(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0337),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0220/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 12 december 2018(1),

–  med beaktande av Europeiska regionkommitténs yttrande av den 6 december 2018(2),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0044/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT. (2) EUT C 86, 7.3.2019, s. 353.

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  Unionens vattenresurser utsätts för ett allt hårdare tryck, vilket leder till vattenbrist och försämrad kvalitet. Framför allt bidrar klimatförändring, oförutsägbara vädermönster och torka i hög grad till den försämrade tillgången på sötvatten på grund av urbanisering och jordbruk. [Ändr. 1]

(2)  Unionens förmåga att reagera på det ökande trycket på vattenresurserna skulle kunna förstärkas genom en ökad användning av renat avloppsvatten, varvid man begränsar uttaget från vattenförekomster och grundvatten, minskar effekterna av utsläpp av renat avloppsvatten i vattenförekomster och främjar vattenbesparingar genom flerfaldig användning av avloppsvatten från tätbebyggelse, samtidigt som en hög miljöskyddsnivå säkerställs. I Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG(4) nämns återanvändning av vatten, i kombination med främjande av användning av vatteneffektiv teknik inom industrin och vattenbesparande bevattningsteknik, som en av de kompletterande åtgärder som medlemsstaterna kan välja att vidta för att uppnå direktivets mål om en god kvalitativ och kvantitativ status på yt- och grundvatten. Enligt rådets direktiv 91/271/EEG(5) ska renat avloppsvatten om möjligt återanvändas. [Ändr. 2]

(2a)  Ett särskilt problem på många områden är åldern och det dåliga skicket på infrastrukturen för distribution av renat avloppsvatten, vilket leder till enorma förluster av det renade avloppsvattnet och därmed till slöseri med de ekonomiska resurser som investerats i reningen. Därför bör uppgradering av all sådan rörinfrastruktur vara en prioritering. [Ändr. 3]

(3)  I kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, Strategi för att skydda Europas vattenresurser(6), framhölls återanvändning av vatten för bevattning eller inom industrin som behovet av att skapa ett instrument för reglering av normer på unionsnivå för återanvändning av vatten och undanröja hindren för en utbredd användning av för en utbredd användning av en sådan bevattning eller inom industrin som en alternativ vattendistributionslösning som krävde unionens uppmärksamhet närmare bestämt en som kan bidra till att minska vattenbristen och försörjningssystemens sårbarhet. [Ändr. 4]

(4)  I kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om problemet med vattenbrist och torka i Europeiska unionen(7) anges den hierarki av åtgärder som medlemsstaterna bör överväga för att hantera vattenbrist och torka. Av samma skäl skulle det vara lämpligt att i direktiv 2000/60/EG fastställa en bindande hierarki av åtgärder för en sund vattenförvaltning. Enligt meddelandet kan ytterligare infrastruktur för vattendistribution i vissa situationer vara en tänkbar möjlighet för att lindra effekterna av allvarlig torka i regioner som har vidtagit alla förebyggande åtgärder enligt vattenhierarkin och som har tagit tillräcklig hänsyn till kostnads-/nytta-aspekterna, men där efterfrågan på vatten fortfarande överstiger tillgången. [Ändr. 5]

(4a)  I sin resolution av den 9 oktober 2008 om problemet med vattenbrist och torka i Europeiska unionen(8) påminner Europaparlamentet om att en efterfrågestyrd strategi bör prioriteras i hanteringen av vattenresurserna och anser att unionen bör anta ett holistiskt synsätt på hanteringen av vattenresurserna, som kombinerar efterfrågestyrda åtgärder, åtgärder för att optimera befintliga resurser inom vattencykeln och åtgärder för att skapa nya resurser, och att detta synsätt måste integrera miljömässiga, sociala och ekonomiska överväganden. [Ändr. 6]

(5)  I sin handlingsplan för den cirkulära ekonomin(9) förklarade sig kommissionen villig att vidta en serie åtgärder för att främja återanvändning av renat avloppsvatten, inklusive att utarbeta ett lagstiftningsförslag om minimikrav för återanvändning av vatten. Kommissionen bör uppdatera sin handlingsplan och behålla vattenresurser som ett prioriterat insatsområde. [Ändr. 7]

(6)  Återanvändning av på lämpligt sätt renat avloppsvatten, till exempel från reningsverk eller industrianläggningar anses ha en lägre miljöpåverkan än andra alternativa metoder för vattenförsörjning, såsom vattenöverföring eller avsaltning, men sådan återanvändning Sådan återanvändning, som skulle kunna minska slöseriet med vatten och medföra vattenbesparingar, förekommer dock bara i begränsad omfattning i unionen. Detta verkar delvis bero på de höga kostnaderna för systemet för återanvändning av avloppsvatten, avsaknaden av gemensamma EU-standarder för miljö- och hälsokrav i samband med återanvändning av vatten och, framför allt vad gäller jordbruksprodukter, de potentiella hälso- och miljöriskerna och de potentiella hindren för fri rörlighet för sådana produkter som bevattnats med återvunnet vatten. Samtidigt bör man ha i åtanke att bevattningsinfrastrukturen i vissa medlemsstater är underdimensionerad eller obefintlig. [Ändr. 8]

(6a)  Återanvändning av vatten kan bidra till återvinning av näringsämnen i det renade avloppsvattnet, och användning av återvunnet vatten för bevattningsändamål inom jord- eller skogsbruk kan vara ett sätt att återföra näringsämnen, såsom kväve, fosfor och kalium, till de naturliga biogeokemiska kretsloppen. [Ändr. 9]

(6b)  Återanvändningen av ordentligt renat, återvunnet vatten för bevattningsändamål enligt denna förordning bör vara miljövänlig. Därför bör den inte leda till ökade utsläpp av kväve och fosfor, eftersom överskott av sådana näringsämnen medför övergödning av mark och av yt- och grundvattenförekomster, skadar ekosystemen och medverkar till att minska den biologiska mångfalden. [Ändr. 10]

(6c)   För att säkerställa effektiv återanvändning av avloppsvattenresurser från tätbebyggelse är det viktigt att inse att allt återvunnet vatten inte är lämpligt för alla grödor. Jordbrukare bör därför utbildas så att de använder de olika typerna av återvunnet vatten på ett optimalt sätt på grödor där avloppsvattnets kvalitet inte får några konsekvenser för folkhälsan. [Ändr. 11]

(7)  Likvärdiga hälsostandarder avseende livsmedelshygien för jordbruksprodukter som bevattnats med återvunnet vatten kan endast uppfyllas om kvalitetskraven för återvunnet vatten avsett för bevattning inom jordbruket inte i betydande utsträckning skiljer sig åt mellan olika medlemsstater. Harmonisering av kraven kommer också att bidra till en effektivt fungerande inre marknad för sådana produkter. Det är därför lämpligt att införa minimiharmonisering genom att fastställa minimikrav för vattenkvalitet och övervakning övervakningens frekvens. Sådana minimikrav bör utgöras av minimiparametrar för återvunnet vatten och andra striktare eller ytterligare kvalitetskrav som vid behov införts av behöriga myndigheter tillsammans med eventuella förebyggande åtgärder. För att kunna identifiera striktare eller ytterligare krav för vattenkvalitet bör återvinningsanläggningarnas operatörer Operatören av återvinningsanläggningen bör utarbeta en riskhanteringsplan för återanvändning av vatten i samarbete med berörda aktörer och bör få fastställa strängare eller ytterligare kvalitetskrav för det återvunna vattnet. Operatören av återvinningsanläggningen bör utföra centrala riskhanteringsuppgifter i samarbete åtminstone med distributionsoperatören för återvunnet vatten och lagringsoperatören för återvunnet vatten. Riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten bör uppdateras kontinuerligt och utarbetas enligt internationellt erkända standardförfaranden. Parametrarna bygger på den tekniska rapporten från kommissionens gemensamma forskningscentrum och återspeglar internationella standarder för återanvändning av vatten. Kommissionens gemensamma forskningscentrum bör utveckla parametrar och mätmetoder för att fastställa förekomst av mikroplaster och läkemedelsrester i återvunnet vatten. [Ändr. 12]

(7a)  Förekomst av mikroplaster kan utgöra en risk för människors hälsa och miljön. Som ett led i en ingående granskning av vilka källor mikroplaster har, hur de är fördelade, vad det blir av dem och vilka effekter de får i samband med rening av avloppsvatten bör kommissionen därför utveckla en metod för att mäta mikroplaster i avloppsvatten från tätbebyggelse som renats i enlighet med direktiv 91/271/EEG och återvunnits i enlighet med denna förordning. [Ändr. 13]

(7b)  Användning av avloppsvatten som inte är tillräckligt rent i samband med offentliga tjänster, t.ex. gaturenhållning eller bevattning av parker och golfbanor, kan vara hälsoskadlig. Kommissionen bör därför fastställa kvalitetsmål för återanvändning av vatten för offentliga tjänster i syfte att skydda människors och djurs hälsa samt grund- och ytvattnets kvalitet. [Ändr. 14]

(7c)   Kvalitetskraven för vatten som används för bevattning bör beakta vetenskapliga framsteg, särskilt avseende kontroller av mikroföroreningar och nya ”framväxande” ämnen, så att en säker vattenanvändning kan garanteras och miljön och människors hälsa skyddas [Ändr. 15]

(7d)  Kvalitetskraven för vatten bör beakta tidigare försök, särskilt avseende användning i jordbruket av slam från avloppsreningsverk och utsläpp från metanjäsning. [Ändr. 16]

(8)  Efterlevnaden av minimikrav för återanvändning av vatten bör överensstämma med unionens vattenpolitik och bidra till uppnåendet av målen för hållbar utveckling i FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling, framför allt mål 6, att säkerställa tillgången på och en hållbar förvaltning av vatten och sanitet för alla samt en betydande ökning av återvinning av vatten och säker återanvändning av vatten globalt i syfte att bidra till FN:s mål 12 för hållbar utveckling, om hållbar konsumtion och produktion. Denna förordning syftar dessutom till att säkerställa tillämpningen av artikel 37 om miljöskydd i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. [Ändr. 17]

(8a)  Kvalitetskraven för dricksvatten fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) .../...(10). Medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att dricksvattenresurser inte förorenas av återvunnet vatten och undvika att dricksvattenkvaliteten försämras. [Ändr. 18]

(8b)  I vissa fall transporterar och lagrar operatörer av återvinningsanläggningar fortfarande det återvunna vattnet bortom återvinningsanläggningens utlopp innan de levererar det återvunna vattnet till efterföljande aktörer i kedjan, såsom distributionsoperatören för återvunnet vatten eller lagringsoperatören för återvunnet vatten, eller till slutanvändaren. Det är nödvändigt att definiera efterlevnadspunkten för att klargöra var ansvaret slutar för operatören av återvinningsanläggningen och var ansvaret börjar för nästa aktör i kedjan. [Ändr. 19]

(9)  Riskhantering bör omfatta en proaktiv identifiering och hantering av risker och omfatta konceptet att framställa framställning, distribution, lagring och användning av återvunnet vatten av en kvalitet som krävs för specifika användningsområden. Riskbedömningen bör grundas på centrala riskhanteringsuppgifter och på en grundlig tillämpning av bland annat försiktighetsprincipen och bör identifiera eventuella ytterligare krav för vattenkvalitet som är nödvändiga för att säkerställa ett tillräckligt gott skydd av miljön samt människors och djurs hälsa. Riskhantering bör vara ett ansvar som delas mellan alla berörda aktörer som är involverade i riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten. Aktörernas roller och ansvarsområden bör anges tydligt i riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten. När den behöriga myndigheten beviljar ett tillstånd bör den kunna kräva att ytterligare riskhanteringsåtgärder ska genomföras av de berörda aktörer som är involverade i riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten. [Ändr. 20]

(9a)  Samarbete och interaktion mellan de olika berörda parter som är involverade i vattenåtervinningsprocessen bör vara en nödvändig förutsättning för att kunna införa reningsförfaranden för återvinning i enlighet med kraven för särskilda användningar och för att kunna planera utbudet av återvunnet vatten efter slutanvändarnas efterfrågan. [Ändr. 21]

(10)  För att på ett effektivt sätt skydda miljön, däribland markkvaliteten, och människors hälsa bör återvinningsanläggningarnas operatörer vara primärt ansvariga för det återvunna vattnets kvalitet vid efterlevnadspunkten. I syfte att efterleva minimikraven och eventuella tillkommande villkor som fastställs av de behöriga myndigheterna bör återvinningsanläggningarnas operatörer övervaka det återvunna vattnets kvalitet i enlighet med minimikraven och eventuella tillkommande villkor som fastställs av de behöriga myndigheterna. Det är därför lämpligt att fastställa minimikrav för övervakning som utgörs av frekvensen för rutinövervakningen och tidpunkter och prestationsmål för validitetsövervakningen. Vissa krav för rutinövervakningen anges i enlighet med direktiv 91/271/EEG. [Ändr. 22]

(11)  Det är nödvändigt att säkerställa en leverans, lagring och säker användning av återvunnet vatten för att därigenom uppmuntra utvecklingen av återanvändning av vatten på unionsnivå, uppmuntra i synnerhet unionens jordbrukare att ta till sig denna metod och stärka allmänhetens förtroende för sådan återanvändning. den. Mängden renat avloppsvatten samt dess karaktär, reningsmetoder och egenskaper bör oavsett hur det används vara av sådant slag att hanteringen, användningen och lagringen – däribland spridarbevattning och droppbevattning, med eller utan lagring – inte direkt eller indirekt påverkar människors eller djurs hälsa eller markens och vattenmiljöns kvalitet på kort, medellång och lång sikt. Tillhandahållande och lagring av återvunnet vatten för särskild användning bör därför endast tillåtas på grundval av ett tillstånd som beviljas av medlemsstaternas behöriga myndigheter. För att säkerställa en harmoniserad strategi på unionsnivå, spårbarhet och insyn, bör de viktigaste reglerna för ett sådant tillstånd fastställas på unionsnivå. Detaljerna i förfarandet för att bevilja tillstånd bör emellertid fastställas av medlemsstaterna, vars behöriga myndigheter själva ansvarar för att bedöma riskerna med att återanvända vattnet. Medlemsstaterna bör kunna tillämpa befintliga förfaranden för att bevilja tillstånd och förfarandena bör anpassas för att beakta de krav som införs genom denna förordning. [Ändr. 23]

(11a)  Leverans och lagring av återvunnet vatten och slutanvändarnas användning av det är en integrerad del av systemet för återanvändning av vatten. I leverans- och lagringsprocessen kan det återvunna vattnet genomgå förändringar som kan ha en negativ inverkan på dess kemiska och biologiska kvalitet. Återvunnet vatten bör användas på lämpligt sätt med hänsyn till kvalitetsklasserna för återvunnet vatten, grödornas egenskaper och bevattningsmetoderna. Centrala riskhanteringsuppgifter bör beakta potentiella negativa effekter på hälso- och miljömatriser med anknytning till leverans, lagring och avsedd användning av det återvunna vattnet. I detta avseende bör kommissionen upprätta vägledande dokument för att bistå de behöriga myndigheterna vid kontrollen och övervakningen av leverans, lagring och användning av det återvunna vattnet. [Ändr. 24]

11b)  Om en distributionsoperatör för återvunnet vatten och en lagringsoperatör för återvunnet vatten behövs bör tillstånd krävas för dessa. Om alla krav för tillstånd är uppfyllda bör den behöriga myndigheten i medlemsstaten bevilja ett tillstånd som innehåller alla nödvändiga villkor och åtgärder som fastställts i riskbedömningen för en säker distribution och lagring av det återvunna vattnet till slutanvändaren. [Ändr. 25]

(12)  Bestämmelserna i denna förordning kompletterar kraven i annan unionslagstiftning, framför allt vad gäller eventuella hälso- och miljörisker. För att säkerställa en helhetsstrategi för att möta eventuella risker för människor, djur och miljö måste återvinningsanläggningarnas operatörer och växter samt i förekommande fall miljöskyddsrelaterade risker bör de behöriga myndigheterna därför beakta efterleva de krav som anges i annan unionslagstiftning, framför allt rådets direktiv 86/278/EEG(11), 91/676/EEG(12) och 98/83/EG(13), direktiv 91/271/EEG och 2000/60/EG, Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 178/2002(14), (EG) nr 852/2004(15), (EG) nr 183/2005(16), (EG) nr 396/2005(17) och (EG) nr 1069/2009(18), Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/7/EG(19), 2006/118/EG(20), 2008/105/EG(21) och 2011/92/EU(22) samt kommissionens förordningar (EG) nr 2073/2005(23), (EG) nr 1881/2006(24) och (EU) nr 142/2011(25). [Ändr. 26]

(12a)  Vid tillämpningen av denna förordning bör det vara möjligt att utföra reningsoperationer och återvinning av avloppsvatten från tätbebyggelse på samma fysiska plats genom att använda samma anläggning eller olika, separata anläggningar. Dessutom bör samma aktör kunna vara både operatör av reningsverket och operatör av återvinningsanläggningen. [Ändr. 27]

(13)  Förordning (EG) nr 852/2004 fastställer allmänna regler för livsmedelsföretagare och omfattar produktion, bearbetning, distribution och utläppande på marknaden av livsmedel. Den förordningen behandlar livsmedlens hälsokvalitet och en av dess viktigaste principer är att det är livsmedelsföretagaren som har det primära ansvaret för livsmedelssäkerheten. Förordningen är också föremål för detaljerad vägledning och här är kommissionens meddelande om vägledning för hantering av mikrobiologiska risker med färska frukter och grönsaker i primärproduktionen genom god hygien (2017/C 163/01) särskilt relevant. De prestationsmål för återvunnet vatten som fastställs i den här förordningen hindrar inte att livsmedelsföretagare erhåller den vattenkvalitet som krävs för att uppfylla kraven i förordning (EG) nr 852/2004 genom att i ett senare skede använda flera vattenreningsalternativ, eventuellt i kombination med andra alternativ som inte innefattar rening.

(13a)  För att vattenåteranvändningsoperationer ska främjas på ett bättre sätt bör angivande av särskilda användningar inom ramen för denna förordning inte hindra medlemsstaterna från att tillåta att återvunnet vatten används för fler ändamål, t.ex. återanvändning för industri-, bekvämlighets- och miljöändamål, under förutsättning att medlemsstaterna ser till att skyldigheten att säkerställa en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa och för miljön efterlevs. [Ändr. 28]

(14)  För att stärka förtroendet för återanvändning av vatten bör allmänheten informeras. Tillhandahållande av tydlig, fullständig och uppdaterad information om återanvändning av vatten bör medge ökad öppenhet och spårbarhet och det kan också vara av intresse för andra relevanta myndigheter för vilka den aktuella återanvändningen av vatten får konsekvenser. För att uppmuntra återanvändning av vatten bör medlemsstaterna se till att det utvecklas medvetandehöjande informationskampanjer som är specifika och anpassade till de olika berörda aktörerna för att göra dem medvetna om vattnets kretslopp i tätbebyggelse, behovet av att återanvända vatten och fördelarna med återvinning av vatten och därigenom främja berörda parters acceptans för och delaktighet i återvinning av vatten.[Ändr. 29]

(14a)  Utbildning av slutanvändare som är involverade i jordbruksbevattning är av största vikt som ett led i arbetet med att genomföra och upprätthålla förebyggande åtgärder. Slutanvändarna bör vara fullständigt informerade om lämplig användning av återvunnet vatten, eftersom de är särskilt utsatta. En rad förebyggande åtgärder mot människors exponering bör vidtas, såsom användning av personlig skyddsutrustning, handtvätt och personlig hygien. Övervakning av att sådana åtgärder tillämpas korrekt bör ingå i de centrala riskhanteringsuppgifterna. [Ändr. 30]

(15)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG(26) syftar till att garantera rätten till tillgång till miljöinformation i medlemsstaterna i linje med konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor(27) (Århuskonventionen). I direktiv 2003/4/EG föreskrivs omfattande skyldigheter vad gäller att på begäran ställa miljöinformation till förfogande och aktivt sprida sådan information. Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG(28) omfattar delning av rumslig information inklusive datamängder avseende olika miljöfrågor. Det är viktigt att bestämmelserna i denna förordning om tillgången till information och arrangemang för datadelning kompletterar de direktiven och inte skapar ett separat rättssystem. Därför bör bestämmelserna i denna förordning om information till allmänheten och om information som rör övervakning av genomförandet inte påverka tillämpningen av direktiven 2003/4/EG och 2007/2/EG.

(16)  I syfte att anpassa de befintliga minimikraven och centrala riskhanteringsuppgifterna till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen bör behörigheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ändra minimikraven och de centrala riskhanteringsuppgifterna, dock utan att detta äventyrar möjligheterna till återanvändning av på lämpligt sätt renat avloppsvatten. För att säkerställa ett gott skydd för miljön och människors hälsa bör kommissionen dessutom kunna anta delegerade akter som kompletterar de centrala riskhanteringsuppgifterna genom att fastställa tekniska specifikationer. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(29). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 31]

(17)  För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för antagandet av detaljerade regler avseende format för och redovisning av den information som medlemsstaterna ska lämna till allmänheten, avseende format för och redovisning av den information om genomförandet av denna förordning som ska lämnas av medlemsstaterna samt avseende format för och redovisning av informationen till den unionsövergripande översikt som ska utarbetas av Europeiska miljöbyrån. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(30).

(18)  Behöriga myndigheter bör kontrollera att det återvunna vattnet uppfyller de villkor som anges i tillståndet. Vid fall av bristande efterlevnad bör de kräva att återvinningsanläggningens operatör vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa efterlevnaden. Återvinningsanläggningarnas operatörer bör omedelbart avbryta alla leveranser av återvunnet vatten om den bristande efterlevnaden överskrider vissa maxvärden med konsekvensen att detta orsakar en betydande risk för miljön eller människors hälsa. De behöriga myndigheterna bör ha ett tätt samarbete med slutanvändarna för att underlätta återanvändning av på lämpligt sätt renat avloppsvatten. De behöriga myndigheterna bör övervaka och kontrollera leveransen, lagringen och användningen av det återvunna vattnet med beaktande av relevanta hälso- och miljörisker [Ändr. 32]

(19)  Behöriga myndigheter bör samarbeta med andra relevanta myndigheter genom att utbyta information för att säkerställa efterlevnaden av relevanta unionskrav och nationella krav.

(20)  Uppgifter från medlemsstaterna är av avgörande betydelse för att göra det möjligt för kommissionen att övervaka och bedöma resultatet av lagstiftningen i relation till de mål som eftersträvas.

(21)  I enlighet med punkt 22 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning bör kommissionen utvärdera denna förordning. Utvärderingen bör baseras på de fem kriterierna effektivitet, ändamålsenlighet, relevans, konsekvens och mervärde, och ligga till grund för konsekvensbedömningar av eventuella ytterligare åtgärder.

(22)  I enlighet med Århuskonventionen bör berörda företrädare för den berörda allmänheten ha tillgång till rättslig prövning för att bidra till skyddet av rätten att leva i en miljö som är adekvat för individens hälsa och välbefinnande.

(23)  Medlemsstaterna bör fastställa regler om sanktioner för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och se till att de tillämpas. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(24)  Eftersom målet för denna förordning, nämligen att skydda miljön och människors hälsa, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(25)  Det är nödvändigt att ge medlemsstaterna tillräckligt med tid för att inrätta den administrativa infrastruktur som krävs för att tillämpa denna förordning samt för att operatörerna ska kunna förbereda sig på att tillämpa de nya reglerna.

(25a)   För att i största möjliga utsträckning utveckla och främja återanvändning av på lämpligt sätt renat avloppsvatten bör EU stödja forskning och utveckling på området via programmet Horisont Europa, så att man kan få till stånd en avsevärd förbättring i fråga om tillförlitligheten hos avloppsvatten som renats på lämpligt sätt och i fråga om hållbara användningsmetoder. [Ändr. 33]

(25b)  För att effektivt skydda miljön och människors hälsa bör medlemsstaterna, i samarbete med berörda parter, införa kontroller av markkvaliteten på kort, medellång och lång sikt. [Ändr. 34]

(25c)  Syftet med denna förordning är att uppmuntra en hållbar vattenanvändning. Därför bör kommissionen åta sig att använda unionens program, däribland Life-programmet, för att stödja lokala initiativ för återanvändning av på lämpligt sätt renat avloppsvatten. [Ändr. 35]

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och mål

1.  I Denna förordning fastställs fastställer minimikrav för vattenkvalitet kvaliteten på återvunnet vatten och förövervakning och en skyldighet att vidta utföra angivna centrala riskhanteringsåtgärder riskhanteringsuppgifter för en säker återanvändning av renat avloppsvatten från tätbebyggelse inom ramen för en integrerad vattenförvaltning, samt bidrar till målen i direktiv 2000/60/EG. [Ändr. 36]

2.  Syftet med denna förordning är att garantera att återvunnet vatten är säkert för sin avsedda användning för att därigenom, på ett samordnat sätt i unionen som helhet, säkerställa ett gott skydd för människors och djurs hälsa samt miljön, motverka och samtidigt minska de negativa effekterna av användningen av vattenresurser och förbättra effektiviteten, ta itu med vattenbrist, klimatförändringsfrågor och unionens miljömål, och det resulterande medföljande trycket på vattenresurser vattenresurserna, och därigenom också bidra till spridningen av lösningar för en hållbar vattenanvändning, stödja omställningen till en cirkulär ekonomi samt säkerställa unionens långsiktiga konkurrenskraft och en effektivt fungerande inre marknad. [Ändr. 37]

2a.  Medlemsstaterna ska säkerställa att dricksvattenresurser inte förorenas av återvunnet vatten. [Ändr. 38]

Artikel 2

Tillämpningsområde

Denna förordning ska tillämpas på återvunnet vatten som är avsett för en användning som anges i avsnitt 1 i bilaga I.

Denna förordning ska inte tillämpas på pilotprojekt inriktade på återanvändning av vatten i återvinningsanläggningar. [Ändr. 39]

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.  behörig myndighet: en myndighet eller ett organ som utsetts av en medlemsstat för att fullgöra de skyldigheter som följer av denna förordning.

2.  vattenmyndighet: en eller flera myndigheter som identifieras enligt artikel 3.2 eller 3.3 i direktiv 2000/60/EG.

3.  slutanvändare: en fysisk eller juridisk person, en offentlig eller privat enhet, som använder återvunnet vatten, för dess avsedda ändamål. [Ändr. 40]

4.  avloppsvatten från tätbebyggelse: avloppsvatten från tätbebyggelse enligt definitionen i artikel 2.1 i direktiv 91/271/EEG.

4a.  renat avloppsvatten: avloppsvatten från tätbebyggelse vilket renats i enlighet med kraven i direktiv 91/271/EEG. [Ändr. 41]

5.  återvunnet vatten: renat avloppsvatten från tätbebyggelse som har renats i enlighet med kraven i direktiv 91/271/EEG och som blir resultatet efter ytterligare rening i en återvinningsanläggning där det får lämplig kvalitet för sin avsedda användning. [Ändr. 42]

5a.  återanvändning av vatten: användning av återvunnet vatten av en viss kvalitet som lämpar sig för en användning som anges i avsnitt 1 i bilaga I, via ett distributionssystem, varvid användningen av ytvatten eller grundvatten helt eller delvis ersätts. [Ändr. 43]

6.  återvinningsanläggning: en del av en reningsanläggning för avloppsvatten från tätbebyggelse eller annan anläggning som ytterligare renar avloppsvatten från tätbebyggelse vilket renats tidigare i enlighet med kraven i direktiv 91/271/EEG för att producera återvunnet vatten som lämpar sig för en användning som anges i avsnitt 1 i bilaga I till denna förordning, detta inbegriper lagringsinfrastruktur och infrastruktur avsedd att leverera det återvunna vattnet till distributionsinfrastrukturen för återvunnet vatten eller till slutanvändaren.. [Ändr. 44]

7.  operatör av återvinningsanläggning: en fysisk eller juridisk person som driver eller kontrollerar en återvinningsanläggning, [Ändr. 45] (Berör inte den svenska versionen.)

7a.  distributionsinfrastruktur för återvunnet vatten: ett system av särskilda rörledningar och pumpar eller andra särskilda transportanläggningar avsedda för leverans av det återvunna vattnet till slutanvändaren, däribland anläggningar för utjämning, ytterligare rening och lagring utanför återvinningsanläggningen. [Ändr. 46]

7b.  distributionsoperatör för återvunnet vatten: en fysisk eller juridisk person som driver eller kontrollerar en distributionsinfrastruktur för återvunnet vatten. [Ändr. 47]

7c.  lagringsinfrastruktur för återvunnet vatten: ett system av särskilda lagringsanläggningar avsedda för lagring av det återvunna vattnet. [Ändr. 48]

7d.  lagringsoperatör för återvunnet vatten: en fysisk eller juridisk person som driver eller kontrollerar en lagringsinfrastruktur för återvunnet vatten. [Ändr. 49]

8.  fara: ett biologiskt, kemiskt, fysikaliskt eller radiologiskt agens som skulle kunna skada människor, djur, grödor eller växter, andra terrestra biota, akvatiska biota, jordmån eller den allmänna miljön.

9.  risk: sannolikheten för att identifierade faror orsakar skada inom en viss tidsram, inklusive konsekvensernas svårighetsgrad.

10.  riskhantering: en systematisk hantering som konsekvent säkerställer att återanvändningen av vatten är säker i ett visst sammanhang.

11.  förebyggande åtgärd: alla åtgärder eller aktiviteter en lämplig åtgärd eller aktivitet som kan utnyttjas för att förebygga eller eliminera en hälso- eller miljörisk eller minska den till en acceptabel nivå. [Ändr. 50]

11a.  efterlevnadspunkt: den punkt där operatören av en återvinningsanläggning levererar det återvunna vattnet till nästa aktör i kedjan. [Ändr. 51]

11b.  mikroförorening: oönskat ämne som kan påträffas i miljön i mycket små koncentrationer i enlighet med bilaga VIII i direktiv 2000/60/EG. [Ändr. 52]

Artikel 4

Skyldigheter för operatörer av återvinningsanläggningar vad gäller vattenkvalitet [Ändr. 53] (Berör inte den svenska versionen.)

1.  Operatörer av återvinningsanläggningar ska säkerställa att återvunnet vatten avsett för ett användningsområde som anges i avsnitt 1 i bilaga I, i utloppet från återvinningsanläggningen (vid efterlevnadspunkten), uppfyller följande krav

a)  De minimikrav för vattenkvalitet som anges i avsnitt 2 i bilaga I.

b)  Alla ytterligare krav vad gäller vattenkvalitet som fastställs av den behöriga myndigheten i relevanta tillstånd i enlighet med artikel 7.3 b och c. :[Ändr. 54]

2.  För att säkerställa efterlevnaden av de krav och villkor som avses i punkt 1 ska operatören av återvinningsanläggningen övervaka vattenkvaliteten i enlighet med följande:

a)  Avsnitt 2 i bilaga I.

b)  Alla ytterligare krav vad gäller övervakning som fastställs av den behöriga myndigheten i relevanta tillstånd i enlighet med artikel 7.3 b och c.

2a.  Operatörer av återvinningsanläggningar ska även säkerställa att åtminstone de riskhanteringsåtgärder som anges i riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten enligt artikel 5.-1 genomförs fullt ut i återvinningsanläggningen. [Ändr. 55]

2b.  Efter efterlevnadspunkten ska ansvaret för vattnets kvalitet inte längre vila på operatören av återvinningsanläggningen utan tas över av nästa aktör i kedjan. [Ändr. 56]

3.  Kommissionen ges behörighet att anta delegerade akter med avseende på att ändra denna förordning i enlighet med artikel 14 för att anpassa de minimikrav som anges i avsnitt 2 i bilaga I till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen. [Ändr. 57]

Artikel 4a

Skyldigheter för distributionsoperatörer för återvunnet vatten, lagringsoperatörer för återvunnet vatten och slutanvändare

1.  Distributionsoperatören för återvunnet vatten ska upprätthålla kvalitetsnivån på det återvunna vattnet i distributionsinfrastrukturen för återvunnet vatten på minst samma kvalitetsnivå som den som anges i avsnitt 2 i bilaga I. Distributionsoperatören för återvunnet vatten ska även säkerställa att åtminstone de riskhanteringsåtgärder som anges i riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten enligt artikel 5.-1 genomförs fullt ut i distributionsinfrastrukturen för återvunnet vatten.

När den behöriga myndigheten beviljar ett tillstånd enligt artikel 7 får den kräva att ytterligare riskhanteringsåtgärder ska vidtas med avseende på de uppgifter som ska utföras av distributionsoperatören för återvunnet vatten och ange ytterligare krav och förebyggande åtgärder som behövs enligt punkterna b och c i bilaga II.

2.  Lagringsoperatören för återvunnet vatten ska upprätthålla kvalitetsnivån på det återvunna vattnet i lagringsinfrastrukturen för återvunnet vatten på minst samma kvalitetsnivå som den som anges i avsnitt 2 i bilaga I. Lagringsoperatören för återvunnet vatten ska även säkerställa att åtminstone de riskhanteringsåtgärder som anges i riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten enligt artikel 5.-1 genomförs fullt ut i lagringsinfrastrukturen för återvunnet vatten.

När den behöriga myndigheten beviljar ett tillstånd enligt artikel 7 får den kräva att ytterligare riskhanteringsåtgärder ska vidtas med avseende på de uppgifter som ska utföras av lagringsoperatören för återvunnet vatten och ange ytterligare krav och förebyggande åtgärder som behövs enligt punkterna b och c i bilaga II.

3.  Återvunnet vatten som används av slutanvändare ska ligga på minst samma kvalitetsnivå som den som anges i avsnitt 2 i bilaga 1. Den behöriga myndigheten får föreskriva ytterligare krav avseende skyldigheter för slutanvändare utöver de krav som anges i avsnitt 2 i bilaga I.

4.  Kommissionen ska upprätta vägledande dokument för att bistå de behöriga myndigheterna vid fullgörandet av kraven avseende kontroll och övervakning av framställning, distribution, lagring och användning av det återvunna vattnet. [Ändr. 58]

Artikel 5

Riskhantering

-1.  Operatören av återvinningsanläggningen ska, i samarbete med de aktörer som avses i punkt 1 i denna artikel, utarbeta en riskhanteringsplan för återanvändning av vatten. Riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten ska utgå från de centrala riskhanteringsuppgifter som anges i punkt a i bilaga II, fastställa eventuella ytterligare krav, utöver dem som anges i bilaga I, i enlighet med punkt b i bilaga II och identifiera faror, risker och lämpliga förebyggande åtgärder i enlighet med punkt c i bilaga II. [Ändr. 59]

1.  I syfte att producera och tillhandahålla säkerställa en säker framställning, distribution, lagring och användning av återvunnet vatten ska riskhantering utföras av operatören av återvinningsanläggningen den behöriga myndigheten övervaka riskhanteringen i samråd med följande aktörer: [Ändr. 60]

a)  Operatören av det eller de reningsverk för avloppsvatten från tätbebyggelse som förser en återvinningsanläggning med vatten renat avloppsvatten i enlighet med kvalitetskravet i direktiv 91/271/EEG, om det är en annan operatör än operatören av återvinningsanläggningen. [Ändr. 61]

aa)  Operatören av återvinningsanläggningen. [Ändr. 62]

ab)  Distributionsoperatören för återvunnet vatten. [Ändr. 63]

ac)  Lagringsoperatören för återvunnet vatten. [Ändr. 64]

b)  Slutanvändare.

c)  Eventuella andra parter som bedöms som relevanta av operatören av den behöriga myndigheten .återvinningsanläggningen. [Ändr. 65]

2.  Operatören av återvinningsanläggningen, ska utarbeta en riskhanteringsplan distributionsoperatören för återvunnet vatten och lagringsoperatören för återvunnet vatten ska utföra åtminstone de riskhanteringsuppgifter som fastställs i riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten som bygger på de centrala riskhanteringsuppgifter som anges i bilaga II. Riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten ska innehålla förslag på eventuella ytterligare krav än de som anges i bilaga I som krävs för att minska eventuella risker och ska bland annat identifiera faror, risker och lämpliga förebyggande åtgärder. enligt punkt -1. De riskhanteringsmetoder som används av operatören av återvinningsanläggningen, distributionsoperatören för återvunnet vatten och lagringsoperatören för återvunnet vatten ska utgå från internationellt erkända metoder. [Ändr. 66]

2a.  I det tillstånd som beviljas i enlighet med artikel 7 får den behöriga myndigheten ange olika uppgifter och ansvarsområden för de olika aktörer som är involverade i riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten. [Ändr. 67]

2b.  Om den typ av gröda som ska bevattnas är avsedd att saluföras i flera olika former och motsvaras av flera olika kvalitetsklasser för återvunnet vatten ska operatören av återvinningsanläggningen vara skyldig att förse jordbrukaren med vatten som motsvarar den högsta kvalitetsklassen. [Ändr. 68]

3.  Kommissionen ges befogenhet att i enlighet med artikel 14 anta delegerade akter med avseende på att ändra denna förordning för att anpassa de centrala riskhanteringsuppgifter som anges i bilaga II till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen. [Ändr. 69]

Kommissionen ges också befogenhet att i enlighet med artikel 14 anta delegerade akter med avseende på att komplettera denna förordning för att fastställa tekniska specifikationer för de centrala riskhanteringsuppgifter som anges i bilaga II. [Ändr. 70]

Senast den ... [ett år efter denna förordnings ikraftträdande] ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 14 för att komplettera denna förordning genom att införa en metod för att mäta förekomsten av mikroplaster i återvunnet vatten som kan omfattas av ytterligare krav på grundval av riskbedömningen enligt punkt 4 i bilaga II. [Ändr. 133]

3a.  Om en slutanvändare misstänker att det lagrade vattnet enligt artikel 4a.2 inte uppfyller minimikraven enligt denna förordning ska vederbörande

a)  omedelbart underrätta den berörda hälsomyndigheten och i förekommande fall tillhandahålla tillgängliga uppgifter,

b)  samarbeta fullt ut med den berörda behöriga myndigheten för att kontrollera och fastställa anledningarna till misstanken och eventuell förekomst av icke godkända ämnen eller värden enligt tabellerna 2 och 4 i avsnitt 2 i bilaga I. [Ändr. 71]

Artikel 6

Ansökan om tillstånd för att leverera framställa, distribuera och lagra återvunnet vatten [Ändr. 72]

1.  Alla leveranser All framställning, distribution eller lagring av återvunnet vatten som är avsett för en användning som anges i avsnitt 1 i bilaga I ska vara föremål för ett tillstånd. [Ändr. 73]

2.  En operatör av en återvinningsanläggning ska lämna in en ansökan om det tillstånd som avses i punkt 1 eller om en ändring av ett befintligt tillstånd till den behöriga myndigheten i den medlemsstat i vilken återvinningsanläggningen drivs eller är tänkt att drivas. [Ändr. 74]

3.  Ansökan ska innehålla följande:

a)  En riskhanteringsplan för återanvändning av vatten som utarbetats i enlighet med artikel 5.2. 5.-1. [Ändr. 75]

aa)  De senast tillgängliga uppgifterna som styrker efterlevnaden av villkoren för renat avloppsvatten enligt direktiv 91/271/EEG i det reningsverk för avloppsvatten från vilket återvinningsvattnet härrör. [Ändr. 76]

b)  En beskrivning av hur operatören av återvinningsanläggningen, vid efterlevnadspunkten, tänker uppfylla de minimikrav för vattenkvalitet och övervakning som anges i avsnitt 2 i bilaga I. [Ändr. 77]

c)  En beskrivning av hur operatören av återvinningsanläggningen, vid efterlevnadspunkten, tänker uppfylla de ytterligare krav som föreslås i riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten. [Ändr. 78]

3a.  En distributionsoperatör för återvunnet vatten ska lämna in en ansökan om det tillstånd som avses i punkt 1 eller om en ändring av ett befintligt tillstånd till den behöriga myndigheten i den medlemsstat i vilken distributionsinfrastrukturen för återvunnet vatten drivs eller är tänkt att drivas. Ansökan ska innehålla en beskrivning av hur distributionsoperatören för återvunnet vatten tänker fullgöra skyldigheterna enligt artikel 4a.1. [Ändr. 79]

3b.  En lagringsoperatör för återvunnet vatten ska lämna in en ansökan om det tillstånd som avses i punkt 1 eller om en ändring av ett befintligt tillstånd till den behöriga myndigheten i den medlemsstat i vilken lagringsinfrastrukturen för återvunnet vatten drivs eller är tänkt att drivas. Ansökan ska innehålla en beskrivning av hur lagringsoperatören för återvunnet vatten tänker fullgöra skyldigheterna enligt artikel 4a.2. [Ändr. 80]

Artikel 7

Beviljande av tillstånd

1.  I syfte att bedöma ansökan ska den behöriga myndigheten om det är lämpligt samråda och utbyta relevant information med följande:

a)  Andra relevanta myndigheter i samma medlemsstat, framför allt vattenmyndigheten vatten- och hälsomyndigheterna om den är en annan myndighet än den behöriga myndigheten. [Ändr. 81]

b)  Centrala kontaktpunkter i potentiellt påverkade medlemsstater som utsetts i enlighet med artikel 9.1.

2.  Den behöriga myndigheten ska pröva ansökan med hjälp av lämpligt vetenskapligt bistånd och ska inom tre månader från mottagandet av den fullständiga ansökan som anges i artikel 6.2, 6.3, 6.3 a och 6.3 b besluta om den ska bevilja tillståndet eller neka tillstånd. Om den behöriga myndigheten behöver mer tid på grund av ansökans komplexitet ska den utan dröjsmål informera den sökande om detta, ange förväntat datum för beviljande eller nekande av tillstånd av tillståndet och ange skälen för förlängningen. Den behöriga myndigheten ska under alla omständigheter fatta beslut senast sex månader från mottagandet av den fullständiga ansökan som anges i artikel 6.2, 6.3, 6.3 a och 6.3 b.[Ändr. 82]

3.  Om den behöriga myndigheten beslutar att bevilja tillståndet ska den bestämma vilka villkor som gäller; villkoren ska vid behov inkludera följande:

a)  Villkor i samband med de minimikrav för vattenkvalitet och övervakning som anges i avsnitt 2 i bilaga I.

b)  Villkor i samband med de ytterligare krav som föreslås i riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten.

c)  Alla andra krav som är nödvändiga för att ytterligare minska undanröja eventuella oacceptabla risker för människors och djurs hälsa eller miljön. [Ändr. 83]

3a.  Om villkor motsvarande dem som avses i punkt 3a–c inte redan inte ingår i riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten enligt artikel 5 ska den behöriga myndigheten uppdatera planen utan dröjsmål. [Ändr. 84]

4.  Tillståndet ska omprövas regelbundet, minst vart femte år, och vid behov ändras.

Artikel 8

Kontroll av efterlevnaden

1.  Den behöriga myndigheten ska kontrollera att det återvunna vattnet uppfyller de villkor som anges i tillståndet vid efterlevnadspunkten de tillstånd som beviljats i enlighet med artikel 7. Kontrollen av efterlevnaden ska utföras med följande metoder: [Ändr. 85]

a)  Kontroller på plats.

b)  Användning av övervakningsdata som erhållits i enlighet med denna förordning samt direktiven 91/271/EEG och 2000/60/EG.

c)  Annan lämplig metod.

2.  Vid fall av bristande efterlevnad ska den behöriga myndigheten kräva att operatören av återvinningsanläggningen, snarast distributionsoperatören för återvunnet vatten eller lagringsoperatören för återvunnet vatten, beroende på vad som är tillämpligt, skyndsamt vidtar nödvändiga åtgärder för att återställa efterlevnaden och omedelbart underrättar de drabbade slutanvändarna. [Ändr. 86]

3.  Om den bristande efterlevnaden orsakar en betydande risk för miljön eller människors hälsa det individuella värdet hos någon parameter överskrider de minimikrav för vattenkvaliteten som anges i avsnitt 2 punkt a i bilaga I ska operatören av återvinningsanläggningen omedelbart stoppa all fortsatt leverans av det återvunna vattnet tills den behöriga myndigheten konstaterar får fastställa att efterlevnaden har återställts endast när det individuella värdet hos den eller de parametrar som överskrider de relevanta minimikraven för vattenkvaliteten har konstaterats ligga under det högsta tillåtna värdet vid minst tre på varandra följande kontroller. [Ändr. 87]

4.  Om ett tillbud inträffar som påverkar efterlevnaden av tillståndsvillkoren ska operatören av återvinningsanläggningen, distributionsoperatören för återvunnet vatten eller lagringsoperatören för återvunnet vatten, beroende på vad som är tillämpligt, omedelbart informera den behöriga myndigheten och de slutanvändare som riskerar att påverkas och lämna den information som krävs för att bedöma effekterna av ett sådant tillbud till den behöriga myndigheten. [Ändr. 88]

4a.  Efter att ha beviljat ett tillstånd enligt artikel 7 ska den behöriga myndigheten regelbundet kontrollera att operatören av återvinningsanläggningen, distributionsoperatören för återvunnet vatten och lagringsoperatören för återvunnet vatten efterlever åtgärderna i riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten. [Ändr. 89]

4b.  Om återvunnet vatten som inte uppfyller kraven vid efterlevnadspunkten distribueras och lagras med följd att mark eller jordbruksprodukter förorenas och detta leder till hälso- och miljöfaror, ska operatören av återvinningsanläggningen bära ansvaret och bli skadeståndsskyldig. [Ändr. 134]

Artikel 9

Samarbete mellan medlemsstater

1.  Medlemsstaterna ska utse en kontaktpunkt för att på lämpligt sätt samarbeta med andra medlemsstaters kontaktpunkter och behöriga myndigheter. Kontaktpunkterna ska ha till uppgift att på begäran tillhandahålla stöd och samordna kommunikationen mellan de behöriga myndigheterna. Kontaktpunkterna ska framför allt ta emot och vidarebefordra förfrågningar om stöd.

2.  Medlemsstaterna ska besvara förfrågningar om stöd utan oskäligt dröjsmål.

Artikel 9a

Medvetandehöjande informationskampanjer

1.  Medlemsstaterna ska anordna informationskampanjer och medvetandehöjande kampanjer för potentiella slutanvändare, däribland privatpersoner, om säker återanvändning av vatten och de besparingar av vattenresurserna som återanvändning av vatten medför.

2.  Medlemsstaterna ska även anordna informationskampanjer för jordbrukare för att säkerställa att de använder återvunnet vatten på grödor på optimalt sätt och därigenom undviker eventuella negativa hälso- eller miljöeffekter av sådan användning. [Ändr. 91]

Artikel 10

Information till allmänheten

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av direktiven 2003/4/EG och 2007/2/EG samt artikel 9.4 i direktiv 2000/60/EG ska medlemsstaterna säkerställa att adekvat och uppdaterad och tillgänglig information om återanvändning av vatten finns tillgänglig på nätet för allmänheten eller via andra användarvänliga metoder som är förenliga med dataskyddsbestämmelser. Denna information ska inbegripa följande: [Ändr. 92]

a)  Kvantitet av och kvalitet på det återvunna vatten som levereras i enlighet med denna förordning.

aa)  Användningen av återvunnet vatten i procent av den totala användningen av sötvatten för de användningsområden som omfattas av denna förordning. [Ändr. 93]

b)  Procentandel återvunnet vatten i medlemsstaten som levereras i enlighet med denna förordning jämfört med den totala mängden renat avloppsvatten från tätbebyggelse.

ba)  Procentandelen återvunnet vatten i medlemsstaten som levereras i enlighet med denna förordning jämfört med den totala mängden avloppsvatten från tätbebyggelse som kan renas. [Ändr. 94]

c)  Tillstånd som beviljats eller ändrats i enlighet med denna förordning, inklusive de villkor som fastställts av de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 7.3.

d)  Resultatet av den efterlevnadskontroll som gjorts enligt artikel 8.1.

e)  Centrala kontaktpunkter som utsetts enligt artikel 9.1.

2.  Den information som anges i punkt 1 ska uppdateras minst en gång per år.

2a.   I enlighet med förordning (EG) nr 852/2004, som fastställer allmänna regler för livsmedelsföretagare och omfattar produktion, bearbetning, distribution och saluföring av livsmedel, ska de behöriga myndigheterna underrätta användarna om det maximala innehållet av näringsämnen i levererat avloppsvatten som renats på lämpligt sätt, så att användarna, däribland jordbrukare, kan förvissa sig om att det överensstämmer med de nivåer för näringsämnen som föreskrivs i tillämpliga unionsbestämmelser. [Ändr. 95]

3.  Kommissionen får, genom en genomförandeakt, fastställa detaljerade regler om format för och redovisning av den information som ska tillhandahållas enligt punkt 1. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 15. [Ändr. 96]

Artikel 11

Information om övervakning av genomförandet

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av direktiven 2003/4/EG och 2007/2/EG ska varje medlemsstat, med hjälp av Europeiska miljöbyrån

a)  skapa och senast den … [tre fyra år efter denna förordnings ikraftträdande] offentliggöra och vart sjätte år därefter uppdatera, en datamängd som innehåller information om resultatet av den kontroll av att kraven är uppfyllda som utförts i enlighet med artikel 8.1 och annan information som ska ställas till allmänhetens förfogande på nätet i enlighet med artikel 10, [Ändr. 97]

b)  skapa, offentliggöra och därefter årligen uppdatera, en datamängd som innehåller information om fall av bristande efterlevnad av de krav som anges i tillståndet och som samlats in i enlighet med artikel 8.1 och information om de åtgärder som vidtagits enligt artikel 8.2 och 8.3.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att kommissionen, Europeiska miljöbyrån och Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar har tillgång till de datamängder som anges i punkt 1.

3.  På grundval av de uppgifter som anges i punkt 1 ska Europeiska miljöbyrån utarbeta, offentliggöra och, regelbundet eller på begäran av kommissionen, uppdatera, en unionsomfattande översikt som ska omfatta indikatorer för förordningens output, resultat och effekter samt kartor och rapporter från medlemsstaterna.

4.  Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa detaljerade regler om format för och redovisning av den information som ska lämnas enligt punkt 1 samt detaljerade regler om format för och redovisning av den unionsomfattande översikt som avses i punkt 3. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 15.

Artikel 12

Tillgång till rättslig prövning

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att fysiska eller juridiska personer eller deras föreningar, organisationer eller grupper, i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis, har möjlighet att få den materiella eller formella giltigheten av ett beslut, en handling eller en underlåtenhet i samband med genomförandet av artiklarna 4–8 prövad i domstol eller något annat oberoende och opartiskt organ som inrättats genom lag, om något av följande villkor är uppfyllt:

a)  De har tillräckligt intresse.

b)  De hävdar att en rättighet kränks, när detta utgör en förutsättning enligt den berörda medlemsstatens förvaltningsprocessrättsliga lagstiftning.

2.  Medlemsstaterna ska fastställa i vilket skede beslut, handlingar eller underlåtenhet får prövas.

3.  Vad som utgör tillräckligt intresse och kränkning av en rättighet ska fastställas av medlemsstaterna, i enlighet med målet att ge den berörda allmänheten en omfattande rätt till rättslig prövning.

För detta ändamål ska en icke-statlig miljöskyddsorganisations intresse anses vara tillräckligt i den mening som avses i punkt 1 a om organisationen uppfyller kraven i nationell lagstiftning.

Sådana organisationer ska också anses ha rättigheter som kan kränkas i den mening som avses i punkt 1 b.

4.  Bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 ska inte utesluta möjligheten av ett preliminärt prövningsförfarande inför en förvaltningsmyndighet och ska inte påverka kravet att de administrativa prövningsförfarandena ska vara uttömda innan rättsliga prövningsförfaranden får användas, om detta krav finns enligt den nationella lagstiftningen.

5.  Alla prövningsförfaranden som avses i punkterna 1 och 4 ska vara rättvisa, snabba och inte oöverkomligt kostsamma.

6.  Medlemsstaterna ska säkerställa att praktisk information om rätten till rättslig prövning i domstol och i administrativ ordning görs tillgänglig för allmänheten.

Artikel 13

Utvärdering

1.  Kommissionen ska, senast … [sex fem år efter denna förordnings ikraftträdande] göra en utvärdering av denna förordning. Utvärderingen ska baseras åtminstone på följande: [Ändr. 98]

a)  Erfarenheterna från förordningens genomförande.

b)  De datamängder som skapats av medlemsstaterna i enlighet med artikel 11.1 och den unionsomfattande översikt som utarbetats av Europeiska miljöbyrån i enlighet med artikel 11.3.

c)  Relevanta vetenskapliga, analytiska och epidemiologiska data.

d)  Teknisk och vetenskaplig kunskap.

e)  Världshälsoorganisationens rekommendationer, om de är tillgängliga.

ea)  Tidigare försök som gjorts, särskilt avseende användning i jordbruket av slam från avloppsreningsverk och utsläpp från metanjäsning. [Ändr. 99]

2.  I samband med den utvärdering som avses i punkt 1 ska kommissionen särskilt uppmärksamma följande aspekter:

a)  De minimikrav som anges i bilaga I.

b)  De centrala riskhanteringsuppgifter som anges i bilaga II.

c)  De ytterligare krav som fastställts av behöriga myndigheter i enlighet med artikel 7.3 b och c.

d)  Effekterna av återanvändning av vatten på miljön och människors hälsa.

da)   Den ökande förekomsten av mikroföroreningar och nya ”framväxande” ämnen i återanvänt vatten. [Ändr. 100]

2a.  I samband med den utvärdering som avses i punkt 1 ska kommissionen beakta huruvida det är möjligt att

a)  utvidga denna förordnings tillämpningsområde till att även omfatta återvunnet vatten avsett för ytterligare särskilda användningsområden, däribland återanvändning inom industrin,

b)  utvidga kraven i denna förordning till att även omfatta indirekt användning av renat avloppsvatten,

c)  fastställa minimikrav för kvaliteten på renat avloppsvatten för grundvattenbildning. [Ändr. 101]

2b.  När så är lämpligt ska kommissionen låta utvärderingen enligt punkt 1 åtföljas av ett lagstiftningsförslag. [Ändr. 102]

Artikel 14

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.3 och 5.3 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den dag då denna förordning träder i kraft.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4.3 och 5.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angett datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4.3 och 5.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 15

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats genom direktiv 2000/60/EU. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 16

Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska senast den ... [tre fyra år efter denna förordnings ikraftträdandedatum] till kommissionen anmäla dessa regler och åtgärder samt eventuella ändringar som berör dem. [Ändr. 103]

Artikel 17

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den ... [ett två år efter förordningens ikraftträdande]. [Ändr. 104]

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

ANVÄNDNINGSOMRÅDEN OCH MINIMIKRAV

Avsnitt 1. Användningsområden för återvunnet vatten enligt artikel 2

(a)  Bevattning inom jordbruket

Med bevattning inom jordbruket avses bevattning av följande typer av grödor:

–  Livsmedelsgrödor som konsumeras råa, dvs. grödor som är avsedda att konsumeras av människor och som ska ätas råa eller obearbetade.

–  Bearbetade livsmedelsgrödor, dvs. grödor som är avsedda att konsumeras av människor och som inte ska ätas råa utan efter en bearbetningsprocess (dvs. tillagade eller industriellt bearbetade).

–  Andra grödor än livsmedel, dvs. grödor som inte är avsedda att konsumeras av människor (till exempel betesvall, grovfoder, fibergrödor, prydnadsgrödor, utsäde, energigrödor och växtmattor).

Utan att det påverkar tillämpningen av unionens befintliga miljö- och hälsolagstiftning får medlemsstaterna använda återvunnet vatten för fler ändamål, såsom återanvändning inom industrin och för bekvämlighets- och miljöändamål. [Ändr. 105]

Avsnitt 2. Minimikrav

2.1  Minimikrav för återvunnet vatten som ska användas till avsett för bevattning inom jordbruket [Ändr. 106]

Kvalitetsklasserna för återvunnet vatten samt tillåtna användningsområden och bevattningsmetoder för varje klass anges i tabell 1. Minimikraven för vattenkvalitet anges i tabell 2, punkt a. Minimifrekvenser och prestationsmål för övervakning av det återvunna vattnet anges i tabell 3, punkt b (rutinövervakning) och tabell 4 (valideringsövervakning).

Tabell 1 Kvalitetsklasser för återvunnet vatten samt tillåten användning inom jordbruket och bevattningsmetod

* Droppbevattning är ett system för mikrobevattning som kan leverera vattendroppar eller mycket små vattenstrålar till plantorna och som innebär att vatten droppar på marken eller direkt under markytan i mycket små mängder (2–20 liter/timme) från ett system av plaströr med liten diameter som försetts med munstycken som kallas strålare eller droppare.

(a)  Minimikrav för vattenkvalitet

Tabell 2 Kvalitetskrav för återvunnet vatten för bevattning inom jordbruket

Det återvunna vattnet ska anses uppfylla kraven i tabell 2 om de uppmätta värdena uppfyller samtliga följande kriterier:

–  De angivna värdena för E. coli, Legionella spp. och inälvsnematoder uppfylls i minst 90 % av proven. Inget av värdena maxvärdena i proven får överskrida den maximala avvikelsegränsen på 1 log-enhet från de angivna värdena för E. coli och Legionella och 100 % av det angivna värdet för inälvsnematoder. Kravet att säkerställa att salmonella inte förekommer ska gälla 100 % av proven. [Ändr. 109]

–  De angivna värdena för BOD5, TSS och turbiditet i klass A uppfylls i minst 90 % av proven. Inget av värdena maxvärdena i proven får överskrida den maximala avvikelsegränsen på 100 % av det angivna värdet. [Ändr. 110]

b)  Minimikrav för övervakning

Operatörer av återvinningsanläggningar ska utföra rutinövervakning för att kontrollera att det återvunna vattnet uppfyller de lägsta kvalitetskraven för vatten som anges i punkt a. Rutinövervakningen ska inkluderas i förfarandena för att kontrollera systemet projektet för återanvändning av vatten. [Ändr. 111]

De prov som ska användas för att kontrollera överensstämmelsen med de mikrobiologiska parametrarna vid efterlevnadspunkten ska tas i enlighet med standarden EN ISO 19458. [Ändr. 112]

Tabell 3 Minimifrekvenser för rutinövervakning av återvunnet vatten för bevattning inom jordbruket

Valideringsövervakning ska utföras innan återvinningsanläggningen tas i drift, när utrustning uppgraderas och när ny utrustning eller nya processer tillkommer, samt varje gång ett nytt tillstånd beviljas eller ett befintligt ändras. [Ändr. 113].

Valideringsövervakning ska utföras för den striktaste kvalitetsklassen för återvunnet vatten, klass A, för att bedöma om prestationsmålen (log10-reduktion) är uppfyllda. Valideringsövervakningen omfattar övervakning av de indikatormikroorganismer som hör samman med varje grupp av patogener (bakterier, virus och protozoa). De utvalda indikatormikroorganismerna är E. coli för patogena bakterier, F-specifika kolifager, somatiska kolifager eller kolifager för patogena virus och Clostridium perfringens-sporer eller sporbildande svavelreducerande bakterier för protozoa. Prestationsmålen (log10-reduktion) för valideringsövervakning av de utvalda indikatormikroorganismerna anges i tabell 4 och ska vara uppfyllda i återvinningsanläggningens utlopp (efterlevnadspunkten) vad gäller koncentrationerna av orenat avloppsvatten som kommer in i reningsverket. Minst 90 % av valideringsproven ska nå eller överskrida prestationsmålet. [Ändr. 114]

Om en biologisk indikator inte förekommer i en tillräckligt stor mängd i det orenade avloppsvattnet för att uppnå log10-reduktionen ska avsaknaden av en sådan biologisk indikator i avloppsvattnet innebära att valideringskraven är uppfyllda. Prestationsmålets uppfyllande får fastställas genom analyskontroll genom att man lägger ihop resultaten från de olika reningsstegen, som baserar sig på vetenskapliga belägg för väletablerade standardprocesser – offentliggjorda uppgifter från provningsrapporter, fallstudier m.m. – eller som testats i laboratorium under kontrollerade förhållanden för innovativ rening. [Ändr. 115]

Tabell 4 Valideringsövervakning av återvunnet vatten för bevattning inom jordbruket

(*) Referenspatogenerna Campylobacter, rotavirus och Cryptosporidium kan också användas för valideringsövervakningen i stället för de föreslagna indikatormikroorganismerna. I sådana fall ska följande prestationsmål (log10-reduktion) tillämpas: Campylobacter (≥ 5,0), rotavirus (≥ 6,0) och Cryptosporidium (≥ 5,0). Den nationella hälsomyndigheten får fastställa ytterligare indikatorer avseende det enskilda fallet om detta kan motiveras av behovet av att säkerställa en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa och för miljön. [Ändr. 116]

(**) Totalt antal kolifager väljs som den lämpligaste virusindikatorn. Om en analys av det totala antalet kolifager inte är lämpligt måste minst en av kolifagerna (F-specifika eller somatiska kolifager) analyseras. Om det totala antalet kolifager i det orenade avloppsvattnet inte är tillräckligt stort får uppfyllandet av prestationsmålet fastställas genom analyskontroller genom att man lägger ihop resultaten från de olika reningsstegen, som baserar sig på vetenskapliga belägg för väletablerade standardprocesser – offentliggjorda uppgifter från provningsrapporter, fallstudier m.m. – eller som testats i laboratorium under kontrollerade förhållanden för innovativ rening. [Ändr. 117]

(***) Clostridium perfringens-sporer väljs som den lämpligaste indikatorn för protozoa. Sporbildande svavelreducerande bakterier är emellertid ett alternativ om koncentrationen av Clostridium perfringens-sporer inte medger validering av den begärda log10-reduktionen. Om det totala antalet Clostridium perfringens-sporer i det orenade avloppsvattnet inte är tillräckligt stort får uppfyllandet av prestationsmålet fastställas genom analyskontroller genom att man lägger ihop resultaten från de olika reningsstegen, som baserar sig på vetenskapliga belägg för väletablerade standardprocesser – offentliggjorda uppgifter från provningsrapporter, fallstudier m.m. – eller som testats i laboratorium under kontrollerade förhållanden för innovativ rening. [Ändr. 118]

Analysmetoderna för övervakning ska valideras och dokumenteras av operatören i enlighet med EN ISO/IEC-17025 eller andra nationella eller internationella standarder som säkerställer motsvarande kvalitet. Operatören av återvinningsanläggningen ska säkerställa att de laboratorier som valts ut för valideringsövervakning tillämpar kvalitetshanteringsmetoder i enlighet med standarden ISO/IEC 17025. [Ändr. 119]

Bilaga II

a)  Centrala riskhanteringsuppgifter [Ändr. 120]

-1.  Utför en genomförbarhetsanalys av den planerade återvinningsanläggningen som beaktar åtminstone anläggningens utvecklingskostnader i förhållande till den regionala efterfrågan på återvunnet vatten, potentiella slutanvändare och anläggningens behov av renat avloppsvatten, och bedöm kvaliteten på det renade vatten som tillförs anläggningen. [Ändr. 121]

1.   Beskriv systemet för återanvändning av vatten, från det att avloppsvattnet tillförs reningsverket till användningspunkten, inklusive avloppsvattnets källor, reningsstegen och de tekniska lösningarna i återvinningsanläggningen, infrastrukturen för leverans och lagring, den avsedda användningen, platsen för användningen och de kvantiteter av återvunnet vatten som ska levereras. Syftet med denna uppgift är att tillhandahålla en detaljerad beskrivning av hela systemet för återanvändning av vatten.

2.   Beskriv eventuella faror, framför allt förekomsten av föroreningar och patogener, och risken för farliga händelser såsom fel på reningssystemet, oavsiktliga läckage eller föroreningar av det beskrivna systemet för återanvändning av vatten.

3.  Beskriv miljöer, befolkningsgrupper och individer som riskerar att direkt eller indirekt exponeras för de angivna potentiella farorna, med beaktande av specifika miljöfaktorer såsom lokal hydrogeologi, topologi, jordtyper och ekologi samt faktorer i samband med typen av grödor och odlingspraxis. Hälsoriskbedömningen, däribland faroidentifiering, dos/respons, exponeringsbedömning och riskkarakterisering, ska beaktas i alla etapper av systemet för återanvändning av avloppsvatten. Hänsyn måste även tas till tänkbara irreversibla eller långsiktiga negativa effekter miljö- eller hälsoeffekter, däribland potentiella negativa effekter för de ekologiska flödena, av vattenåtervinningen måste beaktas , såsom distribution, lagring och användning. [Ändr. 122].

4.   Gör en riskbedömning som omfattar både miljörisker och risker för människors och djurs hälsa, med beaktande av de angivna potentiella farornas natur, de angivna miljöer, befolkningsgrupper och individer som riskerar att exponeras för farorna och hur allvarliga farornas eventuella effekter är samt all relevant unionslagstiftning och nationell lagstiftning, vägledande dokument och minimikrav i samband med livsmedels-, foder- och arbetsplatssäkerhet samt miljömål. Kvalitativa studier får användas för riskbedömningen. Den vetenskapliga osäkerheten vid riskkarakterisering ska beaktas i enlighet med försiktighetsprincipen. [Ändr. 123]

Riskbedömningen ska omfatta följande inslag:

a)  En bedömning av miljörisker, inklusive samtliga följande moment:

i.  Bekräftelse av farans natur inklusive, om relevant, beräknad nolleffektnivå.

ii.  En bedömning av den potentiella risken för exponering.

iii.  Riskkarakterisering.

b)  En bedömning av risken för människors hälsa, inklusive samtliga följande moment:

i.  Bekräftelse av farans natur inklusive, om relevant, dos/respons-sambandet, i samarbete med hälsomyndigheter. [Ändr. 124]

ii.  En bedömning av det potentiella dos- eller exponeringsintervallet.

iii.  Riskkarakterisering.

Som ett minimum ska följande krav och skyldigheter beaktas fullgöras i riskbedömningen: [Ändr. 125]

c)  Kravet att minska och förebygga vattenförorening från nitrater i enlighet med direktiv 91/676/EEG.

d)  Skyldigheten att uppfylla kraven i direktiv 98/83/EG för skyddade dricksvattenområden.

e)  Kravet att uppfylla de miljömål som anges i direktiv 2000/60/EG.

f)  Kravet att förhindra förorening av grundvattnet i enlighet med direktiv 2006/118/EG.

g)  Kravet att uppfylla de miljökvalitetsnormer för prioriterade ämnen och vissa andra förorenande ämnen som anges i direktiv 2008/105/EG.

h)  Kravet att uppfylla de miljökvalitetsnormer för föroreningar av nationellt intresse (dvs. förorenande ämnen som är typiska för avrinningsområden) som anges i direktiv 2000/60/EG.

i)  Kravet att uppfylla de kvalitetsnormer för badvatten som anges i direktiv 2006/7/EG.

j)  Kraven avseende skydd av miljön, framför allt mark, när avloppsslam används i jordbruket enligt direktiv 86/278/EEG.

k)  Kraven avseende livsmedelshygien i förordning (EG) nr 852/2004 och de riktlinjer som anges i kommissionens meddelande om vägledning för hantering av mikrobiologiska risker med färska frukter och grönsaker i primärproduktionen genom god hygien.

l)  Kraven avseende foderhygien i förordning (EG) nr 183/2005.

m)  Kravet att uppfylla de relevanta mikrobiologiska kriterier som anges i förordning (EG) nr 2073/2005.

n)  Kraven avseende de maximala resthalter av vissa främmande ämnen i livsmedel som anges i förordning (EG) nr 1881/2006.

o)  Kraven avseende de maximala gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder som anges i förordning (EG) nr 396/2005.

p)  Kraven avseende djurhälsa i förordning (EG) nr 1069/2009 och kommissionens förordning (EU) nr 142/2011.

b)  Villkor i samband med ytterligare krav [Ändr. 126]

5.  Vid behov och om det är lämpligt för att säkerställa ett tillräckligt adekvat skydd av miljön och människors hälsa ska de krav avseende vattenkvalitet och övervakning som tillkommer utöver eller som är striktare än dem i bilaga I anges.

Beroende på resultatet av riskbedömningen enligt punkt 4 kan Sådana ytterligare krav kan framför allt gälla

a)  tungmetaller,

b)  bekämpningsmedel,

c)  biprodukter från desinfektion,

d)  läkemedel,

da)  förekomst av mikroplaster,

e)  övriga nya riskämnen, andra förorenande ämnen som har framstått som väsentliga vid miljö- och folkhälsoanalyser som gjorts lokalt,

f)  antimikrobiell resistens. [Ändr. 127]

c)  förebyggande åtgärder, [Ändr. 128]

6.  Ange förebyggande åtgärder som redan vidtagits eller som bör vidtas för att begränsa risker så att samtliga fastställda risker kan hanteras adekvat.

Sådana förebyggande åtgärder kan omfatta

a)  åtkomstkontroll,

b)  ytterligare åtgärder för desinfektion eller avlägsnande av föroreningar,

c)  särskild bevattningsteknik som minskar risken för aerosolbildning (till exempel droppbevattning),

d)  utplånande av patogener före skörd,

e)  fastställande av säkerhetsavstånd.

Särskilda förebyggande åtgärder som kan vara relevanta anges i tabell 1.

Tabell 1: Särskilda förebyggande åtgärder

7.  Se till att det finns adekvata kvalitetskontrollsystem och förfaranden som omfattar övervakning det återvunna vattnet med avseende på relevanta parametrar och att det finns lämpliga underhållsprogram för utrustningen.

8.  Se till att det finns miljöövervakningssystem som kan upptäcka alla negativa effekter som uppkommer på grund av återanvändningen av vatten, samt att återkoppling från övervakningen lämnas och att alla förfaranden och procedurer har kontrollerats och dokumenterats på lämpligt sätt.

Operatören av återvinningsanläggningen bör inrätta och underhålla ett kvalitetsledningssystem som certifierats enligt ISO 9001 eller motsvarande.

8a.  Se till att återvinningsanläggningen har ett alternativt sätt att släppa ut det renade avloppsvatten som inte återanvänds. [Ändr. 129]

9.   Se till att det finns ett lämpligt system för att hantera incidenter och nödsituationer, inklusive förfaranden för att på lämpligt sätt informera alla relevanta parter om sådana händelser, och att det finns en regelbundet uppdaterad katastrofplan.

9a.  Se till att distributionsinfrastrukturen för återvunnet vatten är separat och konstruerad på ett sådant sätt att man undviker risk för förorening av leverans- och distributionssystemet för dricksvatten. [Ändr. 130]

9b.  Se till att distributionsinfrastrukturen för återvunnet vatten är märkt på lämpligt sätt och, om öppet liggande ledningar förekommer, försedd med väl synliga skyltar, även när avloppsvattnet är uppblandat med vatten av annat ursprung. [Ändr. 131]

9c.  Se till att samordningsmekanismer fastställs bland de olika aktörerna för att garantera en säker framställning och användning av återvunnet vatten. [Ändr. 132]

(1) EUT C , , s. . (2) EUT C 86, 7.3.2019, s. 353. (3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 februari 2019. (4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1). (5) Rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (EGT L 135, 30.5.1991, s. 40). (6) COM(2012)0673. (7) KOM(2007)0414. (8) EUT C 9 E, 15.1.2010, s. 33. (9) COM(2015)0614. (10) Direktiv (EU) .../... om kvaliteten på dricksvatten (EUT L ...). (11) Rådets direktiv 86/278/EEG av den 12 juni 1986 om skyddet för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket (EUT L 181, 4.7.1986, s. 6). (12) Rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (EGT L 375, 31.12.1991, s. 1). (13) Rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten (EGT L 330, 5.12.1998, s. 32). (14) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1). (15) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EUT L 139, 30.4.2004, s. 1). (16) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 av den 12 januari 2005 om fastställande av krav för foderhygien (EUT L 35, 8.2.2005, s. 1). (17) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 av den 23 februari 2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung och om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG (EUT L 70, 16.3.2005, s. 1). (18) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter) (EUT L 300, 14.11.2009, s. 1). (19) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/7/EG av den 15 februari 2006 om förvaltning av badvattenkvaliteten och om upphävande av direktiv 76/160/EEG (EUT L 64, 4.3.2006, s. 37). (20) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring (EUT L 372, 27.12.2006, s. 19). (21) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/105/EG av den 16 december 2008 om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område och ändring och senare upphävande av rådets direktiv 82/176/EEG, 83/513/EEG, 84/156/EEG, 84/491/EEG och 86/280/EEG, samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (EUT L 348, 24.12.2008, s. 84). (22) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 28.1.2012, s. 1). (23) Kommissionens förordning (EG) nr 2073/2005 av den 15 november 2005 om mikrobiologiska kriterier för livsmedel (EUT L 338, 22.12.2005, s. 1). (24) Kommissionens förordning (EG) nr 1881/2006 av den 19 december 2006 om fastställande av gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel (EUT L 364, 20.12.2006, s. 5). (25) Kommissionens förordning (EU) nr 142/2011 av den 25 februari 2011 om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om genomförande av rådets direktiv 97/78/EG vad gäller vissa prover och produkter som enligt det direktivet är undantagna från veterinärkontroller vid gränsen (EUT L 54, 26.2.2011, s. 1). (26) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26). (27) EUT L 124, 17.5.2005, s. 4. (28) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire) (EUT L 108, 25.4.2007, s. 1). (29) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1. (30) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13). (31) Rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (EGT L 135, 30.5.1991, s. 40).