Index 
Antagna texter
Onsdagen den 13 mars 2019 - StrasbourgSlutlig utgåva
Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: undantag för Bank of England från de krav på transparens före och efter handel som föreskrivs i förordning (EU) nr 600/2014
 Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 med avseende på förteckningen över undantagna enheter
 Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 med avseende på förteckningen över undantagna enheter
 Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: undantag för Bank of England och United Kingdom Debt Management Office från tillämpningsområdet för förordning (EU) nr 596/2014
 Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: möjlighet att justera det genomsnittliga antalet transaktioner per dag för en aktie om handelsplatsen med högst omsättning av den aktien är belägen utanför unionen
 Avsaknad av majoritet i utskottet vid omröstning om ett förslag till rättsligt bindande akt (tolkning av artikel 171.1 första stycket b i arbetsordningen)
 Unionens generella exporttillstånd för export av vissa produkter med dubbla användningsområden från unionen till Förenade kungariket ***I
 En fortsättning för de territoriella samarbetsprogrammen Peace IV (Irland–Förenade kungariket) och Förenade kungariket–Irland (Ireland–North Ireland–Scotland) i samband med Förenade kungarikets utträde ur EU ***I
 Fortsättning av pågående rörlighet i utbildningssyfte inom programmet Erasmus+ i samband med Förenade kungarikets utträde ur EU ***I
 Luftfartssäkerhet med anledning av Förenade kungarikets utträde ur EU ***I
 Samarbetsavtal om partnerskap och utveckling mellan EU och Islamiska republiken Afghanistan ***
 Samarbetsavtal om partnerskap och utveckling mellan EU och Afghanistan (resolution)
 Deltagande av Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein i eu-Lisa ***
 Räckvidden och mandatet för EU:s särskilda representanter
 Tillgänglighetskrav för produkter och tjänster ***I
 Informationssystemet för viseringar ***I
 Inrättande av Asyl- och migrationsfonden ***I
 Inrättande, som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning, av instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och visering ***I
 Inrättande av Fonden för inre säkerhet ***I
 Definition, presentation och märkning av spritdrycker och skydd av geografiska beteckningar för sådana ***I
 Utkast till ändringar av protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol ***I
 Fastställande av beredskapsåtgärder när det gäller samordning av de sociala trygghetssystemen efter Förenade kungarikets utträde ur EU ***I
 Gemensamma bestämmelser för att säkerställa grundläggande förbindelser vad gäller godstransporter på väg med anledning av Förenade kungarikets utträde ur EU ***I
 Gemensamma bestämmelser för grundläggande flygförbindelser med anledning av Förenade kungarikets utträde ur EU ***I
 Regler som rör Europeiska havs- och fiskerifonden med anledning av Förenade kungarikets utträde ur unionen ***I
 Fisketillstånd för unionsfiskefartyg som fiskar i Förenade kungarikets vatten och fiskeverksamhet som bedrivs av Förenade kungarikets fiskefartyg i unionens vatten ***I
 Vissa aspekter av järnvägssäkerhet och järnvägsförbindelser med anledning av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen ***I
 Ett Europa som skyddar: Ren luft för alla
 Uppföljning som gjorts av utrikestjänsten två år efter parlamentets betänkande om EU:s strategiska kommunikation för att bekämpa propaganda mot EU som sprids av tredje parter
 Associeringsavtal mellan EU och Monaco, Andorra och San Marino
 Europeiska kompetenscentrumet för cybersäkerhet inom näringsliv, teknik och forskning och nätverket av nationella samordningscentrum ***I
 Förordning om ändring av förordning (EG) nr 391/2009 med anledning av Förenade kungarikets utträde ur unionen ***I
 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1316/2013 med anledning av Förenade kungarikets utträde ur EU ***I
 Mottagningsanordningar i hamn för avlämning av avfall från fartyg ***I
 Förlängning av den övergångsanvändning av andra metoder än elektronisk databehandlingsteknik som föreskrivs i unionens tullkodex ***I
 Bekämpning av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter ***I
 Gränsvärden för en rad ämnen, däribland klotianidin
 Genetiskt modifierad majs av typ 4114 (DP-ØØ4114-3)
 Genetiskt modifierad majs av typ MON 87411 (MON-87411-9)
 Genetiskt modifierad majs Bt11 × MIR162 × 1507 × GA21 och klyvningsprodukterna Bt11 × MIR162 × 1507, MIR162 × 1507 × GA21 och MIR162 × 1507
 Aktiva substanser, inklusive tiakloprid
 Rapport för 2018 om Turkiet
 Den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: den årliga tillväxtöversikten 2019
 Den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2019

Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: undantag för Bank of England från de krav på transparens före och efter handel som föreskrivs i förordning (EU) nr 600/2014
PDF 110kWORD 42k
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 30 januari 2019 om ändring av delegerad förordning (EU) 2017/1799 vad gäller undantaget för Bank of England från de krav på transparens före och efter handel som föreskrivs i förordning (EU) nr 600/2014 (C(2019)00793 – 2019/2546(DEA))
P8_TA(2019)0159B8-0143/2019

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2019)00793),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 30 januari 2019, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 21 februari 2019 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012(1), särskilt artiklarna 1.9 och 50.5,

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

–  med beaktande av artikel 105.6 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den delegerade ändringsakten innehåller viktiga ändringar för att säkerställa att Bank of England kommer att fortsätta att åtnjuta det befintliga undantaget i enlighet med artikel 1.9 i förordning (EU) nr 600/2014, efter det att Förenade kungariket status har ändrats till ett tredjeland.

B.  Europaparlamentet erkänner vikten av ett snabbt antagande av denna akt för att säkerställa Europeiska unionens beredskap i händelse av att Förenade kungariket lämnar unionen utan ett utträdesavtal.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 173, 12.6.2014, s. 84.


Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 med avseende på förteckningen över undantagna enheter
PDF 111kWORD 42k
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 30 januari 2019 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 med avseende på förteckningen över undantagna enheter (C(2019)00794 – 2019/2547(DEA))
P8_TA(2019)0160B8-0144/2019

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2019)00794),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 30 januari 2019, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 21 februari 2019 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning(1), särskilt artiklarna 2.4 och 30.5,

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

–  med beaktande av artikel 105.6 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den delegerade akten innehåller viktiga ändringar för att säkerställa att Förenade kungarikets centralbank och offentliga organ som förvaltar eller medverkar i förvaltningen av statsskulden undantas från rapporteringsskyldigheten enligt artikel 4 och kravet på transparens i återanvändningen enligt artikel 15 i förordning (EU) 2015/2365.

B.  Europaparlamentet erkänner vikten av ett snabbt antagande av denna akt för att säkerställa Europeiska unionens beredskap i händelse av att Förenade kungariket lämnar unionen utan ett utträdesavtal.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 337, 23.12.2015, s. 1.


Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 med avseende på förteckningen över undantagna enheter
PDF 111kWORD 42k
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 30 januari 2019 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 med avseende på förteckningen över undantagna enheter (C(2019)00791 – 2019/2549(DEA))
P8_TA(2019)0161B8-0145/2019

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2019)00791),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 30 januari 2019, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 21 februari 2019 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister(1), särskilt artiklarna 1.6 och 82.6,

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

–  med beaktande av artikel 105.6 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den delegerade akten innehåller viktiga ändringar för att säkerställa att Förenade kungarikets centralbank och offentliga organ som förvaltar eller medverkar i förvaltningen av statsskulden undantas från clearing- och rapporteringskraven samt kravet på att tillämpa riskreduceringstekniker för ej clearade transaktioner som fastställs i förordning (EU) nr 648/2012.

B.  Europaparlamentet erkänner vikten av ett snabbt antagande av denna akt för att säkerställa Europeiska unionens beredskap i händelse av att Förenade kungariket lämnar unionen utan ett utträdesavtal.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 201, 27.7.2012, s. 1.


Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: undantag för Bank of England och United Kingdom Debt Management Office från tillämpningsområdet för förordning (EU) nr 596/2014
PDF 113kWORD 42k
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 30 januari 2019 om ändring av delegerad förordning (EU) 2016/522 vad gäller undantaget för Bank of England och United Kingdom Debt Management Office från tillämpningsområdet för förordning (EU) nr 596/2014 (C(2019)00792 – 2019/2550(DEA))
P8_TA(2019)0162B8-0146/2019

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2019)00792),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 30 januari 2019, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 21 februari 2019 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG(1), särskilt artiklarna 6.5 och 35.5,

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

–  med beaktande av artikel 105.6 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den delegerade ändringsakten innehåller viktiga ändringar för att säkerställa att Bank of England och United Kingdom Debt Management Office kommer att fortsätta att åtnjuta det befintliga undantaget i enlighet med artikel 6.1 i förordning (EU) nr 596/2014 efter det att Förenade kungariket status har ändrats till ett tredjeland.

B.  Europaparlamentet erkänner vikten av ett snabbt antagande av denna akt för att säkerställa Europeiska unionens beredskap i händelse av att Förenade kungariket lämnar unionen utan ett utträdesavtal.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 173, 12.6.2014, s. 1.


Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: möjlighet att justera det genomsnittliga antalet transaktioner per dag för en aktie om handelsplatsen med högst omsättning av den aktien är belägen utanför unionen
PDF 114kWORD 42k
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 13 februari 2019 om ändring av delegerad förordning (EU) 2017/588 vad gäller möjligheten att justera det genomsnittliga antalet transaktioner per dag för en aktie om handelsplatsen med högst omsättning av den aktien är belägen utanför unionen (C(2019)00904 – 2019/2579(DEA))
P8_TA(2019)0163B8-0149/2019

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2019)00904),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 21 februari 2019, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 4 mars 2019 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU(1), särskilt artikel 49.3,

–  med beaktande av artiklarna 10.1 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG(2),

–  med beaktande av det förslag till tekniska tillsynsstandarder för ändringen av kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/588 (RTS 11) som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten lade fram den 8 november 2018, i enlighet med artikel 49.3 i direktiv 2014/65/EU,

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

–  med beaktande av artikel 105.6 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den delegerade akten innehåller viktiga ändringar för att bevara konkurrenskraften hos de av EU:s handelsplatser som erbjuder handel med aktier som är upptagna till handel eller handlas med i unionen och ett tredjeland samtidigt, och där handelsplatsen med högst omsättning av dessa aktier är belägen utanför unionen.

B.  Parlamentet konstaterar att det behövs ett snabbt antagande av denna akt för att säkerställa Europeiska unionens beredskap i händelse av att Förenade kungariket lämnar unionen utan ett utträdesavtal.

C.  Parlamentet anser att de antagna tekniska tillsynsstandarderna inte är desamma som det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten har lagt fram eftersom kommissionen har infört ändringar i detta förslag, och anser att det har tre månader på sig (granskningsperioden) att invända mot de tekniska tillsynsstandarderna. Kommissionen uppmanas att ange en månads granskningsperiod endast i de fall när kommissionen har antagit Europeiska tillsynsmyndighetens förslag utan ändringar, det vill säga när förslaget och de antagna tekniska tillsynsstandarderna är desamma.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 173, 12.6.2014, s. 349.
(2) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.


Avsaknad av majoritet i utskottet vid omröstning om ett förslag till rättsligt bindande akt (tolkning av artikel 171.1 första stycket b i arbetsordningen)
PDF 104kWORD 42k
Europaparlamentets beslut av den 13 mars 2019 om avsaknad av majoritet i utskottet vid omröstning om ett förslag till rättsligt bindande akt (tolkning av artikel 171.1 första stycket b i arbetsordningen) (2019/2011(REG))
P8_TA(2019)0164

Europaparlamentet,

–  med beaktande av skrivelsen av den 7 mars 2019 från ordföranden för utskottet för konstitutionella frågor

–  med beaktande av artikel 226 i arbetsordningen,

1.  Europaparlamentet beslutar att foga följande tolkning till artikel 171.1 första stycket b i arbetsordningen:"”Om förslaget till en rättsligt bindande akt, ändrat eller inte, inte får någon majoritet av de avgivna rösterna i utskottet, ska utskottet föreslå för parlamentet att akten ska förkastas.”"

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.


Unionens generella exporttillstånd för export av vissa produkter med dubbla användningsområden från unionen till Förenade kungariket ***I
PDF 117kWORD 42k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 428/2009 genom att bevilja unionens generella exporttillstånd för export av vissa produkter med dubbla användningsområden från unionen till Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (COM(2018)0891 – C8-0513/2018 – 2018/0435(COD))
P8_TA(2019)0165A8-0071/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0891),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 207.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0513/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 6 mars 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0071/2019).

1.  Europaparlamentet antar sin ståndpunkt vid första behandlingen genom att godta kommissionens förslag.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om ändring av rådets förordning (EG) nr 428/2009 genom att bevilja unionens generella exporttillstånd för export av vissa produkter med dubbla användningsområden från unionen till Förenade kungariket

P8_TC1-COD(2018)0435


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/496.)


En fortsättning för de territoriella samarbetsprogrammen Peace IV (Irland–Förenade kungariket) och Förenade kungariket–Irland (Ireland–North Ireland–Scotland) i samband med Förenade kungarikets utträde ur EU ***I
PDF 118kWORD 44k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om möjliggörande av en fortsättning för de territoriella samarbetsprogrammen Peace IV (Irland–Förenade kungariket) och Förenade kungariket–Irland (Ireland–North Ireland–Scotland) i samband med Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen (COM(2018)0892 – C8-0512/2018 – 2018/0432(COD))
P8_TA(2019)0166A8-0021/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0892),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 178 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8‑0512/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 20 februari 2019(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A8-0021/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om möjliggörande av en fortsättning för de territoriella samarbetsprogrammen Peace IV (Irland–Förenade kungariket) och Förenade kungariket–Irland (Ireland–Northen Ireland–Scotland) i samband med Förenade kungarikets utträde ur unionen

P8_TC1-COD(2018)0432


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/491.)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Fortsättning av pågående rörlighet i utbildningssyfte inom programmet Erasmus+ i samband med Förenade kungarikets utträde ur EU ***I
PDF 119kWORD 43k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om bestämmelser för att möjliggöra en fortsättning av pågående rörlighet i utbildningssyfte inom programmet Erasmus+ i samband med Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen (COM(2019)0065 – C8-0040/2019 – 2019/0030(COD))
P8_TA(2019)0167A8-0082/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2019)0065),

–  med beaktande av artikel 294.2 samt artiklarna 165.4 och 166.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0040/2019),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 20 februari 2019(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A8-0082/2019),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om bestämmelser för att möjliggöra en fortsättning av pågående rörlighet i utbildningssyfte inom programmet Erasmus+ som inrättats genom förordning (EU) nr 1288/2013 i samband med Förenade kungarikets utträde ur unionen

P8_TC1-COD(2019)0030


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/499.)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Luftfartssäkerhet med anledning av Förenade kungarikets utträde ur EU ***I
PDF 118kWORD 43k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om vissa aspekter på luftfartssäkerhet med anledning av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen (COM(2018)0894 – C8-0514/2018 – 2018/0434(COD))
P8_TA(2019)0168A8-0061/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0894),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 100.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0514/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 20 februari 2019(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 22 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A8-0061/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om vissa aspekter på flygsäkerhet med anledning av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen

P8_TC1-COD(2018)0434


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/494.)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Samarbetsavtal om partnerskap och utveckling mellan EU och Islamiska republiken Afghanistan ***
PDF 111kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2019 om utkastet till rådets beslut om ingående av, på unionens vägnar, av samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Islamiska republiken Afghanistan, å andra sidan (15093/2016 – C8-0107/2018 – 2015/0302(NLE))
P8_TA(2019)0169A8-0026/2019

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (15093/2016),

–  med beaktande av utkastet till samarbetsavtal om partnerskap och utveckling mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Islamiska republiken Afghanistan, å andra sidan (05385/2015),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 207 och 209 samt artikel 218.6 andra stycket led a och 218.8 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0107/2018),

–  med beaktande av sin resolution som inte avser lagstiftning av den 13 mars 2019(1) om utkastet till beslut,

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0026/2019).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Islamiska republiken Afghanistan.

(1) Antagna texter, P8_TA(2019)0170.


Samarbetsavtal om partnerskap och utveckling mellan EU och Afghanistan (resolution)
PDF 186kWORD 58k
Europaparlamentets resolution som inte avser lagstiftning av den 13 mars 2019 med ett förslag till resolution som inte avser lagstiftning om utkastet till rådets beslut om ingående, på unionens vägnar, av samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Islamiska republiken Afghanistan, å andra sidan (15093/2016 – C8-0107/2018 – 2015/0302M(NLE))
P8_TA(2019)0170A8-0058/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (15093/2016),

–  med beaktande av samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Islamiska republiken Afghanistan, å andra sidan(1), som undertecknades den 18 februari 2017 av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Federica Mogherini,

–  med beaktande av den begäran om parlamentariskt godkännande som rådet lade fram den 6 februari 2018 i enlighet med artikel 37 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 207, 209, 218.6 a andra stycket och 218.8 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) (C8-0107/2018),

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 13 mars 2019 om förslaget till rådets beslut(2),

–  med beaktande av den provisoriska tillämpningen av delar av samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling mellan EU och Afghanistan, som faller under EU:s exklusiva behörighet från och med den 1 december 2017,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2013 om förhandlingarna om ett samarbetsavtal om partnerskap och utveckling mellan EU och Afghanistan(3),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Afghanistan, särskilt sina resolutioner av den 16 december 2010 om en ny strategi för Afghanistan(4), av den 15 december 2011 om budgetkontroll av EU:s ekonomiska bistånd till Afghanistan(5), av den 12 mars 2014 om Pakistans regionala roll och politiska förbindelser med EU(6), av den 8 oktober 2015 om dödsstraffet(7), av den 26 november 2015 om Afghanistan, särskilt dödandet i Zabulprovinsen(8), av den 28 april 2016 om angrepp på sjukhus och skolor som kränkningar av internationell humanitär rätt(9), av den 5 april 2017 om hantering av flykting- och migrantrörelserna: den roll som EU:s yttre åtgärder spelar(10), av den 13 september 2017 om EU:s politiska förbindelser med Indien(11) och av den 14 december 2017 om situationen i Afghanistan(12),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 november 2018 och den 16 oktober 2017 om Afghanistan,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet och rådet av den 24 juli 2017 om beståndsdelar i en EU-strategi för Afghanistan (JOIN(2017)0031),

–  med beaktande av det fleråriga vägledande programmet för Afghanistan 2014–2020, inom ramen för unionens finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete,

–  med beaktande av EU:s färdplan för dialog med det civila samhället i Afghanistan 2018–2020,

—  med beaktande av avvecklingen av Europeiska unionens polisuppdrag i Afghanistan (Eupol Afghanistan) 2016,

–  med beaktande av rapporten från FN:s generalsekreterare av den 10 september 2018 om situationen i Afghanistan och dess konsekvenser för internationell fred och säkerhet,

—  med beaktande av samarbetsavtalet ”Joint Way Forward” om migrationsfrågor mellan Afghanistan och EU, av den 2 oktober 2016,

—  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 2210 (2015) och 2344 (2017) och mandatet för FN:s biståndsuppdrag i Afghanistan (Unama),

–  med beaktande av rapporten av den 12 april 2017 från FN:s särskilda rapportör om internflyktingars mänskliga rättigheter om hans uppdrag till Afghanistan,

–  med beaktande av begäran från ICC:s chefsåklagare, Fatou Bensouda, av den 3 november 2017 om att inleda en utredning om de krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten som påstås ha begåtts i Afghanistan sedan 1 maj 2003,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,

–  med beaktande av ministerkonferensen i Genève om Afghanistan den 27–28 november 2018,

—  med beaktande av resultaten från den internationella konferensen om Afghanistan i Bryssel den 5 oktober 2016, där EU var medordförande, och de ömsesidiga åtaganden som gjordes vid de internationella konferenserna om Afghanistan i Bonn den 5 december 2011, i Tokyo den 8 juli 2012 och i London den 4 december 2014,

–  med beaktande av konferensen i Tasjkent om Afghanistan den 26–27 mars 2018,

—  med beaktande av processen ”Heart of Asia” som inleddes i Istanbul den 2 november 2011,

—  med beaktande av Kabuldeklarationen av den 22 december 2002 om goda grannförbindelser,

–  med beaktande av den Nato-ledda FN-utsedda internationella säkerhetsstyrkan (Isaf) (2003–2014) och slutsatserna från Nato-toppmötet i Bryssel den 24–25 maj 2017, med avseende på fortsättningen för dess uppdrag ”Resolute Support” för utbildning, rådgivning och stöd (2014 fram till i dag),

–  med beaktande av Afghanistans åtgärdsplan för humanitärt bistånd 2018–2021,

–  med beaktande av ramen för oberoende genom ömsesidig ansvarighet, som godkändes vid konferensen om Afghanistan i Bryssel den 4–5 oktober 2016,

–  med beaktande av artikel 99.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor, yttrandet från utskottet för utveckling och ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för internationell handel (A8-0058/2019), och av följande skäl:

A.  Den 10 november 2011 antog rådet ett beslut om bemyndigande för kommissionen att förhandla om ett samarbetsavtal om partnerskap och utveckling mellan Europeiska unionen och Islamiska republiken Afghanistan(13). Samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling har tillämpats provisoriskt och delvis sedan den 1 december 2017, innan parlamentet gav sitt samtycke till detta.

B.  Den 13 januari 2016 lade den höga representanten och kommissionen för rådet fram ett gemensamt förslag till rådsbeslut om undertecknande respektive ingående av samarbetsavtalet, som ett avtal mellan Europeiska unionen och Afghanistan (avseende enbart EU).

C.  Medlemsstaterna godkände innehållet i samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling men uttryckte en preferens för ett ”blandat” avtal med provisorisk tillämpning, och uppmanade därför kommissionen och den höga representanten att se över förslagen i enlighet därmed i syfte att beakta avtalets blandade karaktär och dess provisoriska tillämpning.

D.  Samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling undertecknades den 18 februari 2017.

E.  Samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling kommer att utgöra grunden för förbindelserna mellan EU och Afghanistan under de kommande tio åren, och skulle kunna förlängas automatiskt i femårsperioder.

F.  Parlamentet har delvis, men inte fullständigt, informerats under förhandlingarnas gång. Parlamentet mottog rådets förhandlingsdirektiv för Europeiska utrikestjänsten först den 16 mars 2018, i stället för i november 2011 när parlamentet informerades om beslutet att inleda förhandlingar.

G.  Denna rättsliga ram bygger på den nuvarande EU-strategin för Afghanistan samt EU:s omfattande externa finansieringsbistånd.

H.  Samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling kommer att vara den första avtalsförbindelsen mellan EU och Afghanistan, som bekräftar EU:s åtagande till Afghanistans framtida utveckling under ”omvandlingsdecenniet” (2014–2024), med stärkande av historiska, politiska och ekonomiska förbindelser mellan de båda parterna.

I.  Samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling reflekterar de principer och villkor som det framtida partnerskapet mellan EU och Afghanistan kommer att baseras på (avdelningarna I och II), inbegripet grundsatsklausulerna om mänskliga rättigheter och icke-spridning av massförstörelsevapen. Samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling ger möjlighet till samarbete på en rad olika områden, inklusive utveckling (avdelning III), handel och investeringar (avdelning IV), rättsliga frågor och rättsstatsprincipen (avdelning V), inklusive kampen mot organiserad brottslighet, penningtvätt och narkotikabekämpning, samarbete om migration, och ett potentiellt framtida återtagandeavtal, samt sektorsamarbete (avdelning VI).

J.  Samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling kommer även att göra det möjligt för EU och Afghanistan att gemensamt ta itu med sådana globala utmaningar som nukleärt säkerhetsskydd, icke-spridning och klimatförändringar.

K.  Afghanistan står vid ett vägskäl och om ytterligare ansträngningar inte görs så riskerar alla ansträngningar, alla framsteg och alla uppoffringar som hittills gjorts för Afghanistans utveckling att gå förlorade.

L.  Framväxten av terroristhotet från den Daish-anknutna gruppen känd som Islamiska staten i Khorasanprovinsen (IS-KP) har starkt bidragit till att säkerhetssituationen försämrats ytterligare. I maj 2018 kontrollerade den afghanska regeringen 56 % av distrikten i Afghanistan och 56 % av territoriet, med 65 % av befolkningen, medan det pågår stridigheter om 32 % av distrikten och 12 % står under rebellernas kontroll(14),(15).

M.  Sedan 2002 har Europeiska unionen och dess medlemsstater tillsammans varit den största internationella bidragsgivaren till Afghanistan och dess folk, och tillhandahåller över 3,66 miljarder euro i utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd. Enligt det fleråriga vägledande programmet 2014–2020 för Afghanistan, tilldelas en ny utvecklingsfond på 1,4 miljarder euro för perioden 2014–2020. Afghanistans BNP är för närvarande 20 miljarder US-dollar och landets tillväxttakt har minskat sedan 2014. Den afghanska ekonomin står fortfarande inför ett antal utmaningar, såsom korruption, låg skatteuppbörd, bristfällig infrastruktur och svagt skapande av arbetstillfällen.

N.  Sedan 2001 har många EU-medlemsstater, Natopartner och allierade länder bidragit till stabilisering och utveckling av Afghanistan med militära och civila resurser, vilket har satt dem i en situation med många sårade och stora förluster. Ett stabilt och oberoende Afghanistan som kan försörja sig självt och som förvägrar terroristgrupper en fristad ligger fortfarande i Natos, EU:s och dess medlemsstaters grundläggande säkerhetsintressen. EU:s medlemsstater har fortfarande över 3 000 militärt anställda i Afghanistan som deltar i Natos Resolute Support-uppdrag.

O.  Det finns över 2,5 miljoner registrerade flyktingar och mellan två och tre miljoner papperslösa afghaner i Iran och Pakistan. Det finns över 2 miljoner internflyktingar i Afghanistan, varav över 300 000 fördrevs under 2018. Många av dessa individer har osäker livsmedelsförsörjning, bristfällig inkvartering, otillräcklig tillgång till sanitet och hälso- och sjukvårdsinrättningar samt bristande skydd, och många är barn i kategorin särskilt utsatta för risken för barnarbete, sexuellt utnyttjande eller potentiell rekrytering till kriminella grupper. Över 450 000 afghaner har återvänt till Afghanistan eller deporterats från Iran sedan början av 2018. Pakistans regering har meddelat att de 1,7 miljoner afghanska flyktingar som är registrerade i landet kommer att behöva skickas tillbaka till Afghanistan.

P.  Enligt FN undergräver korruptionen i Afghanistan statens legitimitet och utgör ett allvarligt hot mot god samhällsstyrning och hållbar utveckling, genom att den förhindrar framväxten av en real ekonomi.

Q.  Afghanistan är en kustlös stat med låga inkomster som har varit konfliktdrabbad, och detta medför särskilda utmaningar för det internationella samfundet och dess institutioner.

R.  Enligt ”Global Adaptation Index” är Afghanistan ett av de länder i världen som är mest sårbara för klimatförändringar.

S.  Nya hot och internationella kriser uppstår, vilka minskar allmänhetens fokus, stöd och engagemang när det gäller situationen i Afghanistan.

T.  Uppskattningsvis 87 % av afghanska kvinnor utsätts för könsrelaterat våld. Afghanistan rankas på 153:e plats av 160 länder på FN:s jämställdhetsindex 2017.

U.  År 2017 nådde opiumodlingen i Afghanistan rekordhöga nivåer, med en ökning med 63 % jämfört med 2016. Den olagliga handeln med opiater ger nytt bränsle åt instabilitet och uppror samt ökar finansieringen av terroristgrupper i Afghanistan.

V.  För första gången följer den afghanska budgeten för 2018 internationella standarder för prognoser och redovisning.

W.  Europeiska unionens polisuppdrag i Afghanistan avslutades 2016 efter nio års framsteg.

Politisk-strategiska aspekter

1.  Europaparlamentet står fast vid sitt åtagande att stödja Afghanistans regering i dess ansträngningar för att skapa en säker och stabil framtid för det afghanska folket genom nyckelreformer för att förbättra förvaltningen och rättsstaten, bekämpa terrorism och extremism, uppnå hållbar fred och utveckling, bygga legitima, demokratiska institutioner, främja motståndskraft inför de nationella och regionala säkerhetsutmaningarna, säkerställa respekten för de mänskliga rättigheterna, inklusive kvinnors, barns samt etniska och religiösa minoriteters rättigheter, bekämpa korruption, motverka narkotika, förbättra den finanspolitiska hållbarheten och verka för inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt, social utveckling och landsbygdsutveckling, så att unga, som utgör två tredjedelar av befolkningen, ges en bättre framtid. Parlamentet betonar att det behövs en fredlig lösning på konflikten i Afghanistan och att alla åtgärder bör riktas mot detta mest akuta mål.

2.  Europaparlamentet understryker att Afghanistans långsiktiga utveckling kommer att bero på ansvarsskyldighet, god förvaltning, hållbara åtgärder för människors säkerhet, inbegripet fattigdomsminskning och skapande av arbetstillfällen, tillgång till sociala tjänster och hälso- och sjukvård, utbildning och skydd av grundläggande rättigheter och mänskliga rättigheter, inklusive kvinnors och minoriteters rättigheter. Parlamentet framhäver behovet av att hantera angelägenheter på ett sätt som säkerställer inkluderande ekonomisk tillväxt och gynnsamma villkor för hållbara utländska investeringar som främjar Afghanistans befolkning, med full respekt för sociala normer och miljö- och arbetsnormer.

3.  Europaparlamentet är oroat över den centrala regeringens bräcklighet och instabilitet och dess brist på kontroll i stora delar av landet, vilket förvärrar konfliktens inverkan på civilbefolkningen. Parlamentet uppmanar EU och det internationella samfundet att underlätta medling, till exempel när det gäller olösta frågor efter valet.

4.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja insatserna för att motverka den långsiktiga tendens till spänningar mellan etniska grupper som bidrar till den centrala maktens sönderfall samt att stödja det afghanska samhällets rika, multietniska väv.

5.  Europaparlamentet betonar sitt långsiktiga stöd för trovärdiga, fria, rättvisa och öppna val, i linje med internationella standarder, och uttrycker sitt stöd för EU:s valobservatörsuppdrag i landet, inklusive observationen av 2019 års presidentval. Parlamentet betonar att resultatet av detta val, mot bakgrund av kronisk politisk rivalitet, kommer att ha en enorm inverkan på den afghanska regeringens framtida stabilitet.

6.  Europaparlamentet understryker landets stora ekonomiska potential tack vare det geografiska läget och dess mänskliga resurser och naturresurser.

7.  Europaparlamentet betonar EU:s betydande finansiella och politiska stöd till Afghanistans sociala och ekonomiska utveckling, humanitära bistånd och regionala konnektivitet. Parlamentet efterfrågar bestämt åtgärder för gemensam programplanering mellan EU och dess medlemsstater.

8.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang att EU och Förenta staterna behöver samordna sin politik och föra en dialog om Afghanistan och regionala frågor.

9.  Europaparlamentet välkomnar den gemensamma kommuniké som antogs vid ministerkonferensen om Afghanistan den 27–28 november 2018 i Genève, som FN stod värd för, med avseende på de utfästelser som gjordes vid konferensen om Afghanistan i Bryssel 2016.

Regionala aktörers roll och ansvar

10.  Europaparlamentet erinrar om att Afghanistan är en inlandsstat belägen i den knutpunkt som sammanlänkar Asien och Mellanöstern och erkänner att stöd och positivt samarbete från grannländer och regionala makter, särskilt Kina, Iran, Indien, Ryssland och Pakistan, är avgörande för Afghanistans stabilisering, utveckling och ekonomiska hållbarhet. Parlamentet beklagar att ett stabilt och framgångsrikt Afghanistan inte alltid är slutmålet för dessa regionala aktörer och understryker den nyckelroll som dessa länder har i stabiliserings- och fredsprocessen. Parlamentet ber grannländerna att i framtiden avstå från att blockera afghansk export, såsom tidigare har skett.

11.  Europaparlamentet betonar att rörligheten och den ihållande aktiviteten inom terroristnätverk som opererar i Afghanistan, och även i Pakistan, bidrar till den instabila situationen i hela regionen.

12.  Europaparlamentet understryker att Afghanistan ofta är föremål för regionala makters motstridiga mål. Parlamentet uppmanar dessa att till fullo stödja fredsansträngningarna i Afghanistan. Parlamentet stöder regionala samarbetsforum, men oroas av det parallella deltagandet av vissa av Afghanistans grannländer i konflikten via ställföreträdare, vilket undergräver fredsansträngningarna. Parlamentet uppmanar dessa grannländer att avstå från att involvera ombud i sina rivaliteter i Afghanistan och uppmanar såväl grannländer som regionala makter att helt och fullt samarbeta för att uppnå långvarig och hållbar fred i Afghanistan.

13.  Europaparlamentet uppmanar EU att öka sina ansträngningar för att åstadkomma dialog och samarbete med regionala partner i syfte att bekämpa narkotikahandel, penningtvätt, finansiering av terrorism och människosmuggling.

14.  Europaparlamentet framhåller den grundläggande betydelse som infrastruktur och regional utveckling har i Afghanistan för att förbättra handeln och konnektiviteten mellan länder i Central- och Sydasien, och som en stabiliserande faktor i regionen.

15.  Europaparlamentet uppmanar EU att inkludera hänsyn till samarbetet mellan EU och Afghanistan i sina strategier för Central- och Sydasien.

Säkerhet och fredsbyggande åtgärder

16.  Europaparlamentet är fortsatt djupt bekymrat över den fortsatta försämringen av säkerhetsläget i Afghanistan och de territoriella vinster som fortfarande görs av militanta talibaner och olika terroristgrupper såsom Islamiska staten i Khorasanprovinsen (IS-KP), som förefaller ha kraftig förstärkning genom närvaron av utländska stridande. Parlamentet fördömer bestämt attacker som begås av dessa mot afghanska civila, säkerhetsstyrkor, institutioner och civilsamhället. Parlamentet upprepar sitt fulla åtagande att bekämpa alla former av terrorism och hyllar alla koalitionsstyrkor, afghanska styrkor och civila som har betalat med sitt liv för ett demokratiskt, inkluderande, välmående, säkert och stabilt Afghanistan. Parlamentet noterar att över hälften av attackerna mot regeringen under 2018 tillskrevs IS-KP, vilkas syfte är att störa försonings- och fredsprocessen och få den att spåra ur. Parlamentet noterar med oro att de nuvarande jihadistorganisationerna, IS-KP, al-Qaida och deras olika hjälptrupper, har lyckats anpassa sig och slå rot, vilket utgör en stor säkerhetsutmaning för Afghanistan, regionen och Europa.

17.  Europaparlamentet framhåller EU:s fortsatta stöd till den inkluderande afghanledda och afghanstyrda freds- och försoningsprocessen, inbegripet genomförandet av det fredsavtal som slutits med Hezb-e-Islami. Parlamentet är redo att bidra till detta med alla lämpliga EU-instrument så snart det finns en meningsfull fredsprocess. Parlamentet uppmanar talibanerna att fördöma våld, ansluta sig till fredsprocessen och acceptera den afghanska författningen. Parlamentet understryker sitt stöd för det omfattande erbjudande om fred som regeringen upprepade gånger lämnat till talibanerna. Det civila samhället uppmanas att vara fullt delaktigt i dessa samtal. Parlamentet erkänner att frågan om en långsiktig, kombinerad internationell säkerhetsnärvaro behöver tas upp för att stödja de afghanska säkerhetsstyrkorna i att stabilisera landet och förhindra att det återigen blir en fristad för terroristgrupper och en källa till instabilitet i regionen. Parlamentet uppmanar alla parter i konflikten att respektera internationell humanitär rätt.

18.  Europaparlamentet välkomnar den första perioden av vapenvila sedan 2001, Eid-al-Fitr, som visade på en utbredd fredsvilja bland afghanerna. Parlamentet uppmanar talibanerna att hörsamma den afghanska presidentens begäran om en ny period av vapenvila.

19.  Europaparlamentet framhåller att fyra årtionden av krig och konflikter, som började med den sovjetiska invasionen av Afghanistan 1979, har lett till många av de olösta problem som Afghanistan står inför i dag. Parlamentet erkänner i detta avseende den roll som unga och exilafghaner spelar i processen för att bygga upp en säkrare och bättre framtid för landet. Parlamentet uppmanar EU att stödja övergångsrättvisa för offren för våldsamheterna.

20.  Europaparlamentet noterar att EU, sedan avslutandet i december 2016 av uppdraget Eupol Afghanistan inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, som tillhandahöll specialistutbildning och rådgivning till den afghanska nationella polisen och inrikesministeriet, har fortsatt sitt samarbete med afghansk polis genom EU:s externa instrument, såsom instrumentet som bidrar till stabilitet och fred, vilket även finansierar försoningsåtgärder.

21.  Europaparlamentet noterar att Isafuppdraget framgångsrikt byggde upp de afghanska nationella säkerhetsstyrkorna från grunden till en kapabel styrka med 352 000 soldater och poliser med infanteri, militärpolis, underrättelsetjänst, rensning av färdvägar, underhållstjänst för strid, kapacitet avseende läkarvård, luftfart och logistik, och därmed bekämpade rebellernas inflytande i landet.

22.  Europaparlamentet noterar att Isaf skapade en säker miljö för att förbättra styrningen och den ekonomiska utvecklingen, vilket ledde till den största procentuella förbättringen i något land när det gäller grundläggande hälso- och sjukvård och andra utvecklingsindikatorer. Parlamentet noterar att Isafs framgångar även ledde till att livskraftiga medier växte fram, och till att miljontals afghaner nu utövar sin rösträtt.

23.  Europaparlamentet uppmuntrar Natos ”Resolute Support”-uppdrag att fortsätta sin utbildning och tillsyn av den afghanska armén. Medlemsstaterna uppmuntras att erbjuda civil träning i krishantering för Afghanistans nationella och lokala förvaltningar.

24.  Europaparlamentet uppmanar Nato och EU att samarbeta för att samla underrättelser om rebellgrupper som hotar Afghanistan och att gemensamt samordna politiska rekommendationer till de afghanska säkerhetsstyrkorna.

25.  Europaparlamentet beklagar djupt att talibanerna och andra rebellgrupper utnyttjar EU:s och det internationella samfundets närvaro i Afghanistan och den utveckling de har uppnått för propagandaändamål, för att stärka myten att utländska ockupanter hämmar Afghanistan och landets livsstil. Parlamentet uppmanar EU och den afghanska regeringen att motverka sådan propaganda.

26.  Europaparlamentet understryker att bekämpning av terrorismfinansiering är avgörande för att skapa gynnsamma förutsättningar för säkerhet i Afghanistan. Parlamentet uppmanar med kraft alla relevanta partner att stärka sina åtgärder för att montera ned alla nätverk för finansiering av terrorister, inklusive att sätta stopp för missbruket av hawala-nätverk och internationella bidrag för detta syfte, med målsättningen att bekämpa radikalisering, extremism och rekryteringsverktyg som afghanska terroristorganisationer fortsatt förlitar sig på.

27.  Europaparlamentet uppmanar bestämt den afghanska regeringen att vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att förhindrandet och motverkandet av spridningen av extremistiska ideologier finns med bland de högsta prioriteringarna.

28.  Europaparlamentet stöder det afghanska programmet för fred och återintegrering, som socialt återintegrerar talibanmedlemmar som överlämnar sig själva och tar avstånd från våld. Parlamentet lovordar Förenade kungariket för att redan ha bidragit med över nio miljoner brittiska pund.

29.  Europaparlamentet uppmanar Afghanistans regering att till fullo genomföra FN:s säkerhetsråds resolutioner om kvinnor, fred och säkerhet, och att säkerställa kvinnors deltagande, skydd och rättigheter genom hela konfliktcykeln, från konfliktförebyggande till återuppbyggnad efter konflikten.

30.  Europaparlamentet uppmanar den afghanska regeringen att utveckla effektiva kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära (CBRN) motmedel. Parlamentet uppmanar med kraft EU att tillhandahålla operativt, tekniskt och finansiellt stöd för uppbyggnad av CBRN-kapacitet.

31.  Europaparlamentet uppmanar den afghanska regeringen att förbättra sina inhemska kontrollsystem för att motverka den omfattande spridningen av handeldvapen och lätta vapen i enlighet med befintliga internationella normer.

Statsbyggande

32.  Europaparlamentet framhäver behovet av att Afghanistans regering och det internationella samfundet ökar sina ansträngningar för att sätta stopp för korruptionen i landet samt att de stärker inkluderande och reaktiva institutioner och förbättrar den lokala samhällsstyrningen, vilka utgör kritiska steg för att bygga upp en stabil och legitim stat som kan förhindra konflikter och uppror. Parlamentet uppmanar den afghanska regeringen att stärka den nationella kapaciteten för att återvinna stulna tillgångar, genom program såsom initiativet för återvinning av stulna tillgångar som drivs av Världsbanksgruppen och FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC).

33.  Europaparlamentet uppmanar Afghanistans regering att öka det politiska deltagandet, öka ansvarigheten och aktivt bekämpa korruption.

34.  Europaparlamentet betonar att klyftan mellan Afghanistans nationella och lokala förvaltningar måste överbryggas. Parlamentet erkänner att detta problem eventuellt skulle kunna mildras om den afghanska regeringen verkställde den stadga som kräver att regionala guvernörer finns närvarande inom de territorier som de företräder.

35.  Europarlamentet uppmanar EU att se till att EU:s medel investeras i projekt som hjälper den afghanska befolkningen och att lämpligt stöd ges till kommunerna för tillhandahållandet av grundläggande service och till uppbyggnad av lokal förvaltning, så att en grundläggande levnadsstandard för befolkningen kan säkerställas. EU uppmanas även att säkerställa samordning mellan de centrala myndigheterna och kommunerna i syfte att fastställa prioriteringar när det gäller investeringar, att öka stödet till civilsamhället, framför allt till människorättsförsvarare, och att i synnerhet prioritera finansiering av projekt som stöder aktörer som verkar för ansvarsskyldighet, mänskliga rättigheter och demokratiska principer, och som främjar lokalt förankrad dialog och mekanismer för konfliktlösning.

36.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta sin utfasningsplan efter avslutandet av Eupol-uppdraget, vilket innefattar att säkerställa en hållbar övergång för verksamheten till Eupols lokala och internationella partner. Alla parter uppmanas att upprätthålla sina ansträngningar för att utveckla den afghanska nationella polisen till en professionell styrka för trygghet och säkerhet, stärka alla brottsbekämpande institutioner, med särskilt fokus på rättsväsendets oberoende och polisen, samt på att förbättra de afghanska fängelsernas tillstånd och respektera fångars rättigheter.

37.  Europaparlamentet beklagar att kampanjer för narkotikabekämpning i Afghanistan har misslyckats och att otillräckliga åtgärder har vidtagits gentemot talibanska narkotikalaboratorier och internationella organiserade brottsnätverk, som är i centrum för narkotikahandeln och tillhandahåller finansiering för talibanernas och terroristernas operationer. Parlamentet stöder och ställer sig bakom den afghanska regeringens nya strategi mot narkotika, som backas upp av UNODC. Parlamentet uttrycker oro över den ökande opiumodlingen i Afghanistan(16) och uppmanar Afghanistans regering att genomföra en riktad politik för att vända denna utveckling. Det är av avgörande vikt att det skapas faktiska och hållbara alternativ till vallmoproduktion och att dessa görs tillgängliga för producenter.

38.  Europaparlamentet understryker att de främsta inkomstkällorna för talibanerna är olaglig gruvdrift och opiumproduktion. Parlamentet noterar att talibanerna för närvarande uppskattas generera intäkter på 200–300 miljoner euro årligen från olaglig gruvdrift.

39.  Europaparlamentet begär att det införs lämpliga kontroller och motvikter och ökad transparens för att säkra en effektiv offentlig förvaltning, inklusive finansiell förvaltning samt förebyggande av allt missbruk av bistånd och utvecklingsstöd, i linje med Parisförklaringen om biståndseffektivitet.

40.  Europaparlamentet välkomnar att EU 2016 tecknade ett avtal om statsbyggande med Afghanistan, där man över en tvåårsperiod anslog 200 miljoner euro i budgetstöd för att stärka de offentliga institutionerna och öka resurserna till utvecklingsprioriteringar såsom skapande av ekonomisk tillväxt, fattigdomsminskning och korruptionsbekämpning. Parlamentet betonar att resurserna måste användas effektivt.

41.  Europaparlamentet konstaterar att avtalet om statsbyggande bygger på en överlag positiv bedömning av de framsteg som Afghanistan har gjort på centrala reformområden. Parlamentet erkänner vikten av målbeskrivningen i avtalet om statsbyggande samt finansieringsvillkoren. Parlamentet betonar vidare vikten av tillsyn och systematisk övervakning för att förebygga missbruk. Parlamentet understryker betydelsen av att fokusera på utveckling och stabilitet från den afghanska regeringens sida. Parlamentet uppmanar kommissionen att hålla parlamentet regelbundet informerat om genomförandet av avtalet om statsbyggande och betonar att dess resultat i detta avseende bör användas vid förberedelsen av det fortsatta budgetstödet för perioden 2018–2021.

Civilsamhället och mänskliga rättigheter

42.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att samarbetsavtalet mellan EU och Afghanistan betonar dialog i människorättsfrågor, särskilt rättigheter för kvinnor, barn och etniska och religiösa minoriteter, för att säkra tillgång till resurser och stödja fullständigt utövande av deras grundläggande rättigheter, även genom att fler kvinnor i Afghanistan deltar i regeringsstrukturer, i säkerhetssystemet och i rättsväsendet. Afghanistan uppmanas att verka för utrotande av alla former av våld och diskriminering mot kvinnor och flickor. Parlamentet betonar behovet av att lägga mer ansträngningar på genomförandet av de bestämmelser i samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling som uppges i rubrik I och II.

43.  Europaparlamentet insisterar på att EU håller en hård linje när det gäller genomförandet av mänskliga rättigheter och betonar att demokratiska principer, mänskliga rättigheter, särskilt kvinnors och minoriteters rättigheter, och rättsstatsprincipen är väsentliga delar av avtalet. Parlamentet insisterar även på att EU vidtar specifika åtgärder om Afghanistans regering kränker väsentliga delar av avtalet.

44.  Europaparlamentet påminner om att EU har ett särskilt fokus på att förbättra villkoren för kvinnor, barn, funktionshindrade och människor som lever i fattigdom och att dessa grupper är i särskilt behov av stöd, inklusive på hälso- och utbildningsområdet.

45.  Europaparlamentet välkomnar den mycket framträdande ställning som jämställdhet och relaterade politikområden har i avtalet, och dess starka fokus på utveckling av det civila samhället. Parlamentet uppmanar EU att genom sitt utvecklingsarbete ytterligare främja jämställdhet och kvinnors egenmakt, eftersom de ändrade samhällsattityderna när det gäller kvinnors socioekonomiska roll kräver motsvarande åtgärder för ökad medvetenhet, utbildning och reform av regelverket.

46.  Europaparlamentet betonar behovet av skydd av etniska och religiösa minoriteter som hotas eller attackeras. Parlamentet noterar att den etniska gruppen shiitiska hazarer oftare utgör måltavlor än andra grupper och därför förtjänar särskild uppmärksamhet.

47.  Europaparlamentet efterlyser förstärkning av och stöd till nationella, regionala och lokala människorättsrelaterade institutioner i Afghanistan, organisationer i det civila samhället samt den akademiska världen. Parlamentet uppmanar med kraft de internationella motparterna att uppmuntra till tätare samarbete och dialog med dessa afghanska partner.

48.  Europaparlamentet stöder ICC:s ansträngningar för att säkerställa ansvarsskyldighet för de krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten som påstås ha begåtts sedan maj 2003.

49.  Europaparlamentet uttrycker oro över det växande antalet mer våldsamma och avsiktliga attacker mot hälso- och sjukvårdsinrättningar samt hälso- och sjukvårdspersonal och attacker som riktas mot civil infrastruktur. Parlamentet uppmanar bestämt alla parter att respektera sina skyldigheter enligt internationell människorättslagstiftning och internationell humanitär rätt för att förhindra attacker mot civila och mot civil infrastruktur.

50.  Europaparlamentet uppmanar Afghanistans regering att införa ett omedelbart moratorium mot dödsstraff som ett steg mot dess avskaffande.

Utveckling och handel

51.  Europaparlamentet erkänner att det slutliga målet för EU:s stöd till Afghanistan är att bistå landets regering och ekonomi i att utrota fattigdom och i att utvecklas till ett tillstånd av oberoende och tillväxt med intern utveckling och regionalt samarbete genom extern handel och hållbara offentliga investeringar, för att minska det alltför stora beroendet av utländskt bistånd, genom att bidra till Afghanistans sociala, ekonomiska och miljömässiga utveckling.

52.  Europaparlamentet noterar att Afghanistan är ett av de länder som tar emot mest utvecklingsbistånd i världen och att EU:s institutioner anslog 3,6 miljarder euro i stöd till landet mellan 2002 och 2016. Parlamentet beklagar att den andel afghaner som lever i fattigdom har ökat från 38 % (2012) till 55 % (2017), och framhåller att tillväxten i landet har varit långsam sedan 2014, i och med tillbakadragandet av de internationella säkerhetsstyrkorna, åtföljande minskningar i de internationella bidragen och ett försämrat säkerhetsläge.

53.  Europaparlamentet betonar behovet av att ta itu med den höga arbetslösheten och bekämpa fattigdomen i syfte att verka för fred och stabilitet i landet.

54.  Europaparlamentet understryker att det krävs fler sysselsättningsmöjligheter utanför jordbruket och statliga jobb för att förhindra att unga män värvas till talibanerna och andra rebellnätverk.

55.  Europaparlamentet välkomnar Afghanistans nationella freds- och utvecklingsram från 2016 och ramen för oberoende genom ömsesidig ansvarighet, som antagits av den afghanska regeringen. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att, genom samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling, fortsätta att stödja afghanskstyrda utvecklingsprioriteringar i överensstämmelse med principerna om utvecklingseffektivitet.

56.  Europaparlamentet uppmanar den höga representanten för utrikes- och säkerhetspolitik och kommissionen att regelbundet utvärdera alla EU-åtgärder i Afghanistan genom klart definierade kvalitativa och kvantitativa indikatorer för framför allt utvecklingsbistånd, god förvaltning, inklusive rättsväsendet, respekt för mänskliga rättigheter och säkerhet. Parlamentet vill i detta sammanhang också se en utvärdering av de relativa effekterna av EU:s åtgärder på helhetssituationen i landet och av samordnings- och samarbetsnivån mellan EU:s aktörer och andra internationella uppdrag och åtgärder, samt att resultat och rekommendationer från denna utvärdering publiceras och rapporteras tillbaka till parlamentet.

57.  Europaparlamentet beklagar att de betydande utländska biståndsinsatserna endast har haft begränsad effekt. Europeiska revisionsrätten uppmanas att utarbeta en särskild rapport om effektiviteten hos EU:s bistånd till Afghanistan under det senaste årtiondet.

58.  Europaparlamentet uppmuntrar EU och andra internationella organ som deltar i Afghanistans utveckling att samarbeta med de afghanska medierna för att säkerställa strategisk kommunikation till den afghanska befolkningen beträffande utvecklingsåtgärderna samt deras källor, syften och effekter.

59.  Europaparlamentet påminner om att det för närvarande rådet brist på civila experter i Afghanistan. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att anställa och på lämpligt sätt utbilda civila experter på viktiga områden som är avgörande för den ekonomiska utvecklingen och för narkotikabekämpningen, som ska bistå och utbilda afghanska tjänstemän och ortsbor.

60.  Europaparlamentet understryker behovet av att stödja Afghanistans utbildningssystem för att öka det antal barn som går i skolan på alla nivåer.

61.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att inskrivningen i skolan har tiodubblats sedan 2001 och att flickor utgör 39 % av eleverna.

62.  Europaparlamentet efterlyser med eftertryck att särskild uppmärksamhet ägnas åt den unga generationen och efterfrågar att program såsom Erasmus+ och Horisont 2020 utnyttjas till fullo för att upprätta förbindelser mellan utbildningsinstitutioner, den akademiska världen, forskningssektorer och små och medelstora företag.

63.  Europaparlamentet stöder de åtgärder från EU:s och medlemsstaternas sida som bidrar till fonden för återuppbyggnaden av Afghanistan, som samförvaltas av Världsbanken och Afghanistans finansministerium och som arbetar för att tillhandahålla grundläggande kritiska tjänster med särskilt fokus på hälso- och sjukvård samt utbildning.

64.  Europaparlamentet välkomnar Afghanistans anslutning till Världshandelsorganisationen år 2016 och erkänner det mervärde som handel och utländska direktinvesteringar kommer att ge för Afghanistans framtid. Parlamentet erkänner den positiva roll som ett WTO-medlemskap skulle kunna ha för Afghanistans integration i världsekonomin.

65.  Europaparlamentet noterar att EU efter Afghanistans anslutning till WTO år 2016, som stärkte landets band till den globala ekonomin, beviljade Afghanistan tull- och kvotfritt tillträde till EU:s marknad, men konstaterar att ytterligare konkreta åtgärder krävs för att göra det möjligt för den privata sektorn att dra nytta av detta system och på så vis stärka sin interna utveckling.

66.  Europaparlamentet betonar att de afghanska myndigheterna bör utveckla en hållbar ekonomisk modell med utgångspunkt i omfördelningsprincipen. Parlamentet uppmanar EU att stödja Afghanistan i landets miljömässiga utveckling och energiövergång, eftersom bestämmelser om ren och hållbar energi är avgörande för att påskynda genomförandet av målen för hållbar utveckling.

67.  Europaparlamentet understryker att ytterligare åtgärder krävs för att öka offentliga institutioners kapacitet att formulera och genomföra strategier och politik för handel, förbättra den gränsöverskridande rörligheten för varor samt höja produktkvaliteten så att de uppfyller internationella normer.

68.  Europaparlamentet efterlyser förbättrade förbindelser mellan EU-baserade företag och den afghanska privata sektorn. Parlamentet efterlyser genomförandet av gynnsamma villkor för små och medelstora företags utveckling.

69.  Europaparlamentet stöder och välkomnar alla utvecklingsprogram som lanseras av EU, en enskild EU-medlemsstat eller någon medlem av det internationella samfundet, som har som målsättning att hjälpa ägare till småföretag och entreprenörer att hantera rättegångskostnader, förordningar och andra produktionshinder som annars avskräcker företag från att träda in på marknaden och/eller växa på marknaden.

70.  Europaparlamentet erkänner att mineralreserver i Afghanistan ger landet en ekonomisk möjlighet att skapa intäkter och sysselsättningstillfällen. Parlamentet noterar att Kina har visat intresse för dessa mineralreserver, med särskild tonvikt på sällsynta jordartsmetaller.

Migration

71.  Europaparlamentet erkänner att migration är en pågående utmaning för Afghanistan som leder till problem för grannländer och EU:s medlemsstater. Parlamentet uttrycker oro över det rekordstora antalet återvändande migranter, främst från Pakistan och Iran, och i mindre utsträckning från Europa. Parlamentet erkänner att problem gällande internflyktingar och flyktingar är en följd av hotet om våld från upprorsgrupper i Afghanistan, samt ekonomiska faktorer och miljöfaktorer. Parlamentet framhåller att insatser från EU:s och det internationella samfundets sida bör fokuseras på att förebygga de grundläggande orsakerna till massmigration. Parlamentet välkomnar Afghanistans nationella strategi för hantering av återvändande. Parlamentet oroas dock över avsaknaden av en stående integrationspolitik från de afghanska myndigheternas sida för att hantera de nuvarande återvändande. Parlamentet är övertygat om att ordentlig återintegration av återvändande, särskilt barn, som måste garanteras tillgång till grundskole- och gymnasieutbildning, är avgörande för att säkra stabilitet i landet och att personer som har återvänt inte har utsatts för våld eller tvång under återvändandeförfarandena.

72.  Europaparlamentet understryker att 5,5 miljoner människor enligt FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) är i behov av humanitärt bistånd i Afghanistan, däribland internflyktingar på grund av konflikter eller torka, och betonar att torkan har lett till tvångsförflyttning av över 250 000 människor i landets norra och västra delar. Parlamentet konstaterar att endast 33,5 % av åtgärdsplanen för humanitärt bistånd är finansierad, och uppmanar därför bestämt unionen och dess medlemsstater att intensifiera sina ansträngningar för att ta itu med viktiga humanitära utmaningar och mänskliga behov, och att särskilt ta hänsyn till utsatta personer, såsom personer som befinner sig i svårtillgängliga områden.

73.  Europaparlamentet beklagar att, trots att det i artikel 28.4 i samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling fastställs att parterna bör ingå ett återtagandeavtal, inget formellt avtal har uppnåtts, endast det informella samarbetsavtalet ”Joint Way Forward”. Parlamentet anser att det är viktigt att alla avtal angående återtagande formaliseras för att säkra demokratiskt ansvarstagande. Parlamentet beklagar bristen på parlamentarisk tillsyn och demokratisk kontroll när det gäller ingåendet av samarbetsavtalet ”Joint Way Forward” och betonar vikten av att föra en kontinuerlig dialog med de relevanta aktörerna för att hitta en hållbar lösning för den regionala dimensionen i frågan om afghanska flyktingar.

74.  Europaparlamentet beklagar migrationsvågen från Afghanistan till väst, i synnerhet utbildade personer och unga människor, på grund av bristen på framtidsutsikter i landet. Parlamentet framhåller det EU-bistånd som betalas ut i Pakistan och Iran för att förbättra afghanska emigranters liv. Parlamentet uppmanar dessa länder att inte utvisa dessa personer, vilket skulle kunna ha en kraftigt negativ inverkan på Afghanistans stabilitet och ekonomi. Parlamentet uppmanar bestämt till att återsändandet av flyktingarna till deras hem organiseras på ett säkert, ordnat och frivilligt sätt.

75.  Europaparlamentet lovordar Europeiska kommissionens upprättande av ett stort projekt år 2016 för att återintegrera återvändande migranter på ett bättre sätt i Afghanistan, Bangladesh och Pakistan med 72 miljoner euro som öronmärkts särskilt för Afghanistan mellan 2016 och 2020.

76.  Europaparlamentet framhåller att EU:s utvecklingsbistånd till Afghanistan inte endast bör ses ur ett migrations- och gränsförvaltningsperspektiv, och anser att man genom utvecklingsbiståndet på ett effektivt sätt bör ta itu med de grundläggande orsakerna till migration.

Sektoriellt samarbete

77.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att presentera omfattande strategier för varje sektor i syfte att säkerställa en bred utveckling inom alla områden för samarbete med Afghanistan.

78.  Europaparlamentet efterfrågar att ansträngningar görs för att dra nytta av EU:s erfarenhet inom kapacitetsuppbyggnad, offentlig förvaltning och reform av offentliga tjänster. Parlamentet betonar det brådskande behovet av förbättrad förvaltning på skatteområdet. Parlamentet efterlyser stöd till organisationer i det civila samhället, med full respekt för deras olika etniska, religiösa, sociala eller politiska bakgrund.

79.  Europaparlamentet understryker att jordbruket står för 50 % av inkomsten för Afghanistans befolkning och en fjärdedel av dess BNP. Parlamentet noterar att EU har åtagit sig att spendera 1,4 miljarder euro mellan 2014 och 2020 på utvecklingsprojekt i landsbygdsområden. Parlamentet noterar vidare att dessa projekt är avgörande för att se till att jordbrukare inte börjar delta i den svarta ekonomin.

80.  Europaparlamentet noterar att 80 % av den afghanska befolkningen bedriver självhushållsjordbruk i en miljö som är ogynnsam för jordbruk, med bristfälliga bevattningsmetoder. Parlamentet stöder kraftfullare åtgärder för att garantera livsmedelstryggheten.

81.  Europaparlamentet noterar bekymrat den rådande torkan i Afghanistan, som är den svåraste på flera årtionden och som hotar människor, djur och jordbruk. Parlamentet uttrycker även oro över de ofta återkommande naturkatastroferna, t.ex. snabba översvämningsförlopp, jordskalv, jordskred och bistra vintrar.

82.  Europaparlamentet noterar bekymrat att skador på jordbruksprodukter, t.ex. vete, kan leda till tvångsförflyttning, fattigdom, svält, och i vissa fall övergång till den svarta marknaden, och noterar även att tre miljoner människor löper extremt hög risk att drabbas av förlust av livsmedelstrygghet och försörjningsmöjligheter.

83.  Europaparlamentet erkänner att en överföring av mer av värdekedjan för bearbetning av livsmedel tillbaka till Afghanistan skulle kunna öka inkomsterna för familjer, öka livsmedelstryggheten, minska livsmedelskostnaderna och tillhandahålla fler sysselsättningsmöjligheter.

84.  Europaparlamentet uppmuntrar EU att upprätthålla sina ansträngningar för att förbättra hälso- och sjukvården i Afghanistan och betonar vikten av vaccination för alla, i synnerhet dem som är särskilt sårbara för sjukdomar, såsom barn.

85.  Europaparlamentet välkomnar att grundläggande tillgång till hälso- och sjukvård har ökat från 9 % till över 57 %, att den förväntade livslängden har ökat från 44 år till 60 år och att dessa förbättringar möjliggjordes genom bidrag från EU, enskilda medlemsstater samt det internationella samfundet. Mot bakgrund av dessa prestationer erkänner parlamentet att mer återstår att göra för att fortsätta att höja medellivslängden och sänka dödligheten hos födande kvinnor samt hos nyfödda barn.

86.  Europaparlamentet fördömer starkt det korrupta agerandet inom det afghanska hälso- och sjukvårdssystemet, t.ex. importen av olagliga läkemedel, och uppmanar bestämt EU att fortsätta att utöva påtryckningar på den afghanska regeringen att göra mer för att förhindra sådant korrupt agerande.

87.  Europaparlamentet erinrar om behovet av utbildad hälso- och sjukvårdspersonal i Afghanistan och uppmanar EU och dess medlemsstater att fortsätta att föra in hälso- och sjukvårdspersonal som kan utbilda lokala läkare och medicinsk personal.

88.  Europaparlamentet noterar att människohandel och smuggling av migranter skadar samtliga sidor, i synnerhet det afghanska samhället. Parlamentet efterlyser ett snabbt genomförande av befintliga avtal, inbegripet när det gäller utbyte av information, för att nedmontera de transnationella kriminella nätverk som gynnas av instabilitet och svaga institutioner.

Genomförande av samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling

89.  Europaparlamentet välkomnar samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling som det första avtalsförhållandet mellan EU och Afghanistan.

90.  Europaparlamentet noterar att samarbetsavtalet utgör grunden för utveckling av förbindelserna på olika områden såsom rättsstatlighet, hälsa, landsbygdsutveckling, utbildning, vetenskap och teknik, bekämpning av korruption, penningtvätt, finansiering av terrorism, organiserad brottslighet och narkotika, migration, nukleärt fysiskt skydd, icke-spridning av massförstörelsevapen och klimatförändringar.

91.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av organen för gemensamt samarbete på verkställande nivå, med tonvikt på att hålla regelbundna dialoger i politiska frågor, inklusive mänskliga rättigheter, särskilt kvinnors och barns rättigheter, vilka är väsentliga inslag i detta avtal, och på att hantera utmaningar och skapa möjligheter för ett starkare partnerskap.

92.  Europaparlamentet uttrycker oro över att samarbetsavtalet saknar bestämmelser om gemensam parlamentarisk kontroll av dess genomförande. Parlamentet framhäver den roll som Europaparlamentet, medlemsstaternas parlament och Afghanistans parlament spelar när det gäller att övervaka samarbetsavtalets genomförande.

93.  Europaparlamentet noterar ersättningen av EU:s särskilda representant för Afghanistan med ett särskilt sändebud från och med september 2017, i överensstämmelse med Europeiska utrikestjänstens struktur.

94.  Europaparlamentet beklagar att rådet gick vidare med ett beslut om provisorisk tillämpning inom områden som är underställda parlamentets godkännande, särskilt kapitlet om samarbete inom handel och investeringsfrågor, som faller inom EU:s exklusiva befogenheter, i stället för att begära ratificering tidigt i processen, innan detta steg. Parlamentet anser att detta beslut strider mot principen om lojalt samarbete enligt artikel 4.3 i EU-fördraget, och undergräver parlamentets lagstadgade rättigheter och skyldigheter.

o
o   o

95.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda sändebud för Afghanistan samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Islamiska republiken Afghanistan.

(1) EUT L 67, 14.3.2017, s. 3.
(2) Antagna texter från detta sammanträde, P8_TA(2019)0169.
(3) EUT C 65, 19.2.2016, s. 133.
(4) EUT C 169 E, 15.6.2012, s. 108.
(5) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 55.
(6) EUT C 378, 9.11.2017, s. 73.
(7) EUT C 349, 17.10.2017, s. 41.
(8) EUT C 366, 27.10.2017, s. 129.
(9) EUT C 66, 21.2.2018, s. 17.
(10) EUT C 298, 23.8.2018, s. 39.
(11) EUT C 337, 20.9.2018, s. 48.
(12) EUT C 369, 11.10.2018, s. 85.
(13) Rådets beslut av den 10 november 2011 (16146/11 och 16147/11).
(14) EASO Country of Origin Information Report, Afghanistan Security Situation - Update, maj 2018, https://coi.easo.europa.eu/administration/easo/PLib/Afghanistan-security_situation_2018.pdf
(15) Kvartalsrapport från Förenta staternas särskilda generalinspektör för återuppbyggnad i Afghanistan till Förenta staternas kongress av den 30 oktober 2018, https://www.sigar.mil/pdf/quarterlyreports/2018-10-30qr.pdf
(16) https://www.unodc.org/unodc/en/frontpage/2018/May/last-years-record-opium-production-in-afghanistan-threatens-sustainable-development--latest-survey-reveals.html


Deltagande av Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein i eu-Lisa ***
PDF 115kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2019 om utkastet till rådets beslut om ingående, på unionens vägnar, av avtalet mellan Europeiska unionen, å ena sidan, och Konungariket Norge, Republiken Island, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein, å andra sidan, om dessa staters deltagande i Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (15832/2018 – C8-0035/2019 – 2018/0316(NLE))
P8_TA(2019)0171A8-0081/2019

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (15832/2018),

–  med beaktande av utkastet till avtal mellan Europeiska unionen och Konungariket Norge, Republiken Island, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein (12367/2018),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 74, 77.2 a, 77.2 b, 78.2 e, 79.2 c, 82.1 d, 85.1, 87.2 a och 88.2 samt artikel 218.6 andra stycket a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0035/2018),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0081/2019).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Island, Konungariket Norge, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein.


Räckvidden och mandatet för EU:s särskilda representanter
PDF 149kWORD 50k
Europaparlamentets rekommendation av den 13 mars 2019 om Europaparlamentets rekommendation till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om räckvidden och mandatet för EU:s särskilda representanter (2018/2116(INI))
P8_TA(2019)0172A8-0171/2019

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 6, 21, 33 och 36 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av rådets beslut av den 26 juli 2010 om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta(1),

–  med beaktande av uttalandet från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om politisk ansvarighet(2),

–  med beaktande av de årliga rapporterna från Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,

–  med beaktande av EU:s årsrapporter om mänskliga rättigheter och demokrati i världen,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 20 november 2002 mellan Europaparlamentet och rådet om Europaparlamentets tillgång till känslig information i rådet om säkerhets- och försvarspolitiken,

–  med beaktande av anvisningarna för utnämning, mandat och finansiering av EU:s särskilda representanter av den 9 juli 2007 och rådets not (7510/14) av den 11 mars 2014,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2010 om förslaget till rådets beslut om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta(3),

–  med beaktande av dokumentet En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, som lades fram av vice ordföranden/den höga representanten den 28 juni 2016, och de efterföljande rapporterna om dess genomförande,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer), som rådet antog 2013,

–  med beaktande av Helsingforsslutakten från 1975 från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och alla principer däri, som är en grundläggande handling för den europeiska och den bredare regionala säkerhetsordningen,

–  med beaktande av sina resolutioner om de årliga rapporterna från Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,

–  med beaktande av sina resolutioner om EU:s årsrapporter om mänskliga rättigheter och demokrati i världen,

–  med beaktande av sin rekommendation av den 15 november 2017 till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten om det östliga partnerskapet inför toppmötet i november 2017(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 om bekämpande av människorättskränkningar mot bakgrund av krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, däribland folkmord(5),

–  med beaktande av sina resolutioner om Ukraina, där tillsättande av en särskild EU‑representant för Krimhalvön och Donbassregionen efterfrågas,

–  med beaktande av sin rekommendation av den 13 juni 2012 till rådet om EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter(6),

–  med beaktande av artiklarna 110 och 113 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0171/2019), och av följande skäl:

A.  EU har som mål att bli en starkare global aktör – inte enbart ekonomiskt utan också politiskt – och strävar genom sina åtgärder och sin politik efter att bidra till att upprätthålla internationell fred och säkerhet och en regelbaserad världsordning.

B.  EU:s särskilda representanter (nedan kallade de särskilda representanterna) utses av rådet på förslag av vice ordföranden/den höga representanten, med mandat att främja särskilda mål av politisk eller säkerhetsmässig karaktär med specifik tematisk eller geografisk inriktning. De har visat sig vara ett värdefullt och flexibelt instrument för EU:s diplomati, eftersom de kan förkroppsliga och företräda EU i viktiga områden och situationer, med uppbackning från samtliga medlemsstater. Flexibiliteten i de särskilda representanternas mandat innebär att de är operativa verktyg som kan aktiveras snabbt när det uppstår oro i vissa länder eller i fråga om vissa teman.

C.  Eftersom de särskilda representanterna återkommande är närvarande på fältet är de särskilt väl positionerade för att upprätta en dialog med det civila samhället och lokala aktörer samt genomföra forskning på plats. Denna konkreta erfarenhet gör att de kan bidra på ett konstruktivt sätt till utformningen av politik och strategier.

D.  EU har för närvarande fem särskilda regionala representanter (för Afrikas horn, Sahel, Centralasien, fredsprocessen i Mellanöstern samt Sydkaukasien och krisen i Georgien), två särskilda landsspecifika representanter (för Kosovo och Bosnien och Hercegovina) och en särskild representant med tematisk inriktning, närmare bestämt för mänskliga rättigheter.

E.  För närvarande är bara två av åtta särskilda representanter kvinnor.

F.  I fråga om de särskilda representanter som har utsetts för specifika länder har deras dubbla funktioner – i och med att de samtidigt varit chefer för EU:s delegation till det berörda landet – bidragit till att EU:s närvaro utomlands präglats av enhetlighet och effektivitet. Att använda ytterligare särskilda landsspecifika representanter måste göras på ett sätt som är förenligt med EU:s strategier för yttre åtgärder, med tanke på att EU:s delegationer har stärkts genom Lissabonfördraget och därmed fått ansvaret för samordningen av alla EU-åtgärder på plats, inbegripet politik inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

G.  Det finns andra högt prioriterade områden och konflikter, inbegripet i EU:s omedelbara närområde, som kräver särskild uppmärksamhet, större inblandning och bättre synlighet för EU, till exempel Rysslands aggression i Ukraina och den olagliga ockupationen av Krimhalvön.

H.  De särskilda representanterna har visat sig vara användbara, särskilt när de för politiska högnivådialoger och när det gäller deras förmåga att nå ut till partner på hög nivå i mycket känsliga politiska miljöer.

I.  De särskilda representanterna finansieras genom budgeten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, i enlighet med Europaparlamentets medbeslutande, och är ansvariga för budgetgenomförandet gentemot kommissionen.

J.  Vice ordföranden/den höga representanten har åtagit sig att svara positivt på Europaparlamentets begäranden om att få höra nyligen utsedda särskilda representanter innan de tillträder sina tjänster och att underlätta regelbundna genomgångar i Europaparlamentet från de särskilda representanternas sida.

K.  De särskilda representanterna väljs bland personer som tidigare har innehaft höga diplomatiska eller politiska uppdrag i sitt land eller i internationella organisationer. De har en hög grad av flexibilitet och egen bestämmanderätt i utövandet av sitt mandat, vilket kan göra det lättare att nå uppställda mål, genomföra strategier och skapa mervärde för EU.

L.  De särskilda representanternas viktigaste roll är att bidra till sammanhållning, konsekvens, enhetlighet och effektivitet i EU:s yttre åtgärder och representation. De fungerar som ett bevis på EU:s intresse för ett visst land, en viss region eller ett visst tematiskt område och stärker dess synlighet samt bidrar till att genomföra en viss EU‑strategi eller EU-policy gentemot det land, den region eller det tematiska område som omfattas av mandatet.

1.  Europaparlamentet rekommenderar rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

I fråga om mandatet

I fråga om verktygen

I fråga om den personliga profilen

I fråga om de områden som omfattas

I fråga om samverkan och samarbete

   a) att presentera en strategisk reflektion över användningen av de särskilda representanterna samt deras roll, mandat och bidrag mot bakgrund av genomförandet av EU:s globala strategi,
   b) att säkerställa att de särskilda representanterna utses endast om det finns ett klart mervärde i att använda detta instrument, dvs. om deras uppgifter inte kan utföras effektivt av befintliga strukturer inom Europeiska utrikestjänsten, inbegripet EU:s delegationer, eller inom kommissionen,
   c) att säkerställa att de särskilda representanterna i första hand används för att intensifiera EU:s konfliktförebyggande och konfliktlösande åtgärder samt genomförande av EU:s strategier, särskilt genom medling och underlättande av dialog, och för att främja EU:s politiska mål på särskilda tematiska områden, allt inom området för de yttre förbindelserna och med respekt för internationell rätt,
   d) att undvika ett mångfaldigande av de särskilda representanterna och en fragmentering av deras mandat, vilket skulle ge upphov till överlappning med andra EU-institutioner och ökade kostnader för samordning,
   e) att säkerställa att de särskilda representanternas mandat och åtgärder vid hantering av regional säkerhet och konfliktförebyggande samt medling i och lösning av konflikter vägleds av de principer i internationell rätt som anges i Helsingforsslutakten från 1975 och andra viktiga normer i internationell rätt, samt av fredlig lösning av tvister, som en central del av den europeiska säkerhetsordningen och i enlighet med vad som betonas i EU:s globala strategi; och att de efterlever alla regler och all politik som antas av EU i fråga om den region eller konflikt som omfattas av deras ansvarsområde,
   f) att överväga alla möjliga sätt att stärka rollen för de särskilda representanterna som ett effektivt verktyg för EU:s utrikespolitik, med förmåga att utveckla och främja EU:s utrikespolitiska initiativ och bidra till synergieffekter, särskilt genom att säkerställa att de särskilda representanterna kan resa fritt inom det område som omfattas av deras mandat, inbegripet konfliktzoner, för ett effektivt genomförande av deras uppgifter,
   g) att garantera större öppenhet och synlighet när det gäller de särskilda representanternas arbete, däribland genom offentlig rapportering om landsbesök, arbetsprogram och prioriteringar samt inrättande av enskilda webbplatser så att allmänheten kan granska deras arbete,
   h) att stärka de tillgångar som utgör mervärdet med de särskilda representanterna – närmare bestämt legitimitet som bygger på uppbackning från vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna, landsspecifika/regionala/tematiska ansvarsområden, politisk tyngd, flexibilitet och en ökning av EU:s närvaro och synlighet i partnerländer vilket stärker EU:s ställning som en verkningsfull internationell aktör,
   i) att tillåta en tillräckligt lång mandatperiod för att skapa ett perspektiv som gör det möjligt att såväl anställa kvalificerad och erfaren personal som genomföra mandatet samt bygga upp förtroende med partner, upprätta nätverk och påverka processer; att säkerställa en regelbunden översyn i linje med utvecklingen i landet/regionen eller inom området i fråga och även möjliggöra en förlängning av mandatet om omständigheterna så kräver,
   j) att bidra till genomförandet av EU:s politik eller strategi avseende det område som mandatet gäller, och till utarbetande eller översyn av strategier eller politik,
   k) att säkerställa att konfliktförebyggande och konfliktlösning, medling och underlättande av dialog samt grundläggande friheter, mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatlighet och jämställdhet mellan kvinnor och män betraktas som övergripande prioriteringar och därmed centrala hörnstenar i de särskilda representanternas mandat, och att adekvat rapportering om vidtagna åtgärder på dessa områden säkerställs,
   l) att kräva utvärderings- och övervakningsförfaranden för uppnådda resultat, hinder som uppstått, angivande av centrala utmaningar, bidrag till utformningen av politiken och bedömning av samordningen av de särskilda representanternas verksamhet med andra EU-aktörer, i syfte att främja utbyte av bästa praxis mellan de särskilda representanterna liksom att bedöma resultat och överväga förlängningar och översyner av mandaten,
   m) att säkerställa att mandatet för Centralasien är förenligt med 2007 års EU-strategi för Centralasien, vilken sågs över 2015 för att stärka unionens ändamålsenlighet och synlighet i regionen,
   n) att införa en omfattande karenstid för särskilda representanter i syfte att säkerställa att striktast möjliga etiska normer tillämpas vid intressekonflikter,
   o) att säkerställa att Europaparlamentets utskott för utrikesfrågor deltar i utformningen av de särskilda representanternas mandat, både nya och förlängda,
   p) att upprätthålla den flexibilitet och det oberoende som de särskilda representanterna för närvarande har som ett särskilt instrument inom Gusp med en separat finansieringskälla och särskilt goda förbindelser med rådet; men också att samtidigt stärka samordnings- och rapporteringsförbindelserna med Europeiska utrikestjänstens berörda verkställande direktorat (regionala, tematiska och GSFP- och krishanteringsrelaterade sådana) och med de berörda generaldirektoraten vid kommissionen; att säkerställa ett snabbt och insynsvänligt förfarande för utnämning och godkännande,
   q) att åtgärda bristerna i upprätthållandet av det institutionella minnet och av kontinuiteten mellan avgående och nya särskilda representanter genom att stärka det logistiska och administrativa stödet från Europeiska utrikestjänsten, inbegripet arkivering, och genom att i första hand skicka politiska rådgivare från Europeiska utrikestjänsten och andra EU-institutioner, enligt vad som är lämpligt, för att ingå i de särskilda representanternas staber,
   r) att till särskilda representanter utse personer med omfattande diplomatisk och politisk sakkunskap och en lämplig profil, så att man framför allt ser till att de har den politiska tyngd som krävs för att upprätta förbindelser och få till stånd ömsesidigt förtroende med motparter på hög nivå; att i detta avseende dra nytta av det befintliga beståndet i hela EU av personer med politisk och diplomatisk erfarenhet; att ta hänsyn till könsfördelning och geografisk balans; att säkerställa att beslutet att utse en viss person fattas på ett öppet sätt och först efter bekräftelse på att kandidaten uppfyller kriterierna, särskilt i fråga om potentiella intressekonflikter och att kandidaten lever upp till normerna för etiskt uppförande,
   s) att säkerställa att utnämningar av särskilda representanter kan godkännas endast efter ett positivt utlåtande från Europaparlamentets utskott för utrikesfrågor,
   t) att göra uppgifter om och motiveringar till val av kandidater mer lättillgängliga,
   u) att inrikta de särskilda representanternas mandat på att stärka den regionala säkerheten och förebygga och lösa konflikter, särskilt genom underlättande av dialog och medling, där EU:s engagemang kan ge ett mervärde; att i fall med tematiskt fokus säkerställa att utnämnandet av en särskild representant inte undergräver – eller medför dubbelarbete i förhållande till – kommissionens och Europeiska utrikestjänstens roll,
   v) att, med hänsyn till de särskilda representanternas roll som ett särskilt diplomatiskt verktyg inom ramen för EU:s yttre åtgärder och med medvetenhet om behovet av stabilitet i EU:s östra grannskap, uppmuntra de särskilda representanterna att utveckla allt närmare förbindelser med de länder som påverkas av utdragna konflikter, med betoning av det starka behovet av att EU:s särskilda representanter bidrar till en fredlig lösning av konflikter i EU:s grannskap,
   w) att välkomna utnämnandet av en ny särskild representant för mänskliga rättigheter och ge sitt erkännande åt den tidigare innehavaren av befattningen, som med framgång har fullgjort sin uppgift att förbättra effektiviteten och i högre grad synliggöra EU:s politik för mänskliga rättigheter; Europaparlamentet konstaterar att befattningens ansvarsområde har utvidgats till att omfatta främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt och främjande av stöd till internationell straffrätt.
   x) att utöka kapaciteten och rollen för den särskilda representanten för mänskliga rättigheter, med beaktande av att denna roll har ett världsomspännande mandat och därför kräver och förutsätter politisk dialog med tredjeländer, relevanta partner, näringslivet, det civila samhället och internationell och regionala organisationer, samt åtgärder i relevanta internationella forum,
   y) att med medvetenhet om vikten av att inte avsevärt öka antalet särskilda representanter, vilket annars skulle äventyra deras särart, fasa ut mandaten för de nuvarande landsspecifika särskilda representanterna och – i avvaktan av den övergripande ansvarsfördelningen vid den nästkommande kommissionen och utrikestjänsten – överväga att utnämna regionala särskilda representanter; att överväga att utse tematiska särskilda representanter för internationell samordning av kampen mot klimatförändringar, internationell humanitär rätt och internationell rättvisa samt nedrustning och icke-spridning – i det sistnämnda fallet att ta över efter EU:s nuvarande särskilda sändebud för detta område,
   z) att utse en ny särskild representant för Ukraina, med särskild inriktning på Krimhalvön och Donbassregionen, med ansvar för att övervaka situationen i fråga om mänskliga rättigheter i ockuperade territorier, genomförandet av Minskavtalen och nedtrappningen i Azovska sjön samt att främja internflyktingars rättigheter, såsom Europaparlamentet tidigare har efterfrågat i sina resolutioner,
   aa) att stärka samverkan och samordning mellan de särskilda representanterna, de olika EU-institutionerna, det civila samhället och medlemsstaterna för att uppnå största möjliga synergieffekter och ett konsekvent engagemang från alla aktörers sida; att stärka de särskilda representanternas deltagande i EU:s system för tidig varning för konflikter; att säkerställa att det inte finns någon överlappning med andra diplomatiska högnivåaktörer såsom EU:s särskilda sändebud; och att säkerställa samarbete med andra likasinnade partner och sändebud, inbegripet sådana som utses av FN, Nato och Förenta staterna,
   ab) att, med tanke på att Europaparlamentet är medlagstiftare för den civila delen av Gusp-budgeten, som förvaltas av tjänsten för utrikespolitiska instrument (FPI), stärka parlamentets tillsyn över de särskilda representanternas verksamhet och öka deras ansvarsskyldighet samt insynen i deras arbete, och påminna om att detta mål kan uppnås genom att regelbundet dela information om de särskilda representanternas genomförande av sina mandat, deras arbete och resultat och de utmaningar de har att hantera, genom regelbundna och minst årliga möten och diskussioner mellan de särskilda representanterna och relevanta organ inom Europaparlamentet, framför allt utskottet för utrikesfrågor och underutskotten för mänskliga rättigheter respektive för säkerhet och försvar, samt genom att till Europaparlamentet systematiskt dela med sig av rapporter och landstrategier som EU:s särskilda representanter skickar till kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) vid rådet samt till Europeiska utrikestjänsten; och att för detta ändamål vidhålla att dessa handlingar omfattas av det interinstitutionella avtalet avseende Gusp,
   ac) att uppmuntra samverkan och underlätta dialog med det civila samhället och medborgarna, i regioner som omfattas av särskilda representanter, som en del av den förebyggande diplomati- och medlingsprocessen och även för att stärka EU:s synlighet; att särskilt säkerställa att de särskilda representanterna visar prov på ett aktivt engagemang gentemot det civila samhällets aktörer, människorättsförsvarare eller kritiska röster, som kan leva under hot eller vara måltavlor för lokala myndigheter.

2.  Europaparlamentet rekommenderar att nästa Europaparlament bör kräva ett åtagande från den nya vice ordföranden/höga representanten om att inom de första sex månaderna av sitt mandat utarbeta en strategisk reflektion över användningen av de särskilda representanterna, i samband med genomförandet av den globala strategin och i linje med de principer och rekommendationer som anges ovan.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt till EU:s särskilda representanter.

(1) EUT L 201, 3.8.2010, s. 30.
(2) EUT C 210, 3.8.2010, s. 1.
(3) EUT C 351 E, 2.12.2011, s. 454.
(4) EUT C 356, 4.10.2018, s. 130.
(5) EUT C 334, 19.9.2018, s. 69.
(6) EUT C 332E, 15.11.2013, s. 114.


Tillgänglighetskrav för produkter och tjänster ***I
PDF 118kWORD 54k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar vad gäller tillgänglighetskrav för produkter och tjänster (COM(2015)0615 – C8-0387/2015 – 2015/0278(COD))
P8_TA(2019)0173A8-0188/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0615),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0387/2015),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 25 maj 2016(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 december 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för transport och turism, utskottet för kultur och utbildning, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för framställningar (A8-0188/2017), och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(2).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster

P8_TC1-COD(2015)0278


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2019/882.)

(1) EUT C 303, 19.8.2016, s. 103.
(2) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 14 september 2017 (Antagna texter, P8_TA(2017)0347).


Informationssystemet för viseringar ***I
PDF 492kWORD 181k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 767/2008, förordning (EG) nr 810/2009, förordning (EU) 2017/2226, förordning (EU) 2016/399, förordning XX/2018 [förordning om interoperabilitet] och beslut 2004/512/EG och om upphävande av rådets beslut 2008/633/RIF (COM(2018)0302 – C8-0185/2018 – 2018/0152(COD))
P8_TA(2019)0174A8-0078/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0302),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 16.2, 77.2 a, b, d och e, artikel 78.2 d, e och g, artikel 79.2 c och d, artiklarna 87.2 a och 88.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0185/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från budgetutskottet (A8-0078/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om reformering av informationssystemet för viseringar genom ändring av förordning (EG) nr 767/2008, förordning (EG) nr 810/2009, förordning (EU) 2017/2226, förordning (EU) 2016/399, förordning XX/2018 [förordning om interoperabilitet] och om upphävande av beslut 2004/512/EG och om upphävande av rådets beslut 2008/633/RIF [Ändr. 1]

P8_TC1-COD(2018)0152


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 16.2, artikel 77.2 a, b, d och e, artikel 78.2 d, e och g, artikel 79.2 c och d, artikel 87.2 a och artikel 88.2 a,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  Informationssystemet för viseringar (VIS) inrättades genom rådets beslut 2004/512/EG(4) för att tjäna som en teknisk lösning för utbyte av viseringsuppgifter mellan medlemsstaterna. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008(5) fastställdes syftet för VIS, dess funktioner och ansvarsområden samt villkor och förfaranden för utbyte av uppgifter om viseringar för kortare vistelse mellan medlemsstaterna för att underlätta prövningen av ansökningar om viseringar för kortare vistelse och tillhörande beslut. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009(6) anges reglerna för registrering av biometriska kännetecken i VIS. I rådets beslut 2008/633/RIF(7) fastställdes villkoren för att ge medlemsstaternas utsedda myndigheter och Europol åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott. VIS togs i drift den 11 oktober 2011(8) och infördes stegvis vid alla medlemsstaters konsulat runt om i världen mellan oktober 2011 och februari 2016. [Ändr. 2]

(2)  VIS övergripande syften är att förbättra genomförandet av den gemensamma viseringspolitiken, det konsulära samarbetet och samråd mellan centrala viseringsmyndigheter genom att underlätta utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna om ansökningar och om beslut som fattas om sådana ansökningar, i syfte att underlätta förfarandet för viseringsansökan, förebygga ”viseringsshopping”, underlätta kampen mot identitetsbedrägerier, underlätta kontrollerna vid gränsövergångar vid de yttre gränserna och inom medlemsstaternas territorium, bistå vid identifiering av varje person som inte uppfyller, eller inte längre uppfyller, villkoren för inresa till, vistelse eller bosättning på medlemsstaternas territorium, underlätta tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013(9) och bidra till att förebygga hot mot någon av medlemsstaternas inre säkerhet.

(3)  I kommissionens meddelande av den 6 april 2016 med titeln ”Starkare och smartare informationssystem för gränser och säkerhet”(10) beskrevs EU:s behov av att stärka och förbättra sina it-system, sin dataarkitektur och sitt informationsutbyte när det gäller gränsförvaltning, brottsbekämpning och terrorismbekämpning och behovet av att förbättra interoperabiliteten mellan it-systemen betonades. I meddelandet konstaterades också ett behov av att ta itu med informationsbrister, bland annat vad gäller tredjelandsmedborgare som har en visering för längre vistelse, med beaktande av att det i artikel 21 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet föreskrivs en rätt att röra sig fritt på de staters territorier som är parter i avtalet under en period som inte varar mer än 90 dagar under en 180-dagarsperiod genom ömsesidigt erkännande av uppehållstillstånd och viseringar för längre vistelse som utfärdats av dessa stater. Av denna anledning genomförde kommissionen två studier: i den första genomförbarhetsstudien(11) slogs det fast att det är tekniskt genomförbart att utveckla en databas och att den bästa tekniska lösningen skulle vara att återanvända strukturen för VIS, medan det i den andra studien(12) utfördes en analys av nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna och slogs fast att det skulle vara nödvändigt och proportionellt att utvidga tillämpningsområdet för VIS till de ovannämnda handlingarna. [Ändr. 3]

(4)  Rådet godkände en färdplan för förbättring av informationsutbytet och informationshanteringen(13) den 10 juni 2016. För att ta itu med den befintliga informationsbristen i de handlingar som utfärdas till tredjelandsmedborgare uppmanade rådet kommissionen att utvärdera inrättandet av en central databas för uppehållstillstånd och viseringar för längre vistelse som utfärdats av medlemsstaterna för att lagra information om dessa handlingar, inbegripet sista giltighetsdag och eventuellt återkallande. I artikel 21 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet föreskrivs en rätt att röra sig fritt på de staters territorier som är parter i avtalet under en period som inte varar mer än 90 dagar under en 180-dagarsperiod genom ömsesidigt erkännande av uppehållstillstånd och viseringar för längre vistelse som utfärdats av dessa stater. [Ändr. 4]

(5)  I rådets slutsatser av den 9 juni 2017 om vägen till ett förbättrat informationsutbyte och säkerställande av interoperabiliteten mellan EU:s informationssystem(14) konstaterade rådet att nya åtgärder kan behövas för att täcka de nuvarande informationsbristerna vad gäller gränsförvaltning och brottsbekämpning i samband med att innehavare av viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd korsar gränserna. Rådet uppmanade kommissionen att som en prioriterad fråga utföra en genomförbarhetsstudie för att inrätta en central EU-databas med information om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd. På grundval av detta genomförde kommissionen två studier: i den första genomförbarhetsstudien(15) slogs det fast att det är tekniskt genomförbart att utveckla en databas och att den bästa tekniska lösningen skulle vara att återanvända strukturen för VIS, medan det i den andra studien(16) utfördes en analys av nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna och slogs fast att det skulle vara nödvändigt och proportionellt att utvidga tillämpningsområdet för VIS till de ovannämnda handlingarna. [Ändr. 5]

(6)  I kommissionens meddelande av den 27 september 2017 om de resultat som uppnåtts genom den europeiska migrationsagendan(17) slogs det fast att EU:s gemensamma viseringspolitik är ett viktigt verktyg för att underlätta för turism och näringsliv och också för att förebygga säkerhetsrisker och risker för irreguljär migration till EU. I meddelandet konstaterades att den gemensamma viseringspolitiken måste anpassas ytterligare till de aktuella utmaningarna genom att beakta nya it-lösningar och jämka samman fördelarna med att viseringsfria resor underlättas med att migrationshanteringen och säkerhets- och gränsförvaltningen blir bättre. I meddelandet fastslogs att den rättsliga ramen för VIS skulle ses över i syfte att ytterligare förbättra handläggningen av viseringsansökningar, bland annat de aspekter som rör uppgiftsskydd och brottsbekämpande myndigheters åtkomst, för att ytterligare utöka användningen av VIS avseende nya datakategorier och nya användningsområden för data och fullständigt utnyttja interoperabilitetsinstrumenten.

(7)  I kommissionens meddelande av den 14 mars 2018 om anpassning av den gemensamma viseringspolitiken till nya utmaningar(18) bekräftades att den rättsliga ramen för VIS skulle ses över som en del av en bredare reflektionsprocess avseende interoperabilitet mellan informationssystem.

(8)  Vid antagandet av förordning (EG) nr 810/2009 konstaterades att frågan om tillräcklig tillförlitlighet när det gäller identifiering och kontroll av fingeravtryck från barn under tolv år, särskilt hur fingeravtryck utvecklas med åldern, skulle behöva behandlas senare på grundval av resultaten från en studie som genomförts under kommissionens ansvar. Under 2013 genomfördes en studie(19) av det gemensamma forskningscentrumet där det fastslogs att igenkänning av fingeravtryck från barn mellan 6 och 12 års ålder på vissa villkor kan uppnås med en tillfredsställande precision. I en andra studie(20) i december 2017 bekräftades detta resultat och det tillhandahölls en ytterligare inblick i hur åldrandet påverkar fingeravtryckskvaliteten. På grundval av detta genomförde kommissionen under 2017 ytterligare en studie för att undersöka nödvändigheten och proportionaliteten vad gäller att sänka åldersgränsen vad gäller barn som ska lämna fingeravtryck i viseringsförfarandet till 6 år. Denna studie(21) visade att en sänkning av åldersgränsen för att lämna fingeravtryck skulle bidra till att syftena för VIS skulle uppnås på ett bättre sätt, särskilt när det gäller att underlätta kampen mot identitetsbedrägerier, underlätta kontrollerna vid gränsövergångsställen vid de yttre gränserna och kunde ge ytterligare fördelar genom att stärka förebyggandet av och kampen mot kränkningar av barns rättigheter, särskilt genom att möjliggöra identifiering och identitetskontroll av minderåriga tredjelandsmedborgare som befinner sig på Schengenterritoriet i en situation där deras rättigheter kan kränkas eller har kränkts (t.ex. barn som är offer för människohandel, försvunna barn och ensamkommande barn som ansöker om asyl). Samtidigt är barn en särskilt sårbar grupp och insamling av särskilda kategorier av uppgifter, såsom fingeravtryck, från dem bör omfattas av strängare skyddsåtgärder och en begränsning av de ändamål för vilka dessa uppgifter kan användas i situationer där det ligger i barnets bästa intresse, bland annat genom att lagringsperioden för uppgifter begränsas. I den andra studien konstaterades det också att fingeravtryck från personer över 70 år är av låg kvalitet och har medelhög tillförlitlighet. Kommissionen och medlemsstaterna bör samarbeta för att utbyta bästa praxis och åtgärda dessa brister. [Ändr. 6]

(9)  Barnets bästa ska vara en fråga av största vikt för medlemsstaterna vid alla förfaranden som föreskrivs i denna förordning. Barnets välfärd, trygghet och säkerhet och barnets åsikter ska beaktas och tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad. VIS är särskilt relevant när det finns en risk för att barnet är ett offer för människohandel.

(10)  De personuppgifter som sökanden tillhandahåller för en visering för kortare vistelse bör behandlas av VIS för att bedöma om sökandens inresa i unionen kan utgöra ett hot mot den allmänna säkerheten eller folkhälsan i unionen och även bedöma om sökanden utgör en risk för irreguljär migration. Vad gäller tredjelandsmedborgare som har erhållit en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd bör dessa kontroller begränsas till att bedöma identiteten på handlingens innehavare, äktheten och giltigheten hos viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet samt huruvida tredjelandsmedborgarens inresa i unionen kan utgöra ett hot mot den allmänna säkerheten eller folkhälsan. De bör inte påverka eventuella beslut om viseringar för längre vistelse eller uppehållstillstånd. [Ändr. 7]

(11)  En bedömning av sådana risker kan inte utföras utan att behandla de personuppgifter som rör den berörda personens identitet, resehandling och, i förekommande fall, sponsor eller, om sökanden är underårig, den ansvariga personens identitet. Varje personuppgift i ansökan bör jämföras med de uppgifter som finns i ett register, en akt eller en registrering i ett informationssystem (Schengens informationssystem (SIS), Informationssystemet för viseringar (VIS), Europols uppgifter, Interpols databas över stulna och förkomna resehandlingar, in- och utresesystemet, Eurodac, Ecris-TCN-systemet vad gäller fällande domar avseende terroristbrott eller andra grova brott och/eller Interpols databas för resehandlingar som är föremål för ett meddelande (Interpol TDAWN) eller med bevakningslistorna Etias bevakningslista eller särskilda riskindikatorer. De kategorier av personuppgifter som används för jämförelser bör begränsas till de uppgiftskategorier som förekommer i de informationssystem där sökningar görs, till bevakningslistan eller till särskilda riskindikatorer. [Ändr. 8]

(12)  Interoperabilitet mellan EU:s informationssystem inrättades genom [förordning (EU) XX om interoperabilitet (gränser och viseringar)] så att EU:s informationssystem och deras uppgifter kompletterar varandra i syfte att förbättra förvaltningen av de yttre gränserna, bidra till att förebygga och bekämpa olaglig migration och säkerställa en hög säkerhetsnivå inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i unionen, bland annat för att upprätthålla den allmänna säkerheten och allmänna ordningen och trygga säkerheten inom medlemsstaternas territorier. [Ändr. 19] (Denna ändring berör hela texten. Om ändringen antas ska hela texten anpassas i överensstämmelse härmed.)

(13)  Interoperabiliteten mellan EU:s informationssystem möjliggör för systemen att komplettera varandra för att underlätta korrekt identifiering av personer, bidra till att bekämpa identitetsbedrägeri, förbättra och harmonisera kraven på uppgiftskvalitet i respektive EU-informationssystem, underlätta medlemsstaternas tekniska implementering och operativa drift av befintliga och framtida EU-informationssystem, stärka, harmonisera och förenkla de skyddsåtgärder för datasäkerhet och dataskydd som reglerar respektive EU-informationssystem, rationalisera kontrollerad åtkomst i brottsbekämpningssyfte till in- och utresesystemet, VIS, [Etias] och Eurodac samt stödja syftena med in- och utresesystemet, VIS, [Etias], Eurodac, SIS och [Ecris-TCN-systemet]. [Ändr. 10]

(14)  Interoperabilitetskomponenterna omfattar in- och utresesystemet, VIS, [Etias], Eurodac, SIS och [Ecris-TCN-systemet] samt Europols uppgifter för att möjliggöra en sökning i dem samtidigt som i dessa EU-informationssystem och det är därför lämpligt att använda dessa komponenter i syfte att utföra automatiska kontroller och vid åtkomst till VIS för brottsbekämpande myndigheter. Den europeiska sökportalen (ESP) bör användas i detta syfte för att möjliggöra en snabb, oavbruten, effektiv, systematisk och kontrollerad åtkomst till EU:s informationssystem, de Europoluppgifter och Interpols databaser som behövs för att utföra deras uppgifter i enlighet med deras åtkomsträttigheter samt att stödja målen för VIS. [Ändr. 11]

(15)  Jämförelsen med andra databaser bör vara automatisk. När en sådan jämförelse visar att en motsvarighet (en ”träff”) föreligger med någon av personuppgifterna eller en kombination av dessa i ansökningarna och ett register, en akt eller en registrering i de ovannämnda informationssystemen eller med personuppgifter i bevakningslistan och om träffen inte automatiskt kan bekräftas av VIS bör ansökan behandlas manuellt av en operatör vid den ansvariga myndigheten. Beroende på vilken typ av uppgifter som leder till träffen bör träffen bedömas antingen av konsulaten eller av en gemensam nationell kontaktpunkt, där den senare ska ansvara för träffar som uppkommit i synnerhet genom databaser eller system för brottsbekämpning. Den bedömning som gjorts av den ansvariga myndigheten bör leda till ett beslut om att utfärda eller inte utfärda en visering för kortare vistelse. [Ändr. 12]

(16)  Ett avslag på en ansökan om en visering för kortare vistelse bör inte endast grundas på den automatiska behandlingen av personuppgifter i ansökningarna.

(17)  Sökande som har nekats en visering för kortare vistelse på grundval av information som följer av behandling i VIS bör ha rätt att överklaga. Ett överklagande bör ges in i den medlemsstat som fattade beslut om ansökan, i enlighet med den medlemsstatens nationella lagstiftning. Befintliga skyddsåtgärder och regler om överklagande i förordning (EG) nr 767/2008 bör tillämpas.

(18)  Särskilda riskindikatorer som motsvarar en tidigare fastställd risk för säkerheten, för irreguljär migration eller folkhälsan en stor epidemisk risk bör användas för att analysera ansökningsakten för en visering för kortare vistelse. De kriterier som används för att fastställa de särskilda riskindikatorerna bör under inga omständigheter grundas enbart på en persons kön eller ålder. De får under inga omständigheter grundas på uppgifter som avslöjar en persons ras, hudfärg, etniska eller sociala ursprung, genetiska särdrag, språk, politisk eller annan åskådning, religion eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionsnedsättning eller sexuell läggning. [Ändr. 13]

(19)  Nya säkerhetsrisker som fortsätter att växa fram, nya mönster för den irreguljära migrationen och hot mot folkhälsan stor epidemisk risk kräver en effektiv respons och måste motverkas med moderna metoder. Eftersom dessa metoder innebär att stora mängder personuppgifter behandlas, bör lämpliga skyddsåtgärder införas för att se till att intrånget i rättigheterna till skydd av privat- och familjelivet och skydd av personuppgifter begränsas till vad som är nödvändigt och proportionellt i ett demokratiskt samhälle. [Ändr. 14]

(20)  Det bör säkerställas att åtminstone en likvärdig nivå av kontroller tillämpas på sökande av en visering för kortare vistelse eller på tredjelandsmedborgare som erhållit en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd, som för viseringsbefriade tredjelandsmedborgare. För detta ändamål inrättas också en bevakningslista, med information om personer som misstänks ha begått ett grovt brott eller ett terroristbrott eller avseende vilka det finns faktiska indikationer på eller rimliga skäl att anta att de kommer att begå ett grovt brott eller ett terroristbrott, vilken bör användas för kontroller avseende dessa kategorier av tredjelandsmedborgare.

(21)  För att uppfylla sina skyldigheter enligt konventionen om tillämpning av Schengenavtalet bör internationella transportörer kunna genom att sända en förfrågan till VIS kontrollera huruvida tredjelandsmedborgare som har en visering för kortare vistelse, en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd besitter nödvändiga giltiga resehandlingar. Denna kontroll bör göras möjlig genom en daglig extraktion av VIS-uppgifter till en separat skrivskyddad databas som möjliggör extraktion av minsta nödvändiga delmängd uppgifter för att en sökning som leder till ett ”OK/inte OK”-svar ska kunna utföras. Transportörerna bör inte ha åtkomst till själva ansökningsakten. De tekniska specifikationerna för åtkomst till VIS via nätporten för transportörer bör begränsa inverkan på passagerartrafik och transportörer i största möjliga utsträckning. I detta syfte bör integrering med in- och utresesystemet och Etias övervägas. [Ändr. 15]

(21a)  I syfte att begränsa effekterna av de skyldigheter som anges i denna förordning för internationella transportörer som ansvarar för grupptransporter med buss bör användarvänliga mobila lösningar göras tillgängliga. [Ändr. 16]

(21b)  Inom två år efter det att denna förordning har börjat tillämpas bör kommissionen, med avseende på VIS-bestämmelserna om transporter med buss, bedöma lämpligheten, förenligheten och samstämmigheten vad gäller de bestämmelser som avses i artikel 26 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna. Den senaste utvecklingen vad gäller transporter med buss bör tas i beaktande. Det bör övervägas om de bestämmelser om transporter med buss som avses i artikel 26 i den konventionen eller i denna förordning behöver ändras. [Ändr. 17]

(22)  Genom denna förordning bör det fastställas vilka myndigheter i medlemsstaterna som har behörighet att få åtkomst till VIS för att föra in, ändra, radera eller inhämta uppgifter om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd för de specifika ändamål som fastställs i VIS för denna kategori av handlingar och deras innehavare och i den utsträckning som det är nödvändigt för att de ska kunna utföra sina uppgifter.

(23)  All behandling av VIS-uppgifter avseende viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd bör stå i proportion till de mål som eftersträvas och vara nödvändig för att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter. När de behöriga myndigheterna använder VIS bör de säkerställa respekten för mänsklig värdighet och integritet avseende den person vars uppgifter inhämtas och bör inte diskriminera personer på grund av kön, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning.

(23a)  Biometriska uppgifter, som inom ramen för denna förordning inbegriper fingeravtryck och ansiktsbilder, är unika och därför mycket mer tillförlitliga än alfanumeriska uppgifter för att identifiera en person. Biometriska uppgifter är emellertid känsliga personuppgifter. I denna förordning fastställs därför grunden och skyddsåtgärder för behandlingen av sådana uppgifter i syfte att entydigt identifiera de berörda personerna. [Ändr. 18]

(24)  Det är av avgörande betydelse att de brottsbekämpande myndigheterna har tillgång till så aktuell information som möjligt för att kunna utföra sina arbetsuppgifter i kampen mot terroristbrott och andra grova brott. Åtkomst till VIS för medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och för Europol har fastställts genom rådets beslut 2008/633/RIF. Innehållet i detta beslut bör integreras i VIS-förordningen så att det överensstämmer med den nuvarande fördragsramen.

(25)  Åtkomsten till VIS-uppgifter för brottsbekämpande ändamål har redan visat sig vara värdefull för att identifiera personer som har dött på ett våldsamt sätt eller för att hjälpa utredare att göra betydande framsteg i fall som rör människohandel, terrorism eller narkotikahandel. Uppgifter i VIS om längre vistelser bör därför också vara tillgängliga för medlemsstaternas utsedda myndigheter och Europeiska polisbyrån (Europol) på de villkor som fastställs i denna förordning.

(26)  Europol har en central roll i samarbetet mellan medlemsstaternas myndigheter när det gäller gränsöverskridande brottsutredningar genom att stödja brottsförebyggande verksamhet, analyser och utredningar i hela unionen. Europols nuvarande åtkomst till VIS inom ramen för dess uppgifter bör kodifieras och rationaliseras samtidigt som den rättsliga ramens senaste utveckling beaktas, till exempel Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794(22).

(27)  Åtkomst till VIS i syfte att förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott utgör ett ingrepp i de grundläggande rättigheterna till skydd för privat- och familjelivet och skydd av personuppgifter för personer vars personuppgifter behandlas i VIS. Alla sådana ingrepp måste vara förenliga med lagstiftningen, vars lydelse måste vara tillräckligt preciserad för att individer ska kunna anpassa sitt beteende, och den måste skydda dem mot godtycke och tillräckligt tydligt ange de behöriga myndigheternas utrymme för skönsmässig bedömning och hur den får utövas. Alla eventuella ingrepp måste vara nödvändiga i ett demokratiskt samhälle för att skydda ett legitimt och proportionellt intresse och stå i proportion till det legitima mål som eftersträvas.

(28)  I [förordning 2018/XX om interoperabilitet] (gränser och viseringar) föreskrivs en möjlighet för en föreskrivs en möjlighet för en medlemsstats polismyndighet, som har bemyndigats därtill genom nationella lagstiftningsåtgärder, att identifiera en person med hjälp av personens biometriska uppgifter som tagits under en identitetskontroll. Det kan dock föreligga särskilda omständigheter där det är nödvändigt att identifiera en person i dennas eget intresse. Sådana fall omfattar situationer där personen hittades efter att ha försvunnit, förts bort eller identifierats som offer för människohandel. Endast i sådana fall bör brottsbekämpande myndigheter snabbt få åtkomst till VIS-uppgifter för att det ska vara möjligt att skyndsamt och på ett tillförlitligt sätt identifiera personen utan att behöva uppfylla alla villkor, och det bör införas ytterligare säkerhetsåtgärder för åtkomst för brottsbekämpande ändamål. [Ändr. 19]

(29)  Jämförelser av uppgifter på grundval av ett fingeravtrycksspår, som är ett daktyloskopiskt spår som kan hittas på en brottsplats, är grundläggande för polissamarbetet. Möjligheten att jämföra ett fingeravtrycksspår med uppgifter om fingeravtryck som är lagrade i VIS, i fall där det finns rimliga skäl att förmoda att förövaren eller offret kan vara registrerade i VIS, och efter föregående sökning i enlighet med rådets beslut 2008/615/RIF(23), bör ge medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter ett mycket värdefullt verktyg i arbetet med att förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott, exempelvis när den enda bevisning som finns på en brottsplats är fingeravtrycksspår. [Ändr. 20]

(30)  Det är nödvändigt att utse medlemsstaternas behöriga myndigheter samt den centrala åtkomstpunkt genom vilken en begäran om åtkomst till VIS-uppgifter ska göras, och att föra en förteckning över vilka operativa enheter inom de utsedda myndigheterna som har behörighet att begära sådan åtkomst med det särskilda syftet att förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott.

(31)  Begäran om åtkomst till uppgifter som är lagrade i det centrala systemet bör lämnas av operativa enheter inom de utsedda myndigheterna till den centrala åtkomstpunkten och bör åtföljas av en motivering. De operativa enheter inom de utsedda myndigheterna som är behöriga att begära åtkomst till VIS-uppgifter bör inte fungera som kontrollmyndigheter. De centrala åtkomstpunkterna bör agera oberoende av de utsedda myndigheterna och vara ansvariga för att på ett oberoende sätt säkerställa att villkoren för åtkomst i enlighet med vad som fastställs genom denna förordning strikt iakttas. I brådskande undantagsfall där det är nödvändigt att redan i ett tidigt skede få åtkomst för att bemöta ett specifikt och verkligt hot med anknytning till terroristbrott eller andra grova brott, bör den centrala åtkomstpunkten kunna behandla begärandena omedelbart och utföra kontrollen först i efterhand.

(32)  För att skydda personuppgifter och för att utesluta systematiska sökningar av brottsbekämpande myndigheter bör behandling av VIS-uppgifter äga rum endast i specifika fall och när det är nödvändigt i syfte att förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott. De utsedda myndigheterna och Europol bör begära åtkomst till VIS endast om de har rimliga skäl att anta att sådan åtkomst kommer att ge dem information som på ett avgörande sätt hjälper dem att förhindra, upptäcka eller utreda ett terroristbrott eller ett annat grovt brott, och efter föregående sökning i enlighet med rådets beslut 2008/615/RIF. [Ändr. 21]

(32a)  I allmänhet genomför medlemsstaternas slutanvändare sökningar i relevanta nationella databaser före eller parallellt med sökningar i europeiska databaser. [Ändr. 22]

(33)  Personuppgifter tillhörande innehavare av handlingar viseringar för längre vistelse vilka är lagrade i VIS bör inte lagras längre än vad som är nödvändigt för ändamålet med VIS. Det är lämpligt att lagra uppgifter om tredjelandsmedborgare under fem års tid för att uppgifterna ska kunna beaktas vid bedömningen av ansökningar om viseringar för kortare vistelse, göra det möjligt att upptäcka personer som överskridit den tillåtna vistelsen och i syfte att genomföra säkerhetsbedömningar av tredjelandsmedborgare som erhållit dem. Uppgifter om tidigare användning av en handling skulle kunna förenkla utfärdandet av framtida viseringar för kortare vistelse. En kortare lagringsperiod skulle inte vara tillräcklig för att säkerställa de angivna syftena. Uppgifterna bör raderas efter en period på fem år, om det inte finns skäl att radera dem tidigare. [Ändr. 23]

(34)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679(24) är tillämplig på den behandling av personuppgifter som utförs av medlemsstaterna i enlighet med denna förordning. De brottsbekämpande myndigheternas behandling av personuppgifter i syfte att förhindra, utreda, upptäcka eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder regleras genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680(25).

(35)  Medlemmarna i europeiska gräns- och kustbevakningens enheter samt de personalenheter som har återvändanderelaterade arbetsuppgifter har genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 rätt att söka i europeiska databaser om det är nödvändigt för att uppfylla de operativa uppgifter som anges i den operativa planen för gränskontroller, gränsövervakning och återvändande, under ledning av värdmedlemsstaten. I syfte att underlätta dessa sökningar och ge enheterna en effektiv åtkomst till de uppgifter som förts in i VIS bör Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån ges åtkomst till VIS. Vid sådan åtkomst bör man följa de villkor och begränsningar för åtkomsten som tillämpas på medlemsstaternas myndigheter som är behöriga för varje specifikt ändamål avseende vilket VIS-uppgifter kan konsulteras. [Ändr. 24]

(36)  Återvändande av tredjelandsmedborgare som inte uppfyller eller inte längre uppfyller villkoren för inresa, vistelse eller bosättning i medlemsstaterna, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG(26) är en viktig del av de övergripande insatserna för att ta itu med den irreguljära migrationen och är föremål för ett betydande intresse från allmänheten.

(37)  De mottagande tredjeländerna omfattas ofta inte av de beslut om adekvat skyddsnivå som antagits av kommissionen enligt artikel 45 i förordning (EU) 2016/679 Personuppgifter som medlemsstaterna erhållit i enlighet med denna förordning bör inte överföras till eller göras tillgängliga för ett tredjeland, en internationell organisation eller enligt nationella bestämmelser en privat enhet som antagits för att införliva artikel 36 i direktiv (EU) 2016/680. Vidare har det genom unionens omfattande insatser i samarbete med de viktigaste ursprungsländerna för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU och som är skyldiga är etablerad i eller utanför unionen. Som ett undantag till den regeln bör det däremot vara möjligt att återvända inte kunnat säkerställas att sådana tredjeländer systematiskt uppfyller kravet enligt under särskilda strikta villkor överföra sådana personuppgifter till ett tredjeland eller en internationell rätt att återta sina egna medborgare. Återtagandeavtal som ingåtts eller håller på att förhandlas fram av unionen eller medlemsstaterna och där det föreskrivs lämpliga skyddsåtgärder för överföring av uppgifter till tredjeländer i enlighet med artikel 46 i organisation om överföringen är nödvändig i enskilda fall för att bistå vid identifieringen av en tredjelandsmedborgare i samband med hans eller hennes återvändande. I avsaknad av ett beslut om adekvat skyddsnivå genom en genomförandeakt enligt förordning (EU) 2016/679 eller de nationella bestämmelser som har antagits för att införliva artikel 37 i direktiv (EU) 2016/680, omfattar ett begränsat antal sådana tredjeländer och överföringar som omfattas av lämpliga skyddsåtgärder enligt den förordningen, bör det vara möjligt att undantagsvis i återvändandesyften överföra VIS-uppgifter till ett tredjeland eller till en internationell organisation endast om detta är nödvändigt av sådana viktiga skäl som rör allmänintresset som avses i den förordningen. är osäkert om några nya avtal kommer att ingås. I sådana situationer skulle personuppgifter kunna behandlas i enlighet med denna förordning tillsammans med myndigheter i tredjeländer i syfte att genomföra unionens återvändandepolitik förutsatt att de villkor som fastställs i artikel 49.1 d i förordning (EU) 2016/679 eller i de nationella bestämmelser varigenom artikel 38 eller 39 i direktiv (EU) 2016/680 införlivas är uppfyllda. [Ändr. 25]

(38)  Medlemsstaterna bör tillhandahålla relevanta personuppgifter som behandlas i VIS, i enlighet med tillämpliga dataskyddsregler och om det krävs i enskilda fall för att utföra arbetsuppgifter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU).../...(27), förordning om unionens vidarebosättningsram], till [Europeiska unionens asylbyrå] och relevanta internationella organ, t.ex. FN:s flyktingkommissariat, Internationella organisationen för migration och Internationella rödakorskommitténs verksamhet för flyktingskydd och vidarebosättning, när det gäller tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som hänvisats av dem till medlemsstaterna vid tillämpningen av förordning (EU) .../... [förordning om unionens vidarebosättningsram]. [Ändr. 26]

(39)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (EU) 2018/1725(28) är tillämplig på unionsinstitutionernas och unionsorganens verksamhet när de utför sina uppgifter som ansvariga för driften av VIS. [Ändr. 27]

(40)  Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och avgav ett yttrande den 12 december 2018. [Ändr. 28]

(41)  I syfte att förbättra tredjeländers samarbete kring återtagande av irreguljära migranter och för att underlätta återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna och vars uppgifter kan finnas lagrade i VIS, bör kopior av resehandlingar tillhörande de som ansöker om en visering för kortare vistelse lagras i VIS. I motsats till uppgifter som hämtas från VIS är kopior av resehandlingar ett bevis på medborgarskap som mer allmänt erkänns av tredjeländer.

(42)  Den förteckning över resehandlingar som möjliggör passage av de yttre gränserna och i vilka en visering kan införas, vilken fastställs genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1105/2011/EU(29), utgör en obligatorisk del av förfarandet för viseringskontroll. Viseringsmyndigheterna bör systematiskt tillämpa denna skyldighet och därför bör förteckningen införlivas i VIS för att möjliggöra en automatisk kontroll av om sökandens resehandling är erkänd.

(43)  Utan att det påverkar medlemsstaternas ansvar för att de uppgifter som läggs in i VIS är korrekta bör eu-LISA ansvara för att förbättra uppgifternas kvalitet genom att införa, upprätthålla och kontinuerligt uppdatera ett centralt kvalitetskontrollverktyg, och för att regelbundet tillställa medlemsstaterna rapporter. [Ändr. 29]

(44)  I syfte att möjliggöra bättre övervakning av användningen av VIS för att analysera tendenser i fråga om migrationstryck och gränsförvaltning bör eu-LISA kunna utveckla en kapacitet för statistisk rapportering till medlemsstaterna, kommissionen och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån utan att dataintegriteten äventyras. Därför bör en central statistikdatabas inrättas. eu-LISA lagra viss statistik i den centrala databasen för de rapporterings- och statistiksyften som anges i [förordning 2018/XX om interoperabilitet (gränser och viseringar)]. Den statistik som tas fram bör inte innehålla personuppgifter. [Ändr. 30]

(45)  Denna förordning påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG(30).

(46)  Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av behovet av att säkerställa genomförandet av en gemensam viseringspolitik, en hög säkerhetsnivå inom området utan kontroller vid de inre gränserna och det stegvisa upprättandet av ett integrerat system för förvaltning av de yttre gränserna, bättre kan uppnås på unionsnivå, får unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(47)  I denna förordning fastställs strikta regler för åtkomst till VIS och nödvändiga skyddsåtgärder. I förslaget föreskrivs även enskilda personers rätt till åtkomst, rättelse, radering och rättsmedel, särskilt rätten till rättsmedel och oberoende myndigheters övervakning av behandlingen. Ytterligare skyddsåtgärder införs genom denna förordning för att täcka de specifika behoven hos de nya uppgiftskategorier som kommer att behandlas av VIS. Denna förordning är därför förenlig med de grundläggande rättigheterna och de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till mänsklig värdighet, rätten till frihet och säkerhet, respekten för privatlivet och familjelivet, skyddet av personuppgifter, rätten till asyl och skyddet av principen om ”non-refoulement” och skydd vid avlägsnande, utvisning eller utlämning, rätten till icke-diskriminering, barnets rättigheter och rätten till ett effektivt rättsmedel.

(47a)  Denna förordning påverkar inte de förpliktelser som följer av Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning, kompletterad av New York-protokollet av den 31 januari 1967 och EU:s och dess medlemsstaters alla internationella åtaganden. [Ändr. 31]

(48)  Särskilda bestämmelser bör tillämpas på tredjelandsmedborgare som omfattas av viseringskrav och som är familjemedlemmar till en unionsmedborgare som omfattas av direktiv 2004/38/EG eller till en tredjelandsmedborgare som åtnjuter fri rörlighet enligt unionsrätten och som inte innehar ett sådant uppehållskort som avses i direktiv 2004/38/EG. Enligt artikel 21.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska varje unionsmedborgare ha rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, om inte annat följer av de begränsningar och villkor som föreskrivs i fördragen och i bestämmelserna om genomförande av fördragen. Respektive begränsningar och villkor finns i direktiv 2004/38/EG.

(49)  Såsom bekräftats av Europeiska unionens domstol har sådana familjemedlemmar inte bara rätt att resa in till medlemsstatens territorium utan också att erhålla en inresevisering för detta ändamål. Medlemsstaterna måste ge dessa personer allt bistånd de behöver för att få den nödvändiga viseringen som måste utfärdas kostnadsfritt så snart som möjligt och på grundval av ett påskyndat förfarande.

(50)  Rätten att erhålla en visering är inte ovillkorlig eftersom den kan nekas de familjemedlemmar som innebär risk för den allmänna ordningen, den inre säkerheten eller ett hot mot folkhälsan enligt direktiv 2004/38/EG. Mot denna bakgrund kan familjemedlemmars personuppgifter endast kontrolleras om uppgifterna är relaterade till att identifiera dem och fastställa deras status endast i den mån uppgifterna är relevanta för bedömningen av den säkerhetsrisk som de kan utgöra. Deras viseringsansökningar bör därvid uteslutande prövas i förhållande till säkerhetsfarhågorna och inte i förhållande till de farhågor som rör migrationsrisker.

(51)  I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna förordning är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna förordning, besluta huruvida landet ska genomföra den i sin nationella rätt.

(52)  Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG(31). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Förenade kungariket.

(53)  Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG(32). Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(54)  När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket(33) som omfattas av det område som avses i artikel 1.A i rådets beslut 1999/437/EG(34).

(55)  När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket(35), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1.A i rådets beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG(36) och med artikel 3 i rådets beslut 2008/149/RIF(37).

(56)  När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket(38), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1.A i rådets beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU(39) och med artikel 3 i rådets beslut 2011/349/EU(40).

(57)  Denna förordning, med undantag av artikel 22r, utgör en akt som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt, artikel 4.2 i 2005 års anslutningsakt respektive artikel 4.2 i 2011 års anslutningsakt med undantag av de bestämmelser som blivit tillämpliga på Bulgarien och Rumänien genom rådets beslut (EU) 2017/1908(41).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 767/2008 ska ändras på följande sätt:

-1.  Titeln ska ersättas med följande:"

”Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av information om viseringar för kortare vistelse, viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd (VIS-förordningen)” [Ändr. 32]

"

1.  I artikel 1 ska följande punkter läggas till:"

”I denna förordning fastställs också förfaranden för informationsutbytet mellan medlemsstaterna vad gäller viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd, inbegripet om vissa beslut om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd.

Genom att lagra identitetsuppgifter, uppgifter om resehandlingar och biometriska uppgifter i den gemensamma databasen för identitetsuppgifter (CIR) som inrättats genom artikel 17 i Europaparlamentets och rådets förordning 2018/XX* [förordning 2018/XX om interoperabilitet (gränser och viseringar)] bidrar VIS till att underlätta och bistå vid en korrekt identifiering av personer som är registrerade i VIS.”

_______

* Europaparlamentets och rådets förordning 2018/XX* [förordning 2018/XX om interoperabilitet (gränser och viseringar)] (EUT L).”

"

2.  Artikel 2 ska ersättas med följande:"

”Artikel 2

Syftet med VIS

1.  VIS ska ha till syfte att förbättra genomförandet av den gemensamma viseringspolitiken avseende viseringar för kortare vistelse, det konsulära samarbetet och samråd mellan centrala viseringsmyndigheter genom att underlätta utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna om viseringsansökningar och de beslut som fattas om dessa, i syfte att [Ändr. 33]

   a) underlätta och påskynda viseringsansökningsförfarandet, [Ändr. 34]
   b) förebygga kringgående av kriterierna för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan,
   c) underlätta kampen mot bedrägeri,
   d) underlätta kontroller vid gränsövergångsställen vid de yttre gränserna och inom medlemsstaternas territorium,
   e) bistå vid identifiering och återvändande av personer som inte, eller inte längre, uppfyller villkoren för inresa till, vistelse eller bosättning på medlemsstaternas territorium,
   f) bistå vid identifiering av försvunna personer i enlighet med artikel 22o, [Ändr. 35]
   g) underlätta tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013* och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU**,
   h) bidra till att förebygga hot mot någon av medlemsstaternas inre säkerhet, särskilt genom att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott under lämpliga och strikt fastställda omständigheter, [Ändr. 36]
   i) bidra till att förebygga hot mot någon av medlemsstaternas inre säkerhet, [Ändr. 37]
   j) säkerställa en korrekt identifiering av personer,
   k) stödja målen för Schengens informationssystem (SIS) avseende registreringar om tredjelandsmedborgare som har nekats inresa, personer som är efterlysta för att gripas, överlämnas eller utlämnas, försvunna personer eller personer som söks för att delta i ett rättsligt förfarande samt personer som är registrerade för diskreta kontroller eller särskilda kontroller.

2.  När det gäller viseringar för längre vistelser och uppehållstillstånd ska VIS ha till syfte att underlätta informationsutbytet mellan medlemsstaterna om beslut med anknytning till dem, i syfte att

   a) stödja en hög säkerhetsnivå i alla medlemsstater genom att bidra till bedömningen av huruvida en sökande eller en innehavare av en handling anses utgöra ett hot mot den allmänna ordningen, eller den inre säkerheten eller folkhälsan innan ankomsten till gränsövergångsställena vid de yttre gränserna, [Ändr. 38]
   b) underlätta kontroller vid gränsövergångsställen vid de yttre gränserna och stärka in- och utresekontrollernas kontrollernas effektivitet och effektiviteten av kontroller inom territoriet, medlemsstaternas territorium, [Ändr. 39]
   c) bidra till att förebygga hot mot någon av medlemsstaternas inre säkerhet, särskilt genom att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott under lämpliga och strikt definierade omständigheter, [Ändr. 40]
   d) säkerställa en korrekt identifiering av personer,
   da) bistå vid identifiering av försvunna personer i enlighet med artikel 22o, [Ändr. 41]
   e) underlätta tillämpningen av förordning (EU) nr 604/2013 och direktiv 2013/32/EU,
   f) stödja målen för Schengens informationssystem (SIS) avseende registreringar om tredjelandsmedborgare som har nekats inresa, personer som är efterlysta för att gripas, överlämnas eller utlämnas, försvunna personer eller personer som söks för att delta i ett rättsligt förfarande samt personer som är registrerade för diskreta kontroller eller särskilda kontroller.

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 29.6.2013, s. 31).

** Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 29.6.2013, s. 60).”.

"

2a)  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 2a

Utformning

1.  VIS ska vara baserat på en centraliserad struktur och ska bestå av

   a) den gemensamma databas för identitetsuppgifter som inrättas genom [artikel 17.2 a i förordning 2018/XX om interoperabilitet (gränser och viseringar)],
   b) ett centralt informationssystem (VIS centrala system),
   c) ett gränssnitt i varje medlemsstat (nedan kallat det nationella gränssnittet eller NI-VIS) som ska utgöra en förbindelse med den berörda centrala nationella myndigheten i respektive medlemsstat, eller ett enhetligt nationellt gränssnitt i varje medlemsstat som bygger på gemensamma tekniska specifikationer, är identiskt för alla medlemsstater och möjliggör anslutning av VIS centrala system till medlemsstaternas nationella infrastrukturer,
   d) en kommunikationsinfrastruktur mellan VIS centrala system och de nationella gränssnitten,
   e) en säker kommunikationskanal mellan VIS centrala system och in- och utresesystemets centrala system,
   f) en säker kommunikationsinfrastruktur mellan VIS centrala system och de centrala infrastrukturerna för den europeiska sökportal som inrättas genom [artikel 6 i förordning 2018/XX om interoperabilitet (gränser och viseringar)], den gemensamma biometriska matchningstjänst som inrättas genom [artikel 12 i förordning 2018/XX om interoperabilitet (gränser och viseringar)], den gemensamma databas för identitetsuppgifter som inrättas genom [artikel 17 i förordning 2018/XX om interoperabilitet (gränser och viseringar)] och den detektor för multipla identiteter som inrättas genom [artikel 25 i förordning 2018/XX om interoperabilitet (gränser och viseringar)],
   g) en mekanism för samråd om ansökningar och utbyte av information mellan centrala viseringsmyndigheter (”VISMail”),
   h) en nätport för transportörer,
   i) en säker webbtjänst som möjliggör kommunikation mellan VIS centrala system, å ena sidan, och nätporten för transportörer och de internationella systemen, å andra sidan,
   j) en databas med uppgifter för rapporterings- och statistikändamål.
   k) ett verktyg som ger sökande möjlighet att ge eller återkalla sitt samtycke till att deras ansökningsakt lagras under ytterligare en period.

VIS centrala system, de enhetliga nationella gränssnitten, webbtjänsten, nätporten för transportörer och VIS kommunikationsinfrastruktur ska dela och så mycket som det tekniskt är möjligt, återanvända maskinvaru- och programvarukomponenter från in- och utresesystemets centrala system, de enhetliga nationella gränssnitten för in- och utresesystemet, Etias nätport för transportörer, in- och utresesystemets webbtjänst respektive in- och utresesystemets kommunikationsinfrastruktur.

2.  NI-VIS ska bestå av följande:

   a) Ett lokalt nationellt gränssnitt (LNI) i varje medlemsstat, vilket är det gränssnitt som fysiskt förbinder medlemsstaten med det säkra kommunikationsnätet, och som innehåller den krypteringsutrustning som är speciellt avsedd för VIS. LNI ska vara lokaliserat i respektive medlemsstat.
   b) Ett reservdriftssystem för LNI (BLNI) som ska ha samma innehåll och funktion som LNI.

3.  LNI och BLNI får endast användas för ändamål som definieras i EU-lagstiftningen för VIS.

4.  Centraliserade tjänster ska finnas på två olika platser: i Strasbourg i Frankrike, som är värd för den ordinarie delen av VIS centrala system och centralenheten, samt i St Johann im Pongau i Österrike, som är värd för VIS centrala reservdriftssystem och centralenhetens reservdriftssystem. Anslutningen mellan den ordinarie delen av VIS centrala system och VIS centrala reservdriftssystem ska tillåta kontinuerlig synkronisering mellan centralenheten och centralenhetens reservdriftssystem. Kommunikationsinfrastrukturen ska stödja och bidra till att säkerställa oavbruten tillgång till VIS. Den ska innehålla redundanta och avgränsade sökvägar för anslutningarna mellan VIS centrala system och VIS centrala reservdriftssystem, och den ska även innehålla redundanta och avgränsade sökvägar för anslutningarna mellan varje nationellt gränssnitt och VIS centrala system samt VIS centrala reservdriftssystem. Kommunikationsinfrastrukturen ska tillhandahålla ett krypterat, virtuellt, privat nätverk som är särskilt avsett för VIS-uppgifter och för kommunikation mellan medlemsstaterna samt mellan medlemsstaterna och den myndighet som ansvarar för den operativa förvaltningen av VIS centrala system.” [Ändr. 42]

"

3.  Artikel 3 ska utgå.

4.  Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a)  följande punkt ska införas:"

3a. central myndighet: den myndighet som har inrättats av en medlemsstat i enlighet med förordning (EG) nr 810/2009. [Ändr. 43]

"

b)  följande punkter ska läggas till:"

12. VIS-uppgifter: alla uppgifter som lagras i VIS centrala system och i CIR i enlighet med artiklarna 9–14 och 22c–22f.

   13. identitetsuppgifter: de uppgifter som avses i artikel 9.4 a och 9.4 aa.
   14. uppgifter om fingeravtryck: uppgifter om fingeravtryck som lagras i en VIS-fil.
   15. ansiktsbild: en digital bild av ansiktet med tillräcklig bildupplösning och kvalitet för att den ska kunna användas för automatiserad biometrisk matchning [Ändr. 44].
   16. Europoluppgifter: de personuppgifter som behandlas av Europol för det syfte som avses i artikel 18.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794*.
   17. uppehållstillstånd: alla uppehållstillstånd som utfärdats av medlemsstaterna i enlighet med den enhetliga utformning som fastställs i rådets förordning (EG) nr 1030/2002** och alla övriga handlingar som avses i artikel 2.16 b i förordning (EU) 2016/399.
   18. visering för längre vistelse: ett tillstånd som utfärdas av en medlemsstat enligt artikel 18 i Schengenkonventionen.
   19. nationell tillsynsmyndighet: tillsynsmyndigheter: de tillsynsmyndigheter som inrättats för brottsbekämpande ändamål i enlighet med avses i artikel 51.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679** och de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 41 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680***. [Ändr. 45]
   (19a) träff: förekomst av en koppling som framgår när de relevanta uppgifter som registrerats i en ansökningsakt i VIS jämförs med relevanta uppgifter i ett register, en akt eller en registrering i VIS, SIS, in- och utresesystemet, Etias, Eurodac, Europols uppgifter eller Interpols databas över stulna och förkomna resehandlingar (SLTD). [Ändr. 46]
   20. brottsbekämpning: förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott inom en strikt fastställd ram. [Ändr. 47]
   21. terroristbrott: brott enligt nationell lagstiftning som motsvarar eller är likvärdiga med de brott som avses avses i artiklarna 3–14 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541**** eller som är likvärdiga med ett av dessa brott för de medlemsstater som inte är bundna av det direktivet. [Ändr. 48]
   22. grova brott: brott som motsvarar eller är likvärdiga med de brott som avses i artikel 2.2 i rådets rambeslut 2002/584/RIF*****, om de enligt nationell lagstiftning kan bestraffas med fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd i minst tre år.

________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF (EUT L 135, 24.5.2016, s. 53).

** Rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland (EGT L 157, 15.6.2002, s. 1).

*** Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1). [Ändr. 49]

*****Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 4.5.2016, s. 89).

**** Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF (EUT L 88, 31.3.2017, s. 6).

***** Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämning mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 18.7.2002, s. 1).”

"

5.  Artikel 5 ska ersättas med följande:"

”Artikel 5

Uppgiftskategorier

1.  Endast följande uppgiftskategorier ska registreras i VIS:

   a) Alfanumeriska uppgifter om sökanden av en visering för kortare vistelse och om begärda, utfärdade, vägrade, ogiltigförklarade, återkallade eller förlängda viseringar som avses i artikel 9.1–9.4 och artiklarna 10–14, alfanumeriska uppgifter om viseringar för längre vistelse och om uppehållstillstånd som utfärdats, dragits tillbaka, vägrats, ogiltigförklarats, återkallats eller förlängts som avses i artiklarna 22c, 22d, 22e och 22f, samt information om de träffar som avses i artiklarna 9a och 22b, och resultaten av de kontroller som avses i artikel 9c.6.
   b) Ansiktsbilder som avses i artiklarna 9.5 och 22c.2 f.
   c) Uppgifter om fingeravtryck som avses i artiklarna 9.6 och 22c.2 g. och 22d g. [Ändr. 50]
   ca) Scannade kopior av sidan med biografiska uppgifter i den resehandling som avses i artikel 9.7. [Ändr. 51]
   d) Länkar till andra ansökningar som avses i artikel 8.3 och 8.4 samt artikel 22a.3.

2.  De meddelanden som översänds av VIS, och som avses i artikel 16, artikel 24.2 och artikel 25.2, ska inte registreras i VIS, vilket inte hindrar registrering av sådan uppgiftsbehandling som avses i artikel 34.

3.  CIR ska innehålla de uppgifter som avses i artikel 9.4 a–9.4 cc, artikel 9.5 och 9.6, artikel 22c.2 a–22c.2 cc, 22c.2 f och 22c.2 g och artikel 22d a–22d cc 22d c och 22d f och 22d g. De återstående VIS-uppgifterna ska lagras i VIS centrala system.” [Ändr. 52]

"

6.  Följande artikel ska införas som artikel 5a:"

”Artikel 5a

Förteckning över erkända resehandlingar

1). Den förteckning över resehandlingar som möjliggör passage av de yttre gränserna och i vilka en visering kan införas, vilken fastställs genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1105/2011/EU*, ska integreras i VIS. [Ändr. 53]

2). VIS ska tillhandahålla en funktion för centraliserad förvaltning av förteckningen över erkända resehandlingar och en underrättelse om erkännande eller icke-erkännande av förtecknade resehandlingar i enlighet med artikel 4 i beslut nr 1105/2011/EU. [Ändr. 54]

3). De detaljerade bestämmelserna om förvaltning av den funktion som avses i punkt 2 ska fastställas i genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 49.2. [Ändr. 55]

_________________

* Europaparlamentets och rådets beslut nr 1105/2011/EU av den 25 oktober 2011 om förteckningen över resehandlingar som möjliggör passage av de yttre gränserna och i vilka en visering kan införas samt om införandet av en mekanism för upprättande av denna förteckning (EUT L 287, 4.11.2011, s. 9).”

"

7.  Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

-a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 22a ska åtkomst till VIS för att föra in, ändra eller radera de uppgifter som avses i artikel 5.1 i enlighet med denna förordning ska uteslutande vara förbehållet vederbörligen bemyndigad personal vid viseringsmyndigheterna. Antalet vederbörligen bemyndigade anställda ska vara strikt begränsat efter vad som är nödvändigt för deras tjänsteutövning.” [Ändr. 56]

"

a)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

"2. Åtkomst till VIS för att inhämta uppgifter ska uteslutande vara förbehållen den vederbörligen bemyndigade personal vid de nationella myndigheter i varje medlemsstat och de EU-organ som är behöriga för de ändamål som fastställs i artiklarna 15–22, 22c–22f och 22g–22 22l, samt för de syften som anges i artiklarna 20 och 21 i [förordning 2018/XX om interoperabilitet (gränser och viseringar)].

De myndigheter som har rätt att söka i eller få åtkomst till VIS i syfte att förebygga, förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott eller andra grova brott ska utses i enlighet med kapitel IIIb.

Åtkomsten ska begränsas till den utsträckning som uppgifterna är nödvändiga för utförandet av deras arbetsuppgifter i enlighet med dessa ändamål och ska stå i proportion till de mål som eftersträvas.” [Ändr. 57]

"

aa)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

”3. Varje medlemsstat ska utse de behöriga myndigheter vilkas vederbörligen bemyndigade personal ska ha befogenhet att föra in, ändra, radera eller inhämta uppgifter i VIS. Varje medlemsstat ska utan dröjsmål översända en förteckning över dessa myndigheter till eu-LISA, inbegripet dem som avses i artikel 29.3a, samt meddela alla eventuella ändringar av förteckningen. I förteckningen ska det för varje myndighet anges vilka uppgifter den får hämta och för vilka syften.

eu-LISA ska säkerställa att förteckningen och förteckningar över de utsedda myndigheter som avses i artikel 22k.2 och den centrala åtkomstpunkt som avses i artikel 22k.4 årligen offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. eu-LISA ska upprätthålla en kontinuerligt uppdaterad förteckning på sin webbplats med de ändringar som skickas in av medlemsstaterna mellan de årliga offentliggörandena.” [Ändr. 58]

"

b)  Följande punkt ska läggas till som punkt 4:"

”4. VIS ska tillhandahålla en funktion för en centraliserad förvaltning av denna förteckning.”

"

c)  Följande punkt ska läggas till som punkt 5:"

”5. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 48a avseende de detaljerade bestämmelserna om förvaltning av funktionen för en centraliserad förvaltning av den förteckning som avses i punkt 3. ska fastställas i genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 49.2.” [Ändr. 59]

"

7a.  I artikel 7 ska punkt 2 ersättas med följande:"

”2. Behandlingen av personuppgifter i VIS av varje behörig myndighet får inte leda till att sökande och viseringsinnehavare eller sökande och innehavare av viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd diskrimineras på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politiska eller andra åsikter, tillhörighet till en nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Behandlingen ska fullt ut respektera mänsklig värdighet och integritet samt grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inbegripet rätten till respekt för privatlivet och skydd av personuppgifter. Särskild hänsyn ska tas till barn, äldre och personer med funktionsnedsättning samt personer i behov av internationellt skydd. Barnets bästa ska komma i främsta rummet.”. [Ändr. 60]

"

8.  I artikel 7 ska en ny punkt införas som punkt 3 ska följande punkter läggas till::"

”3. Barnets bästa ska vara en fråga av största vikt som ska ha företräde över alla andra frågor för medlemsstaterna under alla förfaranden som föreskrivs i denna förordning med full respekt för internationella konventionen om barnets rättigheter. Barnets välfärd, trygghet och säkerhet, särskilt om det finns en risk för att barnet är ett offer för människohandel, och barnets åsikter ska beaktas och tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad. [Ändr. 61]

3a.  Medlemsstaterna ska genomföra denna förordning i full överensstämmelse med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till mänsklig värdighet, rätten till frihet och säkerhet, respekten för privatlivet och familjelivet, skyddet av personuppgifter, rätten till asyl och skyddet av principen om ”non-refoulement” och skydd vid avlägsnande, utvisning eller utlämning, rätten till icke-diskriminering, barnets rättigheter och rätten till ett effektivt rättsmedel.”. [Ändr. 62]

"

8a.  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 7a

Uppgifter om barns fingeravtryck

1.  Genom undantag från artikel 22c.2 g ska inga fingeravtryck av barn under sex års ålder föras in i VIS.

2.  Biometriska uppgifter om underåriga från sex års ålder ska tas av tjänstemän som utbildats särskilt för att ta biometriska uppgifter av underåriga på ett barnvänligt och barnanpassat sätt och med full respekt för barnets bästa och de garantier som fastställs i FN:s konvention om barnets rättigheter.

Underåriga ska i förekommande fall åtföljas av en vuxen familjemedlem när deras biometriska uppgifter tas. Ett ensamkommande barn ska åtföljas av en förmyndare, en företrädare eller, om en företrädare inte har utsetts, en person som är utbildad för att värna om barnets bästa och barnets allmänna välbefinnande, samtidigt som hans eller hennes biometriska uppgifter tas. En person med sådan utbildning ska inte vara den tjänsteman som ansvarar för att ta biometriska uppgifter och ska agera oberoende och får inte ta emot order från den tjänsteman eller den avdelning som ansvarar för att ta biometriska uppgifter. Ingen form av kraft får användas mot underåriga för att säkerställa att de uppfyller skyldigheten att tillhandahålla biometriska uppgifter.

3.  Genom undantag från artikel 13.2 i förordning (EG) nr 810/2009 ska konsulaten inte begära att barn mellan 6 och 12 år infinner sig på konsulatet för insamling av biometriska kännetecken, om detta skulle innebära en alltför stor börda och kostnader för familjer. I sådana fall ska biometriska kännetecken tas vid de yttre gränserna där särskild uppmärksamhet ska ägnas åt att undvika handel med barn.

4.  Genom undantag från bestämmelserna om användning av uppgifter som föreskrivs i kapitlen II, III, IIIa och IIIb får åtkomst till uppgifter om barns fingeravtryck endast ges för följande ändamål:

   a) För att verifiera barnets identitet vid ansökan om visering i enlighet med artikel 15 och vid de yttre gränserna i enlighet med artiklarna 18 och 22 g, och
   b) bidra till att förebygga och bekämpa missbruk av barns rättigheter enligt kapitel IIIb, under förutsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:
   i) En sådan tillgång måste vara nödvändig för att förebygga, upptäcka eller utreda handel med barn.
   ii) Tillgången är nödvändig i ett särskilt fall.
   iii) Identifieringen är till barnets bästa.”. [Ändr. 63]

"

9.  Titeln på kapitel II ska ersättas med följande:"

”VISERINGSMYNDIGHETERNAS INFÖRANDE OCH ANVÄNDNING AV UPPGIFTER OM VISERINGAR FÖR KORTARE VISTELSE” [Ändr. 64] (Berör inte den svenska versionen.)

"

10.  Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. När ansökan kan tas upp till prövning enligt artikel 19 i förordning (EG) nr 810/2009 ska viseringsmyndigheten inom två arbetsdagar upprätta en ansökningsakt genom att i VIS föra in de uppgifter som avses i artikel 9, om det krävs att sökanden ska lämna dessa uppgifter.”

"

b)  Följande punkt ska införas som punkt 1a:"

”1a. När ansökningsakten har upprättats ska VIS automatiskt inleda en sökning enligt artikel 9a och tillhandahålla träffar.”

"

c)  Punkt 5 ska ersättas med följande:"

5. Om vissa uppgifter inte måste lämnas av rättsliga skäl eller om de faktiskt inte kan lämnas, ska det eller de särskilda datafälten markeras som ”icke tillämpligt”. Om det saknas fingeravtryck bör det anges med ”VIS0”; systemet ska dessutom göra det möjligt att göra åtskillnad mellan fall enligt artikel 13.7 a–d i förordning (EG) nr 810/2009.”

"

11.  Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 4 ska leden a, b och c ersättas med följande:"

”a) Efternamn (familjenamn), förnamn, födelsedatum, samtliga medborgarskap och kön.

   aa) Efternamn vid födseln (tidigare efternamn),födelseort, födelseland och medborgarskap vid födseln.
   b) Resehandlingens eller resehandlingarnas typ och nummer och koden på tre bokstäver för det land som utfärdat resehandlingen eller resehandlingarna.
   c) Resehandlingens eller resehandlingarnas sista giltighetsdag.
   cc) Den myndighet som utfärdat resehandlingen och dag för utfärdande.”

"

b)  Punkt 5 ska ersättas med följande:"

"5. En ansiktsbild av sökanden i enlighet med artikel 13.1 13 i förordning (EG) nr 810/2009.” [Ändr. 65]

"

ba)  led 6 ska ersättas med följande:"

“6. Sökandens fingeravtryck, i enlighet med artikel 13 i förordning (EG) nr 810/2009.” [Ändr. 66]

"

c)  Följande punkt ska läggas till som punkt 7:"

”7. En scannad kopia av sidan med biografiska uppgifter.”

"

d)  Följande två stycken ska läggas till:"

”8. Den ansiktsbild på tredjelandsmedborgaren som avses i punkt 5 första stycket ska ha tillräckligt hög bildupplösning och kvalitet för att kunna användas för automatiserad biometrisk matchning. Om kvaliteten är otillräcklig ska ansiktsbilden inte användas för automatiserad matchning. [Ändr. 67]

Genom undantag från andra första stycket får ansiktsbilden, i undantagsfall där kvalitets- och bildupplösningsspecifikationerna för registrering i VIS av en ansiktsbild som tagits på plats inte kan uppfyllas, tas fram elektroniskt från chippet i de elektroniska maskinläsbara resehandlingarna. I sådana fall ska ansiktsbilden endast infogas i personakten efter elektronisk verifiering av att den ansiktsbild som är registrerad i chippet i de elektroniska maskinläsbara resehandlingarna motsvarar den ansiktsbild av den berörda tredjelandsmedborgaren som tagits på plats.” [Ändr. 68]

"

12.  Följande artiklar ska införas som artiklarna 9a–9d:"

"Artikel 9a

Sökningar i andra system

1.  Ansökningsakterna ska behandlas automatiskt av VIS för att identifiera träffar. VIS ska pröva varje ansökningsakt individuellt.

2.  När en ansökan skapas eller en visering utfärdas ska VIS kontrollera om den resehandling som är kopplad till ansökan är erkänd i enlighet med beslut nr 1105/2011/EU, genom att utföra en automatisk sökning mot den förteckning över erkända resehandlingar som avses i artikel 5a och tillhandahålla ett resultat. [Ändr. 69]

3.  För de kontroller som avses i artikel 21.1 och artikel 21.3 a, c och d 21.3 a och c i förordning (EG) nr 810/2009 ska VIS inleda en sökning genom att använda den europeiska sökportalen sökportal som definieras i artikel 6.1 [i förordningen om interoperabilitet (gränser och viseringar)] för att jämföra de relevanta uppgifter som avses i artikel 9.4, 9.5 och 9.6 i denna förordning. med de uppgifter som finns i ett register, en akt eller en registrering i VIS, Schengens informationssystem (SIS), in- och utresesystemet, EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias), inklusive den bevakningslista som avses i artikel 29 i [förordning (EU) 2018/XX om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias)], Eurodac, [Ecris-TCN-systemet vad gäller fällande domar avseende terroristbrott och andra grova brott], Europoluppgifter, Interpols databas över stulna och förkomna resehandlingar (SLTD) och Interpols databas för resehandlingar som är föremål för ett meddelande (Interpol TDAWN). VIS ska kontrollera följande:

   a) Om den resehandling som använts för ansökan motsvarar en resehandling som anmälts som förkommen, stulen, förskingrad eller ogiltig i SIS.
   b) Om den resehandling som använts för ansökan motsvarar en resehandling som anmälts som förkommen, stulen eller ogiltig i SLTD-databasen.
   c) Om registrering om nekad inresa och vistelse finns för sökanden i SIS.
   d) Om sökanden är föremål för en registrering i SIS om personer som är efterlysta för att gripas och överlämnas enligt en europeisk arresteringsorder eller som är efterlysta för att gripas i syfte att utlämnas.
   e) Om sökanden och resehandlingen motsvarar ett nekat, återkallat eller ogiltigförklarat resetillstånd i Etias centrala system och dess innehavare.
   f) Om sökanden och resehandlingen finns med på den bevakningslista som avses i artikel 34 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240*.
   g) Om uppgifter om sökanden redan finns registrerade i VIS.
   h) Om uppgifterna som lämnats i ansökan avseende resehandlingen motsvarar en annan viseringsansökan som lämnats in tillsammans med andra identitetsuppgifter.
   i) Om sökanden för närvarande är registrerad som en person som överskridit den tillåtna vistelsen eller tidigare har registrerats som en person som överskridit den tillåtna vistelsen i in- och utresesystemet.
   j) Om sökanden är registrerad som en person som nekats inresa i in- och utresesystemet.
   k) Om sökanden varit föremål för beslut om nekande, ogiltigförklaring eller återkallande av visering för kortare vistelse enligt registrering i VIS.
   l) Om sökanden varit föremål för beslut om nekande, ogiltigförklaring eller återkallande av visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd enligt registrering i VIS.
   m) Om uppgifter som är specifika för den sökandes identitet registreras i Europoluppgifter.
   n) Om sökanden av en visering för kortare vistelse är registrerad i Eurodac.
   o) I de fall sökanden är underårig, huruvida sökandens vårdnadshavare eller förmyndare
   i) är föremål för en registrering i SIS om personer som är efterlysta för att gripas och överlämnas enligt en europeisk arresteringsorder eller som är efterlysta för att gripas i syfte att utlämnas,
   ii) är föremål för en registrering om nekad inresa och vistelse i SIS,
   iii) innehar en resehandling som finns med på den bevakningslista som avses i artikel 34 i förordning (EU) 2018/1240. [Ändr. 70]

3a.  Vid en sökning i SLTD-databasen ska de uppgifter som används av den europeiska sökportalens användare för att inleda en sökning inte delas med ägarna av Interpols uppgifter. [Ändr. 71]

4.  VIS ska till ansökningsakten lägga till en hänvisning till alla träffar som erhållits i enlighet med punkt 3. Dessutom ska VIS, i förekommande fall, identifiera den eller de medlemsstater som fört in eller tillhandahållit de uppgifter som gett upphov till träffen eller träffarna, eller Europol, och ska registrera detta i ansökningsakten. Ingen annan information än hänvisning till en träff eller uppgifternas upphovsman ska registreras. [Ändr. 72]

5.  Vid tillämpning av artikel 2.1 k ska de sökningar som utförs enligt punkt 3 i denna artikel jämföra de relevanta uppgifter som avses i artikel 15.2 med de uppgifter som finns i SIS för att avgöra om sökanden är föremål för någon av följande registreringar:

   a) En registrering om personer som är efterlysta för att gripas och överlämnas eller utlämnas.
   b) En registrering om försvunna personer.
   c) En registrering om personer som söks för att delta i ett rättsligt förfarande
   d) En registrering om personer och föremål som omfattas av diskreta kontroller, eller särskilda kontroller eller undersökningskontroller. [Ändr. 73]

5a.  En träff som är ett resultat av sökningar enligt artikel 9a.3 a, b, c, e, g, h, i, j, k, l och n ska bedömas av det konsulat som tagit emot viseringsansökan, i förekommande fall efter den kontroll av den centrala myndighet som avses i artikel 9c. [Ändr. 74]

5b.  Varje träff som är ett resultat av sökningar enligt artikel 9a.3 d, f, m, och o ska i förekommande fall kontrolleras och bedömas av den gemensamma kontaktpunkten i de medlemsstater som har infört eller tillhandahållit de uppgifter som gett upphov till träffen, i enlighet med artikel 9ca. [Ändr. 75]

5c.  Varje träff mot SIS ska också automatiskt anmälas till Sirenekontoret i den medlemsstat som skapade den registrering som gett upphov till träffen. [Ändr. 76]

5d.  Den anmälan som tillhandahålls Sirenekontoret i den medlemsstat eller den gemensamma kontaktpunkt som gjorde registreringen ska innehålla följande uppgifter:

   a) Efternamn, förnamn och eventuella andra namn (alias).
   b) Födelseort och födelsedatum.
   c) Kön.
   d) Medborgarskap och eventuellt andra medborgarskap.
   e) Medlemsstaten för den första planerade vistelsen och, om tillgänglig, adressen för den första planerade vistelsen.
   f) Sökandens bostadsadress eller, om uppgiften inte är tillgänglig, bosättningsort och bosättningsland.
   g) En hänvisning till eventuella träffar som erhållits, inbegripet datum och tid för träffen. [Ändr. 77]

5e.  Denna artikel ska inte utgöra ett hinder för inlämning av en asylansökan, oavsett skäl. I de fall där en viseringsansökan lämnas in av offer för våldsbrott, exempelvis våld i hemmet eller människohandel, som begåtts av deras så kallade sponsor, ska registreringen i VIS separeras från registreringen av sponsorn i syfte att skydda offren mot ytterligare risker. [Ändr. 78]

___________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 av den 12 september 2018 om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och om ändring av förordningarna (EU) nr 1077/2011, (EU) nr 515/2014, (EU) 2016/399, (EU) 2016/1624 och (EU) 2017/2226 (EUT L 236, 19.9.2018, s. 1).

Artikel 9b

Särskilda bestämmelser tillämpliga på sökningar i andra system för familjemedlemmar till EU-medborgare eller till andra tredjelandsmedborgare som åtnjuter rätt till fri rörlighet enligt unionsrätten

1.  När det gäller tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till en unionsmedborgare som omfattas av direktiv 2004/38/EG eller till en tredjelandsmedborgare som åtnjuter en likvärdig rätt till fri rörlighet som unionsmedborgare enligt en överenskommelse mellan unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och ett tredje land, å andra sidan, ska de automatiska kontrollerna i artikel 9a.3 utföras enbart i syfte att kontrollera att det inte finns några faktiska indikationer eller rimliga skäl grundade på faktiska indikationer som tyder på att personens vistelse på medlemsstaternas territorium innebär en säkerhetsrisk eller en stor epidemisk risk i enlighet med direktiv 2004/38/EG. [Ändr. 79]

2.  VIS ska inte kontrollera

   a) om sökanden för närvarande har rapporterats vara en person som överskridit den tillåtna vistelsen eller om det tidigare har rapporterats att han eller hon överskridit den tillåtna vistelsen genom en sökning i in- och utresesystemet,
   b) om sökanden motsvarar en person vars uppgifter har registrerats i Eurodac.

3.  Om den automatiska behandling av ansökan som avses i artikel 9a.3 tillhandahållit en träff som motsvarar en registrering om nekad inresa och vistelse som avses i artikel 24 i förordning (EG) nr 1987/2006 (EU) nr 2018/1861, ska viseringsmyndigheten kontrollera grunden för det beslut som ledde till att denna registrering fördes in i SIS. Om denna grund är kopplad till en risk för olaglig invandring, ska registreringen inte beaktas vid bedömningen av ansökan. Viseringsmyndigheten ska gå vidare enligt artikel 25.2 i SIS II-förordningen. 26.2 i förordning (EU) 2018/1861. [Ändr. 80]

Artikel 9c

Kontroll av de centrala myndigheterna och de gemensamma nationella kontaktpunkterna [Ändr. 81]

1.  En träff enligt vad som avses i artikel 9a.5b som är ett resultat av sökningar enligt artikel 9a.3 och inte automatiskt kan bekräftas av VIS ska kontrolleras manuellt av den gemensamma nationella kontaktpunkten i enlighet med artikel 9ca. Den centrala myndigheten i den medlemsstat som handlägger ansökan ska underrättas.. [Ändr. 82]

2.  Om En träff enligt vad som avses i artikel 9a.5a som är ett resultat av sökningar enligt artikel 9a.3 och inte automatiskt kan bekräftas av VIS ska kontrolleras manuellt av den centrala myndigheten. När den centrala myndigheten kontrollerar träffar manuellt ska den ha åtkomst till ansökningsakten och eventuella länkade ansökningsakter samt till alla träffar som genererats under den automatiska behandlingen enligt artikel 9a.3.artikel 9a.5a. [Ändr. 83]

3.  Den centrala myndigheten ska kontrollera om sökandens identitet som registrerats i ansökningsakten motsvarar de uppgifter som finns i VIS eller en av de databaser som konsulterats.

4.  Om personuppgifterna inte överensstämmer och ingen annan träff har rapporterats under den automatiska behandlingen enligt artikel 9a.3, ska den centrala myndigheten radera den felaktiga träffen från ansökningsakten.

5.  Om uppgifterna överensstämmer eller om det fortsatt råder tvivel om sökandens identitet, ska den centrala viseringsmyndighet som handlägger ansökan i berättigade fall underrätta den centrala myndigheten i den eller de andra medlemsstater som konstateras ha fört in eller tillhandahållit de uppgifter som gav upphov till träffen enligt artikel 9a.3. När det konstateras att en eller flera medlemsstater har fört in eller tillhandahållit de uppgifter som gav upphov till en sådan träff, ska den centrala myndigheten samråda med de centrala myndigheterna i den eller de andra medlemsstaterna med hjälp av det förfarande som anges i artikel 16.2. Varje tvivel ska vara till gagn för sökanden. [Ändr. 84]

6.  Resultatet av de kontroller som utförts av de andra medlemsstaternas centrala myndigheter ska läggas till i ansökningsakten.

7.  Om den jämförelse som avses i artikel 9a.5 lett till en eller flera träffar ska VIS, som ett undantag från punkt 1, sända en automatisk underrättelse till den centrala myndigheten i den medlemsstat som inlett sökningen för att den ska vidta eventuella lämpliga uppföljningsåtgärder. [Ändr. 85]

8.  Om det konstateras att Europol har tillhandahållit de uppgifter som gett upphov till en träff i enlighet med artikel 9a.3, ska den centrala myndigheten i den ansvariga medlemsstaten samråda med den nationella Europolenheten för uppföljning i enlighet med förordning (EU) 2016/794 och i synnerhet kapitel IV i förordningen. [Ändr. 86]

Artikel 9ca

Kontroll och bedömning av den gemensamma nationella kontaktpunkten

1.  Varje medlemsstat ska utse en nationell myndighet, som ska vara operativ 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan, vilket ska säkerställa relevanta manuella kontroller och bedömningar av träffar enligt denna förordning (”den gemensamma kontaktpunkten”). Den gemensamma kontaktpunkten ska bestå av sambandsmän från Sirenekontoret, Interpols nationella centralbyråer, Europols nationella centrala åtkomstpunkt, Etias nationella enhet och alla relevanta nationella brottsbekämpande myndigheter. Medlemsstaterna ska säkerställa tillräckligt med personal för den gemensamma kontaktpunkten som gör det möjligt för kontaktpunkten att kontrollera träffar som den underrättas om i enlighet med denna förordning, och med beaktande av de tidsfrister som anges i artikel 23 i förordning (EG) nr 810/2009.

2.  Kontaktpunkten ska manuellt kontrollera de träffar som hänvisats till den. Förfarandena enligt artikel 9c.2–6 ska tillämpas.

3.  Om uppgifterna efter den kontroll som avses i punkt 2 i denna artikel stämmer överens och en träff bekräftas ska kontaktpunkten i förekommande fall kontakta de ansvariga myndigheter som tillhandahållit de uppgifter som gett upphov till träffen, inklusive Europol. Kontaktpunkten ska därefter bedöma träffen. Den gemensamma kontaktpunkten ska avge ett motiverat yttrande mot bakgrund av det beslut om en ansökan som ska fattas enligt artikel 23 i förordning (EG) nr 810/2009.  Detta motiverade yttrande ska inkluderas i ansökningsakten. [Ändr. 87]

Artikel 9cb

Handbok

Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 48a för att i en handbok fastställa de relevanta uppgifter som ska jämföras vid sökningar i andra system enligt artikel 9a.3 och de förfaranden och regler som är nödvändiga för de sökningar, kontroller och bedömningar som avses i artikel 9a–ca. Denna delegerade akt ska omfatta en kombination av uppgiftskategorier för sökningar i varje system i enlighet med artikel 9a. [Ändr. 88]

Artikel 9d

Europols skyldigheter

Europol ska anpassa sitt informationssystem för att säkerställa att automatisk behandling av de sökningar som avses i artikel 9a.3 och artikel 22b.2 är möjlig.”

"

13.  I artikel 13 ska följande punkt läggas till som punkt 4:"

"4. När ansökningsakten har uppdaterats i enlighet med punkterna 1 och 2 ska VIS skicka en underrättelse till den medlemsstat som utfärdade viseringen med uppgift om det motiverade beslutet att upphäva eller återkalla viseringen. En sådan underrättelse ska genereras automatiskt av det centrala systemet och överföras via den mekanism som avses i artikel 16.” [Ändr. 89]

"

14.  Artikel 15 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 2 ska följande led införas som led ea:"

”ea) Ansiktsbild.”

"

b)  Följande punkt ska införas som punkt 2a:"

”2a. Den ansiktsbild som avses i punkt 2 led ea ska inte vara det enda sökkriteriet.”

"

15.  I artikel 16 ska punkterna 2 och 3 ersättas med följande:"

"2. När det skapas en ansökningsakt i VIS om en medborgare från ett specifikt tredjeland eller som tillhör en specifik kategori av sådana medborgare för vilka det krävs föregående samråd enligt artikel 22 i förordning (EG) nr 810/2009 ska VIS automatiskt översända begäran om samråd till den eller de medlemsstater som angetts.

Den eller de medlemsstater som förfrågan riktar sig till ska översända sitt svar till VIS, som ska vidarebefordra svaret till den medlemsstat som skapade ansökan.

Uteslutande i syfte att utföra samrådsförfarandet ska förteckningen över de medlemsstater som kräver att andra medlemsstaters centrala myndigheter samråder med deras centrala myndigheter under handläggningen av ansökningar om enhetliga viseringar som lämnats in av medborgare från specifika tredjeländer eller specifika kategorier av sådana medborgare enligt artikel 22 i förordning (EG) nr 810/2009, och över de berörda tredjelandsmedborgarna, integreras i VIS. [Ändr. 90]

3.  Det förfarande som anges i punkt 2 ska också tillämpas på följande:

   a) Överföring av information enligt artikel 25.4 om utfärdande av viseringar med begränsad territoriell giltighet, artikel 24.2 om ändring av uppgifter i den här förordningen och artikel 31 i förordning (EG) nr 810/2009 om efterhandsanmälningar. [Ändr. 91]
   b) Alla andra meddelanden med anknytning till konsulärt samarbete som inbegriper överföring av personuppgifter som registrerats i VIS eller som är kopplade till det, överföring av begäranden till behörig viseringsmyndighet om att vidarebefordra kopior av resehandlingar i enlighet med artikel 9.7 och andra handlingar som ligger till grund för ansökan och överföring av elektroniska kopior av dessa handlingar samt begäranden enligt artikel 9c och artikel 38.3. De behöriga viseringsmyndigheterna ska besvara en sådan begäran inom två arbetsdagar.” [Ändr. 92]

"

16.  Artikel 17 ska utgå.

17.  Titeln på kapitel III ska ersättas med följande:"

”ANDRA MYNDIGHETERS ÅTKOMST TILL UPPGIFTER OM VISERINGAR FÖR KORTARE VISTELSE”

"

18.  I artikel 18.6 ska andra stycket ersättas med följande:"

”De behöriga myndigheter som ansvarar för kontroller vid gränser vid vilka in- och utresesystemet har tagits i drift ska kontrollera viseringsinnehavarens fingeravtryck mot de fingeravtryck som har registrerats i VIS. För viseringsinnehavare vars fingeravtryck inte kan användas ska den sökning som avses i punkt 1 göras på grundval av de alfanumeriska uppgifter som föreskrivs i punkt 1 i kombination med ansiktsbilden.”

"

18a.  Artikel 18a ska ersättas med följande:"

”Artikel 18a

Hämtning av VIS-uppgifter för att skapa eller uppdatera en in- och utresepost eller post om nekad inresa för en viseringsinnehavare i in- och utresesystemet

Den behöriga myndighet som ansvarar för kontroller vid gränser vid vilka in- och utresesystemet har tagits i drift ska endast för ändamålen att skapa eller uppdatera en in- och utresepost eller post om nekad inresa för en viseringsinnehavare i in- och utresesystemet i enlighet med artiklarna 14.2, 16 och 18 i förordning (EU) 2017/2226 ges åtkomst för att i VIS hämta och till in- och utresesystemet importera de uppgifter som lagras i VIS och som förtecknas i artikel 16.1 d och artikel 16.2 c–f i den förordningen.”. [Ändr. 93]

"

19.  Följande artikel ska införas som artikel 20a:"

"Artikel 20a

Användning av VIS-uppgifter i syfte att föra in SIS-registreringar om försvunna personer eller utsatta personer som behöver hindras från att resa och åtkomst till dessa uppgifter [Ändr. 94]

1.  Uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbilder som är lagrade i VIS får användas i syfte att föra in registreringar om försvunna personer, barn som löper risk att bortföras eller utsatta personer som behöver hindras från att resa i enlighet med artikel 32 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)*... [förordning (EU) om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete]. I sådana fall ska utbytet av uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbilder göras via en säker kommunikationskanal till Sirenekontoret i den medlemsstat som äger uppgifterna. [Ändr. 95]

2.  När det förekommer en träff mot en SIS-registrering genom användning av uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbilder som avses är lagrade i VIS enligt i punkt 1, får barnskyddsmyndigheterna och de nationella rättsliga myndigheterna, inklusive de som ansvarar för att väcka allmänt åtal under ett straffrättsligt förfarande och för att inleda rättsliga utredningar som föregår åtal, och deras samordnande myndigheter som avses i artikel 43 44 i förordning (EU) ... [COM(2016)0883 – SIS LE (polissamarbete)], vid fullgörandet av sina uppgifter begära åtkomst till uppgifter som har förts in i VIS. De villkor som fastställs i unionsrätten och i nationell lagstiftning ska tillämpas. Medlemsstaterna ska se till att uppgifterna överförs på ett säkert sätt. [Ändr. 96]

__________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) ...av den … (EUT L .., s. ).”

"

20.  I artikel 22 ska punkt punkterna 1 och 2 ersättas med följande:"

”1. De behöriga asylmyndigheterna ska i enlighet med artikel 21 i förordning (EG) nr 343/2003 kunna göra sökningar på grundval av asylsökandens fingeravtryck, dock endast för prövning av en asylansökan. Om asylsökandens fingeravtryck inte kan användas eller om sökningen på grundval av fingeravtrycken inte kan genomföras, ska sökningen göras på grundval av de uppgifter som avses i artikel 9.4 a och/eller b–cc. Sökningen får göras i kombination med de uppgifter som avses i artikel 9.4 aa. [Ändr. 97]

2.  Om en sökning med de uppgifter som förtecknas i punkt 1 visar att det har registrerats uppgifter om en sökande av internationellt skydd i VIS, ska den behöriga asylmyndigheten ges åtkomst för att konsultera följande uppgifter om sökanden och om eventuella länkade ansökningsakter avseende sökanden i enlighet med artikel 8.3, uteslutande för det ändamål som avses i punkt 1:

   a) Ansökans nummer.
   b) De uppgifter som tagits från ansökningsformuläret eller ansökningsformulären och som avses i artikel 9.4, 9.5 och 9.7.
   c) Fotografier. Ansiktsbilder. [Ändr. 98]
   d) Uppgifter om utfärdade, ogiltigförklarade och återkallade viseringar eller viseringar vilkas giltighetstid har förlängts enligt artiklarna 10, 13 och 14.
   e) De uppgifter som avses i artikel 9.4 och 9.5 i de länkade ansökningsakterna i enlighet med artikel 8.4.” [Ändr. 99]

"

21.  Artikel 23 ska ersättas med följande:"

"Artikel 23

Lagringsperiod för uppgifter

1.  Varje akt ansökningsakt ska lagras i VIS i högst fem år, utan att detta påverkar tillämpningen av bestämmelserna om radering i artiklarna 24 och 25 eller bestämmelserna om loggföring i artikel 34. [Ändr. 100]

Denna period börjar löpa

   a) samma dag som viseringen, viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet upphör att gälla, om en visering, en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd har utfärdats,
   b) den nya sista giltighetsdagen för viseringen eller viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet om en visering eller en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd har förlängts, [Ändr. 101]
   c) samma dag som ansökningsakten upprättades i VIS, om ansökan har dragits tillbaka, lagts ner eller avbrutits,
   d) samma dag som den ansvariga myndigheten fattat ett beslut ifall en visering, en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd har avslagits, ogiltigförklarats, förkortats, dragits tillbaka eller återkallats, beroende på vad som är tillämpligt.

2.  Efter utgången av den period som avses i punkt 1 ska VIS automatiskt radera akten samt länken eller länkarna till denna akt enligt artikel 8.3 och 8.4 samt artikel 22a.3 och 22a.5.” [Ändr. 102]

2a.  Med undantag från punkt 1 gäller följande:

   a) Ansökningsakter som avser uppehållstillstånd ska raderas efter högst tio år.
   b) Ansökningsakter för barn under 12 år ska raderas när barnet lämnar Schengenområdet. [Ändr. 103]

2b.  Genom undantag från punkt 1 får den ansökningsakt som avses i denna artikel, för att underlätta en ny ansökan, lagras under en ytterligare period på högst tre år från slutet av giltighetstiden för viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet, och endast om sökanden efter en begäran om godkännande frivilligt och uttryckligen samtycker genom att underteckna ett intyg. Begäran om samtycke ska presenteras på ett sätt som tydligt kan skiljas från andra frågor, i en begriplig och lätt tillgänglig form och med användning av ett klart och tydligt språk, i enlighet med artikel 7 i förordning (EU) 2016/679. Sökanden får när som helst återkalla sitt samtycke, i enlighet med artikel 7.3 i förordning (EU) 2016/679. Om sökanden återkallar sitt samtycke ska ansökningsakten automatiskt raderas ur VIS.

eu-LISA ska utveckla ett verktyg som gör det möjligt för sökande att ge och återkalla sitt samtycke.

Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 48a för att ytterligare definiera det verktyg som de sökande ska använda för att ge och återkalla sitt samtycke. [Ändr. 104]

"

22.  I artikel 24 ska punkt punkterna 2 och 3 ersättas med följande:"

"2. Om en medlemsstat har bevis som tyder på att uppgifter som behandlas i VIS är oriktiga eller att uppgifter har behandlats i VIS i strid med denna förordning, ska den omedelbart informera den ansvariga medlemsstaten. Ett sådant meddelande ska översändas i enlighet med förfarandet i artikel 16.3.

Om de oriktiga uppgifterna avser länkar som skapats enligt artikel 8.3 eller 8.4 och artikel 22a.3 ska den ansvariga medlemsstaten utföra nödvändiga kontroller och tillhandahålla ett svar inom 48 timmar samt i förekommande fall korrigera länken. Om inget svar tillhandahålls inom den fastställda tidsfristen, ska den begärande medlemsstaten korrigera länken och underrätta den ansvariga medlemsstaten om den korrigering som gjorts via VISMail.

3.  Den ansvariga medlemsstaten ska så snart som möjligt kontrollera de berörda uppgifterna och om nödvändigt omedelbart rätta eller radera dem.”. [Ändr. 105]

"

23.  Artikel 25 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. Om en sökande har erhållit medborgarskap i en medlemsstat före utgången av den period som avses i artikel 23.1, ska den medlemsstat som upprättade de aktuella ansökningsakterna och länkarna omedelbart radera de ansökningsakter, akter och länkar som avses i artiklarna 8.3 och 8.4 och i 22a.3 rörande honom eller henne ur VIS.” [Ändr. 106]

"

b)  I punkt 2 ska ordet ”VIS” ersättas med ”VISMail”.

(23a)  Artikel 26 ska ändras på följande sätt:

a)  punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:"

”1. eu-LISA ska ha ansvar för den operativa förvaltningen av VIS och dess komponenter i enlighet med artikel 2a. eu-LISA ska i samarbete med medlemsstaterna se till att bästa tillgängliga teknik, med förbehåll för en kostnads-nyttoanalys, alltid används för de komponenterna. [Ändr. 107]

2.  Den operativa förvaltningen av VIS ska bestå i alla de arbetsuppgifter som krävs för att VIS ska kunna fungera dygnet runt alla dagar i veckan i enlighet med denna förordning, särskilt det underhåll och den tekniska utveckling som krävs för att säkerställa att VIS fungerar med tillfredsställande driftskvalitet, särskilt vad gäller svarstiden när konsulat och gränsmyndigheter gör sökningar i VIS centrala system. Sådana svarstider ska vara så korta som möjligt.”. [Ändr. 108]

"

b)  punkterna 3–8 ska utgå. [Ändr. 109]

24.  I artikel 26 ska följande punkt läggas till som punkt 8a:"

8a. Eu-LISA ska tillåtas att använda anonymiserade verkliga personuppgifter från VIS produktionssystem för teständamål under följande omständigheter:

   a) För diagnostik och reparationer när fel upptäcks i det centrala systemet.
   b) För tester av ny teknik och nya metoder som är relevanta för att förbättra det centrala systemets prestanda eller överföring av uppgifter till systemet.

I sådana fall ska säkerhetsåtgärderna, åtkomstkontrollen och loggningsaktiviteterna i testmiljön vara likvärdiga med de som finns i VIS produktionssystem. Verkliga personuppgifter som används för tester ska anonymiseras på ett sådant sätt att den registrerade inte längre kan identifieras.” [Ändr. 110]

"

c)  the following paragraphs are added:"

”9a. Om eu-LISA samarbetar med externa entreprenörer i samband med VIS-relaterade arbetsuppgifter ska eu-LISA noga övervaka entreprenörens verksamhet för att säkerställa att denna förordning efterlevs, särskilt i fråga om säkerhet, konfidentialitet och dataskydd.

9b.  Den operativa förvaltningen av VIS centrala system får inte anförtros privata företag eller privata organisationer.” [Ändr. 111]

"

25.  Artikel 27 ska ersättas med följande:"

"Artikel 27

Plats för det centrala informationssystemet för viseringar

Den ordinarie delen av det centrala VIS, som står för teknisk tillsyn och administration, ska vara belägen i Strasbourg (Frankrike) och en reserv för det centrala VIS, varigenom alla funktioner i den ordinarie delen av det centrala VIS säkerställs ska ligga i Sankt Johann im Pongau (Österrike).

Båda anläggningarna får användas samtidigt eu-LISA ska genomföra tekniska lösningar för att säkerställa oavbruten tillgång till VIS genom samtidig drift den aktiva driften av VIS centrala system och VIS centrala reservdriftssystem, under förutsättning att den andra anläggningen VIS centrala reservdriftssystem bibehåller kapaciteten att säkerställa driften av VIS om systemet VIS centrala system skulle sluta fungera, eller genom duplicering av systemet eller dess komponenter.” [Ändr. 112]

"

26.  Artikel 29 ska ändras på följande sätt:

a)  Titeln ska ersättas med följande:"

”Ansvaret för användningen av uppgifter och deras kvalitet

"

b)  Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)  led c ska ersättas med följande:"

”c) uppgifterna är korrekta, uppdaterade och av en lämplig kvalitet och fullständighet när de överförs till VIS.”

"

ii)  följande stycke ska läggas till:"

Medlemsstaterna ska därför säkerställa att konsulär personal och personal hos externa tjänsteleverantörer med vilka de samarbetar enligt artikel 43 i förordning (EG) nr 810/2009 får regelbunden utbildning om uppgiftskvalitet. [Ändr. 113]

"

c)  I punkt 2 a ska båda förekomsterna av ordet ”VIS” ersättas med orden ”VIS eller CIR”.

d)  Följande punkter ska införas som punkt 2a:"

”2a. Förvaltningsmyndigheten eu-LISA ska tillsammans med kommissionen utveckla, och upprätthållaoch kontinuerligt uppdatera automatiserade mekanismer för kvalitetskontroll och förfaranden för kvalitetskontroller av uppgifterna i VIS och ska regelbundet rapportera till medlemsstaterna. Förvaltningsmyndigheten eu-LISA ska säkerställa att det finns tillräckligt med utbildad personal för att genomföra de tekniska innovationer och uppgraderingar som krävs för att sköta mekanismerna för kvalitetskontroll av uppgifterna. eu-LISA ska regelbundet rapportera till medlemsstaterna och kommissionen om kvalitetskontroller kvalitetskontrollerna av uppgifterna. Kommissionen ska regelbundet rapportera till Europaparlamentet och rådet om problem som uppstår i fråga om uppgifternas kvalitet och hur de har behandlats. [Ändr. 114]

Mekanismen, förfarandena och efterlevnaden av kvalitetskraven på uppgifterna ska fastställas genom genomförandeåtgärder i enlighet med det förfarande som avses i artikel 49.2.

2b.  Kommissionen ska överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningsmöjligheterna, tillgängligheten, beredskapen och tillförlitligheten hos den teknik som behövs för att identifiera en person med hjälp av ansiktsbilder.” [Ändr. 115

"

da)  Följande punkt ska införas:"

”3a. När det gäller behandlingen av personuppgifter i VIS ska varje medlemsstat utse en myndighet som ska anses vara registeransvarig i enlighet med artikel 4.7 i förordning (EU) 2016/679 och som ska ha centralt ansvar för den medlemsstatens behandling av uppgifter. Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen om vilken myndighet som har utsetts.” [Ändr. 116]

"

27.  Följande artikel ska införas som artikel 29a:"

”Artikel 29a

Särskilda regler för införande av uppgifter

1.  Införande av de uppgifter som avses i artiklarna 9, 22c och 22d i VIS ska omfattas av följande preliminära villkor:

   a) Uppgifter enligt artiklarna 9, 22c, 22d och 6.4 får endast sändas införas till VIS efter en kvalitetskontroll som utförts av de ansvariga nationella myndigheterna. [Ändr. 117]
   b) Uppgifter enligt artiklarna 9, 22c, 22d och 6.4 kommer att behandlas av VIS efter en kvalitetskontroll som utförts av VIS enligt punkt 2.

2.  Kvalitetskontroller ska utföras av VIS på följande sätt:

   a) När det upprättas ansökningsakter eller akter om tredjelandsmedborgare i VIS ska kvalitetskontroller utföras på de uppgifter som avses i artiklarna 9, 22c och 22d; om dessa kontroller inte uppfyller de fastställda kvalitetskriterierna ska den eller de ansvariga myndigheterna automatiskt underrättas av VIS.
   b) De automatiska förfarandena enligt artikel 9 a.3 9a.3 och 22b.2 får utlösas av VIS endast efter en kvalitetskontroll som utförts av VIS enligt denna artikel; om dessa kontroller inte uppfyller de fastställda kvalitetskriterierna ska den eller de ansvariga myndigheterna automatiskt underrättas av VIS. [Ändr. 118]
   c) Kvalitetskontroller av ansiktsbilder samt finger- och handavtrycksuppgifter ska utföras när det upprättas ansökningsakter för tredjelandsmedborgare i VIS för att säkerställa att minimistandarderna för uppgiftskvaliteten uppfylls vilket möjliggör biometrisk matchning. [Ändr. 119] (Berör inte den svenska versionen.)
   d) Kvalitetskontroller av de uppgifter som avses i artikel 6.4 ska utföras vid lagring av information om de nationella utsedda myndigheterna i VIS.

3.  Det ska fastställas kvalitetsstandarder för lagring av de uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel. Specifikationerna för dessa standarder ska fastställas i genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 49.2.” [Ändr. 120] (Berör inte den svenska versionen.)

"

28.  I artikel 31 ska punkterna 1 och 2 ersättas med följande: "

”1. Utan att det påverkar förordning (EU) 2016/679 får de uppgifter som avses i artikel 9.4 a, b, c, k och m; 9.6 och 9.7 överföras eller göras tillgängliga för ett tredjeland eller en internationell organisation som förtecknas i bilagan, endast om det är nödvändigt i individuella fall i syfte att styrka tredjelandsmedborgares identitet och endast i återvändandesyfte i enlighet med direktiv 2008/115/EG eller i vidarebosättningssyfte i enlighet med förordning ...[vidarebosättningsförordning] och under förutsättning att den medlemsstat som förde in uppgifterna i VIS har gett sitt godkännande.” [Ändr. 121]

"

28a.  Artikel 31 ska ändras på följande sätt:

a)  punkterna 2 och 3 ska ersättas med följande:"

”2. Genom avvikelse från punkt 1 i den här artikeln får de uppgifter som avses i artikel 9.4 a, aa, b, c, cc, k och m samt 9.6 och 9.7 överföras av gränsmyndigheter eller invandringsmyndigheter till ett tredjeland eller en internationell organisation som förtecknas i bilagan till denna förordning, om det i enskilda fall är nödvändigt för att bevisa tredjelandsmedborgares identitet uteslutande i återvändandesyfte, och endast om ett av följande villkor är uppfyllt:

   a) Kommissionen har antagit ett beslut om adekvat skydd av personuppgifter i det aktuella tredjelandet i enlighet med artikel 45.3 i förordning (EU) 2016/679.
   b) Lämpliga skyddsåtgärder enligt artikel 46 i förordning (EU) 2016/679 har vidtagits, till exempel genom ett återtagandeavtal som är i kraft mellan unionen eller en medlemsstat och det aktuella tredjelandet.
   c) Artikel 49.1 d i förordning (EU) 2016/679 är tillämplig. [Ändr. 122]

3.   De uppgifter som avses i artikel 9.4 a, b, c, k och m samt 9.6 och 9.7 får överföras i enlighet med punkt 2 i den här artikeln endast om samtliga följande villkor är uppfyllda:

   a) Överföringen av uppgifterna utförs i enlighet med relevanta bestämmelser i unionsrätten, särskilt bestämmelser om dataskydd, däribland kapitel V i förordning (EU) 2016/679, och återtagandeavtal, och den nationella rätten i den medlemsstat som överför uppgifterna.
   b) Den medlemsstat som har infört uppgifterna i VIS har gett sitt medgivande.
   c) Tredjelandet eller den internationella organisationen samtycker till att endast behandla uppgifterna för de ändamål som de tillhandahållits för.
   d) Ett beslut om återvändande som antagits i enlighet med direktiv 2008/115/EG har utfärdats med avseende på den berörda tredjelandsmedborgaren, förutsatt att verkställigheten av beslutet om återvändande inte har skjutits upp och inget överklagande har ingetts som kan leda till att verkställigheten skjuts upp.”. [Ändr. 123]

"

b)  Följande punkter ska läggas till:"

”3a. Överföring av personuppgifter till tredjeländer eller till internationella organisationer i enlighet med punkt 2 ska inte påverka rättigheterna för personer som ansöker om eller har beviljats internationellt skydd, särskilt när det gäller principen om non-refoulement.

3b.  Personuppgifter som en medlemsstat eller Europol erhållit från VIS för brottsbekämpningsändamål får inte överföras eller göras tillgängliga för tredjeländer, internationella organisationer eller privata enheter som är etablerade i eller utanför unionen. Förbudet ska också gälla om dessa uppgifter behandlas vidare på nationell nivå eller mellan medlemsstater i enlighet med direktiv (EU) 2016/680.” [Ändr. 124]

"

28b.  Artikel 32, punkt 2 ska ändras på följande sätt:

a)   Följande led ska införas:"

”ea) hindra obehöriga från att med hjälp av datakommunikationsutrustning använda automatiserade system för uppgiftsbehandling,” [Ändr. 125]

"

b)  Följande led ska införas:"

”ja) säkerställa att installerade system i händelse av driftavbrott kan återställas till normal drift.

   jb) säkerställa driftsäkerhet genom att se till att eventuella driftfel i VIS rapporteras på ett korrekt sätt och att nödvändiga tekniska åtgärder vidtas för att säkerställa att personuppgifter kan återställas om de skadas till följd av att VIS inte fungerar som det ska,” [Ändr. 126]

"

28c.  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 32a

Säkerhetstillbud

1.   Varje händelse som har eller kan få en inverkan på säkerheten i VIS eller kan orsaka skada på eller förlust av VIS-uppgifter ska anses vara ett säkerhetstillbud, särskilt om olaglig åtkomst till uppgifter kan ha inträffat eller om uppgifternas tillgänglighet, integritet och konfidentialitet har äventyrats eller kan ha äventyrats.

2.   Säkerhetstillbud ska hanteras på ett sätt som säkerställer snabba, effektiva och välavvägda motåtgärder.

3.   Utan att det påverkar anmälan av och informationen om en personuppgiftsincident enligt artikel 33 i förordning (EU) 2016/679 eller artikel 30 i direktiv (EU) 2016/680, ska medlemsstaterna, Europol och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån utan dröjsmål underrätta kommissionen, eu-LISA, den behöriga tillsynsmyndigheten och Europeiska datatillsynsmannen om säkerhetstillbud. eu-LISA ska utan dröjsmål underrätta kommissionen och Europeiska datatillsynsmannen om alla säkerhetstillbud som rör VIS centrala system.

4.   Information om ett säkerhetstillbud som har eller kan ha påverkat driften av VIS i en medlemsstat eller inom eu-LISA, eller tillgängligheten, integriteten och konfidentialiteten hos de uppgifter som lagts in eller sänts av andra medlemsstater ska utan dröjsmål lämnas till alla medlemsstater och rapporteras i enlighet med den tillbudshanteringsplan som eu-LISA tillhandahåller.

5.   Om ett säkerhetstillbud inträffar ska medlemsstaterna och eu-LISA samarbeta.

6.   Kommissionen ska omedelbart rapportera allvarliga tillbud till Europaparlamentet och rådet. Dessa rapporter ska ges säkerhetsskyddsklassificeringen EU RESTRICTED/RESTREINT UE i enlighet med tillämpliga säkerhetsbestämmelser.

7.   Om ett säkerhetstillbud orsakas av missbruk av uppgifter ska medlemsstaterna, Europol och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån säkerställa att påföljder utdöms i enlighet med artikel 36.” [Ändr. 127]

"

28d.  Artikel 33 ska ersättas med följande:"

”Artikel 33

Skadeståndsskyldighet

1.  Utan att det påverkar rätten till ersättning från den personuppgiftsansvarige eller registerföraren, eller dessas skadeståndsansvar i enlighet med förordning (EU) 2016/679, direktiv (EU) 2016/680 och förordning (EU) 2018/1726, ska följande gälla:

   a) Varje person eller medlemsstat som har lidit materiell skada till följd av en otillåten behandling av personuppgifter eller av något annat handlande från en medlemsstats sida som är oförenligt med denna förordning har rätt till ersättning från den berörda medlemsstaten.
   b) Varje person eller medlemsstat som har lidit materiell eller immateriell skada till följd av en åtgärd från Europols, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns eller eu-LISA:s sida som är oförenlig med denna förordning ska ha rätt till ersättning från den berörda byrån.

Den berörda medlemsstaten, Europol, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån eller eu-LISA ska helt eller delvis befrias från detta ansvar enligt första stycket om de bevisar att de inte är ansvariga för den händelse som orsakade skadan.

2.  Om en medlemsstats underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter enligt denna förordning skadar VIS centrala system, ska den medlemsstaten vara skadeståndsskyldig för denna skada, såvida inte och i den mån eu-LISA eller en annan medlemsstat som deltar i VIS centrala system har underlåtit att vidta rimliga åtgärder för att förhindra skadan eller för att begränsa dess verkningar.

3.  Skadeståndsanspråk mot en medlemsstat för sådan skada som avses i punkterna 1 och 2 ska regleras av den medlemsstatens nationella rätt. Skadeståndsanspråk mot den personuppgiftsansvarige, Europol, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån eller eu-LISA för sådan skada som avses i punkterna 1 och 2 ska omfattas av villkoren i fördragen.”. [Ändr. 128]

"

29.  Artikel 34 ska ersättas med följande:"

”Artikel 34

Loggar

1.  Varje medlemsstat, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och förvaltningsmyndigheten eu-LISA ska föra logg över all uppgiftsbehandling inom VIS. Av dessa loggar ska framgå syftet med den åtkomst som avses i artikel 6.1, artikel 20 a.1, artikel 22 k.1 och artiklarna 15–22 samt 22g–22j, datum och tidpunkt, den typ av uppgifter som har överförts enligt artiklarna 9–14 och 22c–22f, den typ av uppgifter som använts för sökning enligt artiklarna 15.2, 18, 19.1, 20.1, 21.1, 22.1, 22g, 22h, 22i, 22j, 45a och 45d och namnet på den myndighet som fört in eller hämtat uppgifterna. Dessutom ska varje medlemsstat föra logg över den personal som är vederbörligen bemyndigad att föra in eller hämta uppgifterna. [Ändr. 129]

2.  Vad gäller de åtgärder som förtecknas i artikel 45b ska en logg föras över all uppgiftsbehandling i VIS och in- och utresesystemet i enlighet med denna artikel den artikeln och artikel 41 46 i förordning (EU) 2017/2226 om inrättande av ett in- och utresesystem. Vad gäller de åtgärder som förtecknas i artikel 17a ska register föras över all uppgiftsbehandling i VIS och in- och utresesystemet i enlighet med den här artikeln och artikel 46 i förordning (EU) 2017/2226. [Ändr. 130]

3.  Dessa loggar får enbart användas för att övervaka uppgiftsskyddet med avseende på om behandlingen är tillåten och för att säkerställa uppgifternas säkerhet. Loggarna ska på lämpligt sätt skyddas mot obehörig åtkomst och raderas ett år efter det att den lagringsperiod som avses i artikel 23.1 har löpt ut, om de inte behövs för övervakningsförfaranden som redan har påbörjats.”

"

29a.  Artikel 35 ska ersättas med följande:"

”Artikel 35

Egenkontroll

Medlemsstaterna ska se till att varje myndighet som har åtkomst till VIS-uppgifter vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att följa denna förordning och samarbetar med den nationella tillsynsmyndigheten.” [Ändr. 131]

"

29b.  Artikel 36 ska ersättas med följande:"

”Artikel 36

Sanktioner

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner, inbegripet administrativa och/eller straffrättsliga sanktioner enligt nationell lagstiftning, utdöms om uppgifter som har lagts in i VIS i strid med denna förordning används eller behandlas på ett otillbörligt sätt.” [Ändr. 132]

"

30.  Artikel 37 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)  den inledande meningen ska ersättas med följande:"

1. Utan att det påverkar den rätt till information som avses i artiklarna 15 och 16 i förordning (EU) 2018/1725, artiklarna 13 och 14 i förordning (EU) 2016/679 samt artikel 13 i direktiv (EU) 2016/680 ska tredjelandsmedborgare och de personer som avses i artiklarna 9.4 f, 22c.2 e eller 22d e erhålla följande information av den ansvariga medlemsstaten: [Ändr. 133]

"

ii)  led f ska ersättas med följande:"

”f) Den omständigheten att berörda personer har rätt att få åtkomst till uppgifter som rör dem och att begära att oriktiga uppgifter om dem korrigeras eller att olagligen behandlade uppgifter om dem raderas, inbegripet rätten att få information om förfarandena för utövande av dessa rättigheter, i enlighet med artikel 47 i [förordningen om interoperabilitet (gränser och viseringar)], och kontaktuppgifter till Europeiska datatillsynsmannen och till den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat som ansvarar för att samla in de uppgifter som avses i artikel 41.1 och som ska vara behörig att pröva frågor om skydd av personuppgifter.”. [Ändr. 134]

"

iii)  följande led ska införas:"

”fa) Det faktum att medlemsstaterna och Europol kan få åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål.” [Ändr. 135]

"

b)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

”2. Den information som avses i punkt 1 ska tillhandahållas tredjelandsmedborgaren skriftligt på ett klart, tydligt och korrekt sätt när de uppgifter, det fotografi den ansiktsbild och de uppgifter om fingeravtryck som avses i artikel 9.4, 9.5 och 9.6, artikel 22c.2 och artikel 22d a–g) samlas in, och när det är nödvändigt, muntligt, på ett språk och ett sätt som den registrerade förstår eller rimligen kan förväntas förstå. Barn måste informeras på ett åldersanpassat sätt med hjälp av broschyrer och/eller infografik och/eller presentationer som särskilt utformats för att förklara förfarandet för att lämna fingeravtryck.” [Ändr. 136]

"

c)  I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:"

”I avsaknad av ett sådant formulär undertecknat av dessa personer, ska denna information lämnas i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) 2016/679.”

"

31.  I artikel 38 ska punkt 3 ersättas med följande: "

”3. Om begäran enligt punkt 2 riktas till en annan medlemsstat än den ansvariga medlemsstaten, ska myndigheterna i den medlemsstat som tagit emot begäran inom sju dagar kontakta myndigheterna i den ansvariga medlemsstaten. Den ansvariga medlemsstaten ska inom en månads tid kontrollera om uppgifterna är korrekta och om det är tillåtet att behandla dem i VIS.” [Ändr. 137]

"

31a.  Artikel 38 ska ersättas med följande:"

”Artikel 38

Rätt till tillgång till, rättelse, komplettering och radering samt begränsning av behandlingen av personuppgifter

1.  Utan att det påverkar rätten till information enligt artiklarna 15 och 16 i förordning (EU) 2018/1725 ska sökande eller innehavare av visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd vars uppgifter lagras i VIS när uppgifterna inhämtas upplysas om förfarandena för att åberopa rättigheterna enligt artiklarna 17–20 i förordning (EU) 2018/1725 och artiklarna 15–18 i förordning (EU) 2016/679. De ska vid samma tidpunkt få kontaktuppgifter till Europeiska datatillsynsmannen.

2.   För att kunna utöva sina rättigheter enligt artiklarna 17–20 i förordning (EU) 2018/1725 och artiklarna 15–18 i förordning (EU) 2016/679 ska de personer som avses i punkt 1 ha rätt att vända sig till den medlemsstat som lade in deras uppgifter i VIS. Den medlemsstat som tar emot begäran ska pröva och besvara den så snart som möjligt, och senast inom 30 dagar. Om det i samband med en begäran visar sig att de uppgifter som lagrats i VIS är inkorrekta eller har registrerats på ett olagligt sätt, ska den ansvariga medlemsstaten utan dröjsmål korrigera eller radera dessa uppgifter i VIS, och senast 30 dagar efter att den har mottagit begäran i enlighet med artikel 12.3 och 12.4 i förordning (EU) 2016/679. Om begäran riktas till en annan medlemsstat än den ansvariga medlemsstaten, ska myndigheterna i den medlemsstat som tagit emot begäran inom sju dagar kontakta myndigheterna i den ansvariga medlemsstaten. Den ansvariga medlemsstaten ska inom en månad kontrollera om uppgifterna är korrekta och om det var tillåtet att behandla dem i VIS. De berörda personerna ska informeras av den medlemsstat som kontaktade myndigheten i den ansvariga medlemsstaten om att hans eller hennes begäran vidarebefordrades, till vem detta skedde och om det fortsatta förfarandet.

3.  Om den ansvariga medlemsstaten inte instämmer i påståendet att uppgifter som lagras i VIS är inkorrekta eller har registrerats på ett olagligt sätt, ska den utan dröjsmål anta ett administrativt beslut med en skriftlig förklaring till den berörda personen om varför den inte är beredd att rätta eller radera uppgifter som rör den personen.

4.  Det beslutet ska även ge den berörda personen information om möjligheten att invända mot det beslut som fattats om den begäran som avses i punkt 2, och vid behov även om hur överklagande eller klagomål kan inges till behöriga myndigheter eller domstolar samt möjligheterna till bistånd, även från behöriga nationella tillsynsmyndigheter.

5.  En begäran som görs enligt punkt 2 ska innehålla den information som behövs för att den berörda personen ska kunna identifieras. Denna information ska uteslutande användas för att de rättigheter som avses i punkt 2 ska kunna utövas.

6.  Den ansvariga medlemsstaten ska bevara en skriftlig handling om att en begäran som avses i punkt 2 har gjorts och vilken åtgärd den ledde till. Den ska utan dröjsmål, och senast sju dagar efter det beslut om att rätta eller radera uppgifterna som avses i punkt 2 andra stycket eller efter det beslut som avses i punkt 3, göra denna handling tillgänglig för den behöriga nationella tillsynsmyndigheten med ansvar för dataskydd.”.

"

31b.  Artikel 39 ska ersättas med följande:"

”Artikel 39

Samarbete för att säkerställa rätten till uppgiftsskydd

1.  De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska samarbeta aktivt för att genomföra de rättigheter som föreskrivs i artikel 38.

2.  I var och en av medlemsstaterna ska den tillsynsmyndighet som avses i artikel 51.1 i förordning (EU) 2016/679 på begäran bistå och råda registrerade personer om hur de kan utöva sin rätt att rätta, komplettera eller radera personuppgifter som rör dem eller begränsa behandlingen av dessa uppgifter i enlighet med förordning (EU) 2016/679.

För att uppnå de mål som avses i första stycket ska tillsynsmyndigheten i den ansvariga medlemsstat som överförde uppgifterna och tillsynsmyndigheten i den medlemsstat till vilken begäran har ställts samarbeta med varandra.”. [Ändr. 139]

"

31c.  Artikel 40 ska ersättas med följande:"

”Artikel 40

Rättsmedel

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 77 och 79 i förordning (EU) 2016/679 ska i varje medlemsstat var och en ha rätt att väcka talan vid eller inge klagomål till de behöriga myndigheterna eller domstolarna i den medlemsstat som har vägrat vederbörande sådan rätt att få åtkomst till eller rätt att få uppgifter som rör honom eller henne rättade, kompletterade eller raderade, vilket föreskrivs i artikel 38 i den här förordningen. Rätten att väcka en sådan talan eller inge ett klagomål ska också gälla i de fall där en begäran om tillgång, rättelse, komplettering eller radering inte besvarades inom de tidsfrister som anges i artikel 38 eller aldrig behandlades av den registeransvarige.

2.  Det bistånd från den tillsynsmyndighet som avses i artikel 51.1 i förordning (EU) 2016/679 ska finnas tillgängligt under hela förfarandet.”. [Ändr. 140]

"

31d.  Artikel 41 ska ersättas med följande:"

”Artikel 41

Den nationella tillsynsmyndighetens övervakning

1.  Varje medlemsstat ska säkerställa att den tillsynsmyndighet som avses i artikel 51.1 i förordning (EU) 2016/679 på ett oberoende sätt övervakar att den berörda medlemsstaten behandlar personuppgifterna i enlighet med denna förordning på ett lagligt sätt.

2.  Den tillsynsmyndighet eller de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 51.1 i förordning (EU) 2016/679 ska säkerställa att en granskning av den uppgiftsbehandling som utförs av de ansvariga nationella myndigheterna genomförs i enlighet med relevanta internationella revisionsstandarder minst vart tredje år. Resultaten av granskningen får beaktas vid de utvärderingar som utförs inom ramen för den mekanism som inrättats genom rådets förordning (EU) nr 1053/2013. Den tillsynsmyndighet som avses i artikel 51.1 i förordning (EU) 2016/679 ska varje år offentliggöra antalet begäranden om rättelse, komplettering, radering eller begränsning av behandling av uppgifter, åtgärder som vidtagits till följd av detta och antalet rättelser, kompletteringar, raderingar eller begränsningar av behandling som gjorts till följd av begärandena från de berörda personerna.

3.  Medlemsstaterna ska se till att deras tillsynsmyndighet har de resurser som krävs för att fullgöra de uppgifter som den åläggs enligt denna förordning och har tillgång till rådgivning från personer med tillräcklig kunskap om biometriska uppgifter.

4.  Medlemsstaterna ska tillhandahålla all information som begärs av den tillsynsmyndighet som avses i artikel 51.1 i förordning (EU) 2016/679 och ska särskilt förse den med information om den verksamhet som bedrivs i enlighet med dess ansvarsområden såsom dessa fastställs i den här förordningen. Medlemsstaterna ska bevilja den tillsynsmyndighet som avses i artikel 51.1 i förordning (EU) 2016/679 åtkomst till sina loggar och den ska när som helst ges tillträde till de lokaler som är relaterade till interoperabilitet.”. [Ändr. 141]

"

31e.  Artikel 42 ska ersättas med följande:"

”Artikel 42

Europeiska datatillsynsmannens tillsyn

1.  Europeiska datatillsynsmannen ska ansvara för att övervaka eu-LISA:s, Europols och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns behandling av personuppgifter enligt denna förordning och för att säkerställa att sådan verksamhet utförs i enlighet med förordning (EU) 2018/1725 och den här förordningen.

2.  Europeiska datatillsynsmannen ska se till att en granskning av eu-LISA:s behandling av personuppgifter genomförs i enlighet med internationella revisionsstandarder minst vart tredje år. En rapport om revisionen ska översändas till Europaparlamentet, rådet, eu-LISA, kommissionen och medlemsstaterna. eu-LISA ska ges tillfälle att yttra sig innan rapporterna antas.

3.  eu-LISA ska tillhandahålla de upplysningar som begärs av Europeiska datatillsynsmannen, ge Europeiska datatillsynsmannen åtkomst till alla dokument och till de loggar som avses i artiklarna 22r, 34 och 45b samt bevilja Europeiska datatillsynsmannen åtkomst till alla sina lokaler, när som helst.”. [Ändr. 142]

"

32.  I artikel 43 ska punkterna 1 och 2 ersättas med följande: "

”1. Europeiska datatillsynsmannen ska agera i nära samarbete med nationella tillsynsmyndigheter med avseende på särskilda frågor som kräver nationellt deltagande, i synnerhet om Europeiska datatillsynsmannen eller en nationell tillsynsmyndighet upptäcker stora skillnader mellan praxis i medlemsstaterna eller upptäcker potentiellt olagliga överföringar genom användning av interoperabilitetskomponenternas kommunikationskanaler, eller i samband med frågor rörande genomförande och tolkning av denna förordning som tas upp av en eller flera nationella tillsynsmyndigheter.

2.  I de fall som avses i punkt 1 ska en samordnad tillsyn säkerställas i enlighet med artikel 62 i förordning (EU) XXXX/2018 [reviderad förordning (EG) nr 45/2001].” [Ändr. 143]

"

32a.  Artikel 43 ska ersättas med följande:"

”Artikel 43

Samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter och Europeiska datatillsynsmannen

1.  De nationella tillsynsmyndigheterna och Europeiska datatillsynsmannen ska inom ramen för sina respektive befogenheter aktivt samarbeta inom sina ansvarsområden och säkerställa en samordnad tillsyn av VIS och de nationella systemen.

2.  Europeiska datatillsynsmannen och tillsynsmyndigheterna ska utbyta relevant information, bistå varandra vid granskningar och inspektioner, utreda svårigheter med tolkningen eller tillämpningen av denna förordning, bedöma problem i samband med utövandet av oberoende tillsyn eller i utövandet av den registrerades rättigheter, utarbeta harmoniserade förslag till gemensamma lösningar på eventuella problem samt i förekommande fall främja medvetenheten om rättigheterna i fråga om dataskydd.

3.  Vid tillämpningen av punkt 2 ska tillsynsmyndigheterna och Europeiska datatillsynsmannen sammanträda minst två gånger om året inom ramen för Europeiska dataskyddsstyrelsen. Europeiska dataskyddsstyrelsen ska bära kostnaderna för och organisera dessa möten. En arbetsordning ska antas vid det första mötet. Ytterligare arbetsmetoder ska, efter behov, utvecklas gemensamt.

4.  Europeiska dataskyddsstyrelsen ska vartannat år sända en gemensam verksamhetsrapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, Europol, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och eu-LISA. Denna rapport ska innehålla ett kapitel om varje medlemsstat som utarbetats av den medlemsstatens tillsynsmyndighet.”. [Ändr. 144]

"

32b.  Artikel 44 ska utgå. [Ändr. 145]

33.  I artikel 45 ska följande punkter läggas till:"

”2a. De åtgärder som krävs för att utveckla VIS centrala system, det nationella gränssnittet i varje medlemsstat och infrastrukturen för kommunikation mellan VIS centrala system och de nationella gränssnitten ska vidtas i enlighet med förfarandet i artikel 49.2 när det gäller följande frågor:

   a) Utformningen av systemets fysiska struktur, inklusive dess nätverk för kommunikation.
   b) Tekniska aspekter som påverkar skyddet av personuppgifter.
   c) Tekniska aspekter som har allvarliga finansiella följder för medlemsstaternas budgetar eller allvarliga tekniska konsekvenser för medlemsstaternas nationella system.
   d) Framtagandet av säkerhetskrav, inklusive biometriska aspekter.”. [Ändr. 146]

3.  De tekniska specifikationerna för kvalitet, bildupplösning och användning av fingeravtryck och ansiktsbilden för biometrisk verifiering och identifiering i VIS ska fastställas i genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 49.2.”

"

34.  Följande artikel ska införas som artikel 45a:"

”Artikel 45a

Användning av uppgifter för rapportering och statistik

1.  Den bemyndigade personalen vid medlemsstaternas behöriga myndigheter, kommissionen, eu-LISA och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån som inrättats genom förordning (EU) 2016/1624 ska ha åtkomst för att konsultera följande uppgifter, dock endast för rapporterings- och statistikändamål och utan att det är möjligt att identifiera enskilda personer tack vare den fullständiga anonymiseringen av uppgifterna: [Ändr. 147]

   a) Uppgifter om status.
   b) Den behöriga myndigheten, inbegripet var myndigheten är belägen.
   c) Sökandens kön, födelsedatum födelseår och nuvarande medborgarskap. [Ändr. 148]
   d) Första inresemedlemsstat, endast vad gäller viseringar för kortare vistelse.
   e) Ort och datum för ansökan och det beslut som gäller ansökan (utfärdas eller vägras).
   f) Typ av handling som utfärdas, dvs. en visering för flygplatstransitering, en enhetlig visering eller en visering med territoriellt begränsad giltighet, en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd.
   g) Typ av resehandling och kod på tre bokstäver för det utfärdande landet, endast vad gäller viseringar för kortare vistelse.
   h) De grunder som anges för varje beslut rörande handlingen eller att avslå en ansökan endast vad gäller viseringar om visering för kortare vistelse; vad gäller viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd, beslutet rörande ansökan (huruvida ansökan ska utfärdas eller vägras och på vilken grund) däribland med hänvisning till träffar som gjorts vid sökningar i unionens informationssystem, i Europols eller Interpols uppgifter, i den bevakningslista som avses i artikel 29 i förordning (EU) 2018/1240 eller i de särskilda riskindikatorerna.[Ändr. 149]
   ha) De grunder som anges för varje beslut att avslå en handling, däribland med hänvisning till träffar som gjorts vid sökning i unionens informationssystem, i Europols eller Interpols uppgifter, i den bevakningslista som avses i artikel 34 i förordning (EU) 2018/1240 eller i de särskilda riskindikatorerna. [Ändr. 150]
   i) Behörig myndighet som avslog ansökan, inbegripet var myndigheten är belägen, och datum för avslaget, endast vad gäller viseringar för kortare vistelse.
   j) Fall där samma sökande har ansökt om visering för kortare vistelse vid fler än en viseringsmyndighet, med uppgift om vilka dessa viseringsmyndigheter är, var de är belägna och datum för avslagen, endast vad gäller viseringar för kortare vistelse.
   k) Vad gäller viseringar för kortare vistelse, resans huvudsakliga syfte eller syften; vad gäller viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd, syftet med ansökan. [Ändr. 151]
   l) De uppgifter som förts in om varje handling viseringshandling som dragits tillbaka, ogiltigförklarats, återkallats eller vars giltighetstid har förlängts, beroende på vad som är tillämpligt. [Ändr. 152]
   m) Om tillämpligt, sista giltighetsdag för viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet.
   n) Antalet personer som är undantagna från kravet på att lämna fingeravtryck i enlighet med artikel 13.7 i förordning (EG) nr 810/2009.
   o) De fall där de uppgifter som avses i artikel 9.6 faktiskt inte har kunnat lämnas i enlighet med artikel 8.5 andra meningen.
   p) De fall där de uppgifter som avses i artikel 9.6 inte har krävts av rättsliga skäl i enlighet med artikel 8.5 andra meningen.
   q) De fall där en person som faktiskt inte kunnat lämna de uppgifter som avses i artikel 9.6 har fått avslag på sin viseringsansökan i enlighet med artikel 8.5 andra meningen.

Den vederbörligen bemyndigade personalen vid Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån ska ha åtkomst för att konsultera de uppgifter som avses i första stycket i syfte att utföra de riskanalyser och sårbarhetsanalyser som avses i artiklarna 11 och 13 i förordning (EU) 2016/1624.

2.  Vid tillämpningen av punkt 1 i denna artikel ska eu-LISA lagra de uppgifter som avses i den punkten i den centrala databas för rapporter och statistik som avses i artikel 39 i förordning 2018/XX [om interoperabilitet (gränser och viseringar)].

3.  De förfaranden som införs av eu-LISA i syfte att övervaka VIS funktion och som avses i artikel 50.1 ska inbegripa möjligheten att ta fram regelbunden statistik för att säkerställa denna övervakning.

4.  Varje kvartal ska eu-LISA sammanställa statistik på grundval av VIS-uppgifter om viseringar för kortare vistelse för varje plats där en viseringsansökan ingetts, särskilt om följande:

   a) Det totala antalet ansökningar om viseringar för flygplatstransitering, inklusive viseringar för flera flygplatstransiteringar.
   b) Det totala antalet utfärdade viseringar inklusive A-viseringar för flera inresor.
   c) Det totala antalet utfärdade viseringar för flera inresor.
   d) Det totala antalet icke utfärdade viseringar inklusive A-viseringar för flera inresor.
   e) Det totala antalet ansökningar om enhetliga viseringar inklusive enhetliga viseringar för flera inresor.
   f) Det totala antalet utfärdade viseringar inklusive viseringar för flera inresor.
   g) Det totala antalet utfärdade viseringar för flera inresor, uppdelat per giltighetstid (mindre än 6 månader, ett år, två år, tre år, fyra år, fem år).
   h) Det totala antalet icke utfärdade enhetliga viseringar, inklusive viseringar för flera inresor.
   i) Det totala antalet utfärdade viseringar med begränsad territoriell giltighet.

Den dagliga statistiken ska lagras i den centrala databasen för rapporter och statistik.

5.  Varje kvartal ska eu-LISA sammanställa statistik för varje plats på grundval av VIS-uppgifter om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd, särskilt om följande:

   a) Det totala antalet viseringar för längre vistelse som det lämnats in ansökningar om och vilka utfärdats, vägrats, förlängts och dragits tillbaka.
   b) Det totala antalet uppehållstillstånd som det lämnats in ansökningar om och vilka utfärdats, vägrats, förlängts och dragits tillbaka.

6.  I slutet av varje år ska statistik sammanställas i form av kvartalsstatistik en årsrapport för året. Statistiken ska innehålla en uppdelning av uppgifterna för varje medlemsstat. Rapporten ska offentliggöras och översändas till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, Europeiska datatillsynsmannen och de nationella tillsynsmyndigheterna. [Ändr. 153]

7.  På begäran av kommissionen ska eu-LISA tillhandahålla statistik om specifika aspekter som rör genomförandet av den gemensamma viseringspolitiken eller av migrationspolitiken, inbegripet aspekter enligt tillämpningen av förordning (EU) nr 1053/2013.”

"

35.  Följande artiklar ska införas som artiklarna 45b, 45c, 45d och 45e:"

”Artikel 45b

Transportörers åtkomst till uppgifter i kontrollsyfte

1.  I syfte att fullgöra sin skyldighet enligt artikel 26.1 b i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet ska lufttrafikföretag, sjötransportörer och internationella transportörer som ansvarar för grupptransporter med buss sända en förfrågan till VIS i syfte att kontrollera att tredjelandsmedborgare som har en visering för kortare vistelse, en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd innehar en giltig visering för kortare vistelse, en giltig visering för längre vistelse eller ett giltigt uppehållstillstånd, beroende på vad som är tillämpligt. För detta ändamål, när det gäller viseringar för kortare vistelse, Om passagerare inte får stiga ombord till följd av en sökning i VIS ska transportörerna tillhandahålla de uppgifter som anges i artikel 9.4 a, b och c i denna förordning eller enligt artikel 22c a, b och c, beroende på vad som är tillämpligt.passagerarna information om detta och ge dem möjlighet att utöva sina rättigheter att få åtkomst till, rätta eller radera personuppgifter som lagras i VIS. [Ändr. 154]

2.  För tillämpningen av punkt 1 eller för att lösa eventuella tvister som uppstår i samband med dess tillämpning ska eu-LISA föra logg över all uppgiftsbehandling som utförs inom nätporten av transportörer. Dessa loggar ska visa datum och tidpunkt för varje operation, vilka uppgifter som använts för sökning, vilka uppgifter som överförts av nätporten och den berörda transportörens namn.

Loggar ska lagras under en tvåårsperiod. Loggar ska på lämpligt sätt skyddas mot obehörig åtkomst.

3.  En säker Säker åtkomst till den nätport för transportörer som avses i artikel 1.2 h i beslut 2004/512/EG, i dess ändrade lydelse enligt denna förordning, 2a h, med möjlighet att använda mobila tekniska lösningar ska möjliggöra för transportörerna att utföra göra den förfrågan sökning som avses i punkt 1 innan passagerarna stiger passageraren går ombord. För detta ändamål ska Transportören skicka förfrågan för att få tillstånd att söka i VIS med hjälp av de uppgifter som finns i resehandlingens maskinläsbara del ska tillhandahålla de uppgifter som finns i resehandlingens maskinläsbara fält och ange den medlemsstat där den första inresan äger rum. I samband med flygplatstransitering ska transportören genom undantag inte vara skyldig att kontrollera om tredjelandsmedborgare har en giltig visering för kortare vistelse, en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd. [Ändr. 155]

4.  VIS ska svara genom att ange huruvida personen eller inte har en giltig visering för kortare vistelse, en giltig visering för längre vistelse eller inte eller ett giltigt uppehållstillstånd, beroende på vad som är tillämpligt, och ge transportörerna ett svar i form av OK/INTE OK. Om en visering för kortare vistelse har utfärdats med begränsad territoriell giltighet i enlighet med artikel 25 i förordning (EG) nr 810/2009, ska svaret från VIS ta hänsyn till i vilka medlemsstater viseringen är giltig samt i vilken medlemsstat den första inresan äger rum enligt transportörens uppgift. Transportörer får lagra den översända informationen och det mottagna svaret i enlighet med tillämplig rätt. Svaret i form av OK/NOT OK får inte betraktas som ett beslut om att tillåta eller neka inresa i enlighet med förordning (EU) 2016/399. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta närmare bestämmelser om driftsvillkoren för nätporten för transportörer och de dataskydds- och säkerhetsregler som är tillämpliga. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 49.2. [Ändr. 156]

5.  Ett autentiseringssystem, som enbart förbehålls transportörer, ska inrättas för att ge transportörens vederbörligen bemyndigade personal åtkomst till nätporten för de syften som avses i punkt 2. Vid inrättandet av autentiseringssystemet ska hänsyn tas till riskhantering avseende informationssäkerhet samt principerna om inbyggt dataskydd och dataskydd som standard. Autentiseringssystemet ska antas av kommissionen genom genomförandeakter i enlighet med granskningsförfarandet i artikel 49.2. [Ändr. 157]

5a.  Nätporten för transportörer ska använda en separat skrivskyddad databas som uppdateras dagligen via en envägsextraktion av minsta nödvändiga delmängd uppgifter som lagrats i VIS. eu-LISA ska ansvara för säkerhetsaspekterna i fråga om nätporten för transportörer och personuppgifterna i denna samt för förfarandet för extrahering av personuppgifter till den separata skrivskyddade databasen. [Ändr. 158]

5b.  De transportörer som avses i punkt 1 i denna artikel ska omfattas av de sanktioner som fastställs i enlighet med artikel 26.2 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (nedan kallad Schengenavtalets tillämpningskonvention) och artikel 4 i rådets direktiv 2001/51/EG när de transporterar tredjelandsmedborgare som trots att de omfattas av viseringskravet inte innehar en giltig visering. [Ändr. 159]

5c.  Om tredjelandsmedborgare nekas inresa ska den transportör som fört dem till de yttre gränserna luftvägen, sjövägen eller landvägen vara skyldig att omedelbart ta på sig ansvaret för dem igen. På begäran av gränsmyndigheterna ska transportörerna vara skyldiga att ombesörja tredjelandsmedborgarnas återvändande antingen till det tredjeland som de transporterades från, till det tredjeland som utfärdat tredjelandsmedborgarnas resehandling eller till något annat tredjeland som med säkerhet tillåter inresa. [Ändr. 160]

5d.  Genom undantag från punkt 1 ska, för transportörer som ansvarar för grupptransporter med buss, under de första tre åren efter det att denna förordning har börjat tillämpas, den kontroll som avses i punkt 1 vara frivillig och de bestämmelser som avses i punkt 5 inte gälla för dessa transportörer. [Ändr. 161]

Artikel 45c

Reservförfaranden om det är tekniskt omöjligt för transportörer att få åtkomst till uppgifter

1.  Om det är tekniskt omöjligt att utföra den sökning som avses i artikel 45b.1 på grund av ett fel i någon del av VIS eller av andra skäl som ligger utanför transportörernas kontroll ska transportörerna inte vara skyldiga att kontrollera innehav av en giltig visering eller resehandling med hjälp av nätporten för transportörer. Om ett sådant fel upptäcks av förvaltningsmyndigheten eu-LISA, ska den underrätta transportörerna. Den ska också underrätta transportörerna när felet är åtgärdat. Om ett sådant fel upptäcks av transportörerna, får de underrätta förvaltningsmyndigheten [Ändr. 162]

1a.  De sanktioner som avses i artikel 45b.5b ska inte åläggas transportörer i de fall som avses i punkt 1 i den här artikeln.eu-LISA. [Ändr. 163]

1b.  Om det under en längre tid är tekniskt omöjligt för en transportör att utföra den sökning som avses i artikel 45b.1 av andra skäl än ett fel i någon del av VIS ska transportören informera eu-LISA. [Ändr. 164]

2.  Närmare bestämmelser om reservförfaranden ska fastställas i en genomförandeakt som antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 49.2.

Artikel 45d

Europeiska gräns- och kustbevakningsenheters åtkomst till VIS-uppgifter

1.  För att utföra de uppgifter och befogenheter som avses i artikel 40.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624* och utöver den åtkomst som föreskrivs i artikel 40.8 i förordningen, ska medlemmarna i de europeiska gräns- och kustbevakningsenheterna samt de enheter som arbetar med återvändanderelaterade insatser inom ramen för sitt uppdrag ha rätt att få åtkomst till och söka i uppgifter som har lagts in i VIS. [Ändr. 165]

2.  För att säkerställa den åtkomst som avses i punkt 1 ska Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån utse en specialiserad enhet med vederbörligen bemyndigade tjänstemän vid den europeiska gräns- och kustbevakningen som central åtkomstpunkt. Den centrala åtkomstpunkten ska kontrollera att de villkor för att begära åtkomst till VIS som anges i artikel 45e är uppfyllda.

__________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 av den 14 september 2016 om en europeisk gräns- och kustbevakning och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 och upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 863/2007, rådets förordning (EG) nr 2007/2004 och rådets beslut 2005/267/EG, (EUT L 251, 16.9.2016, s. 1).

Artikel 45e

Villkor och förfarande för europeiska gräns- och kustbevakningsenheters åtkomst till VIS-uppgifter

1.  Vad gäller den åtkomst som avses i artikel 45d.1 får en europeisk gräns- och kustbevakningsenhet lämna in en begäran om att söka i alla uppgifter eller en specifik uppsättning uppgifter som är lagrade i VIS till europeiska gräns- och kustbevakningens centrala åtkomstpunkt som avses i artikel 45d.2. I begäran ska det hänvisas till medlemsstatens operativa plan för in- och utresekontroller och gränsövervakning och/eller återvändande som ligger till grund för begäran. Vid mottagande av en begäran om åtkomst ska europeiska gräns- och kustbevakningens centrala åtkomstpunkt kontrollera om villkoren för åtkomst enligt punkt 2 är uppfyllda. Om samtliga villkor för åtkomst är uppfyllda, ska den vederbörligen bemyndigade personalen vid den centrala åtkomstpunkten behandla begäran. De VIS-uppgifter till vilka åtkomst ges ska överföras till enheten på ett sådant sätt att de inte äventyrar uppgifternas säkerhet. [Ändr. 166]

2.  För att åtkomst ska beviljas ska följande villkor tillämpas:

   a) Värdmedlemsstaten ger enhetens medlemmar tillstånd att söka i VIS i syfte att uppfylla de operativa mål som anges i den operativa planen för in- och utresekontroller och gränsövervakning och återvändande. [Ändr. 167]
   b) Det krävs en sökning i VIS för att utföra de särskilda uppgifter som värdmedlemsstaten har anförtrott enheten.

3.  I enlighet med artikel 40.3 i förordning (EU) 2016/1624 får enheternas medlemmar, liksom de personalenheter som har återvändanderelaterade arbetsuppgifter endast agera till följd av information som erhållits från VIS enligt instruktioner från och, i allmänhet, i närvaro av gränskontrolltjänstemän eller personal som har återvändanderelaterade arbetsuppgifter i den värdmedlemsstat där de är verksamma. Värdmedlemsstaten får ge enheternas medlemmar tillstånd att agera för dess räkning. [Ändr. 168]

4.  I tveksamma fall eller om kontrollen av identiteten på viseringsinnehavaren, innehavaren av en visering för längre vistelse eller innehavaren av ett uppehållstillstånd misslyckas ska medlemmen i europeiska gräns- och kustbevakningsenheten hänvisa personen till en gränskontrolltjänsteman i värdmedlemsstaten.

5.  Sökningar i VIS-uppgifter som görs av enheternas medlemmar ska göras på följande sätt:

   a) När enheternas medlemmar utför arbetsuppgifter avseende in- och utresekontroller enligt förordning (EU) 2016/399 ska de ha åtkomst till VIS-uppgifter för kontroll vid gränsövergångsställen vid de yttre gränserna i enlighet med artikel 18 respektive 22g i denna förordning.
   b) Vid kontroll av huruvida villkoren för inresa till, vistelse eller uppehåll på medlemsstaternas territorium är uppfyllda, ska enheternas medlemmar ha åtkomst till VIS-uppgifter för kontroll inom territoriet av tredjelandsmedborgare i enlighet med artikel 19 respektive 22h i denna förordning.
   c) När enheternas medlemmar identifierar en person som inte uppfyller eller inte längre uppfyller villkoren för inresa till, vistelse eller uppehåll på medlemsstaternas territorium ska de ha åtkomst till VIS-uppgifter för identifiering i enlighet med artikel 20 i denna förordning.

6.  Om en sådan åtkomst och sökning visar att det finns en träff i VIS, ska värdmedlemsstaten underrättas om detta.

7.  Varje uppgiftsbehandlingslogg i VIS som görs av en medlem i en europeisk gräns- och kustbevakningsenhet eller personalenhet som har återvändanderelaterade arbetsuppgifter ska bevaras av förvaltningsmyndigheten i enlighet med bestämmelserna i artikel 34. [Ändr. 169]

8.  Varje åtkomst och varje sökning som utförs av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån ska loggas i enlighet med bestämmelserna i artikel 34 och varje användning av de uppgifter som enheterna från Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån fått åtkomst till ska registreras. [Ändr. 170]

9.  Förutom när detta är nödvändigt för tillämpningen av förordningen om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) Inga delar av VIS ska vara anslutna till något datasystem för insamling och behandling av uppgifter drivet av eller vid Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, ej heller ska de VIS-uppgifter som Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån har åtkomst till överföras till ett sådant system. Ingen del av VIS ska laddas ned. Loggning av åtkomst och sökningar ska inte anses utgöra en nedladdning eller kopiering av VIS-uppgifter. [Ändr. 171]

10.  Åtgärder för att säkerställa uppgifternas säkerhet enligt artikel 32 ska antas och tillämpas av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån.”

"

35a.  Artiklarna 46, 47 och 48 ska utgå. [Ändr. 172, 173 and 174]

35b.  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 48a

Utövande av delegering

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 9c b och 23 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den [dag då denna förordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 9c b och 23 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.   En delegerad akt som antas enligt artiklarna 9c b och 23 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”. [Ändr. 175]

"

36.  Artikel 49 ska ersättas med följande:"

”Artikel 49

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011*.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

____________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).”

"

37.  Följande artikel ska införas som artikel 49a:"

”Artikel 49a

Rådgivande grupp

Eu-LISA ska inrätta en rådgivande grupp som ska bistå den med sakkunskap om VIS, särskilt i samband med utarbetandet av det årliga arbetsprogrammet och den årliga verksamhetsrapporten.”

"

38.  Artikel 50 ska ersättas med följande:"

”Artikel 50

Övervakning och utvärdering av påverkan på grundläggande rättigheter [Ändr. 176]

1.  Förvaltningsmyndigheten eu-LISA ska se till att det finns förfaranden för att övervaka VIS verksamhet i förhållande till målen vad gäller produktivitet, kostnadseffektivitet, säkerhet och tjänsternas kvalitet, samt för att övervaka att rätten till skydd av personuppgifter, rätten till icke-diskriminering, barnets rättigheter och rätten till ett effektivt rättsmedel efterlevs. [Ändr. 177]

2.  Förvaltningsmyndigheten eu-LISA ska ha åtkomst till den information om uppgiftsbehandling i VIS som behövs för det tekniska underhållet. [Ändr. 178]

3.  Vartannat år ska eu-LISA rapportera till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om hur VIS tekniskt har fungerat, inbegripet ur säkerhetssynpunkt säkerhets- och kostnadssynpunkt. Rapporten ska omfatta en översikt över de aktuella framstegen i samband med utvecklingen av projektet och tillhörande kostnader, en bedömning av de finansiella konsekvenserna och information om eventuella tekniska problem och risker som kan påverka de övergripande kostnaderna för systemet.. [Ändr. 179]

3a.  Om det uppstår förseningar i utvecklingsprocessen, ska eu-LISA så snart som möjligt informera Europaparlamentet och rådet om orsakerna till förseningarna och vilka tidsmässiga och ekonomiska konsekvenser de får. [Ändr. 180]

4.  Varje medlemsstat och Europol ska, med iakttagande av bestämmelserna i nationell rätt om offentliggörande av känsliga uppgifter, utarbeta årliga rapporter om hur effektiv åtkomsten till VIS-uppgifter har varit för brottsbekämpande ändamål, vilka ska innehålla information och statistik om

   a) det exakta syftet med sökningarna, inbegripet typ av terroristbrott eller grovt brott, och åtkomst till uppgifter om barn under 12 år, [Ändr. 181]
   b) rimliga belägg som lämnats avseende en välgrundad misstanke om att den misstänkte, gärningsmannen eller offret omfattas av denna förordning,
   c) antal begäranden om åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål,
   (ca) antal och typ av ärenden där de förfaranden för brådskande undantagsfall som avses i artikel 22m.2 har använts, inklusive fall där brådska inte godtagits som skäl vid den centrala åtkomstpunktens efterhandskontroll, [Ändr. 182]
   d) antalet och den typ av ärenden som har lett till identifieringar.
   da) handel med barn, medräknat fall av framgångsrika identifieringar. [Ändr. 183]

Medlemsstaternas och Europols årsrapporter ska översändas till kommissionen senast den 30 juni påföljande år. Kommissionen ska sammanställa årsrapporterna till en omfattande rapport som ska offentliggöras senast den 30 december samma år. [Ändr. 184]

5.  Vart fjärde år Vartannat år ska kommissionen utarbeta en övergripande utvärdering av VIS. Denna övergripande utvärdering ska innehålla en granskning av uppnådda resultat i relation till målen och kostnaderna och en bedömning av huruvida de förutsättningar som ligger till grund för systemet fortfarande är giltiga och hur de påverkar grundläggande rättigheter, tillämpningen av denna förordning när det gäller VIS, VIS-databasens säkerhet, tillämpningen av de bestämmelser som avses i artikel 31 och eventuella konsekvenser för framtida verksamhet. Kommissionen ska överlämna utvärderingen till Europaparlamentet och rådet. [Ändr. 185]

6.  Medlemsstaterna ska ge förvaltningsmyndigheten och kommissionen den information som de behöver för att kunna utarbeta de rapporter som avses i punkterna 3, 4 och 5.

7.  Förvaltningsmyndigheten ska ge kommissionen den information som den behöver för att utföra de övergripande utvärderingar som avses i punkt 5.”

"

39.  Titeln på bilaga 1 ska ersättas med följande:"

”Förteckning över internationella organisationer som avses i artikel 31.1”. [Ändr. 186]

"

40.  Efter artikel 22 ska följande kapitel införas som kapitel IIIa och IIIb:"

KAPITEL IIIa

INFÖRANDE OCH ANVÄNDNING AV UPPGIFTER OM VISERINGAR FÖR LÄNGRE VISTELSE OCH UPPEHÅLLSTILLSTÅND

Artikel 22a

Förfaranden för införande av uppgifter efter beslut om en ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd

1.  När en myndighet fattat beslut om en ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd, ska den utan dröjsmål skapa en personakt genom att föra in de uppgifter som avses i artikel 22c eller 22d i VIS.

1a.  Den myndighet som är behörig att fatta ett beslut ska skapa en personakt innan beslutet fattas. [Ändr. 187]

2.  Vid skapande av personakten ska VIS automatiskt inleda en sökning enligt artikel 22b.

3.  Om en person har ansökt som en del av en grupp eller tillsammans med en familjemedlem, ska myndigheten skapa en personakt för var och en i gruppen och länka akterna för personer som har ansökt tillsammans och till vilka en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd har utfärdats. Föräldrars eller vårdnadshavares och barns ansökningar ska inte separeras. [Ändr. 188]

4.  Om vissa uppgifter inte måste lämnas enligt unionsrätten eller nationell lagstiftning eller om de faktiskt inte kan lämnas ska det eller de särskilda datafälten markeras som ”icke tillämpligt”. När det gäller fingeravtryck ska systemet göra det möjligt att skilja mellan fall där fingeravtryck inte måste lämnas enligt unionsrätten eller nationell lagstiftning och fall där de faktiskt inte kan lämnas.

Artikel 22b

Sökningar i andra system

1.  Enbart i syfte att bedöma om en person kan utgöra ett hot mot den allmänna ordningen, eller den inre säkerheten eller folkhälsan i medlemsstaterna, i enlighet med artikel 6.1 e i förordning (EU) 2016/399, ska akterna automatiskt behandlas av VIS för att identifiera träffar. VIS ska pröva varje akt individuellt. [Ändr. 189]

2.  Varje gång en personakt skapas vid utfärdande eller avslag i enlighet med artikel 22d 22c avseendeav en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd ska VIS inleda en sökning genom att använda den europeiska sökportalen som definieras i artikel 6.1 i [förordningen om interoperabilitet (gränser och viseringar)] för att jämföra de relevanta uppgifter som avses i artikel 22c.2 a, b, c, f och g i denna förordning. med de relevanta uppgifterna i VIS, Schengens informationssystem (SIS), in- och utresesystemet, EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias), inklusive den bevakningslista som avses i artikel 29 i förordning (EU) 2018/XX om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias), [Ecris-TCN-systemet vad gäller fällande domar avseende terroristbrott och andra grova brott], Europoluppgifter, Interpols databas över stulna och förkomna resehandlingar och Interpols databas för resehandlingar som är föremål för ett meddelande (Interpol TDAWN). VIS ska kontrollera följande:

   a) Om den resehandling som använts för ansökan motsvarar en resehandling som anmälts som förkommen, stulen, förskingrad eller ogiltig i SIS.
   b) Om den resehandling som använts för ansökan motsvarar en resehandling som anmälts som förkommen, stulen eller ogiltig i SLTD-databasen.
   c) Om registrering om nekad inresa och vistelse har lagts in för sökanden i SIS.
   d) Om sökanden är föremål för en registrering i SIS om personer som är efterlysta för att gripas och överlämnas enligt en europeisk arresteringsorder eller som är efterlysta för att gripas i syfte att utlämnas.
   e) Om sökanden och resehandlingen motsvarar ett nekat, återkallat eller ogiltigförklarat resetillstånd i Etias centrala system.
   f) Om sökanden och resehandlingen finns med på den bevakningslista som avses i artikel 34 i förordning (EU) 2018/1240.
   g) Om uppgifter om sökanden redan finns registrerade på samma person i VIS.
   h) Om de uppgifter som lämnats i ansökan avseende resehandlingen motsvarar en annan ansökan om en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd som lämnats in tillsammans med andra identitetsuppgifter.
   i) Om sökanden för närvarande är registrerad som en person som överskridit den tillåtna vistelsen eller tidigare har registrerats som en person som överskridit den tillåtna vistelsen i in- och utresesystemet.
   j) Om sökanden är registrerad som en person som nekats inresa i in- och utresesystemet.
   k) Om sökanden varit föremål för beslut om nekande, ogiltigförklaring eller återkallande av visering för kortare vistelse enligt registrering i VIS.
   l) Om sökanden varit föremål för beslut om nekande, ogiltigförklaring eller återkallande av visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd enligt registrering i VIS.
   m) Om uppgifter som är specifika för den sökandes identitet registreras i Europoluppgifter.
   n) I de fall sökanden är underårig, huruvida sökandens vårdnadshavare eller förmyndare
   i) är föremål för en registrering i SIS om personer som är efterlysta för att gripas och överlämnas enligt en europeisk arresteringsorder eller som är efterlysta för att gripas i syfte att utlämnas,
   ii) är föremål för en registrering i SIS om nekad inresa och vistelse,
   iii) innehar en resehandling som finns med på den bevakningslista som avses i artikel 34 i förordning (EU) 2018/1240.

Denna punkt ska inte utgöra ett hinder för inlämning av en asylansökan, oavsett skäl. Om en viseringsansökan lämnas in av ett offer för våldsbrott, exempelvis våld i hemmet eller människohandel, som begåtts av offrets så kallade sponsor, ska registreringen i VIS separeras från registreringen av sponsorn i syfte att skydda offret mot ytterligare risker.

För att undvika risken för felaktiga träffar ska alla träffar avseende barn under 14 år eller personer äldre än 75 år som görs med biometriska kännetecken som tagits mer än fem år före träffen och som inte bekräftar tredjelandsmedborgarens identitet bli föremål för en obligatorisk manuell kontroll utförd av experter på biometriska uppgifter. [Ändr. 190]

3.  VIS ska till personakten lägga till en hänvisning till alla träffar som erhållits i enlighet med punkterna 2 och 5. Dessutom ska VIS, i förekommande fall, identifiera den eller de medlemsstater som fört in eller tillhandahållit de uppgifter som gett upphov till träffen eller träffarna eller Europol, och ska registrera detta i personakten. Ingen annan information än hänvisning till en träff eller uppgiftslämnaren ska registreras.[Ändr. 191]

3a.  Vid en sökning i SLTD-databasen ska de uppgifter som används av den europeiska sökportalens användare för att inleda en sökning inte delas med ägarna av Interpols uppgifter. [Ändr. 192]

4.  Vid tillämpning av artikel 2.2 f avseende en utfärdad eller förlängd visering för längre vistelse ska de sökningar som utförs enligt punkt 2 jämföra de relevanta uppgifter som avses i artikel 22c.2 med de uppgifter som finns i SIS för att avgöra om innehavaren är föremål för någon av följande registreringar: [Ändr. 193] (Berör inte den svenska versionen.)

   a) En registrering om personer som är efterlysta för att gripas och överlämnas eller utlämnas.
   b) En registrering om försvunna personer.
   c) En registrering om personer som söks för att delta i ett rättsligt förfarande.
   d) En registrering om personer och föremål som omfattas av diskreta kontroller eller särskilda kontroller eller undersökningskontroller [Ändr. 194]

Om den jämförelse som nämns i denna punkt lett till en eller flera träffar, ska VIS sända en automatisk underrättelse till den centrala myndigheten i den medlemsstat som inlett sökningen och ska vidta lämpliga uppföljningsåtgärder. Artikel 9a.5 a, b, c, d och 9c, ca och cb ska i tillämpliga delar gälla, med förbehåll för följande särskilda bestämmelser.[Ändr. 195]

5.  När det gäller sökningar i in- och utresesystemet, Etias och VIS i enlighet med punkt 2 ska träffarna begränsas till att ange avslag på ett resetillstånd eller visering eller nekad inresa på grundval av säkerhetsskäl.

6.  Om viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet har utfärdats eller förlängts av en medlemsstats konsulära myndighet ska artikel 9a tillämpas. [Ändr. 196]

7.  Om ett uppehållstillstånd utfärdas eller förlängs, eller en visering för längre vistelse förlängs, av en myndighet på en medlemsstats territorium ska följande gälla:

   a) Den myndigheten ska kontrollera om de uppgifter som registrerats i personakten motsvarar uppgifterna i VIS, ett av de EU-informationssystem/databaser som konsulterats, Europoluppgifter eller Interpols databaser i enlighet med punkt 2.
   b) Om träffen i enlighet med punkt 2 är kopplad till Europoluppgifter ska Europols nationella enhet informeras för uppföljning.
   c) Om uppgifterna inte överensstämmer och ingen annan träff har rapporterats under den automatiska behandlingen i enlighet med punkterna 2 och 3, ska myndigheten radera den felaktiga träffen från ansökningsakten.
   d) Om uppgifterna överensstämmer eller det råder tvivel om sökandens identitet, ska myndigheten vidta åtgärder avseende de uppgifter som gav upphov till träffen i enlighet med punkt 4 enligt de förfaranden, villkor och kriterier som föreskrivs i EU-lagstiftning och nationell lagstiftning. [Ändr. 197]

Artikel 22c

Personakt som ska skapas för utfärdade viseringar för längre vistelse eller uppehållstillstånd

En personakt som skapas i enlighet med artikel 22a.1 ska innehålla följande uppgifter:

   1. Vilken myndighet som har utfärdat handlingen, inbegripet var myndigheten är belägen.
   2. Följande uppgifter om innehavaren:
   a) Efternamn, förnamn, födelsedatum, födelseår, nuvarande medborgarskap, kön, födelsedatum, födelseort och födelseland. [Ändr. 198]
   b) Resehandlingens typ och nummer och koden på tre bokstäver för det land som har utfärdat den.
   c) Resehandlingens sista giltighetsdag.
   cc) Den myndighet som utfärdat resehandlingen.
   d) Om innehavaren är minderårig: vårdnadshavarnas eller förmyndarnas efternamn och förnamn.
   e) Efternamn och förnamn på samt adress för den fysiska person, eller namn och adress på den arbetsgivare eller annan organisation vilken ansökan grundar sig på.
   f) En ansiktsbild av innehavaren, om möjligt fotograferad på plats. [Ändr. 199]
   g) Två fingeravtryck av innehavaren, i enlighet med tillämplig unionslagstiftning och nationell lagstiftning.
   3. Följande uppgifter om den utfärdade viseringen för längre vistelse eller det utfärdade uppehållstillståndet:
   a) Statusinformation som anger att en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd har utfärdats.
   b) Plats och datum för beslutet om att utfärda viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet.
   c) Typ av handling som utfärdats (visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd).
   d) Nummer på den utfärdade viseringen för längre vistelse eller det utfärdade uppehållstillståndet.
   e) Sista giltighetsdag för viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet.

Artikel 22d

Personakt som ska skapas i vissa fall vid avslag på en ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd

Om ett beslut har fattats om att avslå en ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd på grund av att den sökande anses utgöra ett hot mot den allmänna ordningen, eller den inre säkerheten, eller folkhälsan, eller att den sökande har lämnat in handlingar som förvärvats på bedrägligt sätt, har förfalskats eller ändrats i något avseende, ska den myndighet som avslagit ansökan utan dröjsmål skapa en personakt med följande uppgifter: [Ändr. 200]

   a) Efternamn, efternamn vid födseln (tidigare efternamn), förnamn, kön, födelsedatum, födelseort och födelseland.
   b) Nuvarande medborgarskap och medborgarskap vid födseln.
   c) Resehandlingens typ och nummer, utfärdande myndighet samt dag för utfärdande och sista giltighetsdag.
   d) Om den sökande är minderårig: vårdnadshavarnas eller förmyndarnas efternamn och förnamn.
   e) Efternamn och förnamn på samt adress för den fysiska person som ansökan grundar sig på. [Ändr. 201] (Berör inte den svenska versionen.)
   f) En ansiktsbild av den sökande, om möjligt fotograferad på plats. [Ändr. 202]
   g) Två fingeravtryck av den sökande, i enlighet med tillämplig unionslagstiftning och nationell lagstiftning.
   h) Information som anger att ansökningen om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd har avslagits på grund av att den sökande anses utgöra ett hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten eller folkhälsan, eller att den sökande har lämnat in handlingar som förvärvats på bedrägligt sätt, har förfalskats eller ändrats i något avseende. [Ändr. 203]
   i) Vilken myndighet som har avslagit ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd, inbegripet var myndigheten är belägen.
   j) Plats och datum för beslutet om att avslå ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd.

Artikel 22e

Uppgifter som ska tilläggas för en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd som återkallats

1.  Om ett beslut har fattats om att återkalla ett uppehållstillstånd eller en visering för längre vistelse eller att förkorta giltighetstiden för en visering för längre vistelse, ska den myndighet som har fattat beslutet lägga till följande uppgifter i personakten:

   a) Statusinformation som anger att viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet har återkallats eller, när det gäller en visering för längre vistelse, att dess giltighetstid har förkortats.
   b) Myndighet som återkallat viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet, eller förkortat giltighetstiden för viseringen för längre vistelse, inbegripet var myndigheten är belägen.
   c) Ort och datum för beslutet.
   d) Den nya sista giltighetsdagen för viseringen för längre vistelse, i tillämpliga fall.
   e) Viseringsmärkets nummer, om den förkortade giltighetstiden bekräftas med ett nytt viseringsmärke.

2.  I personakten ska det också anges orsak till återkallandet av viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet, eller förkortningen av giltighetstiden för viseringen för längre vistelse, i enlighet med artikel 22d h.

Artikel 22f

Uppgifter som ska tilläggas för en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd som förlängts

Om ett beslut har fattats om att förlänga ett uppehållstillstånd eller en visering för längre vistelse, ska den myndighet som fattade beslut om förlängningen lägga till följande uppgifter i personakten:

   a) Statusinformation som anger att viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet har förlängts.
   b) Vilken myndighet som har förlängt viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet, inbegripet var myndigheten är belägen.
   c) Ort och datum för beslutet.
   d) När det gäller en visering för längre vistelse, viseringsmärkets nummer, om den förlängda giltighetstiden bekräftas med ett nytt viseringsmärke.
   e) Sista giltighetsdag för den förlängda giltighetstiden.

Artikel 22g

Åtkomst till uppgifter för verifiering av viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd vid yttre gränsövergångsställen

1.  Endast för att verifiera identiteten på handlingens innehavare och/eller äktheten och giltigheten av viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet och att personen inte anses utgöra ett hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten eller folkhälsan i någon av medlemsstaterna i enlighet med artikel 6.1 e i förordning (EU) 2016/399, ska de myndigheter som är behöriga att utföra kontroller vid yttre gränsövergångsställen i enlighet med den förordningen ha åtkomst att söka med hjälp av handlingens nummer tillsammans med en eller flera av de uppgifter som avses i artikel 22c.2 a, b och c. [Ändr. 204]

2.  Om en sökning med de uppgifter som avses i punkt 1 visar att det finns uppgifter om handlingens innehavare i VIS, ska den behöriga gränskontrollmyndigheten ges åtkomst att konsultera följande uppgifter i personakten, dock endast för de ändamål som anges i punkt 1:

   a) Statusinformation som anger att viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet har utfärdats, återkallats eller förlängts.
   b) De uppgifter som avses i artikel 22c.3 c, d och e.
   c) I tillämpliga fall, de uppgifter som avses i artikel 22e.1 d och e.
   d) I tillämpliga fall, de uppgifter som avses i artikel 22f d och e.
   e) De fotografier ansiktsbilder som avses i artikel 22c.2 f. [Ändr. 205]

Artikel 22h

Åtkomst till uppgifter för verifiering inom medlemsstaternas territorium

1.  Enbart för att verifiera innehavarens identitet och äktheten och giltigheten av viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet eller att personen inte är ett hot mot den allmänna ordningen, inre säkerheten eller folkhälsan i någon av medlemsstaterna, ska de myndigheter som är behöriga att inom medlemsstaternas territorium kontrollera om villkoren för inresa till, vistelse eller bosättning på medlemsstaternas territorium är uppfyllda samt i tillämpliga fall, polismyndigheterna, ha åtkomst att söka med hjälp av numret på viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet tillsammans med en eller flera av de uppgifter som avses i artikel 22c.2 a, b och c. [Ändr. 206]

2.  Om en sökning med de uppgifter som avses i punkt 1 visar att det finns uppgifter om innehavaren i VIS, ska den behöriga myndigheten ges åtkomst att konsultera följande uppgifter i personakten samt, i tillämpliga fall, länkade akter i enlighet med artikel 22a.4, dock endast för de ändamål som anges i punkt 1:

   a) Statusinformation som anger att viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet har utfärdats, återkallats eller förlängts.
   b) De uppgifter som avses i artikel 22c.3 c, d och e.
   c) I tillämpliga fall, de uppgifter som avses i artikel 22e.1 d och e.
   d) I tillämpliga fall, de uppgifter som avses i artikel 22f d och e.
   e) De fotografier ansiktsbilder som avses i artikel 22c.2 f. [Ändr. 207]

Artikel 22i

Åtkomst till uppgifter för att fastställa vem som ansvarar för ansökningar om internationellt skydd

1.  De behöriga asylmyndigheterna ska ha åtkomst att söka med hjälp av fingeravtrycken på en person som söker internationellt skydd, dock endast för att fastställa vilken medlemsstat som ansvarar för prövningen av en ansökan om internationellt skydd i enlighet med artikel 12 i förordning (EU) nr 604/2013.

Om fingeravtrycken på den person som söker internationellt skydd inte kan användas eller sökningen med fingeravtryck misslyckas, ska sökningen göras med hjälp av numret på viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet tillsammans med de uppgifter som avses i artikel 22c.2 a, b och c.

2.  Om sökningen med de uppgifter som avses i punkt 1 visar att en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd har registrerats i VIS, ska den behöriga asylmyndigheten ges åtkomst att konsultera följande uppgifter i ansökningsakten, och, när det gäller de uppgifter som avses i led g, i makens/makans och barnens länkade ansökningsakter, i enlighet med artikel 22a.4, dock endast för det ändamål som anges i punkt 1:

   a) Vilken myndighet som har utfärdat eller förlängt viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet.
   b) De uppgifter som avses i artikel 22c.2 a och b.
   c) Handlingens typ.
   d) Giltighetstiden för viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet.
   f) De fotografier som avses i artikel 22c.2 f.
   g) De uppgifter som avses i artikel 22c.2 a och b i makens/makans och barnens länkade ansökningsakter.

3.  Sökningar i VIS enligt punkterna 1 och 2 ska endast utföras av de utsedda nationella myndigheter som avses i artikel 27 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013*.

Artikel 22j

Åtkomst till uppgifter för att pröva ansökan om internationellt skydd

1.  De behöriga asylmyndigheterna ska i enlighet med artikel 27 i förordning (EU) nr 603/2013 ha åtkomst att söka med hjälp av fingeravtrycken på den person som söker internationellt skydd, dock endast för att pröva en ansökan om internationellt skydd.

Om fingeravtrycken på den person som söker internationellt skydd inte kan användas eller sökningen med fingeravtryck misslyckas, ska sökningen göras med hjälp av numret på viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet tillsammans med de uppgifter som avses i artikel 22c.2 a, b och c, eller en kombination av uppgifterna i artikel 22d a, b, c och f.

2.  Om sökningen med de uppgifter som avses i punkt 1 visar att det finns uppgifter i VIS om den person som söker internationellt skydd, ska den behöriga asylmyndigheten, endast för det ändamål som anges i punkt 1, ha åtkomst att konsultera de uppgifter som förts in avseende en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd som har utfärdats, avslagits, återkallats eller förlängts, i den mening som avses i artiklarna 22c, 22d, 22e och 22f, om sökanden och om ansökningsakter som länkats med sökandens, i enlighet med artikel 22a.3.

3.  Sökningar i VIS enligt punkterna 1 och 2 ska endast utföras av de utsedda nationella myndigheter som avses i artikel 27 i förordning (EU) nr 603/2013.

KAPITEL IIIb

Förfarande och villkor för åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål

Artikel 22k

Medlemsstaternas utsedda myndigheter

1.  Medlemsstaterna ska utse de myndigheter som har rätt att söka i de uppgifter som lagras i VIS i syfte att under lämpliga och noggrant definierade omständigheter enligt vad som avses i artikel 22n förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott eller andra grova brott. Myndigheterna ska endast ha tillåtelse att söka i uppgifter om barn under 12 år i syfte att skydda försvunna barn och barn som är offer för grova brott. [Ändr. 208]

2.  Varje medlemsstat ska föra en strikt begränsad förteckning över de utsedda myndigheterna. Varje medlemsstat ska underrätta eu-LISA och kommissionen om sina utsedda myndigheter och får vid vilken tidpunkt som helst ändra eller ersätta denna underrättelse. [Ändr. 209]

3.  Varje medlemsstat ska utse en central åtkomstpunkt som ska ha åtkomst till VIS. Den centrala åtkomstpunkten ska kontrollera att de villkor för att begära åtkomst till VIS som anges i artikel 22n är uppfyllda.

Den utsedda myndigheten och den centrala åtkomstpunkten får ingå i samma organisation om detta tillåts enligt nationell rätt, men den centrala åtkomstpunkten ska agera helt oberoende av de utsedda myndigheterna när den fullgör sina uppgifter enligt denna förordning. Den centrala åtkomstpunkten ska vara åtskild från de utsedda myndigheterna och får inte ta emot instruktioner från dessa vad avser resultatet av kontrollen, som den ska utföra självständigt.

Medlemsstaterna får utse fler än en central åtkomstpunkt för att avspegla sin organisatoriska och administrativa struktur vid uppfyllandet av sina konstitutionella eller rättsliga skyldigheter.

4.  Varje medlemsstat ska underrätta eu-LISA och kommissionen om sin centrala åtkomstpunkt och får vid vilken tidpunkt som helst ändra eller ersätta denna underrättelse.

5.  På nationell nivå ska varje medlemsstat föra en förteckning över de operativa enheter inom de utsedda myndigheterna som har tillstånd att begära åtkomst till uppgifter i VIS genom den eller de centrala åtkomstpunkterna.

6.  Endast vederbörligen bemyndigade anställda vid den eller de centrala åtkomstpunkterna ska ha behörighet att få åtkomst till VIS i enlighet med artiklarna 22m och 22n.

Artikel 22l

Europol

1.  Europol ska utse en av sina operativa enheter till ”Europols utsedda myndighet” och ska ge denna behörighet att begära åtkomst till VIS genom den centrala åtkomstpunkt för VIS som avses i punkt 2, i syfte att stödja och stärka medlemsstaternas åtgärder för att förebygga, upptäcka och utreda terroristbrott eller andra grova brott.

2.  Europol ska utse en specialiserad enhet med vederbörligen bemyndigade Europoltjänstemän som central åtkomstpunkt. Den centrala åtkomstpunkten ska kontrollera att de villkor för att begära åtkomst till VIS som anges i artikel 22p är uppfyllda.

Den centrala åtkomstpunkten ska agera fullständigt oberoende när den fullgör sina uppgifter enligt denna förordning och får inte ta instruktioner från Europols utsedda myndighet som avses i punkt 1 vad avser resultatet av kontrollen. [Ändr. 210]

Artikel 22m

Förfarande för åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål

1.  De operativa enheter som avses i artikel 22k.5 ska lämna en motiverad elektronisk eller skriftlig begäran till de centrala åtkomstpunkter som avses i artikel 22k.3 för åtkomst till uppgifter som lagrats i VIS. Vid mottagande av en begäran om åtkomst ska den eller de centrala åtkomstpunkterna kontrollera om villkoren för åtkomst enligt artikel 22n är uppfyllda. Om villkoren för åtkomst är uppfyllda ska den eller de centrala åtkomstpunkterna behandla begäran. De uppgifter i VIS till vilka åtkomst ges ska överföras till de operativa enheter som avses i artikel 22k.5 på ett sådant sätt att uppgifternas säkerhet inte äventyras.

2.  I ett exceptionellt brådskande fall där det är nödvändigt att avvärja en överhängande fara för en persons liv i anknytning till ett terroristbrott eller ett annat grovt brott, ska den eller de centrala åtkomstpunkterna behandla begäran omedelbart och ska först i efterhand kontrollera att alla villkor som anges i artikel 22n är uppfyllda, däribland om det verkligen var fråga om ett brådskande fall. Efterhandskontrollen ska äga rum utan onödiga dröjsmål och under alla omständigheter senast sju arbetsdagar efter det att begäran har behandlats.

3.  Om det vid efterhandskontrollen framkommer att åtkomsten till uppgifter i VIS inte var motiverad, ska alla myndigheter som har haft åtkomst till information från VIS omedelbart radera den och informera de centrala åtkomstpunkterna om att raderingen har skett. [Ändr. 211]

Artikel 22n

Villkor för åtkomst till VIS-uppgifter för medlemsstaternas utsedda myndigheter

1.  Utan att det påverkar artikel 22 i förordning 2018/XX [om interoperabilitet (gränser och viseringar)] får utsedda myndigheter får ha åtkomst till VIS för sökningar om samtliga följande villkor är uppfyllda: [Ändr. 212]

   a) Åtkomst för sökningar är nödvändig och proportionerlig för att förebygga, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott.
   b) Åtkomst för sökningar är nödvändig och proportionerlig i ett särskilt fall.
   c) Det finns rimliga skäl att anta att inhämtande av uppgifter i VIS väsentligen kommer att bidra till att brottet i fråga förhindras, upptäcks eller utreds, särskilt om det finns välgrundade misstankar om att en person som misstänks för, har begått eller utsatts för ett terroristbrott eller ett annat grovt brott omfattas av någon av kategorierna i denna förordning.
   (ca) När det gäller sökningar på grundval av fingeravtryck har en tidigare sökning gjorts i de övriga medlemsstaternas system för automatisk identifiering av fingeravtryck inom ramen för beslut 2008/615/RIF, i de fall där jämförelser av fingeravtryck är tekniskt tillgängliga och den sökningen antingen har slutförts fullständigt eller inte har kunnat slutföras inom 24 timmar. [Ändr. 213]
   d) Om en sökning i den gemensamma databasen för identitetsuppgifter har inletts i enlighet med artikel 22 i förordning 2018/XX [om interoperabilitet (gränser och viseringar)] och det svar som avses i punkt 5 [i artikel 22 i förordningen förordning 2018/XX om interoperabilitet (gränser och viseringar)] visar att det finns uppgifter i VIS. [Ändr. 214]

2.  Villkoret i punkt 1 d måste inte uppfyllas i situationer där åtkomst till VIS behövs som ett verktyg för att kontrollera viseringshistoriken eller perioder av tillåten vistelse på medlemsstaternas territorium för en person som misstänks för, har begått eller misstänks ha utsatts för ett terroristbrott eller ett annat grovt brott.

3.  Sökningarna i VIS ska vara begränsade till sökningar på någon eller några av följande uppgifter i ansökningsakten eller personakten: [Ändr. 215]

   a) Efternamn, förnamn, födelsedatum, födelseår, medborgarskap och/eller kön. [Ändr. 216]
   b) Resehandlingens eller resehandlingarnas typ och nummer, det utfärdande landets kod på tre bokstäver och resehandlingens sista giltighetsdag.
   c) Viseringsmärkets nummer eller numret på viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet samt sista giltighetsdagen för viseringen, viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet.
   d) Fingeravtryck, inklusive fingeravtrycksspår.
   e) Ansiktsbild.

3a.  Kommissionen ska överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningsmöjligheterna, tillgängligheten, beredskapen och tillförlitligheten hos den teknik som behövs för att identifiera en person med hjälp av ansiktsbilder. [Ändr. 217]

3b.  Den ansiktsbild som avses i punkt 3 e ska inte vara det enda sökkriteriet. [Ändr. 218]

4.  Sökning i VIS ska vid en träff ge åtkomst till de uppgifter som anges i punkt punkt 3 i denna artikel, liksom till alla övriga uppgifter ur ansökningsakten eller personakten, inbegripet uppgifter om en handling som utfärdats, avslagits, upphävts, återkallats eller förlängts. Åtkomst till de uppgifter som avses i artikel 9.4 l och som registrerats i ansökningsakten ska endast ges om inhämtande av uppgifterna uttryckligen har begärts i en motiverad begäran och godkänts vid en oberoende kontroll.liksom till alla övriga uppgifter ur personakten, inbegripet uppgifter om en handling som utfärdats, avslagits, upphävts, återkallats eller förlängts. Åtkomst till de uppgifter som avses i artikel 9.4 l och som registrerats i ansökningsakten ska endast ges om inhämtande av uppgifterna uttryckligen har begärts i en motiverad begäran och godkänts vid en oberoende kontroll. [Ändr. 219]

Artikel 22o

Åtkomst till VIS för att identifiera personer under särskilda omständigheter

Genom undantag från artikel 22n.1 ska de utsedda myndigheterna inte vara skyldiga att uppfylla de villkor som anges i den punkten för åtkomst till VIS i syfte att identifiera personer, särskilt barn, som försvunnit, kidnappats eller konstaterats vara offer för människohandel och det finns rimliga allvarliga skäl att anse att inhämtande av VIS-uppgifter om dem kommer att stödja deras identifiering och/eller bidra till att utreda specifika fall av människohandel. Under sådana omständigheter får de utsedda myndigheterna söka i VIS med personernas fingeravtryck. [Ändr. 220]

Om personernas fingeravtryck inte kan användas eller sökningen med fingeravtryck misslyckas, ska sökningen göras med hjälp av de uppgifter som avses i artikel 9 a och 9 b.  9.4 a och b samt artikel 22c.2 a och b.[Ändr. 221]

Vid en träff vid sökning i VIS ska åtkomst ges till samtliga uppgifter som avses i artikel 9 artiklarna 9, 22c eller d, samt till uppgifterna i artikel 8.3 och 8.4. artiklarna 8.3 och 8.4 eller 22a.3. [Ändr. 222]

Artikel 22p

Förfarande och villkor för Europols åtkomst till uppgifter i VIS

1.  Europol ska ha åtkomst för sökning i VIS om samtliga följande villkor är uppfyllda:

   a) Sökningen är nödvändig och proportionerlig för att stödja och stärka medlemsstaternas arbete med att förebygga, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott som omfattas av Europols mandat.
   b) Sökningen är nödvändig och proportionerlig i ett särskilt fall.
   c) Det finns rimliga skäl att anta att inhämtande av uppgifter i VIS väsentligen kommer att bidra till att brottet i fråga förhindras, upptäcks eller utreds, särskilt om det finns välgrundade misstankar om att en person som misstänks för, har begått eller utsatts för ett terroristbrott eller ett annat grovt brott omfattas av någon av kategorierna i denna förordning.
   d) Om en sökning i CIR har inletts i enlighet med artikel 22 i förordning 2018/XX [om interoperabilitet (gränser och viseringar)] och det svar som avses i punkt 22.3 i den förordningen visar att det finns uppgifter i VIS.

2.  Villkoren i artikel 22n.2, 22n.3 och 22n.4 ska gälla i enlighet med detta.

3.  Europols utsedda myndighet får lämna en motiverad elektronisk begäran om att få söka i alla eller en viss uppsättning uppgifter som lagras i VIS till den centrala åtkomstpunkt för Europol som avses i artikel 22k.3 22l.2. Vid mottagande av en begäran om åtkomst ska Europols centrala åtkomstpunkt kontrollera om villkoren för åtkomst enligt punkterna 1 och 2 är uppfyllda. Om samtliga villkor för åtkomst är uppfyllda, ska den vederbörligen bemyndigade personalen vid den eller de centrala åtkomstpunkterna behandla begäran. De uppgifter i VIS till vilka åtkomst ges ska överföras till de operativa enheter som avses i artikel 22l.1 på ett sådant sätt att uppgifternas säkerhet inte äventyras. [Ändr. 223]

4.  Behandling av information som Europol inhämtat genom sökning efter uppgifter i VIS förutsätter tillstånd från ursprungsmedlemsstaten. Detta tillstånd ska inhämtas genom den medlemsstatens nationella Europolenhet.

Artikel 22q

Loggning och dokumentation

1.  Varje medlemsstat och Europol ska säkerställa att all uppgiftsbehandling som föranleds av begäranden om åtkomst till uppgifter i VIS i enlighet med kapitel IIIc loggas IIIb registreras eller dokumenteras för kontroll övervakningav om begäran varit godtagbar, för övervakning av att uppgifterna har behandlats på ett lagligt sätt, av dataintegriteten och av datasäkerheten och eventuella effekter på de grundläggande rättigheterna samt för egenkontroll.

Dessa registreringar eller handlingar ska på lämpligt sätt skyddas mot obehörig åtkomst och ska raderas två år efter det att de skapats, såvida de inte behövs för övervakningsförfaranden som redan har inletts. [Ändr. 224]

2.  Av loggen eller dokumentationen ska följande framgå i samtliga fall:

   a) Det exakta ändamålet med en begäran om åtkomst till uppgifter i VIS, inklusive berört terroristbrott eller annat grovt brott och, för Europols del, det exakta ändamålet med begäran om åtkomst.
   b) Referensnummer för den nationella akten.
   c) Datum och exakt tidpunkt för begäran om åtkomst från den centrala åtkomstpunkten till VIS centrala system.
   d) Namnet på den myndighet som har begärt åtkomst för sökning.
   e) När så är tillämpligt, det beslut som fattats med avseende på efterhandskontrollen.
   f) Vilka uppgifter som använts för sökningen.
   g) I enlighet med nationella regler eller förordning (EU) 2016/794 eller, i tillämpliga fall, förordning (EU) 2018/1725, den unika användaridentitet som anger vilken tjänsteman som utförde sökningen och vilken tjänsteman som beordrade sökningen. [Ändr. 225]

3.  Loggar eller dokumentation får endast användas för att övervaka att uppgifterna har behandlats på ett lagligt sätt, övervaka effekterna på de grundläggande rättigheterna och för att säkerställa dataintegriteten och datasäkerheten. Endast loggar som inte innehåller några personuppgifter får användas för den övervakning och utvärdering som avses i artikel 50 i denna förordning. Den tillsynsmyndighet som inrättats i enlighet med artikel 41.1 i direktiv (EU) 2016/680, och som ansvarar för att kontrollera om en begäran är godtagbar, övervaka att uppgifterna har behandlats på ett lagligt sätt samt övervaka dataintegriteten och datasäkerheten, ska ha åtkomst till dessa loggar på begäran, så att den kan fullgöra sina uppgifter. [Ändr. 226]

Artikel 22r

Villkor för åtkomst till VIS-uppgifter för utsedda myndigheter i en medlemsstat i vilken denna förordning ännu inte har fått verkan

1.  Utsedda myndigheter i en medlemsstat i vilken denna förordning ännu inte har fått verkan ska ha åtkomst till VIS för sökningar om följande villkor är uppfyllda:

   a) Åtkomsten omfattas av deras befogenheter.
   b) Åtkomsten omfattas av samma villkor som anges i artikel 22n.1.
   c) Åtkomsten föregås av en vederbörligen motiverad skriftlig eller elektronisk begäran till en utsedd myndighet i en medlemsstat på vilken denna förordning är tillämplig; denna myndighet ska därefter begära att den eller de nationella centrala åtkomstpunkterna gör sökningen i VIS.

2.  En medlemsstat i vilken denna förordning ännu inte har fått verkan ska göra sin viseringsinformation tillgänglig för medlemsstater som omfattas av denna förordning, på grundval av en vederbörligen motiverad skriftlig eller elektronisk begäran som ska uppfylla de villkor som fastställs i artikel 22n.1.

_____________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 av den 26 juni 2013 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat och för när medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och Europol begär jämförelser med Eurodacuppgifter för brottsbekämpande ändamål, samt om ändring av förordning (EU) nr 1077/2011 om inrättande av en Europeisk byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (EUT L 180, 29.6.2013, s. 1).”.

Artikel 22ra

Skydd av personuppgifter till vilka åtkomst ges i enlighet med kapitel IIIb

1.   Varje medlemsstat ska säkerställa att de nationella lagar och andra författningar som antagits i enlighet med direktiv (EU) 2016/680 också är tillämpliga på deras nationella myndigheters åtkomst till VIS enligt detta kapitel, också vad gäller rättigheterna för de personer vars uppgifter åtkomsten gäller.

2.   Den tillsynsmyndighet som avses i artikel 41.1 i direktiv (EU) 2016/680 ska övervaka att medlemsstaternas åtkomst till personuppgifter, däribland överföringen av dessa till och från VIS, sker på ett lagligt sätt i enlighet med detta kapitel. Artikel 41.3 och 41.4 i denna förordning ska gälla i tillämpliga delar.

3.   Europols behandling av personuppgifter enligt denna förordning ska utföras i enlighet med förordning (EU) 2016/794 och övervakas av Europeiska datatillsynsmannen.

4.  Personuppgifter till vilka åtkomst ges i VIS i enlighet med detta kapitel ska enbart behandlas för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda det specifika fall för vilket en medlemsstat eller Europol har begärt uppgifterna.

5.  eu-LISA, de utsedda myndigheterna, de centrala åtkomstpunkterna och Europol ska föra logg över sökningarna enligt artikel 22q i syfte att göra det möjligt för de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 41.1 i direktiv (EU) 2016/680 och Europeiska datatillsynsmannen att övervaka att uppgiftsbehandlingen följer unionens och nationella regler för dataskydd. Med undantag för uppgifter som innehas för det syftet ska personuppgifter och uppgifter om sökningarna raderas från alla nationella register och i Europols register efter 30 dagar, om inte uppgifterna och registren behövs för den specifika pågående brottsutredning för vilken de begärdes av en medlemsstat eller av Europol. [Ändr. 227]

"

Artikel 2

Ändringar Upphävande av beslut 2004/512/EG [Ändr. 228]

Artikel 1.2 i beslut 2004/512/EG ska ersättas med följande upphöra att gälla. Hänvisningar till det beslutet ska anses som hänvisningar till förordning (EG) nr 767/2008 och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga 2."

”2. Informationssystemet för viseringar ska vara baserat på en centraliserad struktur och bestå av

   a) den gemensamma databas för identitetsuppgifter som avses i [artikel 17.2 a i förordning 2018/XX om interoperabilitet],
   b) ett centralt informationssystem, nedan kallat Centrala informationssystemet för viseringar (VIS),
   c) ett gränssnitt i varje medlemsstat, nedan kallat nationella gränssnittet (NI-VIS), som ska utgöra en förbindelse med den berörda centrala nationella myndigheten i respektive medlemsstat, eller ett enhetligt nationellt gränssnitt i varje medlemsstat som bygger på gemensamma tekniska specifikationer, är identiskt för alla medlemsstater och möjliggör anslutning av det centrala systemet till medlemsstaternas nationella infrastrukturer,
   d) en kommunikationsinfrastruktur mellan VIS och de nationella gränssnitten,
   e) en säker kommunikationskanal mellan VIS och in- och utresesystemets centrala system,
   f) en säker kommunikationsinfrastruktur mellan centrala VIS och de centrala infrastrukturerna för den europeiska sökportal som inrättas genom [artikel 6 i förordning 2017/XX om interoperabilitet], den gemensamma biometriska matchningstjänst som inrättas genom [artikel 12 i förordning 2017/XX om interoperabilitet], den gemensamma databas för identitetsuppgifter som inrättas genom [artikel 17 i förordning 2017/XX om interoperabilitet] och den detektor för multipla identiteter som inrättas genom [artikel 25 i förordning 2017/XX om interoperabilitet],
   g) en mekanism för samråd om ansökningar och utbyte av information mellan centrala viseringsmyndigheter (”VISMail”),
   h) en nätport för transportörer,
   i) en säker webbtjänst som möjliggör kommunikation mellan VIS, å ena sidan, och nätporten för transportörer och de internationella systemen (Interpols system/databaser), å andra sidan,
   j) en databas med uppgifter för rapporterings- och statistikändamål.

Det centrala systemet, de enhetliga nationella gränssnitten, webbtjänsten, nätporten för transportörer och VIS kommunikationsinfrastruktur ska dela och så långt som tekniskt möjligt återanvända maskinvaru- och programvarukomponenter från in- och utresesystemets centrala system, de enhetliga nationella gränssnitten för in- och utresesystemet, Etias nätport för transportörer, in- och utresesystemets webbtjänst respektive in- och utresesystemets kommunikationsinfrastruktur.”. [Ändr. 229]

"

Artikel 3

Ändringar av förordning (EG) nr 810/2009

Förordning (EG) nr 810/2009 ska ändras på följande sätt:

1.  I artikel 10.3 ska led c ersättas med följande:"

”c) ge in ett fotografi i enlighet med standarderna i förordning (EG) nr 1683/95 eller, tillåta att en ansiktsbild tas på plats vid en första ansökan och därefter minst var 59:e månad efter det, i enlighet med de normer som anges i artikel 13 i den här förordningen,”. [Ändr. 230]

"

2.  Artikel 13 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 2 ska första strecksatsen ersättas med följande:"

”- Ett fotografi En ansiktsbild som tagits på plats och inhämtats digitalt vid ansökningstillfället.”. [Ändr. 231]

"

b)  I punkt 3 ska första stycket ersättas med följande:"

”Om fingeravtryck och ett fotografi av tillräckligt bra kvalitet som tagits på plats av sökanden införts i VIS som en del av en ansökan som lämnades in mindre än 59 månader före dagen för den nya ansökan, får ska dessa [uppgifter] kopieras in i följande ansökan.”. [Ändr. 232]

"

c)  I punkt 7 ska led a ersättas med följande:"

”a) Barn under 6 år och personer över 70 år.”. [Ändr. 253]

"

d)  Punkt 8 ska utgå.

3.  Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

”2. I samband med varje ansökan ska VIS konsulteras i enlighet med artiklarna 8.2, 15 och 9a i förordning (EG) nr 767/2008. Medlemsstaterna ska säkerställa att alla sökkriterier i dessa artiklar används fullt ut för att undvika avslag på oriktiga grunder och oriktiga identifieringar.”.

"

b)  Följande punkter ska införas som punkterna 3a och 3b:"

”3a. Vid bedömning av de inresevillkor som anges i punkt 3, ska konsulatet beakta resultatet av de kontroller som gjorts i följande databaser i enlighet med artikel 9c i förordning (EG) nr 767/2008:

   a) SIS och Interpols databas över stulna och förkomna resehandlingar, för att kontrollera om den resehandling som används för ansökan motsvarar en resehandling som anmälts förkommen, stulen eller ogiltigförklarad samt huruvida den resehandling som används för ansökan motsvarar en resehandling som registrerats i en akt i Interpol TDAWN. [Ändr. 233]
   b) Etias centrala system, för att kontrollera om sökanden har gjort en ansökan om resetillstånd som avslagits, återkallats eller upphävts.
   c) VIS, för att kontrollera om de uppgifter som lämnats i ansökan avseende resehandlingen motsvarar en annan viseringsansökan med andra identitetsuppgifter, samt huruvida den sökande har blivit föremål för ett beslut om att avslå, återkalla eller upphäva en visering för kortare vistelse.
   d) In- och utresesystemet, för att kontrollera om sökanden för närvarande har rapporterats vara en person som överskridit den tillåtna vistelsen, om sökanden tidigare har rapporterats överskrida den tillåtna vistelsen eller om sökanden tidigare har nekats inresa.
   e) Eurodac, för att kontrollera om sökanden är föremål för ett återkallande eller avslag på ansökan om internationellt skydd.
   f) Europoluppgifter, för att kontrollera om uppgifterna i ansökan motsvarar de uppgifter som registrerats i denna databas.
   g) Ecris-TCN-systemet, för att kontrollera om sökanden motsvarar en person vars uppgifter har registrerats i denna databas för terroristbrott eller andra grova brott. [Ändr. 234]
   h) SIS, för att kontrollera om sökanden är föremål för en registrering om personer som är efterlysta för att gripas och överlämnas på grundval av en europeisk arresteringsorder eller efterlysta för att gripas och utlämnas.

Konsulatet ska ha åtkomst till ansökningsakten och länkade ansökningsakter, i förekommande fall, samt till alla resultat av de kontroller som gjorts i enlighet med artikel 9c i förordning (EG) nr 767/2008.

3b.  Viseringsmyndigheten ska konsultera detektorn för multipla identiteter tillsammans med den gemensamma databas för identitetsuppgifter som avses i artikel 4.37 i förordning 2018/XX [om interoperabilitet (gränser och viseringar)] eller SIS eller båda för att bedöma skillnaderna mellan de länkade identiteterna och ska utföra alla ytterligare kontroller som krävs för att fatta ett beslut om länkens status och färg samt fatta ett beslut om att utfärda eller avslå den berörda personens visering.

I enlighet med artikel 59.1 i förordning 2018/XX [om interoperabilitet (gränser och viseringar)] ska denna punkt endast tillämpas från och med det att detektorn för multipla identiteter tas i bruk.”.

"

c)  Punkt 4 ska ersättas med följande:"

”4. Konsulatet ska, med hjälp av den information som fåtts från in- och utresesystemet, kontrollera att sökanden i och med sin planerade vistelse inte kommer att överskrida den maximalt tillåtna vistelsetiden på medlemsstaternas territorium, oberoende av eventuella vistelser som tillåts genom nationell visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd utfärdat av en annan medlemsstat.”.

"

4.  Följande artikel ska införas som artikel 21a:"

”Artikel 21a

Särskilda riskindikatorer

-1.  De särskilda riskindikatorerna ska vara en algoritm som möjliggör profilering enligt definitionen i artikel 4.4 i förordning (EU) 2016/679 genom jämförelse av uppgifter som registrerats i en ansökningsakt med särskilda riskindikatorer som rör säkerhetsrisker, risker för olaglig invandring eller stora epidemiska risker. De särskilda riskindikatorerna ska registreras i VIS. [Ändr. 235]

1.  Bedömningen av Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 51a för att ytterligare definiera säkerhetsrisker, riskerna för olaglig invandring eller en stor epidemisk risk ska baseras stora epidemiska risker grundval av följande: [Ändr. 236]

   a) Statistik som genereras av in- och utresesystemet och som tyder på onormalt många personer som överskridit den tillåtna vistelsen och nekade inresor för en viss kategori av resande som innehar en visering.
   b) Statistik som genereras av VIS i enlighet med artikel 45a och som tyder på onormalt många avslag på viseringsansökningar på grund av en risk för irreguljär migration, säkerheten eller folkhälsan säkerheten i samband med en viss kategori av resande.sökande. [Ändr. 237]
   c) Statistik som genereras av VIS i enlighet med artikel 45a och av in- och utresesystemet och som tyder på kopplingar mellan information från ansökningsformulär och överskriden tillåten vistelse eller nekad inresa.
   d) Information som styrkts med sakliga och evidensbaserade uppgifter från en medlemsstat om särskilda säkerhetsriskindikatorer eller hot som identifierats av den medlemsstaten.
   e) Information som styrkts med sakliga och evidensbaserade uppgifter från en medlemsstat om onormalt många personer som överskridit den tillåtna vistelsen och nekade inresor för en viss kategori av resande för den medlemsstaten.
   f) Information om specifika stora epidemiska risker som lämnats av medlemsstaterna samt epidemiologisk övervakningsinformation och riskbedömningar från Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) och sjukdomsutbrott som rapporterats av Världshälsoorganisationen (WHO).

2.  Kommissionen ska anta en genomförandeakt för att fastställa de risker som avses i punkt 1. Genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 52.2. [Ändr. 238]

3.  På grundval av de särskilda risker som fastställts i enlighet med den här förordningen och den delegerade akt som avses i punkt 2  1 ska särskilda riskindikatorer fastställas, bestående av en kombination av uppgifter som inbegriper en eller flera av följande: [Ändr. 239]

   a) Åldersgrupp, kön, medborgarskap.
   b) Bosättningsland och bosättningsort.
   c) Destinationsmedlemsstat(er).
   d) Första inresemedlemsstat.
   e) Ändamålet med resan.
   f) Nuvarande sysselsättning.

4.  De särskilda riskindikatorerna ska vara målriktade och proportionerliga. De får under inga omständigheter grundas enbart på en persons kön eller ålder. De får under inga omständigheter grundas på uppgifter som avslöjar en persons ras, hudfärg, etniska eller sociala ursprung, genetiska särdrag, språk, politiska eller andra åsikter, religion eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionsnedsättning eller sexuella läggning.

5.  Kommissionen ska anta de särskilda riskindikatorerna genom en genomförandeakt. Genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 52.2.

6.  De särskilda riskindikatorerna ska användas av viseringsmyndigheterna när de bedömer om sökanden utgör en risk för olaglig invandring eller en risk för medlemsstaternas säkerhet eller en stor epidemisk risk i enlighet med artikel 21.1. [Ändr. 240]

7.  De särskilda riskerna och de särskilda riskindikatorerna ska regelbundet ses över av kommissionen och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter.”. [Ändr. 241]

"

4a.  Artikel 39 ska ersättas med följande:"

”Artikel 39

Personalens uppförande och respekt för de grundläggande rättigheterna

1.  Medlemsstaternas konsulat ska se till att sökandena bemöts på ett hövligt sätt. Konsulär personal ska visa full respekt för den mänskliga värdigheten när de utför sina arbetsuppgifter.

2.  Konsulär personal ska visa full respekt för de grundläggande rättigheterna och iaktta de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna när de utför sina arbetsuppgifter. Eventuella åtgärder som vidtas ska stå i proportion till det mål som eftersträvas med åtgärderna.

3.  Konsulär personal får under utförandet av sina arbetsuppgifter inte diskriminera någon på grund av kön, ras, etniskt ursprung, hudfärg, socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning. Barnets bästa ska komma i främsta rummet.”. [Am. 242]

"

4b.  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 39a

Grundläggande rättigheter

Vid tillämpningen av denna förordning ska medlemsstaterna handla i full överensstämmelse med relevant unionsrätt, däribland Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, relevant folkrätt, däribland konventionen angående flyktingars rättsliga ställning, som ingicks i Genève den 28 juli 1951, de skyldigheter som följer av tillträde till internationellt skydd, särskilt principen om non-refoulement, och de grundläggande rättigheterna. I enlighet med de allmänna principerna i unionsrätten ska beslut enligt denna förordning fattas på individuell grund. Barnets bästa ska komma i främsta rummet.”. [Am. 243]

"

5.  Artikel 46 ska ersättas med följande:"

”Artikel 46

Sammanställning av statistik

Senast den 1 mars varje år ska kommissionen offentliggöra en sammanställning av följande årliga statistik över viseringar per konsulat och gränsövergångsställen där enskilda medlemsstater handlägger viseringsansökningar:

   a) Antalet flygplatstransiteringar som sökts, utfärdats och avslagits.
   b) Antalet enhetliga viseringar för en inresa respektive flera inresor som sökts, utfärdats (uppdelat enligt giltighetslängd: 1, 2, 3, 4 och 5 år) och avslagits.
   c) Antalet utfärdade viseringar med begränsad territoriell giltighet.

Denna statistik ska sammanställas på grundval av de rapporter som genererats av den centrala databasen med VIS-uppgifter i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 767/2008.”.

"

5a.  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 51a

Utövande av delegeringen

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 21a ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den … [det datum då denna förordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 21a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artikel 21a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”. [Ändr. 244]

"

6.  I artikel 57 ska punkterna 3 och 4 utgå.

Artikel 4

Ändringar av förordning (EU) 2017/2226

Förordning (EU) 2017/2226 ska ändras på följande sätt:

1.  I artikel 9.2 ska följande stycke läggas till:"

”In- och utresesystemet ska innehålla en funktion för centraliserad förvaltning av denna förteckning. De detaljerade bestämmelserna om förvaltning av denna funktion ska fastställas i genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 68.2 i denna förordning.”.

"

2.  I artikel 13 ska punkt 3 ersättas med följande:"

”3. För att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 26.1 b i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet ska transportörer använda webbtjänsten för att kontrollera om en visering för kortare vistelse är giltig, inbegripet om antalet tillåtna inresor redan har använts, om innehavaren har uppnått den maximala längden på den tillåtna vistelsen eller, när det är lämpligt, om viseringen är giltig för det territorium som destinationshamnen för resan tillhör. Transportörer ska tillhandahålla de uppgifter som förtecknas i artikel 16.1 a, b och c i denna förordning. På grundval av detta ska webbtjänsten ge transportörer ett svar i form av OK/NOT OK. Transportörer får lagra den skickade informationen och det mottagna svaret i enlighet med tillämplig rätt. Transportörer ska inrätta ett autentiseringssystem för att säkerställa att endast behörig personal får åtkomst till webbtjänsten. Svaret i form av OK/NOT OK får inte betraktas som ett beslut om att tillåta eller neka inresa i enlighet med förordning (EU) 2016/399. Om passagerare inte får gå ombord till följd av en sökning i VIS ska transportörerna tillhandahålla passagerarna information om detta och ge dem möjlighet att utöva sina rättigheter att få åtkomst till, rätta eller radera personuppgifter som lagras i VIS.” [Ändr. 245]

"

2a.  I artikel 14 ska punkt 3 ersättas med följande:"

”3. Om det är nödvändigt att föra in eller uppdatera uppgifter i en viseringsinnehavares in- och utresepost får gränsmyndigheterna hämta de uppgifter som anges i artikel 16.1 d och 16.2 c–f i den här förordningen direkt från VIS och importera dem till in- och utresesystemet, i enlighet med artikel 8 i den här förordningen och artikel 18a i förordning (EG) nr 767/2008.”. [Ändr. 246]

"

2.b  Artikel 15 ska ändras på följande sätt:

a)  punkt 1 ska ersättas med följande:"

“1. När det är nödvändigt att skapa en personakt eller att uppdatera den ansiktsbild som avses i artikel 17.1 b ska ansiktsbilden tas på plats.”. [Ändr. 247]

"

b)  följande punkt ska läggas till:"

“1a. Den ansiktsbild som avses i artikel 16.1 d ska hämtas i VIS och importeras till in- och utresesystemet.”. [Ändr. 248]

"

c)  punkt 5 ska utgå. [Ändr. 249]

3.  I artikel 35.4 ska orden ”via VIS” utgå.

Artikel 5

Ändringar av förordning (EU) 2016/399

Förordning (EU) 2016/399 ska ändras på följande sätt:

1.  I artikel 8.3 ska följande led läggas till som led ba:"

”ba) Om tredjelandsmedborgaren innehar en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd, ska den noggranna kontrollen vid inresa även omfatta verifiering av identiteten på innehavaren av viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet och av äktheten hos viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet, genom sökning i informationssystemet för viseringar (VIS) i enlighet med artikel 22g i förordning (EG) nr 767/2008.

I händelse av att verifieringen av handlingens innehavare eller handlingen i enlighet med artikel 22g i den förordningen, i tillämpliga fall, misslyckas eller om det råder oklarhet om innehavarens identitet eller handlingens och/eller resehandlingens äkthet, ska vederbörligen bemyndigad personal vid dessa behöriga myndigheter gå vidare med att verifiera chippet i handlingen.”.

"

2.  I artikel 8.3 ska leden c–f utgå.

Artikel 7

Ändringar av förordning (EU) XXX om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informationssystem (gränser och viseringar) [interoperabilitetsförordning]

Förordning (EU) XXX om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informationssystem (gränser och viseringar) [interoperabilitetsförordning] ska ändras på följande sätt:

1.  I artikel 13.1 ska led b ersättas med följande:"

”b) De uppgifter som avses i artiklarna 9.6, 22c.2 f, 22c.2 g, 22d f och 22d g i förordning (EG) nr 767/2008.”.

"

2.  I artikel 18.1 ska led b ersättas med följande:"

”b) De uppgifter som avses i artiklarna 9.4 a, 9.4 b, 9.4 c, 9.5, 9.6, 22c.2 a–cc, 22c.2 f, 22c.2 g, 22d a, 22d b, 22d c, 22d f och 22d g 9.4 a–cc, 9.5 och 9.6, 22c.2 a–cc, f och g, 22d a, b, c, f och g i förordning (EG) nr 767/2008.”. [Ändr. 250]

"

3.  I artikel 26.1 ska led b ersättas med följande:"

”b) de behöriga myndigheter som avses i artikel 6.1 och 6.2 i förordning (EG) nr 767/2008 när de skapar eller uppdaterar en ansökningsakt eller personakt i VIS i enlighet med artikel 8 eller 22a i förordning (EG) nr 767/2008,”.

"

4.  Artikel 27 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska led b ersättas med följande:"

”b) En ansökningsakt eller personakt skapas eller uppdateras i VIS i enlighet med artikel 8 eller 22a i förordning (EG) nr 767/2008.”.

"

b)  I punkt 3 ska led b ersättas med följande:"

”b) Efternamn (familjenamn), förnamn, födelsedatum, kön och medborgarskap enligt artiklarna 9.4 a, 22c.2 a och 22d a i förordning (EG) nr 767/2008.”.

"

5.  I artikel 29.1 ska led b ersättas med följande:"

”b) De behöriga myndigheter som avses i artikel 6.1 och 6.2 i förordning (EG) nr 767/2008 för träffar som uppstår när de skapar eller uppdaterar en ansökningsakt eller personakt i VIS i enlighet med artikel 8 eller 22a i förordning (EG) nr 767/2008.”.

"

Artikel 8

Upphävande av beslut 2008/633/RIF

Beslut 2008/633/RIF ska upphöra att gälla. Hänvisningar till beslut 2008/633/RIF ska tolkas som hänvisningar till förordning (EG) nr 767/2008 och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga 2.

Artikel 9

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med … [två år efter datumet för ikraftträdandet] med undantag för de bestämmelser om genomförande och delegerade akter som anges i artiklarna 1.6, 1.7, 1.26, 1.27, 1.33, 1.35, 3.4 och 4.1, vilka ska tillämpas från och med dagen för ikraftträdandet av denna förordning.

Senast den ... [ett år efter ikraftträdandet av denna förordning] ska kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om det aktuella läget i förberedelserna inför ett fullständigt genomförande av denna förordning. Denna rapport ska även innehålla detaljerad information om de kostnader som uppkommit och information om eventuella risker som kan påverka de totala kostnaderna. [Ändr. 251]

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA 2

Jämförelsetabell

Rådets beslut 2008/633/RIF

Förordning (EG) nr 767/2008

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

Artikel 2

Definitioner

Artikel 4

Definitioner

Artikel 3

Utsedda myndigheter och centrala åtkomstpunkter

Artikel 22k

Medlemsstaternas utsedda myndigheter

Artikel 22l

Europol

Artikel 4

Förfarande för åtkomst till VIS

Artikel 22m

Förfarande för åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål

Artikel 5

Villkor för åtkomst till VIS-uppgifter för medlemsstaternas utsedda myndigheter

Artikel 22n

Villkor för åtkomst till VIS-uppgifter för medlemsstaternas utsedda myndigheter

Artikel 6

Villkor för åtkomst till VIS-uppgifter för utsedda myndigheter i en medlemsstat i vilken förordning (EG) nr 767/2008 ännu inte har fått verkan

Artikel 22r

Villkor för åtkomst till VIS-uppgifter för utsedda myndigheter i en medlemsstat i vilken denna förordning ännu inte har fått verkan

Artikel 7

Villkor för Europols åtkomst till VIS-uppgifter

Artikel 22p

Förfarande och villkor för Europols åtkomst till uppgifter i VIS

Artikel 8

Skydd av personuppgifter

Kapitel VI

Rättigheter och övervakning med avseende på uppgiftsskydd

Artikel 9

Datasäkerhet

Artikel 32

Datasäkerhet

Artikel 10

Skadeståndsansvar

Artikel 33

Skadeståndsskyldighet

Artikel 11

Egenkontroll

Artikel 35

Egenkontroll

Artikel 12

Sanktioner

Artikel 36

Sanktioner

Artikel 13

Bevarande av VIS-uppgifter i nationella register

Artikel 30

Lagring av uppgifter från VIS i nationella register

Artikel 14

Rätt till åtkomst, korrigering och radering

Artikel 38

Rätt till åtkomst, korrigering och radering

Artikel 15

Kostnader

Ej tillämpligt

Artikel 16

Registerföring

Artikel 22q

Loggning och dokumentation

Artikel 17

Övervakning och utvärdering

Artikel 50

Övervakning och utvärdering

(1)EUT C , , s. .
(2)EUT C , , s. .
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 mars 2019.
(4)Rådets beslut 2004/512/EG av den 8 juni 2004 om inrättande av Informationssystemet för viseringar (VIS) (EUT L 213, 15.6.2004, s. 5).
(5)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen) (EUT L 218, 13.8.2008, s. 60).
(6)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 15.9.2009, s. 1).
(7)Rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni 2008 om åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar för medlemsstaternas utsedda myndigheter och för Europol i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott (EUT L 218, 13.8.2008, s. 129).
(8) Kommissionens genomförandebeslut 2011/636/EU av den 21 september 2011 om fastställande av den tidpunkt när informationssystemet för viseringar (VIS) ska tas i drift i den första regionen (EUT L 249, 27.9.2011, s. 18).
(9)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 29.6.2013, s. 31).
(10)COM(2016)0205.
(11) Integrated Border Management (IBM) – Feasibility Study to include in a repository documents for Long-Stay visas, Residence and Local Border Traffic Permits (Integrerad gränsförvaltning – genomförbarhetsstudie för att i en databas inkludera handlingar avseende viseringar för längre vistelse, uppehållstillstånd och tillstånd för lokal gränstrafik) (2017).
(12) Legal analysis on the necessity and proportionality of extending the scope of the Visa Information System (VIS) to include data on long stay visas and residence documents (Rättslig analys av om det är nödvändigt och proportionellt att utvidga tillämpningsområdet för informationssystemet för viseringar (VIS) till uppgifter om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd) (2018).
(13)Färdplan för förbättring av informationsutbytet och informationshanteringen, inbegripet interoperabilitetslösningar på området för rättsliga och inrikes frågor (9368/1/16 REV 1).
(14)Rådets slutsatser om vägen till ett förbättrat informationsutbyte och säkerställande av interoperabiliteten mellan EU:s informationssystem (10151/17).
(15)Integrated Border Management (IBM) – Feasibility Study to include in a repository documents for Long-Stay visas, Residence and Local Border Traffic Permits (Integrerad gränsförvaltning – genomförbarhetsstudie för att i en databas inkludera handlingar avseende viseringar för längre vistelse, uppehållstillstånd och tillstånd för lokal gränstrafik) (2017).
(16)Legal analysis on the necessity and proportionality of extending the scope of the Visa Information System (VIS) to include data on long stay visas and residence documents (Rättslig analys av om det är nödvändigt och proportionerligt att utvidga tillämpningsområdet för informationssystemet för viseringar (VIS) till uppgifter om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd) (2018).
(17)COM(2017)0558, s. 15.
(18)COM(2018)0251.
(19)Fingerprint Recognition for Children (2013 - EUR 26193).
(20)Automatic fingerprint recognition: from children to elderly (2018 – JRC).
(21)Feasibility and implications of lowering the fingerprinting age for children and on storing a scanned copy of the visa applicant's travel document in the Visa Information System (VIS) (2018).
(22)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF (EUT L 135, 24.5.2016, s. 53).
(23) Rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (EUT L 210, 6.8.2008, s. 1).
(24)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
(25)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 4.5.2016, s. 89).
(26)Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 24.12.2008, s. 98).
(27)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… [fullständig titel] (EUT L .., ..., s. ...).
(28)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (EU) 2018/1725 av den 18 december 2000 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1). och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).
(29)Europaparlamentets och rådets beslut nr 1105/2011/EU av den 25 oktober 2011 om förteckningen över resehandlingar som möjliggör passage av de yttre gränserna och i vilka en visering kan införas samt om införandet av en mekanism för upprättande av denna förteckning (EUT L 287, 4.11.2011, s. 9.
(30)Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77).
(31)Rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 131, 1.6.2000, s. 43).
(32)Rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 64, 7.3.2002, s. 20).
(33)EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.
(34)Rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EGT L 176, 10.7.1999, s. 31).
(35)EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.
(36)Rådets beslut 2008/146/EG av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 27.2.2008, s. 1).
(37)Rådets beslut 2008/149/RIF av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska unionens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 27.2.2008, s. 50).
(38)EUT L 160, 18.6.2011, s. 21.
(39)Rådets beslut 2011/350/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, om avskaffande av kontroller vid de inre gränserna och om personers rörlighet (EUT L 160, 18.6.2011, s. 19).
(40)Rådets beslut 2011/349/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, särskilt om polissamarbete och straffrättsligt samarbete (EUT L 160, 18.6.2011, s. 1).
(41)Rådets beslut (EU) 2017/1908 av den 12 oktober 2017 om inledande av tillämpningen av vissa bestämmelser i Schengenregelverket rörande Informationssystemet för viseringar i Republiken Bulgarien och Rumänien (EUT L 269, 19.10.2017, s. 39).


Inrättande av Asyl- och migrationsfonden ***I
PDF 414kWORD 134k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Asyl- och migrationsfonden (COM(2018)0471 – C8-0271/2018 – 2018/0248(COD))
P8_TA(2019)0175A8-0106/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0471),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 78.2, 79.2 och 79.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0271/2018),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor samt yttrandena från utskottet för utveckling och budgetutskottet (A8-0106/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om inrättande av Asyl-, och migrations-fonden och integrationsfonden [Ändr. 1]

P8_TC1-COD(2018)0248


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 78.2, 79.2 och 79.4 och 80 [Ändr. 2],

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  Mot bakgrund av de framväxande migrationsutmaningarna som kännetecknas av behovet av att stödja starka mottagnings-, asyl-, integrations- och migrationssystem i medlemsstaterna, förebygga och på lämpligt och solidariskt sätt hantera pressade situationer och ersätta irreguljära och otrygga ankomster med lagliga och säkra vägar, är det av avgörande betydelse att investera i en effektiv och samordnad migrationsförvaltning i unionen för att förverkliga EU:s mål om att utgöra ett område med frihet, säkerhet och rättvisa enligt artikel 67.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. [Ändr. 3]

(2)  Vikten av en samordnad strategi från unionens och medlemsstaternas sida återspeglas i den europeiska migrationsagendan från maj 2015 där det betonades att det finns ett behov av en konsekvent och tydlig gemensam politik för att återställa förtroendet för EU:s förmåga att samla europeiska och nationella insatser för att hantera migrationen och samarbeta på ett effektivt sätt, i enlighet med principerna principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna, fastställd i artikel 80 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, vilket bekräftades i halvtidsöversynen från september 2017 och lägesrapporten från mars och maj 2018. [Ändr. 4]

(3)  I sina slutsatser av den 19 oktober 2017 bekräftade Europeiska rådet behovet av att eftersträva ett övergripande, pragmatiskt och beslutsamt tillvägagångssätt för en migrationshantering som syftar till att återupprätta kontrollen av de yttre gränserna och minska antalet irreguljära inresor och dödsfall till sjöss, och som bör grundas på en flexibel och samordnad användning av alla tillgängliga unionsinstrument och medlemsstaternas instrument. Europeiska rådet påpekade vikten av att avsevärt förbättra återvändanden genom åtgärder bådebåde EU-nivå och medlemsstatsnivå, såsom effektiva återtagandeavtal och arrangemang. Europeiska rådet efterlyste även genomförande och utveckling av frivilliga vidarebosättningsprogram. [Ändr. 5]

(4)  I syfte att stödja arbetet för att säkerställa en övergripande strategi för migrationshanteringen som grundas på ett ömsesidigt förtroende och solidaritets- och ansvarsfördelningsinsatser mellan medlemsstaterna och EU:s institutioner, med målet att säkerställa en gemensam hållbar unionspolitik om asyl och invandring, bör medlemsstaterna stödjas med hjälp av lämpliga finansiella resurser i form av Asyl-, och migrationsfonden migrations- och integrationsfonden (nedan kallad fonden). [Ändr. 6]

(4a)   Fonden bör fullt ut respektera de mänskliga rättigheterna och efterleva Agenda 2030, principen om en konsekvent utvecklingspolitik, såsom anges i artikel 208 i EUF-fördraget, och åtagandena på internationell nivå i fråga om migration och asyl, särskilt den globala flyktingpakten och den globala pakten för säker, ordnad och reguljär migration. [Ändr. 7]

(4b)   Vid förvaltningen av fonden ur ett utvecklingsperspektiv bör hänsyn tas till de olika bakomliggande orsakerna till migration, såsom konflikter, fattigdom, brist på jordbrukskapacitet, utbildning och ojämlikhet. [Ändr. 8]

(5)  Åtgärder som stöds av fonden bör genomföras i full överensstämmelse med de rättigheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inbegripet rätten till skydd av personuppgifter, och med unionens och medlemsstaternas internationella åtaganden avseende grundläggande rättigheter, däribland FN:s konvention om barnets rättigheter och konventionen angående flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951, kompletterad genom protokollet av den 31 januari 1967. [Ändr. 9]

(5a)  Principerna om jämställdhet och icke-diskriminering, som hör till unionens grundläggande värden, bör respekteras och främjas vid genomförandet av fonden. Fonden bör inte stödja åtgärder som bidrar till någon form av segregering eller social utestängning. [Ändr. 10]

(5b)  Vid genomförandet av fonden bör man prioritera åtgärder som tar itu med situationen för ensamkommande barn och barn som skilts från sina föräldrar genom tidig identifiering och registrering och åtgärder som vidtas med hänsyn till barnets bästa. [Ändr. 11]

(6)  Fonden bör bygga vidare på de resultat och investeringar som uppnåtts med stöd från dess föregångare, dvs. Europeiska flyktingfonden som inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut 573/2007/EG, Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare som inrättades genom rådets beslut 2007/435/EG, Europeiska återvändandefonden som inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut 575/2007/EG för perioden 2007–2013 och Asyl-, migrations- och integrationsfonden för perioden 2014–2020 som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/2014. Den bör samtidigt beakta all relevant ny utveckling.

(7)  Fonden bör stödja solidaritet mellan medlemsstaterna och en effektiv förvaltning av migrationsströmmarna, bland annat genom att främja gemensamma åtgärder på asylområdet, inbegripet medlemsstaternas insatser för att ta emot personer i behov av internationellt skydd genom vidarebosättning, humanitärt mottagande och överföring av personer som ansöker om eller åtnjuter internationellt skydd mellan medlemsstaterna, stärka skyddet för utsatta asylsökande, till exempel barn, stödja integreringsstrategier samt en effektivare politik för laglig migration för att och skapa säkra och lagliga vägar till unionen, vilket också bör bidra till att säkerställa unionens långsiktiga konkurrenskraft och framtiden för den europeiska sociala modellen och att minska incitamenten för irreguljär migration genom en hållbar politik på området återvändande och återtagande. Som ett instrument inom ramen för unionens interna politik och det enda finansieringsinstrumentet för asyl och migration på unionsnivå bör fonden i första hand stödja åtgärder som rör asyl och migration inom unionen. Fonden bör dock, inom fastställda gränser och under förutsättning att lämpliga skyddsåtgärder vidtas, stödja en förstärkning av samarbetet med tredjeländer för att stärka förvaltningen av flödena av personer som ansöker om asyl eller andra former av internationellt skydd, vägarna för att fastställa vägar för laglig migration och för att bekämpa irreguljär migration och nätverk av människosmugglare och människohandlare och säkerställa ett hållbart och effektivt återtagande, säkert och värdigt återvändande samt återintegrering i tredjeländer. [Ändr. 12]

(8)  Genom migrationskrisen och det ökande antalet dödsfall på Medelhavet under de senaste åren tydliggjordes betonade behovet av att reformera det gemensamma europeiska asylsystemet för att säkerställa effektiva asylförfaranden för att förhindra sekundära förflyttningar, tillhandahålla enhetliga och lämpliga mottagningsvillkor för sökande av internationellt skydd, enhetliga standarder för att bevilja internationellt skydd och lämpliga rättigheter och förmåner för personer som åtnjuter internationellt skydd. och införa ett rättvisare och mer ändamålsenligt system för att fastställa medlemsstaternas ansvar för sökande av internationellt skydd samt en ram för medlemsstaternas insatser på områdena vidarebosättning och humanitärt mottagande, i syfte att öka det totala antalet tillgängliga vidarebosättningsplatser. Samtidigt behövdes behövs reformen för att införa ett rättvisare och mer ändamålsenligt system för att fastställa medlemsstaternas ansvar säkerställa att effektiva, rättighetsbaserade asylförfaranden införts och finns att tillgå och för att tillhandahålla enhetliga och lämpliga mottagningsvillkor för sökande av internationellt skydd, enhetliga standarder för att bevilja internationellt skydd och lämpliga rättigheter och förmåner för personer som åtnjuter internationellt skydd samt en unionsram för medlemsstaternas vidarebosättningsinsatser. ändamålsenliga och effektiva förfaranden för att återsända irreguljära migranter. Det är därför lämpligt att fonden ger ett ökat stöd till medlemsstaternas insatser för att fullständigt och korrekt genomföra det reformerade gemensamma europeiska asylsystemet. [Ändr. 13]

(9)  Fonden bör också komplettera och förstärka den verksamhet som bedrivs av Europeiska unionens asylbyrå, inrättad genom förordning (EU) nr.../.. [förordningen om Europeiska unionens asylbyrå](4) stödkontoret för asylfrågor i syfte att underlätta och förbättra funktionen hos det gemensamma europeiska asylsystemet genom att samordna och stärka det praktiska samarbetet och informationsutbytet om asyl, särskilt i fråga om god praxis mellan medlemsstaterna, främja unionens asyllagstiftning och de operativa normerna för asyl för att säkerställa en hög grad av enhetlighet grundad unionsrätten och internationell rätt och genom relevant vägledning, inbegripet operativa normer, bidra till ett enhetligt genomförande av unionens asyllagstiftning grundat på höga skyddsnormer vad gäller förfaranden för internationellt skydd, mottagningsvillkor och en bedömning av skyddsbehov i hela unionen, möjliggöra en hållbar och rättvis fördelning av ansökningar om internationellt skydd, underlätta en enhetlig bedömning av ansökningar om internationellt skydd i hela unionen, stödja medlemsstaternas insatser för vidarebosättning och tillhandahålla operativt och tekniskt bistånd till medlemsstaterna för förvaltningen av deras asyl- och mottagningssystem, särskilt de vars system utsätts för ett oproportionerligt oproportionellt tryck. [Ändr. 14]

(9a)  Fonden bör stödja unionens och medlemsstaternas ansträngningar för att förbättra medlemsstaternas kapacitet att utveckla, övervaka och utvärdera sin asylpolitik mot bakgrund av deras skyldigheter enligt gällande unionsrätt. [Ändr. 15]

(10)  Fonden bör stödja unionens och medlemsstaternas genomförande av ansträngningar för att förbättra medlemsstaternas kapacitet att utveckla, övervaka och utvärdera sin asylpolitik mot bakgrund av deras skyldigheter enligt gällande unionsrätt, så att full respekt säkerställs för de grundläggande rättigheterna, i synnerhet Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU(5) (direktivet om mottagningsvillkor), direktiv 2013/32/EU(6) (direktivet om asylförfaranden), direktiv 2011/95/EU(7) (skyddsgrundsdirektivet) och direktiv 2008/115/EG(8) (återvändandedirektivet) samt Europaparlamentets och rådets förordning 604/2013/EU(9) (Dublinförordningen). [Ändr. 16]

(11)  Partnerskap och samarbete med tredjeländer är en viktig del av unionens asylpolitik för att säkerställa en lämplig hantering av tillströmningen av personer som ansöker om asyl eller andra former av internationellt skydd. Med målet att ersätta de farliga och irreguljära inresorna med lagliga och säkra inresor till medlemsstaternas territorium för tredjelandsmedborgare eller statslösa personer i behov av internationellt skydd, uttrycka solidaritet med länder i regioner till vilka eller inom vilka ett stort antal personer i behov av internationellt skydd har fördrivits genom att hjälpa till att minska trycket på dessa länder, bidra till att uppnå unionens migrationspolitiska mål genom att öka unionens inflytande gentemot tredjeländer samt effektivt bidra till globala vidarebosättningsinitiativ genom att tala med en röst i internationella forum och med tredjeländer bör fonden ge ekonomiska incitament till genomförandet av unionens ram för vidarebosättning [och humanitärt mottagande]. [Ändr. 17]

(11a)  Fonden bör stödja medlemsstaternas ansträngningar för att ge tillgång till internationellt skydd och en varaktig lösning på sina territorier för flyktingar och fördrivna personer som identifierats som berättigade att bli föremål för vidarebosättning eller omfattas av nationella system för humanitärt mottagande, varvid hänsyn bör tas till UNHCR:s prognos över de globala vidarebosättningsbehoven. För att bidra på ett ambitiöst och ändamålsenligt sätt bör fonden tillhandahålla riktat stöd i form av ekonomiska incitament för varje person som tas emot eller vidarebosätts. [Ändr. 18]

(12)  Med beaktande av de stora migrationsströmmarna till unionen under de senaste åren och vikten av att säkerställa sammanhållningen i våra samhällen är det centralt att stödja medlemsstaternas strategier för att i ett tidigt skede integrera tredjelandsmedborgare som vistas lagligt i medlemsstaterna, även på de prioriterade områden som anges i handlingsplanen för integration av tredjelandsmedborgare som antogs av kommissionen 2016. [Ändr. 19]

(13)  För att öka effektiviteten, erhålla största möjliga mervärde för unionen och säkerställa att unionens respons för att främja integrationen av tredjelandsmedborgare är konsekvent bör de åtgärder som finansieras genom fonden vara specifika och komplettera de åtgärder som finansieras genom Europeiska socialfonden+ (ESF+), och Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf)unionens strukturfonder. Åtgärder som finansieras genom denna fond bör stödja åtgärder som är anpassade till behoven hos tredjelandsmedborgare och som generellt sett genomförs i ett tidigt skede tidiga skeden av integrationsprocessen samt horisontella åtgärder till stöd för medlemsstaternas kapacitet på integrationsområdet, medan mer långsiktiga kompletterat av insatser för tredjelandsmedborgare bör finansieras genom Eruf och ESF+ att främja social och ekonomisk delaktighet för tredjelandsmedborgare som finansieras genom strukturfonderna. ▌ [Ändr. 20]

(13a)   För att åstadkomma en övergripande integrationsstrategi bör integrationsåtgärderna också vara tillämpliga på personer som beviljats internationellt skydd, med beaktande av särdragen hos den målgruppen. Om integrationsåtgärder kombineras med mottagande bör åtgärderna i lämpliga fall även kunna stå öppna för asylsökande. [Ändr. 21]

(14)  I detta sammanhang bör medlemsstaternas myndigheter med ansvar för genomförandet av fonden vara skyldiga att samarbeta och inrätta samordningsmekanismer med de myndigheter som medlemsstaterna har utsett för att förvalta ESF+ och Erufs strukturfondernas interventioner och vid behov med deras förvaltande myndigheter och de förvaltande myndigheterna avseende andra unionsfonder som bidrar till integrationen av tredjelandsmedborgare. Genom dessa samordningsmekanismer bör kommissionen bedöma samstämmigheten och komplementariteten mellan fonderna, och i vilken utsträckning de åtgärder som genomförs genom varje fond bidrar till integrationen av tredjelandsmedborgare. [Ändr. 22]

(15)  Fondens genomförande på detta område bör överensstämma med unionens gemensamma grundprinciper om integration, såsom dessa närmare anges i det gemensamma integrationsprogrammet.

(16)  Det är lämpligt att de medlemsstater som så önskar i sina program får föreskriva att integrationsåtgärder i den utsträckning det krävs för ett ändamålsenligt genomförande av sådana åtgärder får omfatta mycket nära släktingar till tredjelandsmedborgare och således stödja familjesammanhållning för barnets bästa. Begreppet ”mycket nära släkting” bör förstås som att det avser makar, partner och andra personer med direkta familjeband i ned- eller uppstigande led till den tredjelandsmedborgare som är föremål för integrationsåtgärder och vilka annars inte skulle omfattas av fondens tillämpningsområde. [Ändr. 23]

(17)  Med tanke på den avgörande roll som de lokala och regionala myndigheterna och deras intresseorganisationer det civila samhällets organisationer har på integrationsområdet och för att underlätta dessa enheters omedelbara tillgång till unionsfinansiering bör fonden göra det lättare för lokala och regionala myndigheter eller det civila samhällets organisationer att genomföra integrationsåtgärder, inklusive genom en högre samfinansieringssats för dessa åtgärder och användning av en särskild del av den tematiska delen där de lokala och genom en högre samfinansieringssats för dessa åtgärder regionala myndigheterna är behöriga att vidta integrationsåtgärder. [Ändr. 24]

(18)  Med tanke på de långsiktiga ekonomiska och demografiska utmaningar som EU står inför och den allt mer globaliserade migrationen är det nödvändigt att inrätta välfungerande lagliga migrationsvägar till EU för att bevara unionen som ett attraktivt mål för migranter reguljär migration utifrån medlemsstaternas ekonomiska och sociala behov och säkerställa välfärdssystemens hållbarhet och tillväxten i EU:s ekonomi, samtidigt som migrerande arbetstagare skyddas mot arbetskraftsexploatering [Ändr. 25].

(19)  Fonden bör stödja medlemsstaterna när det gäller att utforma strategier för att organisera laglig migration och utvidga lagliga migrationsvägar och stärka kapaciteten att generellt utveckla, genomföra, övervaka och utvärdera alla invandrings- och integrationsstrategier, politik och åtgärder för tredjelandsmedborgare som vistas lagligt i medlemsstaterna, även i synnerhet unionsrättsakter för laglig migration. Fonden bör också stödja informationsutbyte, bästa praxis och samarbete mellan olika förvaltningsavdelningar och förvaltningsnivåer samt mellan medlemsstaterna. [Ändr. 26]

(20)  En effektiv och värdig återvändandepolitik är en väsentlig del av den övergripande migrationsstrategi som unionen och dess medlemsstater eftersträvar. Fonden bör stödja och uppmuntra medlemsstaternas ansträngningar för att effektivt genomföra och vidareutveckla gemensamma standarder för återvändande, med betoning på frivilliga återvändanden, särskilt i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG(10), och för att skapa en integrerad och samordnad strategi för hantering av återvändande. För en hållbar återvändandepolitik Fonden bör fonden också stödja relaterade åtgärder i tredjeländer, till exempel återintegrering av personer som återvänder. för att främja och garantera säkert och värdigt återvändande och återtagande samt hållbar återanpassning, såsom fastställs i den globala flyktingpakten. [Ändr. 27]

(21)  Medlemsstaterna bör i första hand använda frivilligt återvändande och säkerställa ett ändamålsenligt, säkert och värdigt återvändande för irreguljära migranter. Fonden bör därför ge förmånsstöd till åtgärder som rör att främja frivilligt återvändande. För att främja detta bör medlemsstaterna överväga incitament såsom förmånsbehandling i form av ökat bistånd i samband med återvändandet för personer som återvänder frivilligt. och långsiktigt återanpassningsstöd. Denna typ av frivilligt återvändande ligger i både de återvändande personernas och myndigheternas intresse med avseende på kostnadseffektiviteten. Barnets bästa bör komma i främsta rummet när det gäller alla åtgärder eller beslut som rör migrerande barn, inklusive vid återvändande, med full hänsyn tagen till barnets rätt att komma till tals. [Ändr. 28]

(22)  Även om frivilliga och återvändanden bör prioriteras framför påtvingade återvändanden är dock de icke desto mindre sammankopplade och ömsesidigt stärkande, och medlemsstaterna bör därför uppmuntras att stärka komplementariteten mellan dessa två återvändandeformer. Möjligheten till avlägsnanden är en viktig faktor som bidrar till integriteten hos systemen för asyl och laglig migration. Fonden bör därför stödja medlemsstaternas åtgärder för att underlätta och genomföra avlägsnanden, i tillämpliga fall i enlighet med normer som fastställs i unionsrätten, och med full respekt för de återvändandes grundläggande rättigheter och värdighet. Fonden bör stödja åtgärder som rör barns återvändande endast om sådant återvändande grundas på en positiv bedömning av barnets bästa. [Ändr. 29]

(23)  Särskilda stödåtgärder för återvändande personer, med särskild uppmärksamhet ägnad åt deras humanitära och skyddsmässiga behov, i medlemsstaterna och i återvändandeländerna kan förbättra villkoren för återvändande och förbättra deras återanpassning. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt utsatta grupper. Beslut om återvändande bör vara grundade i en heltäckande och noggrann bedömning av situationen i ursprungslandet som inbegriper en bedömning av förmågan på lokal nivå att ta emot återvändande personer. Särskilda åtgärder och insatser för att stödja ursprungsländerna, och framför allt utsatta människor, bidrar till att säkerställa att återvändandet sker på ett hållbart, säkert och ändamålsenligt sätt. Dessa åtgärder bör genomföras med aktivt deltagande av lokala myndigheter, civilsamhället och diasporagrupper. [Ändr. 30]

(24)  Formella återtagandeavtal och andra arrangemang är en viktig integrerad och nödvändig del av unionens återvändandepolitik och ett centralt redskap för en effektiv hantering av migrationsströmmar, eftersom de underlättar ett snabbt återvändande av för irreguljära migranter. Dessa avtal och andra arrangemang är en viktig del av ramen för dialog och samarbete med de tredjeländer som är ursprungs- eller transitländer för irreguljära migranter, och fonden bör stödja deras genomförande i tredjeländerna bör stödjas eftersom det gynnar effektiviteten i återvändandepolitiken på nationell nivå och unionsnivå.ändamålsenliga, säkra och värdiga återvändandepolitiska åtgärder inom fastställda gränser och under förutsättning att lämpliga skyddsåtgärder vidtas. [Ändr. 31]

(25)  Utöver det stöd till återvändande som föreskrivs i denna förordning integration av tredjelandsmedborgare eller statslösa personer i medlemsstaterna bör fonden också stödja andra åtgärder för att bekämpa irreguljär migration, ta itu människohandel med incitament till irreguljär migration eller kringgående migranter och uppmuntra och främja inrättandet av befintliga regler för laglig migration, och därigenom värna om integriteten i medlemsstaternas invandringssystem invandringssystemen i ursprungsländerna, i fullständig överensstämmelse med principen om en konsekvent utvecklingspolitik. [Ändr. 32]

(26)  Anställning av irreguljära migranter utgör en pullfaktor för olaglig migration och undergräver utvecklingen av en politik för arbetskraftens rörlighet som bygger på lagliga migrationssystem samt äventyrar rättigheterna för migrerande arbetstagare, varigenom dessa arbetstagare blir sårbara för övergrepp och deras rättigheter riskerar att kränkas. Fonden bör därför, antingen direkt eller indirekt, stödja medlemsstaterna vid genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG(11) varigenom anställning av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU förbjuds, en mekanism tillhandahålls för utnyttjade arbetstagares klagomål och återkrav av löner och det föreskrivs sanktioner mot arbetsgivare som överträder detta förbud. [Ändr. 33]

(26a)   Medlemsstaterna bör stödja begärandena från det civila samhällets och arbetstagarnas sammanslutningar, till exempel den begäran som rör inrättandet av ett europeiskt nätverk av mottagandepersonal av båda könen, i syfte att koppla samman alla arbetstagare i Europa som är verksamma på migrationsområdet, för att främja ett värdigt välkomnande och en strategi för migration som grundar sig på mänskliga rättigheter och utbyte av god praxis i fråga om mottagande och sysselsättningsmöjligheter för migranter. [Ändr. 34]

(27)  Fonden bör, antingen direkt eller indirekt, stödja medlemsstaterna vid genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU(12) där det fastställs bestämmelser om hjälp och stöd för samt skydd av offer för människohandel. Dessa åtgärder bör ta hänsyn till att människohandel har en könsspecifik karaktär. Vid genomförandet av fonden bör medlemsstaterna beakta att människor som, på grund av plötsliga eller gradvisa klimatrelaterade förändringar i miljön som negativt påverkar deras liv eller levnadsvillkor, tvingas lämna sina hem löper stor risk att falla offer för människohandel. [Ändr. 35]

(27a)  Fonden bör särskilt stödja identifiering av och åtgärder som rättar sig efter behoven hos utsatta asylsökande – såsom ensamkommande barn, eller personer som utsatts för tortyr eller andra allvarliga former av våld – i enlighet med unionens asylregelverk. [Ändr. 36]

(27b)  För att uppnå en rättvis och transparent fördelning av resurserna mellan fondens mål bör en lägsta utgiftsnivå säkerställas för vissa mål, oavsett om de är föremål för direkt, indirekt eller delad förvaltning. [Ändr. 37]

(28)  Fonden bör komplettera och stärka de åtgärder som vidtas på återvändandeområdet av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624(13), och som därför bidrar till en effektiv europeisk integrerad gränsförvaltning enligt definitionen i artikel 4 i förordningen. utan att tillhandahålla ytterligare finansiering till Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, för vilken budgetmyndigheten beslutar om en årlig budget som bör göra det möjligt för byrån att utföra alla sina uppgifter.[Ändr. 38]

(29)  Komplementaritet och effektivitet samt synergier och konsekvens med andra unionsfonder bör eftersträvas, och överlappningar eller motsägelser mellan åtgärder bör undvikas. [Ändr. 39]

(30)  Åtgärder som vidtas Fonden bör prioritera finansiering av åtgärder inom unionen. Fonden bör kunna finansiera åtgärder i och i förhållande till tredjeländer och som stöds genom fonden om åtgärderna är begränsade i finansiella termer samtidigt som de är tillräckliga för att de mål för fonden som fastställs i artikel 3 i denna förordning ska kunna uppnås, och om lämpliga skyddsåtgärder vidtas. Sådana åtgärder bör komplettera andra åtgärder utanför unionen som stöds genom unionens finansieringsinstrument för yttre åtgärder. Vid genomförandet av dessa åtgärder bör i synnerhet fullständig överensstämmelse och komplementaritet eftersträvas med principerna och de allmänna målen för unionens yttre åtgärder och utrikespolitik vad gäller landet eller regionen i fråga och unionens internationella åtaganden. När det gäller den externa dimensionen bör fonden inriktas på stöd som ska förbättra samarbetet med tredjeländer och stärka centrala aspekter i migrationshanteringen på områden av intresse för unionens migrationspolitik. Principen om konsekvens i utvecklingspolitiken i enlighet med punkt 35 i det europeiska samförståndet om utveckling bör respekteras. Överensstämmelse med de humanitära principer som fastställs i det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd bör säkerställas under genomförandet av bistånd i nödsituationer. [Ändr. 40]

(31)  Finansieringen från unionens budget bör koncentreras till verksamhetsområden där unionens interventioner kan ge ett mervärde jämfört med de åtgärder som medlemsstaterna vidtar på egen hand. Det ekonomiska stöd som lämnas enligt denna förordning bör därför i synnerhet bidra till öka solidariteten mellan medlemsstaterna på asyl- och migrationsområdet i enlighet med artikel 80 i EUF-fördraget samt stärka kapaciteten på nationell nivå och EU-nivå på området asyl och migration. [Ändr. 41]

(32)  Om en medlemsstat har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt fördragen på området asyl och migration, om det finns en tydlig risk för att medlemsstaten allvarligt åsidosätter unionens värden vid genomförandet av regelverket för asyl och återvändande eller om brister har konstaterats på det relevanta området i en utvärderingsrapport som gjorts inom ramen för utvärderings- och övervakningsmekanismen för Schengenregelverket eller av Europeiska unionens asylbyrå, kan det anses att medlemsstaten inte följer unionens relevanta regelverk, även i fråga om användningen av driftsstöd inom ramen för denna fond.

(33)  Fonden bör återspegla behovet av ökad transparens, flexibilitet och förenkling samtidigt som kraven på förutsägbarhet upprätthålls och en rättvis och transparent fördelning av resurserna säkerställs så att de politiska och särskilda mål som fastställs i denna förordning kan uppnås. Genomförandet av fonden bör följa principerna om effektivitet, ändamålsenlighet och kvalitet på utgifterna. Dessutom bör genomförandet av fonden vara så användarvänligt som möjligt. [Ändr. 43]

(34)  I den här förordningen bör de preliminära beloppen till medlemsstaterna fastställas, vilka består av ett fast belopp och ett belopp som beräknas på grundval av de kriterier som anges i bilaga I och vilka avspeglar de behov och det tryck som olika medlemsstater erfar inom områdena asyl, migration, integration och återvändande. Särskild uppmärksamhet bör ägnas ösamhällen som står inför oproportionellt stora migrationsutmaningar. [Ändr. 44]

(35)  Dessa preliminära belopp bör ligga till grund för medlemsstaternas långsiktiga investeringar. För att ta hänsyn till förändringar i migrationsströmmarna och åtgärda behoven i förvaltningen av asyl- och mottagningssystemen och integrationen av tredjelandsmedborgare som vistas lagligt i medlemsstaterna samt i syfte att utveckla laglig migration och bekämpa irreguljär migration genom en effektiv, rättighetsbaserad och hållbar återvändandepolitik bör medlemsstaterna tilldelas ett ytterligare belopp efter halva tiden med hänsyn till utnyttjandegraden. Beloppet bör baseras på de senaste tillgängliga statistiska uppgifterna i enlighet med bilaga I för att återspegla förändringarna i medlemsstaternas utgångsläge. [Ändr. 45]

(36)  För att bidra till att det politiska målet för denna fond uppnås bör medlemsstaterna och kommissionen säkerställa att deras medlemsstaternas program omfattar åtgärder som tar itu med bidrar till att vart och ett av de särskilda målen för denna förordning uppnås. De bör dessutom säkerställa att fördelningen av medel till de särskilda målen tjänar dessa mål på bästa möjliga sätt och grundar sig på de mest aktuella behoven, att programmen innehåller en miniminivå för utgifterna för dessa mål, att fördelningen av resurser till målen står i proportion till de utmaningar som föreligger, att de prioriteringar som väljs överensstämmer med de genomförandeåtgärder åtgärder som anges i bilaga II och att det genom fördelningen av medel mellan målen säkerställs att det övergripande politiska målet kan uppnås. [Ändr. 46]

(37)  Eftersom utmaningarna på migrationsområdet ständigt förändras finns det ett behov av att anpassa tilldelningen av medel till förändringar i migrationsströmmarna. För att reagera på akuta behov och förändringar i strategier och unionens prioriteringar, samt för att kanalisera finansieringen till åtgärder med ett stort mervärde för unionen, kommer en del av medlen att periodvis, genom en tematisk del, tilldelas särskilda åtgärder, åtgärder som vidtas av lokala och regionala myndigheter, unionsåtgärder, bistånd i nödsituationer, vidarebosättning och ytterligare stöd till de medlemsstater som bidrar till solidaritets- och ansvarsfördelningsinsatser. [Ändr. 47]

(38)  Medlemsstaterna bör uppmuntras att använda en del av sin programtilldelning för att finanisera de åtgärder som förtecknas i bilaga IV genom att dra nytta av ett större bidrag från unionen.

(38a)  Medlemsstaternas insatser för att fullständigt och korrekt genomföra unionens asylregelverk, inbegripet att bevilja lämpliga mottagningsvillkor för personer som ansökt om – och personer som åtnjuter – internationellt skydd, att korrekt fastställa status, i enlighet med direktiv 2011/95/EU, och att tillämpa rättvisa och effektiva asylförfaranden, bör stödjas av fonden, särskilt när dessa insatser riktas till ensamkommande barn för vilka kostnaderna är högre. Medlemsstaterna bör därför erhålla ett enhetsbelopp för varje ensamkommande barn som beviljats internationellt skydd, men detta enhetsbelopp bör inte tillkomma utöver ytterligare finansiering som tillhandahålls enligt denna förordning för vidarebosättning. [Ändr. 48]

(39)  En del av de tillgängliga medlen inom ramen för fonden kan också tilldelas medlemsstaternas program för genomförande av särskilda åtgärder, utöver den ursprungliga tilldelningen. Dessa särskilda åtgärder bör identifieras på unionsnivå och bör omfatta åtgärder som kräver samarbete eller åtgärder som är nödvändiga för att ta itu med utveckling i unionen som kräver att ytterligare medel ställs till förfogande för en eller flera medlemsstater.

(40)  Fonden bör bidra till att täcka driftskostnader som rör asyl och återvändande invandring och göra det möjligt för medlemsstaterna att upprätthålla kapacitet som är avgörande för den tjänsten för unionen som helhet. Detta bidrag består av full ersättning för specifika kostnader kopplade till målen för fonden och bör utgöra en väsentlig del av medlemsstaternas program. [Ändr. 49]

(41)  För att komplettera genomförandet av det politiska målet för denna fond på nationell nivå genom medlemsstaternas program, bör fonden också stödja åtgärder på unionsnivå. Sådana åtgärder bör ha övergripande strategiska syften inom fondens tillämpningsområde som gäller politisk analys och innovation, gränsöverskridande ömsesidigt lärande och partnerskap samt testning av nya initiativ och åtgärder i hela unionen, samtidigt som man respekterar behovet av att anslå tillräckliga medel, på ett rättvist och transparent sätt, för att fondens mål ska uppnås. Genom dessa åtgärder bör skyddet av de grundläggande rättigheterna säkerställas vid genomförandet av fonden.. [Ändr. 50]

(42)  I syfte att stärka unionens kapacitet att omedelbart hantera ett oförutsett eller oproportionerligt hårt migrationstryck i en eller flera medlemsstater som kännetecknas av en oförutsedd stor eller oproportionerlig oproportionell inströmning av tredjelandsmedborgare vilket i en eller flera medlemsstater vilken ställer betydande och omedelbara krav på medlemsstaternas mottagnings- och förvarsanläggningar, system för hantering av asyl och migration samt asyl- och migrationsförfaranden, eller ett hårt migrationstryck migrationsutmaningar eller betydande vidarebosättningsbehov i tredjeländer på grund av den politiska utvecklingen, eller konflikter eller naturkatastrofer, bör det vara möjligt att ge bistånd i nödsituationer i enlighet med den ram som fastställs i denna förordning. [Ändr. 51]

(43)  Genom denna förordning bör det säkerställas att den verksamhet som bedrivs av det europeiska migrationsnätverk som inrättats genom rådets beslut 2008/381/EG(14) fortsätter, och ekonomiskt stöd bör ges i enlighet med dess mål och uppgifter.

(44)  Det politiska målet för denna fond kommer också att hanteras med hjälp av finansieringsinstrument och budgetgarantier inom de politiska områdena av InvestEU. Ekonomiskt stöd bör användas för att ta itu med marknadsmisslyckanden eller bristfälliga investeringssituationer, på ett proportionellt sätt och utan att duplicera eller utestänga privat finansiering, eller snedvrida konkurrensen på den inre marknaden. Åtgärderna bör ha ett tydligt europeiskt mervärde. [Ändr. 52]

(45)  I denna förordning fastställs en finansieringsram för hela fonden som ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i [hänvisningen ska vid behov uppdateras enligt det nya interinstitutionella avtalet: punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning](15) för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(46)  Förordning (EU) nr [budgetförordningen] är tillämplig på denna fond. I den förordningen fastställs regler för genomförandet av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling, indirekt genomförande, ekonomiskt stöd, finansieringsinstrument och budgetgarantier.

(47)  För att åtgärder ska kunna genomföras genom delad förvaltning bör fonden ingå som en del av ett sammanhängande ramverk som består av föreliggande förordning, budgetförordningen och förordning (EU) .../2021 [förordningen om gemensamma bestämmelser]. I händelse av motstridiga bestämmelser bör denna förordning ha företräde framför förordning (EU) nr X [förordningen om gemensamma bestämmelser]. [Ändr. 53]

(48)  Genom förordning (EU) .../2021 [förordningen om gemensamma bestämmelser] inrättas en ram för åtgärder under Eruf, ESF+, Sammanhållningsfonden, Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), Asyl- och migrationsfonden (AMF), Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning, och den innehåller i synnerhet regler om programplanering, övervakning, utvärdering, förvaltning och kontroll av unionens medel som genomförs genom delad förvaltning. Det är därför Utöver den ram som inrättar finansiella regler som är gemensamma för flera EU-fonder, inbegripet Asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif), är det nödvändigt att specificera målen för AMF Amif och att fastställa särskilda bestämmelser om den typ av verksamhet som kan finansieras genom AMF Amif. [Ändr. 54]

(49)  Typerna av finansiering och metoderna för genomförande enligt denna förordning bör väljas ut på grundval av hur väl de bidrar till uppnåendet av de särskilda målen för åtgärderna och åstadkommer resultat, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan och den förväntade risken för bristande efterlevnad. Detta bör omfatta beaktande av användning av enhetsbelopp, schablonsatser och enhetskostnader, samt finansiering som inte är kopplad till kostnaderna, enligt vad som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen.

(50)  I enlighet med budgetförordningen(16), Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013(17), rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95(18), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96(19) och rådets förordning (EU) 2017/1939(20) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter och bedrägeri, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra administrativa utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på plats, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller andra straffbara gärningar som påverkar unionens ekonomiska intressen. I överensstämmelse med förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371(21). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som tar emot medel från unionen samarbeta fullständigt för att skydda unionens ekonomiska intressen för att ge kommissionen, Olaf och Europeiska revisionsrätten alla rättigheter och all tillgång som behövs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter. Medlemsstaterna bör samarbeta fullt ut och ge unionens institutioner, byråer och organ allt det stöd som krävs för att skydda unionens ekonomiska intressen. Resultaten av utredningar av oriktigheter eller bedrägeri som rör fonden bör göras tillgängliga för Europaparlamentet. [Ändr. 55]

(51)  Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och reglerar i synnerhet förfarandet för budgetens uppställning och genomförande genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande, samt föreskriver kontroll av finansiella aktörers ansvar. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget gäller även skyddet av unionens budget vid allmänna brister när det gäller rättsstatsprincipen i medlemsstaterna, eftersom respekten för rättsstatsprincipen är en förutsättning för en sund ekonomisk förvaltning och en verkningsfull EU-finansiering.

(51a)  Om det finns klara belägg för att projektens laglighet, eller finansieringens laglighet och korrekthet, eller fullgörandet av projekten skulle komma att ifrågasättas till följd av ett motiverat yttrande från kommissionen med avseende på en överträdelse enligt artikel 258 i EUF-fördraget, bör kommissionen säkerställa att det inte finns någon finansiering tillgänglig för dessa projekt. [Ändr. 56]

(52)  I enlighet med artikel 94 i rådets beslut 2013/755/EU(22) är personer och enheter i utomeuropeiska länder och territorier (ULT) berättigade till finansiering, med förbehåll för fondens regler och mål och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet.

(53)  I enlighet med artikel 349 i EUF-fördraget och i linje med kommissionens meddelande ”Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden”(23), som godkändes av rådet i dess slutsatser av den 12 april 2018, bör de relevanta medlemsstaterna säkerställa att deras nationella strategier och program beaktar de särskilda utmaningar som de yttersta randområdena ställs inför vid migrationshanteringen. Fonden stöder dessa medlemsstater med lämpliga resurser för att bistå dessa regioner med att hantera migrationen på ett hållbart sätt och hantera eventuella pressade situationer.

(53a)   Samråd med organisationer inom det civila samhället samt lokala och regionala myndigheter och nationella parlament i medlemsstaterna och i tredjeländer bör ske under programplaneringsprocessen för samt genomförandet och utvärderingen av de program som finansieras genom fonden. [Ändr. 57]

(54)  I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 behöver denna fond utvärderas på grundval av den information som samlats in till följd av särskilda övervakningskrav, samtidigt som överreglering och en administrativ börda, särskilt för medlemsstaterna, undviks. Dessa krav kan i förekommande fall innefatta mätbara indikatorer, inbegripet kvalitativa och kvantitativa indikatorer som kan användas som utgångspunkt för utvärdering av fondens faktiska konsekvenser. För att mäta fondens resultat bör gemensamma indikatorer och relaterade mål fastställas för vart och ett av fondens särskilda mål. Genom dessa gemensamma indikatorer och finansiell rapportering bör kommissionen och medlemsstaterna övervaka fondens genomförande. i enlighet med de relevanta bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) .../2021 [förordningen om gemensamma bestämmelser] och denna förordning. För att på ett adekvat sätt utöva sin tillsynsfunktion bör kommission ha möjlighet att fastställa vilka belopp fonden de facto betalat ut under ett visst år. När medlemsstaterna rapporterar in årsredovisningarna för sina nationella program till kommissionen bör de därför skilja mellan återkrav av medel, förfinansiering till slutmottagare och ersättningar för faktiska utgifter. För att underlätta revisionen och övervakningen av fondens genomförande bör kommissionen ta med dessa belopp i sin årliga genomföranderapport för fonden samt övervaka resultaten och genomförandet av fondens åtgärder på lokal, regional och nationell nivå och unionsnivå, inbegripet specifika projekt och partner. Kommissionen bör varje år överlämna en sammanfattning av de godkända årliga prestationsrapporterna till Europaparlamentet och rådet. Rapporter om övervakningsresultat och genomförande av åtgärder inom ramen för fonden på både medlemsstatlig nivå och unionsnivå bör offentliggöras och presenteras för Europaparlamentet. [Ändr. 58]

(55)  För att ge uttryck för vikten av att bekämpa klimatförändringar i överensstämmelse med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och uppfylla Förenta nationernas mål för hållbar utveckling, kommer denna fond att bidra till att rationalisera klimatinsatser och till att uppnå det övergripande målet att 25 % av utgifterna i EU-budgeten ska stödja klimatmålen under perioden för den fleråriga budgetramen 2021–2027, och ett årligt mål på 30 % så snart som möjligt, men senast 2027. Relevanta åtgärder kommer att identifieras under förberedelserna och genomförandet av fonden och omprövas i samband med relevant utvärderings- och översynsarbete. [Ändr. 59]

(56)  I syfte att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på förteckningen arbetsprogram för den tematiska delen, en förteckning över åtgärder som berättigar till stöd genom instrumentet i bilaga III, en förteckning över åtgärder som berättigar till större samfinansiering i bilaga IV och driftsstöd enligt bilaga VII, samt för att ytterligare utveckla den gemensamma övervaknings- och utvärderingsramen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå och med det civila samhällets organisationer, även migrant- och flyktingorganisationer, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. [Ändr. 60]

(57)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(24). Granskningsförfarandet bör användas för genomförandeakter som fastställer gemensamma skyldigheter för medlemsstaterna, särskilt när det gäller att förse kommissionen med information, medan det rådgivande förfarandet bör användas vid antagandet av genomförandeakter som avser arrangemangen för att förse kommissionen med information inom ramen för programplanering och rapportering, eftersom de är rent tekniska till sin natur.

(58)  Eftersom målet med målen för denna förordning, nämligen att stärka solidariteten mellan medlemsstaterna och bidra till en effektiv hantering av migrationsströmmar i unionen i överensstämmelse med och till genomförande, stärkande och utveckling av den gemensamma politiken för avseende asyl, subsidiärt skydd och tillfälligt skydd samt av internationellt skydd och med den gemensamma invandringspolitiken, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva och bättre kan uppnås på unionsnivå, får kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. [Ändr. 61]

(59)  I enlighet med artikel 3 i protokollet om [Förenade kungarikets] och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, [deltar/har] Irland [inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland/anmält att landet önskar delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning].

(60)  I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark.

(61)  Det är lämpligt att anpassa giltighetstiden för denna förordning till giltighetstiden för rådets förordning (EU, Euratom) .../2021 [förordningen om den fleråriga budgetramen].

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

1.  Genom denna förordning inrättas Asyl-, och migrationsfonden migrations- och integrationsfonden (nedan kallad fonden). [Ändr. 62]

2.  I förordningen fastställs fondens mål, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)  sökande av internationellt skydd: en sökande enligt definitionen i artikel 2[x] i förordning (EU) ../.. (förordningen om asylförfarande)(25) 2 c i direktiv 2013/32/EU. [Ändr. 63]

b)  person som beviljats internationellt skydd: i enlighet med artikel [2].2 i förordning (EU) ../.. (skyddsgrundsförordningen)(26). 2 b i direktiv 2011/95/EU. [Ändr. 64]

c)  blandfinansieringsinsats: åtgärder som stöds genom unionens budget, inbegripet blandfinansieringsinstrument enligt definitionen i artikel 2.6 i budgetförordningen, i vilka icke-återbetalningspliktiga former av stöd eller finansieringsinstrument från unionens budget sammanförs med återbetalningspliktiga former av stöd från institutioner för utvecklingsfinansiering eller andra offentliga finansinstitut, kommersiella finansinstitut och investerare.

d)  familjemedlem: en tredjelandsmedborgare enligt definitionen i den unionsrätt som är relevant för det politiska åtgärdsområde som ska stödjas genom fonden.

e)  humanitärt mottagande: i enlighet med artikel [2] i förordning (EU) ../.. [unionsramen för vidarebosättning [och humanitärt mottagande](27).humanitär ordning: inresa efter, om så begärts av en medlemsstat, en framställan från UNHCR eller ett annat relevant internationellt organ, av tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som beviljas internationellt skydd eller humanitär status enligt nationell lagstiftning som föreskriver rättigheter och skyldigheter som motsvarar rättigheterna och skyldigheterna i artiklarna 20–32 och artikel 34 i direktiv 2011/95/EU för personer som innehar status som subsidiärt skyddsbehövande, från ett tredjeland till vilket de har fördrivits till medlemsstaternas territorium. [Ändr. 65]

f)  avlägsnande: i enlighet med definitionen i artikel 3.5 i direktiv 2008/115/EG.

g)  vidarebosättning: i enlighet med definitionen i artikel [2] i förordning (EU) ../.. [unionsramen för vidarebosättning [och humanitärt mottagande].inresa, efter en framställan från FN:s flyktingkommissariat (UNHCR), av tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som beviljas internationellt skydd och har tillgång till en varaktig lösning i enlighet med EU-rätten och nationell rätt, från ett tredjeland till vilket de har fördrivits till medlemsstaternas territorium. [Ändr. 66]

h)  återvändande: i enlighet med definitionen i artikel 3.3 i direktiv 2008/115/EG.

i)  tredjelandsmedborgare: en person som inte är unionsmedborgare i enlighet med definitionen i artikel 20.1 i EUF-fördraget. Hänvisningar till tredjelandsmedborgare ska anses omfatta statslösa personer och personer med obestämd nationalitet.

j)  utsatt person: en person enligt definitionen i den unionsrätt som är relevant för det politiska åtgärdsområde som ska stödjas enligt fonden.

(ja)  ensamkommande barn: en underårig som anländer till medlemsstaternas territorium utan en medföljande vuxen som enligt lag eller praxis i den berörda medlemsstaten ansvarar för honom eller henne, så länge vederbörande inte faktiskt tas om hand av en sådan vuxen, inbegripet en underårig som har lämnats ensam utan medföljande vuxen efter det att han eller hon rest in på medlemsstaternas territorium. [Ändr. 67]

Artikel 3

Fondens mål

1.  Fondens politiska mål ska vara att bidra till en effektiv hantering av migrationsströmmar i överensstämmelse med unionens relevanta regelverk och i enlighet genomförande, stärkande och utveckling av alla aspekter av den gemensamma europeiska asylpolitiken enligt artikel 78 i EUF-fördraget och av den gemensamma europeiska invandringspolitiken enligt artikel 79 i EUF-fördraget i linje med principerna om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning, samtidigt som unionens och medlemsstaternas skyldigheter åtaganden när det gäller grundläggande rättigheter enligt internationell rätt och de rättigheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna respekteras fullt ut. [Ändr. 68]

2.  Inom ramen för de politiska mål som anges i punkt 1 ska fonden bidra till att följande särskilda mål uppnås:

a)  Stärka och utveckla alla aspekter av det gemensamma europeiska asylsystemet, inbegripet dess externa dimension.

b)  Stödja Stärka och utveckla politiken avseende laglig migration till medlemsstaterna inbegripet att bidra till integrationen av tredjelandsmedborgare. på EU-nivå och nationell nivå utifrån medlemsstaternas ekonomiska och sociala behov. [Ändr. 69]

c)  Bidra till kampen mot irreguljär migration och främja en ändamålsenlig integration av och säkerställa ett effektivt återvändande och återtagande i tredjeländer. social delaktighet för tredjelandsmedborgare, som ett komplement till andra unionsfonder. [Ändr. 70]

ca)  Bidra till kampen mot irreguljär migration och säkerställa ett ändamålsenligt, säkert och värdigt återvändande och återtagande samt en ändamålsenlig, säker och värdig återanpassning i tredjeländer. [Ändr. 71]

cb)  Säkerställa solidaritet och en rättvis ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna, särskilt med avseende på de medlemsstater som påverkas mest av migrationsutmaningar, bland annat genom praktiskt samarbete. [Ändr. 72]

3.  Inom ramen för de särskilda mål som fastställs i punkt 2 ska fonden genomföras via de genomförandeåtgärder som förtecknas i bilaga II.

Artikel 3a

Partnerskap

För denna fond ska partnerskapen omfatta åtminstone lokala och regionala myndigheter eller deras intresseorganisationer, relevanta internationella organisationer, icke-statliga organisationer, i synnerhet flykting- och migrantorganisationer, nationella människorättsinstitutioner och jämställdhetsorgan samt näringslivets och arbetsmarknadens organisationer.

Dessa partner ska delta på ett meningsfullt sätt i utformningen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av programmen. [Ändr. 73]

Artikel 4

Tillämpningsområde för stödet

1.  Inom ramen för de mål som anges i artikel 3 och I enlighet med de genomförandeåtgärder som förtecknas i bilaga II ska fonden särskilt stödja de åtgärder som bidrar till att de mål som avses i artikel 3 och förtecknas i bilaga III uppnås. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 32 med avseende på att ändra förteckningen över åtgärder som är berättigade till stöd från fonden i bilaga III [Ändr. 74].

2.  För att uppnå målen för de mål som avses i artikel 3 i denna förordning får fonden, i undantagsfall, inom fastställda gränser och under förutsättning att lämpliga skyddsåtgärder vidtas, stödja de åtgärder som överensstämmer med unionens prioriteringar i den mening som avses i bilaga III i förhållande till och i tredjeländer, när det är lämpligt, i enlighet med artiklarna 5 och 6. [Ändr. 75]

2a.  Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 16 får det totala beloppet för finansiering av stödåtgärder i eller i förhållande till tredjeländer inom ramen för den tematiska delen i enlighet med artikel 9 inte överstiga 5 % av det totala belopp som tilldelats den tematiska delen enligt artikel 8.2 b. [Ändr. 76]

2b.  Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 16 får det totala beloppet för finansiering av stödåtgärder i eller i förhållande till tredjeländer inom ramen för medlemsstaternas program i enlighet med artikel 13 per medlemsstat inte överstiga 5 % av det totala belopp som tilldelats den medlemsstaten enligt artiklarna 8.2 a och 11.1 samt bilaga I. [Ändr. 77]

2c.  Åtgärder som får stöd enligt denna punkt ska överensstämma helt med åtgärder som får stöd genom unionens finansieringsinstrument för yttre åtgärder och med de allmänna principerna och de allmänna målen för unionens yttre åtgärder. [Ändr. 78]

3.  Målen för denna förordning ska stödja åtgärder med inriktning på en eller flera målgrupper som omfattas av artiklarna 78 och 79 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Artikel 4a

Jämställdhet och icke-diskriminering

Kommissionen och medlemsstaterna ska säkerställa att jämställdhet och integrering av jämställdhetsperspektivet är en integrerad del av – och främjas under – alla led av fondens genomförande. Kommissionen och medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att förhindra varje form av diskriminering på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning i samband med tillgången till fonden och under alla led av fondens genomförande. [Ändr. 79]

Artikel 5

Tredjeländer som är associerade till fonden

Fonden ska vara öppen för Schengenassocierade tredjeländer i enlighet med de villkor som fastställs i ett särskilt avtal som ska antas i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget och som omfattar tredjelandets deltagande i Asyl- och migrationsfonden fonden, under förutsättning att avtalet [Ändr. 80]

–  säkerställer en rättvis balans vad gäller bidrag från och förmåner till det tredjeland som deltar i fonden,

–  fastställer villkoren för deltagande i fonden, inklusive beräkningen av ekonomiska bidrag till fonden och deras administrativa kostnader. Dessa bidrag ska utgöra inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel [21.5] i budgetförordningen,

–  inte ger tredjelandet beslutsbefogenhet över fonden,

–  garanterar unionens rättigheter att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning och att skydda unionens ekonomiska intressen.

Vid utarbetandet av det särskilda avtal som avses i denna artikel ska kommissionen samråda med Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, särskilt när det gäller aspekter i avtalet som rör grundläggande rättigheter. [Ändr. 81]

Artikel 6

Stödberättigade enheter

1.  Följande enheter kan vara berättigade till stöd:

a)  Rättsliga enheter etablerade i något av följande länder:

1.  En medlemsstat eller ett utomeuropeiskt land eller territorium som är knutet till den.

2.  Ett tredjeland som är associerat till fonden.

3.  Ett tredjeland som förtecknas i arbetsprogrammet på de villkor som anges där, under förutsättning att alla åtgärder av, i eller i förhållande till det tredjelandet till fullo respekterar de rättigheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och unionens och medlemsstaternas internationella åtaganden. [Ändr. 82]

b)  Varje rättslig enhet som inrättats i enlighet med unionsrätten eller varje relevant internationell organisation. [Ändr. 83]

2.  Fysiska personer är inte berättigade till stöd.

3.  Rättsliga enheter som är etablerade i ett tredjeland får i undantagsfall delta när det är nödvändigt för att nå målen för en viss åtgärd. [Ändr. 84]

4.  Rättsliga enheter som ingår i konsortier av minst två oberoende enheter, etablerade i olika medlemsstater eller utomeuropeiska länder eller territorier som är knutna till dessa stater eller i tredjeländer, är berättigade till stöd när det bidrar till att uppnå fondens mål i enlighet med artikel 3 i denna förordning [Ändr. 85].

KAPITEL II

BUDGETRAM OCH GENOMFÖRANDERAM

avsnitt 1

Gemensamma bestämmelser

Artikel 7

Allmänna principer

1.  Stöd som tillhandahålls enligt denna förordning ska komplettera nationella, regionala och lokala interventioner, och ska inriktas på att ge tillföra unionen ett mervärde till målen för denna förordning ett mervärde. [Ändr. 86]

2.  Kommissionen och medlemsstaterna ska säkerställa att det stöd som tillhandahålls på grundval av denna förordning och av medlemsstaterna är förenligt med unionens relevanta verksamhet, politik och prioriteringar, och att det kompletterar och samordnas med nationella instrument och övriga unionsinstrument och åtgärder som finansieras genom andra unionsfonder, i synnerhet strukturfonderna och unionens finansieringsinstrument för yttre åtgärder. [Ändr. 87]

3.  Fonden ska genomföras enligt delad, direkt eller indirekt förvaltning i enlighet med artikel [62.1 a, b och c] i budgetförordningen.

Artikel 8

Budget

1.  Finansieringsramen för genomförandet av fonden för perioden 2021–2027 ska vara 9 204 957 000 EUR i 2018 års priser (10 415 000 000 EUR i löpande priser). [Ändr. 88]

2.  De finansiella medlen ska användas enligt följande:

a)  5 522 974 200 EUR i 2018 års priser (6 249 000 000 EUR i löpande priser) ska anslås till de program som genomförs enligt delad förvaltning. [Ändr. 89]

b)  3 681 982 800 EUR i 2018 års priser (4 166 000 000 EUR i löpande priser) ska anslås till den tematiska delen. [Ändr. 90]

3.  Av finansieringsramen ska upp till 0,42 % anslås till tekniskt bistånd på kommissionens initiativ såsom anges i artikel 29 i förordning EU ../.. [förordningen om gemensamma bestämmelser]. [Ändr. 91]

Artikel 9

Allmänna bestämmelser om genomförande av den tematiska delen

1.  Den finansieringsram som avses i artikel 8.2 b ska tilldelas på ett flexibelt sätt genom den tematiska delen genom delad, direkt eller indirekt förvaltning i enlighet med arbetsprogrammen. Finansiering från den tematiska delen ska användas för dess beståndsdelar, dvs.

a)  särskilda åtgärder,

b)  unionsåtgärder,

c)  bistånd i nödsituationer,

d)  vidarebosättning,

e)  stöd till de medlemsstater, inbegripet lokala och regionala myndigheter, samt till internationella och icke-statliga organisationer som bidrar till solidaritets- och ansvarsfördelningsinsatser solidaritetsinsatser, och [Ändr. 92]

f)  det europeiska migrationsnätverket.

Tekniskt bistånd på kommissionens initiativ ska också få stöd från finansieringsramen för den tematiska delen.

2.  Finansiering från den tematiska delen ska ägnas prioriteringar som har ett stort mervärde för unionen eller användas för att tillmötesgå brådskande behov, i enlighet med de överenskomna unionsprioriteringar som anges i bilaga II och genom de stödberättigade åtgärderna i bilaga III.

Kommissionen ska säkerställa en regelbunden dialog med det civila samhällets organisationer vid utformningen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av arbetsprogrammen.

Minst 20 % av finansieringen från den tematiska delen ska avsättas till det särskilda mål som avses i artikel 3.2 a.

Minst 10 % av finansieringen från den tematiska delen ska avsättas till det särskilda mål som avses i artikel 3.2 b.

Minst 10 % av finansieringen från den tematiska delen ska avsättas till det särskilda mål som avses i artikel 3.2 c.

Minst 10 % av finansieringen från den tematiska delen ska avsättas till det särskilda mål som avses i artikel 3.2 c. [Ändr. 93]

3.  När finansiering från den tematiska delen beviljas medlemsstaterna genom direkt eller indirekt förvaltning, ska ingen finansiering finnas tillgänglig för projekt där det säkerställas finns klara belägg för att de utvalda projektens laglighet, eller finansieringens laglighet och korrekthet, eller fullgörandet av projekten inte påverkas skulle komma att ifrågasättas till följd av något ett motiverat yttrande från kommissionen med avseende på en överträdelse enligt artikel 258 i EUF-fördraget som medför en risk för utgifternas laglighet och korrekthet eller för fullgörandet av projekten. [Ändr. 94]

4.  När finansiering från den tematiska delen används genom delad förvaltning ska kommissionen, för tillämpningen av artiklarna 18 och 19.2 i förordning (EU)../.. [förordningen om gemensamma bestämmelser], bedöma om de planerade åtgärderna påverkas att säkerställa att ingen finansiering finns tillgänglig för projekt där det finns klara belägg för att projektens laglighet, eller finansieringens laglighet och korrekthet, eller fullgörandet av projekten skulle komma att ifrågasättas till följd av ett motiverat yttrande från kommissionen med avseende på en överträdelse enligt artikel 258 i EUF-fördraget som medför en risk för utgifternas laglighet och korrekthet eller för fullgörandet av projekten. [Ändr. 95]

5.  Kommissionen ska inom ramen för de årliga anslagen i unionens budget fastställa det totala belopp som ställs till förfogande för den tematiska delen. Kommissionen ska anta finansieringsbeslut i den mening som avses i artikel [110] i budgetförordningen delegerade akter i enlighet med artikel 32 med avseende på att fastställa arbetsprogram för den tematiska delen där det anges vilka mål och åtgärder som ska stödjas och specificeras belopp för var och en av de beståndsdelar som anges i punkt 1. I finansieringsbesluten ska det, i tillämpliga fall, anges det totala belopp som är reserverat för blandfinansieringsinsatser Arbetsprogrammen ska göras allmänt tillgängliga. [Ändr. 96]

6.  Den tematiska delen ska särskilt stödja åtgärder som omfattas av genomförandeåtgärd 2 b 2a i bilaga II och som genomförs av lokala och regionala myndigheter eller det civila samhällets organisationer. I detta avseende ska minst 5 % av den tematiska delens finansieringsram beviljas genom direkt eller indirekt förvaltning till lokala och regionala myndigheter som genomför integrationsåtgärder. [Ändr. 97]

7.  Efter antagandet av ett sådant finansieringsbeslut sådana arbetsprogram som avses i punkt 5 får kommissionen ändra de program som genomförs genom delad förvaltning i enlighet med detta. [Ändr. 98]

8.  Dessa finansieringsbeslut arbetsprogram kan vara årliga eller fleråriga och får omfatta en eller flera beståndsdelar i den tematiska delen. [Ändr. 99]

AVSNITT 2

STÖD OCH GENOMFÖRANDE ENLIGT DELAD FÖRVALTNING

Artikel 10

Tillämpningsområde

1.  Detta avsnitt tillämpas på den del av finansieringsramen som avses i artikel 8.2 a och de ytterligare resurser som ska genomföras genom delad förvaltning enligt kommissionens beslut om den tematiska delen som avses i artikel 9.

2.  Stöd enligt detta avsnitt ska användas genom delad förvaltning i enlighet med artikel [63] i budgetförordningen och förordning (EU) ../.. [förordningen om gemensamma bestämmelser] den ram som inrättar finansiella regler som är gemensamma för flera unionsfonder, inbegripet Amif. [Ändr. 100]

Artikel 11

Budgetmedel

1.  De medel som anges i artikel 8.2 a ska preliminärt anslås till de nationella program (nedan kallade program) som genomförs av medlemsstaterna inom ramen för delad förvaltning enligt följande:

a)  5 207 500 000 EUR till medlemsstaterna i enlighet med bilaga I.

b)  1 041 500 000 EUR till medlemsstaterna för justering av tilldelningen till programmen såsom avses i artikel 14.1.

2.  Om det belopp som avses i punkt 1 b inte tilldelas, får det återstående beloppet läggas till det belopp som avses i artikel 8.2 b.

Artikel 12

Samfinansieringssatser

1.  Bidraget från unionens budget får inte överstiga 75 % av de totala stödberättigande utgifterna för ett projekt. Medlemsstaterna uppmuntras att tillhandahålla motsvarande finansiering för verksamhet som stöds genom fonden. [Ändr. 101]

2.  Bidraget från unionens budget får höjas till 90 % av de totala stödberättigande utgifterna för projekt som genomförs inom ramen för särskilda åtgärder.

3.  Bidraget från unionens budget ska höjas till minst 80 % och får höjas till 90 % av de totala stödberättigande utgifterna för åtgärder som förtecknas i bilaga IV. [Ändr. 102]

4.  Bidraget från unionens budget får höjas till 100 % av de totala stödberättigande utgifterna för driftsstöd.

5.  Bidraget från unionens budget får höjas till 100 % av de totala stödberättigande utgifterna för bistånd i nödsituationer.

6.  Genom kommissionens beslut om godkännande av ett program ska samfinansieringssatsen och det maximala stödbeloppet från fonden fastställas för de typer av åtgärder som avses i punkterna 1–5.

7.  För varje särskilt mål ska det i kommissionens beslut fastställas huruvida samfinansieringssatsen för det särskilda målet ska tillämpas på

a)  det totala bidraget, inbegripet de offentliga och privata bidragen, eller

b)  endast det privata bidraget.

Artikel 13

Program

1.  Varje medlemsstat och kommissionen ska säkerställa att de prioriteringar som fastställs i dess program det nationella programmet är förenliga med och motsvarar unionens prioriteringar och utmaningar på området asyl- och migrationsförvaltning och stämmer helt överens med unionens relevanta regelverk och överenskomna unionsprioriteringar unionens och medlemsstaternas internationella åtaganden enligt de internationella instrument som de har undertecknat, i synnerhet FN:s konvention om barnets rättigheter. När medlemsstaterna fastställer prioriteringarna för sina program ska de säkerställa att de genomförandeåtgärder som anges i bilaga II verkligen beaktas. I detta avseende ska medlemsstaterna avsätta minst 20 % av sina anslag till det särskilda mål som avses i artikel 3.2 a.

Medlemsstaterna ska avsätta minst 10 % av sina anslag till de särskilda mål som avses i artikel 3.2 b.

Medlemsstaterna ska avsätta minst 10 % av sina anslag till de särskilda mål som avses i artikel 3.2 c

Medlemsstaterna ska avsätta minst 10 % av sina anslag till det särskilda mål som avses i artikel 3.2 cb. [Ändr. 103]

1a.  Medlemsstaterna ska dessutom säkerställa att deras program omfattar åtgärder för att ta itu med fondens samtliga särskilda mål enligt artikel 3.2 och att fördelningen av medel mellan dessa mål innebär att målen kan uppnås. Vid utvärderingen av medlemsstaternas program ska kommissionen säkerställa att ingen finansiering finns tillgänglig för projekt där det finns klara belägg för att projektens laglighet, eller finansieringens laglighet och korrekthet, eller fullgörandet av projekten skulle komma att ifrågasättas till följd av ett motiverat yttrande från kommissionen med avseende på en överträdelse enligt artikel 258 i EUF-fördraget. [Ändr. 104]

2.  Kommissionen ska säkerställa att Europeiska stödkontoret för asylfrågor, Europeiska unionens asylbyrå byrå för grundläggande rättigheter och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån i ett tidigt skede involveras i att utarbeta programmen avseende sina befogenhetsområden. Kommissionen ska samråda med Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, och Europeiska unionens asylbyrå Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och Europeiska stödkontoret för asylfrågor om utkasten till program för att säkerställa konsekvens och komplementaritet i byråernas och medlemsstaternas åtgärder. [Ändr. 105]

3.  Kommissionen får involvera Europeiska stödkontoret för asylfrågor, Europeiska unionens asylbyrå och byrå för grundläggande rättigheter, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och UNHCR i de övervaknings- och utvärderingsuppgifter som avses i avsnitt 5, när det är lämpligt, i synnerhet för att säkerställa att de åtgärder som genomförs med stöd av fonden är förenliga med unionens relevanta regelverk och överenskomna unionsprioriteringar. [Ändr. 106]

4.  Efter en övervakningsåtgärd som utförts i enlighet med förordning (EU) [ ../..] [förordningen om Europeiska unionens asylbyrå] eller antagandet av rekommendationer i enlighet med förordning (EU) nr 1053/2013 som omfattas av denna förordning ska den berörda medlemsstaten, tillsammans med kommissionen, och i förekommande fall med Europeiska stödkontoret för asylfrågor, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter asylbyrå och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, utvärdera hur resultaten ska hanteras, däribland eventuella brister eller problem kring kapacitet och beredskap och ska utföra rekommendationerna genom sitt program. [Ändr. 107]

5.  Vid behov ska det berörda programmet ändras för att beakta de rekommendationer som avses i punkt 4 och de framsteg som gjorts med att uppnå delmålen och målen enligt bedömningen i de årliga prestationsrapporter som avses i artikel 30.2 a. Beroende på effekten av justeringen, får det ändrade programmet godkännas av kommissionen. [Ändr. 108]

6.  I samarbete och samråd med kommissionen och de relevanta byråerna, i enlighet med deras befogenheter och beroende på vad som är tillämpligt, får medel inom programmen omfördelas för att ta itu med de rekommendationer som avses i punkt 4 och som har ekonomiska konsekvenser.

7.  Medlemsstaterna ska särskilt eftersträva de åtgärder som är berättigade till en högre samfinansieringssats enligt förteckningen i bilaga IV. I händelse av oförutsedda eller nya omständigheter eller för att säkerställa ett effektivt genomförande av finansieringen ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 32 för att ändra förteckningen över de åtgärder som är berättigade till en högre samfinansieringssats enligt förteckningen i bilaga IV.

7a.  De nationella programmen får när det gäller de åtgärder som avses i punkt 3a i bilaga III också omfatta mycket nära släktingar till personer som ingår i den målgrupp som avses i den punkten, i den omfattning som det krävs för ett effektivt genomförande av sådana åtgärder. [Ändr. 109]

8.  Om en medlemsstat beslutar att genomföra projekt tillsammans med eller i ett tredjeland med hjälp av stöd från fonden, ska den berörda medlemsstaten samråda med – utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.2 andra stycket – begära godkännande från kommissionen innan projektet inleds. Kommissionen ska säkerställa de planerade projektens komplementaritet och konsekvens i förhållande till andra unionsåtgärder och andra åtgärder i medlemsstaterna som vidtas i eller i förhållande till det berörda tredjelandet, och ska kontrollera att villkoren i artikel 6.1 a led 3 är uppfyllda. [Ändr. 110]

9.  Programplanering i den mening som avses i artikel 17.5 i förordning (EU) ..../2021 [förordningen om gemensamma bestämmelser] Varje nationellt program ska grundas på de interventionstyper som fastställs för varje särskilt mål ange interventionstyperna i enlighet med tabell 1 i bilaga VI och en vägledande uppdelning av de anslagna medlen efter interventionstyp eller stödområde. [Ändr. 111]

9a.  Varje medlemsstat ska offentliggöra sitt program på en särskild webbplats och översända det till Europaparlamentet och rådet. På denna webbplats ska det anges vilka åtgärder som får stöd vid genomförandet av programmet, tillsammans med en förteckning över stödmottagarna. Den ska uppdateras regelbundet, åtminstone samtidigt som offentliggörandet av den årliga prestationsrapport som avses i artikel 30. [Ändr. 112]

Artikel 14

Halvtidsöversyn

-1.  Programmen ska bli föremål för en halvtidsöversyn och en utvärdering i enlighet med artikel 29 i denna förordning. [Ändr. 113]

1.  Senast före utgången av 2024 och efter att ha underrättat Europaparlamentet ska kommissionen ska 2024 tilldela de berörda medlemsstaternas program det tilläggsbelopp som avses i artikel 11.1 b i enlighet med de kriterier som anges i punkterna 1 b–5 i bilaga I. Finansieringen ska gälla för perioden från och med kalenderåret 2025. [Ändr. 114]

2.  Om minst 10 % 30 % av den ursprungliga tilldelningen för ett program som avses i artikel 11.1 a inte har täckts av betalningsansökningar som lämnats in i enlighet med artikel [85] i förordning (EU) .../2021 [förordningen om gemensamma bestämmelser], ska den berörda medlemsstaten inte vara berättigad till det tilläggsanslag för programmet som avses i punkt 1. [Ändr. 115]

3.  Vid tilldelning av medel från den tematiska delen från och med 2025 ska man, om lämpligt, beakta de framsteg som gjorts för att uppnå delmålen i den prestationsram som avses i artikel [12] i förordning (EU) .../2021 [förordningen om gemensamma bestämmelser] prestationsramen och konstaterade brister i genomförandet. [Ändr. 116]

Artikel 15

Särskilda åtgärder

1.  Särskilda åtgärder är transnationella eller nationella projekt som tillför unionen ett mervärde och som är i linje med målen i denna förordning, för vilka en, flera eller samtliga medlemsstater kan få ytterligare tilldelning till sina program. [Ändr. 117]

2.  Medlemsstaterna kan, utöver sin tilldelning som beräknas i enlighet med artikel 11.1, erhålla ett tilläggsbelopp, förutsatt att det är öronmärkt som sådant i programmet och används för att bidra till genomförandet av målen för denna förordning.

3.  Finansieringen ska inte användas för andra åtgärder i programmet, utom under vederbörligen motiverade omständigheter, och efter att kommissionen godkänt det genom en ändring av programmet.

Artikel 16

Resurser för unionsramen för vidarebosättning [och humanitärt mottagande]

1.  Medlemsstaterna ska, utöver sin tilldelning som beräknats i enlighet med artikel 11.1 a, motta ett bidrag på 10 000 EUR för varje vidarebosatt person i enlighet med unionens riktade vidarebosättningsprogram. Detta bidrag ska ges i form av finansiering som inte är kopplad till kostnader i enlighet med artikel [125] i budgetförordningen.

2.  Det belopp som avses i punkt 1 ska tilldelas medlemsstaterna genom en ändring av deras program förutsatt att den person avseende vilken bidraget tilldelas faktiskt har vidarebosatts i enlighet med unionsramen för vidarebosättning [och humanitärt mottagande].

3.  Finansieringen ska inte användas för andra åtgärder i programmet, utom under vederbörligen motiverade omständigheter, och efter att kommissionen godkänt det genom en ändring av programmet.

4.  Medlemsstaterna ska bevara den information som är nödvändig för att de vidarebosatta personerna ska kunna identifieras och dagen för deras vidarebosättning ska kunna fastställas på ett riktigt sätt. [Ändr. 118]

Artikel 16a

Resurser för vidarebosättning och humanitärt mottagande

1.  Medlemsstaterna ska, utöver sin tilldelning beräknad i enlighet med artikel 11.1 a, vartannat år motta ett tilläggsbelopp baserat på ett schablonbelopp på 10 000 EUR för varje person som mottagits genom vidarebosättning.

2.  Medlemsstaterna ska, utöver sin tilldelning beräknad i enlighet med artikel 11.1 a, vartannat år motta ett tilläggsbelopp baserat på ett schablonbelopp på 6 000 EUR för varje person som mottagits genom humanitära ordningar.

3.  I tillämpliga fall kan medlemsstaterna även vara berättigade till schablonbelopp för familjemedlemmar till personer som avses i punkt 1 för att säkerställa familjesammanhållning.

4.  Det tilläggsbelopp som avses i punkterna 1 och 2 ska tilldelas medlemsstaterna vartannat år, första gången genom individuella finansieringsbeslut om godkännande av deras nationella program och senare genom ett finansieringsbeslut som bifogas besluten om godkännande av deras nationella program.

5.  Med beaktande av den rådande inflationen, relevant utveckling på vidarebosättningsområdet samt faktorer som kan optimera användningen av det ekonomiska incitament som schablonbeloppet innebär, och inom ramen för tillgängliga resurser, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 32 med avseende på att vid behov justera det schablonbelopp som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln. [Ändr. 119]

Artikel 17

Resurser för att stödja genomförandet av förordning ../.. [Dublinförordningen]

1.  En medlemsstat ska, utöver den tilldelning som beräknats i enlighet med artikel 11.1 a, motta ett bidrag på [10 000 ] EUR för varje sökande av internationellt skydd för vilken medlemsstaten blir ansvarig från den tidpunkt då medlemsstaten befinner sig i utmanande omständigheter enligt definitionen i förordning (EU) .../.. [Dublinförordningen].

2.  En medlemsstat ska, utöver den tilldelning som beräknats i enlighet med artikel 11.1 a, motta ett bidrag på [10 000 ] EUR för varje sökande av internationellt skydd som tilldelas medlemsstaten och som inte omfattas av den tilldelande medlemsstatens rättvisa andel.

3.  En medlemsstat som avses i punkterna 1 och 2 ska motta ett ytterligare bidrag på [10 000] EUR per sökande som har beviljats internationellt skydd för att genomföra integrationsåtgärder.

4.  En medlemsstat som avses i punkterna 1 och 2 ska motta ett ytterligare bidrag på [10 000 ] EUR per person avseende vilken medlemsstaten kan visa, på grundval av en uppdatering av de uppgifter som anges i artikel 11 d i förordning ../.. [Eurodacförordningen], att personen har lämnat medlemsstatens territorium, antingen på obligatorisk eller frivillig basis, i enlighet med ett beslut om återvändande eller avlägsnande.

5.  En medlemsstat ska, utöver sin tilldelning som beräknats i enlighet med artikel 11.1 a, motta ett bidrag på [500] EUR för varje sökande av internationellt skydd som överförts från en medlemsstat till en annan, för varje sökande som överförts i enlighet med artikel 34 i första stycket led c i förordning (EU) ../... [Dublinförordningen] och, i tillämpliga fall, för varje sökande som överförts enligt artikel 34 j led g i förordning (EU) ../... [Dublinförordningen].

6.  De belopp som avses i denna artikel ska ges i form av finansiering som inte är kopplad till kostnader i enlighet med artikel [125] i budgetförordningen.

7.  De ytterligare belopp som avses i punkterna 1–5 ska tilldelas medlemsstaternas program under förutsättning att den person avseende vilken bidraget tilldelas, beroende på vad som är tillämpligt, faktiskt har överförts till en medlemsstat, faktiskt har återvänt eller registrerats som sökande i den ansvariga medlemsstaten i enlighet med förordning (EU) .../.. [Dublinförordningen].

8.  Finansieringen ska inte användas för andra åtgärder i programmet, utom under vederbörligen motiverade omständigheter, och om det godkänts av kommissionen genom en ändring av programmet. [Ändr. 120]

Artikel 17a

Resurser för att stödja genomförandet av förordning (EU) nr 604/2013

1.  Den fastställande medlemsstaten ska, utöver sin tilldelning beräknad i enlighet med artikel 11.1 a i denna förordning, motta återbetalning av kostnaderna för mottagande av en sökande av internationellt skydd från den tidpunkt då ansökan görs till dess att den sökande överförs till den ansvariga medlemsstaten, eller till dess att den fastställande medlemsstaten tar på sig ansvaret för den sökande i enlighet med förordning (EU) nr 604/2013.

2.  Den överförande medlemsstaten ska, utöver sin tilldelning beräknad i enlighet med artikel 11.1 a i denna förordning, motta återbetalning av kostnaderna för att överföra en sökande eller en annan person som avses i artikel 18.1 c och d i förordning (EU) nr 604/2013.

3.  Varje medlemsstat ska, utöver sin tilldelning beräknad i enlighet med artikel 11.1 a i denna förordning, motta ett schablonbelopp på 10 000 EUR för varje ensamkommande barn som beviljas internationellt skydd i den medlemsstaten, under förutsättning att medlemsstaten i fråga inte är berättigad till ett schablonbelopp för det ensamkommande barnet enligt artikel 16.1.

4.  Den återbetalning som avses i denna artikel ska anta formen av finansiering i enlighet med artikel 125 i budgetförordningen.

5.  Den återbetalning som avses i punkt 2 ska tilldelas medlemsstaternas program under förutsättning att den person avseende vilken återbetalningen tilldelas faktiskt har överförts till en medlemsstat i enlighet med förordning (EU) nr 604/2013. [Ändr. 121]

Artikel 17b

Resurser för överföring av personer som ansöker om eller åtnjuter internationellt skydd

1.  I syfte att tillämpa principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning ska medlemsstaterna, utöver sin tilldelning beräknad i enlighet med artikel 11.1 a, motta ett tilläggsbelopp baserat på ett schablonbelopp på 10 000 EUR för varje person som ansöker om eller åtnjuter internationellt skydd och som överförs från en annan medlemsstat.

2.  I tillämpliga fall kan medlemsstaterna även vara berättigade till schablonbelopp för familjemedlemmar till personer som avses i punkt 1, om dessa familjemedlemmar har överförts i enlighet med denna förordning.

3.  De tilläggsbelopp som avses i punkt 1 ska tilldelas medlemsstaterna första gången genom individuella finansieringsbeslut om godkännande av deras nationella program och senare genom ett finansieringsbeslut som bifogas beslutet om godkännande av deras nationella program. Denna finansiering ska inte användas för andra åtgärder i programmet, utom under vederbörligen motiverade omständigheter, och om det godkänts av kommissionen genom en ändring av programmet.

4.  För att effektivt uppnå de mål om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna som avses i artikel 80 i EUF-fördraget, och med beaktande av den rådande inflationen, relevant utveckling på området för överföring av personer som ansöker om eller åtnjuter internationellt skydd från en medlemsstat till en annan och på området för vidarebosättning och annat tillfälligt humanitärt mottagande samt faktorer som kan optimera användningen av det ekonomiska incitament som schablonbeloppet innebär, och inom ramen för tillgängliga resurser, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 32 med avseende på att vid behov justera det schablonbelopp som avses i punkt 1 den här artikeln. [Ändr. 122]

Artikel 18

Driftsstöd

1.  Driftsstöd utgör den del av en medlemsstats tilldelning som kan användas som stöd för de myndigheter som är ansvariga för att fullgöra de uppgifter och tjänster som utgör en offentlig tjänst för unionen.

2.  En medlemsstat får använda upp till 10 % av det belopp som tilldelats enligt fonden till dess program för att finansiera driftsstöd enligt målen i artikel 3.2 a och 3.2 c. [Ändr. 123]

3.  En medlemsstat som använder driftsstöd ska följa unionens regelverk för asyl och återvändande invandring och fullt ut respektera de rättigheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. [Ändr. 124]

4.  Medlemsstaterna ska i programmet och i den årliga prestationsrapport som avses i artikel 30 motivera användningen av driftsstöd för att uppnå målen för denna förordning. Före godkännandet av programmet ska kommissionen, tillsammans med Europeiska stödkontoret för asylfrågor, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån i enlighet med artikel 13, bedöma utgångsläget i de medlemsstater som har uttryckt sin avsikt att använda driftsstöd. Kommissionen ska ta hänsyn till den information som tillhandahålls av dessa medlemsstater och, i förekommande fall, tillgängliga uppgifter mot bakgrund av de övervakningsåtgärder som genomförsav av Europeiska stödkontoret för asylfrågor i enlighet med förordning (EU) .../.. [Förordningen om Europeiska unionens asylbyrå] och förordning (EU) nr 1053/2013 och som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning. [Ändr. 125]

5.  Driftsstödet ska riktas till särskilda uppgifter och tjänster stödberättigade åtgärder i enlighet med bilaga VII. [Ändr. 126]

6.  För att hantera oförutsedda eller nya omständigheter eller för att säkerställa ett effektivt genomförande av finansieringen ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 32 för med avseende på att ändra de särskilda uppgifterna och tjänsterna stödberättigade åtgärderna i bilaga VII. [Ändr. 127]

AVSNITT 3

STÖD OCH GENOMFÖRANDE UNDER DIREKT OCH INDIREKT FÖRVALTNING

Artikel 19

Tillämpningsområde

Unionsstöd enligt detta avsnitt ska genomföras antingen direkt av kommissionen i enlighet med artikel 62.1 a i budgetförordningen eller indirekt i enlighet med led c i den artikeln.

Artikel 20

Unionsåtgärder

1.  Unionsåtgärder är gränsöverskridande projekt eller projekt av särskilt intresse för unionen, som genomförs i enlighet med målen för denna förordning.

2.  På kommissionens initiativ får fonden utnyttjas för att finansiera unionsåtgärder avseende målen för denna förordning som anges i artikel 3 och i enlighet med bilaga III.

3.  Unionsåtgärderna får tillhandahålla finansiering i alla de former som anges i budgetförordningen, särskilt bidrag, priser och upphandling. De får också tillhandahålla finansiering i form av finansieringsinstrument inom ramen för blandfinansieringsinsatser.

4.  Bidrag som genomförs genom direkt och indirekt förvaltning ska tilldelas och förvaltas i enlighet med [avdelning VIII] i budgetförordningen. [Ändr. 128]

4a.  Kommissionen ska säkerställa flexibilitet, rättvisa villkor och transparens vid fördelningen av resurser mellan de mål som avses i artikel 3.2. [Ändr. 129]

5.  Den utvärderingskommitté som bedömer förslagen får bestå av externa experter.

6.  Bidrag till en ömsesidig försäkringsmekanism får täcka risken i samband med återkrav av medel från mottagare och ska betraktas som en tillräcklig garanti enligt budgetförordningen. De bestämmelser som fastställs i artikel [X i] förordning (EU)../.. [efterträdare till förordningen om garantifonden] ska tillämpas. [Ändr. 130]

Artikel 21

Det europeiska migrationsnätverket

1.  Fonden ska stödja det europeiska migrationsnätverket och ge det ekonomiska stöd som behövs för dess verksamhet och framtida utveckling.

2.  Det belopp som avsatts för det europeiska migrationsnätverket på grundval av de årliga anslagen för fonden och arbetsprogrammet där prioriteringarna för dess verksamhet fastställs ska efter styrelsens godkännande antas av kommissionen i enlighet med artikel 4.5 a i beslut 2008/381/EG (i dess ändrade lydelse). Kommissionens beslut ska utgöra ett finansieringsbeslut enligt artikel [110] i budgetförordningen. För att säkerställa att resurser snabbt finns tillgängliga får kommissionen anta arbetsprogrammet för det europeiska migrationsnätverket i ett separat finansieringsbeslut. [Ändr. 131]

3.  Ekonomiskt stöd för verksamhet som bedrivs av det europeiska migrationsnätverket ska ges i form av bidrag till de nationella kontaktpunkter som avses i artikel 3 i beslut 2008/381/EG och upphandling i tillämpliga fall, i enlighet med budgetförordningen.

Artikel 21a

Ändring av beslut 2008/381/EG

Följande led ska läggas till i artikel 5.5 i beslut 2008/381/EG:"

”da) agera som en kontaktpunkt för potentiella stödmottagare inom ramen för förordningen om Asyl-, migrations- och integrationsfonden och tillhandahålla opartisk vägledning, praktisk information och bistånd avseende alla aspekter av fonden, även när det gäller ansökningar om finansiering inom ramen för det relevanta nationella programmet eller den tematiska delen.””. [Ändr. 132]

"

Artikel 22

Blandfinansieringsinsatser

Blandfinansieringsinsatser som beslutas inom ramen för denna fond, i enlighet med artikel 2.1 c, ska genomföras i enlighet med [InvestEU-förordningen] och avdelning X i budgetförordningen. [Ändr. 133]

Artikel 23

Tekniskt bistånd på kommissionens initiativ

Fonden får stödja åtgärder för tekniskt bistånd som genomförs på kommissionens initiativ eller på dennas vägnar. Dessa åtgärder får finansieras till 100 %.

Artikel 24

Revision

Revisioner av användningen av unionens bidrag som utförs av personer eller enheter, inbegripet andra än de som görs på uppdrag av unionens institutioner eller organ, ska ligga till grund för den övergripande försäkran i enlighet med artikel 127 i förordning (EU) [förordning om finansiella regler tillämpliga på unionens allmänna budget].

Artikel 25

Information, kommunikation och publicitet

1.  Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla unionsfinansieringens ursprung och säkerställa dess synlighet, i synnerhet när de marknadsför främja åtgärderna och deras resultat, genom att tillhandahålla enhetlig, verkningsfull och proportionell riktad meningsfull information till olika, relevanta målgrupper, däribland medierna och allmänheten, på de relevanta språken. För att säkerställa unionsfinansieringens synlighet ska mottagarna av unionsfinansiering hänvisa till dess ursprung när de informerar om åtgärden. Mottagarna ska i detta syfte säkerställa att unionens emblem finns med på – och unionens ekonomiska stöd uttryckligen nämns i – allt kommunikationsmaterial som riktar sig till medierna och allmänheten. [Ändr. 134]

2.  För att nåt ut till bredast möjliga målgrupper ska kommissionen ska vidta informations- och kommunikationsåtgärder avseende fonden och dess åtgärder och resultat. Kommissionen ska i synnerhet offentliggöra information om utvecklingen av de årliga och fleråriga programmen i den tematiska delen. Kommissionen ska också offentliggöra förteckningen över insatser som valts ut för stöd inom ramen för den tematiska delen på en allmänt tillgänglig webbplats och uppdatera denna förteckning minst var tredje månad. Medel som tilldelats fonden ska också bidra till den gemensamma kommunikationen om genomförandet av unionens politiska prioriteringar, i den mån de har anknytning till målen för denna förordning. Kommissionen får i synnerhet främja bästa praxis och utbyta information om instrumentets genomförande. [Ändr. 135]

2a.  Kommissionen ska offentliggöra den information som avses i punkt 2 i ett öppet maskinläsbart format i enlighet med artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG(28), för att uppgifterna ska kunna sorteras, vara sökbara, extraheras, jämföras och vidareutnyttjas. Uppgifterna ska kunna sorteras efter prioritering, särskilt mål, totala stödberättigande kostnader för insatser, totala projektkostnader, totala upphandlingskostnader, stödmottagarens namn samt uppdragstagarens namn. [Ändr. 136]

Avsnitt 4

Stöd och genomförande under delad, direkt och indirekt förvaltning

Artikel 26

Bistånd i nödsituationer

1.  Genom fonden ska Kommissionen får besluta att tillhandahålla ekonomiskt stöd tillhandahållas för att åtgärda särskilda och brådskande behov i händelse av en nödsituation som är en konsekvens av en eller flera av följande omständigheter: [Ändr. 137]

a)  Ett hårt migrationstryck i en eller flera medlemsstater som kännetecknas av. En oförutsedd stor eller oproportionerlig oproportionell inströmning av tredjelandsmedborgare vilket i en eller flera medlemsstater vilken ställer betydande och omedelbara krav på medlemsstaternas mottagnings- och förvarsanläggningar, system för skydd av barn, asyl- och migrationshanteringssystem samt asyl- och migrationsförfaranden. [Ändr. 138]

aa)  Frivillig omplacering. [Ändr. 139]

b)  Genomförandet av mekanismer för tillfälligt skydd i den mening som avses i direktiv 2001/55/EG(29).

c)  Ett hårt migrationstryck En oförutsedd stor eller oproportionell inströmning av personer i tredjeländer, inbegripet då personer i behov av skydd kan vara strandsatta på grund av den politiska utvecklingen eller konflikter eller naturkatastrofer, särskilt då det kan ha en effekt på migrationsströmmarna mot EU. [Ändr. 140]

1a.  Åtgärder som genomförs i tredjeländer i enlighet med denna artikel ska följa och, i tillämpliga fall, komplettera unionens humanitära politik och respektera de humanitära principer som anges i samförståndet om humanitärt bistånd. [Ändr. 141]

1b.  I de fall som beskrivs under punkterna 1 a, 1 aa, 1 b och 1 c i denna artikel ska kommissionen utan dröjsmål informera Europaparlamentet och rådet. [Ändr. 142]

2.  Bistånd i nödsituationer får ges i form av bidrag direkt till de decentraliserade byråerna. Europeiska stödkontoret för asylfrågor, UNHCR och lokala och regionala myndigheter som är föremål för en oförutsedd stor eller oproportionell inströmning av tredjelandsmedborgare, särskilt till dem som har ansvar för att ta emot och integrera migranter i form av ensamkommande barn. [Ändr. 143]

3.  Bistånd i nödsituationer får tilldelas medlemsstaternas program utöver deras tilldelning beräknad i enlighet med artikel 11.1 och bilaga I, förutsatt att det är öronmärkt som sådant i programmet. Finansieringen ska inte användas för andra åtgärder i programmet, utom under vederbörligen motiverade omständigheter, och om det godkänts av kommissionen genom en ändring av programmet.

4.  Bidrag som genomförs genom direkt förvaltning ska tilldelas och förvaltas i enlighet med [avdelning VIII] i budgetförordningen. [Ändr. 144]

4a.  Om det är nödvändigt för att genomföra åtgärden får bistånd i nödsituationer täcka utgifter som uppkommit före den dag då bidragsansökan eller begäran om bistånd lämnades in, dock inte före den 1 januari 2021. [Ändr. 145]

Artikel 27

Kumulativ, kompletterande och kombinerad finansiering

1.  En åtgärd insats som har fått ett bidrag genom fonden kan också erhålla ett bidrag från något annat unionsprogram, inbegripet fonder inom ramen för delad förvaltning, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader. De program som kommissionen lägger fram ska samverka och komplettera varandra och utarbetas med den transparens som krävs så att dubbelarbete undviks. Reglerna för varje bidragande unionsprogram ska tillämpas på dess respektive bidrag till åtgärden. Den kumulativa finansieringen får inte överstiga de totala stödberättigande kostnaderna för åtgärden insatsen, och stödet från de olika unionsprogrammen får beräknas proportionellt i enlighet med de handlingar där villkoren för stödet fastställs. [Ändr. 146]

2.  Åtgärder Insatser som certifierats med en spetskompetensstämpel eller som uppfyller de kumulativa, jämförande villkoren, dvs. att [Ändr. 147]

a)  de har utvärderats i en inbjudan att lämna förslag inom ramen för instrumentet,

b)  de uppfyller minimikvalitetskraven för denna inbjudan att lämna förslag,

c)  de inte får finansieras enligt denna inbjudan att lämna förslag på grund av budgetbegränsningar,

de får motta stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska socialfonden+ eller Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, i enlighet med artikel [67.5] i förordning (EU)../.. [förordningen om gemensamma bestämmelser] och artikel [8] i förordning (EU)../.. [finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken], förutsatt att åtgärderna är förenliga med målen för programmet i fråga. Reglerna för den fond som ger stöd ska tillämpas.

Avsnitt 5

Övervakning, rapportering och utvärdering

Underavsnitt 1

Gemensamma bestämmelser

Artikel 28

Övervakning och rapportering

1.  I enlighet med rapporteringskraven i artikel [43.3 h.i iii] i budgetförordningen ska kommissionen minst en gång per år informera Europaparlamentet och rådet om prestationerna i enlighet med bilaga V. [Ändr. 148]

2.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 32 för att ändra bilaga V i syfte att göra nödvändiga anpassningar av den information om prestationerna som ska lämnas till Europaparlamentet och rådet.

3.  Indikatorer för rapportering om fondens framsteg mot att uppnå målen för denna förordning fastställs i bilaga VIII. För outputindikatorer ska utgångsvärdet fastställas till noll. Delmålen för 2024 och målen för 2029 ska vara kumulativa. På begäran ska de uppgifter som kommissionen mottagit i fråga om output- och resultatindikatorer göras tillgängliga för Europaparlamentet och rådet. [Ändr. 149]

4.  Prestationsrapporteringssystemet ska säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och resultat samlas in på ett effektivt och ändamålsenligt sätt och i tid. För detta ändamål ska proportionella rapporteringskrav ställas på mottagarna av unionens medel och, i förekommande fall, medlemsstaterna.

5.  För att säkerställa en effektiv bedömning av fondens framsteg i riktning mot att uppnå dess mål, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 32 i syfte att ändra bilaga VIII för att se över och komplettera indikatorerna, om det är nödvändigt, och komplettera denna förordning med bestämmelser om inrättandet av en ram för övervakning och utvärdering, inbegripet för information om projekten som ska tillhandahållas av medlemsstaterna.

Artikel 29

Utvärdering

1.  Kommissionen ska genomföra en halvtidsöversyn och en efterhandsutvärdering av denna förordning, inbegripet av de åtgärder som vidtas inom ramen för fonden.

2.  Halvtidsöversynen och efterhandsutvärderingen ska utföras i god tid för att kunna bidra till beslutsprocessen. [Ändr. 150]

Artikel 29a

Utvärdering

1.  Kommissionen ska senast den 31 december 2024 presentera en halvtidsutvärdering av genomförandet av denna förordning. I halvtidsutvärderingen ska fondens ändamålsenlighet, effektivitet, förenklingar och flexibilitet granskas. Den ska mer specifikt innehålla en bedömning av

(a)  framstegen mot att uppnå målen för denna förordning, med beaktande av alla relevanta uppgifter som finns att tillgå, särskilt de årliga prestationsrapporter som medlemsstaterna lämnar in i enlighet med artikel 30 samt de output- och resultatindikatorer som anges i bilaga VIII,

(b)  mervärdet för unionen till följd av de åtgärder och insatser som genomförs inom ramen för fonden,

(c)  bidraget till unionens solidaritet på asyl- och migrationsområdet,

(d)  den fortsatta relevansen i de genomförandeåtgärder som anges i bilaga II och de åtgärder som anges i bilaga III,

(e)  komplementariteten, samordningen och konsekvensen mellan de åtgärder som stöds av denna fond och det stöd som ges genom andra unionsfonder, såsom strukturfonderna, och unionens finansieringsinstrument för yttre åtgärder,

(f)  fondens långsiktiga verkningar och dess hållbarhetseffekter.

Halvtidsutvärderingen ska ta hänsyn till resultaten av efterhandsutvärderingar av den långsiktiga verkan av föregångarfonden – Asyl-, migrations- och integrationsfonden 2014–2020 – och ska, vid behov, åtföljas av ett lagstiftningsförslag om en översyn av denna förordning.

2.  Senast den 31 januari 2030 ska kommissionen genomföra en efterhandsutvärdering. Senast samma dag ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet lämna in en utvärderingsrapport. Efterhandsutvärderingen ska innehålla en bedömning av alla de faktorer som anges i punkt 1. I det avseendet ska fondens långsiktiga verkningar och verkningarnas varaktighet utvärderas för att man ska kunna fatta beslut om att eventuellt förlänga eller ändra en senare fond.

De rapporter om halvtidsutvärderingen och efterhandsutvärderingen som avses i punkt 1 och första stycket i denna punkt ska genomföras med ett meningsfullt deltagande av arbetsmarknadens parter, det civila samhällets organisationer, inbegripet migrant- och flyktingorganisationer, jämställdhetsorgan, nationella människorättsinstitutioner och andra relevanta organisationer i enlighet med partnerskapsprincipen i artikel 3a.

3.  Kommissionen ska i sin halvtidsutvärdering och efterhandsutvärdering särskilt uppmärksamma utvärderingen av åtgärder som vidtagits av, i eller i förhållande till tredjeländer i enlighet med artiklarna 5, 6 och 13.8. [Ändr. 151]

Delavsnitt 2

Regler för delad förvaltning

Artikel 30

Årliga prestationsrapporter

1.  Senast den 15 februari 2023, och senast samma dag varje efterföljande år till och med år 2031, ska medlemsstaterna till kommissionen lämna in en årlig prestationsrapport i enlighet med artikel 36.6 i förordning (EU) …/2021 [förordningen om gemensamma bestämmelser]. Den rapport som lämnas in år 2023 ska omfatta genomförandet av programmet under perioden till den 30 juni 2022. Medlemsstaterna ska offentliggöra dessa rapporter på en särskild webbplats och översända dem till Europaparlamentet och rådet. [Ändr. 152]

2.  Den årliga prestationsrapporten ska särskilt innehålla uppgifter om följande:

a)  Framsteg med att genomföra programmet och att uppnå delmålen och målen, med hänsyn till de senaste kumulativa uppgifter som krävs enligt artikel [37] i förordning (EU) …/2021 [förordningen om gemensamma bestämmelser] översänts till kommissionen. [Ändr. 153]

aa)  En uppdelning av den årliga redovisningen för det nationella programmet efter återbetalning, förhandsfinansiering till slutliga stödmottagare och faktiska utgifter. [Ändr. 154]

b)  Eventuella problem som påverkar programmets prestation och de åtgärder som vidtagits för att lösa dem, inbegripet motiverade yttranden från kommissionen med avseende på ett överträdelseförfarande enligt artikel 258 i EUF-fördraget. [Ändr. 155]

c)  Komplementaritet, samordning och konsekvens mellan de åtgärder som stöds av fonden genom denna fond och det stöd som ges genom andra unionsfonder, särskilt i eller i förhållande till tredjeländer såsom strukturfonderna, och unionens finansieringsinstrument för yttre åtgärder. [Ändr. 156]

d)  Programmets bidrag till genomförandet av relevanta delar av unionens regelverk och handlingsplaner samt till samarbetet och solidariteten mellan medlemsstaterna på asylområdet [Ändr. 157]

da)  Efterlevnad av kraven i fråga om grundläggande rättigheter. [Ändr. 158]

e)  Genomförandet av kommunikations- och synlighetsåtgärder.

f)  Uppfyllandet av de tillämpliga nödvändiga villkoren och tillämpningen av dem under hela programperioden.

g)  Antalet personer som vidarebosatts eller tagits emot med stöd från fonden i enlighet med de belopp som avses i artikel 16.1 och 16.2. [Ändr. 159]

h)  Antalet sökande av internationellt skydd och personer som beviljats internationellt skydd som överförs från en medlemsstat till en annan i enlighet med artikel 17 17b. [Ändr. 160]

ha)  Antalet utsatta personer som får hjälp genom programmet, inbegripet barn samt personer som beviljats internationellt skydd. [Ändr. 161]

3.  Kommissionen får lämna synpunkter på den årliga prestationsrapporten inom två månader efter dagen för mottagandet. Om kommissionen inte lämnar synpunkter inom denna tidsfrist ska rapporten anses vara godkänd. När den årliga prestationsrapporten godkänts ska kommissionen tillgängliggöra en sammanfattning av den för Europaparlamentet och rådet, och offentliggöra den på en särskild webbplats. Om medlemsstaterna inte översänder den årliga prestationsrapporten i enlighet med punkt 1 ska en fulltextversion av den göras tillgänglig för Europaparlamentet och rådet, om de så begär. [Ändr. 162]

4.  I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna artikel ska kommissionen anta en genomförandeakt för att fastställa mallen för den årliga prestationsrapporten. Denna genomförandeakt ska antas enligt det rådgivande förfarande som avses i artikel 33.2.

Artikel 31

Övervakning och rapportering

1.  Övervakning och rapportering i enlighet med avdelning IV i förordning (EU) ..../... [förordningen om gemensamma bestämmelser] ska grundas på de interventionstyper som fastställs i tabellerna 1, 2 och 3 i bilaga VI. För att hantera oförutsedda eller nya omständigheter eller för att säkerställa ett effektivt genomförande av finansieringen ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter för att ändra interventionstyperna i enlighet med artikel 32.

2.  Dessa indikatorer ska användas i enlighet med artiklarna 12.1, 17 och 37 i förordning (EU) .../2021 [förordningen om gemensamma bestämmelser].

KAPITEL III

ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 32

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 13, 18, 28 och 31 artiklarna 4, 9, 13, 16, 17b, 18, 28 och 31 ska tilldelas kommissionen till och med den 31 december 2028. [Ändr. 163]

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 13, 18, 28 och 31 4, 9, 13, 16, 17b, 18, 28 och 31 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. [Ändr. 164]

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt underrätta Europaparlamentet och rådet om detta.

6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 13, 18, 28 och 31 4, 9, 13, 16, 17b, 18, 28 och 31 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 165]

Artikel 33

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av samordningskommittén för Asyl- och migrationsfonden, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.  Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt. Detta ska inte tillämpas på den genomförandeakt som avses i artikel 30.4.

Artikel 34

Övergångsbestämmelser

1.  Denna förordning ska inte påverka det fortsatta genomförandet eller ändringar av de berörda åtgärderna inom ramen för asyl-, migrations- och integrationsfonden för perioden 2014–2020 som inrättades genom förordning (EU) nr 516/2014, och som ska fortsätta att tillämpas på de berörda åtgärderna till dess att de avslutas.

2.  Finansieringsramen för fonden får också omfatta de utgifter för tekniskt och administrativt bistånd som är nödvändiga för att säkerställa övergången mellan fonden och de åtgärder som antagits inom ramen för dess föregångare, asyl-, migrations- och integrationsfonden som inrättats genom förordning (EU) nr 516/2014.

Artikel 35

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2021.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Strasbourg den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Kriterier för tilldelning av medel till program under delad förvaltning

1.  De tillgängliga medel som avses i artikel 11 ska fördelas mellan medlemsstaterna enligt följande:

a)  Varje medlemsstat ska erhålla ett fast belopp på 5 000 000 EUR 10 000 000 EUR från fonden endast i början av programperioden. [Ändr. 166]

b)  De återstående medel som avses i artikel 11 ska fördelas på grundval av följande kriterier:

–  30 % för asyl.

–  30 % för laglig migration och integration.

–  40 % för bekämpning av irreguljär migration samt återvändande.

2.  Följande kriterier på asylområdet kommer att beaktas och ska viktas enligt följande:

a)  30 % i proportion till det antal personer som ingår i en av följande kategorier:

—  En tredjelandsmedborgare eller statslös person som har beviljats flyktingstatus enligt Genèvekonventionen.

–  En tredjelandsmedborgare eller statslös person som åtnjuter en form av subsidiärt skydd enligt vad som avses i omarbetningen av direktiv 2011/95/EU(30).

–  En tredjelandsmedborgare eller statslös person som åtnjuter tillfälligt skydd enligt direktiv 2001/55/EG(31).

b)  60 % i proportion till det antal tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som har ansökt om internationellt skydd.

c)  10 % i proportion till det antal tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som håller på att vidarebosättas eller har vidarebosatts i en medlemsstat.

3.  Följande kriterier på området laglig migration och integration kommer att beaktas och ska viktas enligt följande:

a)  40 % i proportion till det totala antalet tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i en medlemsstat.

b)  60 % i proportion till det antal tredjelandsmedborgare som erhållit ett första uppehållstillstånd.

c)  Den beräkning som avses i punkt 3 b ska dock inte omfatta följande personkategorier:

–  Tredjelandsmedborgare som erhåller ett första anställningsrelaterat uppehållstillstånd med en giltighetstid på mindre än 12 månader.

–  Tredjelandsmedborgare som beviljats inresa och vistelse för studier, elevutbyte, oavlönad yrkesutbildning eller volontärarbete enligt rådets direktiv 2004/114/EG(32) eller i tillämpliga fall direktiv (EU) 2016/801(33).

–  Tredjelandsmedborgare som beviljats inresa och vistelse i forskningssyfte enligt rådets direktiv 2005/71/EG(34) eller i tillämpliga fall direktiv (EU) 2016/801.

4.  Följande kriterier På området bekämpning av irreguljär migration samt återvändande kommer följande kriterier att beaktas och ska viktas enligt följande: [Ändr. 167]

a)  50 % i proportion till antalet tredjelandsmedborgare som inte eller inte längre uppfyller villkoren för inresa till och vistelse på medlemsstatens territorium och som är föremål för ett slutligt beslut om återvändande enligt nationell lag och/eller gemenskapslagstiftningen unionsrätten, dvs. ett förvaltnings- eller domstolsbeslut som fastslår eller förklarar att vistelsen sker olagligt och ålägger en person att återvända. [Ändr. 168]

b)  50 % i proportion till det antal tredjelandsmedborgare som faktiskt har lämnat medlemsstatens territorium till följd av ett förvaltnings- eller domstolsbeslut om att lämna landet, oberoende av om det rör sig om ett frivilligt eller påtvingat återvändande. [Ändr. 169]

5.  För en inledande tilldelning ska referenssiffrorna vara de senaste årliga statistiska uppgifterna från kommissionen (Eurostat) som omfattar de tre föregående kalenderåren, på grundval av uppgifter som lämnats av medlemsstaterna den dag då denna förordning börjar tillämpas i enlighet med unionsrätten. Uppgifterna bör uppdelas efter ålder och kön, efter särskilda sårbarheter och efter asylstatus, också när det gäller barn. För halvtidsöversynen ska referenssiffrorna vara de senaste årliga statistiska uppgifterna från kommissionen (Eurostat) som omfattar de tre föregående kalenderåren och som är tillgängliga vid tidpunkten för halvtidsöversynen 2024 på grundval av uppgifter som lämnats av medlemsstaterna i enlighet med unionsrätten. Om medlemsstaterna inte har förelagt kommissionen (Eurostat) den berörda statistiken ska de lämna preliminära uppgifter så snart som möjligt. [Ändr. 170]

6.  Innan kommissionen (Eurostat) godtar dessa uppgifter som referenssiffror ska den bedöma de statistiska uppgifternas kvalitet, jämförbarhet och fullständighet i enlighet med normala operativa förfaranden. På begäran av kommissionen (Eurostat) ska medlemsstaterna lägga fram de uppgifter som krävs för att göra detta.

BILAGA II

Genomförandeåtgärder

1.  Fonden ska bidra till det särskilda mål som anges i artikel 3.2 a genom inriktning på följande genomförandeåtgärder:

a)  Säkerställa en enhetlig tillämpning av unionens regelverk och prioriteringar som har samband med det gemensamma europeiska asylsystemet.

b)  Stödja kapaciteten i medlemsstaternas asylsystem, också på lokal och regional nivå, avseende infrastrukturer infrastruktur, såsom adekvata mottagningsvillkor, särskilt för barn, och tjänster, till exempel rättsligt bistånd och biträde samt tolkning när det är nödvändigt. [Ändr. 171]

c)  Stärka solidariteten och ansvarsfördelningen mellan medlemsstaterna, särskilt gentemot de medlemsstater som påverkas mest av migrationsströmmarna samt ge stöd till de medlemsstater som bidrar till solidaritetsinsatser. [Ändr. 172]

d)  Stärka solidariteten och samarbetet med de tredjeländer som påverkas till vilka ett stort antal personer i behov av migrationsflöden, inklusive internationellt skydd har fördrivits, även genom att främja dessa länders kapacitet att förbättra mottagningsvillkoren och villkoren för internationellt skydd och genom vidarebosättning och andra lagliga vägar till skydd i EU, i synnerhet för utsatta grupper såsom barn och ungdomar som ställs inför skyddsmässiga risker, samt partnerskap och samarbete med tredjeländer inom ramen för globalt samarbete på området internationellt skydd. att hantera migration. [Ändr. 173]

da)  Genomföra tekniskt och operativt stöd till en eller flera andra medlemsstater i samarbete med Europeiska stödkontoret för asylfrågor. [Ändr. 174]

2.  Fonden ska bidra till det särskilda mål som anges i artikel 3.2 b genom inriktning på följande genomförandeåtgärder:

a)  Stödja utvecklingen och genomförandet av politik som främjar laglig migration, inbegripet familjeåterförening, och genomförandet av unionens regelverk för laglig migration, i synnerhet de rättsliga instrumenten för arbetskraftsmigration enligt tillämpliga internationella normer för migration och skydd av migrerande arbetstagare. [Ändr. 175]

aa)  Främja och utveckla strukturella och stödjande åtgärder för att underlätta reguljär inresa och vistelse i unionen. [Ändr. 176]

ab)  Stärka partnerskap och samarbete med tredjeländer som påverkas av migrationsströmmar, bland annat genom lagliga inresevägar till unionen, för att uppnå globalt samarbete på migrationsområdet. [Ändr. 177]

b)  Främja åtgärder för tidig integration för social och ekonomisk inkludering av tredjelandsmedborgare, vidta förberedande åtgärder för att de ska delta aktivt i det mottagande samhället och accepteras av det, särskilt genom medverkan av lokala eller regionala myndigheter och det civila samhällets organisationer. [Ändr. 178]

2a.  Fonden ska bidra till det särskilda mål som anges i artikel 3.2 c genom inriktning på följande genomförandeåtgärder:

a)  Främja åtgärder för integration för social och ekonomisk inkludering av tredjelandsmedborgare, underlätta familjeåterförening, vidta förberedande åtgärder för att de ska delta aktivt i det mottagande samhället och accepteras av det, särskilt genom medverkan av lokala eller regionala myndigheter, icke-statliga organisationer, inbegripet flykting- och migrantorganisationer och arbetsmarknadens parter.

b)  Främja och genomföra skyddsåtgärder för utsatta personer inom ramen för integrationsåtgärder. [Ändr. 179]

3.  Fonden ska bidra till det särskilda mål som anges i artikel 3.2 c 3.2 ca genom inriktning på följande genomförandeåtgärder: [Ändr. 180]

a)  Säkerställa en enhetlig tillämpning av unionens regelverk och politiska prioriteringar i fråga om infrastruktur, förfaranden och tjänster.

b)  Stödja en integrerad och samordnad strategi för hantering av återvändande på unions- och medlemsstatsnivå, utveckla kapacitet för ett effektivt, värdigt och hållbart återvändande och minska incitamenten för irreguljär migration. [Ändr. 181]

c)  Stödja självmant återvändande, spårning av familjemedlemmar och återanpassning, med samtidig respekt för barnets bästa. [Ändr. 182]

d)  Stärka samarbetet med tredjeländer och deras kapacitet att genomföra återtagandeavtal och andra överenskommelser och inklusive återanpassning, för att möjliggöra ett hållbart återvändande. [Ändr. 183]

3a.  Fonden ska bidra till det särskilda mål som anges i artikel 3.2 cb genom inriktning på följande genomförandeåtgärder:

a)  Främja och genomföra respekten för internationell rätt och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna när det gäller asyl- och migrationspolitik och tillhörande åtgärder.

b)  Stärka solidariteten och ansvarsfördelningen mellan medlemsstaterna, särskilt solidariteten gentemot de medlemsstater som påverkas mest av migrationsströmmarna, samt ge stöd till medlemsstater på central, regional eller lokal nivå och till internationella organisationer, icke-statliga organisationer och arbetsmarknadsparter som bidrar till solidaritetsinsatser.

(c)  Stödja överföringar av personer som ansökt om eller åtnjuter internationellt skydd från en medlemsstat till en annan. [Ändr. 184]

BILAGA III

Stödets omfattning Stödberättigade åtgärder som kommer att få stöd genom instrumentet i enlighet med artikel 3 [Ändr. 185]

1.  Inom ramen för det politiska mål som anges i artikel 3.1 ska fonden framför allt stödja följande: [Ändr. 186]

a)  Inrätta och utveckla nationella, regionala och lokala strategier för genomförandet av unionens regelverk rörande asyl, laglig migration, integration, i synnerhet strategier för lokal integration, återvändande och irreguljär migration. [Ändr. 187]

b)  Inrätta administrativa strukturer, system och verktyg och utbildning av personal, inbegripet lokala myndigheter och andra berörda parter, id behov i samarbete med berörda unionsorgan [Ändr. 188].

c)  Utveckla, övervaka och utvärdera politik och förfaranden, bland annat för utveckling, insamling, analys och utbyte spridning av information kvalitativa och kvantitativa uppgifter och statistik om migration och internationellt skydd och data utveckling och tillämpning av gemensamma statistiska verktyg, metoder och indikatorer för att mäta framstegen och utvärdera den politiska utvecklingen. [Ändr. 189]

d)  Utbyta information, bästa praxis och strategier, ett ömsesidigt lärande, studier och forskning, utveckling och genomförande av gemensamma åtgärder och insatser och inrättande av gränsöverskridande samarbetsnätverk.

e)  Jämställdhetsorienterade hjälp- och stödtjänster som överensstämmer med den status och de behov som den berörda personen har, särskilt utsatta grupper personer. [Ändr. 190]

ea)  Ändamålsenligt skydd för migrerande barn – inbegripet genomförande av bedömningar av barnets bästa innan beslut fattas –, samtliga förtecknade åtgärder i kommissionens meddelande av den 12 april 2017 Att skydda migrerande barn, såsom att tillhandahålla lämplig inkvartering för, och snabbt utse förmyndare för, alla ensamkommande barn, bidrag till European Network of Guardianship Institutions samt utveckling, övervakning och utvärdering av politik och förfaranden för att skydda barn, inklusive en efterlevnadsmekanism som bygger på barnets rättigheter. [Ändr. 191]

f)  Genomföra åtgärder som syftar till att öka medvetenheten om asyl-, integrations- och återvändandepolitiken samt politiken om laglig migration med särskild inriktning på utsatta grupper, inbegripet barn, bland berörda parter och allmänheten. [Ändr. 192]

2.  Inom ramen för det särskilda mål som anges i artikel 3.2 a ska fonden stödja följande åtgärder: [Ändr. 193]

a)  Tillhandahålla materiellt bistånd, inbegripet hjälp vid gränsen, barnvänliga och jämställdhetsmedvetna inrättningar, beredskapstjänster som tillhandahålls av lokala myndigheter, utbildning, fortbildning, stödtjänster, rättsligt bistånd och biträde, hälso- och sjukvård samt psykologisk vård. [Ändr. 194]

b)  Utföra asylförfaranden, inklusive spårning av familjemedlemmar, och säkerställa tillgång till rättsligt bistånd och biträde samt tolkning för asylsökande i alla skeden i förfarandet. [Ändr. 195]

c)  Identifiera sökande med speciella förfarande- eller mottagandebehov, inbegripet tidig identifiering av offer för människohandel, barn och andra utsatta personer, såsom offer för tortyr och könsrelaterat våld, samt hänvändelse till specialiserade tjänster. [Ändr. 196]

ca)  Tillhandahålla kvalificerade psykosociala och rehabiliteringsorienterade tjänster för offer för våld och tortyr, inbegripet könsrelaterat våld. [Ändr. 197]

d)  Inrätta eller förbättra infrastrukturerna för mottagning och inkvartering, såsom inkvartering med hjälp av små enheter och småskaliga infrastrukturer som tillgodoser behoven hos familjer med barn, inbegripet sådana som tillhandahålls av lokala och regionala myndigheter, eventuellt med möjlighet för flera medlemsstater att utnyttja sådana anläggningar gemensamt. [Ändr. 198]

da)  Erbjuda alternativa former av vård och omsorg som är integrerade i befintliga nationella system för skydd av barn och tillgodose behoven hos alla barn i enlighet med internationella normer.[Ändr. 199]

e)  Öka medlemsstaternas kapacitet att samla in, analysera och sprida sinsemellan dela information om ursprungsländer. [Ändr. 200]

f)  Åtgärder i samband med förfaranden för att genomföra unionsramen för nationell vidarebosättning [och eller program för humanitärt mottagande] eller nationella vidarebosättningsprogram som överensstämmer med unionsramen för vidarebosättning i enlighet med denna förordning. [Ändr. 201]

g)  Överföra personer som ansökt om eller åtnjuter internationellt skydd. [Ändr. 202]

h)  Öka tredjeländers kapacitet att förbättra skyddet av personer i behov av skydd, bland annat genom att stödja utvecklingen av kraftfulla barnskyddsmekanismer i tredjeländer och säkerställa att barn skyddas på alla områden från våld, övergrepp och försummelse och att de har tillgång till utbildning och hälso- och sjukvård. [Ändr. 203]

i)  Inrätta, utveckla och förbättra effektiva alternativ till förvar och institutionsvård, i synnerhet när det gäller ensamkommande barn och barn med familjer, i enlighet med Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. [Ändr. 204]

3.  Inom ramen för det särskilda mål som anges i artikel 3.2 b ska fonden framför allt stödja följande: [Ändr. 205]

a)  Informationspaket och informationskampanjer för att öka medvetenheten om kanalerna för laglig migration till unionen, inbegripet om unionens regelverk om laglig migration.

b)  Utveckling av program för rörlighet till unionen, t.ex. inklusive, men inte begränsat till, cirkulära och tillfälliga migrationsprogram, inbegripet yrkesutbildning och annan utbildning för att öka anställbarheten. [Ändr. 206]

c)  Samarbete mellan tredjeländer och rekryteringsföretag, arbetsförmedlingar och medlemsstaternas migrationsmyndigheter.

d)  Bedömning och erkännande av kompetens och kvalifikationer, inklusive yrkeserfarenhet, som förvärvats i ett tredjeland samt deras kvalifikationernas transparens och kompatibilitet med sådana som förvärvats i en medlemsstat, och utveckling av gemensamma utvärderingsstandarder. [Ändr. 207]

e)  Stöd i samband med ansökningar om familjeåterförening i den mening som avses för att säkerställa ett harmoniserat genomförande av rådets direktiv 2003/86/EG(35). [Ändr. 208]

f)  Bistånd, inbegripet rättsligt bistånd och biträde, i samband med ändrad status för tredjelandsmedborgare som redan lagligen vistas i en medlemsstat, i synnerhet när det gäller förvärv av ett uppehållstillstånd som fastställts på EU-nivå. [Ändr. 209]

fa)  Stöd i samband med utövande av rättigheterna för tredjelandsmedborgare som lagligen vistas i unionen, särskilt när det gäller rörlighet inom unionen och tillträde till arbetsmarknaden. [Ändr. 210]

g)  Tidiga integrationsåtgärder såsom skräddarsytt stöd i enlighet med tredjelandsmedborgares behov och integrationsprogram med fokus på utbildning, språk och annan utbildning, såsom kurser om samhällsorientering och yrkesvägledning. [Ändr. 211]

h)  Åtgärder för att främja jämlikhet när det gäller tillgång till och tillhandahållande av offentliga och privata tjänster till tredjelandsmedborgare inbegripet en anpassning av dem till målgruppens behov. [Ändr. 212]

i)  Samarbete mellan statliga och icke-statliga organ på ett integrerat sätt, bland annat genom samordnade centrum, för integrationsstöd, såsom en enda kontaktpunkt. [Ändr. 213]

j)  Åtgärder som möjliggör och främjar att tredjelandsmedborgare får en introduktion till det mottagande samhället och aktivt deltar i detta och åtgärder som främjar acceptansen i det mottagande samhället. [Ändr. 214]

k)  Främjande av utbyten och en dialog mellan tredjelandsmedborgare, det mottagande samhället och myndigheterna, inklusive genom samråd med tredjelandsmedborgare och en interkulturell och interreligiös dialog. [Ändr. 215]

3a.  Inom ramen för det särskilda mål som anges i artikel 3.2 c ska fonden framför allt stödja följande:

a)  Integrationsåtgärder såsom skräddarsytt stöd i enlighet med tredjelandsmedborgares behov och integrationsprogram med fokus på inkluderande utbildning och omsorg, språk, rådgivning, yrkesutbildning och annan utbildning, såsom kurser med samhällsorientering och yrkesvägledning.

b)  Kapacitetsuppbyggnad av integrationstjänster som tillhandahålls av lokala myndigheter.

c)  Åtgärder för att främja jämlikhet när det gäller tillgång till och tillhandahållande av offentliga och privata tjänster till tredjelandsmedborgare, inbegripet tillgång till utbildning, hälso- och sjukvård samt psykosocialt stöd, med en anpassning av åtgärderna till målgruppens behov.

d)  Samarbete mellan statliga och icke-statliga organ på ett integrerat sätt, bland annat genom samordnade centrum för integrationsstöd, såsom en enda kontaktpunkt.

e)  Åtgärder som möjliggör och främjar att tredjelandsmedborgare får en introduktion till det mottagande samhället och aktivt deltar i detta och åtgärder som främjar acceptansen i det mottagande samhället.

f)  Främjande av utbyten och en dialog mellan tredjelandsmedborgare, det mottagande samhället och myndigheterna, inklusive genom samråd med tredjelandsmedborgare, samt en interkulturell och interreligiös dialog. [Ändr. 216]

4.  Inom ramen för det särskilda mål som anges i artikel 3.2 c ca ska fonden framför allt stödja följande: [Ändr. 217]

a)  Förbättrade infrastrukturer för öppen mottagning eller och förbättring av befintlig infrastruktur för förvar, eventuellt med möjlighet för flera medlemsstater att utnyttja sådana anläggningar gemensamt. [Ändr. 218]

b)  Införande, utveckling, genomförande och förbättring av effektiva alternativa åtgärder till förvar baserat på lokal individuell ärendehantering, i synnerhet när det gäller ensamkommande barn och familjer. [Ändr. 219]

ba)  Identifiering och mottagande av offer för människohandel i enlighet med rådets direktiv 2011/36/EU och direktiv 2004/81/EG(36). [Ändr. 220]

c)  Införande och förbättring av oberoende och effektiva övervakningssystem för påtvingat återvändande i enlighet med artikel 8.6 i direktiv 2008/115/EG(37).

d)  Bekämpa Minska incitament till irreguljär migration, inklusive anställning av irreguljära migranter, genom effektiva och lämpliga inspektioner på grundval av en riskbedömning, utbildning av personal, inrättande och genomförande av mekanismer genom vilka irreguljära migranter kan kräva tillbaka betalningar och lämna in klagomål mot sina arbetsgivare eller information och medvetandehöjande kampanjer för att informera arbetsgivare och irreguljära migranter om deras rättigheter och skyldigheter enligt direktiv 2009/52/EG(38). [Ändr. 221]

e)  Förberedelser av återvändande, inbegripet åtgärder som leder till utfärdande av beslut om återvändande, identifiering av tredjelandsmedborgare, utfärdande av resehandlingar och spårning av familjemedlemmar.

f)  Samarbete med konsulära myndigheter och migrationsmyndigheter eller andra relevanta myndigheter och tjänster i tredjeländer för att erhålla resehandlingar, underlätta återvändande och säkerställa återtagande, bland annat genom utplacering av sambandsmän i tredjeland.

g)  Bistånd till återvändande, i synnerhet självmant återvändande och information om program för självmant återvändande, även genom särskild vägledning till barn i återvändandeförfaranden och genom säkerställande av att återvändandeförfarandena baseras på barnets rättigheter. [Ändr. 222]

h)  Avlägsnandeåtgärder, inbegripet därtill hörande åtgärder i enlighet med de standarder som anges i unionsrätten, med undantag för utrustning för genomförande av tvångsmedel.

i)  Åtgärder till stöd för de återvändande personernas varaktiga återvändande och återanpassning.

j)  Faciliteter och tjänster stödtjänster i tredjeländer varigenom lämplig tillfällig logi och lämpligt mottagande säkerställs vid ankomsten inklusive för ensamkommande barn och andra utsatta grupper i överensstämmelse med internationella normer följt av en snabb övergång till normalt samhällsboende. [Ändr. 223]

k)  Samarbete med tredjeländer för bekämpning av irreguljär migration och för ett effektivt återvändande och återtagande, inklusive inom ramen för genomförandet av återtagandeavtal och andra överenskommelser. [Ändr. 224]

l)  Åtgärder som syftar till att öka medvetenheten om lämpliga lagliga vägar för invandring migration och riskerna med olaglig irreguljär invandring. [Ändr. 225]

m)  Stöd till åtgärder i tredje länder, inbegripet infrastruktur, utrustning och andra åtgärder under förutsättning att dessa bidrar till att främja ett effektivt samarbete mellan tredjeländer och unionen och dess medlemsstater vad gäller återvändande och återtagande. [Ändr. 226]

4a.  Inom ramen för det särskilda mål som anges i artikel 3.2 cb ska fonden stödja följande:

a)  Genomförande av överföringar från en medlemsstat till en annan av personer som antingen ansökt om eller åtnjuter internationellt skydd, inbegripet sådana åtgärder som avses i artikel 17 i denna förordning,

b)  Operativt stöd i form av utstationerad personal eller ekonomiskt stöd som tillhandahålls av en medlemsstat till en annan medlemsstat som utsätts för migrationsutmaningar.

c)  Åtgärder i samband med förfaranden för att genomföra program för nationell vidarebosättning eller för humanitärt mottagande. [Ändr. 227]

BILAGA IV

Åtgärder som berättigar till en högre samfinansieringssats i enlighet med artiklarna 12.2 och 13.7

–  Integrationsåtgärder som genomförs av lokala och regionala myndigheter och organisationer i det civila samhället, inbegripet flykting- och migrantorganisationer. [Ändr. 228]

–  Åtgärder för att utveckla och genomföra effektiva alternativ till förvar och institutionsvård. [Ändr. 229]

–  Program för bistånd till självmant återvändande och återanpassning och relaterad verksamhet.

–  Åtgärder riktade till utsatta personer och sökande av internationellt skydd med särskilda mottagnings- och/eller förfarandebehov, inklusive åtgärder för att säkerställa ett effektivt skydd av migrerande barn, särskilt ensamkommande barn.[Ändr. 230 (Berör inte den svenska versionen.)]

BILAGA V

Centrala prestationsindikatorer som avses i artikel 28.1

Särskilt mål 1: Att stärka och utveckla alla aspekter av det gemensamma europeiska asylsystemet, inbegripet dess yttre dimension:

-1.  Alla de centrala prestationsindikatorer som förtecknas nedan ska uppdelas efter kön och ålder. [Ändr. 231]

1.  Antalet personer som vidarebosatts med stöd från fonden.

1a.  Antalet personer som beviljats inresa genom ordningar för humanitärt mottagande. [Ändr. 232]

2.  Antal personer i mottagningssystemet jämfört med antalet asylsökande.

3.  Konvergens för andelen erkänt skydd avseende asylsökande från samma land.

3a.  Antalet personer som ansökt om internationellt skydd och överförts från en medlemsstat till en annan med stöd från fonden. [Ändr. 233]

3b.  Antalet personer som beviljats internationellt skydd och överförts från en medlemsstat till en annan med stöd från fonden. [Ändr. 234]

Särskilt mål 1a: Stödja laglig migration till medlemsstaterna:

1.  Antalet blåkort som utfärdats med stöd från fonden.

2.  Antalet personer som varit föremål för företagsintern överföring och beviljats denna status med stöd från fonden.

3.  Antalet personer som ansökt om familjeåterförening och därefter återförenats med sin familj med stöd från fonden.

4.  Antalet tredjelandsmedborgare som beviljats uppehållstillstånd för varaktigt bosatta med stöd från fonden. [Ändr. 235]

Särskilt mål 2: Stödja laglig migration till medlemsstaterna inbegripet att Bidra till integrationen av tredjelandsmedborgare. [Ändr. 236]

1.  Antal personer som deltagit i åtgärder före avresa som stöds genom fonden.

2.  Antal personer som har deltagit i integrationsåtgärder som stöds genom fonden och som rapporterat att åtgärderna varit till nytta för deras tidiga integration jämfört med det totala antalet personer som deltagit i integrationsåtgärder som stöds genom fonden. [Ändr. 237]

2a.  Antalet personer som har deltagit i integrationsåtgärder med stöd från fonden och som senare har fått ett arbete. [Ändr. 238]

2b.  Antalet personer som har deltagit i integrationsåtgärder med stöd från fonden och som har fått sina kvalifikationer erkända eller avlagt examen i en av medlemsstaterna. [Ändr. 239]

Särskilt mål 3: Bidra till kampen mot irreguljär migration och säkerställa ett effektivt återvändande och återtagande i tredjeländer.

1.  Antalet återvändanden med stöd från fonden efter ett utvisningsbeslut jämfört med det antal tredjelandsmedborgare som fått ett utvisningsbeslut. [Ändr. 240]

2.  Antal personer som återvänt och före eller efter återvändandet har fått återanpassningsstöd som delvis finansierats genom fonden, jämfört med det totala antal återvändanden som fått stöd genom fonden.

Särskilt mål 3a: Säkerställa solidaritet och rättvis ansvarsfördelning:

1.  Antalet överföringar av personer som har ansökt om internationellt skydd som genomförts enligt artikel 17b i denna förordning.

1a.  Antalet överföringar av personer som åtnjuter internationellt skydd som genomförts enligt artikel 17b i denna förordning.

2.  Antalet utstationerade anställda eller ekonomiskt stöd till medlemsstater som utsatts för migrationsutmaningar.

3.  Antalet personer som vidarebosatts eller beviljats inresa inom ramen för humanitära ordningar med stöd från fonden. [Ändr. 241]

BILAGA VI

Interventionstyper

TABELL 1: KODER FÖR INTERVENTIONSTYP

I.  Ceas (det gemensamma europeiska asylsystemet)

001

Mottagningsförhållanden

002

Asylförfaranden

003

Genomförande av unionsregelverket

004

Migrerande barn

005

Personer med särskilda mottagnings- och förfarandebehov

006

Vidarebosättning

007

Solidaritetsinsatser mellan medlemsstaterna

008

Driftsstöd

II.  Laglig migration och integration

001

Utveckling av integrationsstrategier

002

Offer för människohandel

003

Integrationsåtgärder – information och orientering, enda kontaktpunkter

004

Integrationsåtgärder – språkkurser

005

Integrationsåtgärder – samhällskunskap och annan utbildning

006

Integrationsåtgärder – introduktion, deltagande i och utbyten med värdsamhället

007

Integrationsåtgärder – grundläggande behov

008

Åtgärder före avresa

009

Program för mobilitet

010

Förvärv av uppehållstillstånd

III.  Återvändande

001

Alternativ till förvar

002

Förhållanden vid mottagning/förvar

003

Återvändandeförfaranden

004

Bistånd till självmant återvändande

005

Stöd till återanpassning

006

Insatser vid avlägsnande/återvändande

007

Övervakningssystem för påtvingat återvändande

008

Utsatta personer och ensamkommande barn

009

Åtgärder som tar itu med incitament till irreguljär migration

010

Driftsstöd

 

IV.  Tekniskt bistånd

001

Information och kommunikation

002

Förberedelser, genomförande, övervakning och kontroll

003

Utvärdering och studier, insamling av uppgifter

004

Kapacitetsuppbyggnad

TABELL 2: KODER FÖR ÅTGÄRDSTYP

001

Utveckling av nationella strategier

002

Kapacitetsuppbyggnad

003

Utbildning för tredjelandsmedborgare

004

Utveckling av statistiska verktyg, metoder och indikatorer

005

Utbyte av information och bästa praxis

006

Gemensamma åtgärder/insatser (mellan medlemsstaterna)

007

Kampanjer och information

008

Utbyten och utstationering av experter

009

Studier, pilotprojekt, riskbedömningar

010

Förberedelser, övervakning, administrativ och teknisk verksamhet

011

Tillhandahållande av bistånd och stödtjänster till tredjelandsmedborgare

012

Infrastruktur

013

Utrustning

TABELL 3: KODER FÖR GENOMFÖRANDEMODELL

001

Särskild åtgärd

002

Bistånd i nödsituationer

003

Samarbete med tredjeländer

004

Åtgärder i tredjeländer

005

Åtgärder enligt bilaga IV

BILAGA VII

Stödberättigande åtgärder för driftsstöd

Inom ramen för det särskilda målet att stärka och utveckla alla aspekter av det gemensamma europeiska asylsystemet, inbegripet dess yttre dimension, och det särskilda målet att bidra till att motverka irreguljär migration, säkerställa ett effektivt återvändande och återtagande i tredjeländer, ska driftsstödet omfatta följande:

–  Personalkostnader.

–  Kostnader för tjänster, t.ex. underhåll eller utbyte av utrustning.

–  Kostnader för tjänster, t.ex. underhåll och reparationer av infrastruktur.

BILAGA VIII

Output- och resultatindikatorer som avses i artikel 28.3

-1.  Alla de centrala prestationsindikatorer som förtecknas nedan ska uppdelas efter kön och ålder. [Ändr. 242]

Särskilt mål 1: Att stärka och utveckla alla aspekter av det gemensamma europeiska asylsystemet, inbegripet dess yttre dimension:

1.  Antalet personer i målgruppen som får stöd från fonden.

a)  Antalet personer i målgruppen som får information och stöd under asylförfarandena.

b)  Antalet personer i målgruppen som får rättsligt bistånd och biträde.

c)  Antalet utsatta personer, offer för människohandel och ensamkommande barn som får särskilt stöd.

2.  Kapacitet (antalet platser) i ny inkvarteringsinfrastruktur för mottagning inrättad i enlighet med de gemensamma kraven för mottagningsvillkor enligt unionens regelverk och befintlig inkvarteringsinfrastruktur för mottagning som förbättrats i enlighet med samma krav till följd av de projekt som stöds genom fonden och procentandel av den totala inkvarteringsinfrastrukturen för mottagning.

3.  Antal platser som anpassats för ensamkommande barn som stöds genom fonden jämfört med det totala antalet platser som anpassats för ensamkommande barn.

4.  Antalet personer som utbildats i asylfrågor med stöd från fonden, och detta antal som en procentandel av det totala antalet anställda som utbildats i dessa frågor.

5.  Antalet sökande av internationellt skydd som överförts från en medlemsstat till en annan med stöd från fonden.

6.  Antalet personer som vidarebosatts med stöd från fonden.

Särskilt mål 1a: Stödja laglig migration till medlemsstaterna

1.  Antalet blåkort som utfärdats med stöd från fonden.

2.  Antalet personer som varit föremål för företagsintern överföring och beviljats denna status med stöd från fonden.

3.  Antalet personer som ansökt om familjeåterförening och därefter återförenats med sin familj med stöd från fonden.

4.  Antalet tredjelandsmedborgare som beviljats uppehållstillstånd för varaktigt bosatta med stöd från fonden. [Am. 243]

Särskilt mål 2: Stödja laglig migration till medlemsstaterna inbegripet att Bidra till integrationen av tredjelandsmedborgare.[Ändr. 244]

1.  Antal personer som deltagit i åtgärder före avresa som stöds genom fonden.

2.  Antal lokala och regionala myndigheter som har genomfört integrationsåtgärder med stöd från fonden.

2a.  Antalet personer som har deltagit i integrationsåtgärder med stöd från fonden och som senare har fått ett arbete. [Ändr. 245]

2b.  Antalet personer som har deltagit i integrationsåtgärder med stöd från fonden och som senare har avlagt examen i en av medlemsstaterna. [Ändr. 246]

3.  Antal personer som deltagit i åtgärder som stöds genom fonden med inriktning på följande.

a)  Utbildning.

b)  Integration på arbetsmarknaden.

c)  Tillgång till grundläggande tjänster.

d)  Ett aktivt deltagande och social integration.

4.  Antal personer som har deltagit i integrationsåtgärder som stöds genom fonden och som rapporterat att åtgärderna varit till nytta för deras tidiga integration jämfört med det totala antalet personer som deltagit i integrationsåtgärder som stöds genom fonden.

4a.  Antalet tredjelandsmedborgare som framgångsrikt har genomgått antingen grundskole-, gymnasie- eller högskoleutbildning i medlemsstaten med stöd från fonden. [Ändr. 247]

Särskilt mål 3: Bidra till kampen mot irreguljär migration och säkerställa ett effektivt återvändande och återtagande i tredjeländer.

1.  Antal platser i förvarsenheter som skapats/renoverats med stöd från fonden, jämfört med det totala antalet platser som skapats/renoverats i förvarsenheter.

2.  Antal personer som utbildats med stöd från fonden i frågor som rör återvändande.

3.  Antal återvändande personer vars återvändande samfinansierats genom fonden, jämfört med det totala antalet återvändanden efter ett utvisningsbeslut:

a)  Personer som återvänt frivilligt.

b)  Personer som avlägsnats.

4.  Antal personer som återvänt och före eller efter återvändandet har fått återanpassningsstöd som delvis finansierats genom fonden, jämfört med det totala antalet återvändanden som stötts genom fonden.

a)  Personer som återvänt frivilligt.

b)  Personer som avlägsnats. [Ändr. 248]

Särskilt mål 3a: Säkerställa solidaritet och rättvis ansvarsfördelning:

1.  Antalet överföringar av personer som har ansökt om internationellt skydd som genomförts enligt artikel 17b i denna förordning.

1a.  Antalet överföringar av personer som har beviljats internationellt skydd som genomförts enligt artikel 17b i denna förordning.

2.  Antalet utstationerade anställda eller ekonomiskt stöd till medlemsstater som utsatts för migrationsutmaningar.

3.  Antalet personer som vidarebosatts med stöd från fonden. [Ändr. 249]

(1)EUT C , , s. .
(2)EUT C , , s. .
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 mars 2019.
(4)Europaparlamentets och rådets förordning [förordningen om Europeiska unionens asylbyrå] (EUT L ...,[datum], s. ..).
(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (EUT L 180, 29.6.2013, s. 96).
(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 29.6.2013, s. 60).
(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 20.12.2011, s. 9).
(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 24.12.2008, s. 98).
(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 29.6.2013, s. 31).
(10)Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 24.12.2008, s. 98).
(11)Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt (EUT L 168, 30.6.2009, s. 24).
(12)Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF (EUT L 101, 15.4.2011, s. 1).
(13)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 av den 14 september 2016 om en europeisk gräns- och kustbevakning och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 och upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 863/2007, rådets förordning (EG) nr 2007/2004 och rådets beslut 2005/267/EG (EUT L 251, 16.9.2016, s. 1).
(14)2008/381/EG: Rådets beslut av den 14 maj 2008 om inrättande av ett europeiskt migrationsnätverk (EUT L 131, 21.5.2008, s. 7).
(15) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1;http://eur-lex.europa.eu/legalcontent/SV/TXT/?uri=uriserv:OJ.C_.2013.373.01.0001.01.ENG&toc=OJ:C:2013:373:TOC
(16)EUT C , , s. .
(17)EUT C , , s. .
(18)Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).
(19)EUT C , , s. .
(20)Rådets förordning (EU) 2017/1371 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).
(21)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).
(22)Rådets beslut 2013/755/EU av den 25 november 2013 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen (ULT-beslutet) (EUT L 344, 19.12.2013, s. 1).
(23)COM(2017)0623.
(24)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(25)EUT C , , s. .
(26)EUT C , , s. .
(27)EUT C , , s. .
(28) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (EUT L 345, 31.12.2003, s. 90).
(29)Rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (EGT L 212, 7.8.2001, s. 12).
(30)Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 20.12.2011, s. 9).
(31)Uppgifterna ska beaktas endast vid aktivering av rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (EGT L 212, 7.8.2001, s. 12).
(32)Rådets direktiv 2004/114/EG av den 13 december 2004 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, elevutbyte, oavlönad yrkesutbildning eller volontärarbete (EUT L 375, 23.12.2004, s. 12).
(33)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/801 av den 11 maj 2016 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, praktik, volontärarbete, deltagande i elevutbytesprogram eller utbildningsprojekt och för au pairarbete (EUT L 132, 21.5.2016, s. 21).
(34)Rådets direktiv 2005/71/EG av den 12 oktober 2005 om ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte (EUT L 289, 3.11.2005, s. 15).
(35)Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, 3.10.2003, s. 12).
(36) Rådets direktiv 2004/81/EG av den 29 april 2004 om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna (EUT L 261, 6.8.2004, s. 19).
(37)Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 24.12.2008, s. 98).
(38)Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt (EUT L 168, 30.6.2009, s. 24).


Inrättande, som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning, av instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och visering ***I
PDF 357kWORD 114k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande, som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning, av instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och visering (COM(2018)0473 – C8-0272/2018 – 2018/0249(COD))
P8_TA(2019)0176A8-0089/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0473),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 77.2 och 79.2 d i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0272/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 oktober 2018(1),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och budgetutskottet (A8-0089/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) .../… om inrättande, som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning, av instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och visering

P8_TC1-COD(2018)0249


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 77.2 och 79.2 d,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(4), och

av följande skäl:

(1)  I samband både med de föränderliga migrationsutmaningarna i Europeiska unionen och med säkerhetsfarhågor, är det oerhört viktigt att upprätthålla den känsliga balansen mellan den fria rörligheten för personer och säkerheten. Unionens mål att säkerställa en hög säkerhetsnivå inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa enligt artikel 67.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) bör uppnås bland annat genom gemensamma åtgärder som avser personers passage av de inre gränserna och gränskontroll vid de yttre gränserna samt den gemensamma viseringspolitiken, samtidigt som man upprätthåller den ömtåliga balansen mellan å ena sidan fri rörlighet för personer och å andra sidan säkerhet. [Ändr. 1]

(2)  I enlighet med artikel 80 i EUF-fördraget bör denna politik och dess genomförande styras av principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning, även i finansiellt avseende, mellan medlemsstaterna.

(3)  I Romförklaringen, som undertecknades den 25 september 2017, bekräftade ledarna för 27 medlemsstater sin beslutsamhet att verka för säkerställa ett tryggt och säkert Europa, att bygga en union där alla medborgare känner sig trygga och kan röra sig fritt, där de yttre gränserna är säkra och där migrationspolitiken är effektiv, ansvarsfull och hållbar och respekterar internationella normer; ett Europa som är fast beslutet att bekämpa terrorism och organiserad brottslighet. [Ändr. 2]

(3a)   Åtgärder som finansieras enligt detta instrument bör genomföras i enlighet med bestämmelserna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, unionsrätten om dataskydd, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), principen om rättvis behandling av tredjelandsmedborgare, rätten till asyl och internationellt skydd, principen om non-refoulement samt unionens och medlemsstaternas internationella åtaganden enligt de internationella instrument som de har undertecknat, till exempel Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951, kompletterad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967. Särskild uppmärksamhet bör också ägnas åt identifiering av, omedelbar hjälp till och hänvisning till skyddstjänster av utsatta personer, särskilt barn och ensamkommande barn. [Ändr. 3]

(4)  Syftet med unionens politik rörande förvaltningen av de yttre gränserna är att utveckla och genomföra begreppet europeisk integrerad gränsförvaltning på både nationell nivå och unionsnivå för att underlätta legitima gränspassager, förhindra och upptäcka irreguljär migration och gränsöverskridande brottslighet och stödja den gemensamma viseringspolitiken, vilket är en förutsättning för bör stärka den fria rörligheten för personer inom unionen och ett grundläggande inslag i ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. [Ändr. 4]

(5)  Europeisk integrerad gränsförvaltning Den europeiska integrerade gränsförvaltningen genomförs av den europeiska gräns- och kustbevakningen, som vilken inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624(5) och som utgörs av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och de nationella myndigheter som ansvar ansvarar för gränsförvaltning, även kustbevakningen i den mån den utför gränskontrolluppgifter, och är nödvändig för att bör hjälpa till att harmonisera gränskontrollen och på så sätt förbättra migrationshanteringen och säkerheten – genom att t.ex. underlätta tillgången till internationellt skydd för behövande – och öka säkerheten genom att bidra till att bekämpa gränsöverskridande brottslighet och terrorism. [Ändr. 5]

(6)  Att underlätta lagligt resande, samtidigt som man förebygger irreguljär migration och säkerhetsrisker, angavs som ett av huvudmålen med unionens motåtgärder mot utmaningarna på dessa områden i kommissionens meddelande En europeisk migrationsagenda(6). [Ändr. 6]

(7)  Vid Europeiska rådets möte den 15 december 2016(7) efterlystes fortsatta resultat i fråga om interoperabilitet mellan EU:s informationssystem och databaser. Vid Europeiska rådets möte den 23 juni 2017(8) underströks behovet av att förbättra interoperabiliteten mellan databaser, och den 12 december 2017 antog kommissionen ett förslag till förordning om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU:s informationssystem(9). [Ändr. 7]

(8)  För I ett försök att bevara Schengenområdets integritet och stärka dess funktion förstärka säkerheten vid unionens yttre gränser är medlemsstaterna sedan den 6 april 2017 skyldiga att utföra systematiska kontroller mot relevanta databaser för EU-medborgare som passerar EU:s yttre gränser, utöver de systematiska kontroller som redan utförs när det gäller alla tredjelandsmedborgare som reser in i Schengenområdet. Det har dock visat sig vara nödvändigt att använda riktade kontroller istället för systematiska kontroller vid ett antal gränsövergångsställen vid de yttre gränserna, på grund av de systematiska kontrollernas oproportionella inverkan på gränsöverskridande trafik(10). Kommissionen har också utfärdat en rekommendation till medlemsstaterna om att bättre utnyttja poliskontroller och gränsöverskridande samarbete. [Ändr. 8]

(8a)  Kommissionen har också utfärdat rekommendation (EU) 2017/1804(11) till medlemsstaterna om att bättre utnyttja poliskontroller och gränsöverskridande samarbete i syfte att begränsa påverkan på den fria rörligheten och komma till rätta med hotet mot den offentliga politiken eller interna säkerheten. Trots att olika åtgärder vidtagits fortsätter ett antal medlemsstater att upprätthålla olagliga kontroller vid de inre gränserna, vilket undergräver den grundläggande principen för Schengenområdet. [Ändr. 9]

(9)  Ekonomiskt stöd från unionens budget är absolut nödvändigt för genomförandet av den europeiska integrerade gränsförvaltningen till stöd för medlemsstaternas arbete med att effektivt förvalta passage av de yttre gränserna och komma till rätta med migrationsutmaningarna och eventuella framtida hot utmaningar vid dessa gränser, och därigenom bidra till att motverka allvarlig brottslighet med gränsöverskridande inslag, samtidigt som man respekterar de grundläggande rättigheterna fullt ut. [Ändr. 10]

(10)  Medlemsstaterna bör förses med tillräckligt ekonomiskt stöd från unionen för att främja genomförandet av den europeiska integrerade gränsförvaltningen, vars komponenter anges i artikel 4 i förordning (EU) 2016/1624 – nämligen gränskontroll, efterforsknings- och räddningsinsatser under gränsövervakningsinsatser, riskanalys, samarbete mellan medlemsstater (med stöd och samordning av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån), samarbete mellan byråer (inklusive regelbundet informationsutbyte), samarbete med tredjeländer, tekniska och operativa åtgärder inom Schengenområdet som har anknytning till gränskontroll och som utformats för att vidta åtgärder mot olaglig irreguljär invandring och motverka gränsöverskridande brottslighet på ett bättre sätt, användning av den senaste tekniken och mekanismer för kvalitetskontroll och solidaritet – samt säkerställa att den förverkligas i praktiken. [Ändr. 11]

(11)  Eftersom medlemsstaternas tullmyndigheter har tagit sig an allt fler ansvarsuppgifter som ofta tangerar säkerhetsområdet och utförs vid de yttre gränserna, måste är det viktigt att främja samarbetet mellan myndigheter, inklusive informationsutbyte med hjälp av befintliga verktyg för informationsutbyte, som en del av den europeiska integrerade gränsförvaltningen, i enlighet med artikel 4 e i förordning (EU) 2016/1624. Man måste säkerställa enhetlighet komplementaritet i samband med gränskontroll och tullkontroll vid de yttre gränserna genom att tillhandahålla lämpligt ekonomiskt stöd från unionen till medlemsstaterna. Detta kommer inte bara att stärka tullkontrollerna för att bekämpa alla former av smuggling, framför allt smuggling av varor vid gränserna, och för att bekämpa terrorism, utan också underlätta den lagliga handeln och resor och bidra till en säker och effektiv tullunion. [Ändr. 12]

(12)  Det är därför nödvändigt att skapa en uppföljare till Fonden för inre säkerhet 2014–2020, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 515/2014(12), delvis genom att inrätta Fonden för integrerad gränsförvaltning (nedan kallad fonden). [Ändr. 13]

(13)  På grund av de rättsliga förhållanden som är tillämpliga på avdelning V i EUF-fördraget, och de olika rättsliga grunder som är tillämpliga på politiken för de yttre gränserna respektive tullkontroll, är det inte juridiskt möjligt att inrätta fonden som ett enda instrument.

(14)  Fonden bör därför inrättas som en övergripande ram för unionens ekonomiska stöd på området gränsförvaltning och visering, omfattande det instrument för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och visering (nedan kallat instrumentet) som inrättas genom denna förordning och det instrument för ekonomiskt stöd för tullkontrollutrustning som inrättas genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) .../....(13). Ramen bör kompletteras genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) ..../... [förordningen om gemensamma bestämmelser](14) till vilken den här förordningen bör hänvisa när det gäller ett instrument som fastställer bestämmelser om delad förvaltning. [Ändr. 14]

(15)  Instrumentet bör genomföras i full överensstämmelse med de rättigheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och med unionens internationella åtaganden avseende grundläggande rättigheter, däribland avseende Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och särskilt genom att säkerställa överensstämmelse med principen om non-refoulement, principen om öppenhet, principen om icke-diskriminering och rätten att söka internationellt skydd. Särskild uppmärksamhet bör också ägnas åt identifiering av, omedelbar hjälp till och hänvisning till skyddstjänster av utsatta personer, särskilt barn och ensamkommande barn. [Ändr. 15]

(15a)  Dessa skyldigheter gäller i lika mån för tredjeländer med vilka medlemsstaterna och unionen samarbetar enligt detta instrument. [Ändr. 16]

(16)  Instrumentet bör bygga vidare på de dess föregångares resultat och investeringar som gjorts med stöd av dess föregångare, dvs. fonden för yttre gränser för perioden 2007–2013, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 574/2007/EG(15), och instrumentet för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering inom Fonden för inre säkerhet för perioden 2014–2020, som inrättades genom förordning (EU) nr 515/2014(16), och bör utvidga dem för att beakta ny utveckling. [Ändr. 17]

(17)  För att säkerställa en enhetlig och högkvalitativ yttre gränskontroll och underlätta lagligt resande över de yttre gränserna bör instrumentet bidra till utvecklingen av en europeisk integrerad gränsförvaltning, som inbegriper alla åtgärder som medlemsstaternas behöriga myndigheter och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån har vidtagit på olika nivåer i fråga om politik, lagstiftning, systematiskt samarbete, fördelning av bördan, bedömning av situationen och skiftande förhållanden kring irreguljära migranters gränsövergångsställen, personal, utrustning och teknik, i samarbete med andra aktörer såsom tredjeländer och andra EU-organ, i synnerhet särskilt Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-LISA) och Europol, samt, där så är lämpligt, tredjeländer och internationella organisationer. [Ändr. 18]

(18)  Instrumentet bör bidra till att effektivisera handläggningen av viseringsansökningar när det gäller underlätta viseringsförfarandena för resenärer med ärligt uppsåt samt till att att upptäcka och bedöma hot mot säkerheten och risker för irreguljär migration, samt underlätta viseringsförfarandena för resenärer med ärligt uppsåt. I synnerhet bör man genom instrumentet avsätta ekonomiskt stöd till digitalisering av handläggningen av viseringsansökningar, med målet att kunna erbjuda snabba, säkra och klientvänliga förfaranden som gynnar både viseringssökande och konsulat. Instrumentet bör också tjäna till att säkerställa omfattande konsulär täckning i hela världen. Ett enhetligt genomförande av den gemensamma viseringspolitiken och dess modernisering bör också omfattas av detta instrument, och så borde också vara fallet för stöd till medlemsstaterna för utfärdande av viseringar med begränsad territoriell giltighet som utfärdas av humanitära skäl, av hänsyn till nationella intressen eller på grund av internationella skyldigheter, liksom för personer som omfattas av ett av unionens program för vidarebosättning eller omplacering och för fullständig överensstämmelse med unionens regelverk om viseringar. [Ändr. 19]

(19)  Instrumentet bör stödja uppenbart gränskontrollrelaterade åtgärder på Schengenländernas territorium som en del av utvecklingen av ett gemensamt system för integrerad gränsförvaltning, vilket gör att Schengenområdet som helhet fungerar bättre. [Ändr. 20]

(20)  I syfte att förbättra förvaltningen av de yttre gränserna, underlätta lagligt resande, bidra till att förebygga och bekämpa irreguljär migration gränspassage och främja en bidra till hög säkerhetsnivå inom området med frihet, säkerhet och rättvisa i unionen bör instrumentet stödja utvecklingen av de storskaliga it-system, utgående från befintliga eller nya it-system. Det bör som Europaparlamentet och rådet har kommit överens om. I det avseendet bör det också stödja inrättandet av interoperabilitet mellan dessa EU-informationssystem – in- och utresesystemet(17), Informationssystemet för viseringar (VIS)(18), EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias)(19), Eurodac(20), Schengens informationssystem (SIS)(21) och det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister avseende tredjelandsmedborgare (Ecris-TCN)(22) – i medlemsstaterna för att dessa EU-informationssystem och uppgifterna i dem ska komplettera varandra. Instrumentet bör också bidra till den nödvändiga utvecklingen på nationell nivå efter det att interoperabilitetskomponenterna (den europeiska sökportalen, den gemensamma biometriska matchningstjänsten, den gemensamma databasen för identitetsuppgifter och detektorn för multipla identiteter)(23) har implementerats på central nivå. [Ändr. 21]

(21)  Instrumentet bör komplettera och förstärka de åtgärder som vidtagits för att genomföra den europeiska integrerade gränsförvaltningen i enlighet med delat ansvar och solidaritet mellan medlemsstaterna och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, som representerar de två pelarna i den europeiska gräns- och kustbevakningen. Detta innebär framför allt att medlemsstaterna, när de utarbetar sina nationella program, bör ta hänsyn till de analysverktyg och operativa och tekniska riktlinjer som tagits fram av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, liksom de utbildningsplaner som den utarbetat, såsom den gemensamma läroplanen för utbildning av gränskontrollstjänstemän, inklusive de delar i denna som rör de grundläggande rättigheterna och tillgången till internationellt skydd. I syfte att se till att byråns uppdrag uppgifter och medlemsstaternas ansvar för kontrollen av de yttre gränserna kompletterar varandra och för att säkerställa konsekvens och motverka kostnadsineffektivitet, bör kommissionen samråda med Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån om de utkast till nationella program som medlemsstaterna lämnar in, i den mån detta omfattas av byråns befogenheter, i synnerhet för den verksamhet som finansieras inom ramen för driftsstödet. Kommissionen bör också säkerställa att eu-LISA, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och andra relevanta unionsbyråer eller unionsorgan i ett tidigt skede medverkar i arbetet med att utveckla medlemsstaternas nationella program, i den mån detta omfattas av dessa byråers och organs befogenheter. [Ändr. 22]

(22)  Detta instrument I den mån de begärda medlemsstaterna begär det, bör detta instrument stödja genomförandet av den akutstrategi med s.k. hotspots som beskrivs i kommissionens meddelande En europeisk migrationsagenda och godkändes av Europeiska rådet den 25 och 26 juni 2015(24). Hotspotstrategin innebär att medlemsstater som drabbats av oproportionerligt migrationstryck vid unionens yttre gränser en krissituation kan få driftsstöd. Den erbjuder ett integrerat, övergripande och målinriktat stöd i en anda av solidaritet och delat ansvar, som gör att ett stort antal personer som anländer till unionens yttre gränser kan tas emot på ett mänskligt och effektivt sätt, även för att skydda Schengenområdets integritet. [Ändr. 23]

(23)  När brister eller risker identifierats, särskilt efter en Schengenutvärdering i enlighet med rådets förordning (EU) nr 1053/2013(25), bör den berörda medlemsstaten, för att gynna solidariteten i Schengenområdet som helhet och i hela unionen, och i en anda av delat ansvar för skyddet av unionens yttre gränser, på ett tillfredsställande sätt ta itu med frågan genom att med hjälp av medel inom ramen för sitt program fullfölja de rekommendationer som antagits i enlighet med den förordningen och i linje med sårbarhetsanalyser som genomförts av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån i enlighet med artikel 13 i förordning (EU) 2016/1624. [Ändr. 24]

(24)  Instrumentet bör ge uttryck för solidaritet och delat ansvar genom ekonomiskt stöd till de medlemsstater som fullt ut tillämpar Schengenregelverkets bestämmelser om de yttre gränserna och viseringar samt och till de medlemsstater som förbereder sig för fullt deltagande i Schengensamarbetet, och det bör användas av medlemsstaterna på ett sätt som gynnar unionens gemensamma politik för förvaltningen av de yttre gränserna. [Ändr. 25]

(25)  I enlighet med protokoll nr 5 till 2003 års anslutningsakt(26) om persontransitering landvägen mellan Kaliningradområdet och andra delar av Ryska federationen bör instrumentet bära alla ytterligare kostnader som uppstår till följd av genomförandet av de särskilda bestämmelserna i unionens regelverk för sådan transitering, det vill säga rådets förordning (EG) nr 693/2003(27) och rådets förordning (EG) nr 694/2003(28). Behovet av fortsatt ekonomiskt stöd för uteblivna avgifter bör emellertid avgöras av den gällande viseringsordningen mellan unionen och Ryska federationen.

(26)  I syfte att bidra till att det politiska målet med instrumentet uppnås, bör medlemsstaterna säkerställa att deras program beaktar instrumentets särskilda mål, att prioriteringarna väljs i enlighet med de överenskomna EU-prioriteringarna och de genomförandeåtgärder som anges i bilaga II och att fördelningen av lämpliga medel mellan målen och åtgärderna står i proportion till de utmaningar och behov de ställs inför. I det avseendet är det viktigt att uppnå en rättvis och öppen fördelning av medel mellan instrumentets särskilda mål. Därför är det lämpligt att säkerställa en miniminivå för utgifterna för det särskilda målet att stödja den gemensamma viseringspolitiken, oavsett om det rör åtgärder under direkt eller indirekt förvaltning eller åtgärder med delad förvaltning. [Ändr. 26]

(27)  Effektivitet samt synergier och konsekvens med andra EU-fonder bör eftersträvas, och överlappningar mellan åtgärderna bör undvikas.

(28)  Återvändande av tredjelandsmedborgare som är föremål för beslut om återvändande utfärdade av en medlemsstat är en av komponenterna i den europeiska integrerade gränsförvaltningen enligt förordning (EU) 2016/1624. Åtgärder i fråga om återvändande omfattas dock inte av detta instrument, på grund av dess karaktär och mål, utan istället av förordning (EU) ..../... [nya AMF](29).

(29)  För att erkänna den viktiga roll som medlemsstaternas tullmyndigheter spelar vid de yttre gränserna och att säkerställa att de förfogar över tillräckliga medel för att genomföra sina omfattande uppgifter vid gränserna, bör det instrument för ekonomiskt stöd för tullkontrollutrustning som inrättas genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) ..../... [den nya fonden för tullkontrollutrustning] förse dessa nationella myndigheter med tillräckliga medel för att investera i både utrustning som ska användas för att utföra tullkontroll och utrustning som utöver tullkontroll också kan tjäna andra syften, såsom gränskontroll.

(30)  Tullkontrollutrustning kan för det mesta vara lika lämplig eller tillfälligtvis lämpa sig för kontroll av efterlevnad med annan lagstiftning, såsom bestämmelser om gränsförvaltning, visering eller polissamarbete. Fonden för integrerad gränsförvaltning inrättas därför som två kompletterande instrument med olika, men överensstämmande, tillämpningsområden för förvärv av utrustning. Det instrument för gränsförvaltning och visering som inrättas genom denna förordning omfattar inte utrustning som kan användas för både gränsförvaltning och tullkontroll. Instrumentet för tullkontrollutrustning kommer däremot inte bara att finansiera utrustning med tullkontroll som främsta syfte, utan även medge användning för ytterligare ändamål såsom gränskontroller och säkerhet. Denna uppdelning av rollerna kommer att främja samarbete, som är en av komponenterna i den europeiska integrerade gränsförvaltningen i enlighet med artikel 4 e i förordning (EU) 2016/1624, och därigenom göra det möjligt för tullmyndigheter och gränsmyndigheter att arbeta tillsammans och maximera effekten av unionsbudgeten genom samägande av och driftskompatibilitet mellan kontrollutrustning.

(31)  Sjögränsövervakning är en av de kustbevakningsuppgifter som utförs i unionens sjöbevakningsområde. Nationella myndigheter som utför kustbevakning är också ansvariga för en lång rad uppgifter som kan omfatta, men inte begränsas till, sjösäkerhet, sjöfartsskydd, sök- och räddningsinsatser, gränskontroll, fiskerikontroll, tullkontroll, allmän brottsbekämpning samt miljöskydd. Kustbevakningsuppgifternas breda omfattning gör att de omfattas av olika EU-politikområden där synergier bör eftersträvas för att uppnå mer ändamålsenliga och effektiva resultat. [Ändr. 27]

(31a)  När medlemsstaterna genomför åtgärder som finansieras genom detta instrument och som är kopplade till sjögränsövervakning bör de ägna särskild uppmärksamhet åt sina skyldigheter enligt internationell sjörätt att bistå personer i nöd. I detta avseende bör utrustning och system som får stöd av instrumentet användas för sökning och räddning i situationer som kan uppstå under gränsövervakningsinsatser till sjöss, och därigenom bidra till att säkerställa skyddet för migranter och rädda deras liv. [Ändr. 28]

(32)  Utöver kustbevakningssamarbetet på EU-nivå mellan Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (som inrättades genom förordning (EU) 2016/1624), Europeiska sjösäkerhetsbyrån (som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002(30)) och Europeiska fiskerikontrollbyrån (som inrättades genom rådets förordning (EU) nr 768/2005(31)) bör förbättrad överensstämmelse mellan verksamheten på det maritima området också uppnås på nationell nivå. Synergier mellan de olika aktörerna i havsmiljön bör vara i linje med strategierna för europeisk integrerad gränsförvaltning och sjöfartsskydd.

(33)  För att stärka den maritima verksamhetens komplementaritet och enhetlighet, undvika dubbelarbete och minska budgetpåfrestningarna på ett område med så kostsam verksamhet som det maritima området, bör instrumentet stödja multifunktionella maritima insatser vars huvudsakliga syfte är gränsövervakning, men som dessutom samtidigt kan syfta till andra mål med anknytning därtill, exempelvis bekämpning av människohandel. [Ändr. 29]

(34)  De Det huvudsakliga syftet med detta instrument bör vara att ge stöd åt integrerad gränsförvaltning vid unionens yttre gränser och stödja den gemensamma viseringspolitiken. Dock skulle vissa åtgärder i, och med anknytning till, tredjeländer vilka kunna finansieras genom instrumentet , inom fastställda ramar och under förutsättning att lämpliga skyddsåtgärder vidtas. De åtgärderna bör genomföras i fullständig synergi, överensstämmelse och komplementaritet med andra åtgärder utanför unionen som finansieras genom unionens instrument för externt bistånd. I synnerhet bör fullständig överensstämmelse vid genomförandet av dessa åtgärder eftersträvas med principerna och de allmänna målen för unionens yttre åtgärder och utrikespolitik rörande landet eller regionen i fråga. När det gäller den externa dimensionen bör instrumentet inriktas på stöd som ska förbättra samarbetet med tredjeländer och stärka centrala aspekter i deras gränsövervaknings- och gränsförvaltningskapacitet på områden av intresse för unionens migrationspolitik och säkerhetsmål. [Ändr. 30]

(34a)  Kommissionen bör ägna särskild uppmärksamhet åt utvärdering av åtgärder och program som avser tredjeländer. [Ändr. 31]

(35)  Finansiering ur unionens budget bör koncentreras till verksamhet där unionens insatser kan tillföra ett mervärde jämfört med åtgärder som medlemsstaterna vidtar på egen hand. Eftersom unionen har bättre förutsättningar än medlemsstaterna att tillhandahålla en ram för unionens solidaritet vad gäller gränskontroll, den gemensamma viseringspolitiken gränsförvaltning och hantering av migrationsströmmar gemensam viseringspolitik samt att skapa en plattform för utvecklingen av gemensamma it-system till stöd för denna politik, kommer det ekonomiska stöd som ges inom ramen för denna förordning i synnerhet att bidra till att stärka den nationella kapaciteten och unionens kapacitet på dessa områden. [Ändr. 32]

(36)  Om en medlemsstat har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt fördragen på områdena gränsförvaltning och visering, om det finns en uppenbar risk för att medlemsstaten allvarligt åsidosätter unionens värden vid genomförandet av regelverket om gränsförvaltning och visering, eller om brister har konstaterats på det berörda området i en utvärderingsrapport inom ramen för utvärderings- och övervakningsmekanismen för Schengenregelverket, eller om medlemsstaten i samarbete med ett tredjeland har finansierat och företagit gemensamma åtgärder med tredjelandet och dessa har lett till kränkning av grundläggande rättigheter, identifierat genom ovannämnda utvärderings- och övervakningsmekanism, kan det anses att medlemsstaten inte följer unionens relevanta regelverk, även i fråga om tillämpningen av driftsstöd inom ramen för detta instrument. [Ändr. 33]

(37)  För att uppfylla de mål som anges i denna förordning bör instrumentet återspegla behovet av större flexibilitet och förenkling, samtidigt som det uppfyller krav på förutsebarhet och säkerställer säkerställa en rättvis och transparent resursfördelning. Det bör balansera behovet av förutsebarhet i tilldelningen av resurser med behovet av större flexibilitet och förenkling. För att uppfylla kraven gällande insyn i finansieringen bör kommissionen, i samarbete med medlemsstaterna, offentliggöra information om utvecklingen av de årliga och fleråriga programmen i den tematiska delen. Genomförandet av instrumentet bör följa principerna om utgifternas effektivitet, ändamålsenlighet och kvalitet. Genomförandet av instrumentet bör dessutom vara så användarvänligt som möjligt. [Ändr. 34]

(38)  I denna förordning bör man ange de initiala beloppen för medlemsstaternas program, beräknade på grundval av de kriterier som fastställs i bilaga I, vilka återspeglar land- och sjögränsavsnittens längd och hotnivå påverkansgrader baserat på nya och historiska data, arbetsbördan vid flygplatser och konsulat samt antalet konsulat. [Ändr. 35]

(39)  Dessa initiala belopp kommer att ligga till grund för medlemsstaternas långsiktiga investeringar. För att beakta förändringar av utgångsläget, såsom trycket på unionens yttre gränser och arbetsbördan vid de yttre gränserna och på konsulaten, kommer ett tilläggsbelopp att tilldelas medlemsstaterna efter halva tiden på grundval av de senaste tillgängliga statistiska uppgifterna i enlighet med fördelningsnyckeln, med hänsyn till programmens genomförandegrad.

(39a)  Halvtidsöversynen bör användas för att bedöma programmens ändamålsenlighet och EU-mervärde, lösa problem som uppstod under den första fasen och ge en transparent översikt över genomförandet. [Ändr. 36]

(40)  Eftersom utmaningarna på området gränsförvaltning och viseringar ständigt förändras, är det nödvändigt att anpassa tilldelningen av medel till förändringarna i migrationsströmmarna, trycket prioriteringarna för viseringspolitiken och gränsförvaltningen, också till följd av ökat tryck vid gränserna och säkerhetshoten samt, samt att kanalisera finansieringen till de prioriteringar som ger det största mervärdet för unionen. För att reagera på akuta behov, förändringar i strategier och unionens prioriteringar, samt för att kanalisera finansieringen till åtgärder med ett stort mervärde för unionen, kommer en del av finansieringen regelbundet att anslås till särskilda åtgärder, unionsåtgärder och bistånd i nödsituationer genom en tematisk del. [Ändr. 37]

(41)  Medlemsstaterna bör uppmuntras att använda en del av sin programtilldelning för att finanisera de åtgärder som förtecknas i bilaga IV genom att dra nytta av ett större bidrag från unionen.

(42)  Instrumentet bör, inom fastställda avgränsningar, bidra till att täcka driftskostnaderna i samband med gränsförvaltningen, den gemensamma viseringspolitiken och storskaliga it-system och bör därigenom göra det möjligt för medlemsstaterna att upprätthålla den kapacitet som är avgörande för unionen som helhet. Detta bidrag består av full ersättning för specifika kostnader kopplade till målen med instrumentet och bör utgöra en väsentlig del av medlemsstaternas program. [Ändr. 38]

(43)  En del av de tillgängliga medlen inom ramen för instrumentet kan också tilldelas medlemsstaternas program för genomförande av särskilda åtgärder, utöver den initiala tilldelningen. Dessa särskilda åtgärder bör identifieras på unionsnivå och bör omfatta åtgärder med ett EU-mervärde som kräver samarbete mellan medlemsstaterna eller åtgärder som behövs för att hantera utvecklingen inom unionen och som kräver att ytterligare medel görs tillgängliga för en eller flera medlemsstater, såsom förvärv via medlemsstaternas nationella program av teknisk utrustning som Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån behöver för att bedriva sin insatsverksamhet, modernisering av handläggningen av viseringsansökningar, utveckling av storskaliga it-system och inrättande av interoperabilitet mellan systemen. Dessa särskilda åtgärder kommer att fastställas av kommissionen i dess arbetsprogram, som bör antas genom delegerad akt. [Ändr. 39]

(44)  För att komplettera genomförandet av det politiska målet för detta instrument på nationell nivå genom medlemsstaternas program, bör instrumentet också stödja åtgärder på unionsnivå. Sådana åtgärder bör ha övergripande strategiska syften inom instrumentets tillämpningsområde som gäller politisk analys och innovation, gränsöverskridande ömsesidigt lärande och partnerskap samt testning av nya initiativ och åtgärder i hela unionen.

(45)  För att förbättra unionens förmåga att omedelbart hantera oförutsett eller oproportionerligt migrationstryck, i synnerhet oförutsedda, brådskande och särskilda behov vid en nödsituation, framför allt vid de gränsavsnitt där det i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1052/2013(32) har fastställts att påverkansgraden är sådan att den äventyrar hela Schengenområdets funktion, samt hantera tryck på viseringsavdelningarna vid medlemsstaternas konsulat eller risker för gränssäkerheten, bör det vara möjligt att ge bistånd i nödsituationer i enlighet med de regler som fastställs i denna förordning. [Ändr. 40]

(45a)  Migration och passage av de yttre gränserna av ett stort antal tredjelandsmedborgare bör inte i sig betraktas som ett hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten och bör inte i sig vara en utlösande faktor för bistånd i nödsituationer inom ramen för detta instrument. [Ändr. 41]

(46)  Det politiska målet för detta instrument kommer också att främjas med hjälp av finansieringsinstrument och budgetgarantier inom de politiska områdena [...] av fonden InvestEU. Ekonomiskt stöd bör användas för att ta itu med marknadsmisslyckanden eller bristfälliga investeringssituationer på ett proportionellt sätt, och åtgärderna bör inte duplicera eller utestänga privat finansiering eller snedvrida konkurrensen på den inre marknaden. Åtgärderna bör ha ett klart europeiskt mervärde. [Ändr. 42]

(47)  I denna förordning fastställs en finansieringsram för hela instrumentet vilken ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i [punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning](33), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(48)  Förordning (EU, Euratom) ..../... [den nya budgetförordningen] (nedan kallad budgetförordningen)(34) är tillämplig på detta instrument. I den förordningen fastställs regler för genomförandet av unionens budget, inbegripet regler om bidrag, priser, upphandling, indirekt genomförande, ekonomiskt stöd, finansieringsinstrument och budgetgarantier. För att säkerställa överensstämmelse i genomförandet av unionens finansieringsprogram, ska budgetförordningen gälla de åtgärder som genomförs genom direkt eller indirekt förvaltning enligt instrumentet.

(49)  För att åtgärder ska kunna genomföras genom delad förvaltning bör instrumentet ingå som en del av ett enhetligt ramverk bestående av föreliggande förordning, budgetförordningen och ett instrument som fastställer gemensamma bestämmelser om delad förvaltning. I händelse av motstridiga bestämmelser, bör denna förordning (EU) .../... [förordningen om ha företräde framför de gemensamma bestämmelser] bestämmelserna. [Ändr. 43]

(50)  Genom förordning (EU) ..../... [förordningen om gemensamma bestämmelser] inrättas en ram för åtgärder under Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden+ (ESF+), Sammanhållningsfonden, Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), Asyl- och migrationsfonden (AMF), Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning, och den innehåller i synnerhet regler om programplanering, övervakning, utvärdering, förvaltning och kontroll av EU:s medel som genomförs genom delad förvaltning. Dessutom är det nödvändigt att specificera målen för instrumentet för gränsförvaltning och visering i denna förordning samt att fastställa särskilda bestämmelser om verksamhet som kan finansieras genom detta instrument.

(51)  Finansieringstyperna och genomförandemetoderna för denna förordning bör väljas på grundval av sin potential både att leda till att de specifika målen för åtgärderna uppnås och att ge resultat, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan och den förväntade risken för bristande efterlevnad. Detta bör inbegripa beaktande av användning av såväl klumpsummor, schablonsatser och enhetskostnader som finansiering som inte är kopplad till kostnader i den mening som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen.

(52)  I enlighet med förordning (EU) ..../... [den nya budgetförordningen](35), Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013(36), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2988/95(37), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96(38) och rådets förordning (EU) 2017/1939(39) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter och bedrägeri, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra administrativa utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på plats, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I överensstämmelse med förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och annan brottslighet som påverkar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371(40). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som tar emot medel från unionen samarbeta fullständigt för att skydda unionens ekonomiska intressen, ge kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska revisionsrätten alla rättigheter och all tillgång som behövs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter. Resultaten från utredningar av oriktigheter eller bedrägeri som rör instrumentet bör göras tillgängliga för Europaparlamentet. [Ändr. 44]

(53)  Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och reglerar i synnerhet förfarandet för budgetens uppställning och genomförande genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande, samt föreskriver kontroll av finansiella aktörers ansvar. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget rör också skyddet av unionens budget i händelse av allmänna brister i medlemsstaternas efterlevnad av rättsstatsprincipen, eftersom rättsstatsprincipen är en grundförutsättning för sund ekonomisk förvaltning och effektiv EU-finansiering.

(54)  I enlighet med artikel 94 i rådets beslut 2013/755/EU(41) är personer och enheter i utomeuropeiska länder och territorier (ULT) berättigade till finansiering, med förbehåll för instrumentets regler och mål och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet.

(55)  I enlighet med artikel 349 i EUF-fördraget och i linje med kommissionens meddelande Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden, som godkändes av rådet i dess slutsatser av den 12 april 2018, bör de relevanta medlemsstaterna säkerställa att deras nationella program beaktar framväxande hot mot de yttersta randområdena, såsom gränskontroll, oproportionell tillströmning av människor eller utplacering av europeiska informationssystem. Instrumentet stöder dessa medlemsstater med tillräckliga resurser för att hjälpa de yttersta randområdena när så är lämpligt med hänsyn till sådana särdrag. [Ändr. 45]

(56)  I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(42) finns det ett behov av att utvärdera detta instrument på grundval av information som samlats in enligt specifika övervakningskrav, samtidigt som man undviker överreglering och administrativa bördor, särskilt för medlemsstaterna. I förekommande fall kan sådana krav innefatta mätbara indikatorer – inbegripet kvalitativa och kvantitativa indikatorer – som kan användas som utgångspunkt för att utvärdera instrumentets faktiska konsekvenser. För att mäta instrumentets resultat bör indikatorer och relaterade mål fastställas för vart och ett av instrumentets särskilda mål. [Ändr. 46]

(57)  Detta instrument kommer att bidra till att integrera klimatåtgärder och uppnå ett övergripande mål på att 25 % av EU-budgetens utgifter ska stödja klimatmål, vilket återspeglar vikten av att motarbeta klimatförändringarna i enlighet med unionens åtagande att genomföra Parisavtalet och FN:s mål för hållbar utveckling. Relevanta åtgärder kommer att identifieras under förberedelserna och genomförandet av instrumentet, och omprövas i samband med tillämpliga utvärderingar och översyner.

(58)  Genom indikatorerna och den finansiella rapporteringen Kommissionen bör varje år överlämna en sammanfattning av de godkända årliga prestationsrapporterna till Europaparlamentet och rådet. På begäran bör kommissionen och medlemsstaterna övervaka instrumentets genomförande i enlighet med de relevanta bestämmelserna i förordning (EU) .../... [förordningen om gemensamma bestämmelser] och denna förordning göra den fullständiga texten till de årliga prestationsrapporterna tillgänglig för Europaparlamentet och rådet. [Ändr. 47]

(58a)  Det är viktigt att säkerställa sund finansiell förvaltning och säkerhet om rättsläget under övergångsperioden och hela genomförandet av instrumentet. Åtgärder som genomförts under perioden 2014–2020 bör inte avbrytas under övergången. [Ändr. 48]

(59)  I syfte att komplettera och ändra icke väsentliga delar av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på förteckningen över åtgärder som berättigar till större samfinansiering i bilaga IV, driftsstöd samt för att vidareutveckla den gemensamma övervaknings- och utvärderingsramen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(43).

(60)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(44). Granskningsförfarandet bör användas för genomförandeakter som fastställer gemensamma skyldigheter för medlemsstaterna, särskilt när det gäller att förse kommissionen med information, medan Det rådgivande förfarandet bör användas vid antagandet av genomförandeakter som avser formerna för att förse kommissionen med information inom ramen för programplanering och rapportering, eftersom de är rent tekniska till sin natur. [Ändr. 49]

(61)  En medlemsstat bör inte samtidigt delta i detta instrument och i ett av unionens tillfälliga finansieringsinstrument som hjälper de stödmottagande medlemsstaterna att finansiera bland annat åtgärder vid unionens nya yttre gränser för genomförandet av Schengenregelverket om gränser och visering samt kontrollen vid de yttre gränserna.

(62)  När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket(45), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1.A och 1.B i rådets beslut 1999/437/EG(46).

(63)  När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket(47), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1.A och 1.B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG(48).

(64)  När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket(49), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1.A och 1.B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU(50).

(65)  I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och till EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna förordning är en utveckling av Schengenregelverket bör Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna förordning, besluta huruvida landet ska genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(66)  Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG(51). Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(67)  Det är lämpligt att anpassa tillämpningstiden för denna förordning till tillämpningstiden för rådets förordning (EU, Euratom) ..../... [förordningen om den fleråriga budgetramen](52).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

1.  Genom denna förordning inrättas instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och visering (nedan kallat instrumentet) som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning (nedan kallad fonden) för perioden från den 1 januari 2021 till 31 december 2027. [Ändr. 50]

2.  Fonden inrättas genom denna förordning tillsammans med förordning (EU) .../... [instrumentet för tullkontrollutrustning] om inrättande, som en del av [Fonden för integrerad gränsförvaltning](53), av instrumentet för ekonomiskt stöd för tullkontrollutrustning. [Ändr. 51]

3.  Här I denna förordning fastställs målen för instrumentet, särskilda mål och åtgärder för att genomföra dessa särskilda mål, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering. [Ändr. 52]

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.  blandfinansieringsinsats: åtgärder som stöds genom EU-budgeten, inbegripet blandfinansieringsinstrument i enlighet med artikel 2.6 i budgetförordningen, i vilka icke-återbetalningspliktiga former av stöd och/eller finansieringsinstrument från EU-budgeten sammanförs med återbetalningspliktiga former av stöd från institutioner för utvecklingsfinansiering eller andra offentliga finansiella institutioner, kommersiella finansinstitut och investerare. [Ändr. 53]

2.  gränsövergångsställe: varje gränsövergångsställe som de behöriga myndigheterna har godkänt för passage av de yttre gränserna och som anmälts i enlighet med artikel 2.8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399(54).

3.  europeisk integrerad gränsförvaltning: de komponenter som anges i artikel 4 i förordning (EU) 2016/1624.

4.  yttre gränser: medlemsstaternas gränser i enlighet med artikel 2.2 i förordning (EU) nr 399/2016 – landgränser, inklusive flod- och insjögränser, sjögränser samt flygplatser och flod-, kust- och insjöhamnar – på vilka unionsrättens bestämmelser om passage av yttre gränser är tillämpliga, även de inre gränser vid vilka kontrollerna ännu inte har avskaffats. [Ändr. 54]

5.  yttre gränsavsnitt: hela eller delar av en medlemsstats yttre land- eller sjögräns enligt definitionen i förordning (EU) nr 1052/2013.

6.  hotspot-område: det hotspot-område som definieras i artikel 2.10 i förordning (EU) 2016/1624.

7.  inre gränser vid vilka kontrollerna ännu inte har avskaffats:

a)  den gemensamma gränsen mellan en medlemsstat som tillämpar Schengenregelverket fullt ut och en medlemsstat som ska tillämpa Schengenregelverket fullt ut enligt anslutningsakten, men för vilken det tillämpliga rådsbeslut som bemyndigar den att tillämpa regelverket fullt ut ännu inte har trätt i kraft,

b)  den gemensamma gränsen mellan två medlemsstater som enligt respektive anslutningsakt ska tillämpa Schengenregelverket fullt ut, men för vilka det tillämpliga rådsbeslut som bemyndigar dem att tillämpa detta regelverk fullt ut ännu inte har trätt i kraft.

Artikel 3

Instrumentets mål

1.  Som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning ska instrumentets politiska mål vara att säkerställa en stark och effektiv europeisk integrerad gränsförvaltning vid de yttre gränserna och samtidigt skydda den fria rörligheten för personer inom unionen, i full överensstämmelse med unionens åtaganden om grundläggande rättigheter, och därigenom bidra till att garantera en hög säkerhetsnivå i unionen regelverk och de internationella åtaganden som åligger unionen och dess medlemsstater genom de internationella instrument som de har undertecknat. [Ändr. 55]

2.  Inom ramen för det politiska mål som anges i punkt 1 ska instrumentet bidra till följande särskilda mål:

a)  Stödja en effektiv europeisk integrerad gränsförvaltning vid de yttre gränserna som genomförs av den europeiska gräns- och kustbevakningen genom delat ansvar mellan Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och de nationella myndigheter som ansvarar för gränsförvaltning, för att underlätta laglig gränspassage, förebygga och upptäcka olaglig irreguljär invandring och gränsöverskridande brottslighet samt för att på ett effektivt sätt hantera migrationsströmmarna. [Ändr. 56]

b)  Stödja den gemensamma viseringspolitiken, för att säkerställa en mer harmoniserad strategi bland medlemsstaterna när det gäller utfärdande av viseringar, för att underlätta lagligt resande och förhindra migrations- och mildra säkerhetsrisker. [Ändr. 57]

3.  Inom ramen för de särskilda mål som anges i punkt 2 ska instrumentet genomföras via de genomförandeåtgärder som förtecknas i bilaga II.

Artikel 3a

Icke-diskriminering och respekt för grundläggande rättigheter

Instrumentet ska genomföras i full överensstämmelse med de rättigheter och principer som fastställs i EU:s regelverk, EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och med unionens internationella åtaganden avseende grundläggande rättigheter, särskilt genom att säkerställa överensstämmelsen med principerna om icke-diskriminering och non-refoulement. [Ändr. 58]

Artikel 4

Stödets tillämpningsområde

1.  Inom ramen för de mål som anges i artikel 3 och I enlighet med de genomförandeåtgärder som förtecknas i bilaga II ska instrumentet särskilt stödja åtgärder som bidrar till att de mål som avses i artikel 3 och särskilt de åtgärder som förtecknas i bilaga III uppnås. [Ändr. 59]

2.  För att uppnå målen för denna förordning de mål som avses i artikel 3 får instrumentet, i tillämpliga fall, i enlighet med artikel 5, stödja åtgärder som ligger i linje med unionens prioriteringar i den mening undantagsfall, inom fastställda gränser och under förutsättning att lämpliga skyddsåtgärder vidtas, stödja de åtgärder som avses i bilaga III i förhållande till och i tredjeländer, i enlighet med artikel 5. [Ändr. 60]

2a.  Det totala beloppet för finansiering av stödåtgärder i eller i förhållande till tredjeländer inom ramen för den tematiska delen enligt artikel 8 får inte överstiga 4 % av det totala belopp som tilldelats den tematiska delen enligt artikel 7.2 b. [Ändr. 61]

2b.  Det totala beloppet för finansiering av stödåtgärder i eller i förhållande till tredjeländer inom ramen för medlemsstaternas program i enlighet med artikel 12 får per medlemsstat inte överstiga 4 % av det totala belopp som tilldelats den medlemsstaten enligt artiklarna 7.2 a och 10.1 samt bilaga I. [Ändr. 62]

3.  Följande åtgärder ska inte vara stödberättigande:

a)  Åtgärder som anges i punkt 1 a i bilaga III och som vidtas vid de inre gränser vid vilka kontrollerna ännu inte har avskaffats.

b)  Åtgärder i samband med tillfälligt och exceptionellt återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna i den mening som avses i förordning (EU) 2016/399.

c)  När det gäller kontroll av varor,

1.  åtgärder vilkas enda syfte eller konsekvens är kontroll av varor,

2.  förvärv, underhåll eller uppgradering av utrustning, med undantag av transportmedel, vars ena syfte eller konsekvens är kontroll av varor,

3.  övriga åtgärder inom ramen för denna förordning vilkas enda syfte eller konsekvens är kontroll av varor.

I nödsituationer, i enlighet med artikel 23, kan de icke stödberättigande åtgärder som anges i denna punkt anses vara stödberättigande. [Ändr. 63]

Artikel 5

Stödberättigade enheter

1.  Följande enheter kan vara berättigade till stöd:

a)  Rättsliga enheter etablerade i något av följande länder:

i)  En medlemsstat eller ett utomeuropeiskt land eller territorium som är knutet till den.

ii)  Ett tredjeland som förtecknas i arbetsprogrammet på de villkor som anges där, under förutsättning att alla åtgärder i eller i förhållande till det tredjelandet till fullo respekterar de rättigheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och unionens och medlemsstaternas internationella åtaganden. [Ändr. 64]

b)  Varje rättslig enhet som inrättats i enlighet med unionsrätten eller varje internationell organisation.

2.  Fysiska personer är inte berättigade till stöd.

3.  Rättsliga enheter som är etablerade i ett tredjeland får i undantagsfall delta när det är nödvändigt för att nå målen för en viss åtgärd och när detta är fullt förenligt med unionens regelverk och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. [Ändr. 65]

4.  Rättsliga enheter som ingår i konsortier av minst två oberoende enheter, etablerade i olika medlemsstater eller utomeuropeiska länder eller territorier som är knutna till dessa stater eller i tredjeländer, är berättigade till stöd. När de internationella organisationer som deltar i ett konsortium är etablerade i ett tredjeland ska artikel 6.3 gälla. [Ändr. 66]

KAPITEL II

BUDGETRAM OCH GENOMFÖRANDERAM

Avsnitt 1

Gemensamma bestämmelser

Artikel 6

Allmänna principer

1.  Stöd som tillhandahålls enligt denna förordning ska komplettera nationella, regionala och lokala interventioner, och ska inriktas på att tillföra ett mervärde EU-mervärde till denna förordnings mål. [Ändr. 67]

2.  Kommissionen och medlemsstaterna ska säkerställa att det stöd som tillhandahålls enligt denna förordning och av medlemsstaterna är förenligt med unionens relevanta verksamhet, politik och prioriteringar, och att det kompletterar övriga unionsinstrument.

3.  Instrumentet ska genomföras genom delad, direkt eller indirekt förvaltning i enlighet med artikel 62.1 a, b och c i budgetförordningen.

3b.  Kommissionen och medlemsstaterna ska samarbeta om genomförandet av instrumentet. Kommissionen ska inrätta en hjälpcentral och kontaktpunkt för att ge stöd till medlemsstaterna och bidra till en ändamålsenlig tilldelning av medel. [Ändr. 68]

Artikel 7

Budget

1.  Finansieringsramen för genomförandet av instrumentet för perioden 2021‒2027 ska vara 7 087 760 000 EUR i 2018 års priser (8 018 000 000 EUR i löpande priser). [Ändr. 69]

2.  Finansieringsramen ska användas enligt följande:

a)  4 252 833 000 EUR i 2018 års priser (4 811 000 000 EUR i löpande priser) ska anslås till de program som genomförs genom delad förvaltning, varav 138 962 000 EUR i 2018 års priser (157 200 000 EUR i löpande priser) till den särskilda transiteringsordning som avses i artikel 16 och som genomförs genom delad förvaltning. [Ändr. 70]

b)  2 834 927 000 EUR i 2018 års priser (3 207 000 000 EUR i löpande prsier) ska anslås till den tematiska delen. [Ändr. 71]

3.  Av finansieringsramen ska upp till 0,52 % på kommissionens initiativ anslås till tekniskt bistånd för genomförande av instrumentet.

4.  Enligt de relevanta bestämmelserna i deras associeringsavtal ska det utarbetas arrangemang för att ange deltagandets art och former för de länder som är associerade till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket. De ekonomiska bidragen från dessa länder ska läggas till de totala medel från unionens budget som avses i punkt 1.

Artikel 8

Allmänna bestämmelser om genomförandet av den tematiska delen

1.  Den finansieringsram som avses i artikel 7.2 b ska tilldelas på ett flexibelt sätt via den tematiska delen genom delad, direkt och indirekt förvaltning i enlighet med arbetsprogrammen. Finansiering från den tematiska delen ska användas för dess komponenter, dvs.

a)  särskilda åtgärder,

b)  unionsåtgärder och

c)  bistånd i nödsituationer.

Tekniskt bistånd på kommissionens initiativ ska också stödjas från finansieringsramen för den tematiska delen.

2.  Finansiering från den tematiska delen ska ägnas prioriteringar som har ett stort mervärde för unionen eller användas för att tillmötesgå akuta behov, i enlighet med de överenskomna unionsprioriteringar som anges i bilaga II, eller stödja åtgärder i enlighet med artikel 20. Vid förberedande av arbetsprogrammen ska kommissionen samråda med de organisationer som företräder parterna på unionsnivå, inbegripet det civila samhället. [Ändr. 72]

2a.  Minst 20 % av finansieringen från den tematiska delen ska avsättas till de särskilda mål som avses i artikel 3.2 b. [Ändr. 73]

3.  När finansiering från den tematiska delen beviljas medlemsstaterna med genom direkt eller indirekt förvaltning, ska det säkerställas att de utvalda ingen finansiering finnas tillgänglig för projekt där det finns belägg för att projektens laglighet, eller finansieringens laglighet och korrekthet, eller fullgörandet av projekten inte påverkas av något skulle komma att ifrågasättas till följd av ett motiverat yttrande från kommissionen med avseende på en överträdelse enligt artikel 258 i EUF-fördraget som medför en risk för utgifternas laglighet och korrekthet eller för fullgörandet av projekten. [Ändr. 74]

4.  När finansiering från den tematiska delen genomförs används genom delad förvaltning ska kommissionen, för tillämpningen av artiklarna 18 och 19.2 i förordning (EU) .../... [förordningen om gemensamma bestämmelser], bedöma om de planerade åtgärderna inte påverkas av något utvärdera de planerade åtgärderna för att säkerställa att ingen finansiering ska vara tillgänglig för projekt där det finns belägg för att projektens laglighet, eller finansieringens laglighet och korrekthet, eller fullgörandet av projekten skulle komma att ifrågasättas till följd av ett motiverat yttrande från kommissionen med avseende på en överträdelse enligt artikel 258 i EUF-fördraget som medför en risk för utgifternas laglighet och korrekthet eller för fullgörandet av projekten. [Ändr. 75]

4a.  När finansiering från den tematiska delen genomförs genom direkt eller indirekt förvaltning ska kommissionen bedöma huruvida de åtgärder som föreskrivs inte påverkas av en generell brist när det gäller rättsstatens principer i en medlemsstat som påverkar eller riskerar att påverka principerna för en sund ekonomisk förvaltning eller skyddet av unionens finansiella intressen på ett sätt som medför en risk för utgifternas laglighet och korrekthet eller för fullgörandet av projekten. [Ändr. 76]

5.  Kommissionen ska inom ramen för de årliga anslagen i unionens budget fastställa det totala belopp som ställs till förfogande för den tematiska delen.

6.  För att ange vilka mål och åtgärder som ska stödjas och specificera belopp för var och en av de komponenter som anges i punkt 1 ska är kommissionen bemyndigad att anta finansieringsbeslut delegerade akter i enlighet med artikel 29 för att fastställa arbetsprogram i den mening som avses i artikel 110 i budgetförordningen för den tematiska delen. Det totala belopp som reserveras för blandfinansieringsinsatser ska anges i finansieringsbesluten, i tillämpliga fall. [Ändr. 77]

7.  Efter antagandet av ett sådant finansieringsbeslut arbetsprogram som avses i punkt 3 6 får kommissionen ändra de program som genomförs genom delad förvaltning i enlighet med detta. [Ändr. 78]

8.  Finansieringsbesluten Arbetsprogrammen kan vara årliga eller fleråriga, och får omfatta en eller flera av komponenterna i den tematiska delen. [Ändr. 79]

Avsnitt 2

Stöd och genomförande under delad förvaltning

Artikel 9

Tillämpningsområde

1.  Detta avsnitt ska tillämpas på den del av finansieringsramen som avses i artikel 7.2 a, och på de tilläggsmedel som ska genomföras under delad förvaltning enligt kommissionens beslut arbetsprogram för den tematiska del som avses i artikel 8. [Ändr. 80]

2.  Stöd enligt detta avsnitt ska genomföras genom delad förvaltning i enlighet med artikel 63 i budgetförordningen och förordning (EU) ..../... [förordningen om gemensamma bestämmelser].

Artikel 10

Budgetmedel

1.  Medel som avses i artikel 7.2 a ska preliminärt tilldelas de nationella program som genomförs av medlemsstaterna genom delad förvaltning (nedan kallade programmen) enligt följande:

a)  3 543 880 000 EUR i 2018 års priser (4 009 000 000 EUR i löpande priser) till medlemsstaterna i enlighet med kriterierna i bilaga I. [Ändr. 81]

b)  708 953 000 EUR i 2018 års priser (802 000 000 EUR i löpande priser) till medlemsstaterna för justering av programtilldelningen på det sätt som avses i artikel 13.1. [Ändr. 82]

2.  Om det belopp som avses i punkt 1 b inte tilldelats, får det återstående beloppet läggas till det belopp som avses i artikel 7.2 b.

Artikel 11

Samfinansieringssatser

1.  Bidraget från unionens budget får inte överstiga 75 85 % av de totala stödberättigande utgifterna för ett projekt från medlemsstater vars bruttonationalinkomst (BNI) per capita är lägre än 90 % av genomsnittet i unionen och 75 % av de totala stödberättigande utgifterna för övriga medlemsstater. [Ändr. 83]

2.  Bidraget från unionens budget får höjas till 90 % av de totala stödberättigande utgifterna för projekt som genomförs inom ramen för särskilda åtgärder.

3.  Bidraget från unionens budget får höjas till 90 % av de totala stödberättigande utgifterna för sådana åtgärder som anges i bilaga IV.

4.  Bidraget från unionens budget får höjas till 100 % av de totala stödberättigande utgifterna för driftsstöd, inklusive den särskilda transiteringsordningen.

5.  Bidraget från unionens budget får höjas till 100 % av de totala stödberättigande utgifterna för bistånd i nödsituationer.

6.  Genom kommissionens beslut om godkännande av ett program ska samfinansieringssatsen och det maximala stödbeloppet från instrumentet fastställas för de typer av åtgärder som avses i punkterna 1–5.

7.  För varje särskilt mål ska det i kommissionens beslut fastställas huruvida samfinansieringssatsen för det särskilda målet ska tillämpas på

a)  det totala bidraget, inbegripet offentliga och privata bidrag, eller

b)  enbart offentliga bidrag.

Artikel 12

Program

1.  Varje medlemsstat och kommissionen ska säkerställa att de prioriteringar som fastställs i dess program programmet är förenliga med och beaktar unionens prioriteringar och utmaningar på området gränsförvaltning och visering, och att de stämmer helt överens med unionens relevanta regelverk och överenskomna unionsprioriteringar samt de internationella åtaganden som åligger unionen och dess medlemsstater genom de internationella instrument som de har undertecknat. När medlemsstaterna fastställer prioriteringarna för sina program ska de säkerställa att de genomförandeåtgärder som anges i bilaga II verkligen beaktas. [Ändr. 84]

1a.  I det avseendet ska medlemsstaterna avsätta minst 20 % av sin tilldelade finansiering till det särskilda mål som avses i artikel 3.2 b. [Ändr. 85]

2.  Kommissionen ska säkerställa att Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och, när så är lämpligt, när så är lämpligt, eu-LISA, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och andra relevanta unionsbyråer i ett tidigt skede involveras i arbetet med att utveckla medlemsstaternas program, i den mån detta omfattas av byråernas befogenheter. [Ändr. 86]

3.  Den Kommissionen ska samråda med Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån om utkasten till program, med särskild tonvikt på verksamhet som omfattas av driftsstöd i enlighet med artikel 3.2 a, för att säkerställa konsekvens och komplementaritet mellan byråns respektive medlemsstaternas åtgärder i fråga om gränsförvaltning, undvika dubbelfinansiering samt för att uppnå kostnadseffektivitet. [Ändr. 87]

3a.  Kommissionen ska samråda med eu-LISA om utkasten till program, med särskild tonvikt på verksamhet som omfattas av tekniskt stöd i enlighet med artikel 3.2 b, för att säkerställa konsekvens och komplementaritet mellan eu-LISA:s respektive medlemsstaternas åtgärder. [Ändr. 88]

4.  Kommissionen får när så är lämpligt involvera Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och, när så är lämpligt, eu-LIS eu-LISA, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och andra relevanta unionsbyråer i övervaknings- och utvärderingsuppgifter som avses i avsnitt 5, i synnerhet för att säkerställa att de åtgärder som genomförs med stöd av instrumentet är förenliga med unionens relevanta regelverk och överenskomna unionsprioriteringar. [Ändr. 89]

5.  Efter antagandet av rekommendationer i enlighet med förordning (EU) nr 1053/2013 på denna förordnings tillämpningsområde och rekommendationer som utfärdas inom ramen för sårbarhetsanalyser i enlighet med förordning (EU) 2016/1624, ska den berörda medlemsstaten tillsammans med kommissionen utreda det lämpligaste sättet att följa dessa rekommendationer med stöd av detta instrument.

6.  När så är lämpligt ska kommissionen involvera Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, eu-LISA, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och andra relevanta unionsbyråer och unionsorgan i arbetet med att utreda det lämpligaste sättet att följa rekommendationerna med stöd av detta instrument. [Ändr. 90]

7.  Vid genomförandet av punkt 5 ska den berörda medlemsstaten i sitt program prioritera genomförandet av åtgärder för att avhjälpa eventuella konstaterade brister, framför allt åtgärder för att avhjälpa allvarliga brister och iakttagelser som getts bedömningen otillräcklig efterlevnad.

8.  Vid behov ska det berörda programmet ändras för att beakta de rekommendationer som avses i punkt 5 och de framsteg som gjorts med att uppnå de delmål och mål enligt bedömningen i de årliga prestandarapporter som avses artikel 27.2 a beaktas. Beroende på effekten av justeringen, får ska det ändrade programmet godkännas av kommissionen. [Ändr. 91]

9.  I samarbete och samråd med kommissionen och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, i enlighet med byråns befogenheter, får den berörda medlemsstaten omfördela medel inom sitt program, även de medel som programplanerats för driftsstöd, i syfte att följa de rekommendationer som avses i punkt 5 och som innebär ekonomiska följder.

10.  Om Innan en medlemstat medlemsstat beslutar att genomföra projekt tillsammans med, i eller i förhållande till ett tredjeland med stöd från fonden, ska den säkerställa att alla åtgärder som föreslås av, i eller i förhållande till det tredjelandet uppfyller unionens och den medlemsstatens internationella åtaganden och att de fullt ut respekterar de rättigheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Den berörda medlemsstaten samråda med kommissionen innan projektet inleds, även när det gäller att säkerställa att villkoren ovan är uppfyllda. [Ändr. 92]

11.  När en medlemsstat undantagsvis beslutar att genomföra åtgärder tillsammans med, i eller i förhållande till ett tredjeland med stöd från instrumentet vilka har anknytning till övervakning, upptäckt, identifiering, spårning, förebyggande och förhindrande av olaglig gränspassage i syfte att upptäcka, förhindra och bekämpa olaglig irreguljär invandring och gränsöverskridande brottslighet eller bidra till att skydda och rädda migranters liv, ska den säkerställa att den har underrättat kommissionen om alla bilaterala eller multilaterala samarbetsavtal med det tredjelandet i enlighet med artikel 20 i förordning (EU) nr 1052/2013. Medlemsstaterna ska säkerställa full respekt för principen om non-refoulement, inbegripet vid åtgärder som vidtas på fritt hav. [Ändr. 93]

11a.  När en medlemsstat beslutar att inleda projekt med, i eller i förhållande till ett tredjeland inom ramen för detta instrument ska medlemsstaten inom tio dagar underrätta organisationerna som företräder deltagarna på internationell nivå samt kommitténs ledamöter. [Ändr. 94]

12.  När det gäller operativ utrustning, bland annat transportmedel, och kommunikationssystem som krävs för effektiv och säker gränskontroll samt för sök- och räddningsinsatser och som förvärvats med stöd av detta instrument ska följande gälla: [Ändr. 95]

a)  Innan medlemsstaterna inleder förfaranden för att förvärva operativ utrustning, bland annat transportmedel, och kommunikationssystem med stöd av instrumentet, ska de säkerställa att utrustningen uppfyller de standarder som fastställts av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, om sådana finns, och ska tillsammans med Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån kontrollera deras tekniska specifikationer i syfte att säkerställa interoperabilitet mellan de tillgångar som används av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån.

b)  All storskalig operativ utrustning för gränsförvaltning, såsom transportmedel för flyg- och sjöfart, och gränsövervakning vilken medlemsstaterna förvärvat ska registreras i Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns reserv med teknisk utrustning i syfte att ställa dessa tillgångar till byråns förfogande i enlighet med artikel 39.8 i förordning (EU) 2016/1624.

c)  Medlemsstaterna får besluta att förvärva produkter för multifunktionella maritima insatser med stöd av instrumentet, förutsatt att dessa produkter när de används av de relevanta nationella myndigheterna utnyttjas i gränsövervakningsinsatser minst 60 % av den totala tid som de används för nationella syften inom ett år. Dessa produkter ska registreras i Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns reserv med teknisk utrustning i syfte att ställa dem till byråns förfogande i enlighet med artikel 39.8 i förordning (EU) 2016/1624.

d)  För att stödja en enhetlig planering av kompetensutvecklingen för den europeiska gräns- och kustbevakningen, och en eventuell användning av gemensam upphandling, ska medlemsstaterna, som en del av den rapportering som görs i enlighet med artikel 27, tillhandahålla kommissionen den tillgängliga fleråriga planeringen för den utrustning som de planerar att förvärva inom ramen för instrumentet. Kommissionen ska översända denna information till Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån.

Om medlemsstaterna genomför åtgärder enligt detta instrument som rör sjögränsövervakning ska de ta särskild hänsyn till sina internationella åtaganden i fråga om sök- och räddningsinsatser till sjöss och ska i detta syfte ha rätt att använda den utrustning och de system som avses i leden a–d i denna punkt. [Ändr. 96]

13.  Utbildning på området gränsförvaltning som utförs med stöd från detta instrument ska grundas på relevanta harmoniserade och kvalitetssäkrade europeiska standarder för gemensam utbildning för gräns- och kustbevakning och på relevant unionsrätt och internationell rätt, inbegripet i fråga om grundläggande rättigheter, tillgång till internationellt skydd och relevant sjörätt. [Ändr. 97]

14.  Medlemsstaterna ska i synnerhet eftersträva de åtgärder som förtecknas i bilaga IV. För att beakta oförutsedda eller nya omständigheter eller för att säkerställa ett effektivt genomförande av finansieringen ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 29 för att ändra bilaga IV.

15.  Programplanering i den mening som avses i artikel 17.5 Varje program ska för varje särskilt mål ange interventionstyperna i förordning (EU) ..../... [förordningen om gemensamma bestämmelser] ska grundas på de interventionstyper som fastställs i tabell 1 i bilaga VI och en vägledande uppdelning av de anslagna medlen efter interventionstyp eller stödområde. [Ändr. 98]

Artikel 13

Halvtidsöversyn

-1.  Programmen ska bli föremål för en halvtidsöversyn och en utvärdering i enlighet med artikel 26. [Ändr. 99]

1.  Kommissionen ska Senast före utgången av 2024 och efter att ha underrättat Europaparlamentet ska kommissionen tilldela de berörda medlemsstaternas program det tilläggsbelopp som avses i artikel 10.1 b i enlighet med de kriterier som anges i punkterna 1 c och 2–11 i bilaga I. Tilldelningen ska grunda sig på de senaste tillgängliga statistiska uppgifterna för de kriterier som anges i punkterna 1 c och 2–11 i bilaga I. Finansieringen ska gälla perioden från och med kalenderåret 2025. [Ändr. 100]

2.  Om minst 1030 % av den initiala tilldelningen för ett program som avses i artikel 10.1 a inte har täckts av mellanliggande betalningsansökningar som lämnats in i enlighet med artikel 85 i förordning EU ..../...[förordningen om gemensamma bestämmelser], ska den berörda medlemsstaten inte vara berättigad till det tilläggsanslag för programmet som avses i punkt 1. [Ändr. 101]

2a.   Punkt 2 är endast tillämplig om relevant regelverk och relaterade rättsakter är i kraft den 1 januari 2022. [Ändr. 102]

3.  Tilldelningen Vid tilldelning av medel från den tematiska delen från och med 2025 ska, om lämpligt, man beakta de framsteg som gjorts för att uppnå delmålen i den prestationsram som avses i artikel 12 i förordning (EU) nr [förordningen om gemensamma bestämmelser] prestationramen och konstaterade brister i genomförandet. [Ändr. 103]

Artikel 14

Särskilda åtgärder

1.  Särskilda åtgärder är transnationella eller nationella projekt i enlighet som tillför unionen ett mervärde och som är i linje med målen i denna förordning, för vilka en, flera eller samtliga medlemsstater kan få tilläggstilldelning ytterligare tilldelning till sina program. [Ändr. 104]

2.  Medlemsstaterna får, utöver sin tilldelning som beräknas i enlighet med artikel 10.1, erhålla finansiering för särskilda åtgärder, förutsatt att den följaktligen är öronmärkt som sådan i programmet och används till att bidra till genomförandet av målen för denna förordning.

3.  Finansieringen får inte användas för andra åtgärder i programmet, utom under vederbörligen motiverade omständigheter och om det godkänts av kommissionen genom ändring av programmet.

Artikel 15

Driftsstöd

1.  Driftsstödet är en del av en medlemsstats anslag som kan användas som stöd till de myndigheter som är ansvariga för att utföra de uppgifter och tjänster som utgör offentliga tjänster för unionen.

2.  En medlemsstat får använda upp till 30 % av det belopp den tilldelats genom instrumentet till sitt program för att finansiera driftsstöd till de myndigheter som är ansvariga för de uppgifter och tjänster som utgör tjänster av allmänt intresse för unionen.

3.  En medlemsstat som använder driftsstöd ska följa unionens regelverk om gränser och visering. [Ändr. 105]

4.  Medlemsstaterna ska i programmet och i de årliga prestationsrapporter som avses i artikel 27 motivera användningen av driftsstöd för att uppnå den här förordningens mål. Innan kommissionen godkänner programmet ska den, efter samråd med Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån om frågor som omfattas av byråns befogenheter i enlighet med artikel 12.3, bedöma utgångsläget i de medlemsstater som har meddelat sin avsikt att använda driftsstöd, med beaktande av den information som dessa medlemsstater har tillhandahållit och, i tillämpliga fall, information som finns tillgänglig till följd av Schengenutvärderingar och sårbarhetsanalyser, inklusive de rekommendationer som gjorts efter Schengenutvärderingarna och sårbarhetsanalyserna.

5.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.3 c ska driftsstödet fokuseras på särskilda uppgifter och tjänster de stödberättigade åtgärder som anges i bilaga VII. [Ändr. 106]

6.  För att hantera oförutsedda eller nya omständigheter eller för att säkerställa ett effektivt genomförande av finansieringen ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 29 för att ändra de särskilda uppgifterna och tjänsterna stödberättigade åtgärderna i bilaga VII. [Ändr. 107]

Artikel 16

Driftsstöd för den särskilda transiteringsordningen

1.  Instrumentet ska ge stöd för att kompensera uteblivna avgifter för transitviseringar och ytterligare kostnader som uppstår till följd av genomförandet av dokumentet för förenklad transitering (FTD) och dokumentet för förenklad järnvägstransitering (FRTD) i enlighet med förordning (EG) nr 693/2003 och förordning (EG) nr 694/2003.

2.  De resurser som Litauen har tilldelats för den särskilda transiteringsordningen i enlighet med artikel 7.2 a ska göras tillgängliga som ytterligare driftsstöd för Litauen, i linje med de åtgärder som berättigar till driftsstöd inom programmet enligt bilaga VII.

3.  Genom undantag från artikel 15.2 får Litauen använda det belopp landet tilldelats i enlighet med artikel 7.2 a för att finansiera driftsstöd, utöver de belopp som fastställs i artikel 15.2.

4.  Kommissionen och Litauen ska se över tillämpningen av denna artikel vid ändringar som påverkar den särskilda transiteringsordningen eller dess funktion.

Avsnitt 3

Stöd och genomförande under direkt och indirekt förvaltning

Artikel 17

Tillämpningsområde

Stöd enligt detta avsnitt ska genomföras antingen direkt av kommissionen, i enlighet med artikel 62.1 a i budgetförordningen, eller indirekt i enlighet med led c i den artikeln.

Artikel 18

Unionsåtgärder

1.  Unionsåtgärder är gränsöverskridande projekt eller projekt av särskilt intresse för unionen, i enlighet med målen för denna förordning.

2.  På kommissionens initiativ får instrumentet utnyttjas för att finansiera unionsåtgärder avseende målen för denna förordning på det sätt som avses i artikel 3 och i enlighet med bilagorna II och III.

3.  Unionsåtgärder får tillhandahålla finansiering i alla former som anges i budgetförordningen, särskilt bidrag, priser, och upphandling. De får också tillhandahålla finansiering i form av finansieringsinstrument inom ramen för blandfinansieringsinsatser.

4.  Bidrag som genomförs under direkt förvaltning ska tilldelas och förvaltas i enlighet med [avdelning VIII] i budgetförordningen.

5.  Den utvärderingskommitté som bedömer förslagen får bestå av externa experter.

6.  Bidrag till en ömsesidig försäkringsmekanism kan täcka risken i samband med återbetalning av belopp från mottagarnas sida och ska betraktas som en tillräcklig garanti enligt budgetförordningen. De bestämmelser som anges i [artikel X] i förordning (EU) .../... [efterföljaren till förordningen om garantifonden] ska tillämpas.

Artikel 19

Blandfinansieringsinsatser

Blandfinansieringsinsatser som beslutats enligt detta instrument ska genomföras i enlighet med [InvestEU-förordningen] och [avdelning X] i budgetförordningen. [Ändr. 108]

Artikel 20

Tekniskt bistånd på kommissionsnivå

Instrumentet får stödja åtgärder för tekniskt bistånd som genomförs på kommissionens initiativ eller på dennas vägnar. Dessa åtgärder, nämligen förberedande åtgärder, övervakning, tillsyn, revision, utvärdering samt alla administrativa och tekniska stöd som är nödvändiga för att genomföra denna förordning, och i förekommande fall med tredje land, får finansieras till 100 %. [Ändr. 109]

Artikel 21

Revision

Revisioner av användningen av unionens medel som utförs av personer eller enheter, inbegripet andra än de som görs på uppdrag av unionens institutioner eller organ, ska ligga till grund för den övergripande försäkran i enlighet med artikel 127 i budgetförordningen.

Artikel 22

Information, kommunikation och publicitet

1.  Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla unionsfinansieringens ursprung och säkerställa dess synlighet (i synnerhet när de marknadsför främja åtgärderna och deras resultat) genom att tillhandahålla enhetlig, verkningsfull och meningsfull proportionell riktad information till olika, relevanta målgrupper, däribland medierna och allmänheten, på de relevanta språken. För att säkerställa unionsfinansieringens synlighet ska mottagarna av unionsfinansiering hänvisa till dess ursprung när de informerar om åtgärden. Mottagarna ska i detta syfte säkerställa att unionens emblem finns med på – och unionens ekonomiska stöd uttryckligen nämns i – allt kommunikationsmaterial som riktar sig till medierna och allmänheten. [Ändr. 110]

2.  Kommissionen För att nå ut till en så bred allmänhet som möjligt ska kommissionen vidta informations- och kommunikationsåtgärder avseende instrumentet genomförandet av detta instrument och dess åtgärder och resultat. Kommissionen ska framför allt offentliggöra information om utvecklingen av de årliga och fleråriga programmen i den tematiska delen. Kommissionen ska också offentliggöra förteckningen över insatser som valts ut för stöd inom ramen för den tematiska delen på en allmänt tillgänglig webbplats och uppdatera denna förteckning minst var tredje månad. Medel som tilldelats instrumentet ska också bidra till den gemensamma kommunikationen av genomförandet av unionens politiska prioriteringar, i den mån de har anknytning till målen för denna förordning. Kommissionen får framför allt främja bästa praxis och utbyta information om instrumentets genomförande. [Ändr. 111]

2a.  Kommissionen ska offentliggöra den information som avses i punkt 2 i ett öppet maskinläsbart format i enlighet med artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG(55), för att uppgifterna ska kunna sorteras, vara sökbara, extraheras, jämföras och vidareutnyttjas. Uppgifterna ska kunna sorteras efter prioritering, specifikt mål, totala stödberättigande kostnader för insatser, totala projektkostnader, totala upphandlingskostnader, stödmottagarens namn samt uppdragstagarens namn. [Ändr. 112]

2b.   Medlemsstaterna ska förse kommissionen med information om utvecklingen av program med delad förvaltning, för offentliggörande på kommissionens webbplats. [Ändr. 113]

Avsnitt 4

Stöd och genomförande under delad, direkt och indirekt förvaltning

Artikel 23

Bistånd i nödsituationer

1.  Instrumentet ska Kommissionen får besluta att i undantagsfall tillhandahålla ekonomiskt stöd för att tillmötesgå akuta och specifika behov i händelse av en vederbörligen motiverad nödsituation som uppstår sista utväg. Dessa situationer kan uppstå till följd av ett akut och exceptionellt högt tryck, när ett stort eller oproportionerligt antal tredjelandsmedborgare har passerat, passerar eller väntas passera en eller flera medlemsstaters yttre gränser, i synnerhet vid gränsavsnitt där påverkansgraden har konstaterats vara sådan att den äventyrar hela Schengenområdets funktion, eller i någon annan situation med akut och exceptionellt tryck som omfattas av vederbörligen motiverad nödsituation som kräver brådskande åtgärder vid de yttre gränserna, inom ramen för tillämpningsområdet för denna förordning och som kräver omedelbara åtgärder. Kommissionen ska utan dröjsmål informera Europaparlamentet och rådet. [Ändr. 114]

2.  Bistånd i nödsituationer får ges i form av bidrag direkt till de decentraliserade byråerna.

3.  Bistånd i nödsituationer får tilldelas medlemsstaternas program utöver deras tilldelning beräknad i enlighet med artikel 10.1, förutsatt att det följaktligen är öronmärkt som sådant i programmet. Finansieringen får inte användas för andra åtgärder i programmet, utom under vederbörligen motiverade omständigheter och om det godkänts av kommissionen genom ändring av programmet.

4.  Bidrag som genomförs under direkt förvaltning ska tilldelas och förvaltas i enlighet med [avdelning VIII] i budgetförordningen.

4a.  Om det är nödvändigt för att genomföra åtgärden, får bistånd i nödsituationer täcka utgifter som uppkommit före den dag då bidragsansökan eller begäran om bistånd lämnades in, dock inte före den 1 januari 2021. [Ändr. 115]

4b.  Bistånd i nödsituationer ska ges under strikt iakttagande av unionens regelverk och av unionens och medlemsstaternas internationella skyldigheter enligt de internationella instrument som de har undertecknat. [Ändr. 116]

Artikel 24

Kumulativ, kompletterande och kombinerad finansiering

1.  En åtgärd som har fått ett bidrag genom instrumentet kan också erhålla ett bidrag från något annat unionsprogram, inbegripet fonder under delad förvaltning, förutsatt att bidragen inte täcker samma kostnader. Reglerna för varje bidragande unionsprogram ska tillämpas för dess respektive bidrag till åtgärden. Den kumulativa finansieringen får inte överstiga de totala stödberättigande kostnaderna för åtgärden, och stödet från de olika unionsprogrammen får beräknas proportionellt i enlighet med de dokument som anger villkoren för stödet. Bidrag från andra unionsprogram till åtgärder inom ramen för detta instrument ska i förekommande fall erkännas i kommissionens arbetsprogram eller i nationella program och årliga prestationsrapporter. [Ändr. 117]

2.  Åtgärder Insatser som certifierats med en spetskompetensstämpel, eller som uppfyller de kumulativa, jämförbara villkoren att [Ändr. 118]

a)  de har utvärderats i en inbjudan att lämna förslag inom ramen för instrumentet,

b)  de uppfyller minimikvalitetskraven i denna inbjudan att lämna förslag,

c)  de, på grund av budgetbegränsningar, inte finansieras inom ramen för denna inbjudan att lämna förslag,

får ta emot stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska socialfonden+ eller Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, i enlighet med artikel 67.5 i förordning (EU) .../... [förordningen om gemensamma bestämmelser] och artikel 8 i förordning (EU) .../... [finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken] unionens strukturfonder, förutsatt att åtgärderna är förenliga med målen för programmet i fråga. Reglerna för den fond eller det instrument som tillhandahåller stöd ska tillämpas. [Ändr. 119]

Avsnitt 5

Övervakning, rapportering och utvärdering

Underavsnitt 1

Gemensamma bestämmelser

Artikel 25

Övervakning och rapportering

1.  I enlighet med rapporteringskraven i artikel 43.3 h i iii 41.3 h i iii i budgetförordningen ska kommissionen minst en gång per år informera Europaparlamentet och rådet om prestationerna i enlighet med bilaga V. [Ändr. 120]

2.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 29 för att ändra bilaga V i syfte att göra nödvändiga anpassningar av den prestationsinformation som ska lämnas till Europaparlamentet och rådet.

3.  Indikatorer för rapportering om instrumentets framsteg mot att uppnå målen för denna förordning fastställs i bilaga VIII. För outputindikatorer ska utgångsvärdet fastställas till noll. Delmålen för 2024 och målen för 2029 ska vara kumulativa. Vad gäller resurser under delad förvaltning ska de gemensamma indikatorerna användas. På begäran ska de uppgifter som kommissionen mottagit i fråga om output- och resultatindikatorer göras tillgängliga för Europaparlamentet och rådet. [Ändr. 121]

4.  Systemet för prestationsrapportering ska säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och resultat samlas in effektivt, på ett ändamålsenligt sätt och i god tid. För detta ändamål ska proportionella rapporteringskrav ställas på mottagarna av unionens medel och, i förekommande fall, medlemsstaterna.

5.  För att säkerställa en effektiv bedömning av instrumentets framsteg i riktning mot att uppnå dess mål, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 29 med avseende på att ändra bilaga VIII för att se över och komplettera indikatorerna, om det anses nödvändigt, och att komplettera denna förordning med bestämmelser om inrättandet av en ram för övervakning och utvärdering, inbegripet information som ska tillhandahållas av medlemsstaterna.

5a.  Vad gäller resurser under delad förvaltning ska övervakning och rapportering grundas på de interventionstyper som fastställs i bilaga VI till denna förordning. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 29 för att komma till rätta med oförutsedda eller nya omständigheter eller säkerställa det effektiva genomförandet av finansieringen. [Ändr. 122]

5b.  Kommissionen ska särskilt uppmärksamma övervakningen av åtgärder som vidtas av, i eller i förhållande till tredjeländer, i enlighet med artiklarna 5, 12.10 och 12.11. [Ändr. 123]

Artikel 26

Utvärdering

1.  Kommissionen ska genomföra en halvtidsutvärdering och en efterhandsutvärdering senast den 31 december 2024 lägga fram en halvtidsutvärdering av genomförandet av denna förordning, inbegripet av de åtgärder som vidtas inom ramen för detta instrument. I halvtidsutvärderingen ska fondens ändamålsenlighet, effektivitet, förenklingar och flexibilitet granskas. Den ska mer specifikt innehålla en bedömning av [Ändr. 124]

a)  framstegen mot att uppnå målen för denna förordning, med beaktande av alla relevanta uppgifter som finns att tillgå, särskilt de årliga prestationsrapporter som medlemsstaterna lämnar in i enlighet med artikel 30 samt de output- och resultatindikatorer som anges i bilaga VIII, [Ändr. 125]

b)  det europeiska mervärdet av de åtgärder och insatser som genomförs inom ramen för detta instrument, [Ändr. 126]

c)  bidrag från instrumentet för att hantera befintliga och framväxande utmaningar vid de yttre gränserna, utveckla den gemensamma viseringspolitiken och använda instrumentet för att ta itu med de brister som konstaterats i utvärderingsmekanismen för Schengen och sårbarhetsanalysen, [Ändr. 127]

d)  den fortsatta relevansen i och lämpligheten hos de genomförandeåtgärder som anges i bilaga II och de åtgärder som anges i bilaga III, [Ändr. 128]

e)  komplementariteten och enhetligheten mellan de åtgärder som stöds av detta instrument och det stöd som ges genom andra unionsfonder. [Ändr. 129]

Halvtidsutvärderingen ska ta hänsyn till resultaten av efterhandsutvärderingar av den långsiktiga verkan av det tidigare instrumentet för ekonomiskt stöd för förvaltningen av de yttre gränserna och den gemensamma viseringspolitiken, som är en del av Fonden för inre säkerhet för perioden 2014–2020. [Ändr. 130]

1a.  Senast den 31 januari 2030 ska kommissionen genomföra en efterhandsutvärdering. Senast samma dag ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet lämna in en utvärderingsrapport. Efterhandsutvärderingen ska innehålla en bedömning av de faktorer som anges i punkt 1. I det avseendet ska instrumentets långsiktiga verkningar utvärderas för att man ska kunna fatta beslut om att eventuellt förlänga eller ändra en senare fond. [Ändr. 131]

2.  Halvtidsutvärderingen och efterhandsutvärderingen ska genomföras i så god tid att de kan användas i beslutsprocessen i enlighet med den tidtabell som anges i artikel 4014 i denna förordning (EU) .../... [förordningen om gemensamma bestämmelser]. [Ändr. 132]

2a.  Kommissionen ska i sin halvtidsöversyn och efterhandsutvärdering särskilt uppmärksamma utvärderingen av åtgärder som vidtagits av, i eller i förhållande till tredjeländer i enlighet med artiklarna 5, 12.10 och 12.11. [Ändr. 133]

Underavsnitt 2

Regler för delad förvaltning

Artikel 27

Årliga prestationsrapporter

1.  Senast den 15 februari 2023, och senast samma datum varje efterföljande år till och med 2031, ska medlemsstaterna till kommissionen överlämna en årlig prestationsrapport i enlighet med artikel 36.6 i förordning (EU) ..../... [förordningen om gemensamma bestämmelser]. Den rapport som lämnas in 2023 ska omfatta genomförandet av det program som genomförts till och med den 30 juni 2022. Medlemsstaterna ska offentliggöra dessa rapporter på en särskild webbplats och översända dem till Europaparlamentet och till rådet. [Ändr. 134]

2.  Den årliga prestationsrapporten ska särskilt innehålla uppgifter om

a)  framstegen med att genomföra programmet och att uppnå delmålen och målen, med hänsyn till de senaste kumulativa uppgifter som krävs enligt artikel 37 i förordning (EU) ..../... [förordningen om gemensamma bestämmelser] översänts till kommissionen, [Ändr. 135]

aa)  En uppdelning av den årliga redovisningen för det nationella programmet efter återbetalning, förhandsfinansiering till slutliga stödmottagare och faktiska utgifter. [Ändr. 136]

b)  eventuella problem som påverkar programmets prestation och de åtgärder som vidtagits för att lösa dem, inbegripet motiverade yttranden från kommissionen med avseende på ett överträdelseförfarande enligt artikel 258 i EUF-fördraget, [Ändr. 137]

c)  komplementaritet, samordning och enhetlighet mellan de åtgärder som får stöd från instrumentet och det stöd som ges genom andra unionsfonder, särskilt unionens externa finansieringsinstrument och andra som tillhandahåller finansiering i eller i förhållande till tredjeländer, [Ändr. 138]

d)  programmets bidrag till genomförandet av relevanta delar av unionens regelverk och handlingsplaner,

da)  efterlevnad av kraven i fråga om grundläggande rättigheter, [Ändr. 139]

e)  genomförandet av kommunikations- och synlighetsåtgärder,

f)  uppfyllandet av de nödvändiga villkoren och tillämpningen av dem under hela programperioden.

fa)  genomförandet av projekt i eller i förhållande till tredjeländer. [Ändr. 140]

3.  Kommissionen kan lämna synpunkter på den årliga prestationsrapporten inom två månader efter dagen för mottagandet. Om kommissionen inte lämnar synpunkter inom denna tidsfrist ska rapporterna anses vara godkända. När den årliga prestationsrapporten godkänts ska kommissionen tillgängliggöra en sammanfattning av den för Europaparlamentet och rådet, och ska offentliggöra sammanfattningen av den årliga prestationsrapporten på en särskild webbplats. [Ändr. 141]

4.  I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna artikel ska kommissionen anta en genomförandeakt för att fastställa mallen för den årliga prestationsrapporten. Denna genomförandeakt ska antas enligt det rådgivande förfarande som avses i artikel 30.2.

Artikel 28

Övervakning och rapportering

1.  Övervakning och rapportering i enlighet med avdelning IV i förordning (EU) ..../... [förordningen om gemensamma bestämmelser] ska grundas på de interventionstyper som fastställs i tabellerna 1, 2 och 3 i bilaga VI. För att hantera oförutsedda eller nya omständigheter eller för att säkerställa ett effektivt genomförande av finansieringen ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter för att ändra bilaga VI i enlighet med artikel 29.

2.  De gemensamma indikatorerna ska användas i enlighet med artiklarna 12.1, 17 och 37 i förordning (EU) ..../... [förordningen om gemensamma bestämmelser]. [Ändr. 142]

KAPITEL III

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 29

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 8, 12, 15, 25 och 28 ska ges till kommissionen till och med den 31 december 2028. [Ändr. 143]

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 8, 12, 15, 25 och 28 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet ska träda i kraft dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten i delegerade akter som redan har trätt i kraft. [Ändr. 144]

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 8, 12, 15, 25 och 28 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 145]

Artikel 30

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av en samordningskommitté för Asyl- och migrationsfonden, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.  Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt. Detta ska inte tillämpas på den genomförandeakt som avses i artikel 27.4. [Ändr. 146]

Artikel 31

Övergångsbestämmelser

1.  Denna förordning ska inte påverka fortsatt genomförande eller ändringar av de berörda åtgärderna inom ramen för instrumentet för yttre gränser och visering, som inrättades som en del av Fonden för inre säkerhet för perioden 2014–2020 genom förordning (EU) nr 515/2014, och som ska fortsätta att tillämpas på de berörda åtgärderna fram till dess att de avslutas.

2.  Finansieringsramen för instrumentet får också omfatta de utgifter för tekniskt och administrativt bistånd som är nödvändiga för att säkerställa övergången mellan instrumentet och de åtgärder som antagits inom ramen för föregångaren, dvs. det instrument för yttre gränser och visering som inrättades som en del av Fonden för inre säkerhet för perioden 2014–2020 genom förordning (EU) nr 515/2014.

Artikel 32

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2021.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Kriterier för tilldelning av medel till program under delad förvaltning

1.  De tillgängliga medel som avses i artikel 10 ska fördelas mellan medlemsstaterna enligt följande:

a)  Varje medlemsstat ska motta ett fast belopp på 5 000 000 EUR från instrumentet endast i början av programperioden.

b)  Ett belopp på 157 200 000 EUR tilldelas Litauen för den särskilda transiteringsordningen endast i början av programperioden.

c)  Resterande medel som avses i artikel 10 ska fördelas på grundval av följande kriterier:

30 % till de yttre landgränserna.

35 % till de yttre sjögränserna.

20 % till flygplatser.

15 % till konsulat.

2.  De medel som finns tillgängliga under punkt 1 c för de yttre land- och sjögränserna ska fördelas mellan medlemsstaterna enligt följande:

a)  70 % i förhållande till de yttre land- och sjögränsernas längd som, med hjälp av ett viktningssystem som fastställs i enlighet med punkt 11, kommer att beräknas för varje enskilt avsnitt enligt definitionen i förordning (EU) nr 1052/2013(56).

b)  30 % i förhållande till arbetsbördan vid deras yttre land- och sjögränser, såsom den fastställts i enlighet med punkt 7 a.

3.  Den viktning som avses i punkt 2 a ska fastställas av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån i enlighet med punkt 11.

4.  De medel som är tillgängliga för flygplatser enligt punkt 1 c ska fördelas mellan medlemsstaterna i förhållande till arbetsbördan vid deras flygplatser, såsom den fastställts i enlighet med punkt 7 b.

5.  De medel som är tillgängliga för konsulat enligt punkt 1 c ska fördelas mellan medlemsstaterna på följande sätt:

a)  50 % i förhållande till det antal konsulat (med undantag av honorärkonsulat) medlemsstaterna har i de länder som förtecknas i bilaga I till rådets förordning (EG) nr 539/2001(57).

b)  50 % i förhållande till arbetsbördan när det gäller förvaltningen av viseringspolitiken vid medlemsstaternas konsulat i de länder som förtecknas i bilaga I till rådets förordning (EG) nr 539/2001, såsom den fastställts i enlighet med punkt 7 c i denna bilaga.

6.  Vid fördelningen av medel enligt punkt 1 c ska ”yttre sjögränser” avse den yttre gränsen för medlemsstaternas territorialhav enligt definitionen i artiklarna 4–16 i Förenta nationernas havsrättskonvention. I fall där det krävs regelbundna insatser över stora avstånd för att förhindra olaglig irreguljär invandring eller olaglig inresa, ska begreppet dock avse den yttre gränsen för områden med hög hotnivå. Definitionen av ”yttre sjögränser” i detta hänseende ska fastställas med beaktande av de operativa uppgifter som lämnats in av de berörda medlemsstaterna under de senaste två åren. Denna definition ska användas uteslutande vid tillämpningen av denna förordning. [Ändr. 147]

7.  För den inledande tilldelningen av medel ska bedömningen av arbetsbördan grundas på det senaste tillgängliga genomsnittet av de föregående 36 månaderna vid den tidpunkt då förordningen börjar tillämpas. För halvtidsöversynen ska bedömningen av arbetsbördan grundas på det senaste tillgängliga genomsnittet av de föregående 36 månaderna vid tidpunkten för halvtidsöversynen 2024. Bedömningen av arbetsbördan ska grundas på följande faktorer:

a)  Vid de yttre land- och sjögränserna:

1.  7060 % i förhållande till antalet passager av de yttre gränserna vid godkända gränsövergångsställen. [Ändr. 148]

2.  3020 % i förhållande till antalet tredjelandsmedborgare som nekats inresa vid de yttre gränserna. [Ändr. 149]

2a.  20 % för det antal personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd eller som omfattas av en sådan ansökan som familjemedlem och fått sin ansökan behandlad enligt det gränsförfarande som avses i artikel 43 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU(58). [Ändr. 150]

b)  Vid flygplatser:

1.  70 % i förhållande till antalet passager av de yttre gränserna vid godkända gränsövergångsställen.

2.  30 % i förhållande till antalet tredjelandsmedborgare som nekats inresa vid de yttre gränserna.

c)  Vid konsulat:

Antalet ansökningar om visering för kortare vistelse eller flygplatstransitering.

8.  Referensvärdet för det antal konsulat som avses i punkt 5 a ska beräknas i enlighet med den information som finns i bilaga 28 till kommissionens beslut K(2010) 1620 av den 19.3.2010 om införande av en handledning för handläggning av viseringsansökningar och ändring av utfärdade viseringar.

Om en medlemsstat inte har lämnat den berörda statistiken ska de senaste tillgängliga uppgifterna för den medlemsstaten användas. Om det inte finns tillgängliga uppgifter för en medlemsstat, eller om en medlemsstat två år i rad underlåter att tillhandahålla sådan information, ska referensvärdet vara noll. [Ändr. 151]

9.  Det referensvärde för arbetsbördan som avses

a)  i punkt 7 a 1 och 7 b 1 ska vara den senaste statistik som medlemsstaterna har tillhandahållit i enlighet med unionslagstiftningen,

b)  i punkt 7 a 2 och 7 b 2 ska vara den senaste statistik som kommissionen (Eurostat) har tagit fram på grundval av uppgifter som medlemsstaterna har tillhandahållit i enlighet med unionslagstiftningen,

c)  i punkt 7 c ska vara den senaste viseringsstatistik som offentliggjorts av kommissionen i enlighet med artikel 46 i viseringskodexen(59).

d)  Om en medlemsstat inte har lämnat den berörda statistiken ska de senaste tillgängliga uppgifterna för den medlemsstaten användas. Om det inte finns tillgängliga uppgifter för en medlemsstat, eller om en medlemsstat två år i rad underlåter att tillhandahålla sådan information, ska referensvärdet vara noll. [Ändr. 152]

10.  Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån ska tillhandahålla kommissionen en rapport om fördelningen av medel i fråga om yttre land- och sjögränser och flygplatser, som avses i punkt 1 c. Kommissionen ska offentliggöra rapporten. [Ändr. 153]

11.  För den inledande tilldelningen ska det i den rapport som avses i punkt 10 fastställas en genomsnittlig hotnivå för påverkansgrad vid varje gränsavsnitt på grundval av det senaste tillgängliga genomsnittet av de föregående 36 månaderna vid den tidpunkt då förordningen börjar tillämpas. För halvtidsöversynen ska det i den rapport som avses i punkt 10 fastställas en genomsnittlig hotnivå för påverkansgrad vid varje gränsavsnitt på grundval av det senaste tillgängliga genomsnittet av de föregående 36 månaderna vid tidpunkten för halvtidsöversynen 2024. Följande specifika viktningsfaktorer ska fastställas per avsnitt med hjälp av de hotnivåer som definieras i förordning (EU) nr 1052/2013: [Ändr. 154]

a)  Faktor 0,5 för låg hotnivå påverkansgrad. [Ändr. 155]

b)  Faktor 3 för medelhög hotnivå påverkansgrad. [Ändr. 156]

c)  Faktor 5 för hög hotnivå påverkansgrad. [Ändr. 157]

d)  Faktor 8 för kritiskt hög hotnivå. [Ändr. 158]

BILAGA II

Genomförandeåtgärder

1.  Instrumentet ska bidra till det särskilda mål som fastställs i artikel 3.2 a genom att fokusera på följande genomförandeåtgärder:

a)  Förbättra gränskontrollen i den mening som avses i artikel 4 a i förordning (EU) 2016/1624 genom att

i.  stärka kapaciteten att utföra kontroller och övervakning vid de yttre gränserna, däribland åtgärder för att underlätta laglig gränspassage och, vid behov, åtgärder med anknytning till att förebygga och upptäcka gränsöverskridande brottslighet, såsom smuggling av migranter, människohandel och terrorism, samt åtgärder som rör hänvisning av personer som behöver, eller önskar ansöka om, internationellt skydd, [Ändr. 159]

ii.  stödja sök- och räddningsinsatser i samband med sjögränsövervakning, [Ändr. 160]

iii.  vidta tekniska och operativa åtgärder inom Schengenområdet i anknytning till gränskontroll, under förutsättning att sådana åtgärder inte äventyrar den fria rörligheten, [Ändr. 161]

iv.  utföra analys av risker för den inre säkerheten och analys av hot som kan påverka säkerheten vid de yttre gränserna och hur de fungerar,

v.  inom tillämpningsområdet för denna förordning, stödja medlemsstater som står inför ett befintligt eller potentiellt oproportionerligt migrationstryck vid EU:s yttre gränser, en nödsituation som avses i artikel 23, även genom teknisk och operativ förstärkning samt genom utplacering av stödgrupper för migrationshantering i hotspot-områden. [Ändr. 162]

b)  Vidareutveckla den europeiska gräns- och kustbevakningen, genom Utveckla gemensam kapacitetsuppbyggnad, gemensam upphandling, inrättande av gemensamma standarder och andra åtgärder för att rationalisera samarbetet och samordningen mellan bland medlemsstaterna och i syfte att vidareutveckla Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån. [Ändr. 163]

c)  Förbättra samarbetet på nationell nivå mellan de nationella myndigheter som ansvarar för gränskontroll eller för uppgifter som utförs vid gränserna, och på EU-nivå mellan medlemsstaterna, eller mellan medlemsstaterna, å ena sidan, och EU:s berörda organ, kontor och eller byråer, däribland byråer eller tredjeländer, med ansvar för yttre åtgärder, å den andra. [Ändr. 164]

d)  Säkerställa en enhetlig tillämpning av unionens regelverk om yttre gränser, bland annat genom att fullfölja rekommendationerna från kvalitetskontrollmekanismer såsom utvärderingsmekanismen för Schengenregelverket i enlighet med rådets förordning (EU) nr 1053/2013, sårbarhetsanalyser i enlighet med förordning (EU) 2016/1624 och nationella kvalitetskontrollmekanismer.

e)  Inrätta, driva och underhålla de storskaliga it-system som redan omfattas av unionsrätten på området gränsförvaltning, inbegripet interoperabilitet mellan dessa it-system och deras kommunikationsinfrastruktur, samt åtgärder för att förbättra uppgifternas kvalitet och tillhandahållandet av information. [Ändr. 165]

ea)  Öka förmågan att bistå personer i sjönöd, särskilt genom att stödja sök- och räddningsinsatser. [Ändr. 166]

eb)  Stödja sök- och räddningsinsatser i samband med sjögränsövervakning. [Ändr. 167]

2.  Instrumentet ska bidra till det särskilda mål som fastställs i artikel 3.2 b genom att fokusera på följande genomförandeåtgärder:

a)  Tillhandahålla viseringssökande effektiva och kundvänliga tjänster, samtidigt som man upprätthåller viseringsförfarandets säkerhet och integritet, med särskilt avseende på sårbara personer och barn. [Ändr. 168]

aa)  Stödja medlemsstaten med utfärdande av viseringar, däribland viseringar med begränsad territoriell giltighet som utfärdas av humanitära skäl, av hänsyn till nationella intressen eller på grund av internationella åtaganden samt för personer som omfattas av ett av unionens program för vidarebosättning eller omplacering, och med att vara i fullständig överensstämmelse med unionens regelverk om viseringar. [Ändr. 169]

b)  Säkerställa en enhetlig tillämpning av unionens regelverk om viseringar, inbegripet vidareutveckling och modernisering av den gemensamma viseringspolitiken.

c)  Utveckla olika former av samarbete mellan medlemsstaterna vid handläggningen av viseringar.

d)  InrättaUppdatera, driva och underhålla storskaliga it-system med anknytning till den gemensamma viseringspolitiken, inbegripet interoperabilitet mellan dessa it-system och deras kommunikationsinfrastruktur. [Ändr. 170]

BILAGA III

Tillämpningsområde för stödet

1.  Inom ramen för det särskilda mål som anges i artikel 3.2 a ska instrumentet framför allt stödja följande åtgärder:

a)  Infrastruktur, byggnader, system och tjänster som krävs vid gränsövergångsställen, i hotspot-områden och för gränsövervakning mellan gränsövergångsställen, för att förebygga och bekämpa otillåten gränspassage, olaglig irreguljär invandring och gränsöverskridande brottslighet vid de yttre gränserna och för att garantera smidiga flöden för resenärer med legitima syften och en effektiv hantering av migrationsströmmar, inbegripet åtgärder som rör hänvisning av personer som behöver, eller önskar ansöka om, internationellt skydd, samtidigt som en värdig behandling av de berörda personerna säkerställs under alla omständigheter. [Ändr. 171]

b)  Operativ utrustning, bland annat transportmedel, och kommunikationssystem som krävs för effektiv och säker gränskontroll, i förekommande fall i enlighet med standarder som utvecklats av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån.

c)  Utbildning på området eller bidrag till utvecklingen av den europeiska integrerade gränsförvaltningen, med beaktande av operativa behov och, riskanalys och utmaningar fastställda i landsspecifika rekommendationer, och i full överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna. [Ändr. 172]

d)  Utplacering av gemensamma sambandsmän till tredjeländer enligt definitionen i förordning (EU) ..../... [nya förordningen om sambandsmän] och utplacering av gränskontrolltjänstemän och andra relevanta experter till medlemsstater eller från en medlemsstat till ett tredjeland, förstärkning av samarbetet och den operativa kapaciteten hos de olika nätverken av experter eller sambandsmän, samt utbyte av bästa praxis och ökning av de europeiska nätverkens kapacitet att bedöma, främja, stödja och utveckla unionens politik. [Ändr. 173]

e)  Studier, pilotprojekt och andra relevanta åtgärder som syftar till att genomföra eller utveckla den europeiska integrerade gränsförvaltningen, bland annat åtgärder vars syfte är att utveckla den europeiska gräns- och kustbevakningen, såsom gemensam kapacitetsuppbyggnad, gemensam upphandling, fastställande av gemensamma standarder och andra åtgärder för att rationalisera samarbetet och samordningen mellan Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och medlemsstaterna, samt åtgärder som hör samman med hänvisning av personer som behöver, eller önskar ansöka om, internationellt skydd. [Ändr. 174]

f)  Åtgärder för utveckling av innovativa metoder eller införande av ny teknik som har förutsättningar att kunna överföras till andra medlemsstater, särskilt med användning av resultaten av säkerhetsforskningsprojekt om Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, i enlighet med artikel 37 i förordning (EU) 2016/1624, har fastställt att sådan användning bidrar till utvecklingen av den europeiska gräns- och kustbevakningens operativa kapacitet. Denna typ av innovativa metoder och ny teknik ska till fullo respektera de grundläggande rättigheterna och rätten till skydd av personuppgifter. [Ändr. 175]

g)  Förberedande åtgärder, övervakande, administrativ och teknisk verksamhet som krävs för att genomföra politiken för de yttre gränserna, inbegripet att stärka förvaltningen av Schengenområdet genom att utveckla och genomföra den utvärderingsmekanism som inrättats genom förordning (EU) nr 1053/2013 för att kontrollera tillämpningen av Schengenregelverket och kodexen om Schengengränserna, bland annat utgifter för tjänsteresor för experter från kommissionen och medlemsstaterna som deltar i besök på platsen samt åtgärder för att följa rekommendationer som utfärdats efter sårbarhetsanalyser som Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån har gjort i enlighet med förordning (EU) 2016/1624. [Ändr. 176]

ga)   Åtgärder för att förbättra kvaliteten på uppgifter som lagras i it-systemen på viserings- och gränsområdet och förbättra utövandet av den registrerades rätt till information, tillgång till, rättelse, radering och begränsning av uppgiftsbehandlingen inom ramen för åtgärder som omfattas av detta instrument. [Ändr. 208]

h)  Identifiering, fingeravtryckstagning, registrering, säkerhetskontroll, utfrågning, tillhandahållande av information, hälso- och sårbarhetsundersökning och, vid behov, hälso- och sjukvård samt i tillämpliga fall slussande av tredjelandsmedborgare till lämpligt förfarande asylförfarande vid de yttre gränserna, i synnerhet i hotspot-områden. [Ändr. 177]

i)  Åtgärder som syftar till att öka medvetenheten om politiken för de yttre gränserna bland berörda parter och allmänheten, bland annat genom information utåt om unionens politiska prioriteringar.

j)  Utveckling av statistiska verktyg, metoder och indikatorer, med vederbörlig hänsyn till principen om icke-diskriminering. [Ändr. 178]

k)  Driftsstöd för genomförande av den europeiska integrerade gränsförvaltningen.

ka)  Utbyte av bästa praxis och sakkunskap, bland annat med avseende på skyddet av de grundläggande rättigheterna i samband med de olika delarna av gränskontrollen och, särskilt när det gäller identifiering, omedelbar hjälp och hänvisning till skyddstjänster för utsatta personer. [Ändr. 179]

kb)  Åtgärder för utveckling, övervakning och utvärdering av strategier och förfaranden, inbegripet tillämpning av gemensamma statistiska verktyg, metoder och indikatorer för att mäta framsteg och bedöma den politiska utvecklingen. [Ändr. 180]

2.  Inom ramen för det särskilda mål som anges i artikel 3.2 b ska instrumentet framför allt stödja följande:

a)  Infrastruktur och byggnader som krävs för handläggningen av viseringsansökningar och konsulärt samarbete, inklusive säkerhetsåtgärder, liksom andra åtgärder som syftar till att förbättra servicekvaliteten för dem som ansöker om visering.

b)  Operativ utrustning och kommunikationssystem som krävs för handläggningen av viseringsansökningar och konsulärt samarbete.

c)  Utbildning av konsulär personal och andra anställda som arbetar med den gemensamma viseringspolitiken och konsulärt samarbete, inbegripet, där så är lämpligt, om överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna. [Ändr. 181]

d)  Utbyte av bästa praxis och expertis, bland annat genom utplacering av experter, samt ökning av de europeiska nätverkens kapacitet att bedöma, främja, stödja och vidareutveckla unionens politik och mål., även när det gäller skyddet av de grundläggande rättigheterna när det gäller identifiering, omedelbart stöd och hänvisning till skyddstjänster för utsatta personer [Ändr. 182]

e)  Studier, pilotprojekt och andra relevanta åtgärder, såsom åtgärder som syftar till att förbättra kunskaperna genom analyser, övervakning och utvärdering.

f)  Åtgärder för utveckling av innovativa metoder eller införande av ny teknik som har förutsättningar att kunna överföras till andra medlemsstater, särskilt projekt som syftar till att testa och validera resultatet av EU-finansierade forskningsprojekt.

g)  Förberedande åtgärder, övervakande, administrativ och teknisk verksamhet, inbegripet de som är avsedda att stärka förvaltningen av Schengenområdet genom att utveckla och genomföra den utvärderingsmekanism som inrättats genom förordning (EU) nr 1053/2013 för att kontrollera tillämpningen av Schengenregelverket, inklusive utgifter för tjänsteresor för experter från kommissionen och medlemsstaterna som deltar i besök på platsen. [Ändr. 183]

h)  Medvetandehöjande åtgärder om viseringspolitik bland berörda parter och allmänheten, bland annat genom information utåt om unionens politiska prioriteringar.

i)  Utveckling av statistiska verktyg, metoder och indikatorer, med iakttagande av principen om icke-diskriminering och rätten till skydd av personuppgifter. [Ändr. 184]

j)  Driftsstöd för genomförande av den gemensamma viseringspolitiken, med vederbörlig hänsyn till principen om icke-diskriminering. [Ändr. 185]

ja)  Stödja medlemsstaten med utfärdande av viseringar, däribland viseringar med begränsad territoriell giltighet som utfärdas av humanitära skäl, av hänsyn till nationella intressen eller på grund av internationella åtaganden samt för personer som omfattas av ett av unionens program för vidarebosättning eller omplacering, och med att vara i fullständig överensstämmelse med unionens regelverk om viseringar. [Ändr. 186]

3.  Inom ramen för det politiska mål som anges i artikel 3.1 ska instrumentet framför allt stödja följande:

a)  Infrastruktur och byggnader som krävs för hysande av storskaliga it-system och tillhörande kommunikationsinfrastrukturkomponenter.

b)  Utrustning och kommunikationssystem som behövs för att säkerställa att storskaliga it-system fungerar som de ska.

c)  Utbildning och kommunikation i samband med storskaliga it-system.

d)  Utveckling och uppgradering av storskaliga it-system.

e)  Studier, koncepttest, pilotprojekt och andra relevanta insatser som rör implementering av storskaliga it-system, även deras interoperabilitet.

f)  Åtgärder för utveckling av innovativa metoder eller införande av ny teknik som har förutsättningar att kunna överföras till andra medlemsstater, särskilt projekt som syftar till att testa och validera resultatet av EU-finansierade forskningsprojekt.

g)  Utveckling av statistiska verktyg, metoder och indikatorer för storskaliga it-system på området visering och gränser, med iakttagande av principen om icke-diskriminering och rätten till skydd av personuppgifter. [Ändr. 187]

ga)  Åtgärder för att förbättra uppgifternas kvalitet och utövandet av den registrerades rätt till information, tillgång till, rättelse, radering och begränsning av behandlingen av hans eller hennes personuppgifter. [Ändr. 188]

h)  Driftsstöd för implementeringen av storskaliga it-system.

BILAGA IV

Åtgärder som berättigar till en högre samfinansieringssats i enlighet med artiklarna 11.3 och 12.14

1.  Förvärv av operativ utrustning genom gemensam upphandling med Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, för att ställa den till Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns förfogande för dess operativa verksamhet i enlighet med artikel 39.14 i förordning (EU) 2016/1624.

2.  Åtgärder som stöder samarbetet mellan organ i en medlemsstat och ett angränsande tredjeland med vilket EU delar en gemensam land- eller sjögräns.

3.  Vidareutveckling av den europeiska gräns- och kustbevakningen, genom Utveckling av gemensam kapacitetsuppbyggnad, gemensam upphandling, inrättande av gemensamma standarder och andra åtgärder för att rationalisera samarbetet och samordningen mellan bland medlemsstaterna och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, i syfte att vidareutveckla Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån enlighet med punkt 1 b i bilaga II. [Ändr. 189]

4.  Gemensam utplacering av sambandsmän för invandring i enlighet med bilaga III.

5.  Åtgärder för att förbättra identifieringen av offer för människohandel och öka det gränsöverskridande samarbetet för att upptäcka människohandlare inom ramen för gränskontroll, inbegripet genom att utveckla och stödja skydds- och hänvisningsmekanismer. [Ändr. 190]

5a.  Utveckling av integrerade system för skydd av barn vid de yttre gränserna och politik för migrerande barn i allmänhet, bland annat genom tillräcklig utbildning för personalen och utbyte av god praxis mellan medlemsstaterna. [Ändr. 191]

6.  Åtgärder för att införa, överföra, testa och validera ny metodik eller teknik, inklusive pilotprojekt och uppföljningsåtgärder till unionsfinansierade projekt inom säkerhetsforskning, i enlighet med bilaga III för att förbättra kvaliteten på uppgifter som lagras i it-systemen på området visering och gränser och förbättra utövandet av den registrerades rätt till information, tillgång till, rättelse, radering och begränsning av uppgiftsbehandlingen inom ramen för åtgärder som omfattas av detta instrument. [Ändr. 209]

6a.  Åtgärder för identifiering av, omedelbar hjälp till och hänvisning till skyddstjänster för utsatta personer. [Ändr. 193]

7.  Åtgärder för att inrätta och sköta hotspot-områden i medlemsstater som står inför ett befintligt eller potentiellt exceptionellt och oproportionerligt migrationstryck.

8.  Vidareutveckling av formerna för samarbete mellan medlemsstaterna kring handläggning av viseringar, i enlighet med punkt 2 c i bilaga II.

9.  Ökning av medlemsstaternas konsulära närvaro eller representation i länder som omfattas av viseringskrav, i synnerhet i länder där ingen medlemsstat just nu är närvarande.

BILAGA V

Centrala prestationsindikatorer som avses i artikel 25.1

a)  Särskilt mål 1: Stödja en effektiv europeisk integrerad gränsförvaltning vid de yttre gränserna, som genomförs av den europeiska gräns- och kustbevakningen genom delat ansvar mellan Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och de nationella myndigheter som ansvarar för gränsförvaltning, för att underlätta laglig gränspassage, förebygga och upptäcka olaglig irreguljär invandring och gränsöverskridande brottslighet samt för att på ett effektivt sätt hantera migrationsströmmarna. [Ändr. 194]

1.  Antal irreguljära gränspassager som upptäckts vid EU:s yttre gränser a) mellan gränsövergångsställena, och b) vid gränsövergångsställena.

Uppgiftskälla: Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån

2.  Antal personer som upptäckts använda förfalskade resehandlingar vid gränsövergångsställena.

Uppgiftskälla: Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån

2a.  Antal personer som ansökt om internationellt skydd vid gränsövergångsställena.

Uppgiftskälla: medlemsstaterna [Ändr. 195]

2b.  Antal personer som nekats inresa.

Uppgiftskälla: medlemsstaterna [Ändr. 196]

b)  Särskilt mål 2: Stödja den gemensamma viseringspolitiken för att säkerställa en mer harmoniserad strategi bland medlemsstaterna när det gäller utfärdande av viseringar och för att underlätta lagligt resande och förhindra migrations- och mildra säkerhetsrisker: [Ändr. 197]

1.  Antal personer som upptäckts använda förfalskade resehandlingar vid konsulat som understöds av fonden.

Uppgiftskälla: medlemsstaterna

1a.  Antal personer som ansökt om internationellt skydd vid medlemsstaternas konsulat.

Uppgiftskälla: medlemsstaterna [Ändr. 198]

2.  Genomsnittlig tid för beslut (och trender) i viseringsförfarandet.

Uppgiftskälla: medlemsstaterna

BILAGA VI

Interventionstyper

TABELL 1:   KODER FÖR INTERVENTIONSTYP

I.  Europeisk integrerad gränsförvaltning

001

In- och utresekontroller

002

Gränsövervakning – luftfartstillgångar

003

Gränsövervakning – landtillgångar

004

Gränsövervakning – sjöfartstillgångar

005

Gränsövervakning – automatiska gränsövervakningssystem

006

Gränsövervakning – övriga åtgärder

007

Tekniska och operativa åtgärder inom Schengenområdet i anknytning till gränskontroll

008

Situationsmedvetenhet och informationsutbyte

009

Riskanalys

010

Behandling av data och information

011

Hotspot-områden

011a

Åtgärder för identifiering och hänvisning av utsatta personer [Ändr. 199]

011b

Åtgärder för identifiering och hänvisning av personer som behöver, eller önskar ansöka om, internationellt skydd [Ändr. 200]

012

Utveckling av den europeiska gräns- och kustbevakningen

013

Samarbete mellan organ – nationell nivå

014

Samarbete mellan organ – EU-nivå

015

Samarbete mellan organ – med tredjeländer

016

Utplacering av gemensamma sambandsmän för invandring

017

Storskaliga it-system – Eurodac för gränsförvaltningsändamål

018

Storskaliga it-system – in- och utresesystemet

019

Storskaliga it-system – EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias)

020

Storskaliga it-system – Schengens informationssystem (SIS II)

021

Storskaliga it-system – interoperabilitet

022

Driftsstöd – integrerad gränsförvaltning

023

Driftsstöd – storskaliga it-system för gränsförvaltningsändamål

024

Driftsstöd – den särskilda transiteringsordningen

II.  Den gemensamma viseringspolitiken

001

Förbättrad handläggning av viseringsansökningar

002

Förbättrad effektivitet och säkerhet och en kundvänligare miljö vid konsulaten

003

Säkerhet/rådgivare för handlingar

004

Konsulärt samarbete

005

Konsulär täckning

006

Storskaliga it-system – Informationssystemet för viseringar (VIS)

007

Andra it-system för handläggning av viseringsansökningar

008

Driftsstöd – den gemensamma viseringspolitiken

009

Driftsstöd – storskaliga it-system för handläggning av viseringsansökningar

010

Driftsstöd – den särskilda transiteringsordningen

010a

Utfärdande av humanitära visum

 

III.  Tekniskt bistånd

001

Information och kommunikation

002

Förberedelser, genomförande, övervakning och kontroll

003

Utvärdering och studier, insamling av uppgifter

00003a

Uppgifternas kvalitet och de registrerades rätt till information, tillgång till, rättelse, radering och begränsning av behandlingen av deras personuppgifter [Ändr. 202]

004

Kapacitetsuppbyggnad

TABELL 2:   KODER FÖR ÅTGÄRDSTYP

001

Infrastrukturer och byggnader

002

Transportmedel

003

Annan operativ utrustning

004

Kommunikationssystem

005

It-system

006

Utbildning

007

Utbyte av bästa praxis – mellan medlemsstater

008

Utbyte av bästa praxis – med tredjeländer

009

Utplacering av experter

010

Studier, koncepttest, pilotprojekt och liknande

011

Kommunikationsverksamhet

012

Utveckling av statistiska verktyg, metoder och indikatorer

013

Spridning eller annan uppföljning av forskningsprojekt

TABELL 3:   KODER FÖR GENOMFÖRANDEMODELL

001

Särskild åtgärd

002

Bistånd i nödsituationer

003

Åtgärder som förtecknas i bilaga IV

004

Uppfyllande av rekommendationer från Schengenutvärdering

005

Uppfyllande av rekommendationer från sårbarhetsanalyser

006

Samarbete med tredjeländer

007

Åtgärder i tredjeländer

BILAGA VII

Stödberättigande åtgärder för driftsstöd

a)  Inom ramen för det särskilda mål som anges i artikel 3.2 a, ska driftsstödet täcka följande kostnader, förutsatt att de inte täcks av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån i samband med dess operativa verksamhet:

1.  Personalkostnader.

2.  Underhåll eller reparation av utrustning och infrastruktur.

3.  Servicekostnader, även i hotspot-områden inom denna förordnings tillämpningsområde. [Ändr. 203]

4.  Löpande kostnader för insatser.

En värdmedlemsstat i den mening som avses i artikel 2.5 i förordning (EU) 2016/1624 får använda driftsstöd för att täcka sina egna löpande kostnader för deltagandet i den operativa verksamhet som avses i artikel 2.5 i förordning (EU) 2016/1624 och som ingår i denna förordnings tillämpningsområde, eller för sin nationella gränskontrollverksamhet.

b)  Inom ramen för det särskilda mål som anges i artikel 3.2 b ska driftsstödet täcka följande:

1.  Personalkostnader, även för utbildning.

2.  Servicekostnader.

3.  Underhåll eller reparation av utrustning och infrastruktur.

4.  Kostnader som rör fastigheter, inklusive hyror och avskrivningar.

c)  Inom ramen för det politiska mål som anges i artikel 3.1 ska driftsstödet täcka följande:

1.  Personalkostnader, även för utbildning.

2.  Operativ förvaltning och underhåll av storskaliga it-system och deras kommunikationsinfrastruktur, inklusive interoperabilitet mellan systemen och hyra av säkra lokaler.

d)  Utöver ovanstående ska driftsstöd inom Litauens program tillhandahålla stöd i enlighet med artikel 16.1.

BILAGA VIII

Output- och resultatindikatorer som avses i artikel 25.3

a)  Särskilt mål 1: Stödja en effektiv europeisk integrerad gränsförvaltning vid de yttre gränserna, som genomförs av den europeiska gräns- och kustbevakningen genom delat ansvar mellan Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och de nationella myndigheter som ansvarar för gränsförvaltning, för att underlätta laglig gränspassage, förebygga och upptäcka olaglig irreguljär invandring och gränsöverskridande brottslighet samt för att på ett effektivt sätt hantera migrationsströmmarna. [Ändr. 204]

1.  Gränskontrollinfrastruktur, transportmedel och annan utrustning som finansieras genom medel från instrumentet:

–  antal nybyggda eller uppgraderade gränsövergångsställen av det totala antalet nybyggda eller uppgraderade gränsövergångsställen i den berörda medlemsstaten,

–  antal automatiska gränskontrollspärrar,

–  antal transportmedel – luftfart,

–  antal transportmedel – sjöfart,

–  antal transportmedel – land,

–  mängd utrustning som ställts till Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns förfogande,

–  mängd annan utrustning, varav mängd utrustning för inrättande, uppgradering eller upprätthållande av hotspot-områden för tillämpningen av denna förordning,

–  mängd multifunktionell utrustning som finansieras genom instrumentet.

2.  Antal specialiserade tjänster i tredjeländer som får stöd genom instrumentet

–  gemensamma sambandsmän, som avses i bilaga III,

–  andra specialiserade tjänster med anknytning till gränsförvaltning.

3.  Antal samarbetsprojekt eller samarbetskanaler som med stöd från instrumentet inrättats i medlemsstaterna mellan de nationella myndigheterna och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och som bidragit till utvecklingen av den europeiska gräns- och kustbevakningen.

4.  Mängd utrustning som använts vid Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns operativa verksamhet och som förvärvats med stöd från instrumentet, av den totala mängden utrustning som registrerats i Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns reserv för teknisk utrustning.

5.  Antal samarbetsprojekt eller samarbetskanaler som med stöd från instrumentet inrättats mellan nationella organ och Eurosurs nationella samordningscentral.

6.  Antal anställda som med stöd från instrumentet utbildats i aspekter som rör den integrerade gränsförvaltningen.

7.  Antal it-funktioner som utvecklats, implementerats, underhållits eller uppgraderats med stöd från instrumentet, även för interoperabilitetsändamål:

–  SIS II,

–  Etias,

–  in- och utresesystemet,

–  VIS för gränsförvaltningsändamål,

–  Eurodac för gränsförvaltningsändamål,

–  antal anslutningar mellan it-system och den europeiska sökportalen vilka finansierats med stöd från instrumentet,

–  andra storskaliga it-system inom denna förordnings tillämpningsområde.

8.  Antal rekommendationer som utfärdats efter Schengenutvärderingar i fråga om gränser och rekommendationer efter sårbarhetsanalyser vilka följts upp med stöd från instrumentet, av det totala antalet rekommendationer med ekonomiska konsekvenser.

b)  Särskilt mål 2: Stödja den gemensamma viseringspolitiken för att underlätta lagligt resande och förhindra migrations- säkerställa en mer harmoniserad strategi bland medlemsstaterna när det gäller utfärdande av viseringar och för att underlätta lagligt resande och mildra säkerhetsrisker: [Ändr. 205]

1.  Antal konsulat utanför Schengenområdet som upprättats eller uppgraderats med stöd från instrumentet, av medlemsstatens totala antal konsulat som upprättats eller uppgraderats utanför Schengenområdet.

2.  Antal anställda som utbildats och antal kurser som hållits i aspekter som rör den gemensamma viseringspolitiken med stöd från instrumentet.

3.  Antal it-funktioner som utvecklats, implementerats, underhållits eller uppgraderats med stöd från instrumentet, även för interoperabilitetsändamål:

–  VIS,

–  in- och utresesystemet,

–  andra storskaliga it-system inom denna förordnings tillämpningsområde.

4.  Antal samarbetsformer mellan medlemsstaterna som med stöd från instrumentet upprättats och uppgraderats för handläggning av viseringar:

–  gemensamma lokaler,

–  gemensamma ansökningscentrum,

–  representationer,

–  övrigt.

5.  Antal rekommendationer som utfärdats efter Schengenutvärderingar i fråga om den gemensamma viseringspolitiken vilka genomförts med stöd från instrumentet, som en andel av det totala antalet rekommendationer med ekonomiska konsekvenser.

6.  Antal länder som omfattas av viseringskrav och där antalet medlemsstater som har närvaro eller representeras har ökat med stöd från instrumentet.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2)EUT C [...], [...], s. [...].
(3)EUT C [...], [...], s. [...].
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 mars 2019.
(5)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 av den 14 september 2016 om en europeisk gräns- och kustbevakning och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 och upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 863/2007, rådets förordning (EG) nr 2007/2004 och rådets beslut 2005/267/EG (EUT L 251, 16.9.2016, s. 1).
(6)COM(2015)0240, 13.5.2015.
(7)http://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2016/12/15/euco-conclusions-final/
(8)Slutsatser från Europeiska rådets möte den 22–23 juni 2017.
(9)COM(2017)0794.
(10) Kommissionens uttalande av den 29 april 2017 om hanteringen av flödet av personer vid gränsen mellan Slovenien och Kroatien.
(11) Kommissionens rekommendation (EU) 2017/1804 av den 3 oktober 2017 om genomförandet av bestämmelserna i kodexen om Schengengränserna avseende tillfälligt återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna i Schengenområdet (EUT L 259, 7.10.2017, s. 25).
(12)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 515/2014 av den 16 april 2014 om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering och om upphävande av beslut nr 574/2007/EG (EUT L 150, 20.5.2014, s. 143).
(13)EUT L […], […], s. […].
(14)EUT L […], […], s. […].
(15)EUT L 144, 6.6.2007, s. 22.
(16)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 515/2014 av den 16 april 2014 om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering och om upphävande av beslut nr 574/2007/EG (EUT L 150, 20.5.2014, s. 143).
(17)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2226 av den 30 november 2017 om inrättande av ett in- och utresesystem för registrering av in- och utreseuppgifter och av uppgifter om nekad inresa för tredjelandsmedborgare som passerar medlemsstaternas yttre gränser, om fastställande av villkoren för åtkomst till in- och utresesystemet för brottsbekämpande ändamål och om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och förordningarna (EG) nr 767/2008 och (EU) nr 1077/2011 (EUT L 327, 9.12.2017, s. 20).
(18)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen) (EUT L 218, 13.8.2008, s. 60).
(19)COM(2016)073l, 16.11.2016.
(20)COM(2016)0272, 4.5.2016.
(21)COM(2016)0881, 0882 och 0883, 21.12.2016.
(22)COM(2017)0344, 29.6.2017.
(23)COM(2017)0794, 12.12.2017.
(24)EUCO 22/15 CO EUR 8 CONCL 3.
(25)Rådets förordning (EU) nr 1053/2013 av den 7 oktober 2013 om inrättande av en utvärderings- och övervakningsmekanism för kontroll av tillämpningen av Schengenregelverket (EUT L 295, 6.11.2013, s. 27).
(26)EUT L 236, 23.9.2003, s. 946.
(27)Rådets förordning (EG) nr 693/2003 av den 14 april 2003 om införande av ett särskilt dokument för förenklad transitering (FTD) och ett dokument för förenklad järnvägstransitering (FRTD) och om ändring av de gemensamma konsulära anvisningarna och den gemensamma handboken (EUT L 99, 17.4.2003, s. 8).
(28)Rådets förordning (EG) nr 694/2003 av den 14 april 2003 om en enhetlig utformning av de dokument för förenklad transitering (FTD) och dokument för förenklad järnvägstransitering (FRTD) som det föreskrivs om i förordning (EG) nr 693/2003 (EUT L 99, 17.4.2003, s. 15).
(29)EUT L […], […], s. […].
(30)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 av den 27 juni 2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå (EGT L 208, 5.8.2002, s. 1).
(31)Rådets förordning (EG) nr 768/2005 av den 26 april 2005 om inrättande av Gemenskapens kontrollorgan för fiske och om ändring av förordning (EEG) nr 2847/93 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken (EUT L 128, 21.5.2005, s. 1).
(32)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1052/2013 av den 22 oktober 2013 om inrättande av ett europeiskt gränsövervakningssystem (Eurosur) (EUT L 295, 6.11.2013, s. 11).
(33)EUT C [...], [...], s. [...].
(34)EUT C [...], [...], s. [...].
(35)EUT C […], […], s. […].
(36)Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).
(37)Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).
(38)Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).
(39)Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).
(40)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1939 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).
(41)Rådets beslut 2013/755/EU av den 25 november 2013 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen (ULT-beslutet) (EUT L 344, 19.12.2013, s. 1).
(42)Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning av den 13 april 2016, EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(43)EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(44)EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(45)EUT L 176, 10.7.1999, s. 36.
(46)Rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EGT L 176, 10.7.1999, s. 31).
(47)EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.
(48)Rådets beslut 2008/146/EG av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 27.2.2008, s. 1).
(49)EUT L 160, 18.6.2011, s. 21.
(50)Rådets beslut 2011/350/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, om avskaffande av kontroller vid de inre gränserna och om personers rörlighet (EUT L 160, 18.6.2011, s. 19).
(51)Rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 64, 7.3.2002, s. 20).
(52)EUT L […], […], s. […].
(53)EUT L […], […], s. […].
(54)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 77, 23.3.2016, s. 1).
(55) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (EUT L 345, 31.12.2003, s. 90).
(56)Förordning (EU) nr 1052/2013 av den 22 oktober 2013 om inrättande av ett europeiskt gränsövervakningssystem (Eurosur) (EUT L 295, 6.11.2013, s. 11).
(57)Rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav.
(58) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 29.6.2013, s. 60).
(59)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 15.9.2009, s. 1).


Inrättande av Fonden för inre säkerhet ***I
PDF 326kWORD 107k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Fonden för inre säkerhet (COM(2018)0472 – C8-0267/2018 – 2018/0250(COD))
P8_TA(2019)0177A8-0115/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0472),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 82.1, 84 och 87.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0267/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från budgetutskottet (A8-0115/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) .../… om inrättande av Fonden för inre säkerhet

P8_TC1-COD(2018)0250


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 82.1, 84 och 87.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  VärnandetDen nationella säkerheten omfattas visserligen av den inre säkerheten, som är en av medlemsstaternas behörigheter, medlemsstaternas exklusiva behörighet, men det krävs ändå samarbete och samordning på unionsnivå för att värna den. Den inre säkerheten är en gemensam uppgift till vilken som EU:s institutioner, berörda EU-organ och medlemsstaterna bör lämna gemensamma bidrag , med hjälp av den privata sektorn och det civila samhället, gemensamt bör bidra till. Under perioden 2015–2020 fastställde kommissionen, Europeiska unionens råd och Europaparlamentet gemensamma prioriteringar, vilka som anges i den europeiska säkerhetsagendan av den från april 2015(4) och som bekräftades av rådet i den förnyade strategin för inre säkerhet från juni 2015(5) och av Europaparlamentet och rådet i deras dess resolution från juli 2015(6), nämligen. Syftet med den gemensamma strategin var att tillhandahålla en strategisk ram för arbetet på unionsnivå på området inre säkerhet. I strategin fastställdes vad som främst måste åtgärdas för att garantera en ändamålsenlig unionsreaktion förebygga och bekämpa terrorism och förebygga radikalisering, även radikalisering säkerhetshot under perioden 2015–2020, nämligen att komma till rätta med terrorismen internet, och våldsbejakande extremism, intolerans och förebygga radikalisering diskriminering, störa den organiserade brottsligheten och bekämpa it-brottsligheten. [Ändr. 1]

(2)  I Romförklaringen, som undertecknades den 25 september mars 2017, bekräftade ledarna för 27 medlemsstater, Europeiska rådet, Europaparlamentet och Europeiska kommissionen sin beslutsamhet att verka för ett tryggt och säkert Europa, att bygga en union där alla medborgare känner sig trygga och kan röra sig fritt, där våra yttre gränser är säkra och där migrationspolitiken är effektiv, ansvarsfull och hållbar och respekterar internationella normer; ett Europa som är fast beslutet att bekämpa terrorism och organiserad brottslighet. [Ändr. 2]

(3)  Vid Europeiska rådets möte den 15 december 2016 efterlystes fortsatta resultat i fråga om interoperabiliteten mellan EU:s informationssystem och databaser. Vid Europeiska rådets möte den 23 juni 2017 underströks behovet av att förbättra interoperabiliteten mellan databaser, och den 12 december 2017 antog kommissionen ett förslag till förordning om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU:s informationssystem (polissamarbete och rättsligt samarbete, asyl och migration(7).

(4)  Unionens mål att säkerställa en hög säkerhetsnivå inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa enligt artikel 67.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) bör uppnås såväl genom åtgärder för förebyggande och bekämpning av brottslighet som genom åtgärder för samordning och samarbete mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och andra nationella myndigheter, inbegripet med andra berörda unionsorgan samt berörda tredjeländer och internationella organisationer.

(5)  För att uppnå detta mål bör åtgärder vidtas på unionsnivå till skydd för människor, offentliga platser och varor från kritisk infrastruktur mot de alltmer gränsöverskridande hoten och till stöd för det arbete som utförs av medlemsstaternas ansvariga myndigheter. Bland annat terrorism, grov och organiserad brottslighet, rörlig brottslighet, narkotikahandel olaglig handel med vapen och narkotika, korruption, penningtvätt, it-brottslighet, sexuellt utnyttjande, inbegripet av barn, människohandel, hybridhot samt kemiska, biologiska, radiologiska och olaglig vapenhandel nukleära hot utgör alltjämt en utmaning mot unionens inre säkerhet och inre marknad. [Ändr. 3]

(5a)  Fonden bör tillhandahålla ekonomiskt stöd för att hantera de utmaningar som uppstår till följd av den kraftiga ökningen av vissa typer av brott, till exempel betalningsbedrägerier, sexuellt utnyttjande av barn och olaglig handel med vapen, som begåtts via internet de senaste åren (”brott som möjliggörs av it-tekniken”). [Ändr. 4]

(6)  Finansieringen från unionens budget bör koncentreras till verksamhetsområden där unionens insatser kan ge ett mervärde jämfört med åtgärder som medlemsstaterna vidtar på egen hand. I enlighet med artiklarna 84 och 87.2 i EUF-fördraget bör finansieringen stödja åtgärder för att främja och stödja medlemsstaternas insatser på området förebyggande av brottslighet, gemensam utbildning och stöd till polissamarbete och rättsligt samarbete som omfattar samtliga behöriga myndigheter i medlemsstaterna och unionsorgan, särskilt med avseende på informationsutbyte, ökat operativt samarbete och stödinsatser för att stärka förmågan att bekämpa och förebygga brottslighet. Fondens medel får inte användas till driftskostnader och verksamhet med anknytning till medlemsstaternas väsentliga uppgifter avseende upprätthållandet av lag och ordning eller skyddet av den inre och nationella säkerheten på det sätt som avses i artikel 72 i EUF-fördraget. [Ändr. 5]

(7)  För att bevara Schengenområdet och hela EU:s inre marknad, och stärka dess funktion är medlemsstaterna sedan den 6 april 2017 skyldiga att mot relevanta databaser genomföra systematiska kontroller av EU-medborgare som passerar EU:s yttre gränser. Kommissionen har också utfärdat en rekommendation till medlemsstaterna om att bättre utnyttja poliskontroller och gränsöverskridande samarbete. Solidaritet mellan medlemsstaterna, klarhet kring arbetsfördelningen, respekt för de grundläggande rättigheterna och friheterna och rättsstatsprincipen samt en tydlig inriktning mot det globala perspektivet och den nödvändiga överensstämmelsen med säkerhetens yttre dimension är viktiga principer för unionens och medlemsstaternas insatser för att utveckla en effektiv och verklig säkerhetsunion. [Ändr. 6]

(8)  För att bidra till utvecklingen och genomförandet av en effektiv och verklig säkerhetsunion, som syftar till att säkerställa en hög nivå av inre säkerhet i hela Europeiska unionen, bör medlemsstaterna ges tillräckligt ekonomiskt stöd från unionen genom inrättande och förvaltande av en särskild fond för inre säkerhet (nedan kallad fonden).

(9)  Fonden bör genomföras i fullständig överensstämmelse med de värden som fastställs i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), de rättigheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och med unionens internationella åtaganden avseende mänskliga rättigheter. Denna förordning syftar särskilt till att säkerställa fullständig respekt för de grundläggande rättigheterna, såsom rätten till människans värdighet, rätten till liv, förbudet mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, rätten till skydd av personuppgifter, barnets rättigheter och rätten till ett effektivt rättsmedel. Den syftar även till att främja tillämpning av principen om icke-diskriminering. [Ändr. 7]

(10)  I enlighet med artikel 3 i (EU-fördraget bör fonden stödja verksamhet som säkerställer skyddet för barn mot våld, utnyttjande, exploatering och vanvård. Fonden bör även stödja skyddsåtgärder och bistånd till barn som är vittnen och brottsoffer, särskilt till ensamkommande barn eller barn som av andra anledningar behöver en förmyndare.

(10a)  Att öka medvetenheten hos brottsbekämpande personal i frågor som rör alla former av rasism, inbegripet antisemitism och antiziganism, är en viktig framgångsfaktor för den inre säkerheten. Medvetandehöjande utbildningsåtgärder för brottsbekämpande aktörer bör därför ingå i fondens tillämpningsområde, i syfte att öka kapaciteten för att bygga upp förtroende på lokal nivå. [Ändr. 8]

(11)  I enlighet med de gemensamma prioriteringar som fastställts på unionsnivå för att garantera en hög säkerhetsnivå i unionen kommer fonden att stödja åtgärder med inriktning på de främsta säkerhetshoten och särskilt på att förebygga och bekämpa terrorism och våldsbejakande extremism, inbegripet radikalisering, intolerans och diskriminering, grov och organiserad brottslighet samt it-brottslighet samt genom att stödja och skydda brottsoffer och skydda kritisk infrastruktur. Genom fonden säkerställs att unionen och dess medlemsstater är väl utrustade att också ta itu med nya och framväxande hot, t.ex. olaglig handel, även på nätet, hybridhot och kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära hot,att en verklig säkerhetsunion kan förverkligas. Detta arbete bör bedrivas genom ekonomiskt stöd till bättre informationsutbyte, ökat operativt samarbete och förbättrad nationell och kollektiv kapacitet. [Ändr. 9]

(12)  Inom fondens övergripande ram bör det ekonomiska stöd som tillhandahålls genom fonden i synnerhet stödja utbyte av och tillgång till information samt polissamarbete och rättsligt samarbete samt förebyggande arbete mot grov och organiserad brottslighet, olaglig vapenhandel, korruption, penningtvätt, narkotikahandel, miljöbrott, utbyte terrorism, människohandel, utnyttjande av och tillgång till information, terrorism, människohandel, flyktingar och irreguljära migranter, allvarlig arbetskraftsexploatering, sexuellt utnyttjande av olaglig invandring, sexuellt utnyttjande av barn och kvinnnor, spridning av bilder på barn som utsätts för övergrepp och av barnpornografi samt it-brottslighet. Fonden bör också stödja skyddet av personer, offentliga platser och kritisk infrastruktur mot säkerhetsrelaterade incidenter samt även stödja effektiv hantering av säkerhetsrelaterade risker och kriser, också genom gemensam utbildning, utveckling av gemensamma politiska svar (strategier, policycykler, program och handlingsplaner), lagstiftning och praktiskt samarbete. [Ändr. 10]

(12a)  Fonden bör tillhandahålla stöd för brottsbekämpande myndigheter oavsett organisationsstruktur enligt nationell lagstiftning. Därför bör även åtgärder som involverar militära styrkor som har ansvar för den inre säkerheten berättiga till stöd från fonden, i den mån sådana åtgärder bidrar till att de särskilda målen för fonden uppnås. I nödsituationer och för att hantera och förebygga allvarliga risker för den allmänna säkerheten, även efter en terroristattack, bör även åtgärder som militära styrkor vidtar på medlemsstatens territorium kunna få stöd från fonden. Fredsbevarande åtgärder eller försvarsåtgärder utanför den berörda medlemsstatens territorium bör under inga omständigheter berättiga till stöd från fonden. [Ändr. 11]

(13)  Fonden bör bygga vidare på sina föregångares resultat och investeringar: Programmet Förebyggande och bekämpande av brott och programmet Förebyggande, beredskap och konsekvenshantering när det gäller terrorism och andra säkerhetsrelaterade risker för perioden 2007–2013 och Instrumentet för polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering som en del av Fonden för inre säkerhet för perioden 2014–2020, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 513/2014(8). Dessa bör utvidgas så att hänsyns tas till den senaste utvecklingen.

(14)  Det finns ett behov av att maximera effekterna av unionens finansiering genom att mobilisera, sammanföra och förmera offentliga och privata finansiella medel. Fonden bör främja och uppmuntra ett aktivt och meningsfullt deltagande av civilsamhället, inbegripet icke-statliga organisationer, samt av berörd industri i utvecklingen och genomförandet av säkerhetspolitiken, framför allt när det gäller it-säkerhet, i förekommande fall också med deltagande av andra berörda aktörer, EU:s byråer och andra unionsorgan samt tredjeländer och internationella organisationer med avseende på anknytning till fondens mål. Det bör dock säkerställas att stöd från fonden inte används för att delegera lagstadgade eller offentliga uppgifter till privata aktörer. [Ändr. 12]

(15)  Inom den övergripande ram som utgörs av unionens strategi mot narkotika, enligt vilken ett balanserat förhållningssätt grundat på åtgärder förespråkas för att samtidigt minska både tillgång och efterfrågan, bör det ekonomiska bistånd som beviljas inom ramen för denna fond stödja alla insatser för att förebygga och bekämpa narkotikahandel (minskning av tillgång och efterfrågan) och särskilt åtgärder med inriktning mot produktion, framställning, utvinning, försäljning, transport, import och export av narkotika, inbegripet innehav och förvärv i syfte att bedriva narkotikahandel. Fonden bör särskilt omfatta de förebyggande aspekterna av narkotikapolitiken. För att skapa ytterligare synergier och tydlighet på det narkotikarelaterade området bör dessa inslag av narkotikarelaterade mål – som under perioden 2014–2020 omfattades av programmet Rättsliga frågor – ingå i fonden.

(16)  För att se till att fonden ger högre inre säkerhet i hela Europeiska unionen, så att en verklig säkerhetsunion kan utvecklas, bör den användas på ett sätt som bidrar med mest europeiskt mervärde till medlemsstaternas insatser. [Ändr. 13]

(17)  För att gynna solidariteten inom unionen, och i en anda av delat ansvar för säkerheten i denna, när brister eller risker konstaterats, särskilt efter en Schengenutvärdering, bör den berörda medlemsstaten på ett adekvat sätt ta itu med frågan genom utnyttjande av medel inom ramen för dess program för att genomföra de rekommendationer som antagits i enlighet med rådets förordning (EU) nr 1053/2013(9).

(18)  För att bidra till att fondens mål uppnås bör medlemsstaterna säkerställa att prioriteringarna i deras program avser bidrar till förverkligandet av fondens särskilda mål, att prioriteringarna väljs ut i enlighet med de genomförandeåtgärder som anges i bilaga II genomförandeåtgärderna i artikel 3a och att fördelningen av medel mellan målen står i proportion till utmaningarna och behoven samt säkerställer att det övergripande strategiska målet kan uppnås. [Ändr. 14]

(19)  Synergier, överenstämmelse och effektivitet bör eftersträvas med andra EU-fonder, och överlappningar mellan åtgärderna bör undvikas.

(20)  Fonden bör överensstämma med och komplettera andra av unionens finansieringsprogram på säkerhetsområdet. Synergier kommer att eftersträvas och säkerställas, särskilt med Asyl- och migrationsfonden, Fonden för integrerad gränsförvaltning bestående av gränskontroll- och viseringsinstrumentet, inrättat genom förordning (EU) X, och Instrumentet för tullkontrollutrustning, inrättat genom förordning (EU) X, samt övriga sammanhållningspolitiska fonder som omfattas av förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser], säkerhetsforskningen inom programmet Horisont Europa, inrättat genom förordning (EU) X, programmet Rättigheter och värden, inrättat genom förordning X, programmet Rättsliga frågor, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning EU X, programmet Det digitala Europa, inrättat genom förordning EU X, och InvestEU-programmet, inrättat genom förordning EU X. Synergier bör eftersträvas, särskilt på områdena säkerhet för infrastruktur och offentliga platser, it-säkerhet, skydd för offer och förebyggande av våldsbejakande extremism, inbegripet radikalisering. Ändamålsenliga samordningssystem är mycket viktiga för möjligheten att nå de politiska målen på så effektiv väg som möjligt, utnyttja stordriftsfördelar och undvika överlappning mellan åtgärderna. [Ändr. 15]

(21)  De åtgärder i, och med anknytning till, tredjeländer som finansieras genom fonden bör genomföras i fullständig synergi och överensstämmelse med andra åtgärder utanför unionen som erhåller stöd genom unionens instrument för externt bistånd. Vid genomförandet av dessa åtgärder bör i synnerhet fullständig överensstämmelse eftersträvas med principerna och de allmänna målen för unionens yttre åtgärder och, utrikespolitik och utvecklingsbiståndspolitik rörande landet eller regionen i fråga. Vad gäller den yttre dimensionen, bör fonden öka samarbetet med tredjeländer på områden av intresse för unionens inre säkerhet, såsom kampen mot terrorism och radikalisering, samarbete med tredjeländers brottsbekämpande myndigheter i kampen mot terrorismen (vilket även inbegriper utsändning av personal och gemensamma utredningsgrupper), olaglig handel med framför allt vapen, narkotika, hotade arter och kulturföremål, grov och organiserad brottslighet och korruption samt människohandel och smuggling av migranter. [Ändr. 16]

(22)  Finansieringen från unionens budget bör koncentreras till verksamhetsområden där unionens insatser kan ge ett mervärde, jämfört med de åtgärder som medlemsstater vidtar på egen hand. Säkerheten har en utpräglat gränsöverskridande dimension, och därför krävs ett starkt och samordnat svar från unionens sida. Det ekonomiska stöd som tillhandahålls enligt denna förordning kommer i synnerhet att bidra till att stärka kapaciteten på nationell nivå och unionsnivå på säkerhetsområdet.

(23)  Om en medlemsstat har underlåtit att på säkerhetsområdet fullgöra sina skyldigheter enligt fördragen, om det finns en tydlig risk för att medlemsstaten allvarligt åsidosätter unionens värden i samband med tillämpningen av säkerhetslagstiftningen eller om det i en utvärderingsrapport inom ramen för Schengenregelverkets utvärderings- och övervakningsmekanism konstateras brister på det berörda området, kan denna medlemsstat anses inte följa unionens tillämpliga regelverk i fråga om tillämpningen av driftsstöd från denna fond.

(23a)  Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr X(10) bör unionen vidta åtgärder för att skydda sin budget så snart generella brister konstaterats när det gäller rättsstatens principer i en medlemsstat. Förordning (EU) nr X bör tillämpas på denna fond. [Ändr. 17]

(24)  Fonden bör återspegla behovet av ökad flexibilitet och förenkling samtidigt som kraven på förutsägbarhet upprätthålls och en rättvis och transparent fördelning av resurserna säkerställs, så att de mål som fastställs i denna förordning kan uppnås.fastställs i denna förordning kan uppnås. Genomförandet av fonden bör följa principerna om effektivitet, ändamålsenlighet och kvalitet på utgifterna. Dessutom bör genomförandet av fonden vara så användarvänligt som möjligt. [Ändr. 18]

(25)  Föreliggande förordning bör fastställa de belopp som initialt ska tilldelas medlemsstaterna, beräknade på grundval av de kriterier som fastställs i bilaga I.

(26)  De initiala beloppen bör ligga till grund för medlemsstaternas långsiktiga investeringar i säkerhet. För att ta hänsyn till förändringar av säkerhetshotet interna och externa säkerhetshot eller av utgångsläget bör ett tilläggsbelopp tilldelas medlemsstaterna efter halva tiden på grundval av de senast tillgängliga statistiska uppgifter som anges i fördelningsnyckeln och med hänsyn till programmens genomförandegrad. [Ändr. 19]

(26a)  När de tillgängliga medlen från fonden fördelas bör hänsyn tas till den kritiska infrastruktur som medlemsstaterna måste skydda. [Ändr. 20]

(27)  Eftersom utmaningarna på säkerhetsområdet ständigt förändras, finns det ett behov av att anpassa tilldelningen av medel till förändringarna i de interna och externa säkerhetshoten och avdela finansiering till de prioriteringar som ger det största mervärdet för unionen. För att reagera på akuta behov, strategiska förändringar och unionens prioriteringar, samt för att avdela finansiering till åtgärder med ett högt mervärde för unionen, kommer en del av finansieringen regelbundet att anslås till särskilda åtgärder, unionsåtgärder och bistånd i nödsituationer genom en tematisk del. [Ändr. 21]

(28)  Medlemsstaterna bör uppmuntras att utnyttja en del av sina programanslag till att finansiera de åtgärder som förtecknas i bilaga IV genom att dra nytta dras av ett större bidrag från unionen, framför allt eftersom de ger ett stort europeiskt mervärde eller är av stor vikt för unionen. [Ändr. 22]

(29)  En del av fondens tillgängliga medel skulle också kunna delas ut för genomförande av särskilda åtgärder som kräver samarbete mellan medlemsstaterna, eller om en ny händelseutveckling i unionen kräver att en eller flera medlemsstater får tillgång till tilläggsfinansiering. Dessa särskilda åtgärder bör fastställas av kommissionen i dess arbetsprogram.

(30)  Fonden bör bidra till att täcka driftskostnader som rör inre säkerhet och gör att medlemsstaterna kan upprätthålla kapacitet som är avgörande för unionen som helhet. Detta stöd består av fullständig ersättning för ett antal specifika kostnader kopplade till målen enligt fonden och bör utgöra en väsentlig del av medlemsstaternas program.

(31)  För att komplettera genomförandet av de politiska målen på nationell nivå genom medlemsstaternas program bör fonden också stödja åtgärder på unionsnivå. Sådana åtgärder bör ha övergripande strategiska syften inom fondens tillämpningsområde avseende politisk analys och innovation, gränsöverskridande ömsesidigt lärande och partnerskap samt testning av nya initiativ och åtgärder i hela unionen. I detta sammanhang bör man uppmuntra samarbete mellan medlemsstaternas underrättelsetjänster i syfte att säkerställa det informationsutbyte som krävs för att effektivisera kampen mot terrorism och grov och organiserad brottslighet, och för att bidra till en bättre förståelse av dessa problems gränsöverskridande karaktär. Fonden bör stödja medlemsstaternas ansträngningar att utbyta bästa praxis och uppmuntra gemensam utbildning för att bidra till en kultur av samarbete och ömsesidigt förtroende såväl mellan underrättelsetjänsterna som mellan underrättelsetjänsterna och Europol. [Ändr. 23]

(32)  För att stärka unionens förmåga att vidta omedelbara åtgärder vid säkerhetsrelaterade incidenter eller nya framväxande hot mot unionen bör det vara möjligt att ge bistånd vid nödsituationer utifrån den ram som fastställs i denna förordning. Stöd i nödsituationer bör därför inte enbart gå till beredskapsåtgärder och långsiktiga åtgärder, eller för att hantera situationer där brådskande åtgärder beror på otillräcklig administrativ organisation och operativ planering från de behöriga myndigheternas sida.

(33)  För att säkerställa tillräckligt flexibla åtgärder och tillgodose framväxande behov bör sådana förutsättningar skapas att de decentraliserade byråerna kan förses med lämpliga kompletterande ekonomiska medel för att utföra vissa uppgifter. I fall där den arbetsuppgift som ska utföras är så brådskande att en ändring av byråernas budgetar inte kunnat slutföras i tid bör de decentraliserade byråerna vara godkända som mottagare av bistånd i nödsituationer, bland annat i form av bidrag som är förenliga med de prioriteringar och initiativ som på unionsnivå fastställs av EU-institutionerna.

(33a)  Mot bakgrund av unionsåtgärdernas transnationella karaktär och i syfte att främja samordnade åtgärder för att uppfylla målet om att säkerställa högsta säkerhetsnivå i unionen, bör även de decentraliserade byråerna vara godkända som mottagare av unionsåtgärder, bland annat i form av bidrag. Sådant stöd bör vara förenligt med de prioriteringar och initiativ som fastställs av EU-institutionerna på unionsnivå för att säkerställa ett europeiskt mervärde. [Ändr. 24]

(34)  De strategiska målen för fonden kommer också att hanteras med hjälp av finansieringsinstrument och budgetgarantier inom de strategiska delarna av InvestEU. Det ekonomiska stödet bör utnyttjas till att hantera marknadsmisslyckanden eller icke-optimala investeringssituationer, på ett proportionellt sätt, och åtgärderna bör inte överlappa eller tränga ut privat finansiering eller snedvrida konkurrensen på den inre marknaden. Åtgärderna bör ha ett tydligt europeiskt mervärde.

(35)  I denna förordning fastställs en finansieringsram för Fonden för inre säkerhet, vilken ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i punkt X i det interinstitutionella avtalet av den X mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning,(11) för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(36)  Förordning (EU, Euratom) nr [nya budgetförordningen](12) (nedan kallad budgetförordningen) är tillämplig på denna fond. I den förordningen fastställs regler för genomförandet av unionens budget, inbegripet regler om bidrag, priser, upphandling, indirekt genomförande, ekonomiskt stöd, finansieringsinstrument och budgetgarantier. För att säkerställa överensstämmelse i genomförandet av unionens finansieringsprogram ska budgetförordningen gälla de åtgärder som genomförs genom direkt eller indirekt förvaltning inom Fonden för inre säkerhet.

(37)  För att åtgärder ska kunna genomföras genom delad förvaltning bör fonden ingå som en del av ett sammanhängande ramverk bestående av föreliggande förordning, budgetförordningen och förordning (EU) nr X(13). I händelse av motstridiga bestämmelser, bör denna förordning ha företräde framför förordning (EU) nr X [förordningen om gemensamma bestämmelser]. [Ändr. 159]

(38)  Genom förordning (EU) nr X [förordningen om gemensamma bestämmelser] inrättas en ram för åtgärder inom ramen för Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden+ (ESF+), Sammanhållningsfonden, Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), Asyl-, migrations- och migrationsfonden integrationsfonden (Amif), Fonden för inre säkerhet och Instrumentet för gränsförvaltning och visering som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning, och den innehåller i synnerhet regler om programplanering, övervakning, utvärdering, förvaltning och kontroll av EU:s medel som genomförs genom delad förvaltning. Vidare är det nödvändigt att specificera målen för Fonden för inre säkerhet i denna förordning, och att fastställa särskilda bestämmelser om verksamhet som kan finansieras genom detta instrument. [Ändr. 26]

(38a)  För att säkerställa att fonden stöder åtgärder för att ta itu med alla fondens särskilda mål och att fördelningen av medel mellan dessa mål står i proportion till utmaningarna och behoven så att målen kan uppnås, bör en minsta procentandel av tilldelningen från fonden fastställas för varje särskilt mål av fonden, både för de nationella programmen och för den tematiska delen. [Ändr. 27]

(39)  Typerna av finansiering och metoderna för genomförande enligt denna förordning bör väljas ut på grundval av hur väl de bidrar till att uppnå målen för åtgärderna och åstadkomma resultat, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan och den förväntade risken för bristande efterlevnad. Detta bör inbegripa övervägande av utnyttjande av enhetsbelopp, schablonsatser och kostnader per enhet samt finansiering som inte är kopplad till sådana kostnader som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen.

(40)  I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013(14), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2988/95(15), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96(16) och rådets förordning (EU) 2017/1939(17) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt och utredning av oriktigheter och bedrägeri, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa och/eller straffrättsliga sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra administrativa utredningar, inbegripet kontroller på plats och inspektioner, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I överensstämmelse med rådets förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371(18). I enlighet med budgetförordningen är varje person eller enhet som tar emot medel från unionen skyldig att fullt ut samarbeta för att skydda unionens ekonomiska intressen, ge kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska revisionsrätten alla rättigheter och all tillgång som krävs samt säkerställa att tredjeparter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar motsvarande rättigheter. Medlemsstaterna bör samarbeta fullt ut och ge unionens institutioner, byråer och organ allt det stöd som behövs för att skydda unionens ekonomiska intressen. Resultaten av utredningar av oriktigheter eller bedrägerier som rör fonden bör göras tillgängliga för Europaparlamentet. [Ändr. 28]

(41)  Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och reglerar i synnerhet förfarandet för budgetens uppställning och genomförande genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande, samt föreskriver kontroll av finansiella aktörers ansvar. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget rör också skyddet av unionens budget i händelse av allmänna brister i medlemsstaternas efterlevnad av rättsstatsprincipen, eftersom rättsstatsprincipen är en grundförutsättning för sund ekonomisk förvaltning och effektiv EU-finansiering.

(42)  I enlighet med artikel 94 i rådets beslut 2013/755/EU(19) är personer och enheter i utomeuropeiska länder och territorier (ULT) berättigade till finansiering, med förbehåll för fondens regler och mål och eventuella ordningar som gäller den medlemsstat till vilken det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet.

(43)  I enlighet med artikel 349 i EUF-fördraget och i linje med kommissionens meddelande ”Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden”(20), som godkändes av rådet i dess slutsatser av den 12 april 2018, bör de relevanta medlemsstaterna säkerställa att deras nationella strategier och program beaktar de särskilda utmaningar som de yttersta randområdena ställs inför vid migrationshanteringen. Fonden stöder dessa medlemsstater med tillräckliga medel för att hjälpa dessa regioner på lämpligt sätt. [Ändr. 29]

(44)  I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016(21) behöver denna fond utvärderas på grundval av den information som samlats in till följd av särskilda övervakningskrav, samtidigt som överreglering och administrativa bördor, särskilt för medlemsstaterna, undviks. Dessa krav kan i förekommande fall innefatta mätbara indikatorer som kan användas som utgångspunkt för utvärdering av fondens faktiska konsekvenser. För att mäta fondens resultat bör indikatorer och relaterade mål fastställas för vart och ett av fondens särskilda mål. Indikatorerna bör vara både kvalitativa och kvantitativa. [Ändr. 30]

(45)  Detta program Denna fond kommer att bidra till att integrera klimatåtgärder integreras och till att uppnå ett övergripande mål på 25 % av EU-budgetens utgifter till stöd för klimatmålen uppnås under perioden för den fleråriga budgetramen 2021–2027 samt till att uppnå ett årligt mål på 30 % så snart som möjligt, men senast 2027, vilket återspeglar vikten av att motarbeta klimatförändringarna i linje med unionens åtagande att genomföra Parisavtalet och FN:s mål för hållbar utveckling. Relevanta åtgärder kommer att identifieras under förberedelserna och genomförandet av fonden och omprövas i samband med relevant utvärderings- och översynsarbete. [Ändr. 31]

(46)  Genom dessa gemensamma indikatorer och finansiell rapportering bör kommissionen och medlemsstaterna övervaka fondens genomförande i enlighet med relevanta bestämmelser i förordning (EU) nr X [förordningen om gemensamma bestämmelser] och denna förordning. För att på ett adekvat sätt utöva sin tillsynsfunktion bör kommission ha möjlighet att fastställa vilka belopp fonden faktiskt betalat ut under ett visst år. När medlemsstaterna rapporterar in årsredovisningarna för sina nationella program till kommissionen bör de därför skilja mellan återkrav av medel, förfinansiering till slutmottagare och ersättningar för faktiska utgifter. För att underlätta granskningen och övervakningen av genomförandet av fonden bör kommissionen ta med dessa belopp i sin årliga genomföranderapport för fonden. Kommissionen bör varje år lägga fram en sammanfattning av de godkända årliga prestationsrapporterna för Europaparlamentet och rådet. Kommissionen bör på begäran göra den fullständiga texten till de årliga prestationsrapporterna tillgänglig för Europaparlamentet och rådet. [Ändr. 32]

(47)  För att komplettera eller ändra icke väsentliga delar av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i FEUF delegeras till kommissionen med avseende på arbetsprogram för den tematiska delen, förteckningen över åtgärder som berättigar till en högre grad av samfinansiering enligt uppräkningen i bilaga IV och på driftsstöd samt för att ytterligare utveckla den gemensamma övervaknings- och utvärderingsramen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, även på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. [Ändr. 33]

(48)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(22). Granskningsförfarandet bör tillämpas för genomförandeakter där det fastställs gemensamma skyldigheter för medlemsstaterna, särskilt när det gäller att förse kommissionen med information, medan Det rådgivande förfarandet bör användas vid antagandet av genomförandeakter som avser modaliteterna för att förse kommissionen med information inom ramen för programplanering och rapportering, eftersom de är av rent teknisk natur. [Ändr. 34]

(49)  I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark.

(50)  I enlighet med artikel 3 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, [deltar Irland inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland / har Irland meddelat att det önskar delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning].

(51)  Det är lämpligt att anpassa tillämpningsperioden för denna förordning efter giltighetstiden för rådets förordning (EU, Euratom) nr X, i vilken den fleråriga budgetramen fastställs(23).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

1.  Genom denna förordning inrättas Fonden för inre säkerhet (nedan kallad fonden) för perioden 1 januari 2021–31 december 2027. [Ändr. 35]

2.  I förordningen denna förordning fastställs följande:

a)  Målen för fonden.

b)   De särskilda målen för fonden samt åtgärder för att genomföra dessa särskilda mål.

c)  Budgeten för perioden 2021–2027.

d)  Formerna för unionsfinansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering. [Ändr. 36]

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)  blandfinansieringsinsats: åtgärder som stöds genom EU-budgeten, inbegripet blandfinansieringsinstrument i enlighet med artikel 2.6 i budgetförordningen, i vilka icke-återbetalningspliktiga former av stöd och/eller finansieringsinstrument från EU-budgeten sammanförs med återbetalningspliktiga former av stöd från institutioner för utvecklingsfinansiering eller andra offentliga finansinstitut, kommersiella finansinstitut och investerare.

b)  förebyggande av brottslighet: alla åtgärder som är avsedda att minska eller på annat sätt bidra till en minskning av brottsligheten och medborgarnas känsla av osäkerhet, på det sätt som avses i artikel 2.2 i rådets beslut 2009/902/RIF(24).

c)  kritisk infrastruktur: en tillgång, ett nätverk, ett system eller delar av sådana som är en förutsättning för att upprätthålla centrala samhällsfunktioner och för människors hälsa, trygghet, säkerhet och ekonomiska eller sociala välbefinnande, och där driftsstörningar, avbrott eller förstörelse av dessa skulle få betydande konsekvenser i en medlemsstat eller i unionen om dessa funktioner inte skulle kunna upprätthållas.

d)  it-brottslighet: it-beroende brottslighet, dvs. brott som kan begås endast genom bruk av informations- och kommunikationstekniska (IKT) apparater och system, där apparaterna och systemen är verktyg antingen för att begå brott eller de huvudsakliga målen för brottet samt brott som möjliggörs av it-tekniken, dvs. gängse brott såsom sexuellt utnyttjande av barn som kan ökas öka i omfattning eller räckvidd genom användning av datorer, datornät eller andra former av IKT. [Ändr. 37]

e)  Empact-åtgärder: åtgärder som vidtas inom ramen för Europeiska sektorsövergripande plattformen mot brottshot (Empact)(25). Empact är en strukturerad behörighetsövergripande plattform för samarbete mellan de berörda medlemsstaterna, EU:s institutioner och organ samt tredjeländer, internationella organisationer och andra offentliga och privata partner som ska åtgärda sådana hot från organiserad och grov internationell brottslighet som prioriteras inom ramen för EU:s policycykel.

f)  EU:s policycykel: ett underrättelsebaserat och sektorsövergripande initiativ med inriktning på att bekämpa de främsta grova och organiserade brottshoten mot unionen genom främjande av samarbetet mellan medlemsstaterna, unionens institutioner, byråerna unionens byråer för rättsliga och inrikes frågor och i förekommande fall tredjeländer och särskilda internationella organisationer. [Ändr. 38]

g)  utbyte av och tillgång till information: säker insamling, lagring, behandling, analys och utbyte av information – om behandlas i enlighet med unionens gällande dataskyddsregler – som är relevant såväl för de myndigheter som avses i artikel 87 i EUF-fördraget som för Europol, Eurojust och Europeiska åklagarmyndigheten, när det gäller att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra brott, särskilt terrorism och it-brottslighet samt gränsöverskridande, grov- och organiserad brottslighet. [Ändr. 39]

h)  rättsligt samarbete: rättsligt samarbete i straffrättsliga frågor. [Ändr. 40]

i)  Det europeiska utbildningsprogrammet för tjänstemän inom brottsbekämpning: program som syftar till att ge brottsbekämpande personal erforderliga kunskaper och färdigheter att på ett ändamålsenligt sätt förebygga och bekämpa gränsöverskridande organiserad och grov brottslighet och terrorism genom effektivt samarbete, i enlighet med kommissionens meddelande av den 27 mars 2013 om inrättande av ett europeiskt utbildningsprogram för tjänstemän inom brottsbekämpningen(26) och vidare i enlighet med Cepolförordningen(27). [Ändr. 41]

j)  organiserad brottslighet: straffbart handlande med anknytning till deltagande i en kriminell organisation, i enlighet med rådets rambeslut 2008/841/RIF(28).

k)  beredskap: varje åtgärd särskilda åtgärder som syftar till att förebygga eller minska riskerna i samband med en eventuell terrorattack eller annan säkerhetsrelaterad incident. [Ändr. 42]

l)  Schengenregelverkets utvärderings- och övervakningsmekanism: den kontroll av den korrekta tillämpningen av Schengenregelverket som fastställs i förordning (EU) nr 1053/2013, även på området för polissamarbetete .

m)  korruptionsbekämpning: omfattar alla områden som anges i Förenta nationernas konvention mot korruption, däribland förebyggande åtgärder, kriminalisering och brottsbekämpningsåtgärder, internationellt samarbete, återvinning av tillgångar, tekniskt bistånd och informationsutbyte.

n)  terrorism: alla de uppsåtliga handlingar och brott som definieras i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 om bekämpande av terrorism(29).

Artikel 3

Fondens mål

1.  Det strategiska målet med Fonden för inre säkerhet ska vara att bidra till en hög säkerhetsnivå i unionen, bland annat genom ökat samarbete, i synnerhet genom motverkande förebyggande och bekämpande av terrorism och våldsbejakande extremism, inbegripet radikalisering, grov och organiserad brottslighet och it-brottslighet samt genom att bistå och skydda brottsoffer. Fonden ska också stödja beredskapen för och hanteringen av säkerhetsrelaterade incidenter. [Ändr. 43]

2.  Inom ramen för de politiska mål som anges i punkt 1 ska fonden bidra till att följande särskilda mål uppnås:

a)  Öka informationsutbytet bland Förbättra och underlätta utbytet av relevant och korrekt information mellan och inom unionens medlemsstaternas brottsbekämpande och rättsliga myndigheter och, medlemsstaternas andra behöriga myndigheter och andra berörda unionsorgan, särskilt Europol och Eurojust, och vid behov samt med tredjeländer och internationella organisationer, [Ändr. 44]

b)  Förbättra och intensifiera de gränsöverskridande samordningen och samarbetet, inbegripet relevanta gemensamma insatserna bland insatser mellan och inom unionens medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och andra behöriga myndigheter när det gäller terrorism, och grov och organiserad brottslighet med en gränsöverskridande dimension, och [Ändr. 45]

c)  stödja ansträngningarna att stärka kapaciteten den nödvändiga förstärkningen av medlemsstaternas kapacitet när det gäller att bekämpa och förebygga brottslighet, inbegripet terrorism, it-brottslighet och våldsbejakande extremism, inbegripet radikalisering, särskilt genom ökat samarbete mellan myndigheter, berörda unionsorgan, det civila samhällsorganisationer samhället och privata partner aktörer, i och mellan medlemsstaterna, och civil krishantering efter en säkerhetsrelaterad incident. [Ändr. 46]

ca)  Utveckla en gemensam underrättelsekultur genom att stödja kontakter och ömsesidigt förtroende, spridning av expertis och bästa praxis mellan medlemsstaternas underrättelsetjänster och med Europol, framför allt genom gemensam utbildning och expertutbyten. [Ändr. 47]

3.  Inom ramen för de särskilda mål som fastställs i punkt 2 ska fonden genomföras, bland annat via de genomförandeåtgärder som förtecknas i bilaga II artikel 3a. [Ändr. 48]

4.  Finansierade åtgärder insatser ska genomföras i fullständig överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och respekten människans värdighet och med de värden som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget, och finansieringen ska avbrytas och återbetalas om det finns konkreta och obestridliga bevis för mänsklig värdighet att insatserna bidrar till att kränka dessa rättigheter. ÅtgärdernaInsatserna ska i synnerhet vara förenliga med bestämmelserna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, unionens lagstiftning om uppgiftsskydd och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Medlemsstaterna ska i synnerhet, och så långt möjligt, visa Särskild uppmärksamhet när de vidtar åtgärder för att hjälpa och skydda ska visas vid genomförande av insatser som rör utsatta personer, särskilt barn och ensamkommande minderåriga. [Ändr. 49]

Artikel 3a

Genomförandeåtgärder

1.  Fonden ska bidra till att uppnå de särskilda mål som anges i artikel 3.2 a genom inriktning på följande genomförandeåtgärder:

a)  Säkerställa en enhetlig tillämpning av unionens regelverk om utbyte av relevant information, inbegripet genom genomförande av rekommendationerna från kvalitetskontrolls- och utvärderingsmekanismer såsom Schengenregelverkets utvärderingsmekanism och andra mekanismer för kvalitetskontroll och utvärdering.

b)  Inrätta, anpassa och upprätthålla säkerhetsrelevanta unionsomfattande it-system och kommunikationsnät, inbegripet säkerställa deras interoperabilitet, och utveckla lämpliga verktyg för att åtgärda fastställda brister.

c)  Öka den aktiva användningen av säkerhetsrelevanta verktyg, system och databaser för informationsutbyte på unionsnivå, förbättra sammankopplingen av säkerhetsrelevanta nationella databaser, liksom deras anslutning till databaser på unionsnivå om det föreskrivs i berörda rättsliga grunder, och säkerställa att dessa matas med relevanta data av hög kvalitet.

d)  Stödja berörda nationella åtgärder för att uppnå de särskilda mål som anges i artikel 3.2 a.

2.  Fonden ska bidra till det särskilda mål som anges i artikel 3.2 b genom inriktning på följande genomförandeåtgärder:

a)  Öka de berörda brottsbekämpande insatserna mellan medlemsstaterna, samt i förekommande fall med andra berörda aktörer, i synnerhet för att underlätta och förbättra utnyttjandet av gemensamma utredningsgrupper, gemensamma patruller, förföljande över gränserna, övervakning och andra mekanismer för operativt samarbete inom ramen för EU:s policycykel (Empact), med särskild inriktning på gränsöverskridande insatser.

b)  Öka samordningen och samarbetet mellan brottsbekämpande myndigheter och andra behöriga myndigheter inom och mellan medlemsstaterna samt med andra relevanta aktörer, till exempel genom nätverk av specialiserade nationella enheter, nätverk och samarbetsstrukturer på unionsnivå samt unionscentrum.

c)  Förbättra samarbetet mellan olika organ och, på unionsnivå, mellan medlemsstaterna, eller mellan medlemsstater, å ena sidan, och EU:s berörda organ och byråer, å andra sidan, samt på nationell nivå mellan de behöriga nationella myndigheterna i varje enskild medlemsstat.

3.  Fonden ska bidra till det särskilda mål som anges i artikel 3.2 c genom inriktning på följande genomförandeåtgärder:

a)  ka de brottsbekämpande myndigheternas utbildning, övningar och ömsesidiga lärande, särskilt genom att inkludera delar som syftar till att öka medvetenheten om frågor som rör radikalisering, våldsbejakande extremism och rasism, specialiserade utbytesprogram mellan medlemsstaterna, inbegripet för yngre brottsbekämpande personal, och utbyte av bästa praxis, även med tredjeländer och andra berörda aktörer.

b)  Utnyttja samordningseffekter genom sammanslagning av resurser och kunskap bland medlemsstaterna och andra berörda aktörer, inbegripet det civila samhället, exempelvis genom inrättande av gemensamma centrum för spetskompetens, utarbetande av gemensamma riskbedömningar, inrättande av gemensamma operativa stödcentrum för gemensamt utförda insatser eller utbyte av bästa praxis när det gäller att förebygga brott på lokal nivå.

c)  Främja och utveckla åtgärder, skydd, mekanismer och bästa praxis för tidig identifiering, skydd av och stöd till vittnen, visselblåsare och brottsoffer samt utveckla partnerskap mellan myndigheter och andra berörda aktörer för att uppnå detta resultat.

d)  Förvärva relevant utrustning och inrätta eller uppgradera specialiserade utbildningsfaciliteter och annan central säkerhetsrelevant infrastruktur för att stärka beredskapen, motståndskraften och den allmänna medvetenheten och kunna reagera på lämpligt sätt vid säkerhetshot.

e)  Upptäcka, bedöma och avhjälpa sårbarheter i kritisk infrastruktur och it-utrustning med stort genomslag på marknaden för att undvika angrepp mot informationssystem och kritisk infrastruktur, exempelvis genom kodgranskning av kostnadsfri och öppen programvara, genom inrättande och stöd till bug bounty-program eller genom intrångstestning.

4.  Fonden ska bidra till det särskilda mål som anges i artikel 3.2 ca genom inriktning på följande genomförandeåtgärder:

a)  Förbättra samarbetet och samordningen mellan medlemsstaternas underrättelsetjänster och mellan dessa och de brottsbekämpande myndigheterna genom kontakter, nätverksarbete, ömsesidigt förtroende, ömsesidig förståelse och ömsesidigt lärande, utbyte och spridning av expertis, erfarenheter och bästa praxis, särskilt med avseende på stöd till polisutredningar och hotbildsbedömningar.

b)  Utbyta och utbilda underrättelsetjänstemän. [Ändr. 50]

Artikel 4

Stödets tillämpningsområde

1.  Inom ramen för de mål som anges i artikel 3 och iI enlighet med de genomförandeåtgärder som förtecknas i bilaga II artikel 3a ska fonden särskilt stödja åtgärder som bidrar till uppnåendet av de mål som avses i artikel 3. De kan omfatta de åtgärder som förtecknas i bilaga III. [Ändr. 51]

2.  För att uppnå målen för de mål som avses i artikel 3 denna förordning får fonden stödja åtgärder som ligger i linje med unionens prioriteringar i den mening, i undantagsfall, inom fastställda gränser och under förutsättning att lämpliga skyddsåtgärder vidtas, stödja de åtgärder som avses i bilaga III i förhållande till och i tredjeländer, när så är lämpligt, i enlighet med artikel 5. [Ändr. 52]

2a.  Det totala beloppet för finansiering av stödåtgärder i eller avseende tredjeländer inom ramen för den tematiska delen enligt artikel 8 får inte överstiga 2 % av det totala belopp som tilldelats den tematiska delen enligt artikel 7.2 b. [Ändr. 53]

2b.  Det totala beloppet för finansiering av stödåtgärder i eller avseende tredjeländer inom ramen för medlemsstaternas program i enlighet med artikel 12 får per medlemsstat inte överstiga 2 % av det totala belopp som tilldelats den medlemsstaten enligt artiklarna 7.2 a och 10.1 samt bilaga I. [Ändr. 54]

3.  Följande åtgärder ska inte vara stödberättigande:

a)  Åtgärder som inskränker sig till, eller huvudsakligen består av, upprätthållandet av allmän ordning på nationell nivå. [Ändr. 55]

b)  Åtgärder som omfattar förvärv och underhåll av standardutrustning, transportmedel eller utrustning i standardutförande för brottsbekämpande organ‑ och andra behöriga myndigheter som avses i artikel 87 i EUF-fördraget.

c)  Insatser med militära eller försvarsrelaterade ändamål.

d)  Utrustning där minst ett av ändamålen huvudändamålet är tullkontroll. [Ändr. 56]

e)  Tvångsmedel, inbegripet vapen, ammunition, sprängämnen och kravallbatonger, med undantag för fortbildningssyften.

f)  Belöning till uppgiftslämnare och flash money(30) utanför Empactinsatsernas ram.

I nödsituationer kan de icke stödberättigande åtgärder som anges i denna punkt leden a och b i första stycket anses stödberättigande. [Ändr. 57]

Artikel 5

Stödberättigade enheter

1.  Följande enheter kan vara berättigade till stöd:

a)  Rättsliga enheter etablerade i något av följande länder:

i)  En medlemsstat eller ett utomeuropeiskt land eller territorium som är knutet till den.

ii)  Ett tredjeland som förtecknas i arbetsprogrammet på de villkor som anges där, under förutsättning att alla åtgärder av, i eller avseende det tredjelandet till fullo respekterar de rättigheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och unionens och medlemsstaternas internationella åtaganden. [Ändr. 58]

b)  Varje rättslig enhet som inrättats i enlighet med unionsrätten eller varje berörd internationell organisation. [Ändr. 59]

2.  Fysiska personer är inte berättigade till stöd.

3.  Rättsliga enheter som är etablerade i ett tredjeland får efter kommissionens godkännande i undantagsfall delta, när så är nödvändigt för att nå målen för en viss åtgärd. [Ändr. 60]

4.  Rättsliga enheter som ingår i konsortier bestående av minst två oberoende enheter, etablerade i olika medlemsstater eller i utomeuropeiska länder eller territorier som är knutna till dessa stater eller i tredjeländer, är berättigade till stöd. [Ändr. 61]

KAPITEL II

BUDGETRAM OCH GENOMFÖRANDERAM

Avsnitt 1

Gemensamma bestämmelser

Artikel 6

Allmänna principer

1.  Stöd som tillhandahålls enligt denna förordning ska komplettera nationella, regionala och lokala insatser, och ska inriktas på att tillföra ett europeiskt mervärde till målen för denna förordnings förordning. [Ändr. 62]

2.  Kommissionen och medlemsstaterna ska se till att det stöd som tillhandahålls på grundval av denna förordning och av medlemsstaterna är förenligt med unionens relevanta verksamhet, politik och prioriteringar, och att det kompletterar övriga nationella instrument och samordnas med andra unionsinstrument, särskilt de åtgärder som vidtas inom ramen för andra unionsfonder. [Ändr. 63]

3.  Fonden ska genomföras genom delad, direkt eller indirekt förvaltning i enlighet med artiklarna 62.1 a, b och c i budgetförordningen.

Artikel 7

Budget

1.  Finansieringsramen för genomförandet av fonden under perioden 2021‒2027 ska vara 2 209 725 000 EUR i 2018 års priser (2 500 000 000 EUR i löpande priser). [Ändr. 64]

2.  Finansieringsramen ska användas enligt följande:

a)  1 325 835 000 EUR i 2018 års priser (1 500 000 000 EUR i löpande priser) ska anslås till de program som genomförs genom delad förvaltning, [Ändr. 65]

b)  883 890 EUR i 2018 års priser (1 000 000 000 EUR i löpande priser) ska anslås till den tematiska delen. [Ändr. 66]

3.  Högst 0,84 % av finansieringsramen ska på kommissionens initiativ anslås till tekniskt bistånd för genomförandet av fonden.

Artikel 8

Allmänna bestämmelser om genomförande av den tematiska delen

1.  Den finansieringsram som avses i artikel 7.2 b ska tilldelas på ett flexibelt sätt genom den tematiska delen genom delad, direkt och indirekt förvaltning i enlighet med arbetsprogrammen. Finansiering från den tematiska delen ska användas för dess beståndsdelar:

a)  särskilda åtgärder,

b)  unionsåtgärder och

c)  bistånd i nödsituationer.

Tekniskt bistånd på kommissionens initiativ ska också få stöd från finansieringsramen för den tematiska delen.

2.  Finansiering från den tematiska delen ska ägnas åt prioriteringar med ett stort mervärde för unionen, eller användas för att tillmötesgå brådskande behov, i enlighet med de överenskomna unionsprioriteringar som anges i artikel 3a, för att genomföra särskilda åtgärder, som de som förtecknas i bilaga II III, eller för att stödja åtgärder i enlighet med artikel 19. Fördelningen av medel från den tematiska delen mellan de olika prioriteringarna ska, i möjligaste mån, stå i proportion till utmaningarna och behoven, så att det säkerställs att målen kan uppnås. [Ändr. 67]

2a.  Finansieringen från den tematiska delen ska fördelas på följande sätt:

a)  Minst 10 % till det särskilda mål som avses i artikel 3.2 a.

b)  Minst 10 % till det särskilda mål som avses i artikel 3.2 b.

c)  Minst 30 % till det särskilda mål som avses i artikel 3.2 c.

d)  Minst 5% till det särskilda mål som avses i artikel 3.2 ca. [Ändr. 68]

3.  När finansiering från den tematiska delen beviljas medlemsstaterna med genom direkt eller indirekt förvaltning, ska det säkerställas ingen finansiering finnas tillgänglig för att utvalda projekt inte påverkas där det finns klara belägg för att projektens laglighet, eller finansieringens laglighet och korrekthet, eller fullgörandet av projekten skulle kunna ifrågasättas till följd av ett motiverat yttrande från kommissionen med avseende på en överträdelse ett överträdelseförfarande enligt artikel 258 i EUF-fördraget som medför en risk för utgifternas laglighet och korrekthet eller för fullgörandet av projekten. [Ändr. 69]

4.  När finansiering från den tematiska delen genomförs genom delad förvaltning, ska kommissionen, för tillämpningen av artiklarna 18 och 19.2 i förordning (EU) nr [förordningen om gemensamma bestämmelser], bedöma om de planerade åtgärderna inte påverkas av säkerställa att ingen finansiering är tillgänglig för projekt där det finns klara belägg för att projektens laglighet, eller finansieringens laglighet och korrekthet, eller fullgörandet av projekten skulle kunna ifrågasättas till följd av ett motiverat yttrande från kommissionen med avseende på en överträdelse ett överträdelseförfarande enligt artikel 258 i EUF-fördraget som medför en risk för utgifternas laglighet och korrekthet eller för fullgörandet av projekten. [Ändr. 70]

5.  Kommissionen ska, inom ramen för de årliga anslagen i unionens budget, fastställa det totala belopp som ska avsättas ställs till förfogande av den tematiska delen. Kommissionen ska ges befogenhet att anta finansieringsbeslut delegerade akter i enlighet med artikel 28 med avseende på att komplettera denna förordning genom att fastställa arbetsprogram i den mening som avses i artikel 110 i budgetförordningen för den tematiska delen, i vilka det anges vilka mål och åtgärder som ska stödjas och specificeras belopp för var och en av de beståndsdelar som anges i punkt 1. Innan arbetsprogrammet antas ska kommissionen samråda med relevanta berörda parter, inbegripet organisationer i det civila samhället. I tillämpliga fall ska det totala belopp som reserveras för blandfinansieringsinsatser fastställas i finansieringsbeslutet arbetsprogrammen. Kommissionen får separat anta ett arbetsprogram för bistånd vid nödsituationer för att säkerställa att resurser finns snabbt tillgängliga. [Ändr. 71]

6.  Efter an