Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2019 om Iran, särskilt fallet med människorättsförsvarare (2019/2611(RSP))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran, särskilt av den 13 december 2018 om Iran, särskilt fallet Nasrin Sotoudeh(1), och av den 25 oktober 2016 om EU-strategin gentemot Iran efter kärnteknikavtalet(2),
– med beaktande av rådets slutsatser om Iran av den 4 februari 2019,
– Med beaktande av rapporten från den särskilde rapportören om människorättssituationen i Islamiska republiken Iran av den 30 januari 2019 och hans uttalande om Iran av den 29 november 2018,
– med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 17 december 2018 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Islamiska republiken Iran,
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Iran har anslutit sig till,
– med beaktande av den iranske presidentens medborgarrättsstadga,
– med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare,
– med beaktande av uttalandet av den 29 november 2018 från FN:s människorättsexperter om att Iran måste skydda försvarare av kvinnors rättigheter,
– med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraff, EU:s riktlinjer om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter vad gäller yttrandefrihet online och offline,
– Med beaktande av rådets beslut av den 12 april 2018 om att förlänga sina restriktiva åtgärder i ytterligare tolv månader på grund av de allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Iran,
– med beaktande av uttalandet av den 12 mars 2019 från talespersonen för Europeiska utrikestjänsten om domen mot den iranska människorättsadvokaten Nasrin Sotoudeh,
– med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Människorättsförsvarare, journalister, advokater och nätaktivister i Iran tvingas fortsatt utstå trakasserier, godtyckliga gripanden, kvarhållanden och åtal för sitt arbete. Irans underrättelseministerium och andra organ har slagit till hårt mot civilsamhället de senaste månaderna.
B. I sin resolution av den 25 oktober 2016 om EU:s strategi gentemot Iran efter kärnteknikavtalet betonar parlamentet vikten av att upprätthålla EU:s riktlinjer för de mänskliga rättigheterna, även för försvarare av de mänskliga rättigheterna, i förbindelserna mellan EU och Iran.
C. Den välrenommerade människorättsadvokaten Nasrin Sotoudeh dömdes nyligen till minst sju års fängelse. Det har under två rättegångar rapporterats att hennes kombinerade straff kan komma att bli betydligt längre, även om den exakta längden på fängelsevistelsen är fortsatt oklar. Den verkliga orsaken till att hon fängslats tycks vara att hon fredligt försvarat de mänskliga rättigheterna i Iran. Rättegångarna mot henne levde inte upp till internationella normer för ett korrekt rättsförfarande.
D. Reza Khandan, Nasrin Sotoudehs make, frihetsberövades i samband med sitt stöd till kvinnor som bedrivit fredliga kampanjer mot att de tvingas bära hijab och för att hans hustru ska friges från fängelse. I januari 2019 dömdes han av Revolutionsdomstolen i Teheran till sex års fängelse.
E. Miljöaktivisterna Taher Ghadirian, Niloufar Bayani, Amirhossein Khaleghi, Houman Jokar, Sam Rajabi, Sepideh Kashani, Abdolreza Kouhpayeh och Morad Tahbaz från Persiska stiftelsen för miljö- och djurarvet greps i januari och februari 2018 och hölls kvar utan tillgång till advokat. De har under de senaste veckorna ställts inför rätta i förfaranden som inte uppfyllt normerna för rättvisa rättegångar. En annan medlem av gruppen, den iransk-kanadensiske universitetsprofessorn Kavous Seyed Emami, dog i fängsligt förvar under mystiska omständigheter.
F. Fackföreningsaktivisterna Esmaeil Bakhshi, Sepideh Gholian och Mohammad Habibi greps 2018 respektive 2019 efter att ha lett protester till stöd för arbetstagares och lärares rättigheter. Människorättsförsvararen Maryam Akbari Monfared dömdes 2010 till 15 års fängelse för hädelsebrott och har förvägrats läkarvård när hon lidit av olika sjukdomar.
G. Aktivisterna Arash Sadeghi, Narges Mohammadi och Farhad Meysami har alla dömts till långa fängelsestraff för sina kampanjer för kvinnors rättigheter, för avskaffande av dödsstraffet och för mänskliga rättigheter.
H. Iranska domstolar lyckas ofta inte erbjuda rättvisa rättegångar och använder erkännanden som framtvingats under tortyr som bevisning i rätten. Myndigheterna kriminaliserar alltjämt människorättsarbete och använder artikel 48 i den iranska straffprocesslagen för att inskränka de frihetsberövades tillgång till juridisk rådgivning. Det finns inga oberoende mekanismer för att säkerställa ansvarsutkrävande inom rättsväsendet.
I. Personer med medborgarskap i både ett EU-land och Iran, däribland brittisk-iranskan Nazanin Zaghari-Ratcliffe, fortsätter att gripas för att därefter under långa perioder sättas i isoleringscell och förhöras, förvägras ett korrekt rättsförfarande och dömas till långa fängelsestraff baserade på vaga eller ospecificerade anklagelser om ”nationell säkerhet” och ”spionage”, och det förs statsunderstödda förtalskampanjer mot de fängslade personerna.
J. Det har kommit rapporter om åtskilliga fall av omänskliga och förnedrande fängelseförhållanden och bristande tillgång till läkarvård under frihetsberövande i Iran, i strid med FN:s enhetliga minimiregler för behandling av fångar.
K. Under 2018 avrättades uppskattningsvis 273 personer i Iran, den näst högsta siffran i världen det året, enligt en rapport från den icke-statliga organisationen Iran Human Rights.
L. Under 2018 anordnade tusentals människor fredliga demonstrationer och strejker i protest mot obetalda löner, dåliga arbetsvillkor, korruption, politiskt förtryck och andra missförhållanden. Myndigheterna grep hundratals av dem och dömde många till fängelse och spöstraff.
M. Det iranska rättsväsendet fortsätter att slå ner fredliga motståndsaktioner av försvarare av kvinnors rättigheter, som protesterar mot tvånget att bära hijab. Under 2018 greps minst 39 kvinnor i samband med protester och ytterligare 55 för sitt arbete med kvinnors rättigheter.
N. Pressfriheten, både på och utanför internet, föreningsfriheten och tankefriheten undertrycks i Iran.
O. De iranska myndigheterna har systematiskt riktat in sig på journalister, däribland sådana som arbetar för BBC:s sändningar på persiska, och deras anhöriga genom användning av brottsutredningar, frysning av tillgångar, godtyckliga gripanden, kvarhållanden, övervakning, trakasserier och spridning av falsk, illasinnad och ärekränkande publicitet. Minst åtta journalister sitter för närvarande frihetsberövade i Iran.
P. Irans president Hassan Rouhani lanserade en medborgarrättsstadga i december 2016. Denna stadga är inte juridiskt bindande.
Q. Medlemmar av religiösa och etniska minoriteter, bland annat bahá'í, azerbajdzjaner, kurder, araber, balucher, sunnimuslimer, kristna och personer utan tro, diskrimineras på arbetsmarknaden, i utbildningen, i sin religionsfrihet och i sin politiska verksamhet i Iran.
1. Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att omedelbart och villkorslöst frige alla människorättsförsvarare, samvetsfångar och journalister som frihetsberövats och dömts enbart för att de har utövat sin rätt till yttrandefrihet och fredliga sammankomster. Parlamentet framhåller att de iranska myndigheterna alltid måste se till att människorättsförsvarare, advokater och journalister kan bedriva sitt arbete utan hot, trakasserier och hinder.
2. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till Irans regering att omedelbart och villkorslöst frige Sacharovpristagaren Nasrin Sotoudeh och lovordar hennes mod och engagemang för mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter i Iran. Parlamentet betraktar den fullständigt orättvisa rättegången och domen mot Nasrin Sotoudeh som ett allvarligt justitiemord och välkomnar uttalandet av Europeiska utrikestjänstens talesperson av den 12 mars 2019 i denna fråga.
3. Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att ändra artikel 48 i landets straffprocesslag för att se till att alla tilltalade har rätt att företrädas av en advokat efter eget val och rätt till en rättvis rättegång i överensstämmelse med Irans åtaganden enligt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.
4. Europaparlamentet uppmanar med kraft de iranska myndigheterna att säkerställa alla frihetsberövades säkerhet och välbefinnande, däribland tillgång till adekvat läkarvård. Parlamentet efterlyser även en oberoende utredning av Kavous Seyed-Emamis död i fängsligt förvar och av anklagelserna om tortyr av andra aktivister i fängsligt förvar, och fördömer bruket att avsiktligt neka politiska fångar läkarvård.
5. Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att som en brådskande åtgärd upphöra med övervakningen, gripandet, trakasserierna och lagföringen av journalister, nätaktivister och deras anhöriga och att sätta stopp för nätcensuren, och vill att det skapas villkor där yttrandefriheten och mediefriheten tolereras, både på och utanför nätet.
6. Europaparlamentet uppmanar Irans regering att samarbeta med FN:s särskilde rapportör om människorättssituationen i Iran, bland annat genom att låta honom resa in i landet.
7. Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater och EU-institutionerna att fortsätta att ta upp fall angående gripna människorättsförsvarare med sina iranska motsvarigheter och vid nästa möte för FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève.
8. Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att fortsätta att ta upp mänskliga rättigheter, särskilt situationen för människorättsförsvarare, i högnivådialogen mellan EU och Iran. Parlamentet uppmanar även vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att på nytt offentligt tillkännage att respekten för de mänskliga rättigheterna är en central del i utvecklingen av förbindelserna mellan EU och Iran.
9. Europaparlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten och rådet att undersöka möjligheten att upprätta en formell människorättsdialog med Iran i överensstämmelse med EU:s riktlinjer för människorättsdialoger med tredjeländer.
10. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s företrädare att uppmana de iranska myndigheterna att garantera människorättsförsvarares säkerhet och välbefinnande i fängsligt förvar och att genomföra fullständiga utredningar av rapporterna om tortyr.
11. Europaparlamentet uppmanar med kraft alla medlemsstater med diplomatisk närvaro i Teheran att använda de mekanismer som föreskrivs i EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare för att stödja och skydda dessa personer, bland annat offentliga uttalanden, diplomatiska démarcher, övervakning av rättegångar och fängelsebesök.
12. Europaparlamentet uppmanar med kraft Iran att upphöra med kriminaliseringen av arbete som bedrivs av försvarare av kvinnors rättigheter, bland annat sådana som fredligt protesterar mot tvånget att bära hijab, och kräver att denna diskriminerande och förnedrande sed avskaffas.
13. Europaparlamentet uppmanar Irans regering att skydda rättigheterna för alla personer som tillhör religiösa och etniska minoriteter och att göra upp med alla former av diskriminering av dem.
14. Europaparlamentet välkomnar ändringarna i lagen om narkotikahandel, som har minskat utdömandet av dödsstraff, och efterlyser en omprövning av alla dödsstraff för att säkerställa att rättegångarna genomfördes i enlighet med internationella normer. Parlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att införa ett omedelbart moratorium för tillämpningen av dödsstraff som ett steg mot dess avskaffande.
15. Europaparlamentet rekommenderar att en ad hoc-delegation från underutskottet för mänskliga rättigheter skickas till Iran före utgången av den nuvarande mandatperioden för att besöka fängslade människorättsförsvarare och hålla de möten som krävs med de iranska myndigheterna.
16. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, den högste ledaren i Islamiska republiken Iran, presidenten i Islamiska republiken Iran samt ledamöterna av det iranska Majlis.