en inbjudan att anmäla intresse offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, i relevanta ledande vetenskapliga publikationer och på myndighetens webbplats.
5.  Medlemmarna i den vetenskapliga kommittén som inte är ledamöter i de vetenskapliga panelerna och ledamöterna i de vetenskapliga panelerna ska utses av styrelsen för en förnybar mandatperiod på fem år i enlighet med följande förfarande:
5a.  Ledamöterna i de vetenskapliga panelerna ska utses av styrelsen för en mandatperiod på fem år som kan förnyas i enlighet med följande förfarande:
a)  Den verkställande direktören ska, efter samråd med styrelsen, till medlemsstaterna översända en begäran om den särskilda tvärvetenskapliga expertis som behövs i varje vetenskaplig panel och ange antalet experter som ska nomineras av medlemsstaterna. Den verkställande direktören ska underrätta medlemsstaterna om myndighetens strategi för oberoende och de genomförandebestämmelser som gäller för de vetenskapliga panelernas ledamöter. Medlemsstaterna ska offentliggöra en inbjudan att anmäla intresse som ska ligga till grund för deras nomineringar. Den verkställande direktören ska informera styrelsen om de begäranden som skickas ut till medlemsstaterna.
a)  Den verkställande direktören ska, efter samråd med styrelsen, offentliggöra en inbjudan att anmäla intresse i Europeiska unionens officiella tidning, i relevanta ledande vetenskapliga publikationer och på myndighetens webbplats, och ska underrätta medlemsstaterna. I inbjudan ska man fastställa den särskilda tvärvetenskapliga expertis som behövs i varje vetenskaplig panel och ange antalet experter som behövs.
b)  Medlemsstaterna ska nominera experter i syfte att kollektivt uppnå det antal som anges av den verkställande direktören. Varje medlemsstat ska nominera minst 12 vetenskapliga experter. Medlemsstaterna får nominera medborgare i andra medlemsstater.
b)  Medlemsstaterna ska säkerställa en bred spridning i hela forskarvärlden av inbjudan att anmäla intresse. De kan också nominera experter för de områden som anges, förutsatt att sådana nomineringar görs på grundval av en nationell inbjudan att anmäla intresse.
c)  På grundval av medlemsstaternas nomineringar ska den verkställande direktören för varje vetenskaplig panel upprätta en förteckning över experter med ett antal som är större än det antal ledamöter som ska utses. Om den verkställande direktören kan styrka att de nomineringar som gjorts inte tillåter upprättandet av en förteckning med ett större antal namn än platser, mot bakgrund av de urvalskriterier som anges i led d i denna punkt, behöver en sådan förteckning inte upprättas. Den verkställande direktören ska överlämna förteckningen till styrelsen för utseende av ledamöterna.
c)  På grundval av de ansökningar och nomineringar som mottagits och i enlighet med myndighetens strategi för oberoende och de genomförandebestämmelser som gäller för de vetenskapliga panelernas ledamöter ska den verkställande direktören för varje vetenskaplig panel upprätta en lista över experter som är större än antalet ledamöter som ska utses. Om den verkställande direktören kan styrka att de ansökningar och nomineringar som gjorts inte tillåter upprättandet av en förteckning med ett större antal namn än platser, mot bakgrund av de urvalskriterier som anges i led d i denna punkt, behöver en sådan förteckning inte upprättas. Den verkställande direktören ska överlämna förteckningen till styrelsen för utseende av ledamöterna.
d)  Medlemsstaternas nominering, den verkställande direktörens urval och styrelsen utseende av ledamöter ska göras på grundval av följande kriterier:
d)  Medlemsstaternas nominering, den verkställande direktörens urval och styrelsen utseende av ledamöter ska göras på grundval av följande kriterier:
i)  En hög nivå av vetenskaplig expertis.
i)  En hög nivå av vetenskaplig expertis.
ii)  Oberoende och avsaknad av intressekonflikter i enlighet med artikel 37.2, samt myndighetens strategi för oberoende och genomförandebestämmelserna om oberoende för de vetenskapliga panelernas ledamöter.
ii)  Oberoende och avsaknad av intressekonflikter i enlighet med artikel 37.2, samt myndighetens strategi för oberoende och genomförandebestämmelserna om oberoende för de vetenskapliga panelernas ledamöter.
iii)  Behoven av särskild tvärvetenskaplig expertis i den berörda panelen och de språk som används.
iii)  Behoven av särskild tvärvetenskaplig expertis i den berörda panelen och de språk som används.
e)  Styrelsen ska säkerställa största möjliga geografiska spridning hos de slutligt utsedda ledamöterna.
e)  Styrelsen ska säkerställa största möjliga geografiska spridning hos de slutligt utsedda ledamöterna.
5b.  Om myndigheten upptäcker att särskild expertis saknas i en eller flera paneler ska den verkställande direktören föreslå ytterligare ledamöter för panelen som styrelsen kan utse i enlighet med förfarandet i punkt 5.
5a.  Om myndigheten upptäcker att särskild expertis saknas i en eller flera paneler ska den verkställande direktören föreslå ytterligare ledamöter för panelen som styrelsen kan utse i enlighet med förfarandet i punkt 5.
5c.  Styrelsen ska, på grundval av ett förslag från den verkställande direktören, anta föreskrifter om utformningen och tidsplaneringen av de förfaranden som anges i punkterna 5a och 5b i denna artikel.
5b.  Styrelsen ska, på grundval av ett förslag från den verkställande direktören, anta föreskrifter om utformningen och tidsplaneringen av de förfaranden som anges i punkterna 5 och 5a i denna artikel.
5d.  Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att säkerställa att ledamöterna i de vetenskapliga panelerna agerar oberoende och fritt från intressekonflikter i enlighet med artikel 37.2 samt myndighetens interna åtgärder. Medlemsstaterna ska säkerställa att ledamöterna i de vetenskapliga panelerna har möjlighet att avsätta nödvändig tid och kraft för att bidra till myndighetens arbete. Medlemsstaterna ska säkerställa att ledamöterna i de vetenskapliga panelerna inte tar emot några instruktioner på nationell nivå och att deras oberoende vetenskapliga bidrag till systemet för riskbedömning på unionsnivå erkänns som en prioriterad uppgift för skydd av säkerheten i livsmedelskedjan.
5c.  Ledamöterna i de vetenskapliga panelerna ska agera oberoende och fritt från intressekonflikter i enlighet med artikel 37.2 samt myndighetens interna åtgärder. De ska ha möjlighet att avsätta nödvändig tid och kraft för att bidra till myndighetens arbete, får inte ta emot några instruktioner på nationell nivå och deras oberoende vetenskapliga bidrag till systemet för riskbedömning på unionsnivå ska erkännas som en prioriterad uppgift för skydd av säkerheten i livsmedelskedjan.
5e.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de offentliga organ som anställer de vetenskapliga experterna och de som ansvarar för att fastställa prioriteringar för de vetenskapliga organ som anställer dessa experter genomför de åtgärder som avses i punkt 5d.
5d.  Medlemsstaterna ska i förekommande fall säkerställa att de offentliga organ som anställer de vetenskapliga experterna och de som ansvarar för att fastställa prioriteringar för de vetenskapliga organ som anställer dessa experter genomför de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att de villkor som avses i punkt 5c är uppfyllda.
5f.  Myndigheten ska stödja panelernas uppgifter genom att organisera deras arbete, särskilt det förberedande arbete som utförs av myndighetens personal eller av de utsedda nationella vetenskapliga organisationer som avses i artikel 36, däribland genom att göra det möjligt att utarbeta vetenskapliga yttranden för sakkunnigbedömning av panelerna innan de antas.
5e.  Myndigheten ska stödja panelernas uppgifter genom att organisera deras arbete, särskilt det förberedande arbete som utförs av myndighetens personal eller av de utsedda nationella vetenskapliga organisationer som avses i artikel 36, däribland genom att göra det möjligt att utarbeta vetenskapliga yttranden för sakkunnigbedömning av panelerna innan de antas.
5g.  Varje panel ska högst ha 21 ledamöter.
5f.  Varje panel ska högst ha 21 ledamöter.
5fa.  Myndigheten ska erbjuda ledamöterna i panelerna grundlig utbildning om riskbedömningsförfarandet.
Ändring 54
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 3 – led c
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 28 – punkt 9 – led b
Antal ledamöter i varje vetenskaplig panel, med beaktande av det högsta antal som anges i punkt 5g.
b)  Antal ledamöter i varje vetenskaplig panel, med beaktande av det högsta antal som anges i punkt 5f.
Ändring 55
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 3 – led ca (nytt)
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 28 – punkt 9 – led ga (nytt)
ca)  I artikel 28.9 ska följande punkt läggas till:
”ga) Möjligheten för sökande att inom högst sex månader, om inte annat överenskommits med myndigheten, och före offentliggörandet av myndighetens utkast till yttrande, ta itu med kritiska problemområden med hjälp av nya uppgifter.”
Ändring 56
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 3a (nytt)
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 29 – punkt 6
3a.  I slutet av artikel 29.6 ska följande mening läggas till:
De ska inte tillåta att vissa vetenskapliga rön utesluts på förhand, särskilt när dessa har offentliggjorts efter en process för expertgranskning.
Ändring 57
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 4
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 32a
Om en potentiell sökande om godkännande av livsmedelslagstiftning så begär ska myndighetens personal ge råd om de relevanta bestämmelserna och om det innehåll som krävs i ansökan om godkännande. De råd som myndighetens personal ger ska inte påverka och inte vara bindande för de vetenskapliga panelernas påföljande bedömning av ansökningarna om godkännande.
Myndigheten ska offentliggöra en vägledning som innehåller en förteckning med frågor och svar om de administrativa och vetenskapliga kraven för en ansökan om godkännande. Om en potentiell sökande om godkännande av livsmedelslagstiftning så begär ska myndigheten också erbjuda rådgivningsmöten för att förklara vilken information som krävs och hur olika tester och studier för att bevisa den planerade produktens kvalitet, säkerhet och ändamålsenlighet ska genomföras. De råd som myndigheten ger ska inte påverka och inte vara bindande för de vetenskapliga panelernas påföljande bedömning av ansökningarna om godkännande. Myndighetens rådgivande personal ska inte vara inblandad i något förberedande vetenskapligt arbete som direkt eller indirekt är relevant för den ansökan som rådgivningen gäller.
Inom [36 månader efter ändringsförordningens ikraftträdande] ska kommissionen bedöma hur denna artikel har påverkat myndighetens funktionssätt. Särskild uppmärksamhet ska ägnas åt ökad arbetsbelastning och mobilisering av personal, och om den har lett till förändring i fördelningen av myndighetens resurser på bekostnad av verksamhet av allmänt intresse.
Ändring 58
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 4
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 32b – punkt 1
1.  Ett unionsregister över undersökningar som beställts av företagare för att erhålla ett godkännande enligt unionens livsmedelslagstiftning inrättas härmed. Företagarna ska utan dröjsmål till myndigheten anmäla föremålet för varje undersökning som beställts för att ligga till grund för en framtida ansökan om godkännande enligt unionens livsmedelslagstiftning. Registret ska förvaltas av myndigheten.
1.  Ett unionsregister över undersökningar som beställts av företagare som ansöker om ett godkännande eller en förlängning enligt unionens livsmedelslagstiftning inrättas härmed. Företagarna ska utan dröjsmål till myndigheten anmäla föremålet för varje undersökning som beställts i eller utanför unionen för att ligga till grund för en framtida ansökan om godkännande eller förlängning enligt unionens livsmedelslagstiftning. Registret ska förvaltas av myndigheten.
Ändring 59
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 4
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 32b – punkt 1a (ny)
1a.  Alla studier som beställs ska beakta Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU1a.
______________
1a Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU av den 22 september 2010 om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål (EUT L 276, 20.10.2010, s. 33).
Ändring 60
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 4
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 32b – punkt 2
2.  Anmälningsskyldigheten enligt punkt 1 gäller även för de unionslaboratorier som genomför dessa undersökningar.
2.  Anmälningsskyldigheten enligt punkt 1 gäller även för alla institutioner som genomför undersökningarna, inklusive laboratorier, institut och universitet.
Ändring 61
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 4
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 32b – punkt 2a (ny)
2a.  Uppgifter från ett test som beställts men inte registrerats ska inte användas i en riskbedömning.
Ändring 62
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 4
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 32b – punkt 2b (ny)
2b.  Föremålet för godkännandeförfarandet ska inte godkännas såvida inte alla uppgifter från alla registrerade undersökningar har lämnats in.
Ändring 63
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 4
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 32b – punkt 3a (ny)
3a.  Om myndigheten begär och mottar ytterligare uppgifter av en sökande, ska dessa uppgifter, märkta som sådana, också införas i unionsregistret och göras tillgängliga för allmänheten.
Ändring 64
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 4
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 32b – punkt 4a (ny)
4a.  Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 57a för att komplettera denna förordning och fastställa påföljder för överträdelser mot anmälningsplikten.
Ändring 65
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 4
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 32b – punkt 4b (ny)
4b.  Denna artikel ska inte vara tillämplig på studier som beställts före ... [dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande].
Ändring 66
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 4
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 32c – punkt 1
1.  Om unionens livsmedelslagstiftning föreskriver att ett godkännande får förlängas, ska den som avser att ansöka om förlängning anmäla de undersökningar som man avser att utföra för detta ändamål till myndigheten. Efter denna anmälan ska myndigheten inleda ett samråd med berörda parter och allmänheten om de planerade undersökningarna för förlängning och ge råd om innehållet i den planerade ansökan om förlängning med beaktande av de kommentarer som mottas. De råd som myndigheten ger ska inte påverka och inte vara bindande för de vetenskapliga panelernas påföljande bedömning av ansökningarna om förlängning av godkännande.
1.  Om unionens livsmedelslagstiftning föreskriver att ett godkännande får förlängas, ska den som avser att ansöka om förlängning anmäla de undersökningar som man avser att utföra för detta ändamål till myndigheten. Efter denna anmälan ska myndigheten inleda ett samråd med berörda parter och allmänheten om de planerade undersökningarna för förlängning och ge råd om innehållet i den planerade ansökan om förlängning med beaktande av de kommentarer som mottas och som är relevanta för riskbedömningen gällande den planerade förlängningen. De råd som myndigheten ger ska inte påverka och inte vara bindande för de vetenskapliga panelernas påföljande bedömning av ansökningarna om förlängning av godkännande.
Ändring 67
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 4
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 32c – punkt 2
2.  Myndigheten ska samråda med berörda parter och allmänheten om de undersökningar som ligger till grund för ansökningar om godkännande så snart de offentliggörs av myndigheten i enlighet med artikel 38 och artiklarna 39–39f i syfte att fastställa huruvida andra relevanta vetenskapliga uppgifter eller undersökningar finns tillgängliga om föremålet för ansökan om godkännande. Denna bestämmelse ska inte tillämpas vid inlämnande av eventuella kompletterande uppgifter från den sökande i samband med riskbedömningsförfarandet.
2.  Myndigheten ska inom två månader samråda med berörda parter och allmänheten om de undersökningar som ligger till grund för ansökningar om godkännande så snart de offentliggörs av myndigheten i enlighet med artikel 38 och artiklarna 39–39f i syfte att fastställa huruvida andra relevanta vetenskapliga uppgifter eller undersökningar som bygger på oberoende fackgranskad litteratur eller har genomförts i enlighet med internationella riktlinjer och god laboratoriesed finns tillgängliga om föremålet för ansökan om godkännande, vilket dock inte ska påverka myndighetens egna skyldigheter enligt artikel 33. Denna bestämmelse ska inte tillämpas vid inlämnande av eventuella kompletterande uppgifter från den sökande i samband med riskbedömningsförfarandet.
Ändring 68
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 4
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 32d
Kommissionens experter ska utföra kontroller, inbegripet revisioner, för att försäkra sig om att provningsanläggningarna uppfyller relevanta standarder för att utföra tester och undersökningar som lämnas in till myndigheten som en del av en ansökan om godkännande enligt unionens livsmedelslagstiftning. Dessa kontroller ska organiseras i samarbete med de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna.
Kommissionens experter vid direktoratet för hälsa och livsmedel: revision och analys ska utföra kontroller, inbegripet revisioner, för att försäkra sig om att provningsanläggningarna i unionen och i tredjeländer uppfyller relevanta standarder för att utföra tester och undersökningar som lämnas in till myndigheten som en del av en ansökan om godkännande enligt unionens livsmedelslagstiftning. Dessa kontroller ska organiseras i samarbete med de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna eller i de berörda tredjeländerna.
Ändring 161
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 4
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 32e
Utan att det påverkar skyldigheten för dem som ansöker om godkännande enligt livsmedelslagstiftningen att demonstrera säkerheten hos ett föremål för ansökan om godkännande, får kommissionen, under exceptionella omständigheter, begära att myndigheten beställer vetenskapliga undersökningar i syfte att kontrollera de bevis som används i riskbedömningsförfarandet. De beställda undersökningarna får ha större räckvidd än de bevis som ska kontrolleras.
Utan att det påverkar skyldigheten för dem som ansöker om godkännande enligt livsmedelslagstiftningen att demonstrera säkerheten hos ett föremål för ansökan om godkännande, får kommissionen, om det förekommer skillnader mellan olika vetenskapliga rön, begära att myndigheten beställer vetenskapliga undersökningar i syfte att kontrollera de bevis som används i riskbedömningsförfarandet. De beställda undersökningarna får ha större räckvidd än de bevis som ska kontrolleras i riskbedömningsförfarandet. Kontrollundersökningar ska finansieras genom bidrag från sökande till en gemensam fond. Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 57a för att fastställa villkoren för denna fond.
Ändring 70
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 4
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 32e – stycke 1a (nytt)
I de undersökningar som beställs ska hänsyn tas till direktiv 2010/63/EU.
Ändring 71
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 4a (nytt)
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 33 – punkt 1 – led da (nytt)
4a.  I artikel 33.1 ska följande led införas:
”da) Kombinatoriska och ackumulerade effekter.
Ändring 72
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5 – led a
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 38 – punkt 1 – inledningen
1.  Myndigheten ska utföra sitt arbete med en hög grad av öppenhet. Den skall särskilt utan dröjsmål offentliggöra
1.  Myndigheten ska utföra sitt arbete med en hög grad av öppenhet, i överensstämmelse med förordning (EG) nr 1367/2006 och utan att det påverkar tillämpningen av direktiv (EG) nr 1049/2001. Den skall särskilt utan dröjsmål offentliggöra
Ändring 73
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5 – led a
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 38 – punkt 1 – led a
a)  Den vetenskapliga kommitténs samt de vetenskapliga panelernas och deras arbetsgruppers dagordningar och protokoll.
a)  Styrelsens, den rådgivande kommitténs, den vetenskapliga kommitténs och de vetenskapliga panelernas och deras arbetsgruppers dagordningar, deltagarförteckningar och protokoll.
Ändring 74
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5 – led a
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 38 – punkt 1 – led c
c)  Vetenskapliga uppgifter, undersökningar och annan information som ligger till grund för ansökningar om godkännande enligt unionens livsmedelslagstiftning, inklusive kompletterande uppgifter som lämnas av de sökande, samt andra vetenskapliga uppgifter och information till stöd för begäranden från Europaparlamentet, kommissionen och medlemsstaterna om en vetenskaplig produkt, inklusive ett vetenskapligt yttrande, med beaktande av skyddet för konfidentiella uppgifter och av personuppgifter i enlighet med artiklarna 3939f.
c)  Vetenskapliga uppgifter, undersökningar och annan information som ligger till grund för ansökningar om godkännande enligt unionens livsmedelslagstiftning, inklusive kompletterande uppgifter som lämnas av de sökande, samt andra vetenskapliga uppgifter och information till stöd för begäranden från Europaparlamentet, kommissionen och medlemsstaterna om en vetenskaplig produkt, inklusive ett vetenskapligt yttrande, med beaktande av det övervägande allmänna intresset som motiverar ett utlämnande och skyddet för konfidentiella uppgifter och av personuppgifter i enlighet med artiklarna 39–39f.
Ändring 75
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5 – led a
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 38 – punkt 1 – led d
d)  De uppgifter på vilka vetenskapliga produkter, däribland vetenskapliga yttranden, grundar sig, med beaktande av skyddet för konfidentiella uppgifter och av personuppgifter i enlighet med artiklarna 3939f.
d)  De uppgifter på vilka vetenskapliga produkter, däribland vetenskapliga yttranden, grundar sig, med beaktande av det övervägande allmänintresset för ett utlämnande och skyddet för konfidentiella uppgifter och av personuppgifter i enlighet med artiklarna 39–39f.
Ändring 76
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5 – led a
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 38 – punkt 1 – led ha (nytt)
ha)  Uppgifter gällande den sökandes namn och adress samt rubriken på ansökan.
Ändring 77
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5 – led a
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 38 – punkt 1 – led i
i)  De råd som myndigheten ger till potentiella sökande innan ansökan görs enligt artiklarna 32a och 32c.
i)  De allmänna råd som myndigheten ger till potentiella sökande innan ansökan görs enligt artiklarna 32a och 32c.
Ändring 78
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5 – led a
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 38 – punkt 1 – stycke 2
De uppgifter som avses i första stycket ska offentliggöras på en särskild del av myndighetens webbplats. Denna del ska vara allmänt tillgänglig och lättåtkomlig. De berörda uppgifterna ska vara tillgängliga för nedladdning, utskrift och genomsökning i ett elektroniskt format.
De uppgifter som avses i första stycket ska offentliggöras på en särskild del av myndighetens webbplats. Denna del ska vara allmänt tillgänglig och lättåtkomlig, men förutsätta tydliga förpliktelser, som registreras elektroniskt, från de personers sida som konsulterar denna del, samt omfattas av åtgärder och påföljder som är effektiva, proportionella och avskräckande mot alla former av kommersiellt bruk. De berörda uppgifterna ska vara tillgängliga för nedladdning, utskrift med digitalt vattenmärke för spårbarhet och genomsökning i ett elektroniskt format, som ska vara maskinläsbart. Dessa åtgärder ska vara inriktade på kommersiell användning av dokument och deras inlämnande. Åtgärderna ska utformas så att de ger ett effektivt skydd mot kommersiellt bruk av de uppgifter som avses i första stycket både inom unionen och i tredjeländer.
Ändring 79
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5 – led b
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 38 – punkt 1a – stycke 1 – inledningen
1a.  Utlämnandet av de uppgifter som nämns i punkt 1 c till allmänheten får inte påverka
1a.  Utlämnandet av de uppgifter som nämns i punkt 1 c, d och i till allmänheten får inte påverka
Ändring 80
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5 – led b
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 38 – punkt 1a – stycke 1 – led a
a)  eventuella immateriella rättigheter som kan finnas avseende handlingar eller deras innehåll, eller
utgår
Ändring 163
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5 – led b
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 38 – punkt 1a – stycke 2
Utlämnande till allmänheten av de uppgifter som nämns i punkt 1 c får inte betraktas som ett uttryckligt eller underförstått tillstånd eller licens för att använda, mångfaldiga eller på annat sätt utnyttja berörda data och information eller innehåll, och deras användning tillhör inte EU:s ansvar.
Utlämnande till allmänheten av de uppgifter som nämns i punkt 1 c får inte betraktas som ett uttryckligt eller underförstått tillstånd eller licens för att kommersiellt använda, mångfaldiga eller på annat sätt utnyttja berörda data och information eller innehåll för kommersiella syften. För att undvika tvivel får de offentliggjorda uppgifterna användas för att granska resultaten på offentlig och akademisk nivå, och även för att få en bättre förståelse av de potentiellt skadliga effekterna på människors hälsa och på miljön, och deras användning av tredje part tillhör inte unionens ansvar.
Ändring 82
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5 – led ca (nytt)
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 38 – punkt 3a (ny)
ca)   Följande punkt ska införas:
”3a. Denna artikel påverkar inte tillämpningen av direktiv 2003/4/EG eller förordningarna (EG) nr 1049/2001 och (EG) nr 1367/2006.”
Ändring 83
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 6
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 39 – punkt 1
1.  Genom undantag från artikel 38 får myndigheten inte offentliggöra uppgifter för vilka konfidentiell behandling har begärts i enlighet med de villkor som anges i denna artikel.
1.  Genom undantag från artikel 38, och utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001 och direktiv 2003/4/EG och den allmänna principen att folkhälsan alltid går före privata intressen, får myndigheten inte offentliggöra uppgifter för vilka konfidentiell behandling har begärts och beviljats vid uppfyllandet av de villkor som anges i denna artikel.
Ändring 84
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 6
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 39 – punkt 2 – led 1
1.  Den metod, och andra tekniska och industriella specifikationer avseende metoden, som används för att tillverka eller framställa föremålet för begäran om en vetenskaplig produkt, inklusive ett vetenskapligt yttrande.
1.  Den metod, och andra tekniska och industriella specifikationer avseende metoden, som används för att tillverka eller framställa föremålet för begäran om en vetenskaplig produkt, inklusive ett vetenskapligt yttrande, utom när detta är relevant för att förstå de potentiella hälso- och miljöeffekterna, under förutsättning att sökanden visar att en sådan metod inte medför utsläpp i miljön och inte är hälso- eller miljöskadlig.
Ändring 85
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 6
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 39 – punkt 2 – led 3
3.  Kommersiella uppgifter som avslöjar den sökandes anskaffning, marknadsandelar eller affärsstrategi.
3.  Kommersiella uppgifter som avslöjar den sökandes anskaffning, innovativa idéer för produkten/ämnet, marknadsandelar eller affärsstrategi.
(Denna ändring berör hela texten. Om ändringen antas ska hela texten anpassas i överensstämmelse härmed.)
Ändring 86
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 6
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 39 – punkt 2 – led 4
4.  Den kvantitativa sammansättningen av föremålet för begäran om en vetenskaplig produkt, inklusive ett vetenskapligt yttrande.
4.  Den kvantitativa sammansättningen av föremålet för begäran om en vetenskaplig produkt, inklusive ett vetenskapligt yttrande, förutom när den är relevant för att förstå de potentiella hälso- och miljöeffekterna.
Ändring 87
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 6
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 39 – punkt 4 – led a
a)  Om brådskande åtgärder är väsentliga för att skydda människors eller djurs hälsa eller miljön, t.ex. i nödsituationer, får myndigheten lämna ut de uppgifter som avses i punkterna 2 och 3.
a)  Om brådskande åtgärder är väsentliga för att skydda människors eller djurs hälsa eller miljön, t.ex. i nödsituationer, får myndigheten lämna ut de uppgifter som avses i punkterna 2 och 3, eller
Ändring 88
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 6
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 39 – punkt 4 – led b
b)  Uppgifter som ingår i slutsatserna i vetenskapliga produkter, inklusive vetenskapliga yttranden, som meddelas av myndigheten och som rör förutsebara hälsoeffekter.
b)  de uppgifter som ingår i slutsatserna i vetenskapliga produkter, inklusive vetenskapliga yttranden, som meddelas av myndigheten och som rör förutsebara effekter för folk- och djurhälsan eller miljön.
Ändring 89
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 6
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 39 – punkt 4 – led ba (nytt)
ba)  Om det föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnande.
Ändring 90
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 6
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 39 – punkt 4 – led bb (nytt)
bb)  Alla uppgifter för vilka det föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnande enligt artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1049/2001 och artikel 6 i förordning (EG) nr 1367/2006, i synnerhet när uppgifterna gäller miljöutsläpp.
Ändring 91
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 6
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 39 – punkt 4a (ny)
4a.  Denna bestämmelse påverkar inte tillämpningen av direktiv 2003/4/EG och förordning (EG) nr 1049/2001 och förordning (EG) nr 1367/2006.
Ändring 92
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 7
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 39a – punkt 2
2.  Om en sökande lämnar in en begäran om konfidentiell behandling, ska sökanden tillhandahålla en icke-konfidentiell version och en konfidentiell version av de uppgifter som lämnas i standardiserade dataformat enligt artikel 39f, om sådana finns. Den icke-konfidentiella versionen ska inte innehålla de uppgifter som sökanden anser vara konfidentiella i enlighet med artikel 39.2 och 39.3. Den konfidentiella versionen ska innehålla alla uppgifter som lämnats in, inbegripet de uppgifter som sökanden anser vara konfidentiella. De uppgifter för vilka konfidentiell behandling begärts ska i den konfidentiella versionen vara tydligt angivna. Sökanden ska tydligt ange de skäl som ligger till grund för begäran om konfidentiell behandling för de olika uppgifterna.
2.  Om en sökande lämnar in en begäran om konfidentiell behandling, ska sökanden tillhandahålla en icke-konfidentiell version och en konfidentiell version av de uppgifter som lämnas i standardiserade dataformat enligt artikel 39f, om sådana finns. I den icke-konfidentiella versionen ska de uppgifter svartmarkeras för vilka sökanden begärt konfidentiell behandling i enlighet med artikel 39.2 och 39.3. Den konfidentiella versionen ska innehålla alla uppgifter som lämnats in, inbegripet de uppgifter som sökanden anser vara konfidentiella. De uppgifter för vilka konfidentiell behandling begärts ska i den konfidentiella versionen vara tydligt angivna. Sökanden ska tydligt ange de verifierbara motiveringar och bevis som ligger till grund för begäran om konfidentiell behandling för de olika uppgifterna.
Ändring 167
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 7
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 39b – punkt 1 – stycke 1 – led a
a)  Utan dröjsmål offentliggöra den icke-konfidentiella version som den sökande lämnat in.
a)  Utan dröjsmål offentliggöra den icke-konfidentiella versionen av den ansökan som den sökande lämnat in, så snart denna ansökan har bedömts vara godtagbar.
Ändring 93
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 7
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 39b – punkt 1 – stycke 1 – led c
c)  Skriftligen underrätta sökanden om sin avsikt att lämna ut uppgifter och skälen för detta, innan myndigheten formellt fattar ett beslut om begäran om konfidentiell behandling. Om sökanden inte håller med om myndighetens bedömning får sökanden lämna synpunkter eller dra tillbaka sin ansökan inom två veckor från den dag då den meddelades myndighetens ståndpunkt.
c)  Skriftligen underrätta sökanden om sin avsikt att lämna ut uppgifter och skälen för detta, innan myndigheten formellt fattar ett beslut om begäran om konfidentiell behandling. Om sökanden invänder mot myndighetens bedömning får sökanden 1) lämna synpunkter, 2) dra tillbaka sin ansökan, eller 3) begära en granskning hos myndighetens överklagandenämnd inom fyra veckor från den dag då den meddelades myndighetens ståndpunkt. Sökanden kan meddela myndigheten skriftligen om sin avsikt att begära en omprövning av ståndpunkten hos myndighetens överklagandenämnd. I sådana fall ska sökanden inom 60 dagar från mottagandet av ståndpunkten underrätta myndigheten om de detaljerade skälen för sin begäran. Myndighetens överklagandenämnd ska ompröva beslutet inom 60 dagar från mottagandet av skälen för begäran.
Ändring 94
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 7
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 39b – punkt 1 – stycke 1 – led d
d)  Anta ett motiverat beslut om begäran om konfidentiell behandling med beaktande av synpunkterna från den sökande inom tio veckor från dagen för mottagande av begäran om konfidentiell behandling vad gäller ansökningar om godkännande, och utan onödigt dröjsmål i fråga om kompletterande uppgifter, och meddela sökanden detta beslut och underrätta kommissionen och medlemsstaterna om det.
d)  Anta ett motiverat beslut om begäran om konfidentiell behandling med beaktande av synpunkterna från den sökande inom åtta veckor från dagen för mottagande av begäran om konfidentiell behandling vad gäller ansökningar om godkännande, och utan onödigt dröjsmål i fråga om kompletterande uppgifter, och i varje enskilt fall meddela sökanden detta beslut och underrätta kommissionen och medlemsstaterna om det.
Ändring 140
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 7
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 39b – punkt 1 – stycke 1 – led e
e)  Offentliggöra alla ytterligare uppgifter för vilka en begäran om konfidentiell behandling inte har godkänts som berättigad tidigast två veckor efter det att sökanden har meddelats beslutet i enlighet med led d.
e)  Offentliggöra icke-konfidentiella uppgifter i samband med ansökan först när ett slutgiltigt beslut har fattats gällande en begäran om konfidentiell behandling i enlighet med denna artikel och myndigheten har offentliggjort sitt preliminära vetenskapliga yttrande i enlighet med artikel 38. Om en sökande återkallar sin ansökan om godkännande enligt artikel 39 c, eftersom sökanden anser att myndighetens planerade offentliggörande av uppgifterna är för omfattande ska myndigheten, kommissionen och medlemsstaterna inte offentliggöra några uppgifter om ansökan om godkännande.
Ändring 96
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 7
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 39b – punkt 1 – stycke 2
De beslut som fattas av myndigheten i enlighet med denna artikel kan göras till föremål för en talan inför Europeiska unionens domstol på de villkor som anges i artikel 263 respektive 278 i fördraget.
De beslut som fattas av myndigheten in enlighet med denna artikel kan göras till föremål för en talan inför myndighetens överklagandenämnd, som kommissionen ska inrätta genom delegerade akter. Dessa delegerade akter ska antas i enlighet med artikel 57a i denna förordning. Ett överklagande som lämnas in i enlighet med denna punkt har suspensiv verkan. Sökanden kan meddela myndigheten skriftligen om sin avsikt att begära en omprövning av ståndpunkten hos myndighetens överklagandenämnd. I sådana fall ska sökanden inom 60 dagar från mottagandet av ståndpunkten underrätta myndigheten om de detaljerade skälen för sin begäran. Myndighetens överklagandenämnd ska ompröva beslutet inom 60 dagar från mottagandet av skälen för begäran. Om myndighetens överklagandenämnd fattar ett motstridigt beslut kan ärendet hänskjutas till Europeiska unionens domstol på de villkor som anges i artikel 263 i fördraget.
Ändring 97
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 7
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 39d – punkt 2
2.  Kommissionen och medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga så att uppgifter som de mottagit enligt unionens livsmedelslagstiftning för vilka konfidentiell behandling har begärts inte offentliggörs förrän ett beslut om konfidentiell behandling har fattats av myndigheten och har blivit slutgiltigt. Kommissionen och medlemsstaterna ska också vidta de åtgärder som är nödvändiga så att uppgifter för vilka konfidentiell behandling har beviljats av myndigheten inte offentliggörs.
2.  Kommissionen och medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga så att uppgifter som de mottagit enligt unionens livsmedelslagstiftning för vilka konfidentiell behandling har begärts inte offentliggörs förrän ett beslut om konfidentiell behandling har fattats av myndigheten och har blivit slutgiltigt, såvida inte tillgång till uppgifterna krävs i enlighet med direktiv 2003/4/EG eller nationell lagstiftning gällande tillgång till handlingar. Kommissionen och medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga så att uppgifter för vilka konfidentiell behandling har beviljats av myndigheten inte offentliggörs, såvida inte tillgång till uppgifterna krävs i enlighet med direktiv 2003/4/EG eller nationell lagstiftning gällande tillgång till handlingar.
Ändring 98
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 7
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 39d – punkt 3
3.  Om en sökande inom ramen för ett godkännandeförfarande drar tillbaka eller har dragit tillbaka en ansökan ska myndigheten, kommissionen och medlemsstaterna respektera den konfidentialitet av de kommersiella och industriella uppgifterna som beviljats av myndigheten i enlighet med artiklarna 39–39f. Ansökan ska anses ha dragits tillbaka från och med det ögonblick den skriftliga begäran mottas av det behöriga organ som mottog den ursprungliga ansökan. Om tillbakadragandet av ansökan sker innan myndigheten har fattat beslut om den berörda begäran om konfidentiell behandling får myndigheten, kommissionen och medlemsstaterna inte offentliggöra de uppgifter för vilka konfidentiell behandling har begärts.
3.  Om en sökande inom ramen för ett godkännandeförfarande drar tillbaka eller har dragit tillbaka en ansökan ska myndigheten, kommissionen och medlemsstaterna respektera den konfidentialitet av de kommersiella och industriella uppgifterna som beviljats av myndigheten i enlighet med artiklarna 39–39f. Ansökan ska anses ha dragits tillbaka från och med det ögonblick den skriftliga begäran mottas av det behöriga organ som mottog den ursprungliga ansökan. Myndigheten ska inte offentliggöra några uppgifter, varken konfidentiella eller icke-konfidentiella, om en sökande beslutar att dra tillbaka sin ansökan.
Ändring 99
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 7
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 39e – punkt 1 – led c
c)  namnen på alla deltagare i möten i den vetenskapliga kommittén, de vetenskapliga panelerna och deras arbetsgrupper.
c)  namnen på alla deltagare och observatörer i möten i den vetenskapliga kommittén, de vetenskapliga panelerna, deras arbetsgrupper och i alla övriga möten i ad hoc-grupper om ärendet.
Ändring 101
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 7
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 39f – punkt 1
1.  Vid tillämpningen av artikel 38.1 c och i syfte att säkerställa en effektiv handläggning av begäranden till myndigheten om en vetenskaplig produkt, ska standardiserade dataformat och programvarupaket antas för att möjliggöra att handlingar lämnas in, söks, kopieras och skrivs ut, samtidigt som efterlevnaden av kraven i unionens livsmedelslagstiftning säkerställs. Dessa standardiserade dataformat och programvarupaket får inte baseras på upphovsrättskyddade standarder och ska säkerställa driftskompatibilitet med befintliga metoder för överföring av uppgifter i så stor utsträckning som möjligt.
1.  Vid tillämpningen av artikel 38.1 c och i syfte att säkerställa en effektiv handläggning av begäranden till myndigheten om en vetenskaplig produkt, ska standardiserade dataformat och programvarupaket antas för att möjliggöra att handlingar lämnas in, söks, kopieras och skrivs ut, samtidigt som det säkerställs att kraven i unionens livsmedelslagstiftning efterlevs och att förfarandet också är genomförbart för små och medelstora företag. Dessa standardiserade dataformat och programvarupaket får inte baseras på upphovsrättskyddade standarder och ska säkerställa driftskompatibilitet med befintliga metoder för överföring av uppgifter i så stor utsträckning som möjligt.
Ändring 102
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 7
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 39f – punkt 2a (ny)
2a.  Standardiserade dataformat och programvarupaket ska endast gälla för uppgifter som samlats in efter antagandet av genomförandeakterna i enlighet med punkt 2 b.
Ändring 103
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 7
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 39g
De informationssystem som myndigheten har för att lagra sina uppgifter, inbegripet konfidentiella uppgifter och personuppgifter, ska utformas med en hög säkerhetsnivå som är lämplig med tanke på de risker som föreligger, med beaktande av artiklarna 39–39f i denna förordning. Tillgången ska åtminstone baseras på ett system som kräver två faktorer för autentisering eller tillhandahåller en likvärdig säkerhetsnivå. Systemet ska säkerställa att all tillgång är fullt kontrollerbar.”
De informationssystem som myndigheten har för att lagra sina uppgifter, inbegripet konfidentiella uppgifter och personuppgifter, ska utformas på ett sätt som garanterar högsta möjliga säkerhetsstandarder som är lämpliga med tanke på de risker som föreligger, med beaktande av artiklarna 39–39f i denna förordning. Tillgången ska åtminstone baseras på ett system som kräver två faktorer för autentisering eller tillhandahåller en likvärdig säkerhetsnivå. Systemet ska säkerställa att all tillgång är fullt kontrollerbar.”
Ändring 104
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 9
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 41 – punkt 1
När det gäller miljöinformation ska artiklarna 6 och 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/200639 också gälla.
Myndigheten ska säkerställa största möjliga tillgång till de handlingar den innehar. När det gäller miljöinformation ska Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/200639 också gälla. Artiklarna 38–39 i denna förordning ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av förordningarna (EG) nr 1049/2001 och (EG) nr 1367/2006.
__________________
__________________
39 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 25.9.2006, s. 13).
39 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 25.9.2006, s. 13).
Ändring 106
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 9b (nytt)
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 51 – punkt 1a (ny)
9b.  I artikel 51 ska följande punkt införas:
”1a. Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 57a i syfte att utveckla ett harmoniserat nätverksbaserat förvaltningssystem för livsmedelsvarning mellan kommissionen och medlemsstaterna.”
Ändring 107
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 10
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 57a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 8 c ska ges till kommissionen tills vidare från och med den dag då denna förordning träder i kraft.
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 8 c, 32b.4a, 39b.1 andra stycket och 51.1a ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med [den dag då denna förordning träder i kraft].
Ändring 108
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 11
Förordning (EG) nr 178/2002
Artikel 61
Artikel 61
Artikel 61
Översyn
Översyn
1.  Kommissionen ska säkerställa en regelbunden översyn av tillämpningen av denna förordning.
1.  Kommissionen ska säkerställa en regelbunden översyn av tillämpningen av denna förordning.
2.  Senast fem år efter den dag som avses i artikel [ikraftträdandet av förordningen om ändring av allmänna livsmedelsförordningen], och därefter vart femte år, ska kommissionen bedöma myndighetens resultat i förhållande till dess mål, uppdrag, uppgifter, förfaranden och placering, i enlighet med kommissionens riktlinjer. Utvärderingen ska bedöma om det finns ett behov av att ändra myndighetens uppdrag och vilka ekonomiska konsekvenser en sådan ändring kan få.
2.  Senast fem år efter den dag som avses i artikel [ikraftträdandet av förordningen om ändring av allmänna livsmedelsförordningen], och därefter vart femte år, ska myndigheten tillsammans med kommissionen beställa en oberoende extern utvärdering av sina prestationer och resultat i förhållande till sina mål, uppdrag, uppgifter, förfaranden och sin placering. Utvärderingen ska grunda sig på styrelsens arbetsprogram i samråd med kommissionen. Vid utvärderingen ska myndighetens arbetsmetoder och påverkan bedömas, och ett eventuellt behov av att ändra myndighetens uppdrag, inklusive de ekonomiska konsekvenserna av en sådan ändring, ska granskas. Utvärderingen ska dessutom bedöma det eventuella behovet av att i högre grad samordna och komplettera myndighetens verksamhet med medlemsstaternas behöriga organs och andra unionsorgans verksamhet. Vid utvärderingen ska berörda parters synpunkter beaktas, såväl på unionsnivå som på nationell nivå.
2a.  Styrelsen ska granska slutsatserna av utvärderingen och ge kommissionen rekommendationer, vilka kan omfatta ändringar inom myndigheten.
3.  Om kommissionen anser att myndighetens fortsatta verksamhet inte längre är motiverad med avseende på de mål, uppdrag och uppgifter som den tilldelats, får kommissionen föreslå att berörda bestämmelser i denna förordning ändras i enlighet med detta eller upphävs.
4.  Kommissionen ska meddela resultatet av utvärderingen till Europaparlamentet, rådet och styrelsen. Resultatet av utvärderingen ska offentliggöras.
4.  De utvärderingar och rekommendationer som avses i punkterna 2 och 2a ska översändas till kommissionen, rådet, Europaparlamentet och styrelsen. Resultaten av utvärderingen och rekommendationerna ska offentliggöras.
Ändring 109
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 2a (nytt)
Direktiv 2001/18/EG
Artikel 24 – punkt 2a (ny)
2a.   I artikel 24 ska följande punkt läggas till:
”2a. Skyldigheten att proaktivt sprida information enligt punkt 1 i denna artikel, i överensstämmelse med artikel 25 i detta direktiv samt artiklarna 38 och 39 i förordning (EG) nr 178/2002, påverkar inte rätten för varje fysisk eller juridisk person att på begäran få tillgång till handlingar, i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 1049/2001 och förordning (EG) nr 1367/2006.”
Ändring 110
Förslag till förordning
Artikel 3 – led 9
Förordning (EG) nr 1829/2003
Artikel 29 – punkt 1
1.  Myndigheten ska offentliggöra ansökan om godkännande, relevanta stödjande uppgifter och andra kompletterande uppgifter som sökanden lämnat in, samt myndighetens vetenskapliga yttranden och yttranden från de behöriga myndigheter som avses i artikel 4 i direktiv 2001/18/EG, i enlighet med artikel 38, artiklarna 3939f och artikel 40 i förordning (EG) nr 178/2002 och med beaktande av artikel 30 i denna förordning.
1.  Myndigheten ska offentliggöra ansökan om godkännande, relevanta stödjande uppgifter och andra kompletterande uppgifter som sökanden lämnat in, övervakningsrapporter samt myndighetens vetenskapliga yttranden och yttranden från de behöriga myndigheter som avses i artikel 4 i direktiv 2001/18/EG, i enlighet med artikel 38, artiklarna 39-39f och artikel 40 i förordning (EG) nr 178/2002 och med beaktande av artikel 30 i denna förordning.
Ändring 111
Förslag till förordning
Artikel 3 – led 9
Förordning (EG) nr 1829/2003
Artikel 29 – punkt 1a (ny)
1a.   Skyldigheten att proaktivt sprida information enligt punkt 1 i denna artikel, i överensstämmelse med artikel 30 och artiklarna 38 och 39 i förordning (EG) nr 178/2002, påverkar inte rätten för varje fysisk eller juridisk person att på begäran få tillgång till handlingar, i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 1049/2001 och förordning (EG) nr 1367/2006.
Ändring 112
Förslag till förordning
Artikel 4 – led 1a (nytt)
Förordning (EG) nr 1831/2003
Artikel 17 – punkt 2a (ny)
1a.   I artikel 17 ska följande punkt läggas till:
”2a. Skyldigheten att proaktivt sprida information enligt denna artikel och i överensstämmelse med artiklarna 38 och 39 i förordning (EG) nr 178/2002, påverkar inte rätten för varje fysisk eller juridisk person att på begäran få tillgång till handlingar, i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 1049/2001 och förordning (EG) nr 1367/2006.”
Ändring 113
Förslag till förordning
Artikel 4 – led 2
Förordning (EG) nr 1831/2003
Artikel 18 – punkt 3
3.  Utöver vad som anges i artikel 39.2 i förordning (EG) nr 178/2002 och i enlighet med artikel 39.3 i den förordningen, får myndigheten bevilja konfidentiell behandling av följande uppgifter vilkas utlämnande av verifierbara skäl kan anses vara till betydande skada för berörda intressen:
utgår
a)  Planen för studier som visar effekten av en fodertillsats för de ändamål som anges i artikel 6.1 och i bilaga I till den här förordningen.
b)  Specifikationer för föroreningar i det verksamma ämnet och relevanta analysmetoder som utvecklats internt av sökanden, med undantag för föroreningar som kan ha skadliga effekter på människors eller djurs hälsa, eller för miljön.”
Ändring 114
Förslag till förordning
Artikel 4 – led 2
Förordning (EG) nr 1831/2003
Artikel 18 – punkt 3a (ny)
3a.   Myndigheten ska tillämpa principerna i förordning (EG) nr 1049/2001 när den handlägger ansökningar om tillgång till de handlingar som den innehar.
Ändring 115
Förslag till förordning
Artikel 4 – led 2
Förordning (EG) nr 1831/2003
Artikel 18 – punkt 3b (ny)
3b.   Medlemsstaterna, kommissionen och myndigheten ska se till att all den information som betraktas som konfidentiell enligt punkt 2 i denna artikel förblir konfidentiell, utom i de fall då det är lämpligt att informationen offentliggörs för att skydda människors eller djurs hälsa eller miljön. Medlemsstaterna ska handlägga ansökningar om tillgång till handlingar som mottagits enligt denna förordning i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 1049/2001.
Ändring 116
Förslag till förordning
Artikel 5 – led 2
Förordning (EG) nr 2065/2003
Artikel 14 – punkt 1a (ny)
1a.  Skyldigheten att proaktivt sprida information enligt punkt 1 i denna artikel, i överensstämmelse med artiklarna 38 och 39 i förordning (EG) nr 178/2002, påverkar inte rätten för varje fysisk eller juridisk person att på begäran få tillgång till handlingar, i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 1049/2001 och förordning (EG) nr 1367/2006.
Ändring 117
Förslag till förordning
Artikel 6 – led 2a (nytt)
Förordning (EG) nr 1935/2004
Artikel 19 – punkt 2a (ny)
2a.  I artikel 19 ska följande punkt läggas till:
”2a. Skyldigheten att proaktivt sprida information enligt bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel, inbegripet artikel 20 i denna förordning, och artiklarna 38 och 39 i förordning (EG) nr 178/2002, påverkar inte en fysisk eller juridisk persons rätt till insyn i handlingar på begäran, i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 1049/2001 och förordning (EG) nr 1367/2006.”
Ändring 119
Förslag till förordning
Artikel 6 – led 3
Förordning (EG) nr 1935/2004
Artikel 20 – punkt 2 – led b
b)  I tillämpliga fall, det varumärke under vilket ämnet ska saluföras samt handelsnamnen för de preparat, material eller artiklar i vilka ämnet ska användas.
utgår
Ändringar 120 och 121
Förslag till förordning
Artikel 7 – led 2
Förordning (EG) nr 1331/2008
Artikel 11 – punkt 1a (ny)
1a.  Skyldigheten att proaktivt sprida information enligt punkt 1 i denna artikel, i överensstämmelse med artikel 12 i denna förordning och artiklarna 38 och 39 i förordning (EG) nr 178/2002, påverkar inte rätten för varje fysisk eller juridisk person att på begäran få tillgång till handlingar, i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 1049/2001 och förordning (EG) nr 1367/2006.
Ändring 122
Förslag till förordning
Artikel 7 – led 3
Förordning (EG) nr 1331/2008
Artikel 12 – punkt 3a (ny)
3a.  Bestämmelserna gällande aktiv spridning i artikel 11 och 12 i denna förordning, samt artiklarna 38 och 39 i förordning (EG) nr 178/2002, påverkar inte rätten till insyn i handlingar på begäran enligt förordning (EG) nr 1049/2001.
Ändring 170
Förslag till förordning
Artikel 8 – led 4
Förordning (EG) nr 1107/2009
Artikel 16
Myndigheten ska utan dröjsmål bedöma en begäran om konfidentiell behandling och göra den information som sökanden lämnat in enligt artikel 15, inklusive all kompletterande information som sökanden lämnat in, tillgänglig för allmänheten, med undantag av information för vilken konfidentiell behandling har begärts och beviljats av myndigheten i enlighet med artikel 38, artiklarna 39–39f och artikel 40 i förordning (EG) nr 178/2002, som ska gälla i tillämpliga delar, och i enlighet med artikel 63 i denna förordning.
Myndigheten ska utan dröjsmål bedöma en begäran om konfidentiell behandling och göra den information som sökanden lämnat in enligt artikel 15, inklusive all kompletterande information som sökanden lämnat in, tillgänglig för allmänheten, med undantag av information för vilken konfidentiell behandling har begärts och beviljats av myndigheten i enlighet med artikel 38, artiklarna 39–39f och artikel 40 i förordning (EG) nr 178/2002, som ska gälla i tillämpliga delar, och i enlighet med artikel 63 i denna förordning, såvida det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av att informationen lämnas ut.
Ändring 123
Förslag till förordning
Artikel 8 – led 4a (nytt)
Förordning (EG) nr 1107/2009
Artikel 23 – punkt 1 – sista meningen
4a.  I artikel 23.1 ska sista meningen ersättas med följande:
Vid tillämpningen av denna förordning ska ett verksamt ämne som uppfyller kriterierna för livsmedel enligt definitionen i artikel 2 i förordning (EG) nr 178/2002 betraktas som en allmänkemikalie.
”Vid tillämpningen av denna förordning ska ett verksamt ämne som uppfyller kriterierna för livsmedel enligt definitionen i artikel 2 i förordning (EG) nr 178/2002 betraktas som en godkänd allmänkemikalie.”
Ändring 124
Förslag till förordning
Artikel 8 – led 5
Förordning (EG) nr 1107/2009
Artikel 63 – punkt 1
”1. I enlighet med villkoren och förfarandena i artikel 39 i förordning (EG) nr 178/2002 och i denna artikel, får sökanden begära att viss information som lämnats in enligt denna förordning ska behandlas som konfidentiell, tillsammans med en verifierbar motivering.
”1. I enlighet med villkoren och förfarandena i artikel 39 i förordning (EG) nr 178/2002 och i denna artikel, med undantag för information som anses vara toxikologiskt, ekotoxikologiskt eller miljömässigt relevant, får sökanden begära att viss information som lämnats in enligt denna förordning ska behandlas som konfidentiell, tillsammans med en adekvat och verifierbar motivering. Motiveringen ska inkludera verifierbara bevis som visar att ett utlämnande av uppgifterna kan skada sökandens affärsintressen eller skyddet av den enskildes privatliv och integritet.
Ändring 126
Förslag till förordning
Artikel 8 – led 5a (nytt)
Förordning (EG) nr 1107/2009
Artikel 63 – punkt 3
5a.   Artikel 63.3 ska ersättas med följande:
3.  Denna artikel påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation.
”3. Denna artikel påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001 och förordning (EG) nr 1367/2006.
Ändring 127
Förslag till förordning
Artikel 9 – led 1 – led a
Förordning (EU) 2015/2283
Artikel 10 – punkt 1
1.  Förfarandet för godkännande av att ett nytt livsmedel släpps ut på marknaden i unionen och för uppdatering av den unionsförteckning som avses i artikel 9 i den här förordningen ska inledas antingen på initiativ av kommissionen eller efter en ansökan till kommissionen från en sökande, i standardiserade dataformat enligt artikel 39f i förordning (EG) nr 178/2002, om sådana finns. Kommissionen ska utan dröjsmål göra ansökan tillgänglig för medlemsstaterna.
1.  Förfarandet för godkännande av att ett nytt livsmedel släpps ut på marknaden i unionen och för uppdatering av den unionsförteckning som avses i artikel 9 i den här förordningen ska inledas antingen på initiativ av kommissionen eller efter en ansökan till kommissionen från en sökande, i standardiserade dataformat enligt artikel 39f i förordning (EG) nr 178/2002, om sådana finns. Kommissionen ska utan dröjsmål göra ansökan tillgänglig för medlemsstaterna och offentliggöra en sammanfattning av ansökan.
Ändring 128
Förslag till förordning
Artikel 9 – led 4
Förordning (EU) 2015/2283
Artikel 23 – punkt 4a (ny)
4a.  Bestämmelserna gällande aktiv spridning i artikel 23 i denna förordning, samt artiklarna 38 och 39 i förordning (EG) nr 178/2002, påverkar inte rätten till insyn i handlingar på begäran enligt förordning (EG) nr 1049/2001.
Ändring 129
Förslag till förordning
Artikel 9 – led 4
Förordning (EU) 2015/2283
Artikel 23 – punkt 4b (ny)
4b.  Kommissionen får genom genomförandeakter anta närmare bestämmelser om genomförandet av punkterna 1–4 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 30.3.
Ändring 130
Förslag till förordning
Artikel 9 – led 4a (nytt)
Förordning (EU) 2015/2283
Artikel 25 – punkt 1a (ny)
4a.   I artikel 25 ska följande punkt läggas till:
”1a. Skyldigheten att proaktivt sprida information enligt denna förordning, i överensstämmelse med artiklarna 38 och 39 i förordning (EG) nr 178/2002, påverkar inte rätten för varje fysisk eller juridisk person att på begäran få tillgång till handlingar, i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 1049/2001 och förordning (EG) nr 1367/2006.”
Ändring 131
Förslag till förordning
Artikel 9a (ny)
Artikel 9a
Insyn i riskhanteringen
1.  Kommissionen och medlemsstaterna ska utföra sin riskhanteringsverksamhet inom ramen för de lagstiftningsakter som avses i artiklarna 1–9 med en hög grad av insyn. De ska särskilt utan dröjsmål offentliggöra följande:
a)  I ett tidigt skede av riskhanteringsprocessen, alla utkast till planerade riskhanteringsåtgärder.
b)  Mötesdagordningar och protokoll, detaljerade sammanfattningar av möten och de utkast till åtgärder som i förekommande fall ska antas i form av delegerade akter eller genomförandeakter, inbegripet omröstningsresultaten och röstmotiveringarna för de enskilda medlemsstaterna i de kommittéer enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/20111a, inbegripet omprövningskommittén, som bistår kommissionen vid genomförandet av [förordning (EG) nr 178/2002, direktiv 2001/18/EG, förordning (EG) nr 1829/2003, förordning (EG) nr 1831/2003, förordning (EG) nr 2065/2003, förordning (EG) nr 1935/2004, förordning (EG) nr 1331/2008, förordning (EG) nr 1107/2009 och förordning (EU) 2015/2283], och i vilka riskhanteringsåtgärderna diskuteras och blir föremål för omröstning.
c)  Dagordningarna och detaljerade protokoll från mötena i medlemsstaternas arbetsgrupper, där de aktuella riskhanteringsåtgärderna diskuteras.
2.  Vid tillämpningen av punkt 1 i denna artikel ska kommissionen till varje utkast till åtgärd som ska antas i enlighet med artikel 58 [i den allmänna livsmedelsförordningen], artikel 30 i direktiv 2001/18/EG, artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, artikel 22 i förordning (EG) nr 1831/2003, artikel 19 i förordning (EG) nr 2065/2003, artikel 23 i förordning (EG) nr 1935/2004, artikel 14 i förordning (EG) nr 1331/2008, artikel 79 i förordning (EG) nr 1107/2009 och artiklarna 30 och 32 i förordning (EU) 2015/2283 bifoga en motivering som omfattar följande:
a)  Åtgärdens orsak och syfte.
b)  Motivering av åtgärden med beaktande av både behov och proportionalitet.
c)  Åtgärdens effekter på folkhälsan, djurhälsan, miljön, samhället och livsmedelsföretagen enligt resultaten av konsekvensanalysen.
d)  Resultatet av det offentliga samrådet enligt artikel 9 i [den allmänna livsmedelsförordningen].
_______________
1a Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A8-0417/2018).


Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) ***I
PDF 117kWORD 50k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) och om upphävande av förordning (EEG) nr 337/75 (COM(2016)0532 – C8-0343/2016 – 2016/0257(COD))
P8_TA(2018)0490A8-0273/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0532),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 166.4, 165.4 och 149 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0343/2016),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 30 mars 2017(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 9 november 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från budgetutskottet (A8-0273/2017).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om inrättande av ett europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 337/75

P8_TC1-COD(2016)0257


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/128.)

(1) EUT C 209, 30.6.2017, s. 49.


Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha) ***I
PDF 117kWORD 49k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 2062/94 (COM(2016)0528 – C8-0344/2016 – 2016/0254(COD))
P8_TA(2018)0491A8-0274/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0528),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 153.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0344/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 30 mars 2017(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 9 november 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från budgetutskottet (A8-0274/2017).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentlig ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om inrättande av Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 2062/94

P8_TC1-COD(2016)0254


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/126.)

(1) EUT C 209, 30.6.2017, s. 49.


Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) ***I
PDF 117kWORD 50k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1365/75 (COM(2016)0531 – C8-0342/2016 – 2016/0256(COD))
P8_TA(2018)0492A8-0275/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0531),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och led a i artikel 153.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0342/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 30 mars 2017(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 9 november 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från budgetutskottet (A8-0275/2017),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om inrättande av Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1365/75

P8_TC1-COD(2016)0256


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/127.)

(1) EUT C 209, 30.6.2017, s. 49.


Komplettering av Europeiska unionens typgodkännandelagstiftning med anledning av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen ***I
PDF 117kWORD 42k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2018 om Europaparlamentets och rådets förordning om komplettering av Europeiska unionens typgodkännandelagstiftning med anledning av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen (COM(2018)0397 – C8-0250/2018 – 2018/0220(COD))
P8_TA(2018)0493A8-0359/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0397),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0250/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 19 september 2018(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 28 november 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0359/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om komplettering av unionstypgodkännandelagstiftning med anledning av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen

P8_TC1-COD(2018)0220


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/26.)

(1) EUT C 440, 6.12.2018, s. 95.


Humanitära visum
PDF 143kWORD 52k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 11 december 2018 med rekommendationer till kommissionen om humanitära visum (2018/2271(INL))
P8_TA(2018)0494A8-0423/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 4, 18 och 19,

–  med beaktande av konventionen angående flyktingars rättsliga ställning, som undertecknades i Genève den 28 juli 1951, och dess tilläggsprotokoll från 1967,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex)(1),

–  med beaktande av FN:s globala pakt för säker, kontrollerad och laglig migration och FN:s globala flyktingpakt, som följde på New York-deklarationen om flyktingar och migranter, enhälligt antagen av FN:s generalförsamling den 19 september 2016,

–  med beaktande av den bedömning av det europeiska mervärdet av humanitära visum som utarbetats av Europaparlamentets utredningstjänst,

–  med beaktande av artiklarna 46 och 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0423/2018), och av följande skäl:

A.  Trots åtskilliga meddelanden och begäranden om säkra lagliga vägar som ger tillträde till EU:s territorium för personer som söker internationellt skydd finns det för närvarande ingen harmonisering på unionsnivå i fråga om förfaranden för skyddad inresa och ingen rättslig ram på unionsnivå för humanitära visum, dvs. viseringar som utfärdas för möjligheten att nå fram till medlemsstaternas territorium i syfte att söka internationellt skydd.

B.  Enligt Europeiska unionens domstols dom av den 7 mars 2017 i mål C-638/16(2), X och X mot État Belge, är medlemsstaterna enligt unionsrätten inte skyldiga att bevilja humanitärt visum till personer som önskar bege sig till deras territorium för att söka asyl, men att de är fria att göra detta på grundval av sin nationella lagstiftning. I detta avgörande tolkas befintlig unionslagstiftning, som kan komma att ändras.

C.  Ett antal medlemsstater har i nuläget eller har tidigare haft nationella system för att utfärda humanitära visum eller uppehållstillstånd i syfte att garantera nationella förfaranden för skyddad inresa för behövande.

D.  Antalet personer som tagits emot på grundval av nationella inreseförfaranden för humanitärt skydd eller genom vidarebosättning är fortfarande lågt i förhållande till de globala behoven, med betydande skillnader mellan olika medlemsstater. Tillämpningsområdet för nationella inreseförfaranden för humanitärt skydd och vidarebosättning har getts en snäv definition och är, när det gäller vidarebosättning, strikt kopplat till kriterierna sårbarhet och registrering som flykting vid FN:s flyktingkommissariat.

E.  Som en följd av detta har uppskattningsvis 90 procent av dem som beviljats internationellt skydd rest till unionen på irreguljära sätt, vilket har lett till att de stigmatiserats redan innan de kommit fram till medlemsstaternas yttre gränser.

F.  Bland annat är ensamstående kvinnor som reser ensamma eller med barn, kvinnliga familjeförsörjare, gravida och ammande kvinnor, personer med funktionsnedsättningar, tonårsflickor och äldre kvinnor särskilt utsatta längs migrationsvägarna till Europa och de löper en särskild och större risk för könsrelaterat våld, såsom våldtäkt, våld och risken att människosmugglare och människohandlare försöker utnyttja dem för sexuella och ekonomiska ändamål. Kvinnor och flickor tenderar dessutom att vara mer utsatta för alla former av utnyttjande – såsom arbetskraftsexploatering och sexuellt utnyttjande – längs migrationsvägarna till unionen och tvingas ofta till överlevnadssex i utbyte mot att få fortsätta sin resa.

G.  Det mänskliga priset för denna politik har beräknats till minst 30 000 dödsfall längs unionens gränser sedan år 2000. En unionsrättslig ram behövs omgående, som ett sätt att ta itu med de oacceptabla dödstalen på Medelhavet och på migrationsvägarna till EU, för att verkligen bekämpa människosmuggling och utsatthet för människohandel, arbetskraftsutnyttjande och våld, för att på ett välordnat sätt kunna hantera ankomsten och få till stånd ett värdigt mottagande och rättvis handläggning av asylansökningar och för att optimera medlemsstaternas och unionens budget för asyl, förfaranden, gränskontroller och sök- och räddningsinsatser samt för att uppnå enhetliga rutiner i unionens regelverk på asylområdet.

H.  Europaparlamentet har försökt att inkludera bestämmelser i denna anda i förordning (EG) nr 810/2009.

I.  Både rådet och kommissionen har förkastat de ändringsförslagen, bland annat med motiveringen att sådana bestämmelser inte bör ingå i förordning (EG) nr 810/2009, eftersom dess tillämpningsområde endast omfattar viseringar för kortare vistelse.

J.  Europaparlamentet har därför, i och med kommissionens passivitet, beslutat att gå vidare genom att utarbeta denna resolution om humanitära visum.

K.  Det genomfördes ett omfattande arbete, även med hjälp av sakkunniga, för att utarbeta de rekommendationer som bifogas denna resolution.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av artikel 77.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och före den 31 mars 2019 förelägga parlamentet ett förslag till förordning om inrättande av ett europeiskt humanitärt visum, i enlighet med de rekommendationer som bifogas.

2.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör ha möjlighet att utfärda europeiska humanitära visum till personer som söker internationellt skydd för att göra det möjligt för dessa personer att resa in på den medlemsstats territorium som utfärdar visumet, endast i syfte att göra en ansökan om internationellt skydd i den medlemsstaten,

3.  Europaparlamentet anser att europeiska humanitära visum bör komplettera och inte ersätta befintliga nationella inreseförfaranden för humanitärt skydd, vidarebosättningsförfaranden och spontana ansökningar inom ramen för internationell flyktingrätt, och att medlemsstaterna även fortsättningsvis bör ha exklusiv behörighet att besluta om att utfärda europeiska humanitära visum.

4.  Europaparlamentet anser att ett initiativ om europeiska humanitära visum inte bör påverka andra migrationspolitiska initiativ, inte heller de som syftar till att ta itu med de bakomliggande orsakerna till migration.

5.  Europaparlamentet betonar att det finns ett akut behov av säkra och lagliga vägar till unionen, och att ett europeiskt humanitärt visum bör vara en sådan väg, som också är särskilt viktig ur ett jämställdhetsperspektiv eftersom kvinnor är särskilt sårbara och därför i högre grad utsätts för sexuellt och könsbaserat våld längs migrationsvägar och på mottagningscentrum. Parlamentet betonar att sårbara ekonomiska samt andra typer av beroendeställningar ofta försätter kvinnor och flickor i tredjeländer i en situation som gör det ännu svårare för dem än för män att på ett säkert sätt söka asyl.

6.  Europaparlamentet anser att en del av det begärda förslagets ekonomiska konsekvenser ska täckas av unionens allmänna budget som ett konkret uttryck för principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning, även i fråga om de ekonomiska konsekvenserna, mellan medlemsstaterna, i enlighet med artikel 80 i EUF-fördraget.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och de bifogade rekommendationerna till kommissionen och rådet samt till de nationella parlamenten, Europeiska unionens domstol, Europeiska utrikestjänsten, Europeiska stödkontoret för asylfrågor, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter.

BILAGA TILL RESOLUTIONEN:

REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör

1.  FORM OCH TITEL FÖR DET INSTRUMENT SOM SKA ANTAS

–  vara en separat rättsakt som ska antas i form av en förordning med titeln ”Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett europeisk humanitärt visum”,

2.  RÄTTSLIG GRUND

–  ha artikel 77.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) som rättslig grund,

3.  MOTIVERING

–  motiveras av

–  den nuvarande luckan i unionslagstiftningen som (utöver vidarebosättningsförfaranden som gäller för sårbara flyktingar) inte innehåller några bestämmelser om förfaranden, vare sig i EU:s regelverk för viseringar eller för gränser och asylfrågor, när det gäller inresa till medlemsstaternas territorium för skyddssökande personer, och uppskattningsvis 90 procent av de personer som sedan erkänns som flyktingar och personer som åtnjuter subsidiärt skydd når medlemsstaternas territorium via irreguljära,(3) ofta livshotande vägar,

–  risken för fragmentering, allteftersom medlemsstaterna i allt större utsträckning inrättar sina egna program och förfaranden för inresetillstånd av humanitära skäl, vilket strider mot det allmänna målet enligt artikel 78.1 i EUF-fördraget om att utforma en gemensam politik avseende asyl, subsidiärt skydd och tillfälligt skydd, och även leder till en risk för att dessa olika system undergräver en enhetlig tillämpning av gemensamma bestämmelser för tredjelandsmedborgares inresa till medlemsstaternas territorium, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 810/2009(4) och (EU) 2016/399(5),

–  de höga kostnader som hör samman med ett fortsatt status quo, i mänskligt men även i socialt, ekonomiskt och budgetmässigt hänseende, för de berörda tredjelandsmedborgarna (smugglingsavgifter, risk för människohandel och utnyttjande, risk för förföljelse, död och misshandel m.m.) och för medlemsstaterna och unionen (större budget för sök- och räddningsinsatser, även för den privata sjöfarten, gränsskydd, samarbete med tredjeländer, asylförfaranden och eventuellt återvändande vid avvisade ansökningar om internationellt skydd samt kampen mot organiserad brottslighet, människohandel och människosmuggling osv.),

–  att en åtgärd har ett mervärde för unionen, i fråga om att säkerställa överensstämmelse med unionens värden, såsom grundläggande rättigheter, ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna och de asylsökandes tillit till systemet, rättssäkerhet, förutsebarhet och enhetlig tillämpning och enhetligt genomförande av reglerna och när det gäller att uppnå stordriftsfördelar och att minska de ovannämnda kostnaderna för ett status quo;

–  Europaparlamentet påminner om att Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU(6) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013(7) endast är tillämpliga på medlemsstaternas territorium, medan det för närvarande inte finns tillräckligt med lagliga vägar för asylsökande att nå detta territorium;

–  Europaparlamentet påminner om att unionens gemensamma europeiska asylsystem ska vara tillämpligt efter det att en asylansökan lämnats in i en medlemsstat;

–  Europaparlamentet betonar att ett avslag på en ansökan om ett europeiskt humanitärt visum på intet sätt påverkar rätten att ansöka om asyl inom unionen och inte heller hindrar den sökande från att vända sig till andra tillgängliga skyddssystem,

4.  ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

–  ha som mål att fastställa bestämmelser om de förfaranden och villkor enligt vilka en medlemsstat får utfärda ett europeiskt humanitärt visum till personer som söker internationellt skydd, att tillåta att dessa personer reser in på den medlemsstats territorium som utfärdar visumet, endast i syfte att göra en ansökan om internationellt skydd i den medlemsstaten,

–  ha ett tillämpningsområde som omfattar tredjelandsmedborgare som är skyldiga att ha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser, i enlighet med rådets förordning (EG) nr 539/2001(8), och vars påståenden om utsatthet eller risk för förföljelse enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU(9) är uppenbart välgrundade, men som inte redan omfattas av vidarebosättningsprocessen enligt definitionen i de nationella vidarebosättningssystemen eller det nya förslaget till förordning om inrättande av en unionsram för vidarebosättning och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/2014(10) eller rådets direktiv 2001/55/EG(11),

–  från sitt tillämpningsområde utesluta familjemedlemmar som annars skulle ha rätt att återförenas med sin familj i en medlemsstat i rimlig tid i enlighet med unionens andra rättsakter eller nationell lagstiftning,

5.  FÖRFARANDEN FÖR UTFÄRDANDE AV HUMANITÄRA VISUM

–  föreskriva att sådana viseringsansökningar ska lämnas in direkt, på elektronisk väg eller skriftligen, vid ett konsulat eller en ambassad för någon av medlemsstaterna,

–  fastställa praktiska tillvägagångssätt för sådana viseringsansökningar, som ska inbegripa ifyllande av ett ansökningsformulär, tillhandahållande av uppgifter om den sökandes identitet, inbegripet biometriska kännetecken, och angivande av skälen till rädslan för förföljelse eller allvarlig skada, som i möjligaste mån ska vara dokumenterade,

–  föreskriva att den som ansöker om en sådan visering ska bjudas in till en intervju (vid behov med bistånd av en tolk), som också kan genomföras på distans med hjälp av audio- och videokommunikation, för att säkerställa en lämplig skydds-, säkerhets- och konfidentialitetsnivå,

–  föreskriva att de handlingar som lämnas in ska bedömas, även med avseende på deras äkthet, av en behörig, oberoende och opartisk myndighet med adekvat kunskap och expertis i frågor som rör internationellt skydd,

–  föreskriva att ansökningar om en sådan visering ska bedömas på grundval av den sökandes förklaring och intervju och, i förekommande fall, styrkande handlingar, utan att en fullständig process för fastställande av status genomförs,

–  föreskriva att varje sökande av sådan visering, innan viseringen i fråga utfärdas, ska bli föremål för en säkerhetskontroll genom sökning i relevanta nationella databaser och unionens databaser helt i enlighet med gällande dataskyddsbestämmelser, för att säkerställa att han eller hon inte utgör en säkerhetsrisk,

–  föreskriva att beslut i sådana viseringsansökningar ska fattas inom 15 kalenderdagar från datumet för inlämnande av ansökan,

–  föreskriva att beslutet om ansökan ska meddelas den sökande och att det ska vara individanpassat, skriftligt och motiverat,

–  föreskriva att en tredjelandsmedborgare som nekats ett sådant visum ska ha den möjlighet till överklagande som för närvarande föreskrivs vid avslag på ansökan om visering för kortare vistelse eller nekad inresa vid gränsen,

6.  UTFÄRDANDE AV ETT HUMANITÄRT VISUM

–  föreskriva att en sådan visering utfärdas i form av ett gemensamt klistermärke och införs i informationssystemet för viseringar,

–  föreskriva att ett humanitärt visum så snart det utfärdats innebär att dess innehavare tillåts att resa in på den medlemsstats territorium som utfärdar visumet, endast i syfte att lämna in en ansökan om internationellt skydd i den medlemsstaten,

7.  FÖRVALTNING OCH ORGANISATION

–  föreskriva att ansökningar om en sådan visering ska bedömas av ordentligt utbildad personal,

–  föreskriva att sådan personal kan utstationeras antingen vid ambassader eller konsulat eller i medlemsstaterna, ifall ansökningar överförs elektroniskt och intervjuer genomförs på distans,

–  föreskriva att vissa aspekter av processen – som inte innebär något urval på förhand av ärenden, någon bedömning eller något beslutsfattande av något slag – kan skötas av externa tjänsteleverantörer, däribland tillhandahållande av information, schemaläggande av tider för intervjuer och insamling av biometriska kännetecken,

–  föreskriva att lämpliga åtgärder vidtas för att säkerställa skydd och säkerhet för uppgifter samt konfidentialitet vid kommunikation,

–  föreskriva att medlemsstaterna ska samarbeta med varandra, med unionsbyråer och unionsorgan, med internationella organisationer, med statliga och icke-statliga organisationer samt med andra relevanta berörda parter för att säkerställa harmoniserad tillämpning av rättsakten i fråga,

–  föreskriva att information om förfaranden och villkor för en sådan visering samt om villkor och förfaranden för att få internationellt skydd på medlemsstaternas territorium ska göras allmänt tillgänglig, däribland på webbplatserna för medlemsstaternas ambassader och konsulat och via Europeiska utrikestjänsten,

8.  SLUTBESTÄMMELSER

–  föreskriva att betydande ekonomiskt stöd från Fonden för integrerad gränsförvaltning görs tillgängligt för medlemsstaterna för dess genomförande,

–  föreskriva att en medlemsstat som utfärdar ett sådant humanitärt visum har tillgång till samma ersättning från Asyl-, migrations- och integrationsfonden som när en medlemsstat tar emot en flykting genom den europeiska ramen för vidarebosättning,

9.  ÄNDRING AV ANDRA RÄTTSAKTER

–  föreskriva ändringar av

–  förordning (EG) nr 810/2009 för att tydliggöra att bestämmelserna i förordningen om inrättande av ett europeiskt humanitärt visum gäller för personer som söker internationellt skydd,

–  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008(12) så att det föreskrivs att ansökningar om europeiska humanitära visum ska föras in i informationssystemet för viseringar,

–  Förordning (EU) 2016/399 för att anpassa inresevillkoren för personer som erhållit ett europeiskt humanitärt visum,

–  Fonden för integrerad gränsförvaltning så att det föreskrivs finansiering till medlemsstaterna för genomförandet av förordningen om inrättande av ett europeiskt humanitärt visum,

–  artikel 26 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna(13) och rådets direktiv 2001/51/EG(14), i syfte att undanta transportörer som befordrar tredjelandsmedborgare från ansvar, skyldigheter och påföljder i fall där de involverade tredjelandsmedborgarna förklarar sig ha för avsikt att ansöka om internationellt eller humanitärt skydd på medlemsstaternas territorium.

(1) EUT L 243, 15.9.2009, s. 1.
(2) Domstolens dom av den 7 mars 2017, X och X mot État Belge, C-638/16, ECLI:EU:C:2017:173.
(3) HEIN/DONATO (CIR) 2012: Exploring avenues for protected entry in Europe (Möjligheter till skyddad inresa till Europa), s. 17.
(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 15.9.2009, s. 1).
(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 77, 23.3.2016, s. 1).
(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 29.6.2013, s. 60).
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 29.6.2013, s. 31).
(8) Rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav(EGT L 81, 21.3.2001, s. 1).
(9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 20.12.2011, s. 9).
(10) 2016/0225(COD).
(11) Rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (EGT L 212, 7.8.2001, s. 12).
(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen) (EUT L 218, 13.8.2008, s. 60).
(13) EUT L 239, 22.9.2000, s. 19.
(14) Rådets direktiv 2001/51/EG av den 28 juni 2001 om komplettering av bestämmelserna i artikel 26 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 (EGT L 187, 10.7.2001, s. 45).


Viseringskodex ***I
PDF 222kWORD 73k
Europaparlamentets ändringar antagna den 11 december 2018 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 810/2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (COM(2018)0252 – C8-0114/2018 – 2018/0061(COD))(1)
P8_TA(2018)0495A8-0434/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till förordning
Skäl 1
(1)  Europeiska unionens gemensamma politik om korttidsviseringar har varit en väsentlig del av skapandet av ett område utan inre gränser. Viseringspolitiken bör förbli ett viktigt verktyg för att underlätta turism och näringslivsverksamhet samtidigt som den bidrar till att motverka säkerhetsrisker och risken för irreguljär migration till unionen.
(1)  Europeiska unionens gemensamma politik om korttidsviseringar har varit en väsentlig del av skapandet av ett område utan inre gränser. En viseringspolitik med respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna bör underlätta tredjelandsmedborgares resor till EU samtidigt som den garanterar den fria rörligheten och säkerheten för personer på EU:s territorium. Den gemensamma viseringspolitiken bör ligga i linje med unionens övriga politik, till exempel när det gäller fri rörlighet och bosättning.
Ändring 3
Förslag till förordning
Skäl 2a (nytt)
(2a)   Vid tillämpningen av denna förordning bör medlemsstaterna fullgöra sina respektive skyldigheter enligt internationell rätt, särskilt FN:s konvention om flyktingars rättsliga ställning, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, FN:s konvention om barnets rättigheter och andra relevanta internationella instrument.
Ändring 4
Förslag till förordning
Skäl 4
(4)  Förfarandet för att ansöka om en visering bör vara så enkelt som möjligt för de sökande. Det bör vara klart vilken medlemsstat som är behörig att pröva en viseringsansökan, särskilt om den planerade vistelsen omfattar flera medlemsstater. Om det går, bör medlemsstaterna erbjuda en möjlighet att fylla i och lämna in ansökningsformulär elektroniskt. Det bör fastställas frister för de olika etapperna i förfarandet, särskilt så att resenärer kan planera i förväg och undvika högsäsong på konsulaten.
(4)  Förfarandet för att ansöka om en visering bör vara så enkelt och rimligt i fråga om kostnader som möjligt för de sökande. Det bör vara klart vilken medlemsstat som är behörig att pröva en viseringsansökan, särskilt om den planerade vistelsen omfattar flera medlemsstater. Medlemsstaterna bör erbjuda en möjlighet att fylla i och lämna in ansökningsformulär elektroniskt. Det bör fastställas frister för de olika etapperna i förfarandet, i synnerhet för att resenärerna ska kunna planera i god tid och undvika högsäsong på konsulaten. Som en del av den fortsatta utvecklingen av regelverket mot en verkligt gemensam viseringspolitik bör förfarandena och villkoren för utfärdande av viseringar ytterligare harmoniseras och deras enhetliga tillämpning stärkas.
Ändring 6
Förslag till förordning
Skäl 4a (nytt)
(4a)   Konsulaten prövar viseringsansökningar och fattar beslut om ansökningar. Medlemsstaterna bör säkerställa att de är närvarande eller företräds av en annan medlemsstat i tredjeländer vars medborgare omfattas av viseringskravet, och se till att konsulaten har tillräckliga kunskaper om de lokala förhållandena för att säkerställa integriteten i förfarandet för att ansöka om visering.
Ändring 7
Förslag till förordning
Skäl 5
(5)   Medlemsstaterna bör inte vara skyldiga att bibehålla möjligheten till direkt åtkomst för inlämnande av ansökningar till konsulatet på platser där en extern tjänsteleverantör har fått i uppdrag att ta emot viseringsansökningar på dess vägnar, dock utan att detta påverkar tillämpningen av de skyldigheter som medlemsstaterna åläggs genom direktiv 2004/38/EG18, framför allt artikel 5.2.
utgår
_________________
18Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (EUT L 229, 29.6.2004, s. 35).
Ändring 8
Förslag till förordning
Skäl 5a (nytt)
(5a)  Sökande bör inte vara skyldiga att visa upp en medicinsk reseförsäkring när de inger en ansökan om visering för kortare vistelse. Det utgör en oproportionerlig börda för viseringssökande och det finns inga belägg för att innehavare av viseringar för kortare vistelse skulle innebära en större risk i fråga om offentliga sjukvårdsutgifter i medlemsstaterna än tredjelandsmedborgare som är undantagna från viseringskrav.
Ändring 9
Förslag till förordning
Skäl 6
(6)  Viseringsavgiften bör säkerställa att tillräckliga ekonomiska resurser finns tillgängliga för att täcka kostnaderna för handläggning av viseringar, bland annat lämpliga strukturer och tillräckligt med personal för att säkerställa att granskningen av viseringsansökningar präglas av tillräcklig kvalitet och integritet. Viseringsavgiftens belopp bör ses över vartannat år på grundval av objektiva kriterier.
(6)  Viseringsavgiften bör säkerställa att tillräckliga ekonomiska resurser finns tillgängliga för att täcka kostnaderna för handläggning av viseringar, bland annat lämpliga strukturer och tillräckligt med personal för att säkerställa att granskningen av viseringsansökningar präglas av kvalitet, skyndsamhet och integritet. Viseringsavgiftens storlek bör ses över vartannat år på grundval av objektiva bedömningskriterier.
Ändring 10
Förslag till förordning
Skäl 6a (nytt)
(6a)   Arrangemangen för att ta emot sökande bör vara utformade så att de vederbörligen respekterar människors värde och grundläggande rättigheter, såsom de anges i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Handläggningen av viseringsansökningarna bör genomföras utan diskriminering och på ett professionellt sätt som respekterar de sökande.
Ändring 11
Förslag till förordning
Skäl 7
(7)  För att säkerställa att tredjelandsmedborgare som måste inneha visering kan lämna in sin ansökan i det land där de är bosatta, även om ingen medlemsstat är närvarande för att kunna ta emot ansökningar, bör externa tjänsteleverantörer ha möjlighet att tillhandahålla de tjänster som krävs för en högre avgift än det allmänna maximibeloppet.
(7)  För att säkerställa att tredjelandsmedborgare som måste inneha visering kan lämna in sin ansökan så nära sin bosättningsort som möjligt, bör externa tjänsteleverantörer ha möjlighet att ta emot viseringsansökningar för en högre avgift än det allmänna maximibeloppet.
Ändring 12
Förslag till förordning
Skäl 8
(8)  Överenskommelser om representation bör vara smidiga och hinder för att ingå sådana överenskommelser mellan medlemsstaterna bör undvikas. Den representerande medlemsstaten bör vara ansvarig för hela handläggningen av viseringsansökningar, utan inblandning av den representerade medlemsstaten.
(8)  Överenskommelser om representation bör vara enkla och smidiga, och hinder för att ingå sådana överenskommelser mellan medlemsstaterna bör undvikas. Den representerande medlemsstaten bör vara ansvarig för hela handläggningen av viseringsansökningar, utan inblandning av den representerade medlemsstaten.
Ändring 14
Förslag till förordning
Skäl 11
(11)  Om vissa tredjeländer inte samarbetar kring återtagande av sina medborgare som grips i en irreguljär situation och dessa länder inte samarbetar effektivt i återvändandeprocessen, bör vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 810/2009 tillämpas restriktivt och tillfälligt på grundval av en öppen mekanism baserad på objektiva kriterier för att förbättra det berörda tredjelandets samarbete kring återtagande av irreguljära migranter.
(11)  Om vissa tredjeländer för ett tillfredsställande samarbete eller inte samarbetar kring återtagande av sina medborgare som grips i en irreguljär situation och dessa länder visar en tillfredsställande vilja att samarbeta eller inte samarbetar effektivt i återvändandeprocessen, bör vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 810/2009 tillämpas restriktivt och tillfälligt på grundval av en öppen mekanism baserad på objektiva kriterier för att förbättra det berörda tredjelandets samarbete kring återtagande av irreguljära migranter eller uppmuntra det till fortsatt samarbete.
Ändring 15
Förslag till förordning
Skäl 12
(12)  Sökande som fått avslag på sin viseringsansökan bör ha rätt att överklaga, vilket i ett visst stadium i förfarandet bör garantera ett effektivt rättsligt överklagande. Mer detaljerad information om grunderna för avslag och förfarandena för överklagande av negativa beslut bör tillhandahållas i underrättelsen om avslag.
(12)  Sökande som fått avslag på sin viseringsansökan bör ha rätt att överklaga, vilket bör garantera ett effektivt och snabbt rättsligt överklagande. Detaljerad information om grunderna för avslag och förfarandena för överklagande av negativa beslut bör tillhandahållas i underrättelsen om avslag.
Ändring 17
Förslag till förordning
Skäl 13a (nytt)
(13a)   Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheterna och efterlever de rättigheter och principer som erkänns särskilt i internationella fördrag och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Den syftar särskilt till att säkerställa full respekt för rätten till skydd av personuppgifter enligt artikel 16 i EUF-fördraget, samt rätten till privatliv och familjeliv enligt artikel 7, rätten till asyl enligt artikel 18 och barnets rättigheter enligt artikel 24 i ovannämnda stadga, samt skydd för utsatta grupper.
Ändring 18
Förslag till förordning
Skäl 16
(16)  Flexibla bestämmelser bör införas för att göra det möjligt för medlemsstaterna att optimera resurssamordningen och stärka den konsulära täckningen. Samarbetet mellan medlemsstaterna (s.k. viseringscentrum för Schengenområdet) bör kunna ta sig vilken form som helst som är lämpad för de lokala förhållandena i syfte att öka konsulatens geografiska täckning, sänka medlemsstaternas kostnader, synliggöra Europeiska unionen och förbättra den service som erbjuds viseringssökande.
(16)  Flexibla bestämmelser bör införas för att göra det möjligt för medlemsstaterna att optimera resurssamordningen och stärka den konsulära täckningen. Samarbetet mellan medlemsstaterna (s.k. viseringscentrum för Schengenområdet) bör kunna ta sig vilken form som helst som är lämpad för de lokala förhållandena i syfte att öka konsulatens geografiska täckning, sänka medlemsstaternas kostnader, synliggöra Europeiska unionen och förbättra den service som erbjuds viseringssökande. Den gemensamma viseringspolitiken bör bidra till att skapa tillväxt och vara förenlig med annan unionspolitik, till exempel när det gäller yttre förbindelser, handel, utbildning, kultur och turism.
Ändring 19
Förslag till förordning
Skäl 17
(17)  Elektroniska viseringsansökningssystem som utvecklats av medlemsstaterna bidrar till att underlätta förfarandena för sökande och konsulat. En gemensam lösning som möjliggör fullständig digitalisering bör utvecklas, med fullt utnyttjande av den senaste rättsliga och tekniska utvecklingen.
(17)  Elektroniska viseringsansökningssystem som utvecklats av medlemsstaterna är väsentliga för att underlätta förfarandena för sökande och konsulat. En gemensam lösning som säkerställer fullständig digitalisering bör utvecklas senast 2025 i form av en onlineplattform och en e-visering för EU, för ett fullständigt utnyttjande av den senaste rättsliga och tekniska utvecklingen, så att viseringsansökningar online kan tillgodose sökandenas behov och locka fler besökare till Schengenområdet. Det elektroniska viseringsansökningssystemet bör vara fullt tillgängligt för personer med funktionsnedsättning. Enkla och smidiga förfarandegarantier bör stärkas och tillämpas enhetligt.
Ändring 20
Förslag till förordning
Skäl 17a (nytt)
(17a)  Vid tillämpningen av förordning (EG) nr 810/2009 bör medlemsstaterna fullgöra sina respektive förpliktelser enligt internationell rätt, särskilt FN:s konvention om flyktingars rättsliga ställning, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, FN:s konvention om barnets rättigheter och andra relevanta internationella instrument.
Ändring 21
Förslag till förordning
Skäl 27a (nytt)
(27a)   De åtgärder som krävs för att genomföra denna förordning bör vidtas. Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör delegeras till kommissionen med avseende på att införa tekniska ändringar i bilagorna till denna förordning.
Ändring 22
Förslag till förordning
Skäl 27b (nytt)
(27b)   Lämpliga åtgärder bör antas för övervakning och utvärdering av denna förordning i fråga om harmonisering av handläggningen av viseringsansökningar. Övervakningen och utvärderingen bör även syfta till att kontrollera att de grundläggande rättigheterna till fullo respekteras av medlemsstaterna vid handläggningen av ansökningarna, samt att principen om icke-diskriminering och skyddet av personuppgifter tillämpas.
Ändring 23
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 1 – punkt 1
”1. Genom denna förordning inrättas villkor och förfaranden för utfärdande av viseringar för planerade vistelser på medlemsstaternas territorium som inte varar längre än 90 dagar under en 180-dagarsperiod.”
”1. Genom denna förordning inrättas villkor och förfaranden för utfärdande av viseringar för planerade vistelser på medlemsstaternas territorium som inte varar längre än 90 dagar under en 180-dagarsperiod, och planerade vistelser för yrkesutövare inom idrott och kultur i upp till ett år utan att vistelsen i en viss medlemsstat överskrider 90 dagar under en 180-dagarsperiod.”
Ändring 24
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1a (nytt)
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 1 – punkt 3a (ny)
(1a)  I artikel 1 ska följande punkt läggas till:
”3a. Vid tillämpningen av denna förordning ska medlemsstaterna handla i full överensstämmelse med relevant unionsrätt, däribland Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), relevant folkrätt, däribland Förenta nationernas konvention om flyktingars rättsliga ställning (nedan kallad Genèvekonventionen), de skyldigheter som följer av tillträde till internationellt skydd, särskilt principen om non-refoulement, och de grundläggande rättigheterna. I enlighet med de allmänna principerna i unionsrätten ska beslut enligt denna förordning fattas på individuell grund.”
Ändring 25
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1b (nytt)
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 1 – punkt 3b (ny)
(1b)  I artikel 1 ska följande punkt läggas till:
3b.   Kommissionen ska lägga fram en elektronisk viseringsansökan, e-visering, senast 2025.
Ändring 26
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2 – led d
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 2 – punkt 12a (nytt)
12a.   yrkesutövare inom idrott och kultur: tredjelandsmedborgare som inte är unionsmedborgare i den mening som avses i artikel 20.1 i fördraget och som hör till någon av följande kategorier: utövande konstnärer och deras stödpersonal, elitidrottare och deras stödpersonal samt i förekommande fall dessa kategoriers familjemedlemmar, som tydligt har kunnat visa på administrativa och logistiska hinder i samband med anordnande av en turné eller en tävling i flera av Schengenområdets medlemsstater under mer än tre månader.
Ändring 27
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 3 – led a (nytt)
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 3 – punkt 5
(3)  I artikel 3.5 ska leden b och c ersättas med följande:
(3)  I artikel 3.5 ska leden b och c ersättas med följande:
”b) Tredjelandsmedborgare med giltigt uppehållstillstånd som utfärdats av en medlemsstat som inte deltar i antagandet av denna förordning eller av en medlemsstat som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut, eller tredjelandsmedborgare med något av de giltiga uppehållstillstånd i förteckningen i bilaga V som utfärdats av Andorra, Kanada, Japan, San Marino eller Förenta staterna och garanterar innehavarens ovillkorliga rätt till återinresa, eller med ett uppehållstillstånd för de västindiska delarna av Konungariket Nederländerna (Aruba, Curaçao, Sint Maarten, Bonaire, Sint Eustatius och Saba).
c)  Tredjelandsmedborgare med giltig visering för en medlemsstat som inte deltar i antagandet av denna förordning, för en medlemsstat som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut eller för ett land som är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller för Kanada, Japan eller Förenta staterna, eller innehavare av en giltig visering för de västindiska delarna av Konungariket Nederländerna (Aruba, Curaçao, Sint Maarten, Bonaire, Sint Eustatius och Saba), när dessa reser till det utfärdande landet eller till ett annat tredjeland, eller när de återvänder från det utfärdande landet efter att ha använt viseringen.”
Ändring 28
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 5 – punkt 1 – led b
”b) om besöket omfattar fler än ett mål, eller om flera separata besök kommer att företas inom en tvåmånadersperiod, den medlemsstat vars territorium utgör huvudmålet för resan eller resorna vad avser vistelsens längd, räknat i dagar, eller”
”b) om besöket omfattar fler än ett mål, eller om flera separata besök kommer att företas inom en tvåmånadersperiod, den medlemsstat där värdorganisationen eller företaget ligger, i förekommande fall, eller den medlemsstat vars territorium utgör huvudmålet för resan eller resorna vad avser vistelsens längd, räknat i dagar, eller, om inget huvudmål kan fastställas, den medlemsstat vars yttre gräns den sökande avser att passera för att resa in på medlemsstaternas territorium,”
Ändring 29
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5a (nytt)
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 5 – punkt 2a (ny)
(5a)  I artikel 5 ska följande punkt läggas till:
”2a. Om den medlemsstat som är behörig enligt punkt 1 a eller b varken är närvarande eller har representation i det tredjeland där den sökande lämnar in ansökan i enlighet med artikel 10, har den sökande rätt att lämna in ansökan
a)  vid konsulatet för en av de medlemsstater som utgör målet för det planerade besöket,
b)  vid konsulatet för medlemsstaten för första inresa, om led a inte är tillämpligt,
c)  i alla andra fall vid konsulatet för någon av de medlemsstater som är närvarande i det land där den sökande lämnar in ansökan.
Om konsulatet för den behöriga medlemsstaten enligt punkt 1 eller konsulatet för den medlemsstat som avses i första stycket i denna punkt ligger mer än 500 km från den sökandes bostadsort eller om en tur-och-retur-resa med kollektivtrafik från den sökandes bostadsort skulle kräva en övernattning och om en annan medlemsstats konsulat ligger närmare den sökandes bostadsort, ska den sökande ha rätt att lämna in ansökan vid den sistnämnda medlemsstatens konsulat.”
Ändring 30
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5b (nytt)
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 5 – punkt 2b (ny)
(5b)  I artikel 5 ska följande punkt läggas till:
”2b. Om den enligt punkterna 1 eller 2 behöriga medlemsstaten i överensstämmelse med artikel 8 har ingått en överenskommelse om representation med en annan medlemsstat när det gäller att pröva ansökningar och utfärda viseringar på dess vägnar ska den sökande lämna in sin ansökan till den representerande medlemsstatens konsulat.”
Ändring 31
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 6 – led -a (nytt)
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 8 – punkt 1
1.  En medlemsstat kan samtycka till att representera en annan medlemsstat som enligt artikel 5 är behörig att pröva ansökningar och utfärda viseringar på den medlemsstatens vägnar. En medlemsstat kan också företräda en annan medlemsstat begränsat till att endast ta emot ansökningar och registrera biometriska kännetecken.
1. Utan att det påverkar artikel 6 kan en medlemsstat samtycka till att representera en annan medlemsstat som enligt artikel 5 är behörig att pröva ansökningar och utfärda viseringar på den medlemsstatens vägnar. En medlemsstat kan också företräda en annan medlemsstat begränsat till att endast ta emot ansökningar och registrera biometriska kännetecken.
Ändring 32
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 6 – led ba (nytt)
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 8 – punkt 6
(ba)   I artikel 8 ska följande punkt 6 ändras:
6.  För att säkerställa att dålig transportinfrastruktur eller långa avstånd i en specifik region eller ett specifikt geografiskt område inte kräver en oproportionerlig ansträngning från sökandenas sida för att kunna få tillgång till ett konsulat, ska de medlemsstater som saknar eget konsulat i den regionen eller i det området bemöda sig om att ingå överenskommelser om representation med medlemsstater som har konsulat i den regionen eller i det området.
6. För att säkerställa att dålig transportinfrastruktur eller långa avstånd i en specifik region eller ett specifikt geografiskt område inte kräver en oproportionerlig ansträngning från sökandenas sida för att kunna få tillgång till ett konsulat, ska de medlemsstater som saknar eget konsulat i den regionen eller i det området bemöda sig om att ingå överenskommelser om representation med medlemsstater som har konsulat i den regionen eller i det området i syfte att bekämpa diskriminering mellan tredjelandsmedborgare på grund av olika tillgång till konsulära tjänster.
Sådana överenskommelser får även ingås med en EU-medlemsstats representation i ett grannland till det berörda tredjelandet om den ligger närmre den sökandes hem.”
Ändring 33
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 7 – led a
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 9 – punkt 1
Ansökningar kan lämnas in tidigast sex månader, eller för sjömän vid tjänsteutövning tidigast nio månader, före den tidpunkt då det planerade besöket kommer att inledas, och i regel senast 15 kalenderdagar före den tidpunkten.
Ansökningar kan lämnas in tidigast nio månader före den tidpunkt då det planerade besöket kommer att inledas, och i regel senast 15 kalenderdagar före den tidpunkten. I enskilda motiverade nödsituationer, bland annat om det är nödvändigt av yrkesskäl, av humanitära skäl, av hänsyn till nationella intressen eller på grund av internationella förpliktelser, får konsulatet bortse från den sistnämnda tidsfristen.
Ändring 34
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 7 – led aa (nytt)
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 9 – punkt 3
(aa)   I artikel 9 ska följande punkt 3 ändras:
I motiverade brådskande fall får konsulatet tillåta att sökande antingen lämnar in ansökan utan avtalat besök, eller omedelbart meddela tid för besök.
I motiverade brådskande fall får konsulatet tillåta att sökande antingen lämnar in ansökan utan avtalat besök, eller omedelbart meddela tid för besök.
Om det i ett elektroniskt förfarande inte har kommit något svar inom en månad efter det att ansökan lämnats in ska det finnas rättsmedel som gör det möjligt att ändå pröva ansökan.”
Ändring 35
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 7 – led b
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 9 – punkt 4 – led aa (nytt)
(aa)  av sökandens rättsliga ombud,
Ändring 36
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 8 – led a
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 10 – punkt 1
Sökande ska infinna sig personligen när de lämnar in en ansökan för att lämna fingeravtryck, i enlighet med artikel 13.2, 13.3 och 13.7 b.
Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 13, 42, 43 och 45 får sökande lämna in sina ansökningar personligen eller elektroniskt.
Ändring 37
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 9a (nytt)
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 13 – punkt 2 – stycke 1a (nytt)
(9a)  I artikel 13.2 ska följande stycke läggas till:
”Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 får en extern tjänsteleverantör inte begära att den sökande ska infinna sig personligen för varje ansökan i syfte att samla in biometriska kännetecken vid varje tillfälle. För att externa tjänsteleverantörer ska kunna kontrollera att biometriska kännetecken har samlats in ska ett kvitto utfärdas till den sökande efter att de biometriska kännetecknen samlats in.”
Ändring 38
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 10 – led a
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 14 – punkt 4 – stycke 1
”4. Medlemsstaterna får kräva att sökanden, genom att fylla i ett formulär som utformats av varje medlemsstat, styrker ett sponsoråtagande, privat inkvartering eller bådadera. Detta formulär ska särskilt ange följande: ”
”4. Medlemsstaterna får kräva att sökanden, genom att fylla i ett formulär som utformats av kommissionen, styrker ett sponsoråtagande, privat inkvartering eller bådadera. Detta formulär ska särskilt ange följande: ”
Ändring 39
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 10 – led a
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 14 – punkt 1 – stycke 2
Utöver medlemsstatens officiella språk ska formuläret även upprättas på minst ett annat av de officiella språken vid Europeiska unionens institutioner. Ett provexemplar av formuläret ska översändas till kommissionen.
Kommissionen ska anta formuläret genom genomförandeakter i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 52.2. Formuläret ska användas för att informera sponsorn/den inbjudande personen om behandlingen av dennes personuppgifter och de tillämpliga reglerna. Utöver medlemsstatens officiella språk ska formuläret även upprättas på minst ett annat av de officiella språken vid Europeiska unionens institutioner.
Ändring 40
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 11
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 15
(11)  Artikel 15 ska ändras på följande sätt:
Artikel 15 ska utgå.
a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:
Medicinsk reseförsäkring utgår
”1. Personer som ansöker om enhetlig visering för en inresa ska styrka att de har lämplig och giltig medicinsk reseförsäkring som täcker eventuella kostnader som kan uppstå i samband med hemtransport av medicinska skäl, brådskande läkarhjälp och akut sjukhusvård eller vid dödsfall under den planerade vistelsen på medlemsstaternas territorium.”
(b)  I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande:
”2. Personer som ansöker om enhetlig visering för flera inresor ska styrka att de har lämplig och giltig medicinsk reseförsäkring som täcker tiden för deras första planerade resa.”
Ändring 41
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 16
Artikel 16 ska ersättas med följande:
Artikel 16
Artikel 16
Viseringsavgift
Viseringsavgift
”1. Sökande ska betala en viseringsavgift på 80 EUR.
1.  Sökande ska betala en viseringsavgift på 80 EUR.
1a.   Sökande vars uppgifter redan har registrerats i Informationssystemet för viseringar och vars biometriska kännetecken har samlats in i enlighet med artikel 13 ska betala en viseringsavgift på 60 EUR.
2.  Barn mellan sex och tolv år ska betala en viseringsavgift på 40 EUR.
2.  Barn mellan 12 och 18 år ska betala en viseringsavgift på 40 EUR.
2a.   Sökande som ingår i en grupp som reser i syften som avser idrott, kultur eller utbildning ska betala en viseringsavgift på 60 EUR.
4.  Viseringsavgiften ska inte tas ut för sökande som tillhör någon av följande kategorier:
4.  Viseringsavgiften ska inte tas ut för sökande som tillhör någon av följande kategorier:
a)  Barn under sex år.
a)  Barn under tolv år.
b)  Skolelever, studerande, forskarstuderande och medföljande lärare som reser i studie- eller utbildningssyfte.
b)  Skolelever, studerande, forskarstuderande och medföljande lärare som reser i studie- eller utbildningssyfte.
c)  Forskare från tredjeländer som reser i syfte att bedriva vetenskaplig forskning i enlighet med definitionen i Europaparlamentets och rådets rekommendation nr 2005/761/EG27 av den 28 september 2005 om att underlätta medlemsstaternas utfärdande av enhetliga viseringar för kortare vistelse till forskare från tredjeländer vilka reser inom gemenskapen i syfte att bedriva forskning (21).
c)  Forskare från tredjeländer, enligt definitionen i rådets direktiv 2005/71/EG27, som reser i syfte att bedriva vetenskaplig forskning eller delta i ett forskningsseminarium eller en forskningskonferens.
d)  Företrädare för ideella organisationer, som är 25 år eller yngre, som deltar i seminarier, konferenser, idrottsevenemang, kulturella evenemang eller utbildningsarrangemang som anordnats av ideella organisationer.
d)  Företrädare för ideella organisationer, som är 25 år eller yngre, som deltar i seminarier, konferenser, idrottsevenemang, kulturella evenemang eller utbildningsarrangemang som anordnats av ideella organisationer.
e)  Familjemedlemmar till unionsmedborgare i enlighet med artikel 5.2 i direktiv 2004/38/EG.
5.  Undantag från viseringsavgift kan beviljas för
5.  Undantag från viseringsavgift kan beviljas för
a)  barn mellan sex och tolv år,
a)  barn mellan 12 och 18 år,
b)  innehavare av diplomatpass och tjänstepass,
b)  innehavare av diplomatpass och tjänstepass,
c)  personer som är 25 år eller yngre och som deltar i seminarier, konferenser, idrottsevenemang, kulturella evenemang eller utbildningsarrangemang som anordnats av ideella organisationer.
c)  personer som är 25 år eller yngre och som deltar i seminarier, konferenser, idrottsevenemang, kulturella evenemang eller utbildningsarrangemang som anordnats av ideella organisationer,
d)  personer som ansöker om visering med territoriellt begränsad giltighet som utfärdats av humanitära skäl, av hänsyn till nationella intressen eller på grund av internationella förpliktelser och personer som omfattas av unionens vidarebosättnings- eller omplaceringsprogram,
e)  personer som ansöker om visering med territoriellt begränsad giltighet.
6.  Det är tillåtet att i enskilda fall avstå från att ta ut viseringsavgiften eller sänka den om en sådan åtgärd syftar till att främja kultur- eller idrottsintressen, utrikespolitiska, utvecklingspolitiska och andra väsentliga allmänintressen eller av humanitära skäl.
6.  Det är tillåtet att i enskilda fall avstå från att ta ut viseringsavgiften eller sänka den om en sådan åtgärd syftar till att främja kultur- eller idrottsintressen, utrikespolitiska, utvecklingspolitiska och andra väsentliga allmänintressen, eller av humanitära skäl eller på grund av internationella förpliktelser.
_______________
27 Rådets direktiv 2005/71/EG av den 12 oktober 2005 om ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte (EUT L 289, 3.11.2005, s. 15).
_______________
27 Rådets direktiv 2005/71/EG av den 12 oktober 2005 om ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte (EUT L 289, 3.11.2005, s. 15).
Ändring 42
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 13
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 17
(13)  Artikel 17 ska ändras enligt följande:
Artikel 17
Serviceavgift
1.  ”En serviceavgift får tas ut av en extern tjänsteleverantör som avses i artikel 43. Serviceavgiften ska stå i proportion till de kostnader som den externa tjänsteleverantören ådrar sig vid utförandet av en eller flera av de uppgifter som anges i artikel 43.6.
1.  ”En serviceavgift får tas ut av en extern tjänsteleverantör som avses i artikel 43. Serviceavgiften ska stå i proportion till de kostnader som den externa tjänsteleverantören ådrar sig vid utförandet av en eller flera av de uppgifter som anges i artikel 43.6.
2.  Denna serviceavgift ska specificeras i det rättsliga instrument som anges i artikel 43.2.
2.  Denna serviceavgift ska specificeras i det rättsliga instrument som anges i artikel 43.2.
3.  Inom ramen för det lokala Schengensamarbetet ska medlemsstaterna se till att den serviceavgift som tas ut från en sökande vederbörligen återspeglar de tjänster som tillhandahålls av den externa tjänsteleverantören och är anpassad till lokala omständigheter. De ska dessutom sträva efter att harmonisera den gällande serviceavgiften.
4.  Serviceavgiften får inte vara högre än halva viseringsavgiften enligt artikel 16.1, oberoende av eventuella sänkningar av och undantag från viseringsavgiften enligt artikel 16.2, 16.4, 16.5 och 16.6.
4.  Serviceavgiften får inte vara högre än halva viseringsavgiften enligt artikel 16.1, oberoende av eventuella sänkningar av och undantag från viseringsavgiften enligt artikel 16.2, 16.4, 16.5 och 16.6. Den ska inkludera alla kostnader i samband med viseringsansökan, bland annat för översändande av ansökan och resehandlingen från den externa tjänsteleverantören till konsulatet och för återsändande av resehandlingen till den externa tjänsteleverantören.
5.  Den eller de berörda medlemsstaterna ska bibehålla möjligheten för samtliga sökande att lämna in ansökningarna direkt vid medlemsstatens/medlemsstaternas konsulat.
5.  Den eller de berörda medlemsstaterna ska bibehålla möjligheten för samtliga sökande att lämna in ansökningarna direkt vid medlemsstatens/medlemsstaternas konsulat eller vid ett konsulat tillhörande en medlemsstat med vilken en överenskommelse om representation har ingåtts i enlighet med artikel 40.
5a.  Den sökande ska erhålla ett kvitto vid betalningen av serviceavgiften.”
Ändring 43
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 13a (nytt)
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 19 – punkt 3
(13a)  Artikel 19 – punkt 3
När det behöriga konsulatet finner att villkoren i punkt 1 inte har uppfyllts, ska ansökan inte anses möjlig att ta upp till prövning och konsulatet ska utan dröjsmål
När det behöriga konsulatet finner att villkoren i punkt 1 inte har uppfyllts, ska det vid behov underrätta den sökande, ange bristerna och låta den sökande rätta till dem. Om bristerna inte rättas till ska ansökan inte anses möjlig att ta upp till prövning och konsulatet ska utan dröjsmål
–  återsända ansökningsformuläret och de dokument som sökanden lämnat in,
–  återsända ansökningsformuläret och de dokument som sökanden lämnat in,
–  förstöra de biometriska uppgifter som tagits upp,
–  förstöra de biometriska uppgifter som tagits upp,
–  betala tillbaka viseringsavgiften, och
–  betala tillbaka viseringsavgiften, och
–  inte pröva ansökan.
–  inte pröva ansökan.
Ändring 44
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 13a (nytt)
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 19 – punkt 4
(13a)  Artikel 19.4 ska ersättas med följande:
4.  Med avvikelse från detta kan en ansökan som inte uppfyller kraven i punkt 1 ändå tas upp till prövning av humanitära skäl eller av hänsyn till nationella intressen.
4. Med avvikelse från detta ska en ansökan som inte uppfyller kraven i punkt 1 ändå tas upp till prövning av humanitära skäl, av hänsyn till nationella intressen eller på grund av internationella förpliktelser.
Ändring 45
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 14 – led a
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 21 – punkt 3 – led e
(a)  I punkt 3 ska led e ersättas med följande:
(a)  I punkt 3 ska led e utgå.
Ändring 46
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 14 – led c
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 21 – punkt 8
”8. Under prövningen av en ansökan kan konsulaten i motiverade fall intervjua den sökande och begära ytterligare handlingar.”
”8. Under prövningen av en ansökan kan konsulaten i motiverade fall intervjua den sökande och begära ytterligare handlingar. Dessa intervjuer kan genomföras med hjälp av moderna digitala verktyg och teknik för distanskommunikation, t.ex. röst- eller videosamtal via internet. De sökandes grundläggande rättigheter ska garanteras under processen.
Ändring 47
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 15 – led aa (nytt)
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 22 – punkt 4
(aa)  Punkt 4 ska ersättas med följande:
4.  Kommissionen ska meddela medlemsstaterna sådana underrättelser.
4. Kommissionen ska offentliggöra sådana underrättelser.
Ändring 48
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 16 – led a
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 23 – punkt 1
Beslut om ansökningar ska fattas inom 10 kalenderdagar från det att en ansökan som kan tas upp till prövning enligt artikel 19 lämnas in.
Beslut om ansökningar ska fattas inom 10 kalenderdagar från det att en ansökan som kan tas upp till prövning enligt artikel 19 lämnas in eller inom fem kalenderdagar för viseringssökande vars uppgifter redan har registrerats i Informationssystemet för viseringar och vars biometriska kännetecken har samlats in i enlighet med artikel 13.
Ändring 49
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 16 – led a
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 23 – punkt 1 – stycke 2
Denna period kan förlängas med upp till 45 kalenderdagar i enskilda fall, särskilt när ansökan behöver granskas ytterligare.
Denna period kan förlängas med upp till 30 kalenderdagar i enskilda fall, särskilt när ansökan behöver granskas ytterligare.
Ändring 50
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 16 – led aa (nytt)
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 23 – punkt 2a (ny)
(aa)  Följande punkt ska införas:
”2a. Beslut om ansökningar ska fattas utan dröjsmål i enskilda motiverade nödsituationer, också om det är nödvändigt av yrkesskäl, av humanitära skäl, av hänsyn till nationella intressen eller på grund av internationella förpliktelser.”
Ändring 51
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 17 – led aa (nytt)
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 24 – punkt 1a (ny)
1a.  Sökande som konsulaten anser uppfyller villkoren för inresa och beträffande vilka inga av de skäl till avslag som avses i artikel 32 föreligger ska få en visering utfärdad i enlighet med denna artikel.”
Ändring 52
Förslag till förordning
Artikel 1 –led 17 – led b
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 24 – punkt 2 – led a
a)  För en giltighetsperiod på ett år, förutsatt att den sökande har beviljats och lagligt använt sig av tre viseringar inom de senaste två åren.
a)  För en giltighetsperiod på ett år, förutsatt att den sökande har beviljats och lagligt använt sig av tre viseringar inom de senaste två åren, och för sjömän vid tjänsteutövning för en giltighetsperiod på ett år, förutsatt att den sökande har beviljats och lagligt använt sig av två viseringar inom de senaste två åren.
Ändring 53
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 17 – led b
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 24 – punkt 2 – led b
b)  För en giltighetsperiod på två år, förutsatt att den sökande har beviljats och lagligt använt sig av en tidigare visering för flera vistelser med ett års giltighet.
b)  För en giltighetsperiod på två år om den sökande under de föregående två åren beviljats en visering för flera vistelser med ett års giltighet.
Ändring 54
Förslag till förordning
Artikel 1 – stycke 1 – led 17 – led b
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 24 – punkt 2 – led c
c)  För en giltighetsperiod på fem år, förutsatt att den sökande har beviljats och lagligt använt sig av en tidigare visering för flera vistelser med två års giltighet.”
c)  För en giltighetsperiod på fem år om den sökande under de föregående tre åren beviljats en visering för flera vistelser med två års giltighet.”
Ändring 55
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 17 – led c
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 24 – punkt 2c
2c.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 kan en visering för flera inresor med en giltighetstid på upp till fem år utfärdas till sökande som har bevisat behovet av eller motiverar sin avsikt att resa ofta och/eller regelbundet, förutsatt att de bevisar sin integritet och tillförlitlighet, i synnerhet genom laglig användning av tidigare viseringar, deras ekonomiska situation i ursprungslandet och deras ärliga avsikt att lämna medlemsstaternas territorium innan giltighetstiden löper ut för den visering de har ansökt om.
2c.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska en visering för flera inresor med en giltighetstid på upp till fem år utfärdas till sökande som har bevisat behovet av eller motiverar sin avsikt att resa ofta och/eller regelbundet, som exempelvis personer som reser i affärer, statstjänstemän som regelbundet står i officiell kontakt med medlemsstater och EU-institutioner, företrädare för det civila samhällets organisationer som reser i samband med yrkesutbildning, seminarier och konferenser, familjemedlemmar till unionsmedborgare, familjemedlemmar till tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i medlemsstaterna samt sjömän, förutsatt att de bevisar sin integritet och tillförlitlighet, i synnerhet genom laglig användning av tidigare viseringar, sin ekonomiska situation i ursprungslandet och sin ärliga avsikt att lämna medlemsstaternas territorium innan giltighetstiden löper ut för den visering de har ansökt om.
Ändring 57
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 18
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 25a
”Artikel 25a
Artikel 25a
Samarbete kring återtagande
Samarbete kring återtagande
1.  Artiklarna 14.6, 16.1, 16.5 b, 23.1 och 24.2 ska inte tillämpas på de sökande eller kategorier av sökande som är medborgare i ett tredjeland som inte anses samarbeta tillräckligt med medlemsstaterna kring återtagande av irreguljära migranter, på grundval av relevanta och objektiva uppgifter, i enlighet med denna artikel. Denna artikel påverkar inte de befogenheter som tilldelas kommissionen genom artikel 24.2d.
1.  Beroende på tredjeländernas grad av samarbete med medlemsstaterna kring återtagande av irreguljära migranter, bedömd på grundval av relevanta och objektiva uppgifter, får tillämpningen av artiklarna 16.1a, 16.5 b och 24.2 i det följande anpassas för kategorier av sökande eller alla sökande som är medborgare i det tredjelandet i enlighet med punkt 4.
Denna artikel påverkar inte de befogenheter som tilldelas kommissionen genom artikel 24.2d.
2.  Kommissionen ska regelbundet bedöma tredjeländernas samarbete kring återtagande, med beaktande av i synnerhet följande:
2.  Kommissionen ska regelbundet, minst en gång per år, bedöma relevanta tredjeländers samarbete kring återtagande, med beaktande av i synnerhet följande:
(a)  Antalet återvändandebeslut som utfärdas till det berörda tredjelandets medborgare som vistas olagligt på medlemsstaternas territorium.
(a)  Antalet tredjelandsmedborgare som är föremål för ett administrativt eller rättsligt beslut i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG.
(b)  Antalet faktiska återvändanden av personer som blivit föremål för återvändandebeslut som en procentandel av antalet återvändandebeslut som utfärdats till det berörda tredjelandets medborgare, i tillämpliga fall även på grundval av unionens eller bilaterala återtagandeavtal det antal tredjelandsmedborgare som transiterat genom territoriet.
(c)   Antalet ansökningar om återtagande som godkänts av tredjelandet som en procentandel av antalet sådana ansökningar som lämnats in till landet i fråga.
(b)  Antalet ansökningar om återtagande per medlemsstat som godkänts av tredjelandet som en procentandel av antalet sådana ansökningar som lämnats in till landet i fråga.
(c)  Det praktiska samarbetet inom området för återvändande i de olika skedena av återvändandeförfarandet, bland annat vad gäller
i)  stödjande av identifieringsförfaranden i rätt tid,
ii)  leverans och godtagande av nödvändiga resehandlingar.
Kommissionen ska rapportera om resultaten av sin bedömning till Europaparlamentet och rådet, som ska diskutera frågan, särskilt när det gäller graden av samarbete med det berörda tredjelandet kring återtagande av irreguljära migranter.
Följande faktorer ska särskilt beaktas vid bedömningen av ett lands samarbete kring återtagande:
a)  Deltagande i pilotprojekt för arbetskraftsmigration, för att på så sätt minska incitamenten till irreguljär migration.
b)  Påtagliga insatser för att återintegrera återvändande och säkerställa återvändandets hållbarhet.
c)  Påtagliga insatser för att bekämpa olaglig handel och smuggling och påföljande kränkningar av de berörda personernas rättigheter (deltagande i kapacitetsuppbyggnad och utbildningsverksamhet, inbegripet förhindrande av missbruk och exploatering).
Kommissionen ska underrätta parlamentet om slutsatserna av bedömningen.
3.  En medlemsstat får också underrätta kommissionen om den ställs inför stora och ihållande praktiska problem i samarbetet med ett tredjeland kring återtagande av irreguljära migranter på grundval av samma indikatorer som anges i punkt 2.
3.  En medlemsstat får också underrätta kommissionen om den observerar stora och ihållande problem liksom väsentliga förbättringar i samarbetet med ett tredjeland kring återtagande av irreguljära migranter på grundval av samma indikatorer som anges i punkt 2.
4.   Kommissionen ska granska eventuella underrättelser som görs enligt punkt 3 inom en månad.
Kommissionen ska granska eventuella underrättelser inom 15 dagar. Kommissionen ska omedelbart underrätta rådet och parlamentet om resultaten av sin granskning.
5.   Om kommissionen utifrån den analys som avses i punkterna 2 och 4 anser att ett land inte samarbetar tillräckligt och att åtgärder därför krävs får den, även med beaktande av unionens allmänna förbindelser med det berörda tredjelandet, anta en genomförandeakt i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 52.2 för att
4.   Om kommissionen, utifrån den analys som avses i punkterna 2 och 3, även med beaktande av unionens allmänna förbindelser med det berörda tredjelandet, särskilt samarbetet kring återtagande, och av den bedömning och de diskussioner som avses i punkt 2, anser att ett land
(a)  tillfälligt upphäva tillämpningen av någon, några eller samtliga av artiklarna 14.6, 16.5 b, 23.1 och 24.2 på alla medborgare i det berörda tredjelandet eller vissa kategorier av dessa, eller
(a)  samarbetar tillräckligt, ska den anta en genomförandeakt i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 52.2a för vissa kategorier av medborgare eller för alla medborgare i det berörda tredjelandet som ansöker om visering på det tredjelandets territorium, för att
i)  sänka viseringsavgiften i enlighet med artikel 16.2a,
ii)  minska den tid inom vilken beslut om en ansökan ska fattas i enlighet med artikel 23.1a,
iii)  utöka giltighetstiden för viseringar för flera inresor i enlighet med artikel 24.2 sista stycket, och/eller
iv)  underlätta deltagande i projekt för arbetskraftsmigration,
b)  tillämpa den viseringsavgift som fastställs i artikel 16.2a på alla medborgare i det berörda tredjelandet eller vissa kategorier av dessa.
(b)   inte samarbetar tillräckligt får den, även med beaktande av unionens allmänna förbindelser med det berörda tredjelandet, anta en genomförandeakt i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 52.2a för att
i)  tillfälligt ändra tillämpningen av antingen artikel 14.6 eller artikel 23.1, eller tillfälligt upphäva artikel 16.5 b, artikel 23.1, eller någon av deras bestämmelser, eller artikel 24.2
6.  På grundval av de indikatorer som anges i punkt 2 ska kommissionen fortlöpande utvärdera om betydande förbättringar kan skönjas i det berörda tredjelandets samarbete kring återtagande av irreguljära migranter varpå den, med beaktande även av unionens allmänna förbindelser med det berörda tredjelandet, kan besluta att upphäva eller ändra den genomförandeakt som avses i punkt 5.
7.  Senast sex månader efter ikraftträdandet av den genomförandeakt som avses i punkt 5 ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om framstegen i det berörda tredjelandets samarbete kring återtagande.”
Ändring 58
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 22 – led aa (nytt)
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 32 – punkt 1 – led a – led vii
(aa)   I artikel 32.1 ska led vii utgå.
vii)  inte har tillhandahållit bevis på innehav av lämplig och giltig medicinsk reseförsäkring, i tillämpliga fall,
Ändring 59
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 22 – led ab (nytt)
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 32 – punkt 2
(ab)  Punkt 2 ska ersättas med följande:
2.  Ett beslut om avslag och uppgift om de skäl som ligger till grund för avslaget ska meddelas sökande med hjälp av standardformuläret i bilaga VI.
2. Ett beslut om avslag och uppgift om de skäl som ligger till grund för avslaget ska meddelas sökande med hjälp av standardformuläret i bilaga VI på ett språk som sökanden förstår eller rimligen kan antas förstå.
Ändring 60
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 22 – led b
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 32 – punkt 3
”3. Sökande som fått avslag på sin viseringsansökan ska ha rätt att överklaga, vilket i ett visst stadium i förfarandet ska garantera ett effektivt rättsligt överklagande. Överklaganden ska riktas mot den medlemsstat som fattade det slutliga beslutet om ansökan och i enlighet med den medlemsstatens nationella lagstiftning. Medlemsstaterna ska tillhandahålla sökande detaljerad information om hur de ska förfara för att överklaga ett beslut, i enlighet med vad som anges i bilaga VI.”
”3. Sökande som fått avslag på sin viseringsansökan ska ha rätt att överklaga, vilket i ett visst stadium i förfarandet ska garantera ett effektivt rättsligt överklagande. Överklaganden ska riktas mot den medlemsstat som fattade det slutliga beslutet om ansökan och i enlighet med den medlemsstatens nationella lagstiftning. Tidsfristen för överklagande ska vara minst 30 kalenderdagar. Medlemsstaterna ska tillhandahålla sökande detaljerad information om hur de ska förfara för att överklaga ett beslut, i enlighet med vad som anges i bilaga VI, på ett språk som sökanden förstår eller rimligen kan antas förstå.”
Ändring 61
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 22 – led b
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 32 – punkt 3a
3a.   Standardformuläret för underrättelse om och grunder för avslag, upphävande eller återkallande av visering enligt bilaga VI ska åtminstone finnas tillgängligt på
(a)  det eller de officiella språken i den medlemsstat som viseringsansökan avser, och
(b)  det eller de officiella språken i värdlandet.
Utöver de språk som avses i led a kan formuläret göras tillgängligt på alla andra officiella språk vid Europeiska unionens institutioner.
En översättning av detta formulär till det eller de officiella språken i värdlandet ska utarbetas inom ramen för det lokala Schengensamarbete som föreskrivs i artikel 48.
Ändring 62
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 22c (nytt)
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 34 – punkt 7
(22c)   I artikel 34 ska punkt 7 ändras.
7.  En viseringsinnehavare vars visering har upphävts eller återkallats ska ha rätt att överklaga, såvida inte viseringen återkallades på dennes begäran i enlighet med punkt 3. Överklaganden ska riktas mot den medlemsstat som fattade beslutet om upphävandet eller återkallandet och i enlighet med den medlemsstatens nationella lagstiftning. Medlemsstaterna ska tillhandahålla sökanden information om hur de ska förfara för att överklaga ett beslut, i enlighet med vad som anges i bilaga VI.
7. En viseringsinnehavare vars visering har upphävts eller återkallats ska ha rätt att överklaga, såvida inte viseringen återkallades på dennes begäran i enlighet med punkt 3.Överklaganden ska riktas mot den medlemsstat som fattade beslutet om upphävandet eller återkallandet och i enlighet med den medlemsstatens nationella lagstiftning. Medlemsstaterna ska tillhandahålla sökanden information om hur de ska förfara för att överklaga ett beslut, i enlighet med vad som anges i bilaga VI. Om mottagaren av en visering som har upphävts redan befinner sig på en medlemsstats territorium kan denne inte bli föremål för ett återvändandebeslut så länge tidsfristen för överklagande inte har löpt ut och det slutliga beslutet om överklagandet inte har meddelats mottagaren på vederbörligt sätt.”
Ändring 63
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 22b (nytt)
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 35 – punkt 2
(22b)  I artikel 35 ska punkt 2 utgå.
Ändring 64
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 24
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 36a – punkt 3
3.  Den berörda medlemsstaten ska inrätta lämpliga strukturer och utplacera särskilt utbildad personal för att handlägga viseringsansökningar och genomföra all kontroll och riskbedömning i enlighet med artikel 21.
3.  Den berörda medlemsstaten ska inrätta lämpliga strukturer och utplacera särskilt utbildad personal för att handlägga viseringsansökningar och genomföra all kontroll och riskbedömning i enlighet med artikel 21. Personalen ska få utbildning i digital ärendehantering.
Ändring 65
Förslag till förordning
Artikel 1 – 24b (nytt)
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 37 – punkt 2
(24b)   I artikel 37 ska punkt 2 ändras.
2.  Förvaringen och hanteringen av viseringsmärken ska omfattas av fullgoda säkerhetsåtgärder för att undvika bedrägeri och förluster. Varje konsulat ska registrera lagret av viseringsmärken och registrera hur varje viseringsmärke har använts.
2. Förvaringen och hanteringen av viseringsmärken ska omfattas av fullgoda säkerhetsåtgärder för att undvika bedrägeri och förluster. Varje konsulat ska registrera lagret av viseringsmärken och registrera hur varje viseringsmärke har använts. Alla bedrägerier eller betydande förluster ska meddelas till kommissionen.”
Ändring 66
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 25
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 37 – punkt 3 – stycke 2
Individuella ansökningsakter ska bevaras i minst ett år från dagen för beslutet om ansökan enligt artikel 23.1, eller, när det gäller överklaganden, tills överklagandeförfarandet har slutförts.
Individuella ansökningsakter ska bevaras i minst två år från dagen för beslutet om ansökan enligt artikel 23.1, eller, när det gäller överklaganden, tills överklagandeförfarandet har slutförts.
Ändring 67
Förslag till förordning
Artikel 1 – stycke 1 – 26a (nytt)
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 38 – punkt 4a (ny)
(26a)  I artikel 38 ska följande punkt införas:
”4a. Medlemsstaterna ska säkerställa att konsulaten har ett klagomålsförfarande för viseringssökande. Konsulatet, och i tillämpliga fall den externa tjänsteleverantören, ska publicera information om detta förfarande på sin webbplats. Medlemsstaterna ska säkerställa att det förs ett register över klagomål.”
Ändring 68
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 26b (nytt)
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 39 – punkt 1
(26b)   i artikel 39 ska punkt 1 ändras
1.  Medlemsstaternas konsulat ska se till att sökandena bemöts på ett hövligt sätt.
”1. Medlemsstaternas konsulat ska se till att sökandena bemöts på ett hövligt sätt. Arrangemangen för att ta emot sökande och handläggningen av deras ansökningar bör vara utformade på ett sådant sätt att de visar vederbörlig respekt för de grundläggande rättigheterna såsom de omnämns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Handläggningen av viseringsansökningarna bör genomföras utan diskriminering och på ett professionellt sätt som respekterar de sökande.”
Ändring 88
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 26c (nytt)
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 39 – punkt 3
(26c)  Artikel 39.3 ska ersättas med följande:
3.   Konsulär personal får under utförandet av sina arbetsuppgifter inte diskriminera någon på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion, övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.
”3. Konsulär personal får under utförandet av sina arbetsuppgifter inte diskriminera någon på grund av nationalitet, kön, könsidentitet, familjesituation, ursprung, faktisk eller förmodad religionstillhörighet, övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning.”
Ändring 70
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 29 – led d
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 43 – punkt 9
9.  Medlemsstaterna ska ansvara för efterlevnaden av reglerna om skydd av personuppgifter och säkerställa att den externa tjänsteleverantören är föremål för dataskyddsmyndigheternas övervakning i enlighet med artikel 51.1 i förordning (EU) 2016/679.
9.  Den eller de berörda medlemsstaterna ska fortsatt ansvara för efterlevnaden av reglerna, inklusive i fråga om respekten för de grundläggande rättigheterna och i synnerhet principen om icke-diskriminering och om skydd av personuppgifter samt ska säkerställa att den externa tjänsteleverantören är föremål för dataskyddsmyndigheternas övervakning i enlighet med artikel 51.1 i förordning (EU) 2016/679.
Ändring 71
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 33 – led b
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 48 – punkt 1a – led c
c)  i tillämpliga fall säkerställa en gemensam översättning av ansökningsformuläret,
c)  i tillämpliga fall säkerställa en gemensam översättning av ansökningsformuläret och standardformuläret för underrättelse om och motivering av avslag, upphävande eller återkallande av visering,
Ändring 72
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 33 – led d
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 48 – punkt 3 – led b – led vi
vi)  trender när det gäller avslag.
vi)  trender och skäl när det gäller avslag.
Ändring 73
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 33 – led d
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 48 – punkt 3 – led d
d)  Uppgifter om försäkringsbolag som tillhandahåller lämplig medicinsk reseförsäkring, inklusive kontroll av typen av täckning och eventuella självriskbelopp.
utgår
Ändring 74
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 34a (nytt)
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 49
(34a)   Artikel 49 ska ersättas med följande
Artikel 49
”Artikel 49
Arrangemang i samband med de olympiska och paralympiska spelen
Arrangemang i samband med de olympiska och paralympiska spelen och andra internationella idrottstävlingar på hög nivå.
Medlemsstater som står värd för de olympiska och paralympiska spelen ska tillämpa de särskilda förfaranden och villkor för ett enklare utfärdande av viseringar som föreskrivs i bilaga XI.
Medlemsstater som står värd för de olympiska och paralympiska spelen och andra internationella idrottstävlingar på hög nivå ska tillämpa de särskilda förfaranden och villkor för ett enklare utfärdande av viseringar som föreskrivs i bilaga XI.
Ändring 75
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 35
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 50b – punkt 1
1.  Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.
1.  Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt till Europaparlamentet och rådet ska ske samtidigt och utan dröjsmål och innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.
Ändring 76
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1
1.  Tre år efter [dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska kommissionen lägga fram en utvärdering av tillämpningen av denna förordning. Denna övergripande utvärdering ska inbegripa en granskning av de resultat som uppnåtts jämfört med målen och av genomförandet av förordningens bestämmelser.
1.  Två år efter [dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska kommissionen lägga fram en utvärdering av tillämpningen av denna förordning. Denna övergripande utvärdering ska inbegripa en granskning av de resultat som uppnåtts jämfört med målen och av genomförandet av förordningens bestämmelser.
Ändring 77
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 2a (ny)
2a.   Senast ett år efter [dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska kommissionen lägga fram en bedömningsrapport till Europaparlamentet och rådet om avskaffandet av viseringsmärken och införandet av en digital visering som möjliggör ett utfärdande av en Schengenvisering i form av en enkel registrering i VIS och ett elektroniskt meddelande till sökanden.
Ändring 78
Förslag till förordning
Bilaga IVa (ny)
Förordning (EG) nr 810/2009
Bilaga XI
SÄRSKILDA FÖRFARANDEN OCH VILLKOR FÖR ATT UNDERLÄTTA UTFÄRDANDET AV VISERINGAR FÖR MEDLEMMAR I DEN OLYMPISKA FAMILJEN SOM DELTAR I OLYMPISKA SPELEN ELLER PARALYMPISKA SPELEN
SÄRSKILDA FÖRFARANDEN OCH VILLKOR FÖR ATT UNDERLÄTTA UTFÄRDANDET AV VISERINGAR FÖR MEDLEMMAR I IDROTTSFAMILJEN SOM DELTAR I OLYMPISKA SPELEN, PARALYMPISKA SPELEN ELLER ANDRA IDROTTSTÄVLINGAR PÅ HÖG NIVÅ

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A8-0434/2018).


Gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller tillfällig tillämpning av ett allmänt förfarande för omvänd betalningsskyldighet på leveranser av varor och tjänster över ett visst tröskelvärde *
PDF 153kWORD 47k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2018 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller tillfällig tillämpning av ett allmänt förfarande för omvänd betalningsskyldighet på leveranser av varor och tjänster över ett visst tröskelvärde (COM(2016)0811 – C8–0023/2017 – 2016/0406(CNS))
P8_TA(2018)0496A8-0418/2018

(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2016)0811),

–  med beaktande av artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0023/2017),

–  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8‑0418/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till direktiv
Skäl 4
(4)  För att begränsa risken för att bedrägerier flyttar mellan medlemsstater, bör alla medlemsstater som uppfyller vissa kriterier i fråga om bedrägeri, särskilt när det gäller karusellbedrägeri, och som kan visa att andra kontrollåtgärder inte är tillräckliga för att motverka sådana bedrägerier, tillåtas att tillämpa omvänd betalningsskyldighet.
(4)  För att begränsa risken för att bedrägerier flyttar mellan medlemsstater, bör alla medlemsstater som uppfyller vissa kriterier i fråga om bedrägeri, särskilt när det gäller karusellbedrägeri, och som kan visa att andra kontrollåtgärder inte är tillräckliga för att motverka sådana bedrägerier, tillåtas att tillämpa omvänd betalningsskyldighet. Dessutom bör de vara skyldiga att fastställa att de beräknade vinster när det gäller skattemoral och skatteuppbörd som förväntas bli resultatet av införandet av omvänd betalningsskyldighet överskrider de förväntade totala ytterligare bördorna på företag och skatteförvaltningar och att kostnaderna för företag och skatteförvaltningar inte blir högre än de som användningen av andra kontrollåtgärder resulterar i.
Ändring 2
Förslag till direktiv
Skäl 5
(5)  Dessutom bör även angränsande medlemsstater som upplever en allvarlig risk för att bedrägerierna flyttar till deras territorium, till följd av att mekanismen med omvänd betalningsskyldighet godkänns i en annan medlemsstat, tillåtas att använda omvänd betalningsskyldighet om andra kontrollåtgärder inte skulle räcka för att motverka risken för bedrägeri.
utgår
Ändring 3
Förslag till direktiv
Skäl 6
(6)  Om medlemsstaterna väljer att tillämpa omvänd betalningsskyldighet bör de tillämpa denna mekanism på alla leveranser av varor och tjänster över ett visst tröskelvärde per faktura. Omvänd betalningsskyldighet bör inte begränsas till en viss sektor.
(6)  Om medlemsstaterna väljer att tillämpa omvänd betalningsskyldighet bör de tillämpa denna mekanism på alla inhemska leveranser av varor och tjänster över ett visst tröskelvärde per transaktion. Omvänd betalningsskyldighet bör inte begränsas till en viss sektor.
Ändring 4
Förslag till direktiv
Skäl 7a (nytt)
(7a)  För att kunna bedöma huruvida införandet av den omvända betalningsskyldigheten i en medlemsstat leder till att bedrägerier flyttar till andra medlemsstater och för att kunna bedöma graden av eventuella störningar i den inre marknadens funktion är det lämpligt att föreskriva en specifik skyldighet att utbyta information mellan de medlemsstater som tillämpar den omvända betalningsskyldigheten och de övriga medlemsstaterna. Allt sådant informationsutbyte bör omfattas av de tillämpliga bestämmelserna om skydd av personuppgifter och konfidentialitet. I de bestämmelserna föreskrivs undantag och begränsningar för att skydda medlemsstaternas och unionens intressen på skatteområdet.
Ändring 5
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 1
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 199c – punkt 1 – stycke 1
Till och med den 30 juni 2022 får en medlemsstat genom undantag från artikel 193, som allmän omvänd betalningsskyldighet, föreskriva att den person som är skyldig att betala mervärdesskatt är den beskattningsbara person till vilken varor levereras eller tjänster tillhandahålls över en tröskel på 10 000 euro per faktura.
Till och med den 30 juni 2022 får en medlemsstat genom undantag från artikel 193, som allmän omvänd betalningsskyldighet, föreskriva att den person som är skyldig att betala mervärdesskatt är den beskattningsbara person till vilken varor levereras eller tjänster tillhandahålls över en tröskel på 25 000 euro per faktura.
Ändring 6
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 1
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 199c – punkt 1 – stycke 2 – led a
(a)  Den ska ha ett mervärdesskattegap, uttryckt som en procentandel av den totala mervärdesskatteskulden, på minst 5 procentenheter över gemenskapens medianvärde för mervärdesskattegapet.
(a)  Den hade år 2014, enligt den metod och de siffror som finns i 2016 års slutliga rapport av den 23 augusti 2016 om mervärdesskattegapet som offentliggjorts av kommissionen, ett mervärdesskattegap, uttryckt som en procentandel av den totala mervärdesskatteskulden, på minst 15 procentenheter över gemenskapens medianvärde för mervärdesskattegapet.
Ändring 7
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 1
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 199c – punkt 1 – stycke 2 – led b
(b)  Den ska ha en karusellbedrägerinivå inom sitt totala mervärdesskattegap på mer än 25 %.
(b)  Den ska, på grundval av den konsekvensbedömning som åtföljer lagförslaget när det gäller denna artikel, under det år som omfattas av den rapport som avses i led a, ha en karusellbedrägerinivå inom sitt totala mervärdesskattegap på mer än 25 %.
Ändring 8
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 1
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 199c – punkt 1 – stycke 2 – led c
(c)  Den ska ha konstaterat att andra kontrollåtgärder inte är tillräckliga för att bekämpa karusellbedrägerier inom sitt territorium.
(c)  Den ska ha konstaterat att andra kontrollåtgärder inte är tillräckliga för att bekämpa karusellbedrägerier inom sitt territorium, särskilt genom att ange vilka kontrollåtgärder som använts och de särskilda orsakerna till deras bristande effektivitet samt skälen till att det administrativa momssamarbetet varit otillräckligt.
Ändring 9
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 1
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 199c – punkt 1 – stycke 2 – led ca (nytt)
(ca)  Den ska fastställa att de beräknade vinster när det gäller skattemoral och skatteuppbörd som förväntas bli resultatet av införandet av omvänd betalningsskyldighet överskrider de förväntade totala ytterligare bördorna på företag och skatteförvaltningar med minst 25 %.
Ändring 10
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 1
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 199c – punkt 1 – stycke 2 – led cb (nytt)
(cb)  Den ska fastställa att införandet av omvänd betalningsskyldighet inte leder till att kostnaderna för företag och skatteförvaltningar blir högre än de som användningen av andra kontrollåtgärder resulterar i.
Ändring 11
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 1
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 199c – punkt 1 – stycke 3
Medlemsstaten ska till en ansökan enligt punkt 4 foga en beräkning av mervärdesskattegapet enligt den metod och de siffror som finns tillgängliga i den senaste rapporten om mervärdesskattegapet som offentliggjorts av kommissionen.
Medlemsstaten ska till en ansökan enligt punkt 4 foga en beräkning av mervärdesskattegapet enligt den metod och de siffror som finns tillgängliga i den rapport om mervärdesskattegapet som offentliggjorts av kommissionen och som nämns i andra stycket led a.
Ändring 12
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 1
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 199c – punkt 2
2.  Till och med den 30 juni 2022 får en medlemsstat föreskriva att den betalningsskyldige för mervärdesskatt är den beskattningsbara person till vilken varor levereras eller tjänster tillhandahålls över en tröskel på 10 000 euro per faktura om denna medlemsstat
utgår
(a)  har en gemensam gräns med en medlemsstat som har fått tillstånd att tillämpa omvänd betalningsskyldighet,
(b)  konstaterar att en allvarlig risk föreligger för flytt av bedrägerier till dess territorium till följd av att en annan medlemsstat fått tillstånd att tillämpa omvänd betalningsskyldighet,
(c)  konstaterar att andra kontrollåtgärder inte är tillräckliga för att bekämpa bedrägerier på dess territorium.
Ändring 13
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 1
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 199c – punkt 3
3.  Medlemsstater som tillämpar omvänd betalningsskyldighet ska införa lämpliga och effektiva elektroniska rapporteringskrav för alla beskattningsbara personer och i synnerhet för beskattningsbara personer som levererar eller tar emot varor eller tjänster vilka omfattas av denna mekanism.
3.  Medlemsstater som tillämpar omvänd betalningsskyldighet ska införa lämpliga och effektiva elektroniska rapporteringskrav för alla beskattningsbara personer och i synnerhet för beskattningsbara personer som levererar eller tar emot varor eller tjänster vilka omfattas av denna mekanism för att säkerställa att den omvända betalningsskyldigheten fungerar effektivt i praktiken och övervakas väl.
Ändring 14
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 1
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 199c – punkt 4 – stycke 1 – led a
(a)  En detaljerad motivering som visar att de villkor som avses i punkt 1 eller 2 är uppfyllda.
(a)  En detaljerad motivering som visar att de villkor som avses i punkt 1 är uppfyllda, och
Ändring 15
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 1
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 199c – punkt 4 – stycke 1 – led b
(b)  Startdatumet för tillämpningen av den omvända betalningsskyldigheten och den period som omfattas.
(b)  Startdatumet för tillämpningen av den omvända betalningsskyldigheten och den period som omfattas, och
Ändring 16
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 1
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 199c – punkt 4 – stycke 1 – led c
(c)  Åtgärder som ska vidtas för att informera de beskattningsbara personerna om tillämpningen av omvänd betalningsskyldighet.
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändring 17
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 1
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 199c – punkt 4 – stycke 1 – led d
(d)  En detaljerad beskrivning av de kompletterande åtgärder som avses i punkt 3.
(d)  En detaljerad beskrivning av de kompletterande åtgärder som avses i punkt 2.
Ändring 18
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 1
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 199c – punkt 7 – stycke 1
Medlemsstater som tillämpar omvänd betalningsskyldighet ska lämna en delrapport till kommissionen senast två år efter det att den omvända betalningsskyldigheten börjar tillämpas. Rapporten ska innehålla en detaljerad bedömning av hur ändamålsenlig den omvända betalningsskyldigheten är.
Medlemsstater som tillämpar omvänd betalningsskyldighet ska i elektronisk form till samtliga medlemsstater översända
(a)   namnen på de personer som under de tolv månader som föregick tillämpningen av den omvända betalningsskyldigheten har varit föremål för förfaranden, oavsett om de är straffrättsliga eller förvaltningsrättsliga, avseende momsbedrägerier,
(b)   namnen på de personer, för juridiska personer även namnen på deras direktörer, vars momsregistrering är avslutad i den medlemsstaten efter införandet av den omvända betalningsskyldigheten, och
(c)   namnen på de personer, för juridiska personer även namnen på deras direktörer, som under två på varandra följande beskattningsår inte har lämnat in en mervärdesskattedeklaration efter införandet av den omvända betalningsskyldigheten.
Den information som avses i leden a och b ovan ska lämnas senast tre månader efter införandet av den omvända betalningsskyldigheten och ska uppdateras var tredje månad därefter. Den information som avses i led c ovan ska lämnas senast nio månader efter införandet av den omvända betalningsskyldigheten och ska uppdateras var tredje månad därefter.
Medlemsstater som tillämpar omvänd betalningsskyldighet ska lämna en delrapport till kommissionen senast ett år efter det att den omvända betalningsskyldigheten börjar tillämpas. Rapporten ska innehålla en detaljerad bedömning av hur ändamålsenlig den omvända betalningsskyldigheten är.
Ändring 19
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 1
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 199c – punkt 8 – stycke 1
Medlemsstater som inte tillämpar mekanismen ska senast den 30 juni 2019 lämna en delrapport till kommissionen om inverkan på deras territorium av att andra medlemsstater tillämpar omvänd betalningsskyldighet, förutsatt att omvänd betalningsskyldighet vid detta datum har tillämpats under minst ett år i en medlemsstat.
Medlemsstater som inte tillämpar mekanismen ska lämna en delrapport till kommissionen om inverkan på deras territorium av att andra medlemsstater tillämpar omvänd betalningsskyldighet. En sådan rapport ska lämnas till kommissionen inom tre månader efter det att omvänd betalningsskyldighet har tillämpats under ett år i en medlemsstat.
Ändring 20
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 1
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 199c – punkt 10 – led a
(a)  Utvecklingen av mervärdesskattegapet.
utgår
Ändring 21
Förslag till direktiv
Artikel 2 – stycke 2
Det ska tillämpas till och med den 30 september 2022.
Det ska tillämpas till och med den 30 juni 2022.

Fullständig tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i Bulgarien och Rumänien
PDF 132kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 11 december 2018 om fullständig tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i Bulgarien och Rumänien: avskaffande av kontroller vid de inre land-, sjö- och luftgränserna (2018/2092(INI))
P8_TA(2018)0497A8-0365/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar (11997D/PRO/02),

–  med beaktande av artikel 4.2 i 2005 års anslutningsakt,

–  med beaktande av utkasten till rådets beslut av den 29 september 2010 (14142/2010) och den 8 juli 2011 (14142/1/2010) om fullständig tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i Republiken Bulgarien och Rumänien,

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut av den 7 december 2011 (14302/3/11) om ramen för den fullständiga tillämpningen av bestämmelserna i Schengenregelverket i Republiken Bulgarien och Rumänien,

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 8 juni 2011 om utkastet till rådets beslut om fullständig tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i republiken Bulgarien och Rumänien(1),

–  med beaktande av rådets (rättsliga och inrikes frågor) slutsatser från mötena den 9–10 juni 2011, den 22–23 september 2011, den 25–26 oktober 2012, den 7–9 mars 2013 och den 5–6 december 2013,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 oktober 2011 om Bulgariens och Rumäniens anslutning till Schengenområdet(2),

–  med beaktande av kommissionens åttonde halvårsrapport av den 15 december 2015 om Schengenområdets funktion (COM(2015)0675),

–  med beaktande av sin resolution av den 30 maj 2018 om årsrapporten om Schengenområdets funktionssätt(3),

–  med beaktande av rådets beslut (EU) 2017/1908 av den 12 oktober 2017 om inledande av tillämpningen av vissa bestämmelser i Schengenregelverket rörande Informationssystemet för viseringar i Republiken Bulgarien och Rumänien(4),

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut av den 18 april 2018 om inledande av tillämpningen av återstående bestämmelser i Schengenregelverket rörande Schengens informationssystem i Republiken Bulgarien och Rumänien (15820/1/2017),

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 13 juni 2018 om utkastet till rådets beslut om inledande av genomförandet av återstående bestämmelser i Schengenregelverket rörande Schengens informationssystem i Bulgarien och Rumänien(5),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0365/2018), och av följande skäl:

A.  Bulgarien och Rumänien antog Schengenregelverket efter deras anslutning till Europeiska unionen 2007. Bulgarien förklarade sig 2008 redo att påbörja de utvärderingar som genomfördes av arbetsgruppen för utvärdering av Schengen (Schengen Evaluation Working Group SCH-EVAL), bestående av experter från Schengenmedlemsstaterna. 2007 och 2008 förklarade sig Rumänien redo att påbörja de utvärderingar som genomfördes av SCH-EVAL.

B.  Av experterna från SCH-EVAL och i rådets slutsatser av den 9–10 juni 2011 bekräftades det att Schengenutvärderingen för Bulgarien och Rumänien hade avslutats, och det konstaterades att de två länderna var redo att tillämpa alla bestämmelser i Schengenregelverket. I sitt utkast till beslut av den 8 juli 2011 kontrollerade rådet att de nödvändiga villkoren för tillämpningen av Schengenregelverket hade uppfyllts på alla områden, nämligen uppgiftsskydd, luftgränser, landgränser, polissamarbete, Schengens informationssystem, sjögränser och viseringar. Utöver utmaningen att förvalta Europeiska unionens yttre gränser har slutförandet av Schengenutvärderingen inneburit att båda länderna i grunden omstrukturerat sina gränsövervakningssystem och gjort investeringar i utökad kapacitet för brottsbekämpning. Enligt 2005 års anslutningsakt är ett framgångsrikt slutförande av Schengenutvärderingen den enda förutsättningen för en fullständig tillämpning av Schengenregelverket, inbegripet avskaffandet av kontroller vid de inre land-, sjö- och luftgränserna. Kommissionen och Europaparlamentet har – liksom stats- och regeringscheferna i rådet vid flera tillfällen – konstaterat att Bulgarien och Rumänien är redo att fullständigt tillämpa Schengenregelverket, senast i kommissionens meddelande av den 27 september 2017 och i parlamentets resolution av den 30 maj 2018.

C.  I utkastet till rådets beslut av den 29 september 2010 föreslog rådet en fullständig tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i Bulgarien och Rumänien samt ett avskaffande av kontroller vid de inre land-, sjö- och luftgränserna. I parlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juni 2011 godkände parlamentet det beslutet och uppmanade rådet att höra parlamentet på nytt om rådet hade för avsikt att väsentligt ändra sitt utkast.

D.  I september 2011 lade rådets ordförandeskap fram ett förslag till partiell tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i Bulgarien och Rumänien, närmare bestämt avskaffande av kontroller endast vid de inre sjö- och luftgränserna, samtidigt som man avsåg att i ett senare skede anta ett separat beslut om landgränserna.

E.  Rådet (rättsliga och inrikes frågor) bekräftade vid flera tillfällen i sina slutsatser sitt åtagande att grunda ett framtida beslut om avskaffande av kontroller vid de inre gränserna i Bulgarien och Rumänien på en tvåstegsstrategi. Rådets (rättsliga och inrikes frågor) antagande av ett sådant beslut har flera gånger skjutits på framtiden.

F.  Genom rådets beslut av den 12 oktober 2017 beviljades Bulgarien och Rumänien passiv åtkomst till Informationssystemet för viseringar. I utkastet till rådets beslut av den 18 april 2018 föreslog rådet fullständig tillämpning av återstående bestämmelser i Schengenregelverket rörande Schengens informationssystem i båda dessa medlemsstater.

G.  Varken i 2005 års anslutningsakt eller i Schengenutvärderingsmekanismen föreskrivs det olika tidsramar för avskaffandet av kontroller vid de inre land-, sjö- och luftgränserna. Alla tidigare utvidgningar av Schengenområdet har fastställts i en enda rättsakt.

H.  Schengenområdet är ett unikt system och ett av Europeiska unionens största framsteg såtillvida att det gör det möjligt för personer att röra sig fritt över Schengenområdets inre gränser. Detta har möjliggjorts genom en rad olika kompensationsåtgärder, t.ex. inrättandet av Schengens informationssystem (för att stärka informationsutbytet) och skapandet av en utvärderingsmekanism för att kontrollera tillämpningen av Schengenregelverket i medlemsstaterna och främja ömsesidigt förtroende för Schengenområdets funktion.

I.  Ett bibehållande av kontrollerna vid de inre gränserna i unionen och ett återinförande av dem inom Schengenområdet får allvarliga konsekvenser för unionsmedborgarnas liv och för alla personer som drar fördel av principen om fri rörlighet inom EU och urholkar allvarligt deras förtroende för EU-institutionerna och den europeiska integrationen. Detta medför direkta drifts- och investeringskostnader för gränsarbetare, turister och dem som utför transporter på vägar samt för myndigheter, med förödande effekter på medlemsstaternas ekonomier och på hur unionens inre marknad fungerar. Bibehållandet av kontrollerna vid de inre gränserna har för Bulgarien och Rumänien en negativ inverkan på exporten och importen till och från båda dessa medlemsstater, och på transporter från och till vissa av Europas största sydliga hamnar för civila fartyg och fraktfartyg, vilket innebär uteblivna vinster och ökade utgifter. Kostnaderna för Europeiska unionen med anknytning till ett återinförande av gränskontrollerna uppskattas till mellan 0,05 miljarder och 20 miljarder EUR i engångskostnader och 2 miljarder EUR i årliga driftskostnader(6).

J.  Bibehållandet av de inre gränskontrollerna i unionen och återinförandet av dem i Schengenområdet tycks vara knutet till ett upplevt hot mot den offentliga politiken och den inre säkerheten, snarare än till välgrundade bevis för att ett allvarligt hot verkligen föreligger. Avskaffandet av kontrollerna vid de inre gränserna som en följd av den fullständiga tillämpningen av Schengenregelverket i medlemsstater som redan har anslutit sig har inte lett till ökad kriminalitet. Schengenutvidgningen 2007 är förknippad med lägre nivåer av tillgreppsbrott i både nya Schengenmedlemsstater och befintliga Schengenmedlemsstater och har inte ökat känslan av otrygghet bland unionsmedborgarna(7).

1.  Europaparlamentet påminner om att Bulgarien och Rumänien redan 2011 uppfyllde alla nödvändiga villkor för fullständig tillämpning av Schengenregelverket.

2.  Europaparlamentet beklagar att rådet under de sju åren sedan dess inte har kunnat fatta ett beslut om fullständig tillämpning av Schengenregelverket i Bulgarien och Rumänien, trots att både kommissionen och parlamentet vid flera tillfällen har efterlyst ett sådant beslut.

3.  Europaparlamentet anser att förslaget om att dela upp avskaffandet av kontroller vid de inre gränserna i två rättsakter i syfte att fastställa olika tidsramar för avskaffandet av kontroller vid land-, sjö- och luftgränserna väsentligt avviker från innehållet i utkastet till rådets beslut av den 29 september 2010, som parlamentet godkänt.

4.  Europaparlamentet påminner om att rådet får fatta ett beslut om tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i Bulgarien och Rumänien endast efter att ha hört parlamentet – en skyldighet som följer av artikel 4.2 i 2005 års anslutningsakt. Parlamentet uppmanar på nytt rådet att underrätta parlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet godkände i sin lagstiftningsresolution av den 8 juni 2011.

5.  Europaparlamentet oroas över att införandet av en tvåstegsstrategi kan påverka den framtida utvidgningen av Schengenområdet negativt. Parlamentet betonar att rådets oförmåga att nå enighet sätter såväl en enhetlig tillämpning av bestämmelserna i EU-fördragen som EU:s trovärdighet på spel, vilket fortlöpande undergräver allmänhetens stöd för den gemensamma EU-politiken genom att påvisa att medlemsstaterna och deras medborgare behandlas olika och genom att konstgjorda gränsdragningar införs inom unionen. Parlamentet uttrycker sin oro över att sådana metoder bidrar till ökad populism och nationalism över hela kontinenten, vilket utgör ett principiellt ifrågasättande av EU:s funktionssätt.

6.  Europaparlamentet understryker att den fria rörligheten för personer över de inre gränserna, till följd av införandet av Schengenregelverket i EU:s regelverk, är en av EU:s främsta framgångar. Parlamentet framhåller att funktionssättet för och utvidgningen av Schengenområdet inte bör påverkas negativt av brister inom annan EU-politik, såsom det gemensamma europeiska asylsystemet.

7.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av rådets beslut av den 12 oktober 2017 enligt vilket Bulgarien och Rumänien beviljas passiv åtkomst till Informationssystemet för viseringar samt rådets förslag om fullständig tillämpning av återstående bestämmelser i Schengenregelverket rörande Schengens informationssystem i båda dessa medlemsstater. Parlamentet beklagar att dessa beslut inte fattades omedelbart efter det att det hade kontrollerats att Schengenutvärderingen framgångsrikt hade avslutats 2011, utan inleddes som en tillfällig åtgärd för att säkerställa överensstämmelse med villkoren för genomförandet av det in- och utresesystem som förväntas vara i drift 2020. Parlamentet anser att dessa rättsakter utgör ett steg mot avskaffandet av informationsgapen mellan de medlemsstater som fullständigt tillämpar Schengenregelverket och de som partiellt tillämpar det. Parlamentet insisterar med bestämdhet på att antagandet av dessa akter inte bör bidra till att ytterligare försena avskaffandet av kontrollerna vid de inre land-, sjö- och luftgränserna. Parlamentet noterar att Bulgarien och Rumänien, efter att dessa beslut har antagits, kommer att ha samma ansvar och skyldigheter, men inte alla de fördelar som ett fullvärdigt medlemskap i Schengenområdet innebär.

8.  Europaparlamentet betonar att Schengenregelverket inte utformades för att ge medlemsstaterna olika rättslig status. Parlamentet påpekar att rådets långvariga overksamhet har skapat ett behov av att i EU:s lagstiftning göra en tydlig åtskillnad vad gäller informations- och gränsförvaltningssystem mellan de medlemsstater som fullständigt tillämpar Schengenregelverket och de som tillämpar det partiellt. Parlamentet uttrycker sin oro över att detta utgör en rättslig kodifiering av förekomsten, sida vid sida, av ett Schengenområde med fri rörlighet och ett Schengenområde utan fri rörlighet, med risk för luckor i informationsutbytet, brister i lagstiftningen och bristande konnektivitet mellan olika system för rättsliga och inrikes frågor.

9.  Europaparlamentet betonar att det avseende den fullständiga tillämpningen av Schengenregelverket inte bör införas några ytterligare kriterier eller göras några kopplingar till andra EU-mekanismer eller annan EU-politik, utöver de nödvändiga förutsättningar som fastställs i 2005 års anslutningsakt, inbegripet samarbets- och kontrollmekanismen, utan att denna påverkas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta ett beslut om utvidgning av Schengenområdet uteslutande på grundval av hur de relevanta villkoren för tillämpning av Schengenregelverket uppfylls efter att Schengenutvärderingen har avslutats.

10.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen rådet att så snart som möjligt lägga fram ett nytt utkast till beslut om fullständig tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i Bulgarien och Rumänien på grundval av sitt utkast till beslut av den 29 september 2010 (14142/2010), samt att genom en enda rättsakt fatta ett omedelbart beslut om avskaffande av kontroller vid de inre land-, sjö- och luftgränserna.

11.  Europaparlamentet uppmanar rådet att tillämpa samma tillvägagångssätt för Kroatien och bekräfta dess fullständiga anslutning till Schengenområdet så snart landet framgångsrikt har avslutat Schengenutvärderingen och de relevanta kriterierna är uppfyllda.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.

(1) EUT C 380 E, 11.12.2012, s. 160.
(2) EUT C 94 E, 3.4.2013, s. 13.
(3) Antagna texter, P8_TA(2018)0228.
(4) EUT L 269, 19.10.2017, s. 39.
(5) Antagna texter, P8_TA(2018)0253.
(6) van Ballegooij, W., The Cost of Non-Schengen: Civil Liberties, Justice and Home Affairs aspects, Cost of Non-Europe Report, Enheten för europeiskt mervärde, 2016, s. 32.
(7) Samma källa, sidorna 28 och 31.


Militär rörlighet
PDF 148kWORD 54k
Europaparlamentets resolution av den 11 december 2018 om militär rörlighet (2018/2156(INI))
P8_TA(2018)0498A8-0372/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (nedan kallat EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av dokumentet Delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa – En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik som lagts fram av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik den 28 juni 2016,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 20 december 2013, 26 juni 2015, 15 december 2016, 9 mars 2017, 22 juni 2017, 20 november 2017, 14 december 2017 och 28 juni 2018,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 13 november 2017 och den 25 juni 2018 om säkerhet och försvar inom ramen för EU:s globala strategi,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 juni 2017 Diskussionsunderlag om det europeiska försvarets framtid (COM(2017)0315),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten av den 10 november 2017 om förbättrad militär rörlighet i Europeiska unionen (JOIN(2017)0041),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten av den 28 mars 2018 om handlingsplanen för militär rörlighet (JOIN(2018)0005),

–  med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2017/2315 av den 11 december 2017 om upprättande av permanent strukturerat samarbete och om fastställande av förteckningen över deltagande medlemsstater(1),

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 6 mars 2018 om en färdplan för genomförandet av det permanenta strukturerade samarbetet(2),

–  med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2018/340 av den 6 mars 2018 om fastställande av förteckningen över projekt som ska utarbetas inom ramen för permanent strukturerat samarbete(3),

–  med beaktande av de gemensamma förklaringarna från ordförandena för Europeiska rådet och Europeiska kommissionen och Natos generalsekreterare av den 8 juli 2016 och den 10 juli 2018, av de gemensamma uppsättningarna förslag för genomförandet av de gemensamma förklaringarna som godkändes av Europeiska rådet och Nato-rådet den 6 december 2016 och den 5 december 2017, och av lägesrapporterna om genomförandet av dessa förslag av den 14 juni 2017, den 5 december 2017 och den 6 juni 2018, inklusive de relevanta slutsatserna från rådet,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 5 december 2017 och den 25 juni 2018 om genomförandet av de gemensamma förklaringarna,

–  med beaktande av Brysselförklaringen om transatlantisk säkerhet och solidaritet och uttalandet från Natos toppmöte i Bryssel, båda av den 11 juli 2018,

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2016 om en europeisk försvarsunion(4) och sin resolution av den 13 juni 2018 om förbindelserna mellan EU och Nato(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2017 om årsrapporten om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken(6),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för transport och turism (A8-0372/2018), och av följande skäl:

A.  De grundläggande värden som EU bygger på – demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen, liksom det regelbaserade internationella systemet och den europeiska enigheten – utmanas alltmer i en tid som präglas av geopolitisk turbulens och försämring av den strategiska miljön.

B.  Trovärdiga avskräckande medel, samt planering för en reaktion på kriser och för försvar av den europeiska kontinenten, är beroende av förmågan att snabbt och effektivt kunna sätta in trupper, även yttre allierades trupper.

C.  ”Fredsåterbäringen” efter 1989 kännetecknades av den gradvisa urholkningen av försvarets behov när det gäller infrastruktur och styrkors rörlighet i hela Europa.

D.  EU har, i fullt samarbete med Nato, för avsikt att agera globalt som säkerhetsgarant och bidra till fred och stabilitet såväl internt som externt, och garantera säkerheten för sina medborgare och sitt territorium genom en unik och vittomspännande samling politiska medel, instrument och verktyg som unionen har till sitt förfogande för att förverkliga dessa ambitioner.

E.  I enlighet med målen i den globala strategin tar EU ett allt större ansvar för sin egen säkerhet och sitt eget försvar samt sin roll som samarbetspartner för internationell fred och säkerhet, särskilt i sitt eget grannskap men även längre bort, och utökar sin strategiska autonomi på grundval av genomförandet av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.

F.  EU måste utveckla sin strategiska autonomi genom en effektiv utrikes- och säkerhetspolitik, i syfte att upprätthålla fred, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten, samtidigt som man garanterar säkerheten för sina egna medborgare och de människor som berörs av uppdrag inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, för att skydda sina intressen och försvara sina grundläggande värden och bidra till en effektiv multilateralism.

G.  För att bygga upp egen motståndskraft och befästa sin strategiska autonomi inom områdena försvar, kampen mot terrorism, och cybersäkerhet måste EU kunna besluta och agera utan att vara beroende av tredjeparters kapacitet.

H.  Standardisering och interoperabilitet på infrastruktur- och upphandlingsnivå är viktiga förutsättningar för att åstadkomma strategisk autonomi, försvarsunionen samt effektiv militär rörlighet.

I.  Ändamålsenlig militär rörlighet kan enbart uppnås genom samtliga medlemsstaters fulla medverkan och engagemang, i verkligt samarbete med Nato, med hänsyn till varje medlemsstats tillgängliga resurser, behov och regionala särdrag, på ett sätt som överensstämmer med relevanta initiativ på EU-nivå i syfte att bygga upp en effektiv europeisk infrastruktur för säkerhetsbehov genom sammanhängande och kompletterande projekt.

J.  Militär rörlighet är ett strategiskt och operativt medel för militära åtgärder, som bidrar till att öka unionens strategiska oberoende och underlättar gruppering och omgruppering av samt stöd till EU-medlemsstaternas styrkor i syfte att uppnå unionens militära ambitionsnivå.

K.  EU står inför hybrida och mångfasetterade utmaningar som främst kommer från de nordligaste regionerna, öst, Balkan och syd/Medelhavsområdet. En snabbare och smidigare spridning av tillgångar och varor på dessa axlar (nord–syd, väst–öst) skulle kunna vara avgörande för att möjliggöra en trovärdig reaktion.

L.  Vid Nato-toppmötet i Warszawa 2016 enades ledare från de allierade länderna om att förstärka alliansens initiativ Deterrence and Defence Posture, och de har ökat beredskapen av insatsstyrkor, samtidigt som initiativen Enhanced Forward Presence och Tailored Forward Presence har lanserats för att uppnå dessa mål.

M.  Militär rörlighet utgör en konkret åtgärd som fyller unionens specifika säkerhets- och försvarsbehov och ingår som en del av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. EU-medlemsstaternas kollektiva säkerhet och försvar samt deras förmåga att ingripa i kriser utomlands är i grunden beroende av att snabbt och obehindrat kunna förflytta allierade trupper och civil krishanteringspersonal, materiel och utrustning över varandras territorier och utanför unionens gränser. 22 av EU-medlemsstaterna är även Nato-allierade och har en förpliktelse att bidra till kollektivt försvar samt innehar bara en uppsättning väpnade styrkor och transportinfrastruktur. Planerade investeringar i transportinfrastruktur kräver större harmonisering med säkerhets- och försvarsbehoven.

N.  Det finns ett avsevärt antal hinder av fysisk, rättslig och lagstiftningsmässig natur som ofta försvårar sådana förflyttningar genom att orsaka betydande förseningar och därmed äventyra själva syftet med förflyttningarna, särskilt i krissituationer. Europeiska styrkors övningar under Natos ledning har under de senaste åren visat hur viktig ändamålsenlig transportinfrastruktur är för att lyckas uppnå militära mål.

O.  EU har omfattande politiska medel och verktyg till sitt förfogande för att hjälpa medlemsstater att uppfylla sina militära rörlighetsbehov och sina internationella åtaganden.

P.  Den 28 mars 2018 offentliggjorde kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten en handlingsplan för militär rörlighet, som innehåller en tidsplan för åtgärder som ska vidtas av EU och dess medlemsstater. Genomförandet av denna plan har påbörjats genom identifiering av gemensamma militära krav för militär rörlighet inom och utanför EU samt framläggande av ett förslag till finansiering av militär rörlighet via Fonden för ett sammanlänkat Europa i nästa fleråriga budgetram, med hjälp av vilket finansiering av projekt avseende dubbla (civila och militära) användningsområden för transportinfrastruktur möjliggörs.

Q.  Enligt rådets slutsatser av den 25 juni 2018 uppmanas medlemsstaterna att vidta åtgärder på nationell nivå för att förbättra den militära rörlighetens effektivitet samt förenkla relevanta regler och förfaranden i överensstämmelse med handlingsplanen och de militära krav som gäller för militär rörlighet inom och utanför unionen, i enlighet med medlemsstaternas nationella lagstiftning, så snart som möjligt och senast 2024.

R.  Ett projekt för militär rörlighet inom ramen för det permanenta strukturerade samarbetet (Pesco) har inletts i syfte att komplettera kommissionens och vice ordförandens/den höga representantens verksamhet. Ytterligare ett projekt inom ramen för det permanenta strukturerade samarbetet om ett nätverk av logistikknutpunkter i Europa och om insatsstöd bör komplettera detta arbete. Målet att möjliggöra dubbel användning av infrastruktur är av största vikt för dessa logistiska behov. Dessutom har medlemsstaterna gjort åtaganden om militär rörlighet som en del i de mer bindande åtaganden som krävs enligt protokollet för permanent strukturerat samarbete. Pesco-projekt bör utvecklas i samordning med Nato. Det finns behov av ett Pesco-projekt om utmaningen i fråga om rörlighet när det gäller militära uppdrag som anges i artikel 43.1 i EU-fördraget, särskilt luft- och sjötransportoperationer.

S.  Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) är ett gemensamt, centralt förvaltat finansieringsprogram avsett att främja utvecklingen av ett högeffektivt, hållbart och sammanlänkat transeuropeiskt nät (TEN) på områdena transport, energi och digitala tjänster. FSE är inriktad på att underlätta gränsöverskridande förbindelser och undanröja flaskhalsar, och tillför ett tydligt europeiskt mervärde genom att underlätta gränsöverskridande samarbete och samordning. Den fleråriga budgetramen 2021–2027 inbegriper, genom sin FSE-budgetpost för transportsektorn, nya anslag som ska täcka behov i fråga om militär rörlighet. Det är mycket önskvärt att upprätthålla och ytterligare öka FSE:s effektivitet.

T.  Europeiska försvarsbyrån driver flera projekt på området för militär rörlighet, om diplomatiska godkännanden och EU:s multimodala transportnav, samt de nyligen inrättade ad hoc-programmen om förfaranden för tillstånd till förflyttning över gränserna och om harmonisering av tullrelaterade militära krav. Europeiska försvarsbyråns och kommissionens arbete bör vara sammanfogat på ett tydligt och konsekvent sätt för att vara medlemsstaterna till hjälp vid slutförandet av vissa aspekter av handlingsplanen. Medlemsstaternas militära behov, prioriteringar och krav bör beaktas inom ramen för ett samrådsförfarande.

U.  Militär rörlighet har nyligen identifierats som ett prioriterat område för samarbete mellan EU och Nato i den gemensamma uppsättningen förslag för genomförandet av den gemensamma förklaringen, och bekräftades vara en prioritering i den nya gemensamma förklaringen och i Brysselförklaringen om transatlantisk säkerhet och solidaritet. Nato har översänt sina normer för militär rörlighet till EU, däribland Natos allmänna parametrar för transportinfrastruktur.

V.  Nato satsar också på att förbättra sin egen logistiska kapacitet genom planen för logistiskt stöd (Enablement Plan) till ansvarsområdet för Supreme Allied Commander, Europe (SACEUR), bland annat genom att anpassa lagstiftning och förfaranden, förbättra ledningen, utöka transportkapaciteten och uppgradera infrastrukturen. Europaparlamentet noterar i detta sammanhang att två nya kommandon har inrättats, Joint Force Command i Norfolk och Joint Support and Enabling Command i Ulm.

W.  Tre av de fyra ledande nationer som från och med 2019 utplacerar styrkor i Natos Enhanced Forward Presence on the Eastern Flank, kommer att vara från utanför EU. Stadigvarande närvaro på kontinenten och transport av förstärkningar från Förenta staterna, Kanada och Förenade kungariket är avgörande för Europas säkerhet.

X.  Förbättrad förhandsutplacering av militära logistiska lager, inklusive ammunition och bränsle, kommer att bidra till att delvis minska trycket i fråga om rörlighet.

Y.  Trots alla dessa åtgärder på institutionell nivå måste de huvudsakliga förbättringarna av militär rörlighet och kapacitet komma från EU:s medlemsstater, som behöver anpassa sin nationella infrastruktur och sin lagstiftning. Detta kommer att kräva ett tillvägagångssätt som inbegriper hela statsförvaltningen, på grund av det breda spektrum av frågor som behöver hanteras. Denna gemensamma insats kommer att genomföras med full respekt för nationella beslutsprocesser och konstitutionella krav i EU:s medlemsstater, samt med hänsyn till militära rörlighetskrav som identifierats genom samarbetet mellan EU och Nato.

Z.  Handlingsplanen för militär rörlighet och en pilotanalys som initierades av det estniska ordförandeskapet 2017 för länderna i korridoren Nordsjön–Östersjön i det transeuropeiska transportnätet visade att många vägbroars vikttolerans och maximala fria utrymme i höjdled inte är tillräckliga för militärfordon och att det inte finns tillräckligt med lastkapacitet för att transportera överdimensionerad militär utrustning på järnväg.

1.  Europaparlamentet understryker att militär rörlighet är ett centralt strategiskt verktyg som gör det möjligt för EU att tillvarata sina säkerhets- och försvarsintressen på ett effektivt sätt som är komplementärt med andra organisationer såsom Nato, och bör inte inskränkas enbart till fysiska, rättsliga och infrastrukturrelaterade hinder. Parlamentet betonar behovet av att förbättra den militära rörligheten för Natos kapacitet till snabb förstärkning, vilket skulle förbättra vår kollektiva säkerhet och möjligen öka EU:s bidrag till internationell säkerhet och stabilitet. Parlamentet välkomnar att den militära rörligheten nyligen har fått omfattande uppmärksamhet från alla relevanta aktörer. Parlamentet konstaterar att militär rörlighet förbättrar Europas beredskap och försvarsställning inför potentiella motståndare och krissituationer, samtidigt som den bidrar till att uppnå EU:s ambitionsnivå för försvars- och säkerhetspolitiken, däribland politisk, operativ och industriell strategiskt oberoende.

2.  Europaparlamentet betonar att upprättandet av handlingsplanen för militär rörlighet inom unionen ingår i det överordnade målet att förbättra rörligheten inom EU och att samtidigt bemöta de logistiska och rörlighetsmässiga utmaningar som fastställs i EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik (GFSP). I detta syfte är det viktigt att man harmoniserar gränsöverskridande och tullrelaterade standarder och regleringar, liksom administrativa och lagstiftningsmässiga förfaranden. Parlamentet understryker att gemensamma företag spelar en avgörande roll för harmoniseringen av de administrativa och lagstiftningsmässiga förfarandena, såväl för FSE som för handlingsplanen för militär rörlighet. Förhoppningen är att rörlighet med dubbla användningsområden kommer att inverka positivt på FSE:s utveckling, genom att bidra i budgetfrågor och möta nya och framtida behov.

3.  Europaparlamentet betonar att främjande av den europeiska försvarsunionen och utveckling av strategisk självständighet och återhämtningsförmåga inte bör leda till att öka spänningen i EU:s förbindelser med strategiskt relevanta regionala aktörer.

4.  Europaparlamentet betonar att det först och främst behövs uttryckliga åtaganden och politisk vilja från medlemsstaternas sida för att uppnå militär rörlighet i Europa, medan EU bör bidra med vägledning genom processen genom att fastställa en ram för krav, tillhandahålla finansiering, utarbeta protokoll för att underlätta effektiv förflyttning av teknisk utrustning och personal, främja samarbete och skapa forum för utbyte av bästa praxis, information och erfarenheter mellan såväl civila som militära myndigheter. Parlamentet framhåller att ändamålsenlig militär rörlighet kommer att gynna alla medlemsstater genom att ge bättre förbindelsemöjligheter på både det militära och det civila området. Parlamentet påminner om att varje medlemsstats nationella beslutsprocesser och konstitutionella regler kommer att respekteras.

5.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att främja ett sektorsövergripande samarbete (synergieffekter) mellan medlemsstaterna för utveckling av en effektiv, driftskompatibel, säker, multimodal, intelligent och hållbar rörlighet med dubbla användningsområden (civila och försvarsrelaterade), som bemöter de nya utmaningar som digitaliserade transporter (självkörande fordon och konnektivitet) ger upphov till samt har till syfte att EU på ett vederhäftigt sätt ska fullgöra sina skyldigheter och sitt ansvar avseende logistik med dubbla användningsområden (civila och försvarsrelaterade) i egenskap av global aktör.

6.  Europaparlamentet ställer sig helhjärtat bakom rådets uppmaning till medlemsstaterna att utarbeta nationella planer för militär rörlighet före slutet av 2019 och att ge hög prioritet åt att genomföra dessa planer. Parlamentet välkomnar de övriga åtgärderna som godkändes i rådets slutsatser inom ramen för EU:s globala strategi av den 25 juni 2018, och uppmanar medlemsstaterna att iaktta de tidsfrister som fastställs där. Parlamentet betonar att framgångsrika insatser för att främja militär rörlighet skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att effektivt planera sitt försvar på både nationell och kollektiv europeisk nivå och att delta i gemensamma övningar och utbildning samt uppdrag och insatser inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken på ett effektivt sätt.

7.  Europaparlamentet betonar vikten av rörlighet i samband med krishantering, dvs. behovet av att snabbt och effektivt kunna sätta in resurser för uppdrag och insatser, för att säkerställa att EU bibehåller sin ställning som pålitlig global säkerhetsgarant och fredsaktör och kan hantera naturkatastrofer, humanitära kriser, de militära insatserna enligt artikel 43.1 i EU-fördraget såsom de exemplifieras i de illustrativa scenarierna, samt genomförande av ömsesidigt bistånd och solidaritetsklausuler.

8.  Europaparlamentet anser att en effektiv politik för militär rörlighet kommer att stärka EU:s GSFP-uppdrag, i och med deras internationella dimension och deras fredsbevarande syfte, genom att öka synergieffekterna mellan försvarsbehoven och kommer att stärka EU:s kapacitet att reagera på nödsituationer, samt att humanitära insatser och reaktioner på naturkatastrofer i EU också bör gynnas av ökad militär rörlighet. Parlamentet konstaterar att den typ av uppdrag som skulle gynnas mest av ökad militär rörlighet inom och utanför EU är uppdrag på området för kollektivt försvar och nationella eller europeiska uppdrag och insatser inom krishantering. Parlamentet betonar i detta sammanhang att framsteg på detta område kommer att hjälpa de EU-medlemsstater som även är medlemmar i Nato att fullgöra sina åtaganden enligt artikel 5. Parlamentet betonar de neutrala medlemsstaternas särskilda roll. Parlamentet är emellertid medvetet om att EU-medlemsstater enligt artikel 42.7 i EU-fördraget även har en otvetydig skyldighet att ge stöd och bistånd med alla till buds stående medel om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, i överensstämmelse med åtaganden inom ramen för Nato.

9.  Europaparlamentet erkänner betydelsen av en grundlig analys av vilka delar av EU eller medlemsstater som är i större behov av investeringar i militär rörlighet och som är mer utsatta för yttre säkerhetshot.

10.  Europaparlamentet erkänner att detta är en komplex utmaning som bland annat omfattar frågor om uppbyggnad av infrastruktur, gemensamma standarder, transportbestämmelser, tullar, skatter och tillstånd till förflyttning, och som berör alla förvaltningsnivåer från kommuner till internationella organisationer. Parlamentet efterfrågar i detta sammanhang ramar för att sammanföra såväl militära som civila aktörer på alla nivåer, även från Nato och Natopartner, för att diskutera de relevanta frågorna och därmed säkerställa mervärde och effektivitet i samordningen och genomförandet. Parlamentet påpekar även att medlemsstaterna för att uppnå det optimala resultatet måste investera i gemensam utbildning av administrativ och institutionell personal. Parlamentet välkomnar att kommissionen har åtagit sig att undersöka de alternativ som finns för att göra tullförfarandena enhetliga och enklare före utgången av 2018. Parlamentet framhåller att det är ytterst viktigt med institutionellt samarbete mellan medlemsstaterna samt berörda organ och byråer för att man ska uppnå en harmonisering av lagstiftningen inom EU. Parlamentet betonar att en särskild samordning och ett särskilt utbyte av erfarenheter bör förekomma i fall av dubbla användningsområden för infrastruktur för farligt gods, i syfte att förebygga risken för olyckor, samtidigt som man bör optimera säkerheten runt om i nätet som helhet.

11.  Europaparlamentet noterar den betydande minskningen av den mängd rullande materiel, i synnerhet flakvagnar, som är tillgänglig för att flytta tung utrustning och fordon med kort varsel.

12.  Europaparlamentet inser att verksamhet i en så komplex miljö ger upphov till många svårigheter i fråga om dubbelarbete och samordning utöver kostnadsmässiga problem, som skulle kunna hota det övergripande projektet i grunden om de inte hanteras på lämpligt sätt. Parlamentet är medvetet om att det redan finns erfarenhet av projekt inom EU:s transportsektor av detta dubbla samarbete, till exempel det gemensamma europeiska luftrummet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att säkerställa en effektiv ram för samarbete. Parlamentet betonar att det kommer att krävas bättre samarbete mellan medlemsstaterna för att genomföra projekt för militär rörlighet, och det kommer att behöva uppmuntras till samarbete mellan de civila och militära sfärerna. Parlamentet betonar behovet av samordning med de projekt om militär rörlighet som utarbetas inom ramen för det permanenta strukturerade samarbetet samt dem som äger rum inom ramen för den europeiska försvarsfonden.

13.  Europaparlamentet poängterar därför att förståelse för det gemensamma strategiska syftet och utarbetande av en gemensam plan, liksom samarbete mellan medlemsstaterna, är absolut avgörande för att arbetet ska lyckas. Parlamentet framhåller att sammanhängande militär planering är absolut nödvändig för effektiv strategisk autonomi, baserad på standardisering och driftskompatibilitet mellan olika typer av utrustning och vapen samt på strategisk doktrin och lednings- och kontrollprocesser. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang handlingsplanen för militär rörlighet, där konkreta åtgärder för olika institutionella aktörer och EU-medlemsstater beskrivs och där den strategiska roll som spelas av det transeuropeiska transportnätet erkänns. Parlamentet välkomnar i detta avseende de åtaganden som medlemsstaterna gjort.

14.  Europaparlamentet beklagar att handlingsplanen i grund och botten utgår från en ”nedifrån och upp”-strategi, med endast en begränsad strategisk vision för vilka konkreta försvarsmål som EU siktar på att uppnå genom de olika åtgärder som beskrivs i handlingsplanen. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att det fortfarande saknas en EU-vitbok om försvar, eftersom en sådan kunde ha bidragit med ett tydligare övergripande syfte. Parlamentet anser emellertid att det nuvarande tillvägagångssättet har flera förtjänster och kommer att tjäna alla medlemsstaters intressen, såväl de neutrala staternas som EU-medlemsstaternas i deras egenskap av Nato-medlemmar.

15.  Europaparlamentet betonar att den ambitiösa tidsplanen i handlingsplanen bör följas, både av EU-institutionerna och av medlemsstaterna, för att säkerställa att de nuvarande bristerna i rörligheten åtgärdas så snart som möjligt och att ambitionsnivån för försvars- och säkerhetspolitiken uppnås. Parlamentet välkomnar kraven i handlingsplanen om att förbättra militär rörlighet genom att ta hänsyn till hybridhot, särskilt mot transport och kritisk infrastruktur och att förbättra transportinfrastrukturens motståndskraft mot hybrida hot.

16.  Europaparlamentet noterar att framsteg har gjorts med utarbetandet av militära krav för militär rörlighet inom och utanför EU, framför allt för infrastruktur för dubbla användningsområden, och välkomnar det nära samarbetet med medlemsstaterna under alla skeden i processen, det nederländska ledarskapet med avseende på Pesco-projektet samt synpunkterna från Nato.

17.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om användning av FSE och de betydande medel som planeras anslås till projekt för militär rörlighet med dubbel användning för att säkerställa att infrastrukturen är anpassad till dubbla användningsområden. Parlamentet anser att dubbla användningsområden för infrastruktur är en nödvändig förutsättning för att det civila transportnätet ska kunna dra nytta av handlingsplanen och anslagen för militär rörlighet. Parlamentet ser genomförandet av handlingsplanen som ett tillfälle att göra det möjligt för det civila transportnätet att dra nytta av utökad nätkapacitet, samt främja multimodala förbindelser. Parlamentet välkomnar uppmaningarna att bedöma och anpassa det transeuropeiska transportnätet för att identifiera militära krav som även kommer att tillämpas på nya civila transportprojekt, framför allt flygplatser, hamnar, motorvägar och järnvägar som intermodala knutpunkter i viktiga korridorer. Parlamentet påpekar därför nödvändigheten av att – i samverkan med medlemsstaterna – upprätta en förteckning över nationell infrastruktur och nationella korridorer med beaktande av medlemsstaternas militära särdrag. Parlamentet konstaterar att utvecklingen av projekt för dubbla användningsområden bör vara hållbar och förenlig med miljöstandarder.

18.  För att optimera användningen av EU-medel anser Europaparlamentet att varje transportprojekt som är av gemensamt intresse och finansieras genom FSE vid behov bör integrera kraven för militär rörlighet redan i utvecklingsfasen, för att undvika onödig uppgradering av infrastrukturen i ett senare skede och därmed även undvika oekonomisk användning av medlen i fråga. Parlamentet anser att man vid varje tilldelning från FSE-anslagen för militär rörlighet bör prioritera multimodala projekt när så är möjligt, eftersom dessa ger flest möjligheter till dubbla användningsområden, samt gränsöverskridande projekt, eftersom dessa bidrar till att åtgärda både länkar som fattas och flaskhalsar, vilka i nuläget utgör de största fysiska hindren för snabb och friktionsfri rörlighet såväl för civilpersoner som vid transport av trupper och tung militär utrustning. Parlamentet betonar att man inom ramen för processen med att fastställa de delar av det transeuropeiska transportnätet som är lämpliga för militära transporter ovillkorligen måste maximera de civila och militära synergieffekterna och respektera principen om dubbla användningsområden. Parlamentet anser att ytterligare investeringar i nätverket skulle kunna ge betydande fördelar i termer av militär rörlighet och samtidigt bidra till fullbordandet av det transeuropeiska transportnätets stomnät senast 2030 och det övergripande nätet senast 2050. Parlamentet understryker att det bör vara möjligt att använda finansiering från anslagen för militär rörlighet i syfte att anpassa transportinfrastrukturen inom både det transeuropeiska transportnätets stomnät och det övergripande nätet.

19.  Europaparlamentet stöder beslutet om anslag för militär rörlighet inom ramen för FSE-programmets centrala förvaltning, med ett strikt mål om rörlighet med dubbla användningsområden. Parlamentet noterar de preliminära åtgärder som anges i handlingsplanen. Kommissionen uppmanas att senast den 31 december 2019 anta delegerade akter med avseende på att precisera de militära kraven, upprätta en förteckning över de delar av det transeuropeiska transportnätet som är lämpliga för militära transporter samt upprätta en förteckning över prioriterade infrastrukturprojekt med dubbla användningsområden och utarbeta bedömningsförfarandena i fråga om stödberättigande och tilldelningskriterier för åtgärder med anknytning till militär rörlighet.

20.  Europaparlamentet påminner om att flera typer av teknik som används i försvarssektorn med framgång har anpassats till den civila sektorn, och framhåller att tillämpningen av ett intelligent transportsystem som bygger på system för telematiktillämpningar såsom ERTMS och Sesar och sjösättandet av tekniker med anknytning till Galileo, Egnos eller statlig satellitkommunikation utgör en av de mest utmanande möjligheterna framöver för den civila transportsektorn. Parlamentet anser därför att man vid framtida översyner av handlingsplanen i slutändan bör utforska möjligheten för den civila transporten att utnyttja militära lösningar på dessa utmaningar, t.ex. på området för cybersäkerhet och säker kommunikation. Parlamentet kräver att ytterligare åtgärder vidtas för att öka samarbetet och förtroendet mellan aktörer inom cybersäkerhet och försvar och att stärka samarbetet inom det permanenta strukturerade samarbetet. Parlamentet understryker behovet av att fortsätta utveckla ett gemensamt nätverk för bekämpning av hybrida hot för att säkerställa motståndskraften hos den infrastruktur som är strategisk i ljuset av arbetet med att förbättra militär rörlighet inom EU. Parlamentet betonar betydelsen av EU-institutionernas pågående arbete med att uppdatera förordningen för kontroll av export med dubbla användningsområden.

21.  Europaparlamentet framhåller värdet av potentiella förslag om reglering av transporter av farligt gods för militär användning, uppdatering av EU:s tullkodex och anpassning av momsbestämmelser.

22.  Europaparlamentet välkomnar utbytet av information och bästa praxis mellan militära och civila aktörer i detta avseende, och framhåller behovet av att arbeta tillsammans för att bygga upp en gemensam grund för reglering av transporter av farligt gods för militär användning.

23.  Europaparlamentet noterar att handlingsplanen innehåller ett avsevärt antal åtgärder som måste utföras på medlemsstatsnivå, varvid Europeiska försvarsbyrån och kommissionen ska tillhandahålla stöd och vägledning för att åtgärderna ska genomföras snabbt och effektivt. Parlamentet påminner om behovet av ett standardiserat regelverk på tull- och skatteområdet, framför allt när det gäller mervärdesskatt. Parlamentet betonar framför allt vikten av att uppnå harmoniserade bestämmelser för tillstånd till förflyttning över gränserna, vilka utgör ett stort hinder för snabb rörlighet. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör samarbeta för att få till stånd så ändamålsenlig gränsöverskridande dubbel användning som möjligt, och för att minska de administrativa kostnaderna. Parlamentet stöder i detta avseende viljan att fram till slutet av 2019 påskynda tidsfristerna för gränspassage och att, i detta syfte, utfärda diplomatiska godkännanden för mark-, havs- eller luftförflyttningar inom fem dagar och att planera för en ytterligare förkortning av denna tidsfrist för snabbinsatsenheter.

24.  Europaparlamentet stöder beslutet som fattats av de medlemsstater som deltar i det permanenta strukturerade samarbetet att uppföra militär rörlighet på den ursprungliga förteckningen över sjutton prioriterade projekt som ska utvecklas inom ramen för permanent strukturerat samarbete. Parlamentet betonar i detta sammanhang att projektet för militär rörlighet inom ramen för det permanenta strukturerade samarbetet skulle kunna utgöra ett användbart verktyg för att samordna de insatser från medlemsstaterna som beskrivs i handlingsplanen, och även annan verksamhet som ligger utanför EU:s omedelbara befogenheter. Parlamentet anser att denna arbetsfördelning, tillsammans med god samordning, är avgörande för att projektet inom ramen för det permanenta strukturerade samarbetet ska ge mervärde. Parlamentet välkomnar också de mer bindande åtaganden om att förenkla militära transporter över gränserna som gjordes i underrättelsen om permanent strukturerat samarbete. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt delta i projektet för militär rörlighet inom ramen för det permanenta strukturerade samarbetet.

25.  Europaparlamentet betonar vikten av att vederbörligen informera och involvera lokalsamhällen när det gäller planering och effekter av storskalig infrastruktur för militär rörlighet.

26.  Europaparlamentet understryker att EU till syvende och sist enbart kan komplettera medlemsstaternas insatser. Parlamentet betonar att det är helt avgörande att medlemsstaterna godtar och kan genomföra ett tillvägagångssätt som inbegriper hela statsförvaltningen för att hantera de relevanta frågorna om arbetet ska bli framgångsrikt. Parlamentet understryker vikten av medlemsstaternas politiska engagemang för att förverkliga effektiv militär rörlighet inom och bortom EU. Parlamentet understryker att militär rörlighet kommer att kräva samarbete och samordning med alla allierade inom Nato för att lyckas.

27.  Europaparlamentet välkomnar den nya gemensamma förklaringen om samarbete mellan EU och Nato och Brysselförklaringen om transatlantisk säkerhet och solidaritet samt tonvikten vid frågor om militär rörlighet i båda dessa. Parlamentet välkomnar också Natos nya initiativ, framför allt planen för logistiskt stöd (Enablement Plan) för SACEUR:s ansvarsområde. Parlamentet välkomnar Natos arbete med att säkerställa militär rörlighet i detta avseende och uppmanar med kraft både EU och Nato att undvika onödigt dubbelarbete. Parlamentet betonar hamnarnas betydelse som förbindelsepunkter mellan EU och dess Natoallierade och för närsjöfartsförbindelser inom Europa. Parlamentet betonar vikten av öppenhet och kommunikation om EU:s försvarsinitiativ, inklusive permanent strukturerat samarbete till Förenta staterna och andra Nato-allierade för att undvika eventuella missförstånd och välkomnar EU:s försvarsinitiativ för att stärka den europeiska pelaren inom Natoalliansen.

28.  Europaparlamentet uppmanar därför eftertryckligen EU, dess medlemsstater och Nato att intensifiera sitt samarbete och sin samordning, bland annat genom att använda medel för gemensamma projekt, öka politisk flexibilitet, formalisera förbindelsen mellan EU och Nato genom att utvidga samarbetsområdena och utbyta information i vidare omfattning, när detta ligger i EU:s säkerhetsintressen, för att åstadkomma synergieffekter. Parlamentet uttrycker sina förhoppningar om att hindren för utbyte av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter mellan de två organisationerna ska undanröjas så snart som möjligt för att möjliggöra detta närmare samarbete.

29.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, EU:s organ på försvarsområdet, Natos generalsekreterare samt både EU-medlemsstaternas och Natomedlemmars regeringar och parlament.

(1) EUT L 331, 14.12.2017, s. 57.
(2) EUT C 88, 8.3.2018, s. 1.
(3) EUT L 65, 8.3.2018, s. 24.
(4) EUT C 224, 27.6.2018, s. 18.
(5) Antagna texter, P8_TA(2018)0257.
(6) Antagna texter, P8_TA(2017)0492.


Ny europeisk kulturagenda
PDF 162kWORD 55k
Europaparlamentets resolution av den 11 december 2018 om den nya europeiska kulturagendan (2018/2091(INI))
P8_TA(2018)0499A8-0388/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av toppmötet för rättvisa jobb och tillväxt som hölls i Göteborg den 17 november 2017, av ledaragendan om utbildning och kultur från november 2017 och av Europeiska rådets slutsatser av den 14 december 2017 om unionens sociala dimension, utbildning och kultur,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om att ta tillvara potentialen i den kulturella och den kreativa sektorn(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om att främja de europeiska kulturella och kreativa sektorerna som källor till ekonomisk tillväxt och sysselsättning(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2016 om en enhetlig EU-politik för den kulturella och kreativa sektorn(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 april 2008 om kulturindustrin i Europa(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2007 om konstnärers sociala ställning(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om de kulturella aspekterna i EU:s yttre åtgärder(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 om en integrerad kulturarvsstrategi för Europa(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om rollen för interkulturell dialog, kulturell mångfald och utbildning när det gäller att främja EU:s grundläggande värderingar(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om EU-kunskap i skolan(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 april 2008 om en europeisk agenda för en kultur i en alltmer globaliserad värld(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2018 om strukturella och ekonomiska hinder för tillgången till kultur(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 2 mars 2017 om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1295/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av programmet Kreativa Europa (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1718/2006/EG, nr 1855/2006/EG och nr 1041/2009/EG(12),

–  med beaktande av Unescos (FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur) konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar av den 20 oktober 2005,

–  med beaktande av Europarådets ramkonvention av den 27 oktober 2005 om kulturarvets betydelse för samhället (Farokonventionen),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1295/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av programmet Kreativa Europa (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1718/2006/EG, nr 1855/2006/EG och nr 1041/2009/EG(13),

–  med beaktande av rådets resolution av den 16 november 2007 om en europeisk kulturagenda(14),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 23 december 2014 om en arbetsplan för kultur (2015–2018)(15),

–  med beaktande av EU:s arbetsplan för kultur 2015–2018,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 27 maj 2015 om de kulturella och kreativa sektorernas samverkan med andra sektorer för att stimulera innovation, ekonomisk hållbarhet och social delaktighet(16),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 8 juni 2016 Mot en EU-strategi för internationella kulturella förbindelser (JOIN(2016)0029),

–  med beaktande av kommissionens rapport om genomförandet av den europeiska kulturagendan (COM(2010)0390),

–  med beaktande av kommissions grönbok av den 27 april 2010 Att ta tillvara potentialen i den kulturella och den kreativa sektorn (COM(2010)0183),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ett Europaår för kulturarv (2018) (COM(2016)0543),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 september 2012 Att främja de kulturella och kreativa sektorerna för att främja tillväxt och sysselsättning i EU (COM(2012)0537),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 december 2012 om innehåll i den digitala inre marknaden (COM(2012)0789),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 juli 2014 En integrerad kulturarvsstrategi för Europa (COM(2014)0477),

–  med beaktande av rapporten från 2012 från arbetsgruppen med experter från medlemsstaterna om tillgång till kultur,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 december 2010 om avskaffande av gränsöverskridande skattehinder för EU-medborgare (COM(2010)0769),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 november 2011 om dubbelbeskattning på den inre marknaden (KOM(2011)0712),

–  med beaktande av 2015 års rapport om sätt att hantera gränsöverskridande skattehinder som individer inom EU står inför (Ways to tackle cross-border tax obstacles facing individuals within the EU) från kommissionens expertgrupp för avskaffande av skatteproblem för personer som är verksamma över gränserna inom EU,

–  med beaktande av 2017 års rapport om hur kultur och konst kan främja interkulturell dialog inom ramen för migrations- och flyktingkrisen (How culture and the arts can promote intercultural dialogue in the context of the migratory and refugee crisis) från arbetsgruppen med experter från medlemsstaterna om interkulturell dialog inom ramen för den öppna samordningsmetoden,

–  med beaktande av Romförklaringen av den 25 mars 2017, där ledarna för 27 medlemsstater och EU:s institutioner uttryckte sin önskan om en ambitiös union ”där medborgarna har nya möjligheter att utvecklas kulturellt, socialt och ekonomiskt”, ”en union som bevarar vårt kulturarv och främjar kulturell mångfald”,

–  med beaktande av Davosförklaringen av den 22 januari 2018 om en byggkultur av hög kvalitet i Europa, där de europeiska kulturministrarna betonade det brådskande behovet av att man tar fram nya metoder för att skydda och främja den kulturella betydelsen av Europas bebyggda miljö och anlägger ett kulturcentrerat helhetsperspektiv på den bebyggda miljön,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A8–0388/2018), och av följande skäl:

A.  Prioriteringarna för den nya agendan och den sektorspecifika strategin är välkomna. Alla kulturella och kreativa sektorer bör ges samma skräddarsydda stöd som riktar sig till sektorspecifika utmaningar, och kulturell mångfald och interkulturell dialog bör upprätthållas som sektorsövergripande prioriteringar. Kulturen är en kollektiv nyttighet och den nya agendan för kultur bör ha som mål att bevara, utvidga och sprida ett levande och mångsidigt kulturliv och garantera tillgång för alla och främja deltagande.

B.  Den nya agendan för kultur bör ge en flexibel ram som gör det möjligt att förändra kulturella ekosystem och främja synergier mellan olika sektorer.

C.  Europa håller på att ta sig ur en svår finansiell kris, där nationella och regionala kulturbudgetar tyvärr ofta var bland de första att råka ut för nedskärningar.

D.  Europa står inför växande sociala orättvisor och ungdomsarbetslöshet, stigande populism och radikalisering samt har en befolkning med allt större mångfald. Kulturen är därför viktigare än någonsin för att åstadkomma social sammanhållning och interkulturell dialog och garantera medborgarnas möjlighet till uttrycksfrihet och uttrycksmångfald, kommunikation och skapande samt för att bygga broar mellan enskilda människor.

E.  Europas kreativa och kulturella sektorer utgör EU:s viktigaste tillgångar. De står för 4,2 procent av EU:s BNP, skapar 8,4 miljoner arbetstillfällen, vilket motsvarar 3,7 procent av den totala sysselsättningen i EU, och är ekonomiskt starka även i kristider. Dessa sektorer främjar kreativitet, som bidrar till alla verksamhetsområden, samtidigt som de står för en större del av sysselsättningen bland ungdomar och kvinnor än andra sektorer.

F.  Europas musiksektor är mycket dynamisk och står för en miljon arbetstillfällen och en omsättning på 25 miljarder euro. Den är dock fortfarande kraftigt underfinansierad, särskilt om man tar hänsyn till nya distributionsmodeller på nätet. Av den totala budgeten på 1,46 miljarder euro för Kreativa Europa har fram till juli 2018 endast 51 miljoner euro gått till musikprojekt, särskilt inom klassisk musik. Detta återspeglar inte mångfalden i Europas musiksektor eller dess ekonomiska, sociala och kulturella bidrag.

G.  Kulturen har stor betydelse för den sociala sammanhållningen och integrationen, särskilt genom att minoriteter, missgynnade grupper, marginaliserade samhällen, migranter och flyktingar deltar i det kulturella och sociala livet, och den särskilda inbjudan att lämna in förslag för migranters integration i programmet Kreativa Europa har visat sig vara effektiv men överutnyttjad och underfinansierad.

H.  Konstnärers och kulturarbetares anställningar är ofta otrygga och instabila med svag eller ingen social trygghet och oförutsägbara inkomster.

I.  Kulturell medvetenhet och kulturella uttryck har erkänts på EU-nivå i den reviderade rekommendationen om nyckelkompetenser för livslångt lärande. Konst och humaniora bör integreras helt i utbildningssystemen för att bidra till att forma ett Europa som är samverkande, kreativt och redo för att främja hållbarhet, integration och social sammanhållning.

J.  Kulturella nätverk är ett kraftfullt verktyg för att skapa band mellan människor och långvariga fredliga förbindelser och en dialog över nationsgränserna och därmed för att främja internationella kulturella förbindelser, som utgör kärnan i världsomspännande regler och uppkomsten av en europeisk kultursfär.

Allmänna anmärkningar

1.  Europaparlamentet välkomnar den nya agendan för kultur och betonar att den utgör en enorm möjlighet att anta en heltäckande och enhetlig kulturpolitik på EU-nivå som erkänns av människor i och utanför EU. Parlamentet betonar dock att den endast kan bli en framgång om den stöds av en betydande budgetökning för programmet Kreativa Europa och om man skapar synergier och samverkan med andra EU‑finansierade program för att åstadkomma ett holistiskt och övergripande tillvägagångssätt när det gäller kultur.

2.  Europaparlamentet bekräftar kulturens och de kulturella och kreativa sektorernas roll som drivkraft för att uppnå målen för sammanhållningspolitiken och social delaktighet i hela unionen och begär att hänsyn tas till detta i samband med tilldelningen av medel från struktur- och sammanhållningsfonderna.

3.  Europaparlamentet inser att Europaåret för kulturarv 2018 utgör ett tillfälle att öka medvetenheten om den unika styrkan och mångfalden i EU:s kultur och kulturarv och dess inneboende värde, samt den avgörande roll som kulturen och kulturarvet spelar i våra samhällen och ekonomier i att skapa en känsla av samhörighet, främja ett aktivt medborgarskap och definiera vår identitet och våra grundläggande värderingar frihet, mångfald, jämlikhet, solidaritet och social rättvisa.

4.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att presentera en handlingsplan för kulturarv och betonar behovet av att fokusera på både de materiella och immateriella aspekterna av Europas kulturarv och de kopplingar det har till samtida konstnärliga och kreativa projekt och uttryck. Parlamentet betonar dessutom att man behöver åstadkomma en kontinuerlig strukturerad dialog med intressenter för att samla in kunskap, bygga kapacitet och samordna stödet för kulturarvet i Europa, som ett sätt att befästa arvet från Europaåret för kulturarv 2018 på lång sikt och hjälpa till att genomföra handlingsplanen. Parlamentet understryker att denna strukturerade dialog bör omfatta alla kulturella, kreativa och kulturarvsrelaterade sektorer. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att utarbeta kompletterande handlingsplaner på nationell nivå och anser att handlingsplanen är en möjlighet att ta itu med alla frågor som har tagits upp inom ramen för de tio europeiska initiativ som sträcker sig bortom Europaåret för kulturarv 2018 och att lägga fram de rekommendationer som getts under detta år.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att behovet av att reagera på nya oförutsedda omständigheter inte kommer att stå i vägen för uppnåendet av redan överenskomna mål på kulturområdet. Parlamentet påminner om att nya initiativ bör finansieras genom en ny budget från nya källor och inte genom en omfördelning av befintliga medel.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en gemensam EU-portal för kulturarvet, som samlar information från alla EU-program som finansierar kulturarv och som är uppdelad i tre huvuddelar: finansieringsmöjligheter för kulturarv; en databas med exempel på bästa praxis och excellens från kulturarvsområdet och relevanta hänvisningar; nyheter och länkar om utvecklingen inom kulturarvsrelaterad politik, åtgärder och evenemang.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla nya metoder för systematisk uppgiftsinsamling för alla kulturella och kreativa sektorer och att säkerställa att effektiva statistiska koder och mer kvalitativa indikatorer används för att överbrygga klyftan mellan den alltmer datafattiga offentliga sektorn och de informationsrika digitala operatörer som använder sig av denna information för att förvärva marknadsandelar och destabilisera marknadsaktörer.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa EU-resultattavlor för att mäta pluralismen i kultur och media, för att utveckla indikatorer och för att övervaka den konstnärliga yttrandefriheten på EU-nivå och mångfalden i skapandet, distributionen och utbudet av kreativa verk.

9.  Europaparlamentet välkomnar lanseringen av ”Music Moves Europe” som ett viktigt första steg mot att stimulera kreativitet, mångfald och innovation i Europas musiksektor och i de sektorsspecifika insatserna för musik i programmet Kreativa Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen att fokusera på rörligheten för artister och repertoarer inom och utanför Europa, på distribution, på finansiering för små och medelstora företag, på digitala plattformars öppenhet och ansvarstagande gentemot artister, på ett brett utbud av strömningstjänster, på tillgänglig information på nätet och på en kartläggning av sektorn när ytterligare EU-insatser för musik utvecklas.

10.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en onlineförteckning över europeiska filmer och lanseringen av en första EU-filmvecka och uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att i samarbete med artister och den kreativa sektorn öka synligheten för europeisk film i Europa och världen, särskilt genom att förbättra de europeiska filmernas tillgänglighet och främja utvecklingen av europeiska plattformar som ger tillgång till licensierade EU-filmer, samtidigt som man ger rättvis ersättning till skaparna och rättighetsinnehavarna och respekterar territorialitetsprincipen. Parlamentet betonar vidare de positiva erfarenheterna av Luxpriset för att främja europeiska filmer och underlätta distributionen av dem.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna betydelsen av EU-agendan för städer och främja samarbete mellan medlemsstater och städer, liksom andra intressenter, för att stimulera tillväxt, bebolighet och innovation i Europas städer och identifiera och framgångsrikt hantera samhälleliga utmaningar.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa en särskild åtgärd som främjar konstverks rörlighet, eventuellt i form av ett vandringsutställningsbidrag, eftersom detta skulle ge många projekt som finansieras genom programmet Kreativa Europa en längre livslängd.

Kulturell och konstnärlig dimension

13.  Europaparlamentet erkänner den kulturella, konstnärliga och kreativa uttrycksfrihetens inneboende värde och värdet av att allmänheten har största möjliga tillgång till kultur, bland annat genom riktade åtgärder.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att europeiska festivaler stöds eftersom de är viktiga för att föra samman människor från hela Europa och resten av världen och stärka banden mellan dem. Parlamentet betonar att festivaler utgör en förenande kraft som påverkar samhället, medborgarskapet, ekonomin, kulturarvet och utvecklingen i andra länder.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att utse en europeisk kulturpersonlighet varje år, en händelse som skulle åtföljas av en rad aktiviteter och projekt i hela Europa för att hedra denna persons liv och arbete och betona hans eller hennes betydelse för de europeiska värderingarna och den europeiska identiteten.

16.  Europaparlamentet anser att man bör använda sig av yrkeskunskaperna hos konstnärer, författare, aktörer på kulturområdet, reklamskribenter och audiovisuella operatörer som ett viktigt stöd för utvecklingen av en europeisk kulturell dimension, interkulturell dialog, kulturell och konstnärlig innovation, territoriell sammanhållning och social delaktighet.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna kulturen som en ”mjuk makt” som ger medborgarna möjlighet och egenmakt att leda samhället på ett ansvarsfullt sätt, med integritet, entusiasm och empati.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att Europa kan bli en plats för ansvariga medborgare som knyter kontakter utanför sina egna kulturer, utmanar invanda tankemönster och främjar innovation och bidrar till andra människors utveckling och engagemang.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka för kulturell mångfald, integration av migranter och ett gott medborgarskap.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka för samarbete mellan kulturarbetare, lärare, engagerade medborgare och yrkesverksamma inom företag för att allmänheten på nytt ska få upp ögonen för kulturen.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att kulturella nätverk stöds som ett sätt att samla kollektiva kunskaper, erfarenheter och minnen, skapa ett informellt informationsutbyte, stimulera till diskussion och utveckling av kulturen för att skapa bättre möjligheter till rörlighet och samarbete och bidra till en integrerad europeisk kultursfär.

Den sociala dimensionen

22.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att införa en särskild åtgärd för rörlighet inom Kreativa Europa, men betonar att detta kräver en lämplig budget och förenklade administrativa förfaranden för att undvika hinder, exempelvis i samband med viseringar, särskilt när det gäller tredjeländer. Parlamentet betonar att särskilda åtgärder behövs för att hantera hinder som leder till överdriven eller dubbel beskattning för artister.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa en gemensam portal som innehåller information om alla tillgängliga residensprogram och möjligheter till rörlighet.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att ta bort artikel 17 i OECD:s modellavtal för skatter från bilaterala skatteavtal mellan EU-medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att som en tillfällig lösning upprätta en sektorspecifik uppförandekod om källskatt som beskriver de alternativ som finns för att minska kostnaderna och förenkla förfarandena genom att visa på bästa praxis och möjliga undantag.

25.  Europaparlamentet efterlyser en garanti för kreativa och konstnärliga arbetstagares rätt till rättvis ersättning och rättvisa avtals- och arbetsvillkor. Parlamentet pekar på de projektbaserade, otrygga och atypiska anställningsformerna för kulturarbetare i Europa. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att vidta omfattande åtgärder för att minska gråzonen genom harmonisering och förbättra avtalsvillkoren för konstnärer och upphovsmän i hela EU och på EU-nivå med avseende på kollektiv representation, social trygghet och direkt och indirekt beskattning. Parlamentet anser att man i trygghetssystemen i hela unionen bör ta full hänsyn till atypiska anställningsformers särdrag.

26.  Europaparlamentet understryker att kulturarv och kultursfärer har stor betydelse för förnyelsen av städerna och främjandet av sammanhållningen invånare emellan. Parlamentet uppmuntrar därför kommissionen och dess gemensamma forskningscentrum (JRC), som genom sitt arbete ger städernas historier en mening och riktning, att ytterligare utveckla projektet för bevakning av kulturella och kreativa städer och uppmanar städer och kommuner att utnyttja projektet på ett bättre sätt.

27.  Europaparlamentet erkänner mervärdet av grannskapsbaserade kulturella aktiviteter som är socialt, ekonomiskt och hälsomässigt fördelaktiga för lokalsamhällen, särskilt i låginkomstområden och marginaliserade områden som förorter och landsbygdsområden. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna, städerna och kommunerna att stödja sådana aktiviteter genom konkreta åtgärder, exempelvis genom skräddarsydda detaljplanbestämmelser, finansieringsinitiativ och återanvändning av övergivna anläggningar.

28.  Europaparlamentet betonar att kulturen har en påvisad effekt när det gäller att främja social sammanhållning och förbättra människors tillfredsställelse med livet och deras välbefinnande och att den därför är mycket betydelsefull för att mildra det tryck som det innebär för Europa att hysa en alltmer mångkulturell befolkning. Parlamentet betonar den betydelse som kultur och interkulturell dialog kan ha för att ge migranter egenmakt och underlätta deras integration.

29.  Europaparlamentet beklagar att 36 procent av européerna inte deltog i någon kulturaktivitet under det föregående året enligt 2017 års Eurobarometer. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att stärka kopplingarna mellan kultur, konst, skapande, utbildning, innovation och konstnärlig forskning. Parlamentet uppmanar dem dessutom att satsa på publikengagemang, samhällsengagemang och kulturell förmåga och att genomföra de åtgärder som behövs för att garantera tillgång till och deltagande i kulturlivet, särskilt för de mest missgynnade grupperna.

30.  Europaparlamentet uppmanar till närmare samverkan mellan kultursektorn och utbildningssektorn, exempelvis genom främjande av aktiviteter utanför skoltid eller konstnärers deltagande i skolorna. Parlamentet påminner i detta avseende om att det är nödvändigt att förse konstnärer, chefer, lärare, kontaktpersoner, socialarbetare och andra yrkesverksamma som deltar i sådan samverkan med tillräckligt offentligt ekonomiskt stöd.

31.  Europaparlamentet betonar vikten av effektiva åtgärder för att främja barns intellektuella och kulturella utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inom sina respektive kompetensområden tillhandahålla tillräcklig finansiering för stöd till kulturproduktionsprojekt som riktar sig till barn.

32.  Europaparlamentet betonar det mervärde som konst, musik och humaniora tillför skolornas läroplaner eftersom de bidrar till ökad kreativitet, väcker ett intresse för kultur och främjar kritiskt tänkande. Parlamentet betonar att behovet av kulturella och kreativa färdigheter ökar alltmer i det digitala landskapet och uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att övervinna den strikta uppdelningen mellan olika ämnesområden och övergå från STEM-strategin till STEAM-strategin inom både formell och icke-formell utbildning samt att anta en strategi för livslångt lärande för personer som arbetar inom den kulturella, kreativa och audiovisuella sektorn. Parlamentet erkänner betydelsen av att musik och konst ingår i skolornas läroplaner. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka möjligheten att ta fram en lärobok om Europas kulturhistoria.

33.  Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa en trygg och tillfredsställande läromiljö för studerande och lärare för att kulturen ska blomstra. Parlamentet uppmanar i detta avseende medlemsstaterna att kraftigt investera i underhållet av offentliga anläggningar, särskilt skolor, för att förbättra jordbävningssäkerheten och avlägsna arkitektoniska hinder.

34.  Europaparlamentet konstaterar att den snabba tekniska utvecklingen gör det nödvändigt att anta en strategi för livslångt lärande för kulturarbetare och öka synergierna mellan kultur och utbildning på det formella och icke-formella området.

35.  Europaparlamentet erkänner den potential som kreativa centrum har att fungera som samarbetsplatser för yrkesverksamma inom de kulturella och kreativa sektorerna. Parlamentet betonar emellertid att sektorerna i första hand behöver bygga upp sin kapacitet i fråga om digitala färdigheter och ledarskap i stället för att bara koncentrera sig på ny digital innovation.

36.  Europaparlamentet konstaterar att man till följd av en växande polarisering både inom EU och globalt står inför allt större utmaningar när det gäller de demokratiska principerna och europeiska värderingarna såsom yttrandefrihet, respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen, demokrati och solidaritet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att utveckla en strategi för att skydda de kulturella rättigheterna, den konstnärliga yttrandefriheten och pluralismen i media, samt rätten att fritt delta i kulturlivet, bland annat genom att stödja utvecklingen av indikatorer och övervakningssystem på EU-nivå.

37.  Europaparlamentet håller med om att kulturellt deltagande och vardaglig kreativitet bidrar betydligt till en interkulturell dialog och hälsosamma samhällen. Parlamentet betonar dock att man behöver se till att EU:s finansieringsinstrument ger tillräckligt utrymme för att hänsyn ska kunna tas till det inneboende och unika värdet av konstnärers arbete.

38.  Europaparlamentet pekar på behovet av att främja kvinnors tillgång till alla konstnärliga, kulturella och kreativa yrken och uppmanar medlemsstaterna att undanröja hinder som står i vägen för kvinnors tillgång till ledande positioner inom kulturella institutioner och stiftelser, akademier och universitet.

Den ekonomiska dimensionen

39.  Europaparlamentet betonar att kommissionen och medlemsstaterna bör bidra till utvecklingen av kulturella organisationer genom att tillhandahålla stabilt, tillförlitligt och kontinuerligt ekonomiskt stöd. Parlamentet beklagar att Kreativa Europa, trots det europeiska mervärdet av kulturinvesteringar, bara står för 0,15 procent av den totala EU-budgeten, varav endast 31 procent är öronmärkt för kultur. Parlamentet noterar att politikområdena inom Kreativa Europa kommer att öka. Parlamentet noterar förslaget till en ny flerårig budgetram och välkomnar den föreslagna ökningen av finansieringen som ett första steg i rätt riktning, men anser att budgeten bör fördubblas för det nya programmet Kreativa Europa och att det bör bli mer lättillgängligt för mindre organisationer.

40.  Europaparlamentet betonar att Kreativa Europas popularitet, i kombination med dess underfinansiering och administrativa komplexitet, har lett till att endast 16,2 procent av alla projekt har varit framgångsrika och till att det har förekommit betydande regionala och geografiska obalanser i fråga om de projekt som fått stöd. Parlamentet påpekar att detta, tillsammans med den administrativa komplexiteten, fungerar avskräckande, skapar frustration kring programmet och EU:s kulturverksamhet och hindrar många aktörer inom de kulturella och kreativa sektorerna från att ansöka. Parlamentet anser därför att urvalsprocessen bör ses över på grundval av de brister som identifierats i halvtidsutvärderingen.

41.  Europaparlamentet framhåller att det är viktigt att underlätta och effektivisera tillgången till Kreativa Europa för små aktörer på kulturområdet och små och medelstora företag. Parlamentet betonar i detta hänseende att man behöver införa en särskild del som är reserverad för sådana aktörer och företag, särskilt aktörer och företag från områden som har drabbats av naturkatastrofer.

42.  Europaparlamentet beklagar att man i kommissionens förslag till flerårig budgetram i de flesta fall inte nämner kultur och konst i de politikområden som de bidrar till och uppmanar därför kommissionen att i samarbete med de kulturella och kreativa sektorerna utforma holistiska och samordnade strategier för att integrera kultur och konst i andra politikområden och särskilt fokusera på tillgången till finansiering för mindre organisationer.

43.  Europaparlamentet betonar kulturens övergripande inverkan och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att rapportera hur stor finansiering som anslagits till kultur i alla finansieringsprogram och se till att den uppgår till minst 1 procent av nästa fleråriga budgetram. Parlamentet uppmanar EU:s regioner att ange kultur, kulturarv och kulturella och kreativa sektorer som en prioritering i strukturfonderna och att uppmuntra medlemsstaterna att ta med en kulturell dimension i de strategiska målen för sina operativa program.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en enda kontaktpunkt där alla befintliga finansieringsinstrument för EU-medel anges på ett användarvänligt, omfattande, innovativt och effektivt sätt med tydlig ansökningsvägledning och hjälp.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att garantera att tillräckliga resurser inom EU:s finansieringsinstrument anslås på grundval av det inneboende värdet av konstnärliga och kreativa projekt.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt kulturområden som hotas på grund av bristande finansiering eller uppmärksamhet, exempelvis poesiområdet.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anta en skräddarsydd strategi för respektive sektor. Parlamentet påpekar att bidrag är avgörande om man ser till det kulturella ekosystemet i sin helhet och för att värdera immateriella tillgångar korrekt och stödja nyskapande konstnärliga och kulturella verksamheter. Parlamentet påpekar att även om finansieringsinstrument som garantier, lån och egna medel är lämpliga för vinstgenererande projekt bör bidrag förbli den främsta finansieringskällan, särskilt för mindre enheter.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rapportera om genomförandet av det finansiella garantiinstrumentet för den kulturella och den kreativa sektorn. Parlamentet beklagar instrumentets begränsade geografiska täckning och föreslår att man bör använda mikrofinansiering när det handlar om mycket små aktörer eftersom de kulturella och kreativa sektorerna till största delen består av små och medelstora företag, varav 95 procent är mikroföretag. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa att bankerna värderar upphovsrätt och immateriella tillgångar högre.

49.  Europaparlamentet uppmanar till vidareutveckling av initiativet med europeiska kulturhuvudstäder och hållbar kulturell turism i samarbete med kultursektorerna, samhällena och medborgarna, liksom med Unesco i fråga om utnämningar till kulturarvsplatser, samt med Europarådet genom utvecklingen av kulturvägar. Parlamentet efterlyser främjandet av EU-regioner som framstående europeiska resmål (Eden).

Digital4Culture

50.  Europaparlamentet konstaterar att den digitala revolutionen drastiskt har förändrat det sätt på vilket konst och kultur skapas, distribueras och konsumeras, vilket innebär många möjligheter men samtidigt stora utmaningar för de redan ansträngda arbetsvillkoren för konstnärer och upphovsmän och hotar deras ekonomiska överlevnad. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att verka för rättvis ersättning, anständiga arbetsförhållanden och en modernisering av välfärdssystemen för de kulturella och kreativa sektorerna samt erkännande av artisternas ställning.

51.  Europaparlamentet erkänner att den digitala tekniken bidrar positivt till att underlätta och bredda möjligheterna att bevara och få tillgång till kulturellt, konstnärligt, kreativt och audiovisuellt innehåll och motsvarande tjänster, exempelvis genom förstärkt och virtuell verklighet och gränssnitt mellan människa och maskin, men också genom utvecklingen av pedagogiska och berättande datorspel och skapandet av ett kulturarvsmoln. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i detta sammanhang verka för synergier på detta område, särskilt med programmet för ett digitalt Europa och Horisont Europa.

52.  Europaparlamentet anser att skyddet av upphovsrätt är centralt för intäkterna i de kulturella och kreativa sektorerna och välkomnar det nya förslaget till upphovsrättsdirektiv och dess åtgärder för att skydda nyhetsutgivare, överbrygga värdegapet mellan de kreativa sektorerna och de digitala plattformarna och öka insynen och balansen i upphovsmännens och de utövande konstnärernas avtalsförbindelser och skydda mot att immateriella rättigheter beslagtas. Parlamentet betonar att det är mycket viktigt att skapa en rättvis digital marknadsplats där upphovsmän får rättvis ersättning.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att de digitala plattformar som spelar en aktiv roll vid distribution, marknadsföring och kommersialisering av upphovsrättsskyddat innehåll har en tydlig skyldighet att erhålla licenser från rättighetsinnehavarna och att ge rättvis ersättning till konstnärer, författare, nyhetsutgivare, producenter, journalister och upphovsmän för att deras verk används digitalt.

54.  Europaparlamentet betonar att man för att stärka de befintliga synergierna måste upprätthålla kopplingen mellan den europeiska kulturagendan och den digitala agendan.

55.  Europaparlamentet påminner om vikten av att särskilt bland minderåriga främja dataskydd och digital kompetens och mediekompetens, vilket är det effektivaste sättet att ta itu med problemet med bland annat manipulation och mikroinriktad reklam.

56.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att förse kulturarbetare med tillräckliga digitala färdigheter och kompetenser för att kulturarvet ska kunna främjas och utvecklas.

Den externa dimensionen

57.  Europaparlamentet beklagar att skyddet och främjandet av kulturen inte togs med som ett mål i 2030-agendan för hållbar utveckling. Parlamentet betonar att kulturen driver den hållbara utvecklingen och interkulturella dialogen framåt och att synergier skulle vara möjliga med tanke på den närliggande och internationella dimensionen hos Kreativa Europa.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera till parlamentet om genomförandet av strategin för internationella kulturella förbindelser och att öka EU-delegationernas resurser för kulturfrämjande initiativ och projekt, även i samarbete med de europeiska nationella kulturinstituten (Eunic).

59.  Europaparlamentet stöder rådets initiativ att utarbeta en omfattande strategi för internationella kulturella förbindelser och efterlyser inrättandet av kulturella kontaktpunkter i alla EU-delegationer, lämplig utbildning av tjänstemän och engagemang från lokala aktörer och gräsrotsaktörer, det civila samhället och internationella kulturnätverk, även i de förberedande åtgärderna för europeiska kulturhus. Parlamentet upprepar sin begäran om att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten vartannat år ska rapportera om hur genomförandet av internationella kulturella förbindelser fortskrider.

o
o   o

60.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT C 377 E, 7.12.2012, s. 142.
(2) EUT C 93, 9.3.2016, s. 95.
(3) EUT C 238, 6.7.2018, s. 28.
(4) EUT C 247 E, 15.10.2009, s. 25.
(5) EUT C 125 E, 22.5.2008, s. 223.
(6) EUT C 377 E, 7.12.2012, s. 135.
(7) EUT C 316, 22.9.2017, s. 88.
(8) EUT C 11, 12.1.2018, s. 16.
(9) EUT C 58, 15.2.2018, s. 57.
(10) EUT C 247 E, 15.10.2009, s. 32.
(11) Antagna texter, P8_TA(2018)0262.
(12) EUT C 263, 25.7.2018, s. 19.
(13) EUT L 347, 20.12.2013, s. 221.
(14) EUT C 287, 29.11.2007, s. 1.
(15) EUT C 463, 23.12.2014, s. 4.
(16) EUT C 172, 27.5.2015, s. 13.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy