Partnerskapsavtalet om fiske mellan Elfenbenskusten och EU (2018–2024) ***
111k
43k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 februari 2019 om utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet om genomförande av partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska unionen och Republiken Elfenbenskusten (2018–2024) (10858/2018 – C8-0387/2018 – 2018/0267(NLE))
– med beaktande av utkastet till rådets beslut (10858/2018),
– med beaktande av protokollet om genomförande av partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska unionen och Republiken Elfenbenskusten (2018–2024) (10856/2018),
– med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43 samt artikel 218.6 andra stycket, led a v, och 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0387/2018),
– med beaktande av sin resolution som inte avser lagstiftning av den 12 februari 2019(1) om utkastet till beslut,
– med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,
– med beaktande av rekommendationen från fiskeriutskottet och yttrandena från utskottet för utveckling och budgetutskottet (A8-0030/2019).
1. Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Elfenbenskusten.
Partnerskapsavtalet om fiske mellan Elfenbenskusten och EU (2018–2024) (resolution)
123k
46k
Europaparlamentets resolution som inte avser lagstiftning av den 12 februari 2019 om utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet om genomförande av partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska unionen och Republiken Elfenbenskusten (2018-2024) (10858/2018 – C8-0387/2018 – 2018/0267M(NLE))
– med beaktande av utkastet till rådets beslut (10858/2018),
– med beaktande av protokollet om genomförande av partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska unionen och Republiken Elfenbenskusten (2018–2024) (10856/2018),
– med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43 samt artikel 218.6 andra stycket a led v och artikel 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0387/2018),
– med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 12 februari 2019 om utkastet till beslut(1),
– med beaktande av artikel 99.2 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0034/2019), och av följande skäl:
A. Kommissionen och Elfenbenskustens regering har förhandlat fram ett nytt partnerskapsavtal om hållbart fiske (partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Elfenbenskusten) och ett genomförandeprotokoll för en sexårsperiod.
B. Det övergripande syftet med partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Elfenbenskusten är att öka fiskesamarbetet mellan EU och Elfenbenskusten, vilket ligger i båda parters intresse, genom att främja en politik för hållbart fiske och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Elfenbenskustens exklusiva ekonomiska zon (EEZ).
C. Utnyttjandet av fiskemöjligheterna inom ramen för det tidigare partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Elfenbenskusten uppgick i genomsnitt till 79 procent, vilket på det stora hela anses vara en tillfredsställande nivå. Under denna period utnyttjades de tillgängliga fiskemöjligheterna emellertid inte av långrevsfartyg.
D. Att partnerskapsavtalen om hållbart fiske mellan EU och Elfenbenskusten har ingåtts ett efter ett har bidragit till Elfenbenskustens ekonomi i den utsträckning som lokala sjömän och Abidjans hamn och konserveringsanläggningar har använts, bifångsterna från EU:s notfartyg för tonfiskfiske har utnyttjats och den lokala övervakningskapaciteten har stärkts (även om den generellt sett anses vara relativt låg).
E. Partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Elfenbenskusten bör främja en mer effektiv och hållbar utveckling av Elfenbenskustens fiskesamhällen och av närstående industri och verksamhet. Det stöd som ska tillhandahållas enligt protokollet måste vara förenligt med de nationella utvecklingsplanerna – särskilt den strategiska planen för utveckling av uppfödning, fiske och vattenbruk (PSDEPA) – och handlingsplanen för blå tillväxt, som utarbetats tillsammans med FN för att öka produktionen inom sektorn och göra den mer professionell, i syfte att tillgodose befolkningens behov av livsmedel och sysselsättning. Enligt ovannämnda strategiska plan krävs det en budget på mer än 140 miljoner euro för att dessa mål ska kunna uppnås.
F. EU bidrar genom Europeiska utvecklingsfonden med en flerårig budget på 273 miljoner euro till Elfenbenskusten, med fokus på bland annat infrastruktur, hälso- och sjukvård och humanitärt bistånd.
1. Europaparlamentet anser att partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Elfenbenskusten bör eftersträva följande två mål som är lika viktiga: 1) Att ge EU‑fartyg fiskemöjligheter i Elfenbenskustens EEZ på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning och utan att det inkräktar på de bevarande- och förvaltningsåtgärder som vidtas av de regionala organisationer som Elfenbenskusten tillhör – främst Iccat – och utan att det tillgängliga överskottet överskrids. 2) Att främja samarbete mellan EU och Elfenbenskusten, som syftar till en politik för hållbart fiske och ansvarsfullt utnyttjande av fiskeresurserna i Elfenbenskustens fiskezon, och att bidra till en hållbar utveckling av fiskerisektorn i Elfenbenskusten genom ekonomiskt, finansiellt, tekniskt och vetenskapligt samarbete, utan att Elfenbenskustens suveränitet och strategier i fråga om denna utveckling undergrävs.
2. Europaparlamentet uppmärksammar resultaten av den retrospektiva och framåtblickande bedömning av protokollet till partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Elfenbenskusten som gjordes i september 2017, där det framgår att protokollet till partnerskapsavtalet om hållbart fiske för 2013–2018 på det hela taget har visat sig vara effektivt och ändamålsenligt för de berörda intressena och förenligt med Elfenbenskustens sektorspolitik samt i hög grad är accepterat av berörda parter, och där det rekommenderas att ett nytt protokoll ingås.
3. Europaparlamentet håller fast vid att man i samband med genomförandet och en eventuell översyn och/eller förlängning av partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Elfenbenskusten med tillhörande protokoll måste beakta och anpassa dem till den strategiska planen (PSDEPA) och handlingsplanen för blå tillväxt för utvecklingen av Elfenbenskustens fiskerisektor, och att man särskilt bör inrikta sig på följande:
–
Förbättra styrningen: utarbeta och godkänna lagstiftning och bygga vidare på förvaltningsplaner.
–
Stärka kontrollen och övervakningen i Elfenbenskustens EEZ.
–
Stärka åtgärderna för att bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU‑fiske), även i inlandsvatten.
–
Möjliggöra bygge och/eller renovering av landningskajer och hamnar, vilket bör inbegripa – men inte begränsas till – hamnen i Abidjan.
–
Förbättra förhållandena i rökerier, särskilt för kvinnor, och därmed skapa ett effektivare konserveringssystem.
–
Stödja en förbättring av arbetsvillkoren för kvinnor, som är de som i första hand hanterar bifångster.
–
Inrätta marina skyddsområden.
–
Stärka partnerskapen med tredjeländer i form av fiskeavtal och säkerställa öppenhet genom att offentliggöra innehållet i dessa avtal samt även genom att inrätta ett regionalt program för utbildning och användning av observatörer.
–
Möjliggöra uppbyggnad av fiskmarknader.
–
Möjliggöra ett stärkande av organisationer som företräder män och kvinnor inom fiskenäringen, särskilt dem som arbetar med småskaligt fiske, och på så sätt bidra till att stärka den tekniska kapaciteten, förvaltnings- och förhandlingskapaciteten.
–
Inrätta och/eller modernisera grund- och yrkesutbildningsanstalter och därmed öka kompetensnivån hos fiskare och sjömän.
–
Förbättra den vetenskapliga forskningskapaciteten och möjligheterna att övervaka fiskeresurserna.
–
Förbättra de marina resursernas hållbarhet rent allmänt.
4. Europaparlamentet anser att bestämmelserna om anställning av sjömän från AVS‑länderna för EU:s fiskefartyg skulle kunna vara mer långtgående än 20 procent av besättningen. Parlamentet upprepar att ILO:s principer måste följas, och förespråkar i synnerhet att ILO:s konvention nr 188 undertecknas, vilket innebär en skyldighet att följa de allmänna principerna om föreningsfrihet och rätten till kollektiva förhandlingar för arbetstagare samt om icke-diskriminering i arbetslivet och på arbetsplatsen. Parlamentet begär också att hänsyn ska tas till kraven från lokala fackföreningar för sjömän på att socialförsäkring, hälso- och sjukvårdsförsäkring och pensionsförsäkring för sjömän från AVS-länderna ska omsättas bättre i praktiken.
5. Europaparlamentet anser att det vore intressant att ta fram information om de fördelar som tillämpningen av protokollet medför för de lokala ekonomierna (sysselsättning, infrastruktur, samhällsförbättringar).
6. Europaparlamentet anser att det krävs fler och mer tillförlitliga uppgifter om alla fångster (målarter och bifångster) och om fiskeresursernas tillstånd och att genomförandet av sektorsstödet måste förbättras, så att man ska kunna bedöma mer exakt hur avtalet påverkar det marina ekosystemet och fiskesamhällena. Parlamentet uppmanar kommissionen att bidra till att säkerställa att de organ med ansvar för att övervaka genomförandet av avtalet, däribland en gemensam vetenskaplig kommitté som ska inrättas för detta ändamål, kan arbeta på ett regelbundet och öppet sätt, med deltagande av organisationer för småskaliga fiskare och för kvinnor som arbetar vid fiskrökerier, fackföreningar, företrädare för kustsamhällena samt civilsamhällesorganisationer i Elfenbenskusten.
7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i sin politik för samarbete med och officiellt utvecklingsbistånd till Elfenbenskusten beakta att Europeiska utvecklingsfonden och det sektorsstöd som fastställs i detta partnerskapsavtal om hållbart fiske bör komplettera varandra för att snabbare och mer effektivt bidra till stärkandet av lokala fiskesamhällen och till Elfenbenskustens fulla utövande av sin suveränitet över landets resurser.
8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med kraft uppmuntra Elfenbenskusten att använda det ekonomiska bidrag som beviljas genom protokollet för att stärka landets nationella fiskerinäring, främja efterfrågan på lokala investeringar och industriprojekt och skapa lokala arbetstillfällen.
9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förelägga parlamentet och offentliggöra protokollen och slutsatserna från de sammanträden som hållits i den gemensamma kommitté som avses i artikel 9 i avtalet, det fleråriga sektorsprogram som avses i artikel 4 i protokollet och resultaten av de årliga utvärderingarna. Kommissionen uppmanas också att underlätta för parlamentets företrädare att delta som observatörer i den gemensamma kommitténs möten och att uppmuntra deltagandet av fiskesamhällen i Elfenbenskusten.
10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inom ramen för sina befogenheter omedelbart och fullständigt informera parlamentet i alla skeden av de förfaranden som avser protokollet och dess eventuella förlängning, i enlighet med artikel 13.2 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 218.10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
11. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och till regeringen och parlamentet i Republiken Elfenbenskusten.
Partnerskapsavtalet om fiske mellan EU och Marocko ***
112k
41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 februari 2019 om utkastet till rådets beslut om ingående av partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko, dess genomförandeprotokoll och skriftväxlingen som åtföljer avtalet (14367/2018 – C8-0033/2019 – 2018/0349(NLE))
– med beaktande av utkastet till rådets beslut (14367/2018),
– med beaktande av utkastet till partnerskapsavtal om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko, dess genomförandeprotokoll och den skriftväxling som åtföljer det avtalet (12983/2018),
– med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43 samt artikel 218.6 andra stycket a led v, och artikel 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0033/2019),
– med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,
– med beaktande av rekommendationen från fiskeriutskottet och yttrandet från budgetutskottet (A8-0027/2019).
1. Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Konungariket Marocko.
Avtalet om att förebygga oreglerat fiske på det fria havet i centrala Norra ishavet ***
108k
41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 februari 2019 om förslaget till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av avtalet om att förebygga oreglerat fiske på det fria havet i centrala Norra ishavet (10784/2018 – C8-0431/2018 – 2018/0239(NLE))
– med beaktande av förslaget till rådets beslut (10784/2018),
– med beaktande av utkastet till avtal om att förebygga oreglerat fiske på det fria havet i centrala Norra ishavet (10788/2018),
– med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43 samt artikel 218.6 andra stycket a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0431/2018),
– med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,
– med beaktande av rekommendationen från fiskeriutskottet (A8-0016/2019).
1. Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas och de övriga avtalsslutande parternas regeringar och parlament.
Protokoll till avtalet om ekonomiskt partnerskap, politisk samordning och samarbete mellan EU och Mexiko (Kroatiens anslutning) ***
113k
42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 februari 2019 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens och dess medlemsstaters vägnar, av ett tredje tilläggsprotokoll till avtalet om ekonomiskt partnerskap, politisk samordning och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Mexikos förenta stater, å andra sidan, med anledning av Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (15383/2017 – C8-0489/2018 – 2017/0319(NLE))
– med beaktande av utkastet till rådets beslut (15383/2017),
– med beaktande av utkastet till det tredje tilläggsprotokollet till avtalet om ekonomiskt partnerskap, politisk dialog och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Mexikos förenta stater, å andra sidan, med anledning av Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (15410/2017),
– med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 91, 100.2, 207 och 211 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0489/2018),
– med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,
– med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel (A8-0066/2019).
1. Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Mexikos förenta stater.
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 februari 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av EU-programmet för bedrägeribekämpning (COM(2018)0386 – C8-0236/2018 – 2018/0211(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0386),
– med beaktande av artiklarna 325 och 33 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0236/2018),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av revisionsrättens yttrande av den 15 november 2018(1),
– med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandet från budgetutskottet (A8-0064/2019).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet påpekar att den finansieringsram som specificeras i lagstiftningsförslaget endast är en vägledning för den lagstiftande myndigheten och att denna ram inte kan fastställas förrän en överenskommelse nåtts om förslaget till förordning om den fleråriga budgetramen för åren 2021–2027.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 februari 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) /… om inrättande av EU-programmet för bedrägeribekämpning
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och
av följande skäl:
(1) Enligt artikel 325 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska unionen och medlemsstaterna bekämpa bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. Unionen bör stödja verksamhet inom dessa områden.
(2) Tidigare stöd för sådan verksamhet har gjort det möjligt att stärka unionens och medlemsstaternas verksamheter för att bekämpa bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som skadar unionens ekonomiska intressen, nämligen genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 804/2004/EG(4) (Hercules-programmet), som ändrades och förlängdes genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 878/2007/EG(5) (Herkules II-programmet), som upphävdes och ersattes med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 250/2014(6) (Herkules III-programmet)..
(3) Att stödja medlemsstaternas, kandidatländernas och potentiella kandidatländers rapportering av oriktigheter och bedrägeri som skadar unionens ekonomiska intressen genom systemet för hantering av oriktigheter (Irregularity Management System – IMS) är ett krav för programperioden 2014–2020 och framåt i sektorslagstiftningen för Europeiska garantifonden för jordbruket och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling(7), Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska havs- och fiskerifonden(8), asyl-, migrations- och integrationsfonden och instrumentet för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering(9), fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt(10) samt instrumentet för stöd inför anslutningen(11). IMS är ett säkert elektroniskt kommunikationsverktyg som underlättar medlemsstaternas, kandidatländernas och potentiella kandidatländers skyldighet att rapportera upptäckta oriktigheter och som stöder hanteringen och analysen av oriktigheter.
(3a) Det är nödvändigt att kompensera för det breda spektrumet av rättsliga och administrativa system i medlemsstaterna för att det ska gå att få bukt med oegentligheter och bekämpa bedrägerier. Variationerna i antalet oriktigheter kan kopplas till hur de fleråriga programcyklerna framskrider och till sen rapportering. Allt detta kräver att det inrättas ett enhetligt system för insamling av uppgifter om oriktigheter och fall av bedrägerier i medlemsstaterna, i syfte att standardisera rapporteringsprocessen och säkerställa kvalitet och jämförbarhet mellan de uppgifter som lämnas. [Ändr. 1]
(3b) Vikten av de förebyggande åtgärder som vidtas av kommissionen och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) är odiskutabel, liksom förstärkningen av genomförandet av systemet för tidig upptäckt och uteslutning (Edes) och informationssystemet för bedrägeribekämpning (Afis) och slutförandet av de nationella bedrägeribekämpningsstrategierna. Inom ramen för dessa verksamheter måste det utarbetas en ram för digitaliseringen av alla processer i genomförandet av unionens politik (inbegripet uppmaningar att lämna förslag, tillämpning, utvärdering, genomförande och betalningar), som ska tillämpas av alla medlemsstater. [Ändr. 2]
(4) Rådets förordning (EG) nr 515/97(12) och rådets beslut 2009/917/RIF(13) föreskriver att unionen ska stödja ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter, och samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen.
(5) Detta stöd ges till ett flertal operativa verksamheter. Detta inbegriper informationssystemet för bedrägeribekämpning (Afis), en it-plattform som består av en uppsättning program som drivs inom ett gemensamt informationssystem som förvaltas av kommissionen. IMS drivs också inom Afis-plattformen. Ett sådant system förutsätter en stabil och förutsägbar finansiering under åren för att säkerställa dess hållbarhet.
(6) Unionens stöd på områdena skydd av unionens ekonomiska intressen, rapportering av oriktigheter samt ömsesidigt administrativt bistånd och samarbete i tull- och jordbrukslagstiftningen bör integreras i ett enda program, EU-programmet för bedrägeribekämpning (nedan kallat programmet) för att öka synergieffekter och budgetflexibilitet samt förenkla förvaltningen, utan att detta påverkar en effektiv kontroll från medlagstiftarnas sida av programmets genomförande. [Ändr. 3]
(7) Programmet kombinerar därför en del i linje med Herkulesprogrammet, en annan del som säkerställer finansieringen av IMS och en tredje del som finansierar verksamhet som uppdragits åt kommissionen enligt förordning (EG) nr 515/97, inbegripet Afis-plattformen.
(7a) Skyddet av unionens ekonomiska intressen bör inriktas på alla aspekter av unionens budget, både på inkomstsidan och på utgiftssidan.I detta sammanhang bör vederbörlig hänsyn tas till det faktum att programmet är det enda program som specifikt är avsett att skydda utgiftssidan i unionens budget. [Ändr. 4]
(8) Afis-plattformen omfattar flera informationssystem, inbegripet tullinformationssystemet (TIS). TIS är ett automatiserat informationssystem som syftar till att bistå medlemsstaterna med att förebygga, utreda och lagföra verksamhet som utgör överträdelser av tull- eller jordbrukslagstiftningen och som genom att påskynda informationsspridningen bidrar till att öka effektiviteten i tullmyndigheternas samarbets- och kontrollförfaranden. TIS täcker både fall av administrativt och polisiärt samarbete i en gemensam infrastruktur. TIS upprättades för administrativt samarbete genom förordning (EG) nr 515/97, som antogs på grundval av artiklarna 33 och 325 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
TIS upprättades för polisiärt samarbete genom beslut (EU) 2009/917/RIF, som antogs på grundval av artiklarna 30.1 a och 34.2 c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Polissamarbetsdimensionen i TIS kan tekniskt inte skiljas från den administrativa, eftersom båda aspekterna drivs inom ett enda it-system. Med tanke på att TIS bara är ett av flera informationssystem inom ramen för Afis och att antalet polissamarbetsfall är lägre än antalet fall av administrativt samarbet i TIS, anses polissamarbetet i Afis vara accessoriskt till det administrativa samarbetet.
(9) I denna förordning fastställs en finansieringsram för programmets hela löptid, som ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i [hänvisningen ska uppdateras i enlighet med det nya inter-institutionella avtalet: punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(14)] för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.
(10) Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och reglerar särskilt förfarandet för fastställande och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande och föreskriver kontroller av finansiella aktörers ansvar. Kontrakt som finansieras helt eller delvis genom unionens budget inom ramen för programmet omfattas därför bland annat av principerna om transparens, proportionalitet, likabehandling och icke-diskriminering, medan bidrag även omfattas av principerna om samfinansiering, icke-kumulativ tilldelning och icke-dubbelfinansiering, icke-retroaktivitet och icke-vinst. Regler som antas på grundval av artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avser också skyddet av unionens budget vid allmänna brister i medlemsstaternas rättsstatsprincip, eftersom respekten för rättsstatsprincipen är en förutsättning för en sund ekonomisk förvaltning och en effektiv EU-finansiering. [Ändr. 5]
(11) Valet av finansieringstyper och genomförandemetoder inom ramen för denna förordning bör göras utifrån vad som är bäst för att uppnå åtgärdernas särskilda mål och leverera resultat. Hänsyn ska särskilt tas till kostnader för kontroller, administrativa bördor och förväntad risk för bristande regelefterlevnad. Detta bör omfatta användningen av enhetsbelopp, schablonsatser och enhetskostnader och finansiering som inte är kopplad till kostnader i den mening som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen.
(11a) Den maximala samfinansieringsgraden för bidrag som tilldelas enligt programmet bör inte överskrida 80 % av de stödberättigande kostnaderna.I vederbörligen motiverade undantagsfall som anges i arbetsprogrammet, t.ex. fall som gäller medlemsstater som befinner sig i ett riskabelt läge vad gäller unionens ekonomiska intressen, får den maximala samfinansieringsgraden inte överstiga 90 % av de stödberättigande kostnaderna. [Ändr. 6]
(12) För att säkerställa kontinuitet inom ramen för programmet för finansieringen av all verksamhet som uppdragits åt kommissionen enligt förordning (EG) nr 515/97, inbegripet Afis-plattformen, innehåller bilaga I en vägledande förteckning över verksamheter som ska finansieras.
(12a) Kommissionen bör anta arbetsprogrammen i enlighet med artikel 110 i budgetförordningen. Arbetsprogrammen bör innehålla en kortfattad beskrivning av de insatser som ska finansieras, uppgifter om finansieringsbelopp för varje åtgärd, en vägledande tidsplan för åtgärdernas genomförande samt den maximala andelen för samfinansiering av bidrag. När kommissionen utarbetar arbetsprogrammet bör den ta hänsyn till de prioriteringar som Europaparlamentet gett uttryck för inom ramen för den årliga utvärderingen av skyddet av unionens ekonomiska intressen. Arbetsprogrammet bör offentliggöras på kommissionens webbplats och översändas till Europaparlamentet. [Ändr. 7]
(12b) Åtgärder bör vara stödberättigande på grundval av deras förmåga att uppnå de särskilda mål för programmet som avses i artikel 2.Dessa kan omfatta tillhandahållande av särskilt tekniskt bistånd till de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, såsom tillhandahållande av särskild kunskap, specialiserad och tekniskt avancerad utrustning och effektiva it-verktyg,säkerställande av nödvändigt stöd och underlättande av utredningar, i synnerhet genom gemensamma utredningsgrupper och gränsöverskridande insatser,eller utökning av personalutbytet i samband med vissa projekt.Stödberättigande åtgärder kan också omfatta särskild specialiserad utbildning, workshoppar om riskanalys samt, när så är lämpligt, konferenser och studier. [Ändr. 8]
(13) Inköp av utrustning genom unionens instrument för ekonomiskt stöd för tullkontrollutrustning(15) kan ha en positiv inverkan på bekämpning av bedrägerier som skadar EU:s ekonomiska intressen. Det finns ett gemensamt ansvar för unionens instrument för ekonomiskt stöd för tullkontrollutrustning och programmet för att undvika dubbelarbete inom unionens stöd. Programmets stöd bör i huvudsak inriktas på förvärv av sådana typer av utrustning som inte omfattas av tillämpningsområdet för unionens instrument för ekonomiskt stöd för tullkontrollutrustning eller av utrustning för vilka mottagarna är andra myndigheter än de myndigheter som berörs av unionens instrument för ekonomiskt stöd för tullkontrollutrustning. Dessutom bör det finnas en tydlig koppling mellan effekterna av den finansierade utrustningen och skyddet av unionens ekonomiska intressen. Vid utarbetandet av de årliga arbetsprogrammen bör det säkerställas att man undviker dubbelarbete samt skapar synergier mellan programmet och andra relevanta program på områden som rättsliga och inrikes frågor och tullfrågor. [Ändr. 9]
(13a) Programmet stöder samarbete mellan medlemsstaternas administrativa och brottsbekämpande myndigheter och mellan dessa och kommissionen, inbegripet Olaf, samt andra relevanta unionsorgan och byråer, såsom byrån för straffrättsligt samarbete (Eurojust) och Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol), i syfte att säkerställa ett effektivare skydd för unionens ekonomiska intressen. Det kommer också att stödja samarbete med Europeiska åklagarmyndigheten i detta avseende, så snart denna myndighet börjat utföra sina uppgifter. [Ändr. 10]
(14) Programmet bör vara öppet för deltagande av länder i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Det bör också vara öppet för deltagande av anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidatländer, samt länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, i enlighet med de allmänna principer och de allmänna villkor och bestämmelser för deltagande i unionens program som gäller för dessa länder enligt respektive ramavtal och associeringsrådsbeslut eller liknande arrangemang. Programmet bör också vara öppet för andra tredjeländer, under förutsättning att de har ett associeringsavtal eller ingår ett särskilt avtal om derassitt deltagande i unionens program. [Ändr. 11]
(15) Med beaktande av tidigare utvärderingar av Herkulesprogrammen och för att stärka programmet, bör ett särskilt deltagande av rättssubjekt som är etablerade i ett tredjeland som inte är associerat till programmet i undantagsfall vara möjligt, utan att dessa rättssubjekt behöver bära kostnaden för sitt deltagande.
(15a) Deltagande för enheter som är etablerade i länder som har ett associeringsavtal med unionen bör särskilt uppmuntras, i syfte att stärka skyddet av unionens ekonomiska intressen genom samarbete i tullfrågor och utbyte av bästa praxis, särskilt när det gäller metoder för att bekämpa bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet som skadar unionens ekonomiska intressen och när det gäller att hantera utmaningar som är kopplade till ny teknisk utveckling. [Ändr. 12]
(16) Programmet bör genomföras med beaktande av de rekommendationer och åtgärder som anges i kommissionens meddelande av den 6 juni 2013 med titeln Upptrappning av kampen mot cigarettsmuggling och andra former av olaglig handel med tobaksprodukter – en omfattande EU-strategi(16), samt lägesrapporten om genomförandet av detta meddelande den 12 maj 2017(17).
(17) Under 2016 ratificerade unionen protokollet för att eliminera olaglig handel med tobaksvaror till Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll (nedan kallat protokollet). Protokollet bör syfta till att skydda unionens ekonomiska intressen när det gäller bekämpning av gränsöverskridande olaglig handel med tobak, som förorsakar inkomstförluster. Programmet bör stödja sekretariatet för Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll, i dess funktioner som rör protokollet. Det bör också stödja andra aktiviteter som anordnas av sekretariatet i samband med bekämpning av olaglig handel med tobaksvaror.
(18) I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013(18), rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95(19), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96(20) och rådets förordning (EU) 2017/1939(21), ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter och bedrägeri, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, i tillämpliga fall, administrativa sanktioner.
I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra administrativa utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på plats, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I överensstämmelse med förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371(22). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen till fullo samarbeta för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska revisionsrätten alla rättigheter och all tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.
(19) Tredjeländer som ingår i EES får delta i unionens program i samband med det samarbete som inrättats genom EES-avtalet, som ligger till grund för genomförandet av programmen genom ett beslut enligt det avtalet. Tredjeländer får också delta på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning för att den ansvariga utanordnaren, Olaf och Europeiska revisionsrätten ska beviljas nödvändiga rättigheter och tillgång för att de ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt.
(20)
(21) I enlighet med [uppdatera hänvisning i enlighet med det nya beslutet om utomeuropeiska länder och territorier (ULT): artikel 94 i rådets beslut 2013/755/EU(23)] är personer och enheter i utomeuropeiska länder och territorier berättigade till finansiering, med förbehåll för programmets regler och mål och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet.
(22) I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016(24) behöver detta program utvärderas på grundval av information som samlats in till följd av särskilda övervakningskravrapporteringskrav, närmare bestämt om resultat, övervakning och utvärdering, samtidigt som överreglering och administrativa bördor undviks, särskilt för medlemsstaterna. Dessa krav kan i förekommande fall innefatta mätbara indikatorer som kan användas som utgångspunkt för utvärdering av programmets faktiska konsekvenser. Utvärderingen bör utföras av en oberoende utvärderare. [Ändr. 13]
(23) Befogenheten För att komplettera denna förordning bör befogenheten att anta rättsakterakter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på antagandet av arbetsprogrammen. I syfte att ändra denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt dessutom delegeras till kommissionen med avseende på att utarbeta bestämmelserna om en övervaknings- och utvärderingsram för programmetde indikatorer som anges i bilaga II till denna förordning. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 14]
(24) Artikel 42a.1 och 42a.2 i förordning (EG) nr 515/97 ger den rättsliga grunden för finansiering av Afis. Den här förordningen bör ersätta den rättsliga grunden och föreskriva en ny. Artikel 42 a.1 och 42 a.2 i förordning (EG) nr 515/97 bör därför utgå.
(25) Förordning (EU) nr 250/2014 om inrättande av Herkules III-programmet omfattade perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2020. I den här förordningen föreskrivs en uppföljning av Herkules III-programmet, som inleds den 1 januari 2021. Förordning (EU) nr 250/2014 bör därför upphävas.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Syfte
Genom denna förordning inrättas EU-programmet för bedrägeribekämpning (nedan kallat programmet).
I förordningen fastställs målen för programmet, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering.
Artikel 2
Programmets mål
1. Programmet har följande allmänna mål:
a) Skydda unionens ekonomiska intressen.
b) Stödja ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen.
2. Programmet har följande särskilda mål:
a) Förebygga och motverka bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet som skadar unionens ekonomiska intressen.
b) Stödja rapportering av oriktigheter, inklusive bedrägeri, med beaktande av den delade förvaltningen och medel för stöd inför anslutningen i unionens budget.
c) Tillhandahålla verktyg för informationsutbyte och stöd för den operativa verksamheten på området ömsesidigt administrativt bistånd i tull- och jordbruksfrågor.
Artikel 3
Budget
1. Finansieringsramen för genomförandet av programmet för perioden 2021–2027 ska vara 181,207 miljoner321 314 000 EUR i 2018 års priser (362 414 000 EUR i löpande priser). [Ändr. 15]
2. Den vägledande fördelningen av det belopp som anges i punkt 1 ska vara följande:
a) 114,207 miljoner 202 512 000 EUR i 2018 års priser (228 414 000 EUR i löpande priser) för det mål som avses i artikel 2.2 a. [Ändr. 16]
b) 7 miljoner 12 412 000 EUR i 2018 års priser (14 miljoner EUR i löpande priser) för målet i artikel 2.2 b. [Ändr. 17]
c) 60 miljoner106 390 000 EUR i 2018 års priser (120 miljoner EUR i löpande priser) för målet i artikel 2.2 c. [Ändr. 18]
2a. Kommissionen ges befogenhet att omfördela medel mellan de mål som anges i artikel 2.2. Om en omfördelning innebär att 10 % eller mer av de belopp som anges i punkt 2 i denna artikel ändras ska omfördelningen ske genom en delegerad akt som antas i enlighet med artikel 14. [Ändr. 19]
3. Det belopp som anges i punkt 1 får användas för tekniskt och administrativt bistånd för genomförandet av programmet, såsom förberedelser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering, inklusive centrala informationstekniska system. I den vägledande fördelningen i punkt 2 a ska dessutom vederbörlig hänsyn tas till att programmet är det enda i sitt slag som fokuserar på utgiftssidan av skyddet av unionens ekonomiska intressen. [Ändr. 20]
A
Artikel 4
Tredjeländer som är associerade till programmet
Programmet ska vara öppet för följande tredjeländer:
a) Medlemmar av Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i enlighet med villkoren i EES-avtalet.
b) Anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidatländer, i enlighet med de allmänna principer och villkor och bestämmelser som fastställs för dessa länders deltagande i unionens program i ramavtal och associeringsrådsbeslut för respektive land, eller liknande avtal, och i enlighet med de särskilda villkor som föreskrivs i avtal mellan unionen och dessa länder.
c) Länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, i enlighet med de allmänna principer och villkor och bestämmelser som fastställs för dessa länders deltagande i unionens program i ramavtal och associeringsrådsbeslut för respektive land, eller liknande avtal, och i enlighet med de särskilda villkor som föreskrivs i avtal mellan unionen och dessa länder.
d) Andra tredjeländer i enlighet med de villkor som föreskrivs i ett särskilt avtal som täcker ett lands deltagande i något av unionens program, förutsatt att avtalet
a) säkerställer en rimlig balans mellan bidraget från det tredjeland som deltar i unionens program och de fördelar som landet får genom respektive program, [Ändr. 21]
b) fastställer villkoren för deltagande i programmen, inklusive beräkningen av ekonomiska bidrag till enskilda program och deras administrativa kostnader. Dessa bidrag ska utgöra inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel [21.5] i budgetförordningen,
c) inte ger tredjelandet beslutsbefogenhet över programmet,
d) garanterar unionens rätt att säkerställa sund ekonomisk förvaltning och att skydda sina ekonomiska intressen.
Artikel 5
Genomförande av och former för EU-finansiering
1. Programmet ska genomföras inom ramen för direkt förvaltning i enlighet med budgetförordningen eller indirekt förvaltning inom ramen för organ som avses i artikel 62.1 c i budgetförordningen.
2. Programmet får tillhandahålla finansiering i alla former som anges i budgetförordningen, särskilt bidrag i enlighet med avdelning VIII och upphandling i enlighet med avdelning VII, samt ersättning för utgifter för resor och uppehälle i enlighet med vad som anges i artikel 238 i budgetförordningen. [Ändr. 22]
3. Programmet får tillhandahålla finansiering för åtgärder som genomförs i enlighet med förordning (EG) nr 515/97, särskilt för att täcka olika typer av kostnader som anges i den vägledande förteckningen i bilaga I.
4. När den åtgärd som får stöd omfattar anskaffning av utrustning, ska kommissionen, i tillämpliga fall, inrätta en samordningsmekanism som säkerställer effektivitet och driftskompatibilitet mellan all utrustning som köps in med stöd av unionsprogram.
Artikel 6
Skydd av unionens ekonomiska intressen
När ett tredjeland deltar i programmet genom ett beslut enligt ett internationellt avtal eller något annat rättsligt instrument ska tredjelandet bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt. När det gäller Europeiska byrån för bedrägeribekämpning ska dessa rättigheter innefatta rätten att utföra utredningar, däribland kontroller och inspektioner på plats, i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
KAPITEL II
BIDRAG [Ändr. 23]
Artikel 7
Samfinansieringsgraden för bidrag som tilldelas enligt inom programmet ska tilldelas och förvaltas i enlighet med avdelning VIII i budgetförordningeninte överskrida 80 % av de stödberättigande kostnaderna.I sådana vederbörligen motiverade undantagsfall som anges i de årliga arbetsprogram som avses i artikel 10 får samfinansieringsgraden inte överskrida 90 % av de stödberättigande kostnaderna. [Ändr. 24]
Artikel 8
Stödberättigande åtgärder
Endast Följande åtgärder som genomför de mål som avses i artikel 2 ska berättiga till finansiering.:
(a) Tillhandahållande av teknisk kunskap, specialiserad och tekniskt avancerad utrustning och effektiva it-verktyg som förbättrar det gränsöverskridande samarbetet och samarbetet med kommissionen.
(b) Utökning av personalutbytet i vissa projekt, säkerställande av nödvändigt stöd och främjande av utredningar, i synnerhet genom inrättande av gemensamma utredningsgrupper och gränsöverskridande insatser.
(c) Tillhandahållande av tekniskt och operativt stöd till nationella utredningar, särskilt till tullmyndigheter och brottsbekämpande myndigheter, för att stärka kampen mot bedrägerier och annan olaglig verksamhet.
(d) Uppbyggnad av it-kapaciteten i medlemsstaterna och tredjeländer, ökning av utbytet av uppgifter, utveckling och tillhandahållande av it-verktyg för utredning och övervakning av underrättelsearbetet.
(e) Specialiserad utbildning, workshoppar för riskanalys, konferenser och undersökningar som syftar till att förbättra samarbetet och samordningen när det gäller tjänster relaterade till skyddet av unionens ekonomiska intressen.
(f) Finansiering av en uppsättning it-applikationer som rör tullfrågor och drivs under ett gemensamt informationssystem förvaltat av kommissionen, och som är utformade att utföra de uppgifter som anförtrotts kommissionen genom förordning (EG) nr 515/97.
(g) Finansiering av ett säkert elektroniskt kommunikationsverktyg som underlättar medlemsstaternas skyldighet att rapportera upptäckta oriktigheter, inklusive bedrägeri, och som stöder förvaltning och analys av dessa.
(h) Övriga åtgärder i enlighet med de arbetsprogram som avses i artikel 10 och som är nödvändiga för att nå de allmänna och särskilda mål som avses i artikel 2. [Ändr. 25]
När den åtgärd som får stöd innebär anskaffning av utrustning ska kommissionen se till att den finansierade utrustningen bidrar till skyddet av unionens ekonomiska intressen. [Ändr. 26]
Artikel 9
Stödberättigade enheter
1. Utöver de kriterier som anges i artikel 197 i budgetförordningen ska de kriterier för stödberättigande som fastställs i punkt 2 tillämpas:
2. Följande enheter är berättigade till stöd:
a) Offentliga myndigheter som kan bidra till uppnåendet ett av de mål som anges i artikel 2 och som är etablerade i något av följande länder:
a) En medlemsstat eller ett utomeuropeiskt land eller territorium som är knutet till den.
b) Ett tredjeland som är associerat till programmet.
c) Ett tredjeland som förtecknas i arbetsprogrammet på de villkor som anges i punkt 3.
b) Forsknings- och undervisningsinstitut och icke vinstdrivande enheter som kan bidra till uppnåendet av de mål som anges i artikel 2, under förutsättning att de har inrättats och varit i drift under minst ett år i en medlemsstat eller ett tredjeland som är associerat till programmet, eller ett tredje land som finns förtecknat i ett arbetsprogram på de villkor som anges i punkt 3.
c) Varje rättslig enhet som inrättats i enlighet med unionsrätten eller varje internationell organisation, enligt definitionen i artikel 156 i budgetförordningen. [Ändr. 27]
3. Enheter som avses i punkt 2 etablerade i ett tredjeland som inte är associerat till programmet får i undantagsfall delta när det är nödvändigt för att nå målen för en viss åtgärd.
4. Enheter som avses i punkt 2 etablerade i ett tredjeland som inte är associerat till programmet bör i princip bära kostnaderna för sitt deltagande.
KAPITEL III
PROGRAMPLANERING, ÖVERVAKNING OCH UTVÄRDERING
Artikel 10
Arbetsprogram
Programmet ska genomföras med hjälp av sådana arbetsprogram som avses i artikel 110 i budgetförordningen.
Arbetsprogrammen ska antas av kommissionen genom delegerade akter i enlighet med artikel 14. [Ändr. 28]
Vid utarbetandet av arbetsprogrammen ska kommissionen undersöka möjliga synergier mellan programmet och andra relevanta program på områden som rättsliga och inrikes frågor och tullfrågor och se till att dubbelarbete undviks. [Ändr. 29]
Arbetsprogrammen ska offentliggöras på kommissionens webbplats och översändas till Europaparlamentet, som ska bedöma deras innehåll och resultat inom ramen för den årliga utvärderingen av skyddet av unionens ekonomiska intressen. [Ändr. 30]
Artikel 11
Övervakning och rapportering
1. Indikatorer för rapportering om programmets uppfyllelse av de allmänna och särskilda målen i artikel 2 anges i bilaga II.
2. För att säkerställa en effektiv bedömning av programmets framsteg i riktning mot uppnåendet av dess mål ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14 med avseende på att ändra bilaga II i syfte att se över eller komplettera indikatorerna där så krävs och att komplettera denna förordning med bestämmelser om inrättandet av en ram för övervakning och utvärdering. [Ändr. 31]
2a. Kommissionen ska årligen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om programmets resultat. [Ändr. 32]
3. Systemet för resultatrappportering ska säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och resultat samlas in ändamålsenligt, effektivt och i god tid. För detta ändamål ska proportionella rapporteringskrav ställas på mottagarna av unionens medel och, i förekommande fall, medlemsstaterna.
Artikel 12
Utvärdering
1. Utvärderingar ska utföras i god tid av en oberoende utvärderare för att kunna användas i beslutsprocessen. [Ändr. 33]
2. En preliminär utvärdering av programmet ska göras så snart det föreligger tillräcklig information om genomförandet av programmet, dock senast fyra år efter det att programmet började genomföras.
3. Vid utgången av programmets genomförandeperiod, dock senast fyratre år efter utgången av den period som anges i artikel 1, ska kommissionen göra en slututvärdering av programmet. [Ändr. 34]
4. Kommissionen ska överlämna slutsatserna från dessa utvärderingar tillsammans med sina egna iakttagelser till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och Europeiska revisionsrätten, och offentliggöra dem på kommissionens webbplats. [Ändr. 35]
Artikel 13
Delegering av befogenhet
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14 med avseende på att utarbeta bestämmelserna för den ram för övervakning och utvärderinganta arbetsprogrammen enligt artikel 10 samt ändra de indikatorer som föreskrivs i artikel 11anges i bilaga II till denna förordning. [Ändr. 44]
Artikel 14
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 13 ska ges till kommissionen till och med den 31 december 2028.
3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 13 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.
5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5a. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 10 och 13 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 36]
KAPITEL IV
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 15
Information, kommunikation och offentliggörande
1. Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla unionsfinansieringens ursprung och säkerställa dessstörsta möjliga synlighet för den (i synnerhet när de främjar åtgärderna och deras resultat) genom att tillhandahålla enhetlig, verkningsfull och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten. Att framhålla ursprunget och säkerställa unionsfinansieringens synlighet ska inte krävas när det finns en risk för att äventyra det effektiva utförandet av bedrägeribekämpning och tullens operativa verksamhet. [Ändr. 37]
2. Kommissionen ska regelbundet vidta informations- och kommunikationsåtgärder avseende programmet och dess åtgärder och resultat. Medel som tilldelats programmet ska också bidra till den gemensamma kommunikationen av unionens politiska prioriteringar, i den mån de har anknytning till de mål som avses i artikel 2. [Ändr. 38]
Artikel 16
Ändring av förordning (EG) nr 515/97
I artikel 42a i förordning (EG) nr 515/97 ska punkterna 1 och 2 utgå.
Artikel 17
Upphävande
Förordning (EU) nr 250/2014 ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2021.
Artikel 18
Övergångsbestämmelser
1. Denna förordning ska inte påverka fortsatt genomförande eller ändringar av de berörda åtgärderna fram till dess att de har avslutats, enligt förordning (EU) nr 250/2014 och enligt artikel 42a i förordning (EG) nr 515/97, som ska fortsätta att tillämpas för de berörda åtgärderna fram till dess att de avslutas.
2. Finansieringsramen för programmet får också omfatta de utgifter för tekniskt och administrativt bistånd som är nödvändiga för övergången mellan programmet och de åtgärder som antagits enligt förordning (EU) nr 250/2014 och artikel 42a i förordning (EG) nr 515/97.
Artikel 19
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den [tjugonde] dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2021.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i ...
På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar
Ordförande Ordförande
BILAGA I
Vägledande förteckning över de typer av kostnader som programmet kommer att finansiera för åtgärder som genomförts i enlighet med förordning (EG) nr 515/97:
a) Alla kostnader för installation och underhåll av permanent teknisk infrastruktur som ger medlemsstaterna tillgång till logistik-, kontorsautomatiserings- och it-resurser för samordning av gemensamma tullaktioner och annan operativ verksamhet.
b) Ersättning av utgifter för resor och uppehälle samt, i förekommande fall, eventuella andra ersättningar till företrädare från medlemsstaterna och, i förekommande fall, från tredjeländer som deltar i gemenskapens uppdrag, i gemensamma tullaktioner som anordnas av eller tillsammans med kommissionen samt i utbildning, extra möten, förberedande möten eller utvärderingsmöten i samband med administrativa utredningar eller operativa insatser som genomförs av medlemsstaterna, om de anordnas av eller tillsammans med kommissionen.
c) Utgifter för anskaffning, utredning, utveckling och underhåll av it-infrastruktur (hårdvara), programvara och nätuppkopplingar, och för därmed sammanhängande produktions, stöd- och utbildningstjänster för genomförandet av de åtgärder s om föreskrivs i förordning (EG) nr 515/97, särskilt förebyggande och bekämpning av bedrägerier.
d) Utgifter för tillhandahållande av information och utgifter för därmed sammanhängande åtgärder för att underlätta tillgången till information, uppgifter och uppgiftskällor för genomförandet av de åtgärder som föreskrivs i förordning (EG) nr 515/97, särskilt förebyggande och bekämpning av bedrägerier.
(e) Utgifter för sådan användning av tullinformationssystemet (TIS) som föreskrivs i de akter som antagits på grundval av artikel 87 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och i synnerhet i beslut 2009/917/RIF om användning av informationsteknik för tulländamål, förutsatt att det i dessa akter anges att utgifterna ska belasta Europeiska unionens allmänna budget.
(f) Utgifter för anskaffning, utredning, utveckling och underhåll av unionens delar i det gemensamma kommunikationsnät som används i enlighet med led c.
BILAGA II
INDIKATORER FÖR ÖVERVAKNING AV PROGRAMMET
Programmet kommer att noggrant övervakas på grundval av en uppsättning indikatorer som är avsedda att mäta i vilken grad de allmänna och särskilda målen har uppnåtts och att minimera administrativa bördor och kostnader. Uppgifter kommer därför att samlas in för följande nyckelindikatorer:
Specifikt mål nr 1: Förebygga och bekämpa bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet som skadar unionens ekonomiska intressen.
Indikator nr 1: Stöd för att förebygga och bekämpa bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet som skadar unionens ekonomiska intressen, vilket mäts genom följande:
1.1: Grad av tillfredsställelse i samband med verksamhet som organiserats och (sam-) finansierats genom programmet.
a) Antal och typ av verksamheter som organiserats och (sam-) finansierats genom programmet [Ändr. 39]
1.2: Procentandel avFörteckning över medlemsstater som varje år mottar stöd genom programmet och respektive finansieringsandel. [Ändr. 40]
Specifikt mål nr 2: Stöd för rapportering av oriktigheter, inklusive bedrägeri, med beaktande av den delade förvaltningen och medel för stöd inför anslutningen i unionens budget.
Indikator nr 2: Grad av tillfredsställelse i samband med användningen av systemet för hantering av oriktigheter (IMS).
a) Antal rapporterade oriktigheter. [Ändr. 41]
Indikator nr 2a: Grad av tillfredsställelse i samband med användningen av informationssystemet för bedrägeribekämpning. [Ändr. 42]
Specifikt mål nr 3: Tillhandahålla verktyg för informationsutbyte och stöd för operativ verksamhet i fråga om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor.
Indikator nr 3: Antalet uppgifter som gjorts tillgängliga genom ömsesidigt bistånd och antalet verksamheter som ges stöd genom ömsesidigt bistånd.
Indikator nr 3a: Antal och typ av verksamheter som omfattas av ömsesidigt bistånd. [Ändr. 43]
Europaparlamentets och rådets beslut nr 804/2004/EG av den 21 april 2004 om ett gemenskapsprogram för att främja åtgärder inom området för skydd av gemenskapens ekonomiska intressen (Herkules-programmet) (EUT L 143, 30.4.2004, s. 9).
Europaparlamentets och rådets beslut nr 878/2007/EG av den 23 juli 2007 om ändring och förlängning av beslut nr 804/2004/EG om ett gemenskapsprogram för att främja åtgärder inom området för skydd av gemenskapens ekonomiska intressen (Herkules II-programmet) (EUT L 193, 25.7.2007, s. 18).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 250/2014 av den 26 februari 2014 om inrättande av ett program för främjande av verksamheter till skydd av ekonomiska intressen för Europeiska unionen (Herkules III-programmet) och om upphävande av beslut nr 804/2004/EG (EUT L 84, 20.3.2014, s. 6).
Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1971 av den 8 juli 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 med särskilda bestämmelser om rapportering av oegentligheter avseende Europeiska garantifonden för jordbruket och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 1848/2006 (EUT L 293, 10.11.2015, s. 6) och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1975 av den 8 juli 2015 om fastställande av tidsintervallerna och formen för rapportering av oegentligheter avseende Europeiska garantifonden för jordbruket och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 (EUT L 293, 10.11.2015, s. 23).
Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1970 av den 8 juli 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 med särskilda bestämmelser om rapportering av oriktigheter avseende Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden (EUT L 293, 10.11.2015, s. 1) och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1974 av den 8 juli 2015 om fastställande av tidsintervallerna och formen för rapportering av oriktigheter avseende Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 (EUT L 293, 10.11.2015, s. 20).
Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1973 av den 8 juli 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 514/2014 med särskilda bestämmelser om rapportering av oegentligheter avseende asyl-, migrations- och integrationsfonden och instrumentet för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering (EUT L 293, 10.11.2015, s. 15) och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1977 av den 8 juli 2015 om fastställande av tidsintervallerna och formen för rapportering av oegentligheter avseende asyl-, migrations- och integrationsfonden och instrumentet för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 514/2014 (EUT L 293, 10.11.2015, s. 29).
Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1972 av den 8 juli 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 223/2014 med särskilda bestämmelser om rapportering av oriktigheter avseende fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (EUT L 293, 10.11.2015, s. 11) och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1976 av den 8 juli 2015 om fastställande av tidsintervallerna och formen för rapportering av oriktigheter avseende fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 223/2014 (EUT L 293, 10.11.2015, s. 26).
Artikel 16 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 447/2014 om särskilda tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 231/2014 om inrättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II) (EUT L 132, 3.5.2014, s. 32).
Rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen, senast ändrad genom förordning 2015/1525 (EGT L 82, 22.3.1997, s. 1).
Hänvisningen ska uppdateras. EUT C 373, 20.12.2013, s. 1. Avtalet finns tillgängligt på följande webbplats: http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=uriserv:OJ.C_.2013.373.01.0001.01.ENG&toc=OJ:C:2013:373:TOC.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).
Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).
Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).
Rådets beslut 2013/755/EU av den 25 november 2013 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen (ULT-beslutet) (EUT L 344, 19.12.2013, s. 1).
Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 (EUT L 123, 12.5.2016, s. 1).
Flerårig plan för fiskbestånd i västliga vatten och angränsande vatten och det fiske som nyttjar dessa bestånd ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 februari 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en flerårig plan för fiskbestånd i västliga vatten och angränsande vatten och det fiske som nyttjar dessa bestånd, om ändring av förordning (EU) 2016/1139 om upprättande av en flerårig plan för Östersjön, och om upphävande av förordningarna (EG) nr 811/2004, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007 och (EG) nr 1300/2008 (COM(2018)0149– C8-0126/2018– 2018/0074(COD)
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0149),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0126/2018),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av den brittiska regeringens officiella meddelande av den 29 mars 2017, i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen, om dess avsikt att utträda ur Europeiska unionen,
– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 september 2018(1),
– med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 12 december 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A8-0310/2018),
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(2).
2. Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets och rådets gemensamma uttalande, som bifogas denna resolution, och som kommer att offentliggöras i Europeiska unionens offentliga tidning, L-serien, tillsammans med den slutliga lagstiftningsakten.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 februari 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om upprättande av en flerårig plan för bestånd som fiskas i västliga vatten och angränsande vatten och det fiske som nyttjar dessa bestånd, om ändring av förordningarna (EU) 2016/1139 och (EU) 2018/973 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 811/2004, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007 och (EG) nr 1300/2008
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/472.)
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
Gemensamt uttalande från Europaparlamentet och rådet
Europaparlamentet och rådet har för avsikt att upphäva befogenheterna att anta tekniska åtgärder genom delegerade akter i enlighet med artikel 8 i denna förordning när de antar ett nytt regelverk om tekniska åtgärder som inbegriper en befogenhet som omfattar samma åtgärder.
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 februari 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av beslut nr 1313/2013/EU om en civilskyddsmekanism för unionen (COM(2017)0772/2) – C8-0409/2017 – 2017/0309(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0772/2),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 196 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0409/2017),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av det motiverade yttrande från den tjeckiska deputeradekammaren som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,
– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 oktober 2018(1),
– med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 16 maj 2018(2),
– med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 december 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för utveckling, budgetutskottet och utskottet för regional utveckling samt ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0180/2018), och av följande skäl:
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(3).
2. Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets, rådets och kommissionens uttalande som bifogas denna resolution.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.
4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte använda omfördelningar för att finansiera nya politiska prioriteringar som läggs till under en pågående flerårig budgetram, eftersom detta oundvikligen kommer att ha en negativ inverkan på genomförandet av andra av unionens viktiga verksamheter.
5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla tillräcklig finansiering till unionens civilskyddsmekanism i nästa fleråriga budgetram från och med 2021 med utgångspunkt i denna översyn av civilskyddsmekanismen.
6. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 februari 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2019/… om ändring av beslut nr 1313/2013/EU om en civilskyddsmekanism för unionen
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2019/420.)
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
Gemensamt uttalande från Europaparlamentet, rådet och kommissionen
Det extra anslaget till genomförandet av unionens civilskyddsmekanism under 2019 och 2020 har satts till 205,6 miljoner EUR. Utan att det påverkar budgetmyndighetens befogenheter bör en del av den sammanlagda budgetökningen för rescEU göras tillgänglig genom omfördelningar inom budgetrubrik 3 (säkerhet och medborgarskap) och budgetrubrik 4 (Europa i världen) i den fleråriga budgetramen 2014–2020. De tre institutionerna erinrar om att en del av omfördelningarna redan ingår i budgeten för 2019 och att 15,34 miljoner EUR redan inkluderats i budgetplaneringen för 2020.
I samband med budgetförfarandet för 2020 uppmanas kommissionen att föreslå ytterligare 18,24 miljoner EUR i omfördelningar för att nå upp till 50 % för 2019 och 2020 under samma budgetrubriker.
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 februari 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om minimikrav för återanvändning av vatten (COM(2018)0337 – C8-0220/2018 – 2018/0169(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0337),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0220/2018),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 12 december 2018(1),
– med beaktande av Europeiska regionkommitténs yttrande av den 6 december 2018(2),
– med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0044/2019).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 februari 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om minimikrav för återanvändning av vatten
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och
av följande skäl:
(1) Unionens vattenresurser utsätts för ett allt hårdare tryck, vilket leder till vattenbrist och försämrad kvalitet. Framför allt bidrar klimatförändring, oförutsägbara vädermönster och torka i hög grad till den försämrade tillgången på sötvatten på grund av urbanisering och jordbruk. [Ändr. 1]
(2) Unionens förmåga att reagera på det ökande trycket på vattenresurserna skulle kunna förstärkas genom en ökad användning av renat avloppsvatten, varvid man begränsar uttaget från vattenförekomster och grundvatten, minskar effekterna av utsläpp av renat avloppsvatten i vattenförekomster och främjar vattenbesparingar genom flerfaldig användning av avloppsvatten från tätbebyggelse, samtidigt som en hög miljöskyddsnivå säkerställs. I Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG(6) nämns återanvändning av vatten, i kombination med främjande av användning av vatteneffektiv teknik inom industrin och vattenbesparande bevattningsteknik, som en av de kompletterande åtgärder som medlemsstaterna kan välja att vidta för att uppnå direktivets mål om en god kvalitativ och kvantitativ status på yt- och grundvatten. Enligt rådets direktiv 91/271/EEG(7) ska renat avloppsvatten om möjligt återanvändas. [Ändr. 2]
(2a) Ett särskilt problem på många områden är åldern och det dåliga skicket på infrastrukturen för distribution av renat avloppsvatten, vilket leder till enorma förluster av det renade avloppsvattnet och därmed till slöseri med de ekonomiska resurser som investerats i reningen. Därför bör uppgradering av all sådan rörinfrastruktur vara en prioritering. [Ändr. 3]
(3) I kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, Strategi för att skydda Europas vattenresurser(8), framhölls återanvändning av vatten för bevattning eller inom industrin sombehovet av att skapa ett instrument för reglering av normer på unionsnivå för återanvändning av vatten och undanröja hindren för en utbredd användning av för en utbredd användning av en sådan bevattning eller inom industrin som en alternativ vattendistributionslösning som krävde unionens uppmärksamhet närmare bestämt en som kan bidra till att minska vattenbristen och försörjningssystemens sårbarhet. [Ändr. 4]
(4) I kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om problemet med vattenbrist och torka i Europeiska unionen(9) anges den hierarki av åtgärder som medlemsstaterna bör överväga för att hantera vattenbrist och torka. Av samma skäl skulle det vara lämpligt att i direktiv 2000/60/EG fastställa en bindande hierarki av åtgärder för en sund vattenförvaltning. Enligt meddelandet kan ytterligare infrastruktur för vattendistribution i vissa situationer vara en tänkbar möjlighet för att lindra effekterna av allvarlig torka i regioner som har vidtagit alla förebyggande åtgärder enligt vattenhierarkin och som har tagit tillräcklig hänsyn till kostnads-/nytta-aspekterna, men där efterfrågan på vatten fortfarande överstiger tillgången. [Ändr. 5]
(4a) I sin resolution av den 9 oktober 2008 om problemet med vattenbrist och torka i Europeiska unionen(10) påminner Europaparlamentet om att en efterfrågestyrd strategi bör prioriteras i hanteringen av vattenresurserna och anser att unionen bör anta ett holistiskt synsätt på hanteringen av vattenresurserna, som kombinerar efterfrågestyrda åtgärder, åtgärder för att optimera befintliga resurser inom vattencykeln och åtgärder för att skapa nya resurser, och att detta synsätt måste integrera miljömässiga, sociala och ekonomiska överväganden. [Ändr. 6]
(5) I sin handlingsplan för den cirkulära ekonomin(11) förklarade sig kommissionen villig att vidta en serie åtgärder för att främja återanvändning av renat avloppsvatten, inklusive att utarbeta ett lagstiftningsförslag om minimikrav för återanvändning av vatten. Kommissionen bör uppdatera sin handlingsplan och behålla vattenresurser som ett prioriterat insatsområde. [Ändr. 7]
(6) Återanvändning av på lämpligt sätt renat avloppsvatten, till exempel från reningsverk eller industrianläggningar anses ha en lägre miljöpåverkan än andra alternativa metoder för vattenförsörjning, såsom vattenöverföring eller avsaltning, men sådan återanvändning Sådan återanvändning, som skulle kunna minska slöseriet med vatten och medföra vattenbesparingar, förekommer dock bara i begränsad omfattning i unionen. Detta verkar delvis bero på de höga kostnaderna för systemet för återanvändning av avloppsvatten, avsaknaden av gemensamma EU-standarder för miljö- och hälsokrav i samband med återanvändning av vatten och, framför allt vad gäller jordbruksprodukter, de potentiella hälso- och miljöriskerna och de potentiella hindren för fri rörlighet för sådana produkter som bevattnats med återvunnet vatten. Samtidigt bör man ha i åtanke att bevattningsinfrastrukturen i vissa medlemsstater är underdimensionerad eller obefintlig. [Ändr. 8]
(6a) Återanvändning av vatten kan bidra till återvinning av näringsämnen i det renade avloppsvattnet, och användning av återvunnet vatten för bevattningsändamål inom jord- eller skogsbruk kan vara ett sätt att återföra näringsämnen, såsom kväve, fosfor och kalium, till de naturliga biogeokemiska kretsloppen. [Ändr. 9]
(6b) Återanvändningen av ordentligt renat, återvunnet vatten för bevattningsändamål enligt denna förordning bör vara miljövänlig. Därför bör den inte leda till ökade utsläpp av kväve och fosfor, eftersom överskott av sådana näringsämnen medför övergödning av mark och av yt- och grundvattenförekomster, skadar ekosystemen och medverkar till att minska den biologiska mångfalden. [Ändr. 10]
(6c) För att säkerställa effektiv återanvändning av avloppsvattenresurser från tätbebyggelse är det viktigt att inse att allt återvunnet vatten inte är lämpligt för alla grödor.Jordbrukare bör därför utbildas så att de använder de olika typerna av återvunnet vatten på ett optimalt sätt på grödor där avloppsvattnets kvalitet inte får några konsekvenser för folkhälsan. [Ändr. 11]
(7) Likvärdiga hälsostandarder avseende livsmedelshygien för jordbruksprodukter som bevattnats med återvunnet vatten kan endast uppfyllas om kvalitetskraven för återvunnet vatten avsett för bevattning inom jordbruket inte i betydande utsträckning skiljer sig åt mellan olika medlemsstater. Harmonisering av kraven kommer också att bidra till en effektivt fungerande inre marknad för sådana produkter. Det är därför lämpligt att införa minimiharmonisering genom att fastställa minimikrav för vattenkvalitet och övervakningövervakningens frekvens. Sådana minimikrav bör utgöras av minimiparametrar för återvunnet vatten och andra striktare eller ytterligare kvalitetskrav som vid behov införts av behöriga myndigheter tillsammans med eventuella förebyggande åtgärder. För att kunna identifiera striktare eller ytterligare krav för vattenkvalitet bör återvinningsanläggningarnas operatörerOperatören av återvinningsanläggningen bör utarbeta en riskhanteringsplan för återanvändning av vatten i samarbete med berörda aktörer och bör få fastställa strängare eller ytterligare kvalitetskrav för det återvunna vattnet. Operatören av återvinningsanläggningen bör utföra centrala riskhanteringsuppgifter i samarbete åtminstone med distributionsoperatören för återvunnet vatten och lagringsoperatören för återvunnet vatten. Riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten bör uppdateras kontinuerligt och utarbetas enligt internationellt erkända standardförfaranden. Parametrarna bygger på den tekniska rapporten från kommissionens gemensamma forskningscentrum och återspeglar internationella standarder för återanvändning av vatten. Kommissionens gemensamma forskningscentrum bör utveckla parametrar och mätmetoder för att fastställa förekomst av mikroplaster och läkemedelsrester i återvunnet vatten. [Ändr. 12]
(7a) Förekomst av mikroplaster kan utgöra en risk för människors hälsa och miljön. Som ett led i en ingående granskning av vilka källor mikroplaster har, hur de är fördelade, vad det blir av dem och vilka effekter de får i samband med rening av avloppsvatten bör kommissionen därför utveckla en metod för att mäta mikroplaster i avloppsvatten från tätbebyggelse som renats i enlighet med direktiv 91/271/EEG och återvunnits i enlighet med denna förordning. [Ändr. 13]
(7b) Användning av avloppsvatten som inte är tillräckligt rent i samband med offentliga tjänster, t.ex. gaturenhållning eller bevattning av parker och golfbanor, kan vara hälsoskadlig. Kommissionen bör därför fastställa kvalitetsmål för återanvändning av vatten för offentliga tjänster i syfte att skydda människors och djurs hälsa samt grund- och ytvattnets kvalitet. [Ändr. 14]
(7c) Kvalitetskraven för vatten som används för bevattning bör beakta vetenskapliga framsteg, särskilt avseende kontroller av mikroföroreningar och nya ”framväxande” ämnen, så att en säker vattenanvändning kan garanteras och miljön och människors hälsa skyddas [Ändr. 15]
(7d) Kvalitetskraven för vatten bör beakta tidigare försök, särskilt avseende användning i jordbruket av slam från avloppsreningsverk och utsläpp från metanjäsning. [Ändr. 16]
(8) Efterlevnaden av minimikrav för återanvändning av vatten bör överensstämma med unionens vattenpolitik och bidra till uppnåendet av målen för hållbar utveckling i FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling, framför allt mål 6, att säkerställa tillgången på och en hållbar förvaltning av vatten och sanitet för alla samt en betydande ökning av återvinning av vatten och säker återanvändning av vatten globalt i syfte att bidra till FN:s mål 12 för hållbar utveckling, om hållbar konsumtion och produktion. Denna förordning syftar dessutom till att säkerställa tillämpningen av artikel 37 om miljöskydd i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. [Ändr. 17]
(8a) Kvalitetskraven för dricksvatten fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) .../...(12). Medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att dricksvattenresurser inte förorenas av återvunnet vatten och undvika att dricksvattenkvaliteten försämras. [Ändr. 18]
(8b) I vissa fall transporterar och lagrar operatörer av återvinningsanläggningar fortfarande det återvunna vattnet bortom återvinningsanläggningens utlopp innan de levererar det återvunna vattnet till efterföljande aktörer i kedjan, såsom distributionsoperatören för återvunnet vatten eller lagringsoperatören för återvunnet vatten, eller till slutanvändaren. Det är nödvändigt att definiera efterlevnadspunkten för att klargöra var ansvaret slutar för operatören av återvinningsanläggningen och var ansvaret börjar för nästa aktör i kedjan. [Ändr. 19]
(9) Riskhantering bör omfatta en proaktiv identifiering och hantering av risker och omfatta konceptet att framställaframställning, distribution, lagring och användning av återvunnet vatten av en kvalitet som krävs för specifika användningsområden. Riskbedömningen bör grundas på centrala riskhanteringsuppgifter och på en grundlig tillämpning av bland annat försiktighetsprincipen och bör identifiera eventuella ytterligare krav för vattenkvalitet som är nödvändiga för att säkerställa ett tillräckligt gott skydd av miljön samt människors och djurs hälsa. Riskhantering bör vara ett ansvar som delas mellan alla berörda aktörer som är involverade i riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten. Aktörernas roller och ansvarsområden bör anges tydligt i riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten. När den behöriga myndigheten beviljar ett tillstånd bör den kunna kräva att ytterligare riskhanteringsåtgärder ska genomföras av de berörda aktörer som är involverade i riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten. [Ändr. 20]
(9a) Samarbete och interaktion mellan de olika berörda parter som är involverade i vattenåtervinningsprocessen bör vara en nödvändig förutsättning för att kunna införa reningsförfaranden för återvinning i enlighet med kraven för särskilda användningar och för att kunna planera utbudet av återvunnet vatten efter slutanvändarnas efterfrågan. [Ändr. 21]
(10) För att på ett effektivt sätt skydda miljön, däribland markkvaliteten, och människors hälsa bör återvinningsanläggningarnas operatörer vara primärt ansvariga för det återvunna vattnets kvalitet vid efterlevnadspunkten. I syfte att efterleva minimikraven och eventuella tillkommande villkor som fastställs av de behöriga myndigheterna bör återvinningsanläggningarnas operatörer övervaka det återvunna vattnets kvalitet i enlighet med minimikraven och eventuella tillkommande villkor som fastställs av de behöriga myndigheterna. Det är därför lämpligt att fastställa minimikrav för övervakning som utgörs av frekvensen för rutinövervakningen och tidpunkter och prestationsmål för validitetsövervakningen. Vissa krav för rutinövervakningen anges i enlighet med direktiv 91/271/EEG. [Ändr. 22]
(11) Det är nödvändigt att säkerställa en leverans, lagring och säker användning av återvunnet vatten för att därigenom uppmuntra utvecklingen av återanvändning av vatten på unionsnivå, uppmuntra i synnerhet unionens jordbrukare att ta till sig denna metod och stärka allmänhetens förtroende för sådan återanvändning. den. Mängden renat avloppsvatten samt dess karaktär, reningsmetoder och egenskaper bör oavsett hur det används vara av sådant slag att hanteringen, användningen och lagringen – däribland spridarbevattning och droppbevattning, med eller utan lagring – inte direkt eller indirekt påverkar människors eller djurs hälsa eller markens och vattenmiljöns kvalitet på kort, medellång och lång sikt. Tillhandahållande och lagring av återvunnet vatten för särskild användning bör därför endast tillåtas på grundval av ett tillstånd som beviljas av medlemsstaternas behöriga myndigheter. För att säkerställa en harmoniserad strategi på unionsnivå, spårbarhet och insyn, bör de viktigaste reglerna för ett sådant tillstånd fastställas på unionsnivå. Detaljerna i förfarandet för att bevilja tillstånd bör emellertid fastställas av medlemsstaterna, vars behöriga myndigheter själva ansvarar för att bedöma riskerna med att återanvända vattnet. Medlemsstaterna bör kunna tillämpa befintliga förfaranden för att bevilja tillstånd och förfarandena bör anpassas för att beakta de krav som införs genom denna förordning. [Ändr. 23]
(11a) Leverans och lagring av återvunnet vatten och slutanvändarnas användning av det är en integrerad del av systemet för återanvändning av vatten. I leverans- och lagringsprocessen kan det återvunna vattnet genomgå förändringar som kan ha en negativ inverkan på dess kemiska och biologiska kvalitet. Återvunnet vatten bör användas på lämpligt sätt med hänsyn till kvalitetsklasserna för återvunnet vatten, grödornas egenskaper och bevattningsmetoderna. Centrala riskhanteringsuppgifter bör beakta potentiella negativa effekter på hälso- och miljömatriser med anknytning till leverans, lagring och avsedd användning av det återvunna vattnet. I detta avseende bör kommissionen upprätta vägledande dokument för att bistå de behöriga myndigheterna vid kontrollen och övervakningen av leverans, lagring och användning av det återvunna vattnet. [Ändr. 24]
11b) Om en distributionsoperatör för återvunnet vatten och en lagringsoperatör för återvunnet vatten behövs bör tillstånd krävas för dessa. Om alla krav för tillstånd är uppfyllda bör den behöriga myndigheten i medlemsstaten bevilja ett tillstånd som innehåller alla nödvändiga villkor och åtgärder som fastställts i riskbedömningen för en säker distribution och lagring av det återvunna vattnet till slutanvändaren. [Ändr. 25]
(12) Bestämmelserna i denna förordning kompletterar kraven i annan unionslagstiftning, framför allt vad gäller eventuella hälso- och miljörisker. För att säkerställa en helhetsstrategi för att möta eventuella risker för människor, djur och miljö måste återvinningsanläggningarnas operatörer ochväxter samt i förekommande fall miljöskyddsrelaterade risker bör de behöriga myndigheterna därför beaktaefterleva de krav som anges i annan unionslagstiftning, framför allt rådets direktiv 86/278/EEG(13), 91/676/EEG(14) och 98/83/EG(15), direktiv 91/271/EEG och 2000/60/EG, Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 178/2002(16), (EG) nr 852/2004(17), (EG) nr 183/2005(18), (EG) nr 396/2005(19) och (EG) nr 1069/2009(20), Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/7/EG(21), 2006/118/EG(22), 2008/105/EG(23) och 2011/92/EU(24) samt kommissionens förordningar (EG) nr 2073/2005(25), (EG) nr 1881/2006(26) och (EU) nr 142/2011(27). [Ändr. 26]
(12a) Vid tillämpningen av denna förordning bör det vara möjligt att utföra reningsoperationer och återvinning av avloppsvatten från tätbebyggelse på samma fysiska plats genom att använda samma anläggning eller olika, separata anläggningar. Dessutom bör samma aktör kunna vara både operatör av reningsverket och operatör av återvinningsanläggningen. [Ändr. 27]
(13) Förordning (EG) nr 852/2004 fastställer allmänna regler för livsmedelsföretagare och omfattar produktion, bearbetning, distribution och utläppande på marknaden av livsmedel. Den förordningen behandlar livsmedlens hälsokvalitet och en av dess viktigaste principer är att det är livsmedelsföretagaren som har det primära ansvaret för livsmedelssäkerheten. Förordningen är också föremål för detaljerad vägledning och här är kommissionens meddelande om vägledning för hantering av mikrobiologiska risker med färska frukter och grönsaker i primärproduktionen genom god hygien (2017/C 163/01) särskilt relevant. De prestationsmål för återvunnet vatten som fastställs i den här förordningen hindrar inte att livsmedelsföretagare erhåller den vattenkvalitet som krävs för att uppfylla kraven i förordning (EG) nr 852/2004 genom att i ett senare skede använda flera vattenreningsalternativ, eventuellt i kombination med andra alternativ som inte innefattar rening.
(13a) För att vattenåteranvändningsoperationer ska främjas på ett bättre sätt bör angivande av särskilda användningar inom ramen för denna förordning inte hindra medlemsstaterna från att tillåta att återvunnet vatten används för fler ändamål, t.ex. återanvändning för industri-, bekvämlighets- och miljöändamål, under förutsättning att medlemsstaterna ser till att skyldigheten att säkerställa en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa och för miljön efterlevs. [Ändr. 28]
(14) För att stärka förtroendet för återanvändning av vatten bör allmänheten informeras. Tillhandahållande av tydlig, fullständig och uppdaterad information om återanvändning av vatten bör medge ökad öppenhet och spårbarhet och det kan också vara av intresse för andra relevanta myndigheter för vilka den aktuella återanvändningen av vatten får konsekvenser. För att uppmuntra återanvändning av vatten bör medlemsstaterna se till att det utvecklas medvetandehöjande informationskampanjer som är specifika och anpassade till de olika berörda aktörerna för att göra dem medvetna om vattnets kretslopp i tätbebyggelse, behovet av att återanvända vatten och fördelarna med återvinning av vatten och därigenom främja berörda parters acceptans för och delaktighet i återvinning av vatten.[Ändr. 29]
(14a) Utbildning av slutanvändare som är involverade i jordbruksbevattning är av största vikt som ett led i arbetet med att genomföra och upprätthålla förebyggande åtgärder. Slutanvändarna bör vara fullständigt informerade om lämplig användning av återvunnet vatten, eftersom de är särskilt utsatta. En rad förebyggande åtgärder mot människors exponering bör vidtas, såsom användning av personlig skyddsutrustning, handtvätt och personlig hygien. Övervakning av att sådana åtgärder tillämpas korrekt bör ingå i de centrala riskhanteringsuppgifterna. [Ändr. 30]
(15) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG(28) syftar till att garantera rätten till tillgång till miljöinformation i medlemsstaterna i linje med konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor(29) (Århuskonventionen). I direktiv 2003/4/EG föreskrivs omfattande skyldigheter vad gäller att på begäran ställa miljöinformation till förfogande och aktivt sprida sådan information. Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG(30) omfattar delning av rumslig information inklusive datamängder avseende olika miljöfrågor. Det är viktigt att bestämmelserna i denna förordning om tillgången till information och arrangemang för datadelning kompletterar de direktiven och inte skapar ett separat rättssystem. Därför bör bestämmelserna i denna förordning om information till allmänheten och om information som rör övervakning av genomförandet inte påverka tillämpningen av direktiven 2003/4/EG och 2007/2/EG.
(16) I syfte att anpassa de befintliga minimikraven och centrala riskhanteringsuppgifterna till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen bör behörigheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ändra minimikraven och de centrala riskhanteringsuppgifterna, dock utan att detta äventyrar möjligheterna till återanvändning av på lämpligt sätt renat avloppsvatten. För att säkerställa ett gott skydd för miljön och människors hälsa bör kommissionen dessutom kunna anta delegerade akter som kompletterar de centrala riskhanteringsuppgifterna genom att fastställa tekniska specifikationer. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(31). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 31]
(17) För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för antagandet av detaljerade regler avseende format för och redovisning av den information som medlemsstaterna ska lämna till allmänheten, avseende format för och redovisning av den information om genomförandet av denna förordning som ska lämnas av medlemsstaterna samt avseende format för och redovisning av informationen till den unionsövergripande översikt som ska utarbetas av Europeiska miljöbyrån. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(32).
(18) Behöriga myndigheter bör kontrollera att det återvunna vattnet uppfyller de villkor som anges i tillståndet. Vid fall av bristande efterlevnad bör de kräva att återvinningsanläggningens operatör vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa efterlevnaden. Återvinningsanläggningarnas operatörer bör omedelbart avbryta alla leveranser av återvunnet vatten om den bristande efterlevnaden överskrider vissa maxvärden med konsekvensen att detta orsakar en betydande risk för miljön eller människors hälsa. De behöriga myndigheterna bör ha ett tätt samarbete med slutanvändarna för att underlätta återanvändning av på lämpligt sätt renat avloppsvatten. De behöriga myndigheterna bör övervaka och kontrollera leveransen, lagringen och användningen av det återvunna vattnet med beaktande av relevanta hälso- och miljörisker [Ändr. 32]
(19) Behöriga myndigheter bör samarbeta med andra relevanta myndigheter genom att utbyta information för att säkerställa efterlevnaden av relevanta unionskrav och nationella krav.
(20) Uppgifter från medlemsstaterna är av avgörande betydelse för att göra det möjligt för kommissionen att övervaka och bedöma resultatet av lagstiftningen i relation till de mål som eftersträvas.
(21) I enlighet med punkt 22 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning bör kommissionen utvärdera denna förordning. Utvärderingen bör baseras på de fem kriterierna effektivitet, ändamålsenlighet, relevans, konsekvens och mervärde, och ligga till grund för konsekvensbedömningar av eventuella ytterligare åtgärder.
(22) I enlighet med Århuskonventionen bör berörda företrädare för den berörda allmänheten ha tillgång till rättslig prövning för att bidra till skyddet av rätten att leva i en miljö som är adekvat för individens hälsa och välbefinnande.
(23) Medlemsstaterna bör fastställa regler om sanktioner för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och se till att de tillämpas. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.
(24) Eftersom målet för denna förordning, nämligen att skydda miljön och människors hälsa, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
(25) Det är nödvändigt att ge medlemsstaterna tillräckligt med tid för att inrätta den administrativa infrastruktur som krävs för att tillämpa denna förordning samt för att operatörerna ska kunna förbereda sig på att tillämpa de nya reglerna.
(25a) För att i största möjliga utsträckning utveckla och främja återanvändning av på lämpligt sätt renat avloppsvatten bör EU stödja forskning och utveckling på området via programmet Horisont Europa, så att man kan få till stånd en avsevärd förbättring i fråga om tillförlitligheten hos avloppsvatten som renats på lämpligt sätt och i fråga om hållbara användningsmetoder. [Ändr. 33]
(25b) För att effektivt skydda miljön och människors hälsa bör medlemsstaterna, i samarbete med berörda parter, införa kontroller av markkvaliteten på kort, medellång och lång sikt. [Ändr. 34]
(25c) Syftet med denna förordning är att uppmuntra en hållbar vattenanvändning. Därför bör kommissionen åta sig att använda unionens program, däribland Life-programmet, för att stödja lokala initiativ för återanvändning av på lämpligt sätt renat avloppsvatten. [Ändr. 35]
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte och mål
1. I Denna förordning fastställsfastställer minimikrav för vattenkvalitetkvaliteten på återvunnet vatten och förövervakning och en skyldighet att vidtautföra angivna centrala riskhanteringsåtgärderriskhanteringsuppgifter för en säker återanvändning av renat avloppsvatten från tätbebyggelse inom ramen för en integrerad vattenförvaltning, samt bidrar till målen i direktiv 2000/60/EG.[Ändr. 36]
2. Syftet med denna förordning är att garantera att återvunnet vatten är säkert för sin avsedda användning för att därigenom, på ett samordnat sätt i unionen som helhet, säkerställa ett gott skydd för människors och djurs hälsa samt miljön, motverkaoch samtidigt minska de negativa effekterna av användningen av vattenresurser och förbättra effektiviteten, ta itu med vattenbrist, klimatförändringsfrågor och unionens miljömål, och det resulterandemedföljande trycket på vattenresurservattenresurserna, och därigenom också bidra till spridningen av lösningar för en hållbar vattenanvändning, stödja omställningen till en cirkulär ekonomi samt säkerställa unionens långsiktiga konkurrenskraft och en effektivt fungerande inre marknad. [Ändr. 37]
2a. Medlemsstaterna ska säkerställa att dricksvattenresurser inte förorenas av återvunnet vatten. [Ändr. 38]
Artikel 2
Tillämpningsområde
Denna förordning ska tillämpas på återvunnet vatten som är avsett för en användning som anges i avsnitt 1 i bilaga I.
Denna förordning ska inte tillämpas på pilotprojekt inriktade på återanvändning av vatten i återvinningsanläggningar. [Ändr. 39]
Artikel 3
Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
1. behörig myndighet: en myndighet eller ett organ som utsetts av en medlemsstat för att fullgöra de skyldigheter som följer av denna förordning.
2. vattenmyndighet: en eller flera myndigheter som identifieras enligt artikel 3.2 eller 3.3 i direktiv 2000/60/EG.
3. slutanvändare: en fysisk eller juridisk person, en offentlig eller privat enhet, som använder återvunnet vatten, för dess avsedda ändamål. [Ändr. 40]
4. avloppsvatten från tätbebyggelse: avloppsvatten från tätbebyggelse enligt definitionen i artikel 2.1 i direktiv 91/271/EEG.
4a. renat avloppsvatten: avloppsvatten från tätbebyggelse vilket renats i enlighet med kraven i direktiv 91/271/EEG. [Ändr. 41]
5. återvunnet vatten: renat avloppsvatten från tätbebyggelse som har renats i enlighet med kraven i direktiv 91/271/EEG och som blir resultatet efter ytterligare rening i en återvinningsanläggning där det får lämplig kvalitet för sin avsedda användning. [Ändr. 42]
5a. återanvändning av vatten: användning av återvunnet vatten av en viss kvalitet som lämpar sig för en användning som anges i avsnitt 1 i bilaga I, via ett distributionssystem, varvid användningen av ytvatten eller grundvatten helt eller delvis ersätts. [Ändr. 43]
6. återvinningsanläggning: en del av en reningsanläggning för avloppsvatten från tätbebyggelse eller annan anläggning som ytterligare renar avloppsvatten från tätbebyggelse vilket renats tidigare i enlighet med kraven i direktiv 91/271/EEG för att producera återvunnet vatten som lämpar sig för en användning som anges i avsnitt 1 i bilaga I till denna förordning, detta inbegriper lagringsinfrastruktur och infrastruktur avsedd att leverera det återvunna vattnet till distributionsinfrastrukturen för återvunnet vatten eller till slutanvändaren.. [Ändr. 44]
7. operatör av återvinningsanläggning: en fysisk eller juridisk person som driver eller kontrollerar en återvinningsanläggning, [Ändr. 45] (Berör inte den svenska versionen.)
7a. distributionsinfrastruktur för återvunnet vatten: ett system av särskilda rörledningar och pumpar eller andra särskilda transportanläggningar avsedda för leverans av det återvunna vattnet till slutanvändaren, däribland anläggningar för utjämning, ytterligare rening och lagring utanför återvinningsanläggningen. [Ändr. 46]
7b. distributionsoperatör för återvunnet vatten: en fysisk eller juridisk person som driver eller kontrollerar en distributionsinfrastruktur för återvunnet vatten. [Ändr. 47]
7c. lagringsinfrastruktur för återvunnet vatten: ett system av särskilda lagringsanläggningar avsedda för lagring av det återvunna vattnet. [Ändr. 48]
7d. lagringsoperatör för återvunnet vatten: en fysisk eller juridisk person som driver eller kontrollerar en lagringsinfrastruktur för återvunnet vatten. [Ändr. 49]
8. fara: ett biologiskt, kemiskt, fysikaliskt eller radiologiskt agens som skulle kunna skada människor, djur, grödor eller växter, andra terrestra biota, akvatiska biota, jordmån eller den allmänna miljön.
9. risk: sannolikheten för att identifierade faror orsakar skada inom en viss tidsram, inklusive konsekvensernas svårighetsgrad.
10. riskhantering: en systematisk hantering som konsekvent säkerställer att återanvändningen av vatten är säker i ett visst sammanhang.
11. förebyggande åtgärd: alla åtgärder eller aktiviteteren lämpligåtgärd eller aktivitet som kan utnyttjas för att förebygga eller eliminera en hälso- eller miljörisk eller minska den till en acceptabel nivå. [Ändr. 50]
11a. efterlevnadspunkt: den punkt där operatören av en återvinningsanläggning levererar det återvunna vattnet till nästa aktör i kedjan. [Ändr. 51]
11b. mikroförorening: oönskat ämne som kan påträffas i miljön i mycket små koncentrationer i enlighet med bilaga VIII i direktiv 2000/60/EG. [Ändr. 52]
Artikel 4
Skyldigheter för operatörer av återvinningsanläggningar vad gäller vattenkvalitet [Ändr. 53] (Berör inte den svenska versionen.)
1. Operatörer av återvinningsanläggningar ska säkerställa att återvunnet vatten avsett för ett användningsområde som anges i avsnitt 1 i bilaga I, i utloppet från återvinningsanläggningen (vid efterlevnadspunkten), uppfyller följande krav
a) De minimikrav för vattenkvalitet som anges i avsnitt 2 i bilaga I.
b) Alla ytterligare krav vad gäller vattenkvalitet som fastställs av den behöriga myndigheten i relevanta tillstånd i enlighet med artikel 7.3 b och c. :[Ändr. 54]
2. För att säkerställa efterlevnaden av de krav och villkor som avses i punkt 1 ska operatören av återvinningsanläggningen övervaka vattenkvaliteten i enlighet med följande:
a) Avsnitt 2 i bilaga I.
b) Alla ytterligare krav vad gäller övervakning som fastställs av den behöriga myndigheten i relevanta tillstånd i enlighet med artikel 7.3 b och c.
2a. Operatörer av återvinningsanläggningar ska även säkerställa att åtminstone de riskhanteringsåtgärder som anges i riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten enligt artikel 5.-1 genomförs fullt ut i återvinningsanläggningen. [Ändr. 55]
2b. Efter efterlevnadspunkten ska ansvaret för vattnets kvalitet inte längre vila på operatören av återvinningsanläggningen utan tas över av nästa aktör i kedjan. [Ändr. 56]
3. Kommissionen ges behörighet att anta delegerade akter med avseende på att ändra denna förordning i enlighet med artikel 14 för att anpassa de minimikrav som anges i avsnitt 2 i bilaga I till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen. [Ändr. 57]
Artikel 4a
Skyldigheter för distributionsoperatörer för återvunnet vatten, lagringsoperatörer för återvunnet vatten och slutanvändare
1. Distributionsoperatören för återvunnet vatten ska upprätthålla kvalitetsnivån på det återvunna vattnet i distributionsinfrastrukturen för återvunnet vatten på minst samma kvalitetsnivå som den som anges i avsnitt 2 i bilaga I. Distributionsoperatören för återvunnet vatten ska även säkerställa att åtminstone de riskhanteringsåtgärder som anges i riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten enligt artikel 5.-1 genomförs fullt ut i distributionsinfrastrukturen för återvunnet vatten.
När den behöriga myndigheten beviljar ett tillstånd enligt artikel 7 får den kräva att ytterligare riskhanteringsåtgärder ska vidtas med avseende på de uppgifter som ska utföras av distributionsoperatören för återvunnet vatten och ange ytterligare krav och förebyggande åtgärder som behövs enligt punkterna b och c i bilaga II.
2. Lagringsoperatören för återvunnet vatten ska upprätthålla kvalitetsnivån på det återvunna vattnet i lagringsinfrastrukturen för återvunnet vatten på minst samma kvalitetsnivå som den som anges i avsnitt 2 i bilaga I. Lagringsoperatören för återvunnet vatten ska även säkerställa att åtminstone de riskhanteringsåtgärder som anges i riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten enligt artikel 5.-1 genomförs fullt ut i lagringsinfrastrukturen för återvunnet vatten.
När den behöriga myndigheten beviljar ett tillstånd enligt artikel 7 får den kräva att ytterligare riskhanteringsåtgärder ska vidtas med avseende på de uppgifter som ska utföras av lagringsoperatören för återvunnet vatten och ange ytterligare krav och förebyggande åtgärder som behövs enligt punkterna b och c i bilaga II.
3. Återvunnet vatten som används av slutanvändare ska ligga på minst samma kvalitetsnivå som den som anges i avsnitt 2 i bilaga 1. Den behöriga myndigheten får föreskriva ytterligare krav avseende skyldigheter för slutanvändare utöver de krav som anges i avsnitt 2 i bilaga I.
4. Kommissionen ska upprätta vägledande dokument för att bistå de behöriga myndigheterna vid fullgörandet av kraven avseende kontroll och övervakning av framställning, distribution, lagring och användning av det återvunna vattnet. [Ändr. 58]
Artikel 5
Riskhantering
-1. Operatören av återvinningsanläggningen ska, i samarbete med de aktörer som avses i punkt 1 i denna artikel, utarbeta en riskhanteringsplan för återanvändning av vatten. Riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten ska utgå från de centrala riskhanteringsuppgifter som anges i punkt a i bilaga II, fastställa eventuella ytterligare krav, utöver dem som anges i bilaga I, i enlighet med punkt b i bilaga II och identifiera faror, risker och lämpliga förebyggande åtgärder i enlighet med punkt c i bilaga II. [Ändr. 59]
1. I syfte att producera och tillhandahållasäkerställa en säker framställning, distribution, lagring och användning av återvunnet vatten ska riskhantering utföras av operatören av återvinningsanläggningenden behöriga myndigheten övervaka riskhanteringen i samråd med följande aktörer: [Ändr. 60]
a) Operatören av det eller de reningsverk för avloppsvatten från tätbebyggelse som förser en återvinningsanläggning med vatten renat avloppsvatten i enlighet med kvalitetskravet i direktiv 91/271/EEG, om det är en annan operatör än operatören av återvinningsanläggningen. [Ändr. 61]
aa) Operatören av återvinningsanläggningen. [Ändr. 62]
ab) Distributionsoperatören för återvunnet vatten. [Ändr. 63]
ac) Lagringsoperatören för återvunnet vatten. [Ändr. 64]
b) Slutanvändare.
c) Eventuella andra parter som bedöms som relevanta av operatören av den behöriga myndigheten .återvinningsanläggningen. [Ändr. 65]
2. Operatören av återvinningsanläggningen, ska utarbeta en riskhanteringsplandistributionsoperatören för återvunnet vatten och lagringsoperatören för återvunnet vatten ska utföra åtminstone de riskhanteringsuppgifter som fastställs iriskhanteringsplanen för återanvändning av vatten som bygger på de centrala riskhanteringsuppgifter som anges i bilaga II. Riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten ska innehålla förslag på eventuella ytterligare krav än de som anges i bilaga I som krävs för att minska eventuella risker och ska bland annat identifiera faror, risker och lämpliga förebyggande åtgärder.enligt punkt -1. De riskhanteringsmetoder som används av operatören av återvinningsanläggningen, distributionsoperatören för återvunnet vatten och lagringsoperatören för återvunnet vatten ska utgå från internationellt erkända metoder. [Ändr. 66]
2a. I det tillstånd som beviljas i enlighet med artikel 7 får den behöriga myndigheten ange olika uppgifter och ansvarsområden för de olika aktörer som är involverade i riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten. [Ändr. 67]
2b. Om den typ av gröda som ska bevattnas är avsedd att saluföras i flera olika former och motsvaras av flera olika kvalitetsklasser för återvunnet vatten ska operatören av återvinningsanläggningen vara skyldig att förse jordbrukaren med vatten som motsvarar den högsta kvalitetsklassen. [Ändr. 68]
3. Kommissionen ges befogenhet att i enlighet med artikel 14 anta delegerade akter med avseende på att ändra denna förordning för att anpassa de centrala riskhanteringsuppgifter som anges i bilaga II till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen. [Ändr. 69]
Kommissionen ges också befogenhet att i enlighet med artikel 14 anta delegerade akter med avseende på att komplettera denna förordning för att fastställa tekniska specifikationer för de centrala riskhanteringsuppgifter som anges i bilaga II. [Ändr. 70]
Senast den ... [ett år efter denna förordnings ikraftträdande] ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 14 för att komplettera denna förordning genom att införa en metod för att mäta förekomsten av mikroplaster i återvunnet vatten som kan omfattas av ytterligare krav på grundval av riskbedömningen enligt punkt 4 i bilaga II. [Ändr. 133]
3a. Om en slutanvändare misstänker att det lagrade vattnet enligt artikel 4a.2 inte uppfyller minimikraven enligt denna förordning ska vederbörande
a) omedelbart underrätta den berörda hälsomyndigheten och i förekommande fall tillhandahålla tillgängliga uppgifter,
b) samarbeta fullt ut med den berörda behöriga myndigheten för att kontrollera och fastställa anledningarna till misstanken och eventuell förekomst av icke godkända ämnen eller värden enligt tabellerna 2 och 4 i avsnitt 2 i bilaga I. [Ändr. 71]
Artikel 6
Ansökan om tillstånd för att levereraframställa, distribuera och lagra återvunnet vatten [Ändr. 72]
1. Alla leveranserAllframställning, distribution eller lagring av återvunnet vatten som är avsett för en användning som anges i avsnitt 1 i bilaga I ska vara föremål för ett tillstånd. [Ändr. 73]
2. En operatör av en återvinningsanläggning ska lämna in en ansökan om det tillstånd som avses i punkt 1 eller om en ändring av ett befintligt tillstånd till den behöriga myndigheten i den medlemsstat i vilken återvinningsanläggningen drivs eller är tänkt att drivas. [Ändr. 74]
3. Ansökan ska innehålla följande:
a) En riskhanteringsplan för återanvändning av vatten som utarbetats i enlighet med artikel 5.2.5.-1. [Ändr. 75]
aa) De senast tillgängliga uppgifterna som styrker efterlevnaden av villkoren för renat avloppsvatten enligt direktiv 91/271/EEG i det reningsverk för avloppsvatten från vilket återvinningsvattnet härrör. [Ändr. 76]
b) En beskrivning av hur operatören av återvinningsanläggningen, vid efterlevnadspunkten, tänker uppfylla de minimikrav för vattenkvalitet och övervakning som anges i avsnitt 2 i bilaga I. [Ändr. 77]
c) En beskrivning av hur operatören av återvinningsanläggningen, vid efterlevnadspunkten, tänker uppfylla de ytterligare krav som föreslås i riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten. [Ändr. 78]
3a. En distributionsoperatör för återvunnet vatten ska lämna in en ansökan om det tillstånd som avses i punkt 1 eller om en ändring av ett befintligt tillstånd till den behöriga myndigheten i den medlemsstat i vilken distributionsinfrastrukturen för återvunnet vatten drivs eller är tänkt att drivas. Ansökan ska innehålla en beskrivning av hur distributionsoperatören för återvunnet vatten tänker fullgöra skyldigheterna enligt artikel 4a.1. [Ändr. 79]
3b. En lagringsoperatör för återvunnet vatten ska lämna in en ansökan om det tillstånd som avses i punkt 1 eller om en ändring av ett befintligt tillstånd till den behöriga myndigheten i den medlemsstat i vilken lagringsinfrastrukturen för återvunnet vatten drivs eller är tänkt att drivas. Ansökan ska innehålla en beskrivning av hur lagringsoperatören för återvunnet vatten tänker fullgöra skyldigheterna enligt artikel 4a.2. [Ändr. 80]
Artikel 7
Beviljande av tillstånd
1. I syfte att bedöma ansökan ska den behöriga myndigheten om det är lämpligt samråda och utbyta relevant information med följande:
a) Andra relevanta myndigheter i samma medlemsstat, framför allt vattenmyndighetenvatten- och hälsomyndigheterna om den är en annan myndighet än den behöriga myndigheten. [Ändr. 81]
b) Centrala kontaktpunkter i potentiellt påverkade medlemsstater som utsetts i enlighet med artikel 9.1.
2. Den behöriga myndigheten ska pröva ansökan med hjälp av lämpligt vetenskapligt bistånd och ska inom tre månader från mottagandet av den fullständiga ansökan som anges i artikel 6.2, 6.3, 6.3 a och 6.3 b besluta om den ska bevilja tillståndet eller neka tillstånd. Om den behöriga myndigheten behöver mer tid på grund av ansökans komplexitet ska den utan dröjsmål informera den sökande om detta, ange förväntat datum för beviljande eller nekande av tillståndav tillståndet och ange skälen för förlängningen. Den behöriga myndigheten ska under alla omständigheter fatta beslut senast sex månader från mottagandet av den fullständiga ansökan som anges i artikel 6.2, 6.3, 6.3 a och 6.3 b.[Ändr. 82]
3. Om den behöriga myndigheten beslutar att bevilja tillståndet ska den bestämma vilka villkor som gäller; villkoren ska vid behov inkludera följande:
a) Villkor i samband med de minimikrav för vattenkvalitet och övervakning som anges i avsnitt 2 i bilaga I.
b) Villkor i samband med de ytterligare krav som föreslås i riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten.
c) Alla andra krav som är nödvändiga för att ytterligare minskaundanröja eventuella oacceptabla risker för människors och djurs hälsa eller miljön. [Ändr. 83]
3a. Om villkor motsvarande dem som avses i punkt 3a–c inte redan inte ingår i riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten enligt artikel 5 ska den behöriga myndigheten uppdatera planen utan dröjsmål. [Ändr. 84]
4. Tillståndet ska omprövas regelbundet, minst vart femte år, och vid behov ändras.
Artikel 8
Kontroll av efterlevnaden
1. Den behöriga myndigheten ska kontrollera att det återvunna vattnet uppfyller de villkor som anges i tillståndet vid efterlevnadspunktende tillstånd som beviljats i enlighet med artikel 7. Kontrollen av efterlevnaden ska utföras med följande metoder: [Ändr. 85]
a) Kontroller på plats.
b) Användning av övervakningsdata som erhållits i enlighet med denna förordning samt direktiven 91/271/EEG och 2000/60/EG.
c) Annan lämplig metod.
2. Vid fall av bristande efterlevnad ska den behöriga myndigheten kräva att operatören av återvinningsanläggningen, snarastdistributionsoperatören för återvunnet vatten eller lagringsoperatören för återvunnet vatten, beroende på vad som är tillämpligt,skyndsamt vidtar nödvändiga åtgärder för att återställa efterlevnaden och omedelbart underrättar de drabbade slutanvändarna. [Ändr. 86]
3. Om den bristande efterlevnaden orsakar en betydande risk för miljön eller människors hälsadet individuella värdet hos någon parameter överskrider de minimikrav för vattenkvaliteten som anges i avsnitt 2 punkt a i bilaga I ska operatören av återvinningsanläggningen omedelbart stoppa all fortsatt leverans av det återvunna vattnet tills den behöriga myndigheten konstaterarfår fastställa att efterlevnaden har återställts endast när det individuella värdet hos den eller de parametrar som överskrider de relevanta minimikraven för vattenkvaliteten har konstaterats ligga under det högsta tillåtna värdet vid minst tre på varandra följande kontroller. [Ändr. 87]
4. Om ett tillbud inträffar som påverkar efterlevnaden av tillståndsvillkoren ska operatören av återvinningsanläggningen, distributionsoperatören för återvunnet vatten eller lagringsoperatören för återvunnet vatten, beroende på vad som är tillämpligt, omedelbart informera den behöriga myndigheten och de slutanvändare som riskerar att påverkas och lämna den information som krävs för att bedöma effekterna av ett sådant tillbud till den behöriga myndigheten. [Ändr. 88]
4a. Efter att ha beviljat ett tillstånd enligt artikel 7 ska den behöriga myndigheten regelbundet kontrollera att operatören av återvinningsanläggningen, distributionsoperatören för återvunnet vatten och lagringsoperatören för återvunnet vatten efterlever åtgärderna i riskhanteringsplanen för återanvändning av vatten. [Ändr. 89]
4b. Om återvunnet vatten som inte uppfyller kraven vid efterlevnadspunkten distribueras och lagras med följd att mark eller jordbruksprodukter förorenas och detta leder till hälso- och miljöfaror, ska operatören av återvinningsanläggningen bära ansvaret och bli skadeståndsskyldig. [Ändr. 134]
Artikel 9
Samarbete mellan medlemsstater
1. Medlemsstaterna ska utse en kontaktpunkt för att på lämpligt sätt samarbeta med andra medlemsstaters kontaktpunkter och behöriga myndigheter. Kontaktpunkterna ska ha till uppgift att på begäran tillhandahålla stöd och samordna kommunikationen mellan de behöriga myndigheterna. Kontaktpunkterna ska framför allt ta emot och vidarebefordra förfrågningar om stöd.
2. Medlemsstaterna ska besvara förfrågningar om stöd utan oskäligt dröjsmål.
Artikel 9a
Medvetandehöjande informationskampanjer
1. Medlemsstaterna ska anordna informationskampanjer och medvetandehöjande kampanjer för potentiella slutanvändare, däribland privatpersoner, om säker återanvändning av vatten och de besparingar av vattenresurserna som återanvändning av vatten medför.
2. Medlemsstaterna ska även anordna informationskampanjer för jordbrukare för att säkerställa att de använder återvunnet vatten på grödor på optimalt sätt och därigenom undviker eventuella negativa hälso- eller miljöeffekter av sådan användning. [Ändr. 91]
Artikel 10
Information till allmänheten
1. Utan att det påverkar tillämpningen av direktiven 2003/4/EG och 2007/2/EG samt artikel 9.4 i direktiv 2000/60/EG ska medlemsstaterna säkerställa att adekvat och uppdaterad och tillgänglig information om återanvändning av vatten finns tillgänglig på nätet för allmänheten eller via andra användarvänliga metoder som är förenliga med dataskyddsbestämmelser. Denna information ska inbegripa följande: [Ändr. 92]
a) Kvantitet av och kvalitet på det återvunna vatten som levereras i enlighet med denna förordning.
aa) Användningen av återvunnet vatten i procent av den totala användningen av sötvatten för de användningsområden som omfattas av denna förordning. [Ändr. 93]
b) Procentandel återvunnet vatten i medlemsstaten som levereras i enlighet med denna förordning jämfört med den totala mängden renat avloppsvatten från tätbebyggelse.
ba) Procentandelen återvunnet vatten i medlemsstaten som levereras i enlighet med denna förordning jämfört med den totala mängden avloppsvatten från tätbebyggelse som kan renas. [Ändr. 94]
c) Tillstånd som beviljats eller ändrats i enlighet med denna förordning, inklusive de villkor som fastställts av de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 7.3.
d) Resultatet av den efterlevnadskontroll som gjorts enligt artikel 8.1.
e) Centrala kontaktpunkter som utsetts enligt artikel 9.1.
2. Den information som anges i punkt 1 ska uppdateras minst en gång per år.
2a. I enlighet med förordning (EG) nr 852/2004, som fastställer allmänna regler för livsmedelsföretagare och omfattar produktion, bearbetning, distribution och saluföring av livsmedel, ska de behöriga myndigheterna underrätta användarna om det maximala innehållet av näringsämnen i levererat avloppsvatten som renats på lämpligt sätt, så att användarna, däribland jordbrukare, kan förvissa sig om att det överensstämmer med de nivåer för näringsämnen som föreskrivs i tillämpliga unionsbestämmelser. [Ändr. 95]
3. Kommissionen får, genom en genomförandeakt, fastställa detaljerade regler om format för och redovisning av den information som ska tillhandahållas enligt punkt 1. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 15. [Ändr. 96]
Artikel 11
Information om övervakning av genomförandet
1. Utan att det påverkar tillämpningen av direktiven 2003/4/EG och 2007/2/EG ska varje medlemsstat, med hjälp av Europeiska miljöbyrån
a) skapa och senast den … [trefyra år efter denna förordnings ikraftträdande] offentliggöra och vart sjätte år därefter uppdatera, en datamängd som innehåller information om resultatet av den kontroll av att kraven är uppfyllda som utförts i enlighet med artikel 8.1 och annan information som ska ställas till allmänhetens förfogande på nätet i enlighet med artikel 10, [Ändr. 97]
b) skapa, offentliggöra och därefter årligen uppdatera, en datamängd som innehåller information om fall av bristande efterlevnad av de krav som anges i tillståndet och som samlats in i enlighet med artikel 8.1 och information om de åtgärder som vidtagits enligt artikel 8.2 och 8.3.
2. Medlemsstaterna ska säkerställa att kommissionen, Europeiska miljöbyrån och Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar har tillgång till de datamängder som anges i punkt 1.
3. På grundval av de uppgifter som anges i punkt 1 ska Europeiska miljöbyrån utarbeta, offentliggöra och, regelbundet eller på begäran av kommissionen, uppdatera, en unionsomfattande översikt som ska omfatta indikatorer för förordningens output, resultat och effekter samt kartor och rapporter från medlemsstaterna.
4. Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa detaljerade regler om format för och redovisning av den information som ska lämnas enligt punkt 1 samt detaljerade regler om format för och redovisning av den unionsomfattande översikt som avses i punkt 3. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 15.
Artikel 12
Tillgång till rättslig prövning
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att fysiska eller juridiska personer eller deras föreningar, organisationer eller grupper, i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis, har möjlighet att få den materiella eller formella giltigheten av ett beslut, en handling eller en underlåtenhet i samband med genomförandet av artiklarna 4–8 prövad i domstol eller något annat oberoende och opartiskt organ som inrättats genom lag, om något av följande villkor är uppfyllt:
a) De har tillräckligt intresse.
b) De hävdar att en rättighet kränks, när detta utgör en förutsättning enligt den berörda medlemsstatens förvaltningsprocessrättsliga lagstiftning.
2. Medlemsstaterna ska fastställa i vilket skede beslut, handlingar eller underlåtenhet får prövas.
3. Vad som utgör tillräckligt intresse och kränkning av en rättighet ska fastställas av medlemsstaterna, i enlighet med målet att ge den berörda allmänheten en omfattande rätt till rättslig prövning.
För detta ändamål ska en icke-statlig miljöskyddsorganisations intresse anses vara tillräckligt i den mening som avses i punkt 1 a om organisationen uppfyller kraven i nationell lagstiftning.
Sådana organisationer ska också anses ha rättigheter som kan kränkas i den mening som avses i punkt 1 b.
4. Bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 ska inte utesluta möjligheten av ett preliminärt prövningsförfarande inför en förvaltningsmyndighet och ska inte påverka kravet att de administrativa prövningsförfarandena ska vara uttömda innan rättsliga prövningsförfaranden får användas, om detta krav finns enligt den nationella lagstiftningen.
5. Alla prövningsförfaranden som avses i punkterna 1 och 4 ska vara rättvisa, snabba och inte oöverkomligt kostsamma.
6. Medlemsstaterna ska säkerställa att praktisk information om rätten till rättslig prövning i domstol och i administrativ ordning görs tillgänglig för allmänheten.
Artikel 13
Utvärdering
1. Kommissionen ska, senast … [sexfem år efter denna förordnings ikraftträdande] göra en utvärdering av denna förordning. Utvärderingen ska baseras åtminstone på följande: [Ändr. 98]
a) Erfarenheterna från förordningens genomförande.
b) De datamängder som skapats av medlemsstaterna i enlighet med artikel 11.1 och den unionsomfattande översikt som utarbetats av Europeiska miljöbyrån i enlighet med artikel 11.3.
c) Relevanta vetenskapliga, analytiska och epidemiologiska data.
d) Teknisk och vetenskaplig kunskap.
e) Världshälsoorganisationens rekommendationer, om de är tillgängliga.
ea) Tidigare försök som gjorts, särskilt avseende användning i jordbruket av slam från avloppsreningsverk och utsläpp från metanjäsning. [Ändr. 99]
2. I samband med den utvärdering som avses i punkt 1 ska kommissionen särskilt uppmärksamma följande aspekter:
a) De minimikrav som anges i bilaga I.
b) De centrala riskhanteringsuppgifter som anges i bilaga II.
c) De ytterligare krav som fastställts av behöriga myndigheter i enlighet med artikel 7.3 b och c.
d) Effekterna av återanvändning av vatten på miljön och människors hälsa.
da) Den ökande förekomsten av mikroföroreningar och nya ”framväxande” ämnen i återanvänt vatten. [Ändr. 100]
2a. I samband med den utvärdering som avses i punkt 1 ska kommissionen beakta huruvida det är möjligt att
a) utvidga denna förordnings tillämpningsområde till att även omfatta återvunnet vatten avsett för ytterligare särskilda användningsområden, däribland återanvändning inom industrin,
b) utvidga kraven i denna förordning till att även omfatta indirekt användning av renat avloppsvatten,
c) fastställa minimikrav för kvaliteten på renat avloppsvatten för grundvattenbildning. [Ändr. 101]
2b. När så är lämpligt ska kommissionen låta utvärderingen enligt punkt 1 åtföljas av ett lagstiftningsförslag. [Ändr. 102]
Artikel 14
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.3 och 5.3 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den dag då denna förordning träder i kraft.
3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4.3 och 5.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angett datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.
5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4.3 och 5.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Artikel 15
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats genom direktiv 2000/60/EU. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
Artikel 16
Sanktioner
Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska senast den ... [trefyra år efter denna förordnings ikraftträdandedatum] till kommissionen anmäla dessa regler och åtgärder samt eventuella ändringar som berör dem. [Ändr. 103]
Artikel 17
Ikraftträdande och tillämpning
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den ... [etttvå år efter förordningens ikraftträdande]. [Ändr. 104]
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den
På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar
Ordförande Ordförande
BILAGA I
ANVÄNDNINGSOMRÅDEN OCH MINIMIKRAV
Avsnitt 1. Användningsområden för återvunnet vatten enligt artikel 2
(a) Bevattning inom jordbruket
Med bevattning inom jordbruket avses bevattning av följande typer av grödor:
– Livsmedelsgrödor som konsumeras råa, dvs. grödor som är avsedda att konsumeras av människor och som ska ätas råa eller obearbetade.
– Bearbetade livsmedelsgrödor, dvs. grödor som är avsedda att konsumeras av människor och som inte ska ätas råa utan efter en bearbetningsprocess (dvs. tillagade eller industriellt bearbetade).
– Andra grödor än livsmedel, dvs. grödor som inte är avsedda att konsumeras av människor (till exempel betesvall, grovfoder, fibergrödor, prydnadsgrödor, utsäde, energigrödor och växtmattor).
Utan att det påverkar tillämpningen av unionens befintliga miljö- och hälsolagstiftning får medlemsstaterna använda återvunnet vatten för fler ändamål, såsom återanvändning inom industrin och för bekvämlighets- och miljöändamål. [Ändr. 105]
Avsnitt 2. Minimikrav
2.1 Minimikrav för återvunnet vatten som ska användas tillavsett för bevattning inom jordbruket [Ändr. 106]
Kvalitetsklasserna för återvunnet vatten samt tillåtna användningsområden och bevattningsmetoder för varje klass anges i tabell 1. Minimikraven för vattenkvalitet anges i tabell 2, punkt a. Minimifrekvenser och prestationsmål för övervakning av det återvunna vattnet anges i tabell 3, punkt b (rutinövervakning) och tabell 4 (valideringsövervakning).
Tabell 1 Kvalitetsklasser för återvunnet vatten samt tillåten användning inom jordbruket och bevattningsmetod
Lägsta kvalitetsklass för återvunnet vatten
Typ av gröda
Bevattningsmetod
A
Alla livsmedelsgrödor, inklusive rotfrukter som konsumeras råa och livsmedelsgrödor där de ätliga delarna kommer i direkt kontakt med återvunnet vatten
Alla bevattningsmetoder
B
Livsmedelsgrödor som konsumeras råa där de ätliga delarna produceras ovan mark och inte kommer i direkt kontakt med återvunnet vatten, bearbetade livsmedelsgrödor och andra grödor än livsmedelsgrödor, inklusive grödor avsedda som foder åt mjölk- eller köttproducerande djur
Alla bevattningsmetoder
C
Endast droppbevattningbevattningsmetoder som inte leder till direkt kontakt mellan grödan och det återvunna vattnet. Till exempel droppbevattning*
[Ändr. 107]
D
Industri- och energigrödor samt sådda grödor
Alla bevattningsmetoder
* Droppbevattning är ett system för mikrobevattning som kan leverera vattendroppar eller mycket små vattenstrålar till plantorna och som innebär att vatten droppar på marken eller direkt under markytan i mycket små mängder (2–20 liter/timme) från ett system av plaströr med liten diameter som försetts med munstycken som kallas strålare eller droppare.
(a) Minimikrav för vattenkvalitet
Tabell 2 Kvalitetskrav för återvunnet vatten för bevattning inom jordbruket
Kvalitetsklass för återvunnet vatten
Vägledande tekniskt mål lämplig rening
Kvalitetskrav Gränsvärde
E. coli
(cfu/100 ml)
BOD5
(mg/liter)
Totalt suspenderat material (TSS)
(mg/liter)
Turbiditet
(NTU)
Annat
A
Sekundär behandling, filtrering och desinfektion
≤ 10
eller under detektionsgräns
≤ 10
≤ 10
≤ 5
Legionella spp.: < 1 000 cfu/l om det finns risk för aerosolbildning i växthus
Inälvsnematoder (ägg av inälvsmask): ≤ 1 ägg/l för bevattning av gräsmattor eller grovfoder. Salmonella: förekommer ej
Det återvunna vattnet ska anses uppfylla kraven i tabell 2 om de uppmätta värdena uppfyller samtliga följande kriterier:
– De angivna värdena för E. coli, Legionella spp. och inälvsnematoder uppfylls i minst 90 % av proven. Inget av värdenamaxvärdena i proven får överskrida den maximala avvikelsegränsen på 1 log-enhet från de angivna värdena för E. coli och Legionella och 100 % av det angivna värdet för inälvsnematoder. Kravet att säkerställa att salmonella inte förekommer ska gälla 100 % av proven. [Ändr. 109]
– De angivna värdena för BOD5, TSS och turbiditet i klass A uppfylls i minst 90 % av proven. Inget av värdenamaxvärdena i proven får överskrida den maximala avvikelsegränsen på 100 % av det angivna värdet. [Ändr. 110]
b) Minimikrav för övervakning
Operatörer av återvinningsanläggningar ska utföra rutinövervakning för att kontrollera att det återvunna vattnet uppfyller de lägsta kvalitetskraven för vatten som anges i punkt a. Rutinövervakningen ska inkluderas i förfarandena för att kontrollera systemetprojektet för återanvändning av vatten. [Ändr. 111]
De prov som ska användas för att kontrollera överensstämmelsen med de mikrobiologiska parametrarna vid efterlevnadspunkten ska tas i enlighet med standarden EN ISO 19458. [Ändr. 112]
Tabell 3 Minimifrekvenser för rutinövervakning av återvunnet vatten för bevattning inom jordbruket
Lägsta övervakningsfrekvens
Kvalitetsklass för återvunnet vatten
E. coli
BOD5
TSS
Turbiditet
Legionella spp.
(när detta är tillämpligt)
Inälvsnematoder
(när detta är tillämpligt)
A
En gång
i veckan
En gång
i veckan
En gång
i veckan
Kontinuerlig
En gång
i veckan
Två gånger i månaden eller så ofta som operatören av återvinningsanläggningen bestämmer utifrån antalet ägg i avloppsvattnet som kommer in i återvinningsanläggningen.
B
En gång
i veckan
Enligt direktiv 91/271/EEG
(Bilaga I, avsnitt D)
Enligt direktiv 91/271/EEG
(Bilaga I, avsnitt D)
-
C
Två gånger i månaden
-
D
Två gånger i månaden
-
Valideringsövervakning ska utföras innan återvinningsanläggningen tas i drift, när utrustning uppgraderas och när ny utrustning eller nya processer tillkommer, samt varje gång ett nytt tillstånd beviljas eller ett befintligt ändras. [Ändr. 113].
Valideringsövervakning ska utföras för den striktaste kvalitetsklassen för återvunnet vatten, klass A, för att bedöma om prestationsmålen (log10-reduktion) är uppfyllda. Valideringsövervakningen omfattar övervakning av de indikatormikroorganismer som hör samman med varje grupp av patogener (bakterier, virus och protozoa). De utvalda indikatormikroorganismerna är E. coli för patogena bakterier, F-specifika kolifager, somatiska kolifager eller kolifager för patogena virus och Clostridium perfringens-sporer eller sporbildande svavelreducerande bakterier för protozoa. Prestationsmålen (log10-reduktion) för valideringsövervakning av de utvalda indikatormikroorganismerna anges i tabell 4 och ska vara uppfyllda i återvinningsanläggningens utlopp (efterlevnadspunkten) vad gäller koncentrationerna av orenat avloppsvatten som kommer in i reningsverket. Minst 90 % av valideringsproven ska nå eller överskrida prestationsmålet. [Ändr. 114]
Om en biologisk indikator inte förekommer i en tillräckligt stor mängd i det orenade avloppsvattnet för att uppnå log10-reduktionen ska avsaknaden av en sådan biologisk indikator i avloppsvattnet innebära att valideringskraven är uppfyllda. Prestationsmålets uppfyllande får fastställas genom analyskontroll genom att man lägger ihop resultaten från de olika reningsstegen, som baserar sig på vetenskapliga belägg för väletablerade standardprocesser – offentliggjorda uppgifter från provningsrapporter, fallstudier m.m. – eller som testats i laboratorium under kontrollerade förhållanden för innovativ rening. [Ändr. 115]
Tabell 4 Valideringsövervakning av återvunnet vatten för bevattning inom jordbruket
Kvalitetsklass för återvunnet vatten
Indikatormikroorganismer (*)
Prestationsmål för reningskedjan
(log10-reduktion)
A
E. coli
≥ 5,0
Totalt kolifager/F-specifika kolifager/somatiska kolifager/kolifager(**)
(*) Referenspatogenerna Campylobacter, rotavirus och Cryptosporidium kan också användas för valideringsövervakningen i stället för de föreslagna indikatormikroorganismerna. I sådana fall ska följande prestationsmål (log10-reduktion) tillämpas: Campylobacter (≥ 5,0), rotavirus (≥ 6,0) och Cryptosporidium (≥ 5,0). Den nationella hälsomyndigheten får fastställa ytterligare indikatorer avseende det enskilda fallet om detta kan motiveras av behovet av att säkerställa en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa och för miljön. [Ändr. 116]
(**) Totalt antal kolifager väljs som den lämpligaste virusindikatorn. Om en analys av det totala antalet kolifager inte är lämpligt måste minst en av kolifagerna (F-specifika eller somatiska kolifager) analyseras. Om det totala antalet kolifager i det orenade avloppsvattnet inte är tillräckligt stort får uppfyllandet av prestationsmålet fastställas genom analyskontroller genom att man lägger ihop resultaten från de olika reningsstegen, som baserar sig på vetenskapliga belägg för väletablerade standardprocesser – offentliggjorda uppgifter från provningsrapporter, fallstudier m.m. – eller som testats i laboratorium under kontrollerade förhållanden för innovativ rening. [Ändr. 117]
(***) Clostridium perfringens-sporer väljs som den lämpligaste indikatorn för protozoa. Sporbildande svavelreducerande bakterier är emellertid ett alternativ om koncentrationen av Clostridium perfringens-sporer inte medger validering av den begärda log10-reduktionen. Om det totala antalet Clostridium perfringens-sporer i det orenade avloppsvattnet inte är tillräckligt stort får uppfyllandet av prestationsmålet fastställas genom analyskontroller genom att man lägger ihop resultaten från de olika reningsstegen, som baserar sig på vetenskapliga belägg för väletablerade standardprocesser – offentliggjorda uppgifter från provningsrapporter, fallstudier m.m. – eller som testats i laboratorium under kontrollerade förhållanden för innovativ rening. [Ändr. 118]
Analysmetoderna för övervakning ska valideras och dokumenteras av operatören i enlighet med EN ISO/IEC-17025 eller andra nationella eller internationella standarder som säkerställer motsvarande kvalitet. Operatören av återvinningsanläggningen ska säkerställa att de laboratorier som valts ut för valideringsövervakning tillämpar kvalitetshanteringsmetoder i enlighet med standarden ISO/IEC 17025. [Ändr. 119]
Bilaga II
a) Centrala riskhanteringsuppgifter [Ändr. 120]
-1. Utför en genomförbarhetsanalys av den planerade återvinningsanläggningen som beaktar åtminstone anläggningens utvecklingskostnader i förhållande till den regionala efterfrågan på återvunnet vatten, potentiella slutanvändare och anläggningens behov av renat avloppsvatten, och bedöm kvaliteten på det renade vatten som tillförs anläggningen. [Ändr. 121]
1. Beskriv systemet för återanvändning av vatten, från det att avloppsvattnet tillförs reningsverket till användningspunkten, inklusive avloppsvattnets källor, reningsstegen och de tekniska lösningarna i återvinningsanläggningen, infrastrukturen för leverans och lagring, den avsedda användningen, platsen för användningen och de kvantiteter av återvunnet vatten som ska levereras. Syftet med denna uppgift är att tillhandahålla en detaljerad beskrivning av hela systemet för återanvändning av vatten.
2. Beskriv eventuella faror, framför allt förekomsten av föroreningar och patogener, och risken för farliga händelser såsom fel på reningssystemet, oavsiktliga läckage eller föroreningar av det beskrivna systemet för återanvändning av vatten.
3. Beskriv miljöer, befolkningsgrupper och individer som riskerar att direkt eller indirekt exponeras för de angivna potentiella farorna, med beaktande av specifika miljöfaktorer såsom lokal hydrogeologi, topologi, jordtyper och ekologi samt faktorer i samband med typen av grödor och odlingspraxis. Hälsoriskbedömningen, däribland faroidentifiering, dos/respons, exponeringsbedömning och riskkarakterisering, ska beaktas i alla etapper av systemet för återanvändning av avloppsvatten. Hänsyn måste även tas till tänkbara irreversibla eller långsiktiga negativa effektermiljö- eller hälsoeffekter, däribland potentiella negativa effekter för de ekologiska flödena, av vattenåtervinningen måste beaktas , såsom distribution, lagring och användning. [Ändr. 122].
4. Gör en riskbedömning som omfattar både miljörisker och risker för människors och djurs hälsa, med beaktande av de angivna potentiella farornas natur, de angivna miljöer, befolkningsgrupper och individer som riskerar att exponeras för farorna och hur allvarliga farornas eventuella effekter är samt all relevant unionslagstiftning och nationell lagstiftning, vägledande dokument och minimikrav i samband med livsmedels-, foder- och arbetsplatssäkerhet samt miljömål. Kvalitativa studier får användas för riskbedömningen. Den vetenskapliga osäkerheten vid riskkarakterisering ska beaktas i enlighet med försiktighetsprincipen. [Ändr. 123]
Riskbedömningen ska omfatta följande inslag:
a) En bedömning av miljörisker, inklusive samtliga följande moment:
i. Bekräftelse av farans natur inklusive, om relevant, beräknad nolleffektnivå.
ii. En bedömning av den potentiella risken för exponering.
iii. Riskkarakterisering.
b) En bedömning av risken för människors hälsa, inklusive samtliga följande moment:
i. Bekräftelse av farans natur inklusive, om relevant, dos/respons-sambandet, i samarbete med hälsomyndigheter. [Ändr. 124]
ii. En bedömning av det potentiella dos- eller exponeringsintervallet.
iii. Riskkarakterisering.
Som ett minimum ska följande krav och skyldigheter beaktasfullgöras i riskbedömningen: [Ändr. 125]
c) Kravet att minska och förebygga vattenförorening från nitrater i enlighet med direktiv 91/676/EEG.
d) Skyldigheten att uppfylla kraven i direktiv 98/83/EG för skyddade dricksvattenområden.
e) Kravet att uppfylla de miljömål som anges i direktiv 2000/60/EG.
f) Kravet att förhindra förorening av grundvattnet i enlighet med direktiv 2006/118/EG.
g) Kravet att uppfylla de miljökvalitetsnormer för prioriterade ämnen och vissa andra förorenande ämnen som anges i direktiv 2008/105/EG.
h) Kravet att uppfylla de miljökvalitetsnormer för föroreningar av nationellt intresse (dvs. förorenande ämnen som är typiska för avrinningsområden) som anges i direktiv 2000/60/EG.
i) Kravet att uppfylla de kvalitetsnormer för badvatten som anges i direktiv 2006/7/EG.
j) Kraven avseende skydd av miljön, framför allt mark, när avloppsslam används i jordbruket enligt direktiv 86/278/EEG.
k) Kraven avseende livsmedelshygien i förordning (EG) nr 852/2004 och de riktlinjer som anges i kommissionens meddelande om vägledning för hantering av mikrobiologiska risker med färska frukter och grönsaker i primärproduktionen genom god hygien.
l) Kraven avseende foderhygien i förordning (EG) nr 183/2005.
m) Kravet att uppfylla de relevanta mikrobiologiska kriterier som anges i förordning (EG) nr 2073/2005.
n) Kraven avseende de maximala resthalter av vissa främmande ämnen i livsmedel som anges i förordning (EG) nr 1881/2006.
o) Kraven avseende de maximala gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder som anges i förordning (EG) nr 396/2005.
p) Kraven avseende djurhälsa i förordning (EG) nr 1069/2009 och kommissionens förordning (EU) nr 142/2011.
b) Villkor i samband med ytterligare krav [Ändr. 126]
5. Vid behov och om det är lämpligt för att säkerställa ett tillräckligtadekvat skydd av miljön och människors hälsa ska de krav avseende vattenkvalitet och övervakning som tillkommer utöver eller som är striktare än dem i bilaga I anges.
Beroende på resultatet av riskbedömningen enligt punkt 4 kan Sådana ytterligare krav kan framför allt gälla
a) tungmetaller,
b) bekämpningsmedel,
c) biprodukter från desinfektion,
d) läkemedel,
da) förekomst av mikroplaster,
e) övriga nya riskämnen, andra förorenande ämnen som har framstått som väsentliga vid miljö- och folkhälsoanalyser som gjorts lokalt,
f) antimikrobiell resistens. [Ändr. 127]
c) förebyggande åtgärder, [Ändr. 128]
6. Ange förebyggande åtgärder som redan vidtagits eller som bör vidtas för att begränsa risker så att samtliga fastställda risker kan hanteras adekvat.
Sådana förebyggande åtgärder kan omfatta
a) åtkomstkontroll,
b) ytterligare åtgärder för desinfektion eller avlägsnande av föroreningar,
c) särskild bevattningsteknik som minskar risken för aerosolbildning (till exempel droppbevattning),
d) utplånande av patogener före skörd,
e) fastställande av säkerhetsavstånd.
Särskilda förebyggande åtgärder som kan vara relevanta anges i tabell 1.
Tabell 1: Särskilda förebyggande åtgärder
Kvalitetsklass för återvunnet vatten
Särskilda förebyggande åtgärder
A
— Grisar får inte exponeras för foder som bevattnats med återvunnet vatten om det inte finns tillräckliga data som styrker att riskerna i ett visst fall kan hanteras.
B
— Förbud mot skörd av våta bevattnade eller droppbevattnade grödor.
— Undanta diande mjölkboskap från foder tills det är torrt.
— Foder måste torkas eller ensileras före förpackning.
— Grisar får inte exponeras för foder som bevattnats med återvunnet vatten om det inte finns tillräckliga data som styrker att riskerna i ett visst fall kan hanteras.
C
— Förbud mot skörd av våta bevattnade eller droppbevattnade grödor.
— Undanta betande djur från foder under fem dagar efter senaste bevattning.
— Foder måste torkas eller ensileras före förpackning.
— Grisar får inte exponeras för foder som bevattnats med återvunnet vatten om det inte finns tillräckliga data som styrker att riskerna i ett visst fall kan hanteras.
D
— Förbud mot skörd av våta bevattnade eller droppbevattnade grödor.
7. Se till att det finns adekvata kvalitetskontrollsystem och förfaranden som omfattar övervakning det återvunna vattnet med avseende på relevanta parametrar och att det finns lämpliga underhållsprogram för utrustningen.
8. Se till att det finns miljöövervakningssystem som kan upptäcka alla negativa effekter som uppkommer på grund av återanvändningen av vatten, samt att återkoppling från övervakningen lämnas och att alla förfaranden och procedurer har kontrollerats och dokumenterats på lämpligt sätt.
Operatören av återvinningsanläggningen bör inrätta och underhålla ett kvalitetsledningssystem som certifierats enligt ISO 9001 eller motsvarande.
8a. Se till att återvinningsanläggningen har ett alternativt sätt att släppa ut det renade avloppsvatten som inte återanvänds. [Ändr. 129]
9. Se till att det finns ett lämpligt system för att hantera incidenter och nödsituationer, inklusive förfaranden för att på lämpligt sätt informera alla relevanta parter om sådana händelser, och att det finns en regelbundet uppdaterad katastrofplan.
9a. Se till att distributionsinfrastrukturen för återvunnet vatten är separat och konstruerad på ett sådant sätt att man undviker risk för förorening av leverans- och distributionssystemet för dricksvatten. [Ändr. 130]
9b. Se till att distributionsinfrastrukturen för återvunnet vatten är märkt på lämpligt sätt och, om öppet liggande ledningar förekommer, försedd med väl synliga skyltar, även när avloppsvattnet är uppblandat med vatten av annat ursprung. [Ändr. 131]
9c. Se till att samordningsmekanismer fastställs bland de olika aktörerna för att garantera en säker framställning och användning av återvunnet vatten. [Ändr. 132]
Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).
Rådets direktiv 86/278/EEG av den 12 juni 1986 om skyddet för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket (EUT L 181, 4.7.1986, s. 6).
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 av den 23 februari 2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung och om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG (EUT L 70, 16.3.2005, s. 1).
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter) (EUT L 300, 14.11.2009, s. 1).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/7/EG av den 15 februari 2006 om förvaltning av badvattenkvaliteten och om upphävande av direktiv 76/160/EEG (EUT L 64, 4.3.2006, s. 37).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring (EUT L 372, 27.12.2006, s. 19).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/105/EG av den 16 december 2008 om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område och ändring och senare upphävande av rådets direktiv 82/176/EEG, 83/513/EEG, 84/156/EEG, 84/491/EEG och 86/280/EEG, samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (EUT L 348, 24.12.2008, s. 84).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 28.1.2012, s. 1).
Kommissionens förordning (EG) nr 1881/2006 av den 19 december 2006 om fastställande av gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel (EUT L 364, 20.12.2006, s. 5).
Kommissionens förordning (EU) nr 142/2011 av den 25 februari 2011 om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om genomförande av rådets direktiv 97/78/EG vad gäller vissa prover och produkter som enligt det direktivet är undantagna från veterinärkontroller vid gränsen (EUT L 54, 26.2.2011, s. 1).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire) (EUT L 108, 25.4.2007, s. 1).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 februari 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring och rättelse av förordning (EU) nr 167/2013 om godkännande och marknadstillsyn av jordbruks- och skogsbruksfordon (COM(2018)0289 – C8-0183/2018 – 2018/0142(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0289),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8‑0183/2018),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 september 2018(1),
– med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 16 januari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0318/2018).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 februari 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om ändring av förordning (EU) nr 167/2013 om godkännande och marknadstillsyn av jordbruks- och skogsbruksfordon
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/519.)
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 februari 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet för den inre marknaden, konkurrenskraft för företag, inklusive små och medelstora företag, och europeisk statistik samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 99/2013, (EU) nr 1287/2013, (EU) nr 254/2014, (EU) nr 258/2014, (EU) nr 652/2014 och (EU) 2017/826 (COM(2018)0441 – C8-0254/2018 – 2018/0231(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0441),
– med beaktande av artiklarna 294.2, 43.2, 168.4 b, 114, 173 och 338 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0254/2018),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018(1),
– med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 5 december 2018(2),
– med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd samt yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och budgetutskottet (A8‑0052/2019).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 februari 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) .../… om inrättande av programmet för den inre marknaden, konkurrenskraft för företag, inklusive små och medelstora företag, och europeisk statistik samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 99/2013, (EU) nr 1287/2013, (EU) nr 254/2014, (EU) nr 258/2014, (EU) nr 652/2014 och (EU) 2017/826
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och
av följande skäl:
(1) Den inre marknaden är en av unionens hörnstenar. Alltsedan starten har den inre marknaden i stor utsträckning bidragit till tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning. Den har skapat nya möjligheter och stordriftsfördelar för europeiska företag, framförallt för mikroföretag, små och medelstora företag (nedan kallade små och medelstora företag), och stärkt deras industriella konkurrenskraft, och den bör fortsätta att gynna alla medborgare på ett likvärdigt sätt. Den inre marknaden har bidragit till att skapa arbetsplatser och erbjudit konsumenterna ett större urval till lägre priser, samtidigt som den har garanterat en hög kvalitet på de produkter och tjänster som erbjuds. Den fortsätter att vara en drivkraft för uppbyggnaden av en mer integrerad marknad och en starkare, mer balanserad och rättvisare ekonomi. Den inre marknaden hör till unionens viktigaste landvinningar och är dess största tillgång i en alltmer globaliserad värld, samt en central del i att uppnå övergången till en resurs- och energieffektiv hållbar ekonomi som svar på de ökande påfrestningarna till följd av klimatförändringarna. [Ändr. 1]
(2) Den inre marknaden måste hela tiden anpassa sig till de snabba förändringarna i en omvärld präglad av den digitala revolutionen och globaliseringen. En ny era av digitala innovationer medför fortsättningsvis möjligheter för bådeoch fördelar för ekonomin och i vardagen, särskilt för företag och enskilda individer, och bidrar till skapandet av nya produkter och affärsmodeller, men utgör likväl en utmaning när det gäller reglering och tillämpning av lagstiftningen, samt konsumentskydd och säkerhet. [Ändr. 2]
(3) Unionens omfattande lagstiftning ligger till grund för en fungerande inre marknad. Detta gäller framförallt konkurrenskraft, standardisering, ömsesidigt erkännande, konsumentskydd, marknadskontroll och reglering av livsmedelskedjan, men innefattar även regler för företagande, handel och finansiella transaktioner samt främjandet av en rättvis konkurrens för att ge likvärdiga förutsättningar av det slag som är nödvändigt för en fungerande inre marknad till gagn för konsumenter och företag. [Ändr. 3]
(4) Det finns dock fortfarande omotiverade, diskriminerande och oproportionella hinder i vägen för en välfungerande inre marknad, och nya hinder dyker upp. Antagandet av regler utgör endast ett första steg på vägen, men lika viktigt är att få dem att fungera i praktiken. Bristande efterlevnad av befintliga regler, hinder för den fria rörligheten för varor och tjänster och den låga nivån av gränsöverskridande offentlig upphandling begränsar företagens och konsumenternas möjligheter. Att ta itu med sådana hinder är i sista hand är det här en fråga om EU-medborgarnas tilltro till unionen och, dess förmåga att åstadkomma resultat och skapa arbetstillfällen av hög kvalitet och tillväxt, samtidigt som det allmänna intresset skyddas. [Ändr. 4]
(5) Flera olika program för insatser från unionens sida förekommer samtidigt inom områden som konkurrenskraften för företag, inklusivesärskilt mikroföretag och små och medelstora företag, konsumentskydd, kunder och slutanvändare av finansiella tjänster, politiskt beslutsfattande som gäller finansiella tjänster och livsmedelskedjan. Viss ytterligare verksamhet finansieras direkt under budgetposterna för den inre marknaden. Det är nödvändigt att rationalisera och utnyttja synergier mellan olika åtgärder och att tillhandahålla smidigare, insynsvänligare, enklare och mer flexibla ramar för att finansiera verksamhet som syftar till att åstadkomma en välfungerande och hållbar inre marknad på mest kostnadseffektiva sätt. Därför är det nödvändigt att inrätta ett nytt program som sammanför olika former av verksamhet som tidigare finansierats inom ramarna för de övriga programmen och andra relevanta budgetposter, där mandrar lärdom av de befintliga programmen. Programmet skabör också omfatta nya initiativ som syftar till att förbättra den inre marknadens funktion, utan att det uppstår överlappning med relaterade unionsprogram och unionsåtgärder. [Ändr. 5]
(6) Utvecklingen, framställningen och spridningen av europeisk statistik omfattas av ett separat program för europeisk statistik som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 99/2013(6). I syfte att garantera kontinuitet i framställningen och spridningen av europeisk statistik bör det nya programmet också inkludera verksamhet som omfattas av det befintliga programmet för europeisk statistik genom att tillhandahålla ramar för insamling av uppgifter samt för att utveckla, producera, korrekt använda, tillämpa och sprida europeisk statistik. Det nya programmet bör etablera de finansiella ramarna för europeisk statistik för att tillhandahålla högkvalitativ, jämförbar och tillförlitlig europeisk statistik, också om områden som handel och migration,omEuropa till stöd för utformningen, genomförandet, bedömningen och utvärderingen av all unionspolitik i enlighet med artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). [Ändr. 6]
(7) Det är därför lämpligt att inrätta ett programinremarknadsprogrammet, för att stärka den inre marknaden, och förbättra dess funktion, på områdena konkurrenskraft och hållbarhet för företag, inklusivesärskilt mikroföretag samtoch små och medelstora företag, standardisering, marknadsövervakning, konsumentskydd, livsmedelskedjan och europeisk statistik (nedan kallat programmet). Programmet bör inrättas för en längd på sju år, från 2021 till 2027. [Ändr. 7]
(8) Programmet bör stödja utformningen, genomförandet och tillämpningen av unionslagstiftningen till stöd för en välfungerande inre marknad. Programmet bör stödja skapandet av rätt förutsättningar för att stärka alla aktörer på den inre marknaden, såväl företagen, som EU-medborgarna, inklusive konsumenterna, och anställda samt det civila samhället och de offentliga myndigheterna. För detta ändamål bör programmet syfta till att säkerställa företagens konkurrenskraft och hållbarhet, särskilt i fråga om demikroföretag och små och medelstora företagen företag, även inom turismsektorn, men också stödja tillämpningen av konsumentskydd och säkerhetsbestämmelser samt miljöstandarder och sociala standarder och höja medvetenheten hos företagen och de enskilda individerna genom att förse dem med rätt verktyg lämplig information och assistans, kunskap och kompetens så att de kan fatta välgrundade beslut och för att stärka deras deltagande i utformningen av unionens politik. Dessutom bör programmet ha som syfte att främja rättsligt och administrativt samarbete, i synnerhet genom utbildningsprogram, utbyte av bästa praxis och genom uppbyggnad av kunskaps- och kompetensbaser, inbegripet användningen av strategisk offentlig upphandling. Programmet bör också ha som syfte att stödja utvecklingen av högkvalitativa internationella standarder som stöder genomförandet av unionens lagstiftning. Det här omfattar även utformningen av standarder på området för finansiell rapportering och revision för att därigenom bidra till att unionens kapitalmarknader blir transparenta och välfungerande, samt till att stärka investerarskyddet. Programmet bör också stödja reglering och standardisering genom att säkerställa bredast möjliga deltagande av berörda parter. Målet för programmet bör även vara att stödja genomförandet av unionens lagstiftning och dess efterlevnad genom att sörja för en hög hälsoskyddsnivå för människor och djur och ett gott växtskydd i alla led i livsmedelskedjan och förbättra djurskyddet. [Ändr. 8]
(9) En modern inre marknad som bygger på principerna om rättvisa, insyn och ömsesidigt förtroende främjar konkurrens och är till fördel för konsumenter, företag och anställda. Bättre utnyttjande av den ständigt föränderliga inre marknaden för tjänster bör vara till hjälp för europeiska företag när det gäller att skapa arbetstillfällen och växa över gränserna, medföra ett större urval av tjänster till bättre priser och upprätthålla höga standarder för både konsumenter och arbetstagare. För att detta ska gå att uppnå, bör programmet bidra till att undanröjaen bättre övervakning av utvecklingen på den inre marknaden, inbegripet effekterna av ny teknisk utveckling, till identifiering och undanröjande av återstående omotiverade, diskriminerande och oproportionella hinder och till att säkerställasäkerställande av ett regelverk som kan lämna utrymme för nya innovativa affärsmodeller, inklusive delningsekonomiska modeller och socialt entreprenörskap, samtidigt som en hög nivå av socialt skydd säkerställs, även för företagare [Ändr. 9].
(10) Rättsliga hinder på den inre marknaden har undanröjts för många industriella produkter via förebyggande mekanismer och antagandet av gemensamma regler samt, i sådana fall där inga tillämpliga unionsregler förekommer, via principen om ömsesidigt erkännande. På områden där det inte finns någon unionslagstiftning betyder principen om ömsesidigt erkännande att varor som saluförs lagligt i en medlemsstat åtnjuter rätten till fri rörlighet och kan säljas i en annan medlemsstat, såvida inte den berörda medlemsstaten har skäl att motsätta sig att varorna saluförs, förutsatt att en sådan begränsning är icke-diskriminerande, motiverad av legitima mål av allmänt intresse i enlighet med artikel 36 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) eller erkänns i domstolens rättspraxis och står i proportion till det mål som eftersträvas. Otillräcklig tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande, såsom omotiverade eller oproportionella begränsningar, gör dock att det blir svårare för företag att få tillträde till marknader i andra medlemsstater. Trots den höga marknadsintegrationen på området för varor innebär detta förlorade möjligheter för ekonomin överlag. Översynen av förordning (EU) nr xxx/2018 om ömsesidigt erkännande kommer att bidra till att öka de ekonomiska fördelarna på detta område. Programmet bör därför ha som syfte att förbättra tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på området för varor för att förverkliga dess fulla potential, och minska mängden olagliga varor som inte uppfyller kraven på marknaden, genom riktade åtgärder för ökad medvetenhet och utbildning, genom stöd till kontaktpunkterna för produkter och genom bättre samarbete mellan behöriga myndigheter för ömsesidigt erkännande samt genom stärkt marknadsövervakning. [Ändr. 10]
(11) Nya utmaningar för regleringen och tillämpningen hänger samman med att omgivningen snabbt förändras i och med den digitala revolutionen, exempelvis när det gäller frågor som cybersäkerhet, data- och integritetsskydd, sakernas internet eller artificiell intelligens och relaterade etiska normer. Om skada skulle uppstå är det viktigt att det finns stränga regler om produktsäkerhet, och att det råder klarhet när det gäller ansvarsskyldighet ochatt gällande regler tillämpas strikt, för att garantera att lämpliga motåtgärder vidtas som gör att EU-medborgarna, inklusive konsumenter och företag, gynnas av dessa regler. Därför bör programmet bidra till en snabb anpassning till produktansvarsregler för unionen, som främjar innovation, liksom en snabbbättre tillämpning av dessa, samtidigt som trygghet och säkerhet säkerställs för användarna [Ändr. 11].
(12) Att det finns varor på marknaden som inte överensstämmer med unionsrätten, oberoende av om sådana produkter släpps ut på marknaden på traditionellt eller elektroniskt sätt och oberoende av om de tillverkas i unionen eller förs in till unionen från tredjeländer, gör att invånarna och konsumenterna i unionengör att de som följer lagen försätts i underläge och att konsumenterna till och med utsätts för risker. Många företagare följerEkonomiska aktörer som säljer produkter som uppfyller kraven ställs inför en snedvridning av konkurrensen på grund av aktörer sominte följerinte reglerna, antingen på grund av bristande kunskaper, eller helt medvetet för att vinna konkurrensfördelar. Marknadskontrollsmyndigheterna är ofta underfinansierade och bundna av nationella gränser, medan företagare bedriver handel i hela unionen, eller till och med internationellt. Det är i synnerhet när det gäller e-handel mycket svårt för marknadskontrollsmyndigheterna att spåra produkter som importeras från tredjeländer och som inte överensstämmer med kraven och att identifiera det ansvariga organet inom deras jurisdiktion eller utföra riskbedömningar eller säkerhetstester på grund av bristen på fysisk tillgång till produkterna. Programmet bör därför arbeta för att stärka produktöverensstämmelsen genom att ge rätt incitament till företagarna,stärka marknadsövervakningen, tillhandahålla klara, transparenta och heltäckande regler för de ekonomiska aktörerna, öka medvetenheten om gällande EU-regler om produktsäkerhet, öka efterlevnadskontrollerna, även genom systematisk användning av kontroller från marknadskontrollsmyndigheternas sida av produktprover som representerar betydande andelar av varje produkttyp som saluförs på marknaden samt anonyma kundbesök (s.k. mystery shopping), och främja ett närmare samarbete mellan olika tillsynsmyndigheter över gränserna. Programmet bör också medverka till konsolideringen av det existerande regelverket för marknadskontroll, uppmuntra till gemensamma åtgärder mellan marknadskontrollsmyndigheter från olika medlemsstater, förbättra informationsutbytet samt främja konvergens och större integration av marknadskontrollverksamheten, i synnerhet genom att säkerställa att de nya krav som införts genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858(7) upprätthålls strikt för att förhindra försäljning av produkter med bristande överensstämmelse till unionsmedborgare.Programmet bör således stärka kapaciteten hos marknadskontrollsmyndigheterna i hela unionen och bidra till större enhetlighet mellan medlemsstaterna, så att dessa i lika stor utsträckning kan dra nytta av den inre marknaden när det gäller ekonomiskt välstånd och hållbar tillväxt, samtidigt som deras specifika behov beaktas på lämpligt sätt. [Ändr. 12]
(13) Produktsäkerheten är en gemensam angelägenhet. Organen för bedömning av överensstämmelse bekräftar om produkter svarar mot säkerhetskraven innan de släpps ut på marknaden. Därmed är det av största vikt att organen för bedömning av överensstämmelse är pålitliga och kompetenta. Europeiska unionen har inrättat ett ackrediteringssystem för organen för bedömning av överensstämmelse som fastställer deras kompetens, opartiskhet och självständighet. Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008(8) har dock genomförts på många olika sätt på nationell nivå. Dessa skillnader gäller fördelningen av behörighet mellan marknadskontrollsmyndigheter och interna samordningsmekanismer på nationell nivå, tilldelning av ekonomiska resurser för marknadskontroll samt strategier och metoder för marknadskontroll, liksom befogenheter avseende produkter med bristande överensstämmelse och nivån på böter för överträdelser, vilket leder till ett fragmenterat genomdrivande av unionens harmoniseringslagstiftning. Denna fragmentering har fått till följd att marknadskontrollen är strängare i vissa medlemsstater än i andra, och kan leda till minskad avskräckande effekt i lagstiftningen, olika villkor för företag i vissa medlemsstater och obalans i fråga om produktsäkerhet i unionen. Den största utmaningen är nu att hålla ackrediteringssystemet uppdaterat enligt de senaste vetenskapliga rönen och garantera att systemet tillämpas med samma stringens i hela unionen. Programmet bör följaktligen stödja åtgärder för att garantera att organen för bedömning av överensstämmelse fortsättningsvis uppfyller de lagstadgade kraven, särskilt genom användning av tredjepartsanalyser för att bidra till opartiska och oberoende förfaranden, och att stärka det europeiska ackrediteringssystemet, framförallt inom nya politikområden, genom att främja enhetliga kontroller och sanktioner och stödja den europeiska samarbetsorganisationen för ackreditering som avses i artikel 14 i förordning (EG) nr 765/2008. [Ändr. 13]
(14) EftersomUtvecklingen av e-handel skulle kunna medföra vissa problematiska aspekter när det gäller skyddet av slutanvändarnas hälsa och säkerhet mot produkter med bristande överensstämmelse.Eftersom konsumentmarknaden inte längre känner till några gränser i och med utvecklingen av handel och resetjänster på nätet, är det viktigt att tillförsäkra de konsumenter som är bosatta i unionen tillgång till adekvatmotsvarande skydd när varor och tjänster importeras från ekonomiska aktörer i tredjeländer. Programmet bör därför möjliggöra stöd till samarbete med relevanta organ i tredjeländer som är viktiga handelspartner för unionen, när så är nödvändigt, med avseende på utbyte av information om produkter med bristande överensstämmelse, senaste forskningsrön och ny teknik, framväxande risker och andra aspekter med anknytning till kontrollverksamhet [Ändr. 14].
(15) Offentlig upphandling används av de offentliga myndigheterna för att ge valuta för pengarna när offentliga medel läggs ut, liksom för att bidra till en mer innovativ, hållbar, inkluderande och konkurrenskraftig inre marknad, även – när detta är förenligt med tillämplig unionslagstiftning – genom att tillämpa andra kriterier än bara det lägsta priset eller kostnadseffektiviteten, med beaktande av bland annat, kvalitativa, miljömässiga och sociala aspekter och aspekter med avseende på rättvis handel och genom att underlätta uppdelning av anbud i delar för storskalig infrastruktur. Direktiv 2014/23/EU(9), 2014/24/EU(10) och 2014/25/EU(11) tillhandahåller den rättsliga grunden för att marknaden för offentlig upphandling, som står för 14 % av unionens bruttonationalprodukt, blir integrerad och fungerar effektivt för att gynna såväl offentliga myndigheter och företag, som medborgarna och konsumenterna. Korrekt genomförda regler för offentlig upphandling är ett viktigt verktyg för att stärka den inre marknaden och för att stimulera tillväxten hos företag, och vad gäller arbetstillfällen, inom unionen. Programmet bör därför stödja åtgärder för att säkerställa en mer utbredd användning av strategisk offentlig upphandling, professionalisering av offentliga upphandlare, underlättad och förbättrad tillgång till offentlig upphandling för små och medelstora företag, och mikroföretag, särskilt genom rådgivningstjänster och utbildning, ökad öppenhet, integritet och bättre data, stimulering av upphandlingens digitalisering och främjande av gemensamma upphandlingar, via stärkt samarbete med medlemsstaterna, förbättrad insamling av uppgifter och analys av data inklusive framtagning av specialiserade it-verktyg, stöd till utbyte av erfarenheter och god praxis, med hänvisning till europeiska och internationella standarder, givande av vägledning, arbete för förmånliga handelsavtal och stärkt samarbete mellan nationella myndigheter samt lansering av pilotprojekt. [Ändr. 15]
(16) För att uppfylla programmets mål och underlätta tillvaron för medborgare och företag, måste högkvalitativa användarcentrerade offentliga tjänster – som är i allt högre grad digitala och fullt ut tillgängliga – inrättas samt insatserna för e-förvaltning främjas ytterligare, samtidigt som ett ändamålsenligt data- och integritetsskydd säkerställs. Detta förutsätter att de offentliga förvaltningarna måste börja arbeta på ett nytt, mer innovativt sätt, för att riva barriärer mellan olika delar av derassin administration och åta sig att tillsammans med medborgare och företag ta fram dessa former av offentliga tjänster. Vidare förutsätter den kontinuerliga och ständigt ökande gränsöverskridande verksamheten på den inre marknaden att uppdaterad information om företagens och medborgarnas rättigheter tillhandahålls, görs tillgänglig, men likaså information som förklarar och förenklar de administrativa formaliteterna. Därutöver blir det nödvändigt att tillhandahålla juridisk rådgivning och stöd när det gäller att lösa problem som uppkommer över landsgränserna. Dessutom är det nödvändigt att på ett enkelt och effektivt vis koppla samman nationella förvaltningar, liksomhjälpa offentliga myndigheter att uppnå dessa mål samt att utvärdera hur den inre marknaden fungerar i praktiken. De etablerade verktygen för förvaltning av den inre marknaden spelar redan en viktig roll när det gäller att underlätta uppnåendet av dessa mål. I detta syfte, och i syfte att hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen och marknadsutvecklingen samt med nya utmaningar när det gäller att skapa regelverk och se till att de efterlevs, bör programmet stödja en förbättring av kvaliteten, synligheten och transparensen samt tillförlitligheten hos verktygen för förvaltning av den inre marknaden. Programmet bör därför stödja bl.a. följande etablerade verktyg för förvaltning av den inre marknaden: portalen Ditt Europa som bör utgöra stommen för den kommande gemensamma digitala ingången, Ditt Europa – Rådgivning, Solvit, informationstjänsten för den inre marknaden och resultattavlan för den inre marknaden, i syfte att förbättra medborgarnas dagliga tillvaro och företagens förmåga att handla över gränserna. [Ändr. 16]
(17) Programmet bör stödja utvecklandet av unionens regelverk inom bolagsrätt och företagsstyrning, liksom i fråga om avtalsrätt, med syftet att göra företagandet, särskilt bland små och medelstora företag, mer effektivt och konkurrenskraftigt, samtidigt som berörda parter som påverkas av företagens operationer förses med skydd, och för att kunna reagera på politiska utmaningar som dyker upp. Det bör också garantera adekvat utvärdering, genomförande och tillämpning av det relevanta regelverket, informera och bistå berörda parter och främja informationsutbytet på området. Programmet bör vidare stödja kommissionens initiativ till förmån för en entydigt och anpassat regelverk för datadriven ekonomi och innovation. Dessa initiativ är nödvändiga för att stärka rättssäkerheten i fråga om avtalsrätt och rättsregler om ansvar utanför avtalsförhållanden, framförallt i fråga om ansvar och etik kopplade till nya former av teknik under utveckling, såsom sakernas internet, artificiell intelligens, robotteknik, 3D-printing. Programmet bör arbeta för att stimulera utvecklingen av datadrivet företagande, samtidigt som det garanterar ett starkt integritetsskydd, eftersom det kommer att vara helt avgörande för vilken ställning unionens ekonomi intar i den globala konkurrensen. [Ändr. 17]
(18) Programmet bör också arbeta för att medlemsstaterna korrekt och fullt ut genomför och tillämpar unionens regelverk för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och utvecklar framtida strategier för att ta itu med kommande utmaningar inom detta område. Det bör också stödja relevant verksamhet som bedrivs av internationella organisationer som är av europeiskt intresse, såsom Europarådets expertkommitté för utvärdering av åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
(19) Genomförandet och utvecklingen av den inre marknaden på området finansiella tjänster, finansiell stabilitet och kapitalmarknadsunionen, inklusive hållbar finansiering, beror i hög grad på de evidensbaserade politiska åtgärder som vidtagits av unionen. För att uppnå detta mål, bör kommissionen inta en aktiv roll i den kontinuerliga övervakningen av finansmarknaderna och den finansiella stabiliteten, liksom i bedömningen av hur unionslagstiftningen efterlevs i medlemsstaterna och utvärderingen av om den existerande lagstiftningen är lämpad för ändamålet samt i identifieringen av potentiella åtgärdsområden där nya risker dyker upp, med berörda parter genomgående involverade under hela den politiska beslutsprocessen. Verksamhet av detta slag är beroende av att analyser, studier, utbildningsmaterial, enkäter, bedömningar av överensstämmelse, utvärderingar och statistik tas fram och stöds av olika it-system och kommunikationsverktyg.
(20) Med beaktande av att den inre marknaden, i enlighet med artikel 3 i EUF-fördraget innefattar en ordningett system med bestämmelser som säkerställer att konkurrensen inte snedvrids på den inre marknaden, bör programmet bidra till att stödja unionens konkurrenspolitik nätverksbildning och samarbetegenom att förbättra och förstärka samarbetet med det europeiska konkurrensnätverket och med nationella myndigheter och domstolar, liksom kontakten med berörda parter i vidare omfattningäven genom olika sätt att stärka det internationella samarbetet och genom att de rättigheter, fördelar och förpliktelser som ingår i unionens konkurrenspolitik förmedlas och förklaras. Programmet bör i synnerhet hjälpa kommissionen att förbättra sina analyser och utvärderingar av marknadshändelser, också genom flitig användning av branschundersökningar och med en systematisk delning av resultat och bästa praxis inom det europeiska konkurrensnätverket.Detta bör bidra till att säkerställa rättvis konkurrens och lika villkor, också på internationell nivå, och stärka företagens, i synnerhet de små och medelstora företagens, samt konsumenternas möjligheter att dra nytta av fördelarna med den inre marknaden. [Ändr. 18]
(21) Programmet måste i synnerhet ge sig i kast med de radikala följdverkningar som drabbar den inre marknadens konkurrenskraft och funktion genom den pågående omvandlingen inom ekonomin och näringslivet, i synnerhet på grund av den exponentiella ökningen och bruket av data, och med beaktande av att företagen och deras rådgivare i allt högre grad använder sig av artificiell intelligens, stordata, algoritmer och andra it-verktyg och former av expertis. Det är också ytterst viktigt att programmet stöder nätverksbildning och ett bredare och djupare samarbete med medlemsstaternas myndigheter och domstolar, med hänsyn till att icke snedvriden konkurrenskraft och en fungerande inre marknad i allt väsentligt beror på dessa instansers åtgärder. Med tanke på den viktiga roll konkurrenspolitiken spelar i att förebygga skador på den inre marknaden som uppstår på grund av konkurrensbegränsande beteenden utanför unionens gränser, bör programmet även stödja samarbete med tredjeländers myndigheter, när så är påkallat. Det är dessutom nödvändigt att utöka den utåtriktade verksamheten i syfte att få fler medborgare och företag att dra full fördel av rättvis konkurrens på den inre marknaden. Framför allt är det nödvändigt att visa på de konkreta fördelarna med unionens konkurrenspolitik för unionsmedborgarna genom samarbete med grupper i det civila samhället och relevanta, direkt berörda aktörer. Med tanke på att en del av initiativen i programmet är nya och den del av programmet som avhandlar konkurrens särskilt påverkas av den dynamiska och snabba utvecklingen i fråga om konkurrensvillkoren på den inre marknaden, i synnerhet i relation till digital utveckling, artificiell intelligens, algoritmer, stordata, cybersäkerhet och kriminalteknik, vars utveckling och omfattning är svåra att förutse, kan man räkna med att det krävs flexibilitet för att bemöta de föränderliga behoven inom denna del av programmet. [Ändr. 19]
(22) Det är av allra största vikt att de europeiska företagens konkurrenskraft och hållbarhet stärks samtidigt som lika spelregler och en inre marknad som är öppen och konkurrenskraftig garanteras. De små och medelstora företagen är motorn i Europas ekonomi, eftersom de utgör upp till 99 % av alla företag i Europa, står för två tredjedelar av arbetsplatserna och väsentligen bidrar till skapandet av nya arbetstillfällen, av hög kvalitet och inom alla sektorer och med en regional och lokal dimension, och därmed till den sociala sammanhållningen. Små och medelstora företag är mycket viktiga för att fortsätta energiomställningen och bidrar till uppnåendet av unionens klimatmål enligt Parisavtalet. Programmet bör därför öka deras kapacitet att utveckla miljövänliga produkter och tjänster av hög kvalitet och stödja deras insatser för att öka resurseffektiviteten, i linje med principen om ”energieffektivitet först”. På så sätt bidrar programmet också till att förbättra unionens små och medelstora företags konkurrenskraft på den globala marknaden. [Ändr. 20]
(23) Små och medelstora företag har gemensamma utmaningar, som inte i samma mån påverkar större firmor, när det gäller att ordna finansiering, hitta yrkeskunnig arbetskraft, lätta på den administrativa bördan, utnyttja kreativitet och innovation, komma ut på marknaden och främja internationaliseringsåtgärder. Programmet bör ta itu med sådana marknadsmisslyckanden på ett proportionellt sätt, utan att detta på ett oskäligt sätt snedvrider konkurrensen på den inre marknaden. Programmet bör i synnerhet skapa lämpliga villkor för införande av teknisk och organisatorisk innovation i produktionsprocesserna genom att uppmärksamma särskilda former av små och medelstora företag som mikroföretag, hantverksföretag, egenföretagare, fria yrken och företag inom den sociala ekonomin. Uppmärksamhet bör också ägnas åt potentiella, nya, unga och kvinnliga företagare samt andra särskilda målgrupper såsom äldre, invandrare och företagare som tillhör socialt mindre gynnade eller rentav utsatta grupper, t.ex. personer med funktionsnedsättning. [Ändr. 21]
(23a) Programmet bör stödja och främja en innovationskultur, och utveckla en miljö som är gynnsam för start av nya företag och som kan få dem att växa, i synnerhet mikroföretag och innovativa små och medelstora företag som kan klara utmaningarna i en alltmer konkurrensutsatt och snabbt föränderlig situation. För en djupgående förändring av innovationsprocesserna krävs utveckling av en öppen innovationsmodell, med ökat forskningssamarbete och utbyte av kunskap och immaterialrätt mellan olika organisationer. Programmet bör därför syfta till att stödja en innovationsprocess som införlivar nya företagsmodeller för samarbete med inriktning på nätverkande och delning av kunskap och resurser inom och mellan organisationer och grupper. [Ändr. 22]
(23b) Programmet bör åtgärda sådana marknadsmisslyckanden proportionellt, med särskilt fokus på åtgärder som direkt gynnar små och medelstora företag och företagsnätverk och samtidigt inte otillbörligt snedvrider konkurrensen på den inre marknaden. [Ändr. 23]
(24) Många av unionens konkurrenskraftsproblem har att göra med de små och medelstora företagens svårigheter i att få tillgång till finansiering eftersom de saknar information, kämpar med att bevisa sin kreditvärdighet och, har otillräckliga säkerheter eller helt enkelt på grund av låg medvetenhet om befintliga mekanismer som främjar deras verksamhet på unionsnivå eller på nationell eller lokal nivå. Ytterligare utmaningar vad gäller finansieringen uppkommer genom mikroföretagens mindre storlek och de små och medelstora företagens behov att förbli konkurrenskraftiga genom att engagera sig i exempelvis digitalisering, internationalisering och innovationsfrämjande verksamhet samt höjning av personalens kompetens. Begränsad tillgång till finansiering har en negativ effekt på såväl företagens tillkomst, tillväxt och överlevnad, som på nya företagares beredskap att ta över livskraftiga företag i samband med företagsöverlåtelse. [Ändr. 24]
(25) För att överbrygga dessa marknadsmisslyckanden och säkerställa att de små och medelstora företagen fortsättningsvis kan inneha rollen som grundvalen för unionens ekonomiska konkurrenskraft och som en drivkraft för en hållbar ekonomi, är de små och medelstora företagen i behov av extra stödåtgärder i form av skuld- och kapitalinstrument som inrättas inom ramen för delen avsedd för små och medelstora företag inom InvestEU-fonden inrättad enligt Europaparlamentets och rådets förordning […](12). LånegarantiinstrumentetDet lånegarantiinstrument som inrättats genom det tidigare Cosmeprogrammet, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1287/2013(13), har ett påvisat mervärde och förväntas bidra positivt till åtminstone 500 000 små och medelstora företag. En efterföljare kommer att inrättas inom InvestEU-fondens del för små och medelstora företag. Större uppmärksamhet bör ägnas åt bättre kommunikation och offentliga kampanjer för att öka möjliga stödmottagares medvetenhet om små och medelstora företags tillgång till programmet. För att öka medvetenheten om unionens åtgärder till stöd för små och medelstora företag bör åtgärder som helt eller delvis finansieras genom detta program, inklusive mellanhänder, inbegripa det europeiska emblemet (flaggan) med en mening som anger att stöd erhållits genom detta program. [Ändr. 25]
(26) De politiska målen för detta program bör också hanteras med hjälp av finansieringsinstrument och budgetgarantier inom InvestEU-fondens del för små och medelstora företag. InvestEU-fondens del för små och medelstora företag bör ha ett centralt övergripande centrum som tillhandahåller information om programmet i varje medlemsstat för att öka tillgängligheten till och medvetenheten om medlen för små och medelstora företag. Ekonomiskt stöd bör användas för att ta itu med marknadsmisslyckanden eller bristfälliga investeringssituationer, på ett proportionellt sätt och utan att duplicera eller utestänga privat finansiering, eller snedvrida konkurrensen på den inre marknaden, och det bör på ett tydligt sätt erbjuda additionalitet och ökade synergieffekter med andra EU-program. Olika åtgärder bör ha ett klart europeiskt mervärde. [Ändr. 26]
(26a) De åtgärder som stöds av InvestEU-fonden genom deltagande från EU eller från medlemsstaterna bör inte duplicera eller ersätta privata finansieringar och inte heller snedvrida konkurrensen på den inre marknaden, utan, med hänvisning till redan fungerande offentliga och privata lokala garantisystem, främja en integrering med dessa system, med det prioriterade målet att stärka och utvidga de faktiska fördelarna för slutmottagarna, som är små och medelstora företag i den mening som avses i kommissionens rekommendation 2003/361/EG(14), så att en verklig additionalitet hos åtgärderna uppnås. [Ändr. 27]
(26b) Jämte tillgången till finansiering är även tillgången till kompetens, inklusive ledarkompetens, och kunskap avgörande faktorer för att små och medelstora företag ska få tillgång till befintliga medel, göra innovationer, konkurrera och växa. Inrättandet av de finansieringsinstrument som planeras inom ramen för InvestEU-fonden bör därför åtföljas av utarbetande av lämplig mentorsverksamhet och coachningsprogram samt införande av kunskapsbaserade företagstjänster. [Ändr. 28]
(27) Programmet bör förse små och medelstora företag med effektivt stöd genom hela deras livscykel och hjälpa till med allt från förberedande av projekt till saluföring och marknadstillträde samt uppmuntra bildandet av företagsnätverk. Det bör bygga på de unika kunskaper och den expertis som tillkommit vad gäller små och medelstora företag och de industriella näringarna och ekonomiska och entreprenörsrelaterade sektorer och genom långvarig erfarenhet av arbetet med europeiska, nationella och regionala berörda aktörer. Detta stöd bör bygga på de lyckade erfarenheterna av nätverket Enterprise Europe Network som en enda kontaktpunkt för att förbättra de små och medelstora företagens konkurrenskraft och utveckla deras verksamhet inom och utanför den inre marknaden. Detta nätverk planerar att fortsätta att förmedla tjänster för de övriga unionsprogrammens del, framförallt för programmet Horisont 2020, genom användning av de finansiella resurserna för dessa program. Det bör också stödja ett ökat deltagande för små och medelstora företags representativa organisationer i utvecklingen av politiska initiativ för den inre marknaden, som exempelvis offentlig upphandling, standardiseringsprocesser och system för immateriella rättigheter. Nätverket bör också öka antalet insatser, ge mer riktad rådgivning till små och medelstora företag, ta fram projekt och stödja nätverk samt teknisk och organisatorisk omställning. Nätverket bör även förbättra samarbetet och förbindelserna med andra knutpunkter för rådgivning som inrättats i det digitala programmet och InvestEU-fonden avseende tillgång till finansiering. Insatserna för små och medelstora företag i nätverket bör också syfta till att tillhandahålla högkvalitativa tjänster i hela EU, med särskild hänsyn till verksamhetsområden och geografiska delar av unionen där nätverk och förmedlande parter inte når förväntade resultat.Även den framgångsrika mentorverksamheten för nya företagare bör också– Erasmus för unga företagare – börkvarstå som ett redskap för att göra det möjligt för nya eller blivande företagare att vinna erfarenheter av företagande och företagsledning genom att de matchas med erfarna företagare från andra länder och därigenom kan stärka färdigheterna i att driva företag. Programmet bör sträva till att ytterligare växa och utvidga sin geografiska omfattning och därmed erbjuda företagarna en mer omfattande palett av möjligheter till matchning i komplementaritet med andra av unionens initiativ, där så är relevant. För att öka det mervärde som tillkommer genom främjande av initiativ för företagande, bör särskild uppmärksamhet ägnas mikroföretagare och dem som kunnat dra minst nytta av det befintliga programmet, och områden där entreprenörskulturen fortfarande är på en mycket låg nivå och möter fler hinder. Alla ansträngningar bör göras för att uppnå en geografisk fördelning av medlen som är rimligt balanserad. [Ändr. 29]
(27a) Ytterligare ansträngningar bör göras för att minska den administrativa bördan och öka tillgängligheten till programmen för att minska kostnaderna för små och medelstora företag samt mikroföretag på grund av en komplicerad ansökningsprocess och deltagandekrav. Medlemsstaterna bör även överväga att inrätta ett enda informationscentrum som fungerar som en gemensam kontaktpunkt för företag som är intresserade av att använda unionsmedel. Utvärderingsförfarandet bör vara så enkelt och snabbt som möjligt för att möjliggöra användning i god tid av de fördelar programmet erbjuder. [Ändr. 30]
(28) Kluster är ett strategiskt verktyg för att stödja konkurrenskraften hos och expansionen av små och medelstora företag, eftersom de skapar ett gynnsamt företagsklimat, ökar den hållbara utvecklingen av industri och tjänster och stärker regionernas ekonomiska utveckling genom att skapa arbetstillfällen av god kvalitet. Gemensamma klusterinitiativ borde leda till att man får den kritiska massa som krävs för att öka de små och medelstora företagens tillväxt. Genom att koppla samman specialiserade ekosystem skapar kluster nya affärsmöjligheter för små och medelstora företag och integrerar dem bättre i europeiska och globala strategiska värdekedjor. Utvecklingen av transnationella partnerskap och genomförandet av gemensam verksamhet, som stöds av den europeiska plattformen för klustersamarbete, bör stödjas. Hållbara partnerskap bör uppmuntras genom fortsatt finansiering, om prestationen och delmålen uppnås. Direkt stöd till små och medelstora företag bör kanaliseras genom klusterorganisationer för införande av avancerad teknik, nya affärsmodeller, koldioxidsnåla och resurseffektiva lösningar, kreativitet och design, anpassninguppgradering av färdigheter, attraktionskraft för att locka talanger, utvidgat entreprenörskap och internationalisering samt för att locka talanger. Andra aktörer som är specialiserade inom stöd till små och medelstora företag bör vara delaktiga för att underlätta en industriell omvandling och genomförandet av strategier för smart specialisering. Programmet bör därmed bidra till tillväxten hållbar ekonomisk utveckling och skapa kopplingar till unionens (digitala) innovationsnav och investeringar som görs inom sammanhållningspolitiken och Horisont Europa. Synergier med Erasmusprogrammet kan också undersökas. [Ändr. 31]
(28a) Programmet skulle kunna bidra till att öka och/eller förbättra förbindelserna mellan mikroföretag samt små och medelstora företag och universitet, forskningscentrum och andra institutioner som har anknytning till skapande och spridning av kunskap. Denna förbindelse skulle kunna bidra till att förbättra företagens kapacitet att hantera de strategiska utmaningar som den nya internationella omgivningen innebär. [Ändr. 32]
(28b) Små och medelstora företag möter på grund av sin mindre storlek särskilda tillväxthinder och har stora svårigheter att växa och expandera vissa delar av sin affärsverksamhet. Unionen har gett stöd för att trappa upp verksamhet som är inriktad på innovationer inom forskning, huvudsakligen genom instrumentet för små och medelstora företag och det senaste europeiska innovationsrådets pilotprojekt inom Horisont 2020-programmet. På grundval av arbetsmetoderna och erfarenheterna från instrumentet för små och medelstora företag bör programmet för den inre marknaden också tillhandahålla stöd för expanderande verksamheter för små och medelstora företag som kompletterar det nya EIC med särskild inriktning på banbrytande innovation inom Horisont Europa. Expansionsåtgärder för små och medelstora företag inom ramen för detta program bör inriktas bland annat på att hjälpa små och medelstora företag att växa genom kommersialisering, internationalisering och marknadsdrivande möjligheter. [Ändr. 33]
(29) Jämte kreativitet och innovation är teknisk och organisatorisk omvandling och en förbättrad hållbarhet med avseende på produktionsprocesser, i synnerhet förbättrad resurs- och energieffektivitet, avgörande för konkurrenskraften hos unionens industriella värdekedjor. De är katalysatorer för industriellföretags- och industrisektorns modernisering och bidrar till smart och hållbar tillväxt för alla. De små och medelstora företagens utnyttjande släpar dock fortfarande efter. Programmet bör därför stödja riktade åtgärder, nätverk och partnerskap för kreativitetsdriven innovation i hela den industriella värdekedjan. [Ändr. 34]
(29a) Det ska erkännas att instrumentet för små och medelstora företag inom Horisont 2020 har varit ytterst framgångsrikt för företagare genom bidrag inom ramen för både fas 1 och fas 2 när det gäller att främja deras nya affärsidéer och testa och utveckla prototyper. Även om urvalsprocessen redan är mycket rigorös är det fortfarande många projekt som inte kan finansieras på grund av begränsade finansiella resurser. Genomförandet inom ramen för genomförandeorganet för små och medelstora företag (Easme) har fungerat mycket väl. Inriktningen i det programmet ligger på högteknologiska projekt, medan detta program bör utöka metodiken till alla typer av expanderande små och medelstora företag. [Ändr. 35]
(29b) Insatserna för små och medelstora företag bör också inriktas på sektorer som kännetecknas av betydande tillväxt, social potential och en stor andel små och medelstora företag. Turism är en unik sektor inom unionens näringsliv som i hög grad bidrar till unionens BNP och främst drivs av små och medelstora företag. EU bör fortsätta med och öka åtgärderna till stöd för de särskilda förhållandena i denna sektor. [Ändr. 36]
(30) Europeiska standarder spelar en viktig roll på den inre marknaden. De är av största betydelse för konkurrenskraften hos företag, framför allt små och medelstora företag. De är också ett mycket viktigt verktyg för att stödja unionens lagstiftning och politik på en rad viktiga områden, såsom energi, energiomställningen, klimatförändringar och miljöskydd, informations- och kommunikationsteknik, hållbar resursanvändning och resursåtervinning, innovation, produktsäkerhet, konsumentskydd, arbetstagarnas säkerhet och arbetsförhållanden samt en åldrande befolkning, och bidrar därmed positivt till samhället som helhet. Erfarenheten har dock visat att det behövs förbättringar när det gäller hur snabbt och vid vilken tidpunkt utarbetandet av standarder bör ske, och ytterligare insatser krävs för att bättre inkludera alla berörda parter, även parter som företräder konsumenterna. [Ändr. 37]
(31) Den europeiska standardiseringsverksamheten regleras av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012(15) och genomförs sedan länge genom offentlig-privata partnerskap, vilket är avgörande för att uppnå de mål som fastställs i den förordningen samt i unionens allmänna och sektorsspecifika standardiseringspolitik.
(32) Ett välfungerande gemensamt ramverk för finansiell rapportering är nödvändigt för den inre marknaden, för effektivt fungerande kapitalmarknaderfinansiella marknader och för förverkligandet av den integrerade marknaden för finansiella tjänster inom bankunionen och kapitalmarknadsunionen. [Ändr. 38]
(33) I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002(16), bör internationella redovisningsstandarder (IFRS-standarder) som antagits av International Accounting Standards Board och tillhörande tolkningar från IFRS Interpretation Committee införlivas i unionsrätten för att tillämpas av företag vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i unionen endast om IFRS-standarderna uppfyller villkoren i den förordningen, inklusive kravet på att årsbokslutet ska ge en rättvisande bild som fastställs i artikel 4.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU(17) och att de ska bidra till det europeiska gemensamma bästa. Sådana internationella redovisningsstandarder måste utvecklas i en öppen process där demokratiskt ansvar kan utkrävas. IFRS-standarder spelar därmed en viktig roll för den inre marknadens funktion och därför har unionen ett direkt intresse av att se till att processen där IFRS-standarder utvecklas och godkänns resulterar i standarder som är förenliga med den inre marknadens regelverk. Det är därmed viktigt att finna lämpliga finansieringsformer för IFRS Foundation.
(34) Med beaktande av den roll som European Financial Reporting Advisory Group (Efrag) har när det gäller att bedöma huruvida IFRS-standarderna uppfyller kraven i unionens rätt och politik enligt förordning (EG) nr 1606/2002 är det även nödvändigt för unionen att säkerställa att Efrag får stabil finansiering och att därmed bidra till dess finansiering. Det tekniska arbetet i Efrag bör vara inriktat på teknisk rådgivning till kommissionen om godkännandet av IFRS-standarder och ett lämpligt deltagande i utvecklingen av sådana IFRS-standarder och bör säkerställa att tillräcklig hänsyn tas till unionsintressen vid fastställandet av de internationella standarderna. Dessa intressen bör omfatta begreppet försiktighet, upprätthållandet av kravet på en rättvisande bild enligt direktiv 2013/34/EU och det europeiska gemensamma bästa enligt förordning (EG) nr 1606/2002, med hänsyn tagen till effekterna av IFRS-standarder på den finansiella stabiliteten och ekonomin. European Corporate Reporting Lab bör också inrättas som en del av Efrag, för att främja innovation och utveckling av bästa praxis i företagens rapportering. I detta forum kan företag och investerare dela med sig av bästa praxis, framför allt på områdena icke-finansiell rapportering och hållbarhetsrapportering.
(35) På området för lagstadgad revision upprättades Public Interest Oversight Board (Piob) 2005 av övervakningsgruppen Monitoring Group, som är en internationell organisation som ansvarar för att övervaka reformen av styrelseformerna för Internationella revisorsförbundet (Ifac). Piobs roll är att övervaka processen som leder till antagandet av internationella revisionsstandarder (nedan kallade ISA) och annan Ifac-verksamhet av allmänt intresse. ISA kan antas i unionen, förutsatt att de har utarbetats inom ramen för ett lämpligt förfarande, med offentlig tillsyn och insyn enligt kraven i artikel 26 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG(18). Mot bakgrund av införandet av ISA i unionen och Piobs centrala roll när det gäller att se till att ISA uppfyller kraven i direktiv 2006/43/EG är det därmed viktigt att säkerställa lämpliga finansieringsformer för Piob.
(36) Unionen bidrar till att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå, ger konsumenterna egenmakt och sätter dem i centrum på den inre marknaden genom att stödja och komplettera medlemsstaternas politik för att se till att medborgarna i egenskap av konsumenter kan dra full nytta av fördelarna med den inre marknaden och att det vidtas konkreta åtgärder för att skydda deras säkerhet och rättsliga och ekonomiska intressen i samband med detta. Unionen ska också säkerställa att konsument- och produktsäkerhetslagstiftningen tillämpas korrekt och enhetligt på fältet och att företagen har lika villkor för rättvis konkurrens på den inre marknaden. Dessutom är det nödvändigt att stärka, uppmuntra och hjälpa konsumenterna att göra hållbara och välgrundade val och därmed bidra till en hållbar energi- och resurseffektiv cirkulär ekonomi. [Ändr. 39]
(37) Programmet bör syfta till att öka konsumenternas, företagens, civilsamhällets och myndigheternas kunskap om unionens konsument- och säkerhetslagstiftning och att ge konsumenterna och deras företrädare egenmakt på nationell nivå och på unionsnivå, framför allt genom att stödja Bureau européen des unions de consommateurs (BEUC), som sedan länge är den etablerade och erkända icke-statliga organisation som företräder konsumenternas intressen på EU-nivå, och till European Association for the Co-ordination of Consumer Representation in Standardisation (Anec), som företräder konsumenternas intressen i standardiseringsfrågor. I detta avseende bör särskild hänsyn tas till marknadens nya behov vad gäller främjande av hållbar konsumtion med särskild uppmärksamhet på åtgärder för att hantera problemet med produkters planerade åldrande och på förebyggande av sårbarheter samt utmaningar som digitaliseringen av ekonomin, uppkopplade produkter, sakernas internet, artificiell intelligens och användning av algoritmer eller framväxten av nya konsumtionsmönster och nya affärsmodeller ger upphov till., såsom delningsekonomin och socialt entreprenörskap. Programmet bör stödja relevant information om marknader, inbegripet åtgärder som syftar till att förbättra produkternas spårbarhet i hela distributionskedjan, uppnå kvalitetsstandarder i hela unionen samt komma till rätta med problemet med kvalitetsskillnader på produkter, politiska utmaningar, nya frågor och beteenden samt offentliggörandet av unionens konsumentresultattavlor. [Ändr. 40]
(38) Programmet bör stödja de behöriga nationella myndigheterna, inbegripet de som ansvarar för att övervaka produktsäkerheten och som samarbetar i synnerhet via unionens system för snabb varning för farliga produkter. Det bör också stödja genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG(19) och förordning (EG) nr 765/2008 när det gäller konsumentskydd och produktsäkerhet, samt stödja nätverket för konsumentskyddssamarbete och internationellt samarbete mellan de relevanta myndigheterna i tredjeländer och i unionen. Programmet bör också syfta till att säkerställa att alla konsumenter och näringsidkare har tillgång till högkvalitativ tvistlösning utanför domstol och tvistlösning online samt information om möjligheter till prövning förfarandet för att väcka talan, till lägsta möjliga kostnad. [Ändr. 41]
(39) NätverketProgrammet bör även stödja nätverket av europeiska konsumentcentrum (nedan kallat ECC-nätverket)), som hjälper konsumenterna att kunna dra nytta av unionens konsumenträttigheter när de köper varor och tjänster över gränserna på den inre marknaden och inom EES, antingen på nätet eller när de reser. ECC-nätverket, som består av 30 centrum och har finansierats gemensamt av unionens konsumentprogram i mer än tio år, har bevisat sitt mervärde vad gäller att stärka konsumenternas och näringsidkarnas förtroende för den inre marknaden. Nätverket hanterar mer än 100 000 förfrågningar från konsumenter per år och når ut till miljontals medborgare via sin press- och informationsverksamhet. Det är ett av de mest uppskattade rådgivningsnätverken i unionen och de flesta av dess centrum omfattar en kontaktpunkt för lagstiftningen om den inre marknaden; Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG(20) och dess utvärdering betonar vikten av att denna verksamhet fortsätter att bedrivas. Nätverket av europeiska konsumentcentrum kan också vara en viktig källa till information om de utmaningar och problem som konsumenter möter på lokal nivå och som är av relevans för utformningen av unionens politik och skyddet av konsumenternas intressen. Programmet bör därför göra det möjligt att skapa och stärka synergier mellan konsumentrepresentationen på lokal nivå och på unionsnivå för att öka konsumentinflytandet. Nätverket har också för avsikt att skapa ömsesidighetssystem med liknande organ i tredjeländer. [Ändr. 42]
(40) Kontrollen av ändamålsenligheten av unionens konsument- och marknadsföringslagstiftning som kommissionen genomförde i maj 2017 avslöjade behovet av att bättre tillämpa bestämmelser och underlätta gottgörelse för konsumenter som har drabbats av överträdelser av konsumentlagstiftningen. Som en följd av detta antog kommissionen i april 2018 en ny giv för konsumenterna, bland annat för att garantera likabehandling av konsumenter på hela den inre marknaden vad gäller gränsöverskridande fall – t.ex. försäljning av produkter med bristande överensstämmelse inom motorfordonssektorn, kvalitetsskillnader mellan olika produkter ellerproblemen med strandsatta passagerare på grund av ett stort antal inställda flyg –, förstärkt kapacitet för genomförande för medlemsstaterna, förbättrad produktsäkerhet, ökat internationellt samarbete och nya möjligheter till prövning, framför allt genom grupptalan som väcks av godkända enheter. Programmet bör syfta till att stödja konsumentpolitiken bland annat genom ökad medvetenhet och kunskap, kapacitetsuppbyggnad och utbyte av bästa praxis mellan konsumentorganisationer och konsumentskyddsmyndigheter, nätverkssamarbete och utveckling av marknadsinformation, som stärker faktabasen om den inre marknadens funktion för konsumenter, it-system och kommunikationsverktyg. [Ändr. 43]
(41) Medborgarna drabbas särskilt hårt av hur marknadernadeför finansiella tjänstermarknaderna fungerar, och bör därför få närmare information om relevanta rättigheter, risker och fördelar. Dessa marknader utgör en central del av den inre marknaden och kräver en solid ram för reglering och tillsyn som inte bara säkerställer finansiell stabilitet och en hållbar ekonomi, utan också ger en hög skyddsnivå för konsumenter och andra slutanvändare av finansiella tjänster, inbegripet icke-professionella investerare, sparare, försäkringstagare, pensionsfonders medlemmar och förmånstagare, enskilda aktieägare, låntagare samt små och medelstora företag. Det är viktigtProgrammet bör bidra till att stärka deras förmåga att delta i politiken, som rör den även via framtagande och spridning av tydlig, fullständig och användarvänlig information om produkter på de finansiella sektornmarknaderna. [Ändr. 44]
(42) Programmet bör därför fortsätta att stödja den specifika verksamhet som omfattas av 2017–2020 års program för kapacitetsuppbyggnad som förbättrar delaktigheten för konsumenter och andra slutanvändare av finansiella tjänster i utformningen av unionens politik, enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/826(21), genom vilken pilotprogrammet och de förberedande åtgärderna för åren 2012-2017 fortsatte. Detta är nödvändigt för att förse beslutsfattarna med synpunkter från andra berörda parter än yrkesverksamma inom den finansiella sektorn och för att säkerställa en bättre representation av intressena hos konsumenter och andra slutanvändare av finansiella tjänster. Programmet bör hela tiden utveckla sina metoder och sin bästa praxis i fråga om hur konsumenter och slutanvändare av finansiella tjänster kan göras mer delaktiga, för att identifiera frågor av relevans för utformningen av unionens politik och säkerställa konsumenternas intressen på området för finansiella tjänster. Detta bör leda till bättre politikförbättra politiken på området för finansiella tjänster, framför allt tack vare en bättre förståelse för de frågor som är viktiga vid reglering av den finansiella sektorn. De offentliga resurserna för det här programmet bör fokusera på det viktigaste för slutanvändare och undvika alla former av direkt eller indirekt finansiellt stöd till kommersiell verksamhet som föreslås av privata finansiella aktörer. [Ändr. 45]
(43) Inom ramen för ett pilotprojekt mellan 2012 och 2013 och en förberedande åtgärd mellan 2014 och 2016 beviljade kommissionen bidrag till två organisationer efter en årlig öppen ansökningsomgång. De två organisationerna är Finance Watch, som inrättades med unionsbidrag 2011 som en internationell icke-vinstdrivande organisation enligt belgisk rätt och Better Finance, som är resultatet av på varandra följande omorganisationer och omprofileringar av en europeisk organisation för aktieägare som funnits sedan 2009. Programmet för kapacitetsuppbyggnad som inrättades enligt förordning (EU) 2017/826 fastslår att dessa två organisationer är de enda stödmottagarna. Därför är det nödvändigt att fortsätta att samfinansiera dessa organisationer inom ramen för programmet. Finansieringen bör dock omfattas av översyn. Det bör i detta sammanhang påminnas om att ifall kapacitetsbyggnadsprogrammet och motsvarande finansiering förlängs till efter 2020 och andra potentiella stödmottagare dyker upp bör inbjudan att inkomma med ansökningar vara öppen för andra organisationer som uppfyller kriterierna och bidrar till uppnåendet av målen i programmet i enlighet med förordning (EU) 2017/826. [Ändr. 46]
(44) En hög skyddsnivå avseende hälsa i alla led i livsmedelskedjanförsörjningskedjan för livsmedel och foder är nödvändig för att skydda konsumenterna och för att den inre marknaden ska fungera effektivt och smidigt. En säker och hållbar jordbruks- och livsmedelskedja är en förutsättning för samhället och för den inre marknaden. Som den senaste tidens incidenter visat, t.ex. fipronilkontamineringen av ägg 2017 och hästköttsskandalen 2013, stör gränsöverskridande hälsokriser, till exempel fågelinfluensa och afrikansk svinpest, och livsmedelskriser stör den inre marknadens funktion genom att rörligheten för personer och varor begränsas och produktionensproduktionen störs. Det är ytterst viktigt att förebygga gränsöverskridande hälso- och livsmedelskriser. Därför bör programmet stödja konkreta åtgärder, till exempel fastställande av nödåtgärder vid krissituationer och oförutsebara händelser som påverkar djurs hälsa och växtskyddet samt inrättande av en mekanism för direkt tillgång till reserven för katastrofbistånd, för att man ska kunna hantera dessa nödsituationer på ett snabbare, effektivare och mer ändamålsenligt sätt. [Ändr. 47]
(45) Det allmänna målet för unionsrätten på området för livsmedelskedjan är att bidra tillgarantera en hög hälsonivå hos människor och djur samt en hög skyddsnivå för växter i alla led i livsmedelskedjan, att stödja förbättringar av djurskyddet, att bidra till en hög nivå i fråga om konsumentskydd och en hög nivå av konsumentinformation samt en hög nivå i fråga om miljöskydd, inbegripet bevarande av biologisk mångfald, samtidigt som hållbarheten i den europeiska livsmedels- och foderindustrin förbättras, livsmedelsavfallet minskar, kvalitetsstandarderna för produkter i hela unionen och konkurrenskraften hos den europeiska livsmedels- och foderindustrin ökar samt skapandet av arbetstillfällen främjas. [Ändr. 48]
(46) Med tanke på den särskilda karaktären av de åtgärder som rör en hög skyddsnivå avseende hälsa för människor och djur samt en hög skyddsnivå för växter i alla led i livsmedelskedjan, bör särskilda kriterier för stödberättigande i fråga om tillhandahållande av bidrag och användning av offentlig upphandling anges i denna förordning. Framför allt genom undantag från Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046(22) (budgetförordningen), som ett undantag från principen om icke-retroaktivitet, bör kostnaderna för nödåtgärderna vara stödberättigade och även omfatta kostnader som uppkommit som ett resultat av en misstänkt förekomst av en sjukdom eller skadegörare, förutsatt att förekomsten senare bekräftas och anmäls till kommissionen, eftersom dessa nödåtgärder är akuta och oförutsägbara. Kommissionen bör efter att ha undertecknat rättsliga åtaganden och efter att ha bedömt medlemsstaternas ansökningar om utbetalning göra motsvarande åtaganden i budgeten och betala stödberättigande utgifter. Kostnader bör också vara stödberättigande för skyddsåtgärder som vidtas vid ett direkt hot mot hälsostatusen i unionen till följd av utbrottet eller utvecklingen av en av de djursjukdomar och zoonoser på ett tredjelands eller en medlemsstats territorium, liksom skyddsåtgärder eller andra relevanta åtgärder som vidtas för att stödja växternas hälsostatus i unionen. [Ändr. 49]
(47) DenMed tanke på den alltmer globaliserade livsmedelskedjan är den offentliga kontroll som medlemsstaterna genomför är ett betydelsefullt verktyg för att kontrollera och övervaka att relevanta unionskrav genomförs, uppfylls och tillämpas, särskilt när det gäller produkter som importeras från tredjeländer. Att de offentliga kontrollsystemen är effektiva och ändamålsenliga är avgörande för att upprätthålla en hög skyddsnivå för människor, djur och växter i livsmedelskedjan samt konsumenternas förtroende, samtidigt som en hög nivå i fråga om miljöskydd och djurskydd säkerställs. Finansiellt stöd från unionen bör göras tillgängligt för sådana kontrollåtgärder. I synnerhet bör ett finansiellt bidrag vara tillgängligt för unionens referenslaboratorier för att hjälpa dem att finansiera genomförandet av de arbetsprogram som kommissionen godkänt. Eftersom den offentliga kontrollens effektivitet också är beroende av att kontrollmyndigheterna har tillgång till välutbildad personal med tillräcklig kunskap om unionsrätten, bör unionen kunna bidra till deras utbildning och relevanta utbytesprogram som anordnas av de behöriga myndigheterna. [Ändr. 50]
(48) Europeisk statistik av hög kvalitet som utvecklas, framställs och sprids inom ramen för programmet för europeisk statistik är avgörande för evidensbaserat beslutsfattande och bör tillhandahållas i god tid och bidra till genomförandet av unionens politik enligt EUF-fördraget, framför allt avseende en stärkt och integrerad ekonomisk styrning, social, ekonomisk och territoriell sammanhållning, hållbar utveckling, jordbrukspolitiken, EU:s sociala dimension och globaliseringen.
(49) Europeisk statistik är oumbärlig för unionens beslutsfattande och för mätning av resultaten och inverkan av unionens initiativ. Därför bör det säkerställas att man fortsätter att tillhandahålla och ta fram europeisk statistik, att man har en unionsomfattande strategi och går utöver ett inremarknadsperspektiv, för att täcka alla unionens åtgärder och politikområden, inbegripet att ge företag och medborgarna egenmakt att fatta välgrundade beslut.
(50) Vad gäller programmets övergripande karaktär, omfattas programmet för europeisk statistik av särskilda krav och framför allt av de krav som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009(23), särskilt avseende respekt för statistiska principer, det europeiska statistiksystemets funktion och dess förvaltning, inbegripet den roll och de uppgifter som anförtrotts kommittén för det europeiska statistiksystemet och kommissionen, inrättandet och genomförandet av programmet för statistisk verksamhet.
(51) Programmet har lagts fram för att förhandsgranskas av kommittén för det europeiska statistiksystemet i enlighet med förordning (EG) nr 223/2009, och bör genomföras genom att effektiv parlamentarisk kontroll säkerställs. [Ändr. 51]
(52) Unionen och medlemsstaterna har åtagit sig att genomföraklara av att vara en föregångare i genomförandet av Förenta nationernas Agenda 2030 för hållbar utveckling. Genom att bidra till att Agenda 2030 uppnås kommer unionen och medlemsstaterna att främja ett starkare, hållbarare, mer inkluderande, säkrare och välmående Europa. Programmet bör bidra till genomförandet av Agenda 2030, bland annat genom att skapa en balans mellan de ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekterna av hållbar utveckling, och i detta syfte göra ett klart och tydligt åtagande i förordningen om den fleråriga budgetramen och integrera målen för hållbar utveckling, i enlighet med vad som efterlystes i Europaparlamentets resolutioner av den 14 mars och den 30 maj 2018 om den fleråriga budgetramen för 2021–2027. [Ändr. 52]
(53) För att ge uttryck för vikten av att bekämpa klimatförändringar i överensstämmelse med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och uppfylla Förenta nationernas mål för hållbar utveckling, bör detta program att bidra till att rationalisera klimatinsatser och till att uppnå det övergripande målet att 25 % av utgifterna i unionens budget ska stödja klimatmålen. De berörda åtgärderna kommer att identifieras under programmets utarbetande och genomförande och omprövas i samband med relevanta utvärderingar och översyner.
(54) I denna förordning fastställs en finansieringsram för programmet, som ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i [hänvisningen ska uppdateras i enlighet med det nya interinstitutionella avtalet: punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(24)] för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.
(55) I avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet föreskrivs att unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och de stater inom Europeiska frihandelssammanslutningen som deltar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, å andra sidan, ska samarbeta på de områden som omfattas av programmet. Även andra länder bör ges möjlighet att delta i programmet, inbegripet unionens grannländer och länder som ansökt om medlemskap i unionen eller som är kandidater eller anslutande länder. På statistikområdet bör programmet dessutom vara öppet för Schweiz i enlighet med avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om samarbete på statistikområdet(25).
(56) Tredjeländer som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) får delta i unionens program inom ramen för det samarbete som inrättas genom EES-avtalet, varvid programmens genomförande följer ett beslut enligt det avtalet. Tredjeländer får också delta på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning för att bevilja de rättigheter och det tillträde som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt.
(57) Budgetförordningen gäller för detta program. I den fastställs regler för genomförandet av unionens budget, inbegripet regler om bidrag och upphandling.
(58) De åtgärder som vidtagits enligt tidigare program och budgetposter har visat sig vara ändamålsenliga och bör bevaras. De nya åtgärder som införts i programmet har framför allt som mål att se till att den inre marknaden fungerar väl. För att göra det enklare och mer flexibelt att genomföra programmet och nå målen i programmet bör åtgärderna endast indelas i allmänna och övergripande kategorier. Förteckningar över förslag på verksamhet för de särskilda målen på området konkurrenskraft, konsumentskydd eller särskild verksamhet som härrör från rättsliga krav, såsom standardisering, marknadskontroll, reglering av livsmedelskedjan och europeisk statistik bör också tas med i programmet. [Ändr. 53]
(59) Vissa kategorier av enheter som är berättigade till finansiering och de enheter som bör vara berättigade till finansiering utan en ansökningsomgång bör fastställas.
(60) Med tanke på den allt större sammanlänkningen av världsekonomin, inbegripet den digitala ekonomin, bör programmet fortsätta att ge möjlighet att involvera externa experter, exempelvis tjänstemän i tredjeländer, företrädare för internationella organisationer eller ekonomiska aktörer i vissa verksamheter. [Ändr. 54]
(61) Särskilda kriterier för samfinansieringsregler och stödberättigande kostnader bör fastställas.
(62) I enlighet med kommissionens åtagande i dess meddelande av den 19 oktober 2010, Översyn av EU:s budget(26), och för att finansieringsprogrammen ska vara enhetliga och enkla, bör resurser delas med unionens övriga finansieringsinstrument, om de planerade åtgärderna i programmet har mål som är gemensamma för flera finansieringsinstrument; dock bör dubbelfinansiering undvikas.
(63) Detta program bör på ett allmänt plan bidra till att stödja de yttersta randområdenas särskilda behov och deras integration i den inre marknaden, vilket nyligen bekräftades i kommissionens meddelande Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden(27).
(64) Programmet bör främja synergieffekter och förhindra överlappning med relaterade unionsprogram och unionsåtgärder. Åtgärderna i detta program bör komplettera åtgärderna i Tull- och Fiscalisprogrammen som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) [...](28) och genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) [...](29) som också har som mål att stödja och förbättra den inre marknadens funktion. [Ändr. 55]
(65) Programmet bör främja synergieffekter, komplementaritet med samt additionalitet till stödet till små och medelstora företag och entreprenörskap inom ramen för Europeiska regionala utvecklingsfonden som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) [...](30). Dessutom kommer delen för små och medelstora företag i fonden InvestEU som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) [...](31) att garantera skuldstöd och stöd till eget kapital för att förbättra tillgången till och utbudet av finansiering för små och medelstora företag samt mikroföretag. Programmet bör även eftersträva synergieffekter med rymdprogrammet som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) [...](32) för att uppmuntra små och medelstora företag att dra nytta av banbrytande innovation och andra lösningar som utvecklats inom ramen för dessa program. [Ändr. 56]
(66) Programmet bör främja synergieffekter med Horisont Europa som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) [...](33) och som har som mål att främja forskning och innovation. Här är det framför allt fråga om komplementaritet med det framtida Europeiska innovationsrådets åtgärder för innovativa företag samt med stödtjänster för små och medelstora företag.
(67) Programmet bör främja synergieffekter och komplementaritet med programmet för ett digitalt Europa som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) [...](34) och som har som mål att främja digitaliseringen av unionens ekonomi och den offentliga sektorn samt ökad cybersäkerhet. [Ändr. 57]
(68) Dessutom bör programmet även eftersträva synergieffekter med fonden för rättsliga frågor, rättigheter och värden som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) [...](35) och som har som mål att stödja en vidareutveckling av ett europeiskt område för rättvisa i syfte att effektivisera de nationella rättssystemen, som spelar en nyckelroll när det gäller att skapa en rättvis och kostnadseffektiv europeisk ekonomi.
(69) Programmet bör främja synergieffekter med Erasmusprogrammet som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) [...](36), Europeiska unionens solidaritetsfond som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) [...](37) och Europeiska socialfonden+ som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) [...](38) på området arbets- och ungdomsmobilitet som är viktigt för en välfungerande inre marknad.
(70) Slutligen bör åtgärder inom livsmedelskedjan, såsom veterinära och fytosanitära åtgärder vid djurhälso- och växtskyddskriser, kompletteras med marknadsinterventioner enligt program inom den gemensamma jordbrukspolitiken som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) [...](39).
(71) Programmets åtgärder bör vid behov användas för attha ett klart europeiskt mervärde och ta itu med marknadsmisslyckanden eller icke-optimala investeringssituationer, på ett proportionellt sätt och utan att duplicera eller utestänga privat finansiering, och de ska ha ett klart europeiskt mervärde. [Ändr. 58]
(72) Kommissionen bör tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på antagande av arbetsprogram som genomför åtgärder som bidrar till en hög hälsonivå hos människor och djur samt en god växtskyddsstatus i alla led i livsmedelskedjan. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(40).[Ändr. 59]
(73) Typerna av finansiering och metoderna för genomförande enligt denna förordning bör väljas ut på grundval av hur väl de bidrar till uppnåendet av de särskilda målen för åtgärderna och åstadkommer resultat, med beaktande av framför allt mervärdet för unionen, kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan och den förväntade risken för bristande efterlevnad. Detta bör omfatta beaktande av användning av enhetsbelopp, schablonsatser och enhetskostnader, samt finansiering som inte är kopplad till kostnaderna, enligt vad som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen. [Ändr. 60]
(74) För att säkerställa regelbunden övervakning och rapportering om de framsteg som gjorts och om programmets ändamålsenlighet och effektivitet bör en lämplig ram för övervakning av programmets åtgärder och resultat införas från första början. Övervakningen och rapporteringen bör basera sig på indikatorer som mäter effekterna av åtgärderna inom programmet enligt förbestämda utgångsvärden. [Ändr. 61]
(75) I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(41) behöver detta program utvärderas på grundval av information som samlas in till följd av specifika övervakningskrav, samtidigt som överreglering och administrativa bördor, särskilt för medlemsstaterna, undviks. Dessa krav bör i tillämpliga fall innefatta mätbara indikatorer som tjänar som grund för utvärdering av programmets konsekvenser i praktiken. Kommissionen bör utarbeta en interimsrapport där den utvärderar hur väl målen för de åtgärder som stöds genom programmet har uppnåtts med avseende på resultat och effekter, hur effektivt resurserna använts och vilket mervärde för unionen som erhållits, samt en slutlig utvärderingsrapport om åtgärdernas långsiktiga effekter, resultat och hållbarhet samt synergieffekter med andra program. [Ändr. 62]
(75a) I syfte att komplettera vissa icke väsentliga delar av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på antagande av arbetsprogram. [Ändr. 63]
(76) FörteckningenEn öppen förteckning över djursjukdomar och zoonoser som berättigar till finansiering för nödåtgärder och till finansiering inom ramen för program för utrotning, bekämpning och övervakning bör fastställas på grundval av de djursjukdomar som avses i del I kapitel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429(42) samt i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003(43) och i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001(44). [Ändr. 76]
(77) För att beakta de situationer som uppstår på grund av djursjukdomar som har en betydande inverkan på animalieproduktion eller handel med djur, utvecklingen av zoonoser som utgör ett hot mot människor eller den senaste vetenskapliga eller epidemiologiska utvecklingen eller djursjukdomar som kan innebära ett nytt hot mot unionen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ändra förteckningen över djursjukdomar och zoonoser. För att säkerställa en effektiv bedömning av programmets framsteg när det gäller att uppnå målen, bör kommissionen ges befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt med avseende på att se över eller komplettera de indikatorer som mäter om de särskilda målen uppnåtts där så krävs och på att komplettera denna förordning med bestämmelser om inrättandet av en ram för övervakning och utvärdering. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. Berörda parter och konsumentorganisationer bör också bli föremål för samråd. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 65]
(78) I enlighet med [uppdatera hänvisning i enlighet med det nya beslutet om utomeuropeiska länder och territorier (ULT): artikel 94 i rådets beslut 2013/755/EU(45)] är personer och enheter i utomeuropeiska länder och territorier berättigade till finansiering i enlighet med de bestämmelser och mål som gäller för programmet och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken berört utomeuropeiskt land eller territorium är knutet.
(79) I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013(46), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2988/95(47), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96(48) och rådets förordning (EU) 2017/1939(49) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter och bedrägeri, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra administrativa utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på plats, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I överensstämmelse med förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och andra brott som påverkar unionens ekonomiska intressen i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371(50). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska revisionsrätten de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.
(80) Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs ioch i synnerhet budgetförordningen, och bestämmer särskiltsom fastställer förfarandet för uppställning och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av finansiella aktörers ansvar, bör vara tillämpliga på åtgärder inom ramen för detta program, om inte annat följer av särskilda undantag, i enlighet med denna förordning. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget gäller även skyddet av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatsprincipen i medlemsstaterna, eftersom respekten för rättsstatsprincipen är en förutsättning för en sund ekonomisk förvaltning och en verkningsfull unionsfinansiering. [Ändr. 66]
(81) Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679(51) regleras behandlingen av personuppgifter i medlemsstaterna enligt denna förordning, under tillsyn av medlemsstaternas behöriga myndigheter. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001(52) regleras kommissionens behandling av personuppgifter enligt denna förordning, under tillsyn av Europeiska datatillsynsmannen. Utbyte eller överföring av uppgifter mellan de behöriga myndigheterna bör ske i enlighet med reglerna om överföring av personuppgifter i förordning (EU) 2016/679 och i förordning XXX [förordning om integritet och elektronisk kommunikation], och kommissionens utbyte och överföring av personuppgifter bör ske i enlighet med reglerna om överföring av personuppgifter i förordning (EG) nr 45/2001. [Ändr. 67]
(82) Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av frågornas gränsöverskridande karaktär utan snarare, på grund av att unionens åtgärder kan vara mer effektiva, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EUF-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
(83) Programmet bör även användas till att säkerställa större synlighet och enhetlighet på unionens inre marknad, företagens, inbegripetsärskilt mikroföretagens och de små och medelstora företagens, konkurrenskraft och hållbarhet och europeiska statistikåtgärder som gynnar europeiska invånare, företag och förvaltningar. [Ändr. 68]
(84) Förordning (EU) nr 99/2013, förordning (EU) nr 1287/2013, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 254/2014(53), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 258/2014(54), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 652/2014(55) och förordning (EU) 2017/826 ska upphöra att gälla från och med den 1 januari 2021.
(85) En friktionsfri övergång bör säkerställas mellan programmen på området för konkurrenskraft och hållbarhet för företag, inklusivesärskilt mikroföretag och små och medelstora företag, konsumentskydd, konsumenter och slutanvändare av finansiella tjänster, politik på området för finansiella tjänster, livsmedelskedjan och europeisk statistik som inrättades genom förordning (EU) nr 1287/2013, förordning (EU) nr 254/2014, förordning (EU) 2017/826, förordning (EU) nr 258/2014, förordning (EU) nr 652/2014, förordning (EU) nr 99/2013 och detta program, framför allt vad gäller fortsatta fleråriga åtgärder och utvärderingen av framstegen med tidigare program. [Ändr. 69]
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Syfte
Genom denna förordning fastställs programmetinrättas inremarknadsprogrammet för förbättring avatt stärka den inre marknadensmarknaden och förbättra dess funktion på områdena konkurrenskraft och konkurrenskraftenhållbarhet för företag, inklusivesärskilt mikroföretag samtoch små och medelstora företag, standardisering, konsumentskydd, marknadskontroll, livsmededelskedjan samt finansieringsramen för utveckling, framställning och spridning av europeisk statistik i den mening som avses i artikel 13 i förordning (EG) nr 223/2009 (nedan kallat programmet). [Ändr. 70]
Här fastställs målen för programmet, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering.
Artikel 2
Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
1. blandfinansieringsinsats: åtgärder som stöds genom unionens budget, inbegripet blandfinansieringsinstrument i enlighet med artikel 2.6 i budgetförordningen, i vilka icke-återbetalningspliktiga former av stöd och/eller finansieringsinstrument från unionens budget sammanförs med återbetalningspliktiga former av stöd från institutioner för utvecklingsfinansiering eller andra offentliga finansinstitut, kommersiella finansinstitut och investerare.
2. europeisk statistik: statistik som utvecklas, framställs och sprids på unionsnivå och i medlemsstaterna i enlighet med artikel 3 i EU-fördraget och förordning (EG) nr 223/2009. [Ändr. 71]
3. rättslig enhet: en fysisk person eller en juridisk person som inrättats och erkänts som sådan enligt nationell rätt, unionsrätt eller internationell rätt, som har ställning som juridisk person och som för egen räkning kan utöva rättigheter och ha skyldigheter, eller en enhet som inte är en juridisk person, i enlighet med artikel 197.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (nedan kallad budgetförordningen). [Ändr. 72]
4. mikroföretag samt små och medelstora företag: mikroföretag samt små och medelstora företag enligt definitionen i rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003.
(4a) företag inom den sociala ekonomin: ett företag vars huvudmål är att ha social inverkan snarare än att generera vinster för ägarna eller aktieägarna och som tillhandahåller varor och tjänster för marknaden samt förvaltas på ett öppet och ansvarsfullt sätt, vilket omfattar anställda, konsumenter och intressenter. [Ändr. 73]
(4b) lokalt offentligt företag: ett lokalt småföretag som tillhandahåller offentliga tjänster och som uppfyller kriterierna för små och medelstora företag samt utför arbetsuppgifter som är viktiga för lokalsamhället. [Ändr. 74]
(4c) företagsnätverk: ett system där företagare slår sig samman för att genomföra ett gemensamt projekt och där två eller flera små eller medelstora företag gemensamt bedriver en eller flera ekonomiska verksamheter i syfte att öka sin konkurrenskraft på marknaden. [Ändr. 75]
5. tredjeland: ett land som inte är medlem i unionen.
Artikel 3
Programmets mål
1. Programmet har följande allmänna mål:
a) Förbättra den inre marknadens funktion, särskilt när det gäller att skydda och stärka medborgarnas, konsumenternas och företagens ställning, särskilt mikroföretag samt små och medelstora företag (nedan kallade små och medelstora företag), genom säkerställande av att unionsrätten efterlevs, underlättande avunionens rättsliga, sociala och miljömässiga ram upprätthålls; underlätta marknadstillträde och tillgången till finansiering, för att främja rättvis konkurrens mellan företag, och standardisering, för att säkerställa en enhetlig och främjande avhög nivå på konsumentskyddet, stärka marknadskontrollen i hela unionen, bidra till ömsesidigt erkännande och främja människors hälsa, djurs hälsa, djurskyddet och växtskyddet; stärka samarbetet mellan behöriga myndigheter i medlemsstaterna och mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter, kommissionen och de decentraliserade byråerna. [Ändr. 76]
b) TillhandahållaUtveckla, framställa och sprida högkvalitativ, jämförbar och tillförlitlig europeisk statistik som ligger till grund för utformningen, övervakningen och utvärderingen av all unionspolitik, inbegripet handel och migration, och som hjälper medborgare, beslutsfattare, och lagstiftare, tillsynsmyndigheter, företag, akademiska institutioner, medborgarecivilsamhället och media att fatta välgrundade beslut och delta aktivt i den demokratiska processen. [Ändr. 77]
2. Programmet har följande särskilda mål:
a) Göra den inre marknaden mer effektiv genom att
i) underlätta förebyggande och undanröjande av hinder, stödja utvecklingen, genomförandet och efterlevnaden av unionsrätten på områdena för den inre marknaden för varor och tjänster, offentlig upphandling, marknadsövervakning och på områdena för bolagsrätt, avtalsrätt och rättsregler om ansvar utanför avtalsförhållanden, bekämpning av penningtvätt, fri rörlighet för kapital, finansiella tjänster och konkurrens, inbegripet utveckling av verktyg för förvaltning.
ii) stödja en effektiv marknadsövervakning och produktsäkerhet i hela unionen, och bidra till bekämpningen av produktförfalskning, i syfte att säkerställa att endast säkra produkter som uppfyller kraven och som ger en hög konsumentskyddsnivå tillhandahålls på unionsmarknaden, inklusive de produkter som säljs på nätet, samt till en större enhetlighet och kapacitet hos marknadskontrollsmyndigheterna runt om i unionen. [Ändr. 78]
b) Stärka både företagens konkurrenskraft och deras hållbarhet, med särskild tonvikt på små och medelstora företag, och uppnå additionalitet genom åtgärder som tillhandahåller olika former av stöd till(mål för små och medelstora företag) som tar särskild hänsyn till deras specifika behov, genom att
i) tillhandahålla olika former av stöd till små och medelstora företag, främja tillväxt, främja och skapa små och medelstora företag, inklusive företagsnätverk, utveckla ledarskapskompetens och främja åtgärder för att expandera, vilket kommer att ge företagen bättre tillträde till marknader, inbegripet internationalisering av små och medelstora företag, och internationaliseringsprocesser samt marknadsföra deras produkter och tjänster,
ii) främja ett gynnsamt företagsklimat och ramar för små och medelstora företag, minska den administrativa bördan, öka sektorernas sektorers konkurrenskraft, säkerställa modernisering av industrin och främjande av företagandet, inklusive dess digitala omvandling, och bidra till en motståndskraftig, energi- och resurseffektiv ekonomi,
iii) främja entreprenörsanda och bidra till högkvalitativ utbildning av de små och medelstora företagens personal,
iv) främja nya affärsmöjligheter för små och medelstora företag genom att övervinna strukturella förändringar genom riktade åtgärder och annan innovativ verksamhet, till exempel genom att företag tas över av arbetstagarna så att man underlättar skapande av arbetstillfällen och företagens kontinuitet i områden som påverkas av dessa förändringar. [Ändr. 79]
c) Säkerställa att den inre marknaden fungerar effektivt genom standardiseringsprocesser som
i) skapar förutsättningar för finansieringen av dende europeiska standardiseringenstandardiseringsorganen och för alla berörda parters delaktighet i fastställandet av europeiska standarder, [Ändr. 80]
ii) stöder utvecklingen av högkvalitativa internationella standarder för finansiell rapportering och revision, underlättar integrationen av dem i unionsrätten ochoch/eller främjar innovation och utveckling av bästa praxis inom företagsrapportering för både små och stora företag. [Ändr. 81]
d) Främja konsumenternas intressen och säkerställa en enhetlig och hög nivå av konsumentskydd och produktsäkerhet genom att [Ändr. 82]
i) bistå och upplysa konsumenter, företag och civilsamhället samt stärka deras inflytande; säkerställa en hög nivå av konsumentskydd, hållbar konsumtion och produktsäkerhet, särskilt genomsärskilt för de mest utsatta konsumenterna, i syfte att förbättra rättvisan, öppenheten och förtroendet för den inre marknaden; stödja behöriga tillsynsmyndigheter, konsumentorganisationer och samarbetsåtgärder, bland annat genom att ta itu med frågor som uppkommer i samband med befintliga och framväxande tekniker, inbegripet åtgärder som syftar till att förbättra produkternas spårbarhet i hela distributionskedjan; kvalitetsstandarder i hela unionen, och hantering av problemet med kvalitetsskillnader på produkter; öka medvetenheten om konsumenträttigheter enligt unionsrätten och säkerställa att alla konsumenter har tillgång till effektiva mekanismer för rättslig prövning samt tillhandahålla tillräcklig information om marknader och konsumenter, liksom främja hållbar konsumtion genom förbättrad information till konsumenterna om varors och tjänsters särskilda egenskaper och miljöpåverkan,[Ändr. 83]
ii) stärka delaktigheten för konsumenter, andra slutanvändare av finansiella tjänster och civilsamhället i politiken på området finansiella tjänster; främja en bättre förståelse för finanssektorn och för de olika kategorier av finansiella produkter som saluförs, och säkerställa konsumenternas intressen när det gäller finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag. [Ändr. 84]
e) Bidra till en hög hälsonivåhälso- och skyddsnivå hos människor och djur samt en god växtskyddsstatus i alla led i livsmedelskedjanförsörjningskedjan för livsmedel och foder och på angränsande områden, bland annat genom att förebygga och utrota sjukdomar och skadegörare, även med hjälp av nödåtgärder vid storskaliga krissituationer och oförutsebara händelser som påverkar djurs hälsa eller växtskyddet samt bidra till förbättrat djurskydd och utveckling av hållbar livsmedelsproduktion och livsmedelskonsumtion till överkomliga priser, liksom främja forskning, innovation och utbyte av bästa praxis mellan berörda parter på dessa områden. [Ändr. 85]
f) FramställaUtveckla, framställa, sprida och förmedla högkvalitativ europeisk statistik i rätt tid på ett opartiskt och kostnadseffektivt sätt genom stärkta partnerskap inom det europeiska statistiksystem som avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 223/2009 och med alla relevanta externa parter, med hjälp av olika datakällor, avancerade metoder för dataanalys, smarta system och digital teknik, samt tillhandahålla en nationell och, där det är möjligt, regional fördelning. [Ändr. 86]
Artikel 4
Budget
1. Finansieringsramen för genomförandet av programmet för perioden 2021‒2027 ska vara 4 088 580 0006 563 000 000 EUR i löpande priser. [Ändr. 87]
2. Inom ramen för det belopp som anges i punkt 1 ska följande vägledande belopp anslås för följande mål:
-a) 394 590 000 EUR för det mål som anges i artikel 3.2 a i. [Ändr. 88]
-aa) 396 200 000 EUR för det mål som anges i artikel 3.2 a ii. [Ändr. 89]
a) 1 000 000 0003 122 000 000 EUR för det mål som anges i artikel 3.2 b. [Ändr. 90]
aa) 220 510 000 EUR för det mål som anges i artikel 3.2 c. [Ändr. 91]
b) 188 000 000198 000 000 EUR för det mål som anges i artikel 3.2 d i. 3.2 d. [Ändr. 92]
c) 1 680 000 000 EUR för det mål som anges i artikel 3.2 e.
d) 552 000 000 EUR för det mål som anges i artikel 3.2 f.
3. Det belopp som anges i punkt 1 får användas för administrativt och tekniskt bistånd för genomförandet av programmet, särskilt avseende förberedelser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering samt användning av it-nätverk som fokuserar på informationsbearbetning och informationsutbyte samt användning och utveckling av centrala it-verktyg. I syfte att säkerställa största möjliga tillgänglighet till programmet för att finansiera åtgärder som omfattas av programmets mål får de totala kostnaderna för administrativt och tekniskt stöd inte överstiga 5 % av värdet på den finansieringsram som avses i punkt 1. [Ändr. 93]
4. När det gäller det mål som anges i artikel 3.2 e får åtagandet delas upp i årliga delåtaganden om den åtgärd som ett budgetmässigt åtagande ska täcka sträcker sig över mer än ett budgetår.
5. Genom undantag från artikel 111.2 i budgetförordningen ska kommissionen göra budgetmässigt åtagande för bidraget för veterinära och fytosanitära nödåtgärder enligt det särskilda mål som anges i artikel 3.2 e i denna förordning efter det att en bedömning gjorts av de bidragsansökningar som medlemsstaterna lämnat in.
5a. En särskild mekanism bör inrättas som ger livsmedelskedjan direkt tillträde till kommissionens krisreserv vid större katastrofer, för att garantera finansiering för de åtgärder som anges i artikel 3.2 e. [Ändr. 94]
6. Medel anslagna till medlemsstaterna inom ramen för delad förvaltning får på deras begäran överföras till programmet. Kommissionen ska förvalta dessa medel direkt i enlighet med artikel 62.1 a i budgetförordningen eller indirekt i enlighet med led c i den artikeln. Om möjligt ska dessa resurser användas till förmån för den berörda medlemsstaten.
Artikel 5
Tredjeländer som är associerade till programmet
Programmet ska vara öppet för följande tredjeländer:
a) Medlemmar av Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i enlighet med villkoren i EES-avtalet.
b) Anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidatländer, i enlighet med de allmänna principer och villkor som fastställs för dessa länders deltagande i unionens program i ramavtal och associeringsrådsbeslut för respektive land, eller liknande avtal, och i enlighet med de särskilda villkor som föreskrivs i avtal mellan unionen och dessa länder.
c) Länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, i enlighet med de allmänna principer och villkor som fastställs för dessa länders deltagande i unionens program i enlighet med ramavtal och associeringsrådsbeslut för respektive land, eller liknande avtal, och i enlighet med de särskilda villkor som finns i avtal mellan unionen och dessa länder.
d) Tredjeländer, i enlighet med de villkor som fastställs i särskilda avtal som omfattar tredjeländernas deltagande i unionens program, under förutsättning att avtalet
i) säkerställer en rättvis balans vad gäller bidrag från och förmåner till det tredjeland som deltar i unionsprogrammen,
ii) föreskriver villkor för deltagande i programmen, inbegripet beräkning av ekonomiska bidrag till de enskilda programmen och deras administrativa kostnader,
iii) inte ger tredjelandet beslutsbefogenheter i fråga om programmet,
iv) garanterar unionens rätt att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning och att skydda unionens ekonomiska intressen.
De bidrag som avses i led ii ska utgöra inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel 21.5 i budgetförordningen.
Artikel 6
Genomförande av och former för EU-finansiering
1. Programmet ska genomföras genom direkt förvaltning i enlighet med budgetförordningen eller indirekt förvaltning genom organ som avses i artikel 62.1 c i budgetförordningen.
2. Programmet får tillhandahålla finansiering i alla former som anges i budgetförordningen, särskilt bidrag, priser och upphandling. Det får också tillhandahålla finansiering i form av finansieringsinstrument inom blandfinansieringsinsatser.
3. Bidrag till en ömsesidig försäkringsmekanism får täcka risken i samband med återkrav av medel från mottagare och ska betraktas som en tillräcklig garanti enligt budgetförordningen. Bestämmelserna i [artikel X i] förordning XXX [den förordning som efterföljer förordningen om garantifonden] ska tillämpas(56).
KAPITEL II
BIDRAG
Artikel 7
Bidrag
Bidrag inom programmet ska tilldelas och förvaltas i enlighet med avdelning VIII i budgetförordningen.
Artikel 8
Stödberättigande åtgärder
1. Endast åtgärder som genomför de mål som anges i artikel 3 ska berättiga till finansiering.
2. Särskilt följande åtgärder som genomför de mål som anges i artikel 3 ska vara stödberättigande:
a) Skapande av rätt förutsättningar i syfte att stärka ställningen för alla aktörer som verkar på den inre marknaden, inbegripet företag, medborgare och konsumenter, civilsamhället och myndigheter, genom transparent informationinformationsutbyte och kampanjer för att öka medvetenheten, särskilt när det gäller tillämpliga unionsregler och rättigheter för konsumenter och företag, utbyte av bästa praxis, främjande av god praxis, och innovativa lösningar, utbyte och spridande av expertis och kunskap samt anordnande av utbildningar för att främja digital kompetens hos medborgare och företag. [Ändr. 95]
b) Tillhandahållande av mekanismer för medborgare, konsumenter, slutanvändare, civilsamhället, fackföreningar och företagsrepresentanter från unionen, i synnerhet sådana som representerar små och medelstora företag, så att de kan bidra till politiska diskussioner, politik och beslutsfattande, särskilt genom att stödja funktionen hos representativa organisationer på nationell nivå och unionsnivå. [Ändr. 96]
c) Kapacitetsuppbyggnad, underlättande och samordning av gemensamma åtgärder mellan medlemsstater, mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter samt mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter och kommissionen, de decentraliserade byråerna och tredjeländers myndigheter, och mer specifikt gemensamma åtgärder som syftar till att stärka produktsäkerheten och tillämpa regler om konsumentskydd i unionen samt produkters spårbarhet. [Ändr. 97]
d) Stöd för effektivmedlemsstaternas effektiva efterlevnad och modernisering av unionens regelverk och snabb anpassning av regelverket till den föränderliga omgivningen, samt stöd för hantering av frågor som uppkommer i samband med digitalisering, bland annat genom datainsamling och dataanalys; undersökningar, utvärderingar och politiska rekommendationer; anordnande av demonstrationsverksamhet och pilotprojekt; kommunikationsinsatser; utveckling av särskilda it-verktyg som säkerställer att den inre marknaden fungerar på ett öppet, rättvist och effektivt sätt, [Ändr. 98]
2a. Följande åtgärder som genomför de särskilda mål som anges i artikel 3.2 a ii ska berättiga till finansiering:
a) Samordning och samarbete mellan marknadskontrollsmyndigheter och andra berörda myndigheter i medlemsstaterna, särskilt genom unionsnätverket för produktöverensstämmelse.
b) Utveckling och underhåll av it-verktyg för utbyte av information om marknadskontroll och kontroller vid de yttre gränserna.
c) Stöd till utveckling av gemensamma åtgärder och provningar när det gäller produktsäkerhet och produktöverensstämmelse, även i samband med uppkopplade produkter och produkter som säljs på nätet.
d) Samarbete, utbyte av bästa praxis och gemensamma projekt mellan marknadskontrollsmyndigheterna och relevanta organ i tredjeländer.
e) Stöd för marknadskontrollstrategier, inhämtning av sakkunskap och information, provningskapacitet och motsvarande anläggningar, expertgranskning, utbildningsprogram, tekniskt bistånd och kapacitetsuppbyggnad för marknadskontrollsmyndigheter.
f) Kommissionens bedömning av typgodkännandeförfaranden och kontroll av motorfordons överensstämmelse. [Ändr. 99]
3. Följande åtgärder som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3.2 b ska berättiga till finansiering:
a) Tillhandahållande av olika former av stöd till små och medelstora företag. [Ändr. 100]
b) Underlättande av marknadstillträdet för mikroföretag, små och medelstora företag och företagsnätverk, även på marknader utanför unionen, och stöd till dessa företag när det gäller att komma till rätta med globala, miljömässiga, ekonomiska och samhälleliga utmaningar och hantera internationalisering av företag samt stärkande avgenom att underlätta stöd för dem under hela deras livscykel och stärka unionens företagsinriktade och industriella ledarskap inom globala värdekedjor. bland annat Enterprise Europe Network.[Ändr. 101]
c) Undanröjande av marknadshinder, minskning av den administrativa bördan bland annat genom att ta bort hinder för att bilda och skapande avstarta företag, och skapa ett gynnsamt företagsklimat i syfte att stärkasom gör det möjligt för mikroföretag och små och medelstora företags möjligheterföretag att dra nytta av den inre marknaden, inbegripet tillgång till finansiering, och genom att tillhandahålla lämplig vägledning, mentorsverksamhet och coachningsprogram samt kunskapsbaserade företagstjänster. [Ändr. 102]
d) Främjande av företagensutveckling och tillväxt bland annat kompetensutveckling,av hållbara företag, och ökande av mikroföretags och små och medelstora företags medvetenhet om unionslagstiftningen, inklusive miljö- och energirelaterad unionslagstiftning, genom kompetensuppgradering och utveckling av kvalifikationer, och genom att underlätta nya företagsmodeller och resurseffektiva värdekedjor som främjar en hållbar och industriell omvandling inom tillverknings- och tjänstesektorerna. [Ändr. 103]
e) StödjandeFörstärkning av konkurrenskraften och hållbarheten hos företag och hela sektorrersektorer inom ekonomin, och stödjande av mikroföretags och små och medelstora företags användning av teknisk, organisatorisk och social innovation samt ökning av företagens sociala ansvar och samarbete i sektorsövergripande värdekedjor genom strategiskt sammanlänkade ekosystem och kluster, bland annat det gemensamma klusterinitiativet. [Ändr. 104]
f) Främjande av entreprenörskultur och ett företagsklimat som präglas av entreprenörsanda, exempelvisutökning av mentorsprogrammet för nya företagare och stöd till nystartade företag, hållbart företagande och expanderande företag med särskild uppmärksamhet på nya potentiella företagare (t.ex. ungdomar och kvinnor) samt andra särskilda målgrupper, såsom socialt missgynnade eller utsatta grupper. [Ändr. 105]
3a. Vid genomförandet av det särskilda mål som anges i artikel 3.2 b får kommissionen, utöver de åtgärder som anges i punkt 3 a–f i denna artikel, stödja följande särskilda åtgärder:
a) Påskyndande, stödjande och utvidgande av rådgivningstjänster genom Enterprise Europe Network i syfte att erbjuda integrerade stödtjänster för företag genom en enda kontaktpunkt för att hjälpa små och medelstora företag i unionen som försöker utforska möjligheter på den inre marknaden och i tredjeländer, samt övervaka för att säkerställa att sistnämnda tillhandahåller en jämförbar kvalitetsnivå avseende tjänster i alla medlemsstater.
b) Stödjande av bildande av företagsnätverk.
c) Stödjande och utvidgande av program för rörlighet för nya företagare (Erasmus för unga företagare) för att förbättra deras förmåga att utveckla sina kunskaper, färdigheter och attityder i fråga om företagande och förbättra deras tekniska kapacitet samt förmåga till företagsledning.
d) Stödjande av små och medelstora företags expansion genom betydande verksamhetsutvidgande projekt baserade på marknadsdrivna möjligheter (expansionsinstrumentet för små och medelstora företag).
e) Stödjande av sektorspecifik verksamhet i områden som karakteriseras av en stor andel mikroföretag och små och medelstora företag och som ger ett betydande bidrag till unionens BNP, till exempel turismsektorn. [Ändr. 106]
3b. Åtgärder som vidtas genom nätverket Enterprise Europe Network enligt punkt 3a a i denna artikel kan bland annat omfatta följande:
a) Underlättande av små och medelstora företags internationalisering och identifiering av affärspartner på den inre marknaden, gränsöverskridande företagssamarbete i ifråga om forskning och utveckling, partnerskap för teknik-, kunskaps- och innovationsöverföring.
b) Tillhandahållande av information, vägledning och personlig rådgivning om unionsrätten, unionsfinansiering, unionsfinansieringsmöjligheter och unionsinitiativ som har inverkan på företag, till exempel skatteregler, upphovsrätt, miljö- och energirelaterade skyldigheter, arbetsrätt och socialförsäkringsaspekter.
c) Underlättande av små och medelstora företags tillgång till sakkunskap i fråga om miljö, klimat, energieffektivitet och prestanda.
d) Samverkan mellan nätverket och andra informations- och rådgivningsnätverk inom unionen och medlemsstaterna, i synnerhet Eures, unionens innovationsknutpunkter och InvestEU:s rådgivningscentrum.
Tjänster som utförs av nätverket för andra unionsprogram ska finansieras genom dessa program.
Kommissionen ska prioritera åtgärder i nätverket för att förbättra delar av det som inte uppfyller miniminormerna för att ge likvärdigt stöd till mikroföretag och små och medelstora företag i hela unionen.
Kommissionen ska anta genomförandeakter med indikatorer och miniminormer för att mäta nätverkets inverkan i relation till de särskilda målen och effektiviteten i insatserna för små och medelstora företag.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.2.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20 med avseende på att fastställa ytterligare former av stöd till små och medelstora företag som inte föreskrivs i denna punkt. [Ändr. 107]
4. Åtgärderna i artiklarna 15 och 16 i förordning (EU) nr 1025/2012 och genomförandet av det särskilda mål som anges i artikel 3.2 c i i denna förordning ska berättiga till finansiering.
5. De åtgärder som tillhandahåller stöd till verksamhet som syftar till utveckling, tillämpning, bedömning och övervakning av internationella standarder på områdena för finansiell rapportering, revision och kontroll av standardiseringsprocesser och som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3.2 c ii ska berättiga till finansiering.
5a. Följande åtgärder som genomför de särskilda mål som anges i artikel 3.2 d i ska berättiga till finansiering:
a) Åtgärder för att förbättra konsumenternas medvetenhet och utbildning om konsumenternas rättigheter genom livslång utbildning om EU:s konsumentregler, och göra det möjligt för konsumenterna att ta sig an nya frågor till följd av den tekniska utvecklingen och digitaliseringen, inbegripet utsatta konsumenters särskilda behov.
b) Åtgärder för att säkerställa och underlätta tillgång för alla konsumenter och näringsidkare till högkvalitativ tvistlösning utanför domstol och tvistlösning online samt information om möjligheter till prövning.
c) Åtgärder för att stödja en striktare tillämpning av konsumentlagstiftningen, med särskild uppmärksamhet på gränsöverskridande fall eller fall som involverar tredje parter, effektiv samordning och effektivt samarbete mellan nationella tillsynsorgan samt tillsynssamarbete med tredjeländer.
d) Åtgärder för att främja hållbar konsumtion genom att öka konsumenternas medvetenhet om produkters slitstyrka och miljökonsekvenser, ekologiska designegenskaper, främjande av konsumenträttigheter i detta avseende och möjlighet till rättslig prövning när produkter slutar fungera i förtid. [Ändr. 108]
6. De åtgärder i bilaga I som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3.2 e ska berättiga till finansiering.
7. De åtgärder i bilaga II som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3.2 f ska berättiga till finansiering.
Artikel 9
Stödberättigade enheter
1. Utöver de kriterier som anges i artikel 197 i budgetförordningen ska de kriterier för stödberättigande som fastställs i punkterna 2–7 i denna artikel tillämpas.
2. Utöver de villkor för stödberättigande som anges i punkterna 3–7 ska följande enheter vara berättigade till stöd enligt programmet:
a) Rättsliga enheter etablerade i något av följande länder:
i) En medlemsstat eller ett utomeuropeiskt land eller territorium som är knutet till den.
ii) Ett tredjeland som är associerat till programmet i enlighet artikel 5.
b) Varje rättslig enhet som inrättats i enlighet med unionsrätten eller varje internationell organisation.
c) Rättsliga enheter som är etablerade i ett tredjeland som inte är associerat till programmet får i undantagsfall delta, under förutsättning att åtgärden eftersträvar unionens mål och verksamheten utanför unionen bidrar till ändamålsenligheten för insatser som genomförs i medlemsstatsterritorier som omfattas av fördragen.
3. Kommissionen får tillåta rättsliga enheter som är etablerade i ett tredjeland som inte är associerat till programmet fåratt delta i följande åtgärder: [Ändr. 109]
a) Åtgärder som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3.2 b.
b) Åtgärder som stöder konsumentskyddet och som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3.2 d i.
De enheter som deltar i de åtgärder som avses i leden a och b ska inte vara berättigade till ekonomiskt bidrag från unionen, särskilt när det finns en risk för överföring av innovativ teknik, utom i de fall då det är nödvändigt för programmet, särskilt med tanke på unionsföretagens konkurrenskraft och marknadstillträde eller med tanke på skyddet av de konsumenter som bor inom unionen. Det undantaget ska inte gälla vinstdrivande enheter. [Ändr. 110]
4. För åtgärder som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3.2 c i i denna förordning ska de enheter som anges i artiklarna 15 och 16 i förordning (EU) nr 1025/2012 vara berättigade till stöd.
5. För åtgärder som stöder konsumentskyddet och som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3.2 d i och är kopplade till nätverket av europeiska konsumentcentrum ska följande organ vara berättigade till stöd:
a) Ett organ vilket utses av en medlemsstat eller ett tredjeland som avses i artikel 5 och vilket är en ideell organisation som väljs genom ett öppet förfarande.
b) Ett offentligt organ.
6. Tredjeländer som är eller inte är associerade till programmet ska vara berättigade till stöd för följande åtgärder som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3.2 e:
a) Skyddsåtgärder som vidtagits vid ett direkt hot mot hälsostatusen i unionen till följd av förekomsten eller utvecklingen, på ett tredjelands eller en medlemsstats territorium, av en av de djursjukdomar eller zoonoser som förtecknas i bilaga III eller växtskadegörare som förtecknas i det arbetsprogram som avses i artikel 16.
b) Skyddsåtgärder eller andra relevanta åtgärder som vidtagits för att stödja växtskyddsstatusen i unionen.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20 med avseende på att ändra bilaga III om det är nödvändigt för att beakta de situationer som uppstår på grund av de djursjukdomar som har en betydande inverkan på animalieproduktion eller handel med djur, utvecklingen av zoonoser som utgör ett hot mot människor eller den senaste vetenskapliga eller epidemiologiska utvecklingen samt de djursjukdomar som kan innebära ett nytt hot mot unionen.
Utom i fall av djursjukdomar och växtskadegörare som har en betydande inverkan på unionen ska icke associerade länder i princip själva finansiera sitt deltagande i de åtgärder som avses i leden a och b.
7. För åtgärder som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3.2 f i denna förordning ska följande rättsliga enheter vara berättigade till stöd:
a) Nationella statistikinstitut och andra nationella myndigheter enligt artikel 5.2 i förordning (EG) nr 223/2009.
b) När det gäller åtgärder till stöd för nätverk för samarbete: andra organ som verkar på statistikområdet och som inte är de myndigheter som avses i led a i denna punkt.
c) Icke vinstdrivande enheter som är oberoende av näringslivs-, handels- och företagsintressen eller andra motstridiga intressen, och vars främsta mål och verksamhet är att främja och stödja genomförandet av den uppförandekod avseende europeisk statistik som avses i artikel 11 i förordning (EG) nr 223/2009 och genomförandet av nya produktionsmetoder för europeisk statistik vilka syftar till effektivitetsvinster och kvalitetsförbättringar på unionsnivå.
Artikel 10
Utsedda bidragsmottagare
Följande enheter kan tilldelas bidrag inom ramen för programmet utan ansökningsomgång:
a) För åtgärder på området för marknadskontroll som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3.2 a3.2 a ii i denna förordning: Medlemsstaternas marknadskontrollsmyndigheter som avses i artikel 17 i förordning (EG) nr 765/2008 och i artikel 11 i [förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av regler och förfaranden för överensstämmelse med och genomdrivande av unionens harmoniseringslagstiftning för produkter](57). [Ändr. 111]
b) För åtgärder på området för ackreditering och marknadskontroll som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3.2 a3.2 a i i denna förordning: Organ som erkänns enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 765/2008 och som ska bedriva den verksamhet som avses i artikel 32 i samma förordning. [Ändr. 112]
c) För åtgärder som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3.2 c i i denna förordning: De enheter som avses i artikel 17 i förordning (EU) nr 1025/2012.
d) För åtgärder som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3.2 c ii i denna förordning: European Financial Reporting Advisory Group (Efrag), International Financial Reporting Standards Foundation och Public Interest Oversight Board (Piob).
e) För åtgärder som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3.2 d i i denna förordning i förhållande till representationen av konsumenters intressen på unionsnivå: Bureau européen des unions de consommateurs (BEUC) och European Association for the Co-ordination of Consumer Representation in Standardisation (Anec), under förutsättning att de inte har några motstridiga intressen och genom sina medlemmar företräder intressena hos unionens konsumenter i minst två tredjedelar av medlemsstaterna.
f) För åtgärder som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3.2 d ii i denna förordning: Finance Watch och Better Finance, på följande villkor som ska bedömas årligen:
i) Enheterna är icke statliga, icke vinstdrivande och oberoende av industri, handel och näringsliv.
ii) De har inga motstridiga intressen, och företräder genom sina medlemmar de intressen som unionens konsumenter och andra slutanvändare har på området för finansiella tjänster.
g) För åtgärder som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3.2 e i denna förordning:
i) Behöriga myndigheter i medlemsstaterna och deras anknutna enheter, Europeiska unionens referenslaboratorier och Europeiska unionens referenscentrum som avses i artiklarna 92, 95 och 97 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625(58) och internationella organisationer.
ii) Enbart när det gäller åtgärder som beskrivs i artikel 9.6 a och b i denna förordning: tredjeländer, antingen associerade eller inte associerade till programmet.
h) För åtgärder som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3.2 f i denna förordning: De nationella statistikbyråer och andra nationella myndigheter som avses i artikel 5.2 i förordning (EG) nr 223/2009.
När det gäller led e i första stycket i denna artikel ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20 med avseende på att anpassa förteckningen över enheter som är berättigade till bidrag enligt programmet, för åtgärder som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3.2 d i. [Ändr. 113]
Artikel 11
Utvärderings- och tilldelningskriterier
De utvärderingskommittéer för åtgärder som genomför de särskilda mål som anges i artikel 3.2 får helt eller delvis bestå av externa experter. Utvärderingskommittéernas arbete ska vara baserat på principerna om öppenhet, likabehandling och icke-diskriminering. [Ändr. 114]
Artikel 12
Samfinansieringsregler
1. För åtgärder som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3.2 a3.2 aii i denna förordning med avseende på marknadskontrollsmyndigheter i medlemsstaterna och de tredjeländer som är associerade till programmet och med avseende på de unionsprovningsanläggningar som avses i artikel 20 [förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av regler och förfaranden för överensstämmelse med och genomdrivande av unionens harmoniseringslagstiftning för produkter] får programmet finansiera upp till 100 % av en åtgärds stödberättigande kostnader, under förutsättning att principen om samfinansiering enligt definitionen i budgetförordningens inte överträds. [Ändr. 115]
2. För bidrag som beviljas till Piob och som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3.2 c ii gäller att om finansieringen genom Internationella revisorsförbundet (Ifac) under ett givet år uppgår till mer än två tredjedelar av den totala årliga finansieringen ska det årliga bidraget för det året begränsas till ett högsta belopp som anges i det arbetsprogram som avses i artikel 16.
3. För åtgärder som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3.2 e i denna förordning får programmet finansiera upp till 100 % av de stödberättigande kostnaderna, under förutsättning att principen om samfinansiering enligt definitionen i artikel 190 i budgetförordningen inte överträds.
4. För åtgärder som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3.2 f i denna förordning får programmet finansiera upp till 95 % av de stödberättigande kostnaderna för åtgärder till stöd för nätverk för samarbete som avses i artikel 15 i förordning (EG) nr 223/2009.
Artikel 13
Stödberättigande kostnader
Utöver kriterierna i artikel 186 i budgetförordningen ska följande kriterier för bidragsberättigande kostnader tillämpas för åtgärder som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3.2 e i denna förordning:
a) I enlighet med artikel 193.2 b i budgetförordningen ska kostnader för tiden före den dag då åtgärden inleds vara stödberättigande.
b) Sådana kostnader kan också vara stödberättigande som ett resultat av åtgärder som vidtagits i samband med en misstänkt förekomst av en sådan sjukdom eller skadegörare, förutsatt att händelsen eller förekomsten senare bekräftades.
De kostnader som avses i led a i första stycket ska vara stödberättigande från och med den dag då medlemsstaten anmäler förekomsten av en sjukdom eller en skadegörare till kommissionen.
Artikel 14
Kumulativ, kompletterande och kombinerad finansiering
1. En åtgärd som har fått bidrag från något annat unionsprogram får också erhålla bidrag genom programmet, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader. Reglerna för varje bidragande unionsprogram ska tillämpas för dess respektive bidrag till åtgärden. Den kumulativa finansieringen får inte överstiga de totala stödberättigande kostnaderna för åtgärden och stödet från de olika unionsprogrammen får beräknas proportionellt i enlighet med de dokument som anger villkoren för stödet.
2. Åtgärder som certifierats med en spetskompetensstämpel, eller som uppfyller de kumulativa, jämförande villkoren att
a) de har bedömts i en ansökningsomgång enligt programmet,
b) de uppfyller minimikvalitetskraven i den ansökningsomgången,
c) de inte kan finansieras i den ansökningsomgången på grund av begränsningar i fråga om budgetmedel,
får erhålla stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska socialfonden+ eller Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, i enlighet med artikel [67].5 i förordning (EU) XX [förordningen om gemensamma bestämmelser] och artikel [8] i förordning (EU) XX [finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken], eller förordning (EU) XX [om inrättande av programmet för ett digitalt Europa], i synnerhet målet om avancerad digital kompetens, förutsatt att åtgärderna är förenliga med målen för programmet i fråga. Bestämmelserna för den fond som ger stöd ska tillämpas. [Ändr. 116]
3. Insatser kan få stöd från ett eller flera unionsprogram. I sådana fall ska utgifter som deklareras i en betalningsansökan inte deklareras i betalningsansökningar för andra program.
4. Det utgiftsbelopp som ska införas i en betalningsansökan får beräknas för varje berört program på proportionella grunder i enlighet med det dokument som fastställer stödvillkoren.
KAPITEL III
BLANDFINANSIERINGSINSATSER
Artikel 15
Blandfinansieringsinsatser
Blandfinansieringsinsatser som beslutats enligt detta program ska genomföras i enlighet med [InvestEU-förordningen] och avdelning X i budgetförordningen.
KAPITEL IV
PROGRAMPLANERING, ÖVERVAKNING, GENOMFÖRANDE OCH KONTROLL
Artikel 16
Genomförande av programmet
1. Programmet ska genomföras med hjälp av sådanaKommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20 med avseende på att komplettera denna förordning genom att anta arbetsprogram som avses i enlighet med artikel 110 i budgetförordningen. Arbetsprogrammen ska vara årliga eller fleråriga, och i dem ska i synnerhet fastställas de mål som eftersträvas, de förväntade resultaten, metoden för genomförande och det totala beloppet enligt finansieringsplanen. De ska också inbegripa en detaljerad beskrivning av vilka insatser som ska finansieras, en uppgift om belopp som tilldelats varje insats samt en vägledande tidsplan för genomförandet. I tillämpliga fall ska det totala belopp som reserveras för blandfinansieringsinsatser fastställas i arbetsprogrammet. [Ändr. 117]
2. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akterienlighet med artikel 20 med avseende på att komplettera denna förordninggenomatt anta arbetsprogram som genomföri enlighet med det särskilda mål som anges i artikel 3.2 e såsom anges i bilaga I ska antas av kommissionen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.2.[Ändr. 118]
3. Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska åtgärder som anges i bilaga II till denna förordning och som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3.2 f i denna förordning genomföras i enlighet med artiklarna 14 och 17 i förordning (EG) nr 223/2009.
Artikel 17
Övervakning och rapportering
1. Indikatorer för rapportering om programmets uppfyllelse avändamålsenlighet och effektivitet när det gäller att uppfylla de särskilda målen i artikel 3.2 anges i bilaga IV. [Ändr. 119]
2. För att säkerställa en effektiv bedömning av programmets framsteg när det gäller att uppnå målen, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20 med avseende på att se över eller komplettera indikatorerna i bilaga IV där så krävs och för att komplettera denna förordning med bestämmelser om inrättandet av en ram för övervakning och utvärdering.
3. Systemet för prestationsrapportering ska säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och resultat samlas in ändamålsenligt, effektivt och i tid. För detta ändamål ska proportionella rapporteringskrav ställas på mottagarna av unionens medel och, i förekommande fall, medlemsstaterna.
Artikel 18
Utvärdering
1. Utvärderingar ska utföras i god tid för att kunna användas i beslutsprocessen.
2. EnSenast … [fyra år efter det att programmet började genomföras] ska kommissionen utarbeta en rapport med en interimsutvärdering av programmet ska göras när det väl föreligger tillräcklig information om genomförandet av programmet, dock senast fyra år efter det att programmet började genomföras.där den redogör för hur väl målen för åtgärder som fått stöd genom det har uppnåtts, med avseende på resultat och effekter, hur effektivt resurserna använts och vilket mervärde för unionen som erhållits. [Ändr. 120]
3. I samband med åtgärder som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3.2 c ii ska kommissionen utarbeta en årsrapport om verksamheten vid International Financial Reporting Standards Foundation med avseende på utvecklingen av internationella redovisningsstandarder inom Piob och Efrag. Kommissionen ska överlämna rapporten till Europaparlamentet och rådet.
4. I enlighet med artikel 13 i förordning (EG) nr 223/2009 ska kommissionen samråda med kommittén för det europeiska statistiksystemet om den del av utvärderingarna som gäller åtgärder som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3.2 f i denna förordning innan de antas och lämnas till Europaparlamentet och rådet.
5. Vid utgången avSenast … [tre år efter programmets genomförandeperiod]dock senast fyra år efter utgången av den period som anges i artikel 1, ska kommissionen görautarbeta en slutlig utvärdering av programmet. utvärderingsrapport om programmets verkan på lång sikt, åtgärdernas resultat och hållbarhet och synergierna mellan de olika arbetsprogrammen. [Ändr. 121]
6. Kommissionen ska överlämna slutsatserna från dessa utvärderingaröversända de utvärderingsrapporter som avses i punkterna 2 och 5 tillsammans med sina egna kommentarer till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén samt offentliggöra dem. Rapporterna ska vid behov åtföljas av förslag till ändringar av programmet. [Ändr. 122]
Artikel 19
Skydd av unionens ekonomiska intressen
När ett tredjeland deltar i programmet genom ett beslut enligt ett internationellt avtal eller något annat rättsligt instrument ska tredjelandet bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt. När det gäller Olaf ska dessa rättigheter innefatta rätten att utföra utredningar, däribland kontroller och inspektioner på plats, i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 om utredningar som utförs av Olaf.
Artikel 20
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 8.3b, 9, 10, 16 och 17 ska ges till kommissionen till och med den 31 december 2028. [Ändr. 123]
3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 8.3b, 9, 10, 16 och 17 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. [Ändr. 124]
4. Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016.
5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 8.3b, 9, 10, 16 och 17 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 125]
Artikel 21
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa som inrättats genom artikel 58 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002(59). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(60). [Ändr. 126]
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
Om kommitténs yttrande ska inhämtas genom skriftligt förfarande, ska det förfarandet avslutas utan resultat om kommitténs ordförande, inom tidsfristen för att avge yttrandet, så beslutar eller en enkel majoritet av kommittéledamöterna så begär.
KAPITEL V
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 22
Information, kommunikation och publicitet
1. Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla att finansieringen kommer från unionen och säkerställa dess transparens och synlighet (i synnerhet när de främjar åtgärderna och deras resultat) genom att tillhandahålla enhetlig, verkningsfull och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten. [Ändr. 127]
2. Kommissionen ska vidtapå ett användarvänligt sätt genomföra informations- och kommunikationsåtgärder avseende programmetför att öka medvetenheten bland konsumenter, medborgare, företag, särskilt små och dessmedelstora företag, och offentliga förvaltningar om de resurser som tillhandahålls genom de finansiella instrumenten i denna förordning samt om åtgärder och resultat. Medel som tilldelats programmet ska också bidra till den gemensamma kommunikationen av unionens politiska prioriteringar, i den mån de har anknytning till de mål som avses i artikel 3. [Ändr. 128]
3. Kommissionen (Eurostat) ska bedriva informations- och kommunikationsverksamhet i samband med genomförandet av det särskilda mål som anges i artikel 3.2 f och med sina åtgärder och resultat när det gäller att samla in uppgifter och utveckla, framställa och sprida europeisk statistik, i enlighet med de statistiska principer som fastställs i förordning (EG) nr 223/2009. [Ändr. 129]
Artikel 23
Upphävande
Förordningarna (EU) nr 99/2013, (EU) nr 1287/2013, (EU) nr 254/2014, (EU) nr 258/2014, (EU) nr 652/2014 och (EU) 2017/826 ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2021.
Artikel 24
Övergångsbestämmelser
1. Denna förordning ska inte påverka fortsatt genomförande eller ändringar av de berörda åtgärderna fram till dess att de har avslutats, enligt förordningarna (EU) nr 99/2013, (EU) nr 1287/2013, (EU) nr 254/2014, (EU) nr 258/2014, (EU) nr 652/2014 och (EU) 2017/826, som ska fortsätta att tillämpas för de berörda åtgärderna fram till dess att de avslutas.
2. Finansieringsramen för programmet får också omfatta utgifter för tekniskt och administrativt bistånd som är nödvändiga för övergången mellan programmet och de åtgärder som antagits inom ramen för föregående program som inrättats genom de akter som förtecknas i punkt 1.
3. Vid behov får anslag föras in i budgeten efter 2027 för att täcka de kostnader som föreskrivs i artikel 4.3, i syfte att möjliggöra förvaltning av åtgärder som inte slutförts den 31 december 2027.
Artikel 25
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2021.Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i
På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar
Ordförande Ordförande
BILAGA I
Stödberättigande åtgärder för genomförandet av det särskilda mål som anges i artikel 3.2 e
Följande åtgärder – som främst genomförs genom bidrag och upphandling – för genomförande av det särskilda mål som anges i artikel 3.2 e ska berättiga till finansiering:
1. Veterinära och fytosanitära nödåtgärder
1.1 Veterinära och fytosanitära nödåtgärder som ska vidtas till följd av att förekomsten av en av de djursjukdomar eller zoonoser som förtecknas i bilaga III eller en eller flera skadegörare bekräftas eller till följd av att det finns ett direkt hot mot folkhälso-, djurhälso- eller växtskyddsstatusen i unionen.
De åtgärder som avses i första stycket ska genomföras omedelbart och de ska tillämpas i enlighet med bestämmelserna i relevant unionslagstiftning.
1.2 När det gäller fytosanitära åtgärder, följande åtgärder som medlemsstater vidtagit mot det första utbrottet av skadegörare inom ett särskilt område:
a) Åtgärder som en medlemsstats behöriga myndighet vidtagit enligt artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2031(61) eller enligt de unionsåtgärder som antagits i enlighet med artikel 28.1 i samma förordning för att förebygga, innesluta och/eller utrota en EU-karantänskadegörare. [Ändr. 130]
b) Åtgärder som en medlemsstats behöriga myndighet vidtagit enligt artikel 29 i förordning (EU) 2016/2031 för att förebygga, innesluta och/eller utrota en skadegörare som inte förtecknats som EU-karantänskadegörare, men som skulle kunna klassificeras som en sådan enligt kriterierna i den artikeln eller i artikel 30.1 i samma förordning. [Ändr. 131]
c) Ytterligare skyddsåtgärder som vidtagits mot spridningen av en skadegörare mot vilken unionsåtgärder har antagits enligt artiklarna 28.1 och 30.1 i förordning (EU) 2016/2031, förutom de utrotningsåtgärderåtgärder som avses i ledleden a och b de inneslutningsåtgärder som avses i led b i denna punkt, om åtgärderna är avgörande för att skydda unionen mot ytterligare spridning av skadegöraren, vid behov med en begränsning av smittbärares fria rörlighet i omgivande medlemsstater. [Ändr. 132]
ca) Åtgärder för att utrota en skadegörare som plötsligt dykt upp, även om den inte betraktas som EU-karantänskadegörare utan som ett resultat av extrema klimathändelser eller klimatförändringar i en medlemsstat. [Ändr. 133]
1.3 Unionsfinansiering får också tillhandahållas för följande åtgärder:
1.3.1. Skyddsåtgärder som vidtagits vid ett direkt hot mot hälsostatusen i unionen till följd av förekomsten eller utvecklingen av en av de djursjukdomar eller zoonoser som förtecknas i bilaga III på ett tredjelands eller en medlemsstats territorium eller i ett utomeuropeiskt land eller på ett utomeuropeiskt territorium, samt skyddsåtgärder eller andra relevanta åtgärder som vidtagits för att stödja växtskyddsstatusen i unionen.
1.3.2. Åtgärder i denna bilaga som vidtagits av två eller flera medlemsstater som för ett nära samarbete för att bekämpa epidemin.
1.3.3. Uppbyggnad av lager av biologiska produkter för att bekämpa de djursjukdomar och zoonoser som förtecknas i bilaga III, när kommissionen, på begäran av en medlemsstat, anser att sådana lager måste byggas upp i den medlemsstaten.
1.3.4. Uppbyggnad av lager av biologiska produkter eller inköp av vaccindoser om förekomsten eller utvecklingen i ett tredjeland eller en medlemsstat av en av de djursjukdomar och zoonoser som förtecknas i bilaga III kan utgöra ett hot mot unionen.
1.3.4a. I fall av ett misstänkt utbrott av en djursjukdom och/eller uppkomsten av skadegörare måste kontrollerna och övervakningen avsevärt trappas upp i hela EU, inom unionen och vid dess yttre gränser. [Ändr. 134]
1.3.4b. Åtgärder för att övervaka uppkomsten av kända och hittills okända skadegörare och sjukdomar. [Ändr. 135]
2. Årliga och fleråriga veterinära och fytosanitära program
2.1. Årliga och fleråriga veterinära och fytosanitära program för förebyggande, utrotning, bekämpning och övervakning av djursjukdomar och zoonoser i bilaga III och av växtskadegörare måste genomföras i enlighet med bestämmelserna i relevant unionslagstiftning. [Ändr. 136]
Villkoren för de åtgärder som berättigar till finansiering ska fastställas i det arbetsprogram som avses i artikel 16.
Programmen ska lämnas in till kommissionen senast den 31 maj året före den planerade genomförandeperioden.
Efter det att stödmottagarna lämnat in finansiella delrapporter kan kommissionen, vid behov, ändra bidragsöverenskommelserna för hela den stödberättigande perioden.
Dessa program bör återspegla de nya realiteter som orsakas av klimatförändringar och av det faktum att verkligheten ser olika ut på olika platser inom unionen. De bör också bidra till att förhindra att den europeiska biologiska mångfalden urholkas. [Ändr. 137]
2.2. Om förekomsten eller utvecklingen av en av de djursjukdomar eller zoonoser som förtecknas i bilaga III kan utgöra ett hot mot hälsostatusen i unionen och för att skydda unionen mot att en av dessa sjukdomar eller zoonoser introduceras eller om skyddsåtgärder är nödvändiga för att stödja växtskyddsstatusen i unionen, får medlemsstaternas nationella program omfatta åtgärder som ska genomföras på tredjeländers territorium i samarbete med myndigheterna i dessa länder. Under samma omständigheter och i samma syfte kan unionsfinansiering direkt tilldelas tredjeländers behöriga myndigheter.
2.3. När det gäller fytosanitära program kan unionsfinansiering tilldelas medlemsstater för följande åtgärder:
a) Undersökningar, under angivna tidsperioder, där man åtminstone kontrollerar förekomsten av EU-karantänskadegörare och tecken eller symtom på skadegörare som omfattas av åtgärderna i artikel 29 i förordning (EU) 2016/2031 eller åtgärder som antagits i enlighet med artikel 30.1 i samma förordning.
b) Undersökningar, under angivna tidsperioder, där man åtminstone kontrollerar förekomsten av andra skadegörare än de som avses i led a som kan utgöra en ny risk för unionen och vars införsel eller spridning kan ha en betydande inverkan på unionens jordbruk eller skogar.
c) Åtgärder som en medlemsstats behöriga myndighet vidtagit enligt artikel 17 i förordning (EU) 2016/2031 eller enligt de unionsåtgärder som antagits i enlighet med artikel 28.1 i samma förordning för att förebygga, innesluta eller utrota en EU-karantänskadegörare. [Ändr. 138]
d) Åtgärder som en medlemsstats behöriga myndighet vidtagit enligt artikel 29 i förordning (EU) 2016/2031 för att förebygga, innesluta eller utrota en skadegörare som inte förtecknats som EU-karantänskadegörare, men som skulle kunna klassificeras som en sådan enligt kriterierna i den artikeln eller i artikel 30.1 i samma förordning. [Ändr. 139]
e) Ytterligare skyddsåtgärder som vidtagits mot spridningen av en skadegörare mot vilken unionsåtgärder har antagits i enlighet med artiklarna 28.1 och 30.1 i förordning (EU) 2016/2031, förutom de utrotningsåtgärderåtgärder som avses i led c i denna punkt och de inneslutningsåtgärder som avses i led leden c och d i denna punkt om dessa åtgärder är avgörande för att skydda unionen mot ytterligare spridning av skadegöraren. [Ändr. 140]
f) Åtgärder för att innesluta en skadegörare mot vilken unionen har antagit inneslutningsåtgärder i enlighet med artikel 28.2 eller artikel 30.3 i förordning (EU) 2016/2031 inom ett angripet område varifrån skadegöraren inte kan utrotas, när dessa åtgärder är avgörande för att skydda unionen mot ytterligare spridning av skadegöraren.
De växtskadegörare som omfattas av dessa åtgärder ska förtecknas i det arbetsprogram som avses i artikel 16.
3. Åtgärder för att stödja förbättringar av djurskyddet, inbegripet åtgärder för att säkerställa efterlevnad av djurskyddsnormer och spårbarheten, bland annat under djurtransporter. [Ändr. 141]
4. Europeiska unionens referenslaboratorier och Europeiska unionens referenscentrum, enligt artiklarna 92, 95 och 97 i förordning (EU) 2017/625.
5. Samordnade kontrollprogram och insamling av information och data enligt artikel 112 i förordning (EU) 2017/625.
6. Åtgärder för att förebygga livsmedelssvinn och bekämpa livsmedelsbedrägerier.
7. Åtgärder för att stödja en hållbar livsmedelsproduktionagroekologisk produktion och en hållbar livsmedelskonsumtion som inte skadar miljön eller den biologiska mångfalden, samt främjande av direktförsäljning och korta distributionskedjor [Ändr. 142].
8. Databaser och datoriserade informationshanteringssystem som behövs för ett effektivt och ändamålsenligt genomförande av lagstiftningen för det särskilda mål som anges i artikel 3.2 e och som har ett påvisat mervärde för unionen som helhet;införande av ny teknik för att förbättra spårbarheten för produkter, t.ex. QR-koder på produktförpackningar. [Ändr. 143]
9. Utbildning av personal vid de behöriga myndigheter som ansvarar för offentliga kontroller och vid andra organ som deltar i hanteringen och/eller förebyggandet av djursjukdomar eller växtskadegörare, enligt artikel 130 i förordning (EU) 2017/625.
10. Kostnader för resor, logi och dagligt uppehälle, som experter från medlemsstaterna åsamkats till följd av att de av kommissionen utsetts för att bistå dennas experter enligt artiklarna 116.4 och 120.4 i förordning (EU) 2017/625.
11. Det tekniska och vetenskapliga arbete, inklusive undersökningar och samordningsverksamhet, som krävs för att säkra förebyggandet av uppkomsten av såväl nya som okända skadegörare och sjukdomar och säkerställa det korrekta genomförandet av lagstiftningen inom de områden som avser det särskilda målet i artikel 3.2 e och anpassningen av den lagstiftningen till den vetenskapliga, tekniska och sociala utvecklingen. [Ändr. 144]
12. Åtgärder som medlemsstater eller internationella organisationer som arbetar för att nå det särskilda målet i artikel 3.2 e vidtar för att stödja utvecklingen och genomförandet av reglerna för det målet.
13. Projekt som en eller flera medlemsstater anordnar i syfte att förbättra det ändamålsenliga genomförandet av det särskilda målet i artikel 3.2 e med hjälp av innovativa tekniker och förfaranden.
14. Stöd från unionen och medlemsstaterna till information och medvetandehöjande initiativ som syftar till att säkerställa en förbättrad, regelenlig och hållbar livsmedelsproduktion och livsmedelskonsumtion, inbegripet förebyggande av livsmedelssvinn, för att bidra till den cirkulära ekonomin, och livsmedelsbedrägerier, vid genomförandet av reglerna på området för det särskilda målet i artikel 3.2 e. [Ändr. 145]
15. Åtgärder för att skydda människors eller djurs hälsa eller växt- eller djurskyddet som vidtagits vid en unionsgräns i samband med djur, djurprodukter, växter eller växtprodukter från tredjeländer.
BILAGA II
Stödberättigande åtgärder för genomförandet av det särskilda mål som avses i artikel 3.2 f
Genomförandet av unionens politik kräver högkvalitativ, jämförbar och tillförlitlig statistik om den ekonomiska, sociala, territoriella och miljömässiga situationen i unionen. Dessutom gör europeisk statistik det möjligt för de europeiska invånarna att förstå och delta i den demokratiska processen och debatten om unionens nuläge och framtid.
Tillsammans med förordning (EG) nr 223/2009 om europeisk statistik ger programmet en allmän ram för utveckling, framställning och spridning av europeisk statistik 2021–2027. Europeisk statistik utvecklas, framställs och sprids inom den ramen och i enlighet med principerna i riktlinjerna för europeisk statistik genom ett nära och samordnat samarbete inom det europeiska statistiksystemet.
Europeisk statistik som utvecklas, framställs och sprids inom denna ram bidrar till genomförandet av den unionspolitik som fastställs i EUF-fördraget och som även speglas i kommissionens strategiska prioriteringar.
Vid genomförandet av det särskilda målet i artikel 3.2 f ska följande åtgärder vidtas:
Ekonomiska och monetära unionen, globalisering och handel
— Tillhandahållande av statistik av hög kvalitet som ska ligga till grund för förfarandet vid alltför stora överskott, reformstödsprogrammet och unionens årliga cykel av ekonomisk övervakning och vägledning.
— Tillhandahållande och, vid behov, förbättring av de europeiska ekonomiska huvudindikatorerna.
— Tillhandahållande av statistik och metodvägledning om statistisk behandling av investerings- och budgetinstrument till stöd för ekonomisk konvergens, finansiell stabilitet och skapande av sysselsättning.
— Tillhandahållande av statistik för egna medel och EU-personalens löner och pensioner.
— Bättre mätning av handeln medvaror och tjänster, utländska direktinvesteringar, globala värdekedjor och globaliseringens inverkan på ekonomierna i unionen. [Ändr. 146]
Inre marknaden, innovation och digitalisering
— Tillhandahållande av tillförlitlig statistik av hög kvalitet för den inre marknaden, den europeiska försvarshandlingsplanen och viktiga områden för innovation och forskning.
— Tillhandahållande av mer och aktuellare statistik om delningsekonomin och digitaliseringens inverkan på företagen och invånarna inom EU.
Den sociala dimensionen i Europa
— Tillhandahållande av aktuell och tillförlitlig statistik av hög kvalitet för att stödja den europeiska pelaren för sociala rättigheter och kompetensutvecklingen i unionen, inbegripet, men inte uteslutande, statistik om arbetsmarknaden, sysselsättning, utbildning, inkomster, levnadsvillkor, fattigdom, ojämlikhet, socialt skydd, odeklarerat arbete och satelliträkenskaper för kompetens. [Ändr. 147]
— Tillhandahållande av statistik om FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
— Förbättrad statistik om migration, framför allt migranternas situation och integration samt de asylsökandes utbildningsbehov och kvalifikationsnivåer.
— Utveckling av moderna folk- och bostadsräkningsprogram och modern befolkningsstatistik för tiden efter 2021.
— Tillhandahållande av befolkningsframskrivningar och årliga uppdateringar av dem.
Hållbar utveckling, naturresurser och miljön
— Övervakning av framstegen i riktning mot målen för hållbar utveckling.
— Vidareutveckling av statistik till stöd för energistrategin, den cirkulära ekonomin och plaststrategin.
— Tillhandahållande av central miljöstatistik och centrala miljöindikatorer, bl.a. vad gäller avfall, vatten, den biologiska mångfalden, skogar, markanvändning och marktäckning samt klimatrelaterad statistik och miljöräkenskaper.
— Tillhandahållande av statistik över gods- och passagerartransporter till stöd för unionens politikområden.
— Utveckling av ytterligare indikatorer för att övervaka intermodalitet och trafikomställning mot mer miljövänliga transportsätt.
— Tillhandahållande av aktuella och relevanta data för den gemensamma jordbrukspolitiken, den gemensamma fiskeripolitiken och de politiska områden som hänger samman med miljö, säkra livsmedel och djurskydd.
Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning
— Tillhandahållande av aktuella och heltäckande statistiska indikatorer för regioner, inbegripet unionens yttersta randområden, städer och landsbygdsområden i syfte att övervaka och utvärdera hur effektiv den territoriella utvecklingspolitiken är och utvärdera sektorspolitikens territoriella effekt.
— Stöd till utveckling av indikatorer för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Utveckling av polis- och säkerhetsstatistik.
— Ökad användning av geospatiala data och systematisk integrering av geospatial informationshantering i statistikframställning.
Bättre information om europeisk statistik och främjande av den som en trovärdig källa för att bekämpa desinformation på nätet
— Systematiskt främjande av europeisk statistik som en tillförlitlig beviskälla och hjälp till faktagranskare, forskare och offentliga myndigheter att använda den för att bekämpa desinformation på nätet.
— Hjälp till användare att få tillgång till och förstå statistik, inbegripet genom att tillhandahålla attraktiva och interaktiva visualiseringar, mer skräddarsydda tjänster såsom uppgifter på begäran och självbetjäningsanalyser.
— Ytterligare utveckling och övervakning av kvalitetssäkringsramen för europeisk statistik, inbegripet genom expertgranskning av medlemsstaternas efterlevnad av riktlinjerna för europeisk statistik.
— Tillgång till mikrodata för forskningsändamål med respekt för de högsta standarderna för data och insynsskydd för statistiska uppgifter.
Datarevolutionens fördelar och tillförlitlig smart statistik
— Ökat utnyttjande av nya digitala datakällor och fastställande av grunderna för tillförlitlig smart statistik för att framställa ny statistik i nästan realtid med tillförlitliga algoritmer.
— Utveckling av nya metoder för att använda privata data genom att införa metoder för integritetsbevarande beräkning och säker flerpartsberäkning.
— Främjande av spetsforskning och innovation inom offentlig statistik, inbegripet genom nätverk för samarbete och utbildningsprogram för europeisk statistik.
Utvidgat partnerskap och statistiskt samarbete
— Stärkning av partnerskapet inom det europeiska statistiksystemet och av samarbetet med Europeiska centralbankssystemet.
— Främjande av partnerskap med offentliga och privata datainnehavare och tekniksektorn för att underlätta tillgång till data för statistikändamål, integration av data från flera källor och användning av den senaste tekniken.
— Förbättring av samarbetet med forskarsamfundet och den akademiska världen, framför allt vad gäller användningen av nya datakällor, dataanalys och främjande av statistikkunskap.
— Samarbete med internationella organisationer och tredjeländer för att förbättra den allmänna officiella statistiken.
BILAGA III
Förteckning över djursjukdomar och zoonoser
(1) Afrikansk hästpest
(2) Afrikansk svinpest
(3) Mjältbrand
(4) Aviär influensa (högpatogen)
(5) Aviär influensa (lågpatogen)
(6) Campylobacterios
(7) Klassisk svinpest
(8) Mul- och klövsjuka
(9) Elakartad lungsjuka hos getter
(10) Rots
(11) Infektion orsakad av blåtungevirus (serotyperna 1–24)
(12) Infektion orsakad av Brucella abortus, B. melitensis och B. suis
(13) Infektion orsakad av EHD-virus
(14) Infektion orsakad av lumpy skin disease-virus
(15) Infektion orsakad av Mycoplasma mycoides subsp. mycoides SC (elakartad lungsjuka hos nötkreatur)
(16) Infektion orsakad av Mycobacterium tuberculosis-komplexet (M. bovis, M. caprae och M. tuberculosis)
(17) Infektion orsakad av Newcastlesjukevirus
(18) Infektion orsakad av peste des petits ruminants–virus
(19) Infektion orsakad av rabiesvirus
(20) Infektion orsakad av Rift Valley-febervirus
(21) Infektion orsakad av boskapspestvirus
(22) Infektion orsakad av zoonotisk Salmonella-serovarer
(23) Angrepp av Echinococcus spp.
(24) Listerios
(25) Får- och getkoppor
(26) Transmissibla spongiforma encefalopatier
(27) Trikinos
(28) Venezuelansk hästencefalomyelit
(29) Verotoxinproducerande E. coli
Förteckningen över djursjukdomar och zoonoser omfattar
a) den förteckning över sjukdomar som fastställts i enlighet med del I kapitel 2 i förordning (EU) 2016/429,
b) salmonella, zoonoser och zoonotiska smittämnen som omfattas av förordning (EG) nr 2160/2003 och direktiv 2003/99/EG(62),
c) transmissibla spongiforma encefalopatier. [Ändr. 148]
BILAGA IV
INDIKATORER
Mål
Indikator
Mål i artikel 3.2 a 3. a i
1 – Antal nya klagomål och fall av icke-efterlevnad på området för fri rörlighet för varor och tjänster samt Unionens lagstiftning om offentlig upphandling.
2 – Restriktionsindex för tjänstehandeln.
3 – Antal besök på portalen Ditt Europa.
4 – Antal kampanjer för gemensam marknadskontroll.
Mål i artikel 3.2 a ii
1 – Antal nya klagomål och fall av icke-efterlevnad på området för fri rörlighet för varor och tjänster samt försäljning på nätet.
2 – Antal kampanjer för gemensam marknadskontroll och produktsäkerhet.
Mål i artikel 3.2 b
1 – Antal små och medelstora företag som får stöd från programmet och nätverket.
2 – Antal företag som får stöd som slutit affärspartnerskap.
2a – Antal företagare som deltar i mentors- och utbytesprogram.
2b – Tidsbesparingar och kostnadsminskningar vid start av små eller medelstora företag.
2c – Antal skapade företagsnätverk jämfört med referensvärdena.
2d – Antal medlemsstater som använder test för små och medelstora företag.
2e – Märkbar ökning av antalet medlemsstater med en enda kontaktpunkt för nystartade företag.
2f – Ökning av andelen små och medelstora företag som exporterar, och ökning av andelen små och medelstora företag som exporterar utanför unionen jämfört med referensvärdena.
2g – Märkbar ökning av antalet medlemsstater som genomför entreprenörskapsfrämjande åtgärder med inriktning på potentiella, unga, nya och kvinnliga företagare samt vissa andra målgrupper jämfört med referensvärdena.
2h – Ökning av andelen unionsmedborgare som skulle vilja vara egenföretagare jämfört med referensvärdena.
2i – Små och medelstora företags resultat i fråga om hållbarhet, vilket kan mätas bland annat genom en ökning av andelen små och medelstora företag i unionen som utvecklar hållbar blå ekonomi och miljövänliga produkter1a och tjänster samt genom deras förbättrade resultat i fråga om resurseffektivitet (vilket kan inbegripa energi, material eller vatten, återvinning etc.) jämfört med referensvärdena.
*alla indikatorer ska jämföras med den aktuella situationen 2018.
1a Den avgörande funktionen hos miljövänliga produkter och tjänster är att de minskar miljörisker och minimerar föroreningar och resurser. Produkter med miljöegenskaper (ekodesignade, miljömärkta, ekologiskt producerade och med en betydande andel återvunnet material) ingår också. Källa: Flash Eurobarometer 342 om små och medelstora företag, resurseffektivitet och gröna marknader.
Mål i artikel 3.2 c
i)
ii)
1 – Antal europeiska standarder som medlemsstaterna infört som nationella standarder i förhållande till det totala antalet aktiva europeiska standarder.
2 – Procentandel internationell finansiell rapportering och revisionsstandarder som unionen stöder.
Mål i artikel 3.2 d
i)
ii)
1 – Index för konsumentvillkor.
2 – Antal ståndpunktsdokument och svar från stödmottagare vid offentliga samråd om finansiella tjänster.
Mål i artikel 3.2 e
1 – Antal framgångsrikt genomförda nationella veterinära och fytosanitära program.
2 – Antal nödsituationer som orsakats av skadegörare och som lösts på ett tillfredsställande sätt.
3 – Antal nödsituationer som orsakats av sjukdomar och som lösts på ett tillfredsställande sätt.
Mål i artikel 3.2 f
1- Effekt av statistik som offentliggjorts på nätet: antal hänvisningar på nätet och positiva/negativa yttranden.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 99/2013 av den 15 januari 2013 om inrättande av ett program för europeisk statistik 2013–2017 (EUT L 39, 9.2.2013, s. 12).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 av den 30 maj 2018 om godkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 samt om upphävande av direktiv 2007/46/EG (EUT L 151, 14.6.2018, s. 1).
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1287/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av ett program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1639/2006/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 33).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering och om ändring av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och 2009/105/EG samt om upphävande av rådets beslut 87/95/EEG och Europaparlamentets och rådets beslut 1673/2006/EG (EUT L 316, 14.11.2012, s. 12).
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (EGT L 243, 11.9.2002, s. 1).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsredovisning, årsbokslut och koncernredovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (EUT L 157, 9.6.2006, s. 87).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/826 av den 17 maj 2017 om inrättande av ett unionsprogram till stöd för särskilda verksamheter för att stärka delaktigheten för konsumenter och andra slutanvändare av finansiella tjänster i utformningen av unionens politik på området för finansiella tjänster för perioden 2017–2020 (EUT L 129, 19.5.2017, s. 17).
[att lägga till] Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1101/2008 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor, rådets förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik och rådets beslut 89/382/EEG, Euratom om inrättande av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statistiska program (EUT L 87, 31.3.2009, s. 164).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (djurhälsolag) (EUT L 84, 31.3.2016, s. 1).
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 av den 17 november 2003 om bekämpning av salmonella och vissa andra livsmedelsburna zoonotiska smittämnen (EUT L 325, 12.12.2003, s. 1).
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (EGT L 147, 31.5.2001, s. 1).
Rådets beslut 2013/755/EU av den 25 november 2013 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen (ULT-beslutet) (EUT L 344, 19.12.2013, s. 1).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).
Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).
Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).
Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EUT L 8, 12.1.2001, s. 1).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 254/2014 av den 26 februari 2014 om ett flerårigt konsumentprogram för åren 2014–2020 och om upphävande av beslut nr 1926/2006/EG (EUT L 84, 20.3.2014, s. 42).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 258/2014 av den 3 april 2014 om inrättande av ett unionsprogram till stöd för särskild verksamhet inom finansiell rapportering och revision för perioden 2014–2020 och om upphävande av beslut nr 716/2009/EG (EUT L 105, 8.4.2014, s. 1).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 652/2014 av den 15 maj 2014 om fastställande av bestämmelser för förvaltningen av utgifter för livsmedelskedjan, djurhälsa, djurskydd, växtskydd och växtförökningsmaterial, och om ändring av rådets direktiv 98/56/EG, 2000/29/EG och 2008/90/EG, Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 178/2002, (EG) nr 882/2004 och (EG) nr 396/2005, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009, och om upphävande av rådets beslut 66/399/EEG, 76/894/EEG och 2009/470/EG (EUT L 189, 27.6.2014, s. 1).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll) (EUT L 95, 7.4.2017, s. 1).
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2031 av den 26 oktober 2016 om skyddsåtgärder mot växtskadegörare, ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 228/2013, (EU) nr 652/2014 och (EU) nr 1143/2014 samt om upphävande av rådets direktiv 69/464/EEG, 74/647/EEG, 93/85/EEG, 98/57/EG, 2000/29/EG, 2006/91/EG och 2007/33/EG (EUT L 317, 23.11.2016, s. 4).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/99/EG av den 17 november 2003 om övervakning av zoonoser och zoonotiska smittämnen, om ändring av rådets beslut 90/424/EEG och om upphävande av rådets direktiv 92/117/EEG (EUT L 325, 12.12.2003, s. 31).
Mervärdesskatt: Det slutgiltiga systemet för beskattning av handeln mellan medlemsstaterna *
194k
57k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 februari 2019 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller införandet av de detaljerade tekniska bestämmelserna för driften av det slutgiltiga mervärdesskattesystemet för beskattning av handeln mellan medlemsstaterna (COM(2018)0329 – C8-0317/2018 – 2018/0164(CNS))
– med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2018)0329),
– med beaktande av artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0317/2018),
– med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0028/2019).
1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
3. Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.
4. Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.
5. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Kommissionens förslag
Ändring
Ändring 1 Förslag till direktiv Skäl 1
(1) När rådet 1967 antog det gemensamma systemet för mervärdesskatt (moms) genom rådets direktiv 62/227/EEG3 och 67/228/EEG4 gjordes ett åtagande om att inrätta ett slutgiltigt mervärdesskattesystem för beskattning av handeln mellan medlemsstaterna som fungerar på ett liknande sätt som det skulle fungera inom en enda medlemsstat. Eftersom de politiska och tekniska förhållandena inte var mogna för ett sådant system när de fiskala gränserna mellan medlemsstaterna avskaffades i slutet av 1992, antogs övergångsordningen för mervärdesskatt. Rådets direktiv 2006/112/EG5, som för närvarande är i kraft, föreskriver att dessa övergångsbestämmelser måste ersättas av slutgiltiga bestämmelser som i princip grundar sig på beskattningen i den medlemsstat där leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster har sitt ursprung.
(1) När rådet 1967 antog det gemensamma systemet för mervärdesskatt (moms) genom rådets direktiv 67/227/EEG3 och 67/228/EEG4 gjordes ett åtagande om att inrätta ett slutgiltigt mervärdesskattesystem för beskattning av handeln mellan medlemsstaterna som fungerar på ett liknande sätt som det skulle fungera inom en enda medlemsstat. Eftersom de politiska och tekniska förhållandena inte var mogna för ett sådant system när de fiskala gränserna mellan medlemsstaterna avskaffades i slutet av 1992, antogs övergångsordningen för mervärdesskatt. Rådets direktiv 2006/112/EG5, som för närvarande är i kraft, föreskriver att dessa övergångsbestämmelser måste ersättas av slutgiltiga bestämmelser som i princip grundar sig på beskattningen i den medlemsstat där leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster har sitt ursprung. Dessa övergångsregler har emellertid nu funnits i flera årtionden, vilket har resulterat i ett komplext övergångssystem för mervärdesskatt som är sårbart för gränsöverskridande momsbedrägerier inom unionen. Dessa övergångsregler lider av flera brister som leder till att mervärdesskattesystemet varken är helt effektivt eller förenligt med de krav som en verklig inre marknad ställer. Sårbarheterna hos övergångssystemet för mervärdesskatt blev uppenbara redan några år efter dess införande. Sedan dess har det vidtagits flera lagstiftningsåtgärder (förbättrat administrativt samarbete, kortare tidsfrister för sammanställningar, sektorsvis omvänd betalningsskyldighet) och icke-lagstiftningsåtgärder. Den senaste tidens studier av mervärdesskattegapet visar dock att den icke uppburna mervärdesskatten fortfarande uppgår till enorma belopp. Detta är det första lagstiftningsförslag sedan införandet av de aktuella mervärdesskattereglerna år 1992 som syftar till att ta itu med gränsöverskridande bedrägerier i grunden. I sitt meddelande av den 28 oktober 2015 Att förbättra den inre marknaden – bättre möjligheter för individer och företag, identifierade kommissionen komplexiteten hos de nuvarande bestämmelserna om mervärdesskatt som ett av de största hindren för förverkligandet av den inre marknaden. Samtidigt har mervärdesskattegapet, definierat som skillnaden mellan den mervärdesskatt som faktiskt inkasseras och det teoretiska belopp som förväntas samlas in, ökat och uppgick till 151,5 miljarder EUR i EU-28 2015. Detta visar att det behövs en snabb och omfattande reform av mervärdesskattesystemet i riktning mot ett slutgiltigt mervärdesskattesystem, för att underlätta och förenkla den gränsöverskridande handeln inom unionen och göra systemet mer bedrägerisäkert.
__________________
__________________
3 Rådets första direktiv 67/227/EEG av den 11 april 1967 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatter (EGT 71, 14.4.1967, s. 1301).
3 Rådets första direktiv 67/227/EEG av den 11 april 1967 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatter (EGT 71, 14.4.1967, s. 1301).
4 Rådets andra direktiv 67/228/EEG av den 11 april 1967 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – struktur och tillämpningsföreskrifter för det gemensamma systemet för mervärdesskatt (EGT 71, 14.4.1967, s. 1303).
4 Rådets andra direktiv 67/228/EEG av den 11 april 1967 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – struktur och tillämpningsföreskrifter för det gemensamma systemet för mervärdesskatt (EGT 71, 14.4.1967, s. 1303).
5 Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1).
5 Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1).
Ändring 2 Förslag till direktiv Skäl 1a (nytt)
(1a) Tidigare påpekade alltid kommissionen, med stöd av Europaparlamentet, att ett mervärdesskattesystem baserat på beskattning i ursprungsmedlemsstaten var rätt svar för att göra unionens mervärdesskattesystem mer bedrägerisäkert, och mest förenligt med en korrekt fungerande inre marknad. Det aktuella initiativet baseras dock på den av medlemsstaterna föredragna metoden med beskattning i destinationsmedlemsstaten, i syfte att tillåta en viss flexibilitet i medlemsstaternas fastställande av mervärdesskattesatser.
Ändring 3 Förslag till direktiv Skäl 2
(2) Rådet har, med stöd av Europaparlamentet6 och Ekonomiska och sociala kommittén7, bekräftat att ett ursprungsbaserat system inte kunde uppnås och uppmanade kommissionen att fortsätta med ett fördjupat tekniskt arbete och en bred dialog med medlemsstaterna för att i detalj utreda olika tänkbara sätt att genomföra destinationsprincipen8.
(2) Rådet har, med stöd av Europaparlamentet6 och Ekonomiska och sociala kommittén7, bekräftat att ett ursprungsbaserat system inte kunde uppnås och uppmanade kommissionen att fortsätta med ett fördjupat tekniskt arbete och en bred dialog med medlemsstaterna för att i detalj utreda olika tänkbara sätt att genomföra destinationsprincipen8, i syfte att säkerställa att tillhandahållandet av varor från en medlemsstat till en annan beskattas som om de tillhandahölls och förvärvades inom en medlemsstat. Inrättandet av ett gemensamt mervärdesskatteområde i unionen är avgörande för att sänka efterlevnadskostnaderna för företagen, särskilt små och medelstora företag med gränsöverskridande verksamhet, minska risken för gränsöverskridande momsbedrägerier och förenkla momsrelaterade förfaranden. Ett slutgiltigt mervärdesskattesystem kommer att stärka den inre marknaden och skapa bättre affärsvillkor för gränsöverskridande handel. Det bör ta hänsyn till de förändringar som är nödvändiga på grund av teknisk utveckling och digitalisering. Detta direktiv fastställer de tekniska åtgärderna för genomförandet av de så kallade hörnstenarna, som kommissionen fastställt i sitt förslag av den 18 januari 20183a. Medlemsstaterna bör därför fatta beslut om de nämnda hörnstenarna, för att snabbt framskrida med genomförandet av detta direktiv.
__________________
__________________
6 Europaparlamentets resolution av den 13 oktober 2011 om mervärdesskattens framtid (P7_TA(2011)0436) http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&language=EN&reference=P7-TA-2011-0436
6 Europaparlamentets resolution av den 13 oktober 2011 om mervärdesskattens framtid (P7_TA(2011)0436) http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&language=EN&reference=P7-TA-2011-0436
7 Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 juli 2011 om ”Grönbok om mervärdesskattens framtid – Ett enklare, stabilare och mera effektivt mervärdesskattesystem” http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=celex:52011AE1168
7 Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 juli 2011 om ”Grönbok om mervärdesskattens framtid – Ett enklare, stabilare och mera effektivt mervärdesskattesystem” http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=celex:52011AE1168
8 Rådets slutsatser om mervärdesskattens framtid – 3167:e mötet i rådet (ekonomiska och finansiella frågor), Bryssel den 15 maj 2012 (se särskilt punkt B 4) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/ecofin/130257.pdf Handlingsplanen för mervärdesskatt:
8 Rådets slutsatser om mervärdesskattens framtid – 3167:e mötet i rådet (ekonomiska och finansiella frågor), Bryssel den 15 maj 2012 (se särskilt punkt B 4) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/ecofin/130257.pdf Handlingsplanen för mervärdesskatt:
3a Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller mervärdesskattesatser, COM(2018)0020, 2018/0005(CNS).
Ändring 4 Förslag till direktiv Skäl 3
(3) Kommissionen anger i sin handlingsplan för mervärdesskatt9 de ändringar av mervärdesskattesystemet som krävs för att utveckla ett sådant destinationsbaserat system för unionsintern handel med hjälp av beskattningen av gränsöverskridande leveranser. Rådet bekräftade därefter slutsatserna i handlingsplanen och konstaterade bland att annat att det anser att principen om beskattning i ursprungsmedlemsstaten som planeras för det slutgiltiga mervärdesskattesystemet bör ersättas av principen om beskattning i destinationsmedlemsstaten10.
(3) Kommissionen anger i sin handlingsplan för mervärdesskatt9 de ändringar av mervärdesskattesystemet som krävs för att utveckla ett sådant destinationsbaserat system för unionsintern handel med hjälp av beskattningen av gränsöverskridande leveranser. Rådet bekräftade därefter slutsatserna i handlingsplanen och konstaterade bland att annat att det anser att principen om beskattning i ursprungsmedlemsstaten som planeras för det slutgiltiga mervärdesskattesystemet bör ersättas av principen om beskattning i destinationsmedlemsstaten10. Denna ändring bör bidra till att minska mervärdesskatterelaterade gränsöverskridande bedrägerier med uppskattningsvis 50 miljarder EUR årligen.
__________________
__________________
9 Mot ett gemensamt mervärdesskatteområde i EU – Dags för beslut (COM(2016)0148, 7.4.2016)
9 Mot ett gemensamt mervärdesskatteområde i EU – Dags för beslut (COM(2016)0148, 7.4.2016)
10 För mer information, läs dessa OECD-rapporter: http://www.consilium.europa.eu/en/press/press-releases/2016/05/25-conclusions-vat-action-plan/
10 För mer information, läs dessa OECD-rapporter: http://www.consilium.europa.eu/en/press/press-releases/2016/05/25-conclusions-vat-action-plan/
Ändring 5 Förslag till direktiv Skäl 4a (nytt)
(4a) För att säkra ett effektivt samarbete mellan medlemsstaterna bör kommissionen garantera systemets transparens, särskilt genom det obligatoriska offentliggörandet på årsbasis av bedrägerier som begåtts i varje medlemsstat. Transparensen är även viktig för att förstå bedrägeriernas omfattning, öka allmänhetens medvetenhet och sätta press på medlemsstaterna.
Ändring 6 Förslag till direktiv Skäl 5a (nytt)
(5a) Särskild uppmärksamhet bör ägnas Europaparlamentets ståndpunkter som antagits i dess lagstiftningsresolutioner av den 3 oktober 2018 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG för harmonisering och förenkling av vissa regler i mervärdesskattesystemet och om införande av ett slutgiltigt system för beskattning av handel mellan medlemsstaterna (COM(2017)0569 – C8-0363/2017 – 2017/0251(CNS)) och om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller mervärdesskattesatser (COM(2018)0020 – C8-0023/2018 – 2018/0005(CNS)) och i dess lagstiftningsresolution av den 3 juli 2018 om det ändrade förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 904/2010 vad gäller åtgärder för att stärka det administrativa samarbetet på mervärdesskatteområdet (COM(2017)0706 – C8-0441/2017 – 2017/0248(CNS)).
Ändring 7 Förslag till direktiv Skäl 13
(13) Den allmänna regeln för leveranser av varor, även unionsinterna leveranser av varor, och för tillhandahållanden av tjänster bör vara att leverantören är betalningsskyldig för mervärdesskatten.
(13) Den allmänna regeln för leveranser av varor, även unionsinterna leveranser av varor, och för tillhandahållanden av tjänster bör vara att leverantören är betalningsskyldig för mervärdesskatten. Dessa nya principer kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att bättre bekämpa mervärdesskattebedrägerier, i synnerhet gemenskapsinternt bedrägeri via skenföretag, vilket beräknas uppgå till minst 50 miljarder EUR per år.
Ändring 8 Förslag till direktiv Skäl 14a (nytt)
(14a) Strikta kriterier, som alla medlemsstater tillämpar på ett harmoniserat sätt, behöver införas för att fastställa vilka företag som kan inneha status som certifierad beskattningsbar person. Det bör införas gemensamma regler och bestämmelser som leder till böter och andra påföljder för dem som inte följer dessa.
Ändring 9 Förslag till direktiv Skäl 14b (nytt)
(14b) Kommissionen bör ha ansvaret för att lägga fram ytterligare riktlinjer och kontrollera att medlemsstaterna tillämpar dessa harmoniserade kriterier korrekt i hela unionen.
Ändring 10 Förslag till direktiv Skäl 15
(15) Bestämmelserna om tillfällig tillämpning av metoden för omvänd skattskyldighet för lös egendom bör ses över i syfte att säkerställa deras samstämmighet med införandet av de nya bestämmelserna om den person som är betalningsskyldig för mervärdesskatt på unionsinterna leveranser av varor.
(15) Bestämmelserna om tillfällig tillämpning av metoden för omvänd skattskyldighet för lös egendom bör ses över i syfte att säkerställa deras samstämmighet med införandet av de nya bestämmelserna om den person som är betalningsskyldig för mervärdesskatt på unionsinterna leveranser av varor. Genomförandet av detta direktiv skulle kunna medföra att den tillfälliga tillämpningen av omvänd betalningsskyldighet inte längre krävs. Kommissionen bör därför i ett senare skede analysera behovet av att upphäva förslaget om en tillfällig tillämpning av mekanismen för omvänd betalningsskyldighet.
Ändring 11 Förslag till direktiv Skäl 23
(23) I syfte att säkerställa samstämmighet i de skyldigheter att rapportera mervärdesskatt som gäller för stora företag, bör frekvensen för inlämning av mervärdesskattedeklarationer enligt denna särskilda ordning ses över genom att lägga till att beskattningsbara personer som utnyttjar ordningen ska lämna in månatliga mervärdesskattedeklarationer enligt ordningen när deras årliga omsättning i unionen överstiger 2 500 000 EUR.
(23) I syfte att säkerställa samstämmighet i de skyldigheter att rapportera mervärdesskatt som gäller för stora företag, bör frekvensen för inlämning av mervärdesskattedeklarationer enligt denna särskilda ordning ses över genom att lägga till att beskattningsbara personer som utnyttjar ordningen ska lämna in månatliga mervärdesskattedeklarationer enligt ordningen när deras årliga omsättning avseende mervärdesskatt i unionen överstiger 2 500 000 EUR.
Ändring 12 Förslag till direktiv Skäl 25a (nytt)
(25a) En hög grad av bristande efterlevnad ger inte bara ekonomiska förluster för beskattningsbara personer som uppfyller kraven utan hotar även skattesystemets sammanhållning och samstämmighet och skapar en generell känsla av orättvisa genom snedvridning av konkurrensen. Ett effektivt och begripligt system är avgörande för att generera offentliga intäkter och för egenansvar från både medborgares och företags sida.
Ändring 13 Förslag till direktiv Skäl 26a (nytt)
(26a) Statistik visar att bedragare drar nytta av systemets svaghet och följer ekonomins utveckling samt den dynamiska efterfrågeökningen för vissa tillgångar. Det är därför nödvändigt att inrätta ett system som är tillräckligt dynamiskt för att hantera skadliga aktiviteter och minska graden av både avsiktligt bristande efterlevnad (bedrägeri) och oavsiktligt bristande efterlevnad.
Ändring 14 Förslag till direktiv Skäl 26b (nytt)
(26b) Med särskilt fokus på behoven hos de små och medelstora företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet inom unionen och för att underlätta handeln och öka rättssäkerheten på den inre marknaden bör kommissionen i samarbete med medlemsstaterna inrätta en omfattande och offentligt tillgänglig unionswebbportal med information till företag om mervärdesskatt. Denna flerspråkiga webbportal bör ge snabb, aktuell och korrekt tillgång till relevant information om genomförandet av systemet för mervärdesskatt i de olika medlemsstaterna, särskilt om de korrekta mervärdesskattesatserna för olika varor och tjänster i de olika medlemsstaterna samt villkoren för nollskattesatser. En sådan portal skulle också kunna bidra till att åtgärda det nuvarande mervärdesskattegapet.
Ändring 15 Förslag till direktiv Skäl 26c (nytt)
(26c) Den gemensamma kontaktpunkten (One Stop Shop) är en central del i det nya destinationsbaserade systemet, utan vilket mervärdesskattesystemets komplexitet och den administrativa bördan skulle öka betydligt. För att säkerställa driftskompatibilitet, användarvänlighet och framtida bedrägerisäkring, bör gemensamma kontaktpunkter (One Stop Shops) för företag använda ett harmoniserat gränsöverskridande it-system som grundar sig på gemensamma standarder och som möjliggör automatisk hämtning och inmatning av uppgifter, exempelvis genom användning av enhetliga standardblanketter.
Ändring 16 Förslag till direktiv Skäl 28
(28) Till följd av införandet av unionsintern leverans av varor som ett nytt koncept är det lämpligt att ersätta termen ”gemenskapen” med ”unionen” för att säkerställa en uppdaterad och konsekvent användning av termen.
(28) Till följd av införandet av unionsintern leverans av varor som ett nytt koncept är det lämpligt att ersätta termen ”gemenskapen” med ”unionen” i hela direktivet för att säkerställa en uppdaterad och konsekvent användning av termen.
Ändring 17 Förslag till direktiv Skäl 30a (nytt)
(30a) Lagstiftningsåtgärder för att reformera mervärdesskattesystemet, bekämpa mervärdesskattebedrägeri och minska mervärdesskattegapet kan lyckas endast om medlemsstaternas skattemyndigheter har ett närmare samarbete i en anda av ömsesidig tillit och utbyter relevant information för uppgifternas utförande.
Ändring 18 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 4a (nytt) Direktiv 2006/112/EG Artikel 8
(4a) Artikel 8 ska ersättas med följande:
Artikel 8
”Artikel 8
Om kommissionen finner att bestämmelserna i artiklarna 6 och 7 inte längre har något berättigande, särskilt med avseende på konkurrensneutralitet eller egna medel, skall den lägga fram lämpliga förslag för rådet.
Om kommissionen finner att bestämmelserna i artiklarna 6 och 7 inte längre har något berättigande, särskilt med avseende på konkurrensneutralitet eller egna medel, skall den lägga fram lämpliga förslag för Europaparlamentet och rådet.”
Ändring 19 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 7 Direktiv 2006/112/EG Artikel 13a – punkt 1 – stycke 1
Om sökanden är en beskattningsbar person som har beviljats status som godkänd ekonomisk verksamhetsutövare för tulländamål, ska kriterierna i punkt 2 anses vara uppfyllda.
Om sökanden är en beskattningsbar person som har beviljats status som godkänd ekonomisk verksamhetsutövare för tulländamål, ska kriterierna i punkt 2 anses vara uppfyllda vid tillämpningen av detta direktiv.
Ändring 20 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 7 Direktiv 2006/112/EG Artikel 13a – punkt 2 – led aa (nytt)
(aa) Frånvaro av alla former av allvarliga brott i samband med sökandens ekonomiska verksamhet, exempelvis men inte uteslutande
(i) penningtvätt,
(ii) skatteundandragande och skatteflykt,
(iii) missbruk av unionens fonder och program,
(iv) konkurs- eller insolvensbedrägeri,
(v) försäkringsbedrägeri eller annat ekonomiskt bedrägeri,
(vi) mutor och/eller korruption,
(vii) it-brottslighet,
(viii) deltagande i en kriminell organisation,
(ix) brott på det konkurrensrättsliga området,
(x) direkt eller indirekt inblandning i terroristverksamhet.
Ändring 21 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 7 Direktiv 2006/112/EG Artikel 13a – punkt 2 – led c
(c) Bevis på att sökanden är ekonomiskt solvent, som ska anses ha bevisats om den sökande har en god ekonomisk ställning som innebär att han eller hon kan fullfölja sina åtaganden, med vederbörlig hänsyn tagen till särdragen hos den typ av affärsverksamhet som berörs eller genom garantier som lämnats av försäkringsföretag eller andra finansinstitut eller genom andra ekonomiskt tillförlitliga tredje parter.
(c) Bevis på att sökanden är ekonomiskt solvent sedan tre år tillbaka, vilket ska anses ha bevisats om den sökande har en god ekonomisk ställning som innebär att han eller hon kan fullfölja sina åtaganden, med vederbörlig hänsyn tagen till särdragen hos den typ av affärsverksamhet som berörs eller genom garantier som lämnats av försäkringsföretag eller andra finansinstitut eller genom andra ekonomiskt tillförlitliga tredje parter. Sökanden måste ha ett bankkonto hos ett finansinstitut som är etablerat i unionen.
Ändring 22 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 7 Direktiv 2006/112/EG Artikel 13a – punkt 2a (ny)
2a. För att säkerställa en harmoniserad tolkning i fråga om beviljande av status som certifierad beskattningsbar person, ska kommissionen genom en genomförandeakt anta ytterligare vägledning för medlemsstaterna för bedömning av dessa kriterier, med giltighet i hela unionen. Den första genomförandeakten ska antas senast en månad efter att detta direktiv har trätt i kraft.
Ändring 23 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 7 Direktiv 2006/112/EG Artikel 13a – punkt 3a (ny)
3a. För att uppmuntra ansökningar om status som certifierad beskattningsbar person ska kommissionen införa ett skräddarsytt förfarande för små och medelstora företag.
Ändring 24 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 7 Direktiv 2006/112/EG Artikel 13a – punkt 4 – stycke 1
En beskattningsbar person som ansöker om status som certifierad beskattningsbar person ska tillhandahålla alla uppgifter som krävs av skattemyndigheterna för att de ska kunna fatta ett beslut.
En beskattningsbar person som ansöker om status som certifierad beskattningsbar person ska tillhandahålla alla relevanta uppgifter som krävs av skattemyndigheterna för att de ska kunna fatta ett beslut. Skattemyndigheterna ska behandla ansökan utan dröjsmål och bör vara föremål för harmoniserade kriterier mellan medlemsstaterna när det gäller tillhandahållandet av information.
Ändring 25 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 7 Direktiv 2006/112/EG Artikel 13a – punkt 4a (ny)
4a. När status som certifierad beskattningsbar person beviljas ska denna information göras tillgänglig via systemet för utbyte av information om mervärdesskatt (VIES). Ändringar av denna status ska uppdateras i systemet utan dröjsmål.
Ändring 26 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 7 Direktiv 2006/112/EG Artikel 13a – punkt 5
5. Om ansökan avslås ska skattemyndigheten underrätta sökanden om grunderna till avslaget tillsammans med beslutet. Medlemsstaterna ska säkerställa att sökanden ges rätt att överklaga beslut om att avslå en ansökan.
5. Om ansökan avslås ska skattemyndigheten utan dröjsmål underrätta sökanden om grunderna till avslaget tillsammans med beslutet, där grunderna till avslag tydligt anges. Medlemsstaterna ska säkerställa att sökanden ges rätt att inom en rimlig tidsperiod överklaga beslut om att avslå en ansökan.
Ändring 27 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 7 Direktiv 2006/112/EG Artikel 13a – punkt 5a (ny)
5a. Där ansökan avslås ska beslutet samt skälen till avslaget meddelas skattemyndigheterna i andra medlemsstater.
Ändring 28 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 7 Direktiv 2006/112/EG Artikel 13a – punkt 6
6. Den beskattningsbara person som har beviljats status som certifierad beskattningsbar person ska utan dröjsmål underrätta skattemyndigheterna om alla händelser som inträffar efter det att beslutet fattades och som kan påverka fortsättningen av denna status. Skattemyndigheten ska dra in skattestatusen om de kriterier som anges i punkt 2 inte längre är uppfyllda.
6. Den beskattningsbara person som har beviljats status som certifierad beskattningsbar person ska inom en månad underrätta skattemyndigheterna om alla händelser som inträffar efter det att beslutet fattades och som kan påverka fortsättningen av denna status. Skattemyndigheten ska dra in skattestatusen om de kriterier som anges i punkt 2 inte längre är uppfyllda. Skattemyndigheterna i de medlemsstater som har beviljat status som certifierad beskattningsbar person ska se över detta beslut, minst vartannat år, för att säkerställa att villkoren ännu är uppfyllda. Om den beskattningsbara personen har underlåtit att informera skattemyndigheterna om någon faktor som skulle kunna påverka statusen som certifierad beskattningsbar person såsom den anges i genomförandeakten eller avsiktligt har dolt någon sådan faktor, ska denne vara föremål för proportionerliga, effektiva och avskräckande sanktioner, inklusive förlust av statusen som certifierad beskattningsbar person.
Ändring 29 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 7 Direktiv 2006/112/EG Artikel 13a – punkt 6a (ny)
6a. En beskattningsbar person som har nekats status som certifierad beskattningsbar person eller som på eget initiativ har meddelat skattemyndigheten att han eller hon inte längre uppfyller de kriterier som anges i punkt 2, får tidigast sex månader från dagen för avslaget gällande denna status eller återkallandet av denna på nytt ansöka om status som certifierad beskattningsbar person, under förutsättning att alla relevanta villkor är uppfyllda.
Ändring 30 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 7 Direktiv 2006/112/EG Artikel 13a – punkt 6b (ny)
6b. Kommissionen ska anta relevanta riktlinjer för att säkerställa enhetliga standarder för övervakning av fortsatt behörighet för status som certifierad beskattningsbar person och återkallandet av skattestatusen inom och mellan medlemsstater.
Ändring 31 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 7 Direktiv 2006/112/EG Artikel 13a – punkt 6c (ny)
6c. Om den sökande har förvägrats status som godkänd ekonomisk aktör i enlighet med unionens tullkodex under de senaste tre åren ska den sökande inte beviljas status som certifierad beskattningsbar person.
Ändring 32 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 7 Direktiv 2006/112/EG Artikel 13a – punkt 7
7. Status som certifierad beskattningsbar person i en medlemsstat ska erkännas av skattemyndigheterna i alla medlemsstater.”
7. Status som certifierad beskattningsbar person i en medlemsstat ska erkännas av skattemyndigheterna i alla medlemsstater. Nationella mekanismer kommer att fortsatt gälla för interna mervärdesskattetvister mellan den skattskyldige och den nationella skattemyndigheten.
Ändring 33 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 56a (nytt) Direktiv 2006/112/EG Artikel 145 – punkt 1
(56a) I artikel 145 ska punkt 1 ersättas med följande:
1. Kommissionen skall vid behov och så snart som möjligt lämna förslag till rådet i syfte att precisera tillämpningsområdet för undantagen i artiklarna 143 och 144 och anta närmare regler för deras genomförande.
”1. Kommissionen skall vid behov och så snart som möjligt lämna förslag till Europaparlamentet och rådet i syfte att precisera tillämpningsområdet för undantagen i artiklarna 143 och 144 och anta närmare regler för deras genomförande.”
Ändring 34 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 59a (nytt) Direktiv 2006/112/EG Artikel 150 – punkt 1
(59a) I artikel 150 ska punkt 1 ersättas med följande:
1. Kommissionen skall vid behov och så snart som möjligt lämna förslag till rådet i syfte att precisera tillämpningsområdet för undantagen i artikel 148 och anta närmare regler för deras genomförande.
”1. Kommissionen skall vid behov och så snart som möjligt lämna förslag till Europaparlamentet och rådet i syfte att precisera tillämpningsområdet för undantagen i artikel 148 och anta närmare regler för deras genomförande.”
Ändring 35 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 68a (nytt) Direktiv 2006/112/EG Artikel 166
(68a) Artikel 166 ska ersättas med följande:
Artikel 166
”Artikel 166
Kommissionen skall vid behov och så snart som möjligt lämna förslag till rådet om gemensamma regler för tillämpning av mervärdesskatt på de transaktioner som avses i avsnitten 1 och 2.
Kommissionen skall vid behov och så snart som möjligt lämna förslag till Europaparlamentet och rådet om gemensamma regler för tillämpning av mervärdesskatt på de transaktioner som avses i avsnitten 1 och 2.”
Ändring 36 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 123a (nytt) Direktiv 2006/112/EG Artikel 293 – punkt 1 – inledningen
(123a) I artikel 293.1 ska inledningen ersättas med följande:
Vart fjärde år från och med antagandet av detta direktiv skall kommissionen på grundval av uppgifter som inhämtats från medlemsstaterna lämna en rapport till rådet om tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel, när det är lämpligt och med beaktande av nödvändigheten av att på sikt uppnå överensstämmelse mellan de nationella lagstiftningarna, tillsammans med förslag rörande
”Vart fjärde år från och med antagandet av detta direktiv skall kommissionen på grundval av uppgifter som inhämtats från medlemsstaterna lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel, när det är lämpligt och med beaktande av nödvändigheten av att på sikt uppnå överensstämmelse mellan de nationella lagstiftningarna, tillsammans med förslag rörande”
Ändring 37 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 166a (nytt) Direktiv 2006/112/EG Artikel 395 – punkt 3
(166a) I artikel 395 ska punkt 3 ersättas med följande:
3. Kommissionen skall inom tre månader efter översändandet av den underrättelse som avses i punkt 2 andra stycket för rådet lägga fram ett förslag till lämpliga åtgärder eller, om kommissionen har invändningar mot ansökan om avvikelse, ett meddelande där den redovisar sina invändningar.
”3. Kommissionen skall inom tre månader efter översändandet av den underrättelse som avses i punkt 2 andra stycket för Europaparlamentet och rådet lägga fram ett förslag till lämpliga åtgärder eller, om kommissionen har invändningar mot ansökan om avvikelse, ett meddelande där den redovisar sina invändningar.”
Ändring 38 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 166b (nytt) Direktiv 2006/112/EG Artikel 396 – punkt 3
(166b) I artikel 396 ska punkt 3 ersättas med följande:
3. Kommissionen skall inom tre månader efter översändandet av den underrättelse som avses i punkt 2 andra stycket för rådet lägga fram ett förslag till lämpliga åtgärder eller, om kommissionen har invändningar mot ansökan om avvikelse, ett meddelande där den redovisar sina invändningar.
”3. Kommissionen skall inom tre månader efter översändandet av den underrättelse som avses i punkt 2 andra stycket för Europaparlamentet och rådet lägga fram ett förslag till lämpliga åtgärder eller, om kommissionen har invändningar mot ansökan om avvikelse, ett meddelande där den redovisar sina invändningar.”
Ändring 39 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 169a (nytt) Direktiv 2006/112/EG Artikel 404a (ny)
(169a) Följande nya artikel ska införas efter artikel 404:
”Artikel 404a
Inom fyra år från antagandet av rådets direktiv(EU) .../...* +, ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram, på grundval av uppgifter som erhållits från medlemsstaterna, en rapport om genomförandet och tillämpningen av de nya bestämmelserna i detta direktiv, när det är lämpligt [och med beaktande av behovet av att på sikt uppnå överensstämmelse mellan de nationella lagstiftningarna], tillsammans med förslag.”
_______________
* Rådets direktiv (EU) .../... av ... om ändring av ... (EUT ...).
+ EUT: För in nummer på det direktiv som finns i dokument PE-CONS .../... (2018/0164(CNS)) i texten och för in nummer, datum, titel och EUT-hänvisning avseende det direktivet i fotnoten.
Ändring 40 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 169b (nytt) Direktiv 2006/112/EG Artikel 404b (ny)
(169b) Efter artikel 404a infogas följande nya artikel:
”Artikel 404b
Inom två år från antagandet av rådets direktiv (EU) .../...* +, ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om effektiviteten i utbytet av relevant information mellan medlemsstaternas skattemyndigheter, givet betydelsen av ömsesidig tillit för att ett slutgiltigt mervärdesskattesystem ska kunna fungera.”
________________
* Rådets direktiv (EU) .../... av ... om ändring av ... (EUT ...).
+ EUT: För in nummer på det direktiv som finns i dokument PE-CONS .../... (2018/0164(CNS)) i texten och för in nummer, datum, titel och EUT-hänvisning avseende det direktivet i fotnoten.
Ändring 41 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 173a (nytt) Direktiv 2006/112/EG Artikel 411a (ny)
(173a) Följande artikel ska införas som artikel 411a:
”Artikel 411a
Senast den 1 juni 2020 ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna inrätta en omfattande, flerspråkig och offentligt tillgänglig EU-webbportal med information om mervärdesskatt där företag och konsumenter snabbt och effektivt kan få korrekt information om mervärdesskattesatser – särskilt om vilka varor och tjänster som omfattas av reducerade skattesatser eller undantag – och all relevant information om genomförandet av det slutgiltiga mervärdesskattesystemet i de olika medlemsstaterna.
Som komplement till portalen ska en automatisk informationsmekanism inrättas. Denna mekanism ska säkerställa att skattebetalarna automatiskt meddelas om förändringar och uppdateringar av medlemsstaternas mervärdesskattesatser. Sådana automatiska meddelanden ska aktiveras innan ändringen börjar tillämpas och senast fem dagar efter det att beslutet har fattats.”
Ändring 42 Förslag till direktiv Artikel 1a (ny) Förordning (EU) nr 904/2010 Artikel 34 och artikel 49a (ny)
Artikel 1a
Ändring av förordning (EU) nr 904/2010
Förordning (EU) nr 904/2010 ska ändras på följande sätt:
(1) Artikel 34 ska ersättas med följande:
Artikel 34
”Artikel 34
1. Medlemsstaterna ska själva välja i vilka av Eurofiscs verksamhetsområden som de vill delta och får också besluta att avsluta sitt deltagande i något av dessa verksamhetsområden.
1. Eurofisc ska få nödvändigt tekniskt och logistiskt stöd från kommissionen. Kommissionen ska ha tillgång till den information enligt artikel 1 som kan utbytas inom Eurofisc, under de omständigheter som anges i artikel 55.2.
2. De medlemsstater som har valt att delta i ett verksamhetsområde inom Eurofisc ska aktivt medverka i det multilaterala utbytet av riktad information mellan samtliga deltagande medlemsstater.
2. Medlemsstaterna ska delta i verksamhetsområdena inom Eurofisc och ska aktivt medverka i det multilaterala utbytet av information.
3. Informationsutbytet ska omfattas av sekretess i enlighet med artikel 55.
3. Verksamhetsområdessamordnarna för Eurofisc får, på eget initiativ eller på begäran, vidarebefordra relevant information om de mest allvarliga gränsöverskridande mervärdesskattebedrägerierna till Europol och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).
3a. Verksamhetsområdessamordnarna för Eurofisc får begära relevant information från Europol och Olaf. Verksamhetsområdessamordnarna för Eurofisc ska göra den information som tas emot från Europol och Olaf tillgänglig för de andra deltagande sambandstjänstemännen för Eurofisc. Denna information ska utbytas på elektronisk väg.
(2) Följande artikel ska införas som artikel 49a:
”Artikel 49a
Medlemsstaterna och kommissionen ska inrätta ett gemensamt system för insamling av statistik om momsbedrägerier inom gemenskapen samt oavsiktlig bristande efterlevnad och ska på årsbasis offentliggöra nationella uppskattningar av mervärdesskatteförluster på grund av dessa bedrägerier samt uppskattningar för unionen som helhet. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta de praktiska förfarandena för ett sådant statistiskt system. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 58.2.”
Strategier för integration av romer
130k
48k
Europaparlamentets resolution av den 12 februari 2019 om behovet av en förstärkt strategisk EU-ram för nationella strategier för integrering av romer efter 2020 och kraftfullare åtgärder mot antiziganism (2019/2509(RSP))
– med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 april 2011 En EU-ram för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020 (COM(2011)0173) och av efterföljande genomförande- och utvärderingsrapporter,
– med beaktande av den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
– med beaktande av rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i fråga om erkännandet av romer som en grupp i behov av särskilt skydd mot diskriminering,
– med beaktande av resolution nr 2153 (2017) från Europarådets parlamentariska församling om främjande av inkluderingen av romer och resandefolk,
– med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(1),
– med beaktande av rådets rekommendation av den 9 december 2013 om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna(2) och av rådets slutsatser av den 8 december 2016 om påskyndande av processen för integrering av romer och av den 13 oktober 2016 om Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 14/2016,
– med beaktande av rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen(3),
– med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2017 om aspekter som rör de grundläggande rättigheterna i integreringen av romer i EU: kampen mot antiziganism(4),
– med beaktande av sin resolution av den 15 april 2015 om romernas internationella dag – antiziganism i Europa och EU:s erkännande av minnesdagen för folkmordet på romer under andra världskriget(5),
– med beaktande av rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) om de grundläggande rättigheterna 2016 och av Europeiska unionens första och andra undersökning av minoriteter och diskriminering (EU-MIDIS I och II) som FRA genomfört samt av andra undersökningar och rapporter om romer,
– med beaktande av det europeiska medborgarinitiativet ”Minority Safepack”, som registrerades den 3 april 2017,
– med beaktande av relevanta rapporter och rekommendationer från det romska civilsamhället, icke-statliga organisationer och forskningsinstitut,
– med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Antiziganism(6) är en specifik typ av rasism som riktas mot romerna, en ideologi som bygger på tanken om rasöverlägsenhet, en form av avhumanisering och institutionaliserad rasism närd av historisk diskriminering, vilket tar sig uttryck i bl.a. våld, hatpropaganda, utnyttjande, stigmatisering och de mest uppenbara formerna av diskriminering(7).
B. Romer(8) förvägras fortfarande sina grundläggande mänskliga rättigheter i Europa.
C. I kommissionens rapport om utvärderingen av EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020 (COM(2018)0785) betonas att ”ramen har varit avgörande för möjligheten att utveckla EU-instrument och nationella instrument och strukturer som syftar till att främja inkluderingen av romer men att ambitionen att ’få slut på romernas utanförskap’ inte har uppnåtts”.
D. Kommissionens utvärdering visar att man i integrationsstrategierna måste arbeta mot de olika målen samtidigt och på ett övergripande sätt med ett starkare fokus på kampen mot antiziganism. Det bör läggas till ett särskilt mål om icke-diskriminering, tillsammans med mål för integrering av romer, vid sidan av de fyra målen för integrering av romer (utbildning, bostäder, sysselsättning och hälso- och sjukvård).
E. De framsteg som gjorts när det gäller integreringen av romer är generellt sett begränsade. Förbättringar har konstaterats när det gäller skolavhopp och förskoleverksamhet, men situationen med segregation i skolorna har försämrats. Romernas självupplevda hälsotillstånd har blivit bättre, men deras tillgång till sjukvård är fortfarande begränsad. I de flesta medlemsstater har ingen förbättring konstaterats när det gäller möjligheterna till arbete, och andelen unga romer som varken arbetar eller studerar har till och med ökat. Bostadssituationen är mycket svår, och endast små framsteg har gjorts när det gäller fattigdom. Antiziganism och dess yttringar, såsom hatbrott och hatpropaganda – både på och utanför internet – är fortfarande ett allvarligt problem. EU:s åtgärder ansågs ha inneburit ett mervärde för den nationella politiken för romer och dess genomförande när det gäller såväl politik som styrning och finansiering.
F. I utvärderingen rapporteras brister i den ursprungliga utformningen av ramen och dess begränsade effektivitet under genomförandet.
G. Utvärderingen belyser att det behövs särskilda åtgärder för att säkerställa romernas egenmakt och deltagande. Egenmakt och kapacitetsuppbyggnad för romer och icke‑statliga organisationer är av avgörande betydelse.
H. Utvärderingen visar att EU-ramen inte ägnade tillräcklig uppmärksamhet åt specifika grupper av romer, att diskriminering på flera grunder måste åtgärdas och att det finns ett behov av ett starkt jämställdhetsperspektiv och ett barnperspektiv i strategierna.
I. Den nuvarande EU-ramen saknar tydliga mål och mätbara mål. Det finns inte tillräckliga kvalitativa och kvantitativa övervakningsförfaranden, samtidigt som de landsspecifika rekommendationerna inte är bindande. Det görs inte tillräckligt för att öka deltagandet av enskilda romer och romska befolkningsgrupper i utformningen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av åtgärder, program och projekt som avser romer.
J. De flesta allmänna program inbegriper inte romer, och riktade åtgärder som omfattas av strukturfonderna har inte lett till några hållbara positiva förändringar i de mest missgynnade romernas liv.
K. Medlemsstaterna har ett tydligt ansvar att vidta korrigerande åtgärder mot praxis som diskriminerar romer.
L. Att skapa förtroende mellan romer och icke-romer är grundläggande för att romernas liv och livsmöjligheter ska kunna förbättras; förtroende är av avgörande betydelse för samhället i stort.
1. Europaparlamentet upprepar den ståndpunkt, de uppmaningar och rekommendationer som parlamentet framförde och antog i sin resolution av den 25 oktober 2017 om aspekter som rör de grundläggande rättigheterna i integreringen av romer i EU: kampen mot antiziganism. Parlamentet beklagar att de åtgärder som har vidtagits till följd av parlamentets rekommendationer i denna resolution har varit begränsade.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att
i.
vidta åtgärder på grundval av uppmaningarna från parlamentet, rådet och ett stort antal icke-statliga organisationer och experter och föreslå en strategisk EU-ram för nationella strategier för integrering av romer för perioden efter 2020 med en bredare uppsättning prioriterade områden, tydliga och bindande mål, tidsfrister och indikatorer för att övervaka och ta itu med de specifika utmaningarna och återspegla de romska befolkningsgruppernas mångfald samt anslå betydande offentliga medel,
ii.
i tillräcklig utsträckning göra företrädare för romer, icke-statliga organisationer och det europeiska nätverket för likabehandlingsorgan (Equinet) delaktiga vid utformningen av den strategiska EU-ramen, bland annat genom ett väl synligt och tillgängligt samrådsförfarande, och göra det möjligt för romer att på ett meningsfullt sätt delta i genomförandet, övervakningen och utvärderingen av EU‑ramen och därigenom stärka deras egenansvar,
iii.
sätta kampen mot antiziganism i centrum för den strategiska EU-ramen, bland annat genom att lägga till ett särskilt mål mot diskriminering, tillsammans med andra mål, till exempel integrering av romer i ett miljömässigt hållbart, digitalt samhälle och en rättvis representation av romer inom livets alla områden, och att uppmuntra medlemsstaterna att utarbeta riktade strategier och konkreta åtgärder för att bekämpa antiziganism samt även en av dess yttringar, nämligen socialt och ekonomiskt utanförskap,
iv.
säkerställa att diskriminering på flera grunder, jämställdhetsintegrering och ett barnperspektiv behandlas på lämpligt sätt i den strategiska EU-ramen,
v.
säkerställa att det avsätts tillräckliga personalresurser och ekonomiska resurser så att den kapacitet finns som krävs för att övervaka, stödja och ge vägledning om genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer, inbegripet vägledning till de nationella kontaktpunkterna för romer,
vi.
stärka Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) när det gäller dess mandat, institutionella kapacitet, personalresurser och budget, så att byrån kan bidra till utformningen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av de nationella strategierna för integrering av romer,
vii.
anta en strategi för mångfald och inkludering inom arbetskraften för att främja romers deltagande i EU-institutionernas personalstyrka,
viii.
uppmärksamma specifika grupper inom den romska befolkningen i EU:s strategiska ram, till exempel romer i EU som utövar sin rätt till fri rörlighet, romska medborgare från länder utanför EU och romer i anslutningsländerna,
ix.
inkludera en process för sanning, erkännande och försoning i den strategiska EU‑ramen för att skapa förtroende och framhäva konkreta kulturella och strukturella åtgärder och initiativ, som stöds med EU-medel,
x.
fortsätta att kontrollera att medlemsstaternas allmänna offentliga politik inom ramen för den europeiska planeringsterminen som en del i Europa 2020-strategin är inkluderande, och upprätthålla en stark koppling mellan inkluderande strukturreformer, uppnåendet av målen för integrering av romer och användningen av EU-medel i medlemsstaterna,
3. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att
i.
utarbeta sina nationella strategier för integrering av romer för perioden efter 2020 med en bred uppsättning prioriterade områden, tydliga och bindande mål, tidsfrister och indikatorer för att övervaka och ta itu med de specifika utmaningarna och återspegla de romska befolkningsgruppernas mångfald samt anslå betydande offentliga medel,
ii.
följa en bottom-up-strategi och involvera företrädare för romer, lokalsamhällen, icke-statliga organisationer och jämställdhetsorgan i utformningen av sina nationella strategier för integrering av romer samt göra det möjligt för romer att på ett meningsfullt sätt delta i genomförandet, övervakningen och utvärderingen av dessa strategier,
iii.
sätta kampen mot antiziganism i centrum för sina strategier, tillsammans med kampen mot en av antiziganismens yttringar, nämligen socialt och ekonomiskt utanförskap, utarbeta riktade strategier och konkreta åtgärder för att bekämpa antiziganism, såsom utredning av pågående och tidigare rasistiska angrepp mot romer, samt främja en rättvis representation av romer inom livets alla områden, bland annat i medier, offentliga institutioner och politiska organ,
iv.
säkerställa att diskriminering på flera grunder, jämställdhetsintegrering och ett barnperspektiv behandlas på lämpligt sätt i medlemsstaternas strategier,
v.
uttryckligen beakta barn som en prioritet vid utformning och genomförande av sina nationella strategier för integrering av romer och upprepar betydelsen av att skydda och främja lika tillgång till alla rättigheter för romska barn,
vi.
stärka de nationella kontaktpunkterna för romer när det gäller deras mandat, institutionella kapacitet, personalresurser och budget och säkerställa lämplig placering av dessa kontaktpunkter i strukturen för medlemsstaternas offentliga förvaltningar, så att de kan arbeta effektivt genom sektorsövergripande samordning,
vii.
uppmärksamma specifika grupper inom den romska befolkningen i sina strategier, till exempel romer i EU som utövar sin rätt till fri rörlighet och romska medborgare från länder utanför EU, däribland romer i anslutningsländerna,
viii.
inkludera en process för sanning, erkännande och försoning i sina strategier för att skapa förtroende och framhäva konkreta kulturella och strukturella åtgärder och initiativ, som stöds med offentliga medel,
ix.
säkerställa och slå vakt om verklig inkludering i den allmänna politiken, utnyttja tillgängliga medel från EU:s strukturfonder för att förbättra romernas levnadsförhållanden och möjligheter i livet på ett öppet och ansvarsfullt sätt, undersöka det nuvarande och tidigare missbruket av relevanta medel och vidta rättsliga åtgärder mot förövarna, och vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att alla medel som är avsedda för romska befolkningsgrupper utnyttjas, även i slutet av den nuvarande fleråriga budgetramen,
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, Regionkommittén – för vidarebefordran till subnationella parlament och råd samt till Europarådet och Förenta nationerna.
Det engelska begreppet Anti-Gypsyism stavas ibland på andra sätt, och i de olika medlemsstaterna används ibland ett något annorlunda begrepp, t.ex. Antiziganismus.
Allmän policyrekommendation (nr 13) från Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (ECRI) om bekämpande av antiziganism och diskriminering av romer.
Termen ”rom” omfattar olika men närbesläktade grupper runtom i Europa – oavsett om de är bofasta eller inte –, såsom romer, resandefolk, sinter, manouche, kalé, romanichal, boyash, ashkali, balkanegyptier, jenisch, dom och lom, mellan vilka det kan förekomma kultur- och livsstilsmässiga skillnader.
Genomförandet av bestämmelserna i fördraget avseende EU-medborgarskapet
172k
54k
Europaparlamentets resolution av den 12 februari 2019 om genomförandet av bestämmelserna i fördraget avseende EU-medborgarskapet (2018/2111(INI))
– med beaktande av artiklarna 2, 3, 6, 9, 10, 11, 12, 21 och 23 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 8, 9, 10, 15, 18, 20, 21, 22, 23, 24, 26, 45, 46, 47, 48, 153 och 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),
– med beaktande av artiklarna 10 och 11 i EU-fördraget, och av lydelsen i artikel 10.3 att ”varje medborgare ska ha rätt att delta i unionens demokratiska liv”,
– med beaktande av artikel 3.2 i EU-fördraget, i vilken rätten till fri rörlighet för personer fastställs,
– med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,
– med beaktande av den fleråriga budgetramen för perioden 2020–2027,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(1),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG(2),
– med beaktande av rådets förordning (EU) nr 390/2014 av den 14 april 2014 om inrättande av programmet ”Ett Europa för medborgarna” för perioden 2014–2020(3),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen(4),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/589 av den 13 april 2016 om ett europeiskt nätverk för arbetsförmedlingar (Eures), om arbetstagares tillgång till rörlighetstjänster och om ytterligare integration av arbetsmarknaderna samt om ändring av förordningarna (EU) nr 492/2011 och (EU) nr 1296/2013(5),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer(6),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU av den 20 november 2013 om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden(7),
– med beaktande av förslaget till rådets direktiv om införande av en provisorisk EU-resehandling och om upphävande av beslut 96/409/Gusp (COM(2018)0358),
– med beaktande av rådets direktiv (EU) 2015/637 av den 20 april 2015 om samordnings- och samarbetsåtgärder för underlättande av konsulärt skydd till icke-företrädda unionsmedborgare i tredjeländer och om upphävande av beslut 95/553/EG(8),
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet för rättigheter och värden (COM(2018)0383),
– med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 2 juli 2009 om vägledning till ett bättre införlivande och en bättre tillämpning av direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (COM(2009)0313),
– med beaktande av kommissionens rapport av den 24 januari 2017 Stärka medborgarnas rättigheter i en union av demokratisk förändring – Rapport om EU-medborgarskapet 2017 (COM(2017)0030),
– med beaktande av kommissionens rekommendation av den 12 september 2018 om nätverk för valsamarbete, insyn på nätet, skydd mot cyberincidenter och bekämpning av desinformationskampanjer i samband med val till Europaparlamentet (C(2018)5949),
– med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential(9),
– med beaktande av sin resolution av den 28 oktober 2015 om det europeiska medborgarinitiativet(10) och förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om det europeiska medborgarinitiativet (COM(2017)0482),
– med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2014 om EU-medborgarskap till salu(11),
– med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om EU-kunskap i skolan(12),
– med beaktande av sin resolution av den 2 mars 2017 om genomförandet av rådets förordning (EU) nr 390/2014 av den 14 april 2014 om inrättande av programmet ”Ett Europa för medborgarna” för perioden 2014–2020(13),
– med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2017 om hinder för unionsmedborgares fria rörlighet och frihet att arbeta på den inre marknaden(14),
– med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 31 januari 2013 om att förstärka EU-medborgarskapet och främja EU-medborgarnas valrättigheter,
– med beaktande av de studier som parlamentets utredningsavdelning C offentliggjorde 2016 om hinder för rätten till fri rörlighet och bosättning för EU-medborgare och deras familjer (Obstacles to the right of free movement and residence for EU citizens and their families),
– med beaktande av 2018 års rapport från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter om att förverkliga EU-medborgarnas rättigheter och nationella domstolar som upprätthåller rätten till fri rörlighet och närstående rättigheter (Making EU citizens’ rights a reality: national courts enforcing freedom of movement and related rights),
– med beaktande av resultaten från Eurobarometer 89 från 2018,
– med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2018 om Europaparlamentets sammansättning(15),
– med beaktande av sin ståndpunkt av den 4 juli 2018 om utkastet till rådets beslut om ändring av akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet, som utgör en bilaga till rådets beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom av den 20 september 1976 (valakten)(16),
– med beaktande av sitt beslut av den 7 februari 2018 om översynen av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen(17),
– med beaktande av sin resolution av den 30 maj 2018 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 och egna medel(18),
– med beaktande av sin resolution av den 14 november 2018 om den fleråriga budgetramen för 2021–2027 – parlamentets ståndpunkt i syfte att nå en överenskommelse(19),
– med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 12 september 2018 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Att säkerställa fria och rättvisa val till Europaparlamentet (COM(2018)0637),
– med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e i, och bilaga 3 till, talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandena från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för framställningar (A8-0041/2019), och av följande skäl:
A. EU-medborgarskapet och dess närstående rättigheter infördes ursprungligen 1992 genom Maastrichtfördraget och stärktes ytterligare genom Lissabonfördraget, som trädde i kraft i december 2009, men har bara delvis genomförts.
B. De rättigheter, värden och principer som unionen bygger på, och som framhålls i artiklarna 2 och 6 i EU-fördraget, sätter medborgarna i centrum för det europeiska projektet. Debatten om EU:s framtid förutsätter därför också en diskussion om styrkan i vår gemensamma identitet.
C. Principerna om öppenhet, integritet och ansvarighet hos EU:s institutioner och i beslutsprocessen, som härrör från artiklarna 10 och 11 i EU-fördraget och artikel 41 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, är väsentliga inslag i begreppet medborgarskap och är avgörande för att bygga upp och stärka trovärdigheten hos och förtroendet för unionen som helhet. Utnyttjandet av tillfälliga och mellanstatliga arrangemang och instrument i flera av EU:s politikområden, samt informella beslutsorgan, kringgående och avinstitutionalisering av det ordinarie lagstiftningsförfarandet riskerar att allvarligt undergräva sådana principer.
D. EU har haft problem med att hantera ett antal kriser med betydande socioekonomiska konsekvenser, vilket har lett till en framväxt av populistiska och nationalistiska ideologier baserade på exklusiva identiteter och rasistiska kriterier som står i strid med europeiska värden.
E. Den otillfredsställande hanteringen av de olika kriserna har ökat medborgarnas besvikelse på vissa av resultaten av EU:s integrationsprojekt. Det är ytterst viktigt att se till att EU-medborgarskapet betraktas som ett värdefullt privilegium bland medborgarna, bland annat genom att man återupprättar medborgarnas förtroende för EU-projektet, ger företräde åt främjandet av alla medborgares rättigheter, inbegripet medborgerliga, politiska och sociala rättigheter m.fl., och förbättrar demokratin inom unionen, det praktiska åtnjutandet av de grundläggande rättigheterna och friheterna och möjligheten för alla medborgare att delta i unionens demokratiska liv, samtidigt som det civila samhället får större delaktighet i besluts- och genomförandeprocessen.
F. Den pågående översynen av det europeiska medborgarinitiativet syftar till att förbättra dess ändamålsenlighet och främja deltagandedemokrati och aktivt medborgarskap.
G. Tillgång till EU-medborgarskap fås genom innehav av medborgarskap i en medlemsstat, som regleras av nationell lagstiftning. Samtidigt föreskrivs de rättigheter och skyldigheter som följer av EU-medborgarskapet i EU-lagstiftningen och är inte beroende av medlemsstaterna och kan därför inte begränsas på ett omotiverat sätt av dem.
H. När det gäller tillgång till nationellt medborgarskap bör medlemsstaterna följa principerna i EU-lagstiftningen, exempelvis principerna om proportionalitet, rättsstat och icke-diskriminering, som är utförligt definierade i domstolens rättspraxis.
I. Storbritanniens planerade utträde ur unionen har belyst hur viktigt det är med EU-medborgarskapets rättigheter, särskilt bland unga européer, och den roll som dessa rättigheter spelar i miljontals EU-medborgares liv, och har också ökat medvetenheten i EU om den potentiella förlusten av sådana rättigheter på båda sidor.
J. Det genomsnittliga valdeltagandet i valet till Europaparlamentet 2014 var 42,6 %. Enligt den senaste Eurobarometerundersökningen, som offentliggjordes i maj 2018, kände endast 19 % av de intervjuade européerna till datumet för nästa val till Europaparlamentet.
K. EU-medborgarna är nästan helt omedvetna om Europa Direkt-kontoren trots deras huvudsakliga uppgift att tillhandahålla information.
L. Det finns över 400 Europa direkt-kontor i hela EU som hjälper kommissionen att sprida information om EU:s politik av direkt intresse för medborgarna i syfte att engagera medborgarna på lokal och regional nivå.
M. Begreppet medborgarskap definierar förhållandet mellan medborgarna i en politisk gemenskap, inbegripet deras rättigheter, skyldigheter och ansvar. Artikel 20 i EUF-fördraget ger unionsmedborgarna rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet samt vid kommunala val i de medlemsstater där de är bosatta, på samma villkor som medborgarna i respektive stat.
N. EU-medborgarna företräds direkt i Europaparlamentet, och alla medborgare måste få lika uppmärksamhet från EU-institutionerna. I artikel 8 i EUF-fördraget fastställs principen om integrering av ett jämställdhetsperspektiv, och det slås fast att unionen i all sin verksamhet ska syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem.
O. Europeiska unionens domstol har i ett antal fall fastställt att de rättigheter som följer av unionsmedborgarskapet också kan åberopas av medborgare i en medlemsstat gentemot samma stat(20).
P. Ett antal medlemsstater erbjuder så kallade guldvisumprogram och investerarprogram som ett sätt att erhålla medborgarskap.
Q. Fri rörlighet ger EU-medborgare möjligheter att resa, studera, arbeta och bo i andra EU-länder. Mer än 16 miljoner européer utövar sin rätt att uppehålla sig i ett annat EU-land.
R. Rätten till fri rörlighet spelar en central roll för EU-medborgarskapet och kompletterar de andra friheterna på EU:s inre marknad. Unga européer är mycket måna om den fria rörligheten, som betraktas som det mest positiva som åstadkommits av EU efter säkerställande av fred i Europa.
S. Man har vid genomförandet av direktiv 2004/38/EG stött på praktiska svårigheter, och européerna kan fortfarande ha svårt att flytta till eller bosätta sig i en annan medlemsstat till följd av diskriminering på grund av nationalitet och inrese- och bosättningskrav. Det finns en betydande rättspraxis från domstolen som syftar till att klargöra centrala begrepp för rörliga EU-medborgare.
T. Rätten till konsulärt skydd garanteras i artiklarna 20 och 23 i EUF-fördraget, och unionsmedborgare har därmed rätt till skydd inom ett tredjelands territorium, där den medlemsstat i vilken de är medborgare inte är representerad, av varje annan medlemsstat, på samma villkor som medborgarna i den staten. Nödsituationer, naturkatastrofer och händelser såsom terroristattacker kan påverka EU-medborgare som kommer från en medlemsstat utan representation i det berörda tredjelandet.
U. Kommissionen har uppvisat ett åtagande i rapporten om EU-medborgarskapet 2017 om att anordna en EU-omfattande informations- och upplysningskampanj för att öka EU-medborgarnas kunskap om deras rättigheter. Detta ansvar att bättre informera EU-medborgarna om deras rättigheter och skyldigheter måste delas av medlemsstaterna och det civila samhället.
V. Enligt kommissionens rapport om EU-medborgarskapet 2017 har sedan 2012 allt fler människor rapporterat att de upplevt någon form av diskriminering.
W. Upprättandet av Schengenområdet och införlivandet av Schengenregelverket i EU:s regelverk har i betydande grad stärkt den fria rörligheten i EU och är en av de största landvinningarna i det europeiska integrationsprojektet.
X. Införandet av EU-medborgarskapet är en framgång för det europeiska projektet som ännu inte har förverkligat sin fulla potential. Det är viktigt att framhålla att detta är en unik konstruktion som man inte stöter på någon annanstans i världen.
1. Europaparlamentet anser att inte alla bestämmelser om EU-medborgarskapet har genomförts så att de når sin fulla potential, trots att detta skulle möjliggöra en konsolidering av den europeiska identiteten. Parlamentet betonar att skapandet av ett EU-medborgarskap har visat att en typ av medborgarskap som inte bestäms av nationalitet kan existera och att den utgör grunden för ett politiskt område med rättigheter och skyldigheter som fastställs i EU:s lagstiftning och inte i statens. EU-institutionerna uppmanas att vidta de åtgärder som krävs för att förbättra genomförandet av, räckvidden för och ändamålsenligheten i fördragsbestämmelserna om medborgarskap samt motsvarande bestämmelser som fastställs i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet påpekar att EU-medborgarna inte är fullt medvetna om sina rättigheter som följer av EU-medborgarskapet.
2. Europaparlamentet påminner om att EU-medborgarskapet är ett komplement till medborgarskap i en medlemsstat. Parlamentet understryker att EU-medborgarskapet gör det möjligt för medborgarna att ha flera identiteter som kompletterar varandra, och att exkluderande nationalism och populistiska ideologier undergräver denna möjlighet. Utövandet av ett aktivt medborgarskap och uppmuntran till medborgardeltagande är avgörande för att stärka känslan av att tillhöra ett politiskt projekt för att främja utvecklingen av en gemensam känsla av europeisk identitet, ömsesidig förståelse, interkulturell dialog och transnationellt samarbete samt för att bygga öppna, inkluderande, sammanhållna och motståndskraftiga samhällen.
3. Europaparlamentet anser att ett fullständigt genomförande, från EU:s institutioner, organ och byråer, av EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och ett aktivt främjande av rättigheterna och principerna däri, utgör en viktig hävstång för att garantera medborgarnas faktiska medverkan i EU:s demokratiska process och konkretiserar bestämmelserna i artikel 20 i EUF-fördraget.
4. Europaparlamentet betonar att samtliga rättigheter och skyldigheter som följer av EU-medborgarskapet inte kan begränsas utan sakliga skäl. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang eftertryckligen medlemsstaterna att utnyttja sin rätt att bevilja medborgarskap i en anda av rättvist samarbete, även när det gäller barn till EU-medborgare som har svårt att uppfylla medborgarskapskriterierna enligt nationella regler. Parlamentet understryker att ett framgångsrikt utövande av medborgerliga rättigheter förutsätter att alla rättigheter och friheter som fastställs i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna skyddas och främjas, även för personer med funktionsnedsättning som bör kunna utöva sina grundläggande rättigheter på samma sätt som alla andra medborgare, och att jämställdhetsintegrering genomförs i syfte att säkerställa att kvinnor till fullo kan åtnjuta de rättigheter som är knutna till EU-medborgarskapet.
5. Europaparlamentet påminner om att EU-medborgarskapet också har utvidgade konsekvenser och ger rättigheter när det gäller demokratiskt deltagande som härrör från artiklarna 10 och 11 i EU-fördraget. Parlamentet betonar att det – för att man ska kunna utöva rätten att delta i unionens demokratiska liv – bör fattas beslut så öppet och så nära medborgarna som möjligt, och det är därför av grundläggande betydelse att ge relevanta garantier för insyn i beslutsfattandet och kampen mot korruption.
6. Europaparlamentet beklagar att vissa medlemsstater i dag har valt att inte tillämpa delar av fördragen, vilket leder till faktiska skillnader i de medborgerliga rättigheterna, som enligt fördragen är tänkta att vara lika.
7. Europaparlamentet konstaterar att programmet Erasmus+, programmet för rättigheter, jämlikhet och medborgarskap och programmet Ett Europa för medborgarna medför stora fördelar för EU-medborgarna, i synnerhet för unga, genom att de ökar deras medvetenhet om ställningen som EU-medborgare och deras kunskaper om de rättigheter som följer av denna ställning och dess underliggande värden. Europeiska frivilligprogram såsom Europeiska volontärtjänsten och den europeiska solidaritetskåren spelar också en viktig roll för att bygga upp ett EU-medborgarskap. Parlamentet understryker hur oerhört viktigt det är med sådana program, särskilt bland unga, och efterlyser stärkt finansiering för dem.
Politiska rättigheter
8. Europaparlamentet är bekymrat över den nedåtgående trenden när det gäller valdeltagandet i både nationella val och val till Europaparlamentet, särskilt bland unga. Parlamentet är övertygat om att förstärkningen av EU:s offentliga sfär och ett fullständigt genomförande av EU-medborgarskapet har potential att bidra till att vända nedgången genom att öka medborgarnas känsla av tillhörighet till en europeisk gemenskap och stärka den representativa demokratin.
9. Europaparlamentet erkänner kommissionens insatser för att främja program som stärker EU-medborgarskapet och medborgarnas medvetenhet om sina politiska rättigheter. Parlamentet noterar dock de mycket små framsteg som gjorts i genomförandet av artikel 165 i EUF-fördraget som en rättslig grund för att främja den europeiska dimensionen i medborgarnas utbildning. Parlamentet anser att det är helt nödvändigt att främja medborgarnas deltagande i EU:s demokratiska liv, och att utvecklingen av EU-läroplaner i utbildningssystemen bör vara en prioritering när det gäller att bygga vidare på den potential som EU-medborgarskapet har.
10. Europaparlamentet beklagar än en gång att vissa EU-medborgare förlorar sin rösträtt i den medlemsstat där de är medborgare och inte kan delta i nationella parlamentsval i den medlemsstat där de är bosatta. Parlamentet understryker att förlusten av valrättigheter till följd av bosättning i en annan medlemsstat skulle kunna avskräcka medborgare från att flytta till en annan medlemsstat och därför skulle kunna utgöra en potentiell överträdelse av artikel 18 i EUF-fördraget.
11. Europaparlamentet anser att det, i ett system med representativ demokrati, är nödvändigt att säkerställa väl fungerande EU-institutioner för att skydda EU-medborgarnas alla politiska rättigheter. Parlamentet betonar vikten av tillgång till information om EU-medborgarskapet och de rättigheter som följer av det, på Europeiska unionens alla officiella språk, för att stärka begreppet EU-medborgarskap. Parlamentet beklagar att, sedan ikraftträdandet av Lissabonfördraget, har artikel 15.3, som blev den rättsliga grunden för allmänhetens tillgång till handlingar och som gör att reglerna om tillgång omfattar alla unionens institutioner, organ, byråer och kontor, ännu inte genomförts fullt ut. Parlamentet anser att framstegen när det gäller antagandet av den nya förordningen konsekvent har bromsats upp av medlemsstaterna.
Fri rörlighet
12. Europaparlamentet välkomnar de fördelar som den fria rörligheten medför för EU-medborgarna och medlemsstaternas ekonomier. Parlamentet påpekar att de rättigheter som följer av direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier inte alltid är kända eller respekteras, vilket leder till hinder för den fria rörligheten och uppehållsrätten för EU-medborgare och deras familjer samt till att de diskrimineras. Parlamentet påminner om medlemsstaternas skyldighet att skydda rätten till fri rörlighet, inklusive familjeåterförening, för samkönade makar.
13. Europaparlamentet är oroat över att nationella domstolars tolkning av vissa bestämmelser och villkor i direktiv 2004/38/EG skiljer sig inte bara mellan medlemsstaterna, utan ibland även inom samma jurisdiktion. Parlamentet konstaterar med oro att de nationella myndigheterna inte alltid är fullt medvetna om de rättigheter och skyldigheter som fastställs i direktiv 2004/38/EG.
14. Europaparlamentet understryker problemet med avsaknad av information eller tillhandahållande av felaktig eller förvirrande information om visumkrav för familjemedlemmar eller om uppehållsrätt. Parlamentet vidhåller att medlemsstaterna bör se till att undanröja onödiga hinder för rätten till inresa/bosättning, särskilt för tredjelandsmedborgare som är EU-medborgares familjemedlemmar.
15. Europaparlamentet är oroat över de svårigheter som människor möter när det gäller att få sina yrkeskvalifikationer erkända runt om i Europa. Parlamentet anser att direktivet om yrkeskvalifikationer och den europeiska referensramen för kvalifikationer har bidragit till att underlätta erkännande bland medlemsstaterna. Parlamentet anser också att erkännande av yrkeskvalifikationer är avgörande för att säkerställa en högre grad av rörlighet för både studenter och yrkesverksamma. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta trenden att underlätta erkännande av yrkeskvalifikationer så mycket som möjligt.
16. Europaparlamentet är djupt bekymrat över resultaten av den forskning som utförts av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, som visar att det förekommer diskriminering när det gäller att hitta arbete, att få tillgång till olika tjänster såsom hyra av en bil eller en lägenhet eller vissa banktjänster, samt på utbildnings- och skatteområdet. Parlamentet betonar att diskriminering på grund av nationalitet kan skapa hinder för EU-medborgarnas fria rörlighet. EU och medlemsstaterna uppmanas att ägna särskild uppmärksamhet åt att övervaka sådana fall av diskriminering och att vidta resoluta åtgärder för att förebygga dem.
17. Europaparlamentet understryker den roll som rörlighet kan ha i ungdomars personliga utveckling, genom att främja utbildning och kulturellt utbyte och förbättra förståelsen av ett aktivt medborgarskap och hur det kan utövas. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att stödja EU-program som främjar rörlighet.
18. Europaparlamentet värdesätter kulturens, konstens och vetenskapens betydelse som viktiga inslag i ett aktivt EU-medborgarskap. Parlamentet framhåller deras roll för att stärka medborgarnas gemensamma känsla av att höra till unionen, öka ömsesidig förståelse och stimulera interkulturell dialog.
Konsulärt skydd
19. Europaparlamentet konstaterar att nästan sju miljoner EU-medborgare i dag bor i länder utanför EU och att detta antal förväntas öka till minst tio miljoner senast 2020.
20. Europaparlamentet anser att rätten till konsulärt skydd gynnar alla EU-medborgare och påminner om att konsulärt skydd tolkas så vitt som möjligt i rådets direktiv (EU) 2015/637 , dvs. som varje form av konsulärt bistånd. Parlamentet betonar att medvetenheten om dessa rättigheter fortfarande är begränsad.
21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra en bedömning av genomförandet av rådets direktiv (EU) 2015/637 och i tillämpliga fall inleda överträdelseförfaranden. Medlemsstaterna uppmanas att ta fram nödprotokoll som tar hänsyn till icke-företrädda medborgare, i syfte att förbättra kommunikationen i nödsituationer i samordning med andra medlemsstaters representationer och EU-delegationer. Parlamentet påminner om sin sedan länge framförda uppmaning att stärka EU-delegationernas roll i tredjeländer och framhåller det mervärde som EU:s diplomatiska nätverk tillför på fältet.
Framställningar till Europaparlamentet och klagomål till Europeiska ombudsmannen
22. Europaparlamentet betonar vikten av rätten att göra framställningar, som fastställs genom artikel 227 i EUF-fördraget respektive artikel 44 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, och rätten att vända sig till ombudsmannen, som fastslås i artikel 228 i EUF-fördraget och artikel 43 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet lovordar ombudsmannens arbete i kampen mot missförhållanden i unionens institutioner, myndigheter och byråer, och särskilt när det gäller öppenhet. Parlamentet betonar vikten av öppenhet för en adekvat demokratisk funktion och deltagande inom unionen som skapar förtroende bland sina medborgare. Parlamentet stöder i detta sammanhang ombudsmannens rekommendationer i hennes senaste särskilda rapport om öppenhet i rådets lagstiftningsprocess.
Rekommendationer
23. Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen utövar sina befogenheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget att uppmana Europeiska unionens domstol att besluta huruvida förlorad rösträtt på grund av bosättning i en annan EU-medlemsstat bör betraktas som en kränkning av den fria rörligheten och rätten till bosättning. Parlamentet uppmanar återigen medlemsstaterna att genomföra Venedigkommissionens uppförandekod i valfrågor, inklusive avskaffandet av förlorad rösträtt för medborgare som är bosatta utomlands i valen till de nationella parlamenten.
24. Europaparlamentet föreslår att kommissionen, genom det förfarande som fastställs i artikel 25 i EUF-fördraget, utvidgar de rättigheter som anges i artikel 20.2 i EUF-fördraget för att göra det möjligt för EU-medborgarna att välja om de vill rösta i den medlemsstat där de är medborgare eller i bosättningsmedlemsstaten, och att detta bör utvidgas till att omfatta alla val, i linje med varje medlemsstats konstitutionella möjligheter.
25. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa verktyg för e-demokrati på lokal och nationell nivå, och integrera dem på rätt sätt i den politiska processen, vilket underlättar demokratiskt deltagande för både medborgare och invånare.
26. Europaparlamentet anser att översynen av den rättsliga ramen för det europeiska medborgarinitiativet innebär en möjlighet att öka medborgarnas deltagande i EU:s beslutsfattande genom att göra instrumentet mindre byråkratiskt och mer tillgängligt.
27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram bättre metoder för den politiska och rättsliga uppföljningen av framgångsrika europeiska medborgarinitiativ.
28. Europaparlamentet vidhåller att mer resurser behöver investeras och fler program och initiativ skapas som syftar till att främja ett europeiskt offentligt rum där åtnjutande av grundläggande fri- och rättigheter, social välfärd och uppfyllandet av europeiska värden blir modellen för medborgaridentitet. Parlamentet välkomnar programmet för rättigheter och värden, som ett värdefullt exempel på unionens aktiva stöd för sina värden och rättigheter som följer av EU-medborgarskapet och är inskrivna i fördragen, bland annat genom att stödja det civila samhällets organisationer som främjar och skyddar dessa rättigheter och värden. Parlamentet betonar vikten av att bevara den nuvarande budgeten för programmet för rättigheter och värden. Parlamentet motsätter sig bestämt nedskärningar i programmet i den nya fleråriga budgetramen för 2021–2027, vilket föreslagits av kommissionen.
29. Europaparlamentet rekommenderar Europas politiska partier och deras partimedlemmar å det starkaste att säkerställa en jämn fördelning mellan kvinnliga och manliga kandidater genom varvade listor eller andra motsvarande metoder.
30. Europaparlamentet föreslår att avsevärt öka synligheten för Europa Direkt-kontoren. Parlamentet understryker att dessa kontor bör fungera som förmedlare som samarbetar med offentliga förvaltningar i medlemsstaterna och det civila samhället (inklusive fackföreningar, näringslivsorganisationer och offentliga och privata organ) för att aktivt informera EU-medborgarna om deras rättigheter och skyldigheter och främja medborgarnas deltagande på lokal nivå i EU:s demokratiska liv. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och enheter på regional och lokal nivå att aktivt samarbeta med dessa kontor. Parlamentet understryker att dessa kontor bör samverka med program såsom Ett Europa för medborgarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att dessa kontor centraliserar relevant information som gör det möjligt för EU:s medborgare att utöva sina rättigheter och gör det lättare för dem att utöva de rättigheter som följer av EU-medborgarskapet. Parlamentet anser att Solvit-tjänsten bör effektiviseras ytterligare så att den fungerar bättre när det gäller att skydda EU-medborgarnas rättigheter innan de söker rättsliga eller administrativa rättsmedel.
31. Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att lägga fram ett förslag som stärker både rollen för Europa Direkt-kontoren och utövandet av EU-medborgarskapet, som bygger på arbetstagares rättigheter i samband med tillämpningen av direktiv 2014/54/EU, inklusive EU-medborgarnas rätt till skydd mot diskriminering, utövandet av deras rösträtt enligt artikel 22 i EUF-fördraget och deras rätt till fri rörlighet enligt artikel 21 i EUF-fördraget och direktiv 2004/38/EG och rätten till fri rörlighet för deras familjemedlemmar.
32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att agera systematiskt vid medlemsstaternas överträdelser av direktiv 2004/38/EG, och efterlyser en moderniserad EU-vägledning för tillämpning och tolkning av lagstiftning som påverkar EU-medborgare i syfte att ta med den senaste utvecklingen från EU-domstolen, för att på så sätt se till att EU-lagstiftningen kan åstadkomma full verkan.
33. Europaparlamentet efterlyser en konsekvent integrering av ett jämställdhetsperspektiv i alla EU:s verksamheter, särskilt när man antar lagstiftning eller genomför politik kopplad till EU-medborgarskapet.
34. Europaparlamentet påminner om att parlamentet sedan 2014 vid flera tillfällen har uttryckt sin oro över att alla nationella system som innebär direkt eller indirekt försäljning av EU-medborgarskap undergräver själva idén med EU-medborgarskapet. Kommissionen uppmanas att övervaka sådana system och utarbeta en rapport om nationella system för beviljande av EU-medborgarskap till investerare, i enlighet med 2017 års rapport om EU-medborgarskapet.
35. Europaparlamentet beklagar att kommissionens rapport om EU-medborgarskapet 2017 inte hänvisar till EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, rätten att göra framställningar, rätten att vända sig till Europeiska ombudsmannen, rätten att få tillgång till handlingar eller rätten att stödja ett europeiskt medborgarinitiativ. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut beakta stadgans bestämmelser och att åtgärda dessa brister i nästa utvärdering.
36. Europaparlamentet understryker att allt fler EU-medborgare har drabbats av terrordåd i ett annat land än det egna, och kräver därför att protokoll omedelbart utarbetas i medlemsstaterna för att hjälpa EU-medborgare som är medborgare i en annan medlemsstat i händelse av ett terrordåd, i linje med direktiv (EU) 2017/541 om bekämpande av terrorism.
37. Europaparlamentet föreslår för medlemsstaterna att de inför en europeisk helgdag den 9 maj för att stärka den europeiska känslan av tillhörighet och skapa utrymme för medborgarrörelser och samhällsaktiviteter.
38. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att lägga fram ett förslag om genomförande av parlamentets rekommendationer om en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter.
39. Europaparlamentet är övertygat om att principen om icke-diskriminering är en hörnsten i EU-medborgarskapet och både en allmän princip och ett grundläggande värde inom EU-rätten enligt artikel 2 i EU-fördraget. Parlamentet uppmanar eftertryckligen rådet att slutföra antagandet av EU:s övergripande antidiskrimineringsdirektiv, för att de grundläggande rättigheterna ytterligare ska kunna garanteras inom unionen, genom att anta en konkret EU-lagstiftning som fullt ut genomför artiklarna 18 och 19 i EUF-fördraget i en övergripande strategi. Parlamentet beklagar att rådet, ett årtionde efter offentliggörandet av kommissionens förslag, fortfarande blockerar antidiskrimineringsdirektivet.
40. Europaparlamentet påminner om den fördragsfästa skyldigheten till anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta de åtgärder som krävs för att slutföra EU:s anslutning till konventionen, och att ansluta sig till den europeiska sociala stadgan.
41. Europaparlamentet betonar att medborgarutbildning av god kvalitet för alla åldrar (formell och informell) är avgörande för tryggt utövande av medborgarnas demokratiska rättigheter och ett välfungerande demokratiskt samhälle. Parlamentet noterar att endast kontinuerliga utbildningsinsatser kan säkerställa ett ökat deltagande i EU-val och öka förståelsen och solidariteten mellan kulturer i Europa samt motverka diskriminering, fördomar och bristande jämställdhet. Parlamentet rekommenderar att artiklarna 165, 166 och 167 i EUF-fördraget används som rättslig grund för att utforska potentialen i utbildning, yrkesutbildning och ungdomspolitik.
42. Europaparlamentet påminner om att de politiska partierna på europeisk nivå ska bidra till att ”skapa ett europeiskt politiskt medvetande och till att uttrycka unionsmedborgarnas vilja” (artikel 10.4 i EU-fördraget), och efterlyser därför en möjlighet för enskilda EU-medborgare att direkt ansöka om medlemskap i politiska partier på europeisk nivå.
43. Europaparlamentet påminner om behovet av att främja den europeiska dimensionen i valet till Europaparlamentet för att bidra till parlamentets potentiella framtida arbete genom att utöva sin initiativrätt enligt artikel 225 i EUF-fördraget. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina insatser för att främja medborgerliga rättigheter bland EU-medborgarna, däribland dem som rör rösträtt. Parlamentet understryker att bättre och mer fokuserad information om EU-politiken och EU-lagstiftningens påverkan på medborgarnas vardag skulle förbättra valdeltagandet i EU-valet. Parlamentet påminner om behovet av att främja deltagandet i EU-valet genom att öka synligheten för de europeiska politiska partierna. Parlamentet upprepar att medborgarna, medlemsstaterna och EU har ett gemensamt ansvar för att främja deltagandet i EU-valet. Parlamentet betonar behovet av att informera medborgarna om den senaste reformen av vallagen och förfarandet med toppkandidater (Spitzenkandidat). Parlamentet understryker denna persons politiska och symboliska betydelse för att stärka EU-medborgarskapet.
44. Europaparlamentet påminner om att Europaparlamentet är hela unionens parlament, och att det spelar en avgörande roll i att säkerställa legitimiteten hos EU:s politiska institutioner och göra dem ansvariga genom en adekvat parlamentarisk granskning. Parlamentet vidhåller därför att dess lagstiftningsbefogenheter och kontrollrättigheter måste garanteras, befästas och stärkas.
45. Europaparlamentet påminner om kommissionens vägledning om tillämpningen av unionens dataskyddslagstiftning i samband med val och dess meddelande av den 12 september 2018 om att säkerställa fria och rättvisa val till Europaparlamentet (COM(2018)0637). Parlamentet kräver att allt görs för att säkerställa att val är fria från all otillbörlig inblandning. Parlamentet understryker behovet av en definierad EU-politik för att ta itu med anti-EU-propaganda och riktad felaktig information.
46. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att göra mer för att främja demokratiskt deltagande genom att öka sin dialog med medborgarna, förbättra medborgarnas förståelse av vilken roll EU-lagstiftningen spelar i deras vardag, och lyfta fram deras rätt att ställa upp i lokala, nationella och europeiska val.
47. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i detta avseende utnyttja sociala medier och digitala verktyg med särskild betoning på att öka deltagandet av unga och personer med funktionsnedsättning. Parlamentet efterlyser utveckling och tillämpning av verktyg för e-demokrati, såsom online-plattformar, för att mer direkt involvera medborgarna i EU:s demokratiska liv och på så sätt främja deras engagemang.
48. Europaparlamentet stöder framställning och spridning av press- och multimediematerial på alla officiella EU-språk, med inriktning på att göra EU-medborgarna mer medvetna om sina rättigheter och öka deras förmåga att förverkliga dessa rättigheter i varje medlemsstat.
49. Europaparlamentet anser, med tanke på den ökande effekten av sociala medier på medborgarnas liv, att EU:s institutioner bör fortsätta att ta fram nya mekanismer och ny offentlig politik som syftar till att skydda de grundläggande rättigheterna för personer i den digitala miljön. Parlamentet betonar behovet av ett säkert, rättvist och öppet utbyte av medborgarnas uppgifter. Parlamentet understryker att fria medier och tillgång till en mångfald av åsikter är en oumbärlig del av en sund demokrati och att mediekompetens är avgörande och bör utvecklas i tidig ålder.
50. Europaparlamentet uppmuntrar användningen av artikel 25 i EUF-fördraget för att vidta åtgärder som skulle kunna underlätta det dagliga utövandet av EU-medborgarskapet.
51. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i enlighet med artikel 25 i EUF-fördraget ta hänsyn till utvecklingen av EU-medborgarskapets rättigheter i sekundärlagstiftningen och rättspraxis i nästa rapport om EU-medborgarskapet, och att föreslå en färdplan för att samla alla dessa framsteg för att formellt ta hänsyn till unionens utveckling på detta område.
52. Europaparlamentet understryker att det slutliga målet med detta arbete, i enlighet med förfarandet i artikel 25 i EUF-fördraget, skulle vara att ta konkreta initiativ för att befästa medborgarspecifika rättigheter och friheter i en EU-stadga för medborgarskap, liknande den europeiska pelaren för sociala rättigheter, inklusive de grundläggande rättigheter och friheter som fastställs i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, tillsammans med de sociala rättigheter som fastställs i den europeiska pelaren för sociala rättigheter och de värden som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget, som definierande delar av det europeiska ”offentliga rummet”, som bland annat inbegriper styrningsmodellen för detta offentliga rum, värdighet, frihet, rättsstatlighet, demokrati, mångfald, tolerans, rättvisa och solidaritet, jämlikhet och icke-diskriminering, som skulle beaktas i en framtida eller eventuell reform av fördragen.
o o o
53. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaterna.
Till exempel domstolens dom av den 8 mars 2011, Gerardo Ruiz Zambrano mot Office national de l’emploi (ONEM), C-34/09, ECLI:EU:C:2011:124, domstolens dom av den 2 mars 2010, Janko Rottman mot Freistaat Bayern, C-135/08, ECLI:EU:C:2010:104, domstolens dom av den 5 maj 2011, Shirley McCarthy mot Secretary of State for the Home Department, C-434/09, ECLI:EU:C:2011:277 och domstolens dom av den 15 november 2011, Murat Dereci m.fl. mot Bundesministerium für Inneres, C-256/11, ECLI:EU:C:2011:734.
Genomförandet av bestämmelserna i fördraget avseende fördjupat samarbete
147k
50k
Europaparlamentets resolution av den 12 februari 2019 om genomförandet av bestämmelserna i fördraget avseende fördjupade samarbeten (2018/2112(INI))
– med beaktande av fördragsbestämmelserna avseende fördjupade samarbeten och särskilt artiklarna 20, 42.6, 44, 45 och 46 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 82, 83, 86, 87, 187, 188, 326, 327, 328, 329, 330, 331, 332, 333 och 334 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),
– med beaktande av fördragsbestämmelserna om befintliga former av differentierad integration och särskilt artiklarna 136, 137 och 138 i EUF-fördraget om särskilda bestämmelser för de medlemsstater som har euron som valuta,
– med beaktande av fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen,
– med beaktande av protokoll nr 10 om det permanenta strukturerade samarbete som inrättas genom artikel 42 i fördraget om Europeiska unionen, protokoll nr 14 om Eurogruppen och protokoll nr 19 om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar,
– med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential(1),
– med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om möjliga utvecklingar och justeringar av den nuvarande institutionella strukturen för Europeiska unionen(2),
– med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om budgetkapacitet för euroområdet(3),
– med beaktande av sin resolution av den 16 mars 2017 om konstitutionella, rättsliga och institutionella följder av en gemensam säkerhets- och försvarspolitik: de möjligheter som Lissabonfördraget erbjuder(4),
– med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2019 om differentierad integration(5),
– med beaktande av Romförklaringen av den 25 mars 2017,
– med beaktade av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e och bilaga 3 i talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0038/2019), och av följande skäl:
A. För att främja det europeiska projektet och underlätta tillvaron för medborgarna har unionen ett särskilt intresse av att upprätta fördjupade samarbeten på vissa områden där EU inte har exklusiv befogenhet.
B. Enligt artikel 20.2 i EU-fördraget är fördjupade samarbeten avsedda som en sista utväg när målen för ett samarbete inte kan uppnås inom rimlig tid av unionen som helhet.
C. Fördjupade samarbeten bör inte ses som ett sätt att stänga ute eller splittra medlemsstaterna utan som en pragmatisk lösning för att fördjupa den europeiska integrationen.
D. På grund av känsligheten i vissa politiska frågor är det svårt att följa det ordinarie lagstiftningsförfarandet, inte endast på grund av enhällighetskravet, utan även på grund av att rådet av hävd försöker uppnå konsensus mellan medlemsstaterna även när det räcker med en kvalificerad majoritet för att fatta beslut.
E. Med undantag för skatten på finansiella transaktioner skulle alla initiativ till fördjupade samarbeten ha kunnat antas med kvalificerad majoritet i rådet, om denna regel hade införts i stället för enhällighet.
F. Det finns ett antal exempel på fall där en grupp medlemsstater har ett bi- eller multilateralt samarbete utanför fördragsramen, till exempel inom försvarsområdet. I och med finans- och valutakrisen uppstod ett behov av att fatta snabba beslut och komma förbi enhällighetskravet på vissa områden, vilket ledde till att mellanstatliga instrument bildades utanför EU:s rättsliga ram, exempelvis den europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) och fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen (den så kallade finanspakten).
G. Fördjupat samarbete är ett förfarande som innebär att minst nio medlemsstater får etablera ett avancerat samarbete på ett område inom EU:s strukturer, men utan att de övriga medlemsstaterna deltar. Fördjupat samarbete gör det möjligt för de deltagande medlemsstaterna att uppnå ett gemensamt mål eller initiativ och att undvika handlingsförlamning i förhandlingarna eller blockering av en annan medlemsstat eller andra medlemsstater, när enhällighet krävs. Enligt artikel 20.4 i EU-fördraget bör rättsakter som antas inom ramen för ett fördjupat samarbete endast vara bindande för de deltagande medlemsstaterna. Fördjupat samarbete är begränsat till områden där EU inte har exklusiva befogenheter.
H. Enligt artikel 328.1 i EUF-fördraget ska kommissionen och de medlemsstater som deltar i det fördjupade samarbetet säkerställa att de främjar deltagande av så många medlemsstater som möjligt.
I. Erfarenheten har visat att fördjupade samarbeten ger tillfredsställande resultat när det gäller lagar om äktenskapsskillnad(6) och verkar lovande när det gäller regler för makars förmögenhetsförhållanden(7), det europeiska enhetliga patentet och Europeiska åklagarmyndigheten.
J. De första erfarenheterna av fördjupade samarbeten har visat på att det är svårt att tillämpa denna lösning på grund av att det endast finns begränsade bestämmelser i fördragen om hur de praktiskt ska gå till och på grund av att EU-institutionerna inte följer upp dem i tillräcklig utsträckning.
K. En analys av olika statsförbundsmodeller i och utanför EU:s medlemsstater har visat att delstaterna ofta använder flexibla samarbetsmekanismer på områden av gemensamt intresse.
L. Utan övergångsklausuler från enhällighet till omröstning med kvalificerad majoritet i rådet, och i avsaknad av en genomgripande reform av fördragen, förefaller det möjligt att medlemsstaterna alltmer kommer att behöva använda sig av bestämmelserna om fördjupade samarbeten i framtiden för att lösa gemensamma problem och uppnå gemensamma mål.
M. För att fördjupade samarbeten ska fungera smidigt är det viktigt att upprätta en lista med frågor som måste hanteras och att ställa samman en färdplan för hur fördjupade samarbeten ska gå till i praktiken så att de följer fördragens bokstav och anda.
Huvudsakliga iakttagelser
1. Europaparlamentet oroas över att behovet av att ta till mellanstatliga lösningar utanför fördragen ännu inte har undanröjts helt och hållet, trots att möjligheten till fördjupade samarbeten finns som ett sätt att lösa gemensamma problem där de deltagande medlemsstaterna kan dra nytta av EU:s institutionella struktur och därmed få lägre administrativa kostnader, vilket får negativa konsekvenser med avseende på den enhetliga tillämpningen av EU:s rättsliga ramar och därmed leder till en brist på lämplig demokratisk kontroll.
2. Europaparlamentet anser att EU:s gemensamma institutionella ram bör bevaras i syfte att uppnå unionens gemensamma mål och garantera principen om jämlikhet mellan alla medborgare. Parlamentet insisterar på att gemenskaps- eller unionsmetoden måste upprätthållas.
3. Europaparlamentet understryker att fördjupade samarbeten i motsats till mellanstatliga fördrag är ett sätt att lösa problem som inte bara är lagligt utan även praktiskt, eftersom de regleras av bestämmelserna i fördragen och bedrivs inom unionens institutionella struktur.
4. Europaparlamentet påpekar att fördjupade samarbeten, på grund av sin natur som sista utväg, inte har använts i någon större utsträckning sedan de infördes i Amsterdamfördraget men att det ändå verkar som om de håller på att bli allt viktigare och att de leder till påtagliga resultat.
5. Europaparlamentet noterar att fördjupade samarbeten hittills oftast inletts inom områden som regleras av ett särskilt lagstiftningsförfarande med krav på enhällighet och att de till största delen har handlat om rättsliga och inrikes frågor.
6. Europaparlamentet påpekar att det hittills har varit ett relativt utdraget förfarande att upprätta och genomföra ett fördjupat samarbete, särskilt på grund av den otydliga definitionen av hur lång tid som ska anses rimlig för att fastställa att den majoritet som måste uppnås inte kan uppnås och på grund av att det saknats politisk vilja att gå fortare fram.
7. Europaparlamentet konstaterar att avsaknaden av tydliga operativa riktlinjer för att upprätta och administrera fördjupade samarbeten, till exempel den tillämpliga lagen för gemensamma institutioner eller förfaranden för utträde ur ett redan befintligt samarbete, kan ha gjort ingåendet av fördjupade samarbeten mindre sannolikt.
8. Europaparlamentet påpekar att fördjupade samarbeten visserligen drar fördel av unionens institutionella ordning och rättsordning men att de ändå inte automatiskt kommer att införlivas i EU:s regelverk.
9. Europaparlamentet anser att fördjupade samarbeten, trots att de anses vara andrahandslösningar, ändå är ett bra sätt att lösa problem på unionsnivå och ett sätt att komma runt vissa institutionella dödlägen.
10. Europaparlamentet anser att samma frågor måste besvaras för att det på ett verkningsfullt sätt ska gå att genomföra och organisera fördjupade samarbeten, oavsett vilket politikområde som avses eller vilken form samarbetet tar.
Rekommendationer
11. Europaparlamentet föreslår därför att ett antal frågor måste besvaras och en färdplan följas enligt nedan för att säkerställa att fördjupade samarbeten kan genomföras på ett smidigt och verkningsfullt sätt.
Beslutsprocessen
12. Europaparlamentet påpekar att det politiska initiativet till fördjupade samarbeten bör komma från medlemsstaterna, men att diskussioner om vad de ska innehålla bör utgå från ett förslag från kommissionen.
13. Europaparlamentet påminner om att artikel 225 i EUF-fördraget ger parlamentet rätt att indirekt ta initiativ till lagstiftning, vilket bör tolkas som att parlamentet har möjlighet att ta initiativ till fördjupade samarbeten utifrån ett kommissionsförslag som man inte kunnat enas om genom den vanliga beslutsprocessen inom två på varandra följande ordförandeskapsperioder i rådet.
14. Europaparlamentet anser att målen för samarbetet bör betraktas som omöjliga att uppnå för unionen som helhet, i enlighet med kravet i artikel 20 i EU-fördraget, om inga betydande framsteg har gjorts i rådet under en period som omfattar två på varandra följande ordförandeskap i rådet.
15. Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaternas begäranden om att upprätta ett fördjupat samarbete sinsemellan i princip bör bygga på mål som är minst lika ambitiösa som de som kommissionen lagt fram innan det fastställs att de inte kan uppnås inom rimlig tid av unionen som helhet.
16. Europaparlamentet rekommenderar starkt att den särskilda övergångsklausulen i artikel 333 i EUF-fördraget tillämpas så att man går över från beslutsfattande med enhällighet till kvalificerad majoritet och från ett särskilt lagstiftningsförfarande till det ordinarie lagstiftningsförfarandet så fort en överenskommelse om att inleda ett fördjupat samarbete godkänts av rådet, så att nya blockeringar kan undvikas om antalet deltagande medlemsstater är relativt stort.
17. Europaparlamentet anser att beslutet om att bemyndiga fördjupade samarbeten måste innehålla bestämmelser om hur förbindelserna med de medlemsstater som inte deltar i samarbetet ska se ut. Parlamentet anser att de medlemsstater som inte deltar i sådana fördjupade samarbeten ändå bör delta i överläggningarna om de frågor som samarbetena är inriktade på.
18. Europaparlamentet påminner om att både kommissionens och rådets sekretariat har en viktig uppgift när det gäller att se till att de medlemsstater som inte deltar i ett fördjupat samarbete inte lämnas utanför på ett sätt som gör det svårt för dem att delta i ett senare skede.
Förvaltning
19. Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen ska spela en aktiv roll i alla faser av fördjupade samarbeten, från det att förslaget framläggs till det att överläggningar genomförs och det fördjupade samarbetet inleds.
20. Europaparlamentet bekräftar att EU-institutionernas enhet bör upprätthållas och att fördjupade samarbeten inte bör leda till att system med parallella institutioner skapas, även om särskilda organ inom EU:s rättsliga ramar kan få inrättas där så behövs utan att det påverkar unionens institutioners och organs befogenheter och funktioner.
Parlamentarisk kontroll
21. Europaparlamentet påminner om att det ansvarar för den parlamentariska kontrollen av fördjupade samarbeten. Parlamentet vill se att de nationella parlamenten, och i förekommande fall, de regionala parlamenten, tar större plats vid sidan av Europaparlamentet i den demokratiska kontrollen av fördjupade samarbeten, om samarbetena gäller politikområden med delad befogenhet. Parlamentet understryker möjligheten att inrätta ett interparlamentariskt forum som liknar t.ex. den interparlamentariska konferens som beskrivs i artikel 13 i fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen och den interparlamentariska konferensen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, vid behov och utan att det påverkar parlamentets befogenheter.
22. Europaparlamentet betonar att de medlemsstater som deltar i ett fördjupat samarbete måste involvera regioner med lagstiftningsbefogenheter i frågor som berör dem, så att den interna befogenhetsfördelningen respekteras och den sociala legitimiteten för det fördjupade samarbetet stärks.
23. Europaparlamentet rekommenderar att parlamentet spelar en större roll i fördjupade samarbeten genom att föreslå kommissionen nya samarbetsformer i enlighet med artikel 225 i EUF-fördraget samt genom att övervaka förslag eller befintliga samarbeten. Parlamentet är övertygat om att parlamentet bör vara inblandat i alla steg av förfarandet i stället för att endast förväntas ge sitt godkännande, och att det bör få regelbundna rapporter om och kunna lämna synpunkter på hur de fördjupade samarbetena fortskrider.
24. Europaparlamentet uppmanar rådet att engagera sig i ett eventuellt framtida fördjupat samarbete med parlamentet innan man begär parlamentets godkännande av den slutliga texten, för att säkerställa maximalt samarbete mellan unionens medlagstiftare.
25. Europaparlamentet beklagar dock att rådet, trots parlamentets konstruktiva och välavvägda synsätt på förfarandet för fördjupat samarbete, har visat föga intresse för att formellt samarbeta med parlamentet före begäran om parlamentets godkännande av den slutliga framförhandlade texten.
26. Europaparlamentet anser att det måste förbättra sin interna organisation när det gäller fördjupade samarbeten. Parlamentet anser i detta syfte att det relevanta ständiga utskottet bör följa alla fall av fördjupade samarbeten och rekommenderar att parlamentets arbetsordning därför bör tillåta inrättandet av ad hoc-underkommittéer, där fullt medlemskap främst ges till de parlamentsledamöter som valts i de medlemsstater som deltar i det fördjupade samarbetet.
Budget
27. Europaparlamentet anser att driftskostnaderna för fördjupade samarbeten bör belasta de deltagande medlemsstaterna och att de medlemsstater som inte deltar ska få kompensation i de fall då kostnaden belastar EU:s budget, utom om rådet efter samråd med parlamentet och i enlighet med artikel 332 i EUF-fördraget beslutar att sådana samarbeten ska finansieras av EU:s budget, vilket innebär att kostnaderna blir en del av den senare och därmed omfattas av det årliga budgetförfarandet.
28. Europaparlamentet anser att eventuell vinst från fördjupade samarbeten bör gå till att täcka driftskostnaderna för det fördjupade samarbetet.
Domsrätt
29. Europaparlamentet anser att Europeiska unionens domstol bör ha direkt domsrätt över fördjupade samarbeten, utan att det påverkar möjligheten att inrätta en specialdomstol eller en tvistlösningsdomstol i första instans för att ett visst fördjupat samarbete ska fungera, om inte fördraget föreskriver något annat, varvid detta i så fall bör anges i den rättsakt genom vilken det fördjupade samarbetet inrättas.
30. Europaparlamentet påpekar att EU-domstolen alltid bör vara högsta skiljeinstans i de fall då en specialmekanism för skiljedomsförfarande eller en specialdomstol måste inrättas för ett fördjupat samarbete.
Justeringar i unionens institutionella struktur
31. Europaparlamentet föreslår att det i kommissionen inrättas en specialenhet för fördjupade samarbeten under ledning av kommissionsledamoten med ansvar för kontakter mellan institutionerna. Denna enhet bör samordna och underlätta det institutionella förfarandet för att upprätta fördjupade samarbeten.
32. Europaparlamentet anser att både kommissionens och rådets sekretariat måste ha en mer proaktiv funktion när det gäller fördjupade samarbeten och föreslår därför att dessa institutioner aktivt, i samarbete med Europeiska regionkommittén och framför allt dess plattform för europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS), ska försöka hitta områden där fördjupade samarbeten skulle kunna vara bra för att föra det europeiska projektet vidare eller områden som ligger nära pågående fördjupade samarbeten så att överlappningar och motsägelser kan undvikas.
Utträde eller uteslutande av medlemsstater
33. Europaparlamentet påpekar att det, med undantag av det permanenta strukturerade samarbetet (Pesco), inte finns några bestämmelser i fördragen om möjligheter för medlemsstater att dra sig ur eller uteslutas ur pågående fördjupade samarbeten.
34. Europaparlamentet anser att tydliga regler bör formuleras för alla fördjupade samarbeten om hur medlemsstater som inte längre önskar delta ska kunna dra sig ur och om hur medlemsstater som inte längre uppfyller villkoren för ett fördjupat samarbete ska uteslutas. Parlamentet föreslår att villkor för eventuella utträden och uteslutningar av medlemsstater ska anges i den akt genom vilken fördjupade samarbeten inrättas.
Rekommendationer för framtida utveckling av fördjupade samarbeten
35. Europaparlamentet anser det nödvändigt att skapa ett snabbförfarande för bemyndigande av fördjupade samarbeten inom områden som är särskilt politiskt angelägna, så att dessa samarbeten kan komma till stånd snabbare än efter två på varandra följande ordförandeskapsperioder i rådet.
36. Europaparlamentet uppmanar enträget de medlemsstater som deltar i fördjupade samarbeten att arbeta för att införliva de fördjupade samarbetena i gemenskapens regelverk.
37. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en förordning på grundval av artikel 175.3 eller 352 i EUF-fördraget i syfte att förenkla och sammanställa de tillämpliga rättsliga ramarna för det fördjupade samarbetet (såsom vägledande principer om tillämplig lag för gemensamma institutioner eller en medlems utträde) och därmed underlätta ingåendet av sådana samarbeten.
38. Europaparlamentet föreslår att man i samband med nästa översyn av fördragen undersöker möjligheten för regioner eller lokala enheter att fylla en funktion i de fördjupade samarbetena när dessa rör ett område med exklusiv befogenhet för den berörda nivån, med respekt för de nationella konstitutionerna.
o o o
39. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.
Rådets förordning (EU) nr 1259/2010 av den 20 december 2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad , EUT L 343, 29.12.2010, s. 10.
Rådets förordning (EU) 2016/1103 av den 24 juni 2016 om genomförande av ett fördjupat samarbete på området för domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om makars förmögenhetsförhållanden, EUT L 183, 8.7.2016, s. 1.
Genomförandet av bestämmelserna i fördraget avseende parlamentets befogenheter att utöva politisk kontroll över kommissionen
148k
46k
Europaparlamentets resolution av den 12 februari 2019 om genomförandet av bestämmelserna i fördraget avseende parlamentets befogenheter att utöva politisk kontroll över kommissionen (2018/2113(INI))
– med beaktande av fördragets bestämmelser avseende Europaparlamentets politiska kontroll över Europeiska kommissionen, särskilt artiklarna 14, 17 och 25 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) samt artiklarna 121, 159, 161, 175, 190, 225, 226, 230, 233, 234, 249, 290, 291, 319 och 325 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),
– med beaktande av artikel 17 i EU-fördraget, där det fastställs att kommissionen ska främja unionens allmänna intresse och ensam har rätt att ta initiativ ”i detta syfte”,
– med beaktande av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen,
– med beaktande av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning från 2016 och det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning från 2013,
– med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential(1),
– med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om möjliga utvecklingar och justeringar av den nuvarande institutionella strukturen för Europeiska unionen(2),
– med beaktande av sitt beslut av den 7 februari 2018 om översynen av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen, särskilt punkterna 2 och 8, som ytterligare bekräftar att toppkandidatsprocessen består av en god konstitutionell och politisk praxis som återspeglar den interinstitutionella balans som föreskrivs i fördragen(3),
– med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets förordning om närmare föreskrifter för utövandet av Europaparlamentets undersökningsrätt och om upphävande av Europaparlamentets, rådets och kommissionens beslut 95/167/EG, Euratom, EKSG(4) samt av de pågående interinstitutionella förhandlingarna,
– med beaktande av Europeiska ombudsmannens rapport om möten och granskning av handlingar i de förenade klagomålen 488/2018/KR och 514/2018/KR om kommissionens utnämning av en ny generalsekreterare samt av dess rekommendationer i dessa mål,
– med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e och bilaga 3 i talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A8‑0033/2019), och av följande skäl:
A. Enligt unionens institutionella ramverk, så som det fastställs i fördragen, har parlamentet, såsom ett lagstiftande organ för unionen, ansvaret för den politiska kontrollen av kommissionen.
B. Parlamentet har till sitt förfogande en uppsättning instrument för att hålla kommissionen ansvarig, t.ex. förslaget till misstroendeförklaring (artiklarna 17 i EU-fördraget och 234 i EUF-fördraget), möjligheten att begära att kommissionens ordförande drar tillbaka sitt förtroende för en enskild kommissionsledamot (artikel 118.10 i parlamentets arbetsordning), undersökningsrätten (artikel 226 i EUF-fördraget), befogenheten att kontrollera delegerade akter och genomförandeakter (artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget), rätten att ställa muntliga och skriftliga frågor (artikel 230.2 i EUF-fördraget) samt rätt att väcka talan mot kommissionen när det gäller laglighet (artikel 263 i EUF-fördraget) eller om kommissionen underlåter att vidta åtgärder.
C. Utöver dessa instrument har parlamentet en rad verktyg för styrningskontroll som det kan använda för att proaktivt utforma EU:s politiska agenda.
D. Budgeten är EU:s viktigaste verktyg för att fullgöra sina mål och strategier, och budgetkontrollen är därför av yttersta vikt.
E. Toppkandidatsprocessen återspeglar den interinstitutionella balansen mellan parlamentet och kommissionen och har därför konsoliderat och stärkt kopplingen mellan de två institutionerna betydligt, vilket innebär en större politisering av kommissionen som bör leda till ökad parlamentarisk kontroll av dess verkställande funktioner.
F. Enligt artikel 17 i EU-fördraget ska kommissionens ordförande väljas av parlamentet baserat på ett förslag från EU:s stats- och regeringschefer och med beaktande av resultatet av EU-valet och samråd med parlamentet. I artikel 17 i EU-fördraget anges det också att samma förfarande, inbegripet samråd med parlamentet, bör tillämpas om parlamentet skulle avvisa den föreslagna kandidaten.
G. Alla nominerade kommissionsledamöter ska delta i en utfrågning före tillsättningen av kommissionskollegiet, och under dess mandat kan parlamentet granska de åtaganden och prioriteringar som de nominerade kommissionsledamöterna anfört under utfrågningen inför sin utnämning, inbegripet en bedömning av huruvida deras personliga bakgrund kvalificerar dem till att uppfylla de krav som ämbetet kräver.
H. Fördragen ger parlamentet rätt att rösta om ett förslag till misstroendeförklaring mot kommissionen som helhet men inte att dra tillbaka sitt förtroende för en enskild kommissionsledamot.
I. Trots att kommissionskollegiet har kollektivt ansvar bör parlamentet säkerställa effektiv politisk kontroll av varje kommissionsledamots enskilda arbete.
J. Den nyliga utnämningen av kommissionens nya generalsekreterare har väckt allvarlig oro över den roll och det politiska inflytande som högre kommissionstjänstemän har.
K. Ett nytt förfarande för att tillsätta tjänsten som generalsekreterare för kommissionen i enlighet med reglerna bör genomföras vid utnämningen av kommissionens nya ordförande och de nya kommissionsledamöterna 2019.
L. Kommissionen har fördragsenliga skyldigheter att rapportera regelbundet till parlamentet: årligen beträffande unionens allmänna verksamhet (artikel 249 i EUF‑fördraget), vart tredje år beträffande tillämpningen av bestämmelserna om icke‑diskriminering och unionsmedborgarskap (artikel 25 i EUF-fördraget), beträffande resultaten av den multilaterala övervakningen av den ekonomiska politiken (artikel 121.5 i EUF-fördraget), vart tredje år beträffande de framsteg som görs inom socialpolitiken (artiklarna 159 och 161 i EUF-fördraget), vart tredje år beträffande de framsteg som görs för att uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning (artikel 175 i EUF-fördraget), årligen beträffande forskningsaktiviteter i unionen (artikel 190 i EUF-fördraget), årligen beträffande kampen mot bedrägerier (artikel 325 i EUF-fördraget) samt vid förhandlingar med tredjeländer eller internationella organisationer (artikel 207 i EUF-fördraget).
M. Vidare uppmanas kommissionen, när det gäller sekundärrätten, att se över och utvärdera olika direktiv och förordningar och rapportera om sina resultat.
N. Genom att anta ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen har parlamentet vunnit ytterligare inflytande över utformningen av den lagstiftningsagenda som kommissionen föreslår varje år i sitt arbetsprogram.
O. Sedan antagandet av Lissabonfördraget har parlamentet blivit en verklig medlagstiftare på budgetområdet och har ansvar för att bevilja kommissionen ansvarsfrihet för genomförandet av unionens budget.
P. Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft har parlamentet utvidgat sitt inflytande över kontrollen av EU:s yttre politik genom att erhålla befogenhet att godkänna ingåendet av internationella avtal och därmed rätten att underrättas omedelbart och fullständigt av kommissionen i alla faser av förhandlingarna kring sådana avtal (artikel 218 i EUF-fördraget, artikel 50 i EU-fördraget).
Q. Förhandlingarna med Förenade kungariket om landets utträde ur Europeiska unionen har präglats av exemplarisk transparens och involvering av parlamentet.
R. Omfattningen av parlamentets kontrollrätt varierar mycket mellan delegerade akter och genomförandeakter. Parlamentet har vetorätt mot en delegerad akt och/eller rätt att återkalla delegationen men mycket mer begränsade befogenheter när det gäller genomförandeakter.
S. Unionens nuvarande institutionella struktur och bristen på en exakt definition av den verkställande makten i fördragen gör att begreppet om EU:s verkställande makt är komplicerat och utspritt mellan EU-nivå, nationell nivå och regional nivå.
T. Starkare samarbete mellan Europaparlamentet och nationella och regionala parlament, i enlighet med deras respektive konstitutionella behörighetsområden och i enlighet med artikel 10.2 i EU-fördraget, är avgörande för att ta itu med problemet med parlamentarisk kontroll av verkställande funktioner när det gäller genomförandet av europeisk lagstiftning.
U. Insynen och parlamentets starka medverkan i förhandlingarna med Förenade kungariket har haft en positiv inverkan på förhandlingsresultatet och skapat ett klimat av tillit och enighet och bör därför tjäna som inspiration för genomförandet av framtida internationella förhandlingar.
Huvudsakliga slutsatser
1. Europaparlamentet påminner om att kontrollen av EU:s organ är en av parlamentets huvuduppgifter och att kommissionens ansvarsskyldighet gentemot parlamentet är en grundläggande princip för EU:s funktion och för den interna demokratiska kontrollen.
2. Europaparlamentet anser att det inte till fullo utnyttjar alla sina instrument för politisk kontroll över det verkställande organet, detta av olika orsaker, av vilka några är inneboende i unionens institutionella struktur och andra är till exempel resultaten av den föränderliga interinstitutionella dynamiken, vilka har lett till att några av instrumenten är svåra att tillämpa eller inte är tillräckligt effektiva.
3. Europaparlamentet erkänner potentialen med och det lyckade genomförandet av toppkandidatsprocessen, där alla europeiska medborgare har ett direkt inflytande i valet av kommissionens ordförande genom en röst på en lista som toppas av den kandidat som de föredrar. Parlamentet ger därför sitt fulla stöd till att denna praxis används även i framtida EU-val och uppmanar alla politiska krafter att delta i denna process.
4. Europaparlamentet påminner om att den starkare politiska koppling som skapas mellan parlamentet och kommissionen till följd av toppkandidatsprocessen inte bör innebär att den parlamentariska kontrollen av kommissionen blir mindre sträng.
5. Europaparlamentet påminner om att syftet med den tröskel som fastställs i fördragen för förslag till misstroendeförklaring är att se till att detta instrument används på ett effektivt sätt och är förbehållet allvarliga fall. Parlamentet konstaterar att det, precis som i de flesta parlamentariska demokratier, är själva möjligheten till ett förslag till misstroendeförklaring som har en avskräckande effekt. Parlamentet föreslår emellertid att man i samband med framtida fördragsändringar utreder eller undersöker möjligheterna att sänka tröskeln på ett väl avvägt sätt, samtidigt som man behåller den institutionella jämvikt som avses i fördragen.
6. Europaparlamentet påpekar att politiseringen av kommissionen är en direkt följd av de ändringar som infördes genom Lissabonfördraget. Parlamentet noterar att dessa ändringar inte omfattade antagandet av bestämmelser som skulle göra det möjligt att hålla enskilda kommissionsledamöter ansvariga.
7. Europaparlamentet beklagar djupt att kommissionen enligt ombudsmannen ”inte följde de relevanta reglerna på ett korrekt sätt, varken när det gäller innehållet eller andemeningen” vid utnämningen av generalsekreteraren.
8. Europaparlamentet betonar att fördragen inte ger en tydlig definition av EU:s verkställande makt och att de ansvariga institutionerna varierar mellan olika politikområden, beroende på huruvida de anses tillhöra unionens delade eller exklusiva befogenheter.
9. Europaparlamentet anser att man måste inrätta ett verkligt tvåkammarsystem för lagstiftning som involverar rådet och parlamentet, med kommissionen som verkställande organ.
10. Europaparlamentet betonar att parlamentets kontrollroll gentemot det verkställande organet kompletteras av liknande befogenheter för de nationella parlamenten gentemot deras respektive verkställande organ när det gäller EU-frågor. Parlamentet anser att ett sådant ansvarsutkrävande utgör hörnstenen i de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen.
11. Europaparlamentet anser att parlamentets utövande av kontroll över det verkställande organet i enlighet med artikel 14 i EU-fördraget har försvårats, och ibland blivit omöjligt, på grund av bristen på en tydlig förteckning över befogenheter och policyer i unionen och den mångskiktade fördelningen av befogenheter mellan europeiska, nationella och regionala verkställande organ.
12. Europaparlamentet påminner om att det i fördragen inte fastställs några lagstiftande funktioner eller någon rätt till lagstiftningsinitiativ för Europeiska rådet. Parlamentet är bekymrat över att Europeiska rådet under senare år, i strid med fördragens anda och bokstav, har fattat ett antal viktiga politiska beslut utanför fördragsramen, och därmed i praktiken uteslutit sådana beslut från parlamentets kontroll, vilket undergräver det demokratiska ansvarsutkrävande som är väsentligt för sådan EU-politik.
13. Europaparlamentet påminner om att fördraget ger parlamentet betydande befogenheter i fråga om politisk kontroll genom de årliga förfarandena för beviljande av budget och ansvarsfrihet.
14. Europaparlamentet påminner om att beviljandet av ansvarsfrihet är ett årligt politiskt förfarande som säkerställer demokratisk efterhandskontroll över kommissionens genomförande av EU:s budget på eget ansvar och i samarbete med medlemsstaterna.
15. Europaparlamentet påpekar att förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet har visat sig vara ett kraftfullt verktyg som har påverkat den positiva utvecklingen av EU:s budgetsystem, ekonomiska förvaltning, utformning av dagordningen och hur EU:s politik fastställs och genomförs, samtidigt som det bidrar till att öka parlamentets politiska inflytande.
16. Europaparlamentet betonar att artikel 318 i EUF-fördraget tillför ett nytt verktyg för beviljande av ansvarsfrihet, nämligen utvärderingen av unionens finanser på grundval av de resultat som uppnåtts.
17. Europaparlamentet noterar med oro att det inte finns någon verklig rättslig sanktion att tillgå om parlamentet beslutar att inte bevilja kommissionen ansvarsfrihet. Parlamentet anser emellertid att det faktum att det inte beviljar ansvarsfrihet sänder en stark politisk signal, eftersom det innebär att parlamentet inte har tillräckligt förtroende för kommissionens ansvarsskyldighet och att kommissionen därför inte bör låta bli att reagera utan vidta slutgiltiga uppföljningsåtgärder för att förbättra situationen.
18. Europaparlamentet beklagar att det i avsaknad av ett lojalt samarbete från rådets sida inte går att kontrollera rådets budget genom institutionernas praxis där parlamentets beviljar ansvarsfrihet för budgeten, och att denna situation utgör ett allvarligt åsidosättande av skyldigheterna i fördraget, där det fastställs att parlamentet ska utöva kontroll över hela unionens budget.
19. Europaparlamentet föreslår att man, i syfte att utvidga parlamentets befogenhet att utöva budgetkontroll till att omfatta hela unionens budget, inleder förhandlingar mellan rådet, kommissionen och parlamentet för att säkerställa att parlamentet, antingen direkt eller via kommissionen, ges rätt till tillgång till information om hur rådet genomför sin budget. Parlamentet anser att rådet bör besvara parlamentets skriftliga frågor och närvara vid utfrågningar och diskussioner om genomförandet av sin budget. Parlamentet anser att det bör bevilja ansvarsfrihet enbart för kommissionen om dessa förhandlingar skulle misslyckas och att generella ansvarsfrihetsförfaranden bör åtföljas av separata resolutioner om unionens olika institutioner, organ och byråer, så att ingen avdelning i EU:s budget genomförs utan ordentlig kontroll.
20. Europaparlamentet påminner om att institutionerna ännu inte har fullgjort sitt åtagande om att fastställa kriterier för avgränsningen av hur delegerade akter och genomförandeakter ska användas, även om det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning har förbättrat insynen i förfarandet för delegerade akter.
21. Europaparlamentet påminner om att kommissionen i enlighet med artikel 247 i budgetförordningen ska överlämna en integrerad uppsättning finansiella rapporter och redovisningsrapporter till Europaparlamentet senast den 31 juli följande budgetår, särskilt den slutliga konsoliderade redovisningen, den årliga förvaltnings- och resultatrapporten och utvärderingen av unionens finanser på grundval av de resultat som uppnåtts, enligt artikel 318 i EUF-fördraget. Parlamentet insisterar på att den årliga förvaltnings- och resultatrapporten bör innehålla en bedömning av alla förebyggande och korrigerande åtgärder som vidtagits för att motverka att finansiering blir föremål för korruption eller intressekonflikter.
Rekommendationer
22. Europaparlamentet föreslår att instrumenten för att hålla kommissionen ansvarig och instrumenten för styrningskontroll kombineras så att deras respektive effektivitet maximeras.
23. Europaparlamentet vidhåller att dess lagstiftningsbefogenheter och kontrollrättigheter måste garanteras, befästas och stärkas, inklusive genom interinstitutionella avtal och genom att kommissionen använder den relevanta rättsliga grunden.
24. Europaparlamentet anser att det måste reformera sina arbetsmetoder för att stärka utövandet av sina funktioner för politisk kontroll över kommissionen.
25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta större hänsyn till de lagstiftningsinitiativ som parlamentet lägger fram enligt artikel 225 i EUF-fördraget. Parlamentet uppmanar nästa ordförande för kommissionen att engagera sig för att nå detta mål och välkomnar toppkandidaternas respektive uttalanden i detta avseende. Parlamentet önskar att fler initiativ leder till lagstiftningsförslag. Parlamentet påminner om att kommissionen enligt artikel 10 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning är skyldig att göra en snabb och ingående prövning av begäranden om förslag till unionsrättsakter.
26. Europaparlamentet lovordar kommissionen för dess positiva uppföljning av parlamentets rekommendationer i dess resolution av den 16 februari 2017 om att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential.
27. Europaparlamentet anser att man allvarligt bör överväga om parlamentet kan ges rätt att ta lagstiftningsinitiativ i samband med en framtida fördragsändring, även om det inte har någon formell rätt att ta lagstiftningsinitiativ enligt de nuvarande fördragen.
28. Europaparlamentet uppmanar de nationella parlamenten att utbyta bästa praxis i fråga om parlamentarisk granskning, till exempel genom regelbundna diskussioner mellan respektive ministrar och specialiserade utskott i de nationella parlamenten före och efter möten i rådet, samt med kommissionsledamöter på lämplig plats och inom lämpliga tidsramar liksom möten mellan Europaparlamentet och nationella parlament. Parlamentet efterlyser regelbundna utbyten av institutionstjänstemän och de politiska gruppernas personal mellan förvaltningarna vid Europaparlamentet och de nationella parlamenten, Europeiska regionkommittén och medlemsstatsregioner med lagstiftande befogenheter.
29. Europaparlamentet anser att införandet av en årlig europeisk vecka skulle göra det möjligt för Europaparlamentets och kommissionens ledamöter, särskilt vice talmän med gruppansvar, att komma till alla nationella parlament för att diskutera och förklara den europeiska agendan tillsammans med dessa parlaments ledamöter och företrädare för det civila samhället. Parlamentet anser att detta initiativ skulle kunna stärka kommissionens demokratiska ansvarsutkrävande enligt Lissabonfördraget.
30. Europaparlamentet uppmanar parlamentet att förstärka sin kapacitet att kontrollera utarbetandet och genomförandet av delegerade akter och genomförandeakter.
31. Europaparlamentet välkomnar de tre institutionernas nuvarande insatser för att fastställa tydliga kriterier för att avgränsa hur delegerade akter och genomförandeakter bör användas. Parlamentet anser att dessa kriterier bör tillämpas så snart som möjligt.
32. Europaparlamentet uppmanar de nationella parlamenten, samt regionala parlament i lämpliga fall, att öka sin kapacitet att granska sina verkställande organ när dessa fattar beslut eller föreslår bestämmelser för att genomföra eller delegera europeisk lagstiftning.
33. Europaparlamentet anser att det vid en framtida fördragsändring är nödvändigt att förbättra instrumenten för att hålla enskilda kommissionsledamöter ansvariga inför parlamentet under hela deras mandatperiod, där man bygger vidare på de något begränsade bestämmelser som redan finns i ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen.
34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet, i enlighet med principen om lojalt samarbete, att inleda en politisk dialog om parlamentets förslag till förordning om undersökningsrätten, för att ge parlamentet effektiva befogenheter att utnyttja detta grundläggande parlamentariska instrument till att utöva kontroll över det verkställande organet, vilket är helt nödvändigt för de parlamentariska systemen i hela världen.
35. Europaparlamentet är övertygat om att parlamentsfrågor är användbara som ett kontrollverktyg. Parlamentet anser därför att en ingående bedömning av kvaliteten på kommissionens svar på ledamöternas frågor, samt av antalet frågor som ställs av ledamöterna och deras kvalitet, måste genomföras.
36. Europaparlamentet anser att frågestunder utgör en viktig del av den parlamentariska kontrollen över det verkställande organet. Parlamentet begär att talmanskonferensen återigen för upp frågestunder på plenaragendan, i enlighet med artikel 129 i arbetsordningen.
37. Europaparlamentet uppmanar återigen kommissionen att granska sina administrativa förfaranden för utnämning av sin generalsekreterare och sina generaldirektörer och direktörer, för att till fullo säkerställa att de bästa kandidaterna väljs inom ett ramverk med maximal insyn och lika möjligheter.
o o o
38. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas nationella parlament och Europeiska regionkommittén.
Genomförandet av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i EU:s institutionella ram
170k
53k
Europaparlamentets resolution av den 12 februari 2019 om genomförandet av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i EU:s institutionella ram (2017/2089(INI))
– med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,
– med beaktande av artiklarna 2, 3, 6, 7, 9, 10, 11, 21, 23 och 49 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 8, 9, 10, 11, 12, 15, 16, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 67.1, 258, 263, 267 och 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),
– med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad Europakonventionen) och rättspraxis i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen),
– med beaktande av samförståndsavtalet mellan Europarådet och Europeiska unionen,
– med beaktande av Venedigkommissionens yttranden och förteckning över rättsstatskriterier,
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
– med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (nedan kallad Istanbulkonventionen), och av sin resolution av den 12 september 2017 om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet(1),
– med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2007 om hur respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna skall upprätthållas i kommissionens lagstiftningsförslag: Metoder för en systematisk och strikt kontroll(2),
– med beaktande av sina årliga resolutioner om situationen för de grundläggande rättigheterna i EU,
– med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter(3),
– med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2017 om en europeisk pelare för sociala rättigheter(4),
– med beaktande av sin resolution av den 14 september 2017 om öppenhet, ansvarstagande och integritet i EU:s institutioner(5),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(6),
– med beaktande av rådets förordning (EG) nr 168/2007 av den 15 februari 2007 om inrättande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter(7),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 april 2005 Hur respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna skall upprätthållas i kommissionens lagstiftningsförslag – Metoder för en systematisk och strikt kontroll (COM(2005)0172),
– med beaktande av kommissionens rapport av den 29 april 2009 om den praktiska tillämpningen av metoderna för en systematisk och strikt kontroll av respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna (COM(2009)0205),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 oktober 2010 Strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna (COM(2010)0573),
– med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 6 maj 2011 Operational Guidance on taking account of Fundamental Rights in Commission Impact Assessments (operativ vägledning för beaktande av de grundläggande rättigheterna i kommissionens konsekvensbedömningar) (SEC(2011)0567),
– med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet och rådet av den 12 december 2011 Mänskliga rättigheter och demokrati i centrum för EU:s yttre åtgärder – effektivare metoder (COM(2011)0886),
– med beaktande av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati av den 25 juni 2012,
– med beaktande av rådets riktlinjer av den 20 januari 2015 för metoder för att kontrollera förenligheten med de grundläggande rättigheterna i rådets förberedande organ,
– med beaktande av riktlinjerna för rådets förberedande organ om kontroll av förenligheten med de grundläggande rättigheterna,
– med beaktande av rådsordförandeskapets seminarierapport av den 13 maj 2016 om den nationella politiska tillämpningen av EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna,
– med beaktande av kommissionens riktlinjer av den 19 maj 2015 Guidelines on the analysis of human rights impacts in impact assessments for trade-related policy initiatives (riktlinjer för analys av konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna i konsekvensbedömningar av handelsrelaterade politiska initiativ),
– med beaktande av kommissionens årsrapport om tillämpningen av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,
– med beaktande av kommissionens årliga konferenser om de grundläggande rättigheterna,
– med beaktande av Europeiska unionens domstols dom av den 20 september 2016 i de förenade målen C-8/15 P till C-10/15 P, Ledra Advertising Ltd m.fl., mot Europeiska kommissionen och Europeiska centralbanken(8),
– med beaktande av domstolens domslut av den 6 november 2018 i de förenade målen C‑569/16 och C-570/16, Stadt Wuppertal mot Maria Elisabeth Bauer och Volker Willmeroth mot Martina Broßonn(9),
– med beaktande av domstolens yttrande 2/13 av den 18 december 2014 om Europeiska unionens anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna(10),
– med beaktande av yttrande nr 4/2018 från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (nedan kallad FRA) av den 24 september 2018 Challenges and opportunities for the implementation of the Charter of Fundamental Rights (utmaningar och möjligheter för genomförandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna),
– med beaktande av FRA:s årsrapporter om grundläggande rättigheter,
– med beaktande av FRA:s handbok från oktober 2018 Applying the Charter of Fundamental Rights of the European Union in law and policymaking at national level – Guidance (tillämpningen av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i lagstiftning och politik på nationell nivå – riktlinjer),
– med beaktande av verktygslådan för bättre lagstiftning, särskilt verktyg nr 28 Grundläggande rättigheter och mänskliga rättigheter,
– med beaktande av artikel 38 i arbetsordningen,
– med beaktande av yttrandet av den 2 december 2016 från Europarådets generalsekreterare om Europeiska unionens initiativ för att inrätta en europeisk pelare för sociala rättigheter,
– med beaktande av dokumentet från november 2017 från Nederländernas delegation till Cosac Opening up closed doors: making the EU more transparent for its citizens (öppna stängda dörrar: ge medborgarna större insyn i EU) och av skrivelsen av den 20 december 2017 från Cosacs delegationer till EU:s institutioner om öppenheten i det politiska beslutsfattandet inom EU,
– med beaktande av studierna The implementation of the Charter of Fundamental Rights in the EU institutional framework; The interpretation of Article 51 of the EU Charter of Fundamental Rights: the Dilemma of Stricter or Broader Application of the Charter to National Measures och The European Social Charter in the context of implementation of the EU Charter of Fundamental Rights, som offentliggjordes av parlamentets generaldirektorat för EU-intern politik den 22 november, 15 februari respektive 12 januari 2016(11),
– med beaktade av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e) och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för medborgerliga fri‑ och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män samt yttrandet från utskottet för framställningar (A8-0051/2019), och av följande skäl:
A. Genom Lissabonfördraget gavs Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) primärrättslig ställning inom EU:s rättsliga ramar, vilket innebär att stadgan har samma rättsliga värde som fördragen.
B. Detta betänkande bedömer inte varje enskild rättighet som anges i stadgan, utan analyserar snarare genomförandet av stadgan som ett primärrättsligt instrument.
C. De sociala bestämmelserna är en avgörande del av stadgan och unionens rättsliga struktur, och man måste säkerställa respekten för och betona betydelsen av grundläggande rättigheter i hela unionen.
D. Enligt domstolen är de grundläggande rättigheterna, såsom de erkänns i stadgan, kärnan i EU:s rättsliga konstruktion, och respekten för dem är ett nödvändigt villkor för alla unionsrättsakters lagenlighet.
E. Stadgan omfattar, i linje med kraven i internationell människorättslagstiftning och stadgans artikel 51, både negativa skyldigheter (icke-överträdelse) och positiva skyldigheter (aktivt främjande), som bör uppfyllas i lika hög grad för att stadgans bestämmelser ska bli fullt operativa.
F. Artikel 51 i stadgan avgränsar stadgans tillämpningsområde med avseende på respekten för subsidiaritetsprincipen, med beaktande av medlemsstaternas och unionens befogenheter och med respekt för gränserna för de befogenheter som unionen ges enligt fördragen.
G. I artikel 51.2 i stadgan klargörs det att stadgan inte utvidgar tillämpningsområdet för unionsrätten utanför unionens befogenheter eller inför någon ny befogenhet eller uppgift för unionen och inte heller ändrar de befogenheter och uppgifter som fastställs i fördragen.
H. Unionens institutioner, organ och byråer är hela tiden bundna av stadgan, även när de agerar utanför EU:s rättsliga ramar.
I. Enligt artikel 51 tillämpas bestämmelserna i stadgan på medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten. De vaga gränserna för denna premiss gör det dock svårt att avgöra om och hur stadgan verkligen ska tillämpas.
J. Potentialen för de sociala och ekonomiska rättigheter som anges i stadgan har hittills inte utnyttjats i tillräcklig utsträckning. Mot bakgrund av yttrandet från Europarådets generalsekreterare är respekten för sociala rättigheter inte bara ett etiskt krav och en rättslig skyldighet utan också en ekonomisk nödvändighet.
K. Även i artikel 6 i EU-fördraget betonas det att de grundläggande rättigheterna, så som de garanteras av Europakonventionen, måste utgöra allmänna principer i unionsrätten.
L. Enligt artikel 151 i EUF-fördraget är grundläggande sociala rättigheter de som anges i den europeiska sociala stadgan.
M. Europaparlamentets studie av den 22 november 2016 The Implementation of the Charter of Fundamental Rights in the EU institutional framework(12) (genomförandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna i EU:s institutionella ram) tar bland annat upp stadgans relevans för kommissionens verksamhet enligt fördraget om inrättande av Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM-fördraget) och inom ramen för den europeiska planeringsterminen. I unionens ekonomiska styrning ägnas inte särskilt stor uppmärksamhet åt de sociala rättigheter som fastställs i stadgan. Dessa rättigheter måste emellertid betraktas som verkliga grundläggande rättigheter.
N. Åtagandet i den europeiska pelaren för sociala rättigheter att skapa nya och mer effektiva rättigheter för medborgarna när det gäller lika möjligheter, tillträde till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor, socialt skydd och social inkludering stärker ytterligare de rättigheter som fastställs i stadgan.
O. Principen om jämställdhet är ett av EU:s grundläggande värden och fastställs i EU:s fördrag och i stadgan. Artikel 8 i EUF-fördraget fastställer principen om integrering av ett jämställdhetsperspektiv genom att slå fast att unionen i all sin verksamhet ska syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och främja jämställdhet mellan dem.
P. Öppenheten i EU:s lagstiftnings- och beslutsprocesser är en naturlig följd av rätten till god förvaltning, såsom den fastställs i artikel 41 i stadgan, och en grundläggande förutsättning för att medborgarna ska kunna bedöma och ordentligt övervaka EU‑institutionernas genomförande av stadgan.
Q. Ett främjande från EU:s institutioners, organs, kontors och byråers sida av det breda spektrum av rättigheter som föreskrivs i stadgan – alltifrån medborgerliga och politiska rättigheter till sociala, ekonomiska och tredje generationens rättigheter – skulle utgöra en avgörande drivkraft för utvecklingen av en europeisk offentlig sfär och för konkretiseringen av begreppet europeiskt medborgarskap och EU:s deltagandedimension, som är förankrade i fördragen.
R. FRA har utfärdat ett antal rekommendationer för ett effektivt genomförande av stadgan i sina yttranden Improving access to remedy in the area of business and human rights at the EU level (förbättrad tillgång till rättslig prövning i frågor som rör företag och mänskliga rättigheter på EU-nivå)(13) och Challenges and opportunities for the implementation of the Charter of Fundamental Rights (utmaningar och möjligheter för genomförandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna)(14).
S. I artikel 24 i stadgan fastställs barnets rättigheter, som ålägger offentliga myndigheter och privata institutioner att i första hand ta hänsyn till barnets bästa.
T. I artikel 14 i stadgan betonas varje barns rätt till en kostnadsfri utbildning.
En större integrering av stadgan i lagstiftnings- och beslutsprocesserna
1. Europaparlamentet är fast övertygat om att kommissionens strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna (COM(2010)0573) utgör en första ansträngning efter ikraftträdandet av stadgan, men att den snarast behöver uppdateras. Parlamentet välkomnar kommissionens årliga rapporter om tillämpningen av stadgan, och efterlyser en översyn av denna strategi, som utarbetades 2010, i syfte att uppdatera den för att beakta nya utmaningar och den nya institutionella verkligheten, särskilt efter brexit.
2. Europaparlamentet är medvetet om de många viktiga åtgärder som EU-institutionerna har vidtagit för att integrera stadgan i EU:s lagstiftnings- och beslutsprocesser. Parlamentet konstaterar att stadgans huvudsakliga uppgift är att se till att EU:s lagstiftning till fullo respekterar de rättigheter och principer som fastställs i stadgan, och är medvetet om svårigheterna med att aktivt främja dem och säkerställa att de fullgörs.
3. Europaparlamentet betonar att alla förslag till unionslagstiftning måste respektera de grundläggande rättigheter som fastställs i stadgan.
4. Europaparlamentet påminner om att EU-institutionernas förfaranden för att bedöma huruvida lagstiftningsförslag är förenliga med stadgan huvudsakligen är interna. Parlamentet begär möjlighet att tillhandahålla förbättrade former för samråd, konsekvensbedömningar, inklusive könsspecifika konsekvensbedömningar, och rättslig granskning med medverkan av oberoende experter på området för grundläggande rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja ett strukturerat och reglerat samarbete med människorättsorgan, såsom FRA, Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) och relevanta organ i Europarådet och FN, samt med organisationer i det civila samhället som är verksamma på området, varje gång som ett lagstiftningsärende potentiellt sett kan främja eller inverka negativt på grundläggande rättigheter.
5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och parlamentet att se över förordning (EG) nr 168/2007 så att FRA på eget initiativ kan avge icke-bindande yttranden över förslag till EU-lagstiftning, och att främja systematiska samråd med byrån.
6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, övriga EU-institutioner och styrande på nationell och regional nivå i medlemsstaterna att samråda med FRA i frågor som gäller de grundläggande rättigheterna.
7. Europaparlamentet erkänner den viktiga roll som FRA spelar när det gäller att bedöma hur stadgan efterlevs, och välkomnar det arbete som byrån har utfört. Parlamentet uppmuntrar FRA att fortsätta att ge råd och stöd till EU-institutionerna och medlemsstaterna avseende hur de kan förbättra hanteringen av grundläggande rättigheter i hela unionen. Parlamentet välkomnar den strategi för 2018–2022 som FRA nyligen antog.
8. Europaparlamentet noterar det interaktiva onlineverktyget CLARITY som har utvecklats av FRA för att underlätta fastställandet av det mest lämpliga icke-rättsliga organ som arbetar med mänskliga rättigheter för ett visst ärende som rör grundläggande rättigheter.
9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa omfattande konsekvensbedömningar genom en balanserad bedömning av ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser och en översyn av sitt beslut att dela upp sina överväganden om de grundläggande rättigheterna i de tre befintliga kategorierna – ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser – och att inrätta två specifika kategorier – konsekvenser för grundläggande rättigheter och konsekvensanalys ur ett jämställdhetsperspektiv – för att garantera att alla aspekter av de grundläggande rättigheterna bedöms.
10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta systematiska åtgärder på unionsnivå för att upprätthålla och uppfylla stadgans bestämmelser, och för att se till att unionsrätten anpassas så att den tar hänsyn till den rättsliga utvecklingen och utvecklingen av rättspraxis på området för internationell människorättslagstiftning. Parlamentet upprepar i detta avseende dessutom sin uppmaning till kommissionen att lägga fram ett förslag som ger verkan åt parlamentets resolution av den 25 oktober 2016 om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter(15), som skulle göra det möjligt att systematiskt kontrollera sådan utveckling i EU:s institutioner och organ och i medlemsstaterna som kräver åtgärder för att skydda och uppfylla stadgans rättigheter, friheter och principer. Parlamentet föreslår särskilt att de villkor som fastställs i Köpenhamnskriterierna om grundläggande rättigheter inte bara ska tillämpas en gång som en förutsättning för anslutning, utan att medlemsstaternas efterlevnad av dem ska bedömas regelbundet.
11. Europaparlamentet noterar att ombudsmannen också spelar en relevant roll för att garantera respekten för de grundläggande rättigheterna inom ramen för stadgan, inte enbart när det gäller artikel 41 om rätten till god förvaltning, utan även med hänsyn till att en god förvaltning är en hörnsten för skyddet av andra grundläggande rättigheter. Parlamentet påminner om ombudsmannens exemplariska arbete, bland annat på området för öppenhet och informationsfrihet, och den särskilda rapporten om Frontex(16) under denna valperiod, som särskilt tar upp asylsökandes och migranters rätt att framföra klagomål.
12. Europaparlamentet är medvetet om att rättspraxis kommer att påverka stadgans tillämpningsområde och att detta måste beaktas.
13. Europaparlamentet uppmanar EU:s lagstiftare att erkänna och agera på utslaget i tribunalens dom av den 22 mars 2018 (mål T-540/15) om tillgång till handlingar från trepartsmöten(17). Parlamentet insisterar på behovet av att öka öppenheten och tillgången till handlingar mellan EU:s institutioner, i syfte att utveckla ett mer effektivt interinstitutionellt samarbete, inbegripet ansvarsskyldighet i frågor som rör grundläggande rättigheter. Rådet uppmanas med kraft att skyndsamt bemöta de farhågor som framförts med avseende på insynen i dess beslutsprocess och tillgången till handlingar i linje med Europeiska ombudsmannens relevanta rekommendationer.
Integrering av stadgan i EU:s politik
14. Europaparlamentet påminner om att utformningen av EU:s politik vilar på de principer och mål som anges i artiklarna 2, 3, 4, 5 och 6 i EU-fördraget, samtidigt som kraven i de allmänna bestämmelserna i avdelning II del I i EUF-fördraget till fullo måste stödjas och genomföras.
15. Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att stärka genomförandet av jämställdhetsintegrering i all EU‑verksamhet för att bekämpa könsdiskriminering och främja jämställdhet.
16. Europaparlamentet bekräftar att alla rättsakter som antas av EU måste vara förenliga med alla bestämmelser i stadgan, inklusive dess sociala bestämmelser. Parlamentet betonar vikten av uttryckliga hänvisningar till stadgan i den rättsliga ram som reglerar EU:s ekonomiska och monetära politik. Parlamentet betonar att användningen av mellanstatliga arrangemang inte befriar EU-institutionerna från deras skyldigheter att bedöma hur förenliga dessa instrument är med EU-rätten, inbegripet stadgan.
17. Europaparlamentet anser att unionen måste vidta kraftfulla åtgärder för att stärka sitt eget engagemang avseende att garantera åtnjutandet av alla rättigheter i stadgan, inbegripet sociala rättigheter.
18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den europeiska planeringsterminen, inklusive de landsspecifika rekommendationerna och rekommendationerna i den årliga tillväxtöversikten, överensstämmer med de normativa delarna av de sociala rättigheterna i stadgan.
19. Europaparlamentet stöder införandet av kraftfulla och konsekventa klausuler om grundläggande rättigheter i tillämpningstexterna till förslagen till förordningar om inrättande av EU-fonder.
20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att fatta makroekonomiska beslut med vederbörligt beaktande av bedömningar av grundläggande rättigheter som grundas på hela det spektrum av medborgerliga, politiska och sociala rättigheter som garanteras av de europeiska och internationella instrumenten för människorättslagstiftning.
21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka vilka åtgärder som krävs för att Europeiska unionen ska kunna ansluta sig till den europeiska sociala stadgan, och att föreslå en tidsram för att uppnå detta mål.
22. Europaparlamentet påminner om att det, på grundval av de befogenheter som fastställs i fördragen, i första hand är medlemsstaternas ansvar att tillämpa socialpolitiken, och därmed också att göra de sociala bestämmelserna i stadgan verkningsfulla och ge dem ett konkret uttryck. Parlamentet upprepar dock sitt förslag om att, i samband med en eventuell översyn av fördragen, införliva ett socialt protokoll i dem i syfte att stärka grundläggande sociala rättigheter i förhållande till ekonomiska friheter.
23. Europaparlamentet konstaterar att Eurogruppen har en i praktiken avgörande men informell roll i den ekonomiska styrningen av euroområdet, och noterar det inflytande som dess beslut kan få över politiken utan att det finns lämpliga mekanismer för demokratisk ansvarsskyldighet och rättslig kontroll som motvikt. Parlamentet påminner gruppens medlemmar om deras övergripande skyldigheter enligt artiklarna 2 och 6 i EU-fördraget och enligt stadgan.
24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska centralbanken att till fullo efterleva stadgan när de fullgör sina uppgifter enligt Europeiska stabilitetsmekanismen, inbegripet mekanismens utlåningsrutiner, i ljuset av domstolens rättspraxis.
25. Europaparlamentet påminner om att unionens agerande på den internationella arenan måste vägledas av principerna i artikel 21.1 i EU-fördraget. Parlamentet är övertygat om att full respekt för och främjande av stadgans bestämmelser inom EU utgör ett riktmärke för bedömning av lagenligheten och trovärdigheten hos unionens agerande i dess internationella förbindelser, inbegripet inom ramen för utvidgningsprocessen enligt artikel 49 i EU-fördraget.
26. Europaparlamentet noterar domstolens begränsade behörighet på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp), och varnar för eventuella inskränkningar av rätten till ett effektivt rättsmedel, som fastställs i stadgan.
27. Europaparlamentet påminner EU:s institutioner om deras skyldigheter på människorättsområdet inom stadgans tillämpningsområde, även på det handelspolitiska området. Parlamentet uppmanar kommissionen att utföra specifika konsekvensbedömningar avseende mänskliga rättigheter innan några handelsförhandlingar avslutas genom att hänvisa till FN:s vägledande principer för konsekvensbedömningar avseende mänskliga rättigheter inför handels- och investeringsavtal.
28. Europaparlamentet påminner om att både fördragen och stadgan hänvisar till skyddet av nationella minoriteter och till diskriminering på grund av språk. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att vidta konkreta administrativa åtgärder för att uppmuntra nationella förvaltningar att finna hållbara lösningar och främja en kultur av språklig mångfald i sina medlemsstater, utöver de officiella EU-språken.
29. Europaparlamentet påminner om att EU enligt artikel 6 i EU-fördraget är skyldigt att ansluta sig till Europakonventionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att undanröja de rättsliga hindren för slutförandet av anslutningsprocessen, och att lägga fram ett nytt utkast till avtal om unionens anslutning till Europakonventionen med positiva lösningar på de invändningar som EU-domstolen framförde i sitt yttrande 2/13 av den 18 december 2014. Parlamentet anser att slutförandet skulle medföra ytterligare åtgärder till skydd för EU:s medborgares och invånares grundläggande rättigheter och tillhandahålla ytterligare en mekanism för upprätthållande av mänskliga rättigheter, nämligen möjligheten att inge ett klagomål till Europadomstolen vid en kränkning av mänskliga rättigheter i samband med en EU-institutions eller en medlemsstats agerande som omfattas av konventionen. Parlamentet anser dessutom att Europadomstolens rättspraxis kommer att ge ytterligare underlag för nuvarande och framtida EU-åtgärder när det gäller respekten för och främjandet av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på områdena för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utöver domstolens rättspraxis på detta område.
30. Europaparlamentet begär att det övergripande direktivet mot diskriminering(18) ska antas utan dröjsmål för att ytterligare garantera de grundläggande rättigheterna inom EU genom konkret unionslagstiftning.
Stadgan och EU:s byråer
31. Europaparlamentet framhåller vissa EU-byråers potential att stödja medlemsstaterna i deras fullgörande av sina skyldigheter enligt stadgan, i och med att de ofta fungerar som en operativ länk mellan EU och den nationella nivån. Parlamentet påpekar att denna uppgift kan utföras på ett effektivt sätt endast om man utformar fullt utvecklade metoder för grundläggande rättigheter inom de byråer som arbetar på området för rättsliga och inrikes frågor och/eller de byråer vars verksamhet skulle kunna ha en inverkan på de rättigheter och principer som härrör från stadgan, med beaktande av både den interna och den externa dimensionen av skyddet och främjandet av grundläggande rättigheter.
32. Europaparlamentet uppmanar berörda EU-byråer att intensifiera arbetet med att genomföra jämställdhetsprinciperna i stadgan, bland annat genom att se till att EU:s alla institutioner och byråer bedriver en nolltoleranspolitik mot alla former av sexuellt våld och fysiska eller psykiska trakasserier. EU:s alla institutioner och byråer uppmanas att till fullo genomföra parlamentets resolution av den 26 oktober 2017 om bekämpandet av sexuella trakasserier och övergrepp i EU(19).
33. Europaparlamentet noterar de differentierade strategier och instrument som de olika byråerna har utvecklat för att fullgöra sina skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter, vilket har lett till varierande grader av genomförande. Parlamentet betonar att samarbetet mellan EU:s byråer och strukturerade dialoger med oberoende människorättsexperter behöver främjas, och att man behöver bygga vidare på befintlig bästa praxis för att främja en gemensam och förstärkt människorättsram.
34. Europaparlamentet uppmanar de EU-byråer som är verksamma på området för rättsliga och inrikes frågor och/eller de byråer vars verksamhet skulle kunna inverka på de rättigheter och principer som härrör från stadgan att anta interna strategier för grundläggande rättigheter och främja regelbundna utbildningstillfällen för sin personal på alla nivåer avseende grundläggande rättigheter och stadgan.
35. Europaparlamentet beklagar att många EU-byråers inrättandeförordningar saknar en uttrycklig hänvisning till stadgan. Parlamentet uppmanar medlagstiftarna att där så behövs åtgärda denna brist när förordningar eller beslut om inrättande av byråer utarbetas eller ses över, och att, med beaktande av varje enskild byrås uppdrag och särskilda situation, tillhandahålla ytterligare operativa mekanismer som säkerställer att stadgan efterlevs.
Stöd till medlemsstaternas genomförande av stadgan på nationell nivå
36. Europaparlamentet påminner om att stadgans europeiska och nationella dimensionen är oupplösligt förbundna med och kompletterar varandra i säkerställandet av att stadgans bestämmelser tillämpas konsekvent inom EU:s övergripande regelverk.
37. Europaparlamentet framhåller de ihållande kunskapsluckorna angående stadgan, dess räckvidd och tillämpning, såväl hos innehavarna av rättigheterna, som drar nytta av dess skydd, som hos juridiska experter och människorättsexperter, och beklagar djupt avsaknaden av nationella insatser för att komma till rätta med dessa brister.
38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka sin verksamhet för att öka medvetenheten om stadgan, med fullt deltagande från det civila samhällets organisationer, och att främja och finansiera utbildningsmoduler om stadgan för nationella domare, rättstillämpare och tjänstemän som också syftar till att förbättra kunskaperna om unionens politik och unionsrätten, inbegripet materiell rätt och processrätt, användningen av EU:s instrument för rättsligt samarbete, domstolens relevanta rättspraxis, juridiskt språkbruk och komparativ rätt. Kommissionen uppmanas vidare att förse medlemsstaterna med praktiska riktlinjer som stöd i deras genomförande av stadgan på nationell nivå. I detta sammanhang uppmanar parlamentet kommissionen att till fullo synliggöra FRA:s nyligen offentliggjorda handbok Applying the Charter of Fundamental Rights of the European Union in law and policymaking at national level (tillämpningen av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i lagstiftning och politik på nationell nivå).
39. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att regelbundet utbyta information och erfarenheter om användningen, tillämpningen och tillsynen av stadgan och att integrera de exempel på bästa praxis som redan utvecklats på nationell nivå. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att se över sina förfaranderegler om rättslig granskning och konsekvensbedömningar av lagförslag ur stadgans perspektiv. Parlamentet konstaterar att sådana förfaranden uttryckligen bör hänvisa till stadgan, precis som de hänvisar till nationella människorättsinstrument, för att minimera risken att stadgan förbises.
40. Europaparlamentet påpekar att kryphålen vid införlivandet och det ordentliga genomförandet av unionsrätten i medlemsstaterna kan ha faktiska konsekvenser för åtnjutandet av EU:s grundläggande rättigheter. Parlamentet påminner i detta avseende om kommissionens roll som fördragens väktare, och om att den därmed är ytterst ansvarig för – eller huvudansvarig för – att skydda de grundläggande rättigheterna, om så krävs genom överträdelseförfaranden. Parlamentet efterlyser i detta avseende ett mer beslutsamt ledarskap för att säkerställa ett korrekt genomförande av EU:s lagstiftning.
På väg mot en mer enhetlig tolkning av stadgan
41. Europaparlamentet är övertygat om att olika tolkningar avseende tillämpningen av stadgans bestämmelser i EU:s institutioner, organ och byråer samt i medlemsstaterna skadar det mervärde som stadgan tillför, nämligen en uppsättning gemensamma miniminormer för skydd som ska tillämpas horisontellt på alla institutionella aktörer och all politik och verksamhet med koppling till EU-sfären.
42. Europaparlamentet betonar att införlivandet av stadgan i EU:s primärrätt inte utvidgar unionens befogenheter, och sker med respekt för subsidiaritetsprincipen så som den definieras i artikel 51 i stadgan. Det skapar emellertid nya ansvarsområden för beslutsfattande och verkställande institutioner samt för medlemsstaterna när de genomför EU-lagstiftningen på nationell nivå, och bestämmelserna i stadgan har därmed blivit direkt verkställbara av europeiska och nationella domstolar.
43. Europaparlamentet uppmuntrar EU:s institutioner och medlemsstater att möjliggöra en mer okomplicerad tillämpning av stadgan som helhet.
44. Europaparlamentet beklagar att Polen och Förenade kungariket hittills inte har beslutat sig för att dra sig ur protokoll 30 till fördragen.
o o o
45. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.
Studien The Implementation of the Charter of Fundamental Rights in the EU institutional framework, Europaparlamentet, generaldirektoratet för EU-intern politik, utredningsavdelning C, 22.11.2016, studien The interpretation of Article 51 of the EU Charter of Fundamental Rights: the Dilemma of Stricter or Broader Application of the Charter to National Measures, generaldirektoratet för EU-intern politik, utredningsavdelning C, 15.2.2016, samt studien The European Social Charter in the context of implementation of the EU Charter of Fundamental Rights, 12.1.2016.
The Implementation of the Charter of Fundamental Rights in the EU institutional framework, Europaparlamentet, generaldirektoratet för inre politik, utredningsavdelning C – medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor, 22 november 2016.
Europaparlamentets resolution av den 2 december 2015 om Europeiska ombudsmannens särskilda rapport om undersökningen på eget initiativ OI/5/2012/BEH-MHZ angående Frontex, EUT C 399, 24.11. 2017, s. 2.
Kommissionens förslag av den 2 juli 2008 till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (COM(2008)0426).
Europaparlamentets resolution av den 12 februari 2019 om ett utkast till Europaparlamentets förordning om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (Europeiska ombudsmannens stadga) och om upphävande av beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom (2018/2080(INL) – 2019/0900(APP))
– med beaktande av artikel 106a.1 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,
– med beaktande av artiklarna 41 och 43 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,
– med beaktande av artiklarna 45 och 52 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandet från utskottet för framställningar (A8-0050/2019).
1. Europaparlamentet antar bifogat utkast till förordning.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända bifogat utkast till förordning till rådet och kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 228.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att, så snart kommissionen har avgett sitt yttrande och rådet har godkänt det bifogade utkastet till förordning, se till att förordningen offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
BILAGA TILL RESOLUTION
Utkast till Europaparlamentets förordning om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (Europeiska ombudsmannens stadga) och om upphävande av beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom
EUROPAPARLAMENTET HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 228.4,
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 106a.1,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av rådets godkännande,
med beaktande av kommissionens yttrande,
i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, och
av följande skäl:
(1) Föreskrifterna och de allmänna villkoren för ombudsmannens ämbetsutövning bör fastställas i enlighet med bestämmelserna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 20.2 d och 228, fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
(2) I artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna erkänns särskilt rätten till god förvaltning som en grundläggande rättighet för EU-medborgarna. I artikel 43 i stadgan erkänns i sin tur rätten att vända sig till Europeiska ombudsmannen vid missförhållanden i unionens institutioners, organs och byråers verksamhet. För att dessa rättigheter ska vara effektiva och för att förbättra ombudsmannens förmåga att genomföra grundliga och opartiska undersökningar, bör ombudsmannen ges alla nödvändiga verktyg för att kunna utföra de uppgifter som avses i fördragen och i denna förordning på ett framgångsrikt sätt.
(3) Europaparlamentets beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom(1) ändrades senast 2008. I och med att Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 infördes en ny rättslig ram för unionen. I synnerhet får Europaparlamentet enligt artikel 228.4 i EUF-fördraget, efter yttrande från kommissionen och med godkännande av rådet, anta förordningar som fastställer regler och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning. Det är därför önskvärt att upphäva beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom och ersätta det med en förordning i enlighet med den nu gällande rättsliga grunden.
(4) Fastställandet av de villkor under vilka ett klagomål kan inlämnas till ombudsmannen bör vara förenligt med principen om fullständig, fri och enkel tillgång, utan hinder i form av särskilda begränsningar som hänför sig till sammanfallande med nya eller pågående rättsliga och administrativa förfaranden.
(5) Ombudsmannen har rätt att utfärda rekommendationer om ombudsmannen finner att en unionsinstitution, ett unionsorgan eller en unionsbyrå inte genomför ett rättsligt avgörande på korrekt sätt.
(6) Det är nödvändigt att fastställa de förfaranden som ska följas i de fall då ombudsmannens undersökningar uppdagar administrativa missförhållanden. Det bör även läggas fast att ombudsmannen vid slutet av varje årlig session ska överlämna en uttömmande rapport till Europaparlamentet.
(7) För att stärka ombudsmannens roll är det önskvärt att ombudsmannen, utan att det påverkar ombudsmannens främsta skyldighet som är att hantera klagomål, ges möjlighet att genomföra undersökningar på eget initiativ i syfte att identifiera upprepade eller särskilt allvarliga fall av administrativa missförhållanden och främja bästa administrativa praxis inom unionens institutioner, organ och byråer.
(8) För att öka effektiviteten i ombudsmannens verksamhet bör ombudsmannen, på eget initiativ eller på grund av ett klagomål, ha rätt att genomföra undersökningar för att följa upp tidigare undersökningar för att fastställa om och i vilken omfattning institutionen, organet eller byrån i fråga har följt de rekommendationer som lagts fram. Ombudsmannen bör också ha rätt att i sin årsrapport till Europaparlamentet inkludera en bedömning av i vilken mån rekommendationer har efterlevts och en bedömning av huruvida de resurser som ställts till förfogande för att ombudsmannen ska kunna utföra de uppgifter som avses i fördragen och i denna förordning är tillräckliga.
(9) Ombudsmannen bör ha tillgång till allt som behövs för sin ämbetsutövning. Därför måste unionens institutioner, organ och byråer på ombudsmannens begäran tillhandahålla all information som ombudsmannen begär av dem, utan att det påverkar ombudsmannens skyldigheter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001(2). Tillgången till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter eller handlingar bör vara förenlig med unionsinstitutionens, unionsorganets eller unionsbyråns bestämmelser i fråga om hantering av konfidentiell information. De institutioner, organ eller byråer som tillhandahåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter eller handlingar bör underrätta ombudsmannen om att dessa är klassificerade på detta sätt. Vid tillämpningen av bestämmelser i fråga om unionsinstitutionens, unionsorganets eller unionsbyråns hantering av konfidentiell information bör ombudsmannen i förväg ha kommit överens med institutionen, organet eller byrån i fråga om villkoren för hantering av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter eller handlingar och annan information som omfattas av tystnadsplikt. Om ombudsmannen inte får den begärda hjälpen bör ombudsmannen underrätta Europaparlamentet, som bör vidta lämpliga åtgärder.
(10) Ombudsmannen och ombudsmannens personal måste behandla den information som de har fått under sin ämbetsutövning förtroligt. Ombudsmannen bör dock underrätta de behöriga myndigheterna om förhållanden som ombudsmannen anser kan omfattas av straffrättslig lagstiftning och som kommit till ombudsmannens kännedom under en undersöknings gång. Ombudsmannen bör även kunna underrätta unionsinstitutionen, unionsorganet eller unionsbyrån i fråga om förhållanden som ifrågasätter uppträdandet hos en av deras anställda.
(11) De senaste ändringarna avseende skyddet av unionens ekonomiska intressen mot brott, särskilt inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten genom rådets förordning (EU) 2017/1939(3), bör beaktas, så att ombudsmannen kan anmäla alla uppgifter som faller inom den sistnämnda myndighetens behörighetsområde till denna myndighet. För att också till fullo respektera presumtionen för oskuld och rätten till försvar enligt artikel 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, är det önskvärt att ombudsmannen, om ombudsmannen underrättar Europeiska åklagarmyndigheten om uppgifter som faller inom den sistnämnda myndighetens behörighetsområde, rapporterar till den berörda personen och till klaganden om denna underrättelse.
(12) Det bör fastställas en möjlighet till samarbete mellan ombudsmannen och samma slags myndigheter i medlemsstaterna i överensstämmelse med tillämplig nationell lagstiftning. Det är även önskvärt att vidta åtgärder för att göra det möjligt för ombudsmannen att samarbeta med Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, eftersom ett sådant samarbete kan effektivisera ombudsmannens ämbetsutövning.
(13) I början av varje valperiod och för hela dess längd är det Europaparlamentets uppgift att till ombudsman utse en person som är medborgare i unionen och som uppvisar alla erforderliga bevis för oavhängighet och kompetens. Det bör fastställas under vilka villkor som ombudsmannens ämbetsutövning ska upphöra och hur ombudsmannen ska ersättas.
(14) Ombudsmannen bör utöva sitt ämbete med fullständig oavhängighet. Ombudsmannen bör vid ämbetstillträdet avge en högtidlig försäkran om detta inför domstolen. Det bör fastställas regler om oförenlighet, ersättningar, privilegier och immunitet för ombudsmannen.
(15) Bestämmelser bör antas i fråga om ombudsmannens säte, som bör vara detsamma som Europaparlamentets. Bestämmelser bör även införas för inte bara tjänstemän och övriga anställda vid ombudsmannens kansli som bistår ombudsmannen, utan även för verksamhetens budget.
(16) Det är ombudsmannens uppgift att anta bestämmelser för genomförandet av denna förordning. För att garantera rättssäkerhet och de högsta standarderna för ombudsmannens ämbetsutövning bör minimireglerna för vad de genomförandebestämmelser som antas ska innehålla fastställas i denna förordning.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:
Artikel 1
1. I denna förordning fastställs föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (Europeiska ombudsmannens stadga).
2. Ombudsmannen ska agera oavhängigt gentemot unionens institutioner, organ och byråer i enlighet med de befogenheter som ombudsmannen tilldelats genom fördragen, och med vederbörlig hänsyn till artiklarna 20.2 d och 228 i EUF-fördraget samt artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna om rätten till god förvaltning.
3. I utförandet av de uppgifter som avses i fördragen och i denna förordning får ombudsmannen inte ingripa i mål som är anhängiga vid domstol, och ombudsmannen får inte heller ifrågasätta domstolsavgöranden eller en domstols behörighet att meddela avgöranden.
Artikel 2
1. Ombudsmannen ska bidra till upptäckten av administrativa missförhållanden i verksamheten inom unionens institutioner, organ och byråer, med undantag av Europeiska unionens domstol i dess rättsliga funktion, och vid behov föreslå rekommendationer för att avhjälpa dessa administrativa missförhållanden. Handlingar som företas av någon annan myndighet eller person får inte vara föremål för klagan hos ombudsmannen.
2. Varje unionsmedborgare eller varje fysisk eller juridisk person som har sin hemvist eller sitt säte i en av unionens medlemsstater får, antingen direkt eller genom en ledamot av Europaparlamentet, inge ett klagomål till ombudsmannen gällande fall av administrativa missförhållanden i verksamheten inom unionens institutioner, organ och byråer, med undantag av Europeiska unionens domstol i dess rättsliga funktion. Ombudsmannen ska underrätta institutionen, organet eller byrån i fråga så snart ett klagomål inges till ombudsmannen, under iakttagande av unionens regler i fråga om skyddet för personuppgifter.
3. Klagomålet ska innehålla en tydlig hänvisning till föremålet för klagomålet och klagandens identitet. Klaganden får begära att klagomålet, eller delar av det, behandlas konfidentiellt.
4. Ett klagomål ska göras inom tre år från den dag då klaganden fick kännedom om de omständigheter på vilka klagomålet grundar sig och föregås av lämpliga hänvändelser till de berörda institutionerna, organen och byråerna.
5. Ombudsmannen ska avgöra om ett klagomål omfattas av ombudsmannens behörighetsområde och, om så är fallet, om det är tillåtligt. Om ett klagomål inte omfattas av ombudsmannens behörighetsområde eller är otillåtligt, får ombudsmannen, innan klagomålet avvisas, råda klaganden att inge klagomålet till en annan myndighet.
6. Klagomål som inges till ombudsmannen ska inte påverka tidsfrister för överklaganden i administrativa förfaranden eller domstolsförfaranden.
7. När ombudsmannen måste förklara ett klagomål som otillåtligt eller avsluta behandlingen på grund av pågående eller avslutade rättsliga åtgärder rörande omständigheter som tagits upp i ett klagomål, ska resultatet av de undersökningar som ombudsmannen redan gjort arkiveras utan ytterligare åtgärder.
8. Klagomål som rör arbetsförhållanden mellan unionens institutioner, organ och byråer och deras tjänstemän och övriga anställda, med undantag för fall som rör sexuella trakasserier, får inte inges till ombudsmannen om inte alla andra möjligheter att framföra interna administrativa begäranden och klagomål, särskilt de förfaranden som avses i artikel 90 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen vid Europeiska unionen och anställningsvillkoren för övriga anställda i unionen och som fastställs i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68(4) (tjänsteföreskrifterna), har uttömts av den berörda personen och tidsfristerna för svar från den institution, det organ eller den byrå till vilken hänvändelsen har gjorts har gått ut.
9. Ombudsmannen ska så snart som möjligt underrätta klaganden om vilka åtgärder som vidtagits avseende klagomålet.
Artikel 3
1. Ombudsmannen ska på eget initiativ eller på grund av ett klagomål genomföra alla undersökningar, även sådana som följer upp tidigare undersökningar, som ombudsmannen anser vara berättigade för att utreda misstänkta administrativa missförhållanden i verksamheten inom unionens institutioner, organ och byråer. Ombudsmannen ska agera utan att föregående godkännande krävs och i god tid underrätta den berörda institutionen, det berörda organet eller den berörda byrån om sådana åtgärder. Den berörda institutionen, det berörda organet eller den berörda byrån får översända användbara kommentarer eller bevismaterial till ombudsmannen. Ombudsmannen får även begära att institutionen, organet eller byrån i fråga översänder sådana kommentarer eller bevismaterial.
2. Utan att det påverkar ombudsmannens främsta uppgift som är att hantera klagomål, får ombudsmannen genomföra undersökningar på eget initiativ av mer strategisk natur för att identifiera upprepade eller särskilt allvarliga fall av administrativa missförhållanden, för att främja bästa administrativa praxis inom unionens institutioner, organ och byråer och för att proaktivt ta itu med strukturella frågor av allmänt intresse som omfattas av ombudsmannens behörighetsområde.
3. Ombudsmannen får inleda strukturerade och regelbundna dialoger med unionens institutioner, organ och byråer och anordna offentliga samråd innan denne utfärdar rekommendationer eller i ett senare skede. Ombudsmannen får även systematiskt analysera och bedöma framstegen vid den berörda institutionen, det berörda organet eller den berörda byrån och utfärda ytterligare rekommendationer.
4. Unionens institutioner, organ och byråer ska förse ombudsmannen med all information som denne begär av dem och ge ombudsmannen tillgång till relevanta dokument. Tillgången till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter eller handlingar ska vara förenlig med reglerna om unionsinstitutionens, unionsorganets eller unionsbyråns hantering av konfidentiell information.
De institutioner, organ eller byråer som tillhandahåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter eller handlingar i enlighet med första stycket ska underrätta ombudsmannen i förväg om att dessa är klassificerade på detta sätt.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket ska ombudsmannen i förväg ha kommit överens med institutionen, organet eller byrån i fråga om villkoren för hantering av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter eller handlingar.
Institutionerna, organen eller byråerna i fråga ska ge ombudsmannen tillgång till handlingar som härrör från en medlemsstat och som är hemliga enligt lag endast efter det att ombudsmannen har infört lämpliga åtgärder och garantier för hantering av handlingar som säkerställer en likvärdig nivå av konfidentialitet, i linje med artikel 9 i förordning (EG) nr 1049/2001 och i enlighet med säkerhetsbestämmelserna för den berörda unionsinstitutionen, det berörda unionsorganet eller den berörda unionsbyrån.
Tjänstemän och övriga anställda vid unionens institutioner, organ och byråer ska på ombudsmannens begäran vittna om förhållanden som rör en pågående undersökning av ombudsmannen. De ska yttra sig på sin institutions, sitt organs eller sin byrås vägnar. De ska fortsätta att vara bundna av de förpliktelser som följer av de för dem gällande föreskrifterna. När de är bundna av tystnadsplikt, ska detta inte tolkas som att den också omfattar uppgifter som är av relevans för klagomål eller undersökningar som rör trakasserier eller administrativa missförhållanden.
5. Ombudsmannen ska regelbundet undersöka förfarandena gällande det administrativa arbetet vid unionens institutioner, organ och byråer och bedöma om de är tillräckligt effektiva för att förhindra intressekonflikter, garantera opartiskhet och säkerställa full respekt för rätten till god förvaltning. Ombudsmannen får identifiera och bedöma eventuella fall av intressekonflikter på alla nivåer som skulle kunna utgöra en källa till administrativa missförhållanden, och i sådana fall ska ombudsmannen utarbeta särskilda slutsatser och informera Europaparlamentet om resultaten i ärendet.
6. I den mån som deras nationella rätt tillåter det, ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, på begäran av ombudsmannen eller på eget initiativ, snarast till ombudsmannen överlämna alla uppgifter eller handlingar som kan bidra till att utreda fall av administrativa missförhållanden i verksamheten inom unionens institutioner, organ eller byråer. Om sådana uppgifter eller handlingar omfattas av nationell rätt om hantering av konfidentiell information eller av bestämmelser som hindrar dess spridning, får den berörda medlemsstaten tillåta ombudsmannen att ta del av dessa uppgifter eller handlingar under förutsättning att ombudsmannen åtar sig att hantera dem i överenskommelse med den behöriga myndighet som lämnade dem. En beskrivning av handlingen ska under alla omständigheter lämnas.
7. Om ombudsmannen inte får den begärda hjälpen ska parlamentet underrättas, som ska vidta lämpliga åtgärder.
8. Om fall av administrativa missförhållanden konstateras efter en undersökning, ska ombudsmannen meddela institutionen, organet eller byrån i fråga, och när så är lämpligt utfärda rekommendationer. Institutionen, organet eller byrån ska inom tre månader sända ett detaljerat yttrande till ombudsmannen. Ombudsmannen får på en motiverad begäran av institutionen, organet eller byrån i fråga bevilja en förlängning av den tidsfristen, som inte får vara längre än två månader. Om institutionen, organet eller byrån i fråga inte avger något yttrande inom tidsfristen på tre månader eller inom den förlängda tidsfristen, får ombudsmannen avsluta undersökningen utan ett sådant yttrande.
9. Ombudsmannen ska därefter överlämna en rapport till institutionen, organet eller byrån i fråga och, i synnerhet om arten eller omfattningen av det fall av missförhållande som upptäckts så kräver, till Europaparlamentet. Rapporten får innehålla rekommendationer. Ombudsmannen ska underrätta klaganden om undersökningens resultat, om yttrandet från institutionen, organet eller byrån i fråga samt om ombudsmannens rekommendationer i rapporten.
10. Vid behov, i samband med en undersökning av en unionsinstitutions, ett unionsorgans eller en unionsbyrås verksamhet, får ombudsmannen på eget initiativ eller på begäran av Europaparlamentet framträda inför Europaparlamentet på den mest lämpliga nivån.
11. Ombudsmannen ska, så långt det är möjligt, försöka att tillsammans med institutionen, organet eller byrån i fråga nå en lösning som undanröjer det administrativa missförhållandet och som tillgodoser klagomålet. Ombudsmannen ska underrätta klaganden om den föreslagna lösningen tillsammans med eventuella kommentarer från institutionen, organet eller byrån i fråga. Om den klagande så önskar ska klaganden ha rätt att när som helst inkomma med synpunkter, eller ytterligare uppgifter som inte var kända vid tiden för inlämnandet av klagomålet, till ombudsmannen.
12. Vid slutet av varje årlig session ska ombudsmannen överlämna en rapport om resultaten av de undersökningar som ombudsmannen gjort till Europaparlamentet. Rapporten ska innehålla en bedömning av efterlevnaden av ombudsmannens rekommendationer och en bedömning av om de resurser som finns tillgängliga för ombudsmannens ämbetsutövning är tillräckliga. Dessa bedömningar får också bli föremål för separata rapporter.
Artikel 4
Ombudsmannen och ombudsmannens personal ska hantera allmänhetens begäranden om tillgång till handlingar, förutom de handlingar som avses i artikel 6.1, i enlighet med de villkor och begränsningar som föreskrivs i förordning (EG) nr 1049/2001.
När det gäller klagomål som rör allmänhetens rätt att få tillgång till handlingar som har upprättats eller tagits emot av en unionsinstitution, ett unionsorgan eller en unionsbyrå ska ombudsmannen, efter vederbörlig analys och alla nödvändiga överväganden, utfärda en rekommendation i fråga om tillgången till de handlingarna. Institutionen, organet eller byrån i fråga ska svara inom de tidsfrister som föreskrivs i förordning (EG) nr 1049/2001. Om institutionen, organet eller byrån i fråga inte följer en rekommendation från ombudsmannen att ge tillgång till handlingar ska institutionen, organet eller byrån motivera sitt avslag på vederbörligt sätt. I ett sådant fall ska ombudsmannen underrätta klaganden om vilka rättsmedel som finns tillgängliga, inbegripet vilka förfaranden som står till buds för att hänskjuta ärendet till Europeiska unionens domstol.
Artikel 5
Ombudsmannen ska genomföra regelbundna bedömningar av de strategier och översyner av de förfaranden som finns inom unionens berörda institutioner, organ och byråer i enlighet med artikel 22a i tjänsteföreskrifterna (”visselblåsare”) och ska, när så är lämpligt, utarbeta konkreta rekommendationer om förbättringar i syfte att säkerställa fullständigt skydd för tjänstemän och övriga anställda som rapporterar om förhållanden i enlighet med artikel 22a i tjänsteföreskrifterna. Ombudsmannen får, på begäran, konfidentiellt lämna information, opartiska råd och expertråd till tjänstemän och övriga anställda i fråga om lämpligt uppträdande när de förhållanden som avses i artikel 22a i tjänsteföreskrifterna föreligger, inklusive i fråga om tillämpningsområdet för de relevanta bestämmelserna i unionsrätten.
Ombudsmannen får också inleda undersökningar på grundval av de uppgifter som lämnas av tjänstemän och övriga anställda som rapporterar om förhållanden i enlighet med artikel 22a i tjänsteföreskrifterna, vilka får rapportera konfidentiellt och anonymt, när de förhållanden som beskrivs skulle kunna utgöra fall av administrativa missförhållanden i en unionsinstitution, ett unionsorgan eller en unionsbyrå. För att möjliggöra detta får gällande tjänsteföreskrifter om tystnadsplikt frångås.
Artikel 6
1. Ombudsmannen och ombudsmannens personal, på vilka artikel 339 i EUF-fördraget och artikel 194 i Euratomfördraget ska tillämpas, får inte avslöja information eller handlingar som de får tillgång till i sina undersökningar. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2, får de framför allt inte avslöja säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter eller handlingar som överlämnats till ombudsmannen, eller dokument som omfattas av unionsrätten i fråga om skyddet av personuppgifter, liksom sådan information som kan skada klaganden eller någon annan inblandad person.
2. Om ombudsmannen anser att förhållanden som framkommit vid en undersökning kan omfattas av straffrättslig lagstiftning, ska ombudsmannen underrätta de behöriga nationella myndigheterna och, i den mån fallet omfattas av deras befogenhetsområde, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning och Europeiska åklagarmyndigheten. Om så är lämpligt ska ombudsmannen även underrätta den unionsinstitution, det unionsorgan eller den unionsbyrå som har maktbefogenheter över tjänstemannen eller den övriga anställda i fråga, som får tillämpa artikel 17 andra stycket i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.
Ombudsmannen får även underrätta unionsinstitutionen, unionsorganet eller unionsbyrån i fråga om förhållanden som ifrågasätter uppträdandet hos en av deras anställda och om all ihållande verksamhet som hindrar den pågående undersökningen.
Ombudsmannen ska rapportera sådana underrättelser till klaganden och de andra berörda personer vars identitet är känd.
Artikel 7
1. Ombudsmannen får samarbeta med samma slags myndigheter i medlemsstaterna under förutsättning att ombudsmannen iakttar tillämplig nationell rätt.
2. Inom ramen för sin ämbetsutövning ska ombudsmannen samarbeta med Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och andra institutioner och organ och samtidigt undvika överlappningar med deras verksamhet.
Artikel 8
1. Ombudsmannen ska väljas, och kunna utses på nytt, i enlighet med artikel 228.2 i EUF-fördraget.
2. Ombudsmannen ska utses bland personer som är unionsmedborgare, som fullt ut äger medborgerliga och politiska rättigheter, som uppvisar alla erforderliga bevis för oavhängighet, som inte har varit nationella regeringsmedlemmar eller ledamöter vid unionens institutioner under de senaste tre åren, som uppfyller motsvarande krav på opartiskhet som de som gäller för ett domarämbete i sina länder och som besitter en sådan erkänd kompetens och erfarenhet som krävs för att utöva ombudsmannaämbetet.
Artikel 9
1. Ombudsmannen ska upphöra att utföra de uppgifter som avses i fördragen och i denna förordning antingen vid slutet av sin ämbetsperiod eller vid frivillig avgång eller avsättning.
2. Ombudsmannen ska stanna i sitt ämbete till dess att en ny ombudsman har valts, utom vid avsättning.
3. Om ämbetet frånträds i förtid ska en ny ombudsman utses för den resterande delen av Europaparlamentets valperiod inom tre månader från den tidpunkt då ämbetet blev vakant. Fram till dess att en ny ombudsman har valts ska den chefstjänsteman som avses i artikel 13.2 ansvara för de brådskande ärenden som faller inom ombudsmannens behörighetsområde.
Artikel 10
Om Europaparlamentet avser att begära avsättning av ombudsmannen i enlighet med artikel 228.2 i EUF-fördraget, ska det höra ombudsmannen innan en sådan begäran görs.
Artikel 11
1. Vid utförandet av de uppgifter som avses i fördragen och i denna förordning ska ombudsmannen agera i enlighet med artikel 228.3 i EUF-fördraget. Ombudsmannen ska avhålla sig från alla handlingar som är oförenliga med de nämnda uppgifterna.
2. Vid ämbetstillträdet ska ombudsmannen avge en högtidlig försäkran inför domstolen i plenum om att ombudsmannen ämnar utöva de uppgifter som avses i fördragen och i denna förordning med fullständig oavhängighet och opartiskhet och att de förpliktelser som följer av ämbetet under eller efter ämbetsperiodens utgång kommer att respekteras fullt ut. Den högtidliga försäkran ska särskilt omfatta plikten att efter ämbetsperiodens utgång uppträda med integritet och diskretion när det gäller att acceptera vissa befattningar eller förmåner.
Artikel 12
1. Under ombudsmannens ämbetsperiod får ombudsmannen inte åta sig någon annan politisk eller administrativ uppgift eller utöva någon annan verksamhet oavsett om den är avlönad eller inte.
2. Ombudsmannen ska ha samma ställning som en domare vid domstolen när det gäller lön, traktamenten och pension.
3. Artiklarna 11–14 och 17 i protokoll nr 7 ska tillämpas på ombudsmannen samt tjänstemännen och övriga anställda vid ombudsmannens kansli.
Artikel 13
1. Ombudsmannen ska tilldelas en lämplig budget som är tillräcklig för att säkerställa ombudsmannens oberoende och för att utföra de uppgifter som avses i fördragen och i denna förordning.
2. Ombudsmannen ska biträdas av ett kansli vars chefstjänsteman ombudsmannen ska utse.
3. Ombudsmannen bör sträva efter en jämn könsfördelning när det gäller sammansättningen av ombudsmannens kansli.
4. Tjänstemännen och övriga anställda vid ombudsmannens kansli ska lyda under de regler och bestämmelser som gäller för unionens tjänstemän och övriga anställda. Deras antal ska anpassas varje år som ett led i budgetprocessen och vara tillräckligt för att ombudsmannen ska kunna utföra sina uppgifter och hantera sin arbetsbörda på ett korrekt sätt.
5. Tjänstemän och övriga anställda vid unionen och i medlemsstaterna som utses att tjänstgöra vid ombudsmannens kansli ska flyttas över i tjänstens intresse och ska garanteras återinträde i en tjänst vid sin ursprungliga institution, sitt ursprungliga organ eller sin ursprungliga byrå.
6. I personalärenden ska ombudsmannen ha samma status som institutionerna i den mening som avses i artikel 1a i tjänsteföreskrifterna.
Artikel 14
Ombudsmannen ska bedöma de förfaranden som finns för att förebygga trakasserier av olika slag vid unionens institutioner, organ och byråer, liksom de mekanismer som finns för att bestraffa de som gör sig skyldiga till trakasserier. Ombudsmannen ska utarbeta lämpliga slutsatser om huruvida dessa förfaranden är förenliga med principerna om proportionalitet, rimlighet och kraftfulla åtgärder, och huruvida de ger offren ett effektivt skydd och stöd.
Ombudsmannen ska i rätt tid undersöka om unionens institutioner, organ och byråer hanterar trakasserier av olika slag och karaktär på ett tillfredsställande sätt genom att korrekt tillämpa de förfaranden som föreskrivs i samband med klagomål på detta område. Ombudsmannen ska utarbeta lämpliga slutsatser i detta avseende.
Ombudsmannen ska inom sitt kansli utse en person eller inrätta en struktur med sakkunskap i fråga om trakasserier som i rätt tid kan bedöma om trakasserier av varje slag och karaktär, inklusive sexuella trakasserier, hanteras på ett tillfredsställande sätt inom unionens institutioner, byråer och organ, och vid behov tillhandahålla deras tjänstemän och övriga anställda råd.
Artikel 15
Ombudsmannen ska ha samma säte som Europaparlamentet.
Artikel 16
Alla meddelanden till medlemsstaternas nationella myndigheter för genomförandet av denna förordning ska gå via medlemsstaternas ständiga representationer vid unionen.
Artikel 17
Ombudsmannen ska anta bestämmelser för genomförandet av denna förordning. Dessa ska vara förenliga med denna förordning och omfatta åtminstone bestämmelser om
a) processuella rättigheter för klaganden och institutionen, organet eller byrån i fråga,
b) säkerställande av skyddet för tjänstemän eller övriga anställda som rapporterar om fall av sexuella trakasserier och överträdelser av unionsrätten inom unionens institutioner, organ eller byråer i enlighet med artikel 22a i tjänsteföreskrifterna (”visselblåsning”),
c) mottagande, behandling och avslutande av ett klagomål,
d) undersökningar på eget initiativ,
e) uppföljningsundersökningar och
f) informationsinsamling.
Artikel 18
Beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom ska upphöra att gälla.
Artikel 19
Denna förordning träder i kraft den första dagen i den månad som följer på offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Europaparlamentets beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (EGT L 113, 4.5.1994, s. 15).
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).
Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).
En övergripande europeisk industripolitik för artificiell intelligens och robotteknik
222k
76k
Europaparlamentets resolution av den 12 februari 2019 om en övergripande europeisk industripolitik för artificiell intelligens och robotteknik (2018/2088(INI))
– med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 med rekommendationer till kommissionen om civilrättsliga bestämmelser om robotteknik(1),
– med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2017 över digitalisering av den europeiska industrin(2),
– med beaktande av sin resolution av den 12 september 2018 om autonoma vapensystem(3),
– med beaktande av sin resolution av den 11 september 2018 om likabehandling av språk i den digitala tidsåldern(4),
– med beaktande av kommissionens förslag av den 6 juni 2018 om inrättande av programmet för ett digitalt Europa för perioden 2021–2027 (COM(2018)0434),
– med beaktande av rådets förordning (EU) nr 2018/1488 av den 28 september 2018 om bildande av det gemensamma företaget för ett europeiskt högpresterande datorsystem(5),
– med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för rättsliga frågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0019/2019), och av följande skäl:
A. Insynsvänlig och etikintegrerad artificiell intelligens (AI) och robotteknik har potential att berika våra liv och öka vår kapacitet, för både individer och allmännyttan.
B. AI utvecklas snabbt och finns redan sedan flera år tillbaka i våra vardagsliv. AI och robotteknik sporrar till innovation, medför nya företagsmodeller och spelar en central roll i omvandlingen av våra samhällen och digitaliseringen av våra ekonomier inom många sektorer, till exempel industrin, hälso- och sjukvården, byggsektorn och transportsektorn.
C. Den ökande integreringen av robotteknik i mänskliga system kräver stark politisk vägledning om hur man ska maximera fördelarna, minimera riskerna för samhället och säkerställa en säker och rättvis utveckling av AI.
D. AI är en av 2000-talets strategiska tekniker på såväl global nivå som i Europa och innebär en positiv förändring för den europeiska ekonomin, då den möjliggör innovation, produktivitet, konkurrenskraft och välmående.
E. Cirka en fjärdedel av alla industrirobotar och hälften av alla professionella servicerobotar i världen tillverkas av europeiska företag och unionen har därför redan nu viktiga resurser som den bör basera sin europeiska näringslivspolitik på.
F. AI och robotteknik har potential att omforma många olika branscher och leda till ökad produktionseffektivitet och dessutom stärka den internationella konkurrenskraften hos Europas näringsliv och små och medelstora företag. Tillgången till storskaliga dataset och test- och experimentanläggningar har stor betydelse för utvecklingen av AI.
G. En gemensam strategi kommer att underlätta utvecklingen av samhällsnyttig AI-teknik, samtidigt som man också hanterar de utmaningar som denna teknik innebär i syfte att stimulera innovationen, förbättra kvaliteten på produkter och tjänster som använder AI, förbättra konsumenternas erfarenheter av och förtroende för AI-teknik och robotteknik och förhindra en fragmentering av den inre marknaden.
H. Dataprestandan i unionen måste upprätthållas på en ledande nivå, vilket torde medföra möjligheter för EU:s försörjningsindustri och göra den mer effektiv i arbetet med att omvandla den tekniska utvecklingen till efterfråge- och tillämpningsstyrda produkter och tjänster, så de sedan kan utnyttjas i storskaliga och nya tillämpningar som stöds av AI.
I. Det finns ett brådskande behov av en samordnad strategi på europeisk nivå för att EU ska kunna konkurrera med de massinvesteringar som görs av olika tredjeländer, framför allt Förenta staterna och Kina.
J. Den 25 april 2018(6) utfäste sig kommissionen att lägga fram ett förslag till ett europeiskt förhållningssätt till AI genom att utarbeta ett utkast till AI-riktlinjer i samarbete med berörda parter inom AI-alliansen, en grupp experter på artificiell intelligens, för att främja AI-drivna tillämpningar och företag i Europa.
K. Befintliga regler och förfaranden måste utvärderas och vid behov ändras för att ta hänsyn till AI och robotteknik.
L. Den europeiska ramen för AI måste tas fram med full respekt för de rättigheter som fastställs i stadgan om de grundläggande rättigheterna, särskilt vad gäller principerna om uppgiftsskydd, personlig integritet och säkerhet.
M. Utvecklingen inom AI kan och bör utformas på ett sådant sätt att individens värdighet, självständighet och självbestämmande bevaras.
N. I sin resolution av den 16 februari 2017 med rekommendationer till kommissionen om civilrättsliga bestämmelser om robotteknik uppmanade parlamentet kommissionen att föreslå en enhetlig rättslig ram för utvecklingen av robotteknik, inklusive autonoma system och smarta autonoma robotar.
O. Hela samhället måste vara delaktigt i utvecklingen av AI och robotteknik. Under 2017 var en stor del av landsbygdsområdena dock utestängda från fördelarna med AI, eftersom 8 % av bostäderna inte täcktes av något fast nät och 53 % av dem inte täcktes av någon teknik för ”nästa generations accessnät” (VDSL, Cable Docsis 3.0 eller FTTP).
P. Utvecklingen av tjänster och produkter som möjliggörs tack vare AI förutsätter uppkopplingsmöjligheter, fritt dataflöde och datatillgänglighet inom EU. Användningen av avancerad datautvinningsteknik i produkter och tjänster kan bidra till bättre beslutsfattande och således också ökad valfrihet för konsumenterna samt bättre affärsresultat.
Q. Den tekniska utvecklingen av smarta produkter och tjänster kan gynna kunskapsekonomin, som grundas på den tillgängliga informationens kvantitet, kvalitet och åtkomlighet, och kan således leda till en bättre anpassning till konsumenternas behov.
R. It-säkerhet är oerhört viktigt för att förhindra fall av illvillig förvanskning eller missbruka data där syftet är att få AI att fungera på ett sätt som är till skada för privatpersoner eller företag, vilket skulle undergräva näringslivets och konsumenternas förtroende för AI. Utvecklingen inom AI leder till ett ökat beroende av dessa system i samband med åtgärder och beslut, något som i sin tur ställer krav på hög cyberresiliens inom EU till skydd mot intrång eller brister i it-säkerheten.
S. Automatiseringstrenden kräver att de som deltar i utvecklingen och kommersialiseringen av AI-tillämpningar inlemmar säkerhets- och etikaspekter redan från början och därigenom erkänner att de måste vara redo att ta på sig det rättsliga ansvaret för kvaliteten på den teknik som de framställer.
T. Upprättandet av ett betrott ekosystem för utvecklingen av AI-teknik bör grundas på datapolitikens struktur. Detta innebär att man skapar smidiga och förenklade program för datainsamling och datahantering för utbildnings- och forskningsändamål i syfte att möjliggöra AI-utveckling på en mängd olika områden: medicin, finanssektorn, biologi, energisektorn, industrisektorn, kemisk industri och den offentliga sektorn. Datadrivna AI-ekosystem skulle kunna omfatta alleuropeiska initiativ baserade på öppna standarder, ömsesidigt erkännande av certifikat och insynsvänliga regler för interoperabilitet.
U. Användningen av AI är inte i sig någon garant för sanning eller rättvisa, eftersom olika vinklingar kan skapas beroende på data samlas in och hur algoritmen skrivs och kan härröra från förutfattade meningar som råder i samhället. Partiskhet bör förhindras med hjälp av data av god kvalitet i kombination med algoritmernas utformning och ständiga omvärderingar.
V. AI och robotteknik bör utvecklas och tillämpas på ett människocentrerat sätt med målet att stödja människor i arbetet och hemmet. AI kan också användas till att förhindra att människor måste utföra farliga arbetsuppgifter.
W. Vidareutveckling och ökad användning av automatiserat och algoritmbaserat beslutsfattande påverkar utan tvekan de val som en individ (till exempel en företagare eller en internetanvändare) eller en administrativ, rättslig eller annan offentlig myndighet gör i samband med fattandet av ett slutligt konsument-, affärs- eller myndighetsbeslut. Det måste byggas in skyddsåtgärder och möjlighet till mänsklig kontroll och verifiering i processen för automatiserat och algoritmbaserat beslutsfattande.
X. Maskininlärning ger också upphov till utmaningar när det gäller att säkerställa icke-diskriminering, korrekta förfaranden, insyn och begriplighet i samband med beslutsprocesser.
Y. AI är ett viktigt verktyg för att hantera globala samhällsutmaningar och medlemsstaterna bör därför via sin offentliga politik främja investeringar, tillgängliggöra medel för forskning och utveckling och åtgärda hinder för utveckling och anammande av AI.
Z. Kommersiella AI-plattformar har gått från tester till faktiska tillämpningar på hälso-, miljö-, energi- och transportområdet. Maskininlärningstekniker är centrala för alla större webbplattformar och stordatatillämpningar.
AA. Europas forskare och företag arbetar med en bred rad blockkedjerelaterade frågor som rör allt från distributionskedjor till offentliga tjänster, finanser, sakernas internet, hälso- och sjukvård, medier, smarta städer, energi och transporter. EU är en stark aktör på viktiga blockkedjerelaterade områden som exempelvis AI. Blockkedjeteknik kan ha stor betydelse för förbättrad innovation i EU.
AB. Det är mycket viktigt med it-säkerhetsteknik som digitala identiteter, kryptografi eller intrångsdetektion och användningen av sådan teknik inom exempelvis finanssektorn, industri 4.0, energi, transporter, hälso- och sjukvård och e-förvaltning för att skydda säkerheten och förtroendet för de aktiviteter och transaktioner som privatpersoner, offentliga förvaltningar och företag utför på internet.
AC. Text- och datautvinning tjänar som grund för AI- och maskininlärningstillämpningar och är avgörande för små och medelstora företag och uppstartsföretag eftersom de ger dem tillgång till stora datamängder för att träna AI-algoritmer.
AD. AI kan komma att visa sig vara mycket energikrävande. Det är därför viktigt att AI-användningens utveckling går hand i hand med EU:s befintliga mål för energieffektivitet och en cirkulär ekonomi.
AE. AI bör till fullo stödja alla europeiska språk, så att alla européer får lika möjligheter att dra nytta av modern AI-utveckling i det flerspråkiga europeiska informationssamhället.
AF. Inom företag och tjänster på högteknologiområdet är AI nyckeln till Europas omvandling till en ”start up-kontinent” där man genom att utnyttja den senaste tekniken skapar tillväxt i Europa, särskilt på områdena medicinsk teknik, tjänster och program för hälso- och sjukvård, upptäckt av nya läkemedel, robotteknik och robotassisterad kirurgi samt behandling av kroniska sjukdomar, medicinsk bildteknik och patientjournaler, samtidigt som man skapar en hållbar miljö och säker livsmedelsproduktion. I nuläget ligger Europa efter Nordamerika och Asien när det gäller forskning och patent avseende AI.
AG. Utvecklingen av AI-teknik kan bidra till att förbättra livskvaliteten för kroniskt sjuka och personer med funktionsnedsättning och bidra med lösningar på samhällsutmaningar som exempelvis vår åldrande befolkning tack vare att det blir möjligt att använda den medicinska tekniken på ett mer exakt och effektivt sätt inom hälso- och sjukvården.
AH. Det finns en stor mängd tänkbara tillämpningar för AI och robotteknik inom hälso- och sjukvården, bland annat hantering av patientjournaler och medicinska uppgifter, utförande av repetitiva arbetsuppgifter (provanalyser, röntgen, datortomografier, datainmatning), utformning av behandlingar, digitala konsultationer (såsom medicinska konsultationer baserade på den personliga sjukdomshistorien och allmän medicinsk kunskap), virtuella sjuksköterskor, läkemedelshantering, läkemedelsutveckling, precisionsmedicin (såsom genetik och genomik för att söka efter mutationer och sjukdomskopplingar via DNA-information), hälsoövervakning och analys av hälso- och sjukvårdssystem.
AI. Tillgänglighet innebär inte att alla ska ha samma tjänster och tillämpningar. Tillgänglighet avseende AI och robotteknik bygger på inkluderande planering och utformning. Utformningen måste utgå från användarens behov, önskemål och erfarenheter.
AJ. Det finns starka etiska, psykiska och juridiska farhågor kring robotars autonomi och deras självklara avsaknad av mänsklig empati samt hur de påverkar förhållandet mellan läkare och patient, vilka fortfarande inte har hanterats på lämpligt sätt på EU-nivå, särskilt vad gäller skyddet av patienters personuppgifter, ansvarsfrågan och de nya ekonomiska förbindelser och anställningsförhållanden som uppstår. ”Autonomi” som sådan kan bara till fullo tillskrivas människor. Det behövs en robust rättslig och etisk ram för AI.
AK. Införandet av AI inom hälso- och sjukvården i synnerhet måste alltid grundas på ansvarsprincipen att maskinen tjänar människan.
1.Ett samhälle som stöds av AI och robotteknik
1.1.Sysselsättning i en tid av AI och robotteknik
1. Europaparlamentet betonar att automatisering som kombineras med AI kommer att öka produktiviteten och följaktligen även produktionen. Parlamentet konstaterar att det precis som under tidigare tekniska revolutioner kommer att bli så att vissa arbetstillfällen ersätts, samtidigt som andra skapas och våra liv och arbetsmetoder förändras. Parlamentet understryker att ökad användning av robotteknik och AI också bör minska människors exponering för skadliga och farliga förhållanden och bidra till att skapa fler anständiga arbetstillfällen av god kvalitet och förbättra produktiviteten.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna eftertryckligen att fokusera på omskolning av arbetstagare i de branscher som påverkas mest av automatiseringen av arbetsuppgifter. Parlamentet betonar att nya utbildningsprogram bör inriktas på att utveckla arbetstagarnas kompetens så att de kan ta del av de nya arbetstillfällen som AI skapar. Dessutom uppmuntrar parlamentet till nya skolkurser i digital kompetens samt utveckling av lärlingsutbildningar och prioriteringar på området för yrkesutbildning för att hjälpa arbetstagare att anpassa sig till tekniska förändringar.
3. Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna tillsammans med aktörer från den privata sektorn identifierar riskerna och tar fram strategier för utvecklingen av relevanta program för omskolning och kompetenshöjning. Parlamentet understryker att företagen själva måste investera i fortbildning och kompetenshöjning bland sin personal för att tillgodose sina behov.
4. Europaparlamentet understryker att utvecklingen av robotteknik i EU kommer att ha stor påverkan på förhållandet mellan arbetsmarknadens parter. Parlamentet anser att denna påverkan bör hanteras på ett balanserat sätt i syfte att främja återindustrialisering och göra så att även arbetstagarna gynnas av produktivitetsvinsterna.
5. Europaparlamentet konstaterar att det i det rådande näringslivslandskapet råder en skör jämvikt mellan ägare och arbetstagare. Parlamentet anser att framstegen i fråga om att tillämpa AI inom näringslivet bör ske efter ett brett samråd med arbetsmarknadens parter eftersom den potentiella förändringen av antalet människor som arbetar inom näringslivet kräver proaktiva strategier för att hjälpa arbetstagarna att anpassa sig till de nya kraven och för att säkerställa att fördelarna kommer många till del. Parlamentet menar att detta kräver att man omprövar och omformar arbetsmarknadspolitiken, de sociala trygghetssystemen och skatterna.
6. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att åtgärda hindren för inträde på arbetsmarknaden, till exempel överdrivna kvalifikationskrav.
7. Europaparlamentet anser att digital kompetens är en av de viktigaste faktorerna för den framtida AI-utvecklingen och uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att ta fram och genomföra strategier för utbildning och omskolning avseende digital kompetens. Vidare konstaterar parlamentet att digital kompetens kan stödja ett brett och inkluderande deltagande i dataekonomilösningar och underlätta kommunikation och samarbete med samtliga berörda aktörer.
8. Europaparlamentet noterar att människor i alla åldrar kommer att påverkas, varför läroplanerna måste anpassas, bland annat genom att man skapar nya lärandevägar och använder ny teknik för tillhandahållande. Parlamentet betonar att utbildningsaspekterna bör ägnas tillräcklig uppmärksamhet. I synnerhet anser parlamentet att behovet av digital kompetens, bland annat i fråga om kodning, måste ingå i all undervisning och utbildning – från de tidiga skolåren till det livslånga lärandet.
1.2.Illvillig användning av AI samt grundläggande rättigheter
9. Europaparlamentet framhåller att illvillig eller oaktsam användning av AI kan hota den digitala, fysiska och allmänna säkerheten, då det skulle kunna medföra storskaliga, noga målriktade och synnerligen effektiva angrepp på informationssamhällets tjänster och uppkopplade apparater samt desinformationskampanjer och rent generellt minska individens rätt till självbestämmande. Parlamentet betonar att skadlig eller oaktsam användning av AI också kan hota demokratin och de grundläggande rättigheterna.
10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en ram som bestraffar perceptionsmanipulering där individanpassat innehåll eller individanpassade nyhetsflöden ger upphov till negativa känslor och en förvrängd verklighetsuppfattning som kan få negativa konsekvenser (till exempel valresultat eller en förvrängd syn på samhällsfrågor som exempelvis invandring).
11. Europaparlamentet betonar vikten av att känna igen, identifiera och övervaka skadlig utveckling i och kring utvecklingen av AI. Parlamentet uppmuntrar till forskning kring AI som även fokuserar på upptäckt av fall av korrupt AI och robotteknik, oavsett om detta skett oavsiktligen eller med ont uppsåt.
12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen eftertryckligen att uppmärksamma de samhällsproblem som följer av ”social poängsättning” av medborgare. Parlamentet menar att ingen får diskrimineras baserat på sådan poängsättning och att alla bör ha rätt till ”en andra chans”.
13. Europaparlamentet hyser stor oro över användningen av AI-tillämpningar, inklusive ansikts- och röstigenkänning, i program för ”känslomässig övervakning, dvs. övervakning av det psykiska tillståndet hos arbetstagare och privatpersoner i syfte att öka produktiviteten och upprätthålla stabiliteten i samhället, ibland tillsammans med system för ”social poängsättning”, vilket redan förekommer i till exempel Kina. Parlamentet betonar att sådana program till sin natur strider mot europeiska värderingar och normer som skyddar individens rättigheter och friheter.
2.Teknikens väg mot AI och robotteknik
2.1.Forskning och utveckling
14. Europaparlamentet erinrar om att det europeiska forskningssamfundet kring AI är världsledande, med 32 % av alla världens AI-forskningsinstitutioner.
15. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om programmet för ett digitalt Europa och den budget på 2,5 miljarder euro som anslagits för AI, liksom den ökade finansieringen inom ramen för Horisont 2020-programmet. Parlamentet förstår att det är viktigt att EU:s finansiering kompletterar medlemsstaternas och industrins forskningsbudgetar för AI och att det behövs samarbete mellan offentliga, privata och EU-relaterade forskningsprogram.
16. Europaparlamentet stöder de operativa målen för programmet för ett digitalt Europa vad gäller att bygga upp och stärka de grundläggande AI-kapaciteterna i unionen samt att göra dem tillgängliga för alla företag och offentliga förvaltningar och att stärka och skapa nätverk av test- och experimentanläggningar för AI i medlemsstaterna.
17. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utveckla partnerskap med många olika intressenter från näringslivet och forskningsinstitut samt gemensamma AI‑spetskompetenscentrum.
18. Europaparlamentet betonar att AI-forskningen inte bara bör investera i utveckling av AI-baserad teknik och innovation, utan även i sociala, etiska och ansvarsrelaterade områden med kopplingar till AI. Parlamentet anser att alla AI-modeller som används bör inbegripa etiska aspekter.
19. Europaparlamentet betonar att AI-forskning och andra sammanhängande verksamheter bör bedrivas i enlighet med försiktighetsprincipen och de grundläggande rättigheterna, samtidigt som man uppmuntrar framsteg till förmån för samhället och miljön. Parlamentet betonar att alla som är delaktiga i utvecklingen, genomförandet, spridningen och användningen av AI bör ta hänsyn till och respektera den mänskliga värdigheten, självbestämmanderätten och välbefinnandet – i både fysisk och psykisk bemärkelse – för individen och samhället i stort samt förutse potentiella säkerhetskonsekvenser och vidta vederbörliga försiktighetsåtgärder i proportion till skyddsnivån, inbegripet ett snabbt offentliggörande av faktorer som kan hota allmänheten eller miljön.
20. Europaparlamentet betonar att en konkurrenskraftig forskningsmiljö också är avgörande för utvecklingen av AI. Parlamentet framhåller vikten av att stödja spetsforskning, inklusive grundforskning och projekt med hög risk och hög utdelning, och av att främja ett europeiskt forskningsområde med attraktiva villkor för finansiering, rörlighet och tillgång till infrastruktur och teknik i hela unionen, baserat på principen om öppenhet gentemot tredjeländer och expertis från platser utanför EU, förutsatt att det inte underminerar EU:s it-säkerhet.
21. Europaparlamentet understryker att EU:s forskare fortfarande tjänar åtskilligt mindre än sina motparter i USA och Kina, vilket som bekant är den främsta orsaken till att de lämnar Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fokusera på att locka toppförmågor till europeiska företag, och medlemsstaterna uppmanas att skapa attraktiva villkor.
22. Europaparlamentet betonar att Europa måste rikta in det nya flaggskeppsinitiativet inom framtida och ny teknik(7) på AI, med särskild tonvikt vid ett människocentrerat förhållningssätt och språkteknik.
23. Europaparlamentet anser att AI, maskininlärning och exponentiella språng inom datatillgänglighet och molntjänster driver på forskningsinitiativ som syftar till att förstå biologi på molekyl- och cellnivå, styra utvecklingen av medicinska behandlingar och analysera dataströmmar för att upptäcka hälsohot, förutse sjukdomsutbrott och rådge patienter. Parlamentet noterar att tekniker för datautvinning och datanavigering kan användas för att identifiera brister, risker, tendenser och mönster inom vården.
24. Europaparlamentet understryker att man när risker uppstår som en oundviklig och integrerad del av AI-forskningen måste utarbeta och följa robusta riskbedömnings- och riskhanteringsprotokoll, med beaktande av att risken för skada inte får vara större än den som föreligger i verkliga livet (det vill säga att människor inte ska utsättas för risker som är större än eller tillkommer utöver dem som de utsätts för till följd av sin vanliga livsstil).
2.2.Investeringar
25. Europaparlamentet noterar vikten av ökade investeringar på detta område för att konkurrenskraften ska kunna bibehållas. De flesta investeringar och innovationer på detta område görs av privata företag, men parlamentet menar att också medlemsstaterna och kommissionen bör uppmuntras att fortsätta att investera i forskning inom denna sektor och fastställa utvecklingsprioriteringar. Parlamentet välkomnar InvestEU‑förslaget och andra offentlig-privata partnerskap som uppmuntrar till privat finansiering. Parlamentet anser att man bör främja samordning av investeringar i den privata och offentliga sektorn i syfte att säkerställa en riktad utveckling.
26. Europaparlamentet framhåller att investeringar i AI, som kan kännetecknas av betydande osäkerhet, bör kompletteras av EU-finansiering från exempelvis Europeiska investeringsbanken (EIB) eller Europeiska investeringsfonden (EIF) alternativt genom InvestEU och Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), som kan hjälpa till med riskdelning.
27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen eftertryckligen att inte tillåta EU‑finansiering för väpnad AI. Parlamentet riktar en kraftfull uppmaning till kommissionen om att inte tillåta EU-finansiering till företag som forskar om och utvecklar artificiellt medvetande.
28. Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen säkerställer att de immateriella rättigheterna avseende forskning som bedrivs med hjälp av EU-medel behålls inom EU och vid europeiska universitet.
2.3.Innovation, samhällelig acceptans och ansvar
29. Europaparlamentet konstaterar att alla större tekniska framsteg har krävt en övergångsperiod, där merparten av samhället behövt få en djupare förståelse av tekniken och integrera den i sin vardag.
30. Europaparlamentet konstaterar även att framtiden för denna teknik är beroende av samhällets acceptans och att man måste lägga större vikt vid att förmedla dess fördelar för att säkerställa en bättre förståelse av tekniken och dess tillämpningar. Vidare noterar parlamentet att det kommer att finnas mindre drivkraft för innovation inom denna sektor om samhället har bristande kunskaper om AI.
31. Europaparlamentet anser att allmänhetens mottaglighet beror på hur människor informeras om möjligheterna, utmaningarna och utvecklingen vad gäller AI. Parlamentet rekommenderar medlemsstaterna och kommissionen att säkerställa tillgången till tillförlitlig information om de främsta farhågorna kring AI och robotteknik, till exempel avseende integritet, säkerhet och insyn i beslutsfattandet.
32. Europaparlamentet välkomnar användningen av ”regelsandlådor” för att i samarbete med tillsynsmyndigheter införa innovativa nya idéer som gör det möjligt att bygga in skyddsmekanismer i tekniken redan från början och på så sätt underlätta och uppmuntra marknadsinträde. Parlamentet framhåller behovet av att införa AI-specifika ”regelsandlådor” för att testa en säker och effektiv användning av AI-teknik i en verklig miljö.
33. Europaparlamentet noterar att det för ökad allmän acceptans av AI krävs garantier för att de använda systemen är trygga och säkra.
34. Europaparlamentet konstaterar att AI och språkteknologi kan bidra med viktiga tillämpningar som främjar Europas enighet i dess mångfald: maskinöversättning, konversationsagenter och personliga assistenter, robotgränssnitt för talat språk och sakernas internet, smarta analyser, automatiserad identifiering av propaganda på internet, falska nyheter, hatpropaganda och så vidare.
2.4.Förutsättningar: konnektivitet, tillgång till data, högpresterande datorsystem och molninfrastruktur
35. Europaparlamentet betonar att integrationen av robot- och AI-teknik i ekonomin och samhället kräver digital infrastruktur som ger allmänt utbredd konnektivitet.
36. Europaparlamentet betonar att konnektivitet är en förutsättning för att Europa ska kunna bli en del av gigabitsamhället och AI är ett tydligt exempel på den exponentiella tillväxten på efterfrågan på snabba, säkra och genomgripande konnektivitet av hög kvalitet. Parlamentet menar att unionen och medlemsstaterna bör fortsätta att främja åtgärder för att ge stimulans åt investeringar i och spridning av nät med mycket hög kapacitet i EU.
37. Europaparlamentet understryker att en snabb, säker och trygg utveckling av 5G är avgörande för att unionen till fullo ska kunna utnyttja fördelarna med AI och skydda sig mot it-säkerhetshot, så att det blir möjligt att förnya och utveckla näringar och tjänster, som utgör själva ryggraden i den europeiska ekonomin, och stödja framväxten av nya tjänster, ny produktion och nya marknader, vilket är oerhört viktigt för tryggandet av nya arbetstillfällen och en hög sysselsättningsgrad.
38. Europaparlamentet påminner om att tillgången till meningsfulla data av hög kvalitet är avgörande för verklig konkurrenskraft inom AI-sektorn, och uppmanar myndigheterna att säkerställa sätt att framställa, dela och förvalta data genom att göra offentliga data till en kollektiv nyttighet, samtidigt som man skyddar den personliga integriteten och känsliga data.
39. Europaparlamentet betonar vikten av att de data som används för djupinlärning håller god kvalitet. Parlamentet konstaterar att användning av lågkvalitativa, inaktuella, ofullständiga eller felaktiga data kan medföra dåliga prognoser som i sin tur kan medföra diskriminering och partiskhet.
40. Europaparlamentet anser att den nya uppsättningen regler som styr det fria flödet av andra data än personuppgifter inom EU gör så att allt fler uppgifter kommer att finnas tillgängliga för datadriven innovation, så att det blir lättare för små och medelstora företag och uppstartsföretag att utveckla innovativa tjänster som använder AI och komma in på nya marknader, medan allmänheten och företagen kan dra nytta av bättre produkter och tjänster.
41. Europaparlamentet noterar att AI har potential att öka effektiviteten, bekvämligheten och välfärden inom många sektorer om de etablerade näringslivsaktörerna samarbetar med AI-utvecklare. Parlamentet konstaterar dessutom att en stor volym data som inte är av personuppgiftskaraktär och som finns tillgängliga för berörda parter och genom partnerskap skulle kunna användas för att öka deras effektivitet. Parlamentet anser att det krävs samarbete mellan användarna och AI-utvecklarna för att detta ska bli verklighet.
42. Europaparlamentet framhåller vikten av interoperabilitet och korrekta data för att det ska gå att säkerställa hög tillförlitlighet och säkerhet hos ny teknik.
43. Europaparlamentet anser att framgången hos AI-tillämpningar som skräddarsytts för användare i hela EU ofta kräver omfattande kunskaper om de lokala marknaderna samt tillgång till och användning av adekvata lokala data för datasetsutbildning, systemtestning och validering, i synnerhet inom sektorer med anknytning till bearbetning av naturligt språk. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra tillgången till högkvalitativa, interoperabla och öppna data från både den offentliga och den privata sektorn.
44. Europaparlamentet framhåller betydelsen av att säkerställa maximal överensstämmelse med EU:s stordatapolitik.
45. Europaparlamentet välkomnar åtgärder för att underlätta och stödja gränsöverskridande utbyte och delning av data.
46. Europaparlamentet konstaterar att datadelningens fulla potential inte på långa vägar tillvaratas i dagsläget och att stora mängder data underutnyttjas.
47. Europarlamentet noterar att det finns en motvillighet mot att dela data, och framhåller att det måste vidtas åtgärder för att uppmuntra till datadelning. Parlamentet konstaterar att bristen på gemensamma normer också i stor utsträckning spelar in när det gäller förmågan att dela data.
48. Europaparlamentet välkomnar regleringar som exempelvis förordningen om fritt dataflöde och dess betydelse inom områden såsom AI för att skapa utrymme för mer effektiva och ändamålsenliga förfaranden.
49. Europaparlamentet framhåller att mer omfattande marknadsbaserade incitament måste tas för att uppmuntra tillgången till och delningen av data. Parlamentet noterar den risk som dataöppenhet innebär för att det överhuvudtaget ska ske investeringar i data.
50. Europaparlamentet efterlyser ökad tydlighet kring reglerna om ägande och de befintliga rättsliga ramarna. Parlamentet konstaterar att det oklara rättsläget har lett till överdrivet försiktiga satsningar från näringslivets sida.
51. Europaparlamentet framhåller betydelsen av europeiska initiativ för molntjänster och högpresterande datorsystem, vilket ytterligare kommer att stärka utvecklingen av algoritmer för djupinlärning och behandlingen av stordata. Parlamentet hyser övertygelsen att det för att dessa initiativ ska bli framgångsrika och relevanta för AI‑utvecklingen krävs att infrastrukturen är öppen för både offentliga och privata enheter som är baserade i unionen och på andra platser och styras av åtkomstkriterier som är så tillåtande som möjligt.
52. Europaparlamentet välkomnar bildandet av det gemensamma företaget för ett europeiskt högpresterande datorsystem. Parlamentet understryker att användning av superdatorer tillsammans med datainfrastruktur är avgörande för säkerställandet av konkurrenskraftiga innovationsekosystem för utvecklingen av AI-teknik och AI‑tillämpningar.
53. Europaparlamentet understryker att molnbaserade datortjänster har en nyckelroll att spela för genomslaget för AI. Parlamentet framhåller att tillgången till molntjänster gör det möjligt för privata företag, offentliga institutioner, forskningsinstitut, akademiska institut och användare att utveckla och använda AI på ett effektivt och ekonomiskt gångbart sätt.
3.Näringslivspolitik
54. Europaparlamentet erinrar om att AI och robotteknik visserligen redan är väletablerade inom olika industriella tillämpningar, men att utvecklingen på området håller på att utvidgas och medför breda och skilda tillämpningar inom alla mänskliga verksamheter. Parlamentet anser att all eventuell reglering måste vara tillräckligt flexibel för att möjliggöra innovation och fri utveckling av ny AI-teknik och nya AI-användningar.
55. Europaparlamentet understryker att fastställandet av räckvidden och tillämpningarna för AI bör vara resultatet av en behovsstyrd utformningsprocess som vägleds av principer som tar hänsyn till det avsedda resultatet och det bästa sättet att uppnå det ur ekonomisk och social synvinkel. Parlamentet anser att tydlig politik i alla utvecklingssteg kommer att leda till ett ändamålsenligt genomförande och täcka riskerna och nackdelarna.
56. Europaparlamentet rekommenderar att man använder och främjar offentlig-privata partnerskap för att undersöka lösningar på viktiga utmaningar som exempelvis uppbyggnaden av dataekosystem och främjandet av tillgången till och delningen och flödet av data, samtidigt som man skyddar människors rätt till personlig integritet.
57. Europaparlamentet betonar att en stor utmaning för AI-systemens framtid är den varierande kvaliteten på tekniken för programvaruproduktion och att det därför finns ett stort behov av standardisering av uppbyggnaden och användningen av AI-system.
58. Europaparlamentet noterar det globala arbete som bedrivs och erkänner behovet av att arbeta proaktivt med olika partner, i synnerhet OECD och G20, för att styra riktningen för denna sektor i syfte att säkerställa att EU förblir konkurrenskraftigt och säkerställer lika tillgång mellan länderna samt för att skapa bredast möjliga spridning av AI‑utvecklingens fördelar.
59. Europaparlamentet noterar med oro att ett antal icke-europeiska företag och enheter från tredjeländer i allt högre grad använder AI-baserade prognosmodeller för att tillhandahålla tjänster och tillvarata mervärdet på EU:s marknader, särskilt på lokal nivå, och för att övervaka och eventuellt påverka den politiska andan, vilket således utgör potentiella hot mot EU-medborgarnas tekniska självständighet.
60. Europaparlamentet betonar att det offentliga stödet till AI bör koncentreras till de strategiska sektorer där EU:s näringsliv har störst möjligheter att spela en ledande roll på global nivå och som har ett mervärde för allmänintresset.
3.1.Prioriterade sektorer
3.1.1.Offentlig sektor
61. Europaparlamentet framhåller att den offentliga sektorn kan dra nytta av AI och robotteknik på ett rad olika sätt, och välkomnar ökade investeringar i forskning och utveckling till förmån för en blomstrande utveckling på detta område.
62. Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna även bör investera i program för utbildning och AI-fortbildning i syfte att för att hjälpa offentliganställda att börja använda AI och robotteknik. Parlamentet konstaterar att det också bör genomföras informationskampanjer riktade till privatpersoner som kommer att använda offentliga tjänster som bygger på AI-system och robotteknik i syfte att lugna dem som är oroliga för att förlora kontrollen över sina personuppgifter och för att skapa förtroende bland allmänheten på detta område.
63. Europaparlamentet betonar att information från den offentliga sektorn utgör en fantastisk datakälla som kan bidra till snabba framsteg och skapa en ny strategi för upptaget av ny digital teknik, i synnerhet AI.
64. Europaparlamentet anser att det faktum att man inom den offentliga sektorn börjar använda sig av tillförlitlig AI kan bidra starkt till reformen av beslutsfattandet inom den offentliga förvaltningen och förbättrad offentlig service samt ge skjuts åt en mer utbredd användning av AI inom andra näringar.
65. Europaparlamentet noterar användningen av robotstyrd processautomation och hur den bidragit till förbättrade processer inom den offentliga sektorn. Parlamentet konstaterar att den är interoperabel med redan befintliga system.
66. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att gå i spetsen för denna digitala omvandling genom att se till att själva fungera som primära ansvarsfulla användare och köpare av AI-teknik. Parlamentet betonar i detta sammanhang att medlemsstaterna måste anpassa sina datastrategier avseende bland annat insamling, användning, införande i dataregister och diarieföring av offentliga data i syfte att möjliggöra ibruktagande av AI i alla delar av den offentliga sektorn.
67. Europaparlamentet betonar att allmänheten måste göras delaktig i AI-utvecklingen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att offentliggöra alla offentligfinansierade eller offentligsamfinansierade algoritmer, verktyg och tekniker som öppen källkod.
68. Europaparlamentet anser att AI kommer att bli en stor tillgång vid genomförandet av engångsprincipen, genom att möjliggöra samkörning av databaser och information från olika källor och således underlätta allmänhetens myndighetskontakter.
69. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att garantera att allmänheten skyddas mot beslutssystem inom offentliga förvaltningar som bygger på AI-baserad ”social poängsättning”, liknande de som man planerar att använda sig av i Kina.
3.1.2.Hälsa
70. Europaparlamentet poängterar att mänsklig kontakt är en av de avgörande aspekterna av omsorg om människor.
71. Europaparlamentet noterar att AI och robotteknik innebär potentiella fördelar inom omsorgssektorn i takt med att den förväntade livslängden ökar, exempelvis genom att det frigörs mer tid som läkare och sjuksköterskor kan ägna åt arbetsuppgifter med högt värde (till exempel patientkontakter).
72. Europaparlamentet noterar den inverkan som AI redan haft på välmående, förebyggande, diagnosticering och forskning och dess stora potential vid utformningen av individanpassad vård. Parlamentet anser att detta i slutändan leder till ett mer hållbart, effektivt och resultatbaserat ekosystem för hälso- och sjukvård.
73. Europaparlamentet noterar att felkvoten tenderar att vara mycket lägre när AI kombineras med mänsklig diagnos än när diagnosen ställs enbart av en mänsklig läkare.(8)
74. Europaparlamentet betonar att användningen av data inom hälso- och sjukvården måste övervakas noggrant och granskas ur ett etiskt perspektiv och inte på något sätt får hindra tillgången till socialt skydd eller socialförsäkring.
75. Europaparlamentet anser att den som får en AI-användande enhet inopererad i kroppen måste ha rätt att kontrollera och ändra den källkod som används i enheten.
76. Europaparlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt användningen av ”stordata” inom hälso- och sjukvården för att i möjligaste mån tillvarata de möjligheter som detta kan medföra – till exempel att förbättra såväl enskilda patienters hälsa som funktionssättet hos medlemsstaternas offentliga hälso- och sjukvårdssystem – utan att tumma på de etiska standarderna och utan att det hotar människors personliga integritet eller säkerhet.
77. Europaparlamentet understryker dock att det befintliga systemet för godkännande av medicintekniska produkter eventuellt inte lämpar sig för AI-teknik. Parlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka utvecklingen av denna teknik och att vid behov föreslå ändringar av regelverket i syfte att upprätta en ram för fastställande av det respektive ansvar som åligger användaren (läkaren/yrkesutövaren), tillverkaren av den tekniska lösningen och den vårdinrättning som erbjuder behandlingen. Parlamentet påpekar att det rättsliga ansvaret för skador är en central fråga inom hälso- och sjukvården vad gäller användningen av AI. Parlamentet framhåller därför vikten av att säkerställa att användarna inte rutinmässigt vägleds att stödja den diagnostiklösning eller behandling som ett tekniskt instrument föreslår på grund av att yrkesutövaren är rädd för skadeståndsanspråk för uppkomna skador om de på basis sin egen välgrundade yrkesmässiga bedömning kommer fram till en annan slutsats, om så bara delvis.
78. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att öka finansieringen till hälsorelaterad AI-teknik inom offentlig och privat sektor. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang den förklaring om samarbete som 24 EU-medlemsstater och Norge undertecknat i syfte att öka effekterna av investeringar i AI på europeisk nivå. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att överväga om utbildningsprogrammen för läkare och sjukvårdspersonal bör uppdateras och standardiseras på EU-nivå för att säkerställa en hög kompetensnivå och likvärdiga förhållanden i de olika medlemsstaterna när det gäller kunskap om och användning av de mest avancerade tekniska verktygen för kirurgisk robotteknik, biomedicin och AI‑baserad biomedicinsk avbildning.
79. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta strategier och policyer som kan positionera EU som världsledande på det växande området hälso- och sjukvårdsteknik, samtidigt som man säkerställer patienternas tillgång till sömlös och effektiv vård.
80. Europaparlamentet konstaterar att förbättrad diagnostik skulle kunna rädda miljontals liv, då 89 % av de förtida dödsfallen i Europa enligt Världshälsoorganisationen orsakas av icke smittsamma sjukdomar.
81. Europaparlamentet vill framhålla bidraget från AI och robotteknik till preventiva, kliniska och rehabiliterade metoder och tekniker inom hälso- och sjukvården, särskilt den nytta som de erbjuder patienter med funktionsnedsättning.
82. Europaparlamentet konstaterar att den ökade användningen av sensorer på robotteknikområdet har ökat vårdens räckvidd och gör det möjligt att erbjuda patienter mer individanpassade behandlingar och tjänster samt distansvård i hemmet, samtidigt som det genereras meningsfullare data.
83. Europaparlamentet konstaterar att det framgår av Eurobarometerundersökningen från maj 2017(9) att allmänheten i EU fortfarande känner sig obekväm med idén om användningen av robotar i den dagliga hälso- och sjukvården. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram strategier och kommunikationskampanjer för att öka medvetenheten om fördelarna med användningen av robotar i vardagen. Parlamentet noterar i synnerhet ambitionen i Japans robotstrategi.
3.1.3.Energi
84. Europaparlamentet noterar att AI gör det möjligt för energileverantörer att gå från förebyggande till förutsägbart underhåll av tillgångar och att effektivisera energiproduktionen genom att förbättra tillförlitligheten hos framför allt förnybara energikällor, och genom att identifiera de mest effektiva platserna för nya anläggningar, och således hantera efterfrågan på ett bättre sätt.
85. Europaparlamentet erkänner att mer exakta uppgifter som tas fram av AI om produktionspotentialen för förnybar energi kommer att öka investeringssäkerheten för företag och enskilda, och på så sätt påskynda övergången till förnybara energikällor och bidra till unionens långsiktiga mål om att uppnå en klimatneutral ekonomi.
86. Europaparlamentet noterar att lösningar som inbegriper sensorer redan används för att styra energianvändningen i hus och att detta inneburit att man har sparat både mycket energi och pengar.
87. Europaparlamentet välkomnar AI:s potential att modellera, identifiera och minska inverkan på klimatet från mänsklig verksamhet. Parlamentet konstaterar att den ökade digitaliseringen skapar nya energibehov, men att den också kan göra energiintensiva sektorer effektivare och skapa bättre förståelse för de processer som förbättrar dem.
88. Europaparlamentet betonar att en mer digitaliserad energisektor betyder större energinät som är mer utsatta för it-hot. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stödja den digitala omvandlingen av energisektorerna, med åtgärder som exempelvis AI, som förbättrar it-säkerheten.
3.1.4.Transport
89. Europaparlamentet välkomnar den förmåga som AI och robotteknik har när det gäller att avsevärt förbättra våra transportsystem genom förarlösa tåg och motorfordon. Parlamentet efterlyser bättre forskning och investeringar på detta område för att säkerställa en säker och effektiv utveckling. Parlamentet understryker de enorma möjligheter som finns för såväl större teknikföretag som små och medelstora teknikföretag.
90. Europaparlamentet noterar att genom att minska mänskliga misstag i transportsektorn kan systemet bli potentiellt mer effektivt, med färre olyckor tack vare bättre utvärderingar och teknikens förutsägande egenskaper, färre förseningar, möjligheter att kartlägga trafikmönster och hålla tidtabellen samt större besparingar, färre förarrelaterade fel och förenklade interna processer.
91. Europaparlamentet noterar att förekomsten av självkörande fordon i framtiden utgör ett hot mot dataskyddet och en risk för tekniska problem, och kommer att flytta ansvaret från föraren till tillverkaren och kräva att försäkringsbolagen ändrar sitt sätt att införliva riskfaktorer vid tecknandet av försäkringar.
92. Europaparlamentet noterar att röstkommunikation används allt mer i interaktionen med fordon och transportsystem, men att det bara finns tillgängligt på ett fåtal europeiska språk, och att det därför borde säkerställas att alla européer kan utnyttja dessa möjligheter på sitt modersmål.
3.1.5.Jordbruket och livsmedelskedjan
93. Europaparlamentet noterar att AI kan vara drivande för en omvälvande förändring av det nuvarande livsmedelssystemet mot en mer diversifierad, motståndskraftig, regionalt anpassad och sund modell för framtiden.
94. Europaparlamentet noterar att AI kan ha betydelse för hanteringen av livsmedelssäkerhetsfrågor, kan förutspå hungersnöd och utbrott av livsmedelsburna sjukdomar, minska livsmedelsförlusten och livsmedelsavfallet och bidra till en mer hållbar förvaltning av mark, vatten och andra miljöresurser som är nödvändiga för sunda ekosystem.
95. Europaparlamentet framhåller att AI kan användas vid kritiska punkter längs värdekedjan för livsmedel, från produktion till konsumtion, och förbättra vår förmåga att i grunden förändra hur vi producerar, bearbetar och köper livsmedel genom bättre information om metoder för markanvändningsplanering.
96. Europaparlamentet noterar att AI kan effektivisera förvaltningen och hanteringen av resurser, hjälpa till att minska förlusterna efter skörd och påverka konsumenternas val.
97. Europaparlamentet noterar att AI i form av precisionsjordbruk på ett omvälvande sätt kan förbättra jordbruksproduktionen liksom den allmänna markförvaltningen genom att förbättra markanvändningsplaneringen, förutspå förändrad markanvändning och övervaka grödornas tillstånd samtidigt som AI också har potential att förändra prognoserna för extrema väderfenomen.
98. Europaparlamentet noterar att AI på ett radikalt sätt kan förändra tillhandahållandet av resurser, skadedjursbekämpningen och jordbruksmetoderna, ändra hur försäkringsprodukter tillhandahålls eller hjälpa till att förutspå och undvika framtida hungersnöd och allvarliga, akuta situationer med undernäring.
99. Europaparlamentet noterar att AI kan leda till bättre beslut om hur man kan förvalta jordbrukssystem och stimulera utvecklingen av beslutsstöd och rekommendationssystem, genom att göra jordbruken effektivare och sundare.
3.1.6.It-säkerhet
100. Europaparlamentet konstaterar att it-säkerhet är en viktig aspekt av AI, i synnerhet med tanke på de utmaningar som har att göra med öppenheten kring avancerad AI. Parlamentet anser att det tekniska perspektivet, bland annat granskning av källkoden, och kraven på öppenhet och ansvarsskyldighet, bör kompletteras med en institutionell strategi, där man hanterar de utmaningar som rör en lansering av AI som utvecklats i andra länder på EU:s inre marknad.
101. Europaparlamentet uppmanar till ett snabbt genomförande av cybersäkerhetsakten. Parlamentet konstaterar att utvecklingen av EU:s certifieringssystem bör säkerställa en mer motståndskraftig utveckling och användning av säkra AI- och robotsystem.
102. Europaparlamentet anser att AI både kan vara ett hot mot it-säkerheten och ett sätt att bekämpa it-attacker. Parlamentet anser att Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa) bör ta fram en handlingsplan om it-säkerhet på AI-området som bedömer och hanterar hot och svagheter som är specifika för AI.
103. Europaparlamentet understryker vikten av att stärka den industriella basen som en strategisk komponent för en säker AI-utveckling. Parlamentet framhåller att för att säkerställa en ambitiös nivå av it-säkerhet, uppgiftsskydd och betrodda IKT-tjänster måste Europa investera i sitt tekniska oberoende. Parlamentet betonar att det finns ett akut behov för EU att utveckla sin egen infrastruktur samt sina egna datacenter, molnsystem och komponenter, såsom grafikprocessorer och grafikkort.
104. Europaparlamentet noterar att i takt med att AI utvecklas och hackare blir alltmer sofistikerade kommer stabila it-säkerhetslösningar att vara ett måste.
105. Europaparlamentet medger att införandet av AI-lösningar på it-säkerhetsområdet kommer att göra det möjligt att förutspå, förhindra och minska eventuella hoten.
106. Europaparlamentet framhåller att AI kommer att göra det lättare att upptäcka hot samtidigt som det måste vara människor som tolkar dessa hot för att avgöra om de är verkliga eller inte.
107. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka användningen av it‑säkerhetstillämpningar baserade på blockkedjor som förbättrar AI-infrastrukturers motståndskraft, tillförlitlighet och stabilitet genom disintermedieringsmodeller för kryptering av data. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att ge medborgare en gåva som tack för de uppgifter de lämnar.
108. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka EU:s it-säkerhetskapacitet genom att ytterligare kombinera och samordna insatserna i hela Europa.
3.1.7.Små och medelstora företag
109. Europaparlamentet erkänner de små och medelstora företagens betydelse för AI:s framgång. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ om att skapa en AI-plattform på begäran som kommer att stimulera tekniköverföring och främja tillväxten hos nystartade företag och små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja digitala innovationsnav för AI som inte skapar ytterligare led inom administrationen utan fokuserar på att påskynda investeringar i projekt som har visat sig effektiva.
110. Europaparlamentet noterar att kostnaderna för att investera i AI gör det svårt för små och medelstora företag att komma in på marknaden. Parlamentet erkänner att en utbredd användning av AI bland konsumenterna skulle minska investeringsriskerna för små och medelstora företag.
111. Europaparlamentet framhåller behovet av att främja såväl små och medelstora företags som konsumenters användning av AI.
112. Europaparlamentet betonar vikten av riktade åtgärder för att små och medelstora företag och nystartade företag ska kunna använda och gynnas av AI-teknik. Parlamentet anser att konsekvensbedömningar av hur ny EU-lagstiftning påverkar den tekniska utvecklingen av AI bör vara obligatoriska, och att sådana konsekvensbedömningar också bör övervägas på nationell nivå.
113. Europaparlamentet understryker att AI kan skapa möjligheter för små och medelstora företag, men samtidigt stärka större och tidiga användares och utvecklares position. Parlamentet pekar därför på behovet att ur ett konkurrensperspektiv säkerställa att nya snedvridningar utvärderas och hanteras på rätt sätt.
4.En rättslig ram för AI och robotteknik
114. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, i syfte att främja en lagstiftning som gynnar utvecklingen av AI och är förenlig med principen om bättre lagstiftning, att regelbundet ompröva den nuvarande lagstiftningen för att säkerställa dess ändamålsenlighet vad gäller AI, och att samtidigt respektera EU:s grundläggande värden och försöka ändra eller ersätta nya förslag när det visar sig inte fungera.
115. Europaparlamentet välkomnar inrättandet av AI-baserade deltagarplattformar som gör det möjligt för medborgarna att på ett framgångsrikt sätt göra sin röst hörd och interagera med myndigheter genom att lämna förslag, även genom deltagarbaserade budgetar och andra instrument för direktdemokrati. Parlamentet betonar att gräsrotsprojekt kan främja medborgarnas deltagande och hjälpa människor att fatta informerade beslut på ett mer effektivt och demokratiskt sätt.
116. Europaparlamentet noterar att AI är ett begrepp som omfattar en mängd olika produkter och tillämpningar, från automatisering, algoritmer och specificerad AI till generell AI. Parlamentet anser att man bör vara försiktig när det gäller en heltäckande lagstiftning eller förordning om AI eftersom sektoriell reglering kan skapa strategier som är tillräckligt allmänna, och samtidigt anpassade till en nivå som gör dem meningsfulla för industrisektorn.
117. Europaparlamentet betonar att den politiska ramen måste utformas så att den främjar utvecklingen av alla typer av AI och inte bara system för djupinlärning, som kräver enorma mängder data.
4.1.En inre marknad för artificiell intelligens
118. Europaparlamentet understryker vikten av principen om ömsesidigt erkännande vid gränsöverskridande användning av smarta varor, bland dem också robotar och system för robotteknik. Parlamentet erinrar om att man vid behov, i samband med provning, certifiering och produktsäkerhet, bör säkerställa att vissa varor har inbyggd säkerhet och säkerhet som standard, och konstaterar i detta sammanhang betydelsen av att också arbeta med de etiska aspekterna av AI.
119. Parlamentet understryker att EU:s lagstiftning om genomförandet av strategin för den digitala inre marknaden bör undanröja hinder för användning av AI. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera när de politiska och rättsliga ramarna måste uppdateras i syfte att inrätta en inre europeisk marknad för AI.
120. Europaparlamentet är medvetet om att robotteknik och AI-teknik allt oftare används i självkörande fordon, såsom självkörande bilar och civila drönare. Parlamentet konstaterar att vissa medlemsstater redan antagit eller överväger att anta lagstiftning inom just detta område, vilket kan resultera i ett lapptäcke av nationella lagar som hindrar utvecklingen av självkörande fordon. Parlamentet efterlyser därför en enhetlig uppsättning unionsregler som skapar balans mellan användarnas, företagens och andra berörda parters intressen och potentiella risker för dem, samtidigt som överreglering av system för AI och robotteknik undviks.
121. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att modernisera sina system för yrkesutbildning och utbildning, så att hänsyn tas till vetenskapliga framsteg och utvecklingen inom AI, i enlighet med direktivet om proportionalitetstest(10) och direktivet om yrkeskvalifikationer(11), och att under de kommande årtiondena göra EU:s yrkesmässiga tjänster globalt konkurrenskraftiga.
122. Europaparlamentet betonar att AI används inom många olika sektorer där det är mycket viktigt med standardisering, såsom smart tillverkning, robotteknik, självkörande fordon, virtuell verklighet, hälso- och sjukvård samt dataanalys, och anser att en EU-omfattande standardisering av AI kommer att stimulera innovation och garantera ett högt konsumentskydd. Parlamentet medger att det visserligen redan finns många standarder för exempelvis säkerhet, tillförlitlighet, interoperabilitet och trygghet, men att gemensamma standarder för robotteknik och AI behöver främjas och utvecklas mer och bör finnas med bland unionens prioriteringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i samarbete med EU:s standardiseringsorgan, fortsätta att tillsammans med internationella standardiseringsorgan aktivt utveckla bättre standarder på området.
123. Europaparlamentet erinrar om att många politiska aspekter med anknytning till tjänster som använder AI, bland annat regler om konsumentskydd och politik för etik och ansvar, redan omfattas av den gällande lagstiftningsramen om tjänster, alltså tjänstedirektivet(12), direktivet om yrkeskvalifikationer och direktivet om elektronisk handel(13). Parlamentet påpekar i detta sammanhang att människor alltid måste ha det slutliga beslutsansvaret, framför allt för yrkesmässiga tjänster, såsom inom hälso- och sjukvård, juridik och redovisning. Parlamentet anser att man bör diskutera om övervakning från en kvalificerad fackmans sida behövs för att skydda allmänhetens legitima intressen och erbjuda tjänster av hög kvalitet.
124. Europaparlamentet erkänner hur viktigt det är med förbättrade digitala tjänster, såsom virtuella assistenter, dialogrobotar och virtuella agenter, eftersom de skapar en effektivare drift än någonsin, men medger att begränsningarna i AI:s och robotteknikens autonomi gör att man måste utveckla en människocentrerad och marknadsdriven AI, för att man ska kunna få bättre och mera tillförlitliga beslut.
4.2.Personuppgifter och integritet
125. Europaparlamentet understryker att en hög säkerhets-, trygghets- och integritetsnivå när det gäller uppgifter som används i kommunikationen mellan människor och robotar samt AI måste säkerställas. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att därför integrera principer om säkerhet och inbyggt integritetsskydd i sina strategier med anknytning till robotteknik och AI.
126. Europaparlamentet upprepar att rätten till skydd av privatlivet och rätten till skydd av personuppgifter enligt artiklarna 7 och 8 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 16 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämpliga på alla områden som inbegriper robotteknik och AI och att unionens rättsliga ramverk om uppgiftsskydd måste respekteras till fullo. Parlamentet understryker att konstruktörer av system för robotteknik och AI ansvarar för att utveckla produkterna så att de är säkra och ändamålsenliga samt överensstämmer med förfarandena för uppgiftsbehandling i enlighet med befintlig lagstiftning, regler om konfidentialitet, anonymitet, rättvis behandling och rättssäkerhet.
127. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att all unionslagstiftning om AI inkluderar åtgärder och regler som tar hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen på detta område så att unionslagstiftningen inte kommer efter i den tekniska utvecklingen och användningen. Parlamentet betonar behovet av att sådan lagstiftning överensstämmer med reglerna om integritet och uppgiftsskydd. Parlamentet efterlyser en översyn av reglerna, principerna och kriterierna för användning av kameror och sensorer i robotar och vad gäller AI i enlighet med unionens rättsliga ramverk om uppgiftsskydd.
128. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU:s framtida regelverk för AI garanterar integritet och konfidentialitet vid kommunikation, skydd av personuppgifter, däribland principerna om lagenlighet, rättvisa och transparens, inbyggt uppgiftsskydd och uppgiftsskydd som standard, ändamålsbegränsning, lagringsbegränsning, korrekthet och dataminimering, i full överensstämmelse med unionens dataskyddslagstiftning samt säkerhet, personlig säkerhet och andra grundläggande rättigheter, inbegripet rätten till yttrande- och informationsfrihet.
129. Europaparlamentet betonar att rätten till integritet alltid måste respekteras och att enskilda individer inte får vara personligt identifierbara. Parlamentet betonar att en AI‑utvecklare alltid bör få klart och entydigt informerat samtycke och att AI-konstruktörer bör ha ett ansvar att utveckla och följa förfaranden för giltigt samtycke, konfidentialitet, anonymitet, rättvis behandling och rättssäkerhet. Parlamentet betonar att konstruktörer bör hörsamma alla begäranden om radering och borttagande av relaterade uppgifter från dataset.
130. Europaparlamentet erinrar om att det i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1807 av den 14 november 2018 om en ram för det fria flödet av andra data än personuppgifter i Europeiska unionen(14), står att ”om teknisk utveckling gör det möjligt att omvandla anonymiserade data till personuppgifter ska sådana data behandlas som personuppgifter, och att dataskyddsförordningen(15) ska tillämpas i enlighet med detta”.
4.3.Ansvar
131. Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att inrätta en expertgrupp för ansvarsfrågor och ny teknik för att förse EU med sakkunskap om huruvida direktivet om produktansvar(16) är tillämpligt på traditionella produkter, ny teknik och nya samhällsutmaningar (konstellationen för direktivet om produktansvar) och hjälpa EU att utveckla principer som kan tjäna som riktlinjer för eventuella anpassningar av tillämplig lagstiftning på EU-nivå och nationell nivå när det gäller ny teknik (konstellationen för ny teknik).
132. Europaparlamentet beklagar dock att inget lagstiftningsförslag lagts fram under denna valperiod, vilket försenar uppdateringen av ansvarsbestämmelserna på EU-nivå och hotar rättssäkerheten i hela EU på detta område både för näringsidkare och konsumenter.
133. Europaparlamentet noterar att AI-ingenjörer eller de företag där de är anställda bör fortsatt ansvara för de sociala, miljömässiga och hälsomässiga konsekvenser som AI‑system eller robotteknik kan få för dagens och kommande generationer.
4.4.Konsumentskydd och konsumentinflytande
134. Europaparlamentet understryker att konsumenternas förtroende är avgörande för utvecklingen av AI, och att AI-baserade system alltmer hanterar konsumentuppgifter, vilket innebär att de blir måltavlor för it-attacker. Parlamentet framhåller också att AI måste fungera på ett sätt som inte är till nackdel för medborgare och konsumenter, och anser att integriteten för de data och algoritmer som används i samband med dem måste säkras.
135. Europaparlamentet anser att AI-teknik som utvecklats för både tillverkning eller enskilt bruk bör omfattas av produktsäkerhetskontroller som utförs av marknadskontrollmyndigheter samt omfattas av konsumentskyddsbestämmelser som vid behov garanterar minimisäkerhetsstandarder och motverkar risken för olyckor till följd av interaktion med människor eller arbete i människors omedelbara närhet. Parlamentet anser att etiska frågor och frågor om uppgiftsskydd, inklusive uppgifter som tillhör tredje part och personuppgifter, skadeståndsansvar och it-säkerhet, bör tas upp inom all politik som rör AI.
4.5.Immateriell äganderätt
136. Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 16 februari 2017, i vilken parlamentet konstaterade att det inte finns några rättsliga bestämmelser som är specifikt tillämpliga på robotteknik, men att de befintliga rättsordningarna och doktrinerna lätt kan tillämpas på robotteknik, även om det verkar som om vissa aspekter kräver särskild hänsyn. Parlamentet uppmanar kommissionen, precis som i nämnda resolution, att stödja en övergripande och teknikneutral strategi för immateriell äganderätt som är tillämplig på de olika sektorer där robotteknik skulle kunna användas.
137. Europaparlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens meddelande till institutionerna om vägledning om vissa aspekter av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter(17) (COM(2017)0708), men understryker behovet att övervaka hur relevanta och effektiva bestämmelserna om immateriella rättigheter är när det gäller att styra utvecklingen av AI. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av kontroller av ändamålsenligheten.
5.Etiska aspekter
138. Europaparlamentet anser att åtgärder och tillämpningar med anknytning till AI ska följa etiska principer och relevanta lagar både på nationell och internationell nivå och på unionsnivå,
139. Europaparlamentet efterlyser en etisk stadga om bästa praxis för AI och robotteknik som företag och experter bör följa.
140. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att verka för ett kraftfullt och öppet samarbete mellan de offentliga och privata sektorerna och forskarvärlden som skulle stärka kunskapsutbytet, och att främja utbildning för konstruktörerna om etiska konsekvenser, säkerhet och respekt för grundläggande rättigheter, och för konsumenterna om användning av robotteknik och AI, med särskilt fokus på säkerhet och uppgiftsskydd.
141. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att tillämpningar som baseras på AI inte bör använda uppgifter som samlats in från olika källor utan att först ha fått uttryckligt tillstånd från den registrerade. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa en ram som ser till att det samtycke som ges av den registrerade kommer att generera uppgifter endast för avsedda ändamål.
142. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att respektera medborgarnas rätt till ett liv utanför internet och att säkerställa att medborgare om vilka inga uppgifter finns registrerade inte diskrimineras.
5.1.Människocentrerad teknik
143. Europaparlamentet betonar att det krävs etiska regler för att säkerställa en människocentrerad AI-utveckling, ansvarsskyldighet och öppenhet i systemen för algoritmiskt beslutsfattande, tydliga ansvarsregler och rättvisa.
144. Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ om att inrätta en högnivåexpertgrupp för AI, liksom EU:s alliansnätverk för AI, som ska ta fram etiska riktlinjer för AI. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att dessa etiska riktlinjer används i så stor utsträckning som möjligt av näringslivet, den akademiska världen och offentliga myndigheter. Parlamentet rekommenderar att medlemsstaterna införlivar riktlinjerna i sina nationella AI-strategier och tar fram verkliga ansvarsstrukturer för industrier och regeringar när de utformar och utvecklar AI.
145. Europaparlamentet anser att en kontinuerlig uppföljning av genomförandet av de etiska riktlinjerna för AI liksom deras inverkan på utvecklingen av människocentrerad AI är av avgörande betydelse. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera huruvida de frivilliga etiska riktlinjerna är tillräckliga för att säkerställa att en inkluderande användning av AI med inbyggd etik inte skapar ekonomiska och sociala klyftor i EU:s samhällen, och föreslår lagstiftningsåtgärder och politiska åtgärder vid behov.
146. Europaparlamentet noterar den senaste tidens utveckling inom övervakning av och anpassning till beteendeanalys. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram ett etiskt ramverk som begränsar dess användning. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa medvetenhet och att lansera en informationskampanj om AI och om hur AI används inom beteendeanalys.
5.2.Tekniskt inbäddade värden – inbyggd etik
147. Europaparlamentet påpekar att den vägledande etiska ramen bör bygga på principerna om gott syfte, icke-skadlighet, autonomi och rättvisa, på de principer och värden som finns förankrade i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna, såsom människans värdighet, jämlikhet, rättvisa och likabehandling, icke-diskriminering, informerat samtycke och skydd av privat- och familjeliv och uppgiftsskydd, liksom på andra principer och värden som ligger till grund för unionsrätten, såsom icke-stigmatisering, öppenhet, oberoende, individuellt och socialt ansvar samt befintliga etiska metoder och regler.
148. Europaparlamentet anser att Europa bör bli först i världen med att bara använda AI med inbyggd etik. Parlamentet understryker att man för att uppnå detta måste säkerställa att etik styr AI på olika nivåer. Parlamentet rekommenderar medlemsstaterna att inrätta övervaknings- och tillsynsorgan för AI-etik och att uppmuntra företag som utvecklar AI att inrätta etiknämnder och ta fram etiska riktlinjer för sina AI-utvecklare.
149. Europaparlamentet betonar att de europeiska standarderna för AI måste bygga på principerna om digital etik, mänsklig värdighet, respekt för grundläggande rättigheter, uppgiftsskydd och säkerhet, och på så sätt bidra till att skapa förtroende bland användarna. Parlamentet understryker vikten av att utnyttja EU:s potential för att skapa en stark infrastruktur för AI-system som bygger på uppgifter med hög standard och respekt för människor. Parlamentet noterar att öppenhet och förklarbarhet måste ingå i utvecklingen av AI.
150. Europaparlamentet noterar att automatiserade vapensystem bör fortsätta att följa en strategi där människan har kontroll över AI.
5.3.Beslutsfattande – begränsningar i AI:s och robotteknikens autonomi
151. Europaparlamentet betonar att det är svårt och komplicerat att förutspå framtida beteenden hos många komplexa AI-system och nya beteenden i interagerande AI-system. Parlamentet ber kommissionen att utvärdera om det behövs särskilda bestämmelser för beslutsfattande där AI används.
152. Europaparlamentet noterar att AI kommer att fortsätta vara ett användbart redskap för samarbete kring mänsklig verksamhet för att förbättra resultaten och begränsa felen.
153. Europaparlamentet kräver att människor har rätt att få veta, rätt att överklaga och rätt till prövning i de fall då AI används för beslut som rör enskilda personer och som medför en betydande risk för den enskildes rättigheter och friheter eller som kan skada dem.
154. Europaparlamentet betonar att algoritmer i beslutssystem inte bör användas innan en konsekvensbedömning av algoritmen utförts såvida det inte är uppenbart att de inte har någon större inverkan på enskilda personers liv.
155. Europaparlamentet anser att AI bör omfattas av tydliga principer, i synnerhet system med inbyggd autonomi, inklusive kapacitet att själva utvinna, samla in och dela känslig information med olika intressenter, och möjlighet till egen inlärning eller till och med självmodifiering. Parlamentet betonar att AI-system inte får behålla eller avslöja konfidentiella personuppgifter utan uttryckligt godkännande från källan till uppgifterna.
5.4.Algoritmers öppenhet, systematiska fel och förklarbarhet
156. Europaparlamentet påpekar att AI ger stora fördelar inom automatisering och beslutsfattande, men att det samtidigt medför en inneboende risk om algoritmerna är statiska och otydliga. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av större öppenhet i algoritmerna.
157. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och dataskyddsmyndigheterna att identifiera och vidta alla åtgärder för att förebygga eller minimera diskriminering och systematiska fel i algoritmer, samt att utveckla ett starkt och gemensamt etiskt ramverk för en öppen behandling av personuppgifter och automatiserat beslutsfattande som ska fungera som vägledning för användning av uppgifter och efterlevnad av unionsrätten.
158. Europaparlamentet understryker att alla AI-system måste utvecklas med respekt för principerna om öppenhet och algoritmisk ansvarighet, så att människor har möjlighet att förstå dess handlingar. Parlamentet konstaterar att för att bygga förtroende och möjliggöra AI-utveckling måste användarna vara medvetna om hur deras uppgifter, andra uppgifter och uppgifter som härletts ur deras uppgifter används när de kommunicerar med eller interagerar med ett AI-system eller med människor som stöds av ett AI-system. Parlamentet anser att detta kommer att bidra till bättre förståelse för och förtroende bland användare. Parlamentet betonar att begripliga beslut måste bli EU‑standard i enlighet med artiklarna 13, 14 och 15 i den allmänna dataskyddsförordningen. Parlamentet erinrar om att den allmänna dataskyddsförordningen redan nu föreskriver en rätt att informeras om logiken i databehandlingen. Parlamentet betonar att enskilda personer, i enlighet med artikel 22 i dataskyddsförordningen, har rätt till personlig kontakt när ett beslut som grundar sig på automatiserad behandling påverkar dem i betydande grad.
159. Europaparlamentet framhäver den avgörande roll som kommissionen, Europeiska dataskyddsstyrelsen, nationella dataskyddsmyndigheter och andra oberoende tillsynsmyndigheter bör spela framöver i främjandet av öppenhet och korrekta rättsförfaranden, rättssäkerhet i allmänhet och, mer specifikt, konkreta standarder som värnar de grundläggande rättigheter och garantier som är förbundna med databehandling och dataanalyser. Parlamentet efterlyser ett närmare samarbete mellan de myndigheter som ansvarar för att övervaka eller reglera beteenden i den digitala miljön. Parlamentet efterlyser lämplig finansiering och bemanning av sådana myndigheter.
160. Europaparlamentet erkänner att algoritmer för maskininlärning har tränats för att lära sig själva, vilket gynnar automatisering och beslutsfattande. Parlamentet efterlyser riktlinjer för AI-etik för att hantera frågor som är kopplade till algoritmisk öppenhet, förklarbarhet, ansvarsskyldighet och rättvisa.
161. Europaparlamentet belyser vikten av att kunna förklara AI-systemens resultat, processer och värden genom att göra dem förståeliga för personer utan tekniska kunskaper och ge dem användbar information, vilket är nödvändigt för att utvärdera om de är rättvisa och för att vinna förtroende.
162. Europaparlamentet påpekar att bristen på öppenhet när det gäller denna teknik och dess tillämpningar ger upphov till ett antal etiska frågor.
163. Europaparlamentet noterar att AI-system bör kunna förklaras för människor och tillhandahålla användbar information så att återkoppling kan ges. Parlamentet erkänner att välfungerande AI-modeller är beroende av återkoppling och förnyad bedömning och uppmuntrar denna process.
164. Europaparlamentet noterar att medborgarna oroas över att inte veta när AI används och vad för slags information som kommer att behandlas. Parlamentet rekommenderar att det tydligt framgår när medborgare använder AI. Parlamentet betonar att det är viktigt att de uppgifter som skickas förblir säkra, för att behålla konsumenternas förtroende.
165. Europaparlamentet anser att algoritmisk ansvarighet bör regleras av politiska beslutsfattare genom konsekvensbedömningar baserade på fastställda parametrar.
166. Europaparlamentet noterar att offentliggörandet av själva datorkoden inte kommer att lösa frågan om öppenhet i samband med AI, eftersom det inte skulle avslöja de inneboende systematiska felen och inte skulle förklara hur maskininlärningen går till. Parlamentet understryker att öppenhet inte bara innebär öppenhet beträffande koden, utan även vad gäller uppgifter och automatiserat beslutsfattande.
167. Europaparlamentet erkänner att offentliggörandet av källkod skulle kunna leda till felaktig användning och felaktigt utnyttjande av algoritmer.
168. Europaparlamentet betonar vikten av att hantera systematiska fel från utvecklarnas sida, och således behovet av en diversifierad arbetsstyrka inom alla grenar av IT-sektorn samt skyddsmekanismer, för att undvika att systematiska fel som grundar sig på kön och ålder bäddas in i AI-systemen.
169. Europaparlamentet inser att ett offentliggörande av koden eller av affärshemligheter även skulle avskräcka företag från forskning om och utveckling av nya koder eftersom deras immateriella rättigheter skulle vara i fara. Parlamentet noterar att AI-utvecklingen istället bör uppmuntra möjligheten att tolka modeller och deras interaktion med indata och träningsdata.
170. Europaparlamentet erkänner att även om öppenhet och förklarbarhet kan avslöja brister garanterar de inte tillförlitlighet, säkerhet och rättvisa. Parlamentet anser därför att ansvarsskyldighet måste vara en integrerad del för att få fram tillförlitlig AI, som kan uppnås på olika sätt, bland annat genom miljökonsekvensanalyser, granskning och certifiering.
171. Europaparlamentet betonar behovet av att utveckla protokoll för den pågående övervakningen och upptäckten av algoritmiska systematiska fel.
172. Europaparlamentet påpekar att konstruktörer av algoritmer bör säkerställa att viktiga krav såsom rättvisa och förklarbarhet uppfylls från början av utformningen och under hela utvecklingscykeln.
173. Europaparlamentet noterar behovet av riktlinjer som beskriver god utvecklingspraxis.
174. Europaparlamentet betonar betydelsen av att visa tillkomsthistorik för att kunna spåra AI-modellens historik. Parlamentet anser att detta kommer att förbättra förståelsen av modellerna och bidra till att skapa förtroende som bygger på deras historia.
175. Parlamentet betonar att användningen av AI-system tydligt måste identifieras i interaktionen med användarna.
176. Europaparlamentet understryker att utbredningen av AI och robotteknik bör ske med fullständig respekt för de mänskliga rättigheterna och stereotypa föreställningar om kvinnor eller andra former av diskriminering bör inte föras vidare i maskiner eller robotar.
177. Europaparlamentet påpekar att till och med högkvalitativa inlärningsdata kan leda till att den diskriminering och orättvisa som finns upprätthålls om de inte används på ett försiktigt och medvetet sätt. Parlamentet konstaterar att användningen av föråldrade, ofullständiga eller oriktiga uppgifter av dålig kvalitet i olika skeden av databehandlingen kan leda till bristfälliga prognoser och bedömningar och i sin tur till systematiska fel, som i slutändan kan resultera i överträdelser av enskildas grundläggande rättigheter eller i helt felaktiga slutsatser och oriktiga resultat. Parlamentet anser därför att det är viktigt att man i stordataåldern ser till att algoritmer lärs upp med hjälp av ett representativt urval av högkvalitativa data, så att den statistiska pariteten kan uppnås. Parlamentet betonar att även om korrekta högkvalitativa data används kan en prediktiv analys baserad på AI endast ge en statistisk sannolikhet. Parlamentet påminner om att ytterligare behandling av personuppgifter för statistiska ändamål, inklusive AI-inlärning, enligt den allmänna dataskyddsförordningen, endast får resultera i aggregerade uppgifter som inte kan återtillämpas på enskilda.
178. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att en person som framställer deepfakes eller syntetiska videor eller andra realistiskt framställda syntetiska videor tydligt uppger att de inte är original.
179. Europaparlamentet noterar att AI till sin natur förlitar sig på att stora mängder data samlas in, och ofta på inrättandet av nya databaser som används för att göra antaganden om människor. Parlamentet anser att det viktigaste bör vara att identifiera och bygga upp insatsmekanismer för potentiella hot för att säkerställa färre negativa effekter.
180. Europaparlamentet upprepar att AI-system inte bör skapa eller förstärka systematiska fel. Parlamentet understryker att när man utvecklar eller använder algoritmer måste hänsyn tas till systematiska fel och rättvisa inkluderas i alla steg, från utformning till genomförande. Parlamentet understryker att dataset och algoritmer måste bedömas och regelbundet testas för att säkerställa att beslutsfattandet är korrekt.
6.Styrning
6.1.Samordning på unionsnivå
181. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för en utveckling av ett starkt EU-ledarskap för att förhindra duplicering/fragmentering av åtgärder och säkerställa en konsekvent politik på nationell nivå och utbyte av bästa praxis för en mer utbredd användning av AI.
182. Europaparlamentet välkomnar de olika nationella strategier som tagits fram av medlemsstaterna. Parlamentet välkomnar kommissionens samordnade plan för artificiell intelligens, som offentliggjordes den 7 december 2018. Parlamentet efterlyser ett bättre samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen i detta avseende.
183. Europaparlamentet konstaterar att ett antal medlemsstater redan har sina egna nationella strategier för AI och välkomnar att samtliga medlemsstater i april 2018 undertecknade en förklaring om samarbete kring AI. Parlamentet är också positivt till den kommande plan för AI som samordnats mellan kommissionen och medlemsstaterna, men uppmanar ändå alla berörda parter att sträva efter största möjliga samarbete.
184. Europaparlamentet anser att ett utökat samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen är nödvändigt för att garantera enhetliga regler för gränsöverskridande handel i unionen, vilka uppmuntrar till samarbete mellan europeiska industrier och tillåter användningen av AI i hela unionen på ett sätt som är förenligt med de erforderliga säkerhets- och skyddsnivåerna och de etiska principerna i unionsrätten.
185. Europaparlamentet betonar att en harmoniserad, riskbaserad och progressiv ram för EU:s datapolitik skulle öka förtroendet för och stödja utvecklingen av AI i Europa, och därigenom säkerställa ett fullbordande av den digitala inre marknaden och öka Europa-baserade företags produktivitet.
186. Europaparlamentet rekommenderar att befintliga och framtida AI-relaterade initiativ och pilotprojekt som genomförs av kommissionen bör vara nära samordnade, eventuellt med vägledning av den föreslagna tillsynsmekanismen, för att skapa synergieffekter och säkerställa verkligt mervärde, samtidigt som kostsamma dubbla strukturer undviks.
187. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga att inrätta en europeisk tillsynsmyndighet för AI och algoritmbaserat beslutsfattande med följande arbetsuppgifter:
—
Inrätta en riskbedömningsmatris för att klassificera algoritmtyper och tillämpningsområden enligt eventuella negativa effekter som de medför för medborgare.
—
Undersöka användningen av algoritmsystem i de situationer då man misstänker kränkningar av mänskliga rättigheter (med bevis från exempelvis en visselblåsare).
—
Ge andra tillsynsmyndigheter råd om algoritmsystem som faller inom deras ansvarsområde.
—
Göra skadeståndsansvarsmekanismen mer effektiv som ett sätt att reglera ansvaret för algoritmsystem genom att tillhandahålla en kontaktpunkt för medborgare som inte känner till rättsliga förfaranden.
—
Granska konsekvensbedömningar av algoritmer för system med stor genomslagskraft för att godkänna eller förkasta de föreslagna användningsområdena för algoritmiskt beslutsfattande inom mycket känsliga och/eller säkerhetskritiska tillämpningsområden (t.ex. privat hälso- och sjukvård); konsekvensbedömningar av algoritmer för tillämpningar i den privata sektorn skulle kunna använda en process som är mycket lik den som vi föreslagit för den offentliga sektorn, möjligtvis med skillnaden att de olika stegen av offentliggörande skulle kunna hanteras som konfidentiell kommunikation till tillsynsmyndigheten (enligt ett sekretessavtal) för att skydda mycket viktiga affärshemligheter.
—
Undersöka misstänkta fall av algoritmbaserade beslutssystems kränkningar av rättigheter, för både individuella beslutsinstanser (t.ex. enskilda avvikande resultat) och statistiska beslutsmönster (t.ex. diskriminerande systematiska fel); undersökningar skulle kunna inledas till följd av att klagomål lämnats in eller på grundval av bevis som lämnas av visselblåsare, undersökande journalister eller oberoende forskare (inklusive icke-statliga organisationer och universitet).
188. Europaparlamentet noterar det pågående arbetet inom Internationella standardiseringsorganisationen (ISO) om AI och uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att samordna sina ISO-medlemmar för att säkerställa att europeiska intressen är tillräckligt representerade vid utarbetandet av standarder på detta område.
6.2.Internationell styrning
189. Europaparlamentet välkomnar inrättandet av OECD:s observationsgrupp för AI och efterlyser en högre ambition när det gäller att ta fram en färdplan för ökat samarbete.
190. Europaparlamentet lyfter fram de olika modeller som utvecklas i tredjeländer, mer specifikt i Förenta staterna, Kina, Ryssland och Israel, och framhåller det värdebaserade tillvägagångssätt som används i Europa och behovet av att samarbeta med internationella partner i bilaterala och multilaterala sammanhang, för en etisk utveckling och ett etiskt utnyttjande av AI. Parlamentet är medvetet om att denna teknik inte har några gränser och att samarbete utanför EU:s gränser krävs.
191. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta på internationell nivå för att säkerställa största möjliga överensstämmelse mellan internationella aktörer och att förespråka EU:s etiska principer i hela världen.
192. Europaparlamentet understryker att AI är en teknik med global inverkan, som ger gemensamma fördelar och liknande utmaningar. Parlamentet framhåller behovet av en övergripande strategi, som för det ekonomiska systemet, och särskilt när det gäller teknik med en betydande inverkan på marknaderna. Parlamentet betonar att AI måste föras upp på befintliga institutioners och organisationers dagordning, och efterlyser en bedömning av behovet av ytterligare forum, som bör skapas vid behov.
o o o
193. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/958 av den 28 juni 2018 om proportionalitetsprövning före antagandet av ny reglering av yrken, EUT L 173, 9.7.2018, s. 25.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU av den 20 november 2013 om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen), EUT L 354, 28.12.2013, s.132.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”), EGT L 178, 17.7.2000, s. 1.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
Rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister , EGT L 210, 7.8.1985, s. 29.
Europaparlamentets resolution av den 12 februari 2019 om genomförandet av direktiv 2009/128/EG om en hållbar användning av bekämpningsmedel (2017/2284(INI))
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel(1),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 av den 29 april 2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG(2),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 av den 23 februari 2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung och om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG (förordningen om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester)(3),
– med beaktande av artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG(4),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG(5),
– med beaktande av den bedömning av genomförandet på EU-nivå om förordningen och dess relevanta bilagor som Europaparlamentets utredningstjänst offentliggjorde i april 2018,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) nr 73/2009(6),
– med beaktande av rådets direktiv 98/24/EG av den 7 april 1998 om skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet mot risker som har samband med kemiska agenser i arbetet(7) och Europaparlamentets och rådets direktiv av den 29 april 2004 om ändring av direktiv 2004/37/EG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet(8).
– med beaktande av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (habitatdirektivet)(9) och Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (fågeldirektivet)(10).
– med beaktande av rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten(11),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område(12),
– med beaktande av kommissionens direktiv 2009/90/EG av den 31 juli 2009 om bestämmelser, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, om tekniska specifikationer och standardmetoder för kemisk analys och övervakning av vattenstatus(13),
– med beaktande av antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/127/EG av den 21 oktober 2009 om ändring av direktiv 2006/42/EG avseende maskiner för applicering av bekämpningsmedel(14),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/39/EU av den 12 augusti 2013 om ändring av direktiven 2000/60/EG och 2008/105/EG vad gäller prioriterade ämnen på vattenpolitikens område(15),
– med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) samt om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 (COM(2018)0392),
– med beaktande av kommissionens arbetsdokument om jordbruk och hållbar vattenförvaltning i EU (SWD(2017)0153),
– med beaktande av meddelandet av den 12 juli 20067 från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Temainriktad strategi för hållbar användning av bekämpningsmedel (COM(2006)0373) (SEC(2006)0894) (SEC(2006)0895) (SEC(2006)0914)(16),
– med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2016 om förbättrad innovation och ekonomisk utveckling i framtidens jordbruksdrift i EU(17),
– med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2016 om tekniska lösningar för ett hållbart jordbruk i EU(18),
– med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2017 om bekämpningsmedel med låg risk och biologiskt ursprung(19),
– med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandeförordning om förnyelse av godkännandet av det verksamma ämnet glyfosat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, och om ändring av bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 540/2011(20),
– med beaktande av sin resolution av den 1 mars 2018 om möjligheter och utmaningar för biodlingssektorn i EU(21),
– med beaktande av sin resolution av den 13 september 2018 om genomförandet av förordning (EG) nr 1107/2009 om växtskyddsmedel(22),
– med beaktande av den Europaparlamentets pågående genomförandebedömning av direktiv 2009/128/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel och den rapport som offentliggjordes av Europaparlamentets utredningsavdelning (EPRS) den 15 oktober 2018,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1185/2009 av den 25 november 2009 om statistik om bekämpningsmedel(23),
– med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1185/2009 av den 25 november 2009 om statistik om bekämpningsmedel (COM(2017)0109),
– med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport från 2014, Integrering av EU:s vattenpolitikmål i den gemensamma jordbrukspolitiken: delvis en framgång,
– med beaktande av kommissionens rapport av den 10 oktober 2017 om medlemsstaternas nationella handlingsplaner och om framstegen med genomförandet av direktiv 2009/128/EG om en hållbar användning av bekämpningsmedel (COM(2017)0587),
– med beaktande av översiktsrapporten från oktober 2017 från kommissionens generaldirektorat för hälsa och livsmedelssäkerhet (GD SANTE) om genomförandet av medlemsstaternas åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel enligt direktiv 2009/128/EG(24),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 november 2016 Nästa steg för en hållbar europeisk framtid: EU-åtgärder för hållbarhet (COM(2016)0739),
– med beaktande av det sjunde miljöhandlingsprogrammet(25),
– med beaktande av 2017 års rapport från FN:s särskilda rapportör om rätten till mat som har utarbetats i enlighet med resolutionerna 6/2, 31/10 och 32/8(26) från FN:s råd för mänskliga rättigheter,
– med beaktande av den genomförandeplan för ökad tillgång till växtskyddsmedel med låg risk och ett snabbare införande i medlemsstaterna av ett integrerat växtskydd som expertgruppen för hållbart växtskydd utarbetat och som rådet antog den 28 juni 2016(27),
– med beaktande av resolutionen från Frankrikes senat av den 19 maj 2017 om att begränsa användningen av bekämpningsmedel i EU(28),
– med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2019 om unionens förfarande för godkännande av bekämpningsmedel(29),
– med beaktande av den vetenskapliga studien av den 18 oktober 2017 om biomassan för flygande insekter(30),
– med beaktade av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e och bilaga 3 i talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8–0045/2019), och av följande skäl:
A. Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG om hållbar användning av bekämpningsmedel (härefter direktivet) fastställer flera åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel genom att minska de risker och konsekvenser som användningen av bekämpningsmedel innebär för människors hälsa och miljön, och genom att främja användningen av integrerat växtskydd och andra alternativa strategier eller tekniker för växtskydd såsom icke-kemiska alternativ och växtskyddsmedel med låg risk enligt definitionen i förordning (EG) nr 1107/2009, med syftet att minska beroendet av bekämpningsmedel och skydda människors och djurs hälsa och miljön.
B. Direktivet är ett värdefullt verktyg för att säkerställa att miljön, ekosystemen samt människors och djurs hälsa är väl skyddade från farliga ämnen i bekämpningsmedel, samtidigt som man tillhandahåller hållbara och ekologiska lösningar för fler och mer varierade verktyg för att sätta stopp för och förhindra skördeförluster orsakade av skadedjur, sjukdomar, ogräs och invasiva främmande arter, och bekämpa uppkomsten av patogenresistens. Ett fullständigt och heltäckande genomförande av direktivet är en förutsättning för att uppnå en hög skyddsnivå och åstadkomma en övergång till hållbart jordbruk, en produktion av säkra och hälsosamma livsmedel och en giftfri miljö som säkerställer en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa.
C. Integrerat växtskydd kan visserligen bidra till att förhindra skördeförluster orsakade av skadedjur, men huvudsyftet är att göra det möjligt för användare av bekämpningsmedel att övergå till metoder och produkter som är minst skadliga för människors hälsa och miljön, i enlighet med artikel 14 i direktivet. Parlamentet konstaterar att många studier faktiskt har visat att användningen av bekämpningsmedel kan minskas avsevärt utan några negativa effekter på avkastningen.
D. Direktivet ska läsas tillsammans med de andra två viktiga lagstiftningsinstrumenten som täcker ett bekämpningsmedels hela livscykel, från dess utsläppande på marknaden (förordning (EG) nr 1107/2009) till fastställandet av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester (förordning (EG) nr 396/2005). Det är därför omöjligt att nå direktivets mål att skydda människors hälsa och miljön från de risker som förknippas med användningen av bekämpningsmedel utan att genomföra och verkställa hela ”bekämpningsmedelspaketet” fullt ut.
E. För att minska de risker och konsekvenser som användningen av bekämpningsmedel innebär för människors hälsa och miljön bör kommissionen och medlemsstaterna ta itu med förfalskade och olagliga bekämpningsmedel samt det oroväckande problemet med importerade jordbruksprodukter som behandlats med kemikalier som antingen är förbjudna eller begränsade i EU.
F. Kommissionens och medlemsstaternas nuvarande praxis när det gäller godkännande av verksamma ämnen och växtskyddsmedel är inte förenlig med målen för och syftet med direktivet. Denna nuvarande praxis är ett hinder för att uppnå högsta möjliga skyddsnivå och åstadkomma en övergång till en hållbar jordbrukssektor och en giftfri miljö.
G. De tillgängliga uppgifterna visar tydligt att genomförandet av direktivet inte är tillräckligt anpassat till relevant EU-politik på området för bekämpningsmedel, jordbruk och hållbar utveckling, framför allt men inte enbart till den gemensamma jordbrukspolitiken och förordningen om växtskyddsmedel. Direktivet, i kombination med relaterade åtgärder på EU-nivå, har stor potential att ytterligare förbättra och ge mervärde åt nationella insatser och åtgärder i jordbrukssektorn och att stärka skyddet för miljön och människors hälsa.
H. Det nuvarande regelverket, inbegripet datakraven, utformades för att bedöma och hantera kemiska växtskyddsmedel och passar därför dåligt för biologiska verksamma ämnen och produkter med låg risk. Detta dåligt anpassade regelverk gör att marknadsinträdet för biologiska växtskyddsmedel med låg risk kraftigt försenas, och ofta avskräcker sökande. Detta hindrar innovation och hämmar konkurrenskraften för EU:s jordbruk. Det leder också till att mer än 60 verksamma ämnen, som enligt kommissionen bör bytas ut, inte ersätts på grund av att det saknas säkrare alternativ, inbegripet biologiska verksamma ämnen med låg risk.
I. Det råder brist på växtskyddsmedel med låg risk, även biologiska sådana. Av sammanlagt nästan 500 tillgängliga ämnen på EU-marknaden är det endast 13, varav 12 är biologiska, som godkänts som verksamma ämnen med låg risk. Det bristfälliga genomförandet av direktivet har skapat orättvisa villkor i Europa, med olika nationell praxis som hindrar hållbara alternativ på marknaden från att användas på bästa sätt. Den här situationen har gjort det svårt för alternativa icke-kemiska lågriskprodukter att i tillräcklig utsträckning ta sig in på EU-marknaden, vilket gör dem mindre attraktiva för jordbrukare som i stället kanske väljer mer kostnadseffektiva alternativ på kort sikt. Bristen på växtskyddsmedel med låg risk, inbegripet biologiska sådana, hindrar utvecklingen och genomförandet av integrerat växtskydd.
J. Ekologiskt jordbruk spelar en viktig roll som system med liten användning av bekämpningsmedel och bör uppmuntras mer.
K. Det finns alltfler belägg för att Europas insektspopulation drastiskt minskar, vilket kopplas till den nuvarande nivån av användning av bekämpningsmedel. Det har konstaterats att antalet insekter har minskat markant, vilket har negativa effekter på hela ekosystemet och den biologiska mångfalden, men också på jordbrukssektorn och dess framtida ekonomiska tillstånd och produktion.
L. EU står för närvarande vid ett vägskäl som kommer att avgöra jordbrukssektorns framtid och unionens möjligheter att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel, framför allt genom reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken ger stora möjligheter att bättre samordna och harmonisera politiken samt genomföra direktivet, och att underlätta övergången till mer miljömässigt hållbara jordbruksmetoder.
M. Användningen av konventionella växtskyddsmedel diskuteras alltmer offentligt på grund av de potentiella riskerna för människors och djurs hälsa och miljön.
N. Det är viktigt att främja utvecklingen av alternativa förfaranden eller tekniker för att minska beroendet av konventionella bekämpningsmedel och hantera den ökande resistensen mot konventionella växtskyddsmedel.
O. Enligt förordning (EG) nr 1107/2009 är rådet skyldigt att säkerställa att de föreskrivna verksamhetskrav som avses i bilaga III till rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare(31) införlivar principerna för integrerat växtskydd, inklusive god växtskyddssed och icke-kemiska metoder för växtskydd, skadedjursbekämpning och odling.
P. Genomförandet av integrerat växtskydd är obligatoriskt i EU, i enlighet med direktivet. Medlemsstaterna och de lokala myndigheterna bör lägga större vikt vid en hållbar användning av bekämpningsmedel, inklusive alternativa växtskyddsmedel med låg risk.
Q. En ”hållbar användning” av bekämpningsmedel kan inte uppnås utan att hänsyn tas till människors exponering för kombinationer av verksamma ämnen och tillsatsämnen, samt deras kumulativa och eventuella sammanlagda effekter och synergieffekter på människors hälsa.
Viktiga slutsatser
1. Europaparlamentet påminner om de specifika målen i den temainriktade strategin för hållbar användning av bekämpningsmedel, till exempel minimeringen av faror och risker för hälsan och miljön till följd av användningen av bekämpningsmedel; förbättrade kontroller av användningen och spridningen av bekämpningsmedel; minskade halter av skadliga verksamma ämnen, bland annat genom att de farligaste ämnena ersätts med säkrare (även icke-kemiska) alternativ; incitament för odling där mycket lite eller inget bekämpningsmedel behövs, och inrättande av ett öppet system för att rapportera och övervaka framsteg när det gäller att uppfylla strategins mål, inklusive genom utarbetande av lämpliga indikatorer.
2. Europaparlamentet anser att man måste utvärdera genomförandet av direktivet tillsammans med EU:s övergripande politik för bekämpningsmedel, däribland bestämmelserna i förordningen om växtskyddsmedel, i förordning (EU) nr 528/2012 (förordningen om biocidprodukter)(32), i förordningen om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester och i förordning (EG) nr 178/2002 (den allmänna livsmedelslagstiftningen)(33).
3. Europaparlamentet beklagar att trots de ansträngningar som gjorts räcker inte medlemsstaternas genomförande av direktivet generellt sett för att uppfylla direktivets huvudsakliga mål och utnyttja dess fulla potential och minska de allmänna risker som orsakas av bekämpningsmedel samtidigt som också beroendet av bekämpningsmedel minskas, för att främja övergången till ekologiskt hållbara och säkra växtskyddstekniker och genomföra de välbehövliga förbättringarna av miljön och hälsan som var direktivets egentliga syfte. Parlamentet beklagar att kommissionens rapport om genomförandet av direktivet lämnats in tre år försent.
4. Europaparlamentet betonar att direktivets genomförande måste vara heltäckande och omfatta alla nödvändiga aspekter och att det inte räcker att genomföra vissa delar men inte andra, för att direktivets övergripande syfte att åstadkomma en hållbar användning av bekämpningsmedel ska uppnås. Parlamentet understryker att genomförandet av metoder för integrerat växtskydd, såsom icke-kemiska alternativ och växtskyddsmedel med låg risk, spelar en särskilt viktig roll i arbetet med att uppnå detta mål.
5. Europaparlamentet noterar att kommissionen i sin framstegsrapport från 2017 konstaterar att det finns stora brister i medlemsstaternas nationella handlingsplaner, och antyder att vissa länder gör mindre för att skydda miljön och hälsan, vilket kan leda till illojal marknadskonkurrens och undergräva den inre marknaden. Parlamentet förbehåller sig rätten att anmäla de medlemsstater som inte uppfyller kraven till kommissionsledamoten med ansvar för konkurrens.
6. Europaparlamentet uttrycker oro för att omkring 80 % av medlemsstaternas nationella handlingsplaner saknar specifik information om hur man ska mäta uppnåendet av flera mål och riktmärken, särskilt riktmärken för integrerat växtskydd och skydd av vattenmiljöer. Parlamentet betonar att detta avsevärt komplicerar processen för att mäta medlemsstaternas framsteg när det gäller att uppfylla direktivets huvudsakliga mål och syfte.
7. Europaparlamentet uttrycker oro över att de nationella handlingsplanerna är inkonsekventa i fastställandet av kvantitativa mål, riktmärken, åtgärder och tidsplaner för olika åtgärdsområden, vilket gör det omöjligt att bedöma de eventuella framsteg som gjorts. Parlamentet beklagar att endast fem nationella handlingsplaner fastställer högt uppsatta mätbara mål, varav fyra avser riskminskning och endast en minskad användning. Parlamentet beklagar att endast elva medlemsstater har tagit fram en reviderad nationell handlingsplan, trots att tidsfristen för översyn löpte ut i slutet av 2017.
8. Europaparlamentet beklagar det faktum att många medlemsstater inte har satsat tillräckligt på metoder för integrerat växtskydd, baserat på dess åtta principer enligt vilka icke-kemiska alternativ till bekämpningsmedel prioriteras. Parlamentet beklagar att en av de största utmaningarna när det gäller genomförandet av integrerat växtskydd, som utgör grunden för direktivet, verkar vara avsaknaden av lämpliga bekämpningsåtgärder och metoder för att bedöma efterlevnaden i medlemsstaterna samt tydliga regler och vägledning. Parlamentet understryker det faktum att ett omfattande genomförande av integrerat växtskydd är en nyckelåtgärd för att minska beroendet av bekämpningsmedel i ett hållbart jordbruk som är miljövänligt, ekonomiskt hållbart och socialt ansvarsfullt samt bidrar till Europas livsmedelsförsörjning samtidigt som den biologiska mångfalden liksom människors och djurs hälsa stärks, landsbygdsekonomin gynnas och lantbrukarnas kostnader minskas genom att spridningen på marknaden av icke-kemiska alternativ och bekämpningsmedel med låg risk underlättas i de olika europeiska områdena. Parlamentet betonar att ytterligare ekonomiska incitament och utbildningsåtgärder behövs för att öka enskilda jordbruksföretags användning av integrerat växtskydd.
9. Europaparlamentet anser att integrerat växtskydd utgör ett värdefullt verktyg för jordbrukare i kampen mot skadedjur och sjukdomar och för att de ska få avkastning på sin produktion. Parlamentet konstaterar att det finns ett dubbelt syfte med en ökad användning av integrerat växtskydd, nämligen att stärka skyddet av miljön och den biologiska mångfalden och att sänka kostnaderna för att jordbrukare ska gå över till mer hållbara alternativ och minska användningen av konventionella bekämpningsmedel. Parlamentet anser att det krävs mer insatser för att uppmuntra användningen av integrerat växtskydd genom forskning och medlemsstaternas rådgivande organ. Parlamentet påminner om att integrerat växtskydd kan fylla en viktig funktion när det gäller att minska den mängd och de olika sorters bekämpningsmedel som används.
10. Europaparlamentet noterar att biologisk bekämpning, i verktygslådan för integrerat växtskydd, handlar om att främja eller införa nyttiga arter som äter upp skadedjursbestånden och på så sätt reglerar dem och håller dem i schack. Parlamentet understryker därför vikten av att välja hållbara, biologiska, fysiska och andra icke-kemiska metoder framför kemiska bekämpningsmedel, om dessa erbjuder tillräcklig skadedjursbekämpning. Parlamentet betonar därför också betydelsen av att använda kemiska bekämpningsmedel på ett selektivt och riktat sätt eftersom de skadedjursbekämpande nyttiga arterna annars riskerar att utplånas, vilket innebär att grödorna blir mer sårbara för framtida angrepp.
11. Europaparlamentet oroas av att mycket få framsteg har gjorts när det gäller att främja och stimulera innovation, utveckling och användning av icke-kemiska lågriskalternativ till konventionella bekämpningsmedel. Parlamentet konstaterar att endast ett fåtal nationella handlingsplaner innehåller incitament för registrering av sådana produkter och metoder. Parlamentet understryker att mindre användningsområden är särskilt sårbara på grund av bristen på relevanta verksamma ämnena.
12. Europaparlamentet framhåller att en hållbar och ansvarsfull användning av bekämpningsmedel är en förutsättning för godkännande av växtskyddsmedel.
13. Europaparlamentet beklagar den avsaknad av tillgängliga verksamma ämnen och växtskyddsmedel med låg risk som främst beror på en långdragen process för utvärdering, godkännande och registrering, vilket delvis har att göra med att den kortare tiden för godkännande på 120 dagar för sådana fall sällan uppfylls på medlemsstatsnivå. Parlamentet betonar att den nuvarande situationen inte är förenlig med principerna om att främja och genomföra integrerat växtskydd, och betonar vikten av tillgång till bekämpningsmedel med låg risk, lämplig forskning och utbyte av bästa praxis inom och mellan medlemsstaterna för att fullt ut utnyttja den potential som integrerat växtskydd erbjuder. Parlamentet anser att en snabbare godkännandeprocess skulle stimulera forskare inom industrin att ta fram nya verksamma ämnen med låg risk, inklusive innovativa lågriskämnen, och på så sätt se till att jordbrukarna har tillräckliga växtskyddsverktyg till sitt förfogande och ge dem möjlighet att snabbare övergå till hållbara växtskyddsmedel och effektivisera det integrerade växtskyddet.
14. Europaparlamentet påminner om att ökad resistens mot bekämpningsmedel leder till ökad användning och ökat beroende. Parlamentet konstaterar att jordbrukarna betalar ett högt pris för en större användning och ett större beroende av bekämpningsmedel, både i form av höga insatskostnader och på grund av förlorad avkastning när jorden utarmas och jordkvaliteten försämras.
15. Europaparlamentet konstaterar att en ökad tillgång till växtskyddsmedel med låg risk på marknaden skulle minska risken för resistens mot verksamma ämnen liksom de effekter som de växtskyddsmedel som vanligtvis används har på icke-målarter.
16. Europaparlamentet konstaterar i detta avseende att resistens mot verksamma ämnen i bekämpningsmedel är biologiskt oundvikligt när det gäller skadedjur som snabbt förökar sig och sjukdomar som snabbt sprids, och att detta är ett växande problem. Parlamentet betonar därför att man måste välja hållbara, biologiska, fysiska och andra icke-kemiska metoder framför kemiska bekämpningsmedel, om dessa erbjuder tillräcklig skadedjursbekämpning. Parlamentet påminner om att kemiska bekämpningsmedel bör användas selektivt och på ett riktat sätt. Parlamentet betonar att dessa skadedjursbekämpande nyttiga arter annars riskerar att utplånas och grödorna att bli mer sårbara för framtida angrepp.
17. Europaparlamentet konstaterar vidare att den största minskningen av mängden bekämpningsmedel sannolikt kommer att ske till följd av systemförändringar som minskar mottagligheten för skadedjursangrepp, främjar strukturell och biologisk mångfald framför monokultur och fortlöpande odling samt minskar skadedjurens resistens mot verksamma ämnen. Parlamentet framhåller därför att man behöver fokusera på att finansiera och integrera agroekologiska metoder som gör hela jordbrukssystemet mer motståndskraftigt mot skadedjur.
18. Europaparlamentet betonar att den gemensamma jordbrukspolitiken i sin nuvarande form inte i tillräckligt hög grad uppmuntrar och ger incitament till en minskning av jordbrukens beroende av bekämpningsmedel och till en användning av ekologisk produktionsteknik. Parlamentet anser att det behövs specifika politiska instrument i den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020 för att få jordbrukare att förändra sin användning av bekämpningsmedel.
19. Europaparlamentet beklagar att kommissionens förslag om den nya gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020 inte införlivar principen om integrerat växtskydd i de verksamhetskrav som avses i bilaga III till detta förslag. Parlamentet understryker att bristen på samordning mellan direktivet och den nya modellen för den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att göra att det i praktiken blir svårare att minska beroendet av bekämpningsmedel.
20. Europaparlamentet konstaterar att de flesta medlemsstater använder nationella riskindikatorer för att helt eller delvis göra en bedömning av bekämpningsmedlens skadliga inverkan. Parlamentet beklagar att medlemsstaterna, trots den uttryckliga skyldigheten i artikel 15 i direktivet, fortfarande inte har enats om harmoniserade riskindikatorer på EU-nivå, vilket gör det näst intill omöjligt att jämföra framstegen i olika medlemsstater och i EU som helhet. Parlamentet välkomnar att den ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel, den 25 januari 2019, antog harmoniserade riskindikatorer.
21. Europaparlamentet betonar den avgörande betydelsen av biologisk mångfald och robusta ekosystem, framför allt bin och andra pollinerande insekter, som behövs för att åstadkomma en välmående och hållbar jordbrukssektor. Parlamentet understryker att skyddet av biologisk mångfald inte enbart handlar om att skydda miljön utan också om att säkerställa en tryggad livsmedelsförsörjning för Europa i framtiden.
22. Europaparlamentet uttrycker djup oro över den fortsatta och eventuellt irreversibla förlusten av biologisk mångfald i Europa och över den drastiska minskningen av bevingade insekter, däribland pollinerare, vilket stöds av resultaten från den vetenskapliga studien från oktober 2017 om biomassan för flygande insekter(34), enligt vilken populationen av flygande insekter i 63 naturskyddsområden i Tyskland har minskat med över 75 % på 27 år. Parlamentet betonar dessutom den kraftiga minskningen av vanliga fågelarter i Europa, som eventuellt beror på den minskade insektspopulationen. Parlamentet noterar vidare de oavsiktliga effekterna av bekämpningsmedel på jord och jordorganismer(35) och andra icke-målarter. Parlamentet anser att bekämpningsmedel är en av de viktigaste faktorerna till att insekter, fågelarter på jordbruksmark och andra icke-målorganismer minskar, och betonar dessutom Europas behov av att gå över till mer hållbara bekämpningsmedel och öka antalet icke-kemiska alternativ och växtskyddsmedel med låg risk för jordbrukare.
23. Europaparlamentet insisterar på att neonikotinoidbaserade bekämpningsmedel spelar en särskild roll när det gäller den oroväckande minskningen av bipopulationer runtom i Europa, vilket har framkommit i flera internationella studier som ligger till grund för framställningar från allmänheten som har undertecknats av hundratusentals människor i olika delar av Europa.
24. Parlamentet erkänner betydelsen av nationella handlingsplaner och integrerat växtskydd för att kraftigt minska användningen av bekämpningsmedel i syfte att undvika irreversibel förlust av biologisk mångfald samtidigt som agroekologiska åtgärder och ekologiskt jordbruk gynnas när det är möjligt.
25. Europaparlamentet betonar vidare att hållbara jordbruksalternativ måste utvecklas för att minska klimatförändringarnas effekter på livsmedelsförsörjningen.
26. Europaparlamentet är särskilt bekymrat över den fortsatta användningen av bekämpningsmedel med verksamma ämnen som är mutagena, cancerframkallande eller toxiska för reproduktion, eller har hormonstörande egenskaper och är skadliga för människor eller djur. Parlamentet betonar att användningen av sådana bekämpningsmedel inte är förenlig med direktivets mål och syfte.
27. Europaparlamentet understryker att vattenmiljön är särskilt känslig för bekämpningsmedel. Parlamentet välkomnar det faktum att medlemsstaterna har vidtagit en rad åtgärder för att skydda den från bekämpningsmedel. Parlamentet beklagar dock att de flesta medlemsstater inte har fastställt kvantitativa mål och tidsplaner för åtgärder som ska skydda vattenmiljön från bekämpningsmedel samt att de som har gjort så inte har fastställt hur uppnåendet av riktmärken och mål ska mätas. Parlamentet anser också att övervakningen av de bekämpningsmedel som för närvarande används i vattenmiljön bör förbättras.
28. Europaparlamentet konstaterar att jordbruk är en av de främsta orsakerna till att vattenförekomster inte lyckas uppnå god kemisk status, eftersom det leder till förorening på grund av bekämpningsmedel. Parlamentet framhåller att det är mer kostnadseffektivt att förhindra bekämpningsmedel från att komma in i sötvattensystem än med teknik för att avlägsna sådana medel, och att medlemsstaterna måste ge jordbrukare lämpliga incitament i detta avseende. Parlamentet erkänner i detta sammanhang även vikten av att genomföra ramdirektivet för vatten för att förbättra vattenkvaliteten. Parlamentet välkomnar de framsteg som medlemsstaterna har gjort för att hantera prioriterade ämnen, vilket har lett till att fler vattenförekomster uppfyller normerna för ämnen som kadmium, bly och nickel samt bekämpningsmedel.
29. Europaparlamentet beklagar att förstöringen av vattenresurser har gjort att dricksvattenleverantörer allt oftare måste vidta ytterligare reningsåtgärder för att få dricksvattnet att uppfylla de gränsvärden för bekämpningsmedel som föreskrivs i rådets direktiv 98/83/EG om kvaliteten på dricksvatten, och att det är konsumenterna som står för kostnaderna och inte förorenarna.
30. Europaparlamentet betonar att vissa bekämpningsmedel är internationellt erkända som långlivade organiska föroreningar på grund av sin potential vad gäller långväga transport, persistens i miljön, förmåga att biomagnifiera under hela livsmedelskedjan och bioackumulera i ekosystemen samt sina mycket negativa effekter på människors hälsa.
31. Europaparlamentet välkomnar att alla medlemsstater har infört utbildnings- och certifieringssystem för användningen av växtskyddsmedel, men beklagar att vissa medlemsstater inte fullföljer sina utbildningsskyldigheter för alla de ämnen som anges i bilaga I. Parlamentet betonar vikten av att utbilda användare för att säkerställa en säker och hållbar användning av växtskyddsmedel. Parlamentet anser att åtskillnad bör göras mellan yrkesmässiga och övriga användare, eftersom de inte omfattas av samma skyldigheter. Parlamentet betonar att både yrkesmässiga och övriga användare av växtskyddsmedel bör få lämplig utbildning.
32. Europaparlamentet noterar den potential som användningen av intelligent teknik och precisionsjordbruk erbjuder som ett sätt att bättre hantera växtskyddsmedel och förhindra att de sprids i områden där de inte behövs, till exempel med hjälp av drönare och GPS med precisionsteknik. Parlamentet betonar vidare att användningen av sådana lösningar kan förbättras i medlemsstaterna om de skulle integreras bättre i utbildningskurser och certifieringssystem för användare av bekämpningsmedel i de nationella handlingsplanerna.
33. Europaparlamentet betonar att växtskyddsmedel inte bara används inom jordbruket utan även för ogräs- och skadedjursbekämpning i områden som används av allmänheten eller av utsatta grupper enligt definitionen i artikel 12a i direktivet, bland annat offentliga parker och järnvägar. Växtskyddsmedel bör inte användas i sådana områden. Parlamentet välkomnar att flera medlemsstater och många regionala och lokala myndigheter har vidtagit åtgärder för att begränsa eller förbjuda användningen av bekämpningsmedel i områden som används av allmänheten eller utsatta grupper. Parlamentet konstaterar dock att det saknas mätbara mål i de flesta medlemsstater.
34. Europaparlamentet uttrycker oro över att många medlemsstater inte har tolkat kravet i artikel 12a på rätt sätt, eftersom de tolkar det som om endast icke-jordbruksanvändning avses, när utsatta grupper, t.ex. grupper enligt definitionen i förordning (EG) nr 1107/2009, faktiskt inbegriper invånare som är utsatta för hög exponering av bekämpningsmedel på längre sikt. Parlamentet konstaterar dessutom att kommissionen har bekräftat att det inte finns några juridiska skäl till varför jordbrukstillämpning bör undantas från bestämmelserna i artikel 12.
35. Europaparlamentet noterar medlemsstaternas fortsatta stöd för ekologiskt jordbruk som ett system med liten användning av bekämpningsmedel. Parlamentet välkomnar att antalet ekologiska jordbruk har fortsatt öka i unionen, men konstaterar att framstegen fortfarande varierar stort mellan medlemsstaterna.
36. Europaparlamentet konstaterar att ekologiska jordbrukare drabbas av ekonomiska förluster när deras mark och ekologiska produkter kontamineras genom användningen av bekämpningsmedel på angränsande gårdar, via exempelvis avdrift från besprutning med bekämpningsmedel och rörelser av långlivade verksamma ämnen i miljön. Parlamentet noterar att ekologiska jordbrukare därför, på grund av åtgärder som ligger utanför deras kontroll, kan tvingas sälja sina produkter som konventionella, och förlora möjligheten ta ut ett högre pris, eller till och med få sitt certifikat indraget.
37. Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna vanligtvis har system för att samla in information om akut förgiftning med bekämpningsmedel, men att uppgifternas tillförlitlighet och användning är ifrågasatt. Parlamentet betonar att relativt få system för insamling av information om kronisk förgiftning har inrättats.
38. Europaparlamentet betonar att det av Efsas senaste rapport om bekämpningsmedelsrester i livsmedel framgick att 97,2 % av alla prover i hela Europa låg inom de lagstadgade gränsvärdena enligt EU-lagstiftningen, vilket visar att systemet för livsmedelsproduktion är extremt strikt och säkert.
Rekommendationer
39. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att slutföra direktivets genomförande utan vidare dröjsmål.
40. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att alla relevanta aktörer ingår i intressegruppers verksamhet som rör växtskyddsmedel, inklusive allmänheten, enligt direktiv 2003/35/EG och Århuskonventionen.
41. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att agera proaktivt i det praktiska genomförandet av direktivet för att identifiera brister och specifika områden som kräver särskild uppmärksamhet för att skydda människors hälsa och miljön, och att inte inskränka sig till de vanliga nationella mekanismerna för införlivande och kontroll.
42. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekräfta att EU måste agera utan dröjsmål och gå över till en mer hållbar användning av bekämpningsmedel och att medlemsstaterna har huvudansvaret för att genomföra en sådan praxis. Parlamentet betonar att snabba åtgärder är nödvändiga.
43. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa de etablerade tidslinjerna för att lämna in reviderade nationella handlingsplaner. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har lämnat in dem att göra det omedelbart, och denna gång med tydliga kvantitativa mål och ett mätbart övergripande mål om en omedelbar och långsiktigt effektiv minskning av bekämpningsmedlens risker och effekter, inklusive tydligt definierade årliga minskningsmål, med särskilt fokus på eventuella effekter på pollinerare samt främjandet och användningen av hållbara icke-kemiska alternativ och växtskyddsmedel med låg risk, i linje med principerna om integrerat växtskydd.
44. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett ambitiöst bindande mål för hela EU för att minska användningen av bekämpningsmedel.
45. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidareutveckla riktlinjer för alla principer om integrerat växtskydd och deras genomförande. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta avseende fastställa riktlinjer för inrättandet av kriterier för mätning och bedömning av genomförandet av integrerat växtskydd i medlemsstaterna.
46. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att främja bekämpningsmedel med låg risk, och att prioritera icke-kemiska alternativ och metoder som medför minst risk för människors hälsa och miljön, samtidigt som de säkerställer ett effektivt och ändamålsenligt skydd av grödor. Parlamentet betonar att de ekonomiska incitamenten för att jordbrukare ska välja dessa alternativ måste stärkas för att det ska bli framgångsrikt.
47. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fokusera mer på att främja utveckling, forskning, registrering och marknadsföring av lågriskalternativ och biologiska alternativ, bland annat genom att öka finansieringsmöjligheterna inom Horisont Europa och den fleråriga budgetramen 2021–2027. Parlamentet påminner om betydelsen av att välja hållbara, biologiska, fysiska och andra icke-kemiska metoder snarare än kemiska bekämpningsmedel, om dessa erbjuder tillräcklig skadedjursbekämpning. Parlamentet påminner om mervärdet av ekologiskt hållbara och säkra växtskyddsmetoder.
48. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan vidare dröjsmål fullgöra sitt åtagande enligt det sjunde miljöhandlingsprogrammet om att lägga fram en unionsstrategi för en icke-toxisk miljö som främjar innovation och utveckling av hållbara alternativ, inbegripet icke-kemiska lösningar. Parlamentet förväntar sig att kommissionen tar särskild hänsyn till bekämpningsmedlens inverkan på miljön och människors hälsa i denna strategi.
49. Europaparlamentet efterlyser mer fokus på riskminskning, eftersom en omfattande användning av lågriskämnen kan vara skadligare än en begränsad användning av högriskämnen.
50. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att direktivet och dess genomförande stämmer bättre överens med relaterad EU-lagstiftning och EU-politik, särskilt bestämmelserna enligt den gemensamma jordbrukspolitiken och förordning (EG) nr 1107/2009, och att framför allt integrera principerna om integrerat växtskydd som rättsliga krav i den gemensamma jordbrukspolitiken, enligt artikel 14 i direktivet.
51. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att strikt begränsa antalet nödvändiga användningsundantag enligt förordning (EG) nr 1107/2009, och att uppdatera de relevanta vägledningsdokumenten för att säkerställa att riskbedömningen av bekämpningsmedel avspeglar verklig exponering under verkliga förhållanden och tar hänsyn till alla eventuella effekter på hälsan och miljön.
52. Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna ges möjlighet att tillämpa integrerat växtskydd som en del av miljöanpassningsåtgärderna i den gemensamma jordbrukspolitiken.
53. Europaparlamentet välkomnar att den ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel nyligen antog harmoniserade riskindikatorer och uppmanar medlemsstaterna att gå vidare med antagandet och genomförandet av harmoniserade riskindikatorer såsom kommissionen nyligen föreslog, för att noggrant övervaka effekterna av minskningen av bekämpningsmedel.
54. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett fullt fungerande och transparent system för regelbunden insamling av statistiska uppgifter om användning av bekämpningsmedel, effekterna av yrkesmässig och icke-yrkesmässig exponering för bekämpningsmedel på människors och djurs hälsa, och förekomsten av bekämpningsmedelsrester i miljön, särskilt i mark och vatten.
55. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja forskningsprogram som syftar till att fastställa hur användningen av bekämpningsmedel påverkar människors hälsa, med beaktande av alla toxikologiska och långsiktiga effekter, inbegripet immunotoxicitet, hormonstörning och neuroutvecklingstoxicitet, och med fokus på effekterna av prenatal exponering för bekämpningsmedel på barns hälsa.
56. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa en riskbaserad strategi på hanteringen och användningen av de växtskyddsmedel som vanligtvis används, baserat på oberoende vetenskapliga rön som expertgranskats.
57. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, före utgången av sin nuvarande mandatperiod, lägga fram ett särskilt lagstiftningsförslag om ändring av förordning (EG) nr 1107/2009, vid sidan av den allmänna översynen i samband med Refit-initiativet, i syfte att lägga till en definition och en separat kategori för ”naturligt förekommande ämnen” och ”naturidentiska ämnen”, för vilken kriteriet är den befintliga förekomsten av och exponeringen för ämnet i naturen, och för att införa ett rigoröst och snabbt förfarande för utvärdering, godkännande och registrering av biologiska bekämpningsmedel med låg risk, i linje med sin resolution av den 15 februari 2017 om bekämpningsmedel med låg risk och biologiskt ursprung och av den 13 september 2018 om genomförandet av förordningen om växtskyddsmedel, förordning (EG) nr 1107/2009.
58. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa ett effektivt genomförande av unionens skyldigheter enligt protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar och 2004 års Stockholmskonvention om långlivade organiska föroreningar, och att därför göra mer för att sätta stopp för tillverkning, saluföring och användning av bekämpningsmedel med långlivade organiska föroreningar, tillsammans med införandet av bestämmelser om bortskaffande av avfall som innehåller eller är kontaminerat av något av dessa ämnen.
59. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att oberoende rådgivningstjänster med utbildad personal är tillgängliga för att ge slutanvändare råd om och utbildning i hållbar användning av bekämpningsmedel, och framför allt integrerat växtskydd.
60. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lägga större vikt vid ytterligare investeringar och forskning i utvecklingen och användningen av precisionsteknik och digital teknik för jordbruket för att växtskyddsmedel ska bli effektivare och på så sätt avsevärt minska beroendet av bekämpningsmedel, i enlighet med direktivets syfte, vilket minskar yrkesmässiga användares såväl som allmänhetens exponering. Parlamentet anser att användningen av digitalisering eller precisionsjordbruk inte bör leda till att jordbrukare blir beroende av resurser eller finansiellt skuldsatta.
61. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inte längre tillåta användning av växtskyddsmedel i områden som används av allmänheten eller utsatta grupper, enligt definitionen i artikel 3.14 i förordning (EG) nr 1107/2009.
62. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att särskilt uppmärksamma skyddet av utsatta grupper, enligt definitionen i artikel 3.14 i förordning (EG) nr 1107/2009, särskilt med tanke på den rådande bristen på skydd för personer som bor på landsbygden nära odlingar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att föreslå omedelbara förbud mot användningen av bekämpningsmedel inom ett långt avstånd från invånarnas hem, skolor, lekplatser, förskolor och sjukhus.
63. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att investera i fortsatt forskning om bekämpningsmedlens inverkan på icke-målarter, och att vidta omedelbara åtgärder för att minimera den.
64. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja en jordbruksmodell, som bygger på förebyggande och indirekta växtskyddsstrategier vilka syftar till att minska användningen av externa resurser och på multifunktionella naturligt förekommande ämnen. Parlamentet erkänner behovet av mer forskning om och utveckling av förebyggande och indirekta agroekologiska strategier för växtskydd.
65. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera mer i anpassningsmetoder som förhindrar agrokemiska ämnen från att nå ytvatten och djupvatten, samt i åtgärder som syftar till att begränsa eventuellt läckage av dessa ämnen till vattendrag, floder och hav. Parlamentet rekommenderar att användningen av sådana ämnen förbjuds på mark där avrinning till grundvatten kan ske.
66. Europaparlamentet anser att man på grundval av användardatabaser och försäljningssiffror regelbundet måste utvärdera proportionaliteten mellan den mängd bekämpningsmedel som säljs och det jordbruksområde där de ska användas.
67. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa en fullständig och enhetlig tillämpning av de farobaserade uteslutningskriterierna för verksamma ämnen som är mutagena, cancerframkallande eller toxiska för reproduktion eller som har hormonstörande egenskaper.
68. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att strikt tillämpa förbudet mot import av förbjudna bekämpningsmedel till EU från tredjeländer, och att öka kontrollerna av importerade livsmedel.
69. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga alla tillgängliga åtgärder för att säkerställa efterlevnad, inklusive att inleda överträdelseförfaranden mot medlemsstater som inte har fullföljt skyldigheten att genomföra direktivet fullt ut.
70. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta kraftfulla åtgärder mot medlemsstater som systematiskt missbrukar undantag för förbjudna bekämpningsmedel som innehåller neonikotinoider.
71. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att principen om att förorenaren betalar är genomförd fullt ut och tillämpas i praktiken när det gäller skydd av vattenresurser.
72. Europaparlamentet anser att Horisont Europa bör tillhandahålla tillräcklig finansiering för att främja utvecklingen av strategier för växtskydd utifrån ett systemiskt tillvägagångssätt, som kombinerar innovativ agroekologisk teknik och förebyggande åtgärder för att minska användningen av externa resurser till ett minimum.
73. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en alleuropeisk plattform för hållbar användning av bekämpningsmedel som för samman sektorspecifika aktörer och representanter på lokal och regional nivå så att de lättare ska kunna dela och utbyta information om bästa praxis när det gäller att minska användningen av bekämpningsmedel.
o o o
74. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
Caspar A. Hallmann m.fl. More than 75 % decline over 27 years in total flying insect biomass in protected areas, PLOS, 18 oktober 2017 – http://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0185809
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (EUT L 167, 27.6.2012, s. 1).
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård(1),
– med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 114 och 168,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen(2),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)(3),
– med beaktande av rådets slutsatser av den 6 juni 2011 Mot moderna, flexibla och hållbara hälso- och sjukvårdssystem(4),
– med beaktande av de fleråriga folkhälsoprogrammen för perioderna 2003–2008(5), 2008–2013(6) respektive 2014–2020(7),
– med beaktande av kommissionens rapporter av den 4 september 2015 och av den 21 september 2018 om tillämpningen av direktivet om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (COM(2015)0421, COM(2018)0651),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 april 2018 om en digital omvandling av vård och omsorg på den digitala inre marknaden, om medborgarinflytande och ett hälsosammare samhälle (COM(2018)0233),
– med beaktande av kommissionens rapport av den 18 juli 2018 om medlemsstaternas uppgifter om gränsöverskridande hälso- och sjukvård under 2016(8),
– med beaktande av kommissionens genomförandebeslut 2011/890/EU av den 22 december 2011 om regler för inrättande, förvaltning och drift av ett nätverk av nationella myndigheter med ansvar för e-hälsa(9),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 maj 2015 En strategi för inre digital marknad i Europa (COM(2015)0192),
– med beaktande av handlingsplanen för e-hälsa 2012–2020, särskilt den uttryckliga gränsöverskridande dimensionen (COM(2012)0736),
– med beaktande av kommissionens halvtidsutvärdering av handlingsplanen för e-hälsa 2012–2020 (COM(2017)0586),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 november 2008 om sällsynta sjukdomar (COM(2008)0679) och rådets rekommendation av den 8 juni 2009 om en satsning avseende sällsynta sjukdomar(10),
– med beaktande av kommissionens rapport av den 5 september 2014 om tillämpningen av dess meddelande om sällsynta sjukdomar (COM(2014)0548),
– med beaktande av rekommendationerna om de europeiska referensnätverken för sällsynta sjukdomar från EU:s expertkommitté för sällsynta sjukdomar av den 31 januari 2013 och tillägget till dessa av den 10 juni 2015,
– med beaktande av revisionsrättens bakgrundsdokument från maj 2018 om gränsöverskridande hälso- och sjukvård i EU(11),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 september 2017 Att stärka tillväxt och sammanhållning i EU:s gränsområden (COM(2017)0534),
– med beaktande av den interinstitutionella proklamationen av den europeiska pelaren för sociala rättigheter(12),
– med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e i och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet samt yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0046/2019), och av följande skäl:
A. Hälso- och sjukvårdssystem till överkomligt pris för alla i EU och medlemsstaterna är av avgörande betydelse för att säkerställa en hög nivå av folkhälsa, socialt skydd, social sammanhållning och social rättvisa, genom att de upprätthåller och säkerställer allmän tillgång. Patienternas livskvalitet tillerkänns stor betydelse i bedömningar av hälso- och sjukvårdens kostnadseffektivitet.
B. I enlighet med artikel 168.7 i EUF-fördraget respekterar direktiv 2011/24/EU (nedan kallat direktivet) varje medlemsstats frihet att fatta lämpliga beslut om hälso- och sjukvård och påverkar eller inkräktar inte på de grundläggande etiska val som berörda myndigheter i medlemsstaterna gör. Både utbudet av tjänster som tillhandahålls och finansieringen av dessa tjänster varierar mellan olika medlemsstater. Direktivet erbjuder EU-medborgarna andra möjligheter till hälso- och sjukvård, utöver dem som finns i deras eget land.
C. Hälsa kan betraktas som en grundläggande rättighet enligt artiklarna 2 (om rätten till liv) och 35 (om hälsoskydd) i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
D. Hälso- och sjukvårdssystemen i EU står inför utmaningar på grund av en åldrande befolkning, budgetbegränsningar, ökad förekomst av kroniska och sällsynta sjukdomar, problem med att tillförsäkra grundläggande hälso- och sjukvård i landsbygdsområden samt höga läkemedelspriser. Medlemsstaterna ansvarar för att upprätta, uppdatera och över gränserna utbyta information om en katalog över läkemedel som det råder brist på, för att säkerställa att basläkemedel finns tillgängliga.
E. Den hälso- och sjukvård som allmänheten behöver kan ibland bäst tillhandahållas i en annan medlemsstat, på grund av närhet, lättillgänglighet, vårdens specialiserade art eller kapacitetsbrist, exempelvis brist på basläkemedel, i den egna medlemsstaten.
F. Resultatet av rapporten om tillämpningen av direktivet visar att 2015 hade inte alla medlemsstater genomfört direktivet fullt ut eller på korrekt sätt.
G. Hälso- och sjukvårdssektorn är en viktig del av EU:s ekonomi och uppgår till 10 % av dess BNP – en siffra som skulle kunna stiga till 12,6 % fram till 2060 på grund av socioekonomiska faktorer.
H. Enligt artikel 20 i direktivet har kommissionen en skyldighet att lägga fram en genomföranderapport om tillämpningen av direktivet vart tredje år. Kommissionen bör kontinuerligt utvärdera och regelbundet lägga fram information om patientflöden, om patientrörlighetens administrativa, sociala och ekonomiska dimensioner och om hur de europeiska referensnätverken och de nationella kontaktpunkterna fungerar.
I. Enligt kommissionens rapport av den 21 september 2018 om tillämpningen av direktivet är det fortfarande svårt för medborgarna att ta reda på hur de kan utöva sina rättigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård. För att garantera en säker patientrörlighet krävs ytterligare tydlighet och öppenhet gällande de villkor som styr vårdgivarnas arbete.
J. I kommissionens meddelande om e-hälsa av den 25 april 2018 konstateras att hälso- och sjukvårdssystemen kräver reformer och innovativa lösningar för att bli mer motståndskraftiga, tillgängliga och effektiva. Användningen av ny teknik och digitala verktyg bör därför stärkas för att höja kvaliteten på hälso- och sjukvårdstjänster och göra dem mer hållbara.
K. Direktivet utgör en tydlig rättslig grund för samarbete och samverkan inom EU i fråga om utvärdering av medicinsk teknik, e-hälsa, sällsynta sjukdomar och säkerhets- och kvalitetsnormer för tjänster och produkter inom hälso- och sjukvården.
L. EU-medborgare har rätt att få specialiserad vård i sin egen medlemsstat. Antalet patienter som utnyttjar den rätt till gränsöverskridande vård som föreskrivs i direktivet, inbegripet förebyggande medicinska tester, undersökningar och hälsokontroller, ökar dock bara väldigt långsamt.
M. Vaccinationsprogrammen omfattas inte av direktivet, fastän de hör till EU:s mest verkningsfulla strategier och trots att de är svåråtkomliga för invånarna i vissa medlemsstater.
N. Inte alla medlemsstater kunde lämna uppgifter eller information om de patienter som reser utomlands. Datainsamlingen är dessutom inte alltid jämförbar medlemsstaterna emellan.
O. I ett samråd som kommissionen nyligen anordnade stödde 83 % av de tillfrågade att medicinska uppgifter kan lämnas ut i syfte att bedriva forskning och förbättra patienternas hälsotillstånd(13). En eventuell framtida integration av hälso- och sjukvårdssystemen måste ur digital synvinkel garantera att det är hälso- och sjukvårdssystemen och patienterna som är huvudansvariga för att skydda och förvalta dessa uppgifter, i syfte att garantera rättvisa, hållbarhet och patientsäkerhet.
P. Den patientrörlighet i EU som omfattas av direktivets tillämpningsområde är fortfarande relativt låg och har inte haft några betydande budgetkonsekvenser för de nationella hälso- och sjukvårdssystemens hållbarhet.
Q. Medlemsstaterna ansvarar för att ge tillgång till den hälso- och sjukvård som människor behöver och för att säkerställa att ersättning utbetalas för alla relevanta kostnader. Medlemsstaternas nationella hälso- och sjukvårdsväsen ansvarar för att fastställa de kriterier som gör det möjligt för medborgare att vårdas i en annan medlemsstat. I ett avsevärt antal medlemsstater stöter patienterna fortfarande på betydande hinder i kontakterna med hälso- och sjukvårdssystemen. Den administrativa bördan skulle kunna fördröja utbetalningen av ersättning. Denna situation förvärrar bara den fragmenterade tillgången till tjänster och bör därför åtgärdas genom en bättre samordning staterna emellan.
R. Det europeiska sjukförsäkringskortet regleras genom förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen och dess genomförande skiljer sig väsentligt åt från en medlemsstat till en annan. Det är viktigt med ett enhetligt genomförande av det europeiska sjukförsäkringskortet och en ökad samordning mellan medlemsstaterna för att minska den befintliga administrativa bördan och garantera snabb och icke-diskriminerande ersättning till patienter, samtidigt som den fria rörligheten för EU-medborgare garanteras.
S. Patienter ställs fortfarande inför praktiska och rättsliga svårigheter när de använder recept från en medlemsstat i en annan.
T. De nationella kontaktpunkternas uppgift är att säkerställa att patienterna får rätt information så att de kan fatta välgrundade beslut.
U. De nationella kontaktpunkterna är fortfarande inte tillräckligt kända bland allmänheten, vilket påverkar deras effektivitet. Huruvida de nationella kontaktpunkterna är effektiva och förmår att nå ut beror på det stöd de får från både EU och medlemsstaterna och på vad det finns för kommunikationskanaler, utbyte av god praxis och information, bland annat kontaktinformation, och riktlinjer för remittering av patienter.
V. Det finns stora skillnader mellan de olika nationella kontaktpunkterna när det gäller funktionssätt, tillgänglighet, synlighet och fördelning av resurser, både kvalitativt och kvantitativt.
W. En Eurobarometerundersökning från maj 2015(14) visar att patienter inte får tillräcklig information om sina rättigheter i fråga om gränsöverskridande hälso- och sjukvård och att färre än 20 % av medborgarna upplever att de är väl informerade.
X. Den gränsöverskridande hälso- och sjukvården kommer endast att vara effektiv om patienter, omsorgsgivare, hälso- och sjukvårdspersonal och andra berörda parter är väl informerade om den, och bestämmelserna på området är allmänt tillgängliga och åtkomliga.
Y. Patienter, omsorgsgivare och hälso- och sjukvårdspersonal ställs fortfarande inför en stor brist på information om patienters rättigheter i allmänhet och i synnerhet de rättigheter som fastställs i direktivet.
Z. Hälso- och sjukvårdspersonal hanterar mycket känsliga, patientrelaterade frågor som ställer krav på tydlig och lättförståelig kommunikation. Språkbarriärer skulle kunna stå i vägen för överföringen av information mellan hälso- och sjukvårdspersonalen och patienterna.
AA. I ett antal medlemsstater kan ersättningsförfarandena göras åtskilligt bättre och enklare, särskilt när det gäller recept, särläkemedel, farmaceutiska läkemedel samt uppföljningsbehandling och -förfaranden.
AB. I sex medlemsstater och i Norge finns det för närvarande inga system för förhandstillstånd alls, vilket ger patienterna frihet att välja och minskar den administrativa bördan.
AC. Det finns ett antal bilaterala avtal mellan medlemsstater och regioner med gemensam gräns som skulle kunna ligga till grund för bästa praxis för att vidareutveckla gränsöverskridande hälso- och sjukvård i hela EU.
Genomförande
1. Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som kommissionen vidtagit för att bedöma om medlemsstaterna har införlivat direktivet på ett korrekt sätt.
2. Europaparlamentet noterar fördelarna med direktivet när det gäller att förtydliga reglerna om gränsöverskridande hälso- och sjukvård och att säkerställa tillgång till säker gränsöverskridande hälso- och sjukvård av hög kvalitet i unionen, liksom när det gäller att uppnå patientrörlighet i enlighet med domstolens rättspraxis. Parlamentet uttrycker besvikelse över att många medlemsstater inte fullständigt har genomfört kraven för att garantera patienträttigheter. Parlamentet uppmanar därför eftertryckligen medlemsstaterna att säkerställa att direktivet genomförs på rätt sätt, och därmed garanterar en hög skyddsnivå för folkhälsan som bidrar till att förbättra medborgarnas hälsa, samtidigt som principen om fri rörlighet för personer inom den inre marknaden respekteras.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med sina rapporter om tillämpningen av direktivet vart tredje år och att överlämna dem till parlamentet och rådet i enlighet med detta. Parlamentet betonar hur viktigt det är att samla in uppgifter för statistiska ändamål om patienter som reser utomlands för behandling, och att analysera skälen till patientflödena mellan länder. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen att varje år, när så är möjligt, offentliggöra uppdelade uppgifter om de tjänster som tillhandahållits och de totala ersättningsbelopp som betalats ut av respektive medlemsstat inom ramen för den gränsöverskridande hälso- och sjukvården.
4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till patientens livskvalitet och vårdresultaten för patienten i utvärderingen av kostnadseffektiviteten för direktivets genomförande.
5. Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om deras åtagande att ge kommissionen stöd och all nödvändig information som de har tillgång till, så att kommissionen kan genomföra sin bedömning och utarbeta dessa rapporter.
6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta riktlinjer för genomförande, särskilt på de områden där direktivet växelverkar med förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen, och att säkerställa bättre samordning i detta avseende mellan alla berörda parter inom institutionerna.
7. Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna bör införliva direktivet på ett korrekt sätt för att säkerställa tillgänglig gränsöverskridande hälso- och sjukvård av hög kvalitet för patienter, och följa de lagstadgade tidsfristerna för genomförande. Parlamentet erkänner att specifika förbättringar kan göras vad gäller tillgången till receptbelagda läkemedel och kontinuiteten hos behandlingar. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att inlemma vaccinationsprogrammen i detta direktivs tillämpningsområde.
8. Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse de positiva effekterna av initiativ som t.ex. det europeiska sjukförsäkringskortet, vilket utfärdas kostnadsfritt och gör det möjligt för vem som helst som är försäkrad genom eller omfattas av ett lagstadgat socialförsäkringssystem att kostnadsfritt eller till reducerat pris få läkarvård i en annan medlemsstat. Parlamentet betonar vikten av framgångsrikt samarbete mellan institutionerna för att inte det europeiska sjukförsäkringskortet ska missbrukas.
9. Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa tydlighet och öppenhet gällande de villkor som styr vårdgivarnas arbete. Parlamentet understryker vikten av att vårdgivare och yrkesutövare har en yrkesansvarsförsäkring, i enlighet med direktivet och direktiv 2005/36/EG, för att förbättra kvaliteten på hälso- och sjukvården och öka patientskyddet.
Finansiering
10. Europaparlamentet påminner om att finansieringen av gränsöverskridande hälso- och sjukvård åligger medlemsstaterna, som ersätter kostnaderna i enlighet med de fastställda bestämmelserna. Dessutom påminner parlamentet om att kommissionen genom hälsoprogrammen stöder det samarbete som avses i kapitel IV i direktivet.
11. Europaparlamentet uttrycker i detta sammanhang allvarlig oro över den föreslagna minskningen av anslagen för folkhälsoprogrammet. Parlamentet upprepar sitt krav på att folkhälsoprogrammet åter ska få bli ett robust fristående program med ökad finansiering i nästa fleråriga budgetram för 2021–2027, i syfte att genomföra de av FN:s mål för hållbar utveckling som har med folkhälsa, hälsosystem och miljörelaterade problem att göra, och säkerställa en ambitiös hälso- och sjukvårdspolitik, med särskilt fokus på gränsöverskridande utmaningar, inbegripet i synnerhet en ordentlig ökning av EU:s gemensamma insatser i kampen mot cancer, för förebyggande, upptäckt och hantering i ett tidigt skede av kroniska och sällsynta sjukdomar, bland annat ärftliga och pandemiska sjukdomar samt sällsynta cancerformer, för bekämpning av antimikrobiell resistens och enklare tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård.
12. Europaparlamentet betonar vikten av Europeiska socialfonden, europeiska struktur- och investeringsfonderna för hälsa och Europeiska regionala utvecklingsfonden, bland annat Interregprogrammet, när det gäller att förbättra hälsotjänster och minska ojämlikhet i hälsa mellan regioner och socialgrupper i alla medlemsstater. Parlamentet begär att strukturfonderna och Sammanhållningsfonden också ska användas till att förbättra och underlätta gränsöverskridande hälso- och sjukvård i nästa fleråriga budgetram.
Patientrörlighet
13. Europaparlamentet noterar att det finns fyra orsaker till låg patientrörlighet: i) vissa medlemsstater var ganska sena med att genomföra direktivet, ii) allmänhetens medvetenhet om den allmänna rätten till ersättning är extremt låg, iii) vissa medlemsstater har infört hinder, såsom administrativa bördor, som begränsar gränsöverskridande hälso- och sjukvård, och iv) information om de patienter som söker hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat på grundval av direktivet saknas eller är ofullständig.
14. Europaparlamentet konstaterar att vissa system för förhandstillstånd verkar onödigt besvärliga och/eller restriktiva i förhållande till antalet ansökningar varje år. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta den strukturerade dialogen med medlemsstaterna och ge större klarhet i fråga om krav på förhandstillstånd och därmed knutna ersättningsvillkor.
15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för medlemsstaterna så att människor, om ett system med förhandstillstånd finns, kan jämföra behandlingar utomlands med den behandling som finns i den egna medlemsstaten utifrån den vägledande principen om kostnadseffektivitet för patienterna.
16. Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att begränsningar i tillämpningen av direktivet, såsom krav på förhandstillstånd eller begränsningar för ersättning bör vara nödvändiga och proportionerliga och inte leda till godtycklig eller social diskriminering, inte får medföra omotiverade hinder för den fria rörligheten för patienter och tjänster och inte heller bör innebära överdrivna bördor för de offentliga hälso- och sjukvårdssystemen i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta hänsyn till de svårigheter som en förskottsbetalning i samband med gränsöverskridande behandling kan utgöra för patienter med låga inkomster. Parlamentet noterar att systemen med förhandstillstånd är till för att underlätta medlemsstaternas planering och skydda patienterna från behandlingar där det finns allvarliga och särskilda problem med vårdens kvalitet och säkerhet.
17. Europaparlamentet noterar med oro att i vissa medlemsstater har försäkringsbolag bedrivit godtycklig diskriminering eller skapat omotiverade hinder för patienters och tjänsters fria rörlighet, vilket har fått negativa ekonomiska konsekvenser för patienterna.
18. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna med kraft att underrätta kommissionen om alla beslut att införa begränsningar för ersättningen för kostnader i enlighet med artikel 7.9 i direktivet samt orsakerna till detta.
19. Europaparlamentet beklagar att vissa medlemsstater ibland beviljar lägre ersättningsnivåer för gränsöverskridande hälso- och sjukvård som tillhandahålls av privata eller icke-kontrakterade vårdgivare på deras eget territorium än för gränsöverskridande hälso- och sjukvård som tillhandahålls av offentliga eller kontrakterade vårdgivare. Parlamentet anser att man bör garantera samma ersättningsnivåer för privat hälso- och sjukvård som för offentlig hälso- och sjukvård, under förutsättning att vårdens kvalitet och säkerhet kan säkerställas.
20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta för att utvärdera, anpassa och förenkla ersättningsförfarandena för patienter som får gränsöverskridande vård, däribland genom att förtydliga ersättningen för uppföljningsvård och -förfaranden, och att inrätta samordnande gemensamma kontaktpunkter hos relevanta försäkringsbolag på sjukvårdsområdet.
21. Europaparlamentet beklagar att tillämpningen av direktivet om telemedicin – hälso- och sjukvårdstjänster som tillhandahålls på distans – har lett till viss oklarhet i fråga om ersättningssystem, eftersom vissa medlemsstater ersätter eller tillhandahåller samråd med allmänläkare eller specialistläkare på distans, medan andra inte gör det. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja anpassandet av ersättningsbestämmelserna i enlighet med artiklarna 7.1 och 4.1 så att de också gäller för telemedicin, där så är lämpligt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anpassa sina strategier till att omfatta ersättning för telemedicin.
Gränsregioner
22. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och gränsregionerna att fördjupa samarbetet inom gränsöverskridande hälso- och sjukvård på ett effektivt och ekonomiskt hållbart sätt, bland annat genom att tillhandahålla tillgänglig, tillräcklig och begriplig information, för att säkra bästa möjliga vård för patienterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja och stimulera ett strukturellt utbyte av bästa praxis mellan gränsregioner. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att använda denna bästa praxis till att även förbättra hälso- och sjukvården i andra regioner.
23. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att stärka sammanhållningen mellan gränsregionerna genom att inrätta en gränsöverskridande EU-mekanism för att ta itu med några av de rättsliga och administrativa hinder som dessa regioner ställs inför.
Information till patienter
24. Europaparlamentet påminner om den viktiga roll som de nationella kontaktpunkterna spelar i att tillhandahålla information till patienter och hjälpa dem att fatta välgrundade beslut om att eventuellt söka hälso- och sjukvård i andra EU-länder. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att investera ytterligare i utvecklandet och främjandet av lättillgängliga och väl synliga nationella kontaktpunkter och e-hälsoplattformar för patienterna, som bör tillhandahålla användarvänlig, digitalt tillgänglig och hinderfri information för patienter och hälso- och sjukvårdspersonal på flera språk.
25. Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att tillsammans med patientorganisationer utarbeta riktlinjer för hur de nationella kontaktpunkterna ska fungera för att ytterligare underlätta och avsevärt förbättra hur det strukturella utbytet av information och praxis fungerar, i syfte att skapa harmoniserade, förenklade och patientvänliga förfaranden, blanketter och handböcker, och sätta de nationella kontaktpunkterna i kontakt med de informationskällor och den sakkunskap som finns i medlemsstaterna.
26. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla tillräcklig finansiering så att de nationella kontaktpunkterna kan utarbeta heltäckande information, och uppmanar kommissionen att intensifiera samarbetet bland de nationella kontaktpunkterna i hela unionen.
27. Europaparlamentet betonar att e-hälsa potentiellt kan förbättra patienternas tillgång till information om möjligheterna med gränsöverskridande hälso- och sjukvård och om sina rättigheter enligt direktivet.
28. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sin tur med kraft uppmana vårdgivare och sjukhus att på förhand tillhandahålla patienter en korrekt och uppdaterad kostnadsberäkning för behandlingen utomlands, inklusive läkemedel, arvoden, övernattningar och tilläggsavgifter.
29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, till gagn för nationella experter och genom informationskampanjer, skapa klarhet i dagens komplicerade rättsläge som har sin grund i samspelet mellan direktivet och förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen.
30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med behöriga nationella myndigheter, nationella kontaktpunkter, europeiska referensnätverk, patientorganisationer och nätverk för hälso- och sjukvårdspersonal organisera omfattande informationskampanjer för allmänheten, vilka bör bedrivas också med hjälp av nya digitala möjligheter och utformas för att främja en strukturell medvetenhet om patienters rättigheter och skyldigheter enligt direktivet.
31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att tillhandahålla lättillgänglig information om förfarandena för hur patienter kan lämna in klagomål i fall där deras rättigheter enligt direktivet inte har respekterats eller till och med kränkts.
32. Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen utarbetar riktlinjer för vilket slags information som de nationella kontaktpunkterna bör tillhandahålla, särskilt förteckningen över vilka behandlingar som är föremål för förhandstillstånd och vilka som inte är det, samt vilka kriterier och förfaranden som gäller.
33. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lägga vikt vid behovet av att fastslå varför det är nödvändigt med sådan tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård som gör att den fria rörligheten garanteras samtidigt som hälso- och sjukvård inte blir ett självändamål, då organisationen av hälso- och sjukvårdssystemen tillhör den nationella behörigheten.
34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja ökat samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter i allmänhet, och inte enbart genom de nationella kontaktpunkterna, och att vidare bedöma vilka fördelarna är med befintliga samarbetsinitiativ, i synnerhet i gränsöverskridande regioner, som garanterar medborgarna tillgång till säker och effektiv hälso- och sjukvård av hög kvalitet.
Sällsynta sjukdomar, sällsynta cancerformer och europeiska referensnätverk
35. Europaparlamentet betonar vikten av ett EU-omfattande samarbete för att säkerställa ett ändamålsenligt, gemensamt utnyttjande av kunskap, information och resurser för att ta itu med sällsynta och kroniska sjukdomar, bland annat sällsynta cancerformer, i hela EU på ett effektivt sätt. Parlamentet uppmuntrar i detta avseende kommissionen att stödja inrättandet av specialiserade centrum för sällsynta sjukdomar i EU, som bör integreras helt i de europeiska referensnätverken.
36. Europaparlamentet rekommenderar att man anknyter till de åtgärder som redan vidtagits för att öka allmänhetens medvetenhet om och förståelse för sällsynta sjukdomar och sällsynta cancerformer, och för att öka anslagen till forskning och utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att garantera patienter med sällsynta sjukdomar ytterligare tillgång till information, läkemedel och medicinsk behandling i hela EU, och att eftersträva en förbättrad tillgång till korrekta diagnoser i ett tidigt skede. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med att sällsynta sjukdomar registreras i så låg utsträckning och ytterligare utarbeta och främja gemensamma standarder för delning och utbyte av uppgifter mellan register för sällsynta sjukdomar.
37. Europaparlamentet betonar att det är absolut nödvändigt att förbättra modellerna för patientföljsamhet, som bör bygga på de mest stabila rönen från metaanalyser och storskaliga empiriska studier, och bör spegla verkligheten i medicinsk praxis och erbjuda rekommendationer för att göra patienter mer följsamma till sin behandling, i synnerhet när det gäller kroniska sjukdomar, vilket är en viktig barometer för att mäta hälso- och sjukvårdssystemens effektivitet och ändamålsenlighet.
38. Europaparlamentet betonar betydelsen och mervärdet av rörlighet i hela EU för hälso- och sjukvårdspersonal, under både utbildning och yrkesliv, och av deras särskilda roll i att förbättra kunskap och expertis om sällsynta sjukdomar.
39. Europaparlamentet föreslår att kommissionen bör inleda en ny ansökningsomgång för att utveckla nya europeiska referensnätverk, och fortsätta att stödja utvecklingen och utvidgningen av referensnätverksmodellen för att råda bot på geografiska skillnader och brister på expertis. Parlamentet betonar dock att en utvidgning av referensnätverken inte får ha en skadlig inverkan på hur de befintliga nätverken fungerar, under uppstartsfasen.
40. Europaparlamentet beklagar osäkerheten kring de europeiska referensnätverkens funktionssätt och deras samspel med nationella hälso- och sjukvårdssystem och andra EU-program. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att stödja medlemsstaterna och de europeiska referensnätverken i arbetet med att fastställa klara och transparenta regler för remittering av patienter, och att nå en överenskommelse om vilken form av stöd som medlemsstaterna ska tillhandahålla de europeiska referensnätverken.
41. Europaparlamentet uppmanar kommissionen med kraft att genomföra en handlingsplan via det europeiska gemensamma programmet för sällsynta sjukdomar för att fortsätta att på ett hållbart sätt utveckla och finansiera de europeiska referensnätverken och de patientnätverk som stöder dem. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att stödja vårdgivarna inom de europeiska referensnätverken och att integrera referensnätverken i sina hälso- och sjukvårdssystem genom att anpassa sina lagar och andra författningar och hänvisa till de europeiska referensnätverken i sina nationella planer för sällsynta sjukdomar och cancersjukdomar.
Ömsesidigt erkännande av (e-)recept
42. Europaparlamentet beklagar att patienter, särskilt i gränsområden, har svårt att få tillgång till och ersättning för läkemedel i andra medlemsstater på grund av att tillgången och reglerna varierar inom EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och deras respektive hälsomyndigheter att ta itu med de rättsliga och praktiska frågor som hindrar ömsesidigt erkännande av recept inom EU, och uppmanar med kraft kommissionen att vidta stödåtgärder i detta avseende.
43. Europaparlamentet beklagar att patienter har svårt att få tillgång till och ersättning för läkemedel i andra medlemsstater på grund av att tillgången och de administrativa reglerna varierar inom EU.
44. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en handlingsplan för att systematiskt komma till rätta med de alltför höga läkemedelspriserna och de stora prisskillnaderna mellan de olika medlemsstaterna.
45. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att säkerställa att recept som utfärdas av kompetenscentrum kopplade till europeiska referensnätverk accepteras för ersättning i alla medlemsstater.
46. Europaparlamentet välkomnar stödet från Fonden för ett sammanlänkat Europa som en del av insatserna för att de nuvarande pilotprojekten om utbyte av e-recept och patientjournaler ska utvecklas framgångsrikt och för att skapa exempel som andra medlemsstater kan följa efter 2020. Parlamentet insisterar att detta stöd måste fortsätta i nästa fleråriga budgetram.
e-hälsa
47. Europaparlamentet noterar att e-hälsa kan bidra till att säkerställa hälso- och sjukvårdssystems hållbarhet genom att minska vissa kostnader, och kan utgöra en viktig del av EU:s insatser för att möta dagens utmaningar på hälso- och sjukvårdsområdet. Parlamentet betonar att interoperabilitet för e-hälsa bör prioriteras för att förbättra de globala patientjournalerna och kontinuiteten i vården, samtidigt som patienternas integritet garanteras. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att ge alla patienter, inte minst äldre och personer med funktionsnedsättning, enkel tillgång till vård. Parlamentet föreslår i detta avseende att medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att investera i medborgarnas digitala kompetens och trappa upp nya lösningar för en åldrande befolkning, samtidigt som digitaliseringsbetingad utestängning med alla medel ska undvikas.
48. Europaparlamentet välkomnar inrättandet av den europeiska infrastrukturen för digitala e-hälsotjänster, som kommer att främja det gränsöverskridande utbytet av hälsouppgifter, särskilt e-recept och patientjournaler.
49. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt koppla upp sina hälso- och sjukvårdssystem mot den europeiska infrastrukturen för digitala e-hälsotjänster via en nationell kontaktpunkt för e-hälsa, i enlighet med sina egna riskbedömningar, och uppmanar kommissionen att underlätta denna process.
50. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera medlemsstaternas behov i fråga om digital hälsa. Parlamentet välkomnar kommissionens stöd till att anslå kontinuerliga finansiella resurser för att säkerställa kraftfulla strategier för digital hälsa på nationell nivå och utarbeta en lämplig ram för gemensamma åtgärder på EU-nivå för att motverka dubbelarbete och säkerställa utbyte av bästa praxis för en bredare användning av digital teknik i medlemsstaterna.
51. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ytterligare intensifiera samarbetet i hela Europa mellan hälso- och sjukvårdsmyndigheterna i syfte att koppla samman e-hälsouppgifter och patientjournaler med verktyg för elektroniska recept så att hälso- och sjukvårdspersonal ska kunna ge individanpassad och välinformerad vård till sina patienter och samarbete inom läkarkåren ska kunna främjas, samtidigt som EU:s dataskyddslagstiftning på detta område respekteras. Kommissionen uppmanas att vidta åtgärder för att underlätta sådana insatser.
52. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt genomföra den allmänna dataskyddsförordningen för att skydda de patientuppgifter som används i e-hälsotillämpningar och betonar vikten av att, särskilt på hälso- och sjukvårdsområdet, övervaka genomförandet av förordning (EU) nr 910/2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden(15). Parlamentet betonar att medborgarna måste kunna få tillgång till och använda sina egna hälsouppgifter, i enlighet med principerna i den allmänna dataskyddsförordningen.
Brexit
53. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förhandla fram ett stabilt avtal om hälso- och sjukvård med Storbritannien efter brexit, med särskilt fokus på gränsöverskridande rättigheter för patienter och de europeiska referensnätverkens funktionssätt.
o o o
54. Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens avsikt att granska effektiviteten i genomförandet av direktivet, och att i synnerhet undersöka kommissionens övervakning av och tillsyn över detta genomförande, de resultat som hittills uppnåtts i fråga om tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård, samt effektiviteten i EU:s finansieringsram för de åtgärder som finansieras.
55. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på ett korrekt sätt och i fullt samarbete med kommissionen genomföra alla bestämmelser i direktivet.
56. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
Europaparlamentets och rådets beslut nr 1786/2002/EG av den 23 september 2002 om antagande av ett program för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet (2003–2008), EGT L 271, 9.10.2002, s. 1.
Europaparlamentets och rådets beslut nr 1350/2007/EG av den 23 oktober 2007 om inrättande av ett andra gemenskapsprogram för åtgärder på hälsoområdet (2008–2013), EUT L 301, 20.11.2007, s. 3.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 282/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett tredje program för unionens åtgärder på hälsoområdet (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1350/2007/EG, EUT L 86, 21.3.2014, s. 1.
Kommissionens sammanfattande rapport om samrådet om omvandlingen av vård och omsorg på den digitala inre marknaden, 2018, https://ec.europa.eu/health/sites/health/files/ehealth/docs/2018_consultation_dsm_en.pdf.