Index 
Antagna texter
Tisdagen den 12 mars 2019 - Strasbourg
Begäran om upphävande av Monika Hohlmeiers immunitet
 Begäran om upphävande av Jean-Marie Le Pens immunitet
 Begäran om upphävande av Dominique Bildes immunitet
 Förlängning av tillämpningen av artikel 159 i arbetsordningen till utgången av den nionde valperioden
 Elektronisk information om godstransporter ***I
 Frivilligt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och Socialistiska republiken Vietnam om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog ***
 Frivilligt partnerskapsavtal mellan EU och Vietnam om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog (resolution)
 Protokollet om ändring av Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter ***
 Bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse bli parter i Europarådets konvention om en integrerad strategi för säkerhet, trygghet och service i samband med fotbollsmatcher och andra idrottsevenemang ***
 Protokoll om ändring av avtalet om sjötransport mellan EU och Kina (Kroatiens anslutning) ***
 EU–Egypten Europa–Medelhavsavtalet (Kroatiens anslutning) ***
 Partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Turkmenistan
 Genomförandebeslut om inledande av automatiskt utbyte av DNA-uppgifter i Förenade kungariket *
 Utbyte av information om tredjelandsmedborgare och vad gäller det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris) ***I
 Centraliserat system för identifiering av medlemsstater som innehar uppgifter om fällande domar mot tredjelandsmedborgare och statslösa personer (Ecris-TCN-systemet) ***I
 Programmet för Europeiska solidaritetskåren ***I
 EU:s cybersäkerhetsakt ***I
 Otillbörliga handelsmetoder mellan företag i livsmedelskedjan ***I
 Det europeiska medborgarinitiativet ***I
 Import av kulturföremål ***I
 Skydd av personuppgifter i samband med val till Europaparlamentet ***I
 Säkerhetshot kopplade till Kinas ökande teknologiska närvaro i EU och möjliga åtgärder på EU-nivå för att minska dem
 Läget i de politiska förbindelserna mellan EU och Ryssland
 Utveckling av EU:s kapacitet för konfliktförebyggande och medling

Begäran om upphävande av Monika Hohlmeiers immunitet
PDF 117kWORD 43k
Europaparlamentets beslut av den 12 mars 2019 om begäran om upphävande av Monika Hohlmeiers immunitet (2019/2002(IMM))
P8_TA(2019)0135A8-0165/2019

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den begäran om upphävande av Monika Hohlmeiers immunitet som översändes av den allmänne åklagaren vid åklagarmyndigheten i Coburg den 27 november 2018 i samband med en förundersökning och som tillkännagavs vid plenarsammanträdet den 14 januari 2019,

–  med beaktande av att Monika Hohlmeier har avstått från sin rätt att höras i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013(1),

–  med beaktande av artikel 46 i Förbundsrepubliken Tysklands grundlag,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0165/2019), och av följande skäl:

A.  Den allmänne åklagaren vid åklagarmyndigheten i Coburg har översänt en begäran om upphävande av immuniteten för Monika Hohlmeier, ledamot av Europaparlamentet invald för Förbundsrepubliken Tyskland, med anledning av en lagöverträdelse enligt artikel 142 i den tyska strafflagen. Talan gäller obehörigt avvikande från olycksplats.

B.  Den 4 september 2018 runt kl. 15 försökte Monika Hohlmeier parkera sin personbil i en parkeringsficka i Lichtenfels i Tyskland. Fronten på hennes fordon stötte då in i baksidan av en annan parkerad bil, som tillfogades skador till ett uppskattat värde av 287,84 euro. Monika Hohlmeier avvek därpå från olycksplatsen utan att bry sig om någon skadereglering.

C.  Enligt artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier ska Europaparlamentets ledamöter vad avser deras egen stats territorium åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land.

D.  Enligt artikel 46 i Förbundsrepubliken Tysklands grundlag får en ledamot inte ställas till svars eller gripas för en straffbar handling utan förbundsdagens godkännande, såvida han eller hon inte grips på bar gärning eller under dagen efter den begångna handlingen.

E.  Det är enbart Europaparlamentet som får besluta om immuniteten ska upphävas eller inte i det enskilda fallet. Parlamentet kan i rimlig utsträckning beakta ledamotens ståndpunkt vid beslutet om dennes immunitet ska upphävas eller inte(2).

F.  Den misstänkta lagöverträdelsen har inte något direkt eller uppenbart samband med Monika Hohlmeiers utövande av sitt uppdrag som ledamot av Europaparlamentet och utgör inte heller ett yttrande som gjorts eller en röst som avlagts under utövandet av hennes uppdrag som ledamot av Europaparlamentet i den mening som avses i artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

G.  Parlamentet har i detta fall inte funnit bevis för fumus persecutionis, det vill säga en tillräckligt allvarlig och konkret misstanke om att förfarandet har inletts i syfte att skada ledamotens politiska verksamhet.

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Monika Hohlmeiers immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till den behöriga myndigheten i Förbundsrepubliken Tyskland och till Monika Hohlmeier.

(1) Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot/Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C 200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.
(2) Dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, EU:T:2008:440, punkt 28.


Begäran om upphävande av Jean-Marie Le Pens immunitet
PDF 121kWORD 44k
Europaparlamentets beslut av den 12 mars 2019 om begäran om upphävande av Jean-Marie Le Pens immunitet (2018/2247(IMM))
P8_TA(2019)0136A8-0167/2019

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den ansökan om upphävande av Jean-Marie Le Pens immunitet som översändes den 5 september 2018 av det franska justitieministeriet på grundval av en begäran från den allmänne åklagaren vid appellationsdomstolen i Paris och som tillkännagavs i kammaren den 22 oktober 2018 med anledning av ett förfarande som handläggs av undersökningsdomare inom ramen för en rättslig utredning för de påstådda brotten trolöshet mot huvudman, döljande av trolöshet mot huvudman, organiserat bedrägeri, urkundsförfalskning och användning av falska handlingar samt förtäckt arbete genom döljande av anställda, i samband med anställningsförhållandena för ledamöternas assistenter,

–  efter att ha hört Jean-François Jalkh, som ersatte Jean-Marie Le Pen, i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013(1),

–  med beaktande av artikel 26 i Republiken Frankrikes konstitution,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0167/2019), och av följande skäl:

Α.  Undersökningsdomare vid Tribunal de Grande Instance i Paris har begärt ett upphävande av den parlamentariska immuniteten för Jean-Marie Le Pen i syfte att höra honom i samband med påstådda brott.

Β.  Begäran om upphävande av Jean-Marie Le Pens immunitet avser de påstådda brotten trolöshet mot huvudman, döljande av trolöshet mot huvudman, organiserat bedrägeri, urkundsförfalskning och användning av falska handlingar samt förtäckt arbete genom döljande av anställda, i samband med anställningsförhållandena för assistenter till ledamöter av Europaparlamentet som är medlemmar av Nationella fronten.

C.  En rättslig utredning inleddes den 5 december 2016 till följd av en förundersökning som inleddes efter en anmälan från Europaparlamentets dåvarande talman den 9 mars 2015 beträffande ett visst antal assistenter till ledamöter av Europaparlamentet som är medlemmar av Nationella fronten.

D.  Vid en husrannsakan på Nationella frontens högkvarter i februari 2016 beslagtogs ett antal handlingar i Nationella frontens kassörs kontor som avslöjade att partiet ville göra ”besparingar” genom att låta Europaparlamentet bekosta lönerna för partianställda i deras egenskap av parlamentsassistenter.

E.  I Nationella frontens organisationsplan, som offentliggjordes i februari 2015, figurerade endast 15 ledamöter av Europaparlamentet (av totalt 23) respektive 21 lokala assistenter och 5 ackrediterade assistenter (av totalt 54 assistenter). Ett antal parlamentsassistenter uppgav som sin arbetsplats Nationella frontens högkvarter i Nanterre, och i vissa fall angavs att de hade heltidsanställningar där, trots att de var bosatta mellan 120 och 945 km från den uppgivna arbetsplatsen. I detta skede i förundersökningen har det framkommit att åtta parlamentsassistenter praktiskt taget inte har utfört något assistentarbete alls, eller har gjort det endast som en mycket liten del av sina allmänna arbetsuppgifter.

F.  Under utredningarna avslöjades även omständigheter som ger anledning att betvivla att de berörda parlamentsassistenterna faktiskt hade några arbetsuppgifter vid Europaparlamentet, nämligen följande:

   Anställningsavtal som assistent till en ledamot av Europaparlamentet löpte mellan två avtal om anställning för Nationella fronten.
   Anställningsavtal som assistent till en ledamot av Europaparlamentet och avtal om anställning för Nationella fronten löpte parallellt.
   Avtal om anställning för Nationella fronten ingicks för perioder som omedelbart följde på perioder som omfattades av anställningsavtal som assistent till en ledamot av Europaparlamentet.

G.  Under utredningen avslöjades att Jean-Marie Le Pen i sin egenskap av ledamot av Europaparlamentet anställde en parlamentsassistent 2011, samtidigt som parlamentsassistenten i fråga uppgav för utredarna att han hade arbetat med en annan ledamots valkampanj under den berörda perioden. Jean-Marie Le Pen avlönade tre andra personer som parlamentsassistenter trots att de inte hade utfört något som helst arbete i denna egenskap.

H.  Utredningen avslöjade också att Jean-Marie Le Pen, i sin egenskap av ordförande för Nationella fronten vid tiden för de misstänkta brotten, införde ett system som Europaparlamentet rapporterat om och som gick ut på att avlöna vissa av Nationella frontens anställda med EU-medel, genom att personer som i själva verket arbetade för partiet ingick anställningsavtal med Europaparlamentet, i strid med gällande EU-regler.

I.  Undersökningsdomarna anser att det är nödvändigt att höra Jean-Marie Le Pen.

J.  Jean-Marie Le Pen har vägrat att hörsamma de kallelser som han delgavs av utredarna den 21 juni 2018, och upprepade detta när han delgavs en kallelse av undersökningsdomarna i juli 2018, varvid han åberopade sin parlamentariska immunitet.

K.  I syfte att genomföra förhöret med Jean-Marie Le Pen i samband med anklagelserna mot honom har den behöriga myndigheten lämnat in en ansökan om upphävande av hans immunitet.

L.  Enligt artikel 9 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier åtnjuter ledamöter av Europaparlamentet på sin egen stats territorium den immunitet som beviljas ledamöter i deras parlament.

M.  I artikel 26 i den franska konstitutionen slås fast att ingen parlamentsledamot får ”gripas för ett allvarligt brott eller en annan större förseelse eller utsättas för någon annan form av frihetsberövande eller frihetsinskränkande åtgärd utan tillstånd från presidiet i den kammare som ledamoten tillhör. Sådant tillstånd krävs dock inte om ledamoten grips på bar gärning eller vid lagakraftvunnen dom.”

N.  Det finns inga belägg för eller någon anledning att misstänka fumus persecutionis.

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Jean-Marie Le Pens immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till Republiken Frankrikes justitieminister och till Jean‑Marie Le Pen.

(1) Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot/Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C-200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C‑163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.


Begäran om upphävande av Dominique Bildes immunitet
PDF 123kWORD 44k
Europaparlamentets beslut av den 12 mars 2019 om begäran om upphävande av Dominique Bildes immunitet (2018/2267(IMM))
P8_TA(2019)0137A8-0166/2019

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den ansökan om upphävande av Dominique Bildes immunitet som översändes den 19 oktober 2018 av det franska justitieministeriet på grundval av en begäran från den allmänne åklagaren vid appellationsdomstolen i Paris och som tillkännagavs i kammaren den 12 november 2018 med anledning av ett förfarande som handläggs av undersökningsdomare inom ramen för en rättslig utredning för de påstådda brotten trolöshet mot huvudman, döljande av trolöshet mot huvudman, organiserat bedrägeri, urkundsförfalskning och användning av falska handlingar samt förtäckt arbete genom döljande av anställda, i samband med anställningsförhållandena för assistenter,

–  efter att ha hört Jean-François Jalkh, som ersatte Dominique Bilde, i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013(1),

–  med beaktande av artikel 26 i Republiken Frankrikes konstitution,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0166/2019), och av följande skäl:

Α.  Undersökningsdomare vid Tribunal de Grande Instance i Paris har begärt ett upphävande av den parlamentariska immuniteten för Dominique Bilde i syfte att höra henne i samband med påstådda brott.

Β.  Begäran om upphävande av Dominique Bildes immunitet avser de påstådda brotten trolöshet mot huvudman, döljande av trolöshet mot huvudman, organiserat bedrägeri, urkundsförfalskning och användning av falska handlingar samt förtäckt arbete genom döljande av anställda, i samband med anställningsförhållandena för assistenter till ledamöter av Europaparlamentet som är medlemmar av Nationella fronten.

C.  En rättslig utredning inleddes den 5 december 2016 till följd av en förundersökning som inleddes efter en anmälan från Europaparlamentets dåvarande talman den 9 mars 2015 beträffande ett visst antal assistenter till ledamöter av Europaparlamentet som är medlemmar av Nationella fronten.

D.  Vid en husrannsakan på Nationella frontens högkvarter i februari 2016 beslagtogs ett antal handlingar i Nationella frontens kassörs kontor som avslöjade att partiet ville göra ”besparingar” genom att låta Europaparlamentet bekosta lönerna för partianställda i deras egenskap av parlamentsassistenter. I detta skede i förundersökningen har det framkommit att åtta parlamentsassistenter praktiskt taget inte har utfört något assistentarbete alls, eller har gjort det endast som en mycket liten del av sina allmänna arbetsuppgifter.

E.  När det gäller Dominique Bilde har det visat sig att hennes parlamentsassistent på heltid från den 1 oktober 2014 till den 31 juli 2015 var en av de assistenter som praktiskt taget inte utförde något arbete alls som parlamentsassistent. I Nationella frontens organisationsplan från februari 2015 kallas den befattning som Dominique Bildes parlamentsassistent innehade ”nationellt ombud för framtidsplanering” inom avdelningen ”politisk bevakning och framtidsplanering” under ledning av en annan ledamot av Europaparlamentet. Hans avtal som parlamentsassistent följs av två andra anställningsavtal med anknytning till Nationella frontens verksamhet för perioden från augusti 2015 till den 31 december 2016. Under sin tid som parlamentsassistent hade han även följande befattningar: Generalsekreterare för Collectif Marianne, generalsekreterare för Collectif Mer et Francophonie och kandidat i departementsvalet i mars 2015 i departementet Doubs.

F.  Europaparlamentet har dragit in utbetalningen av ersättningen för utgifter för assistentstöd avseende anställningsavtalet för Dominique Bildes parlamentsassistent.

G.  Undersökningsdomarna anser att det är nödvändigt att höra Dominique Bilde.

H.  Dominique Bilde vägrade svara utredarna när hon kallades i augusti 2017 och vägrade inställa sig inför undersökningsdomarna inför åtalet för trolöshet mot huvudman den 24 november 2017, under åberopande av sin parlamentariska immunitet.

I.  I syfte att genomföra förhöret med Dominique Bilde i samband med anklagelserna mot henne har den behöriga myndigheten lämnat in en ansökan om upphävande av hennes immunitet.

J.  Enligt artikel 9 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier åtnjuter ledamöter av Europaparlamentet på sin egen stats territorium den immunitet som beviljas ledamöter i deras parlament.

K.  I artikel 26 i den franska konstitutionen slås fast att ingen parlamentsledamot får ”gripas för ett allvarligt brott eller en annan större förseelse eller utsättas för någon annan form av frihetsberövande eller frihetsinskränkande åtgärd utan tillstånd från presidiet i den kammare som ledamoten tillhör. Sådant tillstånd krävs dock inte om ledamoten grips på bar gärning eller vid lagakraftvunnen dom.”

L.  Det finns inga belägg för eller någon anledning att misstänka fumus persecutionis.

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Dominique Bildes immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till Republiken Frankrikes justitieminister och till Dominique Bilde.

(1) Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot/Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C 200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI: ECLI:EU:C:2011:543. tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.


Förlängning av tillämpningen av artikel 159 i arbetsordningen till utgången av den nionde valperioden
PDF 113kWORD 43k
Europaparlamentets beslut av den 12 mars 2019 om förlängning av tillämpningen av artikel 159 i Europaparlamentets arbetsordning till slutet av den nionde valperioden (2019/2545(RSO))
P8_TA(2019)0138B8-0147/2019

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av artikel 342 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen(1),

–  med beaktande av rådets förordningar (EG) nr 920/2005(2) och (EU, Euratom) 2015/2264(3),

–  med beaktande av riktlinjerna för flerspråkighet, antagna av presidiet den 16 juni 2014,

–  med beaktande av sitt beslut av den 26 februari 2014(4) om förlängning av tillämpningen av artikel 159 i Europaparlamentets arbetsordning till slutet av den åttonde valperioden och presidiets påföljande beslut om förlängning av undantaget från artikel 158 till slutet av den åttonde valperioden,

–  med beaktande av artiklarna 158 och 159 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 158 ska parlamentets samtliga handlingar avfattas på de officiella språken, och alla ledamöter har rätt att hålla sina anföranden i parlamentet på det officiella språk de önskar med tolkning till alla övriga officiella språk.

B.  Enligt artikel 159 ska det vara tillåtet att göra undantag från artikel 158 fram till åttonde valperiodens utgång, om och i den utsträckning det för ett officiellt språk inte finns tillräckligt många tolkar eller översättare trots att lämpliga åtgärder vidtagits. För varje officiellt språk för vilket ett undantag bedöms nödvändigt ska presidiet, på förslag från generalsekreteraren, och med vederbörlig hänsyn till de tillfälliga arrangemang som rådet antagit på grundval av fördragen när det gäller utarbetandet av rättsakter, fastställa om villkoren är uppfyllda och var sjätte månad se över sitt beslut.

C.  I rådets förordningar (EG) nr 920/2005 och (EU, Euratom) 2015/2264 föreskrivs en gradvis begränsning av undantaget när det gäller iriska och, i avsaknad av en annan rådsförordning som anger annat, att undantaget upphör från och med den 1 januari 2022.

D.  Trots att alla lämpliga åtgärder vidtagits förväntas kapaciteten för kroatiska, iriska och maltesiska inte vara sådan att man kan erbjuda fullständig tolkning för dessa språk från början av den nionde valperioden.

E.  Trots ständiga och ihållande interinstitutionella ansträngningar och avsevärda framsteg förväntas antalet kvalificerade översättare fortfarande vara så begränsat när det gäller iriska, att man för den överblickbara framtiden inte kan garantera full täckning av detta språk i enlighet med artikel 158. I enlighet med rådets förordningar (EG) nr 920/2005 och (EU, Euratom) 2015/2264 ska allt fler rättsakter översättas till iriska, vilket minskar möjligheterna att få andra parlamentsdokument översatta till iriska.

F.  Enligt artikel 159.4 får parlamentet efter det att presidiet lämnat en motiverad rekommendation besluta att förlänga giltighetstiden för artikel 159 vid slutet av valperioden.

G.  Mot bakgrund av ovanstående har presidiet rekommenderat att giltighetstiden för artikel 159 ska förlängas till slutet av den nionde valperioden.

1.  Europaparlamentet beslutar att förlänga tillämpningen av artikel 159 i Europaparlamentets arbetsordning till slutet av den nionde valperioden.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EGT 17, 6.10.1958, s. 385.
(2) Rådets förordning (EG) nr 920/2005 av den 13 juni 2005 om ändring av förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen och förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som skall användas i Europeiska atomenergigemenskapen och om införande av tillfälliga bestämmelser om undantag från de förordningarna (EUT L 156, 18.6.2005, s. 3).
(3) Rådets förordning (EU, Euratom) 2015/2264 av den 3 december 2015 om förlängning av giltighetstiden för och utfasning av de tillfälliga bestämmelser om undantag från förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen och förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som skall användas i Europeiska atomenergigemenskapen som införts genom förordning (EG) nr 920/2005 (EUT L 322, 8.12.2015, s. 1).
(4) EUT C 285, 29.8.2017, s. 164.


Elektronisk information om godstransporter ***I
PDF 264kWORD 71k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om elektronisk godstransportinformation (COM(2018)0279 – C8-0191/2018 – 2018/0140(COD))
P8_TA(2019)0139A8-0060/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0279),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 91, 100.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0191/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A8-0060/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) .../… om elektronisk godstransportinformation

P8_TC1-COD(2018)0140


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 91, 100.2 och 192.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  Effektiviteten i godstransport och logistik är av avgörande betydelse för unionsekonomins tillväxt och konkurrenskraft, den inre marknadens funktion och den sociala och ekonomiska sammanhållningen i alla regioner i unionen. [Ändr. 1]

(1a)  Syftet med denna förordning är att minska kostnaderna för behandling av transportinformation mellan myndigheter och ekonomiska aktörer, att förbättra myndigheternas kapacitet att säkerställa verkställighet och uppmuntra digitalisering av godstransport och logistik. [Ändr. 2]

(2)  Transporten av varor åtföljs av en stor mängd information som fortfarande utbyts i pappersformat, mellan företag och mellan företag och de offentliga myndigheterna. Användningen av pappersdokument utgör en betydande administrativ börda och en extra kostnad för logistikoperatörer och närstående industrier (såsom handel och tillverkning), särskilt för små och medelstora företag, och har en negativ inverkan på miljön. [Ändr. 3]

(2a)  Verkningsfullt och effektivt genomdrivande av reglerna är en förutsättning för en sund konkurrens på den inre marknaden. Verktygen för verkställighet måste bli mer digitaliserade för att man ska kunna frigöra kapacitet att säkerställa verkställighet, minska onödig byråkrati för företag som utför internationella transporter och särskilt små och medelstora företag, säkerställa bättre inriktning på transportoperatörer med hög riskvärdering och upptäcka otillbörliga metoder. Detta digitala ”smarta” genomdrivande kräver att all relevant information blir papperslös och görs tillgänglig för de behöriga myndigheterna i elektronisk form. Därför bör användningen av elektroniska transportdokument i framtiden bli regel. För att tjänstemän som ansvarar för tillsyn, däribland de som utför vägkontroller, ska få en tydlig och fullständig överblick över de transportföretag som kontrolleras bör de dessutom ha direkt tillgång i realtid till all relevant information för att kunna upptäcka överträdelser och avvikelser snabbare och mer effektivt. [Ändr. 4]

(3)  Avsaknad av en enhetlig rättslig ram på unionsnivå som kräver att offentliga myndigheter ska godta relevant godstransportinformation, som krävs enligt lag, i elektronisk form, anses vara den viktigaste orsaken till bristen på framsteg i arbetet för att uppnå förenkling och ökad effektivitet som möjliggjorts genom tillgängliga elektroniska medel. Det faktum att offentliga myndigheter inte godtar information i elektronisk form påverkar inte bara kommunikationen mellan dem och operatörer utan hindrar också, indirekt, utvecklingen av förenklad elektronisk kommunikation mellan företag i hela unionen och kommer att medföra en ökning av de administrativa kostnaderna, särskilt för små och medelstora företag. [Ändr. 5]

(4)  Vissa områden i unionens transportlagstiftning kräver att behöriga myndigheter godtar digitaliserad information, men detta gäller inte på långt när all relevant unionslagstiftning. Det I syfte att minska den administrativa bördan och möjliggöra effektivare kontroller samt åtgärder mot överträdelser bör det alltid vara möjligt att använda elektroniska medel för att göra föreskriven information avseende godstransport tillgänglig för myndigheterna inom hela unionen och för alla relevanta faser av transporter som utförs inom unionen. Vidare bör denna möjlighet finnas för all föreskriven information, inom alla transportsätt. Medlemsstaterna bör acceptera elektroniska transporthandlingar överlag, och de bör ratificera och tillämpa e-CMR-protokollet utan dröjsmål. Därför bör myndigheterna kommunicera elektroniskt med de berörda ekonomiska aktörerna om föreskriven information och göra sina egna data tillgängliga digitalt i enlighet med tillämplig lagstiftning. [Ändr. 6]

(5)  Medlemsstaternas myndigheter bör därför åläggas att godta information som gjorts tillgänglig elektroniskt närhelst ekonomiska aktörer är skyldiga att göra information tillgänglig som bevis för efterlevnad av krav som fastställs i unionsakter som antagits i enlighet med avdelning VI tredje delen i fördraget eller, med tanke på likheten i situationerna, av unionslagstiftning om transport av avfall. Detsamma bör gälla om en medlemsstats nationella lagstiftning som behandlar frågor som regleras i avdelning VI tredje delen i fördraget föreskriver tillhandahållande av föreskriven information som är identisk, helt eller delvis, med information som ska tillhandahållas i enlighet med sådan unionslagstiftning.

(5a)  För att minska den administrativa bördan och frigöra knappa verkställighetsresurser bör de ekonomiska aktörerna vara skyldiga att elektroniskt tillhandahålla föreskriven information till medlemsstaternas behöriga myndigheter, och medlemsstaternas behöriga myndigheter bör kommunicera elektroniskt med de berörda ekonomiska aktörerna när det gäller att tillhandahålla föreskriven information. [Ändr. 7]

(6)  Eftersom denna förordning enbart är avsedd att underlätta tillhandahållandet av information, specifikt, på elektronisk väg, bör den inte påverka de bestämmelser i unionslagstiftning eller i nationell lagstiftning som fastställer innehållet i föreskriven information och den bör, i synnerhet, inte införa några ytterligare krav på föreskriven information. Samtidigt som Eftersom denna förordning är avsedd att göra det möjligt att uppfylla krav på föreskriven information på elektronisk väg snarare än med hjälp av pappersdokument, bör den möjliggöra att europeiska plattformar för att utbyta och enkelt dela med sig av informationen utvecklas. Den bör inte på annat sätt påverka de relevanta unionsbestämmelserna om krav avseende de dokument som ska användas för den strukturerade presentationen av informationen i fråga. De bestämmelser i unionslagstiftning om transport av avfall som innehåller formföreskrifter för transporterna bör inte heller påverkas av denna förordning. Denna förordning bör inte heller påverka de bestämmelser om rapporteringsskyldigheter som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013(4) eller i genomförandeakter eller delegerade akter som antagits i enlighet med den förordningen. Kommissionen bör dock bedöma om bestämmelserna om innehållet i kraven på den föreskrivna informationen om transport av varor på unionens territorium behöver anpassas för att förbättra de behöriga myndigheternas kapacitet att säkerställa verkställighet. [Ändr. 8]

(7)  Användningen av elektroniska medel för utbytet av information i enlighet med denna förordning bör organiseras på ett sätt som garanterar säkerheten och tar hänsyn till konfidentialiteten avseende känslig kommersiell information.

(8)  För att göra det möjligt för operatörer att tillhandahålla relevant information i elektronisk form på samma sätt i alla medlemsstater, är det nödvändigt att utnyttja gemensamma specifikationer, som kommer att antas av kommissionen. Dessa specifikationer bör säkerställa datainteroperabilitet för de olika dataseten med underdataset avseende den relevanta föreskrivna informationen, och fastställa gemensamma förfaranden och detaljerade regler för de behöriga myndigheternas tillgång till och behandling av den informationen.

(9)  Vid utarbetandet av dessa specifikationer bör vederbörlig hänsyn tas till relevanta specifikationer för datautbyte som fastställs i relevant unionslagstiftning, och i relevanta europeiska och internationella standarder för multimodalt datautbyte, bl.a. bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen. Det bör också tas hänsyn till investeringar av ekonomiska aktörer och till transportsättspecifika datamodeller som därmed redan finns, samt till de principer och rekommendationer som fastställs i Europeiska interoperabilitetsramen(5), vilken tillhandahåller en av medlemsstaterna gemensamt överenskommen strategi för leverans av europeiska digitala offentliga tjänster. Dessutom är det viktigt att alla relevanta berörda parter engageras i utarbetandet och förberedelserna av dessa specifikationer. Vederbörlig omsorg bör också ägnas åt att se till att dessa specifikationer förblir teknikneutrala och öppna för innovativ teknik. [Ändr. 9]

(10)  Denna förordning bör fastställa de funktionella kraven för plattformar som är baserade på informations- och kommunikationsteknik och som kan användas av ekonomiska aktörer för att tillgängliggöra den föreskrivna godstransportinformationen i elektroniskt format (eFTI) till de behöriga myndigheterna (eFTI-plattformar). Villkor bör även fastställas för tredjepartsleverantörer av tjänster via eFTI-plattformar (leverantörer av eFTI-tjänster).

(11)  För att bygga upp förtroendet hos både medlemsstaternas myndigheter och de ekonomiska aktörerna avseende uppfyllandet av dessa krav bland eFTI-plattformar och leverantörer av eFTI-tjänster, bör medlemsstaternas behöriga myndigheter införa ett certifieringssystem som underbyggs av ackreditering i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008(6). På grund av den relativt långa genomförandeperioden bör kommissionen bedöma om teknik såsom blockkedjeteknik kan garantera samma resultat som certifieringssystemet, och samtidigt betydligt minska kostnaderna för ekonomiska aktörer och medlemsstater. [Ändr. 10]

(12)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av skyldigheten att godta den föreskrivna information som görs tillgänglig i elektroniskt format i enlighet med denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(7). [Ändr. 11]

(13)  I synnerhet bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa ett gemensamt dataset samt underdataset för respektive krav på föreskriven information som omfattas av denna förordning, samt gemensamma förfaranden och detaljerade regler för behöriga myndigheters tillgång till och behandling av den informationen om de berörda ekonomiska aktörerna gör denna information tillgänglig elektroniskt, inbegripet detaljerade regler och tekniska specifikationer. [Ändr. 12]

(14)  Kommissionen bör också tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa detaljerade regler för genomförandet av kraven för eFTI-plattformar och för leverantörer av eFTI-tjänster. [Ändr. 13]

(15)  I syfte att säkerställa en korrekt tillämpning av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen

   för att ändra del B i bilaga I, i syfte att införliva de förteckningar över krav på föreskriven information i medlemsstaternas lagstiftning som anmälts till kommissionen av medlemsstaterna i enlighet med denna förordning,
   för att ändra del A i bilaga I för att ta hänsyn till eventuella delegerade akter eller genomförandeakter som antas av kommissionen och som fastställer nya krav på föreskriven information på unionsnivå avseende transport av varor,
   för att ändra del B i bilaga I i syfte att införliva eventuella nya bestämmelser i relevant nationell lagstiftning som inför ändringar i de nationella kraven på föreskriven information, eller fastställer nya relevanta krav på föreskriven information som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde och anmäls till kommissionen av medlemsstaterna i enlighet med denna förordning,
   för att komplettera vissa tekniska aspekter av denna förordning, nämligen vad gäller reglerna för certifiering av eFTI-plattformar och leverantörer av eFTI-tjänster.
   för att fastställa gemensamma förfaranden, tekniska specifikationer och detaljerade regler för behöriga myndigheters tillgång till och behandling av de respektive informationskrav som omfattas av denna förordning, samt detaljerade regler för genomförandet av kraven för eFTI-plattformar och för leverantörer av eFTI-tjänster. [Ändr. 14]

(16)  Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016(8). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(17)  Eftersom målen för denna förordning, nämligen att säkerställa en enhetlig strategi för godtagande, från medlemstaternas myndigheters sida, av godstransportinformation som gjorts tillgänglig elektroniskt, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av behovet av att fastställa gemensamma krav, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder, i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(18)  Elektronisk behandling av personuppgifter som krävs som en del av föreskriven godstransportinformation bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679(9).

(19)  Kommissionen bör göra en utvärdering av denna förordning. Information bör samlas in för att ligga till grund för utvärderingen och för att bedöma lagstiftningens verkan i förhållande till de mål den eftersträvar.

(20)  Denna förordning kan inte tillämpas effektivt innan de delegerade akter och genomförandeakter som föreskrivs i förordningen har trätt i kraft. Denna förordning bör därför tillämpas från och med den ... [infoga datum] för att ge kommissionen tid att anta dessa akter.

(20a)  Kommissionen bör omedelbart inleda arbetet med de nödvändiga delegerade akterna för att undvika ytterligare förseningar och för att säkerställa att de ekonomiska aktörerna och medlemsstaterna har tillräckligt med tid att förbereda sig. [Ändr. 15]

(21)  Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001(10) och avgav ett yttrande den ... [infoga datum](11).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I

Allmäna bestämmelser

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.  Genom denna förordning inrättas en rättslig ram för elektronisk överföring av föreskriven information som rör transport av varor på unionens territorium, och även dess driftskompatibilitet. För detta ändamål fastställs i denna förordning [Ändr. 16]

a)  de villkor enligt vilka medlemsstaternas behöriga myndigheter är skyldiga att godta föreskriven information när den görs tillgänglig lämnas elektroniskt av berörda ekonomiska aktörer, [Ändr. 17]

aa)  de villkor enligt vilka de berörda ekonomiska aktörerna är skyldiga att göra föreskriven information elektroniskt tillgänglig för medlemsstaternas behöriga myndigheter, [Ändr. 18]

ab)  de villkor enligt vilka medlemsstaternas behöriga myndigheter måste kommunicera elektroniskt med de berörda ekonomiska aktörerna när det gäller att tillhandahålla föreskriven information. [Ändr. 19]

b)  regler för tillhandahållandet av tjänster som har anknytning till de berörda ekonomiska aktörernas tillhandahållande av föreskriven information i elektronisk form.

2.  Denna förordning gäller för krav på föreskriven information som anges i unionsakter som fastställer villkoren för transport av varor på unionens territorium i enlighet med avdelning VI tredje delen i fördraget, eller som fastställer villkoren för transport av avfall och krav på föreskriven information om transport av varor som anges i internationella konventioner som är tillämpliga i unionen. Beträffande transport av avfall gäller denna förordning inte för kontroller som utförs av tullkontor enligt tillämpliga unionsbestämmelser. De unionsakter för vilka denna förordning är tillämplig, och motsvarande krav på föreskriven information, förtecknas i del A i bilaga I. [Ändr. 20]

Denna förordning gäller också för krav på föreskriven information i medlemsstaternas lagstiftning som behandlar frågor vilka regleras i avdelning VI tredje delen i fördraget och som föreskriver tillhandahållande av information som är identisk, helt eller delvis, med den information som ska tillhandahållas i enlighet med krav på föreskriven information som avses i första stycket.

Den nationella lagstiftning och motsvarande krav på föreskriven information som avses i andra stycket ska förtecknas i del B i bilaga I, i enlighet med det förfarande som anges i artikel 2 b.

3.  Senast den ... [ett år från den dag då denna förordning träder i kraft] ska medlemsstaten underrätta kommissionen om de bestämmelser i nationell lagstiftning och motsvarande krav på föreskriven information som avses i andra stycket i punkt 2, vilka ska inkluderas i del B i bilaga I. Medlemsstaterna ska också underrätta kommissionen om varje ny bestämmelse i nationell lagstiftning som antas därefter, som omfattas av andra stycket i punkt 2 och som inför ändringar av dessa krav på föreskriven information eller fastställer nya relevanta krav på föreskriven information, inom en månad från antagandet av en sådan bestämmelse.

Artikel 2

Anpassning av bilaga I

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13 med avseende på ändringen av bilaga I för att

a)  inkludera en hänvisning till alla delegerade akter eller genomförandeakter som antas av kommissionen och som fastställer nya krav på föreskriven information mot bakgrund av unionsrättsakter som reglerar transport av varor i enlighet med avdelning VI tredje delen i fördraget,

b)  lägga till hänvisningar till nationell lagstiftning och krav på föreskriven information som anmäls av medlemsstaterna i enlighet med artikel 1.3.

ba)  lägga till hänvisningar till andra unionsrättsakter som reglerar transport av varor, och som fastställer krav på föreskriven information, [Ändr. 21]

bb)  lägga till hänvisningar till internationella konventioner som är tillämpliga i unionen, och som fastställer krav på föreskriven information, som direkt eller indirekt rör transporten av varor. [Ändr. 22]

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.  föreskriven information: information, i form av ett dokument eller inte, relaterad till transport av gods på unionens territorium, även genom transitering, som ska tillhandahållas av en berörd ekonomisk aktör i enlighet med de bestämmelser som avses i artikel 1.2 för att styrka överensstämmelse med de relevanta kraven i de berörda akterna.

2.  krav på föreskriven information: ett krav på att tillhandahålla föreskriven information.

3.  elektronisk godstransportinformation (electronic Freight Transport Information, eFTI): en uppsättning dataelement som behandlats elektroniskt för utbyte av föreskriven information mellan de berörda ekonomiska aktörerna och med de behöriga offentliga myndigheterna.

4.  behandling: en åtgärd eller uppsättning åtgärder som vidtas med eFTI, oberoende av om de utförs automatiserat eller inte, såsom insamling, registrering, organisering, strukturering, lagring, anpassning eller ändring, hämtning, läsning, användning, utlämnande genom överföring, spridning eller tillgängliggörande på annat sätt, sammanställning eller samkörning, begränsning, radering eller förstöring,

5.  eFTI-plattform: en lösning, baserad på informations- och kommunikationsteknik (IKT), såsom ett operativsystem, en driftsmiljö eller en databas, som är avsedd att användas för behandling av eFTI.

6.  utvecklare av eFTI-plattformar: en fysisk eller juridisk person som har utvecklat eller förvärvat en eFTI-plattform antingen i syfte att behandla föreskriven information som har anknytning till den egna ekonomiska verksamheten eller i syfte att släppa ut plattformen på marknaden.

7.  eFTI-tjänst: en tjänst bestående av behandling av eFTI med hjälp av en eFTI-plattform, fristående eller i kombination med andra IKT-lösningar, inbegripet andra eFTI-plattformar.

8.  leverantör av eFTI-tjänster: en fysisk eller juridisk person som tillhandahåller en eFTI-tjänst till berörda ekonomiska aktörer på grundval av ett avtal.

9.  berörd ekonomisk aktör: ett transportföretag eller en logistikoperatör, eller en annan fysisk eller juridisk person, som har ansvar för att göra föreskriven information tillgänglig för de behöriga myndigheterna i enlighet med det relevanta kravet på föreskriven information.

10.  människoläsbart format: ett sätt att representera data i elektronisk form som kan användas som information av en fysisk person utan att ytterligare behandling krävs.

11.  maskinläsbart format: ett sätt att representera data i elektronisk form som kan användas för automatisk behandling av en maskin.

12.  organ för bedömning av överensstämmelse: ett organ för bedömning av överensstämmelse i den mening som avses i artikel 2.13 i förordning (EG) nr 765/2008, ackrediterat i enlighet med den förordningen för att utföra bedömning av överensstämmelse avseende en eFTI-plattform eller en leverantör av eFTI-tjänster.

Kapitel II

Föreskriven information som görs tillgänglig elektroniskt

Artikel 4

Krav för de berörda ekonomiska aktörer aktörerna [Ändr. 23]

1.  Om Berörda ekonomiska aktörer gör ska göra föreskriven information tillgänglig elektroniskt. De ska de göra detta på grundval av data som behandlas på en certifierad eFTI-plattform, i enlighet med artikel 8 och, i tillämpliga fall, av en certifierad leverantör av eFTI-tjänster, i enlighet med artikel 9. Den föreskrivna informationen ska göras tillgänglig i maskinläsbart format och, på den behöriga myndighetens begäran, i människoläsbart format. [Ändr. 24]

Information i maskinläsbart format ska göras tillgänglig via en autentiserad, driftskompatibel och säker förbindelse med datakällan till en eFTI-plattform. Berörda ekonomiska aktörer ska uppge den internetadress via vilken åtkomst till informationen kan ges, tillsammans med eventuella andra uppgifter som är nödvändiga för att göra det möjligt för den behöriga myndigheten att entydigt identifiera den föreskrivna informationen. [Ändr. 25]

Information i människoläsbart format ska göras tillgänglig på plats, på bildskärmen till den elektroniska utrustning som ägs av den berörda ekonomiska aktören eller av de behöriga myndigheterna.

2.  Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att göra det möjligt för deras behöriga myndigheter att behandla föreskriven information som tillgängliggjorts av de berörda ekonomiska aktörerna i maskinläsbart format enligt andra stycket i punkt 1, i enlighet med de bestämmelser som kommissionen fastställt enligt artikel 7.

Artikel 5

Behöriga myndigheters godtagande och tillhandahållande av föreskriven information [Ändr. 26]

Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska godta föreskriven information som görs tillgänglig elektroniskt av de berörda ekonomiska aktörerna i enlighet med artikel 4.

Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska kommunicera elektroniskt med de berörda ekonomiska aktörerna om föreskriven information. [Ändr. 27]

Artikel 6

Konfidentiell kommersiell information

De behöriga myndigheterna, leverantörer av eFTI-tjänster och berörda ekonomiska aktörer ska vidta åtgärder för att säkerställa konfidentialitet avseende kommersiell information som behandlas och utbyts i enlighet med denna förordning.

Artikel 7

Gemensamt eFTI-dataset, gemensamma förfaranden och gemensamma regler för tillgång

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13 för att fastställa följande genom genomförandeakter: [Ändr. 28]

a)  Ett gemensamt eFTI-dataset samt underdataset för respektive krav på föreskriven information, inklusive motsvarande definitioner för varje dataelement som ingår i det gemensamma datasetet samt underdataset.

b)  Gemensamma förfaranden och detaljerade regler, inklusive gemensamma tekniska specifikationer, för behöriga myndigheters tillgång till eFTI-plattformar, inklusive förfaranden för behandling av föreskriven information som gjorts tillgänglig elektroniskt av de berörda ekonomiska aktörerna.

ba)  Gemensamma förfaranden och detaljerade regler för att bekräfta identiteten på fysiska eller juridiska personer som utfärdar rättsligt bindande intyg som anges nedan. [Ändr. 29]

Befintliga, standardiserade datamodeller och dataset som anges i internationella konventioner, som är tillämpliga i unionen, ska användas som referens för att fastställa dessa gemensamma eFTI-data, förfaranden och regler för tillgång. [Ändr. 30]

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 14.2. [Ändr. 31]

Kapitel III

eFTI-plattformar och eFTItjänster

Avsnitt 1

Krav för eFTI-plattformar och eFTI-tjänster

Artikel 8

Funktionella krav för eFTI-plattformar

1.  FTI-plattformarna ska styras av de allmänna principerna om teknikneutralitet och driftskompatibilitet. De eFTI-plattformar som används för behandling av föreskriven information ska tillhandahålla funktionalitet som säkerställer att [Ändr. 32]

a)  personuppgifter kan ska behandlas i enlighet med förordning (EU) 2016/679, [Ändr. 33]

b)  kommersiella data kan ska behandlas i enlighet med artikel 6, [Ändr. 34]

ba)  eFTI-plattformar och de data som ingår i dem är driftskompatibla, [Ändr. 35]

c)  en unik elektronisk identifierande länk kan upprättas mellan de data som behandlas och den fysiska transporten av en bestämd uppsättning varor som dessa data avser, från ursprungsorten till bestämmelseorten, inom ramen för ett enda transportavtal, oberoende av kvantiteten eller antalet containrar, kollin eller delar en fraktsedel, [Ändr. 36]

d)  data kan behandlas uteslutande på grundval av auktoriserad och autentiserad tillgång,

e)  all behandling registreras i vederbörlig ordning för att möjliggöra, som ett minimum, identifiering av varje distinkt åtgärd, den fysiska eller juridiska person som utfört åtgärden och sekvenseringen av åtgärderna för varje enskilt dataelement; om en behandlingsåtgärd inbegriper ändring eller radering av ett existerande dataelement ska det ursprungliga dataelementet bevaras,

ea)  behöriga myndigheter har omedelbar tillgång till all relevant information enligt nationell lagstiftning eller unionslagstiftning, för att säkerställa allmän ordning och efterlevnad av unionsrättsakter som reglerar transport av varor i enlighet med avdelning VI tredje delen i fördraget, [Ändr. 37]

f)  data kan arkiveras och förbli åtkomliga under en lämplig tidsperiod, i enlighet med relevanta krav på föreskriven information,

g)  data är skyddade mot förvanskning och stöld,

h)  de dataelement som behandlas motsvarar det gemensamma eFTI-datasetet samt underdataset, och kan behandlas på vilket som helst av unionens officiella språk eller ett språk som har officiell status i en medlemsstat. [Ändr. 38]

1a.  Det ska finnas ett standardiserat eFTI-format som omfattar alla krav på föreskriven information som förtecknas i del A i bilaga 1 och alla krav på föreskriven information som förtecknas i del B i bilaga 1 i en särskild och avgränsad del av det eFTI-format som finns i medlemsstaternas förteckning. [Ändr. 39]

2.  Kommissionen ska genom genomförandeakter ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13, för att fastställa detaljerade regler med avseende på de krav som fastställs i punkt 1. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 14.2. [Ändr. 40]

Artikel 9

Krav för leverantörer av eFTI-tjänster

1.  Leverantörer av eFTI-tjänster ska säkerställa att

a)  data behandlas enbart av auktoriserade användare och i enlighet med tydligt definierade användarroller och behandlingsrättigheter inom eFTI-plattformen, i enlighet med de relevanta kraven på föreskriven information,

aa)  data är driftskompatibla, [Ändr. 41]

b)  data lagras och är åtkomliga under en lämplig tidsperiod fyra år, i enlighet med relevanta krav på föreskriven information, [Ändr. 42]

c)  behörgia myndigheter har omedelbar tillgång till föreskriven information som rör en godstransport och som behandlas med hjälp av deras eFTI-plattformar, när en berörd ekonomisk aktör ger de behöriga myndigheterna denna tillgång, [Ändr. 43]

d)  ata är skyddade på lämpligt sätt, inklusive mot obehörig eller otillåten behandling och mot förlust, förstöring eller skada genom olyckshändelse.

2.  Kommissionen ska genom genomförandeakter ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13, för att fastställa detaljerade regler med avseende på de krav som fastställs i punkt 1. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 14.2. [Ändr. 44]

AVSNITT 3

Certifiering

Artikel 10

Organ för bedömning av överensstämmelse

1.  Organ för bedömning av överensstämmelse ska vara ackrediterade enligt förordning (EG) nr 765/2008 för certifieringen av eFTI-plattformar och leverantörer av eFTI-tjänster enligt artiklarna 11 och 12 i denna förordning.

2.  När det gäller ackreditering ska ett organ för bedömning av överensstämmelse uppfylla kraven i bilaga II.

3.  Medlemsstaterna ska upprätthålla en uppdaterad förteckning över de ackrediterade organen för bedömning av överensstämmelse, och över de eFTI-plattformar och leverantörer av eFTI-tjänster som certifierats av dessa organ i enlighet med artiklarna 11 och 12. De ska göra denna förteckning allmänt tillgänglig på en officiell statlig webbplats. Förteckningen ska uppdateras regelbundet utan dröjsmål varje gång det görs en ändring i den information som den innehåller, och senast den 31 mars maj varje år. [Ändr. 45]

4.  Senast den 31 mars maj varje år ska medlemsstaterna översända de förteckningar som avses i punkt 3 till kommissionen, tillsammans med adressen till den webbplats där dessa förteckningar har offentliggjorts. Kommissionen ska offentliggöra en länk till dessa webbplatsadresser på sin officiella webbplats. [Ändr. 46]

Artikel 11

Certifiering av eFTI-plattformar

1.  På begäran av en utvecklare av eFTI-plattformar ska organ för bedömning av överensstämmelse bedöma huruvida eFTI-plattformen uppfyller de krav som fastställs i artikel 8.1. Om bedömningen är positiv ska ett intyg om överensstämmelse utfärdas. Om bedömningen är negativ ska organet för bedömning av överensstämmelse informera sökanden om varför plattformen inte uppfyller dessa krav.

1a.   Certifieringen ska utföras på ett oberoende sätt för att undvika snedvridning av konkurrensen. Överenstämmelsen med befintliga, standardiserade plattformar, som fastställs i internationella konventioner som är tillämpliga i unionen, ska säkerställas. [Ändr. 47]

1b.  Befintliga it-system, som för närvarande används av ekonomiska aktörer i transportsektorn för att tillhandahålla föreskriven information och som uppfyller de funktionella krav som fastställs i artikel 8.1, ska certifieras som e-FTI-plattformar. [Ändr. 48]

2.  Organ för bedömning av överensstämmelse ska upprätthålla en uppdaterad förteckning över certifierade eFTI-plattformar och över eFTI-plattformar som har fått en negativ bedömning. Den uppdaterade förteckningen ska skickas till de berörda behöriga myndigheterna varje gång ett intyg eller en negativ bedömning utfärdas.

3.  Information som gjorts tillgänglig för behöriga myndigheter genom en certifierad eFTI-plattform ska åtföljas av ett certifieringsmärke.

4.  Utvecklaren av eFTI-plattformar ska ansöka om en ny bedömning av sin certifiering om de tekniska specifikationer som antagits i de genomförandeakter som avses i artikel 7.2 ändras.

5.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13 för att komplettera denna förordning med regler om certifiering, användning av certifieringsmärket och förnyelse av certifieringen av eFTI-plattformar.

Artikel 12

Certifiering av leverantörer av eFTI-tjänster

1.  På begäran av en leverantör av eFTI-tjänster ska ett organ för bedömning av överensstämmelse bedöma huruvida leverantören av eFTI-tjänster uppfyller de krav som fastställs i artikel 9.1. Om bedömningen är positiv ska ett intyg om överensstämmelse utfärdas. Om bedömningen är negativ ska organet för bedömning av överensstämmelse informera sökanden om varför leverantören inte uppfyller dessa krav.

2.  Organ för bedömning av överensstämmelse ska upprätthålla en uppdaterad förteckning över certifierade leverantörer av eFTI-tjänster och över sådana leverantörer som har fått en negativ bedömning. Den uppdaterade förteckningen ska göras tillgänglig för de berörda behöriga myndigheterna varje gång ett intyg eller en negativ bedömning utfärdas.

3.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13 för att komplettera denna förordning med regler om certifiering av leverantörer av eFTI-tjänster.

Kapitel IV

Delegering av befogenheter och genomförandebestämmelser

Artikel 13

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2, 7, 8.2, 9.2, 11.5 och 12.3 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den ... [dag då denna förordning träder i kraft]. [Ändr. 49]

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 2, 7, 8.2, 9.2, 11.5 och 12.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. [Ändr. 50]

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter Delegerade akter som utsetts av varje medlemsstat antas i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 artikel 2 ska börja tillämpas ett år efter det att de har trätt i kraft. [Ändr. 51]

4a.   Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den se till att de berörda intressenterna och deras representativa organ rådfrågas i lämpliga forum, dvs. den expertgrupp som inrättades genom kommissionens beslut C(2018) 5921 final av den 13 september 2018 ("forumet för digitala transporter och digital logistik"). [Ändr. 52]

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 2, 10.5 och 11.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 14

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. [Ändr. 53]

Kapitel V

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 15

Översyn

1.  Senast den ... [femtre år efter den dag då denna förordning börjar tillämpas] ska kommissionen genomföra en utvärdering av denna förordning och lägga fram en rapport om de viktigaste resultaten för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Denna utvärdering ska särskilt undersöka möjligheten att utvidga tillämpningsområdet för denna förordning till viss information mellan företag, som är nödvändig för att styrka överensstämmelse med de relevanta kraven i unionens rättsakter om varutransporter i enlighet med avdelning VI i tredje delen av fördraget. [Ändr. 54]

2.  Medlemsstaterna ska förse kommissionen med den information som är nödvändig för utarbetandet av denna rapport.

Artikel 16

Övervakning

Medlemsstaterna ska förse kommissionen med följande uppgifter vartannat år och första gången senast den ... [två år från den dag då denna förordning börjar tillämpas]:

1.  Antalet behöriga myndigheter som har genomfört åtgärder för att få tillgång till och behandla information som gjorts tillgänglig av berörda ekonomiska aktörer i enlighet med artikel 4.2.

2.  Antalet berörda ekonomiska aktörer som har gjort föreskriven information tillgänglig för medlemsstaternas behöriga myndigheter i enlighet med artikel 4.1, uppdelat efter transportsätt.

Informationen ska lämnas för varje år som omfattas av rapporteringsperioden.

Artikel 17

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den ... [fyra tre år efter dess ikraftträdande det att denna förordning har trätt i kraft]. [Ändr. 55]

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

FÖRESKRIVEN INFORMATION SOM OMFATTAS AV DENNA FÖRORDNINGS TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Krav på föreskriven information som fastställs i unionslagstiftning

I tabellen nedan förtecknas de krav på föreskriven information som anges i unionsakter som fastställer villkoren för transport av varor på unionens territorium i enlighet med avdelning VI tredje delen i fördraget samt villkoren för transport av avfall:

EU-lagstiftning

Informationspunkt

Rådets förordning nr 11 om avskaffande av diskriminering såvitt avser fraktsatser och befordringsvillkor

EGT 052 (16.8.1960, s. 1121)

Direktiv 92/106/EEG om gemensamma regler för vissa former av kombinerad transport av gods mellan medlemsstaterna

EGT L 368 (17.12.1992, s. 38)

[Förslag COM(2017) 648 final - 2017/0290 (COD) om ändring av direktiv 92/106/EEG]

Förordning (EG) nr 1072/2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg

EUT L 300/72 (14.11.2009, s. 72)

[Förslag COM(2017) 0281 final - 2017/0123 (COD) om ändring av förordning (EG) nr 1071/2009 och förordning (EG) nr 1072/2009]

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1998 om detaljerade bestämmelser för genomförande av de gemensamma grundläggande standarderna avseende luftfartsskydd

EUT L 299/1 (14.11.2015, s. 1)

Direktiv 2008/68/EG om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar

EUT L 260, (30.9.2008, s. 13)

Hänvisningar till ADR, RID, ADN(12)

Förordning (EG) nr 1013/2006 om transport av avfall

(EUT L 190, 12.7.2006, s. 1)

Avsändarens namn och adress

Artikel 6.1

Artikel 3 (hänvisning till artikel 6 i rådets förordning nr 11)

 

Varuslag och vikt

Artikel 6.1

Artikel 3 (hänvisning till artikel 6 i rådets förordning nr 11)

 

Ort och datum för godsets mottagande för transport

Artikel 6.1

Artikel 3 (hänvisning till artikel 6 i rådets förordning nr 11)

 

Lossningsplats

Artikel 6.1

Artikel 3 (hänvisning till artikel 6 i rådets förordning nr 11)

 

Färdväg eller färdlängd, om dessa omständigheter motiverar ett annat pris än det som normalt tillämpas

Artikel 6.1

Artikel 3 (hänvisning till artikel 6 i rådets förordning nr 11)

 

 

 

 

 

 

Eventuella gränspassager

Artikel 6.1

Artikel 3 (hänvisning till artikel 6 i rådets förordning nr 11 av den 27 juni 1960)

 

Pålastnings- och urlastningsstationer för järnvägssträcka

Artikel 3

 

Lastnings- och lossningshamnar för inre vattenväg

Artikel 3

 

Lastnings- och lossningshamnar för sjötransport

Artikel 3

 

Stämpel som anbringas av järnvägs- eller hamnmyndigheterna på järnvägsstationerna eller i berörda inlands- eller kusthamnar när den del av resan som företas på järnväg eller inre vattenvägar eller till sjöss har avslutats

Artikel 3

 

[Avsändarens namn, adress, kontaktuppgifter och underskrift]

[Artikel 3.2 a (ersätter artikel 3 i rådets direktiv 92/106/EEG)]

 

[Plats där den kombinerade transporten påbörjas i unionen, och datum då den påbörjas]

[Artikel 3.2 b (ersätter artikel 3 i rådets direktiv 92/106/EEG)]

 

[Mottagarens namn, adress och kontaktuppgifter]

[Artikel 3.2 c (ersätter artikel 3 i rådets direktiv 92/106/EEG)]

 

[Plats där den kombinerade transporten avslutas i unionen, och datum då den avslutas]

[Artikel 3.2 d (ersätter artikel 3 i rådets direktiv 92/106/EEG)]

 

[Avståndet fågelvägen mellan den plats där den kombinerade transporten påbörjas och den plats där den kombinerade transporten avslutas i unionen]

[Artikel 3.2 e (ersätter artikel 3 i rådets direktiv 92/106/EEG)]

 

 

 

 

 

[En beskrivning, undertecknad av avsändaren, av transportvägen för den kombinerade transporten inklusive åtminstone följande uppgifter för varje etapp, även för varje transportslag som ingår i icke-vägetappen, i transporten inom unionen:

i) Etappens del i transporten (dvs. första etapp, icke-vägetapp eller avslutande etapp).

ii) Transportföretagets namn, adress och kontaktuppgifter.

iii) Transportslag och dess ordningsnummer i transporten.]

 

 

[Artikel 3.2 f (ersätter artikel 3 i rådets direktiv 92/106/EEG)]

 

 

 

 

 

[Identifiering av den transporterade intermodala lastenheten]

[Artikel 3.2 g (ersätter artikel 3 i rådets direktiv 92/106/EEG)]

 

 

 

 

 

[För den inledande vägtransportetappen:

i) Plats för omlastning till icke-vägetappen.

ii) Avståndet fågelvägen, för den inledande vägtransportetappen, mellan avsändningsplatsen och den första omlastningsterminalen.

iii) Om den inledande vägetappen har avslutats: transportföretagets underskrift för att bekräfta att transporten på vägetappen har genomförts.]

[Artikel 3.2 h (ersätter artikel 3 i rådets direktiv 92/106/EEG)]

 

 

 

 

 

[För den avslutande vägtransportetappen:

i) Den plats där godset [över]tas från icke-vägetappen (järnväg, inre vattenvägar eller sjötransport).

ii) Avståndet fågelvägen, för den avslutande vägtransportetappen, mellan omlastningsplatsen och den plats där den kombinerade transporten avslutas i unionen). ]

[Artikel 3.2 i (ersätter artikel 3 i rådets direktiv 92/106/EEG)]

 

 

 

 

 

[För icke-vägetappen:

i) Om icke-vägetappen har avslutats: transportföretagets underskrift (eller transportföretagens underskrift vid två eller flera icke-vägtransporter på icke-vägetappen) för att bekräfta att transporten på icke-vägetappen har genomförts.

ii) Om tillgängligt: en underskrift eller ett sigill, från de relevanta järnvägs- eller hamnmyndigheterna i de relevanta terminaler (järnvägsstation eller hamn) som berörs på icke-vägetappen i transporten, som bekräftar att den relevanta delen av icke-vägetappen har avslutats. ]

[Artikel 3.2 j (ersätter artikel 3 i rådets direktiv 92/106/EEG)]

 

 

 

 

 

Avsändarens namn, adress och underskrift

Artikel 8.3 a

[Artikel 8.3 a (inga ändringar föreslås)]

 

Transportföretagets namn, adress och underskrift

Artikel 8.3 b

[Artikel 8.3 b (inga ändringar föreslås)]

 

Mottagarens namn, adress och namnteckning, samt datum då godset levererades

Artikel 8.3 c

[Artikel 8.3 c (inga ändringar föreslås)]

 

 

 

Ort och datum för övertagande av godset samt angiven leveransort

Artikel 8.3 d

[Artikel 8.3 d (inga ändringar föreslås)]

 

 

 

Gängse beskrivning av godsets art och av den förpackningsmetod som använts, samt, när det gäller farligt gods, allmänt vedertagen beskrivning samt uppgift om antalet förpackningar och om särskild märkning och nummeruppgifter på förpackningarna

Artikel 8.3 e

[Artikel 8.3 e (inga ändringar föreslås)]

 

 

Godsets bruttovikt eller annan uppgift om mängden

Artikel 8.3 f

[Artikel 8.3 f (inga ändringar föreslås)]

 

 

Motorfordonets och släpvagnens registreringsnummer

Artikel 8.3 g

[Artikel 8.3 g (inga ändringar föreslås)]

 

 

Den säkerhetsgodkända speditörens unika alfanumeriska identitetskod som erhållits från den behöriga myndigheten

Bilaga 6.3.2.6 a

 

 

En unik identitetsbeteckning för försändelsen, t.ex. flygfraktsedelns (underfraktsedelns, HAWB, eller huvudfraktsedelns, MAWB) nummer

Bilaga 6.3.2.6 b

 

 

Försändelsens innehåll (**)

Bilaga 6.3.2.6 c

 

 

Försändelsens säkerhetsstatus med angivelsen

– ”SPX”, som betyder att försändelsen är säker för passagerar-, frakt- och postluftfartyg, eller

– ”SCO”, som betyder att försändelsen endast uppfyller kraven för att lastas ombord på frakt- och postluftfartyg, eller

– ”SHR”, som betyder att försändelsen är säker för passagerar-, frakt- och postluftfartyg i enlighet med högriskkrav

Bilaga 6.3.2.6 d

 

 

Skälet till att säkerhetsstatusen utfärdats, med angivelsen

– ”KC”, som betyder att försändelsen mottagits från en känd avsändare, eller

– ”AC”, som betyder att försändelsen mottagits från en kontoavsändare, eller

– ”RA”, som betyder att försändelsen har valts ut av en säkerhetsgodkänd speditör, eller

– av de metoder som använts för säkerhetskontrollen, eller

– av skälen till att försändelsen undantagits från säkerhetskontroll

Bilaga 6.3.2.6 e

 

 

Namnet på den person som utfärdat säkerhetsstatusen, eller motsvarande identifikation, och datum och tidpunkt för utfärdandet

Bilaga 6.3.2.6 f

 

 

Den unika identitetskoden från den behöriga myndigheten, för alla säkerhetsgodkända speditörer som godtagit den säkerhetsstatus som tilldelats en försändelse av en annan säkerhetsgodkänd speditör

Bilaga 6.3.2.6 g

 

 

Allmänna uppgifter som ska finnas i godsdeklarationen

 

 

 

 

 

 

5.4.1.1.1

 

Allmänna uppgifter som krävs för transport med tankfartyg

 

 

 

 

 

 

5.4.1.1.2 – endast ADN

 

Särskilda uppgifter som ska anges för vissa typer av farligt gods, eller vissa inneslutningar, eller för transportkedjor som inbegriper olika transportsätt, i enlighet med särskilda bestämmelser i kapitel 5.4 i de respektive bilagorna till ADR, RID och ADN

 

 

 

 

 

 

5.4.1.1.3–5.4.1.1.21 – ADR och RID

5.4.1.1.3–5.4.1.1.22 – ADN

 

Tilläggsuppgifter och särskilda uppgifter som krävs för vissa klasser av farligt gods

 

 

 

 

 

 

5.4.1.2

 

Ej farligt gods

5.4.1.5

 

Stuvningsintyg för container

5.4.2

 

Skriftliga instruktioner

 

 

 

 

 

 

5.4.3

 

Uppgifter i anmälningsdokumentet för transporter av avfall som omfattas av förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 1013/2006

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga IA

Uppgifter i transportdokumentet för transporter av avfall som omfattas av förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 1013/2006

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga IB

Uppgifter i det dokument som ska åtfölja de transporter av avfall som omfattas av de allmänna informationskraven i artikel 18 i förordning (EG) nr 1013/2006

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga VII

Medlemsstaternas lagstiftning

I tabellen nedan förtecknas medlemsstaternas relevanta nationella lagstiftning som behandlar frågor vilka regleras i avdelning VI tredje delen i fördraget och som föreskriver tillhandahållande av information som är identisk, helt eller delvis, med den information som specificeras i punkt A i denna bilaga.

[Medlemsstat]

Lagstiftning

Informationspunkt

[Hänvisning till lagstiftning]

[Hänvisning till lagstiftning]

[…]

[Hänvisning till lagstiftning]

[Informationspunkt enligt respektive artikel i en rättsakt]

[Artikelhänvisning]

[Artikelhänvisning]

 

 [Artikelhänvisning]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[Informationspunkt enligt respektive artikel i en rättsakt]

[Artikelhänvisning]

[Artikelhänvisning]

[…]

 [Artikelhänvisning]

[Medlemsstat]

Lagstiftning

Informationspunkt

[Hänvisning till lagstiftning]

[Hänvisning till lagstiftning]

[…]

[Hänvisning till lagstiftning]

[Informationspunkt enligt respektive artikel i en rättsakt]

[Artikelhänvisning]

[Artikelhänvisning]

 

 [Artikelhänvisning]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[Informationspunkt enligt respektive artikel i en rättsakt]

[Artikelhänvisning]

[Artikelhänvisning]

[…]

 [Artikelhänvisning]

BILAGA II

KRAV AVSEENDE ANMÄLDA ORGAN

1.  När det gäller anmälan ska ett organ för bedömning av överensstämmelse uppfylla kraven i punkterna 2–11.

2.  Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska inrättas enligt en medlemsstats nationella rätt och vara en juridisk person.

3.  Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska vara ett tredjepartsorgan som är oberoende av den organisation eller den eFTI-plattform eller leverantör av eFTI-tjänster som det bedömer.

Detta organ får vara ett organ som hör till en näringslivsorganisation eller branschorganisation som företräder företag som är involverade i konstruktion, tillverkning, tillhandahållande, installation, användning eller underhåll av den eFTI-plattform eller leverantör av eFTI-tjänster som det bedömer, förutsatt att det kan styrkas att organet är oberoende och att det saknas intressekonflikter.

4.  Ett organ för bedömning av överensstämmelse, dess högsta ledning och den personal som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse får inte utgöras av den som konstruerar, tillverkar, levererar, installerar, köper, äger, använder eller underhåller den eFTI-plattform eller leverantör av eFTI-tjänster som organet bedömer och inte heller av representanten för någon av dessa parter.

Ett organ för bedömning av överensstämmelse, dess högsta ledning och den personal som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse får inte delta direkt i konstruktion, tillverkning, marknadsföring, installation, användning eller underhåll av denna eFTI-plattform eller leverantör av eFTI-tjänster eller företräda parter som bedriver sådan verksamhet. De får inte delta i någon verksamhet som kan påverka deras objektivitet eller integritet i samband med den bedömning av överensstämmelse för vilken de har anmälts. Detta ska framför allt gälla konsulttjänster.

Organ för bedömning av överensstämmelse ska säkerställa att deras dotterbolags eller underentreprenörers verksamhet inte påverkar konfidentialiteten, objektiviteten eller opartiskheten i deras bedömningar av överensstämmelse.

5.  Organ för bedömning av överensstämmelse och deras personal ska utföra bedömningen av överensstämmelse med största möjliga yrkesintegritet och med erforderlig teknisk kompetens på det specifika området och ska vara fria från alla påtryckningar och incitament, i synnerhet ekonomiska, som kan påverka deras omdöme eller resultaten av deras bedömning av överensstämmelse, särskilt när det gäller personer eller grupper av personer som har ett intresse av resultaten av denna verksamhet.

6.  Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska kunna utföra alla de uppgifter avseende bedömning av överensstämmelse som fastställs i artiklarna 12 och 13 för ett sådant organ och för vilka det har anmälts, oavsett om dessa uppgifter utförs av organet för bedömning av överensstämmelse eller för dess räkning och under dess ansvar.

Vid alla tidpunkter och för varje certifieringsförfarande för vilket det har anmälts ska organet för bedömning av överensstämmelse ha följande till sitt förfogande:

a)  Personal med teknisk kunskap och tillräcklig och lämplig erfarenhet för att kunna utföra de uppgifter som ingår i bedömningen av överensstämmelse.

b)  Beskrivningar av förfarandena i enlighet med vilka bedömningar av överensstämmelse utförs, som säkerställer insyn och möjligheten att reproducera förfarandena. Organet ska ha lämpliga riktlinjer och förfaranden för att skilja mellan de uppgifter som det utför i sin egenskap av anmält organ och annan verksamhet.

c)  Förfaranden som gör det möjligt för organet att utöva sin verksamhet med vederbörlig hänsyn tagen till ett företags storlek, den sektor där det agerar, dess struktur och den berörda teknikens komplexitet.

Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska ha de nödvändiga medlen för att korrekt kunna utföra de tekniska och administrativa uppgifterna i samband med bedömningen av överensstämmelse.

7.  Den personal som ansvarar för att utföra bedömning av överensstämmelse ska ha

a)  fullgod teknisk och yrkesinriktad utbildning som täcker all slags bedömning av överensstämmelse för vilken organet för bedömning av överensstämmelse har anmälts,

b)  tillfredsställande kunskap om kraven för de bedömningar som den utför och fullgod befogenhet att utföra dessa bedömningar,

c)  tillräcklig kännedom och insikt om de krav som anges i artikel 9,

d)  förmåga att upprätta intyg om överensstämmelse, protokoll och rapporter som visar att bedömningarna har utförts.

8.  Det ska garanteras att organ för bedömning av överensstämmelse, deras högsta ledning och den personal som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse är opartiska.

Ersättningen till den högsta ledningen och den personal som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse vid ett organ för bedömning av överensstämmelse får inte vara beroende av antalet bedömningar som utförs eller resultaten av bedömningarna.

9.  Organ för bedömning av överensstämmelse ska vara ansvarsförsäkrade, såvida inte ansvaret åligger staten enligt nationell lagstiftning eller medlemsstaten själv tar direkt ansvar för bedömningen av överensstämmelse.

10.  Personalen vid ett organ för bedömning av överensstämmelse ska iaktta tystnadsplikt beträffande all information som de erhåller vid utförandet av sina uppgifter enligt artiklarna 12 och 13 eller bestämmelser i nationell rätt som genomför dessa, utom gentemot de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där verksamheten bedrivs. Äganderättigheter ska skyddas.

11.  Organ för bedömning av överensstämmelse ska delta i, eller säkerställa att deras personal som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse känner till, det relevanta standardiseringsarbetet och relevanta tillsynsaktiviteter.

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 265.
(2)EUT C 62, 15.2.2019, s. 265.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 mars 2019.
(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1).
(5)Europeiska interoperabilitetsramen – genomförandestrategi: Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén (COM(2017) 134).
(6)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).
(7)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(8)EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(9)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
(10)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).
(11)EUT C….
(12)Hänvisningar till ADR, RID och ADN ska tolkas i enlighet med artikel 2.1, 2.2 och 2.3 i direktiv 2008/68/EG. De uppgifter som anges avser respektive bilagor till ADR, RID och ADN.


Frivilligt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och Socialistiska republiken Vietnam om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog ***
PDF 112kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 mars 2019 om utkastet till rådets beslut om ingående av det frivilliga partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och Socialistiska republiken Vietnam om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog (10861/2018 – C8-0445/2018 – 2018/0272(NLE))
P8_TA(2019)0140A8-0083/2019

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut om ingående av det frivilliga partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och Socialistiska republiken Vietnam om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog (10861/2018),

–  med beaktande av utkastet till frivilligt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och Socialistiska republiken Vietnam om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog (10877/2018),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 207.3 första stycket och 207.4 första stycket, jämförda med artikel 218.6 andra stycket a v och 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8‑0445/2018),

–  med beaktande av sin resolution som inte avser lagstiftning av den 12 mars 2019(1) om utkastet till beslut,

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0083/2019).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Socialistiska republiken Vietnam.

(1) Antagna texter från detta sammanträde, P8_TA(2019)0141.


Frivilligt partnerskapsavtal mellan EU och Vietnam om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog (resolution)
PDF 150kWORD 48k
Europaparlamentets resolution som inte avser lagstiftning av den 12 mars 2019 om utkastet till rådets beslut om ingående av det frivilliga partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och Socialistiska republiken Vietnam om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog (10861/2018 – C8-0445/2018 – 2018/0272M(NLE))
P8_TA(2019)0141A8-0093/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut om ingående av det frivilliga partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och Socialistiska republiken Vietnam om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog (10861/2018),

–  med beaktande av utkastet till det frivilliga partnerskapsavtalet av den 9 oktober 2018 mellan Europeiska unionen och Socialistiska republiken Vietnam om skogslagstiftningens efterlevnad och förvaltning av och handel med skog (10877/2018),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 207.3 första stycket och 207.4 första stycket samt artikel 218.6 andra stycket a v och artikel 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0445/2018),

–  med beaktande av ramavtalet om ett vittomspännande partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Socialistiska republiken Vietnam, å andra sidan(1),

–  med beaktande av utkastet till frihandelsavtal mellan Europeiska unionen och Socialistiska republiken Vietnam,

–  med beaktande av utkastet till avtal om investeringsskydd mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Socialistiska republiken Vietnam, å andra sidan,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2173/2005 av den 20 december 2005 om upprättande av ett system med Flegtlicenser för import av timmer till Europeiska gemenskapen(2) (Flegtförordningen),

–  med beaktande av kommissionens förslag till en handlingsplan för skogslagstiftningens efterlevnad, styrelseformer och handel (COM(2003)0251),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 28 juni 2016 om skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (10721/2016),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden(3) (EU:s timmerförordning),

–  med beaktande av rapporterna från byrån för miljöundersökningar av den 31 maj 2018 ”Serial Offender: Vietnam’s continued imports of illegal Cambodian timber”(4) och av den 25 september 2018 ”Vietnam in Violation: Action required on fake CITES permits for rosewood trade”(5),

–  med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling 2015–2030,

–  med beaktande av Parisavtalet av den 12 december 2015 från den 21:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP21),

–  med beaktande av 2011 Bonn Challenge, som är en global insats för att återställa 150 miljoner hektar av världens avskogade och förstörda mark till 2020, och 350 miljoner hektar till 2030,

–  med beaktande av rapporten från FN:s miljöprogram (Unep) från 2012 ”Green carbon, black trade: illegal logging, tax fraud and laundering in the world's tropical forests”(6),

–  med beaktande av FN:s konventioner för brotts- och korruptionsbekämpning, däribland konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och konventionen mot korruption,

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 12 mars 2019(7) om utkastet till rådets beslut,

–  med beaktande av artikel 99.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0093/2019), och av följande skäl:

A.  Vietnam blev 2010 det tredje landet i Asien att inleda förhandlingar om ett frivilligt partnerskapsavtal om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog (Flegt), efter Indonesien och Malaysia. Förhandlingarna avslutades i maj 2017, och avtalet undertecknades den 19 oktober 2018.

B.  Syftet med det frivilliga partnerskapsavtalet är att tillhandahålla en rättslig ram som syftar till att säkerställa att all import av timmer och trävaruprodukter från Vietnam till EU som omfattas av det frivilliga partnerskapsavtalet har producerats lagligt. I allmänhet är avsikten med frivilliga partnerskapsavtal att främja systemförändringar inom skogssektorn vilka syftar till hållbar skogsförvaltning, eliminering av olaglig avverkning och stöd till insatser för att stoppa avskogning och skogsförstörelse.

C.  Vietnam är ett viktigt land när det gäller handeln med timmer, eftersom det har världens fjärde största, exportinriktade träbearbetningssektor och har som mål att bli den största på marknaden. Som nav för bearbetning är Vietnam en stor exportör av trävaruprodukter till EU, men också till länder i regionen, framför allt Kina och Japan.

D.  Vietnam är en stor importör av timmer och trävaror, med fabriker som 2017 förbrukade omkring 34 miljoner kubikmeter timmer och trävaror, varav 25 procent hade importerats och 75 procent kom från inhemska plantager, varav många ägdes och förvaltades av småbrukare. Värdet på importen växte med 68 procent under perioden 2011–2017. På senare år har Vietnam gjort betydande framsteg när det gäller att minska den inhemska avskogningen och landet har ökat sin skogsareal från 37 procent 2005 till 41,65 procent 2018, inbegripet industriella plantager. Vietnam har sedan 2016 upprätthållit ett förbud mot avverkning av inhemsk naturlig skog.

E.  De största ursprungsländerna för stockar och sågat timmer var under 2017 Kamerun, Förenta staterna och Kambodja, vid sidan av Demokratiska republiken Kongo som också är en betydande leverantör. Kambodja har sedan 2015 varit Vietnams näst största leverantör av tropiskt timmer, trots ett rapporterat exportförbud(8) till Vietnam. En ökning på 43 procent av volymen och 40 procent av värdet på importen från afrikanska länder rapporterades mellan 2016 och 2017. Icke-statliga organisationer med relevant sakkunskap på området har påpekat att timmer som exporteras från Kambodja och Demokratiska republiken Kongo bör betraktas som ”högrisktimmer”, medan obearbetat timmer ofta importeras från länder som kännetecknas av svag samhällsstyrning, hög grad av korruption eller konflikter, med utbredda risker för olaglighet i skogsavverkningen.

F.  Kambodja har världens femte högsta avskogningsgrad, och FN-statistik visar att Kambodjas andel skogsmark minskade från 73 procent 1990 till 57 procent 2010.

G.  På grundval av artikel 3 i underdekret nr 131 från den 28 november 2006 förbjuder Kambodja export av rundtimmer som inte kommer från plantager, ohyvlat virke som inte kommer från plantager samt kvadratiskt och rektangulärt timmer med en tjocklek och bredd som överstiger 25 cm(9). All export av trävaruprodukter från naturlig skog från Kambodja anses i princip vara i strid med kambodjansk lag. Enligt det frivilliga partnerskapsavtalet åtar sig Vietnam att endast importera timmer som har avverkats lagligt i enlighet med den nationella lagstiftningen i ursprungslandet.

H.  Enligt ett frivilligt partnerskapsavtal förbinder sig ett land att utforma en politik som syftar till att säkerställa att endast timmer och trävaruprodukter som kontrollerats som lagligt exporteras till EU(10). Vietnam kommer att behöva anta lagstiftning som inrättar laglighetsförsäkringssystemet för timmer och inrätta nödvändiga administrativa strukturer och nödvändig kapacitet för att genomföra och upprätthålla sina åtaganden enligt det frivilliga partnerskapsavtalet. Detta frivilliga partnerskapsavtal kommer att gälla för timmer och trävaruprodukter som är avsedda både för den inhemska marknaden och exportmarknaden, med undantag för det sista steget i systemet med Flegtlicenser, som för närvarande endast är avsett för export till EU.

I.  Vietnam har åtagit sig att anta lagstiftning som säkerställer att endast lagligt producerade trävaruprodukter(11) importeras till dess marknad, baserat på skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet för importörer av timmer och trävaruprodukter. Vietnam har också åtagit sig att erkänna de relevanta lagarna i avverkningsländerna som en del av definitionen av laglighet enligt det frivilliga partnerskapsavtalet.

J.  Främjandet av detta frivilliga partnerskapsavtal i regionen skulle spela en viktig roll för att stödja den ekonomiska integrationen och uppnå de internationella målen för hållbar utveckling. Ingående av nya frivilliga partnerskapsavtal – särskilt med Kina, som gränsar till Vietnam och är en viktig aktör på området bearbetat timmer – skulle kunna ge garantier för laglighet och hållbarhet för handeln med timmer och trävaruprodukter i regionen.

K.  Först när Vietnam har bevisat att alla åtaganden enligt det frivilliga partnerskapsavtalet(12) har genomförts fullt ut och har inrättat kapacitet för att verkställa den tillhörande nationella lagstiftningen, kommer landet att kunna ansluta sig till EU:s system med Flegtlicenser. Timmer som importeras enligt en Flegtlicens anses vara lagligt enligt EU:s timmerförordning. Vietnams anslutning till systemet med Flegtlicenser godkänns genom en delegerad akt.

L.  Genom frihandelsavtalet mellan EU och Vietnam kommer handeln med timmer och trävaruprodukter att liberaliseras när det väl träder i kraft, och import från Vietnam kommer att omfattas av de allmänna kraven på tillbörlig aktsamhet i EU:s timmerförordning fram till dess att Flegtlicenser införs(13).

1.  Europaparlamentet påminner om att ett hållbart och inkluderande skogsbruk och en hållbar och inkluderande skogsförvaltning är avgörande för att uppnå målen i 2030‑agendan för hållbar utveckling samt Parisavtalet.

2.  Europaparlamentet uppmanar EU att säkerställa det frivilliga partnerskapsavtalets samstämmighet med all EU-politik, inklusive på områdena utveckling, miljö, jordbruk och handel.

3.  Europaparlamentet stöder bestämt Flegtprocessen med Vietnam med tanke på landets roll inom sektorn för bearbetning av timmer. Parlamentet välkomnar undertecknandet av det frivilliga partnerskapsavtalet, ett avtal som är utformat för att gradvis få till stånd en fullständig politisk reform i landet i syfte att rensa bort olagligt producerade trävaruprodukter från de vietnamesiska aktörernas leveranskedjor. Parlamentet välkomnar Vietnams åtagande och de framsteg som hittills gjorts, och är medvetet om att ett fullständigt genomförande av det frivilliga partnerskapsavtalet kommer att vara en långsiktig process som inte bara omfattar antagandet av en hel uppsättning lagstiftning (laglighetsförsäkringssystemet för timmer) utan även säkerställer att det finns tillräcklig administrativ kapacitet och sakkunskap för genomförande och efterlevnad av det frivilliga partnerskapsavtalet. Parlamentet påminner om att Flegtlicenser först kan införas när Vietnam har visat sig vara redo enligt laglighetsförsäkringssystemet för timmer. Parlamentet noterar de utmaningar som utgörs av den nödvändiga samordningen mellan de nationella och provinsiella nivåerna för att verkställa det frivilliga partnerskapet på ett lämpligt och konsekvent sätt och uppmanar Vietnams regering att säkerställa en sådan samordning.

4.  Europaparlamentet påminner om att det frivilliga partnerskapsavtalets genomförande måste komplettera EU:s åtagande till miljöskydd och säkerställa samstämmighet med åtaganden för att förhindra massavverkning.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att avsätta tillräckliga resurser för genomförandet av detta frivilliga partnerskapsavtal, däribland att säkerställa tillräckliga resurser till EU:s delegation i Hanoi, samt ekonomiska resurser till Vietnam inom ramen för de nuvarande och framtida instrumenten för utvecklingssamarbete, specifikt öronmärkta för genomförandet av det frivilliga partnerskapsavtalet. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och utrikestjänsten att stödja de vietnamesiska myndigheterna och det vietnamesiska civilsamhället, även genom att göra satellitbilder tillgängliga för dem. Parlamentet uppmanar EU att rikta sina ansträngningar mot stärkandet av Vietnams rättsliga ram och institutionella kapacitet, genom att hantera de tekniska och ekonomiska utmaningar som hämmar ett effektivt genomförande och verkställande av befintliga nationella och internationella föreskrifter.

6.  Europaparlamentet är medvetet om de åtaganden som Vietnams träindustri gjort för att få bort olagligt timmer från leveranskedjorna och öka medvetenheten om dessa frågor. Parlamentet betonar dock att det viktigaste är att få till ett skifte i sättet att tänka inom industrin samt att på ett kraftfullt sätt upprätthålla efterlevnaden. Parlamentet påminner om att förekomsten av olagligt timmer i leveranskedjorna riskerar att skada den vietnamesiska bearbetningsindustrins anseende.

7.  Europaparlamentet är dock medvetet om att Vietnam tidigare har stått inför en betydande utmaning när det gäller att bekämpa olaglig handel med timmer från Laos, och under de senaste åren från Kambodja. Parlamentet anser att Vietnam och leverantörsländerna i sådana fall tillsammans är ansvariga för att underblåsa denna olagliga handel, eftersom de vietnamesiska myndigheterna, särskilt på provinsnivå, har tagit formella beslut som strider mot lagstiftningen i avverkningslandet, såsom förvaltning av formella importkvoter.

8.  Europaparlamentet välkomnar att Vietnam har åtagit sig att anta lagstiftning för att säkerställa att endast lagligt producerade trävaruprodukter importeras till dess marknad, baserat på obligatorisk tillbörlig aktsamhet för importörer, som ett av de viktigaste resultaten av det frivilliga partnerskapsavtalet. Parlamentet påminner om att skyldigheterna avseende tillbörlig aktsamhet inte bör begränsas till en formell kontroll av att kraven uppfyllts, utan att de bör omfatta alla nödvändiga åtgärder, såsom insamling av information, bedömning av risker och vidtagande av ytterligare åtgärder för att minska de risker som identifierats i syfte att minska risknivån till ”försumbar” – med tillsyn från de behöriga nationella myndigheterna genom grundliga och systematiska kontroller av enskilda företag. Parlamentet framhäver utmaningen med att genom tullmyndigheter utöva tillsyn över skyldigheterna avseende tillbörlig aktsamhet, vilket kommer att kräva lämplig utbildning. Parlamentet påminner om att de vietnamesiska myndigheterna bör införa ett system för tillbörlig aktsamhet som motsvarar det som anges i EU:s timmerförordning, och betonar behovet av att i den nationella lagstiftningen om tillbörlig aktsamhet möjliggöra yttranden från oberoende tredje part. Parlamentet uppmanar de vietnamesiska myndigheterna att överväga att ha tredjepartsgranskning och offentlig rapportering från företagen som krav i sina system för tillbörlig aktsamhet, samt att ge tillräckligt stöd till företag som fullgör sina skyldigheter och att undvika oproportionerliga bördor för leverantörer av timmer till hushåll, samtidigt som man undviker att kryphål skapas.

9.  Europaparlamentet uppmanar Vietnams regering att vidta lämpliga, avskräckande och proportionella sanktioner för överträdelse av laglighetsförsäkringssystemet för timmer, vilket i fallet med import skulle inbegripa ett fullständigt förbud mot att olagligt timmer släpps ut på den vietnamesiska marknaden, tillsammans med beslag av sådant timmer.

10.  Europaparlamentet välkomnar den oberoende utvärderingen och mekanismen för klagomål och återkoppling, och uppmanar de vietnamesiska myndigheterna att se till att dessa bemöts på ett tillfredsställande sätt, bland annat genom effektiva och avskräckande verkställighetsåtgärder om så är nödvändigt. Parlamentet förväntar sig att dessa mekanismer fungerar på ett fullständigt transparent sätt och främjar informationsdelning mellan det civila samhället och tillsynsmyndigheterna. Parlamentet välkomnar Vietnams åtagande att säkerställa oberoende övervakning av genomförandet av det frivilliga partnerskapsavtalet från organisationer i det civila samhället, skogsföreningar, företag, fackföreningar, lokalsamhällen och människor som bor i skogsområden. Parlamentet betonar hur oerhört viktigt det är att de har tillgång till relevant och uppdaterad information så att de kan fullgöra sin roll i denna process och ytterligare bidra till laglighetsförsäkringssystemets trovärdighet och dess kontinuerliga förstärkning. Parlamentet välkomnar Vietnams åtagande att ge det civila samhället tillgång till den nationella databasen om skogsbruk, och uppmuntrar regeringen att hålla offentliga samråd om lagstiftningen för genomförande av laglighetsförsäkringssystemet för timmer och att beakta den återkoppling som den får från dessa samråd.

11.  Europaparlamentet välkomnar det civila samhällets organisationers deltagande under och efter förhandlingarna om det frivilliga partnerskapsavtalet och uppmanar med kraft Vietnams regering att säkerställa en verklig och fullt inkluderande process, under hela genomförandefasen och därefter, som omfattar det frivilliga partnerskapsavtalets hela tillämpningsområde, däribland importkontroller, skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet, system för klassificering av organisationer och riskbaserad kontroll av företag och Flegtlicenser. Parlamentet betonar vikten av att främja det civila samhällets deltagande, både av socioekonomiska skäl och för att säkerställa ett ordentligt genomförande av den nya skogsvårdslagen och åtagandena enligt det frivilliga partnerskapsavtalet.

12.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt den olagliga handeln med timmer som äger rum över den kambodjanska gränsen och uppmanar myndigheterna i de båda länderna att omedelbart och fullständigt sätta stopp för de olagliga flödena, vilket är en absolut nödvändighet för att med framgång kunna fortsätta processen för det frivilliga partnerskapsavtalet. Parlamentet uppmanar med kraft de vietnamesiska myndigheterna att undersöka, avsätta och lagföra de som är ansvariga för att ha godkänt och förvaltat den olagliga handeln från Kambodja och på andra håll. Parlamentet välkomnar det nyligen fattade beslutet av de vietnamesiska myndigheterna att endast tillåta handel med timmer via de främsta internationella kanalerna samt att stärka brottsbekämpningskapaciteten för bekämpning av olaglig handel. Parlamentet kräver att de vietnamesiska myndigheterna omedelbart klassificerar timmer från Kambodja som ”högrisktimmer” och säkerställer att kambodjansk lagstiftning om avverkning och export av timmer respekteras, i enlighet med åtagandena enligt det frivilliga partnerskapsavtalet. Parlamentet uppmanar de båda länderna att främja och förbättra dialogen, det gränsöverskridande samarbetet, utbytet av handelsuppgifter och information om risker som hör samman med olaglig handel med timmer och respektive gällande lagstiftning, och uppmuntrar dem att engagera EU i arbetet med att underlätta denna dialog. Parlamentet uppmuntrar Vietnam och Kambodja att begära stöd från Interpol och arbeta gemensamt för ändamålsenliga och långsiktiga åtgärder för att bekämpa den eskalerande olagliga avverkningen och den gränsöverskridande smugglingen av timmer till Vietnam. Parlamentet uppmanar de vietnamesiska myndigheterna att tillämpa samma åtgärder på import från andra leverantörsländer där det finns eller kan uppstå liknande problem, särskilt i Afrika, såsom Demokratiska republiken Kongo.

13.  Europaparlamentet betonar behovet av att komma till rätta med den regionala dimensionen av olaglig avverkning samt transport, bearbetning och handel med olagligt timmer genom hela leveranskedjan. Parlamentet begär att denna regionala dimension införs i utvärderingsförfarandet för det frivilliga partnerskapsavtalet genom en bedömning av kopplingen mellan förekomsten av svagare tillsynsmekanismer i andra länder i regionen och ökningen av export från sådana länder till EU.

14.  Europaparlamentet betonar att dålig samhällsstyrning och korruption inom skogsbrukssektorn påskyndar olaglig avverkning och skogsförstörelse, och betonar att framstegen med Flegtinitiativet också förutsätter att man hanterar bedrägeri och korruption i hela leveranskedjan för timmer. Parlamentet uppmanar med kraft Vietnams regering att arbeta för att stoppa den utbredda korruptionen och ta itu med andra faktorer som driver på denna handel, särskilt när det gäller tullmyndigheter och andra myndigheter som kommer att spela en central roll i genomförandet och efterlevnaden av det frivilliga partnerskapsavtalet, som en konkret signal om att Vietnam till fullo engagerar sig i processen för det frivilliga partnerskapsavtalet. Parlamentet betonar behovet av att sätta stopp för straffrihet inom skogssektorn genom att se till att överträdelser lagförs.

15.  Europaparlamentet välkomnar den vietnamesiska regeringens nyligen antagna handlingsplan för genomförandet av det frivilliga partnerskapsavtalet, och uppmanar regeringen att följa en konkret, tidsbunden och mätbar strategi. Parlamentet välkomnar ikraftträdandet av den nya skogsvårdslagen den 1 januari 2019, som innehåller ett förbud mot import av olagligt producerade trävaruprodukter till Vietnam, och uppmanar med kraft de vietnamesiska myndigheterna att verkställa detta förbud och snabbt anta genomförandeåtgärder om så är nödvändigt, i syfte att överbrygga klyftan till dess att laglighetsförsäkringssystemet för timmer är i bruk.

16.  Europaparlamentet välkomnar bestämmelserna om hållbar skogsförvaltning i frihandelsavtalet mellan EU och Vietnam, som också knyter an till det frivilliga partnerskapsavtalet. Parlamentet uppmanar kommissionen att fästa särskild uppmärksamhet vid handel med timmer och trävaruprodukter under genomförandet av det frivilliga partnerskapsavtalet och att noggrant övervaka handelsflödena, för att se till att sådan ytterligare handelsliberalisering inte medför ytterligare risk för olaglig handel.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att årligen avlägga rapport till parlamentet om Vietnams framsteg med att genomföra det frivilliga partnerskapsavtalet, även gentemot kraven i denna resolution, samt om verksamheten i den gemensamma kommittén för genomförandet av avtalet, i syfte att möjliggöra ett välinformerat beslut när förslag väl läggs fram om en delegerad akt som bemyndigar godkännande av Flegtlicenser. Kommissionen uppmanas att överväga en förbättring av förordningen om Flegtlicenser vid nästa översyn så att den snabbt kan reagera på fall av betydande överträdelser av åtagandena enligt det frivilliga partnerskapsavtalet.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja dialogen och EU:s timmerförordning med de stora importländerna i regionen och EU:s stora handelspartner, såsom Kina och Japan, och att ytterligare prioritera behovet av bilaterala förbindelser med dessa länder – inbegripet i handelsförbindelserna – för konkreta lösningar för att stoppa olaglig handel med timmer, i syfte att skapa ett system med lika villkor i hela världen för att komma till rätta med problemet. Parlamentet ställer sig bakom kommissionen i fråga om inledandet av förhandlingar om ett frivilligt partnerskapsavtal med Vietnams grannländer så snart de nödvändiga villkoren är uppfyllda, och understryker vikten av frivilliga partnerskapsavtal inom ramen för Flegt i framtida instrument för utveckling och samarbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta instrument för att underlätta utbyte av bästa praxis mellan Vietnam och andra länder som redan har ingått frivilliga partnerskapsavtal med EU.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna, i Socialistiska republiken Vietnam och i Konungariket Kambodja.

(1) EUT L 329, 3.12.2016, s. 8.
(2) EUT L 347, 30.12.2005, s. 1.
(3) EUT L 295, 12.11.2010, s. 23.
(4) https://eia-international.org/wp-content/uploads/eia-serial-offender-web.pdf
(5) https://eia-international.org/report/vietnam-violation-action-required-fake-cites-permits-rosewood-trade/
(6) Nellemann, C., INTERPOL Environmental Crime Programme (red.). 2012. Green Carbon, Black Trade: Illegal Logging, Tax Fraud and Laundering in the Worlds Tropical Forests. A Rapid Response Assessment. FN:s miljöprogram, GRIDArendal, http://wedocs.unep.org/bitstream/handle/20.500.11822/8030/Green%20carbon%20Black%20Trade_%20Illegal %20logging.pdf?sequence=5&isAllowed=y
(7) Antagna texter, P8_TA(2019)0140.
(8) https://www.phnompenhpost.com/national/despite-ban-timber-exports-vietnam-nearing-2016-total
(9) https://eia-international.org/wp-content/uploads/eia-serial-offender-web.pdf, p. 6.
(10) Det frivilliga partnerskapsavtalet omfattar alla viktiga produkter som exporteras till EU, särskilt de fem obligatoriska trävaruprodukterna enligt definitionen i Flegtförordningen från 2005 (stockar, sågade trävaror, järnvägssliprar, kryssfaner (plywood) och faner) och omfattar även ett antal andra trävaruprodukter som träflispartiklar, parkettgolv, spånskivor och trämöbler. Det frivilliga partnerskapsavtalet omfattar export till alla tredjeländer, även om licensieringssystemet åtminstone till en början endast gäller export till EU.
(11) I enlighet med artikel 2 j i det frivilliga partnerskapsavtalet avses med ”lagligt producerade trävaruprodukter” (nedan även kallade lagliga trävaruprodukter) trävaruprodukter som avverkats eller importerats och producerats enligt Vietnams lagstiftning som anges i bilaga II och andra relevanta bestämmelser i detta avtal. Vad beträffar importerade trävaruprodukter avses trävaruprodukter som avverkats, producerats eller exporterats enligt den relevanta lagstiftningen i avverkningslandet och de förfaranden som beskrivs i bilaga V.
(12) EU och Vietnam kommer först att göra en gemensam bedömning av huruvida laglighetsförsäkringssystemet för timmer är redo för Flegtlicenser. Endast om båda parter är överens om att systemet är tillräckligt stabilt kommer licensieringen att kunna inledas.
(13) Artikel 13.8, punkt 2 a: [Varje part ska] uppmuntra till främjande av handel med skogsprodukter från hållbart förvaltade skogar, som avverkas i enlighet med den inhemska lagstiftningen i avverkningslandet. Detta kan omfatta ingående av ett frivilligt partnerskapsavtal om skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog.


Protokollet om ändring av Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter ***
PDF 108kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 mars 2019 om utkastet till rådets beslut om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse ratificera protokollet om ändring av Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (10923/2018 – C8-0440/2018 – 2018/0238(NLE))
P8_TA(2019)0142A8-0070/2019

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (10923/2018),

–  med beaktande av protokollet om ändring av Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (ETS nr 108) (CETS nr 223),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 16 samt artikel 218.6 andra stycket a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0440/2018),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0070/2019).

1.  Europaparlamentet godkänner utkastet till rådets beslut.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen, till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna samt till Europarådet.


Bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse bli parter i Europarådets konvention om en integrerad strategi för säkerhet, trygghet och service i samband med fotbollsmatcher och andra idrottsevenemang ***
PDF 113kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 mars 2019 om utkastet till rådets beslut om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse bli parter i Europarådets konvention om en integrerad strategi för säkerhet, trygghet och service i samband med fotbollsmatcher och andra idrottsevenemang (CETS nr 218) (12527/2018 – C8-0436/2018 – 2018/0116(NLE))
P8_TA(2019)0143A8-0080/2019

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (12527/2018),

–  med beaktande av Europarådets konvention om en integrerad strategi för säkerhet, trygghet och service i samband med fotbollsmatcher och andra idrottsevenemang (CETS nr 218),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 87.1 samt artikel 218.6 andra stycket a led v, och 218.8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0436/2018),

–  med beaktande av rådets beslut 2002/348/RIF av den 25 april 2002 om säkerhet i samband med fotbollsmatcher med en internationell dimension(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 2 februari 2017 om en integrerad politik när det gäller idrott: gott styre, tillgång och integritet(2),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för kultur och utbildning (A8-0080/2019).

1.  Europaparlamentet godkänner utkastet till rådets beslut.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och till Europarådet.

(1) EGT L 121, 8.5.2002, s. 1.
(2) EUT C 252, 18.7.2018, s. 2.


Protokoll om ändring av avtalet om sjötransport mellan EU och Kina (Kroatiens anslutning) ***
PDF 111kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 mars 2019 om utkastet till rådets beslut om undertecknande på unionens och medlemsstaternas vägnar av protokollet om ändring av avtalet om sjötransport mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Folkrepubliken Kinas regering, å andra sidan, med anledning av Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (05083/2015 – C8-0022/2019 – 2014/0327(NLE))
P8_TA(2019)0144A8-0168/2019

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (05083/2015),

–  med beaktande av protokollet om ändring av avtalet om sjötransport mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Folkrepubliken Kinas regering, å andra sidan (05880/2015),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 100.2 samt artikel 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0022/2019),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för transport och turism (A8‑0168/2019).

1.  Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Folkrepubliken Kina.


EU–Egypten Europa–Medelhavsavtalet (Kroatiens anslutning) ***
PDF 111kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 mars 2019 om förslaget till rådets beslut om undertecknande, på Europeiska unionens och dess medlemsstaters vägnar och om provisorisk tillämpning av ett protokoll till Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan och Arabrepubliken Egypten, å andra sidan, med anledning av Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (10219/2016 – C8-0135/2017 – 2016/0121(NLE))
P8_TA(2019)0145A8-0025/2019

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (10219/2016),

–  med beaktande av utkastet till protokoll till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Arabrepubliken Egypten, å andra sidan, med anledning av Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (10221/2016),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 217 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8‑0135/2017),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A8-0025/2019).

1.  Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Arabrepubliken Egypten.


Partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Turkmenistan
PDF 141kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2019 om utkastet till rådets och kommissionens beslut om Europeiska unionens och Europeiska atomenergigemenskapens ingående av ett avtal om partnerskap och samarbete som upprättar ett partnerskap mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Turkmenistan, å andra sidan (12183/1/2011 – C8-0059/2015 – 1998/0031R(NLE))
P8_TA(2019)0146A8-0072/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets och kommissionens beslut (12183/1/2011),

–  med beaktande av utkastet till avtal om partnerskap och samarbete som upprättar ett partnerskap mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Turkmenistan, å andra sidan (12288/2011),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 91, 100.2, 207, 209 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och i enlighet med artikel 101 andra stycket i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (C8-0059/2015),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Centralasien, särskilt resolutionerna av den 20 februari 2008 om en EU-strategi för Centralasien(1), av den 15 december 2011 om hur genomförandet av EU:s strategi för Centralasien framskrider(2), av den 13 april 2016 om genomförande och översyn av EU-strategin för Centralasien(3), av den 22 april 2009 om interimsavtalet om handel med Turkmenistan(4) och av den 14 februari 2006 om klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati i Europeiska unionens avtal(5),

–  med beaktande av interimsavtalet från 1999 om handel och handelsrelaterade frågor mellan Europeiska gemenskapen, Europeiska kol- och stålgemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Turkmenistan, å andra sidan, som rådet ingick den 27 juli 2009 (5144/1999), och de regelbundna mötena i den gemensamma kommitté som inrättats genom avtalet,

–  med beaktande av det samförståndsavtal om energi som undertecknades av Europeiska unionen och Turkmenistan i maj 2008,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som Turkmenistan är part i,

–  med beaktande av den årliga människorättsdialogen mellan EU och Turkmenistan,

–  med beaktande av det åtagande som vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik gjorde i sin skrivelse till utskottet för utrikesfrågor av den 16 december 2015, som innehåller de aspekter som nämns i punkt 3 nedan,

–  med beaktande av skrivelsen från vice ordföranden/den höga representanten till ordföranden för utskottet för utrikesfrågor av den 5 juli 2018, där hon uttryckte sitt stöd för partnerskaps- och samarbetsavtalet med Turkmenistan,

–  med beaktande av artikel 99.5 i arbetsordningen,

–  med beaktande av interimsbetänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0072/2019), och av följande skäl:

A.  Centralasien är en region som Europeiska unionen har blivit alltmer engagerad i.

B.  Ett avtal om partnerskap och samarbete (nedan kallat partnerskaps- och samarbetsavtalet) med Turkmenistan paraferades 1997 och undertecknades 1998. 14 av de 15 ursprungliga signatärstaterna har därefter ratificerat partnerskaps- och samarbetsavtalet (Förenade kungariket är det enda land som återstår). Turkmenistan ratificerade partnerskaps- och samarbetsavtalet 2004. Anslutningen till partnerskaps- och samarbetsavtalet för de medlemsstater som har anslutit sig till EU efter det att avtalet undertecknats omfattas av ett separat protokoll och ett separat ratificeringsförfarande.

C.  När partnerskaps- och samarbetsavtalet har ratificerats av alla, kommer det att ingås för en inledande period på tio år och därefter förnyas årligen. Detta ger EU möjlighet att frånträda avtalet om det finns allvarliga skäl att misstänka bristande respekt för de mänskliga rättigheterna eller andra allvarliga överträdelser. Parterna kan ändra avtalet i syfte att beakta nya element.

D.  Europaparlamentet hördes av rådet om interimsavtalet om handel med Turkmenistan i april 2009, som en del av ett frivilligt förfarande som inte är rättsligt bindande.

E.  Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) har fastställt sina riktmärken mot vilka framstegen i Turkmenistan bör mätas och kriterierna för fortsatt samarbete, i enlighet med internationellt erkända normer för rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning och mänskliga rättigheter.

F.  Respekten för demokrati och grundläggande och mänskliga rättigheter samt för principerna om marknadsekonomi, som utgör väsentliga delar i interimsavtalet om handel (enligt både artikel 1 i interimsavtalet och artikel 2 i partnerskaps- och samarbetsavtalet), bör fortsätta att vara långsiktiga mål för Turkmenistan. Om någon av parterna skulle bryta mot dessa delar, är det möjligt att ensidigt upphäva tillämpningen.

G.  På grund av övervägandena i förslaget till rekommendation om att godkänna ingåendet av partnerskaps- och samarbetsavtalet och det åtföljande förslaget till betänkande av den 8 maj 2015, innehållande ett resolutionsförslag, beslutade utskottet för utrikesfrågor den 24 maj 2016 att tillfälligt avbryta förfarandet till dess att det ansåg att tillräckliga framsteg hade gjorts när det gäller respekten för mänskliga rättigheter och rättsstaten och beslutade att inleda det pågående interimsförfarandet.

H.  För att EU:s politik för förbindelserna med Turkmenistan ska vara principfast och konsekvent är det mycket viktigt att de riktmärken för en framstegsinriktad människorättspolitik som parlamentet har framfört för Turkmenistan i sina tidigare resolutioner fortfarande gäller.

I.  Turkmenistan antog 2015 en nationell handlingsplan för mänskliga rättigheter för perioden 2016–2020, som utarbetats i samarbete med FN:s utvecklingsprogram under 2013.

J.  Turkmenistan har ingått internationella avtal, till exempel den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och ILO-konventioner.

1.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att så snart som möjligt – och innan parlamentet godkänner ingåendet av partnerskaps- och samarbetsavtalet – fastställa följande kortsiktiga riktmärken för att mäta hållbara framsteg som görs av de statliga myndigheterna i Turkmenistan, på grundval av rekommendationerna från FN, OSSE och EBRD:

  

Det politiska systemet, rättsstatsprincipen och god samhällsstyrning

   i) Att det finns en tydlig uppdelning mellan den verkställande, lagstiftande och dömande makten och bland annat möjligheter till och garantier för ett verkligt deltagande från befolkningens sida i de statliga beslutsprocesserna, inbegripet ett samråd med internationella experter, såsom Europarådets Venedigkommission och OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR), om huruvida Turkmenistans konstitution är förenlig med dessa demokratiska principer och att det finns en påvisad vilja hos Turkmenistan att beakta rekommendationerna om reformer från dessa organisationer.
   ii) Att begränsningarna för icke-statliga organisationers registrering och verksamhet avskaffas.
  

Mänskliga rättigheter och grundläggande friheter

   iii) Att de åtaganden som den turkmenistanska regeringen har gjort i sin nationella handlingsplan för mänskliga rättigheter för perioden 2016–2020 fullgörs.
   iv) Att det blir ett slut på hemliga interneringar och påtvingade försvinnanden, tvångsarbete och tortyr och att information ges om försvunna personers öde eller vistelseort så att familjerna kan hålla kontakt med dem som är frihetsberövade, att landets myndigheter erkänner att det finns politiska fångar och att internationella organisationer och oberoende övervakare, bland annat Internationella rödakorskommittén, får obegränsat tillträde till landet.
   v) Att obegränsad tillgång till olika informationskällor säkerställs och i synnerhet att människor får tillgång till alternativa informationskällor, bland annat internationella kommunikationsmöjligheter, och får använda telekommunikationsutrustning, såsom privata parabolantenner och internetanslutningar som de har råd med.
   vi) Att det blir ett slut på förföljelserna av och hoten mot oberoende journalister och civilsamhälles- och människorättsaktivister hemmahörande i landet och utomlands, även mot deras familjemedlemmar, och att mediefrihet, yttrandefrihet och mötesfrihet garanteras.
   vii) Att FN och internationella och regionala människorättsorganisationer som har begärt att få besöka landet och som fortfarande väntar på svar tillåts besöka landet.
   viii) Att det blir ett slut på det informella och godtyckliga systemet med reseförbud och att det säkerställs att personer som har blivit nekade tillstånd att lämna landet kan resa fritt.

2.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att beakta följande långsiktiga rekommendationer för hållbara och trovärdiga framsteg:

  

Det politiska systemet, rättsstatsprincipen och god samhällsstyrning

   i) Respekten för principerna om politisk mångfald och demokratiskt ansvarstagande, med väl fungerande politiska partier och andra organisationer, utan inblandning, bör säkerställas.
   ii) Genomförandet av reformer på alla nivåer i enlighet med FN:s mål för hållbar utveckling och på alla områden inom förvaltningen bör fortsätta, särskilt inom rättsväsendet och inom brottsbekämpningen.
   iii) Ett starkt och effektivt skydd mot korruption på hög nivå, penningtvätt, organiserad brottslighet och narkotikahandel bör säkerställas.
   iv) Fullständigt genomförande av lagen om förbud mot barnarbete.
  

Mänskliga rättigheter och grundläggande friheter

   v) Allmän respekt för ett fredligt och legitimt utövande av rätten till yttrandefrihet, föreningsfrihet och religions- och trosfrihet bör säkerställas.
   vi) Allmän fri rörlighet både inom och utom landet bör säkerställas.

3.  Europaparlamentet understryker att det noga måste följa och övervaka händelseutvecklingen i Turkmenistan och genomförandet av alla delar av partnerskaps- och samarbetsavtalet när det väl träder i kraft. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang vice ordföranden/den höga representanten att genomföra och offentligt förbinda sig till övervakningsmekanismen för de mänskliga rättigheterna, så att parlamentet så snart partnerskaps- och samarbetsavtalet har trätt i kraft kan hållas ordentligt informerat av Europeiska utrikestjänsten om genomförandet av avtalet och i synnerhet om dess mål och överensstämmelse med artikel 2 och så att parlamentet kan reagera på utvecklingen på plats i händelse av dokumenterade och påvisade allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet framhåller möjligheten till en mekanism för tillfälligt upphävande av partnerskaps- och samarbetsavtalet om sådana fall föreligger och gläder sig i detta sammanhang över vice ordförandens/den höga representantens skrivelse till utskottet för utrikesfrågor av den 16 december 2015, som innehåller följande mål:

   i) Säkerställande av att Europaparlamentet hålls ordentligt informerat om genomförandet av bestämmelserna om mänskliga rättigheter och demokratisering i partnerskaps- och samarbetsavtalet, bland annat genom tillgång till relevant information om hur situationen för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen utvecklas, och på begäran löpande informeras inför och efter sammanträden i samarbetsrådet, inom ramen för tillämpliga sekretessbestämmelser.
   ii) Ett närmare samspel med Europaparlamentet och det civila samhället inför de årliga människorättsdialogerna, och avrapportering.
   iii) Samråd med Europaparlamentet vid utarbetandet av uppdateringar av EU:s landsstrategi för mänskliga rättigheter i Turkmenistan.

4.  Europaparlamentet välkomnar tillkännagivandet från vice ordföranden/den höga representanten från november 2018 om inrättandet av en fullvärdig EU-delegation i Asjchabad. Parlamentet betonar att den nya delegationen bör utveckla en ömsesidigt fördelaktig samarbetsstrategi som är skräddarsydd för Turkmenistans utvecklingsmässiga förutsättningar och behov. Den bör också övervaka situationen i landet, bland annat kränkningar av de mänskliga rättigheterna och enskilda fall som ger anledning till oro, inleda en dialog med landets olika politiska, sociala och ekonomiska aktörer, möjliggöra diplomatiska insatser på plats och förbättra förvaltningen och tillsynen av de projekt som finansieras genom EU:s externa finansieringsinstrument.

5.  Europaparlamentet konstaterar att det kommer att överväga att ge sitt godkännande när det bedömer att rekommendationerna i punkterna 1 och 3 har beaktats i vederbörlig ordning av kommissionen, rådet, vice ordföranden/den höga representanten och de statliga myndigheterna i Turkmenistan.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att anhålla om att rådet, kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten regelbundet förser parlamentet med ingående information om situationen i Turkmenistan.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden/den höga representanten samt till regeringen och parlamentet i Turkmenistan.

(1) EUT C 184 E, 6.8.2009, s. 49.
(2) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 91.
(3) EUT C 58, 15.2.2018, s. 119.
(4) EUT C 184 E, 8.7.2010, s. 20.
(5) EUT C 290 E, 29.11.2006, s. 107.


Genomförandebeslut om inledande av automatiskt utbyte av DNA-uppgifter i Förenade kungariket *
PDF 112kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 mars 2019 om utkastet till rådets genomförandebeslut om inledande av automatiskt utbyte av DNA-uppgifter i Förenade kungariket (13123/2018 – C8-0474/2018 – 2018/0812(CNS))
P8_TA(2019)0147A8-0092/2019

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets utkast (13123/2018),

–  med beaktande av artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, i dess ändrade lydelse enligt Amsterdamfördraget, och artikel 9 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C8‑0164/2018),

–  med beaktande av rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet(1), särskilt artikel 33,

–  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0092/2019).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 210, 6.8.2008, s. 1.


Utbyte av information om tredjelandsmedborgare och vad gäller det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris) ***I
PDF 117kWORD 42k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets rambeslut 2009/315/RIF vad gäller utbyte av information om tredjelandsmedborgare och vad gäller det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris), samt om upphävande av rådets beslut 2009/316/RIF (COM(2016)0007 – C8-0012/2016 – 2016/0002(COD))
P8_TA(2019)0148A8-0219/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0007),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 82.1 andra stycket d i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0012/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 december 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0219/2016).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 mars 2019 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om ändring av rådets rambeslut 2009/315/RIF vad gäller utbyte av uppgifter om tredjelandsmedborgare och vad gäller det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris), samt om ersättande av rådets beslut 2009/316/RIF

P8_TC1-COD(2016)0002


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2019/884.)


Centraliserat system för identifiering av medlemsstater som innehar uppgifter om fällande domar mot tredjelandsmedborgare och statslösa personer (Ecris-TCN-systemet) ***I
PDF 116kWORD 57k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett centraliserat system för identifiering av medlemsstater som innehar uppgifter om fällande domar mot tredjelandsmedborgare och statslösa personer för att komplettera och stödja det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris-TCN-systemet) och om ändring av förordning (EU) nr 1077/2011 (COM(2017)0344 – C8-0217/2017 – 2017/0144(COD))
P8_TA(2019)0149A8-0018/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0344),

–  med beaktande av artikel 294.2 och artikel 82.1 andra stycket d i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0217/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 december 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från budgetutskottet (A8-0018/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om inrättande av ett centraliserat system för identifiering av medlemsstater som innehar uppgifter om fällande domar mot tredjelandsmedborgare och statslösa personer (Ecris-TCN) för att komplettera det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister och om ändring av förordning (EU) 2018/1726

P8_TC1-COD(2017)0144


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/816.)


Programmet för Europeiska solidaritetskåren ***I
PDF 300kWORD 99k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet för Europeiska solidaritetskåren och om upphävande av [förordningen om den europeiska solidaritetskåren] och förordning (EU) nr 375/2014 (COM(2018)0440 – C8-0264/2018 – 2018/0230(COD))
P8_TA(2019)0150A8-0079/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0440),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 165.4, 166.4 och 214.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0264/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 6 december 2018(2),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, budgetutskottet samt utskottet för regional utveckling (A8-0079/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) .../… om inrättande av programmet för Europeiska solidaritetskåren och om upphävande av [förordningen om den europeiska solidaritetskåren] och förordning (EU) nr 375/2014

P8_TC1-COD(2018)0230


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 165.4, 166.4 och 214.5,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(4),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och

av följande skäl:

(1)  Europeiska unionen bygger på solidaritet mellan invånarna och mellan medlemsstaterna. Denna gemensamma värdegrund, som fastställs i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen, vägleder unionens handlande och ger den enighet som krävs för att hantera nuvarande och framtida samhällsutmaningar – utmaningar som unga EU-medborgare är beredda att anta genom att uttrycka sin solidaritet i praktiken. [Ändr. 1]

(1a)   Med tanke på den betydande ökningen av humanitära och globala kriser finns det ett behov av att utveckla solidariteten mellan medlemsstaterna och med tredjeländer som drabbats av katastrofer orsakade av människor eller naturkatastrofer, i syfte att på ett bättre sätt främja solidaritet och synliggöra humanitärt bistånd bland unionsmedborgarna. [Ändr. 2]

(1b)  Humanitärt bistånd grundar sig på principerna om opartiskhet, neutralitet och icke-diskriminering, som är en del av internationell humanitär rätt och unionsrätten. Humanitärt bistånd tillhandahåller en behovsbaserad katastrofinsats i syfte att rädda liv, förebygga och lindra mänskligt lidande, slå vakt om människovärdet och skydda utsatta grupper som drabbats av katastrofer orsakade av människor eller naturkatastrofer. Katastrofriskreducering och katastrofberedskap genom verksamhet som bygger upp kapacitet och motståndskraft är också viktiga delar av det humanitära biståndet. [Ändr. 3]

(2)  I talet om tillståndet i unionen den 14 september 2016 underströks behovet av att investera i unga och det tillkännagavs att kommissionen skulle inrätta en europeisk solidaritetskår (nedan kallad programmet) som ett sätt att ge unga i hela EU möjlighet att på ett meningsfullt sätt bidra till samhället, visa solidaritet och utveckla sin kompetens och på så sätt inte bara få arbetslivserfarenhet utan också ovärderlig livserfarenhet.

(3)  I sitt meddelande En europeisk solidaritetskår av den 7 december 2016(6) underströk kommissionen behovet av att stärka solidaritetsarbetet i Europa, ge unga människor fler och bättre möjligheter till solidaritetsverksamhet inom flera olika områden och stödja nationella, regionala och lokala aktörer i deras ansträngningar att hantera olika utmaningar och kriser. Med meddelandet inleddes Europeiska solidaritetskårens första fas där olika unionsprogram har använts för att erbjuda unga i hela unionen volontärarbete, praktik eller jobb. [Ändr. 4]

(4)  I artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen betonas solidaritet som en av EU:s grundläggande principer. Denna princip nämns också i artikel 21.1 i fördraget om Europeiska unionen som en av grundvalarna för EU:s yttre åtgärder.

(4a)  I denna förordning definieras solidaritet som att alla känner ett ansvar gentemot alla att engagera sig i det allmänna bästa, vilket kommer till uttryck genom konkreta handlingar som görs utan tanke på motprestation. [Ändr. 5]

(4b)   Det är ett viktigt uttryck för solidaritet att ge stöd till människor och samhällen utanför unionen som drabbas av katastrofer eller som är särskilt sårbara för katastrofer och i behov av humanitärt bistånd som grundar sig på de grundläggande principerna om neutralitet, humanitet, oberoende och opartiskhet. [Ändr. 6]

(4c)   Deltagande volontärer och organisationer som genomför insatser inom ramen för Europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd bör följa de principer som anges i det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd. [Ändr. 7]

(4d)  Det finns ett behov av att vidareutveckla solidariteten med offren för kriser och katastrofer i tredjeländer och att göra det humanitära biståndet och volontärarbetet i allmänhet mer känt och synligt bland unionsmedborgarna som något man ägnar sig åt under hela livet. [Ändr. 8]

(4e)  Unionen och medlemsstaterna har åtagit sig att genomföra Förenta nationernas Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling, både internt och genom yttre åtgärder. [Ändr. 9]

(4f)  I sina slutsatser av den 19 maj 2017 om operationalisering av kopplingen mellan humanitärt arbete och utvecklingsarbete erkände rådet behovet av att stärka motståndskraften genom att bättre sammankoppla humanitärt bistånd med utvecklingssamarbete och att ytterligare stärka de operationella kopplingarna mellan de kompletterande strategierna för humanitärt bistånd, samarbetsutveckling och konfliktförebyggande.[Ändr. 10]

(5)  Unga bör erbjudas ett enkelt, inkluderande och meningsfullt sätt att engagera sig i solidaritetsverksamhet som låter dem uttrycka sitt samhällsengagemang och samtidigt förvärva nyttiga erfarenheter, kunskaper, färdigheter och kunskaper kompetenser som gagnar deras personliga, utbildningsmässiga, sociala, medborgerliga och yrkesmässiga utveckling, och därmed förbättra sin anställbarhet. Sådan verksamhet bör också stödja mobilitet för unga volontärer, praktikanter och arbetstagare samt stödja mångkulturellt utbyte. [Ändr. 11]

(6)  Den solidaritetsverksamhet som erbjuds bör vara av hög kvalitet, i den meningen att den bör fylla syfta till att åtgärda icke tillgodosedda samhällsbehov, öka solidariteten och bidra till att stärka lokalsamhällen, och demokratiskt deltagande. Den bör ge unga möjlighet att skaffa sig värdefull kunskap värdefulla kunskaper, färdigheter och kompetens kompetenser,. Den bör vara ekonomiskt tillgänglig för unga, och genomföras under säkra, inkluderande och sunda förhållanden. En dialog mellan lokala och regionala myndigheter och europeiska nätverk som är specialiserade på akuta samhällsproblem bör uppmuntras för att på bästa sätt fastställa icke tillgodosedda samhällsbehov och säkerställa ett behovsinriktat program. Solidaritetsverksamheten bör inte inverka negativt på befintliga jobb eller praktikplatser och bör bidra till att stärka företagens åtaganden om socialt ansvar utan att för den skull ersätta dem. [Ändr. 12]

(7)  Europeiska solidaritetskåren fungerar som en gemensam inkörsport till solidaritetsverksamhet i och utanför unionen. Samstämmighet och komplementaritet bör säkerställas med unionens andra relevanta politikområden och program. Solidaritetskåren bör bygga vidare på styrkor och synergieffekter hos tidigare och befintliga program, särskilt Europeiska volontärtjänsten(7) och EU-frivilliga för humanitärt arbete(8). Den kompletterar också medlemsstaternas insatser för att stödja unga och underlätta deras övergång från skola till arbetsliv inom ramen för program såsom ungdomsgarantin genom att ge dem ytterligare möjligheter att komma in på arbetsmarknaden i form av praktik och jobb inom solidaritetsverksamhet i det egna landet eller utomlands. Man säkerställer också komplementaritet med befintliga nätverk på unionsnivå som är relevanta för kårens verksamhet, till exempel det europeiska nätverket för offentliga arbetsförmedlingar Eures och Eurodesk och relevanta civilsamhällesorganisationer, inbegripet arbetsmarknadens parter och nätverk som företräder unga människor och volontärer. Dessutom bör man säkerställa att befintliga relevanta program, särskilt nationella solidaritets- solidaritetsprogram, till exempel volontär-, samhällstjänst- och utbytesprogram för ungdomar, och solidaritetskåren kompletterar varandra, med utgångspunkt i bästa praxis när så är lämpligt, för att ömsesidigt stärka och berika programmens genomslagskraft och kvalitet och bygga vidare på god praxis. Den europeiska solidaritetskåren bör inte ersätta nationella program. Det bör säkerställas att alla ungdomar har tillgång till nationell solidaritetsverksamhet. Kommissionen bör utarbeta praktiska riktlinjer för programmets komplementaritet med andra unionsprogram och finansieringskällor samt för synergierna mellan dem. [Ändr. 13]

(8)  Vad gäller tolkningen av relevant lagstiftning på unionsnivå bör både den gränsöverskridande volontärverksamheten inom Europeiska solidaritetskåren och den volontärverksamhet som fortsätter att få stöd enligt förordning (EU) nr 1288/2013 anses vara likvärdiga den verksamhet som genomförs inom Europeiska volontärtjänsten.

(8a)  Certifieringen av utsändar- och värdorganisationer som skett i överensstämmelse med förordning (EU) nr 375/2014 ska inte genomföras igen inom det nya programmet, utan bör erkännas som likvärdig när denna förordning genomförs från och med 2021. [Ändr. 14]

(9)  Europeiska solidaritetskåren bör ge unga nya möjligheter till icke-formellt och informellt lärande genom volontärarbete, praktik eller jobb inom solidaritetsverksamhet och möjlighet att utforma och utveckla solidaritetsprojekt på eget initiativ. Dessa möjligheter bidrar till att förbättra deras personliga, utbildningsmässiga, sociala, medborgerliga och yrkesmässiga utveckling. Europeiska solidaritetskåren stöder också nätverksarbete för kårens deltagare och organisationer samt åtgärder för att säkerställa kvaliteten på den understödda verksamheten och validera läranderesultaten. Den kommer därför också att bidra till europeiskt samarbete som är relevant för unga och öka insikten om dess positiva effekter. Den bör även bidra till att stärka samhällen och stödja befintliga organisationer som genomför solidaritetsverksamhet. [Ändr. 15]

(10)  Verksamheten bör ha ett tydligt europeiskt mervärde och gynna lokalsamhällen och samtidigt främja den enskildes personliga, utbildningsmässiga, sociala, medborgerliga och yrkesmässiga utveckling, vilket kan. Verksamheten bör kunna ske i form av volontärarbete, praktik, jobb, projekt eller nätverksarbete inom olika områden, t.ex. utbildning, sysselsättning, jämställdhet, entreprenörskap (särskilt socialt företagande), medborgarskap och demokratiskt deltagande, interkulturell och interreligiös dialog, social inkludering, integration av personer med funktionsnedsättning, miljö- och naturskydd, klimatinsatser, katastrofförebyggande åtgärder, katastrofberedskap och återhämtning, jordbruk och landsbygdsutveckling, tillhandahållande av livsmedel och andra förnödenheter, hälsa och välbefinnande, kultur, inbegripet kulturarv, kreativitet och kultur, gymnastik och idrott, socialt stöd och välfärd, mottagande och integration av tredjelandsmedborgare, med inriktning på att övervinna de utmaningar som migranter ställs inför, territoriellt samarbete och sammanhållning samt samarbete över gränserna. Sådan solidaritetsverksamhet bör omfatta en gedigen aspekt av lärande och utbildning genom lämplig verksamhet som kan erbjudas deltagarna före, under och efter solidaritetsverksamheten. [Ändr. 16]

(11)  Volontärverksamhet (både i och utanför unionen) är en värdefull erfarenhet som ger tillfälle till icke-formellt och informellt lärande som stärker de ungas personliga, sociala, utbildningsmässiga och yrkesmässiga utveckling, aktiva medborgarskap, demokratiska deltagande och anställbarhet. Volontärarbete bör baseras på ett skriftligt volontäravtal och volontärverksamheten bör inte inverka negativt på potentiell eller befintlig betald anställning och bör inte heller ses som en ersättning för denna. Kommissionen och medlemsstaterna bör samarbeta om ungdomspolitiska insatser för volontärarbete genom den öppna samordningsmetoden. [Ändr. 17]

(12)  Praktik Lättillgängliga praktikplatser och jobb inom solidaritetsverksamhet kan ge unga ytterligare möjligheter att komma in på arbetsmarknaden och samtidigt bidra till att lösa viktiga samhällsproblem. Detta bör vara tydligt åtskilda från volontärarbete både ekonomiskt och organisatoriskt. Praktikplatser bör aldrig leda till att arbetstillfällen ersätts. Avlönade praktikplatser och jobb kan dock vara ett incitament för missgynnade unga och unga med sämre förutsättningar att delta i solidaritetsrelaterad verksamhet som de annars kanske inte skulle ha tillgång till, och samtidigt ge ett tydligt europeiskt mervärde genom att bidra till att lösa viktiga, olösta samhällsproblem och stärka lokalsamhällen. Praktik kan främja ungas anställbarhet och produktivitet samtidigt som deras övergång från utbildning till sysselsättning underlättas, vilket är avgörande för att förbättra deras varaktiga inträde möjligheter på arbetsmarknaden. De praktikplatser och jobb som erbjuds utgör en språngbräda för unga så att de kan ta sig in på arbetsmarknaden. Praktik och jobb som erbjuds inom Europeiska solidaritetskåren uppfyller kvalitetsprinciperna bör alltid betalas av den deltagande organisation som tar emot eller anställer deltagaren. Praktikplatser bör grunda sig på ett skriftligt praktikavtal, i förekommande fall i enlighet med det tillämpliga regelverket i det land där praktiken äger rum, och bör följa principerna i rådets rekommendation av den 10 mars 2014 om kvalitetskriterier för praktikprogram(9). De praktikplatser och Jobb som erbjuds utgör en språngbräda för unga så att de kan ta sig in på arbetsmarknaden och bör därför åtföljas av adekvat stöd efter verksamheten. Praktikplatser och jobb underlättas av berörda aktörer på arbetsmarknaden, särskilt offentliga och privata arbetsförmedlingar, arbetsmarknadens parter och handelskammare, och finansieras av den deltagande organisationen bör baseras på ett anställningsavtal i enlighet med nationell rätt eller tillämpliga kollektivavtal, eller bådadera, i det deltagande land där jobbet utförs. Det ekonomiska stödet till de deltagande organisationer som erbjuder jobb bör inte överstiga tolv månader. Som Deltagande organisationer bör de ansöka om finansiering via Europeiska solidaritetskårens behöriga genomförandeorgan för förmedling mellan de unga deltagarna och arbetsgivare som erbjuder praktik och jobb på solidaritetsområdet. Praktikplatser och jobb bör åtföljas av lämplig förberedelse, utbildning på arbetsplatsen och stöd efter placeringen, anpassat till deltagarens deltagande. Praktikplatser och jobb kan underlättas av berörda aktörer på arbetsmarknaden, särskilt offentliga och privata arbetsförmedlingar, arbetsmarknadens parter och handelskammare, samt medlemsorganisationer i Eures i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/589(10) när det handlar om utlandsverksamhet. [Ändr. 18]

(12a)  Insatser bör göras för att säkerställa att praktikplatser och jobb är tillgängliga för alla unga, särskilt för unga med sämre förutsättningar, inbegripet unga med funktionsnedsättning eller som är socialt eller kulturellt missgynnade, migranter och invånare i isolerade landsbygdsområden och EU:s yttersta randområden. [Ändr. 19]

(13)  Ungas initiativförmåga är en viktig tillgång för samhället och arbetsmarknaden. Europeiska solidaritetskåren bidrar till att främja denna aspekt genom att ge unga möjlighet att utforma och genomföra egna projekt för att tillgodose särskilda behov i sina lokalsamhällen. Dessa projekt är ett tillfälle att pröva nya idéer för att utveckla innovativa lösningar på gemensamma problem genom en nedifrån-och-upp-strategi och hjälpa unga människor att själva genomföra solidaritetsinsatser. De kan också fungera som en språngbräda för ytterligare engagemang i solidaritetsverksamhet och är ett första steg för att uppmuntra kårdeltagarna att starta företag eller bilda och fortsätta vara aktiva medborgare som volontärer, praktikanter eller anställda i föreningar, icke-statliga organisationer eller andra organisationer med solidaritetsverksamhet, ungdomsverksamhet eller icke-vinstdrivande verksamhet. Europeiska solidaritetskåren bör framför allt skapa ett klimat där unga människor blir allt mer motiverade att engagera sig i solidaritetsverksamhet och tjäna samhällsintresset. [Ändr. 20]

(13a)  Volontärer kan bidra till att stärka unionens kapacitet att tillhandahålla behovs- och principbaserat humanitärt bistånd och bidra till att öka effektiviteten i den humanitära sektorn när de har valts ut, utbildats och förberetts för sin utplacering på ett korrekt sätt, så att de har de färdigheter och den kompetens som de behöver för att på bästa möjliga sätt kunna hjälpa de behövande, under förutsättning att de kan räkna med relevant stöd och handledning på plats. Det är därför ytterst viktigt att det finns högkvalificerade, välutbildade och erfarna handledare eller mentorer på fältet, då de bidrar till de humanitära insatsernas effektivitet och stöder volontärer. [Ändr. 21]

(14)  Unga människor och organisationer som deltar i Europeiska solidaritetskåren bör känna att de tillhör en gemenskap av personer och organ som är engagerade i att främja solidaritet i hela Europa. Samtidigt behöver deltagande organisationer stöd för att stärka sin kapacitet att erbjuda verksamhet av hög kvalitet till ett ökande antal deltagare. Europeiska solidaritetskåren stöder nätverksarbete som stärker ungas och deltagande organisationers engagemang i samhället, främjar en europeisk solidaritetskårsanda och uppmuntrar utbytet av användbara bästa metoder och erfarenheter. Nätverksarbetet bidrar också till att öka kunskapen om Europeiska solidaritetskåren bland offentliga och privata aktörer och till att samla in detaljerade och meningsfulla synpunkter från deltagare och deltagande organisationer på hur Europeiska solidaritetskåren genomförs under olika skeden. Insamlingen av synpunkter bör inbegripa frågor om programmets mål så att man bättre kan utvärdera hur väl de uppfylls. [Ändr. 22]

(14a)  För att programmet ska kunna genomföras framgångsrikt krävs ökad synlighet och medvetenhet samt ytterligare marknadsföring av de tillgängliga finansieringsmöjligheterna genom informationskampanjer (bland annat en årlig informationsdag om Europeiska solidaritetskåren) och dynamiska kommunikationsmedel, med särskilt fokus på sociala medier, för att säkerställa så stor medvetenhet som möjligt bland målgrupperna, både enskilda personer och organisationer. [Ändr. 23]

(15)  Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att säkerställa kvaliteten på de verksamheter och andra möjligheter som erbjuds genom Europeiska solidaritetskåren, och åt att målet om inkludering uppnås genom dessa, i synnerhet genom att erbjuda deltagarna lämplig utbildning online eller offline, språkstöd, skälig anpassning, försäkring, administrativt stöd förenklade administrativa förfaranden och stöd före och efter verksamheten samt validera de kunskaper och färdigheter som de förvärvat genom sin kårerfarenhet. Volontärernas Stödåtgärder bör utvecklas och tillhandahållas i samarbete med ungdomsorganisationer och andra icke-vinstdrivande organisationer och civilsamhällesorganisationer i syfte att utnyttja deras sakkunskap på området. Deltagarnas och de avsedda mottagarnas säkerhet och trygghet är av yttersta vikt och de. All verksamhet ska följa principen om att inte göra någon skada. Deltagarna bör inte skickas på uppdrag i områden där det råder internationella eller inhemska väpnade konflikter, eller till anläggningar som strider mot internationella människorättsstandarder. Verksamhet som omfattar direktkontakt med barn bör vägledas av principen om barnets bästa, och bör i lämpliga fall omfatta bakgrundskontroller av deltagarna eller andra åtgärder som syftar till att säkerställa barnens skydd. [Ändr. 24]

(15a)   I enlighet med EU:s riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter (2017) och artikel 9 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska unionen och medlemsstaterna främja och stödja omställningen från placering på institution av sårbara personer, såsom personer med funktionsnedsättning och barn, till familje- och samhällsbaserad vård. I detta sammanhang bör programmet inte stödja åtgärder eller initiativ som hindrar åtagandet att sätta stopp för placeringar på institution eller placeringar som skulle vara skadliga för barn eller personer med funktionsnedsättning. [Ändr. 25]

(15b)   EU:s principer om lika möjligheter och icke-diskriminering bör respekteras fullt ut under hela genomförandet av programmet, inbegripet under identifieringen och urvalet av deltagare och organisationer. [Ändr. 26]

(16)  För att säkerställa att erfarenheten från Europeiska solidaritetskåren bidrar till deltagarnas personliga, utbildningsmässiga, sociala, kulturella, medborgerliga och yrkesmässiga utveckling, bör de kunskaper och färdigheter som verksamheten resulterar i kartläggas och dokumenteras ordentligt, med beaktande av nationella omständigheter och särdrag, i enlighet med rådets rekommendation av den 20 december 2012 om valideringen av icke formellt och informellt lärande(11). För att säkerställa att registrerade sökande erbjuds passande solidaritetsverksamheter bör de få tillgång till solidaritetsverksamheternas läranderesultat innan de väljer att delta. Därför bör man, när så är lämpligt, uppmuntra användningen av ändamålsenliga instrument på unionsnivå och nationell nivå för erkännande av icke-formellt och informellt lärande, såsom ungdomspasset och Europass. [Ändr. 27]

(16a)  De nationella programkontoren bör även uppmuntra unga volontärer att bli ambassadörer för programmet och dela med sig av sina erfarenheter i ungdomsnätverk, på utbildningsinstitutioner och på workshoppar. Före detta volontärer och ambassadörer skulle också kunna bidra till utbildningen av framtida kandidater. [Ändr. 28]

(17)  En kvalitetsmärkning bör säkerställa att de deltagande organisationerna uppfyller unionens värden, principer och mål samt Europeiska solidaritetskårens principer och krav vad gäller deras rättigheter och skyldigheter samt säkerhetsnormer under alla skeden av solidaritetsverksamheten, inbegripet före och efter verksamheten. Att ha fått kvalitetsmärkningen är en förutsättning för att få delta, men bör inte automatiskt leda till finansiering inom Europeiska solidaritetskåren. Olika kvalitetsmärkningar bör användas för olika typer av solidaritetsverksamheter. [Ändr. 29]

(18)  Alla enheter som vill delta i Europeiska solidaritetskåren bör kvalitetsmärkas under förutsättning att de uppfyller tillämpliga villkor. För att säkerställa att de deltagande organisationerna verkligen uppfyller Europeiska solidaritetskårens principer och krav vad gäller deras rättigheter och skyldigheter bör separata kvalitetsmärkningar införas för volontärarbete i solidaritetsverksamhet, volontärarbete till stöd för humanitära biståndsinsatser och praktik och jobb, och de bör även skilja sig åt beroende på den deltagande organisationens funktion. Arbetet med kvalitetsmärkning bör utföras fortlöpande av Europeiska solidaritetskårens genomförandeorgan. Den tilldelade kvalitetsmärkningen bör regelbundet omprövas och kunna bör upphävas om det vid kontroller konstateras att villkoren inte längre är uppfyllda. Det administrativa förfarandet bör minimeras för att inte avskräcka mindre organisationer. [Ändr. 30]

(19)  En enhet som vill ansöka om finansiering för att erbjuda verksamhet inom Europeiska solidaritetskåren bör först ha fått en kvalitetsmärkning. Det här kravet gäller dock inte fysiska personer som söker ekonomiskt stöd för sina solidaritetsprojekt för en informell grupp av kårdeltagare.

(19a)   Ansökningar om bidrag bör som regel lämnas in till det nationella programkontoret i det land där den deltagande organisationen är baserad. Ansökningar om bidrag för solidaritetsverksamhet som organiseras av Europaomfattande eller internationella organisationer, solidaritetsverksamhet som utförs av volontärgrupper på prioriterade områden som fastställts på EU-nivå och solidaritetsverksamhet till stöd för humanitära biståndsinsatser i tredjeländer bör lämnas in till genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (Eacea), som inrättades genom kommissionens genomförandebeslut 2013/776/EU(12). [Ändr. 31]

(20)  De deltagande organisationerna kan ha flera funktioner i Europeiska solidaritetskåren. Som värdar bedriver de verksamhet för att ta emot deltagare och kan bland annat anordna verksamhet och ge deltagarna vägledning och stöd under solidaritetsverksamheten samt återkoppling efter verksamheten, beroende på vad som är lämpligt. I en stödfunktion bedriver de verksamhet för att sända ut och förbereda deltagarna före avresan, under och efter solidaritetsverksamheten och kan bland annat utbilda och leda deltagarna vidare till lokala organisationer efter verksamheten, i syfte att skapa fler möjligheter för ytterligare solidaritetserfarenheter. De nationella programkontoren bör även uppmuntra volontärer att bli ambassadörer för programmet och dela med sig av sina personliga erfarenheter i ungdomsnätverk och på utbildningsinstitutioner och därmed bidra till att främja programmet. De nationella programkontoren bör ge volontärerna stöd i detta syfte. [Ändr. 32]

(20a)  För att stödja solidaritetsverksamhet bland unga människor bör de deltagande organisationerna vara offentliga eller privata enheter eller internationella organisationer, icke-vinstdrivande eller vinstdrivande, och får inbegripa ungdomsorganisationer, religiösa institutioner och välgörenhetsorganisationer, sekulära humanistiska organisationer, icke-statliga organisationer och andra aktörer från civilsamhället. Finansieringen från programmet bör endast täcka den icke-vinstdrivna delen av de deltagande organisationernas verksamheter. [Ändr. 33]

(21)  Det bör bli lättare att driva Europeiska solidaritetskårens projekt i större skala. Samtidigt bör potentiella bidragsmottagare ges tillgång till korrekta och kontinuerligt uppdaterade uppgifter om dessa möjligheter. Särskilda åtgärder bör vidtas för att hjälpa dem som ansvarar för solidaritetskårsprojekt att söka bidrag eller skapa synergieffekter genom stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna och programmen för migration, säkerhet, rättvisa och medborgarskap, hälsa och kultur. [Ändr. 34]

(22)  Europeiska solidaritetskårens resurscentrum bör bistå de organ som ansvarar för genomförandet, de deltagande organisationerna och de unga kårdeltagarna för att höja kvaliteten på Europeiska solidaritetskårens verksamhet och förbättra kartläggningen och valideringen av de färdigheter som förvärvats genom verksamheten, bland annat genom att utfärda ungdomspassintyg.

(23)  En portal för Europeiska solidaritetskåren bör utvecklas fortlöpande för att ge enkel, hinderfri och användarvänlig tillgång till Europeiska solidaritetskåren och fungera, i enlighet med de standarder som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102(13). Portalen för Europeiska solidaritetskåren fungerar som en gemensam kontaktpunkt för både intresserade personer och organisationer vad gäller exempelvis registrering, kartläggning och matchning av profiler och möjligheter, nätverksbyggande och virtuella utbyten, kurser på nätet, språkstöd och stöd före och efter verksamheten, mekanismer för återkoppling och utvärdering samt andra användbara funktioner som kan uppkomma i framtiden. Fördelen med en gemensam kontaktpunkt är att den ger samlad tillgång till olika aktiviteter, men enskilda personer kan stöta på fysiska, sociala eller andra hinder vid anslutning till portalen. För att övervinna sådana hinder bör de deltagande organisationerna ge deltagarna stöd vid registreringen. [Ändr. 35]

(24)  Europeiska solidaritetskårens portal bör vidareutvecklas med beaktande av den europeiska interoperabilitetsramen(14), som ger särskild vägledning om hur man skapar driftskompatibla digitala offentliga tjänster. Ramen genomförs i medlemsstaterna och andra medlemmar av Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) genom nationella ramar för interoperabilitet. Den innehåller 47 konkreta rekommendationer om hur de offentliga förvaltningarna bättre kan förvalta sina initiativ för interoperabilitet, etablera kontakter över organisationsgränserna, rationalisera processer som stöder obrutna digitala tjänster och säkerställa att varken befintlig eller ny lagstiftning äventyrar insatser för interoperabilitet. Portalen bör dessutom vara uppbyggd i enlighet med de standarder som fastställs i direktiv (EU) 2016/2102. [Ändr. 36]

(24a)  För att öka insynen i genomförandet och förbättra programmets effektivitet bör kommissionen regelbundet samråda med de viktigaste intressenterna, däribland de deltagande organisationerna, om programmets genomförande. [Ändr. 37]

(24b)  För att programmet ska fungera väl och programmets åtgärder vidtas i tid är det mycket viktigt att det införs mekanismer i programmets arbetsprogram som garanterar att registrerade sökande får erbjudanden inom en rimlig och relativt förutsägbar tidsperiod. Registrerade sökande bör därför löpande delges information och uppdateringar om tillgängliga placeringar och aktivt engagerade deltagande organisationer, i syfte att stimulera deras engagemang i programmet efter att de registrerats, och de bör även erbjudas möjlighet att direkt kontakta de aktörer som är engagerade på solidaritetsområdet på både nationell och europeisk nivå. [Ändr. 38]

(25)  Förordning [den nya budgetförordningen] (15) (nedan kallad budgetförordningen) gäller för detta program. I den förordningen fastställs regler för genomförandet av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling, indirekt genomförande, ekonomiskt stöd, finansieringsinstrument och budgetgarantier.

(26)  I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013(16) och rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96(17) får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra administrativa utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på plats, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I överensstämmelse med rådets förordning (EU) 2017/1939(18) får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägerier och andra brott som påverkar unionens ekonomiska intressen i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371(19). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som tar emot medel från unionen samarbeta fullständigt för att skydda unionens ekonomiska intressen, ge kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska revisionsrätten alla rättigheter och all tillgång som behövs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(27)  Europeiska solidaritetskåren vänder sig till unga mellan 18 och 30 år och för att få delta i kårens verksamhet bör det krävas att man registrerar sig på kårens portal.

(27a)   I enlighet med unionens principer om lika möjligheter och icke-diskriminering bör medborgare och varaktigt bosatta i unionen från alla samhällsgrupper och alla åldrar ha möjlighet att visa ett aktivt samhällsengagemang. Med tanke på de särskilda utmaningarna med humanitära insatser bör deltagarna i initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete vara minst 18 år gamla, och de kan komma från en rad olika bakgrunder och åldersgrupper vilkas kompetens är relevant för ett framgångsrikt genomförande av sådana humanitära insatser. [Ändr. 39]

(28)  Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att se till att alla unga, särskilt de med sämst sämre förutsättningar, kan delta i Europeiska solidaritetskårens verksamhet, enligt vad som beskrivs närmare i strategin för inkludering och mångfald, som utvecklats och tillämpas inom ramen för programmet Erasmus+. Särskilda åtgärder, såsom lämpliga former av solidaritetsverksamhet och personlig vägledning, bör vidtas för att främja social inkludering och deltagande av missgynnade unga med sämre förutsättningar, samt för att ta hänsyn till begränsningar som beror på att vissa landsbygdsområden, unionens yttersta randområden och de utomeuropeiska länderna och territorierna är så avlägset belägna. Unga människor med sämre förutsättningar bör därför även ha möjlighet att delta på deltid eller i det land där de är bosatta, utan att det påverkar deras möjlighet att delta på heltid eller i ett annat land än det där de är bosatta, och bör kunna dra nytta av andra åtgärder som syftar till att underlätta deras deltagande i programmet. De deltagande länderna bör på samma sätt sträva efter att vidta alla lämpliga åtgärder för att undanröja juridiska och administrativa hinder så att Europeiska solidaritetskåren fungerar väl. Åtgärderna bör, när så är möjligt och utan att det påverkar tillämpningen av Schengenregelverket och unionens lagstiftning om inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare, lösa administrativa problem som gör det svårt att få visum och uppehållstillstånd eller att få ett europeiskt sjukförsäkringskort vid verksamhet i ett annat EU-land. [Ändr. 40]

(28a)  Man bör särskilt uppmärksamma och stödja kapaciteten hos de partnerorganisationer som agerar värdar i tredjeländer samt behovet av att integrera volontärarbetet i det lokala sammanhanget och underlätta volontärernas samverkan med lokala humanitära aktörer, värdsamhället och civilsamhället. [Ändr. 41]

(29)  För att visa på vikten att bekämpa klimatförändringarna, i linje med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och nå FN:s mål för hållbar utveckling, kommer detta program att bidra till att integrera klimatåtgärder i unionens politik och till att nå det övergripande målet om att minst 25 % av utgifterna i unionsbudgeten ska stödja klimatmålen under perioden för den fleråriga budgetramen 2021–2027, och ett årligt mål på 30 % så snart som möjligt, men senast 2027. Relevanta åtgärder kommer att identifieras under förberedelserna och genomförandet av programmet och på nytt bedömas i samband med relevanta utvärderingar och översyner. [Ändr. 42]

(30)  I denna förordning fastställs en finansieringsram för perioden 2021–2027 som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning, för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet(20).

(30a)  En lämplig del av budgeten bör avsättas för utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna och utveckling av ungdomsnätverk. [Ändr. 43]

(31)  Valet av finansieringstyp och genomförandemetod inom ramen för denna förordning ska göras utifrån vad som är bäst för att nå insatsernas särskilda mål och åstadkomma resultat, med särskild hänsyn till kostnader för kontroller, administrativa bördor och förväntad risk för bristande efterlevnad av reglerna. När det gäller bidrag ska hänsyn tas till enhetskostnader, schablonsatser och skalor för enhetskostnader.

(32)  Tredjeländer som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) får delta i programmet inom ramen för det samarbete som inrättats genom EES-avtalet, som ligger till grund för genomförandet av unionsprogrammen genom ett beslut enligt det avtalet. Tredjeländer får också delta på grundval av andra rättsliga instrument. Denna förordning bör ge de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva alla sina befogenheter. Tredjeländers fulla deltagande i programmet bör omfattas av de villkor som fastställs i särskilda avtal som omfattar deltagande i programmet för det tredjeland som berörs. Fullt deltagande innebär även en skyldighet att inrätta ett nationellt programkontor och att förvalta vissa av programmets insatser på en decentraliserad nivå. Enskilda personer och enheter från tredjeländer som inte är associerade till programmet bör kunna delta i vissa av programmets insatser, i enlighet med arbetsprogrammet och de ansökningsomgångar som kommissionen utlyser.

(33)  För att maximera Europeiska solidaritetskårens genomslag bör de deltagande länderna och andra EU-program få möjlighet att anslå ytterligare nationell finansiering i enlighet med bestämmelserna för Europeiska solidaritetskåren.

(34)  I enlighet med [artikel 88 i rådets nya beslut om associering av ULT](21) är personer och enheter i utomeuropeiska länder och territorier (ULT) berättigade till finansiering i enlighet med bestämmelserna och målen för programmet och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet.

(35)  I linje med kommissionens meddelande Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden(22) bör programmet ta hänsyn till den särskilda situationen i dessa regioner. Åtgärder kommer att vidtas för att öka de yttersta randområdenas deltagande i alla insatser, bland annat ökad publicitet. Sådana åtgärder kommer att övervakas regelbundet och utvärderas. [Ändr. 44]

(36)  Eftersom programmet genomförs under en sjuårsperiod måste det vara tillräckligt flexibelt för att kunna anpassas efter en förändrad verklighet och nya politiska prioriteringar för genomförandet av solidaritetsverksamhet. Förordningen anger därför inte i detalj hur insatserna ska utformas, och det fastställs inte några politiska prioriteringar eller motsvarande budgetprioriteringar för de kommande sju åren. I stället bör de underordnade politiska beslut och prioriteringar, inbegripet detaljer om särskilda insatser, som ska genomföras genom de olika verksamheterna fastställas i ett årligt arbetsprogram i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046(23) (budgetförordningen) bör kommissionen anta arbetsprogram och informera Europaparlamentet och rådet om detta. Arbetsprogrammet bör fastställa de åtgärder som behövs för att genomföra dem i enlighet med programmets allmänna och särskilda mål, urvals- och tilldelningskriterierna för bidrag samt alla andra uppgifter som krävs. Arbetsprogram och eventuella ändringar av dessa bör antas genom genomförandeakter i enlighet med granskningsförfarandet en delegerad akt. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den genomföra lämpliga samråd under det förberedande arbetet, även på expertnivå, och säkerställa att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt, i syfte att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter. [Ändr. 45]

(37)  I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning måste detta program utvärderas på grundval av de uppgifter som har samlats in genom specifika krav på övervakning, samtidigt som överreglering och administrativa bördor, särskilt för medlemsstaterna, bör undvikas. Sådana krav bör omfatta specifika, mätbara och realistiska indikatorer som kan mätas över tid som en grund för att utvärdera effekterna av programmet på fältet.

(38)  Lämplig utåtriktad verksamhet, med offentliggörande och spridning av de möjligheter och resultat som de insatser som stöds av programmet medför, bör säkerställas på europeisk, regional, nationell och lokal nivå. Information om programmet bör spridas genom dynamiska kommunikationsmedel, med särskilt fokus på sociala medier, för att nå ut till ett stort antal potentiella sökande. Man bör särskilt uppmuntra sociala företag att stödja Europeiska solidaritetskårens verksamhet. Den utåtriktade verksamheten, offentliggörandet och spridningen bör utgå från alla de organ som genomför programmet med, unionens webbplatser och unionsprogram som hör samman med Europeiska solidaritetskåren, och bör i förekommande fall, inbegripa stöd av andra viktiga parter. [Ändr. 46]

(39)  För att bättre nå programmets mål bör kommissionen, medlemsstaterna och nationella myndigheter samarbeta nära i partnerskap med icke-statliga organisationer, sociala företag, ungdomsorganisationer, organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning och lokala aktörer med sakkunskap om solidaritetsinsatser, däribland byråer som arbetar med infrastruktur för och stöd till volontärarbete, till exempel volontärcentrum. [Ändr. 47]

(40)  För att effektivisera kommunikationen med allmänheten och stärka synergieffekterna mellan de kommunikationsinsatser som vidtas på kommissionens initiativ, bör de budgetmedel som anslås för kommunikationsinsatser enligt den här förordningen också bidra till att hinderfritt sprida information om unionens politiska prioriteringar i den mån de berör den här förordningens allmänna mål. [Ändr. 48]

(41)  För att säkerställa ett effektivt och verksamt genomförande av denna förordning bör programmet i största möjliga mån använda sig av befintliga administrativa arrangemang. Genomförandet av programmet överlåts därför till befintliga strukturer, dvs. kommissionen och de nationella programkontor som utses för förvaltningen av de insatser som avses i kapitel III i [den nya Erasmusförordningen]. Kommissionen bör regelbundet samråda med viktiga intressenter, bland annat deltagande organisationer, om genomförandet av Europeiska solidaritetskåren.

42)  För att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning, kostnadsoptimering och rättssäkerhet i varje deltagande land bör varje nationell myndighet utse ett oberoende revisionsorgan. När så är möjligt, och för att maximera effektiviteten, kan det oberoende revisionsorganet vara samma som det som utsetts för de åtgärder som anges i kapitel III i [den nya Erasmusförordningen]. [Ändr. 49]

(43)  Medlemsstaterna bör sträva efter att vidta alla lämpliga åtgärder för att undanröja juridiska och administrativa hinder för att programmet ska fungera väl. Detta omfattar inbegriper att, när så är möjligt, och utan att det påverkar tillämpningen av unionens lagstiftning om inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare, lösa problem som skapar svårigheter att få visum visering och uppehållstillstånd, utan att det påverkar tillämpningen unionens lagstiftning om inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare samt andra rättsliga problem som skulle kunna hindra unga människors tillgång till programmet. I överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/801(24) uppmuntras medlemsstaterna att inrätta skyndsamma ansökningsförfaranden. [Ändr. 50]

(44)  Rapporteringssystemet bör säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och utvärdering samlas in på ett effektivt och ändamålsenligt sätt, i lämplig tid och på rätt detaljnivå. Uppgifterna bör lämnas till kommissionen på ett sätt som är förenligt med relevanta regler för skydd av personuppgifter.

(45)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(25). [Ändr. 51]

(46)  För att förenkla kraven på bidragsmottagarna bör enhetsbelopp, enhetskostnader eller schablonfinansiering användas i största möjliga utsträckning. De förenklade bidragen för att stödja programmets mobilitetsinsatser, som fastställts av kommissionen, bör beakta levnads- och försörjningskostnaderna i värdlandet. I enlighet med nationell rätt bör medlemsstaterna också uppmuntras att låta dessa bidrag vara befriade från skatter och sociala avgifter. Samma undantag bör gälla för offentliga och privata enheter som beviljar sådant ekonomiskt stöd till de berörda personerna.

(47)  I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013, rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95(26), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 och rådets förordning (EU) 2017/1939 ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter och bedrägeri, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I syfte att se över eller komplettera programmets prestationsindikatorer bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter bör Europaparlamentet och rådet få alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter bör systematiskt få tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(48)  Denna förordning är förenlig med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(27). Denna förordning syftar särskilt till att säkerställa full respekt för rätten till jämställdhet och rätten att inte utsättas för diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning eller socioekonomisk bakgrund, och att främja tillämpningen av artiklarna 21 och 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. [Ändr. 52]

(49)  De övergripande finansiella bestämmelser som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt gäller för denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och bestämmer särskilt förfarandet för fastställande och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande samt föreskriver kontroll av finansiella aktörers ansvar. Regler som antas på grundval av artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt gäller även skyddet av unionens budget vid allmänna brister när det gäller rättsstatsprincipen i medlemsstaterna, eftersom respekten för rättsstatsprincipen är en förutsättning för en sund ekonomisk förvaltning och en effektiv EU-finansiering.

(50)  Eftersom målet för denna förordning, nämligen att stärka ungas och organisationers deltagande i solidarisk verksamhet som är tillgänglig och av hög kvalitet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, får unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(51)  [Förordningen om den europeiska solidaritetskåren] bör upphöra att gälla den 1 januari 2021.

(52)  För att säkerställa kontinuitet i det ekonomiska stöd som ges genom programmet bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2021.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning inrättas Europeiska solidaritetskåren (nedan kallad programmet).

Här fastställs målen för programmet, budgeten för per ioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.  solidaritetsverksamhet: en tillfällig inkluderande verksamhet av hög kvalitet som har tillräckliga medel, tar itu med viktiga samhällsutmaningar till förmån för en samhällsgrupp eller samhället i stort och som bidrar till Europeiska solidaritetskårens mål och kan bedrivas i form av volontärarbete, praktik, jobb, solidaritetsprojekt och nätverksarbete på olika områden, bland annat de som anges i punkt 13; verksamheten ska säkra ett europeiskt mervärde och följa hälso- och säkerhetsföreskrifter och internationella människorättsstandarder. [Ändr. 53]

2.  registrerad sökande: person mellan 17 och 30 år som är lagligen bosatt i ett deltagande land och som har registrerat sig på Europeiska solidaritetskårens portal för att anmäla intresse att delta i solidaritetsverksamhet, men som ännu inte deltar i sådan verksamhet. [Ändr. 54]

3.  deltagare: person mellan 18 och 30 år som är lagligen bosatt i ett deltagande land, som har registrerat sig på Europeiska solidaritetskårens portal och deltar i solidaritetsverksamhet genom Europeiska solidaritetskåren. [Ändr. 55]

4.  unga med sämre förutsättningar: unga personer som möter behöver ytterligare stöd på grund av olika hinder som gör det svårt för dem att få faktisk tillgång till programmets möjligheter av ekonomiska, sociala, kulturella eller geografiska skäl, av hälsoskäl eller till följd av kommer sig av exempelvis funktionsnedsättning eller, hälsoproblem, deras migrantbakgrund, kulturskillnader och ekonomiska, sociala och geografiska skillnader, bland annat personer från marginaliserade grupper eller personer som riskerar att diskrimineras på någon av de grunder som anges i artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna inlärningssvårigheter. [Ändr. 56]

5.  deltagande organisation: varje offentlig eller privat enhet, oavsett om den är icke-vinstdrivande eller vinstdrivande, oavsett om det är på lokal, regional, nationell eller internationell nivå, som har fått Europeiska solidaritetskårens kvalitetsmärkning i rollen som värd, i en stödfunktion eller i båda funktionerna, vilket säkerställer att denna organisation kan genomföra solidaritetsverksamhet av hög kvalitet i enlighet med programmets mål. [Ändr. 57]

6.  volontärarbete: frivillig solidaritetsverksamhet som utförs som en frivillig och obetald verksamhet till förmån för allmännyttan, som bidrar till att skapa välfärd i samhället och som en deltagare utför på sin fritid och av egen fri vilja, utan rätt till ersättning och under högst tolv månader. [Ändr. 58]

7.  praktik: avlönad solidaritetsverksamhet i form av arbetspraktik inom en deltagande organisation under en period på två tre till sex månader som får förlängas en gång till som längst tolv månader och som erbjuds och betalas av den deltagande organisation som tar emot kårdeltagaren och som har ett inslag av lärande för att förvärva relevanta färdigheter och erfarenheter. [Ändr. 59]

8.  jobb: anständigt avlönad solidaritetsverksamhet under en period på två tre till tolv månader, som har ett inslag av lärande och utbildning, baseras på ett skriftligt avtal och som erbjuds och betalas av den deltagande organisation som anställer kårdeltagaren, utan att det ersätter ett befintligt arbetstillfälle. [Ändr. 60]

9.  solidaritetsprojekt: oavlönad solidaritetsverksamhet i hemlandet eller över gränserna under högst tolv månader som grupper med minst fem kårdeltagare utför för att ta itu med viktiga problem i lokalsamhället och samtidigt tillföra ett tydligt europeiskt mervärde. [Ändr. 61]

10.  kvalitetsmärkning: certifiering, baserad på olika specifika krav beroende på typen av solidaritetsverksamhet, av en deltagande organsation som vill erbjuda solidaritetsverksamhet inom Europeiska solidaritetskåren i rollen som värd och/eller i en stödfunktion, som intygar att den deltagande organisationen kan säkerställa solidaritetsverksamhetens kvalitet i enlighet med programmets principer och mål, under alla skeden av solidaritetsverksamheten. [Ändr. 62]

11.  Europeiska solidaritetskårens resurscentrum: de ytterligare funktioner som utförs av nationella programkontor för att stödja utveckling, genomförande och kvalitet i fråga om Europeiska solidaritetskårens verksamhet samt kartlägga de färdigheter som deltagarna förvärvat genom solidaritetsverksamheten.

12.  unionens verktyg för öppenhet och erkännande: instrument som hjälper intressenter att förstå, uppskatta och i förekommande fall erkänna icke-formella och informella läranderesultat i hela unionen; alla deltagare kommer efter avslutad verksamhet att få ett intyg på de läranderesultat och färdigheter de förvärvat under verksamheten, till exempel ett ungdomspass eller Europass.

13.  humanitär biståndsverksamhet: verksamhet till stöd för humanitära insatser i tredjeländer för att ge behovsbaserat katastrofbistånd i syfte att rädda liv, förebygga och lindra mänskligt lidande och slå vakt om människovärdet i samband med katastrofer orsakade av människor och naturkatastrofer, däribland bistånds-, hjälp- och skyddsinsatser vid eller omedelbart efter humanitära kriser, stödåtgärder för att ge tillträde till behövande och underlätta biståndsflödet, åtgärder för bättre katastrofberedskap och katastrofriskreducering genom att koppla samman katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd samt åtgärder för att stärka motståndskraften och förmågan till krishantering och återhämtning.

14.  tredjeland: ett land som inte är medlem i unionen.

15.  tredjeland som är associerat till programmet: ett tredjeland som är part i ett avtal med unionen som möjliggör landets deltagande i programmet och som uppfyller alla skyldigheter som fastställs i denna förordning i förhållande till medlemsstaterna.

16.  tredjeland som inte är associerat till programmet: ett tredjeland som inte deltar fullt ut i programmet, men vars rättsliga enheter i undantagsfall kan dra nytta av programmet i välmotiverade fall i unionens intresse.

Artikel 3

Programmets mål

1.  Programmets allmänna mål är att främja solidaritet som värde, framförallt genom volontärarbete, stärka ungas och organisationers engagemang engagemanget i solidaritetsverksamhet som är tillgänglig och av hög kvalitet hos en generation unga människor som är mer benägna att delta i solidaritetsverksamhet och hos organisationer, som ett sätt att stärka den sociala sammanhållningen, solidariteten och, demokratin, den europeiska identiteten och det aktiva medborgarskapet i och utanför unionen, stödja samhällen och ta itu med möte samhällsutmaningar och humanitära utmaningar på fältet, med särskilda insatser för att främja social inkludering och lika möjligheter. [Ändr. 63]

2.  Programmets särskilda mål är att ge unga personer, även de med sämre förutsättningar, lättillgängliga och inkluderande möjligheter till engagemang i solidaritetsverksamhet som leder till positiva samhällsförändringar i och utanför Europa och samtidigt förbättra och validera deras färdigheter för personlig, utbildningsmässig, social, kulturell, medborgerlig och yrkesmässig utveckling, och underlätta deras fortsatta engagemang som aktiva medborgare samt deras anställbarhet och inträde på arbetsmarknaden. [Ändr. 64]

2a.  Återkopplingen från deltagare och deltagande organisationer ska även innehålla en utvärdering av hur väl programmets mål uppfyllts. [Ändr. 65]

3.  Programmets mål ska uppfyllas genom insatser på följande områden:

a)  Ungas deltagande i solidaritetsverksamhet som fyller samhällsbehov, enligt artikel 6, och i insatser för att uppnå målen för hållbar utveckling. [Ändr. 66]

b)  Ungas Deltagande i humanitär solidaritetsverksamhet (Europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd) av unga och personer med sakkunskap, enligt artikel 10, och insatser inom och utanför unionen som syftar till att bygga upp värdorganisationernas kapacitet för humanitärt bistånd i tredjeländer, enligt artikel 11. [Ändr. 67]

3a.   De operativa målen och motsvarande politiska prioriteringarna för de insatser som ska genomföras genom verksamheterna på de områden som avses i punkt 3 i denna artikel ska fastställas i detalj i det årliga arbetsprogrammet, som ska antas i enlighet med artikel 18. [Ändr. 68]

KAPITEL II

EUROPEISKA SOLIDARITETSKÅRENS VERKSAMHET

Artikel 4

Europeiska solidaritetskårens verksamhet

1.  Programmet ska nå målen i artikel 3 med hjälp av följande typer av verksamhet:

a)  Volontärarbete, enligt artiklarna 7 och 11.

b)  Praktik och jobb av hög kvalitet, enligt artikel 8. [Ändr. 69]

c)  Solidaritetsprojekt, enligt artikel 9.

d)  Nätverksarbete, enligt artikel 5.

e)  Kvalitets- och stödåtgärder, enligt artikel 5.

2.  Programmet ska stödja solidaritetsverksamhet som har ett tydligt europeiskt mervärde, till exempel genom

a)  sin gränsöverskridande karaktär, framför allt med avseende på mobilitet i utbildningssyfte och samarbete,

b)  sin förmåga att komplettera andra program och strategier på lokal, regional och nationell nivå samt på unionsnivå och internationell nivå,

c)  sin europeiska dimension avseende ämne, mål, tillvägagångssätt, förväntat resultat och andra aspekter av solidaritetsverksamheten,

d)  sitt tillvägagångssätt för sin inkluderande förmåga och faktiska förmåga att involvera unga med olika bakgrund, även unga med funktionsnedsättning, [Ändr. 70]

e)  sitt bidrag till en effektiv användning av unionens verktyg för öppenhet och erkännande.

2a.   De årliga arbetsprogram som antas i enlighet med artikel 18 ska innehålla en förteckning över verksamheter som kan vara farliga för deltagare, mottagare och samhället eller olämpliga för deltagare och som inte ska genomföras inom ramen för programmet eller som ska vara föremål för särskild utbildning, bakgrundskontroller eller andra åtgärder. [Ändr. 71]

3.  Solidaritetsverksamheten ska genomföras i enlighet med de särskilda krav för verksamhet inom programmet som avses i artiklarna 5, 7, 8, 9 och 11 samt med de tillämpliga regelverken i de deltagande länderna.

4.  Hänvisningar till Europeiska volontärtjänsten i unionslagstiftningen ska anses omfatta volontärarbete enligt både förordning (EU) nr 1288/2013 och denna förordning.

Artikel 5

Insatser som är gemensamma för båda programområdena

1.  Nätverksarbete enligt artikel 4.1 d ska syfta till att

a)  stärka de deltagande organisationernas kapacitet att erbjuda lättillgängliga och lämpligt finansierade projekt av hög kvalitet till ett ökande antal deltagare i Europeiska solidaritetskåren, [Ändr. 72]

b)  locka fler att delta, både unga och de med viss erfarenhet inom initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete samt deltagande organisationer, [Ändr. 73]

ba)  underlätta tillgången för personer med funktionsnedsättning till all verksamhet som erbjuds, [Ändr. 74]

c)  erbjuda möjligheter att ge återkoppling på solidaritetsverksamheten och att marknadsföra programmet som ambassadör, och [Ändr. 75]

d)  bidra till att utbyta erfarenheter och stärka känslan av samhörighet bland de personer och organ som deltar i Europeiska solidaritetskåren och därmed bidra till ett bredare positivt genomslag.

2.  Kvalitets- och stödåtgärder enligt artikel 4.1 e ska omfatta

a)  åtgärder för att garantera kvaliteten på volontärarbete, praktik eller jobb, inklusive utbildning, språkligt stöd, kompletterande försäkringar, stöd före eller efter solidaritetsverksamheten och ytterligare användning av ungdomspasset som beskriver och dokumenterar de kunskaper som deltagarna förvärvat under solidaritetsverksamheten, samt kapacitetsuppbyggnad och administrativt stöd för deltagande organisationer,

aa)  åtgärder för att skydda solidaritetsverksamheternas mottagare, inbegripet riktad utbildning för deltagare som genomför sin solidaritetsverksamhet till förmån för sårbara grupper, bland annat barn, och bakgrundskontroller av deltagare som arbetar med barn, [Ändr. 76]

ab)   åtgärder för att främja social inkludering och lika möjligheter, särskilt till deltagande av unga människor med sämre förutsättningar, såsom lämpliga former av solidaritetsverksamhet och personligt stöd, [Ändr. 77]

ac)  åtgärder för att säkerställa kapacitetsuppbyggnad och administrativt stöd för deltagande organisationer, [Ändr. 78]

b)  utveckling och upprätthållande av en kvalitetsmärkning kvalitetsmärkningarna för enheter som vill erbjuda solidaritetsverksamhet genom Europeiska solidaritetskåren, [Ändr. 79]

c)  verksamhet vid Europeiska solidaritetskårens resurscentrum för att stödja och höja kvaliteten på genomförandet av kårens verksamhet och förbättra valideringen av dess resultat,

d)  inrättande, underhåll och uppdatering av en tillgänglig portal för Europeiska solidaritetskårens portal solidaritetskåren på åtminstone alla officiella unionsspråk och andra relevanta nättjänster samt nödvändiga it-supportsystem och webbaserade verktyg, som ska uppfylla tillgänglighetskraven i direktiv (EU) 2016/2102. [Ändr. 80]

da)   åtgärder för att uppmuntra sociala företag att stödja programmets verksamhet eller göra det möjligt för anställda att delta i volontärverksamhet inom ramen för programmet, [Ändr. 81]

db)   utarbetandet av ett tydligt och detaljerat förfarande riktat till deltagare och deltagande organisationer, som fastställer stegen i och tidsramarna för solidaritetsverksamhetens samtliga skeden. [Ändr. 82]

KAPITEL III

UNGAS DELTAGANDE I SOLIDARITETSVERKSAMHET SOM FYLLER SAMHÄLLSBEHOV

Artikel 6

Syfte och typer av verksamhet

1.  Insatser inom programområdet ”ungas deltagande i solidaritetsverksamhet som fyller samhällsbehov” ska särskilt bidra till att stärka sammanhållning, solidaritet, medborgarskap och demokrati i och utanför unionen och samtidigt hitta lösningar på samhällsproblem med särskilda insatser för att främja social inkludering och lika möjligheter. [Ändr. 83]

2.  Programområdet ska stödja verksamhet som avses i artikel 4.1 a, b, c, d och e genom

a)  volontärarbete, enligt artikel 7,

b)  praktik och jobb av hög kvalitet, enligt artikel 8. [Ändr. 84]

c)  solidaritetsprojekt, enligt artikel 9.

d)  nätverksarbete för enskilda och organisationer som deltar i detta programområde i enlighet med artikel 5,

e)  kvalitets- och stödåtgärder i enlighet med artikel 5.

Artikel 7

Volontärarbete i solidaritetsverksamhet

1.  Volontärarbete som avses i artikel 4.1 a ska ha ett inslag av lärande och utbildning omfatta en gedigen utbildnings- och lärandedimension samt utbildning online och offline som är skräddarsydd efter den berörda verksamheten och som äger rum före, under och efter verksamheten, ska eftersträva en tydlig inverkan på identifierade samhällsbehov, får inte ersätta praktikplatser eller arbetstillfällen, får inte jämställas med en anställning och ska baseras på ett skriftligt volontäravtal i enlighet med relevant nationell lagstiftning. Ett sådant avtal ska säkerställa ett lämpligt rättsligt, socialt och ekonomisk skydd för deltagaren. [Ändr. 85]

2.  Volontärarbete får ska i regel utföras i ett annat land än det där deltagaren bor (utomlands) eller. Volontärarbete får utföras i det land där deltagaren bor (inom landet), men ska endast vara öppet för deltagande av unga människor med sämre förutsättningar och ska omfatta deltagande av deltagare som bor i ett annat land än det där verksamheten utförs. [Ändr. 86]

Artikel 8

Praktik och jobb

1.  Praktik som avses i artikel 4.2 b ska vara avlönad och ska bygga på ett skriftligt praktikavtal som ingås i början av praktiken i enlighet med det tillämpliga regelverket i det land där praktiken görs, när så är lämpligt. Praktikavtalet ska ange lärandemålen, arbetsvillkoren, praktikens längd, den ersättning som deltagaren ska få och parternas rättigheter och skyldigheter, och med ska ta hänsyn till principerna för kvalitetskriterier för praktikprogram (2014/C 88/01). Praktikplatser får inte ersätta anställningar. [Ändr. 87]

2.  Ett jobb som avses i artikel 4.1 b ska bygga på ett skriftligt anställningsavtal i enlighet med som uppfyller alla arbets- och anställningsvillkor i den nationella lagstiftningen, tillämpliga kollektivavtal, eller bådadera, i det deltagande land där jobbet utförs. Det ekonomiska stödet till de deltagande organisationer som erbjuder jobb får inte överstiga tolv månader i de fall då anställningsavtalet varar längre än tolv månader. [Ändr. 88]

3.  Praktik och jobb ska ha ett gediget inslag av lärande utbildning och utbildning lärande före och under verksamheten för att hjälpa deltagaren att förvärva relevanta erfarenheter i syfte att utveckla kompetenser som är användbara för deltagarens personliga, utbildningsmässiga, sociala, medborgerliga och yrkesmässiga utveckling. [Ändr. 89]

4.  Praktik och jobb får ska i regel utföras i ett annat land än det där deltagaren bor (utomlands) eller. Praktik och jobb får utföras i det land där deltagaren bor (inom landet), men ska endast vara öppet för deltagande av unga människor med sämre förutsättningar och ska omfatta deltagande av deltagare som bor i ett annat land än det där verksamheten utförs. [Ändr. 90]

4a.   Det ska anslås tillräckliga medel för att finansiera den skäliga anpassningen i syfte att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att delta på lika villkor som andra, i enlighet med artikel 27 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och rådets direktiv 2000/78/EG(28). [Ändr. 91]

Artikel 9

Solidaritetsprojekt

Ett solidaritetsprojekt som avses i artikel 4.1 c får inte ersätta praktikplatser och/eller arbetstillfällen.

KAPITEL IV

EUROPEISKA FRIVILLIGKÅREN FÖR HUMANITÄRT BISTÅND

Artikel 10

Syfte och typer av verksamhet

1.  Insatser inom Europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd ska särskilt bidra till att ge behovsbaserat humanitärt bistånd i syfte att rädda liv, förebygga och lindra mänskligt lidande och slå vakt om människovärdet i samband med naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människor samt stärka kapaciteten och motståndskraften hos samhällen som är sårbara, instabila eller drabbade av naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människor, och underlätta övergången från den humanitära insatsen till mer långsiktig hållbar och inkluderande utveckling eller katastrofdrabbade samhällen. [Ändr. 92]

2.  De insatser som omfattas av detta kapitel ska följa utföras i enlighet med det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd och ska främja de principer grundläggande principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende som gäller för humanitärt bistånd, samtidigt som de än en gång betonar unionens starka stöd för en behovsbaserad strategi, utan att diskriminera mellan eller inom berörda befolkningsgrupper och med respekt för internationell rätt. [Ändr. 93]

2a.  Unionens humanitära bistånd tillhandahålls i situationer där även andra instrument för utvecklingssamarbete, krishantering och civilskydd kan användas. Europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd ska arbeta så att man skapar samstämdhet och komplementaritet och undviker överlappning med unionens andra relevanta politikområden och instrument, i synnerhet unionens humanitära biståndspolitik, politik för utvecklingssamarbete och civilskyddsmekanism. [Ändr. 94]

2b.  För att främja en samordnad internationell insats vid humanitära kriser ska insatserna enligt detta kapitel vara förenliga med dem som samordnas av Förenta nationernas kontor för samordning av humanitära frågor. [Ändr. 95]

2c.  Europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd ska bidra till att stärka jämställdhetsperspektivet i unionens humanitära bistånd och främja humanitära insatser som är anpassade till kvinnors särskilda behov. Särskild vikt ska läggas vid samarbete med kvinnogrupper och kvinnonätverk för att främja kvinnors deltagande och ledarskap inom humanitärt bistånd och dra nytta av deras kapacitet och expertis när det gäller att bidra till återhämtning, fredsbyggande, katastrofriskreducering och motståndskraft i berörda samhällen. [Ändr. 96]

2d.  De särskilda villkoren för att sända ut en volontär ska, i nära samråd med värdorganisationerna, anges i ett avtal mellan utsändarorganisationen och Europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd, inbegripet rättigheter och skyldigheter samt utplaceringens längd, plats och arbetsuppgifter. [Ändr. 97]

3.  Programområdet ska stödja verksamhet som avses i artikel 4.1 a, d och e genom

a)  volontärarbete, enligt artikel 11,

aa)   solidaritetsprojekt, [Ändr. 98]

b)  nätverksarbete för enskilda och organisationer som deltar i detta programområde i enlighet med artikel 5,

c)  kvalitets- och stödåtgärder i enlighet med artikel 5, med särskild fokus på åtgärder för att säkerställa deltagarnas skydd och säkerhet.

3a.   På grundval av en förhandsbedömning av behoven i tredjeländer ska denna förordning stödja åtgärder som syftar till att stärka kapaciteten för humanitärt bistånd, i syfte att stärka den lokala beredskapen och de lokala insatserna vid humanitära kriser och säkerställa att volontärarbetet har en faktisk och varaktig effekt på fältet, bland annat

a)  riskhantering i samband med naturkatastrofer, beredskap och insatser vid katastrofer, handledning och utbildning i förvaltning av volontärer samt andra områden som är relevanta för personal och volontärer från värdorganisationer, och

b)  utbyte av bästa praxis, tekniskt bistånd, partnersamverkansprogram och utbyte av personal och volontärer samt inrättande av nätverk och andra relevanta åtgärder. [Ändr. 99]

3b.   Kommissionen ska bibehålla, upprätthålla och uppdatera databasen över EU-frivilliga, bland annat med uppgifter om de EU-frivilligas tillgänglighet och lämplighet, samt reglera tillgången till och användandet av den, och därmed göra det möjligt för återvändande volontärer att fortsätta delta. Behandlingen av de personuppgifter som samlas in för databasen ska i förekommande fall ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679(29) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725(30). [Ändr. 100]

Artikel 11

Volontärarbete till stöd för humanitära insatser

1.  Volontärarbete till stöd för humanitära insatser som avses i artikel 4.1 a ska omfatta ett inslag av lämpligt lärande och lämplig utbildning, även före utplaceringen, i samband med de projekt där unga volontärer kommer att delta, med vederbörlig tonvikt på de principer för humanitärt bistånd som avses i artikel 10.2 och principen om att inte göra någon skada, och det får inte ersätta praktikplatser eller arbetstillfällen och ska baseras på ett skriftligt volontäravtal. [Ändr. 101]

1a.   Initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete ska främja deltagande av lokala volontärer från tredjeländer. [Ändr. 102]

2.  Volontärarbete inom detta programområde får endast utföras i tredjeländer [Ändr. 103]

a)  där det bedrivs verksamhet och insatser för humanitärt bistånd, och

b)  där det inte pågår några internationella eller icke-internationella väpnade konflikter.

2a.  På grundval av en förhandsbedömning av behoven i tredjeländer, som utförs av utsändar- och värdorganisationerna samt andra relevanta aktörer, ska Europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd stödja insatser som syftar till att

a)  stärka värdorganisationernas kapacitet för humanitärt bistånd i tredjeländer, i syfte att stärka den lokala beredskapen och insatsen vid humanitära kriser och säkerställa att arbetet som Europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd utför på fältet har en faktisk och varaktig effekt genom katastrofriskhantering, katastrofberedskap och katastrofinsatser, övergången från humanitära insatser till hållbar lokal utveckling samt handledning och utbildning i förvaltning av volontärer, och

b)  utbyta bästa praxis, tekniskt bistånd, partnersamverkansprogram samt personal och volontärer. [Ändr. 104]

2b.   En riskbedömning med hänsyn till volontärernas säkerhet ska prioriteras, särskilt i länder eller områden som anses vara instabila eller där det finns omedelbara risker. [Ändr. 105]

2c.   Informationskampanjer om Europeiska solidaritetskåren som rör initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete ska framför allt utföras inom unionen och vara inriktade på det arbete som utförs av volontärer och biståndsarbetare i enlighet med de principer om humanitet, oberoende, neutralitet och opartiskhet som gäller för humanitärt bistånd och som präglar deras insatser. [Ändr. 106]

2d.   Volontärarbetet ska tillgodose de verkliga behov och luckor som identifierats på lokal nivå av värdorganisationerna. [Ändr. 107]

Artikel 11a

Identifiering och urval av volontärkandidater

1.   Kommissionen ska på grundval av en förhandsbedömning av behoven i tredjeländer och i samarbete med de nationella programkontoren och värdorganisationerna identifiera och välja ut volontärkandidater som ska utbildas.

2.   Identifieringen och urvalet av volontärkandidater ska ske i enlighet med artikel 14 och respektera principerna om icke-diskriminering, jämställdhet och lika möjligheter.

3.   De åldersgränser som avses i artiklarna 2 och 15 ska inte tillämpas vid volontärarbete till stöd för humanitära insatser enligt denna artikel. [Ändr. 108]

Artikel 11b

Utbildning av volontärkandidater

1.   Med utgångspunkt i befintliga program och förfaranden ska kommissionen upprätta ett utbildningsprogram som förbereder volontärkandidaterna för att stödja och komplettera de humanitära insatserna.

2.   Volontärkandidater som har identifierats och valts ut i enlighet med ansökningsförfarandet kan delta i det utbildningsprogram som genomförs av kvalificerade organisationer. Omfattningen av och innehållet i den utbildning som ges till varje enskild volontärkandidat ska fastställas i samråd med den certifierade värdorganisationen efter behov och med hänsyn till volontärkandidatens tidigare erfarenhet och var volontärarbetet kommer att ske.

3.   Utbildningsprogrammet ska omfatta en bedömning av huruvida volontärkandidaten är redo att sändas ut för att stödja och komplettera humanitära biståndsverksamheter i tredjeländer och tillgodose de lokala behoven. [Ändr. 109]

CHAPTER V

FINANSIELLA BESTÄMMELSER

Artikel 12

Budget

1.  Finansieringsramen för genomförandet av programmet för perioden 2021–2027 ska vara 1 112 988 000 EUR i 2018 års priser [1 260 000 000 EUR i löpande priser]. [Ändr. 110]

2.  Det belopp som avses i punkt 1 får användas för administrativt och tekniskt bistånd för genomförandet av programmet, såsom förberedelser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering, inklusive gemensamma it-system. En lämplig del av budgeten ska även avsättas för utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna och för att utveckla ungdomsnätverk. [Ändr. 111]

2a.   Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 29 för att ändra denna förordning i syfte att möjliggöra flexibilitet och anpassning av uppdelningen av budgeten efter verksamhet enligt artikel 12a. De delegerade akterna som antas i enlighet med denna artikel ska återspegla de nya politiska prioriteringarna genom att anpassa uppdelningen med en marginal på högst 20 %. [Ändr. 112]

3.  Utan att det påverkar tillämpningen av budgetförordningen kan utgifter för åtgärder till följd av projekt som ingår i det första arbetsprogrammet vara stödberättigande från och med den 1 januari 2021.

4.  Medel som anslagits till medlemsstaterna inom ramen för delad förvaltning får på deras begäran överföras till programmet. Kommissionen ska förvalta dessa medel direkt i enlighet med [artikel 62.1 a] i budgetförordningen eller indirekt i enlighet med [artikel 62.1 c]. Om möjligt ska dessa resurser användas till förmån för den berörda medlemsstaten.

Artikel 12a

Uppdelning av budgeten för verksamheter enligt artiklarna 7, 8, 9 och 11

Den preliminära uppdelningen av budgeten för verksamheter enligt artiklarna 7, 8, 9 och 11 ser ut på följande sätt:

a)  För volontärarbete i solidaritetsverksamhet och solidaritetsprojekt så som avses i artiklarna 7 och 9: 86 %.

b)  För praktikplatser och jobb, så som avses i artikel 8: 8 %.

c)  För volontärarbete till stöd för humanitära insatser, så som avses i artikel 11: 6 %. [Ändr. 113]

Artikel 13

Former av EU-finansiering och metoder för genomförande

1.  Programmet ska genomföras konsekvent och genom direkt förvaltning i enlighet med budgetförordningen och genom indirekt förvaltning med organ som avses i [artikel 61.1 c] i budgetförordningen.

2.  Programmet får tillhandahålla finansiering i alla former som anges i budgetförordningen, särskilt bidrag, priser och upphandling. För att förenkla kraven på bidragsmottagarna bör enhetsbelopp, enhetskostnader och schablonfinansiering användas i största möjliga utsträckning. [Ändr. 114]

3.  Bidrag till en ömsesidig försäkringsmekanism får täcka risken i samband med återbetalning av medel från mottagare och ska betraktas som en tillräcklig garanti enligt budgetförordningen. Bestämmelserna i [artikel X i] förordning XXX [efterföljaren till förordningen om garantifonden] ska tillämpas.

4.  Vid urval inom ramen för både direkt och indirekt förvaltning får utvärderingskommittén bestå av externa experter.

KAPITEL VI

DELTAGANDE I EUROPEISKA SOLIDARITETSKÅREN

Artikel 14

Deltagande länder

1.  Deltagande i volontärarbete, praktik, jobb, solidaritetsprojekt, nätverksarbete och kvalitets- och stödåtgärder som avses i artiklarna 5, 7, 8, 9 och 11 ska vara öppet för medlemsstaterna och utomeuropeiska länder och territorier.

2.  När det gäller volontärarbete, nätverksarbete och kvalitets- och stödåtgärder som avses i artiklarna 5 och 7 får även följande länder delta:

a)  Medlemmar av Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i enlighet med villkoren i EES-avtalet.

b)  Anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidater, i enlighet med de allmänna principer och villkor som fastställs för dessa länders deltagande i unionens program i ramavtal och associeringsrådsbeslut för respektive land, eller liknande avtal, och i enlighet med de särskilda villkor som föreskrivs i avtal mellan unionen och dessa länder.

c)  Länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, i enlighet med de allmänna principer och villkor som fastställs för dessa länders deltagande i unionens program i ramavtal och associeringsrådsbeslut för respektive land, eller liknande avtal, och i enlighet med de särskilda villkor som föreskrivs i avtal mellan unionen och dessa länder.

d)  Andra tredjeländer, i enlighet med de villkor som fastställs i särskilda avtal som omfattar tredjeländernas deltagande i unionens program, under förutsättning att avtalet

–  säkerställer en rättvis balans vad gäller bidrag från och förmåner till det tredjeland som deltar i unionsprogrammen,

–  föreskriver villkoren för deltagande i programmen, inbegripet beräkning av ekonomiska bidrag till de enskilda programmen och deras administrativa kostnader; dessa bidrag ska utgöra inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel [21.5] i budgetförordningen,

–  inte ger tredjelandet beslutsbefogenheter i fråga om programmet,

–  garanterar unionens rätt att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning och att skydda unionens ekonomiska intressen.

3.  De länder som avses i punkt 2 ska till fullo delta i programmet endast i den mån de uppfyller alla skyldigheter som denna förordning ålägger medlemsstaterna.

3a.   De ekonomiska bidrag som tredjeländer gett och förväntas ge till programmet ska, så snart tillräckliga uppgifter om det föreligger, rapporteras till budgetmyndighetens båda grenar som ett led i års- eller interimsrapporteringen om programmet. [Ändr. 115]

4.  Deltagande i volontär- och nätverksarbete enligt artiklarna 5 och 7 maj får vara öppet för alla tredjeländer som inte är associerade till programmet, särskilt grannskapsländer.

Artikel 15

Deltagande av enskilda personer

1.   Unga i åldern 17–30 år som vill delta i Europeiska solidaritetskåren ska registrera sig på kårens portal. När volontärarbetet, praktiken, jobbet eller solidaritetsprojektet påbörjas ska den unga personen dock vara minst 18 år men inte över 30 år.

1a.  Deltagare som flyttar till ett annat land ska garanteras full tillgång till samma hälso- och sjukvård som i den medlemsstat där de är bosatta, inte bara akut sjukvård. Hälso- och sjukvård ska tillhandahållas både genom de offentliga hälso- och sjukvårdstjänsterna i den medlemsstat där verksamheten utförs och, om sådana tjänster inte finns eller om de uppenbarligen inte följer kvalitetsnormerna i bosättningsmedlemsstaten, genom privata hälso- och sjukvårdstjänster i den medlemsstat där verksamheten utförs. [Ändr. 116]

1b.  Vid genomförandet av denna förordning ska kommissionen, medlemsstaterna och övriga deltagande länder främja social inkludering och lika tillträdesvillkor, även för deltagande av unga med sämre förutsättningar. [Ändr. 117]

Artikel 16

Deltagande organisationer

1.  Europeiska solidaritetskåren är öppen för deltagande av offentliga och privata enheter, både icke-vinstdrivande och vinstdrivande, och internationella organisationer, inbegripet ungdomsorganisationer, religiösa institutioner, välgörenhetsorganisationer, sekulära humanistiska organisationer, icke-statliga organisationer och andra aktörer från civilsamhället, förutsatt att de är en juridisk person enligt lagen i det land där de är registrerade och under förutsättning att de har fått Europeiska solidaritetskårens kvalitetsmärkning.Kvalitetsmärkningen ska intyga att verksamheterna kan uppfylla målen i artikel 3 och tillhandahålla verksamheterna i artikel 4. [Ändr. 118]

2.  En ansökan från en enhet om att bli en deltagande organisation ska bedömas av Europeiska solidaritetskårens behöriga genomförandeorgan på grundval av principerna om likabehandling, lika möjligheter och icke-diskriminering, åtgärder för att inte ersätta arbetstillfällen, tillhandahållande av lättillgänglig och inkluderande verksamhet av hög kvalitet med ett tydligt mervärde för de identifierade samhällsbehoven och med ett inslag av lärande som har fokus på personlig, social, utbildningsmässig och yrkesmässig utveckling, lämpliga arrangemang för utbildning, arbete och volontärtjänstgöring, säkra och drägliga förhållanden och villkor samt principen om icke-vinst i enlighet med budgetförordningen. Ovannämnda principer säkerställer att verksamheten uppfyller Europeiska solidaritetskårens krav och mål. Kvalitetsmärkningen ska endast tilldelas organisationer som åtar sig att efterleva dessa principer. [Ändr. 119]

3.  Som ett resultat av bedömningen kan enheten få Europeiska solidaritetskårens kvalitetsmärkning. De särskilda krav som ska uppfyllas för att få en kvalitetsmärkning ska vara olika beroende på typen av solidaritetsverksamhet och enhetens funktion. Kvalitetsmärkningen ska omprövas regelbundet och kan ska återkallas vid felaktig användning av märkningen eller om principerna i punkt 2 inte efterlevs. Varje enhet som avsevärt förändrar sin verksamhet ska informera det behöriga genomförandeorganet så att en omprövning kan göras. [Ändr. 120]

4.  Varje enhet som har fått Europeiska solidaritetskårens kvalitetsmärkning ska få tillgång till kårens portal, som värd och/eller i en stödfunktion, och ska kunna erbjuda registrerade sökande att delta i solidaritetsverksamhet.

4a.  De deltagande organisationer som fått en kvalitetsmärkning ska ha tillgång till en plattform där de enkelt kan leta efter lämpliga sökande, för att göra det lättare för både deltagare och deltagande organisationer att medverka i solidaritetsverksamhet. [Ändr. 121]

4b.  Deltagande organisationer ska medverka till att främja programmet genom att ge tidigare deltagare möjlighet att via ett nätverk dela med sig av sina erfarenheter och fungera som ambassadörer gentemot nästa potentiella generation deltagare i programmet. [Ändr. 122]

5.  Europeiska solidaritetskårens kvalitetsmärkning ska inte automatiskt leda till finansiering genom Europeiska solidaritetskåren.

5a.  De deltagande organisationerna ska ha flera funktioner i Europeiska solidaritetskåren. Som värdar ska de bedriva verksamhet för att erbjuda solidaritetsverksamhet till registrerade deltagare, välja ut och ta emot deltagare och då bland annat anordna verksamhet, ge deltagarna vägledning och stöd under samtliga skeden av solidaritetsverksamheten, tillhandahålla en säker och lämplig arbetsmiljö för deltagarna och ge återkoppling till deltagarna efter verksamheten, där så är lämpligt. I en stödfunktion ska de bedriva verksamhet för att sända ut, förbereda och stödja deltagarna före avresan samt under och efter solidaritetsverksamheten och då bland annat utbilda och leda deltagarna vidare till lokala organisationer efter solidaritetsverksamheten. Organisationer i en stödfunktion kan också ge administrativt och logistiskt stöd till deltagare i solidaritetsprojekt. [Ändr. 123]

6.  Den solidaritetsverksamhet och de därmed sammanhängande kvalitets- och stödåtgärder som en deltagande organisation erbjuder kan få finansiering genom Europeiska solidaritetskåren eller från andra finansieringskällor som inte är beroende av unionens budget.

7.  För organisationer som deltar i den verksamhet som avses i artikel 11 ska volontärernas säkerhet prioriteras.

Artikel 17

Tillgång till finansiering från Europeiska solidaritetskåren

Varje offentlig eller privat enhet som är etablerad i ett deltagande land samt internationella organisationer får ansöka om finansiering från Europeiska solidaritetskåren. När det gäller verksamhet som avses i artiklarna 7, 8 och 11 ska en förutsättning för finansiering vara att den deltagande organisationen har fått en kvalitetsmärkning. När det gäller solidaritetsprojekt som avses i artikel 9 får fysiska personer också ansöka om finansiering för informella grupper av kårdeltagare. Ansökningar om bidrag bör som regel lämnas in till det nationella programkontoret i det land där organisationen är baserad. Ansökningar om bidrag för solidaritetsverksamhet som organiseras av Europaomfattande eller internationella organisationer, solidaritetsverksamhet som utförs av volontärgrupper på prioriterade områden som fastställts på EU-nivå och verksamhet till stöd för humanitära insatser i tredjeländer ska lämnas in till Eacea. [Ändr. 124]

KAPITEL VII

PROGRAMPLANERING, ÖVERVAKNING OCH UTVÄRDERING

Artikel 18

Årligt arbetsprogram [Ändr. 125]

De underordnade politiska besluten och prioriteringarna, inklusive närmare uppgifter om de specifika insatser som anges i artiklarna 4–11, ska fastställas på årlig basis genom ett arbetsprogram, såsom avses i artikel 110 i budgetförordningen. Det årliga arbetsprogrammet ska också ange närmare uppgifter om programmets genomförande. Dessutom ska arbetsprogrammet ange det belopp som ska anslås till varje insats och fördelningen av medel mellan medlemsstaterna och tredjeländer som är associerade till programmet för de insatser som ska förvaltas av det nationella programkontoret. Kommissionen har befogenhet att i enlighet med artikel 29 anta delegerade akter i syfte att komplettera denna förordning och anta arbetsprogrammet. [Ändr. 126]

Programmet ska genomföras med hjälp av sådana arbetsprogram som avses i [artikel 110] i budgetförordningen. Dessutom ska arbetsprogrammet ange det belopp som ska anslås till varje insats och fördelningen av medel mellan medlemsstaterna och tredjeländer som är associerade till programmet för de insatser som ska förvaltas av det nationella programkontoret. Arbetsprogrammet ska antas av kommissionen genom en genomförandeakt. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 30.

Artikel 19

Övervakning och rapportering

1.  Indikatorer för rapportering om hur programmet når de allmänna och särskilda målen i artikel 3 anges i bilagan.

2.  För att säkerställa en effektiv bedömning av hur väl programmet når målen, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 25 med avseende på att ändra bilagan för att vid behov se över eller komplettera indikatorerna och komplettera denna förordning med bestämmelser om inrättandet av en ram för övervakning och utvärdering.

3.  Systemet för prestationsrapportering ska säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och utvärdering samlas in på ett ändamålsenligt och effektivt sätt, i lämplig tid och på lämplig detaljnivå av mottagare av unionsfinansiering i den mening som avses i artikel [2.5] i budgetförordningen. För detta ändamål ska proportionella rapporteringskrav ställas på mottagare av unionens medel och medlemsstaterna.

Artikel 20

Utvärdering

1.  Utvärderingar ska utföras i god tid för att kunna användas i beslutsprocessen.

2.  En interimsutvärdering halvtidsöversyn av programmet ska göras när det finns tillräcklig information om programmets genomförande, dock . Kommissionen ska lämna in halvtidsöversynen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén senast fyra år efter att programmet började genomföras den 30 juni 2024. Den ska också åtföljas av en slutlig utvärdering av det föregående programmet. [Ändr. 127]

3.  Utan att det påverkar de krav som anges i kapitel IX och de skyldigheter för de nationella programkontoren som avses i artikel 23 ska medlemsstaterna senast den 30 april 2024 överlämna en rapport till kommissionen om programmets genomförande och effekt på respektive territorium.

3a.   Kommissionen ska vid behov och på grundval av halvtidsöversynen och de genomföranderapporter som lämnats in av medlemsstaterna lägga fram lagstiftningsförslag för att ändra denna förordning. Kommissionen ska inställa sig inför det berörda utskottet i Europaparlamentet för att rapportera om halvtidsöversynen, inklusive om sitt beslut om huruvida det behövs en ändring av denna förordning. [Ändr. 128]

4.  Vid slutet av programmets genomförande, dock senast fyra år efter den period som anges i artikel 1, ska kommissionen göra en slutlig utvärdering av programmet.

5.  Kommissionen ska överlämna slutsatserna från dessa utvärderingar tillsammans med sina egna kommentarer till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

KAPITEL VIII

INFORMATION, KOMMUNIKATION OCH SPRIDNING

Artikel 21

Information, kommunikation och spridning

1.  Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla unionsfinansieringens ursprung och säkerställa dess synlighet (i synnerhet när de främjar åtgärderna och deras resultat) genom att tillhandahålla snabb, enhetlig, verkningsfull och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten. [Ändr. 129]

2.  Kommissionen ska i samarbete med de nationella myndigheterna och de nationella programkontoren i de deltagande länderna och relevanta nätverk på unionsnivå vidta informations- och kommunikationsåtgärder avseende programmet och dess åtgärder och resultat. Medel som tilldelats programmet ska också bidra till den strategiska kommunikationen av unionens politiska prioriteringar, i den mån de har anknytning till de mål som avses i artikel 3. [Ändr. 130]

3.  De nationella programkontor som avses i artikel 23 ska utveckla en konsekvent strategi för information och effektiv utåtriktad verksamhet samt spridning till alla potentiella bidragsmottagare och utnyttjande av resultaten från de insatser som de stöder inom programmet, bistå kommissionen i den allmänna uppgiften att sprida information om programmet, inklusive information om insatser och verksamhet som förvaltas på nationell nivå och unionsnivå och dess resultat, samt informera relevanta målgrupper om insatser och verksamhet som genomförs i deras land. [Ändr. 131

3a.   Deltagande organisationer ska använda namnet ”Europeiska solidaritetskåren” vid kommunikation och spridning av information som rör programmet. [Ändr. 132]

KAPITEL IX

FÖRVALTNINGS- OCH REVISIONSSYSTEM

Artikel 22

Nationell myndighet

I varje land som deltar i Europeiska solidaritetskåren ska de nationella myndigheter som utsetts att förvalta insatser som avses i kapitel III i [den nya Erasmusförordningen] också fungera som nationella myndigheter inom ramen för Europeiska solidaritetskåren. Artikel 23.1, 23.2, 23.6, 23.7, 23.9, 23.10, 23.11, 23.12, 23.13 och 23.14 i [den nya Erasmusförordningen] ska med nödvändig anpassning tillämpas på Europeiska solidaritetskåren.

Artikel 23

Nationellt programkontor

1.  I varje land som deltar i Europeiska solidaritetskåren ska de nationella programkontor som har utsetts att förvalta insatser som avses i kapitel III i [den nya Erasmusförordningen] i sina respektive länder också fungera som nationella programkontor inom ramen för Europeiska solidaritetskåren.

Artikel 24.1, 24.2, 24.3, 24.4, 24.5 och 24.6 i [den nya Erasmusförordningen] ska med nödvändig anpassning tillämpas på Europeiska solidaritetskåren.

2.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 24.2 i [den nya Erasmusförordningen] ska det nationella programkontoret också vara ansvarigt för att förvalta alla faser av projektets livscykel för de insatser inom Europeiska solidaritetskåren som förtecknas i de genomförandeakter som avses i artikel [18], i enlighet med artikel [62.1 c v och vi] i den nya budgetförordningen.

3.  För de länder som avses i artikel 14.2 i denna förordning ska, om ett nationellt programkontor inte har utsetts för det landet, ett sådant fastställas i enlighet med artikel 24.1, 24.3, 24.4, 24.5 och 24.6 i [den nya Erasmusförordningen].

3a.   Det nationella programkontoret ska regelbundet samråda med programmets bidragsmottagare (individer och organisationer) för att samla in deras synpunkter på programmet och bedöma verksamhetens kvalitet och utveckling på grundval av kommissionens riktlinjer och ska tillhandahålla stöd till deltagarna om det uppstår svårigheter och i syfte att förbättra genomförandet av programmet på nationell nivå utifrån deras synpunkter och sakkunskap. [Ändr. 133]

Artikel 24

Europeiska kommissionen

1.  Reglerna för förhållandet mellan kommissionen och ett nationellt programkontor ska fastställas i enlighet med artikel 24 i [den nya Erasmusförordningen] i en skriftlig handling som ska innehålla följande:

a)  Interna kontrollstandarder för de berörda nationella programkontoren och reglerna för de nationella programkontorens förvaltning av unionens medel för bidragsstöd, med hänsyn tagen till kraven på förenkling så att inte deltagare och deltagande organisationer belastas ytterligare. [Ändr. 134]

b)  Det nationella programkontorets arbetsprogram, som ska innehålla förvaltningsuppgifterna för det nationella programkontor som tar emot unionsstöd.

ba)  Ett krav att organisera regelbundna möten och utbildningstillfällen med och för nätverket av nationella programkontor för att säkerställa ett enhetligt genomförande av programmet i samtliga deltagande länder. [Ändr. 135]

c)  Rapporteringskraven för det nationella programkontoret.

1a.  Kommissionen ska organisera regelbundna möten om programmets genomförande med ett representativt antal och urval av nätverk som företräder unga människor och volontärer samt andra relevanta civilsamhällesorganisationer, inbegripet arbetsmarknadens parter och nätverk som är relevanta för programmets verksamhet. [Ändr. 136]

2.  Kommissionen ska varje år ställa följande medel till det nationella programkontorets förfogande:

a)  Medel för bidragsstöd i det berörda deltagande landet för de insatser inom Europeiska solidaritetskåren som det nationella programkontoret fått i uppdrag att förvalta.

b)  Ett ekonomiskt bidrag till stöd för det nationella programkontorets förvaltningsuppgifter, fastställt i enlighet med artikel 25.3 b i [den nya Erasmusförordningen].

3.  Kommissionen ska fastställa kraven för det nationella programkontorets arbetsprogram. Kommissionen får inte ställa Europeiska solidaritetskårens medel till det nationella programkontorets förfogande innan kommissionen formellt har godkänt det nationella programkontorets arbetsprogram.

4.  På grundval av de efterlevnadskrav för nationella programkontor som avses i artikel 23.3 i [den nya Erasmusförordningen] ska kommissionen granska de nationella förvaltnings- och kontrollsystemen, det nationella programkontorets förvaltningsförklaring och uttalandet från det oberoende revisionsorganet om denna, med vederbörlig hänsyn till den nationella myndighetens information om dess övervakning och kontroll avseende Europeiska solidaritetskåren.

5.  Efter utvärdering av den årliga förvaltningsförklaringen och uttalandet från det oberoende revisionsorganet om denna, ska kommissionen lämna sitt yttrande och sina synpunkter till det nationella programkontoret och den nationella myndigheten.

5a.   Om kommissionen inte kan godta den årliga förvaltningsförklaringen eller uttalandet från det oberoende revisionsorganet om denna, eller om det nationella programkontorets genomförande av kommissionens synpunkter är otillfredsställande, får kommissionen genomföra de försiktighetsåtgärder och korrigerande åtgärder som krävs för att skydda unionens finansiella intressen i enlighet med artikel 131.3 c i budgetförordningen. [Ändr. 137]

Artikel 24a

Genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur

På unionsnivå ska genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (Eacea) ansvara för förvaltningen av alla skeden av förfarandet för bidrag till programmets projektverksamheter, såsom anges i artikel 7, som lämnats in av Europaomfattande organisationer eller plattformsorganisationer, för verksamhet som utförs av volontärgrupper på prioriterade områden som fastställts på EU-nivå och verksamhet till stöd för humanitära insatser i tredjeländer.

Eacea ska också ansvara för certifieringen (dvs. kvalitetsmärkningen) och övervakningen av Europaomfattande organisationer eller plattformsorganisationer, organisationer med ansvar för att genomföra nationella program eller unionens fonder med delad förvaltning och de organisationer som vill utföra verksamhet till stöd för humanitära insatser. [Ändr. 138]

Artikel 25

Revision

1.  Revisioner av användningen av unionens medel som utförs av personer eller enheter, inbegripet andra än sådana som görs på uppdrag av unionens institutioner eller organ, ska ligga till grund för den övergripande försäkran i enlighet med [artikel 127] i budgetförordningen och utföras enligt samma kriterier i alla medlemsstater. [Ändr. 139]

2.  Den nationella myndigheten ska utse ett oberoende revisionsorgan. Det oberoende revisionsorganet ska avge ett revisionsuttalande om den årliga förvaltningsförklaring som avses i [artikel 155.1] i budgetförordningen.

3.  Det oberoende revisionsorganet ska

a)  besitta den nödvändiga yrkesmässiga kompetensen för att genomföra revisioner i den offentliga sektorn,

b)  se till att dess revisioner beaktar internationellt accepterade revisionsstandarder, och

c)  inte befinna sig i en intressekonflikt vad gäller den juridiska enhet som det nationella programkontor som avses i artikel 23 utgör en del av och vara oberoende avseende sina funktioner från den juridiska enhet som det nationella programkontoret utgör en del av.

4.  Det oberoende revisionsorganet ska ge kommissionen och dess företrädare samt revisionsrätten fullständig tillgång till all dokumentation och alla rapporter till stöd för det revisionsuttalande det avger om det nationella programkontorets förvaltningsförklaring.

KAPITEL X

KONTROLLSYSTEM

Artikel 26

Kontrollsystemets principer

1.  Kommissionen ska vara ansvarig för tillsynskontroller med avseende på Europeiska solidaritetskårens åtgärder som förvaltas av de nationella programkontoren. Den ska fastställa minimikrav för de nationella programkontorens och de oberoende revisionsorganens kontroller.

2.  De nationella programkontoren ska vara ansvariga för de primära kontrollerna av bidragsmottagarna för de av Europeiska solidaritetskårens åtgärder som anförtros dem. Kontrollerna ska vara proportionella och lämpliga och ge en rimlig försäkran om att de tilldelade bidragen används som avsetts och i enlighet med gällande unionsregler. [Ändr. 140]

3.  Vad gäller de medel som överförs till de nationella programkontoren ska kommissionen säkerställa en gedigen samordning av sina kontroller med de nationella myndigheterna och de nationella programkontoren, på grundval av principen om samordnad granskning och efter en riskbaserad utvärdering. Denna bestämmelse gäller inte undersökningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).

Artikel 27

Skydd av unionens ekonomiska intressen

Om ett tredjeland deltar i programmet genom ett beslut enligt ett internationellt avtal eller genom något annat rättsligt instrument, ska tredjelandet bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva alla sina befogenheter. När det gäller Olaf ska dessa rättigheter innefatta rätten att utföra utredningar, däribland kontroller och inspektioner på plats, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).

KAPITEL XI

KOMPLEMENTARITET

Artikel 28

Komplementaritet med unionens insatser

1.  Europeiska solidaritetskårens verksamhet ska vara förenlig med och komplettera relevant politik samt relevanta instrument och program på unionsnivå, särskilt Erasmusprogrammet, de europeiska struktur- och investeringsfonderna och programmet för rättigheter och värden samt befintliga nätverk på unionsnivå som är relevanta för kårens verksamhet. [Ändr. 141]

2.  Europeiska solidaritetskårens verksamhet ska även inte ersätta, men ska vara förenlig med och komplettera relevant politik samt relevanta program och instrument på nationell, regional och lokal nivå i de deltagande länderna. Därför ska kommissionen, de nationella myndigheterna och de nationella programkontoren utbyta information om å ena sidan befintliga nationella program och prioriteringar som rör solidaritet och ungdomsfrågor och å andra sidan Europeiska solidaritetskårens verksamhet, i syfte att bygga på relevant god praxis och uppnå större effektivitet och verkan. [Ändr. 142]

2a.  För att maximera EU-finansieringens effektivitet och programmets genomslagskraft ska de berörda myndigheterna på alla nivåer sträva efter att uppnå synergieffekter mellan alla relevanta program på ett samordnat sätt. Sådana synergieffekter ska inte leda till att finansieringen används för att uppnå andra mål än de som anges i denna förordning. Alla synergieffekter och all komplementaritet ska leda till förenklade ansökningsförfaranden på genomförandenivå som åtföljs av relevanta riktlinjer för genomförandet. [Ändr. 143]

3.  Europeiska solidaritetskårens verksamhet i tredjeländer enligt artikel 11 ska särskilt vara förenliga med och komplettera andra delar av unionens yttre åtgärder, särskilt politiken för humanitärt bistånd, utvecklingssamarbete, säkerhet, utvidgning, grannskapspolitik och unionens civilskyddsmekanism. [Ändr. 144]

4.  En insats som har fått stöd från programmet kan också få bidrag från något annat unionsprogram, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader. Bestämmelserna för varje bidragande unionsprogram ska tillämpas för dess respektive bidrag till åtgärden. Den kumulativa finansieringen får inte överstiga de totala stödberättigande kostnaderna för åtgärden och stödet från de olika unionsprogrammen får beräknas proportionellt i enlighet med de dokument som anger villkoren för stödet.

5.  Om programmet och de europeiska struktur- och investeringsfonder (ESI-fonderna) som avses i artikel 1 i [förordning (EU) XX om gemensamma bestämmelser] gemensamt ger ekonomiskt stöd till en enskild åtgärd, ska åtgärden genomföras i enlighet med de regler som anges i denna förordning, inbegripet regler om återbetalning av belopp som betalats ut felaktigt.

6.  Åtgärder som är stödberättigade enligt programmet, som har bedömts i en av programmets ansökningsomgångar och som uppfyller minimikraven på kvalitet i ansökningsomgången men inte finansieras på grund av budgetbegränsningar, kan få stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska socialfonden+ eller Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, i enlighet med artikel [65].7 i förordning (EU) XX [förordningen om gemensamma bestämmelser] och artikel [8] i förordning (EU) XX [finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken], förutsatt att åtgärderna är förenliga med målen för programmet i fråga. Bestämmelserna för den fond som ger stöd ska tillämpas.

KAPITEL XII

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 29

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 12, 18 och artikel 19 ska ges till kommissionen för hela den tid som programmet pågår. [Ändr. 145]

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel artiklarna 12, 18 och 19 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. [Ändr. 146]

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artikel artiklarna 12, 18 och 19 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 147]

Artikel 30

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 31

Upphävande

Förordning (EU) [förordningen om den europeiska solidaritetskåren] och förordning (EU) nr 375/2014 ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2021.

Artikel 32

Övergångsbestämmelser

1.  Denna förordning ska inte påverka fortsatt genomförande eller ändringar av de berörda åtgärderna fram till dess att de har avslutats, enligt [förordningen om Europeiska solidaritetskåren] eller förordning (EU) nr 375/2014. Dessa förordningar ska fortsätta att tillämpas för de berörda åtgärderna fram till dess att de avslutas.

2.  Finansieringsramen för programmet får också omfatta utgifter för tekniskt och administrativt bistånd som är nödvändiga för övergången mellan programmet och de åtgärder som antagits inom ramen för [förordningen om Europeiska solidaritetskåren] eller förordning (EU) nr 375/2014.

3.  Vid behov får anslag föras in i budgeten efter 2027 för att täcka de kostnader som föreskrivs i artikel 12.2 och möjliggöra förvaltning av insatser och verksamhet som inte slutförts den 31 december 2027.

4.  Medlemsstaterna ska på nationell nivå säkerställa en smidig övergång mellan de insatser som genomförs inom Europeiska solidaritetskåren 2018–2020 och de som ska genomföras enligt det här programmet.

Artikel 33

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den [tjugonde] dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

Indikatorer för övervakning och rapportering: Programmet ska övervakas noggrant för att utvärdera i vilken utsträckning det allmänna målet och de särskilda målen har uppnåtts samt för att övervaka dess utfall, resultat och effekter. Därför fastställs följande minimiram för indikatorer, som ska utgöra grund för ett framtida detaljerat program för övervakning av programmets utfall, resultat och effekter, med en bred uppsättning kvalitativa och kvantitativa indikatorer: [Ändr. 148]

a)  Antal deltagare i solidaritetsverksamhet.

b)  Procentandel deltagare med sämre förutsättningar. [Ändr. 149]

c)  Antal organisationer som har fått Europeiska solidaritetskårens kvalitetsmärkning. [Ändr. 150]

ca)  Antal deltagare i jobb (inom landet och utomlands), uppdelat efter land, ålder, kön, yrkesbakgrund och utbildningsnivå. [Ändr. 151]

cb)   Antal deltagare i solidaritetsprojekt, uppdelat efter land, ålder, kön, yrkesbakgrund och utbildningsnivå. [Ändr. 152]

cc)   Antal organisationer vars kvalitetsmärkning har återkallats. [Ändr. 153]

cd)  Antal organisationer med kvalitetsmärkning, uppdelat efter land och finansiering som mottagits. [Ändr. 154]

ce)  Antal deltagande unga med sämre förutsättningar. [Ändr. 155]

cf)  Antal deltagare som rapporterar positiva läranderesultat. [Ändr. 156]

cg)  Andel deltagare vars läranderesultat har erkänts genom ett intyg, exempelvis ett ungdomspass, eller någon annan form av formellt erkännande av deras deltagande i Europeiska solidaritetskåren. [Ändr. 157]

ch)  Deltagarnas generella tillfredsställelse med verksamhetens kvalitet. [Ändr. 158]

ci)  Antal personer som direkt eller indirekt fått stöd genom solidaritetsverksamhet. [Ändr. 159]

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 201.
(2) EUT C 86, 7.3.2019, s. 282.
(3)EUT C , , s. .
(4)EUT C , , s. .
(5) Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 mars 2019.
(6)Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: En europeisk solidaritetskår (COM(2016)0942).
(7)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av ”Erasmus+”: Unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott och om upphävande av besluten nr 1719/2006/EG, nr 1720/2006/EG och nr 1298/2008/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 50).
(8)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 375/2014 av den 3 april 2014 om inrättande av en europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd (initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete) (EUT L 122, 24.4.2014, s. 1).
(9)Rådets rekommendation av den 15 mars 2018 om en europeisk ram för ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet 10 mars 2014 om kvalitetskriterier för praktikprogram, (EUT C 153, 2.5.201888, 27.3.2014, s. 1).
(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/589 av den 13 april 2016 om ett europeiskt nätverk för arbetsförmedlingar (Eures), om arbetstagares tillgång till rörlighetstjänster och om ytterligare integration av arbetsmarknaderna samt om ändring av förordningarna (EU) nr 492/2011 och (EU) nr 1296/2013 (EUT L 107, 22.4.2016, s. 1).
(11)Rådets rekommendation av den 20 december 2012 om valideringen av icke formellt och informellt lärande (EUT C 398, 22.12.2012, s. 1).
(12) Kommissionens genomförandebeslut 2013/776/EU av den 18 december 2013 om inrättande av genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur och om upphävande av beslut 2009/336/EG (EUT L 343, 19.12.2013, s. 46).
(13) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 av den 26 oktober 2016 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer (EUT L 327, 2.12.2016, s. 1)
(14)Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Europeiska interoperabilitetsramen – genomförandestrategi (COM(2017)0134).
(15)[I väntan på hänvisning till budgetförordningen].
(16)Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).
(17)Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).
(18)Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).
(19)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).
(20)Interinstitutionellt avtal av den 13 april 2016 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning (EUT L 123, 12.5.2016, s. 1).
(21)[Väntar på hänvisning till rådets nya beslut om associering av utomeuropeiska länder och territorier].
(22)Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och Europeiska investeringsbanken: Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden (COM(2017)0623).
(23) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).
(24)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/801 av den 11 maj 2016 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, praktik, volontärarbete, deltagande i elevutbytesprogram eller utbildningsprojekt och för au pairarbete (EUT L 132, 21.5.2016, s. 21).
(25)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(26)Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).
(27)EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (EUT C 326, 26.10.2012, s. 391).
(28) Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (EGT L 303, 2.12.2000, s. 16).
(29) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
(30) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).


EU:s cybersäkerhetsakt ***I
PDF 118kWORD 55k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Enisa, ”EU:s cybersäkerhetsbyrå”, och om upphävande av förordning (EU) nr 526/2013, och om cybersäkerhetscertifiering av informations- och kommunikationsteknik (”cybersäkerhetsakten”) (COM(2017)0477 – C8-0310/2017 – 2017/0225(COD))
P8_TA(2019)0151A8-0264/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0477),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0310/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från den franska senaten som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 14 februari 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 31 januari 2018(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 december 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, budgetutskottet och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0264/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om Enisa (Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå) och om cybersäkerhetscertifiering av informations- och kommunikationsteknik och om upphävande av förordning (EU) nr 526/2013 (cybersäkerhetsakten)

P8_TC1-COD(2017)0225


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/881.)

(1) EUT C 227, 28.6.2018, s. 86.
(2) EUT C 176, 23.5.2018, s. 29.


Otillbörliga handelsmetoder mellan företag i livsmedelskedjan ***I
PDF 124kWORD 53k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i livsmedelskedjan (COM(2018)0173 – C8-0139/2018 – 2018/0082(COD))
P8_TA(2019)0152A8-0309/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0173),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0139/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 september 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 4 juli 2018(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 14 januari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0309/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner sitt uttalande, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som bifogas denna resolution.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i jordbruks- och livsmedelskedjan

P8_TC1-COD(2018)0082


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2019/633.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Europaparlamentets uttalande om inköpsallianser

Europaparlamentet inser att inköpsallianser kan spela en roll när det gäller att skapa ekonomisk effektivitet i jordbruks- och livsmedelskedjan, men betonar att den nuvarande bristen på information innebär att det inte går att bedöma de ekonomiska effekterna av sådana inköpsallianser på leveranskedjans funktion.

I detta sammanhang uppmanar Europaparlamentet kommissionen att utan dröjsmål inleda en djupgående analys av i vilken utsträckning och hur dessa nationella och internationella inköpsallianser påverkar jordbruks- och livsmedelskedjans ekonomiska funktion.

Gemensamt uttalande från Europaparlamentet, rådet och kommissionen om insyn på jordbruks- och livsmedelsmarknaderna

Europaparlamentet, rådet och kommissionen betonar att insynen på jordbruks- och livsmedelsmarknaderna är en viktig del av en väl fungerande jordbruks- och livsmedelskedja för att ekonomiska aktörer och offentliga myndigheter ska kunna göra mer välgrundade val samt för att underlätta aktörernas förståelse av marknadsutvecklingen. Kommissionen uppmanas att fortsätta sitt arbete för att öka marknadsinsynen på EU-nivå. Detta kan inbegripa att stärka det arbete som görs av EU:s marknadsobservationsgrupper och förbättra insamlingen av statistiska uppgifter som är nödvändiga för att analysera prissättningsmekanismerna längs hela jordbruks- och livsmedelskedjan.

(1) EUT C 440, 6.12.2018, s. 165.
(2) EUT C 387, 25.10.2018, s. 48.


Det europeiska medborgarinitiativet ***I
PDF 116kWORD 47k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om det europeiska medborgarinitiativet (COM(2017)0482 – C8-0308/2017 – 2017/0220(COD))
P8_TA(2019)0153A8-0226/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0482),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 24 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0308/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 mars 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 23 mars 2018(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 december 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandena från utskottet för kultur och utbildning och utskottet för framställningar (A8-0226/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om det europeiska medborgarinitiativet

P8_TC1-COD(2017)0220


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/788.)

(1) EUT C 237, 6.7.2018, s. 74.
(2) EUT C 247, 13.7.2018, s. 62.


Import av kulturföremål ***I
PDF 117kWORD 48k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om import av kulturföremål (COM(2017)0375 – C8-0227/2017 – 2017/0158(COD))
P8_TA(2019)0154A8-0308/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0375),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 207.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0227/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 december 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för internationell handel och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd samt yttrandena från utskottet för kultur och utbildning och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0308/2018),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(1).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om införsel och import av kulturföremål

P8_TC1-COD(2017)0158


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/880.)

(1) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 25 oktober 2018 (Antagna texter, P8_TA(2018)0418).


Skydd av personuppgifter i samband med val till Europaparlamentet ***I
PDF 118kWORD 44k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 vad gäller ett kontrollförfarande avseende överträdelser av reglerna om skydd av personuppgifter i samband med val till Europaparlamentet (COM(2018)0636 – C8-0413/2018 – 2018/0336(COD))
P8_TA(2019)0155A8-0435/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0636),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 224 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0413/2018),

–  med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 106a,

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 12 december 2018(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 25 januari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0435/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2019/… om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 vad gäller ett kontrollförfarande avseende överträdelser av reglerna om skydd av personuppgifter i samband med val till Europaparlamentet

P8_TC1-COD(2018)0336


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU, Euratom) 2019/493.)

(1) EUT C 110, 22.3.2019, s. 72.


Säkerhetshot kopplade till Kinas ökande teknologiska närvaro i EU och möjliga åtgärder på EU-nivå för att minska dem
PDF 136kWORD 49k
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2019 om säkerhetshot kopplade till Kinas ökande teknologiska närvaro i EU och möjliga åtgärder på EU-nivå för att minska dem (2019/2575(RSP))
P8_TA(2019)0156RC-B8-0154/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 av den 6 juli 2016 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/40/EU av den 12 augusti 2013 om angrepp mot informationssystem och om upphävande av rådets rambeslut 2005/222/RIF(3),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 13 september 2017 till Europaparlamentets och rådets förordning om Enisa, ”EU:s cybersäkerhetsbyrå”, och om upphävande av förordning (EU) nr 526/2013, och om cybersäkerhetscertifiering av informations- och kommunikationsteknik (”cybersäkerhetsakten”) (COM(2017)0477),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 12 september 2018 till en förordning om inrättande av Europeiska kompetenscentrumet för cybersäkerhet inom näringsliv, teknik och forskning och av nätverket av nationella samordningscentrum (COM(2018)0630),

–  med beaktande av den nya lagen om det nationella underrättelseväsendet som Kinas Nationella folkkongress antog den 28 juni 2017,

–  med beaktande av rådets och kommissionens uttalanden av den 13 februari 2019 om säkerhetshot kopplade till Kinas ökande teknologiska närvaro i EU och möjliga åtgärder på EU-nivå för att minska dem,

–  med beaktande av de reformer av säkerheten inom telekommunikationssektorn vilka antagits av Australiens regering och trädde i kraft den 18 september 2018,

–  med beaktande av sin ståndpunkt som antogs vid första behandlingen den 14 februari 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar i Europeiska unionen(4),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om läget i förbindelserna mellan EU och Kina, särskilt den som antogs den 12 september 2018(5),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 september 2016 5G för Europa: en handlingsplan (COM(2016)0588),

–  med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2017 om internetkonnektivitet för tillväxt, konkurrenskraft och sammanhållning: ett europeiskt gigabitsamhälle och 5G(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa, om ändring av förordning (EU) nr 913/2010 och om upphävande av förordningarna (EG) nr 680/2007 och (EG) nr 67/2010(8),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 6 juni 2018 till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet för ett digitalt Europa för perioden 2021–2027 (COM(2018)0434),

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU måste driva på sin cybersäkerhetsagenda för att förverkliga sina möjligheter att bli en ledande aktör inom cybersäkerhet till gagn för sin industri.

B.  5G-nätens svaga punkter skulle kunna utnyttjas till att inkräkta på it-system, potentiellt till oerhörd skada för ekonomierna på EU-nivå och nationell nivå. Det behövs ett riskanalysbaserat tillvägagångssätt utmed hela värdekedjan för att minimera riskerna.

C.  5G-nätet kommer att bilda ryggraden i vår digitala infrastruktur och ge ökade möjligheter till uppkoppling av olika apparater till nät (sakernas internet osv.). Det kommer också att ge samhället och företagen nya fördelar och möjligheter inom många områden, bland dem också kritiska sektorer av ekonomin, såsom sektorerna för transport, energi, hälso- och sjukvård, finanser, telekommunikationer, försvar, rymdfrågor och säkerhet.

D.  Inrättandet av en lämplig mekanism för hantering av säkerhetsutmaningar skulle ge EU möjlighet att aktivt vidta åtgärder när 5G-standarder fastställs.

E.  Farhågor har yppats om att säljare av utrustning från tredjeländer kan innebära en säkerhetsrisk för EU till följd av lagstiftningen i sina ursprungsländer, särskilt efter antagandet av Kinas lagar om statens säkerhet, som ålägger alla medborgare, företag och andra enheter att samarbeta med staten för att slå vakt om statens säkerhet, som fått en mycket vidsträckt definition. Det finns ingen garanti för att sådana skyldigheter inte tillämpas extraterritoriellt, och reaktionerna på de kinesiska bestämmelserna har varierat i olika länder, alltifrån säkerhetsbedömningar till direkta förbud.

F.  I december 2018 utfärdade den tjeckiska nationella myndigheten för cybersäkerhet en varning för säkerhetshoten till följd av den teknik som tillhandahålls av de kinesiska företagen Huawei och ZTE. Därefter uteslöt i januari 2019 de tjeckiska skattemyndigheterna Huawei från ett anbudsförfarande för uppbyggnad av en skatteportal.

G.  Det måste grundligt undersökas om den utrustning som använts, eller några andra apparater eller leverantörer, innebär säkerhetsrisker på grund av faktorer såsom inbyggda bakdörrar till systemen.

H.  Lösningar bör samordnas och hanteras på EU-nivå för att det inte ska uppstå olika nivåer på säkerheten och eventuella luckor i cybersäkerheten, samtidigt som det behövs en världsomfattande samordning för att åstadkomma ett kraftfullt gensvar på hoten.

I.  Fördelarna med den inre marknaden går hand i hand med skyldigheten att följa EU:s standarder och rättsliga ramar, och leverantörerna bör inte behandlas olika beroende på vilket land de kommer ifrån.

J.  Förordningen om granskning av utländska direktinvesteringar, som bör träda i kraft senast vid utgången av 2020, stärker medlemsstaternas möjlighet att granska utländska investeringar utifrån kriterier om säkerhet och allmän ordning, och inrättar en samarbetsmekanism som låter kommissionen och medlemsstaterna samarbeta vid sin bedömning av säkerhetsrisker, inbegripet risker för cybersäkerheten, till följd av känsliga utländska investeringar, samt omfattar dessutom projekt och program av unionsintresse, såsom transeuropeiska telekommunikationsnät och Horisont 2020.

1.  Europaparlamentet anser att unionen måste spela en ledande roll inom cybersäkerhet, med hjälp av ett gemensamt tillvägagångssätt grundat på ett effektivt och ändamålsenligt anlitande av sakkunskap från EU, medlemsstaterna och näringslivet, eftersom ett lapptäcke av olikartade nationella beslut skulle bli till skada för den digitala inre marknaden.

2.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över den senaste tidens påståenden om att 5G‑utrustning som utvecklats av kinesiska företag kan ha inbyggda bakdörrar som skulle låta tillverkare och myndigheter få obehörigt tillträde till privata uppgifter och personuppgifter samt privata och personliga telekommunikationer från EU.

3.  Europaparlamentet är även oroat över att det kan finnas stora svagheter i 5G-utrustning från dessa tillverkare, om sådan utrustning installeras i samband med utbyggnaden av 5G-näten under de kommande åren.

4.  Europaparlamentet understryker att konsekvenserna för säkerheten i nät och utrustning är likartade i hela världen, och uppmanar EU att ta lärdom av de erfarenheter som vunnits, för att kunna säkerställa högsta möjliga standarder för cybersäkerhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en strategi som ger Europa ledarskap inom cybersäkerhetsteknik och syftar till att minska Europas beroende av utländsk teknik på området för cybersäkerhet. Parlamentet anser att man måste vidta lämpliga åtgärder så fort det inte kan garanteras att säkerhetskraven uppfylls.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att underrätta kommissionen om alla nationella bestämmelser de ämnar anta, så att unionens svar kan samordnas och man kan säkerställa högsta standarder för cybersäkerhet inom hela unionen, och upprepar att man måste låta bli att införa oproportionerliga ensidiga åtgärder som skulle splittra den inre marknaden.

6.  Europaparlamentet upprepar att alla enheter som levererar utrustning eller tjänster i EU, oavsett ursprungsland, måste fullgöra sina skyldigheter på de grundläggande rättigheternas område och följa unionslagstiftningen och medlemsstaternas lagar, inklusive den rättsliga ramen för integritetsskydd, skydd av personuppgifter och cybersäkerhet.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma hur gedigen unionens rättsliga ram är, för att bemöta de farhågor som aktualiserats till följd av att det finns sårbar utrustning i strategiska sektorer och viktig infrastruktur. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att lägga fram initiativ, vid behov också i form av lagstiftningsförslag, för att eventuella brister som konstaterats ska hinna åtgärdas, eftersom unionen hela tiden arbetar med att identifiera och åtgärda utmaningarna mot cybersäkerheten och förbättra motståndskraften på cybersäkerhetens område inom EU.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft, dels de medlemsstater som ännu inte fullständigt införlivat direktivet om nät- och informationssäkerhet att göra så utan dröjsmål, dels kommissionen att hålla noggrann uppsikt över införlivandet, för att säkerställa att direktivets bestämmelser tillämpas och verkställs korrekt, och att européerna bättre skyddas mot externa och interna säkerhetshot.

9.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att se till att de rapporteringsmekanismer som införs genom direktivet om nät- och informationssäkerhet tillämpas korrekt. Parlamentet konstaterar att kommissionen och medlemsstaterna noggrant bör följa upp säkerhetsincidenter eller olämpliga reaktioner från leverantörer för att åtgärda upptäckta brister.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma behovet av att ytterligare utvidga räckvidden för direktivet om nät- och informationssäkerhet till andra kritiska sektorer och tjänster som inte täcks av sektorsspecifik lagstiftning.

11.  Europaparlamentet välkomnar och understöder den överenskommelse som uppnåtts om cybersäkerhetsakten och förstärkningen av mandatet för Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa), som syftar till att bättre stödja medlemsstaterna i åtgärderna mot cybersäkerhetshot och it-angrepp.

12.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att uppdra åt Enisa att prioritera arbetet med ett certifieringssystem för 5G-utrustning, för att säkerställa att utbyggnaden av 5G i EU uppfyller de striktaste säkerhetsstandarder och kan stå emot bakdörrar eller större svagheter som skulle bli en fara för säkerheten i unionens telekommunikationsnät och för underställda tjänster. Parlamentet rekommenderar att särskild uppmärksamhet ägnas åt processer, produkter och programvara som är i allmänt bruk och som redan till följd av sin omfattande utbredning har stor inverkan både på medborgarnas vardagsliv och på ekonomin.

13.  Europaparlamentet välkomnar varmt förslagen om kompetenscentrum för cybersäkerhet och ett nätverk av nationella samordningscentrum, som utformats för att EU ska kunna ha kvar och utveckla den tekniska och industriella kapacitet inom cybersäkerhet som behövs för att trygga unionens digitala inre marknad. Parlamentet erinrar emellertid om att certifiering inte bör leda till att behöriga myndigheter och operatörer inte behöver granska leveranskedjan för att säkerställa integriteten och säkerheten hos sin utrustning i kritiska miljöer och telekomnät.

14.  Europaparlamentet påminner om att cybersäkerhet förutsätter höga säkerhetsstandarder, och efterlyser ett nätverk med automatisk och inbyggd säkerhet. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna tillsammans med kommissionen att undersöka alla tillgängliga medel för att säkerställa en hög säkerhetsnivå.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i samarbete med Enisa ge vägledning om hur cyberhot och svaga punkter kan åtgärdas vid upphandling av 5G-utrustning, exempelvis genom att utrustningen köps från flera olika leverantörer eller genom att det införs upphandlingsförfaranden med flera faser.

16.  Europaparlamentet bekräftar sin ståndpunkt avseende programmet för ett digitalt Europa, där säkerhetskrav införs och där det föreskrivs att kommissionen ska hålla uppsikt över enheter som är etablerade i EU men kontrolleras av tredjeländer, särskilt i fråga om åtgärder med koppling till cybersäkerhet.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att offentliga institutioner och privata företag som arbetar med att se till att kritiska infrastrukturnät fungerar ordentligt, t.ex. avseende telekommunikationer, energi, hälso- och sjukvård och socialsystem, genomför relevanta riskbedömningar, där det tas hänsyn till säkerhetshot med särskild koppling till de tekniska egenskaperna i respektive system eller till beroendet av externa leverantörer av teknik för maskinvara och programvara.

18.  Europaparlamentet erinrar om att dagens rättsliga ram för telekommunikationer ger medlemsstaterna i uppdrag att se till att teleoperatörerna följer bestämmelserna om att de allmänna elektroniska kommunikationsnäten ska präglas av integritet och tillgänglighet, vari också vid behov ska ingå totalsträckskryptering. Parlamentet framhåller att den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation ger medlemsstaterna omfattande befogenheter att undersöka produkter på EU:s marknad och sätta in en bred uppsättning avhjälpande åtgärder, ifall de inte följer gällande bestämmelser.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra säkerheten till ett obligatoriskt inslag i all offentlig upphandling av relevant infrastruktur på både EU-nivå och nationell nivå.

20.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om deras skyldighet enligt unionens rättsliga ram, i synnerhet direktiv 2013/40/EU om angrepp mot informationssystem, att utdöma påföljder mot juridiska personer som begått brott av typ angrepp av detta slag. Parlamentet betonar att medlemsstaterna även bör utnyttja sin möjlighet att utdöma andra påföljder för dessa juridiska personer, såsom tillfälligt eller permanent näringsförbud.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, cybersäkerhetsbyråer, teleoperatörer, tillverkare och leverantörer av kritiskt viktiga infrastrukturtjänster att till kommissionen och Enisa rapportera alla belägg för bakdörrar eller andra större sårbarheter som kan äventyra telekomnätens integritet och säkerhet eller strida mot unionsrätten och grundläggande rättigheter. Parlamentet förväntar sig att såväl nationella dataskyddsmyndigheter som Europeiska datatillsynsmannen grundligt ska undersöka antydningar om att säljare från tredjeländer gjort sig skyldiga till personuppgiftsincidenter samt utdöma lämpliga påföljder och sanktioner, i enlighet med EU:s dataskyddslagstiftning.

22.  Europaparlamentet välkomnar att det kommer att träda i kraft en förordning om upprättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar utifrån säkerhet och allmän ordning, och understryker att denna förordning för första gången fastställer en förteckning över områden och faktorer, inklusive kommunikationer och cybersäkerhet, som har relevans för säkerhet och allmän ordning på EU-nivå.

23.  Europaparlamentet uppmanar rådet att påskynda sitt arbete med förslaget till förordning om integritet och elektronisk kommunikation.

24.  Europaparlamentet upprepar att EU måste stödja cybersäkerheten utmed hela värdekedjan, från forskningsnivå till dess att viktig teknik tas i bruk och vinner spridning, och dessutom sprida relevant information samt verka för it-hygien och skolundervisning om cybersäkerhet. Parlamentet anser att bland annat programmet för ett digitalt Europa kommer att vara ett effektivt verktyg för detta.

25.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder, inklusive handfasta investeringsprogram, för att skapa en innovationsvänlig miljö i EU, som bör stå öppen för alla företag i EU:s digitala ekonomi, även små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar dessutom med kraft till att en miljö av detta slag bör låta europeiska säljare utveckla nya produkter, tjänster och tekniker, så att de kan konkurrera.

26.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att ta hänsyn till ovannämnda önskemål inom ramen för de kommande diskussionerna om framtidens EU–Kina-strategi, såsom nödvändiga förutsättningar för ett fortsatt konkurrenskraftigt EU med en säker digital infrastruktur.

27.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 321, 17.12.2018, s. 36.
(2) EUT L 194, 19.7.2016, s. 1.
(3) EUT L 218, 14.8.2013, s. 8.
(4) Antagna texter, P8_TA(2019)0121.
(5) Antagna texter, P8_TA(2018)0343.
(6) EUT C 307, 30.8.2018, s. 144.
(7) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.
(8) EUT L 348, 20.12.2013, s. 129.


Läget i de politiska förbindelserna mellan EU och Ryssland
PDF 162kWORD 56k
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2019 om läget i de politiska förbindelserna mellan EU och Ryssland (2018/2158(INI))
P8_TA(2019)0157A8-0073/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 10 juni 2015 om läget avseende förbindelserna mellan EU och Ryssland(1),

–  med beaktande av överenskommelserna i Minsk den 5 och 19 september 2014 och den 12 februari 2015(2),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt av den 14 juni 2018 om georgiska ockuperade territorier tio år efter den ryska invasionen(3), samt av den 4 februari 2016 om människorättssituationen på Krim, framför allt för Krimtatarerna(4),

–  med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 2 april 2014 om att införa gemensamma visumrestriktioner för ryska tjänstemän som är inblandade i fallet Sergej Magnitskij(5),

–  med beaktande av slutsatserna från rådet (utrikes frågor) om Ryssland av den 14 mars 2016,

–  med beaktande av 2018 års Sacharovpris för tankefrihet som tilldelades den ukrainska filmskaparen Oleg Sentsov,

–  med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2018 om Ryssland, särskilt fallet med den ukrainska politiska fången Oleg Sentsov(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2018 om situationen i Azovska sjön(7),

–  med beaktande av slutrapporten från OSSE/kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) om presidentvalet i Ryska federationen den 18 mars 2018,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0073/2019), och av följande skäl:

A.  EU-gemenskapen bygger på en uppsättning nyckelvärderingar som bland annat omfattar fred, frihet, demokrati, rättsstatlighet och respekt för grundläggande och mänskliga rättigheter.

B.  De principer som fastställs i FN-stadgan respektive OSSE:s Helsingforsslutakt från 1975 och Parisstadga från 1990 utgör hörnstenarna för en fredlig europeisk kontinent.

C.  Dessa värderingar utgör grunden för EU:s förbindelser med tredje part.

D.  EU:s förbindelser med Ryssland måste bygga på folkrättsliga principer, respekt för de mänskliga rättigheterna, demokrati och fredlig konfliktlösning. På grund av Rysslands åsidosättande av dessa principer är EU:s förbindelser med Ryssland för närvarande baserade dels på selektivt samarbete inom områden av gemensamt intresse enligt vad som fastställs i rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 14 mars 2016, dels på trovärdiga avskräckande medel.

E.  EU håller fortfarande dörren öppen för starkare förbindelser och för dialog som leder fram till dem, och önskar återupprätta samarbetsförbindelserna med Ryssland om de ryska myndigheterna uppfyller sina internationella och rättsliga skyldigheter och bevisar att Ryssland verkligen eftersträvar att återställa det brustna förtroendet. Konstruktiva och förutsebara förbindelser skulle vara ömsesidigt gynnsamma och ligga i båda parternas intresse.

F.  Ryska federationen är fullvärdig medlem av Europarådet och OSSE och har därmed förbundit sig att respektera principerna om demokrati, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna. Upprepade allvarliga kränkningar av rättsstatsprincipen och antagandet av restriktiva lagar de senaste åren skapar allt större frågetecken kring om Ryssland lever upp till sina internationella och nationella åtaganden. Ryssland har underlåtit att genomföra över tusen domslut från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen).

G.  Ett antal statliga rapporter visar en kraftig ökning av fientlig rysk spionverksamhet de senaste åren, som har nått nivåer som vi inte har sett sedan det kalla kriget.

H.  Fullständigt genomförande av Minskavtalen och en mer utbredd respekt för folkrätten är fortfarande viktiga förutsättningar för närmare samarbete med Ryssland. Som reaktion på Rysslands olagliga annektering av Krim och hybridkriget mot Ukraina har EU vidtagit en rad restriktiva åtgärder som bör kvarstå tills Minskavtalen har genomförts.

I.  Sedan 2015 har nya spänningsfält mellan EU och Ryssland uppstått, bland annat följande: Rysslands agerande i Syrien och inblandning i länder som Libyen och Centralafrikanska republiken; omfattande militärövningar (Zapad 2017); Rysslands inblandning för att påverka val- och folkomröstningsresultat och öka spänningarna i Europa; Kremls stöd för anti-EU-partier och rörelser inom extremhögern; begränsningar av de grundläggande friheterna och omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Ryssland; spridning av anti-hbti-stämningar; tillslag mot politisk opposition; systematiska angrepp på människorättsförsvarare, journalister och det civila samhället i Ryssland, inbegripet det godtyckliga frihetsberövandet av Oyub Titiev, chef för Human Rights Centre (HRC) Memorials kontor i Tjetjenien, respektive fallet med Jurij Dimitriev från Memorials karelska gren; stigmatisering av aktivister i det civila samhället genom att märka dem som ”utländska agenter”; grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Nordkaukasus, särskilt i Tjetjenska republiken (bortföranden, tortyr, utomrättsliga avrättningar, fabrikation av brottmål osv.); diskriminering av tatarminoriteten i det ockuperade Krim och politiskt motiverad förföljelse av Alexej Navalnyj och många andra och även mord – de mest uppmärksammade fallen gäller Boris Nemtsov och Sergej Magnitskij; it- och hybridangrepp och mord på europeisk mark som utförs av ryska underrättelseagenter med hjälp av kemiska vapen; trakasserier, gripanden och fängslanden av utländska medborgare i Ryssland i strid med folkrätten, bland andra 2018 års mottagare av Sacharovpriset, Oleg Sentsov; anordnande av olagliga och illegitima val i Donbassregionen; anordnande av odemokratiskt presidentval utan verklig valfrihet och med inskränkningar av de grundläggande friheterna; desinformationskampanjer; det olagliga uppförandet av Kertjbron; storskalig militarisering av det olagligt ockuperade och annekterade Krim, samt delar av Svarta havet och Azovska sjön; begränsningar av internationell sjöfart på Azovska sjön och genom Kertjsundet, inbegripet fartyg som seglar under EU-medlemsstatsflagg; det olagliga angreppet mot och beslaget av ukrainska militärfartyg och gripandet av ukrainska militärer i Kertjsundet; överträdelser av avtal om vapenkontroll; det undertryckande klimat för journalister och oberoende medier med ständiga frihetsberövanden av journalister och bloggare; Rysslands placering på plats 148 av 180 när det gäller fria medier i det internationella pressfrihetsindexet 2018.

J.  Den 1 mars 2018 hade HRC Memorial registrerat 143 fall av politiska fångar varav 97 var förföljda av religiösa skäl. En analys av HRC Memorials förteckning över politiska fångar visar att under 2017 åtalades personer i 23 fall för brott i samband med offentliga evenemang (kravaller, våldsamma handlingar mot en offentlig myndighet), och i 21 fall, som främst var kopplade till inlägg på internet, väcktes åtal enligt ”anti-extremismartiklarna” i strafflagen.

K.  Ryssland är direkt eller indirekt part i ett antal utdragna konflikter i det gemensamma grannskapet – i Transnistrien, Sydossetien, Abchazien, Donbassregionen och Nagorno-Karabach – som utgör allvarliga hinder för utvecklingen och stabiliteten i de berörda grannländerna, undergräver deras självständighet och begränsar deras förmåga att fatta egna beslut som suveräna stater.

L.  Konflikten i östra Ukraina har varat i över fyra år och krävt över 10 000 liv – varav en tredjedel civila – och orsakat tusentals konfliktrelaterade civila skador.

M.  De nuvarande ihållande spänningarna och konfrontationen mellan EU och Ryssland ligger inte i någon av parternas intresse. Kommunikationskanalerna bör hållas öppna trots de nedslående resultaten. Den nya uppdelningen av kontinenten äventyrar säkerheten för både EU och Ryssland.

N.  Ryssland är för närvarande EU:s viktigaste externa leverantör av naturgas. Energifrågorna spelar fortfarande en strategisk nyckelroll i förbindelserna mellan EU och Ryssland. Ryssland använder energi som ett sätt att skydda och främja sina utrikespolitiska intressen. EU:s beroende av rysk gasförsörjning har ökat sedan 2015. EU:s motståndskraft mot externa påtryckningar kan stärkas om energileveranserna diversifieras och beroendet av Ryssland minskar. EU måste tala med en röst och visa prov på stark intern solidaritet när det gäller tryggad energiförsörjning. EU:s starka beroende av fossila bränslen undergräver utvecklingen av ett balanserat, konsekvent och värderingsbaserat förhållningssätt från EU:s sida gentemot Ryssland. Det finns behov av en mer tillförlitlig och strategisk energiinfrastruktur i EU, medlemsstaterna och de östliga partnerländerna för att förbättra motståndskraften mot rysk hybridaktivitet.

O.  Ryska stridsflygplans oansvariga agerande nära EU- och Natomedlemsstaters luftrum äventyrar säkerheten för den civila luftfarten och skulle kunna hota säkerheten i det europeiska luftrummet. Provocerande storskaliga militärövningar har genomförts av Ryssland i EU:s omedelbara närhet.

P.  Ryssland fortsätter att ignorera domar från Europadomstolen, liksom bindande internationella avgöranden i Permanenta skiljedomstolen, som i fallet Naftogaz, vilket undergräver de internationella mekanismerna för lösning av handelstvister.

Q.  Rysslands polycentriska vision av grupper av världsmakter står i strid med EU:s stöd för multilateralism och ett regelbaserat internationellt system. Om Ryssland ansluter sig och ger sitt stöd till det multilaterala regelbaserade systemet skulle man skapa förutsättningar för närmare förbindelser med EU.

R.  De ryska myndigheterna fortsätter att behandla olagligt ockuperade regioner som om de var en del av Rysslands inre territorium genom att tillåta att företrädare för dessa territorier deltar i de lagstiftande och verkställande organen i Ryska federationen, vilket strider mot folkrätten.

S.  Den 21 december 2018 förlängde rådet, efter att ha bedömt genomförandet av Minskavtalen, de ekonomiska sanktioner som är riktade mot särskilda sektorer i den ryska ekonomin till och med den 31 juli 2019.

T.  Rysslands handlingar strider mot folkrätten, internationella åtaganden och goda grannförbindelser.

U.  I Ryska federationens strategiska dokument beskrivs EU och Nato som Rysslands främsta motståndare.

Utmaningar och gemensamma intressen

1.  Europaparlamentet understryker att Rysslands olagliga ockupation och annektering av Krim, en ukrainsk region, dess direkta och indirekta inblandning i väpnade konflikter i den östra delen av Ukraina och dess fortsatta kränkning av Georgiens och Moldaviens territoriella integritet utgör en medveten kränkning av folkrätten, demokratiska principer och grundläggande värderingar. Parlamentet fördömer med eftertryck ryska företrädares kränkningar av de mänskliga rättigheterna i de ockuperade territorierna.

2.  Europaparlamentet understryker att EU inte kan tänka sig att gradvis återgå till normalförhållanden förrän Ryssland till fullo genomför Minskavtalet och återställer Ukrainas territoriella integritet. Parlamentet uppmanar i detta avseende EU att göra en omfattande kritisk nybedömning av sina förbindelser med Ryska federationen.

3.  Europaparlamentet betonar att Ryssland under de rådande omständigheterna inte längre kan betraktas som en strategisk partner. Parlamentet anser att principerna i artikel 2 i partnerskaps- och samarbetsavtalet inte längre är uppfyllda och att avtalet därför bör omprövas. Parlamentet anser att en ram för förbindelserna mellan EU och Ryssland måste grundas på full respekt för folkrätten, OSSE:s Helsingforsprinciper, demokratiska principer, mänskliga rättigheter och rättsstatlighet, och möjliggöra en dialog om hanteringen av globala utmaningar, en förstärkning av det globala styret och säkerställande av efterlevnaden av internationella bestämmelser, särskilt i syfte att garantera en europeisk fredsordning och säkerhet i EU:s grannskap och i västra Balkan.

4.  Europaparlamentet anser att genomförande av Minskavtalen skulle visa Rysslands goda vilja att bidra till att lösa konflikten i östra Ukraina och dess kapacitet att garantera europeisk säkerhet. Parlamentet betonar vikten av att samråd förs i Normandie-formatet, inbegripet en starkare roll för EU. Parlamentet upprepar sitt stöd för Ukrainas suveränitet och territoriella integritet.

5.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att trappa ned de nuvarande spänningarna och inleda samråd med Ryssland för att minska risken för missförstånd, feltolkningar och missuppfattningar. Parlamentet erkänner dock att EU måste stå fast i sina förväntningar på Ryssland. Parlamentet understryker vikten av samarbete mellan EU och Ryssland i den internationella regelbaserade ordningen och av det positiva engagemanget i internationella och multilaterala organisationer som Ryssland är medlem i, särskilt inom ramen för OSSE när det gäller omstridda frågor och kriser.

6.  Europaparlamentet fördömer med kraft Rysslands inblandning i fallet Skripal och den ryska underrättelsetjänstens desinformationskampanjer och it-angrepp, som syftar till att destabilisera den offentliga och privata kommunikationsinfrastrukturen och ytterligare öka spänningarna inom EU och dess medlemsstater.

7.  Europaparlamentet är djupt oroat över kopplingarna mellan den ryska regeringen och extremhögern och populistiska nationalistiska partier och regeringar i EU, som är ett hot mot de grundläggande EU-värderingar som fastställs i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen och avspeglas i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, däribland respekt för demokrati, jämlikhet, rättsstatliga principer och mänskliga rättigheter

8.  Europaparlamentet beklagar vidare Rysslands ansträngningar för att destabilisera EU-kandidatländer, exempelvis när det gäller Moskvas stöd till de organisationer och politiska krafter som motsätter sig Prespaavtalet, som kan få ett slut på den långvariga namnkonflikten mellan f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Grekland.

9.  Europaparlamentet anser att ryska statliga aktörer manipulerade kampanjen vid folkomröstningen om brexit, både öppet och i det fördolda, inbegripet via sociala medier och potentiellt olagligt ekonomiskt stöd, något som för närvarande utreds av brittiska myndigheter.

10.  Europaparlamentet betonar att ökad ömsesidig insyn i militär verksamhet och gränsbevakning är viktigt för att undvika ytterligare spänningar. Parlamentet fördömer kraftfullt Rysslands kränkningar av EU-medlemsstaters luftrum. Parlamentet efterlyser en tydlig uppförandekod för det luftrum som används av militärt och civilt flyg. Parlamentet fördömer i detta sammanhang kraftfullt Rysslands upprepade kränkningar av Östersjöländers territorialvatten och luftrum. Parlamentet fördömer Ryska federationen för dess ansvar vid nedskjutningen av flyg MH17 över östra Ukraina 2014, vilket har bevisats av ett internationellt utredningsteam, och kräver att de ansvariga ställs inför rätta.

11.  Europaparlamentet beklagar den kraftiga försämringen av situationen för de mänskliga rättigheterna, utbredda och otillbörliga begränsningar av yttrandefriheten, föreningsfriheten och friheten att delta i fredliga sammankomster i Ryssland och uttrycker sin djupa oro över de pågående tillslagen, trakasserierna och förföljelserna mot människorättsförsvarare, protestaktivister och andra kritiker.

12.  Europaparlamentet är djupt oroat över att Ryssland så uppenbart visar sin militära makt, uttalar hot mot andra länder och i verklig handling manifesterar sin villighet och beredskap att använda militär styrka mot andra nationer, inbegripet avancerade kärnvapen, vilket president Putin flera gånger upprepat under 2018.

13.  Europaparlamentet fördömer regeringens fortsatta hårda tag mot avvikande åsikter och mediefrihet samt förtrycket av aktivister, politiska motståndare och personer som öppet uttalar sitt missnöje med regeringen.

14.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över rapporter om godtyckliga frihetsberövanden och tortyr av män som uppfattas som homosexuella i Tjetjenien och fördömer den tjetjenska regeringens uttalanden där den förnekar att det finns homosexuella i deras land och uppviglar till våld mot hbti-personer.

15.  Europaparlamentet framhåller att de globala utmaningarna i samband med klimatförändring, miljö, tryggad energiförsörjning, digitalisering tillsammans med beslutsfattande med hjälp av algoritmer och artificiell intelligens, utrikes- och säkerhetsfrågor, icke-spridning av massförstörelsevapen och kamp mot terrorism och organiserad brottslighet samt utvecklingen i den känsliga Arktis-regionen, kräver selektiv samverkan med Ryssland.

16.  Europaparlamentet uttrycker oro över de potentiellt hundratals miljarder euro som tvättas genom EU varje år av ryska företag och personer som vill legitimera inkomster från korruption, och kräver utredningar av dessa brott.

17.  Europaparlamentet understryker att penningtvätt och organiserad brottslig ekonomisk verksamhet av Ryssland används för subversiva politiska syften och utgör ett hot mot Europas säkerhet och stabilitet. Parlamentet anser att denna penningtvätt är så omfattande att den bör anses ingå i de fientliga aktiviteter som är avsedda att undergräva, vilseleda och destabilisera, samtidigt som den bär upp brottslig verksamhet och korruption. Parlamentet konstaterar att rysk penningtvätt inom EU utgör ett hot mot suveräniteten och rättsstatsprincipen i alla medlemsstater där Ryssland bedriver sådan verksamhet. Parlamentet anser att detta är ett hot mot Europas säkerhet och stabilitet och en stor utmaning för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.

18.  Europaparlamentet fördömer penningtvätt, olaglig ekonomisk verksamhet och andra metoder för ekonomisk krigföring av Ryssland. Parlamentet begär att behöriga finansmyndigheter i EU ska öka samarbetet både med varandra och med relevanta underrättelse- och säkerhetstjänster, för att ta itu med rysk penningtvätt.

19.  Europaparlamentet upprepar att EU har en bestämd, konsekvent och samstämmig inställning vad gäller EU:s sanktioner mot Ryssland, som kommer att förlängas så länge ryska kränkningar av folkrätten fortsätter, men att det krävs ytterligare samordning och samstämdhet i EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska förhållningssätt till Ryssland. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att sätta stopp för de program varigenom man i princip kan köpa sig ett visum eller pass, vilket gynnar ryska ofta Kreml-vänliga oligarker och kan undergräva effekten av internationella sanktioner. Parlamentet upprepar sina tidigare uppmaningar om att anta en europeisk Magnitskij-lag (EU:s globala sanktionsordning för mänskliga rättigheter), och uppmanar rådet att arbeta vidare med frågan utan dröjsmål. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta fullt ut på EU-nivå när det gäller deras förhållande till Ryssland.

20.  Europaparlamentet betonar att de restriktiva riktade åtgärderna avseende östra Ukraina och det ockuperade Krim inte är riktade mot det ryska folket utan mot vissa personer och företag som har kopplingar till den ryska ledningen.

21.  Europaparlamentet understryker i detta avseende att konsekvens mellan intern och extern politik och bättre samordning av den sistnämnda är nyckeln till en mer sammanhängande, verksam och framgångsrik EU-politik för yttre åtgärder och säkerhet, även gentemot Ryssland. Parlamentet betonar att detta särskilt gäller politiska områden som Europeiska försvarsunionen, Europeiska energiunionen, it-försvar och strategiska kommunikationsverktyg.

22.  Europaparlamentet fördömer Rysslands flagranta kränkning av grannländers territoriella integritet, även genom olagligt bortförande av medborgare i de länderna, i syfte att ställa dem inför rätta i rysk domstol. Parlamentet fördömer vidare Rysslands missbruk av Interpol genom utfärdandet av ”varningar om efterlysta personer” – så kallade ”röda varningar” – för att förfölja politiska motståndare.

23.  Europaparlamentet fördömer Rysslands handlingar i Azovska sjön, eftersom de strider mot internationell havsrätt och Rysslands internationella åtaganden, samt uppförandet av Kertjbron och dragningen av undervattenskablar till den olagligt annekterade Krimhalvön utan Ukrainas samtycke. Parlamentet uttrycker fortsatt djup oro över den ryska militariseringen av Azovska sjön, regionen kring Svarta havet och Kaliningradområdet, samt det återkommande mönstret av kränkningar av europeiska Östersjöstaters territorialvatten.

24.  Europaparlamentet bekräftar sitt otvetydiga stöd för Georgiens suveränitet och territoriella integritet. Parlamentet kräver att Ryssland upphör med sin ockupation av de georgiska territorierna Abchazien och Tschinvaliregionen/Sydossetien och fullt ut respekterar Georgiens suveränitet och territoriella integritet. Parlamentet framhåller att Ryssland villkorslöst måste uppfylla alla bestämmelser i avtalet om eldupphör av den 12 augusti 2008, framför allt åtagandet om att dra tillbaka alla sina militära styrkor från Georgiens territorium.

25.  Europaparlamentet understryker att Rysslands åsidosättande av internationella regler – i det här fallet havens frihet, bilaterala avtal och den olagliga annekteringen av Krim – utgör ett hot mot Rysslands grannar i alla delar av Europa, inte bara i Svartahavsområdet, utan också i Östersjöområdet och vid Medelhavet. Parlamentet framhåller vikten av att formulera en bestämd politik gentemot Ryssland i alla dessa avseenden.

26.  Europaparlamentet konstaterar att presidentvalet den 18 mars 2018 övervakades av det internationella valobservatörsuppdraget (IEOM) från ODIHR:s valobservatörsuppdrag och OSSE:s parlamentariska församling (OSCE PA). Parlamentet noterar att det i slutrapporten från ODIHR:s valobservatörsuppdrag uppges att valet ägde rum i en alltför kontrollerad rättslig och politisk miljö präglad av ständigt tryck mot kritiska röster samt begränsningar av de grundläggande förenings- och yttrandefriheterna, av friheten att delta i fredliga sammankomster och av registreringen av kandidater. Valet saknade därför verklig konkurrens.

27.  Europaparlamentet är bekymrat över det fortsatta ryska stödet för auktoritära regimer och länder som Nordkorea, Iran, Venezuela, Syrien, Kuba, Nicaragua m.fl., och dess pågående praxis att blockera internationella åtgärder genom att använda sitt veto i FN:s säkerhetsråd.

Områden av gemensamt intresse

28.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för de fem principer som styr EU:s politik gentemot Ryssland och efterlyser ytterligare definition av principen om selektiv samverkan. Parlamentet rekommenderar att man fokuserar på frågor som rör Mellanöstern och Nordafrika samt den norra regionen och Arktis, terrorism, våldsextremism, icke-spridning, vapenkontroll, strategisk stabilitet på it-området, organiserad brottslighet, migration och klimatförändringar, inbegripet gemensamma insatser för att säkra den gemensamma övergripande handlingsplanen med Iran, som har stöd från FN:s säkerhetsråd, och insatser för att få ett slut på kriget i Syrien. Parlamentet påpekar att samråden mellan EU och Ryssland om it-terrorism och organiserad brottslighet måste fortsätta, men att Rysslands systematiserade hybridhot gör det nödvändigt med starkt avskräckande åtgärder. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en dialog om förbindelselänkar mellan EU, Ryssland, Kina och Centralasien.

29.  Europaparlamentet understryker att EU för närvarande är Rysslands största handelspartner och kommer att behålla sin ställning som viktig ekonomisk partner inom överskådlig framtid. Nord Stream 2-projektet ökar dock EU:s beroende av gasleveranser från Ryssland, hotar EU:s inre marknad och är inte förenlig med EU:s energipolitik eller dess strategiska intressen, och därför måste det stoppas. Parlamentet understryker att EU fortfarande strävar efter att slutföra den europeiska energiunionen och diversifiera sina energitillgångar. Parlamentet understryker att inga nya projekt bör genomföras utan en föregående juridisk bedömning av deras rättsliga överensstämmelse med EU:s lagstiftning och överenskomna politiska prioriteringar. Parlamentet beklagar Rysslands strategi att använder sina energitillgångar som ett politiskt verktyg för att utöva, behålla och öka sitt politiska inflytande över och sina påtryckningar på det de uppfattar som sin intressesfär och på slutkonsumenterna.

30.  Europaparlamentet understryker att programmen för gränsöverskridande samarbete mellan EU och Ryssland och det konstruktiva samarbetet i partnerskapen i den nordliga dimensionen och i Barentsrådet ger konkreta fördelar för människor i gränsområden och stöder en hållbar utveckling i dessa områden. Parlamentet rekommenderar i detta sammanhang att man fortsätter att främja alla dessa positiva områden för konstruktivt samarbete.

31.  Europaparlamentet noterar vikten av direkta personkontakter, exempelvis genom utbildning och kultur.

32.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och medlemsstaterna att stärka sitt arbete för en lösning på de så kallade ”frusna konflikterna” i det östliga grannskapet, för att uppnå större säkerhet och stabilitet för EU:s partner i öst.

Rekommendationer

33.  Europaparlamentet betonar vikten av fortsatt politiskt och ekonomiskt stöd till direkta personkontakter generellt, och särskilt till aktivister i det civila samhället, människorättsförsvarare, bloggare, oberoende medier, undersökande journalister, frispråkiga akademiker och offentliga personer samt icke-statliga organisationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att planera för ambitiösare och mer långsiktigt ekonomiskt, institutionellt och kapacitetsbyggande stöd till det ryska civila samhället från de befintliga finansieringsinstrumenten för yttre åtgärder och uppmanar medlemsstaterna att bidra ytterligare till detta stöd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt genomföra EU:s riktlinjer för människorättsförsvarare genom att erbjuda ändamålsenligt och snabbt stöd och skydd till människorättsförsvarare, journalister och andra aktivister. Parlamentet uppmanar särskilt medlemsstaterna att utfärda långtidsvisum till människorättsförsvarare i risksituationer och deras familjemedlemmar. Parlamentet stöder ökad finansiering till journalistutbildning och utbyte med europeiska journalister och till instrument som främjar mänskliga rättigheter och demokrati, t.ex. det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR) och den europeiska demokratifonden.

34.  Europaparlamentet efterlyser fler direkta personkontakter med fokus på ungdomar, mer dialog och samarbete mellan EU:s och Rysslands experter, forskare, civilsamhällen och lokala myndigheter samt intensifierade utbyten för studenter, lärlingar och ungdomar, särskilt inom ramen för Erasmus+. Parlamentet stöder i detta sammanhang ökad finansiering för de nya Erasmus+-programmen 2021–2027. Parlamentet noterar att EU ger Ryssland det högsta antalet möjligheter till rörlighet inom den akademiska världen jämfört med andra internationella partnerländer.

35.  Europaparlamentet efterlyser ovillkorlig frigivning av alla människorättsförsvarare och andra personer som har frihetsberövats för att de fredligt har utövat sin rätt till yttrandefrihet, föreningsfrihet och frihet att delta i fredliga sammankomster, däribland direktören för HRC Memorial i Tjetjenska republiken, Oyub Titiev, som står åtalad på grundval av fabricerade anklagelser om narkotikainnehav. Parlamentet uppmanar med kraft de ryska myndigheterna att säkerställa fullständig respekt för deras mänskliga och juridiska rättigheter, bland annat tillgång till advokat och medicinsk vård, fysisk integritet och värdighet, samt skydd mot trakasserier från rättsväsendets sida, kriminalisering och godtyckligt gripande.

36.  Europaparlamentet konstaterar att det civila samhällets organisationer ofta är alltför svaga för att ha en större inverkan på kampen mot korruption i Ryssland, medan icke-statliga organisationer systematiskt avskräcks från att aktivt engagera sig i arbete mot korruption eller främja offentlig integritet. Parlamentet understryker att det är nödvändigt att involvera det civila samhället i den oberoende övervakningen av huruvida antikorruptionspolitiken fungerar. Parlamentet uppmanar Ryssland att korrekt genomföra internationella antikorruptionsstandarder, till exempel FN:s konvention mot korruption och OECD:s konvention om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser.

37.  Europaparlamentet understryker att främjandet av de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen måste stå i centrum för EU:s kontakter med Ryssland. Parlamentet uppmanar därför EU och medlemsstaterna att fortsätta ta upp människorättsfrågor i alla kontakter med ryska företrädare. Parlamentet uppmuntrar EU att ständigt uppmana Ryssland att upphäva eller ändra alla lagar och förordningar som är oförenliga med internationella människorättsliga normer, inbegripet bestämmelser som begränsar rätten till yttrandefrihet, föreningsfrihet och frihet att delta i fredliga sammankomster.

38.  Europaparlamentet är övertygat om att Rysslands medlemskap i Europarådet är ett viktigt inslag i det nuvarande landskapet för institutionella relationer i Europa. Parlamentet hoppas att det går att hitta sätt som övertygar Ryssland om att inte överge sitt medlemskap i Europarådet.

39.  Europaparlamentet fördömer den ryska regeringens försök att blockera meddelandetjänster på internet och webbplatser. Parlamentet uppmanar med kraft den ryska regeringen att upprätthålla de grundläggande rättigheterna yttrandefrihet och skydd av privatlivet både på och utanför nätet.

40.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att göra större ansträngningar för att bygga upp motståndskraft, särskilt på it-området och inom medierna, inbegripet mekanismer för att upptäcka och bekämpa inblandning i val. Parlamentet efterlyser ökad motståndskraft mot it-angrepp. Parlamentet uttrycker djup oro över att EU:s reaktion och svar på den ryska propagandakampanjen och de massiva direkta desinformationskampanjerna har varit otillräckliga och anser att de måste stärkas ytterligare, särskilt inför det kommande EU-valet i maj 2019. Parlamentet betonar i detta sammanhang att EU måste se till att East Stratcoms arbetsgrupp får klart mer pengar och personal. Parlamentet efterlyser EU-omfattande stöd till den europeiska it-säkerhetsindustrin, en fungerande digital inre marknad och ett starkare engagemang i forskningen. Parlamentet uppmuntrar i detta sammanhang East Stratcoms arbete med att främja europeiska värden på ryska språket. Parlamentet välkomnar antagandet av EU:s handlingsplan mot desinformation och uppmanar medlemsstaterna och alla relevanta EU-aktörer att genomföra planens insatser och åtgärder, särskilt i upptakten till det kommande EU-valet i maj 2019.

41.  Europaparlamentet uppmanar EU att överväga att utveckla en bindande rättslig ram mot hybridkrigföring, både på EU-nivå och internationell nivå, så att EU kan vidta kraftfulla åtgärder mot kampanjer som hotar demokratin eller rättsstaten, däribland riktade sanktioner mot dem som organiserar och genomför dessa kampanjer,

42.  Europaparlamentet anser att en meningsfull dialog kräver en starkare enighet mellan medlemsstaterna och en tydligare kommunikation om vilka gränser EU inte kan tänja på. Parlamentet betonar därför att EU bör vara redo att anta fler sanktioner, även riktade personsanktioner, och begränsa tillgången till finansiering och teknik om Ryssland fortsätter att kränka folkrätten. Parlamentet betonar emellertid att sådana åtgärder inte är riktade mot det ryska folket utan mot särskilda personer. Parlamentet uppmanar rådet att genomföra en ingående analys av hur den gällande sanktionsordningen fungerar och hur strikt den efterlevs. Parlamentet välkomnar rådets beslut att införa restriktiva åtgärder mot europeiska företag som deltagit i det olagliga uppförandet av Kertjbron. Parlamentet anser att det dessa företags medverkan är problematisk, eftersom de medvetet eller omedvetet undergrävde EU:s sanktionsordning. I detta sammanhang uppmanas kommissionen att bedöma och kontrollera tillämpningen av EU:s gällande restriktiva åtgärder och medlemsstaterna uppmanas att lämna information om alla nationella tull- eller brottsutredningar om fall av eventuella överträdelser.

43.  Europaparlamentet efterlyser en mekanism för hela EU som möjliggör granskning av finansiering av politiska partier, och efterlyser följdåtgärder för att undvika att vissa partier och rörelser används för att destabilisera det europeiska projektet inifrån.

44.  Europaparlamentet fördömer att de ryska militärövningarna blir allt större och allt fler, med anfallsscenarier som inkluderar rysk användning av kärnvapen.

45.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Europeiska utrikestjänsten att utan dröjsmål ta fram ett förslag till en EU-version av Magnitskijlagen (ett globalt EU-system för människorättsliga sanktioner), vilket skulle möjliggöra visumförbud och riktade sanktioner, t.ex. att blockera egendom och intressen i egendom inom EU:s jurisdiktion, för enskilda offentliga tjänstemän, eller personer som agerar i officiell kapacitet, som är ansvariga för korruption eller allvarliga människorättskränkningar. Parlamentet betonar vikten av en omedelbar sanktionslista för att säkerställa ett verkligt genomförande av en europeisk Magnitskijlag.

46.  Europaparlamentet uppmanar EU att kontrollera tillämpningen av gällande restriktiva EU-åtgärder samt delningen av information mellan medlemsstaterna, för att säkerställa att EU:s sanktionsordning mot Rysslands agerande inte undergrävs, utan tillämpas i proportion till de ryska hoten. Parlamentet understryker faran i att försvaga sanktionerna utan att Ryssland i tydlig handling, inte bara i ord, visar att landet respekterar Europas gränser, sina grannars och andra nationers suveränitet samt internationella regler och avtal. Parlamentet upprepar att man inte kan normalisera förbindelserna igen förrän Ryssland fullt ut respekterar reglerna och begränsar sig till att agera på ett fredligt sätt.

47.  Europaparlamentet upprepar att Ryssland inte har vetorätt över europeiska nationers euroatlantiska ambitioner.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka hur ryska motsanktioner drabbar ekonomiska aktörer och vid behov överväga att vidta kompenserande åtgärder.

49.  Europaparlamentet understryker att det enbart kan finnas politiska lösningar på konflikten i östra Ukraina. Parlamentet uppmuntrar till förtroendeskapande åtgärder i Donbassregionen. Parlamentet stöder ett mandat att sätta in en fredsbevarande FN-styrka i denna region i östra Ukraina. Parlamentet upprepar sin begäran att ett särskilt EU-sändebud bör utses för Krim och Donbassregionen.

50.  Europaparlamentet fördömer det godtyckliga inreseförbudet för EU-politiker, bland dem nuvarande och tidigare ledamöter av Europaparlamentet, och EU-tjänstemän till ryskt territorium. Parlamentet begär att inreseförbudet omedelbart och förbehållslöst ska hävas.

51.  Europaparlamentet uppmanar Ryssland att omedelbart frige politiska fångar, inbegripet utländska medborgare, och journalister.

52.  Europaparlamentet uppmanar Ryssland att samarbeta fullt ut med den internationella utredningen av nedskjutningen av flyg MH17, som eventuellt skulle kunna utgöra en krigsförbrytelse. Parlamentet fördömer alla försök eller beslut om att ge amnesti för, eller fördröja lagföringen av, dem som identifierats som ansvariga, eftersom förövarna bör ställas till svars.

53.  Europaparlamentet uppmanar den ryska regeringen att avstå från att blockera FN:s säkerhetsråds resolutioner om situationen i Syrien som syftar till att ta itu med det pågående våldet mot civila, inbegripet användning av kemiska vapen, grova överträdelser av Genèvekonventionen och kränkningar av de universella mänskliga rättigheterna.

54.  Europaparlamentet stöder ett snabbt genomförande av en integrerad europeisk energiunion som i framtiden skulle omfatta de östliga partnerländerna. Parlamentet betonar den roll som en ambitiös politik för energieffektivitet och förnybar energi kan spela i detta sammanhang. Parlamentet fördömer bestämt Rysslands påtryckningar på Vitryssland att i grund och botten avsäga sig sin självständighet. Parlamentet understryker att EU, separat från arbetet med en strategi för EU och Ryssland, måste stärka sitt åtagande och stöd för sina östliga partner och stödja reformer för att stärka säkerheten och stabiliteten, den demokratiska styrningen och de rättsstatliga principerna.

55.  Europaparlamentet stöder ökad finansiering av det europeiska initiativet för demokrati, det ryskspråkiga nyhetsutbytet (RLNE) och andra instrument för att främja demokrati och mänskliga rättigheter i Ryssland och på annat håll.

56.  Europaparlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att fördöma kommunismen och den sovjetiska regimen, och att straffa förövarna av de brott och överträdelser som begicks under den regimen.

o
o   o

57.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.

(1) EUT C 407, 4.11.2016, s. 35.
(2) Protokoll om resultaten från den trilaterala kontaktgruppens samråd, undertecknat den 5 september 2014, och Åtgärdspaket för genomförande av Minskavtalen, antaget den 12 februari 2015.
(3) Antagna texter, P8_TA(2018)0266.
(4) EUT C 35, 31.1.2018, s. 38.
(5) EUT C 408, 30.11.2017, s. 43.
(6) Antagna texter, P8_TA(2018)0259.
(7) Antagna texter, P8_TA(2018)0435.


Utveckling av EU:s kapacitet för konfliktförebyggande och medling
PDF 155kWORD 46k
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2019 om utveckling av EU:s kapacitet för konfliktförebyggande och medling (2018/2159(INI))
P8_TA(2019)0158A8-0075/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och andra FN-konventioner och FN-instrument för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av principerna för och syftena med FN-stadgan,

–  med beaktande av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av Helsingforsslutakten från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och alla dess principer från 1975, som är en grundläggande handling för den europeiska och den bredare regionala säkerhetsordningen,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ,

–  med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling och Agenda 2030 för hållbar utveckling,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner om konfliktförebyggande och medling samt om kvinnor, fred och säkerhet respektive ungdomar, fred och säkerhet,

–  med beaktande av rådets Concept on Strengthening EU Mediation and Dialogue Capacities av den 10 november 2009 (15779/09),

–  med beaktande av dokumentet En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, som lades fram av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Federica Mogherini den 28 juni 2016, och av den första rapporten om dess genomförande, From Shared Vision to Common Action: Implementing the EU Global Strategy, av den 18 juni 2017,

–   med beaktande av sin rekommendation av den 15 november 2017 till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten om det östliga partnerskapet inför toppmötet i november 2017(1),

–  med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 5 juli 2018 om den 73:e sessionen i FN:s generalförsamling(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2306 av den 12 december 2017 om ändring av förordning (EU) nr 230/2014 om inrättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred(3),

–  med beaktande av förslaget av den 13 juni 2018 framlagt för rådet av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, med stöd av kommissionen, till rådets beslut om inrättande av en europeisk fredsfacilitet (HR(2018) 94),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0075/2019), och av följande skäl:

A.  Att främja internationell fred och säkerhet är en del av EU:s existensberättigande. Det belönades med Nobels fredspris 2012 och har en central plats i Lissabonfördraget.

B.  EU är starkt engagerat i genomförandet av Agendan för kvinnor, fred och säkerhet i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1325 och efterföljande uppdateringar och Agendan för ungdomar, fred och säkerhet i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 2250 och efterföljande uppdateringar.

C.  Genom sina instrument för externt bistånd är EU en av de största givarna vad gäller konfliktförebyggande och fredsskapande.

D.  EU är en viktig bidragsgivare till internationella organisationer, en central biståndsgivare och världens största handelspartner och bör därmed ta en ledande roll när det gäller globalt fredsbyggande, konfliktförebyggande och förstärkning av den internationella säkerheten. Konfliktförebyggande och medling bör ingå i en global strategisk ram för säkerhet, diplomati och utveckling.

E.  Det är nödvändigt att samarbeta med regionala organisationer som OSSE, som i sin slutakt från Helsingfors 1975 bland annat fastställer principerna om icke-våld, staters territoriella integritet samt folks lika rättigheter och självbestämmande. Sådana organisationer spelar en central roll i konfliktförebyggande och medling.

F.  Att förebygga våldsamma konflikter är avgörande dels för att kunna möta säkerhetsutmaningarna för Europa och dess grannskap, dels för att göra politiska och sociala framsteg. Det är också avgörande för en väl fungerande multilateralism och har stor betydelse för uppnåendet av målen för hållbar utveckling, särskilt mål 16 om fredliga och inkluderande samhällen, tillgång till rättslig prövning för alla och väl fungerande, ansvariga och inkluderande institutioner på alla nivåer.

G.  Fortsatt EU-stöd till civila och militära aktörer i tredjeländer är en viktig faktor för att förhindra återkommande våldsamma konflikter. Hållbar och varaktig fred och säkerhet går inte att inte att åstadkomma utan hållbar utveckling.

H.  Konfliktförebyggande och medling bör göra det möjligt att bibehålla stabiliteten och utvecklingen i de länder och geografiska områden där säkerhetssituationen påverkar unionen direkt.

I.  Förebyggande är en strategisk funktion som syftar till att vidta verkningsfulla åtgärder innan kriser bryter ut. Medling är ett annat diplomatiskt verktyg som kan användas för att avvärja, begränsa eller lösa en konflikt.

J.  Intern och extern säkerhet är allt hårdare knutna till varandra, och de globala utmaningarnas komplexa natur kräver en heltäckande och integrerad EU-strategi för externa konflikter och kriser.

K.  Det krävs ett starkare interinstitutionellt tillvägagångssätt för att säkerställa att EU kan utveckla och använda sin kapacitet till fullo.

L.  EU:s globala strategi, politiska uttalanden och institutionella utveckling är välkomna tecken på vice ordförandens/den höga representantens engagemang för att prioritera konfliktförebyggande och medling.

M.  De externa finansieringsinstrumenten ger ett betydande bidrag till stöd för att förebygga konflikter och skapa fred.

N.  Övergångsrättvisa är en viktig uppsättning rättsliga och icke-rättsliga mekanismer som fokuserar på ansvarsskyldighet för tidigare övergrepp och på att bygga upp en hållbar, rättvis och fredlig framtid.

O.  Parlamentet har tagit en framträdande roll i den parlamentariska diplomatin, bland annat genom medlings- och dialogprocesser, och har därvid stor nytta av sin erfarenhet av dialog och samförstånd.

P.  Våldsamma konflikter och krig drabbar civila, särskilt kvinnor och barn, i oproportionerligt hög grad, och utsätter kvinnor för större risk än män för ekonomiskt och sexuellt utnyttjande, tvångsarbete, tvångsförflyttning och sexuellt våld, såsom våldtäkt, som används som krigstaktik. Aktiv medverkan av kvinnor och ungdomar har stor betydelse för att förebygga konflikter och skapa fred, men även alla former av våld, inbegripet sexuellt och könsrelaterat våld.

Q.  Det är viktigt att inkludera och stödja aktivt och meningsfullt deltagande av det civila samhället och lokala aktörer, både civila och militära, inbegripet kvinnor, minoritetsgrupper, ursprungsbefolkningar och ungdomar, i samband med främjande av och stöd till kapacitetsuppbyggnad och förtroendeskapande åtgärder inom ramen för medling, dialog och försoning.

R.  Konfliktförebyggande, fredsbyggande och fredsbevarande insatser är ofta underfinansierade, trots politiska åtaganden på EU-nivå, vilket har dominoeffekter på förmågan att främja och underlätta åtgärder på dessa områden.

1.  Europaparlamentet uppmanar EU att ytterligare prioritera konfliktförebyggande och medling inom ramen för eller till stöd för befintliga överenskomna förhandlingsformat och förhandlingsprinciper. Parlamentet understryker att denna strategi ger stort europeiskt mervärde på det politiska, sociala och ekonomiska planet och för mänsklig säkerhet globalt. Parlamentet påpekar att åtgärder för förebyggande av och medling i konflikter bidrar till att stärka unionens närvaro och trovärdighet på den internationella arenan.

2.  Europaparlamentet konstaterar att civila och militära uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) har stor betydelse för att bevara freden, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten.

3.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, kommissionens ordförande och Europaparlamentets talman att fastställa gemensamma långsiktiga prioriteringar när det gäller konfliktförebyggande och medling, som bör ingå i en regelbunden strategisk programplanering.

4.  Europaparlamentet efterfrågar långsiktigt fredsbyggande som tar itu med de underliggande konfliktorsakerna.

5.  Europaparlamentet efterlyser förbättringar av den aktuella strukturen till stöd för EU:s prioriteringar, enligt vad som beskrivs nedan.

6.  Europaparlamentet efterfrågar konfliktmedvetna och människofokuserade strategier som sätter människors säkerhet i centrum för EU:s insatser, för att nå positiva och hållbara resultat på marken.

7.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionens avdelningar för yttre åtgärder att lägga fram en årlig rapport för parlamentet om framstegen i genomförandet av EU:s politiska åtaganden om konfliktförebyggande och medling.

Om större institutionell EU-kapacitet för konfliktförebyggande och medling

8.  Europaparlamentet ger sitt stöd till att EU ska öka koherensen och ta ett helhetsgrepp i samband med externa konflikter och kriser, anser att det integrerade synsättet på externa konflikter och kriser utgör mervärdet i unionens yttre åtgärder och anser att alla medel måste sättas in så snabbt som möjligt för att tydliggöra EU:s svar i varje skede av konflikten och för att se till att detta integrerade synsätt blir mer operativt och ger mer konkreta resultat. Parlamentet påminner i detta sammanhang om de normer och principer som gäller för internationell rätt och FN-stadgan, och uttrycker sitt stöd för befintliga förhandlingsramar, strategier och principer. Parlamentet påminner om att varje konflikt bör betraktas separat.

9.  Europaparlamentet understryker att denna ökade kapacitet bör göra det möjligt för medlemsstaterna att fastställa vilka geografiska områden som ska prioriteras för konfliktförebyggande och medling och underlätta bilateralt samarbete mellan europeiska länder.

10.  Europaparlamentet begär att det, under ledning av vice ordföranden/den höga representanten, inrättas en rådgivande EU-nämnd på hög nivå för konfliktförebyggande och medling, med uppdrag att inrätta en grupp av politiska medlare med bred och djup erfarenhet och experter på konfliktförebyggande, för att kunna ge politisk och teknisk expertis med kort varsel. Parlamentet anser att det också behövs en grupp med experter på försoningsprocesser och övergångsrättvisa. Parlamentet anser att man systematiskt bör uppmana till inrättande av försonings- och ansvarighetsmekanismer i alla postkonfliktområden, för utkrävande av ansvar för begångna brott samt för förebyggande och avskräckande i framtiden.

11.  Europaparlamentet begär att det utses ett särskilt EU-sändebud för fred som ska leda den rådgivande EU-nämnden, i syfte att främja samstämmighet och samordning mellan institutionerna, bland annat i deras kontakter med det civila samhället, så att informationsutbytet kan förbättras och fler och snabbare åtgärder kan sättas in.

12.  Europaparlamentet efterlyser andra interinstitutionella mekanismer, som arbetsgrupper för specifika konfliktförebyggande situationer.

13.  Europaparlamentet efterlyser en särskild rådsarbetsgrupp för konfliktförebyggande och medling med fokus på EU:s starka engagemang för fred och stabilitet i dess grannregioner.

Om Europeiska utrikestjänsten

14.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en särskild utrikestjänstavdelning för instrument för konfliktförebyggande, fredsbyggande och medling, och utvecklingen av verktyg som systemet för tidig varning och framtidsanalys. Parlamentet efterlyser investeringar för att vidareutveckla sådana verktyg.

15.  Europaparlamentet efterlyser mer systematisk insamling, hantering och spridning av relevant kunskap i format som är tillgängliga, praktiska och operativt relevanta för personal inom EU:s institutioner.

16.  Europaparlamentet efterlyser ytterligare kapacitetsutveckling i fråga om genusmedveten konfliktanalys, tidig varning, försoningsprocesser samt förebyggande av konflikter, för intern personal, medlare och andra experter samt för tredje parter, i samarbete med utrikestjänsten och med inkluderande av det civila samhällets organisationer.

Om kommissionen

17.  Europaparlamentet påminner om det växande behovet av konfliktförebyggande när det gäller att ta itu med de bakomliggande orsakerna till konflikter och uppnå målen för hållbar utveckling, med särskilt fokus på demokrati och mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen, reformer av rättsväsendet och stöd till det civila samhället.

18.  Europaparlamentet betonar att alla EU-insatser i vålds- och konfliktdrabbade områden måste vara konflikt- och genusmedvetna. Parlamentet efterlyser omedelbara åtgärder för att integrera dessa aspekter i alla relevanta politikområden, strategier, åtgärder och insatser, med större fokus på att undvika att göra skada och samtidigt maximera EU:s bidrag till uppnåendet av de långsiktiga målen för konfliktförebyggande och fredsbyggande.

Om Europaparlamentet

19.  Europaparlamentet understryker den roll som gruppen för demokratistöd och valsamordning och dess ledande ledamöter har som operativt organ för samordning av medlings- och dialoginitiativ, och välkomnar nya initiativ som Jean Monnet-dialogen för fred och demokrati (med användning av det historiska Maison Jean Monnet i Bazoches i Frankrike), verksamheter som rör valrelaterat våld, dialog mellan parter och konsensusbyggande, samt programmet för unga politiska ledare, och rekommenderar att dessa vidareutvecklas som Europaparlamentets centrala instrument på området medling, förhandlingsstöd och dialog. Parlamentet välkomnar beslutet från gruppen för demokratistöd och valsamordning att bygga vidare på framgången för Jean Monnet‑dialogprocessen med Sobranie i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, genom att utvidga Jean Monnet-dialogens metodologi till länderna i västra Balkan.

20.  Europaparlamentet välkomnar partnerskapet med det ukrainska parlamentet verchovna rada, i form av Jean Monnet-dialoger, med målet att bygga samförstånd bland politiska grupperingar och partier i verchovna rada och, viktigast av allt, förändra den politiska kulturen i riktning mot ett modernt europeiskt parlamentariskt funktionssätt som bygger på demokratisk dialog och konsensusbyggande.

21.  Europaparlamentet välkomnar slutsatserna från den femte Jean Monnet-dialogen, som hölls den 11–13 oktober 2018, där åtgärder vidtogs i fråga om att stödja genomförandet av associeringsavtalet. Parlamentet noterar begäran om att Europaparlamentet ska arbeta med kommissionen för att främja dialogen med viktiga berörda aktörer från verchovna rada och Ukrainas regering, så att verchovna radas roll när det gäller genomförandet av associeringsavtalet kan bli mer konkret.

22.  Europaparlamentet välkomnar det nya trepartsinitiativet från talmännen i Ukrainas, Moldaviens och Georgiens parlament om att inrätta en regional parlamentarisk församling som en viktig plattform för regional dialog om strategiska frågor, däribland genomförandet av associeringsavtalen och hanteringen av viktiga säkerhetsutmaningar såsom hybridkrig och desinformation. Parlamentet anser att Europaparlamentets stöd till denna regionala parlamentariska dialog är ett viktigt tecken på dess engagemang för regionen inför de gemensamma regionala säkerhetsutmaningarna.

23.  Europaparlamentet pekar på sin växande roll i politiska medlingsprocesser. Parlamentet framhäver i detta avseende det gemensamma initiativet från kommissionsledamoten med ansvar för europeiska grannskapspolitiken och utvidgningsförhandlingar och tre medlare från Europaparlamentet (Kukan, Vajgl och Fleckenstein) att stödja partiledarna i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien med att komma till rätta med den politiska krisen genom antagandet av Pržino-överenskommelsen från 2015. Parlamentet bekräftar sin beredskap att bygga vidare på detta exempel på nära interinstitutionellt samarbete med kommissionen och utrikestjänsten genom att öka sitt engagemang för att stärka politisk dialog och försoning i västra Balkan och hela regionen.

24.  Europaparlamentet efterfrågar ytterligare utveckling av programmet för unga politiska ledare inom ramen för Agendan för ungdomar, fred och säkerhet på grundval av FN:s säkerhetsråds resolution 2250, samt en fortsättning på det utmärkta samarbetet med vice ordförandens/den höga representantens regionala initiativ för Medelhavsområdet, inom ramen för programmet ”Young Med Voices”.

25.  Europaparlamentet anser att ungdomsdialogen på hög nivå ”Bridging the gap” skapar ett utrymme för dialog bland ungdomsföreträdare och unga parlamentsledamöter från västra Balkan, vilket är viktigt för att stödja en kultur av dialog och försoning mellan parter och främja det europeiska perspektivet i länderna i regionen.

26.  Europaparlamentet rekommenderar att befintliga parlamentariska utbildnings- och handledningsprogram för ledamöter av Europaparlamentet, särskilt de som utnämnts till medlare eller huvudobservatörer, samt utbildningsprogram för parlamentsledamöter, politiska partier och anställda från tredjeländer, ska vidareutvecklas, inbegripet för genus- och ungdomsfrågor, även i samordning med inrättningar i medlemsstater som har utvecklat expertis på detta område.

27.  Europaparlamentet anser att parlamentets kapacitet skulle kunna stärkas ytterligare genom utnämning av en vice talman med ansvar för samordning av medling och främjande av dialog, som skulle verka i nära samarbete med gruppen för demokratistöd och valsamordning. Parlamentet anser att en grupp med nuvarande och tidigare ledamöter av Europaparlamentet bör inrättas.

28.  Europaparlamentet understryker den roll som Europaparlamentets Sacharovpris har när det gäller att öka medvetenheten om världens konflikter. Parlamentet begär att prissumman höjs under nästa valperiod.

29.  Europaparlamentet anser att parlamentet, till stöd för EU:s övergripande insatser, bör institutionalisera sina medlingsförfaranden. Parlamentet efterfrågar en förstärkning av parlamentets verksamhet för diplomati och utbyte, också genom arbetet i parlamentariska delegationer.

30.  Europaparlamentet framhäver sitt långvariga samarbete med OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) när det gäller valövervakning och demokratistöd, och efterlyser en utvidgning av detta samarbete till att också omfatta medling och dialog.

Om kvinnor, fred och säkerhet – ökad jämställdhetskapacitet i EU:s arbete med konfliktförebyggande och medling

31.  Europaparlamentet uppmanar EU att ta en ledande roll i arbetet för att genomföra FN:s säkerhetsråds resolutioner om kvinnor, fred och säkerhet och införliva de principer som ingår i resolutionerna i alla skeden av EU:s insatser för konfliktförebyggande och medling.

32.  Europaparlamentet efterlyser ett genomförande av fullständig jämställdhet och särskilda insatser för att säkerställa kvinnors, flickors och ungdomars medverkan och värna deras rättigheter i hela konfliktcykeln, från förebyggande av till återuppbyggnad efter konflikter, i samband med EU:s arbete för konfliktförebyggande och medling.

33.  Europaparlamentet begär att samarbete, utbildning och insatser alltid ska präglas av genusmedvetenhet. Parlamentet välkomnar EU:s initiativ i detta avseende, liksom dess aktiva bidrag till nästa handlingsplan för jämställdhet och EU:s nya strategi för kvinnor, fred och säkerhet.

34.  Europaparlamentet begär att man ska inkludera expertis inom genusfrågor, däribland könsrelaterat våld och konfliktrelaterat sexuellt våld, i alla skeden av arbetet för konfliktförebyggande, medling och fredsbyggande.

35.  Europaparlamentet uppmanar EU att ta en ledande roll i arbetet för att genomföra FN:s säkerhetsråds resolutioner om ungdomar, fred och säkerhet och integrera de principer som ingår i resolutionerna i EU:s insatser för konfliktförebyggande och medling.

36.  Europaparlamentet efterlyser medvetenhet om unga kvinnors och unga mäns behov och strävanden, så att detta kan prägla allt samarbete, all utbildning och alla insatser, med hänsyn tagen till att våldsamma konflikter påverkar deras liv och framtidsutsikter på många olika sätt och att de kan ge värdefulla bidrag när det gäller att förebygga och lösa våldsamma konflikter.

Om att stärka rollen för det civila samhällets organisationer och deras kapacitet i samband med EU:s strategi för konfliktförebyggande och medling

37.  Europaparlamentet anser att det civila samhällets organisationer bör beaktas i EU:s övergripande strategi och dess prioriteringar när det gäller att utveckla kapacitet.

38.  Europaparlamentet understryker att förtroendeskapande åtgärder och direkta personkontakter har stor betydelse för konfliktförebyggande och konfliktlösning.

39.  Europaparlamentet efterlyser samråd med det civila samhällets organisationer, särskilt de som är specialiserade på kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter för minoritetsgrupper, när man fastställer och genomför EU:s program och politik för fred, säkerhet och medling.

Om ekonomiska resurser och budgetmedel för EU:s arbete med konfliktförebyggande och medling

40.  Europaparlamentet anser att växande utmaningar kräver högre anslag för konfliktförebyggande och tillhandahållande av särskild personalkapacitet.

41.  Europaparlamentet betonar behovet av tillräckliga och öronmärkta ekonomiska resurser för EU:s insatser för konfliktförebyggande och medling inom nästa fleråriga budgetram (2021–2027).

42.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att ge parlamentet en uppdatering om utrikestjänstens budgetpost för konfliktanalys och konfliktmedvetenhet, tidig varning, medlingsstöd och framtida prioriteringar på detta område.

o
o   o

43.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till ordförandena för rådet och kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, Europeiska utrikestjänsten, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, kommissionen, OSSE, FN:s generalsekreterare samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 356, 4.10.2018, s. 130.
(2) Antagna texter, P8_TA(2018)0312.
(3) EUT L 335, 15.12.2017, s. 6.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy