Index 
Antagna texter
Torsdagen den 14 mars 2019 - StrasbourgSlutlig utgåva
Situationen för de mänskliga rättigheterna i Kazakstan
 Iran, särskilt fallet med människorättsförsvarare
 Människorättssituationen i Guatemala
 Behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsfrågor och frågor om föräldraansvar samt internationella bortföranden av barn *
 Genomförande av förordningen om det allmänna preferenssystemet
 Minsta förlusttäckning för nödlidande exponeringar ***I
 Skydd av konkurrensen inom luftfarten ***I
 Riktlinjer för budgeten 2020 – avsnitt III
 Könsbalans i samband med EU:s nomineringar på områden som rör ekonomiska och monetära frågor
 Utnämning av Sebastiano Laviola som ny ledamot av den gemensamma resolutionsnämnden
 Utnämning av en direktionsledamot i Europeiska centralbanken
 Utnämning av Europeiska bankmyndighetens ordförande
 En europeisk sanktionsordning för kränkningar av de mänskliga rättigheterna
 Brådskande behov av EU:s svarta lista över tredjeländer i linje med penningtvättsdirektivet
 Klimatförändringar
 Inrättande av Europeiska valutafonden
 Situationen i Nicaragua
 Årlig strategisk rapport om genomförandet och uppnåendet av målen för hållbar utveckling

Situationen för de mänskliga rättigheterna i Kazakstan
PDF 131kWORD 49k
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2019 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Kazakstan (2019/2610(RSP))
P8_TA(2019)0203RC-B8-0204/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 12 december 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens vägnar av det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kazakstan, å andra sidan(1) och sin resolution av den 10 mars 2016 om yttrandefriheten i Kazakstan(2),

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 12 december 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kazakstan, å andra sidan(3),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Kazakstan, bland annat av den 18 april 2013(4), den 15 mars 2012(5) och den 17 september 2009 om fallet Jevgenij Zhovtis i Kazakstan(6),

–  med beaktande av det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet, som undertecknades i Astana den 21 december 2015,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 15 december 2011 om hur genomförandet av EU:s strategi för Centralasien framskrider(7) och av den 13 april 2016 om genomförande och översyn av EU-strategin för Centralasien(8),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 22 juni 2015 och 19 juni 2017 om EU‑strategin för Centralasien,

–  med beaktande av de årliga människorättsdialogerna mellan EU och Kazakstan,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 21 december 2015 undertecknade EU och Kazakstan ett fördjupat partnerskaps- och samarbetsavtal som syftade till att ge en bred ram för stärkt politisk dialog och samarbete i rättsliga och inrikes frågor samt på många andra områden. I detta avtal läggs stor vikt vid demokrati och rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, marknadsekonomiska principer och hållbar utveckling samt samarbete med det civila samhället, däribland deltagande av det civila samhället i utformningen av den offentliga politiken.

B.  Kazakstan anslöt sig till Europeiska kommissionen för demokrati genom lag (Venedigkommissionen) i mars 2012.

C.  Kazakstans regering verkar inte ha vidtagit några åtgärder för att se över de brett formulerade bestämmelserna i strafflagens artikel 174, som förbjuder ”anstiftan” av social, nationell eller annan osämja, och artikel 274, som förbjuder ”medveten spridning av falsk information”, utan den fortsätter att använda dessa bestämmelser som grund för att åtala och fängsla aktivister från civilsamhället och journalister.

D.  Antalet politiska fångar i Kazakstan har ökat. 2016 hölls fredliga demonstrationer i olika regioner i Kazakstan mot ändringar av marklagstiftningen, som ledde till att över 1 000 personer (däribland 55 journalister) frihetsberövades, varav mer än 30 personer senare anhölls. FN:s arbetsgrupp för frågor om godtyckliga frihetsberövanden erkände den godtyckliga karaktären hos frihetsberövandena, avsaknaden av rättvisa rättegångar och grova kränkningar av rättigheter i en del fall. Civilsamhällesaktivisten Maks Bokajev avtjänar ett fängelsestraff för att lagligen ha deltagit i detta fredliga massmöte.

E.  Kazakstans regering har samarbetat med Internationella arbetsorganisationens (ILO) högnivådelegation och åtagit sig att genomföra en färdplan för att ta itu med ILO:s farhågor, men har inte vidtagit meningsfulla åtgärder för att genomföra bestämmelserna i färdplanen, till exempel att ändra lagen om fackföreningar. Den har inte heller genomfört tidigare rekommendationer från ILO:s kommitté för tillämpning av ILO-normer att se över lagen om fackföreningar och arbetsrätten samt vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att organisationen för oberoende fackföreningar i Kazakstan (CITUK) och dess anslutna fackföreningar till fullo kan utöva sina fackliga rättigheter.

F.  De fackligt aktiva Nurbek Kushakbajev och Amin Eleusinov blev villkorligt frigivna i maj 2018, men har förbjudits att delta i fackföreningsaktiviteter. Aktivisten Larisa Kharkova utsätts för liknande begränsningar samt fortsatta juridiska trakasserier och Erlan Baltabaj, en annan fackföreningsaktivist från Tjimkent, är för närvarande föremål för en brottsutredning på tvivelaktiga grunder.

G.  Den nya lagstiftningen om icke-statliga organisationer har skärpt bokföringsbestämmelserna för organisationer i det civila samhället. Människorättsorganisationer utsätts för ett skattetryck i samband med bidrag från internationella givare.

H.  Religions- och trosfriheten har undergrävts kraftigt. Religiösa övertygelser används av myndigheterna som en förevändning för godtyckligt frihetsberövande. Saken Tulbajev fängslades efter att ha anklagats för att ”ha uppviglat till religiöst hat”.

I.  Den 13 mars 2018 förbjöd myndigheterna den fredliga oppositionsrörelsen Democratic Choice of Kazakhstan (DCK) och mer än 500 personer visade sitt stöd till DCK på olika sätt. Medborgarrättsaktivisterna Almat Zhumagulov och poeten Kenzhebek Abishev har fallit offer för de kazakstanska myndigheternas kamp mot DCK och har dömts till åtta respektive sju års fängelse. Ablovas Dzhumajev dömdes till tre års fängelse och Aset Abishev till fyra års fängelse för att ha kritiserat myndigheterna på nätet och uttryckt sitt stöd för DCK.

J.  Trots att rätten till föreningsfrihet skyddas i Kazakstans konstitution är den fortfarande begränsad i landet och lagen om föreningsfrihet kräver att föreningar fortfarande registreras hos justitieministeriet. När nya ändringar införlivades i lagen i december 2015 infördes betungande rapporteringskrav och en statlig reglering av finansieringen genom ett statligt utsett organ. Personer som deltar i oregistrerade föreningars verksamhet kan drabbas av administrativa och straffrättsliga påföljder.

K.  Civilsamhälles- och människorättsaktivister utsätts fortfarande för repressalier och begränsningar i sin verksamhet, bland dem Elena Semenova, som utfärdades reseförbud på grund av ”medveten spridning av falsk information” och den i Tjimkent baserade aktivisten Ardak Ashim, som anklagades för att ha ”uppviglat till omstörtande verksamhet” på grund av sina kritiska inlägg på sociala medier och som blev föremål för psykiatrisk tvångsvård. När Europaparlamentets delegation besökte Kazakstan den 10 maj 2018 tillgrep polisen övervåld mot fredliga demonstranter som försökte träffa Europaparlamentets ledamöter. Mer än 150 personer kvarhölls av polisen och mer än 30 demonstranter blev föremål för administrativt frihetsberövande. Den 17 och 18 september 2018 kvarhöll den kazakstanska polisen åtskilliga aktivister som ville träffa medlemmar i Europaparlamentets delegation.

L.  Nya begränsande ändringar av medie- och informationslagen trädde i kraft i april 2018, tillgång till information på sociala medier blockeras fortfarande och Forbes Kazakhstan och Ratel.kz är föremål för en brottsutredning som inletts mot dem på grund av ”medveten spridning av falsk information”. Användningen av sociala nätverk kontrolleras och begränsas av myndigheterna. Bloggare och användare av sociala nätverk, bland annat Ruslan Ginatullin, Igor Chupina och Igor Sychev, har dömts till fängelse. Bloggaren Muratbek Tungishbajev utlämnades av Kirgizistan till Kazakstan i uppenbar strid med lagen och utsattes för misshandel i Kazakstan.

M.  Straffrihet för tortyr och misshandel av fångar och misstänkta personer är fortfarande normen, trots regeringens åtagande avseende nolltolerans mot tortyr. Myndigheterna har misslyckats med att genomföra en trovärdig utredning av anklagelserna om tortyr under den utdragna strejken inom oljebranschen i Zhanaozen 2011.

N.  Åklagarmyndigheten i Almaty fann inga trovärdiga bevis som kunde stödja anklagelserna om tortyr i fallet Iskander Yerimbetov, som dömdes till sju års fängelse efter att ha anklagats för storskaliga bedrägerier i oktober 2018. 2018 konstaterade FN:s arbetsgrupp för frågor om godtyckliga frihetsberövanden att gripandet och frihetsberövandet av honom var godtyckligt. Man krävde att han skulle friges och uttryckte oro över påståendena om tortyr under hans frihetsberövande före rättegången.

O.  Den stora omfattningen av våld mot kvinnor och traditionella patriarkala normer samt stereotyper utgör stora hinder för jämställdheten i Kazakstan. Icke-statliga organisationer konstaterar att våld mot kvinnor är underrapporterat och att andelen fall av sexuellt våld mot kvinnor samt sexuella trakasserier där åtal väcks är låg.

P.  Hbti-personer i Kazakstan konfronteras med rättsliga problem och diskriminering. Både manliga och kvinnliga homosexuella förhållanden är lagliga i Kazakstan, men homosexuella par och hushåll företrädda av homosexuella par har inte rätt till samma rättsliga skydd som heterosexuella gifta par.

Q.  Enligt World Democracy Index ligger Kazakstan på 143:e plats av 167 länder, och landet definieras sålunda som en auktoritär regim.

1.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Kazakstan att uppfylla sina internationella åtaganden och att respektera de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Parlamentet uppmanar Kazakstans myndigheter att sätta stopp för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och alla former av politiskt förtryck i enlighet med principerna och artiklarna 1, 4, 5 och 235 i det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet.

2.  Europaparlamentet betonar att fördjupningen av de politiska, ekonomiska och kulturella förbindelserna mellan EU och Kazakstan måste bygga på gemensamma åtaganden i fråga om universella värden, särskilt i fråga om demokrati, rättsstaten, god samhällsstyrning och respekten för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet förväntar sig att det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet kommer att främja en förstärkning av rättsstatsprincipen och ett större demokratiskt deltagande för alla medborgare, ett mer varierat politiskt landskap, ett mer välfungerande, oberoende och opartiskt rättsväsen, ökad insyn och ansvarighet i regeringen samt förbättringar av arbetsrätten.

3.  Europaparlamentet välkomnar frigivningen av ett antal politiska fångar, framför allt Vladimir Kozlov, Gyuzjal Bajdalinova, Sejtkazy Matajev, Edige Batyrov, Yerzhan Orazalinov, Sajat Ibrajev, Aset Matajev, Zinaida Mukhortova, Talgat Ajan och oljearbetarna i Zhanaozen, liksom de fackligt aktiva Amin Eleusinov och Nurbek Kushakbajev, men deras frihet förblir likväl begränsad. Parlamentet välkomnar beslutet att frige Ardak Ashim från den psykiatriska kliniken. Parlamentet fördömer denna brutala åtgärd i form av psykiatrisk bestraffning och kräver att den påtvingade ambulanta psykiatriska behandlingen av Ashim och alla medicinska tvångsåtgärder mot aktivisten Natalia Ulasik upphör.

4.  Europaparlamentet kräver en fullständig rehabilitering och en omedelbar frigivning av samtliga aktivister och politiska fångar som för närvarande sitter fängslade, i synnerhet Mukhtar Dzhakishev, Maks Bokajev, Iskander Yerimbetov, Aron Atabek, Sanat Bukenov och Makhambet Abzhan samt Saken Tulbajev, och ett avskaffande av de restriktioner som införts för andra.

5.  Europaparlamentet kräver att Kazakstans regering ändrar strafflagens artikel 174 om ”anstiftan av social, nationell, klan-, ras-, klassbaserad eller religiös osämja” genom att begränsa den, för att förhindra godtyckliga åtal som strider mot människorättsliga normer, och strafflagens artikel 274, som förbjuder ”medveten spridning av falsk information”, samt att regeringen friger de aktivister, journalister och andra kritiska enskilda personer som för närvarande kvarhålls enligt dessa artiklar.

6.  Europaparlamentet kräver att Kazakstans regering upphör med att slå ner på oberoende fackföreningar och att den upphäver restriktionerna för deras verksamhet, att den upphör med politiskt motiverade åtal mot fackföreningsledare och upphäver domarna mot Larisa Kharkova, Nurbek Kushakbajev och Amin Eleusinov samt ger dem tillåtelse att återuppta sina fackföreningsaktiviteter utan någon inblandning eller trakasserier. Parlamentet kräver också att regeringen tar itu med Europaparlamentets farhågor om brottsutredningen mot Erlan Baltabaj och ser över lagen om fackföreningar från 2014 och arbetsrätten från 2015 för att göra dem förenliga med ILO:s normer.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Kazakstans regering att genomföra rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör om rätten till frihet att delta i fredliga sammankomster och föreningsfrihet, och att se över lagen om föreningsfrihet och villkoren för tillgång till finansiering.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Kazakstans regering att stoppa alla former av godtyckliga gripanden, repressalier mot och trakasserier av människorättsaktivister, organisationer i det civila samhället och politiska oppositionsgrupper, inbegripet faktiska och upplevda anhängare av DCK.

9.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Kazakstans regering att se över de ändringar till medie- och informationslagen som trädde i kraft i år, införa ett moratorium för förtal, vidta alla åtgärder som krävs för att upphäva de relevanta artiklarna i den nya strafflagen som avser förtal, inrätta ett tak på civila förtalsskadestånd, stoppa trakasserierna av och repressalierna mot journalister som är kritiska mot regeringen, och avstå från att blockera åtkomst till information såväl online som offline.

10.  Europaparlamentet uppmanar till insatser med avseende på meddelandena från FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna, FN:s arbetsgrupp om godtyckliga frihetsberövanden och FN:s särskilda rapportör om tortyr. Parlamentet begär att offer för tortyr ska skyddas och ges ordentlig vård, samt att fall av tortyr ska utredas ordentligt. Parlamentet begär ett slut på missbruket av Interpols utlämningsförfaranden och på trakasserier av den politiska oppositionen. Parlamentet uppmanar med kraft Kazakstans regering att uppfylla sina åtaganden om nolltolerans för tortyr och att säkerställa att anklagelser om tortyr, inbegripet de som gjordes i samband med Zhanaozen-händelserna, utreds fullständigt. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen att se över fallet med Iskander Yerimbetov mot bakgrund av slutsatserna från FN:s arbetsgrupp om godtyckliga frihetsberövanden, och att säkerställa att anklagelserna om tortyr utreds ordentlig.

11.  Europaparlamentet konstaterar att Kazakstan är ett multietniskt och multireligiöst land, och betonar att minoriteter och deras rättigheter måste skyddas, särskilt när det gäller användningen av språk, religions- och trosfrihet, icke-diskriminering och lika möjligheter. Parlamentet välkomnar olika gruppers fredliga samexistens i Kazakstan. Parlamentet uppmanar med kraft Kazakstan att upphöra med att förfölja människor på grund av deras legitima utövande av rätten till samvets- och religionsfrihet. Parlamentet begär att människor som har dömts för att de omfattar en trosuppfattning omedelbart ska friges.

12.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att bekämpa alla former av våld mot kvinnor. Parlamentet efterlyser dessutom insatser för att säkerställa ändamålsenliga och tillgängliga rapporteringskanaler och skyddsåtgärder som beaktar offrens behov och konfidentialitet. Parlamentet begär med eftertryck ett slut på straffrihet och åtgärder för att säkerställa att förövare beläggs med lämpliga brottspåföljder.

13.  Europaparlamentet insisterar på att hbti-personers rättigheter respekteras till fullo. Parlamentet uppmanar Kazakstans regering att garantera att hbti-personer inte diskrimineras på något sätt.

14.  Europaparlamentet uppmanar Kazakstan att till fullo genomföra rekommendationerna från OSSE/ODIHR:s internationella observatörsuppdrag i valet den 20 mars 2016, där det konstateras att landet fortfarande inte på långa vägar uppfyller sina åtaganden inom ramen för OSSE för demokratiska val. Parlamentet uppmanar med kraft de kazakstanska myndigheterna att inte begränsa oberoende kandidaters verksamhet. Dessutom begär parlamentet med kraft att medborgarnas valrättigheter ska respekteras.

15.  Europaparlamentet upprepar att EU:s och OSSE:s samarbete är viktigt för att förbättra god praxis i landets demokratiska samhällsstyrning, särskilt på området mänskliga rättigheter och rättsstatlighet. Parlamentet uppmanar därför med kraft de kazakstanska myndigheterna att utvidga OSSE:s mandat i landet, och att särskilt återupprätta mandatet för OSSE:s kontor i Astana, som ett viktigt villkor för ytterligare samarbete mellan EU och Kazakstan.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU, och särskilt Europeiska utrikestjänsten, att noggrant övervaka utvecklingen i Kazakstan, att vid behov ta upp frågor som väcker farhågor med de kazakstanska myndigheterna, att erbjuda assistans och att regelbundet rapportera till parlamentet. Parlamentet uppmanar EU:s delegation i Astana att fortsätta spela en aktiv roll i övervakningen av situationen och att ta upp frågan om yttrandefrihet i alla relevanta bilaterala möten. Parlamentet uppmanar med kraft utrikestjänsten att på ett proaktivt sätt delta i rättegångsobservationsuppdrag i syfte att övervaka politiskt känsliga rättegångar och politiskt motiverade åtal och kontrollera att rätten till en rättvis rättegång gäller för alla.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och EU:s särskilda representant för Centralasien samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Kazakstan.

(1) EUT C 369, 11.10.2018, s. 2.
(2) EUT C 50, 9.2.2018, s. 38.
(3) EUT C 369, 11.10.2018, s. 179.
(4) EUT C 45, 5.2.2016, s. 85.
(5) EUT C 251 E, 31.8.2013, s. 93.
(6) EUT C 224 E, 19.8.2010, s. 30.
(7) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 91.
(8) EUT C 58, 15.2.2018, s. 119.


Iran, särskilt fallet med människorättsförsvarare
PDF 124kWORD 46k
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2019 om Iran, särskilt fallet med människorättsförsvarare (2019/2611(RSP))
P8_TA(2019)0204RC-B8-0186/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran, särskilt av den 13 december 2018 om Iran, särskilt fallet Nasrin Sotoudeh(1), och av den 25 oktober 2016 om EU-strategin gentemot Iran efter kärnteknikavtalet(2),

–  med beaktande av rådets slutsatser om Iran av den 4 februari 2019,

–  Med beaktande av rapporten från den särskilde rapportören om människorättssituationen i Islamiska republiken Iran av den 30 januari 2019 och hans uttalande om Iran av den 29 november 2018,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 17 december 2018 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Islamiska republiken Iran,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Iran har anslutit sig till,

–  med beaktande av den iranske presidentens medborgarrättsstadga,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av uttalandet av den 29 november 2018 från FN:s människorättsexperter om att Iran måste skydda försvarare av kvinnors rättigheter,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraff, EU:s riktlinjer om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter vad gäller yttrandefrihet online och offline,

–  Med beaktande av rådets beslut av den 12 april 2018 om att förlänga sina restriktiva åtgärder i ytterligare tolv månader på grund av de allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Iran,

–  med beaktande av uttalandet av den 12 mars 2019 från talespersonen för Europeiska utrikestjänsten om domen mot den iranska människorättsadvokaten Nasrin Sotoudeh,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Människorättsförsvarare, journalister, advokater och nätaktivister i Iran tvingas fortsatt utstå trakasserier, godtyckliga gripanden, kvarhållanden och åtal för sitt arbete. Irans underrättelseministerium och andra organ har slagit till hårt mot civilsamhället de senaste månaderna.

B.  I sin resolution av den 25 oktober 2016 om EU:s strategi gentemot Iran efter kärnteknikavtalet betonar parlamentet vikten av att upprätthålla EU:s riktlinjer för de mänskliga rättigheterna, även för försvarare av de mänskliga rättigheterna, i förbindelserna mellan EU och Iran.

C.  Den välrenommerade människorättsadvokaten Nasrin Sotoudeh dömdes nyligen till minst sju års fängelse. Det har under två rättegångar rapporterats att hennes kombinerade straff kan komma att bli betydligt längre, även om den exakta längden på fängelsevistelsen är fortsatt oklar. Den verkliga orsaken till att hon fängslats tycks vara att hon fredligt försvarat de mänskliga rättigheterna i Iran. Rättegångarna mot henne levde inte upp till internationella normer för ett korrekt rättsförfarande.

D.  Reza Khandan, Nasrin Sotoudehs make, frihetsberövades i samband med sitt stöd till kvinnor som bedrivit fredliga kampanjer mot att de tvingas bära hijab och för att hans hustru ska friges från fängelse. I januari 2019 dömdes han av Revolutionsdomstolen i Teheran till sex års fängelse.

E.  Miljöaktivisterna Taher Ghadirian, Niloufar Bayani, Amirhossein Khaleghi, Houman Jokar, Sam Rajabi, Sepideh Kashani, Abdolreza Kouhpayeh och Morad Tahbaz från Persiska stiftelsen för miljö- och djurarvet greps i januari och februari 2018 och hölls kvar utan tillgång till advokat. De har under de senaste veckorna ställts inför rätta i förfaranden som inte uppfyllt normerna för rättvisa rättegångar. En annan medlem av gruppen, den iransk-kanadensiske universitetsprofessorn Kavous Seyed Emami, dog i fängsligt förvar under mystiska omständigheter.

F.  Fackföreningsaktivisterna Esmaeil Bakhshi, Sepideh Gholian och Mohammad Habibi greps 2018 respektive 2019 efter att ha lett protester till stöd för arbetstagares och lärares rättigheter. Människorättsförsvararen Maryam Akbari Monfared dömdes 2010 till 15 års fängelse för hädelsebrott och har förvägrats läkarvård när hon lidit av olika sjukdomar.

G.  Aktivisterna Arash Sadeghi, Narges Mohammadi och Farhad Meysami har alla dömts till långa fängelsestraff för sina kampanjer för kvinnors rättigheter, för avskaffande av dödsstraffet och för mänskliga rättigheter.

H.  Iranska domstolar lyckas ofta inte erbjuda rättvisa rättegångar och använder erkännanden som framtvingats under tortyr som bevisning i rätten. Myndigheterna kriminaliserar alltjämt människorättsarbete och använder artikel 48 i den iranska straffprocesslagen för att inskränka de frihetsberövades tillgång till juridisk rådgivning. Det finns inga oberoende mekanismer för att säkerställa ansvarsutkrävande inom rättsväsendet.

I.  Personer med medborgarskap i både ett EU-land och Iran, däribland brittisk-iranskan Nazanin Zaghari-Ratcliffe, fortsätter att gripas för att därefter under långa perioder sättas i isoleringscell och förhöras, förvägras ett korrekt rättsförfarande och dömas till långa fängelsestraff baserade på vaga eller ospecificerade anklagelser om ”nationell säkerhet” och ”spionage”, och det förs statsunderstödda förtalskampanjer mot de fängslade personerna.

J.  Det har kommit rapporter om åtskilliga fall av omänskliga och förnedrande fängelseförhållanden och bristande tillgång till läkarvård under frihetsberövande i Iran, i strid med FN:s enhetliga minimiregler för behandling av fångar.

K.  Under 2018 avrättades uppskattningsvis 273 personer i Iran, den näst högsta siffran i världen det året, enligt en rapport från den icke-statliga organisationen Iran Human Rights.

L.  Under 2018 anordnade tusentals människor fredliga demonstrationer och strejker i protest mot obetalda löner, dåliga arbetsvillkor, korruption, politiskt förtryck och andra missförhållanden. Myndigheterna grep hundratals av dem och dömde många till fängelse och spöstraff.

M.  Det iranska rättsväsendet fortsätter att slå ner fredliga motståndsaktioner av försvarare av kvinnors rättigheter, som protesterar mot tvånget att bära hijab. Under 2018 greps minst 39 kvinnor i samband med protester och ytterligare 55 för sitt arbete med kvinnors rättigheter.

N.  Pressfriheten, både på och utanför internet, föreningsfriheten och tankefriheten undertrycks i Iran.

O.  De iranska myndigheterna har systematiskt riktat in sig på journalister, däribland sådana som arbetar för BBC:s sändningar på persiska, och deras anhöriga genom användning av brottsutredningar, frysning av tillgångar, godtyckliga gripanden, kvarhållanden, övervakning, trakasserier och spridning av falsk, illasinnad och ärekränkande publicitet. Minst åtta journalister sitter för närvarande frihetsberövade i Iran.

P.  Irans president Hassan Rouhani lanserade en medborgarrättsstadga i december 2016. Denna stadga är inte juridiskt bindande.

Q.  Medlemmar av religiösa och etniska minoriteter, bland annat bahá'í, azerbajdzjaner, kurder, araber, balucher, sunnimuslimer, kristna och personer utan tro, diskrimineras på arbetsmarknaden, i utbildningen, i sin religionsfrihet och i sin politiska verksamhet i Iran.

1.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att omedelbart och villkorslöst frige alla människorättsförsvarare, samvetsfångar och journalister som frihetsberövats och dömts enbart för att de har utövat sin rätt till yttrandefrihet och fredliga sammankomster. Parlamentet framhåller att de iranska myndigheterna alltid måste se till att människorättsförsvarare, advokater och journalister kan bedriva sitt arbete utan hot, trakasserier och hinder.

2.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till Irans regering att omedelbart och villkorslöst frige Sacharovpristagaren Nasrin Sotoudeh och lovordar hennes mod och engagemang för mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter i Iran. Parlamentet betraktar den fullständigt orättvisa rättegången och domen mot Nasrin Sotoudeh som ett allvarligt justitiemord och välkomnar uttalandet av Europeiska utrikestjänstens talesperson av den 12 mars 2019 i denna fråga.

3.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att ändra artikel 48 i landets straffprocesslag för att se till att alla tilltalade har rätt att företrädas av en advokat efter eget val och rätt till en rättvis rättegång i överensstämmelse med Irans åtaganden enligt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de iranska myndigheterna att säkerställa alla frihetsberövades säkerhet och välbefinnande, däribland tillgång till adekvat läkarvård. Parlamentet efterlyser även en oberoende utredning av Kavous Seyed-Emamis död i fängsligt förvar och av anklagelserna om tortyr av andra aktivister i fängsligt förvar, och fördömer bruket att avsiktligt neka politiska fångar läkarvård.

5.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att som en brådskande åtgärd upphöra med övervakningen, gripandet, trakasserierna och lagföringen av journalister, nätaktivister och deras anhöriga och att sätta stopp för nätcensuren, och vill att det skapas villkor där yttrandefriheten och mediefriheten tolereras, både på och utanför nätet.

6.  Europaparlamentet uppmanar Irans regering att samarbeta med FN:s särskilde rapportör om människorättssituationen i Iran, bland annat genom att låta honom resa in i landet.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater och EU-institutionerna att fortsätta att ta upp fall angående gripna människorättsförsvarare med sina iranska motsvarigheter och vid nästa möte för FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève.

8.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att fortsätta att ta upp mänskliga rättigheter, särskilt situationen för människorättsförsvarare, i högnivådialogen mellan EU och Iran. Parlamentet uppmanar även vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att på nytt offentligt tillkännage att respekten för de mänskliga rättigheterna är en central del i utvecklingen av förbindelserna mellan EU och Iran.

9.  Europaparlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten och rådet att undersöka möjligheten att upprätta en formell människorättsdialog med Iran i överensstämmelse med EU:s riktlinjer för människorättsdialoger med tredjeländer.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s företrädare att uppmana de iranska myndigheterna att garantera människorättsförsvarares säkerhet och välbefinnande i fängsligt förvar och att genomföra fullständiga utredningar av rapporterna om tortyr.

11.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla medlemsstater med diplomatisk närvaro i Teheran att använda de mekanismer som föreskrivs i EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare för att stödja och skydda dessa personer, bland annat offentliga uttalanden, diplomatiska démarcher, övervakning av rättegångar och fängelsebesök.

12.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Iran att upphöra med kriminaliseringen av arbete som bedrivs av försvarare av kvinnors rättigheter, bland annat sådana som fredligt protesterar mot tvånget att bära hijab, och kräver att denna diskriminerande och förnedrande sed avskaffas.

13.  Europaparlamentet uppmanar Irans regering att skydda rättigheterna för alla personer som tillhör religiösa och etniska minoriteter och att göra upp med alla former av diskriminering av dem.

14.  Europaparlamentet välkomnar ändringarna i lagen om narkotikahandel, som har minskat utdömandet av dödsstraff, och efterlyser en omprövning av alla dödsstraff för att säkerställa att rättegångarna genomfördes i enlighet med internationella normer. Parlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att införa ett omedelbart moratorium för tillämpningen av dödsstraff som ett steg mot dess avskaffande.

15.  Europaparlamentet rekommenderar att en ad hoc-delegation från underutskottet för mänskliga rättigheter skickas till Iran före utgången av den nuvarande mandatperioden för att besöka fängslade människorättsförsvarare och hålla de möten som krävs med de iranska myndigheterna.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, den högste ledaren i Islamiska republiken Iran, presidenten i Islamiska republiken Iran samt ledamöterna av det iranska Majlis.

(1) Antagna texter, P8_TA(2018)0525.
(2) EUT C 215, 19.6.2018, s. 86.


Människorättssituationen i Guatemala
PDF 132kWORD 49k
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2019 om människorättssituationen i Guatemala (2019/2618(RSP))
P8_TA(2019)0205RC-B8-0182/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina resolutioner av den 15 mars 2007 om Guatemala(1), den 11 december 2012 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Centralamerika, å andra sidan(2), och den 16 februari 2017 om Guatemala, särskilt situationen för människorättsförsvarare(3),

–  med beaktande av besöket av underutskottet för mänskliga rättigheter till Mexiko och Guatemala i februari 2016 och dess slutrapport,

–  med beaktande av rapporten från dess delegation för förbindelserna med länderna i Centralamerika om delegationens besök till Guatemala och Honduras den 16‑20 februari 2015,

–  med beaktande av besöket som delegationen för förbindelserna med länderna i Centralamerika gjorde till Guatemala den 28 oktober–1 november 2018,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 om företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer(4),

–  med beaktande av det fleråriga vägledande programmet för Guatemala 2014–2020, och dess engagemang för att bidra till konfliktlösning, fred och säkerhet,

–  med beaktande av Europeiska unionens stödprogram till rättsväsendet i Guatemala, i synnerhet SEJUST,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för människorättsförsvarare och den strategiska ramen för mänskliga rättigheter som innehåller åtaganden om att engagera sig för människorättsförsvarare,

–  med beaktande av EU:s nationella vägledande program 2018 för Guatemala för en hållbar ekonomisk tillväxt för alla i Guatemalas grannskapsområde och dess närområde och för stöd till ett förnyat mandat för internationella kommissionen mot strafflöshet i Guatemala (CICIG),

–  med beaktande av att en överenskommelse om råd undertecknades i augusti 2017 mellan CICIG och högsta domstolen i Guatemala,

–  med beaktande av uttalandet av den 2 september 2018 från talespersonen för Europeiska utrikestjänsten om den guatemalanska regeringens beslut att inte förnya CICIG:s mandat,

–  med beaktande av den gemensamma skrivelsen av den 6 april 2018 från ordföranden för FN:s arbetsgrupp för påtvingade eller ofrivilliga försvinnanden och FN:s särskilda rapportör för främjande av sanning, rättvisa, gottgörelse och garantier för icke‑upprepning till Guatemalas president,

–  med beaktande av uttalandet av den 10 september 2018 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Michelle Bachelet, om den guatemalanska regeringens beslut att inte förnya CICIG:s mandat,

–  med beaktande av uttalandet av den 6 mars 2019 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Michelle Bachelet, om den guatemalanska lagen om icke-statliga utvecklingsorganisationer,

–  med beaktande av den senaste rapporten från Human Rights Watch om Guatemala,

–  med beaktande av Guatemalas konstitution,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Guatemala har gjort vissa fortsatta framsteg med att lagföra ärenden som gäller mänskliga rättigheter och korruption, vilket till stor del beror på samarbetet mellan det allmänna åklagarämbetet i Guatemala och den FN-stödda internationella kommissionen mot straffrihet i Guatemala (CICIG), som inrättades 2007 för att utreda organiserad brottslighet och stärka de lokala insatserna för rättsstatsprincipen.

B.  Antalet avrättningar och angrepp mot försvarare, organisationer och lokalsamfund som arbetar för ekonomiska, sociala, kulturella och miljömässiga rättigheter, har ökat i Guatemala under de senaste åren. Enligt en rapport av enheten för skydd av människorättsförsvarare i Guatemala (UDEFEGUA) förekom det 2018 totalt 391 angrepp mot människorättsförsvarare och ursprungsbefolkningen, särskilt angrepp mot personer som arbetar med markrättigheter och territoriella rättigheter, däribland 147 fall av kriminalisering och 26 mord, vilket är en ökning på 136 % jämfört med 2017.

C.  Människorättsförsvarare utsätts också för hot, trakasserier, stigmatisering och förtalskampanjer av privata aktörer och myndigheterna i Guatemala, samt rättslig förföljelse. Missbruk av straffrättsliga förfaranden mot människorättsförsvarare för att förhindra eller straffa deras arbete är ett fortsatt problem.

D.  Antalet angrepp mot journalister är också mycket oroande, med 93 registrerade angrepp 2017, varav fyra dödade personer. Under den pågående koncentreringen av medieägande till ett fåtal företag fortsätter oberoende medieföretag och journalister att vara föremål för angrepp och hot.

E.  Våld mot kvinnor är fortfarande ett allvarligt problem i Guatemala, vilket framgår av att antalet kvinnor som dött en våldsam död ökade med 8 % till 662 fall. På internationella kvinnodagen 2017 dog 41 flickor som hade låsts in efter att de hade protesterat mot missbruk från övervakarnas sida, efter att en eldsvåda bröt ut vid en statlig anläggning för minderåriga. Straffriheten för brott i Guatemala ligger på 97 procent.

F.  CICIG har sedan 2007 bekämpat korruption och straffrihet på den guatemalanska regeringens uppmaning och i nära samarbete med de nationella institutionerna i landet, i syfte att identifiera och hjälpa till med att avveckla halvstatliga institutioner, och har bidragit till att stärka kapaciteten för landets rättsliga institutioner och säkerhetsinstitutioner.

G.  Den guatemalanska regeringen begärde efter fyra förlängningar av CICIG:s på varandra följande tvååriga mandat att FN:s generalsekreterare skulle förlänga mandatet ännu en gång fram till september 2019, och därmed ytterligare stärka styrningen genom CICIG:s viktiga utredningar och stöd för rättsstatsprincipen i Guatemala, och konsolidera de resultat som uppnåtts genom att avsevärt minska korruptionen och utmana straffriheten för icke-statliga verksamheter med anknytning till staten (CIACS).

H.  I april 2018 presenterade CICIG och statsförvaltningen resultaten av de nya utredningarna av det styrande partiet FCN:s olagliga finansiering under valkampanjen. I juli 2018 planerade högsta domstolen en utredning av president Jimmy Morales verksamhet när det gäller olaglig finansiering av hans valkampanj.

I.  I slutet av augusti 2018 meddelade den guatemalanska regeringen att CICIG:s mandat skulle annulleras från och med september 2019. Kort därpå förbjöd regeringen även direktören för CICIG, Iván Velásquez, att återvända till landet, och återkallade därefter viseringar för elva anställda vid CICIG, som hade utrett stora fall kopplade till korruption. I januari 2019 upphävde regeringen ensidigt avtalet med FN om CICIG med omedelbar verkan, och krävde att CICIG lämnar landet. Iván Velásquez är också anklagad och är föremål för pågående smutskastningskampanjer.

J.  Dessa åtgärder har bestridits och ogiltigförklarats av Guatemalas konstitutionsdomstol. Konstitutionsdomstolen beslutade enhälligt att regeringen måste tillåta Iván Velasquez att resa in i landet. Regeringen har ignorerat dessa beslut. Kongressen har förberett ett åtal mot konstitutionsdomstolen och dess ledamöter, som uppenbart strider mot rättsstatsprincipen.

K.  Reformförslag 5377, om ändring av lagen om nationell försoning, som antogs av kongressen i den andra av tre behandlingar i början av mars 2019, innebär en utvidgad amnesti för alla brott som begåtts av de nationella säkerhetsstyrkorna och enskilda personer som agerar för regeringens räkning, inbegripet brott mot mänskligheten, såsom tortyr, påtvingade försvinnanden och folkmord. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna (IACHR) har uttryckt sin oro över lagförslaget och begärt att den gällande lagen inte ändras.

L.  Enligt IACHR är reformförslag 5377 inte förenligt med Guatemalas internationella åtaganden, den påstås strida mot internationell rätt och strider mot artikel 171 g i Guatemalas konstitution, eftersom alla fängslade personer som befunnits skyldiga till och blivit dömda för politiska brott och brott mot mänskligheten som begåtts under den väpnade konflikten skulle frigöras inom några timmar.

M.  Situationen för folket i Guatemala är extremt otrygg, och den nationella polisen har på senare år allvarligt utarmats. Det har förekommit anklagelser om trakasserier och hot mot domare, åklagare och rättsliga aktörer som har samarbetat med CICIG.

N.  Tillgången till rättslig prövning, förhållandena i fängelserna, polisens uppförande och anklagelserna om tortyr ger anledning till stor oro, och problemen förvärras ytterligare av utbredd korruption, otillåten samverkan och straffrihet.

O.  Guatemalas ombudsman för mänskliga rättigheter, vars budget har minskats, har – tillsammans med statsförvaltningen och rättsväsendet – vidtagit viktiga åtgärder för att motverka straffriheten och uttrycka erkänsla för de mänskliga rättigheterna. Guatemalas myndigheter har gjort uppenbara försök att hindra kampen mot korruption, straffrihet och rättssäkerhet.

P.  Enligt Guatemalas enhet för skydd av människorättsförsvarare (UDEFEGUA) är det särskilt vanligt att ursprungsbefolkningarnas ledare har angripits när de har försvarat sin rätt till mark och territorier. FN:s särskilda rapportör har uttryckt farhågor över ursprungsbefolkningarnas rättigheter efter att det inkommit klagomål om vattenkraft-, gruv- och jordbruksindustriprojekt, vars licenser och drift har inneburit att ursprungsbefolkningarnas rättigheter har blivit åsidosatta. FN:s särskilda rapportör har också angett att det är oroväckande att staten och inblandade tredje parter betraktar lokalsamhällenas fredliga protester som straffbara handlingar som påverkar den allmänna säkerheten. Aura Lolita Chávez, som är en miljökämpe från Guatemala som tillhör ursprungsbefolkningen och som 2017 var nominerad till Europaparlamentets Sacharovpris, lämnade sitt hemland efter allvarliga attacker, mordhot och förtalskampanjer. Om hon skulle återvända riskerar hon att bli indragen i flera olika rättsprocesser.

Q.  Den 9 oktober 2018 angreps bl.a. medlemmar av den fredliga motståndsrörelsen på mikroregionen Ixquisis av kravallpoliser, som skadade sex av demonstranterna.

R.  Sveriges ambassadör i Guatemala har förklarats ”persona non grata” (denna förklaring upphävdes sedermera av författningsdomstolen) eftersom han ansågs ha stöttat CICIG:s arbete i landet.

S.  I Guatemala ska det hållas parlaments- och presidentval den 16 juni respektive den 11 augusti 2019.

T.  Utvecklingen och konsolideringen av demokratin och rättsstaten samt respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna måste utgöra en integrerad del av EU:s externa politik, däribland det associeringsavtal som 2012 ingicks mellan EU och länderna i Centralamerika. Detta avtal innehåller en demokratiklausul som är mycket betydelsefull. Guatemala är EU:s tredje största mottagare av bilateralt utvecklingsbistånd i Centralamerika. Detta bistånd uppgår till 167 miljoner euro under perioden 2014–2020 och är inriktat på livsmedelstrygghet, konfliktlösning, fred, säkerhet och konkurrenskraft.

1.  Europaparlamentet är mycket oroat över det ökade antalet mord och våldshandlingar och över bristen på trygghet för alla medborgare och, mer specifikt, för kvinnor och människorättsförsvarare. Parlamentet påminner om vikten av ett oberoende och effektivt rättssystem och behovet av att sätta stopp för straffriheten. Parlamentet beklagar att Guatemalas regering alltjämt bryter mot rättsstats- och maktdelningsprinciperna. Parlamentet påminner om att maktdelning och respekt för rättsstaten är grundprinciper i alla liberala demokratier.

2.  Europaparlamentet uppmanar Guatemalas myndigheter att upphöra med alla hot mot det civila samhället i Guatemala och mot i synnerhet människorättsorganisationer, att respektera konstitutionen och att garantera alla Guatemalas medborgare grundläggande rättigheter. Parlamentet understryker att ett livskraftigt civilsamhälle är en förutsättning för att göra staten mer ansvarstagande, lyhörd, inkluderande och effektiv på alla nivåer och således mer legitim. Parlamentet vidhåller att alla institutioner som försvarar den konstitutionella demokratin och de mänskliga rättigheterna i Guatemala måste stödjas och stärkas. Parlamentet påminner om att det är viktigt att garantera ett oberoende rättsväsende och respektera dess oberoende, samt att säkerställa ett opartiskt rättssystem. Parlamentet betonar att detta är avgörande för att befästa insatserna för att bekämpa korruption och straffrihet. Parlamentet anser att anklagelser om trakasserier och hot mot domare och åklagare bör leda till omedelbara åtgärder för att skydda landets rättsliga institutioner och deras företrädare. Parlamentet uppmanar eftertryckligen Guatemalas regering att omedelbart säkerställa rättsväsendets oberoende och garantera press- och mediefriheten.

3.  Europaparlamentet är övertygat om att CICIG har spelat en central roll i Guatemala och att dess arbete med att bekämpa straffrihet och korruption och förbereda utredningar inför rättegångar som ska genomföras av landets institutioner är avgörande för att upprätthålla rättsstatsprincipen. Parlamentet är mycket oroat över den nuvarande situation som CICIG står inför i Guatemala, och uppmanar Guatemalas regering att upphöra med alla olagliga angrepp på CICIG och dess nationella och internationella personal.

4.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens genomförandebeslut från september 2018 om att stödja CICIG:s förlängda mandat med ytterligare 5 miljoner euro från instrumentet för utvecklingssamarbete för det nationella vägledande programmet 2018 för Guatemala. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål betala ut de överenskomna 5 miljoner euro, och att fortsätta alla godkända program med CICIG. Parlamentet uppmanar kommissionen att vara redo att fortsätta sitt samarbete med och sin finansiering av CICIG efter september 2019, och att aktivt stödja en sådan förlängning.

5.  Europaparlamentet är övertygat om att den föreslagna ändringen av lagen om nationell försoning utgör ett avsevärt hot mot rättsstatsprincipen i Guatemala och att den drastiskt skulle undergräva de viktiga framsteg som har uppnåtts genom arbetet i de nationella domstolarna i deras kamp mot straffrihet. Parlamentet delar FN:s högkommissaries åsikt att den amnesti som lagen föreskriver för personer som kränker de mänskliga rättigheterna, förövare av brott mot mänskligheten och krigsförbrytare skulle leda till ännu mer våld i landet. Parlamentet noterar att en sådan åtgärd skulle kunna innebära att frisläppta fångar hämnas, vilket skulle kunna leda till en destabilisering av samhället. Parlamentet uppmanar därför med eftertryck Guatemalas kongress att inte anta lagen.

6.  Europaparlamentet begär att en oberoende studie ska genomföras, under ledning av FN, som bör visa den slutliga effekten av CICIG:s arbete på rättsväsendet i Guatemala och dess bidrag till landets politiska stabilitet, samt resultatet av den överenskommelse som CICIG och den högsta valdomstolen har undertecknat.

7.  Europaparlamentet är oroat över förslaget till lag om icke-statliga utvecklingsorganisationer. Parlamentet uppmanar Guatemalas kongress att, i linje med det tekniska rådet från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, avstå från att anta denna lag som, om den antas, skulle kunna begränsa icke-statliga organisationers yttrandefrihet och mötesfrihet samt deras tillgång till finansiering, inskränka definitionen av icke-statliga organisationer och därmed begränsa deras verksamhetsområde och hindra deras verksamhet, och skulle kunna öppna för ett godtyckligt förbud av dem. Parlamentet påminner Guatemalas myndigheter och institutioner att de behöver tillhandahålla icke-statliga organisationer en trygg och uppbyggande miljö där dessa kan ge fritt uttryck för sina åsikter och utföra sitt arbete till gagn för samhället i stort.

8.  Europaparlamentet uttrycker oro över de klagomål som har framförts angående avsaknaden av möjligheten att ge ett fritt och informerat samtycke (ILO:s konvention nr 169). Parlamentet påminner om rekommendationen från FN:s särskilda rapportör, enligt vilken ursprungsbefolkningars rättigheter till fullo bör respekteras i enlighet med internationella standarder, vilket inbegriper rätten till ett fritt och informerat samtycke. Parlamentet påminner om att nationella och internationella företag är direkt bundna av traktat och andra nationella och internationella bestämmelser om mänskliga rättigheter och miljörättigheter utmed hela sina värdekedjor, och att företag som visar sig ha orsakat eller bidragit till skada måste tillhandahålla eller delta i ändamålsenliga rättsförfaranden för de personer och samhällen som har drabbats. Parlamentet noterar att detta inbegriper restitution, skadestånd, rehabilitering samt garantier om att det som inträffat inte kommer att upprepas. Parlamentet påminner om att regeringar har ansvar för att skydda mänskliga rättigheter och ställa de som kränker dessa rättigheter inför rätta.

9.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om skydd för människorättsaktivister, särskilt kvinnliga människorättsaktivister. Parlamentet välkomnar och stöder de åtgärder som har vidtagits hittills av europeiska ambassader och EU:s delegation till Guatemala. Parlamentet begär att Europeiska unionen ska driva vidare och, vid behov, satsa mer på projekt för att stödja nationella och internationella organisationers arbete i Guatemala.

10.  Europaparlamentet insisterar på att Guatemalas myndigheter ska ge sitt uttalade skydd till och säkerställa rättsskyddet och den fysiska säkerheten för Sakharovfinalisten Lolita Chávez, om hon beslutar sig för att återvända till sitt hemland.

11.  Europaparlamentet begär med eftertryck att valet i Guatemala ska genomföras på ett fredligt och insynsvänligt sätt, och att alla kandidaters säkerhet ska garanteras. Parlamentet betonar att den högsta valdomstolen måste arbeta helt oberoende, utan inflytande från statliga institutioner eller aktörer. Parlamentet erbjuder sig att sända ett valexpertuppdrag från EU.

12.  Europaparlamentet beklagar djupt att de guatemalanska fredsavtalen efter mer än 20 år ännu inte har genomförts, och att de nu löper en verklig risk att slopas. Parlamentet uppmuntrar med kraft alla nationella och internationella aktörer att göra allt som står i deras makt för att skynda på ett fullständigt genomförande av dessa avtal. Parlamentet uppmanar Guatemalas regering att i detta syfte säkra den demokratiska och politiska kontrollen och professionaliseringen av kravallpolisen och andra institutioner som CONRED, den nationella samordnaren för katastrofriskreducering, i syfte att förhindra att de militariseras och att humanitära medel kanaliseras genom armén, eftersom detta inte är förenligt med målen i fredsavtalen.

13.  Europaparlamentet påminner Guatemalas regering om att associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika innehåller en människorättsklausul som en väsentlig del och att medlemskapet kan upphävas om den överträds. Parlamentet uppmanar Europeiska unionen och dess medlemsstater att använda de mekanismer som fastställs i associeringsavtalet och avtalet om politisk dialog och samarbete för att med kraft uppmuntra Guatemala att arbeta vidare med en ambitiös människorättsagenda och med kampen mot straffrihet.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Guatemalas president, regering och parlament, Internationella kommissionen mot strafflöshet i Guatemala (CICIG), Secretaría de Integración Económica Centroamericana (SIECA), det centralamerikanska parlamentet och medordförandena för den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika.

(1) EUT C 301E, 13.12.2007, s. 257.
(2) EUT C 434, 23.12.2015, s. 181.
(3) EUT C 252, 18.7.2018, s. 196.
(4) EUT C 215, 19.6.2018, s. 125.


Behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsfrågor och frågor om föräldraansvar samt internationella bortföranden av barn *
PDF 112kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 mars 2019 om utkastet till rådets förordning om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsfrågor och frågor om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn (omarbetning) (15401/2018 – C8-0023/2019 – 2016/0190(CNS))
P8_TA(2019)0206A8-0056/2019

(Särskilt lagstiftningsförfarande – förnyat samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets utkast (15401/2018),

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2016)0411),

–  med beaktande av parlamentets ståndpunkt av den 18 januari 2018(1),

–  med beaktande av artikel 81.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet på nytt har hörts av rådet (C8-0023/2019),

–  med beaktande av artiklarna 78c och 78e i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0056/2019).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra utkastet.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) Antagna texter, P8_TA(2018)0017.


Genomförande av förordningen om det allmänna preferenssystemet
PDF 158kWORD 52k
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2019 om genomförandet av förordning (EU) nr 978/2012 om det allmänna preferenssystemet (2018/2107(INI))
P8_TA(2019)0207A8-0090/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 av den 25 oktober 2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 732/2008(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 607/2013 av den 12 juni 2013 om upphävande av rådets förordning (EG) nr 552/97 om tillfälligt upphävande av allmänna tullförmåner för Myanmar/Burma(2), och Europaparlamentets resolution av den 23 maj 2013 om återinförande av Myanmar/Burmas tillgång till allmänna tullförmåner(3),

–  med beaktande av halvtidsöversynen av den befintliga förordningen om det allmänna preferenssystemet i juli 2018(4) och kommissionens rapport om tillämpningen av förordning (EU) nr 978/2012(5) samt det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 4 oktober 2018(6),

–  med beaktande av kommissionens rapporter av den 28 januari 2016 och den 19 januari 2018 om det allmänna preferenssystemet för perioderna 2014–2015(7) respektive 2016–2017(8), där en bedömning görs av effekterna av det allmänna preferenssystemet, med tonvikt på förmånsländerna inom den särskilda stimulansordningen och deras prestationer,

–  med beaktande av den offentliga utfrågning om det allmänna preferenssystemet som anordnades av utskottet för internationell handel den 16 februari 2016, diskussionerna den 21 mars 2017 om beviljande av GSP+ till Sri Lanka och diskussionerna om genomförandet av förordningen om det allmänna preferenssystemet den 19 februari 2018,

–  med beaktande av artiklarna 5 och 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget),

–  med beaktande av Europeiska ombudsmannens beslut i ärende 1409/2014/MHZ om Europeiska kommissionens underlåtenhet att utföra en föregående konsekvensbedömning på området mänskliga rättigheter för frihandelsavtalet mellan EU och Vietnam(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om genomförande av parlamentets rekommendationer från 2010 om sociala och miljömässiga normer, mänskliga rättigheter och företagens ansvar(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 december 2018 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2017 och Europeiska unionens politik på området(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 april 2017 om EU:s flaggskeppsinitiativ för klädsektorn(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2017 om det aktuella läget avseende tillämpningen av överenskommelsen om godtagbarhet i Bangladesh (Bangladesh Sustainability Compact)(13),

–  med beaktande av frivilliga landspecifika partnerskap, såsom överenskommelsen om godtagbarhet i Bangladesh och initiativet för arbetstagares rättigheter i Burma/Myanmar,

–  med beaktande av EU:s och dess medlemsstaters gemensamma strategi från 2007 ”Aid for trade”: Förstärkt EU-stöd till handelsrelaterade behov i utvecklingsländer,

–  med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling för 2030,

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläggande konventioner om barnarbete, tvångsarbete, diskriminering och föreningsfrihet och rätten till kollektiva förhandlingar,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2016 om EU och ansvarsfulla globala värdekedjor,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2017 om den internationella handelns och EU:s handelspolitiks inverkan på de globala värdekedjorna(14),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e och bilaga 3 i talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden(15),

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för utveckling (A8-0090/2019), och av följande skäl:

A.  EU var först med att införa ett allmänt preferenssystem 1971 till följd av rekommendationen från FN:s konferens för handel och utveckling om att industriländer skulle bevilja allmänna, ensidiga och icke-diskriminerande handelsförmåner till utvecklingsländer och på så sätt hjälpa dem att generera ytterligare intäkter genom internationell handel för att försöka minska fattigdomen, främja goda styrelseformer och gynna hållbar utveckling.

B.  Enligt artikel 207 i EUF-fördraget ska EU:s handelspolitik bygga på principerna och målen för EU:s externa politik och främja unionens grundläggande värden, i enlighet med artikel 2 i EU-fördraget, och bidra till uppnåendet av de mål som fastställs i artikel 21, såsom befästandet av demokrati och rättsstaten, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande fri- och rättigheterna, jämlikhet, respekt för människans värdighet, miljöskydd och skydd av sociala rättigheter.

C.  I sina slutsatser fastställde Europeiska ombudsmannen att god förvaltning kräver efterlevnad av och respekt för de grundläggande rättigheterna, att det inte kan föreligga god förvaltning om de grundläggande rättigheterna inte respekteras, och att EU:s institutioner och organ alltid måste beakta huruvida deras åtgärder är förenliga med de grundläggande rättigheterna, och att de även bör sträva efter att främja de mänskliga rättigheterna i partnerländerna.

D.  Det befintliga allmänna preferenssystemet upprättades genom förordning (EU) nr 978/2012, vilken antogs på grundval av artikel 207 i EUF‑fördraget i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet då Europaparlamentet för första gången agerade som medlagstiftare för en förordning om det allmänna preferenssystemet.

E.  Enligt artikel 40 i förordningen om det allmänna preferenssystemet (GSP-förordningen) ska kommissionen inge en rapport om tillämpningen av GSP-förordningen till Europaparlamentet och rådet fem år efter antagandet, vilken bör ligga till grund för nästa GSP-förordning, som ska antas senast 2022. Förordningen har varit i kraft sedan den 1 januari 2014. Det har utförts en grundlig och oberoende utvärdering av hur den rådande förordningen fungerar i syfte att tillhandahålla underlag för kommissionens översyn, och en förteckning över konkreta rekommendationer har utarbetats.

F.  Systemet består av tre ordningar: den allmänna ordningen (GSP), den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre (GSP+) och ordningen ”Allt utom vapen”. GSP-förmånstagarna – för närvarande 18 länder – åtnjuter lägre tullar på 66 % av EU:s samtliga produktkategorier. De åtta GSP+-förmånstagarna exporterar cirka 66 % av alla produktkategorier tullfritt mot att de åtar sig att i praktiken genomföra 27 internationella grundläggande konventioner om arbetstagares rättigheter, mänskliga rättigheter, goda styrelseformer och miljöfrågor. De 49 minst utvecklade länderna som omfattas av Allt utom vapen-ordningen beviljas tullfritt tillträde till unionsmarknaden i fråga om samtliga produkter, utom när det gäller vapen och ammunition. Samtliga förmånsländer är bundna av internationella konventioner på området för mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter inom ramen för GSP‑förordningen, och GSP+-länderna är dessutom bundna av internationella konventioner om miljöfrågor och goda styrelseformer. Endast GSP+-ordningen föreskriver en strukturerad dialog med syftet att utvärdera hur förmånsländerna faktiskt tillämpar dessa konventioner. GSP-förmånsländerna måste samtidigt kunna genomföra internationella standarder och normer, inklusive utarbeta, genomföra och verkställa nödvändig lagstiftning, särskilt när det gäller befästandet av rättsstaten och kampen mot korruption.

G.  De viktigaste målen med 2012 års reform av GSP-ordningen var att lägga större tonvikt vid behövande länder – de minst utvecklade länderna och andra länder med lägre inkomster –, ytterligare främja de grundläggande principerna om hållbar utveckling och goda styrelseformer samt förbättra stabiliteten och förutsebarheten och öka säkerheten för företagare.

H.  Flera internationella konventioner, riktlinjer och bestämmelser syftar till att förhindra kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Framför allt har GSP-förmånsländerna en skyldighet att genomföra dessa riktlinjer och skapa lämpliga rättsliga och ekonomiska förutsättningar så att företagen kan bedriva verksamhet och delta i de globala värdekedjorna.

I.  EU bör reagera ännu mer effektivt på social och miljömässig dumpning, illojal konkurrens och otillbörliga handelsmetoder, vid sidan av att säkerställa lika villkor.

J.  I flera länder är industriella frizoner för bearbetning på export undantagna från den nationella arbetslagstiftningen, vilket hindrar den fulla rätten att utöva facklig verksamhet eller att begära rättslig prövning. Detta utgör en kränkning av ILO:s grundläggande normer och skulle kunna få ännu större negativa konsekvenser för de mänskliga rättigheterna.

K.  Jämställdheten mellan kvinnor och män inom EU:s alla politikområden fastställs tydligt i artikel 8 i EUF-fördraget. Handels- och investeringsavtalen har tendens att påverka kvinnor och män på olika sätt på grund av strukturella klyftor mellan könen. Enligt ILO var 21 miljoner personer offer för tvångsarbete globalt under 2012, varav 55 % var kvinnor och flickor, och i 90 % av fallen ägde detta rum inom den privata ekonomiska sektorn.

L.  Enligt artikel 19.6 i GSP-förordningen krävs att kommissionen tar hänsyn till all relevant information, inbegripet information från civilsamhället, när den avgör om GSP‑förmånsländer på vederbörligt sätt fullgör sina förpliktelser i fråga om mänskliga rättigheter. Om det civila samhället och arbetsmarknadens parter får medverka vid genomförandet av GSP-ordningen kan detta öka EU:s gemensamma handelspolitiks legitimitet och effektivitet.

M.  Enligt GSP-förordningen har EU möjlighet att upphäva förmåner i de allvarligaste fallen av människorättskränkningar på grundval av artikel 19.1 a i kapitel V i GSP‑förordningen, där det fastställs att förmånsbehandlingen får upphävas tillfälligt av olika skäl, bland annat allvarligt och systematiskt åsidosättande av principerna i de konventioner som förtecknas i del A i bilaga VIII.

N.  Kommissionen har inlett processen i Kambodjas fall och håller för Myanmars/Burmas del på att inleda undersökningar om brott mot de mänskliga rättigheterna inom ramen för ett potentiellt upphävande av Allt utom vapen-arrangemangen.

De viktigaste slutsatserna och rekommendationerna

1.  Europaparlamentet välkomnar halvtidsöversynen av tillämpningen av den befintliga GSP-förordningen, i vilken sannolikheten för att målen i förordningen kommer att uppnås bedöms. Det är glädjande att den nya förordningen har lett till en ökning av exporten från Allt utom vapen- och GSP+-förmånstagarna, vilket är en viktig bidragande faktor till fattigdomsutrotning.

2.  Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att importen till EU inom ramen för GSP-ordningen uppgick till ett värde av 62,6 miljarder euro 2016 (en ökande tendens), fördelat enligt följande: 31,6 miljarder euro från GSP-förmånstagare, ca 7,5 miljarder euro från GSP+-förmånstagare och 23,5 miljarder euro från Allt utom vapen-förmånstagare (uppgifter från Eurostat från september 2017).

3.  Europaparlamentet påminner om att GSP hjälper industrier i utvecklingsländerna att övervinna de svårigheter som dessa länder brottas med på exportmarknaderna till följd av höga initialkostnader. Parlamentet påminner om att GSP:s syften, i överensstämmelse med målen för Unctad, är att öka exportintäkterna, främja utvecklingsländernas och följaktligen de minst utvecklade ländernas industrialisering och att påskynda deras tillväxt i syfte att utrota fattigdomen.

4.  Europaparlamentet betonar att GSP+ är ett viktigt instrument i EU:s handelspolitik som förbättrar marknadstillträdet och omfattar stränga övervakningsmekanismer för att främja mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter, miljöskydd och goda styrelseformer i sårbara utvecklingsländer.

5.  Europaparlamentet noterar att den befintliga GSP-förordningen har varit i kraft i tre år, det vill säga sedan halvtidsöversynen inleddes, genom vilken man redan fastställt aspekter som eventuellt bör reformeras i nästa GSP-förordning. Parlamentet välkomnar rekommendationerna i slutrapporten om halvtidsöversynen.

6.  Europaparlamentet betonar att GSP-ordningen, som en del av EU:s handelspolitik, måste bygga på de principer för EU:s externa politik (effektivitet, öppenhet och värderingar) som fastställs i artikel 21 i EU-fördraget. Parlamentet betonar att artikel 208 i EUF-fördraget fastställer principen om en konsekvent utvecklingspolitik, och slår fast utrotning av fattigdom som det främsta målet. Parlamentet betonar att kommissionens meddelande Handel för alla bekräftar dessa principer.

7.  Europaparlamentet uppmärksammar att GSP+ spelar en viktig roll för att främja internationella arbetstagarrättigheter, mänskliga rättigheter, god samhällsstyrning och miljöskyddsnormer i förmånsländerna, inte bara genom att erbjuda incitament att efterleva dessa normer, utan även genom att skapa en plattform för regelbunden dialog på de områden som konventionerna omfattar och genom att främja genomförandet av väsentliga reformer.

8.  Europaparlamentet inser att GSP-ordningen har gett ekonomiska vinster för förmånsländerna och för EU, i och med att exporten till EU har ökat och förmånsländerna inom Allt utom vapen-initiativet och inom GSP+-ordningen utnyttjar förmånerna i högre grad. Parlamentet uppmanar EU att öka förmånsländernas medvetenhet om GSP-bestämmelserna för att se till att ordningen utnyttjas på ett ännu bättre sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att, när så är möjligt, på grundval av tillgängliga uppgifter bedöma fördelningen av vinster när det gäller GSP-ordningen. Parlamentet noterar att ökade exportvolymer och ekonomiska möjligheter i vissa fall även oavsiktligt fått en negativ indirekt effekt på de grundläggande rättigheterna och den sociala utvecklingen, och till exempel lett till markrofferi eller bristande efterlevnad av arbetstagarnas rättigheter. Parlamentet betonar därför att handelsförmåner måste åtföljas av en tillämpning av internationella konventioner och reformer, så att man förhindrar att GSP-program eventuellt leder till ökad miljödumpning och social dumpning.

9.  Europaparlamentet välkomnar den förenklade mekanismen för tillträde till GSP+‑ordningen, vilket gör ordningen mer attraktiv för GSP-förmånsländerna. Parlamentet betonar att många av kandidatländerna till GSP+-ordningen har ratificerat flera av de internationella konventioner som krävs för att få omfattas av denna ordning. Parlamentet betonar att den förbättrade, konstanta och systematiska övervakningen av genomförandeprocessen är ytterst viktig, och kan säkras genom ett utökat samarbete mellan alla aktörer för att förbättra informationsinsamlingen och djupgående analyser genom att använda all tillgänglig information och alla tillgängliga resurser, såsom rapporter från internationella övervakningsorgan, däribland FN, ILO, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), och genom att direkt involvera det civila samhället och arbetsmarknadens parter i processen. Parlamentet betonar att detta är nödvändigt för att säkra att man genom det konkreta genomförandet av de 27 konventionerna kan utnyttja GSP+-ordningens fulla potential att förbättra situationen när det gäller arbetstagarrättigheter, främjande av jämställdhet och avskaffande av barnarbete och tvångsarbete.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med sina kontakter med GSP+-förmånsländer och inom ramen för det utökade engagemanget för Allt utom vapen-initiativet ta upp frågor som rör det civila samhällets krympande utrymme och skyddet av människorättsförsvarare i riskzonen, eftersom dessa frågor är direkt kopplade till förpliktelser enligt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och relevanta bestämmelser i ILO:s grundläggande konventioner, i linje med kommissionens meddelande Handel för alla. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att undersöka ytterligare alternativ för det strukturerade, formella och oberoende deltagandet av det civila samhället och företrädare för fackföreningar och den privata sektorn, som skulle kunna bidra till att stärka övervakningsprocessen.

11.  Europaparlamentet betonar att GSP-ordningen generellt verkar ha främjat ratificeringen av internationella konventioner och därmed skapat ett bättre ramverk för framsteg. Parlamentet betonar vikten av att införa ytterligare genomgripande åtgärder för att säkerställa att GSP bidrar till en positiv miljömässig utveckling. Parlamentet rekommenderar att Parisavtalet läggs till i förteckningen över de 27 grundläggande internationella konventioner som GSP+-förmånsländerna måste respektera. Parlamentet betonar att många framsteg måste göras i mottagarländerna för att en hållbar utvecklingsmodell ska kunna åstadkommas.

12.  Europaparlamentet erkänner de framsteg som har gjorts i det praktiska genomförandet, med stöd av en utökad övervakning och dialog mellan EU och förmånsländerna, i synnerhet i samband med övervakningen och genomförandet av de 27 grundläggande konventionerna. Parlamentet betonar behovet av ökad samordning mellan Europeiska utrikestjänsten, unionens delegationer, medlemsstaternas diplomatiska beskickningar, förmånsländernas regeringar, internationella organisationer, företag, arbetsmarknadens parter samt det civila samhället för att förbättra informationsinsamlingen och åstadkomma mer ingående analyser av övervakningsarbetet. Parlamentet rekommenderar, om så är möjligt, ökad transparens och kommunikation mellan medlagstiftarna och de berörda parterna inom ramen för förfaranden för upphävande av GSP-förmåner, särskilt under kommissionens undersökningsförfarande.

13.  Europaparlamentet betonar att ratificering och framsteg när det gäller ett effektivt genomförande av relevanta konventioner är viktiga riktmärken för att uppnå de nödvändiga framstegen inom systemet. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att de åtgärder som vidtas för att övervaka att förmånsländernas faktiska genomförande av internationella konventioner är i linje med landstrategidokumenten, i syfte att säkerställa en konsekvent politik, samstämmighet och integrering av mänskliga rättigheter i handelspolitiken.

14.  Europaparlamentet betonar att det krävs ett fortsatt engagemang och ännu större transparens i övervakningen av GSP+-ordningen, samtidigt som man ser till att EU kan upprätthålla sin fulla hävstångseffekt med mottagarländerna i denna dialog, särskilt när det gäller genomförandet av resultattavlan. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga ytterligare åtgärder på detta område och inom ramen för dialogen med förmånsländerna för att öka systemets transparens, övervakning och effektivitet.

15.  Europaparlamentet anser att alla beslut om att upphäva förmåner måste fattas helt och hållet i överensstämmelse med det övergripande målet att minska fattigdomen, och betonar att EU:s sekundärrätt måste vara utformad och tolkas i enlighet med EU:s primärrätt och unionsrättens allmänna principer i detta avseende. Parlamentet betonar därför att man måste upprätthålla nuvarande riktade strategi för upphävande av förmåner, och se till att ett sådant upphävande är begränsat till specifika sektorer och utformat på ett sådant sätt att de negativa effekterna för lokalbefolkningen minimeras. Parlamentet uppmanar kommissionen att, när så är lämpligt, utnyttja möjligheten med gradvisa upphävanden av handelsförmåner eller andra tidsbundna åtgärder för upphävande. Parlamentet betonar slutligen att upphävande av handelsförmåner bör ses som en sista utväg och endast tillämpas vid allvarliga brister i det faktiska genomförandet av de internationella konventionerna och om ett förmånsland saknar konkret vilja och engagemang att ta itu med dem. Parlamentet betonar samtidigt ordningarnas villkorliga karaktär och att denna villkorlighet bör användas för att bevara trovärdigheten för varje ordning och säkerställa åtgärder i fall av allvarliga och systematiska brott mot konventionerna.

16.  Europaparlamentet välkomnar de beslut som kommissionen nyligen fattat om att inleda processen med att dra in Allt utom vapen-förmånerna för Kambodja och att skicka ett brådskande högnivåuppdrag från EU till Myanmar med anledning av människorättssituationen i de båda länderna. Parlamentet förväntar sig att kommissionen ska hålla parlamentet väl informerat och underrättat om ytterligare åtgärder, bland annat när det gäller upphävande av förmåner.

17.  Europaparlamentet noterar att förmånsländerna har blivit betydligt färre till följd av de reformerade urvalskriterierna, vilket tillsammans med produktgraderingen har lett till att EU-importen från GSP-förmånsländer har minskat överlag. Enligt parlamentet innebär reformerna att förmånerna kan riktas till de mest behövande länderna. Parlamentet begär att kommissionen ska säkra samstämmighet och konsekvens mellan GSP och frihandelssystemen i konsekvensbedömningen för nästa förordning, i syfte att fullt ut bevara GSP:s centrala roll för utvecklingsländerna inom EU:s handelspolitik. Parlamentet noterar i detta avseende att de länder som omfattas av Allt utom vapen-initiativet har ett allt större konkurrenstryck från länder som har upprättat frihandelsavtal med EU. Parlamentet noterar vidare att vissa länder som tidigare omfattades av GSP + nu omfattas av frihandelsavtal som innehåller kapitel om handel och hållbar utveckling, vilka bör vara effektiva och genomförbara.

18.  Europaparlamentet beklagar att GSP-ordningen, särskilt när det gäller 29 länder som omfattas av Allt utom vapen-initiativet, inte har lett till några förändringar, utan i vissa fall till en försämring av deras profiler för exportdiversifiering på produktnivå. Parlamentet beklagar vidare att GSP inte i tillräcklig utsträckning har bidragit till ekonomisk diversifiering. Parlamentet efterlyser ytterligare åtgärder för att öka diversifieringen av exporten från GSP-länderna. Parlamentet beklagar att diversifieringen bland förmånsländerna verkar ha försvårats genom att det inte längre finns möjlighet till kumulering med länder som har uppgraderats från GSP, eftersom dessa inte längre kan åberopa ursprungsreglerna för GSP-förmånsländer. Parlamentet kräver att denna möjlighet ska återinföras, i synnerhet för de mest utsatta länderna. Parlamentet noterar att exportdiversifieringen har minskat markant på alla sektorsnivåer när det gäller GSP-förmånsländerna. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att överväga möjligheten att reformera och utöka förteckningen över produkter som omfattas av förordningen, särskilt när det gäller halvfärdiga och färdiga produkter, och vid behov införa mindre strikta regler avseende ursprung för de mest utsatta länderna. Parlamentet uppmuntrar vidare GSP-förmånsländerna att införa effektiva åtgärder som syftar till produktdiversifiering. I detta avseende understryker parlamentet behovet av att sörja för tillgång till kunskap och teknik för att diversifiera produkter, så att exporten kan klara sig i den globala konkurrensen, särskilt i Europa.

19.  Europaparlamentet uppmuntrar GSP-förmånsländerna att införa och effektivt tillämpa lagstiftning för att skydda den intellektuella äganderätten.

20.  Europaparlamentet välkomnar den höga utnyttjandegraden för förmåner bland Allt utom vapen-förmånstagare. Parlamentet betonar vikten av kapacitetsbyggande i förmånsländerna för att hjälpa dem att dra största möjliga nytta av preferenssystemet. Parlamentet begär i detta avseende att Aid for Trade-åtgärderna utnyttjas på ett mer ändamålsenligt sätt. Parlamentet anser att man bör överväga att i nästa GSP-förordning ta med tjänster för att ytterligare främja ökad diversifiering. Parlamentet betonar vidare i detta sammanhang vikten av en strategi som bygger på affärsverksamhet mellan företag (business-to-business). Parlamentet efterfrågar inrättandet av sektorsvisa plattformar och onlineresurser för flera intressenter som sammanför exportföretag från GSP-förmånsländer, importföretag i EU och potentiella nya aktörer på båda sidorna – de som för närvarande inte exporterar och inte importerar – för att utbyta bästa praxis och öka medvetenheten om GSP-bestämmelserna och de villkor och ekonomiska perspektiv som de erbjuder.

21.  Europaparlamentet välkomnar slutförandet av den första undersökningen om skyddsåtgärder enligt förordningen och anser att bestämmelsen bör medföra ett skydd för EU:s finansiella, ekonomiska och miljömässiga intressen. Parlamentet betonar att när man erbjuder förmåner för känsliga produkter måste de kunna åtnjuta en särbehandling för att undvika att vissa sektorer utsätts för risker.

22.  Europaparlamentet betonar att alla delar av förmånsländernas territorium, inbegripet industriella frizoner för bearbetning på export, omfattas av systemet och de skyldigheter som följer av ratificeringen av de relevanta konventionerna. Parlamentet uppmanar mottagarländerna att effektivt tillämpa arbetsnormer, och uppmanar kommissionen att hantera kränkningar av ILO:s standarder, inklusive rätten till kollektiva förhandlingar och föreningsfriheten i industriella frizoner för bearbetning på export som ligger i nuvarande eller potentiella förmånsländer, och att se till att eventuella undantagsbestämmelser avskaffas. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheter att se till att produkter från industriella frizoner för bearbetning på export inte åtnjuter förmåner i de allmänna preferenssystemen, i den mån de är undantagna från nationell lagstiftning och inte efterlever relevanta internationella konventioner.

23.  Europaparlamentet betonar att GSP har gjort företagssektorn mer dynamisk, i viss utsträckning bidragit till ökad ekonomisk egenmakt för kvinnor och främjat kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden, särskilt inom industrierna i de exportländer som bedriver handel med EU. Parlamentet betonar i detta sammanhang att det är viktigt att skapa ett gynnsamt företagsklimat för kvinnor, så att de kan dra nytta av dessa nya färdigheter och erfarenheter, och så att de kan avancera i företagsstrukturer eller starta egna nya företag. Parlamentet konstaterar dock att kvinnor fortfarande diskrimineras och är oroat över kvinnors arbetsvillkor, särskilt inom textil- och beklädnadssektorn. Parlamentet hänvisar på nytt till sin resolution av den 27 april 2017, och uppmanar kommissionen att följa upp detta initiativ.

24.  Europaparlamentet välkomnar den effekt som GSP haft när det gäller att införa renare och säkrare teknik, och dess effekt på frivilliga initiativ för företagens sociala ansvar, vilket har haft en direkt positiv inverkan på arbetstagarna och miljön. Parlamentet anser att åtgärder för att ytterligare uppmuntra och på ett tillförlitligt sätt bedöma denna utveckling bör planeras. Parlamentet erkänner att man måste skapa rätt balans mellan lagstadgade och frivilliga åtgärder när det gäller företagen tillämpning av tillbörlig aktsamhet i detta avseende, och uppmanar kommissionen att undersöka sätt att införa skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet.

25.  Europaparlamentet anser att EU bör säkerställa en konsekvent politik genom att uppmuntra andra internationella aktörer, såsom multinationella företag, att fullt ut delta i förbättringen av respekten för mänskliga rättigheter, sociala rättigheter och miljönormer världen över, inte minst genom att tvinga de ekonomiska aktörerna att införa åtgärder för tillbörlig aktsamhet i linje med FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att utöva ledarskap för att mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter ska efterlevas i globala värdekedjor, och att rapportera om genomförandet av parlamentets resolution från 2016 om genomförandet av dess rekommendationer om sociala och miljömässiga normer, mänskliga rättigheter och företagens ansvar, inbegripet uppmaningen att inkludera företagens sociala ansvar i förordningen och att reformera WTO:s regler genom krav på tillbörlig aktsamhet och transparens i leveranskedjan, på grundval av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.

26.  Europaparlamentet påminner om att EU för att skapa konsekvens med den policy som tillämpas av andra internationella aktörer, såsom multinationella företag, måste uppmuntra till ett fullgott deltagande i arbetet med att öka respekten för de mänskliga rättigheterna, barnens rättigheter, sociala rättigheter, miljörättigheter och folkhälsan i världen. Parlamentet uppmanar EU att se till att de mänskliga rättigheterna respekteras i samband med arbetsrätten i globala värdekedjor, dvs. i hela leveranskedjan.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inför den förestående översynen av GSP-förordningen undersöka möjligheten att införa ytterligare tullförmåner för bevisligen hållbart producerade produkter. Parlamentet anser att varorna på frivillig grund ska lämnas in för certifiering av hållbara produktionsmetoder, och att bevis för detta ska läggas fram i samband med import till EU.

o
o   o

28.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 303, 31.10.2012, s. 1.
(2) EUT L 181, 29.6.2013, s. 13.
(3) EUT C 55, 12.2.2016, s. 112.
(4) http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2018/october/tradoc_157434.pdf
(5) COM(2018)0665.
(6) SWD(2018)0430.
(7) COM(2016)0029.
(8) COM(2018)0036.
(9) https://www.ombudsman.europa.eu/en/decision/en/64308
(10) EUT C 101, 16.3.2018, s. 19.
(11) Antagna texter, P8_TA(2018)0515.
(12) EUT C 298, 23.8.2018, s. 100.
(13) EUT C 331, 18.9.2018, s. 100.
(14) EUT C 337, 20.9.2018, s. 33.
(15) http://www.europarl.europa.eu/RegData/organes/conf_pres_groupes/proces_verbal/2002/12-12/CPG_PV(2002)12-12(ANN01)_SV.doc


Minsta förlusttäckning för nödlidande exponeringar ***I
PDF 117kWORD 43k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller minsta förlusttäckning för nödlidande exponeringar (COM(2018)0134 – C8-0117/2018 – 2018/0060(COD))
P8_TA(2019)0208A8-0440/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0134),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8‑0117/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 12 juli 2018(1),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 11 juli 2018(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 7 januari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8‑0440/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 14 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller minsta förlusttäckning för nödlidande exponeringar

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/630.)

(1) EUT C 79, 4.3.2019, s. 1.
(2) EUT C 367, 10.10.2018, s. 43.


Skydd av konkurrensen inom luftfarten ***I
PDF 118kWORD 44k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd av konkurrensen inom luftfarten, och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 868/2004 (COM(2017)0289 – C8-0183/2017 – 2017/0116(COD))
P8_TA(2019)0209A8-0125/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0289),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 100.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0183/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 januari 2018(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 12 december 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0125/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 14 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om skydd av konkurrensen inom luftfarten och om upphävande av förordning (EG) nr 868/2004

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/712.)

(1) EUT C 197, 8.6.2018, s. 58.


Riktlinjer för budgeten 2020 – avsnitt III
PDF 156kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2019 om de allmänna riktlinjerna för utarbetandet av budgeten 2020, avsnitt III – kommissionen (2019/2001(BUD))
P8_TA(2019)0210A8-0172/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012(1) (nedan kallad budgetförordningen),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(3),

–  med beaktande av rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel(4),

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2019(5) och de gemensamma uttalanden, bifogade till budgeten, som parlamentet, rådet och kommissionen enats om,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 70/1 av den 25 september 2015 ”Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling”, som trädde i kraft den 1 januari 2016, och kommissionens nyligen framlagda diskussionsunderlag ”Mot ett hållbart EU 2030”.

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 12 februari 2019 om budgetriktlinjerna för 2020 (06323/2019),

–  med beaktande av artikel 86a i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0172/2019), och av följande skäl:

A.  Förhandlingarna om unionens budget för 2020 kommer att löpa parallellt med förhandlingarna om nästa fleråriga budgetram och reformen av EU:s system för egna medel. 2019 är det sjunde året av den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020.

B.  Rådet har de senaste åren flera gånger handlat på ett motsägelsefullt sätt genom att lägga fram nya politiska prioriteringar för EU, men visat sig ovilligt att anslå nya medel för att finansiera dem. Nya politiska prioriteringar och kommande utmaningar för EU bör finansieras med nya medel, och inte genom att minska anslagsbeloppet för befintliga program.

C.  Mot slutet av den nuvarande budgetperioden kommer genomförandet av de fleråriga programmen att kräva tillräckliga ekonomiska resurser och därför måste man planera för nödvändiga betalningar 2020 för att förhindra ytterligare en betalningskris under de första åren av den fleråriga budgetramen för 2021–2027.

Budgeten 2020: bro till det framtida Europa – Investering i innovation, hållbar utveckling, skydd av medborgarna och säkerhet

1.  Europaparlamentet understryker att 2020 års unionsbudget är bron till den fleråriga budgetramen för perioden 2021–2027 och bör bidra till att skapa en gemensam, långsiktig vision för unionens framtida politiska prioriteringar och tillhandahålla europeiskt mervärde. Parlamentet förväntar sig att det vid tidpunkten för antagandet av budgeten för 2020 kommer att föra fullvärdiga förhandlingar om den fleråriga budgetramen med rådet, efter en politisk överenskommelse i Europeiska rådet. Parlamentet anser att en stark, ansvarsfull och framåtblickande budget för 2020 kommer att underlätta ett avtal och en övergång till nästa fleråriga budgetram. Parlamentet avser därför att till fullo utnyttja den befintliga flexibiliteten och andra bestämmelser i förordningen om den fleråriga budgetramen och budgetförordningen, i syfte att stärka centrala EU-program i 2020 års budget, med vederbörlig hänsyn till den resultatbaserade budgeteringsstrategin i EU:s budget.

2.  Europaparlamentet begär att de särskilda programmen för jordbruket ska främja dels korta leveranskedjor, rättvisa producentpriser och en stabil och skälig inkomst för jordbrukarna, dels en omfördelning av stödet för att säkerställa en rättvis fördelning mellan länder, typer av produktion och producenter genom att avskaffa de nuvarande skillnaderna och i relativa termer gynna de medlemsstater som brottas med de största produktionsunderskotten, samt små och medelstora producenter.

3.  Europaparlamentet anser därför att EU:s budget för nästa år bör fastställa tydliga politiska prioriteringar och göra det möjligt för unionen att skapa hållbar och inkluderande ekonomisk tillväxt och sysselsättning, ytterligare investera i innovation och forskningskapacitet för framtida lösningar, öka konkurrenskraften, säkerställa ett tryggt och fredligt Europa, stärka medborgarnas arbets- och levnadsvillkor, stärka ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, stärka unionen i dess kamp mot miljömässiga utmaningar och klimatförändringar i syfte att uppfylla dess skyldigheter enligt Parisavtalet, bidra till att fullt ut uppfylla FN:s mål för hållbar utveckling och genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

4.  Europaparlamentet påpekar att eftersom 2020 är det sista året av den nuvarande fleråriga budgetramen, måste genomförandet av EU-program, inklusive program som är föremål för delad förvaltning inom ramen för sammanhållningspolitiken, den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken, påskyndas ytterligare för att kompensera för tidigare förseningar och avslutas. Parlamentet förväntar sig att detta återspeglas i en betydande ökning av betalningsansökningar och förväntar sig därför att den årliga nivån för betalningsbemyndiganden för 2020 når en topp. Parlamentet betonar parlamentets åtagande att säkra de nödvändiga betalningarna under 2020 och förhindra ytterligare en betalningskris under de första åren av den fleråriga budgetramen 2021–2027, vilket har varit fallet under den nuvarande perioden. Parlamentet understryker behovet av att kontinuerligt förbättra kontroll- och korrigeringsmekanismerna för att säkerställa att EU-programmen genomförs på ett korrekt och snabbt sätt.

5.  Europaparlamentet påpekar den betydelse som de decentraliserade byråerna spelar för att säkerställa genomförandet av EU:s lagstiftningsmässiga prioriteringar, och därigenom uppfylla EU: s politiska mål för till exempel konkurrenskraft, hållbar tillväxt, sysselsättning och hanteringen av de nuvarande migrations- och flyktingströmmarna. Parlamentet förväntar sig att förhandlingarna om budgeten för 2020 ska leda till en lämplig operativ och administrativ finansiering av EU:s byråer, så att de kan fullgöra sina ökande uppgifter och nå bästa möjliga resultat. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt att 2018 var det sista året för genomförandet av personalminskningen på 5 % och det så kallade omplaceringsverktyget. Parlamentet förväntar sig att kommissionen och rådet avstår från ytterligare nedskärningar i byråernas resurser i budgeten för 2020.

Innovation och forskning för framtida lösningar: Främjande av hållbar och inkluderande ekonomisk tillväxt för att förutse förändringar och främja konkurrenskraft

6.  Europaparlamentet understryker betydelsen av Europas anspråk på ledarskap inom central teknik på områden som rymden, hälso- och sjukvård, miljö, jordbruk, säkerhet och transport. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa att forsknings- och innovationsverksamheten fortsätter att tillhandahålla lösningar för Europas behov, utmaningar och konkurrenskraft och påminner i detta sammanhang om den viktiga roll som grundläggande forskning spelar. Parlamentet betonar att övergången från Horisont 2020 till Horisont Europa måste vara smidig för att säkerställa stabilitet för företag, forskningsanläggningar och den akademiska världen. Parlamentet är oroat över den omfattande underfinansieringen av Horisont 2020 under hela perioden, vilket har lett till att många utmärkta ansökningar inte beviljades. Parlamentet avser därför att i nästa års budget se till att det årliga anslaget till Horisont 2020 blir så stort som möjligt, och att de befintliga flexibilitetsbestämmelserna i förordningen om den fleråriga budgetramen och budgetförordningen till fullo utnyttjas. Parlamentet understryker även vikten av att fördjupa synergier med de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

7.  Europaparlamentet betonar möjligheterna för ekonomisk tillväxt till följd av Europas tekniska omvandling, och anser att EU-budgeten på lämpligt sätt bör bidra till att stödja digitaliseringen av den europeiska industrin och främjandet av digitala färdigheter och digitalt företagande. Parlamentet understryker vikten av ytterligare investeringar i digital kapacitet, såsom EU:s högpresterande datorsystem, artificiell intelligens och cybersäkerhet. Parlamentet betonar att programmet för ett digitalt Europa förväntas säkerställa en betydligt större tilldelning i den fleråriga budgetramen för 2021–2027 och avser därför att öka anslagen till detta område i nästa års budget.

8.  Europaparlamentet betonar att Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) har varit framgångsrik när det gäller att åstadkomma ytterligare investeringar i EU i syfte att nå ett investeringsmål på minst 500 miljarder EUR fram till 2020, efter förlängningen av dess löptid. Parlamentet betonade emellertid Europeiska revisionsrättens rekommendationer att ytterligare förbättra dess genomförande med avseende på de utvalda projektens additionalitet. Parlamentet påminner om att Efsis garantifond delvis finansierades genom omfördelningar från Horisont 2020 och Fonden för ett sammanlänkat Europa, och bekräftar på nytt sin sedan länge intagna ståndpunkt att nya initiativ till fullo måste finansieras med nya medel.

9.  Europaparlamentet är helt övertygat om att en förutsättning för en hållbar utveckling i unionen är att skapa större rättvisa och lika möjligheter inom den europeiska sociala marknadsekonomin. Parlamentet avser att säkerställa tillräcklig finansiering för program såsom Cosme och framtida och ny teknik (FET) som i hög grad bidrar till framgång för nyetablerade företag och små och medelstora företag, som utgör ryggraden i den europeiska ekonomin och är viktiga drivkrafter för ekonomisk tillväxt, jobbskapande, innovation och social integration. Parlamentet betonar den höga genomförandenivån för dessa program, och påpekar att de har kapacitet att utnyttja ytterligare finansiering.

Säkerhet, trygghet och fred för Europas medborgare

10.  Europaparlamentet anser att skyddet av EU:s yttre gränser och inre säkerhet, med stöd av en förstärkt europeisk gräns- och kustbevakning och Europol, ett EU utan inre gränser, ett väl fungerande Schengenområde och fri rörlighet inom EU, är direkt sammankopplat och ömsesidigt fördelaktigt. Parlamentet betonar samtidigt vikten av kraftfulla EU-investeringar på området för inre säkerhet, bland annat i syfte att stärka EU:s brottsbekämpande och rättsliga insatser mot gränsöverskridande brottshot och främja informationsutbyte med stärkt stöd till Eurojust och Europeiska åklagarmyndigheten. Parlamentet anser att det är en skyldighet att säkerställa tillräcklig finansiering, bemanning och utbildning av personal för alla byråer som är verksamma på områdena säkerhet, rättsliga frågor och gränskontroller eftersom den nuvarande finansieringsnivån är otillräcklig med tanke på den avsevärda ökningen av deras ansvar, vikten av samarbete mellan dem, behovet av tekniska innovationer och anpassning samt deras viktiga roll för att stärka samarbetet och samordningen mellan medlemsstaterna.

11.  Europaparlamentet betonar samtidigt EU:s humanitära ansvar för migrationspolitiken och erkänner den nyckelroll som Europeiska stödkontoret för asylfrågor och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter har när det gäller att utveckla och genomföra gemensamma asylmetoder i medlemsstaterna. Parlamentet anser att det är en skyldighet att säkerställa tillräcklig finansiering, bemanning och utbildning av personal för alla byråer som är verksamma på områdena migration, asylfrågor och mänskliga rättigheter, med tillräckliga ekonomiska resurser och personalresurser så att de på ett korrekt sätt kan fullgöra sin roll.

12.  Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas åtagande att förnya EU:s försvarsagenda och deras villighet avseende ytterligare europeiskt försvarssamarbete. Parlamentet betonar vikten av att inleda det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet (EDIDP) som ett första steg av den europeiska försvarsfonden. Parlamentet begär en ytterligare ökning av unionens försvarsbudget, som uteslutande ska finansieras med nya anslag, i syfte att förbättra den europeiska försvarsindustrins konkurrenskraft och innovation.

13.  Europaparlamentet stöder med eftertryck stärkta EU-insatser för att hantera växande säkerhetshot, såsom radikalisering och våldsam extremism inom Europa och i grannländerna, samt en bättre samordning av sådana program på EU-nivå.

14.  Europaparlamentet betonar att it-säkerhet är avgörande för unionens välstånd och säkerhet, liksom för medborgarnas integritet, att it-angrepp, it-brottslighet och manipulationer hotar öppna samhällen, och att ekonomiskt spionage utgör ett hinder för en fungerande digital inre marknad och äventyrar de europeiska företagens konkurrenskraft. Parlamentet efterlyser tillräckliga ekonomiska resurser för att alla relevanta byråer ska få tillräckliga medel för sina operativa och administrativa uppgifter, för att bidra till säkra nät- och informationssystem, bygga upp en stark cyberresiliens och bekämpa it-brottslighet. Parlamentet stöder i detta sammanhang det strategiska samarbetet mellan EU:s byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa) och Europol.

15.  Europaparlamentet påminner om att fred och stabilitet är grundläggande värden som får stöd ur Europeiska unionens budget och framhåller i detta sammanhang det viktiga bidrag som unionen har gett till fred och försoning i Irland, särskilt genom sitt stöd till långfredagsavtalet och finansieringen av Peace- och Interreg-programmen. Parlamentet understryker vikten av att bibehålla finansieringen för dessa program efter Brexit.

16.  Europaparlamentet anser, med hänvisning till sin resolution av den 25 oktober 2018 om Cambridge Analyticas utnyttjande av Facebooks användaruppgifter och dess inverkan på uppgiftsskyddet(6), att kampen mot desinformation, särskilt spårning och avslöjande av desinformation och alla andra typer av utländsk inblandning, är en prioritering för att säkerställa rättvisa och demokratiska val, särskilt under året för valet till Europaparlamentet. Parlamentet begär ytterligare ekonomiska resurser för att stärka den systematiska användningen av verktyg för strategisk kommunikation för att möjliggöra starka och samordnade EU-åtgärder. Parlamentet stöder de riktlinjer som kommissionen har fastställt för hur befintliga EU-bestämmelser bör användas för att hantera användningen av personuppgifter för att rikta sig till medborgarna på sociala medier under valperioder och garantera en rättvis valprocess.

17.  Europaparlamentet är bekymrat över att inte tillräckligt många europeiska medborgare har intrycket av att Europeiska unionen arbetar för dem och ger dem betydande fördelar. Parlamentet kräver att kommissionen får tillräckliga ekonomiska resurser för att kunna investera i instrument, såsom parlamentets senaste initiativ ”Det här gör EU för mig” och ”Citizens' App”, för att informera medborgarna om unionens arbete och lyfta fram de insatser som görs för att främja fred, demokrati, rättsstatsprincipen och yttrandefrihet. Parlamentet anser att sådana instrument bör få bättre spridning på nationell nivå.

18.  Europaparlamentet påminner om att den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken utgör hörnstenarna i den europeiska integrationen, som syftar till att garantera en säker och högkvalitativ livsmedelsförsörjning för de europeiska medborgarna, en väl fungerande inre marknad för jordbruksprodukter, landsbygdens hållbarhet under många år och en hållbar förvaltning av naturresurserna. Parlamentet påminner om att denna politik bidrar till EU:s bärkraft och stabilitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att stödja producenterna i hela Europa så att de klarar av oväntade fluktuationer på marknaden och kan säkra en livsmedelsförsörjning av hög kvalitet. Parlamentet begär att särskild uppmärksamhet ska ägnas småskaligt jordbruk och småskaligt fiske.

Stärkande av solidariteten och den ömsesidiga förståelsen

19.  Europaparlamentet begär ytterligare ekonomiska resurser för att möta den framtida efterfrågan på Erasmus+, som är det huvudsakliga programmet för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott i Europa, samtidigt som hänsyn tas till dess externa dimension. Parlamentet understryker att tillräckliga resurser behövs för att ”demokratisera” programmet, så att dess finansiering blir tillgänglig för människor från alla bakgrunder och så att man går i riktning mot en europeisk ram för kvalitet och ändamålsenliga lärlingsutbildningar som ett sätt att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Parlamentet påminner om att parlamentet begärde att finansieringsramen för detta program skulle tredubblas i nästa fleråriga budgetram. Parlamentet begär att samarbetet mellan utbildning, lärlingsutbildning, kultur och forskning stärks.

20.  Europaparlamentet påminner om att det vid en tidpunkt då det europeiska projektet ifrågasätts är mycket viktigt att förnya ett starkt engagemang för Europa genom kultur, kunskap, skapande och innovation. Parlamentet anser därför att programmen Kreativa Europa och Media bör stödjas på lämplig nivå.

21.  Europaparlamentet betonar att kampen mot ungdomsarbetslösheten kräver betydande ytterligare ekonomiska ansträngningar för att skapa möjligheter till utbildning, yrkesutbildning och sysselsättning. Parlamentet understryker i detta sammanhang den positiva effekten av sysselsättningsinitiativet för ungdomar, som i slutet av 2017 hade gett stöd till omkring 1,7 miljoner ungdomar. Parlamentet gläder sig över att resultatet av förhandlingarna om budgeten för 2019, till följd av bestämda krav från parlamentet, ledde till att ungdomssysselsättningsinitiativet fick ett anslag på totalt 350 miljoner EUR för 2019. Parlamentet förväntar sig att budgeten för 2020 visar en hög ambitionsnivå för detta program för att säkerställa en smidig övergång till programmet Europeiska socialfonden+ (ESF+) i nästa fleråriga budgetram. Parlamentet understryker behovet av att påskynda genomförandet av detta program och ytterligare förbättra dess effektivitet, för att säkerställa att det ger ett större europeiskt mervärde till den nationella sysselsättningspolitiken.

22.  Europaparlamentet upprepar att social sammanhållning i Europa måste bidra till hållbara lösningar i kampen mot fattigdom, social utestängning och diskriminering och till bättre integrering av personer med funktionsnedsättning samt till långsiktiga strukturella demografiska förändringar. Parlamentet betonar behovet av ekonomiska resurser till relevanta EU-program som bidrar till att förse en åldrande befolkning i Europa med lämpligt stöd i form av tillgång till rörlighet, hälso- och sjukvård och offentliga tjänster.

23.  Europaparlamentet påminner om behovet av solidaritet och ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna när det gäller migration och asylsökande och uppmanar medlemsstaterna att använda medel från asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif) på ett bra sätt genom nationella program. Parlamentet efterlyser tillräcklig finansiering för denna fond för 2020 i syfte att stödja mottagandet av asylsökande i medlemsstaterna, effektiva återvändandestrategier, vidarebosättningsprogram, politik för laglig migration och främjande av en effektiv integrering av tredjelandsmedborgare. Parlamentet anser att städernas och kommunernas stöd i det europeiska asylsystemet bör stärkas.

24.  Europaparlamentet påminner om att den långsiktiga lösningen på det nuvarande migrationsfenomenet kan nås genom en politisk, ekonomisk, social och miljömässig utveckling i de länder i vilka migrationsströmmarna har sitt ursprung. Parlamentet kräver att det europeiska grannskapsinstrumentet och finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete ska förses med tillräckliga ekonomiska medel för att stödja denna prioritering och främja vidareutvecklingen av hållbara och ömsesidigt fördelaktiga partnerskap med t.ex. afrikanska länder. Parlamentet bekräftar i detta sammanhang på nytt behovet av att förse internationella organisationer, inbegripet FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA), FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och Internationella organisationen för migration (IOM), med tillräckligt och kontinuerligt ekonomiskt stöd. Parlamentet kräver ökat ekonomiskt och organisatoriskt stöd till program som bidrar till utbyten mellan EU och partnerländer inom områden som yrkesutbildning, bildande av nya företag, stöd till små och medelstora företag, hälso- och sjukvård och utbildning samt till politik med anknytning till rent vatten, behandling av avloppsvatten och bortskaffande av avfall.

25.  Europaparlamentet anser att könsrelaterad diskriminering är oacceptabelt och oförenligt med EU:s värderingar. Parlamentet påpekar att antalet beviljade ansökningar till Daphne-programmet och andra medel som syftar till att bekämpa våld mot kvinnor och flickor är alarmerande lågt, och avser att säkra ökad finansiering till programmet. Parlamentet anser dessutom att jämställdhetsintegrering är en effektiv strategi för att uppnå jämställdhet och bekämpa diskriminering och begär att jämställdhetsperspektivet ska integreras i EU:s alla relevanta politikområden och utgiftsprogram. Parlamentet förväntar sig att kommissionen så snart som möjligt lägger fram en ram för jämställdhetsintegrering i unionens budget.

26.  Europaparlamentet upprepar vikten av att man inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken stärker förbindelserna med grannländerna och stöder fredsprocesser samt främjar ekonomisk och social tillväxt och hållbart gränsöverskridande samarbete. Parlamentet påpekar att starka förbindelser mellan EU och västra Balkan är avgörande för stabiliseringen av området och dess föranslutningsprocess. Parlamentet påminner om att finansieringen från unionens budget måste skräddarsys för att stärka ländernas förmåga att fortsätta de nödvändiga rättsliga, politiska, sociala och ekonomiska reformerna, särskilt genom att förbättra den offentliga förvaltningens funktion och stödja de demokratiska institutionernas stabilitet och motståndskraft liksom genomförandet av rättsstatsprincipen.

Hantering av miljöutmaningar och klimatförändringar

27.  Europaparlamentet betonar att budgeten för 2020 väsentligt måste bidra till att hantera miljöutmaningar och klimatförändringar för att åtgärda den befintliga eftersläpningen och uppfylla EU:s åtaganden. Parlamentet påminner om unionens åtagande att bli en föregångare när det gäller övergången till en cirkulär och klimatneutral ekonomi, men beklagar att unionen inte når sina klimatmål, särskilt målet att 20 % av unionens utgifter 2014–2020 ska vara klimatrelaterade. Parlamentet anser därför att det behövs en betydande ökning av de klimatrelaterade utgifterna för att man ska kunna göra framsteg med att uppnå målen för unionens klimatpolitik och Parisavtalet. Parlamentet anser att integrering av klimatåtgärder inom alla unionspolitikområden ytterligare bör främjas och optimeras och att klimat- och hållbarhetssäkring bör införas vid behov. Parlamentet begär ökade ekonomiska resurser för alla relevanta unionsprogram för att stödja projekt med europeiskt mervärde som bidrar till en övergång till ren energi, resurseffektivitet, främjande av en hållbar grön och blå ekonomi och naturskydd, med fokus på biologisk mångfald, livsmiljöer och utrotningshotade arter.

28.  Europaparlamentet betonar att EU bör se till att ratificeringen och genomförandet av Parisavtalet blir ett villkor för ingåendet av framtida handelsavtal, i syfte att säkra en konsekvent och effektiv strategi för att hantera klimatförändringarna. Parlamentet påminner i detta sammanhang om sin resolution av den 3 juli 2018 om klimatdiplomati(7) och sin uppmaning till kommissionen att göra en övergripande bedömning av samstämmigheten mellan befintliga frihandelsavtal och åtagandena enligt Parisavtalet. Parlamentet anser att kommissionen, om dessa åtaganden inte uppfylls av en EU‑partner, skulle kunna införa ett tillfälligt upphävande av EU:s åtaganden om avreglering av handeln gentemot dessa partner.

Kvarstående frågor för förfarandet för 2020

29.  Europaparlamentet förväntar sig att Förenade kungarikets utträde ur unionen i mars 2019 inte kommer att få en direkt effekt för budgeten för 2020 eftersom Förenade kungariket kommer att bidra till och delta i genomförandet av budgeten. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att bedöma och förbereda sig för alla tänkbara scenarier för att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning av unionens budget, och att anta en beredskapsplan, fastställa tydliga åtaganden och utforma mekanismer samt skydda EU:s budget i händelse av att Förenade kungariket inte bidrar till, eller deltar i, genomförandet av 2020 års EU-budget.

30.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen, efter parlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande om förstärkningen av rubrik 1a genom en ändringsbudget som offentliggjordes i de gemensamma slutsatserna om 2019 års budget, kommer att lägga fram en ändringsbudget för att höja anslagsnivån för Erasmus + och Horisont 2020 så snart den tekniska justeringen av den fleråriga budgetramen för 2020 har slutförts under våren 2019 så att rådet och parlamentet snabbt ska kunna behandla den.

31.  Europaparlamentet betonar att artikel 15.3 i budgetförordningen tillåter att belopp som dragits tillbaka till följd av att berörda forskningsprojekt helt eller delvis inte genomförts kan göras tillgängliga på nytt till förmån för forskningsprogram inom ramen för det årliga budgetförfarandet, och att det inte finns några ytterligare villkor för dess genomförande. Parlamentet uppmanar kommissionen att specifikt rapportera om vilka belopp som dragits tillbaka från forskningsprogram och att tillhandahålla all relevant information avseende denna artikel. Parlamentet uppmanar rådets ordförandeskap att klargöra huruvida alla medlemsstater nu till fullo förstår denna artikel. Parlamentet begär att denna bestämmelse och motsvarande förfarande under alla omständigheter ska tillämpas inom ramen för budgetförfarandet för 2020, vilket redan ska inledas med att det tas med i budgetförslaget.

32.  Europaparlamentet anser att parlamentet, som den gren av budgetmyndigheten som väljs direkt av medborgarna, bör fullgöra sin politiska roll och lägga fram förslag till pilotprojekt och förberedande åtgärder som uttrycker dess politiska vision för framtiden. Parlamentet åtar sig i detta sammanhang att föreslå ett paket med pilotprojekt och förberedande åtgärder som utformas i nära samarbete med samtliga parlamentsutskott för att hitta rätt balans mellan den politiska viljan och den tekniska genomförbarheten, enligt kommissionens bedömning.

o
o   o

33.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och revisionsrätten.

(1) EUT L 193, 30.7.2018, s. 1.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(4) EUT L 168, 7.6.2014, s. 105.
(5) EUT L 67, 7.3.2019.
(6) Antagna texter P8_TA(2018)0433.
(7) Antagna texter P8_TA(2018)0280.


Könsbalans i samband med EU:s nomineringar på områden som rör ekonomiska och monetära frågor
PDF 122kWORD 41k
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2019 om könsbalans i samband med EU:s nomineringar på områden som rör ekonomiska och monetära frågor (2019/2614(RSP))
P8_TA(2019)0211RC-B8-0171/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 2 och artikel 3.3 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av kommissionens strategiska engagemang för jämställdhet 2016–2019,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 11 februari 2019 om utnämning av en direktionsledamot i Europeiska centralbanken (ECB),

–  med beaktande av artikel 283.2 andra stycket i EUF-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet,

–  med beaktande av protokoll nr 4 om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, särskilt artikel 11.2,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0144/2019),

–  med beaktande av att Europeiska bankmyndighetens tillsynsstyrelse den 19 februari 2019 utsåg José Manuel Campa till ordförande för Europeiska bankmyndigheten,

–  med beaktande av artikel 48.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG(1),

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0146/2019),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 30 januari 2019 att utnämna Sebastiano Laviola till ledamot av den gemensamma resolutionsnämnden,

–  med beaktande av artikel 56.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010(2),

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0148/2019),

–  med beaktande av skrivelserna av den 5 mars 2019 från parlamentets talman till kommissionens ordförande och rådets tjänstgörande ordförande,

–  med beaktande av skrivelsen av den 5 mars 2019 från parlamentets talman till kommissionens ordförande och svaret av den 11 mars 2019 från kommissionens ordförande,

–  med beaktande av skrivelsen av den 23 mars 2018 från parlamentets talman till rådets ordförande,

–  med beaktande av skrivelsen av den 8 mars 2018 från ordföranden för Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor till Eurogruppens ordförande,

–  med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets (EIGE) jämställdhetsindex 2017,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 och artikel 228a i arbetsordningen,

A.  I artikel 8 i EUF-fördraget fastställs jämställdhetsintegrering som en övergripande princip, och i artikel 2 i EU-fördraget anges jämställdhetsprincipen som ett av unionens värden.

B.  Lika möjligheter och icke-diskriminering är grundläggande värden för Europeiska unionen.

C.  Rådet antog den 7 mars 2011 den europeiska jämställdhetspakten för perioden 2011–2020.

D.  Europaparlamentet beklagar att kvinnor fortfarande är underrepresenterade i ledande befattningar på området för bankverksamhet och finansiella tjänster. Alla europeiska och nationella institutioner och organ bör vidta konkreta åtgärder för att säkerställa en jämn könsfördelning.

E.  Ordförandena för parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor som företräder de politiska grupperna har under årens lopp vid flera tillfällen informerat ordförandena för rådet, Eurogruppen och kommissionen och de tjänstgörande ordförandena för rådet om den ojämna könsfördelningen inte bara i ECB utan även i EU:s övriga ekonomiska, finansiella och monetära institutioner.

F.  Det jämställdhetsindex från 2017 som tagits fram av EIGE visade att det ekonomiska beslutsfattandet fortfarande är det område där EU har sämst resultat när det gäller jämställdhet och kvinnors representation.

G.  Endast en av sex ledamöter i ECB:s direktion är kvinna. Endast två av 25 ledamöter i ECB-rådet är kvinnor.

H.  Ordförandena för Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) är alla män.

I.  Den gemensamma tillsynsmekanismens ordförande har nyligen ersatts av en man som lämnat den gemensamma resolutionsnämnden, som är det enda EU-organ i raden av finansiella och ekonomiska institutioner i EU som har en kvinnlig ordförande.

J.  Trots de många krav som förts fram av parlamentet till rådet på att åtgärda den bristande jämställdheten inom ECB:s direktion har rådet inte har tagit detta krav på allvar.

K.  Trots att parlamentet många gånger i samband med tidigare utnämningar begärt att en jämn könsfördelning ska respekteras vid framläggandet av kandidatlistor, var alla kandidater till befattningen som EBA:s ordförande män.

L.  Trots att man i urvalsförfarandena för ordföranden, vice ordföranden och ledamöterna av den gemensamma resolutionsnämnden hittills generellt har beaktat principen om jämn könsfördelning, bestod i detta fall den slutlista som lades fram för parlamentet endast av män, trots de skyldigheter som fastställs i artikel 56.4 i förordning (EU) nr 806/2014.

M.  Även om det inte kan uteslutas att det i ett enskilt urvalsförfarande baserat på individuella ansökningar inte finns kvalificerade kandidater av båda könen, bör den allmänna principen om jämn könsfördelning respekteras när det gäller sammansättningen av ECB:s och tillsynsmyndigheternas styrelser.

N.  De nuvarande kandidaterna till befattningarna som chefsekonom för ECB, ordförande för EBA och ledamot av den gemensamma resolutionsnämnden har alla ansetts vara erfarna och kvalificerade av parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor, och de har godkänts av betydande majoriteter i hemliga omröstningar.

O.  Jämställdhet inte är en kvinnofråga, utan en fråga som berör hela samhället.

1.  Europaparlamentet betonar att en jämn könsfördelning i ledningsorgan och regeringar garanterar bredare kompetens och vidgade perspektiv, och om könsbalans inte respekteras riskerar institutionerna att gå miste om kandidater som kan vara mycket kompetenta.

2.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen och den stora majoriteten av EU:s regeringar hittills misslyckats med att främja en mer jämn könsfördelning i EU:s institutioner och organ, särskilt när det gäller utnämningar på hög nivå på områden som rör ekonomiska, finansiella och monetära frågor. Parlamentet förväntar sig att medlemsstaterna och EU-institutionerna snabbt ska se till att det blir en jämnare könsfördelning i ledande befattningar.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar, Europeiska rådet, rådet, Eurogruppen och kommissionen att aktivt verka för en jämn könsfördelning i sina kommande förslag om slutlistor och utnämningar och att sträva efter att inkludera minst en kvinnlig och en manlig kandidat i varje nomineringsförfarande.

4.  Europaparlamentet understryker att parlamentet i framtiden inte kommer att beakta förteckningar över kandidater där principen om en jämn könsfördelning inte har respekterats vid sidan av kraven på kvalifikationer och erfarenhet i urvalsprocessen.

5.  Europaparlamentet föreslår införandet av ett krav i parlamentets framtida handlingsplan för jämställdhet, i enlighet med artikel 228a i parlamentets arbetsordning, om att inte godkänna utnämningar till styrelser och andra organ inom EU:s byråer om slutlistan över kandidater som föreslagits av institutionen eller organet i fråga inte respekterar könsbalansen.

6.  Europaparlamentet är medvetet om att parlamentet självt inte har levt upp till dessa standarder och åtar sig att förbättra sina egna insatser för att främja jämställdhet på området ekonomiska och monetära frågor.

7.  Europaparlamentet konstaterar att en jämn könsfördelning på den verkställande nivån inom unionens institutioner och organ kräver kvalificerade kandidater från medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder för att förbättra jämställdheten mellan kvinnor och män i de nationella institutionerna och på så sätt bana väg för båda manliga och kvinnliga högkvalitativa kandidater till EU:s toppbefattningar på området för banktjänster och finansiella tjänster.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att öka transparensen i förfarandena för rekrytering och utnämning av verkställande direktörer till EU:s byråer, genom att offentliggöra förteckningen över sökande och kandidaterna på slutlistan, samt skälen till att de förts upp på slutlistan, för att möjliggöra en offentlig granskning av dessa förfaranden i fråga om öppenhet, konkurrenskraft och genusmedvetenhet.

9.  Europaparlamentet efterlyser ett närmare samarbete mellan EU-institutionerna för att säkerställa att dessa åtgärder blir effektiva.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, Europeiska centralbanken, den gemensamma tillsynsmekanismen, den gemensamma resolutionsnämnden, Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och medlemsstaternas nationella behöriga myndigheter.

(1) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.
(2) EUT L 225, 30.7.2014, s. 1.


Utnämning av Sebastiano Laviola som ny ledamot av den gemensamma resolutionsnämnden
PDF 114kWORD 42k
Europaparlamentets beslut av den 14 mars 2019 om kommissionens förslag till utnämning av en ledamot av den gemensamma resolutionsnämnden (N8-0021/2019 – C8-0042/2019 – 2019/0901(NLE))
P8_TA(2019)0212A8-0148/2019

(Godkännande)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 30 januari 2019 att utnämna Sebastiano Laviola till ny ledamot av den gemensamma resolutionsnämnden (N8‑0021/2019),

–  med beaktande av artiklarna 56.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010(1),

–  med beaktande av artikel 122a i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8‑0148/2019), och av följande skäl:

A.  I artikel 56.4 i förordning (EU) nr 806/2014 anges att de ledamöter i den gemensamma resolutionsnämnden som avses i artikel 43.1 b i förordningen ska utses på grundval av meriter, kompetens, kunskap om bank- och finansfrågor samt erfarenhet inom finansiell tillsyn och reglering samt bankresolution.

B.  Trots de skyldigheter som fastställs i artikel 56.4 i förordning (EU) nr 806/2014 och trots att Europaparlamentet många gånger begärt att en jämn könsfördelning ska respekteras vid framläggandet av kandidatlistor, beklagar parlamentet att alla kandidater var män. Parlamentet beklagar att kvinnor fortfarande är underrepresenterade på chefsbefattningar inom bank- och finanstjänstesektorn och begär att kravet om jämn könsfördelning respekteras i samband med nästa utnämning. Alla EU-institutioner och nationella institutioner och organ bör vidta konkreta åtgärder för att säkerställa en jämn könsfördelning.

C.  I enlighet med artikel 56.6 i förordning (EU) nr 806/2014 antog kommissionen den 7 december 2018 den slutlista över kandidater till posten som ledamot av den gemensamma resolutionsnämnden som avses i artikel 43.1 b i den förordningen.

D.  I enlighet med artikel 56.6 i förordning (EU) nr 806/2014 överlämnades slutlistan till parlamentet.

E.  Kommissionen antog den 30 januari 2019 förslaget att utnämna Sebastiano Laviola till styrelseledamot och direktör för utveckling av resolutionspolitik och samordning i den gemensamma resolutionsnämnden och överlämnade detta förslag till parlamentet.

F.  Utskottet för ekonomi och valutafrågor granskade därefter meriterna för den kandidat som föreslagits som ledamot av den gemensamma resolutionsnämnden, särskilt i förhållande till de krav som anges i artikel 56.4 i förordning (EU) nr 806/2014.

G.  Den 26 februari 2019 höll utskottet en utfrågning med Sebastiano Laviola. Under denna utfrågning höll han ett inledande anförande och besvarade därefter utskottsledamöternas frågor.

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag att utnämna Sebastiano Laviola till ledamot av den gemensamma resolutionsnämnden för en period på fem år.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till Europeiska rådet, rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT L 225, 30.7.2014, s. 1.


Utnämning av en direktionsledamot i Europeiska centralbanken
PDF 112kWORD 42k
Europaparlamentets beslut av den 14 mars 2019 om rådets rekommendation om utnämning av en direktionsledamot i Europeiska centralbanken (05940/2019 – C8-0050/2019 – 2019/0801(NLE))
P8_TA(2019)0213A8-0144/2019

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 11 februari 2019 (05940/2019)(1),

–  med beaktande av artikel 283.2 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europeiska rådet har hört Europaparlamentet (C8‑0050/2019),

–  med beaktande av protokoll nr 4 om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, särskilt artikel 11.2,

–  med beaktande av artikel 122 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8‑0144/2019), och av följande skäl:

A.  I en skrivelse av den 14 februari 2019 uppmanade Europeiska rådet Europaparlamentet att yttra sig över nomineringen av Philip R. Lane till uppdraget som direktionsledamot i Europeiska centralbanken med en mandattid på åtta år med verkan från den 1 juni 2019.

B.  Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor bedömde sedan den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 283.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och kravet på centralbankens fullständiga oavhängighet i enlighet med artikel 130 i detta fördrag. I samband med denna bedömning har utskottet tagit del av kandidatens meritförteckning och svaren på de skriftliga frågor som utskottet ställt till honom.

C.  Utskottet höll den 26 februari 2019 en utfrågning med den nominerade kandidaten. Under denna utfrågning höll kandidaten ett inledande anförande och därefter besvarade han utskottsledamöternas frågor.

D.  Trots de många krav som förts fram av Europaparlamentet och rådet för att åtgärda den bristande jämställdheten inom ECB:s direktion, beklagar parlamentet att Europeiska rådet inte har tagit detta krav på allvar och begär att det respekteras i samband med nästa nominering. Kvinnor är fortfarande underrepresenterade i ledande befattningar på området för bankverksamhet och finansiella tjänster. Alla europeiska och nationella institutioner och organ bör genomföra konkreta åtgärder för att säkerställa jämställdhet.

1.  Europaparlamentet tillstyrker rådets rekommendation om utnämning av Philip R. Lane till direktionsledamot i Europeiska centralbanken.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till Europeiska rådet, rådet och medlemsstaternas regeringar.

(1) Ännu ej offentliggjord i EUT.


Utnämning av Europeiska bankmyndighetens ordförande
PDF 114kWORD 42k
Europaparlamentets beslut av den 14 mars 2019 om utnämningen av Europeiska bankmyndighetens ordförande (N8-0028/2019 – C8-0052/2019 – 2019/0902(NLE))
P8_TA(2019)0214A8-0146/2019

(Godkännande)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av att Europeiska bankmyndighetens tillsynsstyrelse den 19 februari 2019 utsåg José Manuel Campa till ordförande för Europeiska bankmyndigheten (C8-0052/2019),

–  med beaktande av artikel 48.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG(1),

–  med beaktande av artikel 122a i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8‑0146/2019), och av följande skäl:

A.  I artikel 48.2 i förordning (EU) nr 1093/2010 anges att ordföranden för Europeiska bankmyndigheten efter ett öppet urvalsförfarande ska utses utifrån sina meriter, färdigheter, kunskaper om finansinstitut och finansmarknader och sin erfarenhet med relevans för finansiell tillsyn och reglering.

B.  Europeiska bankmyndigheten offentliggjorde den 12 december 2018 ett meddelande om utlyst tjänst som myndighetens ordförande. Sista ansökningsdag var den 11 januari 2019.

C.  Den 5 februari 2019 antog Europeiska bankmyndighetens tillsynsstyrelse en slutlista över kandidater till befattningen som myndighetens ordförande.

D.  Den 19 februari 2019 utsåg Europeiska bankmyndighetens tillsynsstyrelse José Manuel Campa till ordförande för Europeiska bankmyndigheten och informerade parlamentet om detta.

E.  Parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor granskade därefter meriterna för den kandidat som Europeiska bankmyndighetens tillsynsstyrelse utsett, särskilt i förhållande till de krav som anges i artikel 48.2 i förordning (EU) nr 1093/2010.

F.  Utskottet för ekonomi och valutafrågor höll den 26 februari 2019 en utfrågning med José Manuel Campa, där denne höll ett inledande anförande och därefter besvarade utskottsledamöternas frågor.

G.  Trots att Europaparlamentet många gånger i samband med tidigare utnämningar begärt att en jämn könsfördelning ska respekteras vid framläggandet av kandidatlistor, beklagar parlamentet att alla kandidater var män och begär att detta krav respekteras i samband med nästa utnämning. Kvinnor är fortfarande underrepresenterade i ledande befattningar på området för bankverksamhet och finansiella tjänster. Alla EU‑institutioner och nationella institutioner och organ bör vidta konkreta åtgärder för att säkerställa en jämn könsfördelning.

1.  Europeiska tillstyrker utnämningen av José Manuel Campa som ordförande för Europeiska bankmyndigheten för en period på fem år.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet, kommissionen, Europeiska bankmyndigheten och medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.


En europeisk sanktionsordning för kränkningar av de mänskliga rättigheterna
PDF 135kWORD 49k
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2019 om en europeisk sanktionsordning för kränkningar av de mänskliga rättigheterna (2019/2580(RSP))
P8_TA(2019)0215RC-B8-0177/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner med krav på en EU-omfattande mekanism för riktade sanktioner mot enskilda personer som är inblandade i grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat sin resolution av den 16 december 2010 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2009 och Europeiska unionens politik på området(1) och sin resolution av den 11 mars 2014 om utrotande av tortyr i hela världen(2),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner enligt artikel 135 i arbetsordningen med krav på riktade sanktioner mot enskilda personer som är inblandade i grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat sin resolution av den 19 januari 2017 om situationen i Burundi(3), av den 5 juli 2018 om Burundi(4), av den 18 maj 2017 om Sydsudan(5), av den 14 juni 2017 om situationen i Demokratiska republiken Kongo(6), av den 18 januari 2018 om Demokratiska republiken Kongo(7), av den 14 september 2017 om Gabon: förtryck av oppositionen(8), av den 5 oktober 2017 om situationen i Maldiverna(9), av den 5 oktober 2017 om fallen med de krimtatariska ledarna Achtem Tjijgoz och Ilmi Umerov samt journalisten Mykola Semena(10), av den 30 november 2017(11) och den 4 oktober 2018(12) om situationen i Jemen, av den 14 december 2017 om Kambodja: särskilt upplösningen av partiet CNRP(13), av den 14 december 2017 om situationen för rohingyafolket(14), av den 15 mars 2018 om situationen i Syrien(15), av den 25 oktober 2018 om situationen i Venezuela(16), av den 13 september 2018 om Myanmar, särskilt fallet med journalisterna Wa Lone och Kyaw Soe Oo(17), av den 25 oktober 2018 om situationen i Azovska sjön(18), av den 25 oktober 2018 om dödandet av journalisten Jamal Khashoggi på Saudiarabiens konsulat i Istanbul(19) samt av den 14 februari 2019 om situationen i Tjetjenien och fallet Ojub Titijev(20),

–  med beaktande av sin rekommendation av den 2 april 2014 till rådet om att införa gemensamma visumrestriktioner för ryska tjänstemän som är inblandade i fallet Sergej Magnitskij(21),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 december 2018 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2017 och Europeiska unionens politik på området(22),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2017 om korruption och mänskliga rättigheter i tredjeländer(23),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2019 om läget i de politiska förbindelserna mellan EU och Ryssland(24),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2016 om det så kallade IS/Daish systematiska massmord på religiösa minoriteter(25),

–  med beaktande av avdelning V kapitel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget) om antagande av sanktioner inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp),

–  med beaktande av artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget) om antagande av sanktioner mot såväl tredjeländer som enskilda personer, grupper och enheter som inte är stater,

–  med beaktande av förklaring nr 25 till Lissabonfördraget om behovet att säkerställa rättssäkerhetsgarantier för personer eller enheter som berörs av EU:s restriktiva åtgärder eller EU-åtgärder som syftar till att bekämpa terrorism,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna samt protokollen till denna,

–  med beaktande av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (2015–2019),

–  med beaktande av det uttalande som ordförande Jean-Claude Juncker gjorde i sitt tal om tillståndet i unionen den 12 september 2018, där han föreslog att medlemsstaterna skulle använda sig av befintliga EU-regler för att gå från enhällighet till omröstning med kvalificerad majoritet på vissa områden av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, såsom att reagera kollektivt på kränkningar av de mänskliga rättigheterna och tillämpa verkningsfulla sanktioner,

–  med beaktande av uttalandet av den 10 december 2018 från kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik efter rådets (utrikes frågor) möte i december 2018,

–  med beaktande av resolutionen av den 22 januari 2019 från Europarådets parlamentariska församling om Sergej Magnitskij och fortsättningen – bekämpning av straffrihet genom riktade sanktioner,

–  med beaktande av sin studie från april 2018 Targeted sanctions against individuals on grounds of grave human rights violations – impact, trends and prospects at EU level (”Riktade sanktioner mot enskilda med anledning av grova människorättskränkningar – effekter, tendenser och utsikter på EU-nivå”),

–  med beaktande av förslaget av den 14 november 2018 om en europeisk kommission för inreseförbud till följd av människorättskränkningar,

–  med beaktande av mötet den 20 november 2018 i Nederländerna om EU:s globala ordning för sanktioner avseende de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 21 i EU-fördraget ska unionens åtgärder vägledas av principerna om demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och de grundläggande friheternas allmängiltighet och odelbarhet, respekten för människans värdighet, jämlikhet och solidaritet samt respekten för principerna i FN-stadgan och i folkrätten.

B.  EU har åtagit sig att systematiskt genomföra sanktioner som FN:s säkerhetsråd har beslutat om enligt kapitel VII i FN-stadgan, och inför samtidigt egna sanktioner i avsaknad av ett mandat från FN:s säkerhetsråd i fall där säkerhetsrådet inte har befogenhet att vidta åtgärder eller hindras från att göra det för att medlemmarna inte kan komma överens.

C.  EU-sanktioner (även kallade restriktiva åtgärder) har under de senaste två årtiondena blivit en integrerad del av EU:s verktygslåda för yttre förbindelser, och för närvarande finns det över 40 olika restriktiva åtgärder som tillämpas mot 34 länder. Uppskattningsvis två tredjedelar av EU:s landsspecifika sanktioner har införts till stöd för målen för mänskliga rättigheter och demokrati.

D.  Sanktioner riktade mot enskilda personer utformas för att minimera de negativa konsekvenserna för dem som inte är ansvariga för den politik eller de åtgärder som har föranlett antagandet av sanktionerna, i synnerhet för den lokala civilbefolkningen och för legitim verksamhet i eller med det berörda landet. De har en direkt avskräckande inverkan på de personer som är ansvariga för kränkningar.

E.  Alla sanktioner som EU antar står i fullständig överensstämmelse med folkrättsliga skyldigheter, däribland sådana som rör mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Sanktioner bör regelbundet ses över för att se till att de bidrar till de angivna målen.

F.  Utöver landsspecifika sanktioner, som syftar till att få till stånd förändringar i staters uppträdande, har EU nyligen infört restriktiva åtgärder mot spridning och användning av kemiska vapen samt it-angrepp, liksom särskilda åtgärder för att bekämpa terrorism.

G.  EU:s befintliga sanktioner är inriktade på såväl statliga som icke-statliga aktörer, såsom terrorister och terroristgrupper.

H.  Under de senaste månaderna har det förekommit flera fall där europeiska företag eller till och med EU-medlemsstater har brutit mot EU-sanktioner. Dessa exempel tydliggör behovet att ytterligare klargöra tillämpningsområdet och räckvidden för de sanktioner som för närvarande är i kraft, liksom behovet att förtydliga i vilken utsträckning länder och företag är ansvariga för att se till att slutanvändningen eller slutdestinationen för deras varor och tjänster inte omfattas av sanktioner.

I.  De behöriga myndigheterna i EU:s medlemsstater är ansvariga för att verkställa sanktioner, även om åtgärderna som sådana beslutas på europeisk nivå.

J.  Den amerikanska kongressen antog 2016 den globala Magnitskijlagen, som en fortsättning på Sergei Magnitsky Rule of Law Accountability Act från 2012, som syftade till att bestraffa de personer som bar ansvaret för att Sergej Magnitskij avled under häktning i ett ryskt fängelse efter att ha utstått omänskliga förhållanden, avsiktlig försummelse och tortyr.

K.  Estland, Lettland, Litauen, Storbritannien, Kanada och USA har antagit lagar om ordningar för sanktioner avseende de mänskliga rättigheterna, närmare bestämt lagar av Magnitskijtyp. Europaparlamentet har vid upprepade tillfällen efterlyst inrättandet av en liknande global EU-ordning för sanktioner avseende de mänskliga rättigheterna vilken skulle säkerställa konsekvens och effektivitet när det gäller enskilda frysningar av tillgångar, visumförbud och andra sanktioner som föreläggs enskilda personer och enheter av medlemsstaterna och på EU-nivå.

L.  Den nederländska regeringen inledde i november 2018 en diskussion bland EU:s medlemsstater huruvida det är politiskt lämpligt med en ordning med riktade sanktioner avseende de mänskliga rättigheterna på EU-nivå. Preliminära diskussioner fortsätter på arbetsgruppsnivå i rådet.

1.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna i hela världen. Parlamentet uppmanar rådet att skyndsamt inrätta en självständig, flexibel och reaktiv EU-omfattande sanktionsordning som skulle göra det möjligt att rikta sanktioner mot alla personer, stater och icke-statliga aktörer som bär ansvaret för eller är inblandade i grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

2.  Europaparlamentet betonar att en EU-ordning för sanktioner för kränkningar av de mänskliga rättigheterna bör bygga vidare på förslagen i tidigare resolutioner med krav på en EU-omfattande mekanism för riktade sanktioner. Parlamentet anser att en EU‑ordning för sanktioner avseende de mänskliga rättigheterna som är inriktad på personer som är inblandade i kränkningar av de mänskliga rättigheterna var som helst i världen symboliskt bör bära Sergej Magnitskijs namn. Det är glädjande att liknande lagstiftning som är inriktad på förövare av människorättskränkningar i hela världen har införts i ett antal länder. Parlamentet betonar behovet av transatlantiskt samarbete för att ställa personer som kränker de mänskliga rättigheterna till svars, och uppmuntrar andra stater att utveckla liknande instrument.

3.  Europaparlamentet är fast övertygat om att en sådan ordning är en väsentlig del av EU:s befintliga verktyg för mänskliga rättigheter och utrikespolitik och skulle stärka EU:s roll som global aktör på människorättsområdet, särskilt i unionens kamp mot straffrihet och dess stöd till offer för övergrepp och till människorättsförsvarare runt om i världen.

4.  Europaparlamentet betonar att denna ordning bör göra det möjligt att vidta restriktiva åtgärder, särskilt frysning av tillgångar och förbud mot inresa i EU, mot en person eller enhet som bär ansvaret för, är inblandad i eller har bistått, finansierat eller bidragit till planeringen, ledningen eller begåendet av grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna, övergrepp och gärningar av strukturell korruption vilka är kopplade till grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Det behövs en tydlig definition av omfattningen av kränkningarna, liksom lämpliga rättsliga förfaranden genom vilka upptagandet på en förteckning kan bestridas.

5.  Europaparlamentet är övertygat om den positiva effekt som denna nya ordning kommer att ha på de berörda personernas och enheternas beteende, liksom dess avskräckande inverkan. I detta syfte betonar parlamentet att alla EU-medlemsstater måste tolka, förklara och verkställa tillämpningen av sanktioner på samma konsekventa sätt. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas kraftfullt att öka sitt samarbete och informationsutbyte och att utarbeta en europeisk mekanism för tillsyn och efterlevnad.

6.  Europaparlamentet välkomnar det förslag som kommissionens ordförande lagt fram om att gå ifrån enhällighet för beslutsfattande i rådet på områden som rör Gusp. Rådet uppmanas eftertryckligen att anta detta nya sanktionsinstrument på ett sådant sätt att införandet av sanktioner avseende de mänskliga rättigheterna skulle kunna antas med kvalificerad majoritet i rådet.

7.  Europaparlamentet stöder de inledande diskussionerna inom rådet om inrättandet av ett sådant sanktionsinstrument. Vice ordföranden/den höga representanten och hennes avdelningar uppmanas kraftfullt att inta en konstruktiv och proaktiv hållning för att föra dessa diskussioner till ett framgångsrikt avslut före utgången av denna valperiod. Parlamentet förväntar sig också en rapport från henne. Parlamentet understryker vikten av parlamentets granskande roll i samband med denna framtida ordning, särskilt när det gäller räckvidden för och definitionen av kriterierna för upptagande i förteckningar, liksom möjligheterna till rättslig prövning.

8.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att se till att deras myndigheter, företag och andra aktörer som är registrerade på deras territorier till fullo rättar sig efter rådets beslut om restriktiva åtgärder mot enskilda personer och enheter, i synnerhet frysningen av tillgångar för personer som finns upptagna på förteckningar och restriktionerna för inresa på staternas respektive territorier till följd av kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet ser med oro på de senaste rapporterna om överträdelser av dessa beslut, och påminner medlemsstaterna om deras skyldighet enligt folkrätten att se till att personer som misstänks för brott som innebär människorättskränkningar grips och åtalas på deras territorium.

9.  Europaparlamentet understryker att ett ökat samarbete och informationsutbyte mellan dessa myndigheter, liksom en europeisk efterlevnadsmekanism, är avgörande för att säkerställa en enhetlig tillämpning och tolkning av EU:s restriktiva åtgärder som redan är i kraft och att europeiska företag kan verka på lika villkor.

10.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att den framtida EU-ordningen för sanktioner avseende de mänskliga rättigheterna är förenlig med och kompletterar befintlig EU-politik och befintliga landsspecifika och övergripande restriktiva åtgärder. Parlamentet insisterar i detta avseende på att den nya ordningen inte får ersätta tillämpningsområdet för de nuvarande landsspecifika åtgärderna avseende de mänskliga rättigheterna. Parlamentet anser vidare att en framtida ordning till fullo måste komplettera och vara förenlig med de befintliga internationella sanktionsramarna, särskilt i förhållande till FN:s säkerhetsråd.

11.  Europaparlamentet understryker att ordningens trovärdighet och legitimitet är beroende av att den till fullo överensstämmer med högsta möjliga standard i fråga om skyddet och iakttagandet av de berörda personernas eller enheternas rättssäkerhetsgarantier. Parlamentet insisterar i detta avseende på att beslut om att förteckna och avföra personer eller enheter från förteckningar måste grundas på klara, transparenta och tydliga kriterier och direkt kopplas till det begångna brottet, i syfte att garantera en grundlig rättslig prövning och rätten till rättsmedel. Parlamentet efterlyser ett systematiskt införande av tydliga och specifika riktmärken och en metodik för hävande av sanktioner och avförande från förteckningar.

12.  Europaparlamentet betonar att åtal av förövarna av grova människorättskränkningar och massövergrepp inom nationella eller internationella jurisdiktioner även i fortsättningen bör vara det främsta målet för alla ansträngningar som EU och dess medlemsstater gör för att bekämpa straffrihet. I detta avseende lyfter parlamentet på nytt fram principen om universell jurisdiktion. Parlamentet uppmanar rådet att inkludera gränsöverskridande kränkningar inom ordningens tillämpningsområde, och betonar behovet av ett samordnat multilateralt samarbete för att förhindra kringgående av sanktioner.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avsätta tillräckliga resurser och lämplig sakkunskap för att genomföra och övervaka ordningen när den väl är på plats och att ägna särskild uppmärksamhet åt information till allmänheten om förteckningarna, både i EU och i de berörda länderna.

14.  Europaparlamentet hyllar de outtröttliga insatser som gjorts av aktivister inom det civila samhället till stöd för en sådan ordning och uppmuntrar till inrättandet av en rådgivande kommitté på EU-nivå.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare samt Europarådets generalsekreterare.

(1) EUT C 169E, 15.6.2012, s. 81.
(2) EUT C 378, 9.11.2017, s. 52.
(3) EUT C 242, 10.7.2018, s. 10.
(4) Antagna texter, P8_TA(2018)0305.
(5) EUT C 307, 30.8.2018, s. 92.
(6) EUT C 331, 18.9.2018, s. 97.
(7) EUT C 458, 19.12.2018, s. 52.
(8) EUT C 337, 20.9.2018, s. 102.
(9) EUT C 346, 27.9.2018, s. 90.
(10) EUT C 346, 27.9.2018, s. 86.
(11) EUT C 356, 4.10.2018, s. 104.
(12) Antagna texter, P8_TA(2018)0383.
(13) EUT C 369, 11.10.2018, s. 76.
(14) EUT C 369, 11.10.2018, s. 91.
(15) Antagna texter, P8_TA(2018)0090.
(16) Antagna texter, P8_TA(2018)0436.
(17) Antagna texter, P8_TA(2018)0345.
(18) Antagna texter, P8_TA(2018)0435.
(19) Antagna texter, P8_TA(2018)0434.
(20) Antagna texter, P8_TA(2019)0115.
(21) EUT C 408, 30.11.2017, s. 43.
(22) Antagna texter, P8_TA(2018)0515.
(23) EUT C 337, 20.9.2018, s. 82.
(24) Antagna texter, P8_TA (2019)0157.
(25) EUT C 35, 31.1.2018, s. 77.


Brådskande behov av EU:s svarta lista över tredjeländer i linje med penningtvättsdirektivet
PDF 125kWORD 45k
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2019 om brådskande behov av EU:s svarta lista över tredjeländer i linje med penningtvättsdirektivet (2019/2612(RSP))
P8_TA(2019)0216B8-0176/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) …/..., av den 13 februari 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 genom identifiering av högrisktredjeländer med strategiska brister,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (fjärde penningtvättsdirektivet), särskilt artiklarna 9.2 och 64.5(1), och ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och om ändring av direktiven 2009/138/EG och 2013/36/EU (femte penningtvättsdirektivet), särskilt artikel 1.5(2),

–  med beaktande av kommissionens färdplan om en ny metod för bedömning av högriskländer enligt direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism(3),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 22 juni 2018 Methodology for identifying high risk third countries under Directive (EU) 2015/849 (metod för identifiering av högrisktredjeländer enligt direktiv (EU) 2015/849) (SWD(2018)0362), som bland annat definierar prioritet 1- och prioritet 2-tredjeländer,

–  med beaktande av skrivelsen av den 25 februari 2019 från ordföranden för det särskilda utskottet för frågor om ekonomisk brottslighet, skatteundandragande och skatteflykt (TAX3) till kommissionsledamot Jourova om den delegerade akten om högrisktredjeländer med strategiska brister i sina system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism,

–  med beaktande av skrivelsen av den 5 mars 2019 från ordföranden för TAX3 om rådets ståndpunkt om kommissionens lista över högrisktredjeländer som uppvisar brister när det gäller bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism (AML/CTF),

–  med beaktande av den diskussion som hölls den 6 mars 2019 mellan kommissionsledamot Jourova och Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor (ECON) och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (LIBE),

–  med beaktande av rådets uttalande 6964/1/19 om kommissionens delegerade förordning (EU) …/… av den 13 februari 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 genom identifiering av högrisktredjeländer med strategiska brister (C(2019)1326),

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Syftet med den delegerade förordningen och dess bilaga och de delegerade ändringsförordningarna är att identifiera högrisktredjeländer med strategiska brister i sin bekämpning av penningtvätt och terrorfinansiering (AML/CTF), som utgör ett hot mot EU:s finansiella system och som kräver skärpta åtgärder för kundkännedom vid ansvariga enheter inom EU i enlighet med det fjärde penningtvättsdirektivet (4AMLD).

B.  En delegerad akt som antas enligt artikel 9 i 4AMLD ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av en månad från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända.

C.  Europaparlamentet förkastade två av fem förslag till ändring av delegerade förordningar (C(2016)07495 och C(2017)01951) med motiveringen att kommissionens förfarande för att identifiera högrisktredjeländer inte var tillräckligt självständigt.

D.  Europaparlamentet stöder kommissionens införande av en ny metod som inte uteslutande förlitar sig på externa informationskällor för att identifiera jurisdiktioner som uppvisar strategiska brister i sin bekämpning av penningtvätt och terrorfinansiering.

E.  Syftet med listan är att skydda unionens finansiella systems och den inre marknadens integritet. Införandet av ett land på listan över högrisktredjeländer leder inte till ekonomiska eller diplomatiska sanktioner, men kräver att ansvariga enheter såsom banker, kasinon och fastighetsmäklare tillämpar skärpta åtgärder för kundkännedom i samband med transaktioner som involverar dessa länder och säkerställer att EU:s finansiella system är utrustat för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism från tredjeländer.

F.  Länder bör kunna avföras från listan om de åtgärdar sina brister i fråga om penningtvätt och finansiering av terrorism.

G.  Den 13 februari 2019 antog kommissionen sin delegerade akt, med en lista över 23 länder och territorier: Afghanistan, Amerikanska Jungfruöarna, Amerikanska Samoa, Bahamas, Botswana, Demokratiska folkrepubliken Korea, Etiopien, Ghana, Guam, Iran, Irak, Jemen, Libyen, Nigeria, Panama, Pakistan, Puerto Rico, Samoa, Saudiarabien, Sri Lanka, Syrien, Trinidad och Tobago och Tunisien.

H.  I sitt uttalande av den 7 mars 2019 angav rådet att det invände mot den delegerade akten eftersom förslaget inte hade upprättats genom en process med transparens och motståndskraft i vilken berörda länder aktivt förses med incitament för att vidta kraftfulla åtgärder, samtidigt som deras rätt att göra sig hörd respekteras.

I.  Den nya metoden fastställdes i ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar som offentliggjordes den 22 juni 2018 och som använder de reviderade kriterierna för identifiering av högrisktredjeländer.

J.  Kommissionen började konsultera de tredjeländer som förtecknas i den delegerade akten från och med den 23 januari 2019, och höll ett möte med alla de länder som begärde mer information om skälen till att de förts upp på listan.

K.  Rådet förkastade den delegerade akten den 7 mars 2019 i rådet (rättsliga och inrikes frågor).

1.  Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen den 13 februari 2019 antog en ny lista över 23 tredjeländer med strategiska brister i sina ramar för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

2.  Europaparlamentet beklagar att rådet invände mot den delegerade akt som kommissionen föreslagit.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till alla farhågor som framförts och att lägga fram en ny delegerad akt så snart som möjligt.

4.  Europaparlamentet lovordar det arbete som kommissionen har gjort för att anta en självständig lista baserad på strikta kriterier som fastställts av medlagstiftarna. Parlamentet betonar vikten av att unionen har en självständig lista över högrisktredjeländer som uppvisar brister i fråga om penningtvätt och finansiering av terrorism, och välkomnar kommissionens nya metod för att identifiera högriskländer enligt 4AMLD och 5AMLD.

5.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen enligt artikel 9.2 i direktiv (EU) 2015/849, i dess ändrade lydelse enligt 5AMLD, är skyldig att självständigt bedöma strategiska brister på flera områden.

6.  Europaparlamentet anser att gransknings- och beslutsprocessen, för att skydda integriteten för listan över högriskländer, endast bör utföras på grundval av metoden och inte får påverkas av överväganden som går utöver bristerna i fråga om penningtvätt och finansiering av terrorism.

7.   Europaparlamentet noterar att lobbyverksamhet och diplomatiska påtryckningar från de länder som uppförts på listan har varit och kommer att förbli en del av processen med att identifiera högriskländer. Parlamentet understryker att ett sådana påtryckningar inte får undergräva EU-institutionernas förmåga att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism med anknytning till EU på ett effektivt och självständigt sätt.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra sina bedömningar av de förtecknade länderna för att säkerställa offentlig kontroll så att de inte kan missbrukas.

9.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en transparent process med tydliga och konkreta riktmärken för de länder som åtar sig att genomföra reformer för att undvika att föras upp på listan.

10.  Europaparlamentet noterar att bedömningen av Ryska federationen fortfarande pågår. Parlamentet förväntar sig att kommissionen inkluderar de senaste avslöjandena från ”Troika Laundromat” i sin bedömning. Parlamentet påminner om att arbetet i ECON-, LIBE- och TAX3-utskotten under denna valperiod har gett anledning till betänkligheter över Ryska federationens ramar för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna för att öka rådets delaktighet i kommissionens föreslagna metod.

12.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har gjort det att införliva 4AMLD och 5AMLD i sin nationella lagstiftning.

13.  Europaparlamentet kräver att mer mänskliga och ekonomiska resurser tilldelas den berörda enheten vid kommissionens behöriga generaldirektorat, nämligen GD Rättsliga frågor och konsumentfrågor (GD JUST).

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra påtagliga framsteg med bedömningsfasen för prioritet 2-tredjeländer.

15.  Europaparlamentet påminner om att EU:s delegerade akt är en särskild process vid sidan av FATF:s lista och bör uteslutande förbli en EU-angelägenhet.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 141, 5.6.2015, s. 73.
(2) EUT L 156, 19.6.2018, s. 43.
(3) Mer information finns på: https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-11189-2017-INIT/en/pdf


Klimatförändringar
PDF 177kWORD 54k
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2019 om klimatförändringar – en europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi i överensstämmelse med Parisavtalet om klimatförändringar (2019/2582(RSP))
P8_TA(2019)0217RC-B8-0195/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 november 2018 En ren jord åt alla – En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi (COM(2018)0773),

–  med beaktande av den djupgående analys som stöder kommissionens meddelande(1),

–  med beaktande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet till denna,

–  med beaktande av Parisavtalet, beslut 1/CP.21, av den tjugoförsta partskonferensen (COP 21) inom ramen för UNFCCC och av den elfte partskonferensen, i dess funktion som möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (CMP 11), som hölls i Paris i Frankrike den 30 november–11 december 2015,

–  med beaktande av den tjugofjärde partskonferensen (COP 24) inom ramen för UNFCCC, av den fjortonde sessionen i partsmötet för Kyotoprotokollet (CMP 14), samt av den tredje delen av den första sessionen i partskonferensen i dess funktion som möte mellan parterna i Parisavtalet (CMA 1.3), som hölls i Katowice i Polen den 2‑14 december 2018,

–  med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2018 om FN:s klimatkonferens 2018 i Katowice i Polen (COP 24)(2),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 22 mars 2018,

–  med beaktande av den särskilda rapporten från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) om global uppvärmning på 1,5°C, dess femte utvärderingsrapport (AR 5) och dess sammanfattande rapport,

–  med beaktande av den nionde utgåvan av rapporten från FN:s miljöprogram om utsläppsklyftan, Emissions Gap Report, som antogs den 27 november 2018,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande En ren jord åt alla – En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi, där man betonar vilka möjligheter och utmaningar som omställningen till en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser innebär för EU‑medborgarna och EU:s ekonomi, och lägger grunden för en bred debatt mellan EU‑institutionerna, de nationella parlamenten, näringslivet, icke-statliga organisationer, städer och samhällen samt medborgarna. Parlamentet stöder målet om nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050 och uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att göra likadant, som en del av debatten om Europas framtid vid det särskilda EU-toppmötet i Sibiu i maj 2019. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbinda sig till de ambitioner som krävs för att uppnå detta mål.

2.  Europaparlamentet är medvetet om att de allvarliga risker som klimatförändringarna innebär är väldigt oroande för våra medborgare. Parlamentet välkomnar att människor över hela Europa, framför allt ungdomar, allt mer aktivt demonstrerar för klimaträttvisa. Parlamentet välkomnar dessa aktivisters krav på en ökad ambitionsnivå och snabba åtgärder för att inte överskrida klimatgränsen på 1,5°C, och anser att nationella, regionala och lokala myndigheter såväl som EU bör hörsamma dem.

3.  Europaparlamentet framhåller att EU-medborgarna redan upplever direkta konsekvenser av klimatförändringarna. Enligt Europeiska miljöbyrån uppgick de genomsnittliga årliga förlusterna till följd av extrema väder- och klimatförhållanden i unionen till cirka 12,8 miljarder euro mellan 2010 och 2016. Parlamentet understryker att om inga ytterligare åtgärder vidtas skulle klimatskadorna i EU kunna uppgå till minst 190 miljarder euro 2080, vilket motsvarar en nettovälfärdsförlust på 1,8 % av unionens nuvarande BNP. Parlamentet betonar att EU:s årliga kostnader för översvämningar i ett scenario med höga växthusgasutsläpp skulle kunna öka till 1 biljon euro till 2100, och att väderkatastrofer skulle kunna drabba cirka två tredjedelar av Europas befolkning 2100, jämfört med fem procent i dag. Parlamentet framhåller även att enligt Europeiska miljöbyrån kommer 50 % av de befolkade områdena i EU att lida av svår vattenbrist senast 2030.

4.  Europaparlamentet understryker att IPCC:s särskilda rapport om 1,5 grader utgör den mest omfattande och aktuella vetenskapliga bedömningen av minskningsvägar i linje med Parisavtalet.

5.  Europaparlamentet betonar att enligt IPCC:s särskilda rapport om 1,5 grader innebär en begränsning av den globala uppvärmningen till 1,5°C, med inget eller begränsat överskridande, att vi globalt måste uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2067, och att vi måste minska de årliga globala växthusgasutsläppen till högst 27,4 gigaton koldioxidekvivalenter (GtCO2eq) per år senast 2030. Parlamentet betonar mot bakgrund av dessa uppgifter att unionen som global ledare måste sträva efter att nå nettonollutsläpp av växthusgaser så snart som möjligt och senast 2050, om vi ska ha några möjligheter att hålla den globala temperaturökningen under 1,5°C till år 2100.

6.  Europaparlamentet uttrycker sin oro för rapporten från FN:s miljöprogram om utsläppsklyftan, Emissions Gap Report, enligt vilken de nuvarande ovillkorliga nationellt fastställda bidragen betydligt överstiger Parisavtalets temperaturökningsgräns på långt under 2°C och i stället leder till en uppskattad uppvärmning på 3,2°C(3) fram till 2100. Parlamentet betonar det brådskande behovet av att alla parter till UNFCCC uppdaterar sina klimatambitioner fram till 2020.

Vägar för EU-strategin för nollutsläpp till mitten av århundradet

7.  Europaparlamentet anser att Europa kan visa vägen till klimatneutralitet genom att investera i innovativa tekniska lösningar, ge medborgarna egenmakt och anpassa åtgärderna på viktiga områden, såsom energi, industripolitik och forskning, samtidigt som man säkerställer social rättvisa för en rättvis omställning.

8.  Europaparlamentet noterar att strategin förevisar åtta vägar för den ekonomiska, tekniska och sociala omvandling som krävs för att unionen ska kunna uppnå Parisavtalets långsiktiga temperaturmål. Parlamentet noterar att endast två av dem skulle göra det möjligt för unionen att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050. Parlamentet betonar att detta kräver snabba åtgärder och betydande insatser på såväl lokal och regional nivå som på nationell och europeisk nivå, och medverkan även av alla icke-offentliga aktörer. Parlamentet påminner om medlemsstaternas skyldighet att anta nationella långsiktiga strategier i enlighet med förordningen om styrning. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att införa tydliga kort- och långsiktiga mål och strategier som är förenliga med målen i Parisavtalet, och att tillhandahålla investeringsstöd för vägar till nettonollutsläpp.

9.  Europaparlamentet framhåller att den första kategorin av vägar som läggs fram i strategin syftar till att minska växthusgasutsläppen med endast omkring 80 % fram till 2050 jämfört med 1990 års nivåer. Parlamentet noterar med oro att denna ambition ligger i den lägre ändan av skalan när det gäller att hålla den globala uppvärmningen under 2°C, och att den därför inte är i linje med Parisavtalets mål om att hålla uppvärmningen långt under 2°C, och ännu mindre med det ytterligare målet att hålla den under 1,5°C.

10.  Europaparlamentet påpekar att EU:s BNP förväntas öka mer i scenarier med nollutsläpp än i scenarier med mindre utsläppsminskningar, och att effekterna i båda fallen kommer att vara ojämnt fördelade i EU på grund av skillnader mellan medlemsstaterna, bland annat när det gäller deras BNP per capita och koldioxidintensitet i energimixen. Parlamentet anser att det absolut dyraste scenariot vore att man inte vidtog några åtgärder. Detta skulle inte bara leda till en betydande BNP-förlust i Europa, utan också ytterligare öka de ekonomiska ojämlikheterna mellan och inom medlemsstaterna och regionerna, eftersom vissa förväntas drabbas hårdare än andra av konsekvenserna av att inga åtgärder vidtas.

11.  Europaparlamentet noterar med oro att EU:s energiimportberoende i dag är cirka 55 %, och framhåller att detta i ett scenario med nettonollutsläpp skulle minska till 20 % senast 2050, vilket skulle ha en positiv inverkan på EU:s handelsbalans och geopolitiska ställning. Parlamentet noterar att den kumulativa besparingen i importkostnader för fossila bränslen 2031–2050 skulle vara runt 2–3 biljoner euro, som skulle kunna läggas på andra prioriteringar för EU-medborgarna.

12.  Europaparlamentet ser positivt på att det tagits med två vägar som syftar till att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050, liksom kommissionens stöd till detta, och anser att målet till mitten av århundradet är det enda som är förenligt med unionens åtaganden enligt Parisavtalet. Parlamentet beklagar att inga vägar för att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser före 2050 övervägts i strategin.

13.  Europaparlamentet noterar att de vägar som föreslås i strategin inbegriper användning av ett antal olika typer av teknik för koldioxidupptag, bland annat genom avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) eller avskiljning och användning av koldioxid (CCU) och direkt luftavskiljning, vilka ännu inte lanserats i stor skala. Parlamentet anser dock att EU:s strategi för nettonollutsläpp bör prioritera direkta utsläppsminskningar och åtgärder som bevarar och förbättrar EU:s naturliga sänkor och reservoarer. Parlamentet anser också att det behövs ytterligare åtgärder senast 2030 om unionen ska kunna undvika att förlita sig på teknik för koldioxidupptag som skulle medföra betydande risker för ekosystemen, den biologiska mångfalden och livsmedelstryggheten, vilket även bekräftats i IPCC:s särskilda rapport om 1,5 grader.

Sociala aspekter av klimatförändringarna och en rättvis omställning

14.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens bedömning att nettonollutsläpp inte behöver innebära någon nettoförlust av arbetstillfällen, och ser positivt på den detaljerade bedömningen av omställningen inom de energiintensiva industrierna. Parlamentet framhåller slutsatsen att en rättvis omställning till nettonollutsläpp av växthusgaser, om den hanteras väl med lämpligt stöd till de mest sårbara regionerna, sektorerna och medborgarna, har potential att skapa en nettoökning av arbetstillfällen i unionen: sysselsättningen i hela ekonomin kommer att öka med 2,1 miljoner nya arbetstillfällen fram till 2050 i ett scenario med nettonollutsläpp, jämfört med en sysselsättningsökning på 1,3 miljoner nya arbetstillfällen i ett scenario där utsläppen minskas med 80 %. Parlamentet anser därför att kommissionen bör ta fram en ny kompetenskartläggning inom ramen för kompetenskartan för EU, med regionala uppgifter om kompetensbehoven för ett klimatneutralt Europa för att stödja de mest sårbara regionerna, sektorerna och människorna med omskolning till framtidssäkrade, högkvalitativa arbetstillfällen i dessa regioner.

15.  Europaparlamentet betonar de många sidovinster som ett klimatneutralt samhälle kommer att föra med sig för folkhälsan, både i form av inbesparade vårdkostnader och mindre börda på försäkringssystemen och de offentliga sjukvårdssystemen, såväl som på EU-medborgarnas allmänna välmående, tack vare förbättrad biologisk mångfald, minskade luftföroreningar och minskad exponering för föroreningar. Parlamentet noterar att de hälsoskadliga effekterna skulle minskas med omkring 200 miljarder euro per år i ett sådant scenario.

16.  Europaparlamentet betonar vikten av att upprätta en fond för en rättvis omställning, särskilt för de regioner som drabbats hårdast av utfasningen av fossila bränslen, till exempel regioner med kolgruvor, kombinerat med ett allmänt hänsynstagande till de sociala effekterna av den befintliga klimatfinansieringen. Parlamentet framhåller här att den långsiktiga strategin måste bli allmänt accepterad på bred bas, mot bakgrund av de omvandlingar som krävs i vissa sektorer.

17.  Europaparlamentet understryker att fler och större insatser för en omställning till ren energi skulle behövas i vissa EU-regioner, som till exempel kolregioner. Parlamentet upprepar i detta sammanhang sin vädjan om att ett särskilt anslag på 4,8 miljarder euro till en fond för en rättvis omställning ska införas i den fleråriga budgetramen 2021–2027 till stöd för arbetstagare och samhällen i sådana regioner som påverkas negativt av omställningen.

18.  Europaparlamentet understryker behovet av en föregripande strategi för att säkerställa en rättvis omställning för EU:s medborgare och för att stödja de regioner som påverkas mest av utfasningen av fossila bränslen. Parlamentet anser att klimatomställningen i Europa måste vara miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbar. Parlamentet betonar att man måste ta hänsyn till fördelningseffekterna av den klimatrelaterade politiken och politiken för minskade koldioxidutsläpp, särskilt för låginkomsttagare, om man vill säkerställa politisk acceptans från alla medborgare. Parlamentet anser därför att man till fullo bör beakta de sociala konsekvenserna i all klimatrelaterad EU-politik och nationell politik i syfte att säkerställa en social och ekologisk omvandling i Europa. Parlamentet betonar här att det behövs skräddarsydda strategier på alla nivåer med tillräcklig finansiering, vilka måste utformas på grundval av inkluderande förfaranden och i nära samarbete med lokala och regionala myndigheter, fackföreningar, utbildningsinstitutioner, det civila samhällets organisationer och den privata sektorn, för att garantera att alla EU-medborgare erbjuds rättvisa och lika möjligheter i denna omställning.

19.  Europaparlamentet påminner om att ungefär 50–125 miljoner EU-medborgare för närvarande riskerar energifattigdom(4). Parlamentet framhåller att energiomställningen i oproportionerligt hög grad kan drabba låginkomsttagare och ytterligare öka energifattigdomen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bedöma antalet hushåll i energifattigdom i sina integrerade nationella energi- och klimatplaner och att vid behov vidta uppföljningsåtgärder, i enlighet med kraven i förordningen om styrning. Parlamentet uppmanar även medlemsstaterna att vidta framtidsmedvetna åtgärder för att säkerställa en rättvis energiomställning och tillgång till energi för alla EU‑medborgare.

20.  Europaparlamentet anser att ungdomar blir alltmer akut socialt och miljömässigt medvetna, vilket skapar kraft att omvandla våra samhällen med sikte på en klimattålig framtid, och att ungdomars utbildning utgör ett av de mest effektiva verktygen för att bekämpa klimatförändringarna. Parlamentet betonar att de yngre generationerna behöver engageras aktivt i uppbyggandet av relationer mellan nationer, kulturer och generationer, vilket underbygger den kulturella omvandling som ska stödja det globala arbetet för en mer hållbar framtid.

Etappmålen

21.  Europaparlamentet tillstår att årtiondet mellan 2020 och 2030 kommer att vara av avgörande betydelse om EU ska kunna nå nettonollutsläpp senast 2050. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja ett kraftfullt mål på medellång sikt för 2030 för att skapa tillräcklig investeringsstabilitet på marknaden och fullständigt ta till vara potentialen i teknisk innovation samt öka möjligheterna för EU:s företag att bli världsledande på marknaden i fråga om utsläppssnål produktion.

22.  Europaparlamentet betonar att man för att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser 2050 på det mest kostnadseffektiva sättet måste höja ambitionsnivån för 2030 och anpassa den till scenarierna med nettonollutsläpp till 2050. Parlamentet anser att det är av yttersta vikt att unionen går ut med ett tydligt budskap, senast vid FN:s klimattoppmöte i New York i september 2019, om att den är redo att se över sitt bidrag till Parisavtalet.

23.   Europaparlamentet stöder en uppdatering av unionens nationellt fastställda bidrag med ett mål om en minskning av de inhemska växthusgasutsläppen för hela ekonomin på 55 % senast 2030 jämfört med 1990 års nivåer. Parlamentet uppmanar därför EU:s ledare att i enlighet med detta stödja en höjning av ambitionsnivån för unionens nationellt fastställda bidrag vid det särskilda EU-toppmötet i Sibiu i maj 2019 inför FN:s klimattoppmöte i september 2019.

24.  Europaparlamentet anser därför att kommissionen, senast vid de översyner av klimatpaketet för 2030 och av annan relevant lagstiftning som ska göras under perioden 2022–2024, bör lägga fram lagstiftningsförslag för att höja ambitionsnivån i linje med de uppdaterade nationellt fastställda bidragen och målet om nettonollutsläpp. Parlamentet anser att en för låg ambitionsnivå för 2030 skulle begränsa framtida alternativ, vilket eventuellt skulle begränsa tillgången till vissa alternativ för en kostnadseffektiv utfasning av fossila bränslen. Parlamentet anser att dessa översyner är en viktig milstolpe för att säkra EU:s klimatåtaganden.

25.  Europaparlamentet anser att det, som ett sätt att ytterligare säkerställa ökad stabilitet för marknaderna, vore fördelaktigt om EU även fastställde ett extra etappmål för utsläppsminskning fram till 2040 som kan skapa ytterligare stabilitet och säkerställa att det långsiktiga målet för 2050 nås.

26.  Europaparlamentet anser att EU:s strategi för nettonollutsläpp bör genomsyras av den femåriga globala inventeringen, enligt vad som fastställs i Parisavtalet, och ta hänsyn till den tekniska och samhälleliga utvecklingen såväl som till synpunkter från icke-statliga aktörer och från parlamentet.

Sektorsbidrag

27.  Europaparlamentet betonar att nettoutsläppen måste minskas till nära noll i alla ekonomiska sektorer, som alla bör bidra till de gemensamma ansträngningarna för att minska utsläppen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utarbeta vägar till klimatneutralitet för alla sektorer. Parlamentet betonar i detta avseende vikten av principen om att förorenaren betalar.

28.  Europaparlamentet betonar vikten av de olika klimatåtgärder och lagstiftningsåtgärder som antagits inom olika politikområden, men varnar för att en splittrad strategi kan leda till inkonsekvens och inte till att EU uppnår en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050. Parlamentet anser att det behövs en övergripande strategi.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten till en harmonisering av koldioxid- och energiprissättningen i EU till stöd för omställningen till en ekonomi med nettonollutsläpp, i synnerhet för de sektorer som inte omfattas av EU:s utsläppshandelssystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka det bästa möjliga sättet att undvika uppkomsten av svåra belägenheter och insisterar på att den sammantagna bördan för medborgarna inte bör öka.

30.  Europaparlamentet erkänner den roll som i IPCC:s särskilda rapport om 1,5°C tillmäts avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) i de flesta 1,5°C-scenarier. Parlamentet betonar att EU behöver visa högre ambitionsnivå på detta område. Parlamentet noterar vidare de mål som medlemsstaterna fastställt inom ramen för den strategiska EU-planen för energiteknik (SET-planen) för att genomföra kommersiell avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) i den europeiska energi- och industrisektorn under 2020-talet. Parlamentet ser det som nödvändigt att öka användningen i industriprocesser av miljösäker avskiljning och användning av koldioxid (CCU) och avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) som leder till en nettominskning av utsläppen genom undvikande av utsläpp eller genom slutlagring av koldioxid. Parlamentet konstaterar med oro att många av dagens tekniker för avskiljning och användning av koldioxid inte leder till några permanenta utsläppsminskningar och uppmanar därför kommissionen att ta fram tekniska kriterier för att stödet endast ska gå till sådan teknik som ger verifierbara resultat.

31.  Europaparlamentet påpekar att strategin bekräftar att växthusgasutsläppen från transportsektorn fortfarande ökar och att det inte kommer att räcka med den politik som bedrivs i dag för att fasa ut fossila bränslen i transportsektorn fram till 2050 Parlamentet understryker vikten av att säkerställa en trafikomställning från luft- till järnvägstransporter, bland annat genom ett snabbt förverkligande av ett driftskompatibelt höghastighetsjärnvägsnät inom EU och uppbådande av förstärkta investeringar, och i riktning mot kollektivtrafik och delad rörlighet. Parlamentet noterar att vägtransporter bidrar med omkring en femtedel av EU:s totala koldioxidutsläpp. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att vidta resoluta åtgärder för att konsumenterna i alla medlemsstater ska kunna få tag på utsläppsfria och utsläppssnåla fordon, varvid det samtidigt bör undvikas att allt fler gamla och starkt förorenande fordon tas i trafik i medlemsstater med lägre inkomster. Parlamentet understryker vidare vikten av smart teknik, såsom smart laddningsinfrastruktur, för att skapa synergier mellan elektrifieringen av transporter och spridningen av förnybara energikällor.

32.  Europaparlamentet understryker att alla sektorer, däribland internationell luft- och sjöfart, måste dra sitt strå till stacken för att vi ska uppnå klimatneutralitet för EU:s ekonomi som helhet. Parlamentet noterar att kommissionens analys visar att de nuvarande globala målen och de åtgärder som planeras av Internationella sjöfartsorganisationen respektive Internationella civila luftfartsorganisationen skulle bli otillräckliga för att åstadkomma de nödvändiga utsläppsminskningarna, även om de genomfördes fullt ut, och att det krävs rejält med ytterligare åtgärder som är förenliga med det ekonomiövergripande målet med nettonollutsläpp. Parlamentet framhåller behovet av investeringar i teknik och bränslen med inga eller låga koldioxidutsläpp i dessa sektorer. Parlamentet uppmanar kommissionen att omsätta principen om att förorenaren betalar i praktiken i dessa sektorer. Parlamentet påminner om att den internationella sjöfartens växthusgasutsläpp beräknas öka med hela 250 % fram till 2050. Parlamentet välkomnar att den internationella sjöfartssektorn har uppställt ett absolut minskningsmål för de egna växthusgasutsläppen, men noterar med oro bristen på framsteg med att omsätta detta mål i åtgärder på kort och medellång sikt och andra konkreta insatser. Parlamentet noterar att olika transportslag bär olika tungt lass, och anser att ökade intäkter från utsläppshandelssystemet bör användas för att främja miljövänliga transportslag som bussar eller tåg.

33.  Europaparlamentet noterar att omkring 60 % av världens metan släpps ut av källor såsom jordbruk, avstjälpningsplatser och avloppsvatten, samt produktion och rörledningstransport av fossila bränslen. Parlamentet påminner om att metan är en kraftigt verkande växthusgas med en hundraårig uppvärmningspotential som är 28 gånger kraftigare än koldioxidens(5). Parlamentet uppmanar på nytt kommissionen att så snart som möjligt undersöka vilka politiska alternativ som finns för att snabbt ta itu med metanutsläppen, som en del av en strategisk plan för unionen när det gäller metan, och att lägga fram lagstiftningsförslag för parlamentet och rådet i detta syfte.

34.  Europaparlamentet understryker att jordbruket kommer att bli en av de största kvarvarande källorna till växthusgasutsläpp i EU 2050, särskilt på grund av metan- och dikväveoxidutsläppen. Parlamentet understryker jordbrukssektorns potential för att ta itu med klimatförändringarna, till exempel genom ekologiska och tekniska innovationer samt genom koldioxidavskiljning i marken. Parlamentet efterlyser en gemensam jordbrukspolitik som bidrar till minskningarna av växthusgasutsläppen i linje med omställningen till en klimatneutral ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att jordbrukspolitiken, i synnerhet EU-fonderna och de nationella fonderna, följer Parisavtalets syften och mål.

35.  Europaparlamentet betonar behovet av att integrera klimatambitionerna i all EU-politik, inklusive handelspolitiken. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att alla handelsavtal som undertecknas av EU är fullt förenliga med Parisavtalet, eftersom detta inte endast skulle förbättra det globala arbetet mot klimatförändringarna utan även garantera lika villkor för de berörda sektorerna.

36.  Europaparlamentet stöder ett aktivt och hållbart skogsbruk på nationell nivå, tillsammans med konkreta åtgärder för att stimulera en effektiv och hållbar bioekonomi i EU, med tanke på skogarnas stora potential att bidra till att stärka EU:s klimatinsatser (genom bindnings-, lagrings- och ersättningseffekter) och nå målet om nollutsläpp senast 2050. Parlamentet inser behovet av att anpassa sig till klimatförändringarna, stoppa förlusten av biologisk mångfald och försämringen av ekosystemtjänster i EU fram till 2020 och utveckla en evidensbaserad politik som bidrar till att genomföra och finansiera EU:s bevarandeåtgärder för den biologiska mångfalden.

37.  Europaparlamentet framhåller att det finns mer koldioxid bunden i marken än i biosfären och atmosfären tillsammans. Parlamentet understryker därför att man måste sätta stopp för markförsämringen i EU och säkerställa gemensamma EU-åtgärder för att bevara och förbättra jordmånskvaliteten och markens kolbindningsförmåga.

Energipolitik

38.  Europaparlamentet framhåller energieffektivitetens bidrag till försörjningstrygghet, ekonomisk konkurrenskraft, miljöskydd, lägre energifakturor och bättre bostadskvalitet. Parlamentet bekräftar energieffektivitetens betydelse för affärsmöjligheter och sysselsättning och de fördelar den bringar både globalt och regionalt. Parlamentet påminner därför om att principen om energieffektivitet först har införts genom förordningen om styrning av energiunionen och bör tillämpas fullständigt på ett kostnadseffektivt sätt utmed hela energikedjan och betraktas som grundval för alla vägar i riktning mot ett nettonollutsläppsmål senast 2050.

39.  Europaparlamentet framhåller energins centrala roll i omställningen till en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser. Parlamentet påminner om att unionen har lyckats bryta sambandet mellan växthusgasutsläpp och ekonomisk tillväxt under de senaste årtiondena och minskat utsläppen, särskilt genom energieffektivitet och marknadsgenomslaget för förnybara energikällor. Parlamentet betonar att omställningen till ren energi bör fortsätta att driva på moderniseringen av EU:s ekonomi, främja hållbar ekonomisk tillväxt och skapa sociala och miljömässiga fördelar för EU‑medborgarna.

40.  Europaparlamentet anser att EU:s ledarskap inom förnybar energi och energieffektivitet visar för andra delar av världen att omställningen till ren energi både är möjlig och fördelaktig, även på andra områden än kampen mot klimatförändringar.

41.  Europaparlamentet påpekar att uppnåendet av en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser kommer att kräva ytterligare betydande investeringar i EU:s energisystem och tillhörande infrastruktur jämfört med dagens referensscenario, i storleksordningen 175–290 miljarder euro per år.

42.  Europaparlamentet betonar med tanke på de olika utgångspunkterna för energiomställningen att insatserna för att minska växthusgasutsläppen i syfte att uppnå klimatneutralitet på EU-nivå kan vara ojämnt fördelade i EU.

43.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utan dröjsmål genomföra paketet för ren energi. Parlamentet påminner om medlemsstaternas behörighet att besluta om sin energimix inom EU:s klimat- och energiram.

44.  Europaparlamentet efterlyser ett ytterst energieffektivt energisystem baserat på förnybar energi och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder i detta avseende, eftersom det kommer att få spridningseffekter inom alla ekonomiska sektorer. Parlamentet framhåller att alla vägar som kommissionen presenterar innebär en drastisk minskning av fossila och en kraftig ökning av förnybar energi.

45.  Europaparlamentet understryker att ekodesigndirektivet(6) har bidragit betydligt till EU:s klimatmål genom att minska utsläppen av växthusgaser med 320 miljoner ton koldioxidekvivalenter årligen och att direktivet kommer att låta EU:s konsumenter fram till 2020 spara uppskattningsvis 112 miljarder euro sammanlagt, eller omkring 490 euro per år och hushåll. Parlamentet anser att ytterligare produkter bör regleras inom ramen för ekodesigndirektivet, inklusive surfplattor och smarttelefoner, och att de befintliga standarderna kontinuerligt bör uppdateras så att de avspeglar den tekniska utvecklingen.

46.  Europaparlamentet framhåller behovet av att säkerställa ytterligare integration av den europeiska energimarknaden för att så effektivt som möjligt fasa ut fossila bränslen i energisektorn, underlätta investeringar där mest förnybar energi kan åstadkommas och uppmuntra medborgarna till aktivt deltagande för att påskynda energiomställningen i riktning mot en koldioxidneutral och hållbar ekonomi. Parlamentet anser det mycket viktigt att öka graden av sammanlänkning mellan medlemsstaterna och främja fler gränsöverskridande stödsystem.

47.  Europaparlamentet noterar att EU:s byggsektor står för 40 % av Europas slutliga energianvändning och 36 % av dess koldioxidutsläpp(7). Parlamentet vill att sektorns potential för energibesparingar och minskat koldioxidavtryck ska frigöras, i enlighet med målet i direktivet om byggnaders energiprestanda(8) om att senast 2050 uppnå ett byggnadsbestånd med en hög grad av energieffektivitet där fossila bränslen fasats ut. Parlamentet betonar att en effektivare energiförbrukning i byggnader har betydande potential att ytterligare minska Europas utsläpp av växthusgaser. Parlamentet anser vidare att uppnåendet av lågenergibyggnader, som fullt ut försörjs med förnybar energi, är ett oeftergivligt krav för Parisavtalet och för en EU-agenda för tillväxt, lokala arbetstillfällen och förbättrade levnadsförhållanden för medborgarna i hela Europa.

48.  Europaparlamentet uppmanar myndigheter på alla nivåer – nationell, regional och lokal – att vidta åtgärder för att uppmuntra medborgarna att delta i energiomställningen och att stimulera utbyte av bästa praxis. Parlamentet betonar att medborgarnas aktiva deltagande i energisystemet genom decentraliserad egenproduktion av förnybar energi, lagring av el och medverkan i system för efterfrågerespons och energieffektivitet kommer att vara avgörande för omställningen till nettonollutsläpp av växthusgaser. Parlamentet efterlyser därför att medborgaraktivitet fullständigt integreras i utsläppsminskningsvägarna, framför allt på efterfrågesidan.

Industripolitik

49.  Europaparlamentet anser att ekonomiskt välstånd, global industriell konkurrenskraft och klimatpolitik ömsesidigt förstärker varandra. Parlamentet upprepar att omställningen till en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser innebär utmaningar och möjligheter för EU, och att det kommer att behövas investeringar i industriell innovation, inbegripet digital teknik och ren teknik, för att stimulera tillväxt, stärka konkurrenskraften, främja framtida färdigheter och skapa miljontals arbetstillfällen, till exempel i en växande cirkulär ekonomi och bioekonomi.

50.  Europaparlamentet understryker att en stabil och förutsägbar energi- och klimatpolitisk ram är avgörande för att skapa ett välbehövligt förtroende bland investerarna och för att göra det möjligt för den europeiska industrin att fatta långsiktiga investeringsbeslut i Europa, eftersom de flesta industrianläggningar har en livslängd på över 20 år.

51.  Europaparlamentet framhåller den roll som den energiintensiva industrin spelar för att EU på lång sikt ska kunna minska sina växthusgasutsläpp. Parlamentet anser att det behövs smarta och målinriktade politiska ramar för att EU ska kunna säkerställa sitt industriella ledarskap i fråga om låga koldioxidutsläpp, ha kvar sin industriproduktion, bevara den europeiska industrins konkurrenskraft, minimera beroendet av fossila bränslen och exponeringen mot instabila och stigande importpriser för fossila bränslen samt undvika risken för koldioxidläckage. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny och integrerad EU-klimatstrategi för energiintensiva industrier, till stöd för en konkurrenskraftig omställning till nettonollutsläpp för den tunga industrin.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en industristrategi med åtgärder som möjliggör för den europeiska industrin att konkurrera globalt på lika villkor. Som ett led i denna strategi bör kommissionen undersöka om det vore ändamålsenligt och förenligt med Världshandelsorganisationens bestämmelser att införa ytterligare åtgärder för att skydda industrier som löper risk för koldioxidläckage i form av importerade produkter och ersätta, anpassa eller komplettera eventuella befintliga åtgärder mot koldioxidläckage.

53.  Europaparlamentet noterar att ett antal framväxande marknader förbereder sig på att spela en viktig roll när det gäller att tillgodose behoven på den globala marknaden under omställningen till en ekonomi med nettonollutsläpp, till exempel med avseende på nollutsläpp inom transport och förnybar energi. Parlamentet betonar att EU måste förbli den ledande ekonomin inom grön innovation och investeringar i grön teknik.

54.  Europaparlamentet noterar att kommissionens rapport från 2018 om energipriser och energikostnader i Europa (COM(2019)0001)(9) framhåller EU:s rådande höga exponering för instabila och stigande fossilbränslepriser, och att framtidens elproduktionskostnader förväntas öka för fossilbränsleproducerad el och minska för förnybar energi. Parlamentet betonar att EU:s kostnader för energiimport under 2017 ökade med 26 % till 266 miljarder euro, huvudsakligen på grund av stigande oljepriser. Parlamentet noterar dessutom att oljeprisökningarna enligt rapporten beräknas ha haft en negativ effekt på EU:s tillväxt (–0,4 % av BNP under 2017) och på inflationen (+0,6).

Forskning och innovation

55.  Europaparlamentet understryker att EU:s och medlemsstaternas forsknings- och innovationsprogram är avgörande för att stödja EU i dess ledande roll i kampen mot klimatförändringarna, och anser att klimatperspektivet bör integreras på ett adekvat sätt i utarbetandet och genomförandet av forsknings- och innovationsprogram.

56.  Europaparlamentet anser att det under de kommande två årtiondena kommer att krävas betydande forsknings- och innovationsinsatser för att göra utsläppssnåla och utsläppsfria lösningar såväl tillgängliga för alla som socialt och ekonomiskt genomförbara, och för att ta fram nya lösningar så att man kan få till stånd en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser.

57.  Europaparlamentet understryker sin ståndpunkt att Horisont Europa måste bidra med minst 35 % av sina utgifter till klimatmålen på lämpligt sätt och som en del av EU:s allmänna mål att integrera klimatåtgärder i all politik.

Finansiering

58.  Europaparlamentet begär att EU:s innovationsfond för utsläppshandelssystemet ska genomföras snabbt och att den första ansökningsomgången ska inledas 2019 för att främja investeringar i demonstration av banbrytande industriteknik med låga koldioxidutsläpp i en lång rad olika sektorer, inte bara elproduktion utan även fjärrvärme och industriprocesser. Parlamentet begär att den fleråriga budgetramen 2021–2027 och dess program ska överensstämma helt med Parisavtalet.

59.  Europaparlamentet anser att betydande privata investeringar måste mobiliseras för att unionen ska kunna uppnå nettonollutsläpp senast till 2050. Enligt parlamentet kommer detta att kräva långsiktig planering och ett stabilt och förutsägbart regelverk för investerarna, och följaktligen måste detta vederbörligen beaktas i framtida EU‑rättsakter. Parlamentet betonar därför att man bör prioritera genomförandet av den handlingsplan för hållbar finansiering som antogs i mars 2018.

60.  Europaparlamentet anser att den fleråriga budgetramen 2021–2027, innan den antas, bör utvärderas mot bakgrund av målet att nå en klimatneutral ekonomi senast 2050, och att ett standardtest för att klimatsäkra utgifterna i EU:s budget måste införas.

61.  Europaparlamentet beklagar att subventionerna till fossila bränslen fortfarande ökar och uppgår till runt 55 miljarder euro per år(10). Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att omedelbart fasa ut alla europeiska och nationella subventioner till fossila bränslen.

62.  Europaparlamentet betonar vikten av en rättvis omställning till en koldioxidneutral ekonomi och uppmanar medlemsstaterna att införa lämpliga strategier och finansiering i det avseendet. Parlamentet understryker att EU:s utgifter från relevanta fonder kan ge ytterligare stöd när så är lämpligt.

Konsumenternas och den cirkulära ekonomins roll

63.  Europaparlamentet framhåller att en beteendeförändring påtagligt kan minska växthusgasutsläppen. Parlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt undersöka möjliga politiska alternativ, inbegripet miljöskatter, för att uppmuntra beteendeförändringar. Parlamentet understryker vikten av nedifrån-och-upp-initiativ såsom borgmästaravtalet för att främja beteendeförändringar.

64.  Europaparlamentet understryker att en betydande del av energianvändningen, och därmed växthusgasutsläppen, har direkt anknytning till förvärv, bearbetning, transport, konvertering, användning och bortskaffande av resurser. Parlamentet betonar att mycket stora besparingar skulle kunna göras i varje led i resurshanteringskedjan. Parlamentet framhåller därför att ökad resursproduktivitet genom ökad effektivitet och minskat resursslöseri till följd av bland annat återanvändning, återvinning och återtillverkning avsevärt kan minska både resursförbrukningen och växthusgasutsläppen och samtidigt stärka konkurrenskraften och skapa affärsmöjligheter och arbetstillfällen. Parlamentet framhåller att åtgärder för den cirkulära ekonomin är kostnadseffektiva, och betonar att bättre resurseffektivitet tillsammans med den cirkulära ekonomins modeller och cirkulär produktdesign kommer att bidra till en omläggning av produktions- och konsumtionsmönster och minska mängden avfall.

65.  Europaparlamentet betonar vikten av en produktpolitik, såsom miljöanpassad offentlig upphandling och ekodesign, som kan bidra avsevärt till energibesparingar och minskade koldioxidavtryck för produkter, samtidigt som den förbättrar deras materialavtryck och miljöpåverkan överlag. Parlamentet framhåller att den cirkulära ekonomins krav behöver inrättas som en del i EU:s ekodesignstandarder, och att den nuvarande ekodesignmetoden behöver utvidgas till andra produktkategorier än bara energirelaterade produkter.

66.  Europaparlamentet anser att arbetet med att ta fram en tillförlitlig modell för att mäta klimatpåverkan på grundval av konsumtion bör fortsätta. Parlamentet tar del av slutsatsen i kommissionens djupanalys att EU:s insatser för att minska utsläppen från sin produktion i viss mån motverkas av importen av varor med ett större koldioxidavtryck, men att EU ändå har bidragit avsevärt till en minskning av utsläppen i andra länder till följd av det ökade handelsflödet och den förbättrade koldioxideffektiviteten i EU:s export.

EU och globala klimatåtgärder

67.  Europaparlamentet understryker vikten av dels ökade initiativ och en fortsatt dialog i relevanta internationella forum, dels en effektiv klimatdiplomati för att stimulera liknande politiska beslut som ökar klimatambitionerna i andra regioner och tredjeländer. Parlamentet uppmanar EU att öka sin egen klimatfinansiering och arbeta aktivt för att uppmuntra medlemsstaterna att öka sitt klimatstöd (utvecklingsbistånd snarare än lån) till tredjeländer, vilket bör komplettera det utomeuropeiska utvecklingsbiståndet och inte dubbelräknas som både utvecklingsbistånd och ekonomiskt klimatstöd.

68.  Europaparlamentet framhåller att FN:s klimattoppmöte i september 2019 kommer att vara det idealiska tillfället för ledare att tillkännage större ambitioner när det gäller nationellt fastställda bidrag. Parlamentet anser att EU i god tid före toppmötet bör anta en ståndpunkt om att uppdatera sina nationellt fastställda bidrag i syfte att komma till toppmötet väl förberett och i nära samarbete med en internationell koalition av parter som stöder ökade klimatambitioner.

69.  Europaparlamentet framhåller fördelarna med att stärka samverkan mellan EU:s politiska instrument och tredjeländers motsvarigheter, särskilt när det gäller koldioxidprissättningsmekanismer. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta och intensifiera samarbetet kring och stödet till utvecklingen av koldioxidprissättningsmekanismer utanför EU, i syfte att eftersträva större utsläppsminskningar och bättre likvärdiga förutsättningar globalt. Parlamentet framhåller att man måste införa miljömässiga skyddsåtgärder för att säkerställa verkliga och ytterligare minskningar av växthusgasutsläppen, och uppmanar därför kommissionen att förespråka strikta och kraftfulla internationella regler för att förhindra kryphål i redovisningen och dubbelräkning av utsläppsminskningarna.

o
o   o

70.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) https://ec.europa.eu/clima/sites/clima/files/docs/pages/com_2018_733_analysis_in_support_en_0.pdf
(2) Antagna texter, P8_TA(2018)0430.
(3) FN:s miljöprogram, Emissions Gap Report 2018, s. 10.
(4) http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2015/563472/IPOL_STU(2015)563472_EN.pdf
(5) Van Dingenen, R., Crippa, M., Maenhout, G., Guizzardi, D., Dentener, F., Global trends of methane emissions and their impacts on ozone concentrations, EUR 29394 EN, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, 2018, ISBN 978-92-79-96550-0, doi:10.2760/820175, JRC113210.
(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (EUT L 285, 31.10.2009, s. 10).
(7) https://ec.europa.eu/energy/en/topics/energy-efficiency/buildingshttps://ec.europa.eu/energy/en/topics/energy-efficiency/buildings.
(8) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/844 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda och av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet (EUT L 156, 19.6.2018, s. 75).
(9) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?qid=1548155579433&uri=CELEX%3A52019DC0001
(10) Energipriser och energikostnader i Europa, s. 10.


Inrättande av Europeiska valutafonden
PDF 125kWORD 46k
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2019 om förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska valutafonden (COM(2017)08272017/0333R(APP))
P8_TA(2019)0218A8-0087/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska valutafonden (COM(2017)0827),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om möjliga utvecklingar och justeringar av den nuvarande institutionella strukturen för Europeiska unionen(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential(2),

–  med beaktande av Europeiska regionkommitténs yttrande av den 5 juli 2018 om förslag till reform av Ekonomiska och monetära unionen (EMU),

–  med beaktande av skrivelsen av den 25 juni 2018 från Eurogruppens ordförande till Europeiska rådets ordförande om att ytterligare fördjupa EMU, och uttalandet från eurotoppmötet den 29 juni 2018 om reformen av den europeiska stabilitetsmekanismen,

–  med beaktande av Eurogruppens rapport till ledarna om fördjupningen av EMU av den 4 december 2018,

–  med beaktande av uttalandet från eurotoppmötet den 14 december 2018,

–  med beaktande av den gemensamma ståndpunkten om det framtida samarbetet mellan kommissionen och ESM av den 14 november 2018,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska centralbanken (ECB) av den 11 april 2018 om förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska valutafonden(3),

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens yttrande nr 2/2018 av den 18 september 2018 om överväganden om revision och ansvarsskyldighet när det gäller förslaget av den 6 december 2017 om att inrätta en europeisk valutafond inom unionens rättsliga ram,

–  med beaktande av de fem ordförandenas rapport av den 22 juni 2015 om färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union, kommissionens vitbok av den 1 mars 2017 om EU:s framtid och kommissionens diskussionsunderlag av den 31 maj 2017 om en fördjupad ekonomisk och monetär union,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 juni 2013 om att stärka den europeiska demokratin i framtidens EMU(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2014 om undersökningen av trojkans (ECB, kommissionen och IMF) roll och verksamhet med avseende på programländerna i euroområdet(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om budgetkapacitet för euroområdet(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 30 maj 2018 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 och egna medel(7),

–  med beaktande av artikel 99.5 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i budgetutskottet och utskottet för ekonomi och valutafrågor, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av interimsbetänkandet från budgetutskottet och utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från budgetkontrollutskottet och utskottet för konstitutionella frågor (A8-0087/2019), och av följande skäl:

A.  Införandet av euron är en av det europeiska projektets viktigaste politiska landvinningar och en hörnsten i uppbyggnaden av EMU.

B.  Den finansiella och ekonomiska krisen har avslöjat svagheterna i eurons arkitektur och framhävt det akuta behovet av en snabb fördjupning av EMU och en förstärkning av dess demokratiska ansvarsskyldighet och transparens.

C.  Euron ger EU-medborgarna skydd och möjligheter. Ett starkt och stabilt euroområde är av största vikt för dess medlemmar och för EU som helhet.

D.  Medlemskap i ett gemensamt valutaområde kräver efterlevnad av gemensamma regler och skyldigheter, såsom de som fastställs i stabilitets- och tillväxtpakten, liksom gemensamma verktyg för att hantera allvarliga ekonomiska och finansiella chocker och för att främja ansvarstagande, solidaritet och uppåtriktad socioekonomisk konvergens. I fördraget om inrättande av Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM-fördraget) föreskrivs en tydlig koppling till EU:s makroekonomiska övervakningsmekanismer, i synnerhet efterlevnaden av bestämmelserna i stabilitets- och tillväxtpakten, däribland dess flexibilitetsklausuler, och genomförandet av hållbara och inkluderande strukturreformer. Riskreducering och riskdelning bör gå hand i hand med fördjupningen av EMU.

E.  Inrättande av den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) och dess senare omvandling till Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) har varit ett viktigt steg mot inrättandet av en europeisk krishanteringsmekanism, som har bidragit till att stärka EMU och ge finansiellt stöd till flera krisdrabbade europeiska länder.

F.  ESM:s mellanstatliga karaktär får konsekvenser för dess beslutsprocess och i synnerhet för dess förmåga att snabbt reagera på ekonomiska och finansiella chocker.

G.  En framtida integrering av ESM i EU:s rättsliga ram bör även fortsättningsvis ses som en del av fullbordandet av EMU-projektet.

H.  Den pågående debatten om Europas framtid och EMU har framhävt skillnaderna i politiska åsikter bland medlemsstaterna om den långsiktiga framtiden för ESM, men utgör också en god grund för ett viktigt första steg mot att stärka dess roll, utveckla dess finansiella verktyg och förbättra dess effektivitet och demokratiska ansvarsskyldighet som en del av reformen av ESM. Diskussionen om fördjupningen av EMU bör leda till en politisk lösning när det gäller reformen av ESM.

I.  På kort sikt bör reformen av ESM bidra till bankunionen och skapa en verklig gemensam finanspolitisk säkerhetsmekanism för den gemensamma resolutionsfonden (SRF).

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag av den 6 december 2017 till rådets förordning om inrättande av Europeiska valutafonden och anser att det är ett värdefullt bidrag till den pågående debatten om EU:s framtid, fördjupningen av EMU och reformen av ESM. Parlamentet välkomnar särskilt kommissionens förslag om att införliva ESM i EU:s rättsordning.

2.  Europaparlamentet konstaterar att de funktioner som ska utövas av den reformerade stabilitetsmekanismen faller inom ramen för den ekonomiska politiken, och att namnet ”Europeiska valutafonden” därför kan vara vilseledande. Parlamentet noterar att ECB i sitt yttrande av den 11 april 2018 föreslog att ESM:s efterträdare ska bevara namnet ESM. Parlamentet begär i ljuset av ovanstående att en gedigen och grundlig bedömning görs av konsekvenserna av valet av namn för den reformerade stabilitetsmekanismen, för att säkerställa att denna kan fungera på ett smidigt och obehindrat sätt. Parlamentet föreslår att ESM bevarar sitt nuvarande namn, som är välkänt på kapitalmarknaderna, eftersom detta tydliggör att euroområdets penningpolitik förblir ECB:s behörighet.

3.  Europaparlamentet framhåller att förekomsten av en institution som fungerar som ”långivare i sista hand” bidrar till att EMU fungerar väl. Parlamentet noterar i detta sammanhang ESM:s positiva bidrag till att åtgärda svagheterna i EMU:s institutionella struktur, nämligen genom att tillhandahålla finansiellt stöd till flera medlemsstater som drabbats av den globala finansiella krisen och statsskuldkrisen.

4.  Europaparlamentet påminner om sina tidigare ställningstaganden till stöd för integreringen av ESM i EU:s rättsliga ram, vilket skulle göra ESM till ett fullfjädrat EU-organ. Parlamentet insisterar på att denna integrering också måste ta hänsyn till de nationella parlamentens roll och även fortsättningsvis ses som en del av fullbordandet av EMU-projektet. Parlamentet anser att en sådan integrering skulle möjliggöra förvaltning i enlighet med gemenskapsmetoden, säkerställa full samstämmighet när det gäller finanspolitiska regler och skyldigheter, underlätta samordningen av den ekonomiska politiken och finanspolitiken och stärka den demokratiska legitimiteten och ansvarsskyldigheten via Europaparlamentet.

5.  Europaparlamentet understryker att om EU:s budgetmedel involveras i framtiden bör parlamentet ha politisk behörighet att utöva alla tillämpliga budgetkontrollbefogenheter i förbindelse med ESM inom ramen för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet. Parlamentet konstaterar att revisionsrätten i detta fall bör betraktas som det oberoende externa revisionsorganet och ges en tydlig och formell roll i förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet.

6.  Europaparlamentet påminner om de nationella parlamentens finanspolitiska och demokratiska tillsynsbefogenheter. Parlamentet anser att de nationella parlamentens och Europaparlamentets kontroll av den reformerade stabilitetsmekanismen bör förbättras ytterligare. Parlamentet anser att de nationella parlamenten bör ha rätt att få information om den reformerade stabilitetsmekanismens verksamhet och att inleda en dialog med den verkställande direktören för den reformerade stabilitetsmekanismen.

7.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionens förslag har skapat en livlig diskussion om dess politiska, finansiella och rättsliga konsekvenser. Parlamentet betonar dock att denna debatt om den långsiktiga visionen av ESM:s institutionella ram inte får fördröja de åtgärder som omedelbart krävs för att stärka och verkställa ESM:s demokratiska ansvarsskyldighet och dess kapacitet att främja finansiell stabilitet och konvergens och reagera på ekonomiska chocker. Parlamentet kräver därför en meningsfull reform av ESM på kort sikt med stöd av en översyn av ESM-fördraget, utan att detta förhindrar en mer ambitiös utveckling i framtiden.

8.  Europaparlamentet understryker att det primära uppdraget för den reformerade stabilitetsmekanismen även i fortsättningen bör vara att tillhandahålla finansiellt övergångsstöd till medlemsstater som behöver detta, på grundval av de specifika villkor som fastställts i anpassningsprogrammen och med beaktande av de lärdomar som har dragits från tidigare finansiella stödprogram som förvaltats av kommissionen, Internationella valutafonden (IMF) och ECB. Parlamentet betonar att den reformerade ESM måste ha tillräcklig kapacitet för detta ändamål. Parlamentet motsätter sig därför alla försök att omvandla den reformerade ESM till ett instrument som enbart är till för banker, eller att minska dess finansiella kapacitet att stödja medlemsstaterna.

9.  Europaparlamentet påminner om att de olika finansiella instrument som ESM förfogar över också bör vara tillgängliga och förbättras för den reformerade ESM, däribland möjligheten att tillhandahålla förebyggande finansiellt stöd så att medlemsstaterna kan få stöd innan de ställs inför allvarliga svårigheter med att skaffa medel på kapitalmarknaderna. Parlamentet anser att tillgång till den villkorade förebyggande kreditlinan bör beviljas på grundval av en avsiktsförklaring och i enlighet med tillämpliga kriterier. Parlamentet konstaterar att dessa finansiella instrument ska användas för att hjälpa medlemsstaterna i händelse av allvarliga ekonomiska och finansiella chocker. Parlamentet påminner om att det finansiella stödet till medlemsstaterna kan kompletteras med ett framtida budgetinstrument för konvergens och konkurrenskraft för att främja ekonomisk och finansiell stabilisering, investeringar och uppåtriktad socioekonomisk konvergens i euroområdet.

10.  Europaparlamentet understryker att EMU omfattar samtliga EU-medlemsstater och att alla medlemsstater, utom Danmark och Förenta kungariket, är förpliktigade att införa euron och ansluta sig till euroområdet, och att en framtida ESM därför bör vara öppen för deltagande av alla EU-medlemsstater.

11.  Europaparlamentet anser att den reformerade stabilitetsmekanismen bör spela en mer framträdande roll i förvaltningen av finansiella stödprogram, tillsammans med kommissionen och i nära samarbete med ECB, för att se till att EU:s institutionella ram har större autonomi när så behövs, utan att det påverkar lämpliga partnerskap med andra institutioner, särskilt IMF.

12.  Europaparlamentet understryker att den reformerade stabilitetsmekanismen själv bör ha nödvändig expertis för att kunna utarbeta och utvärdera de element som krävs av dess stadgar. Parlamentet betonar dock att den utvärdering som ESM gör av ansökningarna om finansiellt stöd liksom dess beslut avseende utformningen av anpassningsprogrammen i samarbete med andra institutioner inte på något sätt får ersätta, dubblera eller överlappa den normala makroekonomiska och finanspolitiska övervakning som föreskrivs i EU:s finanspolitiska regler och bestämmelser och som även fortsättningsvis måste omfattas av kommissionens exklusiva befogenheter.

13.  Europaparlamentet anser att eventuella framtida anpassningsprogram bör ta hänsyn till de sociala konsekvenserna av de föreslagna åtgärderna, även jämfört med de långsiktiga effekterna av en oförändrad politik, i ljuset av en tidigare och konkret bedömning av de sociala konsekvenserna.

14.  Europaparlamentet framhåller behovet av att säkra en effektiv beslutsprocess inom den reformerade ESM, särskilt i akuta situationer. Parlamentet begär i detta sammanhang en bedömning av den nuvarande förvaltningsstrukturen.

15.  Europaparlamentet kräver en snabb ESM-reform, som också omdefinierar dess roll, funktioner och finansiella verktyg, så att den reformerade stabilitetsmekanismen kan erbjuda likviditetsstöd i samband med resolution och fungera som en finanspolitisk säkerhetsmekanism för den gemensamma resolutionsfonden. Parlamentet kräver att den finanspolitiska säkerhetsmekanismen blir operativ så snart som möjligt, före 2020, enligt avtalade villkor, och under alla omständigheter före 2024.

16.  Europaparlamentet understryker de risker som uppstår till följd av dröjsmålet med att fördjupa bankunionen. Parlamentet välkomnar slutsatserna i Eurogruppens rapport till ledarna om fördjupningen av EMU av den 4 december 2018, som till alla delar godkändes av eurotoppmötet den 14 december 2018. Parlamentet välkomnar särskilt det tidigarelagda införandet av den gemensamma säkerhetsmekanismen för den gemensamma resolutionsfonden, förutsatt att tillräckliga framsteg har gjorts inom riskreducering, som ska bedömas under 2020, och godkännandet av villkoren avseende reformen av ESM. Parlamentet påminner om sin tidigare ståndpunkt när det gäller behovet av att fullborda det europeiska insättningsgarantisystemet (EDIS), med beaktande av att riskreducering och riskdelning bör gå hand i hand. Parlamentet konstaterar att det inte har nåtts några omedelbara resultat med avseende på den framtida budgeten för euroområdet och stabiliseringsfunktionen, men noterar mandatet att arbeta med det budgetmässiga instrumentet för konvergens och konkurrenskraft. Parlamentet understryker att betydande framsteg har uppnåtts inom riskreducering. Det bör betonas att Europaparlamentet i hög grad har bidragit till detta, särskilt med det så kallade bankpaketet och den tillsynsmässiga säkerhetsmekanismen för nödlidande lån.

17.  Europaparlamentet föreslår att ett protokoll upprättas för ett provisoriskt samarbetsmemorandum mellan ESM och parlamentet, med omedelbar verkan, för att förbättra den interinstitutionella dialogen och stärka ESM:s transparens och ansvarsskyldighet, i vilket parlamentets och dess ledamöters rättigheter fastställs när det gäller frågor som ställs till den reformerade stabilitetsmekanismen, regelbundna utfrågningar, nomineringsrättigheter och lämpliga rättigheter i fråga om budgetkontroll. Parlamentet påminner om sin begäran om ett interinstitutionellt arrangemang för ekonomisk styrning. Parlamentet betonar att den verkställande direktören för den reformerade ESM bör väljas av och avlägga rapport till Europaparlamentet efter förslag av rådet. Parlamentet kräver att det säkras en jämn könsfördelning i sammansättningen av de reformerade ESM-organen.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till ordföranden för Europeiska rådet, kommissionen, rådet, Eurogruppen, Europeiska centralbanken, Europeiska stabilitetsmekanismens verkställande direktör samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 252, 18.7.2018, s. 201.
(2) EUT C 252, 18.7.2018, s. 215.
(3) EUT C 220, 25.6.2018, s. 2.
(4) EUT C 65, 19.2.2016, s. 96.
(5) EUT C 378, 9.11.2017, s. 182.
(6) EUT C 252, 18.7.2018, s. 235.
(7) Antagna texter, P8_TA(2018)0226.


Situationen i Nicaragua
PDF 122kWORD 43k
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2019 om situationen i Nicaragua (2019/2615(RSP))
P8_TA(2019)0219RC-B8-0165/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Nicaragua, särskilt resolutionerna av den 18 december 2008(1), 26 november 2009(2), 16 februari 2017(3) och 31 maj 2018(4),

–  med beaktande av associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika från 2012,

–  med beaktande av EU:s landstrategidokument och fleråriga vägledande program 2014–2020 för Nicaragua,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare från juni 2004,

–  med beaktande av Nicaraguas konstitution,

–  med beaktande av utrikesrådets slutsatser av den 21 januari 2019 om Nicaragua,

–  med beaktande av förklaringarna från den höga representanten, på EU:s vägnar, av den 2 oktober 2018, 15 maj 2018, 22 april 2018 och 15 december 2018 om situationen i Nicaragua samt av den 1 mars 2019 om återupptagandet av den nationella dialogen,

–  med beaktande av rådets slutsatser som antogs den 18 februari 2019 om EU:s prioriteringar i FN:s människorättsforum 2019,

–  med beaktande av den rapport om allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter i samband med sociala protester i Nicaragua som godkändes av den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna den 21 juni 2018,

–  med beaktande av rapporten från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om brott mot och kränkningar av de mänskliga rättigheterna i samband med protester i Nicaragua den 18 april – 18 augusti 2018,

–  med beaktande av rapporten av den 20 december 2018 från den tvärvetenskapliga gruppen av oberoende experter (GIEI) om de våldsamma händelser som ägde rum i Nicaragua mellan den 18 april och 30 maj 2018,

–  med beaktande av uttalandet av den 22 februari 2019 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Michelle Bachelet, om kriminaliseringen av oliktänkande i Nicaragua,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europaparlamentet antog den 31 maj 2018 en resolution om krisen i Nicaragua som starkt fördömde situationen. Som en uppföljning av denna resolution besökte en delegation bestående av elva ledamöter landet den 23–26 januari 2019 för att bedöma situationen på plats.

B.  Delegationen kunde lägga upp sitt eget program och den nicaraguanska regeringen beviljade tillträde till alla de anläggningar som ledamöterna hade begärt att få besöka, däribland två fängelser. Nicaraguas regering garanterade att den inte skulle utsätta dem som fördömde den nuvarande situationen för några repressalier. Delegationen bevittnade trakasserier och smutskastnings- och skrämselkampanjer som riktades mot de människorättsförsvarare och organisationer i det civila samhället med vilka den hade fört en dialog. Flera organisationer tackade nej till att träffa delegationen på grund av de regeringsledda trakasserierna och hoten. Förtrycket har ökat sedan parlamentets delegation besökte landet.

C.  Delegationen avvisade offentligt den nicaraguanska regeringens officiella ståndpunkt att dess medlemmar hade fallit offer för en USA-ledd statskupp och desinformationskampanjer. Den främsta orsaken till demonstrationerna har varit den djupa demokratiska, institutionella och politiska kris som har påverkat rättsstatsprincipen och begränsat de grundläggande friheterna, såsom förenings-, demonstrations- och mötesfriheten i landet under det senaste årtiondet.

D.  Yttrande-, mötes- och demonstrationsfriheten, inbegripet användningen av nationalsången, är allvarligt begränsad för många människor. Ett stort antal politiska fångar sitter fängslade bara för att ha utövat sina rättigheter. Det har kommit flera oroväckande rapporter om den förvärrade situationen för fångar, däribland omänsklig behandling.

E.  De rättsliga förfarandena mot dessa fångar står i strid med internationella normer, särskilt när det gäller process- och straffrättsliga skyddsregler för rätten till en rättvis rättegång. Förhållandena i fängelserna uppfyller inte heller de internationella standarderna på ett adekvat sätt. Det råder en tydlig brist på maktfördelning i Nicaragua.

F.  Rätten till information är allvarligt hotad. Journalister hålls i förvar, tvingas i exil och hotas. De audiovisuella medierna stängs ned eller genomsöks utan förhandstillstånd från rättsliga myndigheter. Tidningar riskerar att inte kunna publiceras på grund av att den nicaraguanska regeringen beslagtagit papper och bläck.

G.  Nicaraguas regering har utvisat internationella organisationer såsom GIEI och den särskilda övervakningsmekanismen för Nicaragua (MESENI) som försökte få till stånd en fredlig lösning på konflikten och nationell försoning. Förtrycket mot organisationer i det civila samhället har intensifierats genom att de fråntagits sin rättsliga ställning i ett land med en bristfällig institutionell ram, vilket innebär att förtryckets offer bestraffas två gånger.

H.  Den akademiska friheten är också hotad. Nästan 200 universitetsstuderande har avstängts från universiteten för att de deltagit i demonstrationer för demokrati, större frihet och mänskliga rättigheter.

I.  Utvecklingen och konsolideringen av demokratin och rättsstaten samt respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna måste utgöra en integrerad del av EU:s externa politik, däribland associeringsavtalet mellan EU och länderna i Centralamerika från 2012. Detta avtal innehåller en demokratiklausul, som är en väsentlig del av avtalet.

J.  Den nationella dialog som inleddes den 16 maj 2018 mellan president Ortega och den nicaraguanska oppositionen samt olika medborgargrupper, med den katolska kyrkan som medlare, har inte lyckats lösa krisen. Den 27 februari 2019 återupptogs sonderande samtal om en nationell dialog mellan Nicaraguas regering och Alianza Civica. Alianza Civica har fastställt följande tre huvudmål som ska uppnås under förhandlingarna: frigivning av politiska fångar och respekt för individuella friheter, nödvändiga valreformer som ska leda till anordnandet av val, och ett rättvist samhälle. Nicaraguas regering släppte 100 politiska fångar och accepterade därmed att deras fängelsestraff omvandlades till husarrest. De flesta av dem trakasseras och gripandena fortsätter. Många fångar (mer än 600) är dock kvar i fängelse. Den nationella dialogen avbröts den 10 mars 2019 efter att Alianza Civica drog sig ur förhandlingarna.

1.  Europaparlamentet understryker att det i Nicaragua sker allvarliga kränkningar av demokratin, respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen som en följd av de händelser som ägde rum i april och maj 2018. Parlamentet upprepar betydelsen av den resolution som antogs den 31 maj 2018.

2.  Europaparlamentet fördömer den nicaraguanska regeringens alla repressiva åtgärder. Parlamentet konstaterar att delegationens besök tjänade till att ge en sann bild av den nuvarande situationen. Parlamentet konstaterar vidare att det står helt klart att förtrycket av oppositionen och inskränkningarna av de grundläggande friheterna ökat under de senaste månaderna, och särskilt efter delegationens besök. Parlamentet fördömer i detta avseende det allmänna förtrycket och inskränkningen av yttrande-, mötes- och demonstrationsfriheten, kriminaliseringen av icke-statliga organisationer och civilsamhällesorganisationer, utvisningen av internationella organisationer från landet, nedstängningen av och angreppen mot medier, begränsningen av rätten till information, avstängningen av studenter från universiteten samt den försämrade situationen i fängelserna och den omänskliga behandlingen.

3.  Europaparlamentet anser att dessa åtgärder som regeringen, dess institutioner och dess parapolitiska organisationer vidtar är ett led i en planerad strategi för att förstöra den politiska opposition som ledde protesterna förra året. Parlamentet anser att denna strategi metodiskt, systematiskt och selektivt riktar sig mot alla ledare, icke-statliga organisationer, medier och sociala rörelser som försöker uttrycka sina legitima krav på frihet och demokrati.

4.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över de stora demokratiska, politiska och ekonomiska risker som folket och landet utsätts för och som kommer att öka om inget omedelbart görs, med tanke på de pågående interna sammandrabbningarna, de sociala klyftorna och den ekonomiska nedgången. Parlamentet efterlyser omgående och med kraft en meningsfull intern dialog för att nå en hållbar och fredlig lösning som skulle ge alla aktörer i samhället utrymme att arbeta och uttrycka sig fritt och som skulle återupprätta deras medborgerliga rättigheter, såsom rätten till fredliga demonstrationer. Parlamentet påminner om att en lösning bör innebära att alla som är ansvariga för kränkningarna ställs till svars. Parlamentet uppmanar alla politiska partier, sociala rörelser, ledare, studenter och civilsamhällsorganisationer att upprätthålla och upprepa sitt orubbliga engagemang för en fredlig lösning av krisen. Parlamentet upprepar sitt fulla stöd för reformen av rättsväsendet och vallagen, och uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att agera i enlighet med detta. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och EU:s delegation att noga övervaka de förhandlingar som pågår i landet mellan regeringen och Alianza Civica, och att fortsätta att ta itu med de mänskliga problem som uppkommit till följd av den situation som uppstått i landet när det gäller fångar, studenter, demonstranter, journalister osv.

5.  Europaparlamentet beklagar att verksamheten för den särskilda övervakningsmekanismen (MESENI) har avbrutits och att mandatet för den tvärvetenskapliga gruppen av oberoende experter (GIEI) inom den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna har upphört. Parlamentet fördömer kraftfullt förföljelserna, gripandena och trakasserierna av de människor som samarbetar med FN och andra internationella organ.

6.  Europaparlamentet uppmanar Nicaraguas regering att vidta tre brådskande åtgärder för att visa sin välvilja i den pågående dialogen: ett omedelbart och villkorslöst frigivande av politiska fångar, ett omedelbart stopp för alla former av förtryck av nicaraguanska medborgare, inbegripet trakasserier, hot, spionage och förföljelse av oppositionsledare samt avskaffande av alla inskränkningar av de tidigare nämnda friheterna och återställande av människorättsorganisationernas status som juridisk person och tillgångar samt de internationella organisationernas återvändande till landet.

7.  Europaparlamentet påpekar att under dessa förhållanden måste processen leda till att rättsliga förfaranden mot politiska fångar ställs in, att deras fysiska och moraliska integritet och deras rättssäkerhet och rätt till personlig integritet garanteras, att personer i exil, inbegripet journalister och studenter, får återvända, att gatorna demilitariseras och att paramilitära grupper avväpnas, och att det upprättas en tydlig färdplan för fria, rättvisa och öppna val, som ska anordnas inom en snar framtid i närvaro av internationella observatörer.

8.  Europaparlamentet kräver att Alessio Casimirri, som nu bor i Managua och skyddas av Nicaraguas regering, omedelbar utlämnas till Italien, eftersom han är slutligt dömd i Italien till sex livstidsstraff för bortrövandet av Aldo Moro, f.d. ordförande för kristdemokraterna och ordförande i ministerrådet samt Europeiska rådet, och för morden på de medföljande polistjänstemännen den 16 mars 1978 i Rom.

9.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och medlemsstaterna att, utan att skada den inhemska befolkningen, successivt införa riktade och individuella sanktioner, såsom viseringsförbud och frysning av tillgångar, mot Nicaraguas regering och de personer som bär ansvaret för brott mot de mänskliga rättigheterna, i enlighet med rådets slutsatser av den 21 januari 2019, tills dess att respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter respekteras och återupprättas i landet, enligt kraven i dialogen. Parlamentet kräver därför, och under dessa omständigheter, att demokratiklausulen i associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika, som Nicaragua har undertecknat, aktiveras genom att upphäva avtalet med Nicaragua.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, generalsekreteraren för Amerikanska samarbetsorganisationen, den parlamentariska församlingen EU‑Latinamerika, det centralamerikanska parlamentet, Limagruppen och Nicaraguas regering och parlament.

(1) EUT C 45E, 23.2.2010, s. 89.
(2) EUT C 285E, 21.10.2010, s. 74.
(3) EUT C 252, 18.7.2018, s. 189.
(4) Antagna texter, P8_TA(2018)0238.


Årlig strategisk rapport om genomförandet och uppnåendet av målen för hållbar utveckling
PDF 198kWORD 61k
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2019 om den årliga strategiska rapporten om genomförandet och uppnåendet av målen för hållbar utveckling (2018/2279(INI))
P8_TA(2019)0220A8-0160/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN-resolutionen Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs vid FN:s toppmöte om hållbar utveckling den 25 september 2015 i New York,

–  med beaktande av FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), av Parisavtalet, som antogs vid den 21:a partskonferensen (COP21) i Paris den 12 december 2015, och av Lettlands och kommissionens översändande till UNFCCC den 6 mars 2015 av EU:s och dess medlemsstaters planerade nationella fastställda bidrag,

–  med beaktande av FN:s tredje internationella konferens om utvecklingsfinansiering som hölls i Addis Abeba den 13–16 juli 2015,

–  med beaktande av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget),

–  med beaktande av artikel 7 i EUF-fördraget, som bekräftar att EU ”ska säkerställa samstämmigheten mellan all sin politik och verksamhet, med beaktande av samtliga sina mål”,

–  med beaktande av Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma förklaring av den 7 juni 2017, Nytt europeiskt samförstånd om utveckling – ”Vår värld, vår värdighet, vår framtid”(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om nästa steg för en hållbar europeisk framtid – EU-åtgärder för hållbarhet, av den 22 november 2016 (COM(2016)0739),

–  med beaktande av kommissionens diskussionsunderlag Mot ett hållbart EU 2030, som offentliggjordes den 30 januari 2019,

–  med beaktande av flerpartsplattformen på hög nivå för FN:s mål för hållbar utveckling och dess gemensamma bidrag av den 11 oktober 2018, i vilket det rekommenderas att EU ska utveckla och genomföra en övergripande visionär och omvälvande strategi för ett hållbart EU 2030, som ska vara vägledande för all EU-politik och alla EU-program, både vad gäller tillfälliga och långsiktiga mål, och fastställa EU:s vision för ett hållbart EU efter Agenda 2030,

–  med beaktande av EU:s rapport om en konsekvent politik för utveckling 2019, som offentliggjordes den 28 januari 2019,

–  med beaktande av det allmänna miljöhandlingsprogrammet för unionen till 2020 Att leva gott inom planetens gränser(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 maj 2015 om finansiering för utveckling(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2016 om uppföljningen och översynen av Agenda 2030(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2016 om EU-rapporten om en konsekvent politik för utveckling 2015(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2016 om ökning av utvecklingssamarbetets effektivitet(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2017 om EU:s åtgärder för hållbarhet(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2018 om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: den årliga tillväxtöversikten 2018(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2018 om kränkningar av urbefolkningarnas rättigheter i världen, inklusive markrofferi(9),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 juni 2017 om EU:s svar på Agenda 2030 för hållbar utveckling (10502/17),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska socialfonden+ (ESF+) av den 30 maj 2018 (COM(2018)0382),

–  med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 20 november 2018 från Världshälsoorganisationen och Europaparlamentet United to accelerate progress to health related Sustainable Development Goals – leaving no one behind,

–  med beaktande av Eurostats övervakningsrapport från 2018 om framstegen med att uppnå målen för hållbar utveckling i ett EU-sammanhang,

–  med beaktande av Europa 2020-strategin,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 september 2018, Indikatorer som är bättre lämpade för att utvärdera målen för hållbar utveckling – det civila samhällets bidrag,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 18 oktober 2018 (EUCO13/18), om att EU och dess medlemsstater helhjärtat stöder Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess genomförande, och att Europeiska rådet välkomnar kommissionens avsikt att offentliggöra sitt diskussionsunderlag under 2018, vilket bör bana väg för en övergripande genomförandestrategi under 2019,

–  med beaktande av EU:s prioriteringar inom FN och FN:s 73:e generalförsamling (september 2018–september 2019) i enlighet med rådets antagande den 25 juni 2018,

–  med beaktande av bidraget från flerpartsplattformen för målen om hållbar utveckling till kommissionens diskussionsunderlag om ett hållbart EU 2030, som offentliggjordes den 12 oktober 2018,

–  med beaktande av 2018 års globala migrationspakt och globala flyktingpakt,

–  med beaktande av Sendai-ramverket för katastrofriskreducering 2015–2030, som antogs av FN:s medlemsstater vid FN:s tredje världskonferens för katastrofriskreducering den 18 mars 2015,

–  med beaktande av EU:s och FN:s gemensamma kommuniké om ett förnyat partnerskap inom utveckling, som antogs i New York den 27 september 2018(10),

–  med beaktande av den gemensamma kommuniké som offentliggjordes efter det tredje trepartsmötet mellan Afrikanska unionen, EU och FN, som hölls i New York den 23 september 2018(11),

–  med beaktande av EU:s och FN:s gemensamma pressuttalande av den 23 september 2018(12),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för utveckling och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0160/2019), och av följande skäl:

A.  Agenda 2030 har potential att vara omvälvande och innehåller universella, ambitiösa, övergripande, odelbara och inbördes förenade mål för att utrota fattigdom, bekämpa växande ojämlikhet och diskriminering, främja välstånd, hållbarhet, miljöansvar, social delaktighet, jämställdhet och respekt för de mänskliga rättigheterna, säkerställa ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt stärka fred och säkerhet. Det krävs omedelbara åtgärder, på alla nivåer, vid sidan av en effektiv europeisk genomförandestrategi och en kontroll- och översynsmekanism för att målen för hållbar utveckling ska kunna uppnås.

B.  Agenda 2030 och målen för hållbar utveckling representerar en ambitiös vision för en mer välmående, inkluderande och motståndskraftig värld. Agenda 2030 bygger på EU:s kärnvärden, såsom demokrati, delaktighet, goda styresformer, social rättvisa, solidaritet, hållbarhet och respekt för rättstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna inom EU, dess medlemsstater och runt om i världen. Strävan efter att uppnå målen för hållbar utveckling följer därför naturligt EU:s planer på att bygga en bättre, friskare och mer hållbar framtid för Europa, vilket bör vara en av EU:s strategiska prioriteringar.

C.  Agenda 2030 och uppnåendet av målen för hållbar utveckling är en utmaning. De 17 målen och de 169 delmålen kräver samordning mellan EU och dess medlemsstater, Europaparlamentet, de nationella parlamenten och regionala och lokala myndigheter samt en flernivåstyrning som även bygger på ett aktivt och brett deltagande från allmänhetens, det civila samhällets och den privata sektorns sida.

D.  Arbetsmarknadsparternas delaktighet har varit starkt bidragande till Agenda 2030 och målen för hållbar utveckling från första början, genom att inbegripa prioriteringar såsom anständigt arbete, bekämpning av ojämlikhet och deltagande av det civila samhället. Deras aktiva delaktighet i översynen av framstegen och genomförandet av Agenda 2030 och målen för hållbar utveckling är mycket viktig.

E.  Kommissionen har ännu inte fastställt en övergripande strategi för genomförandet av Agenda 2030 som omfattar EU:s interna och externa politikområden med utförliga tidsplaner fram till 2030, mål och konkreta åtgärder såsom Europaparlamentet, rådet och Europeiska rådet har begärt, inte heller har den infört målen för hållbar utveckling som en övergripande ram i de reviderade riktlinjerna för bättre lagstiftning, som offentliggjordes 2017. Det krävs gemensamma indikatorer och riktmärken för att mäta och systematiskt övervaka genomförandet av en sådan strategi och för att fastställa brister, både nu och i framtiden.

F.  Hållbarhet och en övergång till en klimatneutral, cirkulär och socialt inkluderande ekonomi är centrala faktorer för att säkerställa EU:s långsiktiga tillväxt och konkurrenskraft, som endast kommer att kunna förverkligas om planetens gränser respekteras fullt ut.

G.  I det europeiska samförståndet om utveckling erkänns det att en konsekvent politik för utveckling är en grundläggande del av EU:s bidrag till att uppnå målen för hållbar utveckling och att hållbar utveckling kräver en heltäckande och övergripande politik, som i slutändan är en fråga om förvaltning som måste efterlevas i partnerskap med alla aktörer på alla nivåer. Ett effektivt genomförande av en konsekvent politik för utveckling är avgörande för uppnåendet av Agenda 2030.

H.  Ramen för EU:s politik och förvaltning innehåller redan att antal bindande och icke‑bindande politiska mål, riktmärken och indikatorer på områden såsom budget, sociala frågor, energi och klimat, utan att bestå av en heltäckande, konsekvent och samordnad politisk strategi.

I.  Genomförandet av Agenda 2030 för hållbar utveckling kräver ökad medvetenhet bland medborgarna.

J.  Förhandsbedömningar och efterhandsutvärderingar är ytterst viktiga verktyg för att säkerställa att EU:s politik in får negativa konsekvenser för hållbar utveckling, framför allt när det gäller utvecklingsländer, och att deras positiva effekt maximeras. Bedömningar och utvärderingar bör offentliggöras för att säkerställa fullständig insyn och ansvarsskyldighet.

K.  Agenda 2030 är en allmängiltig agenda som bör genomföras i varje land. Principen om allmängiltighet kräver att varje land tar hänsyn till konsekvenserna av sina egna åtgärder i förhållande till andra, i syfte att säkerställa en konsekvent politik för utveckling, som – med tanke på EU-politikens komplexitet och fragmentering – utgör en stor utmaning för unionen.

L.  Enligt det sjunde miljöhandlingsprogrammet måste kommissionen bedöma miljökonsekvenserna, i ett globalt sammanhang, av unionens konsumtion av livsmedel och andra varor.

M.  Det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete skulle kunna ha en viktig funktion i den evidensbaserade aspekten av övervakning och ansvarsskyldighet vad gäller effektivitetsprinciper för att uppnå målen för hållbar utveckling och i främjandet av deras fullständiga genomförande av alla aktörer på nationell nivå. Det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete bör tillhandahålla tydligt fastställda kanaler för specifika utvecklingsaktörer utöver OECD-givarna, däribland nya givare, civilsamhällets organisationer, privata filantroper, ekonomiska institutioner och företag inom den privata sektorn.

N.  Finansieringen av målen för hållbar utveckling är en enorm utmaning som inte bara kräver ett starkt politiskt engagemang från EU och EU-medlemsstaterna, utan även ett starkt globalt partnerskap och utnyttjande av alla former av finansiering (från inhemska, internationella, offentliga, privata och innovativa källor). Privat finansiering är nödvändig, men bör inte ersätta offentlig finansiering.

O.  Uppnåendet av målen för hållbar utveckling är inte bara beroende av ekonomi, utan även av icke-ekonomiska åtgärder som erkänns i Agenda 2030.

P.  En effektiv mobilisering av inhemska resurser är en oumbärlig del i att uppnå målen i Agenda 2030. Utvecklingsländerna drabbas särskilt hårt av företagens skatteflykt och skatteundandragande.

Q.  I enlighet med artikel 208 i EUF-fördraget ska det främsta målet för politiken på området för utvecklingssamarbete vara att minska och på sikt utrota fattigdomen.

R.  FN:s politiska högnivåforum för hållbar utveckling kommer att hålla ett toppmöte under överinseende av FN:s generalförsamling i september 2019, i syfte att bedöma genomförandet av Agenda 2030 i sin helhet, genom att se över framstegen med alla målen för hållbar utveckling på ett heltäckande sätt, och ett möte på ministernivå i juli 2019, i syfte att se över framstegen med mål 4 (god utbildning för alla), mål 8 (anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt), mål 10 (minskad ojämlikhet), mål 13 (bekämpa klimatförändringar), mål 16 (fredliga och inkluderande samhällen) och mål 17 (genomförande och globalt partnerskap) för hållbar utveckling, och därefter årligen för att genomföra översyn av framstegen i förhållande till de mål som inte granskades inom ramen för 2019 års tematiska översyn.

S.  FN:s generalförsamlings toppmöte om målen för hållbar utveckling erbjuder ett tillfälle för EU och dess medlemsstater att lyfta fram sina framsteg med att främja Agenda 2030 och målen för hållbar utveckling på ett heltäckande sätt.

T.  I uppföljningen och översynen av Agenda 2030 i FN har EU inte alltid varit enat i omröstningarna, framför allt inte när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa och därmed sammanhängande rättigheter.

U.  Politiska högnivåforumet för hållbar utveckling erbjuder ett lämpligt utrymme för EU och dess medlemsstater att se över sina framsteg med att främja Agenda 2030 genom frivilliga nationella översyner och att inta en ledande roll som den största givaren av offentligt utvecklingsbistånd och som en drivkraft för hållbarhet och miljöpolitik. Dessa slutförda frivilliga nationella översyner kommer till användning vid bedömningen av framstegen med målen för hållbar utveckling och sätter ljuset på befintliga brister och utmaningar.

V.  Offentligt utvecklingsbistånd kommer att spela en avgörande roll när det gäller genomförandet av Agenda 2030 för hållbar utveckling, i synnerhet i låginkomstländer och i kampen mot extrem fattigdom och orättvisor, om principerna för utvecklingseffektivitet respekteras, dvs. länders egenansvar, insyn och redovisningsskyldighet, inriktning på att uppnå resultat samt delaktighet.

W.  Principen att ingen ska lämnas på efterkälken är central i Agenda 2030. Under 2017 löpte ca 22,5 procent av EU:s befolkning risk att drabbas av fattigdom eller socialt utanförskap, och 6,9 procent av dess befolkning led av allvarlig materiell fattigdom(13). Bristande jämlikhet får flera allvarliga sociala konsekvenser, såsom stora skillnader i välbefinnande och livskvalitet, bland annat vad gäller yrkesmöjligheter och hälso- och sjukvård.

X.  Nivån för barnfattigdom och socialt utanförskap är fortsatt ihållande hög i unionen (26,4 procent under 2017). I den europeiska pelaren för sociala rättigheter fastställs att barn har rätt att skyddas mot fattigdom och att barn från missgynnade miljöer har rätt till särskilda åtgärder för att få mer likvärdiga möjligheter. Att investera i ett tidigt skede i barnen ger betydande resultat för såväl dem som för samhället i stort, och det är en avgörande faktor för att barnen tidigt ska kunna bryta en ond cirkel som eftersatta.

Y.  Under de senaste fem åren har EU gjort framsteg i fråga om nästan alla mål för hållbar utveckling, varvid sju av EU:s 27 medlemsstater är bland de tio främsta i Global SDG Index ranking. Alla EU:s 27 medlemsstater är bland de 50 främsta ( av 156)(14). Vissa medlemsstater leder redan genomförandet av målen för hållbar utveckling. EU saknar dock fortfarande en genomförandestrategi för målen för hållbar utveckling.

Z.  De stora och ökande klyftorna mellan och inom olika länder kan vara mycket kostsamma såväl socialt som ekonomiskt. Klyftorna strider klart och tydligt mot målet att skapa hållbar utveckling.

AA.  Bättre lagstiftning har i ett meddelande från kommissionen uttryckligen angetts som ett annat sätt att säkerställa ytterligare integrering av hållbar utveckling i EU:s politikområden(15).

AB.  I arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 19 juli 2018 om bekämpning av hiv/aids, virushepatit och tuberkulos i Europeiska unionen och grannländerna (SWD(2018)0387) framhävs bristerna och begränsningarna i övervakningsdata för virushepatit, vilket gör det svårt att bedöma i vilken utsträckning EU-medlemsstaterna måste vidta åtgärder för att uppnå målen för hållbar utveckling.

AC.  I kommissionens vitbok av den 1 mars 2017 om EU:s framtid (COM(2017)2025) saknades hållbar utveckling och Agenda 2030 i visionen och beskrivningen av EU:s framtid.

AD.  I Unicefs rapport Framsteg för varje barn i eran för mål för hållbar utveckling, som offentliggjordes i mars 2018, konstaterades alarmerande bristfälliga data i 64 länder och otillräckliga framsteg med att uppnå målen i ytterligare 37 länder. Över en halv miljard barn lever i länder som inte kan mäta framstegen med målen för hållbar utveckling.

AE.  Anständigt arbete är grunden till rättvis och inkluderande tillväxt och en drivkraft till utveckling och socialt avancemang. Vid sidan av att ge socialt skydd för dem som inte kan hitta jobb eller inte kan arbeta motverkas bristande jämställdhet, och sociala och ekonomiska framsteg främjas i hög grad.

Europeiskt ledarskap avseende universella värden inom en multilateral ram för människorna, planeten och välståndet

1.  Europaparlamentet betonar att de komplexa globala utmaningar som världen står inför kräver ett integrerat helhetsgrepp, vilket Agenda 2030 för hållbar utveckling kan leverera.

2.  Europaparlamentet framhåller att syftet med Agenda 2030 är att uppnå större välbefinnande för alla, inom ramen för vår planets begränsningar, utan att någon lämnas åt sitt öde, och att de fyra viktiga pelarna för hållbar utveckling (social, miljömässig, ekonomisk och förvaltningsmässig) måste vägas in på ett heltäckande sätt, för att uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet understryker att hållbar utveckling utgör ett grundläggande mål för EU, såsom anges i artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen (FEU), och bör spela en central roll i debatten om och framställningen av EU:s framtid. Parlamentet understryker dessutom att genomförandet av målen för hållbar utveckling bör leda till ett paradigmskifte och bli EU:s övergripande långsiktiga ekonomiska modell för att ersätta den nuvarande Europa 2020-strategin.

3.  Europaparlamentet understryker att genomförandet av Agenda 2030 är nära kopplat till EU:s värden och intressen och utgör en betydande innovation med potential att blåsa nytt liv i den världsordning som bygger på multilateralism och internationellt samarbete.

4.  Europaparlamentet påminner om behovet av att systematiskt dela upp data om alla relevanta indikatorer för alla mål och delmål efter kön och andra egenskaper.

5.  Europaparlamentet betonar att EU, tillsammans med sina medlemsstater och deras lokala och regionala myndigheter, bör förnya sitt åtagande att vara en global ledare när det gäller att genomföra Agenda 2030 och målen för hållbar utveckling, i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen och i nära samarbete med sina internationella partner. Parlamentet påminner om att EU:s politiska engagemang bör återspeglas i den fleråriga budgetramen för 2021–2027. Parlamentet understryker att Agenda 2030 i ännu högre grad måste fungera som en katalysator för en samordnad strategi mellan EU:s inre och yttre åtgärder och dess övriga politik, liksom för samstämmighet mellan EU:s finansieringsinstrument, i syfte att åstadkomma ett övergripande svar och ett övergripande åtagande för hållbar tillväxt och utveckling.

6.  Europaparlamentet insisterar på att genomförandet av målen för hållbar utveckling kräver effektivt samarbete på europeisk, nationell, regional och lokal nivå under iakttagande av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Parlamentet betonar vikten av de rådgivande nämnderna för miljö och hållbar utveckling i detta samarbete och anser deras engagemang på alla förvaltningsnivåer bör stärkas.

7.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att många medlemsstater och partnerländer utanför EU har gjort betydande insatser för att utforma mekanismer och strategier för att genomföra målen för hållbar utveckling och införliva dem i sin politik och sina ramar för samhällsstyrning. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har utvecklat sådana mekanismer att göra det. Parlamentet understryker att EU kan bidra till att uppnå lika villkor genom att hjälpa och uppmuntra tredjeländer att vidta liknande åtgärder. Parlamentet är medvetet om att det fortfarande behövs ytterligare förbättringar på EU-nivå.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa en övergripande strategi för målen för hållbar utveckling i sin politik.

9.  Europaparlamentet erkänner att alla europeiska länder, såväl inom som utanför EU, 2015 anslöt sig till Agenda 2030. Parlamentet anser att man mot bakgrund av debatten om Europas framtid bör överväga att utarbeta en Europaomfattande ram för uppnåendet av målen för hållbar utveckling med EU:s medlemsstater, EES, undertecknarna av EU:s associeringsavtal, EU:s kandidatländer och, efter utträdet ur EU, Förenade kungariket. Parlamentet understryker vikten av att främja parlamentarisk debatt på alla nivåer.

10.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens diskussionsunderlag om ett hållbart EU 2030, i vilket det beskrivs tre olika scenarier för hur EU skulle kunna gå vidare med målen för hållbar utveckling. Parlamentet förordar det första scenariot där det föreslås en övergripande strategi för genomförandet av målen för hållbar utveckling av EU och medlemsstaterna. Parlamentet anser med tanke på Europas framtid att ett hållbart Europa är vägen framåt för att säkerställa välstånd och välbefinnande för dess medborgare och för vår planet.

11.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen ännu inte har utvecklat en integrerad och övergripande strategi för att genomföra målen för hållbar utveckling.

12.  Europaparlamentet understryker vikten av offentligt utvecklingsbistånd som ett viktigt instrument för att utrota fattigdom och påminner om EU:s och medlemsstaternas respektive åtaganden om offentligt utvecklingsbistånd, däribland åtagandet att spendera 0,7 % av bruttonationalinkomsten på offentligt utvecklingsbistånd, varvid mellan 0,15 och 0,20 % av det offentliga utvecklingsbiståndet/bruttonationalinkomsten skulle anslås till de minst utvecklade länderna. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att snarast möjligt förnya sitt åtagande om målet på 0,7 procent av det offentliga utvecklingsbiståndet/bruttonationalinkomsten och att gradvis öka det offentliga utvecklingsbiståndet för att nå detta mål inom en tydlig tidsram. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att upprätta kontrollerbara årliga handlingsplaner för att uppnå de enskilda målen för offentligt utvecklingsbistånd. Parlamentet understryker att med tanke på att såväl EU som medlemsstaterna har ett ansvar för att uppnå målet på 0,7 procent av det offentliga utvecklingsbiståndet/bruttonationalinkomsten, är medlemsstaterna ansvariga gentemot både de nationella parlamenten och Europaparlamentet.

13.  Europaparlamentet erkänner att hälsovinster måste skyddas och framsteg påskyndas för att nå målen om hållbar utveckling. Parlamentet framhåller att medan världen har gjort anmärkningsvärda framsteg på flera fronter när det gäller hälsa, återstår det många utmaningar, däribland att ta itu med skillnader i hälsa mellan befolkningarna i stabila länder och de som bor i känsliga och utsatta miljöer, samt hälsoskillnader inom länderna själva.

14.  Europaparlamentet erkänner att Agenda 2030 för hållbar utveckling har stärkt den globala hälsan som en politisk prioritering. Parlamentet framhåller att friska befolkningar är avgörande för en hållbar utveckling – för att avskaffa fattigdom, främja fredliga och inkluderande samhällen och skydda miljön. Parlamentet insisterar på att hälsa också är ett resultat och en indikator på framsteg som återspeglar framgången för många mål och Agenda 2030 som helhet.

15.  Europaparlamentet understryker att EU på det hela taget har lyckats minska sina egna växthusgasutsläpp och att koppla bort dem från ekonomisk tillväxt, vilket i hög grad har bidragit till de globala insatserna, även med hänsyn till utsläpp inom ramen för EU:s import och export(16). Parlamentet noterar dock att det krävs fler insatser både på EU-nivå och i världen.

Förbättring av de strategiska och samordnade EU-insatserna för att uppnå de globala målen

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en djupgående analys av bristerna inom den befintliga politiken och dess genomförande för att identifiera kritiska områden för synergieffekter och oförenligheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan ytterligare dröjsmål tydligt fastställa vilka åtgärder som behöver vidtas fram till 2030 i fråga om politik och lagstiftning, statistik och insamling av disaggregerade data, och förvaltning och genomförande, för att före utgången av 2019 fastställa en övergripande strategi för uppnåendet av Agenda 2030.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma en ambitiös, övergripande och allomfattande strategi vad gäller genomförandet av Agenda 2030, som fullt ut integrerar målen för hållbar utveckling i EU:s politik och förvaltning för att ge vägledning både för EU-institutionerna och medlemsstaterna i deras genomförande, övervakning och översyn av Agenda 2030 och för att ge detaljerade färdplaner, konkreta mål och tidsfrister. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att denna strategi väger in kopplingarna mellan de olika målen för hållbar utveckling.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka sitt samarbete med FN och EU:s medlemsstater att stödja dess pågående reform som gör det lämpligt för att genomföra Agenda 2030.

19.  Europaparlamentet påminner om att alla målen för hållbar utveckling är relevanta för att tillgodose barns rättigheter. Parlamentet betonar att det är viktigt att genomföra EU:s riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter inom ramen för EU:s yttre förbindelser. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och rapportera om framsteg beträffande barns rättigheter i EU:s externa program.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att som en viktig grundval för att bygga upp ett hållbart Europa leda utvecklingen av en hållbar livsmedelsproduktion och konsumtionsmodeller som skyddar hälsan och lättar på livsmedelssystemens påfrestningar på hälsan och miljön, samt medför ekonomiska fördelar för jordbrukarna, företagen och medborgarna.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med viktiga aktörer på alla nivåer arbeta för att trygga hälsosamma liv och främja välbefinnande hos alla oavsett ålder, framför allt i syfte att göra hälso- och sjukvården mer tillgänglig, överkomlig, effektiv och hållbar, genom att ta itu med riskfaktorer kopplade till icke smittsamma sjukdomar på ett mer heltäckande sätt, utbyta bästa praxis och stärka kapaciteten att förhindra och hantera globala hälsohot såsom antimikrobiell resistens.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anpassa politik, strategier och metoder för program, ekonomi och drift, där detta kan öka effektiviteten och ändamålsenligheten, till FN och dess partner, för att öka ändamålsenligheten för flera gemensamma prioriteringar, exempelvis jämställdhet mellan könen, reproduktiv hälsa, mödrahälsa, nyfödda barns hälsa, barn- och ungdomshälsa, klimatförändringar och miljön, genom att motverka ojämlikhet och fattigdom.

23.  Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att säkerställa skatterättvisa och skattetransparens, bekämpa skatteflykt och skattefusk, undanröja olagliga finansiella flöden och skatteparadis samt öka anskaffningen av inhemska resurser för att finansiera Agenda 2030. Parlamentet upprepar att man bör bedöma spridningseffekterna av nationell och europeisk skattepolitik på utvecklingsländerna, och säkerställa en konsekvent politik för utveckling.

24.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att få bukt med social och ekonomisk ojämlikhet och främja jämställdhet mellan könen inom EU och i världen. Parlamentet påminner om den bakomliggande principen i 2030 års agenda om att ingen ska lämnas på efterkälken. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att rikta särskild uppmärksamhet mot de som är mest marginaliserade och utsatta i samhället för att säkerställa fullständig inkludering.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja hållbara globala värdekedjor genom att införa system för tillbörlig aktsamhet för företag, som gäller hela leveranskedjan, vilket uppmuntrar företag att investera på ett mer ansvarsfullt sätt och främjar ett effektivare genomförande av kapitel om hållbar utveckling i frihandelsavtal, även inom korruptionsbekämpning, transparens, skatteflykt och ansvarsfullt företagande.

26.  Europaparlamentet anser att målen för hållbar utveckling bör stå i centrum för EU:s strategi för hållbar utveckling och inkluderande tillväxt. Parlamentet understryker behovet av att tydligt fastställa gemensamma indikatorer, riktmärken och mål, samt en analys av avståndet till syften och mål, de åtgärder som krävs för att nå dem och hur de kommer att genomföras. Parlamentet betonar att man i EU:s 2030-strategi även bör ange när och hur unionen kommer att genomföra hållbarhetskonsekvensbedömningar för att få bukt med befintliga brister, ändra den befintliga politikens inriktning och få till stånd nya lagförslag eller översyner av unionslagstiftning, samtidigt som man säkerställer konsekvens och samordningsåtgärder både på EU- och medlemsstatsnivå. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och rådet i alla dess sammansättningar att utan dröjsmål ta itu med detta arbete.

27.  Europaparlamentet anser att den europeiska planeringsterminen bör involvera parlamentet och ligga i linje med Agenda 2030, och att en hållbarhetskontroll bör ingå i processen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ytterligare anpassa processen för den befintliga europeiska planeringsterminen. Parlamentet understryker att detta i synnerhet skulle kräva att man i den europeiska planeringsterminen tar hänsyn till alla dimensioner av målen för hållbar utveckling på ett övergripande sätt.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en övergripande strategi för att stödja investeringar som förbättrar den miljömässiga hållbarheten, och att säkerställa en lämplig koppling mellan målen för hållbar utveckling och den europeiska planeringsterminen.

29.  Europaparlamentet betonar behovet av en tydlig identifiering i fråga om vilka åtgärder som ska vidtas på varje förvaltningsnivå för att genomföra målen, samtidigt som subsidiaritetsprincipen följs. Parlamentet kräver att tydliga och enhetliga processer för hållbar utveckling införs på lämplig nivå (nationell, subnationell, lokal) inom de medlemsstater som inte redan har infört dem. Parlamentet betonar att kommissionen bör ge vägledning i denna process för att säkerställa ett konsekvent tillvägagångssätt. Parlamentet efterlyser en flernivåstrategi för att skapa bättre förståelse, ökat engagemang och gemensamt ansvar för att genomföra målen för hållbar utveckling.

30.  Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet av Eurostats andra övervakningsrapport om hållbar utveckling i EU, som är ett framsteg i riktning mot att skapa en fullt utvecklad EU-övervakningsmekanism.

31.  Europaparlamentet understryker att kommissionen måste utveckla en integrerad, effektiv och inkluderande ram för övervakning, ansvarighet och översyn för genomförande och integrering av målen för hållbar utveckling och Agenda 2030, som överensstämmer med FN:s ram för globala indikatorer och som samlar in information och relevanta disaggregerade data på nationell och subnationell nivå, samtidigt som man erkänner att Eurostat på egen hand inte kan göra en omfattande kartläggning av alla dimensioner av framsteg när det gäller mål om hållbar utveckling. Parlamentet understryker vikten av att beakta spridningseffekterna och målens odelbara och sammanlänkade karaktär, och begär att Eurostat även ska ges befogenhet att systematiskt rapportera om resultat avseende målen för hållbar utveckling för varje medlemsstat, på grundval av en enhetlig uppsättning indikatorer.

32.  Europaparlamentet understryker behovet av ett brett spektrum av indikatorer som inte är av rent ekonomisk karaktär och som fångar den omvälvande karaktären hos målen för hållbar utveckling, särskilt när det gäller att ta itu med fattigdom i alla dess former, och som bör mätas genom disaggregerade data som är relevanta för att uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet understryker att Eurostat måste etablera en uppsättning specifika resultatindikatorer för den interna tillämpningen av målen för hållbar utveckling i EU på de respektive myndighetsnivåerna.

33.  Europaparlamentet påminner om EU:s viktiga uppgift vad gäller att förbättra normer för insyn, ansvarsskyldighet och hållbarhet i de globala värdekedjorna. Parlamentet understryker att EU är en normativ och ekonomisk makt som därför måste inta en ledande ställning genom att föregå med gott exempel och upprätta globala regler. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja förhandlingarna om ett bindande FN-fördrag om transnationella företag och mänskliga rättigheter.

34.  Europaparlamentet uppmanar EU-medlemsstaterna att tillhandahålla data för en effektiv övervakning av virushepatit i enlighet med de indikatorer som fastställts av Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar, och uppmanar kommissionen att noggrant övervaka denna process i enlighet med sitt åtagande i sitt meddelande Nästa steg för en hållbar europeisk framtid från november 2016.

35.  Europaparlamentet understryker vikten av att öka medvetenheten om den nydanande potentialen i Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess mål. Parlamentet påminner om behovet av att göra medborgarna och organisationer i det civila samhället delaktiga i genomförande- och övervakningsprocessen. Parlamentet betonar att det tillsammans med de nationella parlamenten har en viktig uppgift i detta.

36.  Europaparlamentet framhåller vikten av öppenhet och demokratisk ansvarsskyldighet vid övervakning av EU:s framsteg när det gäller Agenda 2030, och understryker således den uppgift som medlagstiftarna har i denna process. Parlamentet anser att ett ingående av bindande interinstitutionella avtal enligt artikel 295 i EUF-fördraget skulle tillhandahålla en lämplig ram för samarbetet i detta avseende.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare förbättra den befintliga informationen och öka medvetenheten hos medborgarna om behovet av att slutföra Agenda 2030.

38.  Europaparlamentet betonar att den fleråriga budgetramen måste vara orienterad mot Agenda 2030 och säkerställa ökad integrering av hållbar utveckling i alla finansieringsmekanismer och budgetposter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att genom sin fleråriga budgetram öka ansvaret för att leverera kollektiva resultat. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt om den framtida fleråriga budgetramen som kräver en obligatorisk halvtidsöversyn, efter en översyn av hur den fleråriga budgetramen fungerar, och med beaktande av en bedömning av de framsteg som gjorts när det gäller målen om hållbar utveckling. Parlamentet betonar behovet av att kontrollera den rådande politikens planerade finansieringsram, för att säkerställa överensstämmelse med hållbar utveckling.

39.  Europaparlamentet anser att det i betydligt snabbare takt krävs grön investering, innovation och tillväxt i EU för att man framgångsrikt ska kunna genomföra Agenda 2030 inom utsatt tid, och understryker vikten av ett utnyttjande på bredare front av innovativa, befintliga finansieringsverktyg, exempelvis grön offentlig upphandling, samt det akuta behovet av olika strategier för den nuvarande investeringspolitiken, framför allt utfasningen av miljöskadliga subventioner.

40.  Europaparlamentet välkomnar den ökande mängden institutionellt och privat kapital som anslås till finansiering av målen för hållbar utveckling och understryker vikten av en stabil och hållbar finansieringsram, som inbegriper en kalibrering av kapitalkraven för banker och en tillsynsmässig behandling av tillgångar med hög kolhalt, tillsynsregler för försäkringsbolag och en uppdatering av uppdraget för institutionella investerare och kapitalförvaltare.

Samstämmighet avseende samt samordning och integrering av målen för hållbar utveckling i politiken

41.  Europaparlamentet betonar betydelsen av en bättre samordning och ett bättre samarbete mellan och inom beslutande organ, olika organisationer och relevanta berörda aktörer, inklusive lokala myndigheter och organisationer i det civila samhället i syfte att genomföra Agenda 2030 och uppnå större politisk samstämmighet för en hållbar utveckling.

42.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av kommissionens rapport om en konsekvent politik för utveckling 2019 och försöken att bättre integrera denna aspekt i EU:s strategi för att genomföra målen för hållbar utveckling. Parlamentet påminner om att principen om en konsekvent politik för utveckling fastställs i artikel 208 i EUF-fördraget, samtidigt som den även är grundläggande för att uppnå målen för hållbar utveckling.

43.  Europaparlamentet erkänner de framsteg som gjorts av verktygen för konsekvent politik för utveckling för att påverka EU-politiken. Parlamentet efterlyser ytterligare insatser för att se till att man i strategier som inte rör utveckling tar hänsyn till utvecklingsmål som ett resultat av mekanismer för konsekvent politik för utveckling.

44.  Europaparlamentet understryker att en konsekvent politik för utveckling är grundläggande för och en del av en konsekvent politik för hållbar utveckling. Parlamentet rekommenderar uttryckligen att bästa praxis och tillvaratagna erfarenheter från en konsekvent politik för utveckling tillämpas i fortsatt utveckling och operationalisering av en konsekvent politik för hållbar utveckling.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att än en gång bekräfta sitt åtagande om en konsekvent politik för utveckling, som är ett viktigt bidrag för att skapa en bredare konsekvent politik för hållbar utveckling, i sina åtgärder för att genomföra Agenda 2030. Parlamentet betonar behovet av att förbättra mekanismerna för en konsekvent politik inom alla EU-institutioner och EU:s politiska beslutsfattande, och att säkerställa att denna princip respekteras i tillräcklig grad genom regelbundna förhandsbedömningar och lämpliga mekanismer för ansvarsskyldighet och begränsning.

46.  Europaparlamentet anser att en konsekvent politik för hållbar utveckling innebär att all relevant politik och alla finansiella och icke-finansiella instrument på EU-nivå i framtiden måste utformas, genomföras och övervakas i syfte att uppnå målen för hållbar utveckling, och att kommissionen därför snabbt bör utveckla nödvändig politisk kapacitet på alla nivåer.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en handlingsplan för uppföljning i enlighet med rekommendationen i den externa utvärderingen av den konsekventa politiken för utveckling att det bör antas en tydlig uppsättning regler för att genomföra konceptet. Parlamentet upprepar sitt krav på att tydligt fastställa ansvaret för varje EU‑institution för att fullgöra åtagandena inom ramen för en konsekvent politik för utveckling.

48.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på att den konsekventa politiken för utveckling ska diskuteras på rådsnivå, för att skapa incitament till att genomföra dess mekanismer med syftet att uppfylla målen för Agenda 2030 för hållbar utveckling. Parlamentet anser, i enlighet med vad som påpekats i den externa utvärderingen av den konsekventa politiken för utveckling, att en avgörande effekt när det gäller att främja den politiska strategin och göra den effektiv kan endast medfölja EU:s politiska vilja.

49.  Europaparlamentet betonar mot bakgrund av det rättsliga åtagandet att främja en konsekvent politik för utveckling i artikel 208 i EUF-fördraget att det är nödvändigt att EU aktivt inleder samtal med utvecklingsländer och regioner för att diskutera och avhandla stora politiska initiativ som kan påverka dem.

50.  Europaparlamentet betonar att EU har några av de högst ställda miljönormerna i världen och att företagen i EU ligger i framkant jämfört med globala konkurrenter, vilket är skälet till att EU också betraktas som ett fäste för frihet och demokrati, med stabila institutioner som bygger på rättsstatsprincipen och ett levande civilsamhälle. Parlamentet anser att EU därför skulle kunna besluta att i högre grad främja sina nuvarande normer för miljö, samhälle och förvaltning.

51.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en arbetsgrupp för Agenda 2030 inom rådet (allmänna frågor). Parlamentet efterlyser inrättandet av samordnings- och samarbetsmekanismer avseende målen för hållbar utveckling mellan och inom parlamentet, rådet och kommissionen för att säkerställa en konsekvent politik. Parlamentet understryker att sådana mekanismer bör tydligt regleras och fastställas genom ett interinstitutionellt avtal för ett hållbart EU fram till 2030, eftersom konsekventa politiska processer mellan de tre institutionerna kommer att vara avgörande för ett framgångsrikt genomförande av Agenda 2030. Parlamentet kräver att alla tre institutioner görs delaktiga i det framtida arbetet vid flerpartsplattformen för målen för hållbar utveckling och betonar vikten av att inkludera alla berörda aktörer i denna plattform, inklusive det civila samhällets organisationer.

52.  Europaparlamentet anser att den befintliga flerpartsplattformen för FN:s mål för hållbar utveckling bör uppgraderas och regleras genom en formell och interinstitutionell samrådsram i enlighet med de 17 målen för hållbar utveckling angående partnerskap.

53.  Europaparlamentet framhåller vikten av utvecklingssamarbete för att främja genomförandet av Agenda 2030 i utvecklingsländerna. Parlamentet välkomnar integreringen av målen för hållbar utveckling i det nya europeiska samförståndet om utveckling. Parlamentet påminner om att utrotning av fattigdom (mål 1 för hållbar utveckling) fortsatt ska vara det viktigaste målet för EU:s utvecklingssamarbete. och om att mål 1 och mål 2 är direkt kopplade till varandra. Parlamentet upprepar att trots de framsteg som gjorts kommer den nuvarande takten på och omfattningen av genomförandet sannolikt inte främja den nydanande förändring som krävs för att förverkliga mål 2 för hållbar utveckling. Parlamentet efterlyser ökade insatser för att följa upp rekommendationerna i 2017 års tematiska översyn av mål 2 från FN:s politiska högnivåforum för hållbar utveckling.

54.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på att genomförandet av målen för hållbar utveckling ska integreras i alla politikområden. Parlamentet välkomnar kommissionens åtagande att integrera målen för hållbar utveckling i sin agenda för bättre lagstiftning och understryker möjligheterna att på ett strategiskt sätt använda verktygen för bättre lagstiftning i kommissionens oberoende utvärderingar av EU:s politiska samstämmighet för Agenda 2030 och dess politik för utvecklingssamarbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att snabbt revidera riktlinjerna för bättre lagstiftningsagendan och att ytterligare stärka och övervaka sina regelbundna förhandsbedömningar för att säkerställa fullständig politisk samstämmighet i genomförandet av målen för hållbar utveckling, samtidigt som man främjar synergieffekter, uppnår sidovinster och undviker kompromisser både på EU-nivå och på medlemsstatsnivå.

55.  Europaparlamentet efterlyser en utskottsgemensam samordning i det egna parlamentet, för att övervaka och följa upp EU:s genomförande av sina åtaganden i enlighet med Agenda 2030.

56.  Europaparlamentet uppmanar talmanskonferensen och parlamentets utskottsordförandekonferens att bedöma hur lämplig parlamentets nuvarande struktur är för att säkerställa dess förmåga att effektivt och heltäckande övervaka arbetet inom alla politiska sektorer för att uppnå målen för hållbar utveckling i EU:s interna och externa politik.

57.  Europaparlamentet uppmanar det egna parlamentet, kommissionen och rådet att arbeta för en gemensam hållbarhetsförklaring som förankrar målen för hållbar utveckling i de fleråriga, interinstitutionella prioriteringarna för nästa valperiod.

58.  Europaparlamentet betonar den roll som regelbundna och korrekta förhandskonsekvensbedömningar samt efterhandsutvärderingar har för att säkerställa bättre integrering av Agenda 2030 och leverera resultat. Parlamentet understryker vikten av att utvärdera kort- och långsiktiga konsekvenser av politiken och dess potentiella bidrag till hållbar utveckling. Parlamentet påminner om den fördragsenliga skyldigheten att ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet i all politik som sannolikt kan påverka utvecklingsländerna.

59.  Europaparlamentet påminner om hur ytterst viktigt det är med inhemsk mobilisering av resurser för att utvecklingsländerna ska uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet understryker att man i rapporten från FN:s konferens för handel och utveckling World Investment Report 2015 – Reformering International Investment Governance(17) uppskattar att utvecklingsländerna förlorar åtminstone 100 miljarder US-dollar per år i bolagsskatteintäkter på grund av att stora smita undan skatt. Parlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens arbetsdokument av den 15 oktober 2015 Collect More – Spend Better: Achieving Development in an Inclusive and Sustainable Way (SWD(2015)0198), som syftar till att tackla frågan. Parlamentet beklagar dock att inga konkreta åtgärder har vidtagits för att säkerställa genomförandet av ovan nämnda strategi från kommissionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett flaggskeppsprogram för inhemsk mobilisering av resurser, för att säkerställa ökade skatteinkomster och göra det möjligt att finansiera målen för hållbar utveckling.

60.  Europaparlamentet insisterar på att lokala aktörer måste stärkas som drivkrafter för hållbar utveckling och efterlyser ökat deltagande av nationella parlament och regionala och lokala myndigheter i alla skeden av genomförandet av målen för hållbar utveckling, från planering respektive programplanering till utvärdering och övervakning. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att stärka sitt stöd till städer och lokala myndigheter så att de kan utveckla, genomföra och övervaka effektiva politiska initiativ och strategier för att uppnå målen för hållbar utveckling.

61.  Europaparlamentet välkomnar den privata sektorns ökande engagemang för att bidra till att uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet betonar vikten av att skapa en miljö som främjar nya initiativ och partnerskap mellan den offentliga och privata sektorn, och som uppmuntrar företag att anpassa sina företagsstrategier till målen för hållbar utveckling.

62.  Europaparlamentet påminner om att FN beräknar att investeringar på 5‑7 biljoner US‑dollar krävs varje år för att uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet insisterar därför på behovet av att mobilisera investeringar och välkomnar i detta sammanhang potentialen för EU:s yttre investeringsplan.

Frivilliga nationella översyner och EU:s rapportering inför FN:s generalförsamlings politiska högnivåforum för hållbar utveckling 2019

63.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra regelbundna och inkluderande framstegsöversyner och uppmanar de medlemsstater som ännu inte åtagit sig att slutföra en frivillig nationell översyn att göra det i enlighet med Agenda 2030 samt de medlemsstater som redan har gjort en frivillig nationell översyn att upprätta en tidsplan för regelbundna framtida frivilliga nationella översyner.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utföra regelbundna analyser av medlemsstaternas frivilliga nationella översyner i syfte att bedöma framsteg och god praxis. Parlamentet efterlyser dessutom en granskning av de minst utvecklade ländernas frivilliga nationella översyner i syfte att fastställa behov, avhjälpa brister och förbättra stödet och samordningen samt få till ett nära samarbete inom OECD för att utarbeta mekanismer för sakkunnigbedömning för framgångsrika strategier och åtgärder avseende genomförandet av målen för hållbar utveckling i inhemsk och extern politik, och förbättra utbytet av bästa praxis och övervakningen av negativa externa spridningseffekter.

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EU-medlemsstaterna att bredda den gemensamma programplaneringen och det gemensamma genomförandet av utvecklingssamarbete, med utgångspunkt i en politisk dialog om målen för hållbar utveckling med partnerländer, nationella utvecklingsplaner och frivilliga nationella översyner, med hänsyn till ägarskap i länderna och andra principer för utvecklingseffektivitet.

66.  Europaparlamentet betonar att det politiska högnivåforumet för hållbar utveckling har en viktig uppgift i uppföljningen och översynen av målen för hållbar utveckling. Parlamentet stöder helt och fullt EU:s åtagande att göra en frivillig översyn vid det politiska högnivåforumet för hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att understryka EU:s ledande funktion i utformningen och genomförandet av Agenda 2030 och lägga fram en heltäckande samordnad rapport om samtliga mål för hållbar utveckling. Parlamentet understryker att EU:s rapportering, inbegripet den kommande gemensamma sammanfattande rapporten om EU:s stöd till utvecklingsländer, bör inbegripa en analys av nuläget och av befintliga fel och brister.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att agera som en förebild i det politiska högnivåforumets arbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med tredjeländer för att genomföra Agenda 2030, inbegripet genom FN:s ekonomiska kommission för Europa.

68.  Europaparlamentet anser att det bör anordnas ett årligt europeiskt forum för målen för hållbar utveckling, som en förberedelse till det politiska högnivåforumet för hållbar utveckling, så att externa berörda aktörer och organisationer i det civila samhället samt parlamentariker kan delta i såväl arrangemanget som samtalet om genomförandet av målen för hållbar utveckling.

69.  Europaparlamentet välkomnar att FN:s politiska högnivåforum för hållbar utveckling kommer att hålla ett toppmöte under överinseende av FN:s generalförsamling i september 2019 och därefter i samband med framtida toppmöten, som en möjlighet att utvärdera genomförandet av samtliga mål för hållbar utveckling inom ramen för Agenda 2030 som helhet, och förväntar sig att unionen tar ledningen vid toppmötet. Parlamentet noterar att medlemsstaternas framsteg varierar, beroende på bland annat respektive mål för hållbar utveckling samt nationella prioriterade mål och delmål. Parlamentet betonar att målen för hållbar utveckling är mycket sammankopplade och att en integrerad och heltäckande systematisk strategi för deras genomförande bör tillämpas.

Inriktning på målen för hållbar utveckling i den kommande djupgående översynen vid det politiska högnivåforumet för hållbar utveckling 2019

70.  Europaparlamentet välkomnar den kommande fördjupade översynen av mål 4 (god utbildning för alla), mål 8 (anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt), mål 10 (minskad ojämlikhet), mål 13 (bekämpa klimatförändringar), mål 16 (fredliga och inkluderande samhällen) och mål 17 (genomförande och globalt partnerskap) för hållbar utveckling och förväntar sig att EU ska bidra fullt ut till översynen. Parlamentet ser fram emot framtida djupgående granskningar av alla andra mål för hållbar utveckling under de kommande åren, samtidigt som man understryker Agenda 2030:s odelbarhet och graden av sammanlänkning mellan målen.

71.  Europaparlamentet upprepar att utbildning av god kvalitet och tillgång till grundläggande skolutbildning för alla (mål 4 för hållbar utveckling) är avgörande för att uppnå hållbar utveckling och självförsörjande samhällen samt för att säkerställa ungdomars egenmakt och anställbarhet. Parlamentet erkänner att utbildning av god kvalitet är ett högt rangordnat fokusområde i flera medlemsstater och betonar att teknisk utbildning och yrkesutbildning är avgörande för ungdomars anställbarhet och tillgång till kvalificerade arbeten. Parlamentet beklagar dock att skillnader i utbildning parallellt med klyftor mellan städer och landsbygd samt mellan könen fortfarande är allmänt utbredda såväl inom som utanför EU. Parlamentet efterlyser därför mer investeringar för att förbättra kvaliteten på utbildning och tillhörande infrastruktur, med särskild inriktning på mindre utvecklade regioner internt och på de minst utvecklade länderna externt.

72.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att mer systematiskt ta sig an de delmål som ingår i mål 8 för hållbar utveckling (hållbar tillväxt och sysselsättning) i sin politik för utvecklingssamarbete och (gemensamma) programplanering. Parlamentet efterlyser ytterligare bidrag till att uppnå mål 8, däribland förbättrad produktiv kapacitet, inkomstgenerering, industrialisering, hållbara konsumtions- och produktionsmönster inom handel, utveckling av den privata sektorn, företagsklimat, infrastruktur och turism.

73.  Europaparlamentet erkänner den roll som kan spelas av mikroföretag, småföretag och medelstora företag, kooperativ, inklusive företagsmodeller och forskningsinstitut som motorer för tillväxt, sysselsättning och lokal innovation. Parlamentet uppmanar till att främja lika villkor för hållbara investeringar, industrialisering, affärsverksamhet, inklusive ansvarsfullt företagande, finans och beskattning, vetenskap, teknik och forskning och innovation, i syfte att stimulera och påskynda den inhemska ekonomiska och mänskliga utvecklingen och att bidra till en långsiktigt hållbar tillväxt i linje med målen för hållbar utveckling och Parisavtalet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra framväxten av nya företagsmodeller och utnyttja ny teknik såsom artificiell intelligens.

74.  Europaparlamentet understryker att det är mycket viktigt att den privata sektorn gör framsteg för att uppnå målen för hållbar utveckling, särskilt genom ansvarsfulla och hållbara investeringar, och genom att stärka en inkluderande tillväxt samt främja och förbinda sig till ansvarsfullt företagande. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av investeringsvänliga politiska ramar, inklusive indikatorer och krav för hållbarhetsprestanda för att möjliggöra integrationen av hållbarhetsrisker i beslutsfattande avseende investeringar och rättsstatsprincipen.

75.  Europaparlamentet erkänner att EU:s knutpunkter och inkubatorer för forskning, utveckling och innovation är viktiga för att stödja strukturer för hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att främja starkare kopplingar mellan forskning och företag för att möjliggöra utbyte av bästa praxis och stimulera till innovation. Parlamentet understryker att finansieringen till forskning och innovation måste kompletteras med en strategisk inställning till investeringar, som gör det möjligt för innovativa lösningar att nå ut på marknaden, eftersom dessa ofta kräver kapitalintensiva högriskinvesteringar.

76.  Europaparlamentet uppmanar rådet att ha målen för hållbar utveckling i åtanke när det utformar sin ståndpunkt om den framtida ESF+ och vid tilldelning av nödvändiga finansiella anslag. Parlamentet understryker att uppnåendet av målen för hållbar utveckling i unionen är beroende av ambitiös politik som stöds av tillräckliga resurser.

77.  Europaparlamentet beklagar att det fortfarande finns stora skillnader i de framsteg som gjorts av EU-medlemsstaterna vad gäller att uppnå mål 10 för hållbar utveckling, som handlar om att minska inkomstskillnader och klyftor på grund av ålder, kön, funktionsnedsättning, etnicitet, ursprung, religion, ekonomisk status och andra faktorer som kan förbättra den sociala sammanhållningen, och att ojämlikheten inte bara består utan också ökar inom och mellan länderna, såväl inom som utanför EU. Parlamentet efterlyser att framsteg påskyndas mot att minska de ökande skillnaderna och främja lika villkor för alla, genom att direkt bistå utsatta grupper och dem med störst behov, och skapa mer inkluderande och hållbar tillväxt samt mänsklig utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera bland annat förbättrade kriterier för ekonomisk ojämlikhet i sin översyn av mål 10 för hållbar utveckling.

78.  Europaparlamentet bekräftar att EU och samtliga dess medlemsstater har undertecknat och ratificerat Parisavtalet och att de flesta medlemsstater uppger att Parisavtalet är en grundpelare i deras internationella samarbetspolitik vid sidan av Agenda 2030, medan vissa av dem har prioriterat målet att bekämpa klimatförändringarna och dess följder (mål 13 för hållbar utveckling). Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda kommunikationsstrategier och kommunikationsaktiviteter för att öka det offentliga och politiska stödet för klimatåtgärder samt för att öka medvetenheten om sidovinsterna av att bekämpa klimatförändringarna, såsom renare luft och bättre folkhälsa, bevarande av naturresurser, ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning, ökad energisäkerhet och minskade kostnader för import av energi.

79.  Europaparlamentet anser att Agenda 2030 bör genomföras i sin helhet och på ett sätt som är samordnat och samstämt med Parisavtalet om klimatförändringar, inklusive när det gäller behovet av att snarast överbrygga klyftan mellan vad som krävs för att begränsa den globala uppvärmningen och att öka insatserna för och finansieringen av en anpassning. Parlamentet påminner om EU:s åtagande om att anslå 20 procent av budgeten för 2014–2020 (ungefär 180 miljarder euro) till insatser för bekämpning av klimatförändringar, bland annat genom sin politik för yttre åtgärder och utvecklingssamarbete.

80.  Europaparlamentet beklagar att Parisavtalets parter hittills inte har lyckats uppnå sina klimatmål, trots de tydliga och omfattande vetenskapliga bevis som presenteras i IPCC:s särskilda rapport om global uppvärmning på 1,5 °C, i vilket det utförligt redogörs för de skadliga effekterna av en sådan temperaturhöjning och den stora skillnaden i allvarlighetsgrad jämfört med effekterna av 2° C temperaturhöjning. Parlamentet välkomnar internationellt samarbete om utsläppshandel och kopplingen mellan tredjeländer och regionala koldioxidmarknader. Parlamentet uppmanar unionen att främja ett införande av marknadsbaserade system för utsläppsminskning i tillväxtekonomier och utvecklingsländer. Parlamentet noterar att detta kommer att bidra till att minska de globala utsläppen, leda till kostnadsbesparingar och operativ effektivitet, och begränsa risken för koldioxidläckage genom att det skapas lika villkor.

81.  Europaparlamentet understryker behovet av begränsning av och anpassning till klimatförändringar och betonar den grundläggande funktion som utvecklingsländerna har för att målen i Parisavtalet, Agenda 2030 för hållbar utveckling och Addis Abeba‑handlingsplanen ska uppnås, samt det akuta behovet av att hjälpa dessa länder att nå sina nationellt fastställda bidrag. Parlamentet välkomnar i detta avseende det faktum att kampen mot klimatförändringarna är ett prioriterat område inom den nyligen inrättade Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU) som syftar till att mobilisera investeringar i den offentliga och privata sektorn i partnerländer i Afrika och EU:s grannskap.

82.  Europaparlamentet understryker att EU bör fortsätta på sin väg, övergå till en koldioxidsnål, klimatneutral, resurseffektiv och ekonomi med biologisk mångfald i full överensstämmelse med FN:s Agenda 2030 och de 17 målen om hållbar utveckling, i syfte att minska ohållbara tendenser som är beroende av överutnyttjande av naturresurser samt förlusten av biologisk mångfald som orsakas av ohållbara konsumtions- och produktionsmodeller. Parlamentet betonar vikten av att EU påskyndar sina initiativ som syftar till att främja ansvarsfull och hållbar konsumtion och produktion, samtidigt som man spelar en ledande roll i arbetet för en cirkulär ekonomi.

83.  Europaparlamentet upprepar att de universella värdena demokrati, god förvaltning, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter är förutsättningar för hållbar utveckling, såsom det definieras i mål 16 för hållbar utveckling (fredliga och integrerade samhällen). Parlamentet beklagar dock djupt att väpnade konflikter och våld globalt sett fortfarande är vanligt förekommande. Parlamentet uttrycker sin oro för avsaknaden av framsteg med att stärka rättsstatsprincipen och tillgången till rättvisa i många länder. Parlamentet påminner om EU:s och medlemsstaternas åtagande som fastställs i det europeiska samförståndet om utveckling att anta en allsidig strategi för konflikter och kriser, med inriktning på sårbarhet och människors säkerhet, samtidigt som man erkänner sambandet mellan hållbar utveckling, humanitära insatser, fred och säkerhet och ägnar särskild uppmärksamhet åt instabila och konfliktdrabbade stater. Parlamentet betonar att målet om fredliga och inkluderande samhällen med tillgång till rättvisa för alla bör integreras i utrikespolitiska åtgärder från EU som genom att stödja alla lokala aktörer kan hjälpa till att bygga upp motståndskraften, främja människors säkerhet, stärka rättsstatsprincipen och ta itu med de komplexa utmaningarna i fråga om otrygghet, instabilitet och demokratisk övergång.

84.  Europaparlamentet betonar att bekämpning av ojämlikhet i och mellan länder, bekämpning av diskriminering och fredsfrämjande, deltagandedemokrati, god förvaltning, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter måste vara mål som genomsyrar EU:s utvecklingspolitik.

85.  Europaparlamentet välkomnar EU:s strävan efter att maximera konsekvens och skapa synergieffekter mellan olika politikområden för att stärka medlen för att genomföra och blåsa nytt liv i det globala partnerskapet för hållbar utveckling

86.  Europaparlamentet betonar att inkluderande och rättvis utbildning, vetenskap, teknik och innovation är särskilt viktiga redskap när det gäller att genomföra målen för hållbar utveckling och erkänner behovet av att förbättra förvaltningen inom denna sektor. Parlamentet beklagar att forskarsamhällets bidrag hittills inte har nått sin fulla potential. Parlamentet understryker behovet av att på ett bättre sätt införliva begreppet hållbar utveckling och samhällsutmaningar i Horisont 2020 och framtida ramprogram för forskning. Parlamentet erinrar om behovet av att underlätta mekanismer för meningsfull tekniköverföring till utvecklingsländer.

87.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga till data som rör målen för hållbar utveckling till de värdefulla datamängder som anges i direktivet om öppna data och information från den offentliga sektorn, och att uppmuntra medlemsstaterna att offentliggöra alla rapporter om målen för hållbar utveckling med fri licens.

88.  Europaparlamentet betonar vikten av att fullt ut utnyttja befintliga och kommande EU‑program och EU-instrument, exempelvis Horisont- och Life-programmen, som gör det möjligt för tredjeländer att delta på områdena energi, klimatförändringar och hållbar utveckling.

89.  Europaparlamentet efterlyser en EU-budget som ger hållbar utveckling status som främsta mål. Parlamentet påminner om att kampen mot bedrägerier och skatteundandragande är en fråga om utveckling av solidaritet.

90.  Europaparlamentet betonar att uppnåendet av målen för hållbar utveckling inom områdena livsmedel, jordbruk, energi, material, städer och hälsa och välbefinnande skulle kunna öppna möjligheter på marknaden till ett värde av mer än 10 biljoner euro(18). Parlamentet understryker emellertid att för att uppnå EU:s ambition om en resurseffektiv ekonomi, måste EU och dess medlemsstater gå i främsta ledet när det gäller vetenskap, teknik och modern infrastruktur.

91.  Europaparlamentet understryker mot bakgrund av leveranskedjornas ökande komplexitet och globalisering att det är viktigt att främja tillämpning av stränga hållbarhetsnormer, inklusive i tredjeländer.

o
o   o

92.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, OECD och Förenta nationerna.

(1) EUT C 210, 30.6.2017, s. 1.
(2) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 (EUT L 354, 28.12.2013, s. 171).
(3) EUT C 353, 27.9.2016, s. 2.
(4) EUT C 76, 28.2.2018, s. 45.
(5) EUT C 86, 6.3.2018, s. 2.
(6) EUT C 224, 27.6.2018, s. 36.
(7) EUT C 334, 19.9.2018, s. 151.
(8) Antagna texter, P8_TA(2018)0077.
(9) Antagna texter, P8_TA(2018)0279.
(10) http://europa.eu/rapid/press-release_STATEMENT-18-5927_en.htm
(11) http://europa.eu/rapid/press-release_STATEMENT-18-5882_en.htm
(12) http://europa.eu/rapid/press-release_STATEMENT-18-5870_en.htm
(13) Eurostat 2017, uppgifter från den 16 oktober 2018.
(14) Diskussionsunderlag om ett hållbart EU 2030, s. 7. (https://ec.europa.eu/commission/sites/beta-political/files/rp_sustainable_europe_30-01_en_web.pdf).
(15) Kommissionens meddelande Nästa steg för en hållbar europeisk framtid – EU-åtgärder för hållbarhet (COM(2016)0739).
(16) Fördjupad analys till stöd för kommissionens meddelande En ren jord åt alla – En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi (COM(2018)0773).
(17) http://unctad.org/en/PublicationChapters/wir2015ch0_KeyMessage_en.pdf
(18) Kommissionens rapport om företagande och hållbar utveckling Better Business, Better World, januari 2017.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy