Index 
Antagna texter
Tisdagen den 26 mars 2019 - Strasbourg
Begäran om upphävande av Jørn Dohrmanns immunitet
 Grupptalan för att skydda konsumenternas kollektiva intressen ***I
 Protokoll till Europa-Medelhavsavtalet mellan EU och Israel (Kroatiens anslutning) ***
 Övergripande avtal mellan EU och Uzbekistan
 Avskaffande av säsongsbaserade tidsomställningar ***I
 Gemensamma regler för den inre marknaden för el (omarbetning) ***I
 Den inre marknaden för el (omarbetning) ***I
 Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (omarbetning) ***I
 Riskberedskap inom elsektorn ***I
 Märkning av däck med avseende på drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar ***I
 Upphovsrätt på den digitala inre marknaden ***I
 Avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster ***I
 Avtal om försäljning av varor på nätet och annan distansförsäljning av varor ***I
 Fiske i AKFM:s avtalsområde (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet) ***I
 Samordning av rapporteringsskyldigheter på miljöpolitikens område ***I
 Särskilda regler om största tillåtna längd när det gäller fordonets förarhytt ***I
 Referensvärden för koldioxidsnåla investeringar och för klimatpositiva investeringar ***I
 Särskilda bestämmelser för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) ***I
 Grundläggande rättigheter för personer av afrikansk härkomst
 Ekonomisk brottslighet, skatteundandragande och skatteflykt
 Avtalet om en institutionell ram mellan EU och Schweiz
 Ansvarsfrihet 2017: EU:s allmänna budget – kommissionen och genomförandeorgan
 Ansvarsfrihet 2017: Revisionsrättens särskilda rapporter i samband med ansvarsfriheten för kommissionen för budgetåret 2017
 Ansvarsfrihet 2017: EU:s allmänna budget – åttonde, nionde, tionde och elfte EUF
 Ansvarsfrihet 2017: EU:s allmänna budget – Europaparlamentet
 Ansvarsfrihet 2017: EU:s allmänna budget – Europeiska rådet och rådet
 Ansvarsfrihet 2017: EU:s allmänna budget – domstolen
 Ansvarsfrihet 2017: EU:s allmänna budget – revisionsrätten
 Ansvarsfrihet 2017: EU:s allmänna budget – Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
 Ansvarsfrihet 2017: EU:s allmänna budget – Regionkommittén
 Ansvarsfrihet 2017: EU:s allmänna budget – Europeiska utrikestjänsten
 Ansvarsfrihet 2017: EU:s allmänna budget – Europeiska ombudsmannen
 Ansvarsfrihet 2017: EU:s allmänna budget – Europeiska datatillsynsmannen
 Ansvarsfrihet 2017: EU-byråernas verksamhetsresultat, ekonomiska förvaltning och kontroll
 Ansvarsfrihet 2017: Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer)
 Ansvarsfrihet 2017: Byrån för organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec)
 Ansvarsfrihet 2017: Översättningscentrum för Europeiska unionens organ (CdT)
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop)
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiska unionens byrå för utbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning (Cepol)
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (Easa)
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo)
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiska bankmyndigheten (EBA)
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC)
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa)
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiska miljöbyrån (EEA)
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiska fiskerikontrollbyrån (EFCA)
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa)
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE)
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa)
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT)
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA)
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN)
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa)
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa)
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiska unionens järnvägsbyrå
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma)
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen (ETF)
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området med frihet, säkerhet och rättvisa (eu-Lisa)
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha)
 Ansvarsfrihet 2017: Euratoms försörjningsbyrå (ESA)
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound)
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiska enheten för rättsligt samarbete (Eurojust)
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol)
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA)
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex)
 Ansvarsfrihet 2017: Europeiska byrån för GNSS (GSA)
 Ansvarsfrihet 2017: Det gemensamma företaget för biobaserade industrier (BBI)
 Ansvarsfrihet 2017: Det gemensamma företaget Clean Sky
 Ansvarsfrihet 2017: Det gemensamma företaget Ecsel – elektriska komponenter och system för europeiskt ledarskap
 Ansvarsfrihet 2017: Det gemensamma företaget för bränsleceller och vätgas 2 (FCH2)
 Ansvarsfrihet 2017: Det gemensamma företaget för initiativet för innovativa läkemedel 2 (IMI 2)
 Ansvarsfrihet 2017: Det gemensamma företaget för Iter och utveckling av fusionsenergi
 Ansvarsfrihet 2017: Det gemensamma företaget Sesar
 Ansvarsfrihet 2017: Det gemensamma företaget Shift2Rail

Begäran om upphävande av Jørn Dohrmanns immunitet
PDF 120kWORD 44k
Europaparlamentets beslut av den 26 mars 2019 om begäran om upphävande av Jørn Dohrmanns immunitet (2018/2277(IMM))
P8_TA(2019)0221A8-0178/2019

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den begäran om upphävande av Jørn Dohrmann immunitet som översändes den 6 november 2018 av Danmarks justitieminister till Danmarks ständige representant vid EU, och som tillkännagavs i kammaren den 28 november 2018 med anledning av ett åtal i enlighet med danska strafflagens 260 § 1 st. led 1, 291 § 1 st. och 293 § 1 st., jfr 21 §,

–  efter att ha hört Jørn Dohrmann i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013(1),

–  med beaktande av 57 § i Danmarks grundlag,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0178/2019), och av följande skäl:

A.  Den allmänna åklagaren i Viborg har lämnat in en begäran om upphävande av immuniteten för Jørn Dohrmann, ledamot av Europaparlamentet, vald i Danmark, med anledning av överträdelser i den mening som avses i danska strafflagens 260 § 1 st. led 1, 291 § 1 st. och 293§ 1 st., jfr 21 §. Talan gäller i synnerhet påståenden om olaga tvång, skadegörelse och försök till egenmäktigt förfarande.

B.  Den 26 april 2017, utanför sin privata bostad i Vamdrup, tilltvingade sig Jørn Dohrmann en kamera från en fotograf som stod ungefär 195 meter från hans hus och filmade det med syftet att använda det inspelade materialet i en tv-dokumentär om några danska ledamöter av Europaparlamentet. Jørn Dohrmann framförde hot om att slå sönder kameran. Han åsamkade skador på ovannämnda kamera, däribland dess mikrofon, bildskärm och kabel. Han tog kameran och minneskortet med avsikten att olovligen granska det inspelade materialet, vilket dock i slutändan misslyckades eftersom polisen kom till adressen och fick kameran överlämnad och även minneskortet, som han hade tagit ut ur kameran.

C.  Fotografen blev först anklagad för överträdelse av danska strafflagens 264a § för att olovligen ha fotograferat personer som befann sig på privat mark. Den allmänna åklagaren hemställde att åtalet skulle läggas ner, eftersom det uppsåt som krävs för en fällande dom i samband med överträdelser av danska strafflagens 264a § inte kunde konstateras.

D.  Polisen i sydöstra Jylland uppmärksammade att det företag som anställt journalisten och ägaren av kameran hade riktat ett skadeståndsanspråk på 14 724,71 danska kronor till följd av ärendet, och att fall av skadegörelse, stöld, tillgrepp o.d. där bötesstraff åberopas måste avgöras i ett rättsligt förfarande om den skadelidande parten har ett skadeståndsanspråk.

E.  Först hemställde den allmänna åklagaren att bötesstraffet skulle utmätas till 20 000 danska kronor i fallet mot Jørn Dohrmann i stället för att yrka på ett fängelsestraff, utan att något åtal skulle väckas.

F.  Jørn Dohrmann har nekat till att han är skyldig. Enligt riksåklagaren skulle man därför avvika från gängse praxis om man försöker avgöra fallet genom ett föreläggande om böter.

G.  Den behöriga myndigheten har lämnat in en begäran om upphävande av Jørn Dohrmanns immunitet, så att åtal kan väckas mot honom.

H.  Enligt artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier ska Europaparlamentets ledamöter vad avser deras egen stats territorium åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land.

I.  Enligt danska grundlagens 57 § 1 st. får ingen ledamot av det danska folketinget utan folketingets samtycke åtalas eller på något sätt frihetsberövas om han eller hon inte har tagits på bar gärning vid en överträdelse. Bestämmelsen ger endast skydd mot allmänt åtal, inte mot enskilt åtal. Om ett mål kan avgöras med ett föreläggande om böter behöver samtycke från folketinget inte inhämtas.

J.  Räckvidden för immuniteten för ledamöter av det danska folketinget motsvarar i själva verket räckvidden för Europaparlamentsledamöternas immunitet enligt artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier. Europeiska unionens domstol har konstaterat att ett yttrande av en ledamot av Europaparlamentet omfattas av immunitet endast om ledamoten har gjort det ”under utövandet av sitt ämbete”. Det måste således föreligga ett samband mellan yttrandet och ämbetet som parlamentsledamot. Detta samband måste vara direkt och uppenbart.

K.  De påstådda handlingarna gäller inte yttranden som ledamoten av Europaparlamentet gjort eller röster som denne avlagt under utövandet av sitt ämbete i den mening som avses i artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och har därför inte något direkt eller uppenbart samband med Jørn Dohrmanns utövande av sitt ämbete som ledamot av Europaparlamentet.

L.  Det finns inga belägg för eller någon anledning att misstänka fumus persecutionis.

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Jørn Dohrmanns immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till Danmarks justitieminister och till Jørn Dohrmann.

(1) Tribunalens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, 10 juli 1986, Wybot/Faure med flera, 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C-200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.


Grupptalan för att skydda konsumenternas kollektiva intressen ***I
PDF 298kWORD 98k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om grupptalan för att skydda konsumenternas kollektiva intressen, och om upphävande av direktiv 2009/22/EG (COM(2018)0184 – C8-0149/2018 – 2018/0089(COD))
P8_TA(2019)0222A8-0447/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0184),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0149/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverade yttranden från det österrikiska förbundsrådet och Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 20 september 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 10 oktober 2018(2),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för transport och turism (A8-0447/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om grupptalan för att skydda konsumenters kollektiva intressen, och om upphävande av direktiv 2009/22/EG

P8_TC1-COD(2018)0089


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(4),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och

av följande skäl:

(1)  Syftet med detta direktiv är att göra det möjligt för godkända representativa enheter, som företräder konsumenters kollektiva intressen, att söka gottgörelse genom grupptalan mot överträdelser av bestämmelser i unionsrätten. De godkända representativa enheterna bör kunna ansöka om att en överträdelse skam upphöra eller förbjudas och om fastställande av att en överträdelse har ägt rum samt om gottgörelse, exempelvis ersättning, återbetalning av erlagt pris, reparation byte, avlägsnande, prisnedsättning eller hävning av avtal i enlighet med nationell lagstiftning. [Ändr. 1]

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/22/EG(6) gjorde det möjligt för godkända representativa enheter att väcka grupptalan främst i syfte att stoppa och förbjuda överträdelser av unionslagstiftningen som skadar konsumenternas kollektiva intressen. Det direktivet har dock visat sig otillräckligt för att komma till rätta med de utmaningar som tillämpningen av konsumentlagstiftningen medför. För att öka möjligheterna att avskräcka från olagliga metoder, uppmuntra goda och ansvarsfulla affärsmetoder och minska olägenheterna för konsumenterna är det nödvändigt att stärka mekanismen för skydd av konsumenters kollektiva intressen. Med hänsyn till det stora antalet ändringar är det av tydlighetsskäl lämpligt att ersätta direktiv 2009/22/EG. Det finns ett starkt behov av ingripande från EU:s sida, på grundval av artikel 114 i EUF-fördraget, för att säkerställa både tillgång till rättslig prövning och korrekt rättskipning, eftersom det kommer att minska de kostnader och den börda som följer av en enskild talan. [Ändr. 2]

(3)  En grupptalan bör erbjuda ett ändamålsenligt och effektivt sätt att skydda alla konsumenters kollektiva intressen mot både nationella och internationella överträdelser. Den bör göra det möjligt för godkända representativa enheter att vidta åtgärder för att säkerställa efterlevnaden av relevanta bestämmelser i unionsrätten och överbrygga de hinder som konsumenterna stöter på inom ramen för en individuell talan, till exempel osäkerhet om konsumenters rättigheter och tillgängliga förfaranden, föregående erfarenhet av misslyckad talan, överdrivet långa förfaranden, psykologisk ovilja att vidta åtgärder och en negativ balans mellan förväntade kostnader och fördelar som den enskilda talan förväntas leda till, vilket ökar rättssäkerheten för såväl käranden som svaranden samt för rättssystemet i stort. [Ändr. 3]

(4)  Det är viktigt att säkerställa den nödvändiga balansen mellan tillgång till rättslig prövning och processuella skyddsmekanismer mot rättegångsmissbruk som på ett otillbörligt sätt kan hindra företags förmåga att verka på den inre marknaden. För att förhindra missbruk av grupptalan bör inslag som straffskadestånd och avsaknad av begränsningar när det gäller rätten att väcka talan på skadelidande konsumenters vägnar undvikas, samtidigt som tydliga regler om olika förfarandeaspekter, såsom utseendet av godkända representativa enheter, ursprunget till enheternas medel och typer av information som krävs för att underbygga grupptalan bör fastställas. Detta direktiv bör inte påverka nationella regler om fördelning av rättegångskostnader. Den förlorande parten bör bära kostnaderna för förfarandet. Domstolen bör dock inte ålägga den förlorande parten att betala kostnader som är onödiga eller orimligt höga i förhållande till yrkandet. [Ändr. 4]

(5)  Överträdelser som påverkar konsumenters kollektiva intressen har ofta gränsöverskridande verkningar. Mer ändamålsenliga och effektiva möjligheter till grupptalan som är tillgängliga i hela unionen bör stärka konsumenternas förtroende för den inre marknaden och göra det möjligt för konsumenterna att utöva sina rättigheter.

(6)  Detta direktiv bör omfatta en rad olika områden, exempelvis dataskydd, finansiella tjänster, resor och turism, energi, telekommunikationer och, miljö och hälsa. Det bör omfatta överträdelser av unionslagstiftning som skyddar dels konsumenters kollektiva intressen oavsett om de berörda personerna betecknas som konsumenter eller som resenärer, användare, kunder, icke-professionella investerare, icke-professionella kunder eller något annat i den relevanta unionslagstiftningen –, dels registrerades kollektiva intressen i den mening som avses i den allmänna dataskyddsförordningen. För att säkerställa lämpliga åtgärder vid överträdelser av unionslagstiftningen, vilka är under snabb utveckling både till form och omfattning, bör man varje gång det antas en ny unionsrättsakt som är relevant för skyddet av konsumenternas kollektiva intressen överväga att ändra bilagan till detta direktiv för att föra in den rättsakten under direktivets tillämpningsområde. [Ändr. 5]

(6a)  Detta direktiv är tillämpligt på grupptalan som väcks med avseende på kraftigt konsumentpåverkande överträdelser av bestämmelser i den unionslagstiftning som förtecknas i bilaga I. Konsekvenserna betraktas som stora när två konsumenter berörs. [Ändr. 6]

(7)  Kommissionen har antagit lagförslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 261/2004 om gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och förordning (EG) nr 2027/97 om lufttrafikföretags skadeståndsansvar avseende lufttransport av passagerare och deras bagage, och till Europaparlamentets och rådets förordning om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer. Det bör därför föreskrivas att kommissionen ett år efter det att detta direktiv har trätt i kraft ska bedöma huruvida unionsbestämmelserna på området för flyg- och tågpassagerares rättigheter ger en tillräcklig skyddsnivå för konsumenterna, jämförbar med den som föreskrivs i detta direktiv, och drar nödvändiga slutsatser när det gäller detta direktivs tillämpningsområde.

(8)  På grundval av direktiv 2009/22/EG bör detta direktiv omfatta både inhemska och gränsöverskridande överträdelser, särskilt när konsumenter som berörs av en överträdelse vistas i en eller flera andra medlemsstater än den där den näringsidkare som begått överträdelsen är etablerad. Det bör också omfatta överträdelser som har upphört innan grupptalan inleddes eller avslutades, eftersom det fortfarande kan vara nödvändigt att förhindra en upprepning av handlingssättet, fastställa att ett visst handlingssätt utgjort en överträdelse och underlätta för konsumenterna att erhålla gottgörelse.

(9)  Detta direktiv bör inte fastställa internationellt privaträttsliga regler om domstols behörighet, om erkännande och verkställighet av domar och om tillämplig lag. Befintliga unionsrättsliga instrument är tillämpliga på sådan grupptalan som regleras i detta direktiv och förhindrar en eventuell ökning av forum shopping [Ändr. 7]

(9a)  Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av EU:s regler om internationell privaträtt i gränsöverskridande fall. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (omarbetning – Bryssel I), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) är tillämpliga på sådan grupptalan som regleras i detta direktiv. [Ändr. 8]

(10)  Eftersom endast godkända representativa enheter har rätt att väcka grupptalan bör dessa uppfylla de kriterier som fastställs i detta direktiv, så att det säkerställs att konsumenternas intressen företräds på ett adekvat sätt. I synnerhet bör de ha inrättats på vederbörligt sätt i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat, vilket exempelvis kan bör inbegripa uppfyllande av krav med avseende på antal medlemmar och stabilitet i verksamheten eller krav när det gäller insyn i relevanta aspekter av deras struktur, såsom deras konstituerande stadgar, ledningsstruktur, mål och arbetsmetoder. De bör också vara icke vinstdrivande och ha ett legitimt intresse av att säkerställa att relevant unionslagstiftning efterlevs. Dessa kriterier bör gälla både för godkända enheter som utsetts i förväg och för tillfälliga behöriga enheter som har inrättats för en specifik åtgärd. Dessutom måste de godkända representativa enheterna vara oberoende av marknadsaktörer, även i finansiellt hänseende. De godkända representativa enheterna måste också ha ett etablerat förfarande för att förhindra intressekonflikter. Medlemsstaterna får inte införa kriterier som är mer långtgående än de kriterier som fastställs i detta direktiv. [Ändr. 9]

(11)  Oberoende offentliga organ och särskilt konsumentorganisationer bör spela en aktiv roll när det gäller att säkerställa efterlevnaden av relevanta bestämmelser i unionsrätten och är väl lämpade att fungera som godkända enheter. Eftersom dessa enheter har tillgång till olika källor till information om näringsidkares affärsmetoder gentemot konsumenter och har olika prioriteringar för sin verksamhet bör medlemsstaterna vara fria att besluta om vilken typ av åtgärder som kan begäras av var och en av dessa godkända enheter inom ramen för en grupptalan.

(12)  Eftersom både rättsliga och administrativa förfaranden på ett effektivt och ändamålsenligt sätt kan de bidra till att skydda konsumenternas kollektiva intressen, är det upp till medlemsstaterna att avgöra huruvida grupptalan kan användas i rättsliga eller i administrativa förfaranden, eller i båda typerna av förfaranden, beroende på det berörda lagstiftningsområdet eller den berörda ekonomiska sektorn. Detta bör inte påverka rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, enligt vilken medlemsstaterna ska se till att konsumenter och företag har rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol mot administrativa beslut som fattas med stöd av nationella bestämmelser som genomför detta direktiv. Detta bör inbegripa en möjlighet för parterna att erhålla ett beslut om uppskov med verkställigheten av det ifrågasatta beslutet i enlighet med nationell lagstiftning.

(13)  För att öka processeffektiviteten vid grupptalan bör godkända enheter ha möjlighet att ansöka om olika åtgärder inom ramen för en enda grupptalan eller inom ramen för flera separata fall av grupptalan. Dessa åtgärder bör inbegripa interimistiska åtgärder för att få pågående affärsmetoder att upphöra eller för att förbjuda en affärmetod som ännu inte har tillämpats, men där det finns en risk för att den skulle orsaka allvarlig eller oåterkallelig skada för konsumenter när den börjar användas, åtgärder för att fastställa att en viss affärsmetod innebär en överträdelse av lagstiftningen och, om nödvändigt, avbryta eller förbjuda denna metod för framtiden, samt åtgärder för att undanröja fortsatta verkningar av överträdelsen, inklusive gottgörelse. När det gäller åtgärder som begärs inom ramen för en och samma talan, bör godkända enheter ha rätt att ansöka om alla relevanta åtgärder vid tidpunkten för talans väckande eller att först ansöka om förbudsföreläggande och därefter, om lämpligt, om ett beslut om gottgörelse.

(14)  Förbudsförelägganden syftar till att skydda konsumenters kollektiva intressen oberoende av faktiska förluster eller skador som har åsamkats enskilda konsumenter. Förbudsförelägganden får innebära krav på att näringsidkare vidtar specifika åtgärder, såsom att tillhandahålla konsumenterna information som tidigare har utelämnats i strid med lagstadgade skyldigheter. Beslut som fastställer att en affärsmetod som utgör en överträdelse bör inte vara beroende av huruvida metoderna användes uppsåtligt eller av oaktsamhet.

(15)  Den godkända enhet som väcker grupptalan i enlighet med detta direktiv bör vara part i målet. Konsumenter som berörs av överträdelsen bör ha tillräckliga möjligheter att dra nytta av adekvat information om relevanta resultat av grupptalan och om hur de kan dra nytta av dem. Förbudsförelägganden som utfärdats enligt detta direktiv bör inte påverka mål där talan väckts av enskilda konsumenter som lidit skada på grund av de metoder som är föremål för förbudsföreläggandet. [Ändr. 10]

(16)  Godkända representativa enheter bör kunna ansöka om åtgärder som syftar till att undanröja fortsatta verkningar av överträdelsen. Dessa åtgärder bör ha formen av ett beslut om gottgörelse som ålägger näringsidkaren att, bland annat, betala ersättning eller erbjuda reparation, byte, avlägsnande, prisavdrag, hävande av avtal eller återbetalning av det erlagda priset, beroende på vad som är lämpligt och i enlighet med nationell lagstiftning. [Ändr. 11]

(17)  Den ersättning som betalats ut till konsumenter som lidit skadat i en masskadesituation bör inte överstiga det belopp som näringsidkaren är skyldig att betala i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning eller unionslagstiftning för att täcka den faktiska skada som konsumenterna har lidit. Det är särskilt angeläget att undvika straffskadestånd som leder till att käranden överkompenseras för sina skador.

(18)  Medlemsstaterna kan bör kräva att godkända representativa enheter tillhandahåller tillräcklig information som underlag för en grupptalan om gottgörelse, inbegripet en beskrivning av den grupp konsumenter som berörs av en överträdelse och de sakfrågor och rättsliga frågor som grupptalan syftar till att klargöra. Den godkända enheten bör inte behöva identifiera alla konsumenter som berörs av en överträdelse för att väcka talan. Vid grupptalan om gottgörelse bör domstolen eller den administrativa myndigheten så tidigt som möjligt i förfarandet kontrollera huruvida saken lämpar sig för väckande av grupptalan, med hänsyn till överträdelsens art och typen av skador som åsamkats de berörda konsumenterna. Anspråken bör särskilt kunna bekräftas och vara enhetliga, och det bör finnas beröringspunkter mellan de begärda åtgärderna, och arrangemangen för tredjepartsfinansiering av den godkända enheten bör vara transparenta och inte påverkas av någon intressekonflikt. Medlemsstaterna bör också säkerställa att domstolen eller den administrativa myndigheten har befogenhet att avvisa uppenbart ogrundade fall så tidigt i förfarandet som möjligt. [Ändr. 12]

(19)  Medlemsstaterna bör ha möjlighet att besluta om huruvida deras domstol eller nationella myndighet vid vilken grupptalan om gottgörelse har väckts i undantagsfall, och i stället för ett beslut om gottgörelse, får utfärda ett fastställelsebeslut om näringsidkarens ansvar gentemot konsumenter som lidit skada av en överträdelse, vilket direkt skulle kunna göras gällande i senare mål eller ärenden där enskilda konsumenter ansöker om gottgörelse. Denna möjlighet bör reserveras för vederbörligen motiverade fall där kvantifieringen av den individuella gottgörelse som ska tilldelas var och en av de konsumenter som berörs av grupptalan är komplicerad och det skulle vara oändamålsenligt att göra denna fördelning inom ramen för grupptalan. Fastställelsebeslut bör inte utfärdas i okomplicerade situationer och i synnerhet inte om de berörda konsumenterna kan identifieras och konsumenterna har lidit en sinsemellan jämförbar skada med avseende på en tidsperiod eller ett köp. På liknande sätt bör fastställelsebeslut inte utfärdas om den förlust som var och en av de enskilda konsumenterna har lidit är så liten att enskilda konsumenter sannolikt inte kommer att söka individuell gottgörelse. Domstolen eller den behöriga nationella myndigheten bör vederbörligen motivera varför man i ett enskilt fall har valt att använda sig av ett fastställelsebeslut i stället för ett beslut om gottgörelse. [Ändr. 13]

(20)  Om konsumenter som berörs av samma affärsmetod kan identifieras och de har lidit en sinsemellan jämförbar skada med avseende på en viss tidsperiod eller ett visst köp, såsom kan vara fallet när det gäller långfristiga konsumentavtal, får domstolen eller den administrativa myndigheten tydligt avgränsa den grupp av konsumenter som berörs av överträdelsen i samband med handläggningen av grupptalan. Domstolen eller den administrativa myndigheten kan särskilt uppmana den näringsidkare som begått överträdelsen att lämna relevant information, såsom uppgifter om de berörda konsumenternas identitet och hur länge affärsmetoden tillämpats. Av ändamålsenlighets- och effektivitetsskäl får medlemsstaterna i dessa fall, i enlighet med sin nationella lagstiftning, överväga att ge konsumenterna möjlighet att använda sig av ett beslut om gottgörelse omedelbart efter det att det har utfärdats, utan att behöva lämna sitt individuella medgivande innan beslutet om gottgörelse utfärdas. [Ändr. 14]

(21)  I fall som rör mindre värden är de flesta konsumenter sannolikt obenägna att vidta åtgärder för att genomdriva sina rättigheter, eftersom de insatser som krävs inte uppvägs av de potentiella fördelarna. Om samma affärsmetod berör ett stort antal konsumenter kan de aggregerade förlusterna vara betydande. I sådana fall kan en domstol eller en myndighet anse att det vore oproportionerligt att fördela medlen tillbaka till de berörda konsumenterna, exempelvis på grund av att det är alltför kostsamt eller opraktiskt. Därför skulle medel som erhållits som gottgörelse genom grupptalan komma till större nytta om de tjänade syftet att skydda konsumenternas kollektiva intressen, varför de bör användas för ett relevant offentligt ändamål, t.ex. en rättshjälpsfond, informationskampanjer eller konsumentrörelser. [Ändr. 15]

(22)  Åtgärder som syftar till att undanröja fortsatta verkningar av överträdelsen kan begäras enbart på grundval av ett slutligt beslut som fastställer att det förekommit en överträdelse av unionsrätten som omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv och som skadar konsumenters kollektiva intressen, vilket inbegriper ett slutligt förbudsföreläggande inom ramen för grupptalan. Framför allt kan åtgärder för att undanröja fortsatta verkningar av överträdelsen sökas på grundval av slutliga beslut som fattats av en domstol eller en administrativ myndighet i samband med verkställighetsåtgärder som regleras i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av den 12 december 2017 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004(7).

(23)  I detta direktiv föreskrivs en processuell mekanism som inte påverkar de regler som fastställer konsumenters materiella rätt till avtalsenlig och utomobligatorisk gottgörelse om deras intressen har skadats genom en överträdelse, såsom rätten till skadestånd, hävning av avtal, återbetalning, utbyte, avlägsnande, reparation eller nedsättning av priset. En grupptalan om gottgörelse enligt detta direktiv bör endast kunna väckas om unionslagstiftningen eller nationell lagstiftning reglerar sådana materiella rättigheter. [Ändr. 16]

(24)  Detta direktiv syftar till en minimiharmonisering och ersätter inte befintliga nationella mekanismer för kollektiv prövning. Med hänsyn till medlemsstaternas rättsliga traditioner överlåts det på dem att avgöra huruvida de ska utforma grupptalan som fastställs i detta direktiv som en del av en befintlig eller framtida mekanism för kollektiv prövning, eller som ett alternativ till dessa mekanismer, under förutsättning att den nationella mekanismen är förenlig med de villkor som fastställs i detta direktiv. Detta direktiv hindrar inte medlemsstaterna från att behålla sin befintliga ram, och det ålägger inte heller medlemsstaterna att ändra den. Medlemsstaterna kommer att ha möjlighet att genomföra bestämmelserna i detta direktiv i sitt eget system för kollektiv prövning eller att genomföra dem i ett separat förfarande. [Ändr. 17]

(25)  Behöriga parter Godkända representativa enheter bör vara fullständigt öppna när det gäller ursprunget till finansieringen av deras verksamhet i allmänhet och beträffande de medel som är avsedda att stödja en viss grupptalan om gottgörelse i syfte att ge domstolarna eller de administrativa myndigheterna möjlighet att bedöma om det kan finnas en intressekonflikt mellan den tredje part som bidragit med finansiering och den godkända enheten och att undvika risken för rättegångsmissbruk samt att bedöma huruvida den tredje part som tillhandahåller finansieringen godkända enheten har tillräckliga resurser för att uppfylla sina ekonomiska åtaganden gentemot den godkända enheten. på bästa sätt företräda de berörda konsumenternas intressen och för att bidra till alla nödvändiga rättegångskostnader om de inte når framgång med sin talan. Den information som den godkända enheten så tidigt som möjligt i förfarandet tillhandahåller den domstol eller den administrativa myndighet som övervakar grupptalan bör göra det möjligt för domstolen eller myndigheten att bedöma huruvida den någon tredje parten part kan påverka processuella beslut som den godkända enheten fattar generellt och inom ramen för grupptalan, däribland om förlikningar, och huruvida den finansierar en grupptalan om gottgörelse mot en svarande som är en konkurrent till finansiären eller mot en svarande som finansiären står i beroendeställning till. Om det konstateras att någon av dessa omständigheter föreligger bör måste domstolen eller den administrativa myndigheten ha befogenhet att ålägga den godkända enheten att avstå från finansieringen i fråga och, vid behov, neka den godkända enheten talerätt i ett enskilt fall. Medlemsstaterna bör förhindra advokatbyråer från att skapa godkända representativa enheter. Indirekt finansiering av talan genom donationer, inbegripet donationer från näringsidkare inom ramen för initiativ för företagens sociala ansvar, ska berättiga till tredjepartsfinansiering under förutsättning att den uppfyller de krav på insyn, oberoende och avsaknad av intressekonflikter som anges i artikel 4 och artikel 7. [Ändr. 18]

(26)  Kollektiv tvistlösning utanför domstol, såsom medling, som syftar till att gottgöra konsumenter som har lidit skada bör främjas såväl innan grupptalan väcks som under alla skeden av grupptalan. [Ändr. 19]

(27)  Medlemsstaterna får föreskriva att en godkänd enhet och en näringsidkare som har nått en förlikning om gottgörelse för konsumenter som påverkats av en påstått olaglig affärsmetod från den näringsidkarens sida gemensamt kan vända sig till en domstol eller en administrativ myndighet och ansöka om att få förlikningen godkänd. En sådan ansökan bör tas upp till prövning av domstolen eller den administrativa myndigheten endast om det inte finns någon annan pågående grupptalan rörande samma affärsmetoder. En behörig domstol eller en administrativ myndighet som godkänner en sådan kollektiv förlikning måste ta hänsyn till alla berörda parters intressen och rättigheter, däribland enskilda konsumenters. Enskilda konsumenter som berörs ska ges möjlighet att godta eller att avstå från att bli bundna av en sådan förlikning. Förlikningar bör vara slutgiltiga och bindande för alla parter. [Ändr. 20]

(28)  Domstolen och den administrativa myndigheten bör ha befogenhet att uppmana den näringsidkare som begått överträdelsen och den godkända enhet som väckte grupptalan att inleda förhandlingar i syfte att nå en förlikning om den gottgörelse som ska tillhandahållas de berörda konsumenterna. Beslutet om huruvida parterna ska uppmanas att lösa en tvist utanför domstol bör ta hänsyn till arten av den överträdelse som talan avser, egenskaperna hos de berörda konsumenterna, den typ av gottgörelse som kan komma att erbjudas, parternas beredvillighet att förlikas och lämpligheten av förfarandet.

(29)  I syfte att underlätta gottgörelse av enskilda konsumenter som begärs på grundval av slutliga fastställelsebeslut om näringsidkarens ansvar gentemot skadelidande konsumenter som utfärdats inom ramen för en grupptalan, bör den domstol eller administrativa myndighet som utfärdade beslutet bemyndigas att uppmana den godkända enheten och näringsidkaren att nå en kollektiv förlikning. [Ändr. 21]

(30)  Förlikningar utanför domstol som nås inom ramen för en grupptalan eller på grundval av ett slutligt fastställelsebeslut bör godkännas av den behöriga domstolen eller den administrativa myndigheten för att säkerställa att de är lagenliga och rättvisa, och därvid bör hänsyn tas till alla berörda parters intressen och rättigheter. Enskilda konsumenter som berörs ska ges möjlighet att godta eller att avstå från att bli bundna av en sådan förlikning. Förlikningen är bindande för alla parter och påverkar inte eventuell ytterligare rätt till gottgörelse som de berörda konsumenterna kan ha enligt unionsrätten eller nationell rätt. [Ändr. 22]

(31)  För att en grupptalan ska nå framgång är det av avgörande betydelse att säkerställa att konsumenterna informeras om den. Konsumenterna bör informeras om en pågående grupptalan, det förhållandet att en näringsidkares affärsmetoder har bedömts som en lagöverträdelse, sina rättigheter efter det att en överträdelse har fastställts och de efterföljande åtgärder som de berörda konsumenterna måste vidta, särskilt för att erhålla gottgörelse. De anseenderelaterade risker som är förknippade med spridningen av information om överträdelsen är också viktiga när det gäller att avskräcka näringsidkare som kränker konsumenters rättigheter.

(32)  För att vara effektiv bör informationen vara adekvat och proportionell i förhållande till omständigheterna i ärendet. Den näringsidkare som begått överträdelsen bör Medlemsstaterna bör säkerställa att domstolen eller den administrativa myndigheten kan kräva att den förlorande parten på lämpligt sätt informera informerar alla berörda konsumenter om slutliga förbudsförelägganden ett slutligt beslut om förbudsföreläggande och beslut om gottgörelse som utfärdas inom ramen för grupptalan samt om och båda parterna i händelse av en eventuell förlikning som godkänts av en domstol eller en administrativ myndighet. Sådan information kan tillhandahållas exempelvis på näringsidkarens webbplats, webbplatsen, , sociala medier, internetbaserade marknadsplatser, eller i dagstidningar, inklusive sådana som distribueras uteslutande med hjälp av elektroniska kommunikationsmedel. Om möjligt bör konsumenterna informeras individuellt, på elektronisk väg eller i pappersform. Denna information bör på begäran tillhandahållas i ett format som är tillgängligt för personer med funktionsnedsättning. Den förlorande parten ska bära kostnaderna för konsumentinformationen. [Ändr. 23]

(32a)   Medlemsstaterna bör uppmuntras att inrätta ett kostnadsfritt nationellt register för grupptalan, vilket ytterligare skulle kunna förstärka insynsskyldigheterna. [Ändr. 24]

(33)  För att främja rättssäkerheten, undvika inkonsekvenser vid tillämpningen av unionsrätten och öka ändamålsenligheten och den processuella effektiviteten vid grupptalan och eventuella uppföljningsåtgärder för att utverka gottgörelse, bör fastställandet av en överträdelse eller icke-överträdelse i ett slutligt beslut, inbegripet ett slutligt förbudsföreläggande enligt detta direktiv, som utfärdats av en administrativ myndighet eller en domstol, inte bli föremål för en ny talan rörande samma överträdelse av samma näringsidkare med avseende på överträdelsens art och dess materiella, personliga, tidsmässiga och territoriella tillämpningsområde, i enlighet med vad som fastställts i detta slutliga beslut. vara bindande för alla parter som har deltagit i grupptalan. Det slutliga beslutet bör inte påverka eventuell ytterligare rätt till gottgörelse som de berörda konsumenterna kan ha enligt unionsrätten eller nationell rätt. Den gottgörelse som erhålls genom förlikningen bör också vara bindande i fall som inbegriper samma affärsmetoder, samma näringsidkare och samma konsument. När talan om åtgärder för att undanröja fortsatta verkningar av överträdelsen, inklusive åtgärder för erhållande av gottgörelse, väcks i en annan medlemsstat än den medlemsstat där ett slutligt beslut om denna överträdelse eller icke-överträdelse har utfärdats, bör detta beslut utgöra en motbevisbar presumtion om bevis för att överträdelsen har eller inte har ägt rum i relaterade fall. Medlemsstaterna ska säkerställa att ett slutligt beslut av en domstol i en medlemsstat om fastställande av huruvida en överträdelse föreligger eller ej med hänsyn till eventuella andra fall där talan väcks vid nationella domstolar i en annan medlemsstat med avseende på samma näringsidkare och samma överträdelse ska anses vara en motbevisbar presumtion. [Ändr. 25].

(34)  Medlemsstaterna bör säkerställa att individuella åtgärder för erhållande av gottgörelse får grunda sig på ett slutligt fastställelsebeslut som utfärdats inom ramen för en grupptalan. Sådana åtgärder bör vara tillgängliga genom skyndsamma och förenklade förfaranden.

(35)  Åtgärder för erhållande av gottgörelse som grundar sig på fastställandet av en överträdelse i ett slutligt förbudsföreläggande eller i ett slutligt fastställelsebeslut avseende näringsidkarens ansvar gentemot de skadelidande konsumenterna enligt detta direktiv bör inte hindras av nationella bestämmelser om preskriptionsfrister. Väckandet av grupptalan bör leda till att preskriptionsfrister för grupptalan för konsumenter som berörs av denna talan skjuts upp eller avbryts. [Ändr. 26]

(36)  Grupptalan om förbudsföreläggande bör handläggas med vederbörlig processeffektivitet. Förbudsförelägganden med interimistisk verkan bör alltid behandlas genom ett påskyndat förfarande för att förhindra att överträdelsen orsakar skada eller ytterligare skada.

(37)  Bevisning är ett viktigt inslag för att fastställa om en viss praxis utgör en lagöverträdelse och om det finns en risk för upprepning, men också när det gäller att ringa in de konsumenter som berörs av en överträdelse, besluta om gottgörelse och på lämpligt sätt informera de konsumenter som berörs av en grupptalan om de pågående förfarandena och det slutliga resultatet av dessa. Förhållanden mellan näringsidkare och konsumenter kännetecknas dock av informationsasymmetri och nödvändiga uppgifter kan innehas enbart av näringsidkaren, vilket gör dem otillgängliga för den godkända enheten. Godkända enheter bör därför ha rätt att vid den behöriga domstolen eller administrativa myndigheten begära att näringsidkaren lägger fram bevis som är av relevans för deras krav eller som behövs för att på lämpligt sätt informera de berörda konsumenterna om grupptalan, utan att de behöver precisera enskilda bevisföremål. Behovet och omfattningen av och proportionaliteten i ett sådant framläggande bör noggrant utvärderas av den domstol eller administrativa myndighet som prövar grupptalan, med beaktande av skyddet av tredje parts legitima intressen och med förbehåll för tillämpliga unionsregler och nationella regler om sekretess.

(38)  För att säkerställa att grupptalan fungerar effektivt bör näringsidkare som begår överträdelser åläggas effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner om de underlåter att iaktta ett slutligt beslut som meddelats inom ramen för grupptalan.

(39)  Med beaktande av att grupptalan syftar till att tillvarata ett allmänintresse genom att skydda konsumenternas kollektiva intressen, bör medlemsstaterna säkerställa att godkända representativa enheter inte hindras från att väcka grupptalan enligt detta direktiv på grund av de kostnader som är förknippade med förfarandena. Med förbehåll för de relevanta villkoren i nationell rätt bör detta dock inte påverka det faktum att en part som förlorar en grupptalan ersätter den vinnande partens nödvändiga rättegångskostnader (principen om att förloraren betalar). Domstolen eller den administrativa myndigheten bör emellertid inte tilldöma den förlorande parten kostnader som är onödiga eller orimligt höga i förhållande till yrkandet. [Ändr. 27]

(39a)   Medlemsstaterna bör säkerställa att resultatbaserade arvoden undviks och att advokaters ersättning och den metod genom vilken den beräknas inte skapar några incitament för åtal som är onödiga i förhållande till konsumenters eller andra berörda parters intressen och som skulle kunna förhindra konsumenter att fullt ut gynnas av grupptalan. De medlemsstater som tillåter resultatbaserade arvoden bör säkerställa att sådana arvoden inte hindrar konsumenterna från att få full ersättning. [Ändr. 28]

(40)  Samarbete och utbyte av information, god praxis och erfarenhet mellan godkända representativa enheter från olika medlemsstater har visat sig vara användbart för att hantera gränsöverskridande överträdelser. Det finns ett behov av att fortsätta och utvidga kapacitetsuppbyggnads- och samarbetsinsatserna till att omfatta ett större antal godkända representativa enheter i hela unionen i syfte att öka användningen av grupptalan vid överträdelser med gränsöverskridande följder. [Ändr. 29]

(41)  För att på ett effektivt sätt ta itu med överträdelser med gränsöverskridande följder bör man säkerställa ömsesidigt erkännande av den rättsliga ställningen för godkända enheter som i en medlemsstat på förhand har utsetts som behöriga att väcka grupptalan i en annan medlemsstat. Vidare bör godkända enheter från olika medlemsstater kunna ansluta sig till en enskild talan inför en enskild domstol, med förbehåll för relevanta regler om behörig domstol. För bästa effektivitet och ändamålsenlighet bör en godkänd enhet kunna väcka grupptalan på vägnar av andra godkända enheter som företräder konsumenter från olika medlemsstater.

(41a)   För att utforska möjligheten att ha ett förfarande på unionsnivå för gränsöverskridande grupptalan bör kommissionen bedöma möjligheten att inrätta en EU-ombudsman för kollektiv prövning. [Ändr. 30]

(42)  Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns framför allt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Detta direktiv bör således tolkas och tillämpas i överensstämmelse med dessa rättigheter och principer, inklusive dem som rör rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol samt rätten till försvar.

(43)  Vad gäller miljölagstiftning tar detta direktiv hänsyn till Uneces konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (nedan kallad Århuskonventionen).

(44)  Målen för detta direktiv, nämligen att inrätta en mekanism för skydd av konsumenters kollektiva intressen för att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå i hela unionen och den inre marknadens funktion, kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås genom åtgärder som vidtas enbart av medlemsstaterna, utan kan snarare, på grund av de gränsöverskridande konsekvenserna av en representativ talan, bättre uppnås på unionsnivå. Unionen får därför anta åtgärder i enlighet med den subsidiaritetsprincip som föreskrivs i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(45)  I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument(8) av den 28 september 2011, har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Lagstiftaren anser att det är motiverat att sådana dokument översänds avseende detta direktiv.

(46)  Regler bör fastställas för detta direktivs tillämplighet i tiden.

(47)  Direktiv 2009/22/EG bör därför upphöra att gälla.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel 1

Syfte, tillämpningsområde och definitioner

Artikel 1

Syfte

1.  I detta direktiv fastställs regler som gör det möjligt för godkända representativa enheter att väcka grupptalan i syfte att skydda konsumenters kollektiva intressen och därmed framför allt uppnå och upprätthålla en hög skyddsnivå och tillgång till rättslig prövning, samtidigt som lämpliga garantier säkerställs för att undvika rättegångsmissbruk. [Ändr. 31]

2.  Detta direktiv ska inte hindra medlemsstaterna från att anta eller behålla bestämmelser som är utformade för att tillerkänna godkända representativa enheter eller alla andra berörda personer ett offentligt organ mer vittgående befogenheter att väcka talan i syfte att skydda konsumenters kollektiva intressen på nationell nivå. Genomförandet av detta direktiv får inte under några omständigheter utgöra grund för att minska konsumentskyddet på områden som omfattas av unionsrätten. [Ändr. 32]

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.  Detta direktiv ska tillämpas på grupptalan som väcks med avseende på näringsidkares kraftigt konsumentpåverkande överträdelser av bestämmelser i den unionslagstiftning som förtecknas i bilaga I och som skadar eller kan skada skyddar konsumenters kollektiva intressen. Det ska vara tillämpligt på inhemska och gränsöverskridande överträdelser, inbegripet i fall där dessa överträdelser har upphört innan grupptalan väcktes eller innan grupptalan har avslutats. [Ändr. 33]

2.  Detta direktiv ska inte påverka regler om avtalsenliga och utomobligatoriska avhjälpande åtgärder som konsumenterna har tillgång till vid sådana överträdelser i enlighet med unionslagstiftning eller nationell lagstiftning.

3.  Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av unionsregler om internationell privaträtt, särskilt sådana regler som rör domstols behörighet, och erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område och regler om tillämplig lag för avtalsförpliktelser och utomobligatoriska förpliktelser, som är tillämpliga på sådan grupptalan som regleras i detta direktiv. [Ändr. 34]

3a.  Detta direktiv påverkar inte andra former av prövningsmekanismer som föreskrivs i nationell lagstiftning. [Ändr. 35]

3b.  Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som har erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt rätten till en rättvis och opartisk rättegång och rätten till ett effektivt rättsmedel. [Ändr. 36]

Artikel 3

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1.   konsument: en fysisk person som handlar för ändamål som faller utanför den egna närings- eller yrkesverksamheten.

(1a)  konsumentorganisation: en grupp som strävar efter att skydda konsumenters intressen från olagliga handlingar eller underlåtenhet av näringsidkare. [Ändr. 37]

2.  näringsidkare: en fysisk eller juridisk person, antingen offentligägd eller privatägd, som handlar i civil egenskap enligt civilrättsliga regler, för ändamål som faller inom ramen för den egna närings- eller yrkesverksamheten, samt varje person som handlar i dennes namn eller på dennes vägnar. [Ändr. 38]

3.  konsumenters kollektiva intressen: ett antal konsumenters eller registrerades, enligt definitionen i förordning (EU) 2016/679 (allmän dataskyddsförordning), intressen. [Ändr. 39]

4.  grupptalan: en talan för skydda konsumenters kollektiva intressen i vilken de berörda konsumenterna inte är parter.

5.  affärsmetoder: varje handling eller underlåtenhet av en näringsidkare.

6.  slutligt beslut: ett beslut av en medlemsstats domstol som inte kan eller inte längre kan överklagas eller ett beslut av en administrativ myndighet som inte längre kan bli föremål för rättslig prövning.

(6a)  konsumentlagstiftning: unionslagstiftning och nationell lagstiftning som har antagits för att skydda konsumenter. [Ändr. 40]

Kapitel 2

Grupptalan

Artikel 4

Godkända representativa enheter [Ändr. 41]

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att grupptalan kan väckas av godkända enheter som på egen begäran har utsetts på förhand av medlemsstaterna för detta ändamål och förts upp i en offentligt tillgänglig förteckning. Medlemsstaterna eller deras domstolar ska inom sitt respektive territorium utse minst en godkänd representativ enhet för grupptalan i den mening som avses i artikel 3.4.

Medlemsstaterna ska utse en enhet som godkänd representativ enhet om den uppfyller alla följande kriterier: [Ändr. 42]

a)  Den är vederbörligen inrättad i enlighet med lagen i en medlemsstat.

b)  Dess stadgar eller andra relevanta styrdokument, och dess fortsatta verksamhet som bland annat inbegriper försvar och skydd av konsumenternas intressen, visar att den har ett berättigat intresse av att säkerställa att unionsrättsliga bestämmelser som omfattas av detta direktiv efterlevs. [Ändr. 43]

c)  Den är av icke vinstdrivande natur.

(ca)  Den agerar på ett sätt som är oberoende från andra enheter och från andra personer än konsumenter som kan ha ett ekonomiskt intresse av resultatet av grupptalan, särskilt från marknadsaktörer. [Ändr. 44]

(cb)  Den har inte finansiella avtal som går utöver ett normalt tjänsteavtal med advokatbyråer som företräder käranden. [Ändr. 45]

(cc)  Den har etablerade interna förfaranden för att förhindra en intressekonflikt mellan den själv och dess finansiärer. [Ändr. 46]

Medlemsstaterna ska föreskriva att de godkända representativa enheterna på lämpligt sätt, såsom på sin webbplats, på ett klart och begripligt språk offentliggör sin finansiering, sin organisations- och ledningsstruktur, sitt syfte och sina arbetsmetoder samt sin verksamhet.

Medlemsstaterna ska regelbundet bedöma huruvida en godkänd representativ enhet fortsätter att uppfylla dessa kriterier. Medlemsstaterna ska säkerställa att den godkända representativa enheten förlorar sin status enligt detta direktiv om den inte längre uppfyller ett eller flera av de kriterier som anges i första stycket.

Medlemsstaterna ska upprätta en förteckning över representativa enheter som uppfyller kriterierna i punkt 1 och göra den tillgänglig för allmänheten. De ska vid behov uppdatera förteckningen och överlämna den till kommissionen.

Kommissionen ska offentliggöra medlemsstaternas förteckning över godkända representativa enheter på en allmänt tillgänglig webbportal. [Ändr. 47]

1a.  Medlemsstaterna får föreskriva att offentliga organ som redan före detta direktivs ikraftträdande har utsetts i enlighet med nationell lagstiftning ska fortsätta att vara berättigade till status som representativ enhet i den mening som avses i denna artikel. [Ändr. 48]

2.  Medlemsstaterna får utse en godkänd enhet på ad hoc-basis att föra en viss grupptalan, på denna enhets egen begäran, under förutsättning att den uppfyller de kriterier som anges i punkt 1. [Ändr. 49]

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att särskilt konsumentorganisationer och oberoende som uppfyller kriterierna i punkt 1 och offentliga organ kan beviljas status som godkänd representativ enhet. Medlemsstaterna får som godkända representativa enheter utse konsumentorganisationer som företräder medlemmar från fler än en medlemsstat. [Ändr. 50]

4.  Medlemsstaterna får fastställa regler som anger vilka godkända enheter som får ansöka om samtliga de åtgärder som avses i artiklarna 5 och 6 och vilka godkända enheter som endast får ansöka om en eller flera av dessa åtgärder. [Ändr. 51]

5.  En godkänd enhets iakttagande av de kriterier som avses i punkt 1 ska inte påverka domstolens eller den administrativa myndighetens rätt skyldighet att pröva huruvida den godkända enhetens syfte motiverar att den väcker talan i ett visst fall i enlighet med artikel artiklarna 4 och 5.1. [Ändr. 52]

Artikel 5

Grupptalan för att skydda konsumenters kollektiva intressen

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att grupptalan kan väckas vid nationella domstolar eller administrativa myndigheter endast av godkända representativa enheter som har utsetts i enlighet med artikel 4.1 och under förutsättning att det finns ett direkt samband mellan enhetens huvudsakliga mål och de unionsrättsligt grundade rättigheter som påstås ha blivit åsidosatta och med avseende på vilka talan väcks.

De godkända representativa enheterna får fritt välja vilket förfarande som helst enligt nationell rätt eller unionsrätt som säkerställer ett högre skydd för konsumenters kollektiva intressen.

Medlemsstaterna ska säkerställa att ingen annan pågående talan har väckts vid en domstol eller administrativ myndighet i en medlemsstat rörande samma affärsmetoder, samma näringsidkare och samma konsumenter. [Ändr. 53]

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att godkända representativa enheter, inklusive offentliga organ som utsetts på förhand, har rätt att väcka grupptalan i syfte att ansöka om följande åtgärder: [Ändr. 54]

(a)  Ett förbudsföreläggande som en interimistisk åtgärd för att få affärsmetoderna olagliga affärsmetoder att upphöra eller, om metoderna ännu inte har använts men ett ibruktagande är nära förestående, förbjuda dessa olagliga affärsmetoder [Ändr. 56].

(b)  Ett förbudsföreläggande som fastställer att affärsmetoderna utgör en lagöverträdelse och som, om nödvändigt, får dessa att upphöra eller, om metoderna ännu inte har använts men ett ibruktagande är nära förestående, förbjuder dessa.

För att kunna ansöka om ett förbudsföreläggande ska godkända representativa enheter inte behöva erhålla medgivande från enskilda berörda konsumenter eller och tillhandahålla bevis för att de berörda konsumenterna har lidit en faktisk förlust eller skada eller för att näringsidkaren haft uppsåt eller visat oaktsamhet. [Ändr. 55]

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att godkända representativa enheter har rätt att väcka grupptalan i syfte att ansöka om åtgärder som undanröjer fortsatta verkningar av överträdelsen. Ansökningar om sådana åtgärder ska grunda sig på ett slutligt beslut som fastställer att en affärsmetod utgör en överträdelse av den unionslagstiftning som förtecknas i bilaga I och att denna överträdelse skadar konsumenters kollektiva intressen, vilket inbegriper sådana slutliga förbudsförelägganden som avses i punkt 2 b. [Ändr. 57]

4.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.4 ska medlemsstaterna säkerställa att godkända enheter kan ansöka om såväl åtgärder för att undanröja fortsatta verkningar av överträdelsen som sådana åtgärder som avses i punkt 2 inom ramen för en och samma grupptalan. [Ändr. 58]

Artikel 5a

Register över mål med kollektiv prövning

1.  Medlemsstaterna får upprätta ett nationellt register för grupptalan, vilket ska vara tillgängligt kostnadsfritt för intresserade personer genom elektroniska medel och/eller på annat sätt.

2.  Webbplatser som offentliggör registren ska ge tillgång till omfattande och objektiv information om de tillgängliga metoderna för att erhålla ersättning, även metoder utanför domstol, samt pågående grupptalan.

3.  De nationella registren ska vara sammankopplade. Artikel 35 i förordning (EU) 2017/2394 ska tillämpas. [Ändr. 59]

Artikel 6

Åtgärder för gottgörelse

1.  Vid tillämpningen av artikel 5.3 ska medlemsstaterna säkerställa att godkända representativa enheter får väcka grupptalan för att erhålla ett beslut om gottgörelse, varigenom näringsidkaren åläggs att bland annat betala ersättning eller erbjuda reparation, utbyte, prisavdrag, hävning av avtal eller återbetalning av erlagt pris, beroende på vad som är lämpligt. En medlemsstat får eller får inte kräva att de enskilda konsumenterna lämnar sitt medgivande innan ett fastställelsebeslut fattas eller ett beslut om gottgörelse utfärdas. [Ändr. 60]

Om en medlemsstat inte kräver att den enskilda konsumenten lämnar sitt medgivande till att ansluta sig till grupptalan ska denna medlemsstat ändå tillåta att personer som inte har sin hemvist i den medlemsstat där talan väcks deltar i grupptalan, om de uttryckligen har lämnat sitt medgivande till att ansluta sig till grupptalan inom den tillämpliga tidsfristen. [Ändr. 61]

Den godkända representativa enheten ska lämna tillräcklig all nödvändig information till stöd för talan, i enlighet med vad som krävs enligt nationell lagstiftning, inbegripet en redogörelse för de konsumenter som berörs av åtgärden och de sakfrågor och rättsliga frågor som behöver lösas. [Ändr. 62]

2.  Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna bemyndiga en domstol eller en administrativ myndighet att i stället för ett beslut om gottgörelse utfärda ett fastställelsebeslut rörande näringsidkarens ansvar gentemot de konsumenter som lidit skada av en överträdelse av unionslagstiftning som förtecknas i bilaga I i sådana vederbörligen motiverade fall där kvantifieringen av den individuella gottgörelsen kompliceras av karaktären på den individuella skada som konsumenterna lidit. [Ändr. 63]

3.  Punkt 2 ska inte tillämpas i följande fall:

a)  Konsumenter som berörs av överträdelsen är identifierbara och har lidit sinsemellan jämförbar skada som orsakats av samma affärsmetoder i samband med en viss tidsperiod eller ett visst köp. I sådana fall ska kravet på medgivande från de enskilda konsumenterna inte utgöra ett villkor för att väcka talan. Gottgörelsen ska riktas till de berörda konsumenterna.

b)  Konsumenter har lidit skada motsvarande ett mindre belopp och det vore oproportionerligt att fördela gottgörelsen till dem. I sådana fall ska medlemsstaterna säkerställa att det inte krävs samtycke från de enskilda berörda konsumenterna. Gottgörelsen ska fördelas till ett offentligt ändamål som tjänar konsumenters kollektiva intressen. [Ändr. 64]

4.  Gottgörelse som erhålls genom ett slutligt beslut i enlighet med punkterna 1, 2 och 3 punkt 1 ska inte påverka eventuell ytterligare rätt till gottgörelse som de berörda konsumenterna kan ha enligt unionsrätten eller nationell rätt. Principen om res judicata ska respekteras vid tillämpningen av denna bestämmelse. [Ändr. 65]

4a.  Syftet med åtgärderna för gottgörelse är att ge de berörda konsumenterna full ersättning för sin förlust. Om det återstår ett belopp som ingen har gjort anspråk på efter ersättningen, ska en domstol besluta vem som ska motta detta återstående belopp som ingen gjort anspråk på. Detta belopp som ingen har gjort anspråk på ska inte gå till den godkända representativa enheten eller till näringsidkaren.▌ [Ändr. 66]

4b.  I synnerhet straffskadestånd som leder till att käranden överkompenseras för sina skador ska vara förbjuden. Till exempel ska den ersättning som betalas ut till konsumenter som lidit kollektiv skada inte överstiga det belopp som näringsidkaren är skyldig att betala i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning eller unionslagstiftning för att täcka den faktiska skada som de enskilda konsumenterna har lidit. [Ändr. 67]

Artikel 7

Finansiering

1.  En godkänd representativ enhet som ansöker om ett beslut om gottgörelse i enlighet med artikel 6.1 ska i ett tidigt skede av förfarandet ange källan som möjligt till domstolen eller den administrativa myndigheten överlämna en fullständig ekonomisk översikt, med en förteckning av alla källor till de medel som används för dess verksamhet i allmänhet och till de medel som används för att bekosta talan för att visa att det inte föreligger någon intressekonflikt. Den ska visa att den har tillräckliga ekonomiska resurser för att kunna företräda de berörda konsumenternas intressen och för att täcka de kostnader som kan uppstå om de inte når framgång med sin talan. [Ändr. 69]

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att det i fall där en grupptalan finansieras av en tredje part är förbjudet för den tredje parten att Grupptalan kan förklaras otillåtlig av den nationella domstolen om den fastställer att den tredje partens finansiering skulle [Ändr. 70]

a)  påverka beslut som fattas av den godkända representativa enheten i samband med grupptalan, inbegripet med avseende på väckande av grupptalan och beslut om förlikningar, [Ändr. 71]

b)  tillhandahålla finansiering av en kollektiv talan mot en svarande som är en konkurrent till finansiären eller mot en svarande som finansiären är beroende av.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att domstolar och administrativa myndigheter har befogenhet att pröva den frånvaro av intressekonflikt som avses i punkt 1 och de omständigheter som avses i punkt 2 och att kräva att den godkända enheten vägrar att ta emot finansieringen i fråga och, vid behov, neka den godkända enheten talerätt i ett enskilt fall. i samband med bedömningen av grupptalans tillåtlighet och i ett senare skede i domstolsförfarandet om omständigheterna visar sig först då. [Ändr. 72]

3a.  Medlemsstaterna ska säkerställa att domstolen eller den administrativa myndigheten har befogenhet att avvisa uppenbart ogrundade fall så tidigt i förfarandet som möjligt. [Ändr. 73]

Artikel 7a

Principen om att förloraren betalar

Medlemsstaterna ska säkerställa att den part som förlorar en kollektiv talan om gottgörelse ersätter den vinnande partens rättegångskostnader, med förbehåll för villkoren i nationell rätt. Domstolen eller den administrativa myndigheten ska dock inte tilldöma den förlorande parten kostnader som är onödiga eller orimligt höga i förhållande till yrkandet. [Ändr. 74]

Artikel 8

Förlikningar

1.  Medlemsstaterna får föreskriva att en godkänd representativ enhet och en näringsidkare som har nått en förlikning om gottgörelse för konsumenter som påverkats av en påstått olaglig affärsmetod från den näringsidkarens sida gemensamt kan vända sig till en domstol eller en administrativ myndighet och ansöka om att få förlikningen godkänd. En sådan ansökan bör tas upp till prövning av domstolen eller den administrativa myndigheten endast om det inte finns någon annan pågående grupptalan vid en domstol eller administrativ myndighet i samma medlemsstat med avseende på samma näringsidkare och samma affärsmetod. [Ändr. 75]

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att domstolen eller den administrativa myndigheten vid varje tidpunkt inom ramen för en grupptalan får uppmana den godkända enheten och svaranden, efter att ha hört dem, att nå förlikning med avseende på frågan om gottgörelse inom en rimlig tidsfrist.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att den domstol eller den administrativa myndighet som utfärdade det slutliga fastställelsebeslut som avses i artikel 6.2 har befogenhet att uppmana parterna i grupptalan att inom en rimlig tidsfrist nå förlikning när det gäller den gottgörelse som konsumenterna ska erhålla på grundval av detta slutliga beslut.

4.  En förlikning som avses i punkterna 1, 2 och 3 ska granskas av domstolen eller den administrativa myndigheten. Domstolen eller den administrativa myndigheten ska bedöma huruvida förlikningen är lagenlig och rättvis, med hänsyn till alla parters intressen, inbegripet de berörda konsumenternas.

5.  Om en förlikning som avses i punkt 2 inte nås inom de fastställda tidsfristerna eller om en förlikning som nås inte godkänns, ska domstolen eller den administrativa myndigheten fortsätta grupptalan.

6.  Enskilda konsumenter som berörs ska ges möjlighet att godta eller avstå från att bli bundna av förlikningar som avses i punkterna 1, 2 och 3. Gottgörelse som erhålls genom en godkänd förlikning i enlighet med punkt 4 ska vara bindande för alla parter och ska inte påverka eventuell ytterligare rätt till gottgörelse som de berörda konsumenterna kan ha enligt unionsrätten eller nationell rätt. [Ändr. 76]

Artikel 9

Information om grupptalan

-1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de representativa enheterna

a)  informerar konsumenterna om den påstådda kränkningen av rättigheter som beviljas enligt unionsrätten och avsikten att ansöka om ett förbudsföreläggande eller väcka talan om skadestånd,

b)  redan i förväg förklarar för de berörda konsumenterna att det är möjligt att ansluta sig till talan för att säkerställa att relevanta handlingar och annan information som krävs för talan bevaras,

c)  i relevanta fall informerar om senare steg och de potentiella rättsliga konsekvenserna. [Ändr. 77]

1.  Om en förlikning eller ett slutligt beslut gynnar konsumenter som kanske inte känner till det ska medlemsstaterna ska säkerställa att domstolen eller den administrativa myndigheten ålägger den förlorande parten eller båda parterna näringsidkare som har begått överträdelsen att på egen bekostnad informera de berörda konsumenterna om de slutliga beslut som föreskriver åtgärder som avses i artiklarna 5 och 6, och om godkända förlikningar som avses i artikel 8, vilket ska ske på lämpligt sätt med hänsyn till omständigheterna i ärendet och inom angivna tidsfrister. inklusive, när så är lämpligt, genom individuellt meddelande till alla berörda konsumenter. Medlemsstaterna får föreskriva att informationsskyldigheten kan fullgöras genom en allmänt tillgänglig och lättåtkomlig webbplats. [Ändr. 78]

1a.  Den förlorande parten ska betala kostnaderna för konsumentinformation i enlighet med den princip som fastställs i artikel 7. [Ändr. 79]

2.  Den information som avses i punkt 1 ska innefatta en förklaring på begripligt språk av föremålet för grupptalan, dess rättsliga följder och, i förekommande fall, de efterföljande steg som de berörda konsumenterna ska vidta. Formerna och tidsramen för informationen ska utformas i samförstånd med domstolen eller den administrativa myndigheten. [Ändr. 80]

2a.  Medlemsstaterna ska säkerställa att allmänheten får tillgång till information på ett lättillgängligt sätt om en kommande, pågående eller avslutad kollektiv talan, bland annat via medier och på nätet genom en offentlig webbplats när en domstol har beslutat att målet är tillåtligt. [Ändr. 81]

2b.  Medlemsstaterna ska säkerställa att offentliga kommunikationer av godkända enheter om anspråk är faktabaserade och tar hänsyn till både konsumenternas rätt att få information och svarandenas anseenderelaterade rättigheter och rätt till affärshemligheter. [Ändr. 82]

Artikel 10

Verkningar av slutliga beslut

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att en överträdelse som skadar konsumenters kollektiva intressen i enlighet med vad som fastställts ett slutligt beslut av en administrativ myndighet eller en domstol, inbegripet ett slutligt förbudsföreläggande som avses i artikel 5.2 b, anses på ett obestridligt sätt fastställa att överträdelsen betraktas som bevis för att överträdelsen har eller inte har ägt rum, med hänsyn till eventuella andra fall där talan väcks vid nationella domstolar med avseende på samma näringsidkare och samma överträdelse. omständigheter, förutsatt att de berörda konsumenterna inte kan ersättas två gånger för samma skada. [Ändr. 83]

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ett slutligt beslut som avses i punkt 1, vilket fattats i en annan medlemsstat, av de egna nationella domstolarna eller administrativa myndigheterna anses som en motbevisbar presumtion om betraktas åtminstone som bevisning för att en överträdelse har ägt rum. [Ändr. 84]

2a.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ett slutligt beslut av en domstol i en medlemsstat om fastställande av huruvida en överträdelse föreligger eller ej med hänsyn till eventuella andra fall där talan väcks vid nationella domstolar i en annan medlemsstat med avseende på samma näringsidkare och samma överträdelse ska anses vara en motbevisbar presumtion. [Ändr. 85]

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ett slutligt fastställelsebeslut som avses i artikel 6.2 anses på ett obestridligt sätt fastställa ansvar för näringsidkaren gentemot konsumenter som har lidit skada av en överträdelse med hänsyn till eventuella andra fall där talan väcks vid nationella domstolar med avseende på samma näringsidkare och samma överträdelse. Medlemsstaterna ska säkerställa att talan om gottgörelse som väcks av enskilda konsumenter kan föras genom skyndsamma och förenklade förfaranden. uppmuntras att skapa en databas som innehåller alla slutliga beslut om talan om gottgörelse som kan underlätta andra åtgärder för gottgörelse och att dela med sig av sin bästa praxis på detta område. [Ändr. 86]

Artikel 11

Avbrytande av preskriptionsfrist

Medlemsstaterna I enlighet med nationell lagstiftning ska medlemsstaterna säkerställa att väckandet det väckande av en grupptalan som avses i artiklarna 5 och 6 innebär ska innebära att preskriptionsfrister som gäller för eventuell talan om gottgörelse för de berörda individerna konsumenterna skjuts upp eller avbryts, om rättigheterna i fråga omfattas av en preskriptionsfrist enligt unionslagstiftning eller nationell lagstiftning. [Ändr. 87]

Artikel 12

Processeffektivitet

1.  Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att grupptalan som avses i artiklarna 5 och 6 handläggs med vederbörlig skyndsamhet.

2.  Grupptalan om förbudsföreläggande i form av en interimistisk åtgärd som avses i artikel 5.2 a ska handläggas genom ett påskyndat förfarande.

Artikel 13

Bevisning

Medlemsstaterna ska säkerställa att domstolen eller den administrativa myndigheten, i enlighet med nationella processrättsliga regler och på begäran av en godkänd enhet av parterna som har lagt fram skäligen tillgängliga omständigheter och tillräckliga bevis som är tillräckliga och en materiell förklaring för att ligga till grund för grupptalan stödja sina åsikter och dessutom har åberopat ytterligare specifik och tydligt definierad bevisning som svaranden den andra parten kontrollerar, får besluta att sådan bevisning ska läggas fram av svaranden, denna part så snävt som möjligt på grundval av rimligen tillgängliga omständigheter, om inte annat följer av tillämpliga unionsregler och nationella regler om sekretess. Beslutet måste vara adekvat och proportionellt i respektive fall och får inte skapa en obalans mellan de båda inblandade parterna. [Ändr. 88]

Medlemsstaterna ska säkerställa att domstolarna begränsar framläggandet av bevisning till vad som är proportionellt. För att avgöra om en begäran om framläggande som görs av en representativ enhet är proportionell, ska domstolen beakta alla berörda parters berättigade intresse, nämligen i vilken utsträckning begäran om framläggande av bevisning stöds av tillgängliga omständigheter och bevis och om den bevisning som enligt begäran ska läggas fram innehåller konfidentiell information. [Ändr. 89]

Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella domstolar är behöriga att utfärda ett föreläggande om framläggande av bevisning som innehåller information, om de anser att detta är relevant för skadeståndstalan. [Ändr. 90]

Artikel 14

Sanktioner

1.  Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för underlåtenhet att följa slutliga beslut som meddelats inom ramen för en grupptalan och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de genomförs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att påföljderna bland annat kan ha formen av böter. [Ändr. 91]

3.  Vid beslut om fördelningen av intäkter från sanktionerna böterna ska medlemsstaterna beakta konsumenternas de kollektiva intressen intressena. Medlemsstaterna får besluta om att dessa intäkter ska avsättas i en fond som skapas för att finansiera grupptalan. [Ändr. 92]

4.  Medlemsstaterna ska anmäla de bestämmelser som avses i punkt 1 till kommissionen senast den [datum för införlivande av detta direktiv], och alla senare ändringar som påverkar dem så snart som möjligt.

Artikel 15

Bistånd till godkända representativa enheter [Ändr. 93]

1.  Medlemsstaterna ska i överensstämmelse med artikel 7 uppmuntras att säkerställa att godkända representativa enheter har tillräckliga tillgängliga medel för grupptalan. De ska vidta nödvändiga åtgärder för att underlätta tillgången till rättslig prövning och säkerställa att kostnaderna för grupptalan inte utgör ett ekonomiskt hinder för godkända enheter att på ett effektivt sätt utöva rätten att ansöka om de åtgärder som avses i artiklarna 5 och 6, till exempel genom att begränsa tillämpliga domsstolsavgifter eller administrativa avgifter, ge dem tillgång till rättshjälp vid behov eller bevilja dem offentliga medel för detta ändamål. [Ändr. 94]

1a.  Medlemsstaterna ska tillhandahålla strukturellt stöd till enheter som fungerar som godkända enheter inom ramen för detta direktiv. [Ändr. 95]

2.  Medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att i fall där godkända enheter är skyldiga att informera berörda konsumenter om en pågående grupptalan, kan de relaterade kostnaderna återkrävas från näringsidkaren om talan bifalls.

3.  Medlemsstaterna och kommissionen ska stödja och underlätta samarbetet mellan godkända enheter samt utbytet och spridningen av deras bästa praxis och erfarenheter när det gäller att komma till rätta med gränsöverskridande och inhemska överträdelser.

Artikel 15a

Juridiskt ombud och arvoden

Medlemsstaterna ska säkerställa att advokaternas arvode och metoden för beräkning av detta inte skapar incitament att driva tvister som är onödiga med hänsyn till någon av parternas intresse. Medlemsstaterna ska särskilt förbjuda resultatbaserade arvoden. [Ändr. 96]

Artikel 16

Gränsöverskridande grupptalan

1.  Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att varje godkänd enhet som har utsetts på förhand i en medlemsstat i enlighet med artikel 4.1 får ge in en ansökan till domstolarna eller de administrativa myndigheterna i en annan medlemsstat efter uppvisande av den allmänt tillgängliga förteckning som avses i den artikeln. Domstolarna eller de administrativa myndigheterna ska godta denna förteckning som bevis på får se över den godkända representativa enhetens talerätt utan att det påverkar deras rätt att pröva om den godkända representativa enhetens syfte berättigar att den vidtar åtgärder i ett visst fall. [Ändr. 97]

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att i de fall då överträdelsen påverkar eller sannolikt kommer att påverka konsumenter från olika medlemsstater får grupptalan väckas vid den behöriga domstolen eller administrativa myndigheten i en medlemsstat av flera godkända enheter från olika medlemsstater som agerar gemensamt eller som företräds av en enda godkänd enhet, i syfte att skydda kollektiva intressen för konsumenter från olika medlemsstater.

2a.  En medlemsstat där kollektiv prövning äger rum kan kräva ett medgivande från konsumenter som är bosatta i denna medlemsstat och ska kräva ett medgivande från enskilda konsumenter som är baserade i en annan medlemsstat när talan är gränsöverskridande. Under sådana omständigheter ska en konsoliderad förteckning över alla konsumenter från andra medlemsstater som har gett ett sådant medgivande lämnas till domstolen eller den administrativa myndigheten och svaranden när en talan inleds. [Ändr. 98]

3.  Vad gäller gränsöverskridande grupptalan ska medlemsstaterna till kommissionen meddela en förteckning över de godkända enheter som utsetts på förhand, utan att detta påverkar de rättigheter som beviljats andra enheter enligt nationell lagstiftning. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om dessa godkända enheters namn och syfte. Kommissionen ska offentliggöra denna information och hålla den uppdaterad.

4.  Om en medlemsstat, kommissionen eller näringsidkaren kommissionen väcker frågor om huruvida en godkänd representativ enhet uppfyller de kriterier som fastställs i artikel 4.1, ska den medlemsstat som utsåg enheten i fråga undersöka saken och, i förekommande fall, återkalla godkännandet om ett eller flera av kriterierna inte är uppfyllda. [Ändr. 99]

Artikel 16a

Offentligt register

Medlemsstaterna ska säkerställa att de relevanta nationella behöriga myndigheterna inrättar ett allmänt tillgängligt register över olagliga handlingar som har varit föremål för förbudsförelägganden i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv. [Ändr. 100]

Kapitel 3

Slutbestämmelser

Artikel 17

Upphävande

Direktiv 2009/22/EU ska upphöra att gälla med verkan från och med den [datum för tillämpning av detta direktiv], utan att det påverkar tillämpningen av artikel 20.2.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.

Artikel 18

Övervakning och utvärdering

1.  Tidigast fem år efter den dag då detta direktiv började tillämpas ska kommissionen genomföra en utvärdering av detta direktiv och lägga fram en rapport om de viktigaste resultaten för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Utvärderingen ska genomföras enligt kommissionens riktlinjer om bättre lagstiftning. I rapporten ska kommissionen särskilt bedöma direktivets tillämpningsområde såsom det fastställs i artikel 2 och i bilaga I.

2.  Senast ett år efter ikraftträdandet av detta direktiv ska kommissionen bedöma huruvida reglerna om flyg- och tågpassagerares rättigheter erbjuder en skyddsnivå för konsumenträttigheter som är jämförbar med den som föreskrivs i detta direktiv. Om så är fallet, har kommissionen för avsikt att lägga fram lämpliga förslag, vilka bland annat kan bestå i att lyfta ut de rättsakter som avses i punkterna 10 och 15 i bilaga I från detta direktivs tillämpningsområde, såsom detta definieras i artikel 2. [Ändr. 101]

3.  Medlemsstaterna ska en gång om året, och första gången senast fyra år efter den dag då detta direktiv började tillämpas, förse kommissionen med följande information som behövs för utarbetandet av den rapport som avses i punkt 1:

a)  Antalet fall av grupptalan som i enlighet med detta direktiv har väckts vid administrativa och rättsliga myndigheter.

b)  Typ av godkänd enhet som har väckt talan.

c)  Typ av överträdelse som behandlats inom ramen för dessa fall av grupptalan, parterna i dessa förfaranden och den ekonomiska sektor som berörs.

d)  Förfarandets längd, från talans väckande och fram till antagandet av slutliga beslut om förbudsföreläggande som avses i artikel 5, beslut om gottgörelse eller fastställelsebeslut som avses i artikel 6 eller slutligt godkännande av förlikningar som avses i artikel 8.

e)  Utfallet av fallen av grupptalan.

f)  Antal godkända enheter som deltar i den mekanism för samarbete och utbyte av bästa praxis som avses i artikel 15.3.

Artikel 18a

Översyn

Utan att det påverkar artikel 16 ska kommissionen bedöma om en gränsöverskridande grupptalan bäst kan hanteras på unionsnivå genom inrättande av en EU-ombudsman för kollektiv prövning. Senast tre år efter detta direktivs ikraftträdande ska kommissionen upprätta en rapport i detta avseende och lämna den till Europaparlamentet och rådet, när så är lämpligt tillsammans med ett relevant förslag. [Ändr. 102]

Artikel 19

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska senast den [18 månader från dagen för ikraftträdandet av detta direktiv] anta och offentliggöra de lagar och författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

Medlemsstaterna ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den [6 månader efter införlivandefristens utgång].

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 20

Övergångsbestämmelser

1.  Medlemsstaterna ska tillämpa de bestämmelser i lagar, förordningar och administrativa bestämmelser som införlivar detta direktiv på överträdelser som inleddes efter [dagen för detta direktivs tillämpning].

2.  Medlemsstaterna ska tillämpa de bestämmelser i lagar, förordningar och administrativa bestämmelser som införlivar direktiv 2009/22/EG på överträdelser som inleddes före [dagen för detta direktivs tillämpning].

Artikel 21

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 22

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

FÖRTECKNING ÖVER DE BESTÄMMELSER I UNIONSLAGSTIFTNINGEN SOM AVSES I ARTIKEL 2.1

1.  Rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister (EGT L 210, 7.8.1985, s. 29)(9).

2.  Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 21.4.1993, s. 29).

3.  Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG av den 16 februari 1998 om konsumentskydd i samband med prismärkning av varor som erbjuds konsumenter (EGT L 80, 18.3.1998, s. 27).

4.  Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier (EGT L 171, 7.7.1999, s. 12).

5.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt den elektroniska handeln, på den inre marknaden (”direktiv om elektronisk handel”) (EGT L 178, 17.7.2000, s. 1).

6.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel: artiklarna 86–100 (EGT L 311, 28.11.2001, s. 67).

7.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (EGT L 108, 24.4.2002, s. 51).

8.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37). artikel 13.

9.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter (EGT L 271, 9.10.2002, s. 16).

10.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 17.2.2004, s. 1).

11.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden (EUT L 149, 11.6.2005, s. 22).

12.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2006 av den 5 juli 2006 om rättigheter i samband med flygresor för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet (EUT L 204, 26.7.2006, s. 1).

13.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam (EUT L 376, 27.12.2006, s. 21): artiklarna 1, 2 c och 4–8.

14.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 27.12.2006, s. 36).

15.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer (EUT L 315, 3.12.2007, s. 14).

16.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 22.5.2008, s. 66).

17.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen (omarbetning) (EUT L 293, 31.10.2008, s. 3). artiklarna 22, 23 och 24.

18.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1).

19.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/122/EG av den 14 januari 2009 om konsumentskydd vid vissa aspekter av avtal om tidsdelat boende, långfristiga semesterprodukter, återförsäljning och byte (EUT L 33, 3.2.2009, s. 10).

20.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55).

21.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94).

22.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).

23.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009 av den 16 september 2009 om gränsöverskridande betalningar i gemenskapen och om upphävande av förordning (EG) nr 2560/2001 (EUT L 266, 9.10.2009, s. 11).

24.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, 10.10.2009, s. 7).

25.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (EUT L 285, 31.10.2009, s. 10).

26.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar (EUT L 342, 22.12.2009, s. 46).

27.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1). artiklarna 183, 184, 185 och 186.

28.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster) (EUT L 95, 15.4.2010, s. 1): artiklarna 9, 10, 11 och 19–26.

29.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda (EUT L 153, 18.6.2010, s. 13).

30.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010 av den 25 november 2009 om ett EU-miljömärke (EUT L 27, 30.1.2010, s. 1).

31.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1177/2010 av den 24 november 2010 om passagerares rättigheter vid resor till sjöss och på inre vattenvägar och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 334, 17.12.2010, s. 1).

32.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 181/2011 av den 16 februari 2011 om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 55, 28.2.2011, s. 1).

33.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (EUT L 88, 4.4.2011, s. 45).

34.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1).

35.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 22.11.2011, s. 64).

36.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 22.11.2011, s. 18).

37.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 (EUT L 94, 30.3.2012, s. 22).

38.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 531/2012 av den 13 juni 2012 om roaming i allmänna mobilnät i unionen (EUT L 172, 30.6.2012, s. 10).

39.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (EUT L 315, 14.11.2012, s. 1).

40.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU av den 21 maj 2013 om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister (EUT L 165, 18.6.2013, s 63): artikel 13.

41.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 524/2013 av den 21 maj 2013 om tvistlösning online vid konsumenttvister (EUT L 165, 18.6.2013, s. 1): artikel 14.

42.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder (EUT L 115, 25.4.2013, s. 1).

43.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande (EUT L 115, 25.4.2013, s. 18).

44.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/ЕU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 60, 28.2.2014, s. 34): artiklarna 10, 11, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 21, 22 och 23, kapitel 10 samt bilagorna I och II.

45.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).

46.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/92/EU av den 23 juli 2014 om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner (EUT L 257, 28.8.2014, s. 214): artiklarna 3–18 och 20.2.

47.  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302 av den 25 november 2015 om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG (EUT L 326, 11.12.2015, s. 1).

48.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014 av den 26 november 2014 om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priip-produkter) (EUT L 352, 9.12.2014, s. 1).

49.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 av den 29 april 2015 om europeiska långsiktiga investeringsfonder (EUT L 123, 19.5.2015, s. 98).

50.  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG, 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 23.12.2015, s. 35).

51.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 av den 25 november 2015 om åtgärder rörande en öppen internetanslutning och om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och förordning (EU) nr 531/2012 om roaming i allmänna mobilnät i unionen (EUT L 310, 26.11.2015, s. 1).

52.  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 av den 20 januari 2016 om försäkringsdistribution (omarbetning) (EUT L 26, 2.2.2016, s. 19).

53.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

54.  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L 354, 23.12.2016, s. 37).

55.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1128 av den 14 juni 2017 om gränsöverskridande portabilitet för innehållstjänster online på den inre marknaden (EUT L 168, 30.6.2017, s. 1).

56.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG (EUT L 168, 30.6.2017, s. 12).

57.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131 av den 14 juni 2017 om penningmarknadsfonder (EUT L 169, 30.6.2017, s. 8).

58.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU (EUT L 198, 28.7.2017, s. 1).

59.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/302 av den 28 februari 2018 om åtgärder mot omotiverad geoblockering och andra former av diskriminering på grund av kunders nationalitet, bosättningsort eller etableringsort på den inre marknaden och om ändring av förordningarna (EG) nr 2006/2004 och (EU) 2017/2394 samt direktiv 2009/22/EG (EUT L 60, 2.3.2018, s 1).

(59a)   Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet (EGT L 11, 15.1.2002, s. 4). [Ändr. 103]

(59b)   Europarlamentets och rådets direktiv 2014/35/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av elektrisk utrustning (EUT L 96, 29.3.2014, s. 357). [Ändr. 104]

(59c)   Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet. [Ändr. 105]

(59d)   Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/31/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av icke-automatiska vågar (EUT L 96, 29.3.2014, s. 107). [Ändr. 106]

(59e)   Rådets förordning (EEG) nr 2136/89 av den 21 juni 1989 om gemensamma marknadsnormer för konserverade sardiner och handelsbeteckningar för konserverade sardiner och konserverade produkter av sardintyp. [Ändr. 107]

(59f)   Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005. [Ändr. 108]

BILAGA II

JÄMFÖRELSETABELL

Direktiv 2009/22/EG

Detta direktiv

Artikel 1.1

Artikel 1.1

Artikel 1.2

Artikel 2.1

-

Artikel 2.2

-

Artikel 3

Artikel 2.1

Artikel 5.1

Artikel 2.1 a

Artikel 5.2 a och b

Artikel 12

-

Artikel 5.2 andra stycket

Artikel 2.1 b

Artikel 5.3

Artikel 9

Artikel 2.1 c

Artikel 14

Artikel 2.2

Artikel 2.3

Artikel 3

Artikel 4.1 – 4.3

-

Artikel 4.4

-

Artikel 4.5

-

Artikel 5.4

-

Artikel 6

-

Artikel 7

—  

Artikel 8

-

Artikel 10

-

Artikel 11

-

Artikel 13

-

Artikel 15

Artikel 4

Artikel 16

Artikel 5

-

Artikel 6

Artikel 18

Artikel 7

Artikel 1.2

Artikel 8

Artikel 19

Artikel 9

Artikel 17

-

Artikel 20

Artikel 10

Artikel 21

Artikel 11

Artikel 22

(1) EUT C 440, 6.12.2018, s. 66.
(2) EUT C 461, 21.12.2018, s. 232.
(3) EUT C 440, 6.12.2018, s. 66.
(4) EUT C 461, 21.12.2018, s. 232.
(5) Europaparlamentets ståndpunkt av den 26 mars 2019.
(6) EUT L 110, 1.5.2009, s. 30.
(7)EUT L 345, 27.12.2017.
(8)EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.
(9)Detta direktiv ändrades genom Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/34/EG av den 10 maj 1999 om ändring av rådets direktiv 85/374/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister (EGT L 141, 4.6.1999, s. 20).


Protokoll till Europa-Medelhavsavtalet mellan EU och Israel (Kroatiens anslutning) ***
PDF 112kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens och dess medlemsstaters vägnar, av ett protokoll till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Staten Israel, å andra sidan, med anledning av Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (09547/2018 – C8-0021/2019 – 2018/0080(NLE))
P8_TA(2019)0223A8-0164/2019

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (09547/2018),

–  med beaktande av utkastet till protokoll till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Staten Israel, å andra sidan, med anledning av anslutningen av Republiken Kroatien till Europeiska unionen (09548/2018),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 217 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0021/2019),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A8-0164/2019).

1.  Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Staten Israel.


Övergripande avtal mellan EU och Uzbekistan
PDF 168kWORD 52k
Europaparlamentets rekommendation av den 26 mars 2019 till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om det nya övergripande avtalet mellan EU och Uzbekistan (2018/2236(INI))
P8_TA(2019)0224A8-0149/2019

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–  med beaktande av artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget),

–  med beaktande av rådets beslut (EU) 2018/... av den 16 juli 2018 om bemyndigande för Europeiska kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att på Europeiska unionens vägnar inleda och föra förhandlingar om de bestämmelser i ett övergripande avtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Uzbekistan, å andra sidan, som omfattas av unionens behörighet (10336/18),

—  med beaktande av beslutet av den 16 juli 2018 av företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om bemyndigande för Europeiska kommissionen att, på medlemsstaternas vägnar, inleda och föra förhandlingar om de bestämmelser i ett övergripande avtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Uzbekistan, å andra sidan, som omfattas av medlemsstaternas behörighet (10337/18),

—  med beaktande av rådets förhandlingsdirektiv av den 16 juli 2018 (10601/18 EU Restricted), som översändes till parlamentet den 6 augusti 2018,

—  med beaktande av det befintliga partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Republiken Uzbekistan, som trädde i kraft 1999,

—  med beaktande av det samförståndsavtal mellan EU och Uzbekistan om energi som undertecknades i januari 2011,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer), som antogs av rådet 2013,

—  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 14 december 2016 om utkastet till rådets beslut om ingående av ett protokoll till avtalet om partnerskap och samarbete som upprättar ett partnerskap mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Uzbekistan, å andra sidan, vilket utvidgar bestämmelserna i partnerskaps- och samarbetsavtalet till att omfatta bilateral handel med textilprodukter, med hänsyn till att det bilaterala avtalet om handel med textilprodukter löper ut(1),

—  med beaktande av sin resolution som inte avser lagstiftning av den 14 december 2016 om utkastet till rådets beslut om ingående av ett protokoll till avtalet om partnerskap och samarbete som upprättar ett partnerskap mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Uzbekistan, å andra sidan, vilket utvidgar bestämmelserna i partnerskaps- och samarbetsavtalet till att omfatta bilateral handel med textilprodukter, med hänsyn till att det bilaterala avtalet om handel med textilprodukter löper ut(2),

—  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2014 om mänskliga rättigheter i Uzbekistan(3),

—  med beaktande av sina resolutioner av den 15 december 2011 om hur genomförandet av EU:s strategi för Centralasien framskrider(4) och av den 13 april 2016 om genomförande och översyn av EU-strategin för Centralasien(5),

—  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 19 september 2018 Förbindelserna mellan Europa och Asien – byggstenar för en EU-strategi (JOIN(2018)0031),

—  med beaktande av de besök i Uzbekistan som parlamentets utskott för utrikesfrågor och underutskott för mänskliga rättigheter genomförde i september 2018 respektive i maj 2017 och av de regelbundna besök i landet som genomförts av parlamentets delegation till de parlamentariska samarbetskommittéerna EU–Kazakstan, EU–Kirgizistan, EU–Uzbekistan och EU–Tadzjikistan samt förbindelserna med Turkmenistan och Mongoliet,

—  med beaktande av resultaten av det trettonde utrikesministermötet EU–Centralasien, som anordnades den 10 november 2017 i Samarkand och som var inriktat på den bilaterala agendan (ekonomi, konnektivitet, säkerhet och rättsstatlighet) och på regionala frågor,

—  med beaktande av den gemensamma kommunikén från det fjortonde utrikesministermötet EU–Centralasien, som anordnades den 23 november 2018 i Bryssel, med titeln EU-Central Asia – Working together to build a future of inclusive growth, sustainable connectivity and stronger partnerships (EU–Centralasien – att arbeta tillsammans för att bygga en framtid med tillväxt för alla, hållbar konnektivitet och starkare partnerskap)(6),

—  med beaktande av EU:s fortsatta utvecklingsbistånd till Uzbekistan, som uppgår till 168 miljoner euro under perioden 2014–2020, det ekonomiska biståndet från Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) samt andra EU-åtgärder till stöd för fred och säkerhet och minskning av kärnavfallet i landet,

—  med beaktande av förklaringen från Tasjkent-konferensen om Afghanistan den 26–27 mars 2018, som Uzbekistan stod som värd för och för vilken Afghanistan var medordförande, med titeln Peace process, security cooperation and regional connectivity,

—  med beaktande av strategin för åtgärder inom fem prioriterade områden för Uzbekistans utveckling (nedan kallad utvecklingsstrategin) 2017–2021,

–  med beaktande av de steg som Uzbekistan har tagit för att bli ett öppnare samhälle och för att öka öppenheten i förbindelserna med sina grannar sedan landets självständighet från Sovjetunionen,

–  med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling,

–  med beaktande av artikel 113 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0149/2019).

A.  Den 23 november 2018 inledde EU och Uzbekistan förhandlingar om ett övergripande fördjupat partnerskaps- och samarbetsavtal i syfte att ersätta det befintliga partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Uzbekistan för att uppnå ett förbättrat och fördjupat samarbete på områden av ömsesidigt intresse på grundval av de gemensamma värderingarna demokrati, rättsstatlighet, respekt för de grundläggande friheterna och god samhällsstyrning. Målet är att främja hållbar utveckling och den internationella säkerheten och att på ett verkningsfullt sätt bemöta globala utmaningar såsom terrorism, klimatförändringar och organiserad brottslighet.

B.  Parlamentets samtycke krävs för att det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet ska träda i kraft.

1.  Europaparlamentet rekommenderar rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

Förbindelserna mellan EU och Uzbekistan

Nytt övergripande avtal

   a) att välkomna de åtaganden som gjorts och de steg som Uzbekistan tagit i riktning mot ett öppnare samhälle och det verkliga engagemanget för en politisk dialog mellan EU och Uzbekistan, vilket ledde till att förhandlingar om ett övergripande fördjupat partnerskaps- och samarbetsavtal inleddes; att betona EU:s intresse av att stärka sina förbindelser med Uzbekistan på grundval av gemensamma värden och erkänna Uzbekistans roll som en viktig kulturell och politisk bro mellan Europa och Asien,
   b) att skapa förutsättningar för en regelbunden djupgående dialog, övervaka det fullständiga genomförandet av politiska och demokratiska reformer som syftar till att skapa ett oberoende rättsväsende – inbegripet upphävandet av alla restriktioner för advokaters oberoende – och ett verkligt oberoende parlament som väljs i ett verkligt konkurrensinriktat val, skydda mänskliga rättigheter, jämställdhet och mediefrihet, avpolitisera säkerhetstjänsterna och säkerställa att de förpliktigar sig att respektera rättsstatsprincipen samt ett starkt engagemang från det civila samhällets sida i reformprocessen; att välkomna de nya befogenheter som getts Oliy Majlis och de nya mekanismer som stärker den parlamentariska kontrollen; att uppmana myndigheterna att genomföra rekommendationerna i den rapport från OSSE/ODIHR som utarbetades efter parlamentsvalet 2014,
   c) att betona betydelsen av och tillhandahålla omfattande stöd till hållbara reformer och genomförandet av dem, på grundval av det befintliga avtalet och framtida avtal, som leder till konkreta resultat och som är inriktade på politiska, samhälleliga och ekonomiska frågor, framför allt i syfte att förbättra samhällsstyrningen och därigenom skapa utrymme för ett verkligt oberoende civilsamhälle präglat av mångfald, stärka respekten för mänskliga rättigheter, skydda alla minoriteter och utsatta personer, däribland personer med funktionsnedsättning, säkerställa ansvarsskyldigheten för överträdelser av de mänskliga rättigheterna och för andra brott och avlägsna hinder för entreprenörskap,
   d) att erkänna och stödja Uzbekistans förpliktelser angående de pågående strukturella, administrativa och ekonomiska reformerna för att förbättra företagsklimatet, rättssystemet och säkerhetstjänsterna, arbetsförhållandena samt myndigheternas ansvarsskyldighet och effektivitet, och att betona vikten av att de genomförs fullt ut och på ett kontrollerbart sätt; att välkomna liberaliseringen av transaktioner i utländsk valuta och av valutamarknaden; att framhålla att Uzbekistans övergripande reformplan, utvecklingsstrategin 2017–2021, måste genomföras och understödjas av åtgärder som främjar utrikeshandeln och förbättrar företagsklimatet; att beakta att arbetskraftsmigration och remittering är nyckelmekanismer för att ta itu med fattigdomen i Uzbekistan,
   e) att med kraft uppmana den uzbekiska regeringen att säkerställa att människorättsförsvarare, det civila samhället, internationella observatörer och människorättsorganisationer kan verka fritt i en rättsligt försvarbar och politiskt säker miljö, särskilt genom att underlätta registreringsförfarandet och möjliggöra rättslig prövning om en registreringsansökan avslås; att med kraft uppmana regeringen att tillåta regelbunden, obegränsad och oberoende övervakning av förhållandena i fängelser och interneringsanläggningar; att uppmana regeringen att bjuda in FN:s särskilda rapportör om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, genomföra rekommendationen från dennes senaste besök 2003 och anpassa landets lagar och praxis till internationell rätt och internationella normer, inbegripet en oberoende övervakningsmekanism som garanterar obehindrat tillträde till anläggningar där människor hålls frihetsberövande så att behandlingen av fångar kan övervakas; att uppmana myndigheterna att grundligt utreda alla påstådda fall av tortyr eller omänsklig behandling,
   f) att främja framväxten av ett tolerant och inkluderande demokratiskt samhälle som präglas av mångfald under ledning av en trovärdig regering genom att stödja en gradvis liberalisering med full respekt för FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och socioekonomiska framsteg till förmån för befolkningen,
   g) att välkomna frisläppandet av politiska fångar men med eftertryck uppmana myndigheterna att garantera att de får fullständig rehabilitering, tillgång till rättsmedel och läkarvård; att efterlysa frisläppandet av alla återstående politiska fångar och alla andra personer som fängslats eller förföljs av politiska skäl såsom människorättsaktivister, aktivister i det civila samhället och religiösa aktivister, journalister och oppositionspolitiker; att uttrycka oro över flera rättegångar inom stängda dörrar och med kraft uppmana regeringen att stoppa denna praxis; att med kraft uppmana regeringen att snabbt ändra bestämmelserna i landets strafflag rörande extremism, som ibland missbrukas för att kriminalisera oliktänkande; att välkomna de åtaganden som gjorts för att sluta att använda anklagelsen ”brott mot fängelsets ordningsregler” för att godtyckligt förlänga straffen för politiska fångar; att säkerställa att alla politiska fångar som döms för brott och andra överträdelser får kopior av domarna i deras mål så att de kan utnyttja sin rätt att överklaga och söka upprättelse; att välkomna att man har lättat på vissa begränsningar av friheten att delta i fredliga sammankomster och ytterligare främja avskaffandet av begränsningar av dessa rättigheter, såsom kvarhållande av fredliga demonstranter, och därmed hålla sig till den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna; att välkomna det senaste besöket av FN:s särskilda rapportör om religions- och trosfrihet,
   h) att notera att Uzbekistans placering i pressfrihetsindexet från Reportrar utan gränser enbart marginellt har förbättrats mellan 2016 och 2018 och vara fortsatt oroade över censuren, spärrandet av webbplatser, journalisters och bloggares självcensur, trakasserierna både på och utanför nätet samt de politiskt motiverade åtalen; att med kraft uppmana myndigheterna att sätta stopp för påtryckningarna på och övervakningen av medierna, att sluta spärra oberoende webbplatser och låta internationella medier ackreditera korrespondenter och verka i landet; att stödja och välkomna de åtgärder som vidtagits för att säkerställa mer oberoende medier och organisationer i det civila samhället, exempelvis avskaffandet av vissa restriktioner för deras verksamhet, liksom återkomsten av utländska och internationella medier och icke-statliga organisationer, som tidigare varit portade från landet; att välkomna den nya lagen om registrering av icke-statliga organisationer, som förenklar vissa registreringsförfaranden och medger lättnader i vissa av kraven avseende förhandstillstånd vid anordnande av aktiviteter eller sammankomster; att med kraft uppmana myndigheterna att fullt ut genomföra denna nya lag, inbegripet genom att avlägsna alla hinder för registrering av internationella organisationer, och uppmuntra myndigheterna att ta itu med de kvarvarande restriktioner som begränsar icke-statliga organisationers arbete, exempelvis betungande registreringskrav och inkräktande övervakning,
   i) att välkomna de framsteg som gjorts i riktning mot att utrota barnarbete och fasa ut tvångsarbete, liksom att FN:s särskilda rapportörer besökt Uzbekistan flera gånger på senare tid och att landet på nytt öppnats upp för internationella icke‑statliga organisationer på detta område; att påpeka att statsunderstött tvångsarbete i bomulls- och silkessektorn och inom andra områden fortsatt är ett problem; att förvänta sig att den uzbekiska regeringen vidtar åtgärder för att utrota alla former av tvångsarbete, ta itu med de bakomliggande orsakerna, särskilt systemet med obligatoriska kvoter, och ställa lokala myndigheter som under hot mobiliserar offentliganställda och studenter till svars; att betona att det krävs ytterligare insatser och rättsliga åtgärder för att konsolidera de framsteg som gjorts på detta område för att avskaffa tvångsarbete; att i detta avseende främja ytterligare samarbete med Internationella arbetsorganisationen (ILO); att främja möjligheten för FN:s särskilde rapportör för moderna former av slaveri att besöka landet; att understryka betydelsen av åtgärder för att utveckla en hållbar distributionskedja för bomull samt moderna och miljövänliga bomullsodlingstekniker och jordbruksmetoder i landet; att hjälpa de inhemska bomullsodlarna att effektivisera sin produktion, skydda miljön och förbättra arbetsmetoderna i syfte att avskaffa tvångsarbete,
   j) att uppmuntra myndigheterna att intensifiera åtgärderna för att minska arbetslösheten i landet, inbegripet att öppna upp den privata sektorn och stärka de små och medelstora företagen; att i detta avseende välkomna utvidgningen av chefsutbildningsprogrammet och att främja ytterligare utbildningsprogram för entreprenörer; att påminna om landets unga befolknings potential och dess relativt höga utbildningsnivå i denna bemärkelse; att uppmuntra främjandet av entreprenörskapsutbildningsprogram; att påminna om betydelsen av sådana EU‑program som Erasmus+ för främjandet av interkulturell dialog mellan EU och Uzbekistan och för att ge de studenter som deltar i dessa program möjligheter att stärka sitt inflytande som positiva aktörer för förändring i sitt samhälle,
   k) att fortsätta att hålla årliga människorättsdialoger anordnade av Europeiska utrikestjänsten, och i detta sammanhang trycka på för att lösa enskilda ärenden som ger anledning till oro, inbegripet ärenden som avser politiska fångar; att årligen komma överens om konkreta områden inför varje dialogomgång och bedöma de framsteg som gjorts när det gäller resultaten i enlighet med EU‑standarder, samtidigt som man integrerar människorättsfrågor i alla andra möten och strategier; att främja och bedöma efterlevnad av internationella människorättsinstrument som ratificerats av Uzbekistan, i synnerhet inom ramen för FN, OSSE och ILO; att uttrycka fortsatt oro över de olösta problemen och det uteblivna genomförandet av vissa reformer; att uppmana myndigheterna att avkriminalisera sexuella förbindelser mellan samtyckande personer av samma kön och att främja en kultur som kännetecknas av tolerans för hbti-personer; att uppmana de uzbekiska myndigheterna att upprätthålla och främja kvinnors rättigheter,
   l) att säkerställa en översyn av passystemet; att välkomna avskaffandet av systemet med ”utresevisum” som tidigare krävdes för uzbekiska medborgare som reste ut ur Oberoende staters samvälde (OSS); att välkomna Uzbekistans besked att landet inte längre kommer att kräva viseringar för medborgare i EU:s medlemsstater från och med januari 2019,
   m) att uppmana myndigheterna att förbättra det lokala hälso- och sjukvårdssystemet och öka de statliga resurserna för att främja förbättringar, eftersom situationen har försämrats avsevärt sedan landet blev självständigt,
   n) att med kraft uppmana myndigheterna att tillhandahålla erforderligt stöd och söka bidrag från och stöd av internationella partner för att göra det möjligt för Uzbekistan, och i synnerhet för den autonoma Republiken Karakalpakstan, att ytterligare hantera de ekonomiska, sociala och hälso- och sjukvårdsrelaterade konsekvenserna av miljökatastrofen i Aralsjön genom att etablera en hållbar politik och hållbar praxis för vattenförvaltning och bevarande samt en trovärdig stegvis saneringsplan för området; att välkomna den positiva utvecklingen inom det regionala samarbetet om vatten, i synnerhet med Tadzjikistan och Kazakstan, upprättandet av FN:s förvaltningsfond med flera parter för mänsklig säkerhet för Aralsjöregionen och den beslutsamhet som myndigheterna visar; att fortsatt stödja insatserna för att förbättra bevattningsinfrastrukturen,
   o) att erkänna Uzbekistans nya utrikespolitik, som har lett till förbättringar av samarbetet med grannländer och internationella partner, framför allt vad gäller främjandet av stabilitet och säkerhet i regionen, gräns- och vattenförvaltning, gränsutstakning och energi; att stödja Uzbekistans positiva engagemang i fredsprocessen i Afghanistan,
   p) att välkomna Uzbekistans fortsatta åtagande att upprätthålla den kärnvapenfria zonen i Centralasien; att påminna om EU:s åtagande att hjälpa Uzbekistan att hantera giftigt och radioaktivt avfall; att uppmana Uzbekistan att skriva under konventionen om förbud mot kärnvapen,
   q) att beakta Uzbekistans viktiga roll i den kommande översynen av EU:s strategi för Centralasien, genom att tillämpa principen om differentiering,
   r) att erkänna Uzbekistans legitima farhågor på säkerhetsområdet och öka samarbetet till stöd för krishantering, konfliktförebyggande, integrerad gränsförvaltning och insatser för att ta itu med våldsinriktad radikalisering, terrorism, organiserad brottslighet och olaglig narkotikahandel, samtidigt som rättsstatsprincipen, inbegripet skyddet av mänskliga rättigheter, upprätthålls,
   s) att säkerställa ett effektivt samarbete i kampen mot korruption, penningtvätt och skatteundandragande,
   t) att koppla tillhandahållandet av bistånd till Uzbekistan från EU:s externa finansieringsinstrument och från EIB- och EBRD-lån till fortsatta framsteg i reformarbetet,
   u) att stödja det faktiska genomförandet av de viktiga internationella konventioner som krävs för GSP+-status,
   v) att stödja Uzbekistans ansträngningar för att inleda förfarandet för att ansluta sig till Världshandelsorganisationen (WTO), så att landet blir bättre integrerat i världsekonomin och förbättrar sitt företagsklimat och därigenom drar till sig fler utländska direktinvesteringar,
   w) att beakta utvecklingen av förbindelserna med andra tredjeländer mot bakgrund av genomförandet av Kinas initiativ ”Ett bälte, en väg”; att insistera på att de människorättsproblem som är kopplade till detta initiativ åtgärdas, bl.a. genom framtagandet av riktlinjer i detta avseende,
   x) att använda förhandlingarna om det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet för att stödja verkliga och varaktiga framsteg mot ett ansvarstagande och demokratiskt system som garanterar och skyddar alla medborgares grundläggande rättigheter och särskilt fokuserar på att säkerställa förhållanden som gynnar det civila samhället, människorättsförsvarare och advokaters oberoende; att säkerställa att Uzbekistan, innan förhandlingarna avslutas, gör betydande framsteg vad gäller att säkerställa yttrandefriheten, föreningsfriheten och friheten att delta i fredliga sammankomster i överensstämmelse med internationella standarder, bl.a. genom att undanröja hindren för att alla nya grupper ska kunna registrera sig och lagligen inleda verksamhet i landet samt erhålla utländsk finansiering,
   y) att förhandla fram ett modernt, allomfattande och ambitiöst avtal mellan EU och Uzbekistan, som kommer att ersätta 1999 års partnerskaps- och samarbetsavtal, förbättra de direkta personkontakterna, det politiska samarbetet, handels- och investeringsförbindelserna liksom samarbetet avseende hållbar utveckling, miljöskydd, konnektivitet, mänskliga rättigheter och samhällsstyrning samt bidra till Uzbekistans hållbara ekonomiska och sociala utveckling,
   z) att förnya sitt engagemang för att främja demokratiska standarder, principer för god samhällsstyrning och rättsstatsprincipen samt respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, inbegripet religions- och trosfrihet, liksom för förkämparna för dessa rättigheter och friheter,
   aa) att stödja Uzbekistans förnyade ansträngningar för att få till stånd ett multilateralt och internationellt samarbete avseende globala och regionala utmaningar såsom internationell säkerhet, bekämpning av våldsbejakande extremism, organiserad brottslighet och narkotikahandel, vattenförvaltning, miljöförstörelse, klimatförändringar och migration, med mera,
   ab) att säkerställa att det övergripande avtalet främjar och stärker det regionala samarbetet och en fredlig lösning av de befintliga kontroverserna för att bereda väg för verkligt goda grannförbindelser,
   ac) att stärka bestämmelserna om handel och ekonomiska förbindelser genom att knyta dem närmare bestämmelser om de mänskliga rättigheterna och ett åtagande om att genomföra FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, samtidigt som man å ena sidan tillhandahåller mekanismer för att bedöma och ta itu med eventuella negativa följder för de mänskliga rättigheterna, och å andra sidan främjar marknadsekonomiska principer, inbegripet rättslig säkerhet, och oberoende och insynsvänliga institutioner, social dialog och genomförande av ILO:s normer i syfte att garantera hållbara utländska direktinvesteringar och bidra till ekonomins diversifiering; att förbättra samarbetet för att bekämpa korruption, penningtvätt och skatteundandragande och säkerställa att tillgångar som för närvarande är frysta i flera EU- och EES-medlemsstater återbördas på ett ansvarsfullt sätt så att de gynnar hela det uzbekiska folket,
   ad) att stärka aspekter som rör interparlamentariskt samarbete inom ramen för en parlamentarisk samarbetskommitté med behörighet på områdena demokrati, rättsstatlighet och mänskliga rättigheter, inbegripet direkt ansvarsskyldighet för företrädare för samarbetsrådet och den parlamentariska samarbetskommittén,
   ae) att garantera deltagande från alla relevanta aktörers sida, däribland civilsamhället, såväl under förhandlingarna som under avtalets genomförande,
   af) att inkludera villkor om ett eventuellt inställande av samarbetet om endera parten bryter mot väsentliga delar, i synnerhet med avseende på respekten för demokratin, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen, inbegripet att samråd i sådana fall ska ske med Europaparlamentet; att upprätta en oberoende övervaknings- och klagomålsmekanism som ger drabbade befolkningsgrupper och deras representanter ett effektivt verktyg för att hantera negativa följder för de mänskliga rättigheterna och övervaka genomförandet,
   ag) att garantera att Europaparlamentet är nära involverat i övervakningen av genomförandet av alla delar av det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet när det väl har trätt i kraft, anordna samråd i detta sammanhang för att säkerställa att parlamentet och civilsamhället lämpligen informeras om utrikestjänstens genomförande av avtalet, och handla därefter,
   ah) att garantera att alla förhandlingsdokument översänds till Europaparlamentet, med förbehåll för eventuella sekretessbestämmelser, för att göra det möjligt för parlamentet att vederbörligen granska förhandlingsprocessen; att fullgöra de interinstitutionella skyldigheterna enligt artikel 218.10 i EUF-fördraget och regelbundet rapportera till parlamentet,
   ai) att tillämpa det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet preliminärt först efter det att parlamentet har gett sitt samtycke,
   aj) att genomföra en informationskampanj för att framhålla de förväntade positiva resultaten av samarbetet, till fromma för unionsmedborgarna och de uzbekiska medborgarna, vilket även ytterligare skulle främja de direkta personkontakterna.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt till Republiken Uzbekistans president, regering och parlament.

(1) EUT C 238, 6.7.2018, s. 394.
(2) EUT C 238, 6.7.2018, s. 51.
(3) EUT C 274, 27.7.2016, s. 25.
(4) EUT C 168E, 14.6.2013, s. 91.
(5) EUT C 58, 15.2.2018, s. 119.
(6) https://eeas.europa.eu/headquarters/headquarters-homepage/54354/joint-communiqué-european-union-–-central-asia-foreign-ministers-meeting-brussels-23-november_en


Avskaffande av säsongsbaserade tidsomställningar ***I
PDF 179kWORD 54k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om avskaffande av säsongsbaserade tidsomställningar och om upphävande av direktiv 2000/84/EG (COM(2018)0639 – C8-0408/2018 – 2018/0332(COD))
P8_TA(2019)0225A8-0169/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0639),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0408/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverade yttranden från det danska folketinget, Förenade kungarikets underhus och Förenade kungarikets överhus som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den .17 oktober 2018.(1),

–  med beaktande av resultaten från det webbsamråd som Europeiska kommissionen genomförde den 4 juli–16 augusti 2018,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism samt yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, utskottet för rättsliga frågor och utskottet för framställningar (A8-0169/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) .../… om avskaffande av säsongsbaserade tidsomställningar och om upphävande av direktiv 2000/84/EG

P8_TC1-COD(2018)0332


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  Medlemsstaterna kunde förr välja att införa sommartid på nationell nivå. Det var därför viktigt för den inre marknadens funktion att ett gemensamt datum och klockslag för sommartidens början och upphörande fastställdes för hela unionen, i syfte att samordna tidsomställningen i medlemsstaterna. I enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/84/EG(4) tillämpar för närvarande alla medlemsstater sommartid från säsongsbaserad tidsomställning två gånger per år. Standardtiden ändras till sommartid den sista söndagen i mars till den sista söndagen i oktober samma år. [Ändr. 1]

(2)  Europaparlamentet Mot bakgrund av flera framställningar från allmänheten, medborgarinitiativ och parlamentsfrågor uppmanade Europaparlamentet i sin resolution av den 8 februari 2018 kommissionen att göra en grundlig bedömning av sommartiden såsom den fastställs i direktiv 2000/84/EG, och vid behov lägga fram ett förslag till ändring av direktivet. I resolutionen bekräftades underströks också att det är betydelsen av största vikt att upprätthålla ett harmoniserat och samordnat tillvägagångssätt för tidsordningar i hela unionen och ett enhetligt tidssystem för EU. [Ändr. 2]

(3)  Kommissionen har undersökt tillgängliga uppgifter, vilka pekar på vikten av harmoniserade unionsregler på detta område för att säkerställa en väl fungerande inre marknad, för att skapa förutsägbarhet och långsiktig säkerhet och för att undvika bl.a. störningar i fråga om transporter och informations- och kommunikationssystem, högre kostnader för gränsöverskridande handel och lägre produktivitet när det gäller varor och tjänster. Uppgifterna visar inte entydigt om sommartidens fördelar uppväger de olägenheter som är förknippade med en tidsomställning två gånger per år. [Ändr. 3]

(3a)   Den offentliga debatten om sommartidssystemet är inte ny och sedan sommartiden infördes har en rad initiativ tagits för att avskaffa systemet. Vissa medlemsstater har hållit nationella samråd, och de flesta företag och berörda parter har ställt sig bakom ett avskaffande av tidsomställningen. Det samråd som kommissionen tog initiativ till gav samma resultat. [Ändr. 4]

(3b)  I detta sammanhang kan djuruppfödarnas situation fungera som ett exempel på hur sommartid ursprungligen ansågs vara oförenlig med arbetsmetoderna inom jordbruket, i synnerhet i fråga om den mycket tidiga starten på arbetsdagen under standardtiden. Dessutom antog man att omställningen mellan sommar- och standardtid två gånger om året skulle göra det svårare att få ut produkter och djur på marknaderna. Slutligen antog man att det faktum att korna fortsätter med sin naturliga mjölkningstakt skulle innebära att mjölkproduktionen gick ner. Modern jordbruksutrustning och jordbruksteknik har dock revolutionerat jordbruket på ett sätt som gör att de flesta av dessa punkter inte längre är relevanta, medan farhågorna rörande djurens biorytm och jordbrukarnas arbetsvillkor kvarstår. [Ändr. 5]

(4)  Sommartiden är föremål för en livlig offentlig debatt. Cirka 4,6 miljoner människor deltog i det offentliga samråd som kommissionen anordnade, vilket är det största antalet svar i ett samråd från kommissionen någonsin. Dessutom har ett antal medborgarinitiativ belyst de farhågor som allmänheten känner inför tidsomställningen två gånger per år, och vissa medlemsstater har redan uttryckt att de vill avskaffa denna tidsordning sommartiden. Mot bakgrund av denna utveckling är det nödvändigt att även fortsättningsvis säkerställa en väl fungerande inre marknad, och att undvika eventuella betydande störningar av dess funktion som orsakas av skillnader mellan medlemsstater på detta område. Det är därför lämpligt att avskaffa sommartiden på ett samordnat och harmoniserat sätt. [Ändr. 6]

(4a)  Kronobiologi visar att kroppens biorytm påverkas av alla tidsomställningar, vilket kan ha en negativ inverkan på hälsan. Nya vetenskapliga rön visar tydligt att det finns ett samband mellan tidsomställningar och hjärt- och kärlsjukdomar, inflammatoriska immunsjukdomar och hypertoni som hänger samman med den rubbade dygnsrytmen. Vissa grupper, såsom barn och äldre, är särskilt sårbara. Säsongsbaserade tidsomställningar bör därför avskaffas av folkhälsoskäl. [Ändr. 7]

(4b)   Andra territorier än medlemsstaternas utomeuropeiska territorier indelas i tre olika tidszoner eller standardtider, nämligen UTC, UTC+1 och UTC+2. Den stora utvidgningen av Europeiska unionen i nord-sydlig riktning innebär att klockslagets inverkan på mängden dagsljus varierar inom unionen. Det är därför viktigt att medlemsstaterna beaktar de geografiska tidsaspekterna, dvs. de naturliga tidszonerna och den geografiska positionen, innan de ändrar sina tidszoner. Medlemsstaterna bör samråda med allmänheten och relevanta berörda parter innan de fattar ett beslut om att ändra sin tidszon. [Ändr. 8]

(4c)  Ett antal medborgarinitiativ har belyst allmänhetens farhågor inför tidsomställningen två gånger om året, och medlemsstaterna bör ges tid och möjlighet att genomföra sina egna offentliga samråd och konsekvensbedömningar för att bättre förstå effekterna av ett avskaffande av säsongsbaserade tidsomställningar i alla regioner. [Ändr. 9]

(4d)  Sommartiden har lett till att solnedgången under sommarmånaderna inträffar vid en senare tidpunkt. För många unionsmedborgare är sommar synonymt med solljus sent på kvällen. En återgång till ”standardtid” skulle medföra att solen går ner en timme tidigare under sommaren, och att den årliga perioden med sent kvällsdagsljus därmed skulle bli betydligt kortare. [Ändr. 10]

(4e)  I flera studier har sambandet undersökts mellan övergången till sommartid och risken för hjärtinfarkt, störd kroppsrytm, sömnbrist, bristande koncentration och uppmärksamhet, ökad olycksrisk, sämre livstillfredsställelse och till och med ökad självmordsfrekvens. En längre period av dagsljus, utomhusaktiviteter efter arbete eller skola och exponering för solljus har dock vissa långsiktiga positiva effekter på det allmänna välbefinnandet. [Ändr. 11]

(4f)  De säsongsbaserade tidsomställningarna har också en negativ inverkan på djurs välbefinnande, vilket är tydligt inom exempelvis jordbrukssektorn, där kornas mjölkproduktion påverkas negativt. [Ändr. 12]

(4g)  Det antas allmänt att säsongsbaserade tidsomställningar medför energibesparingar. Detta var i själva verket det viktigaste skälet till att de infördes under det förra århundradet. Forskning visar dock att även om säsongsbaserade tidsomställningar marginellt kan bidra till att minska energiförbrukningen i unionen som helhet, är detta inte fallet i alla medlemsstater. Den besparing av energi för belysning som görs genom övergången till sommartid går eventuellt också förlorad genom ökad energiförbrukning för uppvärmning. Dessutom är resultaten svåra att tolka, eftersom de i hög grad påverkas av yttre faktorer, såsom väderförhållanden, energiförbrukarnas beteende och den pågående energiomställningen. [Ändr. 13]

(5)  Detta direktiv bör inte påverka varje medlemsstats rätt att besluta om standardtid eller standardtider för de territorier som omfattas av dess jurisdiktion och av fördragens territoriella tillämpningsområde. För att säkerställa att vissa medlemsstaters tillämpning av sommartid inte stör den inre marknadens funktion bör dock medlemsstaterna avstå från att ändra standardtiden för varje territorium under deras jurisdiktion av skäl som är kopplade till olika årstider, även om en sådan ändring skulle presenteras som en ändring av tidszon. De bör dessutom, i syfte att minimera störningar av bl.a. transporter, kommunikation och andra berörda sektorer, i god tid anmäla sin avsikt Om de avser att ändra sin standardtid till kommissionen, och därefter tillämpa de anmälda ändringarna. Kommissionen den sista söndagen i oktober 2021 bör på grundval av denna anmälan informera alla andra medlemsstater så de dessutom meddela kommissionen detta senast den 1 april 2020, i syfte att de kan vidta alla nödvändiga åtgärder. Den bör också informera allmänheten och berörda parter genom att offentliggöra denna information minimera störningar av bland annat transporter, kommunikation och andra berörda sektorer. [Ändr. 14]

(6)  Det är därför nödvändigt att upphöra med harmoniseringen av den period som omfattas av sommartiden enligt direktiv 2000/84/EG och att införa gemensamma regler som hindrar medlemsstaterna från att tillämpa olika säsongsbaserade tidsordningar genom att de ändrar sin standardtid mer än en gång under året och som fastställer en skyldighet att anmäla planerade ändringar av standardtiden per år. Målsättningen med detta direktiv är att tydligt bidra till att den inre marknaden fungerar friktionsfritt, och det bör således baseras på artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget), så som artikeln tolkats i EU-domstolens fasta rättspraxis. [Ändr. 15]

(6a)   Beslutet om vilken standardtid som ska gälla i de olika medlemsstaterna måste föregås av samråd och undersökningar där man tar hänsyn till allmänhetens önskemål, geografiska variationer, regionala skillnader, vanliga arbetsupplägg och andra faktorer som är relevanta för de enskilda medlemsstaterna. Medlemsstaterna bör därför ha tillräckligt med tid för att analysera konsekvenserna av förslaget och välja den lösning som är bäst för deras befolkning samtidigt som man ser till att den inre marknaden fungerar på ett bra sätt. [Ändr. 16]

(6b)   En tidsordning utan säsongsbaserad omställning kommer att leda till övergångskostnader, särskilt för it-system inom transportsektorn och andra sektorer. För att avsevärt minska kostnaderna för övergången behövs en rimlig förberedelseperiod för genomförandet av detta direktiv. [Ändr. 17]

(7)  Detta direktiv bör tillämpas från och med den 1 april 20192021, så att den sista perioden med sommartid som omfattas av reglerna i direktiv 2000/84/EG i samtliga medlemsstater bör inledas inleds kl. 01.00 UTC-tid den 31 sista söndagen i mars 20192021. Medlemsstater som efter denna period med sommartid avser att anta en standardtid som motsvarar den tid som tillämpats under vintersäsongen i enlighet med direktiv med direktiv 2000/84/EG bör ändra sin standardtid kl. 01.00 UTC-tid den 27 sista söndagen oktober 20192021, så att likartade och varaktiga förändringar som äger rum i olika medlemsstater kan genomföras samtidigt. Det är önskvärt att medlemsstaterna på ett samordnat sätt beslutar om den standardtid som var och en av dem kommer att tillämpa från och med 20192021. [Ändr. 18]

(7a)  För att säkerställa ett harmoniserat genomförande av detta direktiv bör medlemsstaterna samarbeta med varandra och fatta beslut om sina planerade tidsordningar på ett gemensamt och samordnat sätt. Det bör därför inrättas en samordningsmekanism, som består av en utsedd företrädare för varje medlemsstat och en företrädare för kommissionen. Samordningsmekanismen bör diskutera och bedöma hur planerade beslut om en medlemsstats standardtid kan komma att påverka den inre marknadens funktion, så att betydande störningar ska kunna undvikas. [Ändr. 19]

(7b)  Kommissionen bör bedöma huruvida de planerade tidsordningarna i de olika medlemsstaterna på ett betydande och permanent sätt skulle kunna påverka den inre marknadens funktion negativt. Om denna bedömning inte leder till att medlemsstaterna omprövar sina planerade tidsordningar bör kommissionen kunna skjuta upp datumet för tillämpning av detta direktiv med högst 12 månader och vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag. I syfte att säkerställa att detta direktiv tillämpas på rätt sätt, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att skjuta upp datumet för tillämpning av detta direktiv med högst 12 månader. [Ändr. 20]

(8)  Genomförandet av detta direktiv bör övervakas. Kommissionen bör redovisa resultatet av denna övervakning i en rapport till Europaparlamentet och rådet. Rapporten bör baseras på information som i god tid tillhandahålls av medlemsstaterna, så att rapporten kan överlämnas inom den tidsfrist som fastställs.

(9)  Eftersom målen för detta direktiv beträffande harmoniserade tidsordningar inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(10)  De harmoniserade tidsordningarna bör tillämpas i enlighet med bestämmelserna om fördragens territoriella tillämpningsområde som anges i artikel 355 i EUF-fördraget.

(11)  Direktiv 2000/84/EG bör därför upphöra att gälla.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.  Medlemsstaterna får inte tillämpa säsongsbaserade ändringar av sina standardtider.

2.  Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna får, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, fortfarande tillämpa en säsongsbaserad ändring av sina standardtider under 2019 2021, förutsatt att detta sker kl. 01.00 UTC-tid den 27 oktober 2019 sista söndagen i oktober det året. Medlemsstaterna ska senast den 1 april 2020 anmäla detta beslut i enlighet med artikel 2 till kommissionen. [Ändr. 21]

Artikel 2

1.  Om en medlemsstat beslutar att ändra en eller flera av sina standardtider inom ett territorium som omfattas av dess jurisdiktion ska den, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 1, anmäla detta till kommissionen minst sex månader innan ändringen träder i kraft. Om en medlemsstat har gjort en sådan anmälan och inte har dragit tillbaka den minst sex månader före dagen för den planerade ändringen ska medlemsstaten tillämpa denna ändring. En samordningsmekanism inrättas härmed i syfte att säkerställa ett harmoniserat och samordnat tillvägagångssätt när det gäller tidsordningar i hela unionen. [Ändr. 22]

2.  Samordningsmekanismen ska bestå av en företrädare för varje medlemsstat och en företrädare för kommissionen ska senast en månad efter anmälan informera de andra medlemsstaterna om anmälan och offentliggöra denna information i Europeiska unionens officiella tidning. [Ändr. 23]

2a.  Om en medlemsstat underrättar kommissionen om sitt beslut enligt artikel 1.2 ska samordningsmekanismen komma samman för att diskutera och bedöma hur den planerade ändringen kan komma att påverka den inre marknadens funktion, så att betydande störningar ska kunna undvikas. [Ändr. 24]

2b.  Om kommissionen på grundval av den bedömning som avses i punkt 2a anser att den planerade ändringen i väsentlig grad kommer att påverka den inre marknadens funktion, ska den underrätta den anmälande medlemsstaten om detta. [Ändr. 25]

2c.  Senast den 31 oktober 2020 ska den anmälande medlemsstaten besluta huruvida den ska hålla fast vid sin avsikt eller inte. Om den anmälande medlemsstaten beslutar att hålla fast vid sin avsikt ska den lämna en detaljerad förklaring av hur den kommer att motverka ändringens negativa effekter på den inre marknadens funktion. [Ändr. 26]

Artikel 3

1.  Kommissionen ska senast den 31 december 2024 rapportera 2025 till Europaparlamentet och rådet överlämna en utvärderingsrapport om tillämpningen och genomförandet av detta direktiv, vid behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag om översyn av direktivet på grundval av en grundlig konsekvensbedömning som alla berörda parter har deltagit i. [Ändr. 27]

2.  Medlemsstaterna ska senast den 30 april 2024 2025 förse kommissionen med relevant information. [Ändr. 28]

Artikel 4

1.  Medlemsstaterna ska senast den 1 april 2019 2021 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 april 2019 2021.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda. [Ändr. 29]

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 4a

1.  Kommissionen ska, i nära samarbete med den samordningsmekanism som avses i artikel 2, noga övervaka de planerade tidsordningarna i hela unionen.

2.  Om kommissionen fastställer att de planerade tidsordningar som medlemsstaterna har anmält i enlighet med artikel 1.2 skulle kunna påverka en väl fungerande inre marknad negativt på ett betydande och beständigt sätt, ska den ges befogenhet att anta delegerade akter för att senarelägga datumet för tillämpning av detta direktiv med högst 12 månader och vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag. [Ändr. 30]

Artikel 4b

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 4a ska ges till kommissionen från och med den ... [den dag då detta direktiv träder i kraft] till och med den ... [datumet för tillämpning av detta direktiv].

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 4a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artikel 4a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 31]

Artikel 5

Direktiv 2000/84/EG ska upphöra att gälla med verkan den 1 april 2019 2021. [Ändr. 32]

Artikel 6

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 7

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 305.
(2)EUT C 62, 15.2.2019, s. 305.
(3) Europaparlamentets och rådets ståndpunkt av den 26 mars 2019.
(4)Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/84/EG av den 19 januari 2001 om bestämmelser beträffande sommartid (EGT L 31, 2.2.2001, s. 21).


Gemensamma regler för den inre marknaden för el (omarbetning) ***I
PDF 127kWORD 53k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler för den inre marknaden för el (omarbetning) (COM(2016)0864 – C8-0495/2016 – 2016/0380(COD))
P8_TA(2019)0226A8-0044/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0864),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 194.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0495/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverade yttrandena från det ungerska parlamentet , det österrikiska förbundsrådet och den polska senaten, som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 31 maj 2017(1),

–  med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 13 juli 2017(2),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(3),

–  med beaktande av skrivelsen av den 7 september 2017 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för industrifrågor, forskning och energi i enlighet med artikel 104.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av 18 januari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

–  med beaktande av artiklarna 104 och 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0044/2018), och av följande skäl:

A.  Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller kommissionens förslag inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

2.  Europaparlamentet tar del av kommissionens förklaringar som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU (omarbetning)

P8_TC1-COD(2016)0380


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2019/944.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

UTTALANDE FRÅN KOMMISSIONEN OM DEFINITIONEN AV SAMMANLÄNKNING

”Kommissionen noterar överenskommelsen mellan medlagstiftarna vad gäller det omarbetade eldirektivet och den omarbetade elförordningen vari det görs en återgång till den definition av ”sammanlänkning” som användes i direktiv 2009/72/EG och i förordning (EG) nr 714/2009. Kommissionen instämmer i att elmarknaderna skiljer sig från andra marknader, såsom naturgas, t.ex. genom handelsprodukter som för närvarande inte lätt kan lagras och som framställs av ett stort antal produktionsanläggningar, inklusive installationer på distributionsnivå.  Följaktligen skiljer sig betydelsen av anslutningar till tredjeland avsevärt åt mellan el- och gassektorerna och olika regleringsstrategier kan väljas.

Kommissionen kommer att ytterligare undersöka effekterna av denna överenskommelse och om nödvändigt ge vägledning om lagstiftningens tillämpning.

För den rättsliga klarhetens skull vill kommissionen framhålla följande:

Den i eldirektivet överenskomna definitionen av sammanlänkning avser utrustning som används för att sammanlänka elsystem. Denna formulering skiljer inte mellan olika regelverk eller tekniska situationer och omfattar därmed alla elektriska anslutningar till tredjeländer inom tillämpningsområdet. När det gäller den överenskomna definitionen av sammanlänkning i elförordningen, understryker kommissionen att integreringen av elmarknaderna kräver en hög grad av samarbete mellan de systemansvariga, marknadsaktörerna och tillsynsmyndigheterna. Trots att tillämpliga regler kan variera beroende på graden av integrering med den inre elmarknaden, bör nära integrering av tredjeland i den inre elmarknaden, t.ex. deltagande i marknadskopplingsprojekt, baseras på överenskommelser som kräver tillämpning av relevant unionslagstiftning.”

UTTALANDE FRÅN KOMMISSIONEN OM ALTERNATIV TVISTLÖSNING

Kommissionen noterar medlagstiftarnas överenskommelse rörande artikel 26 för att bestämma på EU-nivå att energitjänstleverantörernas deltagande i alternativ tvistlösning ska vara obligatorisk. Kommissionen beklagar detta beslut, eftersom kommissionens förslag hade överlåtit detta val till medlemsstaterna i linje med tillvägagångssättet i direktiv 2013/11/EU om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister (direktivet om alternativ tvistlösning) och med beaktande av principerna om subsidiaritet och proportionalitet.

Det är inte kommissionens uppgift att göra jämförande bedömningar av de olika modeller för alternativ tvistlösning som införts av medlemsstaterna. Kommissionen kommer därför att beakta den övergripande effektiviteten i de nationella systemen för alternativ tvistlösning inom ramen för sin allmänna skyldighet att övervaka införlivandet och den praktiska tillämpningen av unionslagstiftningen.

(1) EUT C 288, 31.8.2017, s. 91
(2) EUT C 342, 12.10.2017, s. 79.
(3) EGT C 77, 28.3.2002, s. 1.


Den inre marknaden för el (omarbetning) ***I
PDF 127kWORD 54k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om den inre marknaden för el (omarbetning) (COM(2016)0861 – C8-0492/2016 – 2016/0379(COD))
P8_TA(2019)0227A8-0042/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0861),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 194.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0492/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverade yttrandena från den tjeckiska deputeradekammaren, den tyska förbundsdagen, det tyska förbundsrådet, det spanska parlamentet, den franska senaten, det ungerska parlamentet, det österrikiska förbundsrådet, den polska sejmen, den polska senaten, den rumänska deputeradekammaren, den rumänska senaten som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 31 maj 2017(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 13 juli 2017(2),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(3),

–  med beaktande av brevet av den 13 juli 2017 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för industrifrågor, forskning och energi i enlighet med artikel 104.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 18 januari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 104 och 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0042/2018), och av följande skäl:

A.  Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller kommissionens förslag inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

2.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om den inre marknaden för el (omarbetning)

P8_TC1-COD(2016)0379


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/943.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

UTTALANDE FRÅN KOMMISSIONEN OM DEFINITIONEN AV SAMMANLÄNKNING

”Kommissionen noterar överenskommelsen mellan medlagstiftarna vad gäller det omarbetade eldirektivet och den omarbetade elförordningen vari det görs en återgång till den definition av ”sammanlänkning” som användes i direktiv 2009/72/EG och i förordning (EG) nr 714/2009. Kommissionen instämmer i att elmarknaderna skiljer sig från andra marknader, såsom naturgas, t.ex. genom handelsprodukter som för närvarande inte lätt kan lagras och som framställs av ett stort antal produktionsanläggningar, inklusive installationer på distributionsnivå.  Följaktligen skiljer sig betydelsen av anslutningar till tredjeland avsevärt åt mellan el- och gassektorerna och olika regleringsstrategier kan väljas.

Kommissionen kommer att ytterligare undersöka effekterna av denna överenskommelse och om nödvändigt ge vägledning om lagstiftningens tillämpning.

För den rättsliga klarhetens skull vill kommissionen framhålla följande:

Den i eldirektivet överenskomna definitionen av sammanlänkning avser utrustning som används för att sammanlänka elsystem. Denna formulering skiljer inte mellan olika regelverk eller tekniska situationer och omfattar därmed alla elektriska anslutningar till tredjeländer inom tillämpningsområdet. När det gäller den överenskomna definitionen av sammanlänkning i elförordningen, understryker kommissionen att integreringen av elmarknaderna kräver en hög grad av samarbete mellan de systemansvariga, marknadsaktörerna och tillsynsmyndigheterna. Trots att tillämpliga regler kan variera beroende på graden av integrering med den inre elmarknaden, bör nära integrering av tredjeland i den inre elmarknaden, t.ex. deltagande i marknadskopplingsprojekt, baseras på överenskommelser som kräver tillämpning av relevant unionslagstiftning.”

UTTALANDE FRÅN KOMMISSIONEN OM GENOMFÖRANDEPLANER FÖR MARKNADSREFORM

Kommissionen noterar överenskommelsen mellan medlagstiftarna rörande artikel 20.3 i vilken det föreskrivs att medlemsstater med konstaterade resurstillräcklighetsproblem ska offentliggöra en genomförandeplan med en tidsplan för antagande av åtgärder för att undanröja alla konstaterade snedvridningar till följd av lagstiftning och/eller marknadsmisslyckanden som en del av processen för statligt stöd.

Enligt artikel 108 i EUF-fördraget har kommissionen exklusiv befogenhet att bedöma statliga stödåtgärders förenlighet med den inre marknaden. Denna förordning kan inte påverka och åsidosätter inte kommissionens exklusiva befogenhet enligt EUF-fördraget. Kommissionen kan därför, i förekommande fall, avge sitt yttrande om marknadsreformplanerna parallellt med processen för godkännande av kapacitetsmekanismer enligt reglerna om statligt stöd, men de två processerna är rättsligt åtskilda.

(1) EUT C 288, 31.8.2017, s. 91.
(2) EUT C 342, 12.10.2017, s. 79.
(3) EUT C 77, 28.3.2002, s. 1.


Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (omarbetning) ***I
PDF 118kWORD 51k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (omarbetning) (COM(2016)0863 – C8-0494/2016 – 2016/0378(COD))
P8_TA(2019)0228A8-0040/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0863),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 194.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0494/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverade yttranden från den tyska förbundsdagen, den franska senaten och den rumänska senaten som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 31 maj 2017(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 13 juli 2017(2),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(3),

–  med beaktande av skrivelsen av den 13 juli 2017 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för industrifrågor, forskning och energi i enlighet med artikel 104.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 december 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 104 och 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från budgetutskottet (A8-0040/2018), och av följande skäl:

A.  Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller kommissionens förslag inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om inrättande av Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (omarbetning)

P8_TC1-COD(2016)0378


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/942.)

(1) EUT C 288, 31.8.2017, s. 91.
(2) EUT C 342, 12.10.2017, s. 79.
(3) EGT C 77, 28.3.2002, s. 1.


Riskberedskap inom elsektorn ***I
PDF 118kWORD 46k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om riskberedskap inom elsektorn och om upphävande av direktiv 2005/89/EG (COM(2016)0862 – C8-0493/2016 – 2016/0377(COD))
P8_TA(2019)0229A8-0039/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0862),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 194.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0493/2016),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 31 maj 2017(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 13 juli 2017(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 5 december 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0039/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om riskberedskap inom elsektorn och om upphävande av direktiv 2005/89/EG

P8_TC1-COD(2016)0377


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/941.)

(1) EUT C 288, 31.8.2017, s. 91.
(2) EUT C 342, 12.10.2017, s. 79.


Märkning av däck med avseende på drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar ***I
PDF 561kWORD 389k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om märkning av däck med avseende på drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1222/2009 (COM(2018)0296 – C8-0190/2018 – 2018/0148(COD))
P8_TA(2019)0230A8-0086/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0296),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 114 och 194.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0190/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0086/2019),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) .../… om märkning av däck med avseende på drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1222/2009

P8_TC1-COD(2018)0148


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 114 och 194.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)  Unionen är fast besluten att bygga en energiunion med en framåtblickande klimatpolitik. Drivmedelseffektivitet är ett centralt inslag i unionens ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och mycket viktig för att minska energibehovet.

(2)  Kommissionen har granskat(4) effektiviteten i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1222/2009(5) och konstaterat att bestämmelserna i förordningen behöver uppdateras för att göra den effektivare.

(3)  Det är lämpligt att ersätta förordning (EG) nr 1222/2009 med en ny förordning som innehåller ändringar som gjordes 2011 och som, ändrar och förbättrar vissa av förordningens bestämmelser för att förtydliga och uppdatera innehållet med beaktande av de tekniska framsteg som gjorts på däckområdet under de senaste åren. Men eftersom tillgången och efterfrågan har förändrats mycket lite i fråga om drivmedelseffektivitet behöver graderingsskalan för drivmedelseffektivitet i nuläget inte ändras. Vidare bör orsakerna till denna uteblivna utveckling och köpfaktorerna (såsom pris, prestanda osv.) undersökas. [Ändr. 1]

(4)  Transportsektorn står för en tredjedel av unionens energiförbrukning. Vägtransporter stod 2015 för ungefär 22 % av unionens totala utsläpp av växthusgaser. Däcken står, framför allt på grund av sitt rullmotstånd, för 5–10 % av fordonens drivmedelsförbrukning. Detta betyder att minskat rullmotstånd kan bidra avsevärt till drivmedelseffektivare vägtransporter och därmed till minskade utsläpp och till utfasningen av fossila bränslen i transportsektorn. [Ändr. 2]

(4a)  För att möta utmaningen att minska koldioxidutsläppen från vägtransporter är det lämpligt att medlemsstaterna, i samarbete med kommissionen, ger incitament till utveckling av en ny teknisk process för drivmedelseffektiva och säkra C1-, C2- och C3-däck. [Ändr. 3]

(5)  Däck kännetecknas av ett antal parametrar som hör ihop med varandra. Om en enskild parameter som exempelvis rullmotståndet förbättras, kan detta negativt påverka andra parametrar såsom väggreppet på vått underlag samtidigt som ett förbättrat väggrepp på vått underlag negativt kan påverka det externa däck- och vägbanebullret. Däcktillverkarna bör uppmuntras att optimera alla parametrar till nivåer som ligger över uppnådda standarder. [Ändr. 4]

(6)  Drivmedelseffektiva däck kan vara kostnadseffektiva, eftersom den minskade drivmedelsförbrukningen mer än väl kompenserar dessa däcks högre inköpspris på grund av högre produktionskostnader.

(7)  I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009(6) fastställs minimikrav för rullmotstånd för däck. Den tekniska utvecklingen gör det möjligt att minska energiförlusterna på grund av däckens rullmotstånd betydligt mer än dessa minimikrav. För att minska vägtrafikens miljöeffekter är det därför lämpligt att uppdatera bestämmelserna om däckmärkning för att uppmuntra slutanvändarna att köpa mer drivmedelseffektiva däck genom att ge uppdaterad harmoniserad information om den parametern.

(7a)  Bättre märkning av däck kommer att göra det möjligt för konsumenterna att få mer relevant och jämförbar information om drivmedelseffektivitet, säkerhet och buller och att ta kostnadseffektiva och miljövänliga köpbeslut när de köper nya däck. [Ändr. 5]

(8)  Trafikbuller är en betydande olägenhet som även har skadlig inverkan på hälsan. I förordning (EG) nr 661/2009 fastställs minimikrav för externt däck- och vägbanebuller. Den tekniska utvecklingen gör det möjligt att minska det externa däck- och vägbanebullret betydligt mer än enligt dessa minimikrav. För att minska trafikbullret från vägtransporter är det därför lämpligt att uppdatera bestämmelserna om däckmärkning för att uppmuntra slutanvändarna att köpa däck som ger upphov till mindre externt däck- och vägbanebuller genom att ge harmoniserad information om den parametern.

(9)  Tillhandahållandet av harmoniserad information om externt däck- och vägbanebuller underlättar också genomförandet av åtgärder för att begränsa trafikbuller och bidrar till ökad medvetenhet om vilken effekt däck har på trafikbullret inom ramen för Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG(7).

(10)  I förordning (EG) nr 661/2009 fastställs minimikrav för däck vad gäller väggrepp på vått underlag. Den tekniska utvecklingen gör det möjligt att förbättra väggreppet på vått underlag betydligt mer än minimikraven, och därmed att förkorta bromssträckorna på vått underlag. För att förbättra trafiksäkerheten är det därför lämpligt att uppdatera bestämmelserna om däckmärkning för att uppmuntra slutanvändarna att köpa däck med bättre väggrepp på vått underlag genom att ge harmoniserad information om den parametern.

(11)  För att säkerställa överensstämmelse med det internationella ramverket, hänvisar förordning (EG) nr 661/2009 till föreskrifter nr 117 från FN/ECE(8), som innehåller relevanta mätmetoder för rullmotstånd, buller och väggrepp vid vått underlag och på snö.

(12)  För att bättra trafiksäkerheten i kallare klimat i unionen och för att ge slutanvändare information om prestanda hos däck som är utformade speciellt för is- och snöunderlag, är det lämpligt att kräva att märkningen ska innehålla upplysningar om kraven för vinter- och isdäck. Vinter- och isdäck har specifika parametrar som inte är helt jämförbara med andra typer av däck. För att säkerställa att slutanvändarna kan fatta genomtänkta och väl underbyggda beslut bör etiketten innehålla information om väggrepp på snö och is samt QR-koden. Kommissionen bör ta fram en skala för väggrepp på snö och en för väggrepp på is. Dessa skalor bör vara baserade på Uneces föreskrifter nr 117 och ISO 19447 för snö respektive is. Under alla omständigheter bör logotypen bestående av tre bergstoppar och en snöflinga (”3PMSF”) vara präglad på ett däck som uppfyller de minimivärden för snöindex som anges i Uneces föreskrifter nr 117. På samma sätt bör ett däck som uppfyller det minimivärde för isindex som anges i ISO 19447 ha den logotyp för isdäck som överenskommits i enlighet med denna standard. [Ändr. 6]

(13)  Däckens nötning vid användning ger upphov till betydande utsläpp av mikroplaster, som är skadliga för miljön, och i kommissionens meddelande ”En europeisk strategi för plast i en cirkulär ekonomi”(9) framhålls därför behovet av att hantera oavsiktliga utsläpp av mikroplaster från däck, bland annat genom åtgärder som märkning och minimikrav för däck. En lämplig provningsmetod för att mäta Att tillämpa märkningskrav med avseende på däckens nötning saknas dock nötningstakt skulle således innebära stora fördelar för människors hälsa och för närvarande miljön. Kommissionen bör därför stödja utvecklingen av en sådan metod, med fullt beaktande av de senaste versionerna av alla internationellt utvecklade eller föreslagna standarder eller föreskrifter samt resultatet av industriell forskning, i syfte att så snart som möjligt fastställa en lämplig provningsmetod. [Ändr. 7]

(14)  Regummerade däck utgör en stor del av däckmarknaden för tunga fordon. Regummerade däck förlänger däckens livslängd och bidrar till målen för den cirkulära ekonomin, exempelvis minskade avfallsmängder. Det skulle ge stora energibesparingar om man tillämpade märkningskrav för regummerade däck. Men eftersom en lämplig provningsmetod för att mäta regummerade däcks prestanda saknas, bör denna förordning föreskriva en möjlighet att ta med dem i framtiden.

(15)  Mer än 85 % av konsumenterna i unionen känner igen energietiketten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369(10), som rankar produkters energiförbrukning på en skala från ”A” till ”G”, som ett tydligt och transparent informationsverktyg, och den har visat sig vara effektiv för fungera väl när det gäller att främja effektivare produkter. Däcketiketten bör fortsatt i största möjliga utsträckning ha samma utformning, samtidigt som man erkänner särdragen hos däckparametrarna. [Ändr. 8]

(16)  Det faktum att jämförbar information om däckparametrar tillhandahålls i form av en standardiserad märkning kommer sannolikt att påverka slutanvändarnas inköpsbeslut på ett sätt som gagnar säkrare, hållbarare, tystare och mer drivmedelseffektiva däck. Detta kommer i sin tur förmodligen att stimulera däcktillverkarna att optimera dessa parametrar, vilket skulle bana vägen för mer hållbar konsumtion och produktion. [Ändr. 9]

(17)  Behovet av mer information om däckens drivmedelseffektivitet och andra parametrar är relevant för slutanvändarna, inklusive köpare av begagnade däck, köpare av däck monterade på nya bilar samt ansvariga för fordonsparker och transportföretag, som inte kan jämföra parametrarna för olika däckmärken på ett enkelt sätt eftersom det saknas märkning och ett harmoniserat provningssystem. Det är därför lämpligt att kräva att däck som levereras med fordon alltid ska vara märkta.

(18)  För närvarande krävs etiketter uttryckligen för däck till personbilar (C1-däck) och lätta lastbilar (C2-däck), men inte till tunga fordon (C3-däck). C3-däck förbrukar mer drivmedel och körs fler kilometer per år än C1- och C2-däck. Därför är potentialen att minska drivmedelsförbrukningen och utsläppen från tunga fordon betydande.

(19)  Att låta C3-däck fullt ut omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning ligger också i linje med kommissionens förslag till en förordning om övervakning och rapportering av nya tunga fordons koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning(11) och kommissionens förslag till koldioxidnormer för tunga fordon(12).

(20)  Många slutanvändare köper däck utan att faktiskt först ha sett däcket och kan därför inte heller se etiketten som är fäst på det. I alla sådana situationer bör etiketten visas för slutanvändaren innan köpbeslutet fattas. En märkning av däcken som visas på försäljningsstället och i tekniskt reklammaterial bör säkerställa att både distributörer och potentiella slutanvändare vid den tidpunkten, och på den plats där beslut om inköpet fattas, får harmoniserad information om relevanta däckparametrar.

(21)  En del slutanvändare väljer däck innan de kommer till försäljningsstället eller köper däck via postorder eller internet. För att säkerställa att även dessa slutanvändare ska kunna fatta ett väl underbyggt beslut på grundval av harmoniserad information om däckens drivmedelseffektivitet, väggrepp på vått underlag, externa däck- och vägbanebuller samt andra parametrar, bör märkningen ingå i allt tekniskt reklammaterial, också i sådant material som tillhandahålls via internet.

(22)  Potentiella slutanvändare bör få information som förklarar märkningens samtliga delar och deras betydelse. Denna information bör finnas i tekniskt reklammaterial, exempelvis på leverantörernas webbplatser. Tekniskt reklammaterial bör inte tolkas som att det inbegriper annonsering via affischtavlor, tidningar, tidskrifter eller radio- eller tv-sändningar. [Ändr. 10]

(23)  Drivmedelseffektivitet, väggrepp på vått underlag och andra parametrar för däck bör mätas med tillförlitliga, exakta och reproducerbara metoder som tar hänsyn till allmänt vedertagen bästa praxis för mät- och beräkningsmetoder. Så långt det är möjligt bör dessa metoder återspegla genomsnittskonsumentens körmönster och vara gedigna för att avskräcka försök till avsiktligt eller oavsiktligt kringgående. Märkningen av däck bör återspegla jämförbara prestanda vid faktisk användning av däck, inom ramen för begränsningar som beror på behovet av tillförlitlig, exakt och reproducerbar laboratorieprovning, så att slutanvändare kan jämföra olika däck och för att begränsa tillverkarnas provningskostnader.

(24)  Att leverantörer och distributörer efterlever bestämmelserna om däckmärkning är av grundläggande betydelse för att säkerställa lika villkor i unionen. Medlemsstaterna bör därför övervaka efterlevnaden genom marknadskontroller och regelbundna efterhandskontroller i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008(13).

(25)  För att underlätta kontrollen av efterlevnaden, tillhandahålla ett användbart verktyg för slutanvändare och tillåta alternativa sätt för återförsäljare att erhålla produktinformationsblad, bör däck ingå i den produktdatabas som upprättats genom förordning (EU) 2017/1369. Förordning (EU) 2017/1369 bör därför ändras i enlighet med detta.

(26)  Utan att det påverkar medlemsstaternas marknadskontrollskyldigheter, och leverantörernas skyldighet att kontrollera produkternas överensstämmelse, bör leverantörerna göra uppgifter om sina produkters överensstämmelse elektroniskt tillgängliga i produktdatabasen.

(27)  För att slutanvändarna ska kunna lita på däcketiketten, bör inte etiketter som liknar däcketiketten tillåtas. Av samma anledning bör det inte vara tillåtet med andra etiketter, märken, symboler eller påskrifter som lätt kan vilseleda slutanvändarna eller göra dem osäkra på vilka parametrar som omfattas av däcketiketten.

(28)  Sanktioner för överträdelser av denna förordning och delegerade akter som antas enligt denna förordning bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(29)  I syfte att främja energieffektivitet, begränsning av klimatförändringen och miljöskydd bör medlemsstaterna ha möjlighet att skapa incitament för användningen av energieffektiva produkter. Det står medlemsstaterna fritt att besluta om utformningen av sådana incitament. Incitamenten bör vara förenliga med unionens regler om statligt stöd och bör inte utgöra obefogade marknadshinder. Denna förordning föregriper inte utgången av eventuella förfaranden om statligt stöd som kan komma att inledas enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) avseende sådana incitament.

(30)  I syfte att ändra etikettens innehåll och utformning, införa krav avseende regummerade däck, vinter- eller isdäck, nötning och körsträcka samt anpassa bilagorna till den tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, även på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016(14). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter bör Europaparlamentet och rådet erhålla alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter bör ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 12]

(30a)  När en lämplig provningsmetod finns tillgänglig kommer uppgifter om körsträcka och nötning av däck att vara ett användbart verktyg för att informera konsumenterna om hållbarheten och livslängden hos, och det oavsiktliga utsläppet av mikroplaster från, det däck de köper. Information om körsträcka skulle också göra det möjligt för konsumenterna att göra ett välgrundat val om däck med längre livslängd, vilket skulle bidra till att skydda miljön och samtidigt göra det möjligt för dem att bilda sig en uppfattning om däckens driftskostnader över en längre period. Prestandauppgifter om körsträcka och nötning bör därför läggas till på etiketten när en relevant, meningsfull och reproducerbar provningsmetod blir tillgänglig för tillämpningen av denna förordning. Forskning och utveckling av ny teknik på detta område bör fortsätta. [Ändr. 13]

(31)  Däck som släppts ut på marknaden före dagen för tillämpning av kraven i denna förordning bör inte behöva märkas om.

(32)  I syfte att stärka förtroendet för märkningen och se till att den är korrekt, bör de deklarationer som leverantörerna gör på etiketten i fråga om värden för rullmotstånd, väggrepp vid vått väglag, väggrepp på snö och externt däck- och vägbanebuller bli föremål för typgodkännandeförfarandet enligt förordning (EG) nr 661/2009. [Ändr. 14]

(32a)  Etikettens storlek bör vara samma som den som anges i förordning (EG) nr 1222/2009. Uppgifter om väggrepp på snö och is samt QR-koden bör anges på etiketten. [Ändr. 15]

(33)  Kommissionen bör utvärdera denna förordning. I enlighet med punkt 22 i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning bör denna utvärdering baseras på de fem kriterierna effektivitet, ändamålsenlighet, relevans, konsekvens och europeiskt mervärde, vilka också bör ligga till grund för konsekvensbedömningar av olika alternativ för vidare åtgärder.

(34)  Eftersom målen för denna förordning, nämligen att göra vägtransporterna säkrare och ekonomiskt och miljömässigt effektivare genom att informera slutanvändarna så att de kan välja mer drivmedelseffektiva, säkrare och tystare däck, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, eftersom det kräver harmoniserad information till slutanvändare, utan kan snarare, på grund av en harmoniserad rättslig ram och lika villkor för tillverkare, uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. En förordning är fortsatt det lämpliga rättsliga instrumentet, eftersom en förordning fastställer tydliga och detaljerade regler som utesluter olikartat införlivande av medlemsstaterna och därigenom säkerställer en högre grad av harmonisering i hela unionen. Ett harmoniserat regelverk på unionsnivå snarare än på medlemsstatsnivå minskar leverantörernas kostnader, säkerställer lika villkor och säkerställer den fria rörligheten för varor på den inre marknaden. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(35)  Förordning (EG) nr 1222/2009 bör därför upphävas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

1.  Denna förordning syftar till att göra vägtransporterna säkrare främja drivmedelseffektiva, säkra och ekonomiskt hållbara däck med lågt externt däck- och miljömässigt effektivare genom vägbanebuller som skulle kunna bidra till att främja drivmedelseffektiva, säkra däck med lågt externt däck- minimera påverkan på miljö och hälsa och samtidigt förbättra vägtransporternas säkerhet och vägbanebuller ekonomiska effektivitet. [Ändr. 16]

2.  Genom denna förordning fastställs en ram för tillhandahållande av harmoniserad information om däckparametrar genom märkning, så att slutanvändarna kan göra välgrundade däckköp.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.  Denna förordning ska tillämpas på C1-, C2- och C3-däck som släpps ut på marknaden. [Ändr. 17]

2.  Denna förordning ska även tillämpas på regummerade däck, när väl en lämplig provningsmetod för att mäta regummerade däcks prestanda lagts till i bilagorna genom en delegerad akt i enlighet med artikel 12.

3.  Denna förordning är inte tillämplig på

a)  terränggående däck för yrkesmässigt bruk,

b)  däck som är konstruerade endast för montering på fordon som registrerats för första gången före den 1 oktober 1990,

c)  reservdäck för temporärt bruk (T-typ),

d)  däck avsedda för hastigheter under 80 km/tim,

e)  däck vars nominella fälgdiameter inte överstiger 254 mm eller som är 635 mm eller större,

f)  däck som försetts med tilläggsutrustning för att förbättra friktionsegenskaperna, som t.ex. dubbdäck,

g)  däck som är konstruerade endast för montering på fordon som uteslutande är avsedda för hastighetstävlingar.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.  C1-, C2- och C3-däck: de däckklasser som definieras i artikel 8 i förordning (EG) nr 661/2009.

2.  regummerat däck: däck som renoverats genom att den slitna slitbanan ersatts med nytt material.

3.  reservdäck för temporärt bruk (T-typ): reservdäck för temporärt bruk avsedda att användas med högre tryck än vad som används i standarddäck och förstärkta däck.

4.  etikett: grafisk framställning, antingen i tryckt eller i elektronisk form, även i form av en dekal, som innehåller symboler för att informera slutanvändarna om prestanda hos ett däck eller ett parti däck, med avseende på de parametrar som anges i bilaga I.

5.  försäljningsställe: en plats där däck ställs ut eller lagras och bjuds ut för försäljning till slutanvändare, inklusive bilförsäljningslokaler när däck som inte är monterade på fordon bjuds ut till försäljning till slutanvändare.

6.  tekniskt reklammaterial: dokumentation i tryckt eller elektronisk form, framtagen av leverantören som komplement till reklammaterial och som innehåller minst den tekniska informationen i enlighet med bilaga V.

7.  produktinformationsblad: ett standarddokument som innehåller de uppgifter som anges i bilaga IV, i tryckt eller elektronisk form.

8.  teknisk dokumentation: dokumentation som är tillräcklig för att marknadskontrollmyndigheter ska kunna bedöma huruvida en produkts etikett och produktinformationsblad, inklusive informationen i bilaga III, är korrekta.

9.  produktdatabas: den databas som upprättats enligt förordning (EU) 1369/2017 och som består av en konsumentorienterad offentlig del, där information om enskilda produktparametrar finns tillgänglig elektroniskt, en onlineportal för åtkomst och en efterlevnadsdel, med klart angivna krav för åtkomst och säkerhet.

10.  distansförsäljning: försäljning, uthyrning eller erbjudande om avbetalningsköp via postorder, katalog, internet, telefonförsäljning eller någon annan metod som är sådan att den potentiella slutanvändaren inte kan förväntas se produkten i utställt skick.

11.  tillverkare: varje fysisk eller juridisk person som tillverkar en produkt eller som låter konstruera eller tillverka en produkt och släpper ut den produkten på marknaden, i eget namn eller under eget varumärke.

12.   importör: varje fysisk eller juridisk person som är etablerad i unionen och som släpper ut en produkt från ett tredjeland på unionsmarknaden.

13.  tillverkarens representant: varje fysisk eller juridisk person som är etablerad i unionen och som enligt skriftlig fullmakt från tillverkaren har rätt att i dennes ställe utföra särskilda uppgifter.

14.  leverantör: en tillverkare etablerad i unionen, en auktoriserad representant för en tillverkare som inte är etablerad i unionen, eller en importör, som släpper ut en produkt på unionsmarknaden.

15.  distributör: varje fysisk eller juridisk person i leveranskedjan, utom tillverkaren, som tillhandahåller en produkt på marknaden.

16.  tillhandahållande på marknaden: leverans av en produkt för distribution eller användning på unionsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet, antingen mot betalning eller kostnadsfritt.

17.  utsläppande på marknaden: det första tillhandahållandet av en produkt på unionsmarknaden.

18.  slutanvändare: en konsument eller en ansvarig för fordonsparker eller vägtransportföretag, som köper eller förväntas köpa ett däck.

19.  parameter: en däckparameter som anges i bilaga I, som t.ex. rullmotstånd, väggrepp på vått underlag och externt däck- och vägbanebuller, snö, eller is, körsträcka eller nötning, som har en betydande påverkan på miljö, trafiksäkerhet eller hälsa vid användning. [Ändr. 18]

20.  däcktyp: en version av ett däck där alla enheter har samma tekniska egenskaper som är relevanta för etiketten och produktinformationsbladet och samma modellbeteckning.

Artikel 4

Däckleverantörernas ansvar

1.  Leverantörerna ska säkerställa att C1-, C2- och C3-däck som släpps ut på marknaden åtföljs, kostnadsfritt, [Ändr. 19]

a)  i fråga om varje enskilt däck, av en etikett som överensstämmer med bilaga II i form av en dekal som anger information om och klass för var och en av de parametrar som anges i bilaga I, och av ett produktinformationsblad som anges i bilaga IV, eller [Ändr. 20]

b)  i fråga om varje parti av ett eller flera identiska däck, av en etikett som överensstämmer med bilaga II i tryckt format som anger information om och klass för var och en av de parametrar som anges i bilaga I, och av ett produktinformationsblad som anges i bilaga IV.

2.  När det gäller däck som annonseras eller säljs på internet, ska leverantörerna göra etiketten tillgänglig och i en köpsituation säkerställa att etiketten visas synligt i närheten av priset och att produktinformationsbladet är tillgängligt. Etiketten får visas med hjälp av en kapslad bild, med ett musklick, när musmarkören förs över skärmen, när bilden förstoras på en pekskärm eller liknande teknik. [Ändr. 21]

3.  Leverantörer ska säkerställa att etiketten visas i alla visuella annonser för en viss typ av däck, även på internet. [Ändr. 22]

4.  Leverantörer ska säkerställa att allt tekniskt reklammaterial, även på internet, som avser en viss typ av däck vissar etiketten och uppfyller kraven i bilaga V. [Ändr. 23]

5.  Leverantörer ska säkerställa att de värden, klasser, den modellbeteckning och eventuella ytterligare uppgifter om prestanda som de anger på etiketten för de grundläggande parametrar som anges i bilaga I, samt de parametrar avseende teknisk dokumentation som anges i bilaga III, har genomgått typgodkännandeförfarandet enligt förordning (EG) nr 661/2009 tillhandahållits typgodkännandemyndigheten innan ett däck får släppas ut på marknaden. Typgodkännandemyndigheten ska bekräfta mottagandet av och verifiera dokumentationen från leverantören. [Ändr. 24]

6.  Leverantörer ska säkerställa att uppgifterna på de etiketter och produktinformationsblad som de tillhandahåller är korrekta.

7.  Leverantörer ska på begäran göra den tekniska dokumentationen enligt bilaga III tillgänglig för medlemsstaternas myndigheter eller en ackrediterad tredje part. [Ändr. 25]

8.  Leverantörer ska, på eget initiativ eller när marknadskontrollmyndigheterna så kräver, samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna och omedelbart vidta åtgärder för att åtgärda varje fall av bristande överensstämmelse med kraven i denna förordning som omfattas av deras ansvar.

9.  Leverantörer får inte tillhandahålla eller visa andra etiketter, märken, symboler eller påskrifter som inte uppfyller kraven i denna förordning, om detta sannolikt skulle kunna vilseleda eller slutanvändare eller göra dem osäkra med avseende på de väsentliga parametrarna.

10.  Leverantörer får inte tillhandahålla eller visa etiketter som liknar etiketten enligt denna förordning.

Artikel 5

Däckleverantörernas ansvar i fråga om produktdatabasen

1.  Med verkan från och med nio månader efter den 1 januari 2020 ... [vänligen för in datum för denna förordnings ikraftträdande] ska leverantörerna, innan de släpper ut ett däck som tillverkats efter det datumet på marknaden, i produktdatabasen föra in den information som anges i bilaga I till förordning (EU) 2017/1369, med undantag för de tekniska parametrar som uppmätts för modellen.

2.  I de fall då däck släpps ut på marknaden tillverkas mellan den ... [vänligen för in datum för denna förordnings ikraftträdande] och nio månader minus en dag efter den 31 december 2019 ... [vänligen för in datum för denna förordnings ikraftträdande], ska leverantören, senast 12 månader efter den 30 juni 2020 ... [vänligen för in datum för denna förordnings ikraftträdande] i produktdatabasen föra in den information om dessa däck som anges i bilaga I till förordning (EU) 2017/1369, med undantag för de tekniska parametrar som uppmätts för modellen.

2a.   I de fall då däck släpps ut på marknaden före den [vänligen för in datum för denna förordnings ikraftträdande], får leverantören i produktdatabasen föra in den information om dessa däck som anges i bilaga I till förordning (EU) 2017/1369.

3.  Innan de uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 har förts in i produktdatabasen, ska leverantören göra en elektronisk version av den tekniska dokumentationen tillgänglig för inspektion inom 10 dagar efter det att en begäran inkommit från marknadskontrollmyndigheterna.

4.  Ett däck för vilket ändringar görs som är relevanta för etiketten eller produktinformationsbladet ska betraktas som en ny däcktyp. Leverantören ska i databasen ange när denne inte längre släpper ut enheter av en viss däcktyp på marknaden.

5.  Efter det att den sista enheten av en däcktyp har släppts ut på marknaden ska leverantörerna behålla informationen om detta däck i produktdatabasens efterlevnadsdel under en period på fem år. [Ändr. 58]

Artikel 6

Däckdistributörernas ansvar

1.  Distributörer ska säkerställa att

a)  däcken på försäljningsstället är försedda med etikett i enlighet med bilaga II i form av en dekal som tillhandahålls av leverantörerna i enlighet med artikel 4.1 a på väl synlig plats, eller [Ändr. 26]

b)  det märke som anges i artikel 4.1 b visas tydligt och kan ses av slutanvändaren presenteras för slutanvändaren och visas tydligt på försäljningsstället, i omedelbar närhet av däcket, före försäljningen av ett däck som tillhör ett parti av ett eller flera identiska däck. [Ändr. 27]

ba)  etiketten är fäst direkt på däcket och är fullt läsbar utan att något hindrar dess synlighet. [Ändr. 28]

2.  Distributörer ska säkerställa att alla visuella annonser för en viss typ av däck visar etiketten, även på internet. [Ändr. 29]

3.  Distributörer ska säkerställa att allt tekniskt reklammaterial, även på internet, som avser en viss typ av däck, visar etiketten och uppfyller kraven i bilaga V. [Ändr. 30]

4.  Distributörer ska säkerställa, att i de fall där däck som bjuds ut till försäljning inte förvaras synliga för slutanvändarna, ska de tillhandahålla slutanvändare en kopia av etiketten före försäljningen.

5.  Distributörer ska säkerställa, att etiketten visas vid pappersbaserad distansförsäljning och att slutanvändarna kan få tillgång till produktinformationsbladet via en fritt tillgänglig webbplats, eller begära en utskrift av detta blad.

6.  Distributörer som använder telefonförsäljning ska särskilt informera slutanvändarna om klasserna av väsentliga parametrar på etiketten och att de kan få tillgång till den fullständiga etiketten och produktinformationsbladet via en fritt tillgänglig webbplats, eller begära en utskrift av detta blad.

7.  I fråga om däck som annonseras eller säljs direkt på internet, ska distributörerna göra etiketten tillgänglig och i en köpsituation säkerställa att etiketten visas i närheten av priset och att produktinformationsbladet är tillgängligt. Etiketten får visas med hjälp av en kapslad bild, med ett musklick, när musmarkören förs över skärmen, när bilden förstoras på en pekskärm eller liknande teknik. [Ändr. 31]

Artikel 7

Fordonsleverantörernas och fordonsdistributörernas ansvar

Om en slutanvändare har för avsikt att förvärva ett nytt fordon, ska fordonsleverantörerna och fordonsdistributörerna, före försäljningen, förse denne med etiketten i fråga om de däck som erbjuds med fordonet, samt relevant tekniskt reklammaterial.

Artikel 8

Provnings- och mätmetoder

Den information som ska tillhandahållas enligt artiklarna 4, 6 och 7 om de parametrar som anges på etiketten ska erhållas genom tillämpning av i enlighet med de provnings- och mätmetoder provningsmetoder som avses i bilaga I samt det laboratorieanpassningsförfarande som avses i bilaga VI. [Ändr. 32]

Artikel 9

Kontrollförfarande

Medlemsstaterna ska bedöma överensstämmelsen för de deklarerade klasserna för var och en av de parametrar som anges i bilaga I i enlighet med det förfarande som anges i bilaga VII.

Artikel 10

Medlemsstaternas skyldigheter

1.  Medlemsstaterna får inte förhindra utsläppandet på marknaden eller ibruktagandet, inom sina territorier, av däck som överensstämmer med denna förordning.

2.  Medlemsstaterna får inte tillhandahålla några incitament, som omfattar däck med en lägre klassificering än klass B avseende drivmedelseffektivitet eller väggrepp på vått underlag, i den mening som avses i bilaga I, del A respektive del B. Beskattning och skattefrågor utgör inte incitament i den mening som avses i denna förordning.

2a.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella marknadskontrollmyndigheterna inför ett system med rutinmässiga och tillfälliga inspektioner av försäljningsställena för att säkerställa efterlevnad av denna förordning. [Ändr. 33]

3.  Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner och kontrollmekanismer för överträdelse av denna förordning och av de delegerade akter som antagits i enlighet med denna förordning samt vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

4.  Medlemsstaterna ska, senast den 1 juni 2020, till kommissionen anmäla de regler som avses i punkt 3 vilka inte redan tidigare har anmälts till kommissionen samt utan dröjsmål eventuella ändringar som berör dem.

Artikel 11

Marknadskontroll i unionen och kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden

1.  [Artiklarna 16­29 i förordning (EG) nr 765/2008/förordningen om efterlevnad och tillsyn som föreslås i enlighet med COM(2017)0795] ska tillämpas på produkter som omfattas av denna förordning och de relevanta delegerade akter som antagits i enlighet med den förordningen.

2.  Kommissionen ska uppmuntra och stödja samarbete och utbyte av information om marknadskontroll rörande märkning av produkter mellan nationella myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för marknadskontroll eller har hand om kontrollen av produkter som förs in på unionsmarknaden samt mellan dessa myndigheter och kommissionen, framförallt genom att närmare involvera expertgruppen för märkning av däck – administrativt samarbete om marknadskontroll.

3.  Medlemsstaternas allmänna program för marknadskontroll som inrättats i enlighet med [Artikel 13 i förordning (EG) nr 765/2008/förordningen om efterlevnad och tillsyn som föreslås i enlighet med COM(2017)0795] ska innefatta åtgärder för att säkerställa effektiv kontroll av efterlevnaden av den här förordningen och ska stärkas. [Ändr. 34].

Artikel 11a

Regummerade däck

Kommissionen ska senast den ... [två år efter det att denna förordning träder i kraft] anta delegerade akter i enlighet med artikel 13 för att komplettera denna förordning genom att införa nya informationskrav i bilagorna för regummerade däck, förutsatt att en lämplig och genomförbar metod finns tillgänglig. [Ändr. 35]

Artikel 12

Delegerade akter

Kommissionen har befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 13 för att

a)  införa ändringar av etikettens innehåll och utformning,

aa)  införa parametrar och informationskrav för vinter- och isdäck, [Ändr. 37]

ab)  införa en lämplig provningsmetod för att mäta däckets prestanda när det gäller väggrepp på snö och is, [Ändr. 38]

b)  införa parametrar och informationskrav i bilagorna, särskilt för körsträcka och nötning, förutsatt att lämpliga provningsmetoder finns tillgängliga, [Ändr. 39]

c)  till den tekniska utvecklingen anpassa värdena, beräkningsmetoderna, och kraven i bilagorna.

Om lämpligt, ska Kommissionen ska vid förberedelsen av delegerade akter testa utformningen av och innehållet i etiketterna för specifika produktgrupper däcketiketterna på representativa kundgrupper i unionen för att säkerställa att de verkligen förstår etiketterna. [Ändr. 40]

Artikel 13

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 12 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med [please insert the date of entry into force of this Regulation]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 12 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artikel 12 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en tvåmånadersperiod från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att göra några invändningar. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 14

Utvärdering och rapport

Senast den 1 juni 2026 2022 ska kommissionen genomföra en utvärdering av denna förordning, som ska kompletteras med en konsekvensbedömning och lägga fram en konsumentundersökning, och överlämna en rapport för till Europaparlamentet, rådet samt Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag om ändring av denna förordning. [Ändr. 41]

Rapporten ska innehålla en bedömning av hur effektivt denna förordning och de delegerade akter som antagits enligt denna förordning gjort det möjligt för slutanvändarna att välja däck med bättre prestanda, med beaktande av deras inverkan på företag, drivmedelsförbrukning, säkerhet, utsläpp av växthusgaser, marknadskontroller och marknadskontroller konsumenternas medvetenhet. Rapporten ska också innehålla en bedömning av kostnaderna för och fördelarna med en obligatorisk verifiering genom tredje part av den information som visas på etiketten, även med beaktande av erfarenheterna från den bredare ram som tillhandahålls genom förordning (EG) nr 661/2009. [Ändr. 42]

Artikel 15

Ändring av förordning (EU) 2017/1369

I artikel 12.2 i förordning (EU) 2017/1369 ska led a ersättas med följande:"

”a) Att bistå marknadskontrollmyndigheterna när de utför sina uppgifter enligt denna förordning och relevanta delegerade akter, inbegripet genomdrivande av dessa, och enligt förordning (EU) [för in referens till denna förordning]”.

"

Artikel 16

Upphävande av förordning (EG) nr 1222/2009

Förordning (EU) nr 1222/2009 ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga VIII.

Artikel 17

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 juni 2020 ... [12 månader efter det att denna förordning träder i kraft]. [Ändr. 43]

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Provning, klassificering och mätning av däckparametrar

Del A: Drivmedelseffektivitetsklasser

Drivmedelseffektivitetsklassen ska fastställas och anges på etiketten på grundval av rullmotståndskoefficienten (RRC) enligt den skala från ”A” till ”G”, som anges nedan, och mätas i enlighet med bilaga 6 till Föreskrifter nr 117 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECEUnece) och dess efterföljande ändringar samt anpassas i enlighet med förfarandet i bilaga VI. [Ändr. 44]

Om en däcktyp är godkänd för mer än en däckklass (t.ex. C1 och C2) ska den klassificeringsskala som tillämpas på den högsta däckklassen (t.ex. C2, inte C1) användas för att fastställa drivmedelseffektivitetsklassen för denna däcktyp.

Däck i F-klassen för däckkategori C1, C2 och C3 ska inte längre släppas ut på marknaden efter det att typgodkännandekraven enligt förordning (EG) nr 661/2009 har genomförts fullt ut, och ska anges på etiketten i grått. [Ändr. 45]

C1 däck

C2 däck

C3 däck

RRC i kg/t

Energi

effektivitetsklass

class

RRC i kg/t

Energi

effektivitetsklass

class

RRC i kg/t

Energi

effektivitets

klass

RRC ≤ 5,4 6,5

A

RRC ≤ 4,4 5,5

A

RRC ≤ 3,1 4,0

A

5,5 6,6 ≤ RRC ≤ 6,5 7,7

B

4,5 5,6 ≤ RRC ≤ 5,5 6,7

B

3,2 4,1 ≤ RRC ≤ 4,0 5,0

B

6,6 7,8 ≤ RRC ≤ 7,7 9,0

C

5,6 6,8 ≤ RRC ≤ 6,7 8,0

C

4,1 5,1 ≤ RRC ≤ 5,0 6,0

C

7,8 ≤ RRC ≤ 9,0 Tom

D

6,8 ≤ RRC ≤ 8,0 Tom

D

5,1 6,1 ≤ RRC ≤ 6,0 7,0

D

9,1 ≤ RRC ≤ 10,5

E

8,1 ≤ RRC ≤ 9,2

E

6,1 7,1 ≤ RRC ≤ 7,0 8,0

E

10,6 RRC ≥ 10,6 12,0

F

9,3 RRC ≥ 9,3 10,5

F

RRC ≥ 7,1 8,1

F

[Ändr. 46]

Del B: Klasser avseende väggrepp på vått underlag

1.  Klassen avseende väggrepp på vått underlag ska fastställas och anges på etiketten på grundval av indexet för väggrepp på vått underlag (G), enligt den skala från ”A” till ”G” som anges i tabellen nedan, beräknas i enlighet med punkt 2 och mätas i enlighet med bilaga 5 till Uneces föreskrifter nr 117 från FN/ECE. [Ändr. 47]

1a.  Däck i F-klassen för däckkategori C1, C2 och C3 ska inte längre släppas ut på marknaden efter det att typgodkännandekraven enligt förordning (EG) nr 661/2009 har genomförts fullt ut, och ska anges på etiketten i grått. [Ändr. 48]

2.  Beräkning av index för väggrepp på vått underlag (G)

G = G(T) - 0,03

där

C1 däck

C2 däck

C3 däck

G

Klass avseende väggrepp på vått underlag

G

Klass avseende väggrepp på vått underlag

G

Klass avseende väggrepp på vått underlag

1,68 1,55 G

A

1,53 1,40 G

A

1,38 1,25 G

A

1,55 1,40 G ≤ 1,67

1,54

B

1,40 1,25 G ≤ 1,52 1,39

B

1,25 1,10 G ≤ 1,37 1,24

B

1,40 1,25 G ≤ 1,54 1,39

C

1,25 1,10 G ≤ 1,39 1,24

C

1,10 0,95 G ≤ 1,24 1,09

C

1,25 ≤ G ≤ 1,39 Tom

D

1,10 ≤ G ≤ 1,24 Tom

D

0,95 0,80 G ≤ 1,09 0,94

D

1,10 ≤ G ≤ 1,24

E

0,95 ≤ G ≤ 1,09

E

0,80 0,65 G ≤ 0,94 0,79

E

G ≤ 1,09

F

G ≤ 0,94

F

0,65 ≤ G ≤ 0,79 0,64

F

Tom

G

Tom

G

G ≤ 0,64

G

G(T) = kandidatdäckets index för väggrepp på vått underlag mätt i en testcykel

[Ändr. 49]

Del C: Klass och det uppmätta värdet värde för externt däck- och vägbanebuller [Ändr. 50]

Det uppmätta Värdet för externt däck- och vägbanebuller (N) ska anges i decibel och mätas i enlighet med bilaga 3 till Unesces föreskrifter nr 117 från FN/ECE. [Ändr. 51]

Klass i fråga om externt däck- och vägbanebuller ska fastställas och anges på etiketten med utgångspunkt i i enlighet med de gränsvärden (LV) Etapp 2 som anges i bilaga II, del C, till förordning (EG) Uneces föreskrifter nr 661/2009 i enlighet med följande117. [Ändr. 52]

N uttryckt i dB

Klass i fråga om externt däck- och vägbanebuller

20190326-P8_TA(2019)0230_SV-p0000002.png

N ≤ LV - 6 3

20190326-P8_TA(2019)0230_SV-p0000003.png

LV - 6 3 < N ≤ LV - 3

20190326-P8_TA(2019)0230_SV-p0000004.png

N > LV - 3

[Ändr. 53]

Del D: Väggrepp på snö

Väggreppet på snö ska provas märkas i enlighet med bilaga 7 till Uneces föreskrifter nr 117 från FN/ECE. [Ändr. 54]

Ett däck som uppfyller minimivärdena för snöindex som anges i Uneces föreskrifter nr 117 från FN/ECE ska klassificeras som vinterdäck och följande bild ska får anges på etiketten. [Ändr. 55]

20190326-P8_TA(2019)0230_SV-p0000005.png

Del E: Väggrepp på is:

Egenskaperna Väggreppet på is ska provas märkas i enlighet med ISO 19447. [Ändr. 56]

Ett däck som uppfyller minimivärdena för isindex som anges i ISO 19447 och typgodkänns i enlighet med väggreppet på snö i Uneces föreskrifter nr 117 ska klassificeras som ett isdäck och följande bild ska anges på etiketten. [Ändr. 57]

20190326-P8_TA(2019)0230_SV-p0000006.png

BILAGA II

Etikettens utformning

1.  Etiketter

1.1  Följande information ska finnas på etiketten i enlighet med illustrationerna nedan.

20190326-P8_TA(2019)0230_SV-p0000007.png

20190326-P8_TA(2019)0230_SV-p0000008.png

20190326-P8_TA(2019)0230_SV-p0000009.png

I.  Leverantörens namn eller varumärke

II.  Leverantörens modellbeteckning. Därmed avses den kod, i regel alfanumerisk, som skiljer en viss däckmodell från andra modeller av samma varumärke eller med samma leverantörsnamn.

III.  QR-kod.

IV.  Drivmedelseffektivitet.

V.  Väggrepp på vått underlag.

VI.  Externt däck- och vägbanebuller.

VII.  Väggrepp på snö

VIII.  Väggrepp på is.

2.  Etikettens utformning

2.1  Etiketten ska vara utformad enligt figuren nedan:

20190326-P8_TA(2019)0230_SV-p0000010.png

2.2  E2.2tiketten ska vara minst 90 mm bred och 130 mm hög. Om etiketten trycks i ett större format ska den ha samma proportioner som enligt specifikationerna ovan.

2.3  Etiketten ska uppfylla följande krav:

a)  Färgerna ska vara CMYK – cyan, magenta, gult och svart – och anges i följande exempel: 00–70-X-00: 0 % cyan, 70 % magenta, 100 % gult, 0 % svart.

b)  De nummer som anges nedan avser siffrorna i punkt 2.1:

1.  Kant runt märkningen: linje: 1,5 punkter – färg: X-10-00-05.

2.  Calibri normal 8 punkter.

3.  EU-flaggan; bredd: 15 mm, höjd: 10 mm.

4.  Banner: bredd: 51,5 mm, höjd: 13 mm.

Texten ”VARUMÄRKE”: Calibri normal 15 punkter, 100 % vit.

Texten ”Modellnummer”: Calibri normal 13 punkter, 100 % vit.

5.  QR-kod: bredd: 13 mm, höjd: 13 mm.

6.  Skala från”A” till ”F”:

Pilar: höjd: 5,6 mm, mellanrum: 0,78 mm, svart streck: 0,5 punkter – färger:

—  A: X-00-X-00.

—  B: 70-00-X-00.

—  C: 30-00-X-00.

—  D: 00-00-X-00.

—  E: 00-30-X-00.

—  F: 00-70-X-00.

7.  Rad: bredd: 88 mm, höjd: 2 punkter – färg: X-00-00-00.

8.  Piktogram över externt däck- och vägbanebuller:

Piktogram enligt förlaga: bredd: 25,5 mm, höjd: 17 mm – färg: X-10-00-05.

9.  Pil:

Pil: bredd: 20 mm, höjd: 10 mm, 100 % svart.

Text: Helvetica fetstil 20 punkter, 100 % vit.

Enhetstext: Helvetica fetstil 13 punkter, 100 % vit.

10.  Piktogram is:

Piktogram enligt förlaga: bredd: 15 mm, höjd: 15 mm – bredd: 1,5 punkter – färg: 100 % svart.

11.  Piktogram snö:

Piktogram enligt förlaga: bredd: 15 mm, höjd: 15 mm – bredd: 1,5 punkter – färg: 100 % svart.

12.  ”A” till ”G”: Calibri normal 13 punkter, 100 % svart.

13.  Pilar:

Pilar: bredd: 11,4 mm, höjd: 9 mm, 100 % svart.

Text: Calibri fetstil 17 punkter, 100 % vit.

14.  Piktogram drivmedelseffektivitet:

Piktogram enligt förlaga: bredd: 19,5 mm, höjd: 18,5 mm – färg: X-10-00-05.

15.  Piktogram för väggrepp på vått underlag:

Piktogram enligt förlaga: bredd: 19 mm, höjd: 19 mm – färg: X-10-00-05.

c)  Bakgrunden ska vara vit.

2.4  Däckklassen ska anges på etiketten i det format som föreskrivs i illustrationen i punkt 2.1.

BILAGA III

Teknisk dokumentation

De styrkande handlingar som avses i artikel 4.7 ska innehålla följande:

a)  Leverantörens namn och adress.

b)  Identifiering av och namnteckning från den person som har behörighet att ingå bindande avtal på leverantörens vägnar.

c)  Leverantörens handelsnamn eller varumärke.

d)  Däckmodell.

e)  Däckdimension, belastningsindex och hastighetskategori.

f)  Hänvisningar till använda mätmetoder.

BILAGA IV

Produktinformationsblad

Uppgifterna i däckets produktinformationsblad ska återfinnas i produktbroschyren eller andra handlingar som tillhandahålls med produkten och ska innehålla följande:

a)  Leverantörens namn eller varumärke.

b)  Leverantörens modellbeteckning.

c)  Däckets energieffektivitetsklass i enlighet med bilaga I.

d)  Däckets klass avseende väggrepp på vått underlag i enlighet med bilaga I.

e)  Däckets klass avseende externt däck- och vägbanebuller i enlighet med bilaga I.

f)  Om däcket är ett vinterdäck.

g)  Om däcket är ett isdäck.

BILAGA V

Information som tillhandahålls i tekniskt reklammaterial

1.  Information om däck som ingår i det tekniska reklammaterialet ska lämnas i följande ordning:

a)  Drivmedelseffektivitetsklass (bokstav ”A” till ”F”).

b)  Klass för väggrepp på vått underlag (bokstav ”A” till ”G”).

c)  Klass för externt däck- och vägbanebuller och det uppmätta värdet (dB).

d)  Om däcket är ett vinterdäck.

e)  Om däcket är ett isdäck.

2.  Informationen i punkt 1 ska uppfylla följande krav:

a)  Vara lättläst.

b)  Vara lättbegriplig.

c)  Om en viss typ av däck kan ha olika klassificeringar beroende på dimensionen eller andra parametrar, bör spännvidden mellan de däck som har bästa och sämsta prestanda anges.

3.  Leverantörerna ska på sin webbplats också

a)  tillhandahålla en länk till kommissionens relevanta webbplats för denna förordning,

b)  förklara piktogrammen på etiketten, och

c)  lägga ut ett meddelande som belyser det faktum att de faktiska drivmedelsbesparingarna och trafiksäkerheten i hög grad beror på förarnas beteende, i synnerhet följande:

–  Miljövänlig körning kan minska drivmedelsförbrukningen avsevärt.

–  Däcktrycket måste kontrolleras regelbundet för att optimera väggreppet på vått underlag och drivmedelseffektiviteten.

–  Säkerhetsavstånden måste alltid strikt följas.

BILAGA VI

Förfarande för laboratorieanpassning för mätning av rullmotstånd

1.  Definitioner

För förfarandet för laboratorieanpassning gäller följande definitioner:

1.  referenslaboratorium: ett laboratorium som ingår i nätverket av laboratorier, vilkas namn har publicerats för anpassningsförfarande i Europeiska unionens officiella tidning, och som med sin referensmaskin kan uppnå den noggrannhet avseende provningsresultat som fastställs i avsnitt 3 .

2.  kandidatlaboratorium: ett laboratorium som deltar i anpassningsförfarandet, men som inte är ett referenslaboratorium.

3.  anpassningsdäck: däck som provas under anpassningsförfarandet.

4.  uppsättning anpassningsdäck: en uppsättning om fem eller flera anpassningsdäck för anpassning av en enda maskin.

5.  tillskrivet värde: ett teoretiskt värde för ett anpassningsdäcks rullmotståndskoefficient uppmätt i ett teoretiskt laboratorium som är representativt för nätverket av referenslaboratorier som används för anpassningsförfarande.

6.  maskin: varje spindel för däckprovning i en specifik mätmetod. Till exempel ska två spindlar som verkar på samma trumma inte anses vara en maskin.

2.  Allmänna bestämmelser

2.1  Princip

Den uppmätta (m) rullmotståndskoefficienten i ett referenslaboratorium (l), (RRCm,l), ska anpassas till de tillskrivna värdena i nätverket av referenslaboratorier.

Den uppmätta (m) rullmotståndskoefficienten framtagen av en maskin i ett kandidatlaboratorium (c), RRCm,c, ska vara anpassad genom ett självvalt referenslaboratorium i nätverket.

2.2  Urvalskrav för däck

En uppsättning med fem eller fler anpassningsdäck ska väljas för anpassningsförfarandet i enlighet med kriterierna nedan. En uppsättning ska väljas för C1- och C2-däck tillsammans, och en uppsättning för C3-däck.

a)  Uppsättningen anpassningsdäck ska väljas så att den täcker intervallet av olika RRC för C1- och C2-däck tillsammans, eller för C3-däck. Under alla omständigheter ska skillnaden mellan däckuppsättningens högsta RRCm och lägsta RRCm vara minst lika med

i)  3 kg/ton för C1- och C2-däck, och

ii)  2 kg/ton för C3-däck.

b)  RRCm i kandidat- eller referenslaboratorier (RRCm,c or RRCm,l) på grundval av deklarerade RRC-värden för varje anpassningsdäck i uppsättningen ska vara fördelade med jämn spridning.

c)  Värdena för belastningsindex ska täcka hela intervallet av däck som ska provas, så att värdena för vägmotstånd även täcker intervallet för de däck som ska provas.

Varje anpassningsdäck ska kontrolleras före användning och ersättas när

a)  det uppvisar egenskaper som gör det olämpligt för vidare provning, och/eller

b)  det finns RRCm,c-avvikelser eller RRCm,l -avvikelser som är större än 1,5 procent i förhållande till tidigare mätningar efter korrigering av eventuell avvikelse hos maskinen.

2.3  Mätmetod

Referenslaboratoriet ska mäta varje anpassningsdäck fyra gånger och, i enlighet med punkt 4 i bilaga 6 till Föreskrifter nr 117 från FN/ECE och dess senare ändringar, behålla de tre senaste resultaten för vidare analys och tillämpa de villkor som anges i punkt 3 i bilaga 6 till Föreskrifter nr 117 från FN/ECE och dess senare ändringar.

Kandidatlaboratoriet ska mäta varje anpassningsdäck (n + 1) gånger (n specificeras i avsnitt 5), och behålla de n senaste resultaten för vidare analys, i enlighet med punkt 4 i bilaga 6 till Föreskrifter nr 117 från FN/ECE och dess senare ändringar, och tillämpa de villkor som anges i punkt 3 i bilaga 6 till Föreskrifter nr 117 från FN/ECE och dess senare ändringar.

Varje gång ett anpassningsdäck mäts, ska däcket/hjulenheten avlägsnas från maskinen och hela provningsförfarande enligt punkt 4 i bilaga 6 till Föreskrifter nr 117 från FN/ECE och dess senare ändringar ska upprepas.

Kandidat- eller referenslaboratoriet ska beräkna följande:

a)  Det uppmätta värdet för varje anpassningsdäck för varje mätning enligt bilaga 6, punkterna 6.2 och 6.3, i Föreskrifter nr 117 från FN/ECE och dess senare ändringar (dvs. korrigerade för en temperatur på 25 °C och en trumdiameter på 2 m).

b)  Medelvärdet av de tre (för referenslaboratorier) eller n (för kandidatlaboratorier) senast uppmätta värdena för varje anpassningsdäck.

c)  Standardavvikelsen (σm) enligt följande:

20190326-P8_TA(2019)0230_SV-p0000011.png

20190326-P8_TA(2019)0230_SV-p0000012.png

där

i är indexet från 1 till p för anpassningsdäcken

j är indexet från 2 till n+1 för de senaste upprepningarna av varje mätning för ett visst anpassningsdäck

n+1 är antalet upprepningar av däckmätningar (n+1=4 för referenslaboratorier och n+1 ≥4 för kandidatlaboratorier),

p är antalet upprepningar av däckmätningar(p ≥ 5).

2.4  Dataformat som ska användas för beräkningar och resultat

–  Uppmätta RRC-värden korrigerade för trumdiameter och temperatur ska avrundas till två decimaler.

–  Därefter ska beräkningarna göras med alla siffror, utan ytterligare avrundning med undantag av de slutliga anpassningsekvationerna.

–  Alla standardavvikelsevärden ska anges med tre decimaler.

–  Alla RRC-värden ska anges med två decimaler.

–  Alla anpassningskoefficienter (A1l, B1l, A2c och B2c) ska avrundas och anges med fyra decimaler.

3.  KRAV FÖR REFERENSLABORATORIER OCH FÖR FASTSTÄLLANDE AV TILLSKRIVNA VÄRDEN

De tillskrivna värdena för varje anpassningsdäck ska fastställas av ett nätverk av referenslaboratorier. Vartannat år ska nätverket bedöma stabiliteten och giltigheten hos de tillskrivna värdena.

Varje referenslaboratorium som deltar i nätverket ska uppfylla specifikationerna i bilaga 6 till Föreskrifter nr 117 från FN/ECE och dess senare ändringar och ha en standardavvikelse (σm) som

a)  inte är större än 0,05 kg/ton för klass C1- och C2-däck, och

b)  inte är större än 0,05 kg/ton för klass C3-däck.

Uppsättningarna anpassningsdäck som överensstämmer med specifikationerna i avsnitt 2.2 ska mätas i enlighet med avsnitt 2.3 av varje referenslaboratorium i nätverket.

Det tillskrivna värdet för varje anpassningsdäck är medelvärdet av de uppmätta värden som angetts av referenslaboratorierna inom nätverket för detta anpassningsdäck.

4.  FÖRFARANDE FÖR ANPASSNING AV ETT REFERENSLABORATORIUM TILL DE TILLSKRIVNA VÄRDENA

Varje referenslaboratorium (l) ska anpassa sig till varje ny uppsättning tillskrivna värden och alltid efter varje betydande ändring av maskinen och varje avvikelse i övervakningsuppgifterna för maskinens kontrolldäck.

Anpassningen ska använda tekniken linjär regression på alla enskilda uppgifter. Regressionskoefficienterna A1l och B1l ska beräknas enligt följande:

20190326-P8_TA(2019)0230_SV-p0000013.png

där

RRC är det tillskrivna värdet för rullmotståndskoefficienten,

RRCm,l är det enskilda uppmätta värdet för rullmotståndskoefficienten som uppmätts i referenslaboratoriet (l) (inklusive korrigeringar för temperatur och trumdiameter).

5.  KRAV FÖR KANDIDATLABORATORIER

Kandidatlaboratorier ska upprepa anpassningsförfarandet minst vartannat år för varje maskin, och efter varje betydande ändring av maskinen och varje avvikelse i övervakningsuppgifterna för maskinens kontrolldäck.

En gemensam uppsättning med fem olika däck, som uppfyller specifikationerna i avsnitt 2.2, ska mätas i enlighet med avsnitt 2.3 först av kandidatlaboratoriet och därefter av ett referenslaboratorium. Fler än fem anpassningsdäck får provas på begäran av kandidatlaboratoriet.

Kandidatlaboratoriet ska förse det valda referenslaboratoriet med uppsättningen anpassningsdäck.

Kandidatlaboratoriet (c) ska uppfylla specifikationerna i bilaga 6 till Föreskrifter nr 117 från FN/ECE och dess senare ändringar och helst ha standardavvikelser (am) som

a)  inte är större än 0,075 kg/ton för C1- och C2-däck, och

b)  inte är större än 0,06 kg/ton för C3-däck.

Om kandidatlaboratoriets standardavvikelser (σm) är högre än värdena ovan avseende fyra mätningar, varav de tre sista används för beräkningarna, ska antalet n + 1 av upprepade mätningar ökas enligt följande för hela partiet:

n+1 = 1+(σm/γ)2, avrundat till närmaste högre heltal

där

γ = 0,043 kg/t för C1- och C2-däck

γ = 0,035 kg/t för C3-däck

6.  FÖRFARANDE FÖR ANPASSNING AV ETT KANDIDATLABORATORIUM

Ett referenslaboratorium (l) i nätverket ska beräkna den linjära regressionen som funktion av alla enskilda uppgifter från kandidatlaboratoriet (c). Regressionskoefficienterna A2c och B2c ska beräknas enligt följande:

20190326-P8_TA(2019)0230_SV-p0000014.png

där

RRCm,l är det värde för rullmotståndskoefficienten som uppmätts i referenslaboratoriet (l) (inklusive korrigeringar för temperatur och trumdiameter)

RRCm,c är det värde för rullmotståndskoefficienten som uppmätts i kandidatlaboratoriet (c) (inklusive korrigeringar för temperatur och trumdiameter)

Omdeterminationskoefficienten R² är lägre än 0,97, ska kandidatlaboratoriet inte anpassas.

Anpassat RRC för däck som provats av kandidatlaboratoriet beräknas enligt följande:

20190326-P8_TA(2019)0230_SV-p0000015.png

BILAGA VII

Kontrollförfarande

Överensstämmelsen i fråga om denna förordning för de deklarerade klasserna vad gäller drivmedelseffektivitet, väggrepp på vått underlag samt externt däck- och vägbanebuller, och de deklarerade värdena, och eventuell ytterligare information på etiketten om prestanda, ska bedömas för varje däcktyp eller varje grupp av däck som leverantören har fastställt; detta ska göras i enlighet med ett av följande förfaranden:

a)  Först ska ett däck eller en uppsättning däck provas:

1.  Om de uppmätta värdena uppfyller kraven för den deklarerade klassen eller för det uppmätta värdet för externt däck- och vägbanebuller inom den tolerans som anges i tabell 1 godkänns däcket.

2.  Om de uppmätta värdena inte uppfyller kraven för den deklarerade klassen eller för det uppmätta värdet för externt däck- och vägbanebuller inom den tolerans som anges i tabell 1, ska ytterligare tre däck eller däckuppsättningar provas. Genomsnittsvärdet för de tre däck eller däckuppsättningar som provats ska användas som underlag för bedömningen av överrensstämmelsen med den deklarerade informationen inom den tolerans som anges i tabell 1.

b)  Om de angivna klasserna och värdena härrör från resultat av provning för typgodkännande enligt förordning (EG) nr 661/2009 eller Föreskrifter nr 117 från FN/ECE och dess efterföljande ändringar, får medlemsstaterna använda mätuppgifterna som erhållits vid provning av däckens produktionsöverensstämmelse.

Vid bedömning av mätuppgifterna som erhållits vid provning av produktionsöverensstämmelse ska man beakta tillåtna avvikelser i tabell 1.

Tabell 1

Uppmätt parameter

Kontrolltoleranser

Rullmotståndskoefficient (drivmedelseffektivitet)

Det anpassade uppmätta värdet får inte överstiga den övre gränsen (högsta RRC)) för den deklarerade klassen med mer än 0,3 kg/000 kg.

Externt däck- och vägbanebuller

Det uppmätta värdet får inte vara större än det deklarerade värdet av N med mer än 1 dB (A).

Väggrepp på vått underlag

Det uppmätta värdet G(T) får inte vara lägre än den nedre gränsen (det lägsta värdet av G) för den deklarerade klassen.

Väggrepp på snö

Det uppmätta värdet får inte vara lägre än det lägsta minimivärdet för snöindex.

Väggrepp på is.

Det uppmätta värdet får inte vara lägre än det lägsta minimivärdet för isindex.

BILAGA VIII

Jämförelsetabell

Förordning (EG) nr 1222/2009

Denna förordning

Artikel 1.1

Artikel 1.1

Artikel 1.2

Artikel 1.2

Artikel 2.1

Artikel 2.1

Artikel 2.2

Artikel 2.2

Artikel 3.1

Artikel 3.1

Artikel 3.2

Artikel 3.2

-

Artikel 3.3

Artikel 3.3

Artikel 3.4

Artikel 3.4

Artikel 3.5

-

Artikel 3.6

Artikel 3.5

Artikel 3.7

-

Artikel 3.8

-

Artikel 3.9

Artikel 3.6

Artikel 3.10

Artikel 3.7

Artikel 3.11

Artikel 3.8

Artikel 3.12

Artikel 3.9

Artikel 3.13

Artikel 3.10

Artikel 3.14

Artikel 3.11

Artikel 3.15

-

Artikel 3.16

Artikel 3.12

Artikel 3.17

Artikel 3.13

Artikel 3.18

-

Artikel 3.19

Artikel 4

Artikel 4

Artikel 4.1

Artikel 4.1

Artikel 4.1 a

Artikel 4.1 b

Artikel 4.1 b

Artikel 4.1 b

Artikel 4.2

-

-

Artikel 4.2

-

Artikel 4.3

Artikel 4.3

Artikel 4.4

Artikel 4.4

Artikel 4.6

-

Artikel 4.5

-

Artikel 4.6

-

Artikel 4.7

-

Artikel 4.8

-

Artikel 4.9

-

Artikel 5

Artikel 5

Artikel 6

Artikel 5.1

Artikel 6.1

Artikel 5.1 a

Artikel 6.1 a

Artikel 5.1 b

Artikel 6.1 b

-

Artikel 6.2

-

Artikel 6.3

Artikel 5.2

Artikel 6.4

Artikel 5.3

-

-

Artikel 6.5

-

Artikel 6.6

-

Artikel 6.7

Artikel 6

Artikel 7

Artikel 7

Artikel 8

Artikel 8

Artikel 9

Artikel 9.1

Artikel 10.1

Artikel 9.2

-

Artikel 10

Artikel 10.2

Artikel 11

Artikel 12

-

Artikel 12 a

-

Artikel 12 b

-

Artikel 12 c

Artikel 11 a

-

Artikel 11 b

-

Artikel 11 c

Artikel 12 d

Artikel 12

Artikel 11

-

Artikel 11.1

-

Artikel 11.2

-

Artikel 11.3

-

Artikel 13

Artikel 13

-

Artikel 14

-

-

Artikel 14

Artikel 15

-

-

Artikel 15

-

Artikel 16

Artikel 16

Artikel 17

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 280.
(2)EUT C […], […], s. […].
(3)EUT C […], […], s. […].
(4)COM(2017)0658.
(5)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar (EUT L 342, 22.12.2009, s. 46).
(6)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 av den 13 juli 2009 om krav för typgodkännande av allmän säkerhet hos motorfordon och deras släpvagnar samt av de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för dem (EUT L 200, 31.7.2009, s. 1).
(7)Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG av den 25 juni 2002 om bedömning och hantering av omgivningsbuller (EGT L 189, 18.7.2002, s. 12).
(8)EUT L 307, 23.11.2011, s. 3
(9)COM(2018)0028.
(10)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU (EUT L 198, 28.7.2017, s. 1).
(11)COM(2017)0279.
(12)Hänvisning ska läggas till när förslaget antagits.
(13)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).
(14)EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.


Upphovsrätt på den digitala inre marknaden ***I
PDF 124kWORD 47k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upphovsrätt på den digitala inre marknaden (COM(2016)0593 – C8-0383/2016 – 2016/0280(COD))
P8_TA(2019)0231A8-0245/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0593),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0383/2016),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,)

–  med beaktande av artiklarna 294.3 och 53.1, 62 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 25 januari 2017(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 8 februari 2017(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 och 39 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för kultur och utbildning och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0245/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden och om ändring av direktiven 96/9/EG och 2001/29/EG

P8_TC1-COD(2016)0280


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2019/790.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

UTTALANDE FRÅN KOMMISSIONEN OM ARRANGÖRER AV IDROTTSEVENEMANG

Kommissionen erkänner den betydelse som organisationer som anordnar idrottsevenemang har och den roll som de spelar i finansieringen av idrottsaktiviteter i unionen. Med tanke på idrottens samhälleliga och ekonomiska dimension i unionen kommer kommissionen att bedöma de problem som arrangörer av idrottsevenemang har i den digitala miljön, särskilt i frågor som rör olagliga idrottsutsändningar via internet.

(1) EUT C 125, 21.4.2017, s. 27.
(2) EUT C 207, 30.6.2017, s. 80.


Avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster ***I
PDF 128kWORD 46k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll (COM(2015)0634 – C8-0394/2015 – 2015/0287(COD))
P8_TA(2019)0232A8-0375/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0634),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8‑0394/2015),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från den franska senaten som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 27 april 2016(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 6 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för rättsliga frågor, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0375/2017).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster

P8_TC1-COD(2015)0287


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2019/770.)

(1) EUT C 264, 20.7.2016, s. 57.


Avtal om försäljning av varor på nätet och annan distansförsäljning av varor ***I
PDF 124kWORD 46k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om vissa aspekter på avtal om försäljning av varor, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/22/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG (COM(2017)0637 – C8-0379/2017 – 2015/0288(COD))
P8_TA(2019)0233A8-0043/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0635) och kommissionens ändrade förslag (COM(2017)0637),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0379/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från den franska senaten som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av yttrandena från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 27 april 2016(1) och den 15 februari 2018(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 6 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0043/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om vissa aspekter på avtal om försäljning av varor, om ändring av förordning (EU) 2017/2394 och direktiv 2009/22/EG samt om upphävande av direktiv 1999/44/EG

P8_TC1-COD(2015)0288


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2019/771.)

(1) EUT C 264, 20.7.2016, s. 57.
(2) EUT C 227, 28.6.2018, s. 58.


Fiske i AKFM:s avtalsområde (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet) ***I
PDF 123kWORD 45k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1343/2011 om vissa bestämmelser om fiske i AKFM:s avtalsområde (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet) (COM(2018)0143 – C8-0123/2018 – 2018/0069(COD))
P8_TA(2019)0234A8-0381/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0143),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0123/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 23 maj 2018(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 6 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A8-0381/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om ändring av förordning (EU) nr 1343/2011 om vissa bestämmelser om fiske i AKFM:s avtalsområde (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet)

P8_TC1-COD(2018)0069


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/982.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Kommissionens uttalande om fritidsfiske

Kommissionen påminner om att ett av målen i ministerförklaringen om MedFish4Ever, som antogs i mars 2017, är att så snart som möjligt och senast 2020 etablera en uppsättning grundläggande regler för att säkerställa effektiv förvaltning av fritidsfisket i hela Medelhavet.

I linje med detta mål inför AKFM (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet), bland de åtgärder som ska genomföras inom AKFM-området i strategin på medellång sikt 2017–2020, bedömning av verkningarna av fritidsfiske och beaktande av bästa förvaltningsåtgärder för att reglera dessa verksamheter. För detta ändamål har en arbetsgrupp för fritidsfiske inrättats inom AKFM, i syfte att utveckla en harmoniserad regional metod för utvärdering av fritidsfisket.

Kommissionen kommer att fortsätta sina ansträngningar inom AKFM för att uppnå målen i MedFish4Ever-förklaringen.

Kommissionens uttalande om rödkorall

Kommissionen påminner om att de bevarandeåtgärder som antagits inom ramen för den regionala anpassningsbara förvaltningsplanen för utnyttjande av rödkorall i Medelhavet [rekommendation AKFM/41/2017/5] är tillfälliga. Dessa åtgärder, som innefattar möjligheten att införa fångstbegränsningar, kommer att utvärderas av AKFM:s vetenskapliga rådgivande kommitté under 2019, med avsikten att de ska revideras av AKFM vid dess 43:e årliga sammanträde (i november 2019).

(1) EUT C 283, 10.8.2018, s. 95.


Samordning av rapporteringsskyldigheter på miljöpolitikens område ***I
PDF 120kWORD 46k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om samordning av rapporteringsskyldigheter på miljöpolitikens område och om ändring av direktiv 86/278/EEG, 2002/49/EG, 2004/35/EG, 2007/2/EG, 2009/147/EG och 2010/63/EU, förordning (EG) nr 166/2006 och (EU) nr 995/2010 samt rådets förordningar (EG) nr 338/97 och (EG) nr 2173/2005 (COM(2018)0381 – C8-0244/2018 – 2018/0205(COD))
P8_TA(2019)0235A8-0324/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0381),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 114, 192.1 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0244/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 12 december 2018(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 18 januari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för rättsliga frågor (A8-0324/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(2).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om samordning av rapporteringsskyldigheter inom miljöanknuten lagstiftning och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 166/2006 och (EU) nr 995/2010, Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG, 2004/35/EG, 2007/2/EG, 2009/147/EG och 2010/63/EU, rådets förordningar (EG) nr 338/97 och (EG) nr 2173/2005 samt rådets direktiv 86/278/EEG

P8_TC1-COD(2018)0205


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/1010.)

(1) EUT C 110, 22.3.2019, s. 99.
(2) Denna ståndpunkt ersätter de ändringsförslag som antogs den 23 oktober 2018 (Antagna texter; P8_TA(2018)0399).


Särskilda regler om största tillåtna längd när det gäller fordonets förarhytt ***I
PDF 118kWORD 43k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av rådets direktiv 96/53/EG vad gäller tidsfristen för att införa särskilda regler om största tillåtna längd när fordonets förarhytt ger bättre aerodynamiska prestanda, energieffektivitet och säkerhetsprestanda (COM(2018)0275 – C8-0195/2018 – 2018/0130(COD))
P8_TA(2019)0236A8-0042/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0275),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 91.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0195/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 15 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A8-0042/2019).

1.  Europaparlamentet antar sin ståndpunkt vid första behandlingen genom att godta kommissionens förslag.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2019/… om ändring av rådets direktiv 96/53/EG vad gäller tidsfristen för att införa särskilda regler om största tillåtna längd för förarhytter som ger bättre aerodynamisk prestanda, energieffektivitet och säkerhetsprestanda

P8_TC1-COD(2018)0130


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2019/984.)

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 286.


Referensvärden för koldioxidsnåla investeringar och för klimatpositiva investeringar ***I
PDF 118kWORD 46k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2016/1011 avseende referensvärden för koldioxidsnåla investeringar och för klimatpositiva investeringar (COM(2018)0355 – C8-0209/2018 – 2018/0180(COD))
P8_TA(2019)0237A8-0483/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0355),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0209/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 5 december 2018(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den  13 mars 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0483/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om ändring av förordning (EU) 2016/1011 vad gäller EU-referensvärden för klimatomställning, EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet och hållbarhetsrelaterade upplysningar för referensvärden

P8_TC1-COD(2018)0180


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/2089.)

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 103.
(2) EUT C 86, 7.3.2019, s. 24.


Särskilda bestämmelser för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) ***I
PDF 514kWORD 159k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om särskilda bestämmelser för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) med stöd av Europeiska regionala utvecklingsfonden och finansieringsinstrument för externa åtgärder (COM(2018)0374 – C8-0229/2018 – 2018/0199(COD))
P8_TA(2019)0238A8-0470/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0374),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 178, 209.1, 212.2 och 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0229/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 september 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 5 december 2018(2),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling samt yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling, budgetutskottet och utskottet för kultur och utbildning (A8-0470/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(3).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om särskilda bestämmelser för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) med stöd av Europeiska regionala utvecklingsfonden och finansieringsinstrument för externa åtgärder

P8_TC1-COD(2018)0199


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 178, 209.1, 212.2 och 349,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(4),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(5),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(6), och

av följande skäl:

(1)  Enligt artikel 176 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) ska Europeiska regionala utvecklingsfonden (nedan kallad Eruf) bistå med att avhjälpa de viktigaste regionala obalanserna i unionen. Enligt den artikeln samt artikel 174 andra och tredje stycket i EUF-fördraget ska Eruf bidra till att minska skillnaderna i utvecklingsnivå mellan olika regioner och minska eftersläpningen i de minst gynnade regionerna, där särskild hänsyn ska tas till vissa kategorier av regioner, bland vilka gränsregioner uttryckligen anges landsbygdsområden, områden som påverkats av strukturomvandling, områden med låg befolkningstäthet samt öregioner. [Ändr. 1]

(2)  I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) [new CPR](7) fastställs gemensamma bestämmelser för Eruf och vissa andra fonder och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) [new ERDF](8) fastställs bestämmelser om Eruf-stödets särskilda mål och tillämpningsområde. Det är nu nödvändigt att anta särskilda bestämmelser för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) när en eller flera medlemsstater och deras regioner samarbetar över gränserna med avseende på effektiv programplanering, inklusive bestämmelser om tekniskt stöd, övervakning, utvärdering, kommunikation, stödberättigande, förvaltning och kontroll samt ekonomisk förvaltning. [Ändr. 2]

(3)  För att stödja en harmonisk utveckling präglad av samarbete inom unionens territorium på olika nivåer och minska de skillnader som finns bör Eruf stödja gränsöverskridande samarbete, transnationellt samarbete, havssamarbete, de yttersta randområdenas samarbete och interregionalt samarbete inom målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg). I denna process bör principerna om flernivåstyrning och partnerskap beaktas, och platsbaserade strategier bör stärkas. [Ändr. 3]

(3a)  De olika komponenterna i Interreg bör bidra till uppnåendet av målen för hållbar utveckling i enlighet med Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs i september 2015. [Ändr. 4]

(4)  Komponenten för gränsöverskridande samarbete bör syfta till att angripa gemensamma utmaningar som fastställs gemensamt i gränsregioner och att ta tillvara den outnyttjade tillväxtpotential som beskrivs i kommissionens meddelande Att stärka tillväxt och sammanhållning i EU:s gränsområden(9) (nedan kallat meddelandet om gränsområden). Komponenten för gränsöverskridande samarbete bör därför begränsas till inbegripa samarbete vid såväl landgränser och som sjögränser, utan att det gränsöverskridande samarbetet vid sjögränser bör integreras i den transnationella komponenten påverkar den nya komponenten för de yttersta randområdenas samarbete. [Ändr. 5]

(5)  Komponenten för gränsöverskridande samarbete bör också omfatta samarbete mellan en eller flera medlemsstater eller deras regioner, och ett eller flera länder eller regioner, eller andra territorier utanför unionen. Det faktum att internt och externt gränsöverskridande samarbete ingår i denna förordning bör leda till en betydande förenkling och rationalisering av tillämpliga bestämmelser för programmyndigheterna i medlemsstaterna och för partnermyndigheterna och stödmottagarna utanför unionen i förhållande till programperioden 2014–2020. [Ändr. 6]

(6)  Komponenten för transnationellt samarbetet samarbete och havssamarbete bör syfta till att stärka samarbetet genom åtgärder som leder till integrerad territoriell utveckling med koppling till unionens prioriteringar inom sammanhållningspolitiken och bör även inbegripa gränsöverskridande havssamarbete, med full respekt för subsidiariteten. Det transnationella samarbetet bör omfatta större transnationella territorier på unionens fastland, medan havssamarbete bör omfatta och, där så är lämpligt, territorier kring havsområden och inbegripa det gränsöverskridande samarbetet vid sjögränser under programperioden 2014–2020. En så stor flexibilitet som möjligt bör gälla för att fortsätta att genomföra tidigare gränsöverskridande samarbete vid sjögränser inom ramen för ett bredare havssamarbete, särskilt genom att man definierar det territorium som omfattas, de särskilda målen för detta samarbete, kraven för ett projektpartnerskap och inrättandet av delprogram och särskilda styrkommittéer som har en större geografisk omfattning än de gränsöverskridande programmen. [Ändr. 7]

(7)  På grundval av erfarenheten med gränsöverskridande och transnationellt samarbete under programperioden 2014–2020 i de yttersta randområdena, där en kombination av de båda komponenterna inom ett enda program per samarbetsområde inte har utmynnat i tillräcklig förenkling för programmyndigheterna och stödmottagarna, bör en särskild ytterligare komponent för de yttersta randområdena införas så att de, med hänsyn till sina särskilda förhållanden, så effektivt och enkelt som möjligt kan samarbeta med sina angränsande tredjeländer, utomeuropeiska länder och territorier (ULT) eller regionala integrations- och samarbetsorganisationer [Ändr. 8].

(8)  På grundval av å ena sidan den positiva erfarenheten med programmen för interregionalt samarbete inom Interreg å andra sidan och bristen på sådant samarbete i programmen inom målet ”Investering för sysselsättning och tillväxt” under programperioden 2014–2020 bör komponenten för är interregionalt samarbete mer specifikt inriktas på att effektivisera sammanhållningspolitiken. Den komponenten bör därför begränsas till två program, ett program med syftet att möjliggöra alla typer av verksamhet, innovativa tillvägagångssätt och kapacitetsuppbyggnad i form av utbyte av erfarenheter och utveckling av kapacitet för program inom båda målen och att främja europeiska grupperingar för (Europeiskt territoriellt samarbete som har inrättats eller ska inrättas i enlighet med Europaparlamentets och Investering för tillväxt och rådets förordning (EG) nr 1082/2006l(10) sysselsättning) mellan städer och ett annat program med syftet regioner en viktig komponent för att förbättra analysen av utvecklingstendenser. Det projektbaserade samarbetet finna gemensamma lösningar inom unionen bör integreras i den nya komponenten för interregionala innovationsinvesteringar sammanhållningspolitiken och kopplas nära till genomförandet av kommissionens meddelande Ökad innovation i EU:s regioner: strategier för motståndskraftig, inkluderande och hållbar tillväxt(11) skapa bestående partnerskap. Därför bör befintliga program fortsätta, skapa bestående partnerskap. Därför bör befintliga program fortsätta, särskilt för att stödja tematiska plattformar för smart specialisering på sådana områden som energi, industriell modernisering eller jordbruk och livsmedel. Den integrerade territoriella utveckling som inriktas på funktionella stadsområden eller stadsområden bör slutligen koncentreras till programmen inom målet ”Investering för sysselsättning och tillväxt” i ett kompletterande instrument, främjandet av projektbaserat samarbete, inbegripet främjandet av europeiska stadsinitiativet grupperingar. De två programmen inom komponenten för interregionalt territoriellt samarbete bör omfatta hela unionen och bör också vara öppna för deltagande av tredjeländer liksom makroregionala strategier. [Ändr. 9]

(8a)   Det nya initiativet för interregionala innovationsinvesteringar bör baseras på smart specialisering och användas för att stödja tematiska plattformar för smart specialisering på områden som energi, industriell modernisering, cirkulär ekonomi, social innovation, miljö eller jordbruk och livsmedel, och hjälpa dem som deltar i strategier för smart specialisering att slå sig samman för att öka innovationen och få ut innovativa produkter, processer och ekosystem på den europeiska marknaden. Erfarenheterna visar att det fortfarande finns ett ihållande systemfel inom provnings- och valideringsskedet vid demonstration av ny teknik (t.ex. viktig möjliggörande teknik), särskilt när innovation är resultatet av integrering av kompletterande regionala specialiseringar som skapar innovativa värdekedjor. Det felet är särskilt kritiskt i fasen mellan försöksskedet och full spridning på marknaden. Inom vissa strategiska teknik- och industriområden kan små och medelstora företag för närvarande inte räkna med en högkvalitativ, öppen och sammankopplad transeuropeisk infrastruktur för demonstration. Programmen inom initiativet för interregionalt samarbete bör omfatta hela EU och bör också vara öppna för deltagande av ULT, tredjeländer och deras regioner samt regionala integrations- och samarbetsorganisationer, inbegripet i de angränsande yttersta randområdena. Synergier mellan interregionala innovationsinvesteringar och andra relevanta EU-program som de europeiska struktur- och investeringsfonderna, Horisont 2020, den digitala inre marknaden och programmet för den inre marknaden bör uppmuntras, eftersom de kommer att öka investeringarnas effekt och ge medborgarna ett bättre värde. [Ändr. 10]

(9)  Det bör fastställas gemensamma objektiva kriterier för att bestämma stödberättigade regioner och områden. För detta ändamål bör fastställandet av stödberättigade regioner på unionsnivå grundas på det gemensamma system för klassificering av regioner som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003(12). [Ändr. 11]

(10)  Det är nödvändigt att fortsätta att stödja eller, beroende på vad som är lämpligt, upprätta samarbete i alla dess aspekter med tredjeländer som gränsar till unionen, eftersom sådant samarbete är ett viktigt politiskt verktyg för regional utveckling och bör gynna de regioner i medlemsstaterna som gränsar till tredjeländer. För detta ändamål bör Eruf och unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder – instrumentet för stöd inför anslutningen (nedan kallat IPA)(13), instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (nedan kallat NDICI)(14) samt programmet för de utomeuropeiska länderna och territorierna (nedan kallat ULT-programmet)(15) – stödja program för gränsöverskridande samarbete, transnationellt samarbete och havssamarbete, de yttersta randområdenas samarbete och interregionalt samarbete. Stödet från Eruf och unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder bör grundas på ömsesidighet och proportionalitet. När det gäller gränsöverskridande samarbete med stöd av IPA III och NDICI bör dock stödet från Eruf kompletteras med minst motsvarande belopp från anslagen till gränsöverskridande samarbete inom IPA III och NDICI, med förbehåll för de högsta belopp som anges i respektive rättsakt, dvs. högst 3 % av finansieringsramen inom IPA III och högst 4 % av finansieringsramen för det geografiska område som omfattas av grannskapspolitiken enligt artikel 4.2 a i NDICI. [Ändr. 12]

(10a)   Särskild uppmärksamhet bör riktas mot regioner som blir nya yttre EU-gränser, för att säkerställa att de pågående samarbetsprogrammen fortsätter på lämpligt sätt. [Ändr. 13]

(11)  Stödet från IPA III bör i huvudsak inriktas på att hjälpa IPA-stödmottagarna att stärka de demokratiska institutionerna och rättstaten, reformera rättsväsendet och den offentliga förvaltningen, respektera de grundläggande rättigheterna och främja jämställdhet, tolerans, social inkludering och icke-diskriminering samt regional och lokal utveckling. Stödet från IPA bör fortsätta att stödja IPA-stödmottagarnas ansträngningar att främja regionalt, makroregionalt och gränsöverskridande samarbete samt territoriell utveckling, inklusive genom genomförande av unionens makroregionala strategier. Stödet från IPA bör dessutom inriktas på frågor som rör säkerhet, migration och gränsförvaltning, säkerställande av tillgång till internationellt skydd, utbyte av relevant information, förbättring av gränskontroller samt fortsatta gemensamma ansträngningar att bekämpa irreguljär migration och smuggling av migranter. [Ändr. 14]

(12)  När det gäller stöd från NDICI bör unionen utveckla särskilda förbindelser med närbelägna länder i syfte att skapa ett område med välstånd och god grannsämja som grundar sig på unionens värden och utmärks av nära och fredliga förbindelser som bygger på samarbete. Denna förordning och NDICI bör därför stödja interna och externa aspekter av relevanta makroregionala strategier. Dessa initiativ är strategiskt viktiga samtidigt som de ger meningsfulla politiska ramar för fördjupade förbindelser med och mellan partnerländer som grundas på principerna om ömsesidig redovisningsskyldighet, delat egenansvar och gemensamt ansvarstagande.

(12a)  Utvecklingen av synergier med unionens program för yttre åtgärder och utveckling bör också bidra till att säkerställa maximal inverkan och samtidigt uppfylla principen om konsekvent politik för utveckling i enlighet med artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). För att målen för hållbar utveckling ska kunna uppnås är det mycket viktigt att uppnå samstämmighet inom alla EU:s politikområden. [Ändr. 15]

(13)  Det är viktigt att fortsätta att ta hänsyn till Europeiska utrikestjänstens och kommissionens roll när det gäller utarbetandet av den strategiska programplaneringen för de Interregprogram som får stöd genom Eruf och NDICI i enlighet med vad som fastställs i rådets beslut 2010/427/EU(16).

(14)  Med hänsyn till den särskilda situationen i unionens yttersta randområden måste det antas bestämmelser om på vilka förbättring av de villkor enligt vilka dessa områden kan få tillgång till strukturfonderna. Vissa bestämmelser i denna förordning bör därför anpassas till de särskilda förhållanden som råder i de yttersta randområdena i syfte att förenkla och främja samarbetet deras samarbete med deras grannar tredjeländer och ULT, med beaktande av kommissionens meddelande – Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden(17). [Ändr. 16]

(14a)  I den här förordningen fastställs möjligheten för ULT att delta i Interreg-programmen. De särskilda förhållandena och utmaningarna för ULT bör beaktas för att underlätta deras faktiska tillträde och deltagande. [Ändr. 17]

(15)  Det är nödvändigt att fastställa de medel som ska tilldelas var och en av de olika komponenterna inom Interreg, inbegripet varje medlemsstats andel av de totala beloppen för gränsöverskridande samarbete, transnationellt samarbete och havssamarbete, de yttersta randområdenas samarbete och interregionalt samarbete samt medlemsstaternas möjligheter till flexibilitet mellan dessa komponenter. I förhållande till programperioden 2014–2020 Med tanke på globaliseringen bör andelen för gränsöverskridande beslut om samarbete sänkas, medan andelen för transnationellt samarbete som syftar till att stimulera investeringar i fler arbetstillfällen och havssamarbete bör höjas till följd ökad tillväxt och investeringar som görs gemensamt med andra regioner dock även fattas med beaktande av att havssamarbete integreras regionernas gemensamma särdrag och ambitioner och inte nödvändigtvis av nationsgränser, och en ny komponent därför bör tillräckliga ytterligare medel för det nya initiativet för de yttersta randområdenas samarbete bör införas interregionala innovationsinvesteringar göras tillgängliga för att möta de globala marknadsförhållandena. [Ändr. 18]

(16)  För att stödet från Eruf och från unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder ska kunna utnyttjas så effektivt som möjligt bör det införas en mekanism för att organisera återlämnande av sådant stöd när program för externt samarbete inte kan antas eller måste avbrytas, inklusive med tredjeländer som inte får stöd från något av unionens finansieringsinstrument. Denna mekanism bör användas för att säkerställa att programmen fungerar så bra som möjligt och att maximal samordning mellan dessa instrument uppnås.

(17)  Eruf bör genom Interreg bidra till de särskilda målen under målen för sammanhållningspolitiken. Förteckningen över särskilda mål inom de olika tematiska målen bör dock anpassas till de särskilda behoven inom Interreg, genom fastställande av kompletterande särskilda mål för det politiska målet ”Ett mer socialt Europa genom den europeiska pelaren för sociala rättigheter” i syfte att möjliggöra interventioner av ESF-typ.

(18)  Mot bakgrund av de unika och särskilda förhållandena på Irland och i syfte att stödja samarbetet mellan Irland och Nordirland enligt långfredagsavtalet bör ett nytt Peace-plus-program för gränsöverskridande samarbete fortsätta att genomföras på grundval av tidigare samarbetsprogram mellan de irländska grevskap som gränsar till Nordirland och Nordirland. Med tanke på programmets praktiska betydelse är det nödvändigt att se till att, när programmet verkar för att stödja fred och försoning, Eruf även bidrar till att främja social, ekonomisk och regional stabilitet och samarbete i de berörda regionerna, särskilt genom åtgärder som främjar sammanhållning mellan lokalsamhällen. Med hänsyn till programmets särdrag bör det förvaltas på ett integrerat sätt där Förenade kungarikets bidrag integreras i programmet som externa inkomster avsatta för särskilda ändamål. Vidare bör vissa regler för urval av insatser i denna förordning inte tillämpas på det programmet när det gäller insatser till stöd för fred och försoning. [Ändr. 19]

(19)  I denna förordning bör också två Interreg-specifika mål läggas till, ett mål till stöd för ett särskilt Interregmål i syfte att stärka den institutionella kapaciteten, förbättra det rättsliga och administrativa samarbetet, särskilt med koppling till genomförandet av meddelandet om gränsområden, intensifiera samarbetet mellan enskilda medborgare och institutioner samt utveckla och samordna makroregionala strategier och havsområdesstrategier, och ett annat mål för särskilda frågor som rör det externa samarbetet, t.ex. säkerhet, trygghet, gränspassage och migration.

(20)  Den största delen av unionens stöd bör koncentreras till ett begränsat antal politiska mål i syfte att maximera genomslaget för Interreg. Synergieffekter och komplementaritet mellan Interregkomponenterna bör förstärkas. [Ändr. 20]

(21)  Bestämmelserna om utarbetande, godkännande och ändring av Interregprogrammen samt bestämmelserna om territoriell utveckling, urval av insatser, övervakning och utvärdering, programmyndigheter, insatsrevision och öppenhet och kommunikation bör anpassas till Interregprogrammens särdrag i förhållande till bestämmelserna i förordning (EU) [new CPR]. Dessa särskilda bestämmelser bör vara enkla och tydliga för att undvika överreglering och ytterligare administrativa bördor för medlemsstater och stödmottagare. [Ändr. 21]

(22)  De bestämmelser om kriterier för att insatser ska anses vara genuint gemensamma och kooperativa, om partnerskap inom en Interreginsats och om den samordnande partnerns skyldigheter som fastställts under programperioden 2014–2020 bör fortsätta att gälla. Interregpartnerna bör dock samarbeta när det gäller alla de fyra aspekterna såväl (utveckling,och genomförande, som bemanning och eller finansiering), eller både och, när det gäller de yttersta randområdenas samarbete, tre av de fyra aspekterna, eftersom det bör vara enklare att kombinera stöd från Eruf med stöd genom unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder, både på program- och på insatsnivå. [Ändr. 22]

(22a)  Ett viktigt och framgångsrikt verktyg inom gränsöverskridande samarbetsprogram är projekt för kontakter mellan människor (”people-to-people” – P2P) och småskaliga projekt, som syftar till att övervinna gränsrelaterade hinder och främja kontakter mellan lokalbefolkningen och på så sätt föra gränsområden och deras invånare närmare varandra. P2P-projekt och småskaliga projekt genomförs inom ett stort antal områden, exempelvis kultur, idrott, turism, allmän och yrkesinriktad utbildning, ekonomi, forskning, miljöskydd och ekologi, hälso- och sjukvård, transporter och mindre infrastruktur, administrativt samarbete och pr-verksamhet. I enlighet med vad som också anges i Europeiska regionkommitténs yttrande Projekt för kontakter mellan människor och småskaliga projekt inom gränsöverskridande samarbetsprogram(18) har P2P-projekt och småskaliga projekt stort europeiskt mervärde och bidrar i hög grad till det övergripande målet i programmen för gränsöverskridande samarbete. [Ändr. 23]

(23)  Det är nödvändigt att förtydliga reglerna för de småprojektfonder som genomförts sedan Sedan Interreg inleddes, men som aldrig har omfattats av några särskilda bestämmelser. I enlighet med vad som också anges i Regionskommitténs yttrande Projekt för kontakter mellan människor stöds P2P-projekt och småskaliga projekt inom gränsöverskridande samarbetsprogram(19) fyller sådana främst genom småprojektfonder en viktig funktion för att bygga upp förtroende mellan människor och institutioner samtidigt som de ger ett stort europeiskt mervärde och i hög grad bidrar till det övergripande målet i programmen för gränsöverskridande samarbete genom att de övervinner gränshinder och integrerar gränsområden eller liknande instrument, som emellertid aldrig har omfattats av några särskilda bestämmelser, varför det är nödvändigt att förtydliga reglerna för småprojektfonder. I syfte att bevara det mervärde och de fördelar som P2P-projekt och småskaliga projekt har, även avseende lokal och deras invånare. I syfte att regional utveckling, och förenkla den ekonomiska förvaltningen av småskaliga projekt för slutmottagarna, som ofta inte är vana vid att ansöka om EU-medel, bör det bli obligatoriskt att använda förenklade kostnadsalternativ och enhetsbelopp under en viss gräns. [Ändr. 24]

(24)  Eftersom flera medlemsstater deltar och de administrativa kostnaderna därför är högre, bland annat för regionala kontaktpunkter (även kallade antenner), som är viktiga kontaktpunkter för dem som ansöker om och genomför projekt och i och med detta fungerar som direktkanaler till det gemensamma sekretariatet och respektive behörig myndighet, men särskilt även för kontroller och översättning, bör utgiftstaket för tekniskt stöd vara högre än det för målet ”Investering för sysselsättning och tillväxt”. För att kompensera för de högre administrativa kostnaderna bör medlemsstaterna när så är möjligt uppmuntras att minska den administrativa bördan för genomförandet av gemensamma projekt. Dessutom bör Interregprogram med begränsat stöd från unionen eller program för externt gränsöverskridande samarbete få ett visst minimibelopp för tekniskt stöd i syfte att säkerställa tillräcklig finansiering för ett effektivt tekniskt stöd. [Ändr. 25]

(25)  I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 finns det ett behov av att utvärdera fonderna på grundval av den information som samlats in till följd av särskilda krav på övervakning och samtidigt undvika överreglering och administrativa bördor, särskilt för medlemsstaterna. Dessa krav kan i förekommande fall innefatta mätbara indikatorer som kan användas som utgångspunkt för utvärdering av fondernas praktiska genomslag.

(25a)  I samband med minskningen av de administrativa bördorna bör kommissionen, medlemsstaterna och regionerna samarbeta nära för att kunna använda de utökade proportionella arrangemang för ett Interregprograms förvaltnings- och kontrollsystem som anges i artikel 77 i förordning (EU) .../... [new CPR]. [Ändr. 26]

(26)  På grundval av erfarenheterna under programperioden 2014–2020 bör det system genom vilket det infördes en tydlig hierarki i reglerna om utgifternas stödberättigande fortsätta att tillämpas samtidigt som man bibehåller principen om att reglerna för utgifternas stödberättigande ska fastställas på unionsnivå eller för Interregprogrammen som helhet, i syfte att undvika eventuella motsägelser eller inkonsekvenser mellan olika förordningar och mellan förordningar och nationella regler. Kompletterande regler som antas av en medlemsstat och som bara gäller stödmottagare i den medlemsstaten bör begränsas till ett absolut minimum. Närmare bestämt bör bestämmelserna i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 481/2014(20), som antogs för programperioden 2014–2020, integreras i denna förordning.

(27)  Medlemsstaterna bör uppmuntras att överlåta där så är lämpligt delegera den förvaltande myndighetens uppgifter till en ny eller, i förekommande fall, existerande europeisk gruppering för territoriellt samarbete eller inrätta en sådan gruppering, liksom andra gränsöverskridande rättssubjekt som ansvarar för förvaltningen av ett delprogram, eller en integrerad territoriell investering eller en eller flera småprojektfonder, eller att agera som en enda partner. Medlemsstaterna bör göra det möjligt för regionala och lokala myndigheter liksom andra offentliga organ från olika medlemsstaterna att inrätta sådana samarbetsgrupperingar med ställning som juridisk person, och bör involvera lokala och regionala myndigheter i sin verksamhet. [Ändr. 27]

(28)  För att fortsätta med den betalningskedja som fastställdes för programperioden 2014–2020, dvs. från kommissionen till den samordnande partnern via den attesterande myndigheten, bör den betalningskedjan fortsätta att tillämpas inom ramen för redovisningsfunktionen. Stödet från unionen bör utbetalas till den samordnande partnern, förutsatt att detta inte leder till dubbla avgifter vid omräkning till euro och tillbaka till en annan valuta eller vice versa mellan den samordnande partnern och övriga partner. Om inget annat anges bör den samordnande partnern säkerställa att de övriga partnerna får det totala stödbeloppet från respektive unionsfond i sin helhet och inom den tidsfrist som alla partner kommit överens om, enligt samma förfarande som tillämpats för den samordnande partnern. [Ändr. 28]

(29)  I enlighet med artikel [63.9] i förordning (EU, Euratom) [FR-Omnibus] ska sektorspecifika regler beakta behoven inom programmen för europeiskt territoriellt samarbete (Interreg), särskilt när det gäller revisionsfunktionen. Bestämmelserna om det årliga revisionsuttalandet, den årliga kontrollrapporten och insatsrevision bör därför förenklas och anpassas till dessa program som inbegriper flera medlemsstater fler än en medlemsstat. [Ändr. 29]

(30)  Det bör fastställas en tydlig kedja för det ekonomiska ansvaret för återkrav vid oriktigheter från en enda partner eller andra partner via den samordnande partnern och den förvaltande myndigheten till kommissionen. Det bör fastställas bestämmelser om medlemsstaternas, tredjeländernas, partnerländernas eller de utomeuropiska ländernas och territoriernas ansvar för de fall då återbetalning inte kan utverkas från den enda partnern, andra partner eller den samordnande partnern som innebär att medlemsstaten ansvarar för återbetalningen till den förvaltande myndigheten. Till följd av detta finns det inom Interregprogrammen inget utrymme för belopp som inte kan återkrävas på stödmottagarnivå. Det dock är dock nödvändigt att förtydliga reglerna för de fall då en medlemsstat eller ett tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium inte gör en återbetalning till den förvaltande myndigheten. Den samordnande partnerns skyldigheter för återkrav bör också förtydligas. Dessutom bör förfarandena för återkrav fastställas och godkännas av övervakningskommittén. Den förvaltande myndigheten bör närmare bestämt dock inte tillåtas att ålägga den samordnande partnern att inleda ett rättsligt förfarande i en annan medlemsstat. [Ändr. 30]

(30a)   Finansiell disciplin bör uppmuntras. Samtidigt bör arrangemang för tillbakadragande av budgetåtaganden ta hänsyn till Interregprogrammens komplexitet och genomförande. [Ändr. 31]

(31)  För att så liknande regler som möjligt ska tillämpas både i de deltagande medlemsstaterna och i tredjeländerna, partnerländerna och de utomeuropeiska länderna och territorierna bör denna förordning också tillämpas på tredjeländernas, partnerländernas eller de utomeuropeiska ländernas och territoriernas deltagande, om inga särskilda regler anges i något specifikt kapitel i denna förordning. Interregprogrammens myndigheter bör avspeglas i jämförbara myndigheter i tredjeländerna, partnerländerna eller de utomeuropeiska länderna och territorierna. Startpunkten för utgifternas stödberättigande bör kopplas till det relevanta tredjelandets, partnerlandets eller utomeuropeiska landets eller territoriets undertecknande av finansieringsavtalet. Upphandling för stödmottagare i tredjeländerna, partnerländerna eller de utomeuropeiska länderna och territorierna bör följa bestämmelserna om extern upphandling i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) [new FR-Omnibus](21). Det bör fastställas förfaranden för ingående av finansieringsavtal med varje tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium och av avtalen mellan den förvaltande myndigheten och varje tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium när det gäller stödet från något av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder eller vid överföring av bidrag som komplement till den nationella medfinansieringen från ett tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium till Interregprogrammet.

(32)  Trots att Interregprogram med deltagande av tredjeländer, partnerländer eller utomeuropeiska länder och territorier bör genomföras genom delad förvaltning bör de yttersta randområdenas samarbete får genomföras genom indirekt förvaltning. Det bör fastställas särskilda regler om hur dessa program helt eller delvis ska genomföras genom indirekt förvaltning. [Ändr. 32]

(33)  På grundval av erfarenheten med storskaliga infrastrukturprojekt inom programmen för gränsöverskridande samarbete inom det europeiska grannskapsinstrumentet under programperioden 2014–2020 bör förfarandena förenklas. Kommissionen bör dock behålla vissa rättigheter när det gäller urval av sådana projekt.

(34)  Kommissionen bör tilldelas genomförandebefogenheter i syfte att anta och ändra förteckningarna över Interregprogram och förteckningen över totalbeloppet från unionens stöd till varje Interregprogram samt i syfte att anta beslut om godkännande av Interregprogram och ändringar av dessa. Dessa genombefogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(22). Trots att dessa akter är av allmän karaktär bör det rådgivande förfarandet tillämpas, eftersom de bara genomför bestämmelser på ett tekniskt sätt.

(35)  För att säkerställa enhetliga villkor för antagande eller ändring av Interregprogrammen bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Programmen för externt gränsöverskridande samarbete bör dock i tillämpliga fall Dock bör, i tillämpliga fall, programmen för externt gränsöverskridande samarbete följa de kommittéförfaranden som fastställs genom förordning (EU) [IPA III] och förordning (EU) [NDICI] när det gäller det första beslutet om godkännande av dessa program. [Ändr. 33]

(36)  I syfte att komplettera eller ändra vissa icke-väsentliga delar i denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen i syfte att ändra bilagan om mallen för Interregprogrammen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(36a)  Främjandet av europeiskt territoriellt samarbete (ETS) är en viktig prioritering inom EU:s sammanhållningspolitik. Stöd till små och medelstora företag för kostnader som uppstår i samband med ETS-projekt är enligt kommissionens förordning (EU) nr 651/2014(23) (den allmänna gruppundantagsförordningen) redan undantaget från anmälningsskyldigheten. Särskilda bestämmelser om regionalstöd för investeringar som görs av företag av alla storlekar finns också i riktlinjerna för statligt regionalstöd för 2014–2020(24) och i avsnittet om regionalstöd i den allmänna gruppundantagsförordningen. Mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts bör stöd till ETS-projekt endast få begränsade effekter på konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna, och kommissionen bör därför kunna förklara att sådant stöd är förenligt med den inre marknaden och att finansiering som tillhandahålls till stöd för ETS-projekt kan omfattas av gruppundantag. [Ändr. 34]

(37)  Eftersom målen för denna förordning, nämligen att främja samarbete mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och tredjeländer, partnerländer eller utomeuropeiska länder och territorier, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser

Avsnitt I

Syfte, tillämpningsområde och Interregkomponenter

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.  I denna förordning fastställs bestämmelser om målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) i syfte att främja samarbete mellan medlemsstaterna och deras regioner inom unionen och mellan medlemsstaterna och angränsande tredjeländer, partnerländer, andra territorier eller utomeuropeiska länder och territorier (ULT), eller regionala integrations- och samarbetsorganisationer respektive en grupp av tredjeländer som ingår i en regional organisation. [Ändr. 35]

2.  I denna förordning fastställs också de bestämmelser som behövs för att säkerställa en effektiv programplanering, inklusive tekniskt stöd, övervakning, utvärdering, kommunikation, stödberättigande, förvaltning och kontroll, samt den ekonomiska förvaltningen av programmen inom målet Europeiskt territoriellt samarbete (nedan kallade Interregprogram) med stöd av Europeiska regionala utvecklingsfonden (nedan kallad Eruf).

3.  När det gäller stöd från instrumentet för stöd inför anslutningen (nedan kallat IPA III), instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (nedan kallat NDICI) och finansieringen för alla utomeuropeiska länder och territorier för perioden 2012–2027, som fastställs som ett program genom rådets beslut (EU) nr XXX (nedan kallat ULT-programmet) till Interregprogrammen, nedan tillsammans kallade unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder, fastställs även i denna förordning ytterligare särskilda mål samt bestämmelser om integrering av dessa fonder i Interregprogrammen, kriterier för stödberättigande för tredjeländer, partnerländer och utomeuropeiska länder och territorier och deras regioner samt vissa särskilda genomförandebestämmelser.

4.  När det gäller stöd till Interregprogrammen från Eruf och unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder (nedan tillsammans kallade Interregfonderna), fastställs i denna förordning särskilda Interregmål, bestämmelser om organisation, kriterier för stödberättigande för medlemsstaterna, tredjeländer, partnerländer och utomeuropeiska länder och territorier och deras regioner samt bestämmelser om ekonomiska anslag och kriterier för fördelningen av dessa anslag.

5.  Förordning (EU) [new CPR] och förordning (EU) [new ERDF] ska tillämpas på Interregprogrammen, om inget annat särskilt fastställs enligt dessa förordningar och den här förordningen eller om bestämmelserna i förordning (EU) [new CPR] endast kan tillämpas på målet ”Investering för sysselsättning och tillväxt”.

Artikel 2

Definitioner

1.  I denna förordning ska definitionerna i artikel [2] i förordning (EU) [new CPR] gälla. Dessutom gäller följande definitioner:

1.  IPA-stödmottagare: ett land eller territorium som anges i bilaga I till förordning (EU) [IPA III].

2.  tredjeland: ett land som inte är en medlemsstat i unionen och som inte får stöd från Interregfonderna.

3.  partnerland: en IPA-stödmottagare eller ett land eller territorium som ingår i det geografiska område som omfattas av grannskapspolitiken och som anges i bilaga I till förordning (EU) [NDICI] samt Ryssland, och som får stöd från unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder.

4.  gränsöverskridande rättssubjekt: ett rättssubjekt, inbegripet en EU-region, som inrättats enligt lagarna i något av de länder som deltar i ett Interregprogram, under förutsättning att det har inrättats av territoriella myndigheter eller andra organ från minst två deltagarländer. [Ändr. 36]

4a.  regional integrations- och samarbetsorganisation: sammanslutning av medlemsländer eller regioner i samma geografiska område vars syfte är att bedriva ett närmare samarbete i frågor av gemensamt intresse. [Ändr. 37]

2.  Vid tillämpningen av denna förordning ska, när det i bestämmelserna i förordning (EU) [new CPR] hänvisas till ”en medlemsstat” detta tolkas som ”den medlemsstat som fungerar som värd för den förvaltande myndigheten” och när det i bestämmelser hänvisas till ”varje medlemsstat” eller ”medlemsstaterna”, ska detta tolkas som ”medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, de tredjeländer, partnerländer och utomeuropeiska länder och territorier som deltar i ett visst Interregprogram”.

Vid tillämpningen av denna förordning ska, när det i bestämmelserna i förordning (EU) [new CPR] hänvisas till de ”fonder” som anges i [artikel 1.1 a] i den förordningen eller till ”Eruf”, detta tolkas som att de även omfattar unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder.

Artikel 3

Komponenter inom målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg)

Inom målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) ska Eruf och, i tillämpliga fall, unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder stödja följande komponenter:

1.  Gränsöverskridande samarbete mellan angränsande regioner i syfte att främja integrerad och harmonisk regional utveckling (komponent 1) i form av [Ändr. 38]

a)  internt gränsöverskridande samarbete mellan angränsande landgränsregioner land- eller sjögränsregioner som tillhör två eller flera medlemsstater eller mellan angränsande landgränsregioner land- eller sjögränsregioner som tillhör minst en medlemsstat och ett eller flera tredjeländer som anges i artikel 4.3, eller [Ändr. 39]

b)  externt gränsöverskridande samarbete mellan angränsande landgränsregioner land- eller sjögränsregioner som tillhör minst en medlemsstat och en eller flera av följande: [Ändr. 40]

i)  IPA-stödmottagare, eller

ii)  partnerländer som får stöd genom NDICI, eller

iii)  Ryssland, i syfte att möjliggöra landets deltagande i det gränsöverskridande samarbete som också stöds genom NDICI.

2.  Transnationellt samarbete och havssamarbete över större transnationella territorier och kring havsområden som involverar nationella, regionala och lokala programpartner i medlemsstaterna, tredjeländer och partnerländer samt Grönland ULT, i syfte att uppnå ökad territoriell integration (”komponent 2”: vid hänvisning enbart till transnationellt samarbete – ”komponent 2A”, vid hänvisning enbart till havssamarbete – ”komponent 2B”). [Ändr. 41]

3.  De yttersta randområdenas samarbete sinsemellan och med deras angränsande tredjeländer eller partnerländer eller utomeuropeiska länder ULT, eller regionala integrations- och territorier samarbetsorganisationer, eller flera av dessa, i syfte att underlätta deras regionala integration och harmoniska utveckling i grannskapet (”komponent 3”). [Ändr. 42]

4.  Interregionalt samarbete, i syfte att effektivisera sammanhållningspolitiken (”komponent 4”) genom att främja

a)  utbyte av erfarenheter, innovativa tillvägagångssätt och kapacitetsuppbyggnad när det gäller

i)  genomförandet av Interregprogram,

ia)  genomförandet av gemensamma interregionala utvecklingsprojekt, [Ändr. 43]

ib)  kapacitetsutveckling mellan partner i hela unionen i samband med [Ändr. 44]

ii)  genomförandet av programmen inom målet ”Investering för sysselsättning och tillväxt”, särskilt med avseende på interregionala och transnationella åtgärder med stödmottagare i minst en annan medlemsstat,

iia)  kartläggning och spridning av god praxis i syfte att överföra dessa, huvudsakligen till operativa program inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning, [Ändr. 45]

iib)  utbyte av erfarenheter när det gäller att kartlägga, överföra och sprida bästa praxis rörande hållbar stadsutveckling, däribland kopplingar mellan stads- och landsbygdsområden, [Ändr. 46]

iii)  upprättandet och användningen av europeiska grupperingar för territoriellt samarbete och deras funktionssätt,

iiia)  inrättandet och användningen av den europeiska gränsöverskridande mekanismen och dess funktionssätt i enlighet med förordning (EU) .../... [ny europeisk gränsöverskridande mekanism], [Ändr. 47]

b)  analys av utvecklingstendenser i förhållande till målen för territoriell sammanhållning.

5.  Interregionala innovationsinvesteringar genom kommersialisering och utökning av interregionala innovationsprojekt som kan stimulera utveckling av europeiska värdekedjor (”komponent 5”). [Ändr. 48]

Avsnitt II

Geografiskt tillämpningsområde

Artikel 4

Geografiskt tillämpningsområdet för det gränsöverskridande samarbetet

1.  När det gäller gränsöverskridande samarbete ska de regioner som får stöd från Eruf vara regioner på Nuts 3-nivå i unionen, längs alla inre och yttre landgränser land- och sjögränser med tredjeländer eller partnerländer, utan att det påverkar eventuella anpassningar för att säkerställa samstämmighet och kontinuitet på de programsamarbetsområden som fastställts för programperioden 2014–2020. [Ändr. 49]

2.  Regioner som ligger vid sjögränser och som mellan sig har en fast förbindelse över sjögränsen ska också få stöd inom det gränsöverskridande samarbetet. [Ändr. 50]

3.  Interregprogrammen för internt gränsöverskridande samarbete får omfatta regioner i Norge, Schweiz och Förenade kungariket som motsvarar regioner på Nuts 3-nivå samt Liechtenstein, Andorra, och Monaco och San Marino. [Ändr. 51]

4.  När det gäller externt gränsöverskridande samarbete ska de regioner som får stöd genom IPA III eller NDICI vara regioner på Nuts 3-nivå i respektive partnerland eller, om Nuts-klassificering saknas, motsvarande områden längs alla landgränser land- eller sjögränser mellan medlemsstaterna och de partnerländer som kan få stöd genom IPA III eller NDICI. [Ändr. 52]

Artikel 5

Geografiskt tillämpningsområde för det transnationella samarbetet och havssamarbetet [Ändr. 53]

1.  När det gäller transnationellt samarbete och havssamarbete ska de regioner som får stöd genom Eruf vara regioner på Nuts 2-nivå i unionen med funktionella områden som gränsar till varandra, utan att det påverkar potentiella anpassningar för att säkerställa samstämmighet och kontinuitet i sådant samarbete i större sammanhängande områden på grundval av programplaneringsperioden 2014–2020, och i tillämpliga fall med beaktande av makroregionala strategier eller havsområdesstrategier. [Ändr. 54]

2.  Interregprogrammen för transnationellt samarbetet och havssamarbete samarbete får omfatta [Ändr. 55]

a)  regioner i Island, Norge, Schweiz, Förenade kungariket samt Liechtenstein, Andorra, Monaco och San Marino,

b)  GrönlandULT som får stöd genom ULT-programmet, [Ändr. 56]

c)  Färöarna,

d)  regioner i partnerländer inom IPA III eller NDICI,

oberoende av om de får eller inte får stöd från EU-budgeten.

3.  De regioner, tredjeländer eller, partnerländer eller ULT som anges i punkt 2 ska vara regioner på Nuts 2-nivå eller, om Nuts-klassificering saknas, motsvarande områden. [Ändr. 57]

Artikel 6

Geografiskt tillämpningsområde för de yttersta randområdenas samarbete

1.  När det gäller de yttersta randområdenas samarbete ska alla regioner som anges i artikel 349 första stycket i EUF-fördraget få stöd genom Eruf.

2.  Interregprogrammen för de yttersta randområdena får omfatta angränsande partnerländer som får stöd genom NDICI eller utomeuropeiska länderna och territorier, ULT som får stöd genom ULT-programmet, regionala samarbetsorganisationer eller bådadera en kombination av två eller tre av dessa. [Ändr. 58]

Artikel 7

Geografiskt tillämpningsområde för det interregionala samarbetet och de interregionala innovationsinvesteringarna [Ändr. 59]

1.  När det gäller alla Interregprogram inom komponent 4 eller interregionala innovationsinvesteringar inom komponent 5 ska hela unionens territorium få stöd genom Eruf, inklusive de yttersta randområdena. [Ändr. 60]

2.  Interregprogrammen inom komponent 4 får omfatta hela eller delar av tredjeländer, partnerländer, andra territorier eller de utomeuropeiska länder och territorier som avses i artiklarna 4, 5 och 6, oberoende av om de får eller inte får stöd genom unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder. Tredjeländer får delta i de programmen, under förutsättning att de bidrar till finansieringen i form av inkomster som avsatts externt. [Ändr. 61]

Artikel 8

Förteckning över områden inom Interregprogrammen som ska få stöd

1.  Vid tillämpningen av artiklarna 4, 5 och 6 ska kommissionen anta en genomförandeakt med en förteckning över de områden inom Interregprogrammen som ska få stöd, uppdelad efter varje komponent och varje Interregprogram. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 63.2.

Interregprogrammen för externt gränsöverskridande samarbete ska förtecknas som ”Interreg/IPA III-program för gränsöverskridande samarbete” eller ”Interreg/NDICI-program för gränsöverskridande samarbete”.

2.  Den genomförandeakt som avses i punkt 1 ska också innehålla en förteckning med uppgift om de regioner på Nuts 3-nivå i unionen som tas i beaktande vid tilldelningen av medel från Eruf för gränsöverskridande samarbete vid alla inre gränser och de yttre gränser som omfattas av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder, samt en förteckning med uppgift om de regioner på Nuts 3-nivå som tas i beaktande vid tilldelning av medel inom den komponent 2B som avses i artikel 9.3 a. [Ändr. 62]

3.  De regioner i tredjeländer, partnerländer eller territorier utanför unionen som inte får stöd genom Eruf eller något av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder ska också tas upp i den förteckning som avses i punkt 1. [Ändr. 63]

Avsnitt III

Medel och medfinansieringsgrad

Artikel 9

Eruf-medel för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg)

1.  Eruf-medlen Medlen för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) ska uppgå till 8 430 000 000 euro 11 165 910 000 EUR (2018 års priser) av de samlade medel som är tillgängliga för budgetåtaganden från Eruf, ESF+ och Sammanhållningsfonden för programperioden 2021–2027 enligt artikel [102103.1] i förordning (EU) [new CPR]. [Ändr. 64]

2.  10 195 910 000 EUR (91,31 %) av de medel som avses i punkt 1 ska fördelas på följande sätt: [Ändr. 65]

a)  52,7 % (dvs. totalt 4 440 000 000 euro) 7 500 000 000 EUR (67,16 %) för gränsöverskridande samarbete (komponent 1). [Ändr. 66]

b)  31,4 % (dvs. totalt 2 649 900 000 euro) 1 973 600 880 EUR (17,68 %) för transnationellt samarbete och havssamarbete (komponent 2). [Ändr. 67]

c)  357 309 120 EUR (3,2 % (dvs. totalt 270 100 000 euro) för de yttersta randområdenas samarbete (komponent 3). [Ändr. 68]

d)  1,2 % (dvs. totalt 100 000 000 euro) 365 000 000 EUR (3,27 %) för interregionalt samarbete (komponent 4). [Ändr. 69]

e)  11,5 % (dvs. totalt 970 000 000 euro) för interregionala innovationsinvesteringar (komponent 5). [Ändr. 70]

3.  Kommissionen ska meddela varje medlemsstat dess andel av totalbeloppen för komponenterna 1, 2 och 3, uppdelat per år.

Befolkningsstorleken i följande regioner ska användas som kriterium för uppdelningen per medlemsstat.

a)  Regioner på Nuts 3-nivå för komponent 1 och de regioner på Nuts 3-nivå för komponent 2B som anges i den genomförandeakt som avses i artikel 8.2. [Ändr. 71]

b)  Regioner på Nuts 2-nivå för komponenterna 2A och 3 komponent 2. [Ändr. 72]

ba)  Regioner på Nuts 2-nivå och Nuts 3-nivå för komponent 3. [Ändr. 73]

4.  Varje medlemsstat får överföra högst 15 % av sitt anslag för varje komponent 1, 2 och 3 från någon av dessa komponenter till en eller flera andra komponenter.

5.  Med utgångspunkt i de belopp som meddelats i enlighet med punkt 3 ska varje medlemsstat informera kommissionen om och på vilket sätt den har utnyttjat den överföringsmöjlighet som föreskrivs i punkt 4 samt om den därav följande fördelningen av dess andel mellan de Interregprogram i vilka medlemsstaten deltar.

5a.  970 000 000 EUR (8,69 %) av de medel som avses i punkt 1 ska avsättas för det nya initiativet för interregionala innovationsinvesteringar som avses i artikel 15a (ny).

Om kommissionen senast den 31 december 2026 inte har gjort något åtagande för alla de tillgängliga medel som avses i punkt 1 för projekt som valts ut för detta initiativ, ska de återstående outnyttjade medlen fördelas proportionellt mellan komponenterna 1–4. [Ändr. 74]

Artikel 10

Bestämmelser som gäller flera fonder

1.  Kommissionen ska anta en genomförandeakt med ett flerårigt strategidokument för de Interregprogram för externt gränsöverskridande samarbete som får stöd genom Eruf och NDICI eller IPA III. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 63.2.

När det gäller de Interregprogram som får stöd genom Eruf och NDICI ska den genomförandeakten ange de aspekter som avses i artikel 12.2 i förordning (EU) [NDICI].

2.  Erufs bidrag till de Interregprogram för externt gränsöverskridande samarbete som också ska få stöd från de anslag inom IPA III som tilldelats gränsöverskridande samarbete (nedan kallade IPA III-anslag för gränsöverskridande samarbete) eller från de anslag inom NDICI som tilldelats gränsöverskridande samarbete för det geografiska område som omfattas av grannskapspolitiken (nedan kallade NDICI-anslag för gränsöverskridande samarbete) ska fastställas av kommissionen och de berörda medlemsstaterna. Det bidrag från Eruf som fastställts för varje medlemsstat får inte omfördelas mellan de berörda medlemsstaterna i ett senare skede.

3.  Stöd från Eruf ska beviljas enskilda Interregprogram för externt gränsöverskridande samarbete under förutsättning att motsvarande belopp tillhandahålls genom IPA III-anslag för gränsöverskridande samarbete och NDICI-anslag för gränsöverskridande samarbete enligt det relevanta strategiska programplaneringsdokumentet. Denna motsvarighet Detta bidrag ska omfattas av ett maximibelopp som fastställs i den lagstiftningsakt som gäller IPA III eller NDICI. [Ändr. 75]

Om översynen av det relevanta strategiska programplaneringsdokumentet för IPA III eller NDICI leder till en minskning av det matchande beloppet för återstående år ska varje berörd medlemsstat välja mellan följande alternativ:

a)  Begära att mekanismen enligt artikel 12.3 ska tillämpas,

b)  att fortsätta att genomföra Interregprogrammet med återstående stöd från Eruf och IPA III-anslag för gränsöverskridande samarbete eller NDICI-anslag för gränsöverskridande samarbete, eller

c)  att kombinera alternativ a och b.

4.  De årliga anslag till Interregprogrammen för externt gränsöverskridande samarbete som motsvarar stödet från Eruf, IPA III-anslagen för gränsöverskridande samarbete eller NDICI-anslagen för gränsöverskridande samarbete ska tas upp under de relevanta budgetrubrikerna i 2021 års budgetförfarande.

5.  Om kommissionen har tagit upp ett särskilt anslag i syfte att bistå partnerländer eller regioner enligt förordning (EU) [NDICI] och utomeuropeiska länder och territorier enligt rådets beslut [OCT Decision], eller bådadera, för att stärka deras samarbete med regioner som gränsar till unionens yttre randområden i enlighet med artikel [33.2] i förordning (EU) [NDICI] eller artikel [87] i [OCTP Decision] eller bådadera, får även Eruf lämna bidrag i enlighet med denna förordning, om det är lämpligt och på grundval av ömsesidighet och proportionalitet när det gäller finansieringsnivå från NDICI eller ULT-programmet eller bådadera, till åtgärder som genomförs av ett partnerland, en region eller någon annan enhet enligt förordning (EU) [NDICI], av ett land, ett territorium eller någon annan enhet enligt [OCT Decision] eller av något av unionens yttersta randområden, särskilt inom ett eller flera gemensamma Interregprogram inom komponent 2, 3 eller 4 eller när det gäller samarbetsåtgärder enligt artikel 60 som fastställs och genomförs i enlighet med denna förordning.

Artikel 11

Förteckning över medel till Interregprogrammen

1.  På grundval av den information som medlemsstaterna lämnat i enlighet med artikel 9.5 ska kommissionen anta en genomförandeakt med en förteckning över alla Interregprogram och för varje program ange totalbeloppet på Erufs sammanlagda stöd och, i tillämpliga fall, det sammanlagda stödet från unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 63.2.

2.  Den genomförandeakten ska också innehålla en förteckning över de belopp som överförts i enlighet med artikel 9.5, specificerade per medlemsstat och för vart och ett av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder.

Artikel 12

Återförande av medel och avbrytande

1.  Erufs årliga bidrag till de Interregprogram för externt gränsöverskridande samarbete för vilka inga program har lämnats in till kommissionen senast den 31 mars under respektive år och som inte har omfördelats till något annat program som lämnats in inom samma kategori av Interregprogram för externt gränsöverskridande samarbete, ska under 2022 och 2023 tilldelas de Interregprogram för internt gränsöverskridande samarbete i vilka den eller de berörda medlemsstaterna deltar.

2.  Om det den 31 mars 2024 fortfarande finns Interregprogram för externt gränsöverskridande samarbete som inte har lämnats in till kommissionen ska hela det bidrag från Eruf som avses i artikel 9.5 till dessa program för de återstående åren fram till 2027, och som inte har omfördelats till något annat Interregprogram för externt gränsöverskridande samarbete som också får stöd genom IPA III-anslagen för gränsöverskridande samarbete eller NDICI-anslagen för gränsöverskridande samarbete, tilldelas de Interregprogram för internt gränsöverskridande samarbete i vilka den eller de berörda medlemsstaterna deltar.

3.  De Interregprogram för externt gränsöverskridande samarbete som redan har godkänts av kommissionen ska avbrytas, eller anslaget till det programmet sänkas, i enlighet med tillämpliga bestämmelser och förfaranden, i synnerhet om

a)  inget av de partnerländerna som omfattas av respektive Interregprogram har undertecknat det relevanta finansieringsavtalet inom de tidsfrister som fastställs i enlighet med artikel 57,

b)  Interregprogrammet, i vederbörligen motiverade fall, inte kan genomföras som planerat på grund av problem i relationerna mellan de deltagande länderna. [Ändr. 76]

I sådana fall ska det bidrag från Eruf som avses i punkt 1 motsvarande de årliga delbetalningar som ännu inte har beviljats eller de årliga delbetalningar som beviljats och helt eller delvis dragits tillbaka under samma budgetår, men som inte har omfördelats till något annat Interregprogram för externt gränsöverskridande samarbete som också får stöd genom IPA III-anslagen för gränsöverskridande samarbete eller NDICI-anslagen för gränsöverskridande samarbete, tilldelas de Interregprogram för internt gränsöverskridande samarbete i vilka den eller de berörda medlemsstaterna deltar.

4.  När det gäller Interregprogram inom komponent 2 som redan har godkänts av kommissionen, ska ett partnerlands eller Grönlands ett ULT:s deltagande avbrytas om någon av de situationer som anges i punkt 3 första stycket leden a och b föreligger. [Ändr. 77]

De deltagande medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, de deltagande partnerländer som återstår ska begära något av följande:

a)  Att Interregprogrammet helt avbryts, särskilt om de viktigaste gemensamma utvecklingsmålen i programmet inte kan uppnås utan deltagande av det partnerlandet eller Grönland ULT. [Ändr. 78]

b)  Att anslaget till det Interregprogrammet sänks i enlighet med tillämpliga bestämmelser och förfaranden.

c)  Att Interregprogrammet fortsätter att genomföras utan deltagande av det partnerlandet eller Grönland ULT. [Ändr. 79]

Om anslaget till Interregprogrammet sänks i enlighet med punkt 4 andra stycket led b ska bidraget från Eruf motsvarande de årliga delbetalningar som ännu inte har beviljats tilldelas något annat Interregprogram inom komponent 2 i vilket en eller flera berörda medlemsstater deltar eller, om en medlemsstat bara deltar i ett Interregprogram inom komponent 2, ett eller flera Interregprogram för internt gränsöverskridande samarbete i vilket eller vilka den medlemsstaten deltar.

5.  Det bidrag från IPA III, NDICI eller ULT-programmet som sänks i enlighet med denna artikel ska användas i enlighet med förordning (EU) [IPA III], förordning (EU) [NDICI] eller rådets beslut (EU) [OCT].

6.  Om ett tredjeland eller, partnerland eller ULT som bidrar till ett Interregprogram med nationella medel som inte utgörs av nationell medfinansiering av stödet från Eruf eller från något av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder sänker det bidraget under den tid Interregprogrammet genomförs, antingen övergripande eller med avseende på gemensamma insatser som redan har valts ut, och har fått det dokument som föreskrivs i artikel 22.6, ska den eller de deltagande medlemsstaterna begära att något av de alternativ som anges i punkt 4 andra stycket i denna artikel ska tillämpas. [Ändr. 80]

Artikel 13

Medfinansieringsgrad

Medfinansieringsgraden för varje Interregprogram får inte överstiga 7080 %, såvida det inte fastställs en högre procentsats för Interregprogrammen för externt gränsöverskridande samarbete eller Interregprogram inom komponent 3 i förordning (EU) [IPA III], förordning (EU) [NDICI] eller rådets beslut (EU) [ULT-programmet] eller i någon akt som antas i med stöd av dessa. [Ändr. 81]

KAPITEL II

Särskilda mål för Interreg och tematisk koncentration

Artikel 14

Särskilda mål för Interreg

1.  Eruf ska, inom ramen för fondens tillämpningsområde enligt artikel [4] i förordning (EU) [new ERDF] och, i tillämpliga fall, unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder, bidra till de politiska mål som fastställs i artikel [4.1] i förordning (EU) [new CPR] genom gemensamma åtgärder inom Interregprogrammen.

2.  När det gäller Peace-plus-programmet ska Eruf, när detta program verkar för att stödja fred och försoning, som ett särskilt mål under det fjärde politiska målet, också bidra till att främja social, ekonomisk och regional stabilitet i de berörda regionerna, särskilt genom åtgärder som främjar sammanhållningen mellan lokalsamhällen. En separat prioritering ska stödja detta särskilda mål.

3.  Utöver de särskilda mål för Eruf som anges i artikel [2] i förordning (EU) [new ERDF] får ska Eruf och, i tillämpliga fall, unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder, även bidra till de särskilda målen inom det fjärde politiska målet på följande sätt: [Ändr. 82]

a)  Effektivisera arbetsmarknaderna och förbättra tillgången till sysselsättning av god kvalitet över gränserna.

b)  Förbättra tillgången till och kvaliteten när det gäller allmän utbildning, yrkesinriktad utbildning och livslångt lärande över gränserna i syfte att höja utbildnings- och kompetensnivån för erkännande över gränserna.

c)  Ge rättvisare och snabbare tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård som är hållbar, prisvärd och av god kvalitet.

d)  Förbättra tillgänglighet, effektivitet och anpassningsförmåga när det gäller hälso- och sjukvårdssystem samt långvarig vård och omsorg över gränserna.

e)  Främja social inkludering och vidta åtgärder mot fattigdom, bland annat genom att främja lika möjligheter och motverka diskriminering över gränserna.

4.  Inom komponenterna 1, 2 och 3 får Eruf och, i tillämpliga fall, unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder, även stödja det särskilda Interregmålet ”Bättre Interreg-styrning”, särskilt genom följande åtgärder:

a)  Interregprogram inom komponenterna 1 och 2B2: [Ändr. 83]

i)  Förbättra den institutionella kapaciteten hos myndigheter, särskilt sådana som har fått i uppdrag att förvalta ett visst territorium, och hos berörda parter.

ii)  Effektivisera den offentliga förvaltningen genom att främja rättsligt och administrativt samarbete och samarbete mellan enskilda, inbegripet projekt för kontakter mellan människor (”people-to-people”, P2P), aktörer i civilsamhället och institutioner, särskilt i syfte att undanröja rättsliga hinder och andra hinder i gränsregioner. [Ändr. 84]

b)  Interregprogram inom komponenterna 1, 2 och 3: Förbättra den institutionella kapaciteten hos myndigheter och berörda parter i syfte att genomföra makroregionala strategier och havsområdesstrategier.

c)  Utöver leden a och b, inom Interregprogrammen för externt gränsöverskridande samarbete och komponenterna 2 och 3 med stöd av Interregfonder: Bygga upp ömsesidigt förtroende, särskilt genom projekt som främjar kontakter mellan människor genom att verka för stabilare demokrati och genom att stödja aktörer i civilsamhället och deras roll i reformprocesser och demokratiska omvandlingar.

5.  Inom Interregprogrammen för externt gränsöverskridande samarbete och komponenterna 1, 2 och 3 ska får Eruf och, i tillämpliga fall, unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder även bidra till det särskilda Interregmålet för externa åtgärder ”Ett tryggare och säkrare Europa”, i synnerhet genom åtgärder som rör gränspassage, rörlighet över gränser och migrationshantering, inklusive skydd och ekonomisk och social integration av migranter och flyktingar som åtnjuter internationellt skydd. [Ändr. 85]

Artikel 15

Tematisk koncentration

1.  Minst 60 % av anslagen inom Eruf och, i tillämpliga fall, unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder inom andra prioriteringar än tekniskt stöd till varje Interregprogram inom komponenterna 1, 2 och 3 ska tilldelas högst tre av de politiska mål som fastställs i artikel [4.1] i förordning (EU) [new CPR].

2.  Ytterligare 15 % Av anslagen inom Eruf och, i tillämpliga fall, unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder inom andra prioriteringar än tekniskt stöd till varje Interregprogram inom komponenterna 1, 2 och 3 ska upp till 15 % tilldelas det särskilda Interregmålet ”Bättre Interregstyrning” eller upp till 10 % får tilldelas det särskilda Interregmålet för externa åtgärder ”Ett tryggare och säkrare Europa”. [Ändr. 86]

3.  Om ett Interregprogram inom komponent 2A 1 eller 2 stöder en makroregional strategi eller en havsområdesstrategi ska de sammanlagda minst 80 % av anslagen inom Eruf och, i tillämpliga fall, en del av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder inom andra prioriteringar än tekniskt stöd tilldelas bidra till målen för den strategin. [Ändr. 87]

4.  Om ett Interregprogram inom komponent 2B stöder en makroregional strategi eller havsområdesstrategi ska minst 70 % av de sammanlagda anslagen inom Eruf och, i tillämpliga fall, unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder inom andra prioriteringar än tekniskt stöd tilldelas målen för den strategin. [Ändr. 88]

5.  När det gäller Interregprogram inom komponent 4 ska de sammanlagda anslagen inom Eruf och, i tillämpliga fall, unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder inom andra prioriteringar än tekniskt stöd tilldelas det särskilda Interregmålet ”Bättre Interregstyrning”.

Artikel 15a

Interregionala innovationsinvesteringar

1.  De medel som avses i artikel 9.5a (ny) ska avsättas för det nya initiativet för interregionala innovationsinvesteringar som avser

a)  kommersialisering och utökning av gemensamma innovationsprojekt som kan stimulera utveckling av europeiska värdekedjor,

b)  sammanförande av forskare, företag, organisationer i civilsamhället och offentliga förvaltningar som är involverade i strategier för smart specialisering och social innovation på nationell eller regional nivå,

c)  pilotprojekt för att hitta eller testa nya utvecklingslösningar på regional och lokal nivå som bygger på strategier för smart specialisering eller

d)  utbyte av erfarenheter på innovationsområdet i syfte att dra lärdomar därav på området regional eller lokal utveckling.

2.  För att bibehålla principen om europeisk territoriell sammanhållning, med en ungefär lika stor andel av de finansiella resurserna, ska dessa investeringar inriktas på att skapa kopplingar mellan mindre utvecklade regioner och ledande regioner genom att öka kapaciteten hos de regionala innovationsekosystemen i mindre utvecklade regioner att integrera sig i och öka det befintliga eller framväxande EU-värdet och förmågan att delta i partnerskap med andra regioner.

3.  Kommissionen ska genomföra dessa investeringar med direkt eller indirekt förvaltning. Den ska stödjas av en expertgrupp för att fastställa ett långsiktigt arbetsprogram och tillhörande ansökningsomgångar.

4.  När det gäller interregionala innovationsinvesteringar ska hela unionens territorium få stöd genom Eruf. Tredjeländer får delta i de investeringarna, under förutsättning att de bidrar till finansieringen i form av inkomster som avsatts externt. [Ändr. 89]

KAPITEL III

Programplanering

Avsnitt I

Utarbetande, godkännande och ändring av Interregprogram

Artikel 16

Utarbetande och inlämning av Interregprogram

1.  Verksamheten inom målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) ska genomföras via Interregprogram genom delad förvaltning, med undantag av komponent 3, som helt eller delvis får genomföras genom indirekt förvaltning, och av komponent 5, som ska genomföras genom direkt eller indirekt förvaltning efter samråd med berörda parter. [Ändr. 90]

2.  De deltagande medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, tredjeländerna, partnerländerna, ULT eller de utomeuropeiska länderna regionala integrations- och territorierna samarbetsorganisationerna ska utarbeta ett Interregprogram för perioden 1 januari 2021–31 december 2027 i enlighet med den mall som fastställs i bilagan. [Ändr. 91]

3.  De deltagande medlemsstaterna ska utarbeta ett Interregprogram i samarbete med de programpartner som avses i artikel [6] i förordning (EU) [the new CPR]. I samband med utformningen av Interregprogrammen, som omfattar makroregionala strategier eller havsområdesstrategier, bör medlemsstater och programpartner beakta de tematiska prioriteringarna för de relevanta makroregionala strategierna eller havsområdesstrategierna och samråda med berörda aktörer. En mekanism för förhandskontroll ska inrättas av medlemsstaterna och programpartnerna för att säkerställa att alla aktörer på makroregions- och havsområdesnivå, ETS-programmyndigheter, regioner och länder sammanförs i början av programperioden för att gemensamt besluta om prioriteringarna för varje program. Prioriteringarna ska där så är relevant anpassas till handlingsplanerna för de makroregionala strategierna och havsområdesstrategierna. [Ändr. 92]

De deltagande tredjeländerna eller partnerländerna eller utomeuropeiska länderna och territorierna ska, i tillämpliga fall, också involvera programpartner motsvarande de partner som avses i den artikeln.

4.  Den medlemsstat som ska fungera som värd för den förvaltande myndigheten ska lämna in ett eller flera Interregprogram till kommissionen senast den [date of entry into force plus nine twelve months] på alla deltagande medlemsstaters och, i tillämpliga fall, tredjeländers, partnerländers, ULT:s eller utomeuropeiska länders regionala integrations- och territoriers samarbetsorganisationers vägnar. [Ändr. 93]

Ett Interregprogram som omfattar stöd från något av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder ska dock lämnas in av den medlemsstat som ska fungera som värd för den förvaltande myndigheten senast sex tolv månader efter att kommissionen antagit det relevanta strategiska programplaneringsdokumentet enligt artikel 10.1 eller när det krävs enligt respektive grundläggande akt för ett eller flera av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder. [Ändr. 94]

5.  De deltagande medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, tredjeländerna, partnerländerna eller de utomeuropeiska länderna och territorierna ska skriftligen bekräfta att de godkänner innehållet i ett Interregprogram innan det läggs fram för kommissionen. Den bekräftelsen ska också innehålla ett åtagande från alla deltagande medlemsstater och, i tillämpliga fall, tredjeländer, partnerländer eller utomeuropeiska länder och territorier om att tillhandahålla den medfinansiering som krävs för att genomföra Interregprogrammet och, i tillämpliga fall, tredjeländernas eller de utomeuropeiska ländernas och territoriernas åtagande om att bidra till finansieringen.

Genom undantag från första stycket ska de berörda medlemsstaterna, när det gäller Interregprogram som omfattar de yttersta randområdena och tredjeländer, partnerländer eller utomeuropeiska länder och territorier, samråda med respektive tredjeländer, partnerländer eller utomeuropeiska länder och territorier innan Interregprogrammen läggs fram för kommissionen. I det fallet får bekräftelserna av Interregprogrammens innehåll och det eventuella bidraget från tredjeländerna, partnerländerna eller de utomeuropeiska länderna och territorierna i stället anges i de formellt godkända protokollen från samrådsmötena med tredjeländerna, partnerländerna eller de utomeuropeiska länderna och territorierna eller från överläggningarna i regionala samarbetsorganisationer.

6.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 62 med avseende på att ändra bilagan i syfte att göra anpassningar till förändringar som sker under programperioden i fråga om icke-väsentliga delar av bilagan.

Artikel 17

Interregprogrammens innehåll

1.  Varje Interregprogram ska innehålla en gemensam strategi för programmets bidrag till de politiska mål som fastställs i artikel [4.1] i förordning (EU) [new CPR] och till de särskilda mål för Interreg som fastställs i artikel 14.4 och 14.5 i denna förordning, med information om dess resultat.

2.  Varje Interregprogram ska bestå av prioriteringar.

Varje prioritering ska motsvara ett enda politiskt mål eller, i tillämpliga fall, ett särskilt Interregmål eller de båda särskilda Interregmålen eller tekniskt stöd. En prioritering som motsvarar ett politiskt mål eller, i tillämpliga fall, ett särskilt Interregmål eller de båda särskilda Interregmålen ska bestå av ett eller flera särskilda mål. Flera prioriteringar kan motsvara samma politiska mål eller särskilda Interregmål.

3.  I vederbörligen motiverade fall får De berörda medlemsstaterna efter överenskommelse med kommissionen får, i syfte att effektivisera genomförandet av programmet och att åstadkomma storskaliga insatser, besluta att till Interregprogrammen överföra högst [x]20 % av det belopp från Eruf som tilldelats motsvarande program inom målet ”Investering för sysselsättning och tillväxt” för samma region. Varje medlemsstat ska i förväg informera kommissionen om att den avser utnyttja denna överföringsmöjlighet och ange skälen för sitt beslut. Det överförda beloppet ska utgöra en eller flera separata prioriteringar. [Ändr. 95]

4.  I varje Interregprogram ska följande anges:

a)  Programområde (inklusive karta över området som ett separat dokument).

b)  En sammanfattning av de viktigaste gemensamma utmaningarna med beaktande av i synnerhet [Ändr. 96]

i)  ekonomiska, sociala och territoriella skillnader,

ii)  gemensamma investeringsbehov och komplementaritet med andra former av stöd och potentiella synergier som kan uppnås, [Ändr. 97]

iii)  lärdomar av tidigare erfarenhet och hur de har beaktats i programmet, [Ändr. 98]

iv)  makroregionala strategier och havsområdesstrategier i de fall då programområdet helt eller delvis omfattas av en eller flera strategier.

c)  En motivering till de utvalda politiska målen och de särskilda Interregmålen, motsvarande prioriteringar, särskilda mål och former av stöd, i tillämpliga fall, med uppgift om förbindelser som saknas i gränsöverskridande infrastruktur. [Ändr. 99]

d)  Särskilda mål för varje prioritering, utom för tekniskt stöd.

e)  Följande för varje särskilt mål:

i)  De typer av åtgärder som hänför sig till detta, inklusive en förteckning över planerade insatser av strategisk betydelse och deras förväntade bidrag till dessa särskilda mål och till de makroregionala strategierna och havsområdesstrategierna, i tillämpliga fall, respektive kriterier och motsvarande transparenta urvalskriterier för sådana insatser. [Ändr. 100]

ii)  Output- och resultatindikatorer med motsvarande delmål och mål.

iii)  De huvudsakliga målgrupperna. [Ändr. 101]

iv)  Särskilda målterritorier, inklusive planerad användning av integrerade territoriella investeringar, lokalt ledd utveckling eller andra territoriella verktyg.

v)  Planerad användning av finansieringsinstrument. [Ändr. 102]

vi)  En preliminär uppdelning av de anslagna medlen efter typ av intervention.

f)  För prioriteringen tekniskt stöd, planerad användning i enlighet med artiklarna [30], [31] och [32] i förordning (EU) [new CPR] och relevanta interventionstyper.

g)  En finansieringsplan med följande tabeller (utan uppdelning per deltagande medlemsstat, tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium, om inte annat anges där):

i)  En tabell med uppgift om de totala anslagen för Eruf och, i relevanta fall, för vart och ett av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder för hela programperioden och per år.

ii)  En tabell med uppgift om de totala anslagen för varje prioritering från Eruf och, i relevanta fall, från vart och ett av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder per prioritering samt uppgift om nationell medfinansiering och om huruvida den nationella medfinansieringen utgörs av offentlig och privat medfinansiering.

h)  De åtgärder som vidtagits för att involvera de relevanta programpartner som avses i artikel [6] i förordning (EU) [new CPR] i utformningen av Interregprogrammet och deras roll i genomförandet, övervakningen och utvärderingen av det programmet.

i)  Det tillvägagångssätt som planerats för att informera om och göra Interregprogrammet synligt, med uppgift om programmets mål, målgrupper, kommunikationskanaler, användning av sociala medier, planerad budget och relevanta indikatorer för övervakning och utvärdering.

5.  Den information som avses i punkt 4 ska lämnas på följande sätt:

a)  När det gäller de tabeller som avses i punkt 4 g och stöd från unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder ska dessa anslag anges på följande sätt:

i)  För Interregprogram för externt gränsöverskridande samarbete som får stöd genom IPA III och NDICI, som ett enda belopp (nedan kallat IPA III-anslag för gränsöverskridande samarbete eller NDICI-anslag för gränsöverskridande samarbete) som kombinerar bidraget från [rubrik 2 – Sammanhållning och värden, underrubriken ”Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning”] och [rubrik 6 Grannländer och omvärlden].

ii)  För Interregprogram inom komponenterna 2 och 4 som får stöd genom IPA III, NDICI eller ULT-programmet, som ett enda belopp (Interregfonderna) som kombinerar bidraget från [rubrik 2] och [rubrik 6] eller delas upp på finansieringsinstrumenten Eruf, IPA III, NDICI och ULT-programmet, i enlighet med programpartnernas val.

iii)  För Interregprogram inom komponent 2 som får stöd genom ULT-programmet, genom uppdelning per finansieringsinstrument (Eruf och ULT-programmet – Grönland). [Ändr. 103]

iv)  För Interregprogram inom komponent 3 som får stöd genom NDICI och ULT-programmet, genom en lämplig uppdelning per finansieringsinstrument (Eruf, NDICI och ULT-programmet).

b)  Den tabell som avses i punkt 4 g ii ska bara innehålla beloppen för åren 2021–2025. [Ändr. 104]

6.  När det gäller punkt 4 e vi och f ska interventionstyperna grundas på den nomenklatur som fastställs i bilaga [I] till förordning (EU) [new CPR].

7.  I Interregprogrammet ska följande anges:

a)  Den förvaltande myndigheten, revisionsmyndigheten och det organ till vilket kommissionen ska göra sina utbetalningar.

b)  Förfarandet för inrättande av det gemensamma sekretariatet och, i tillämpliga fall, förfarandet för stöd till förvaltningsstrukturer i medlemsstaterna eller tredjeländer. [Ändr. 105]

c)  Ansvarsfördelningen mellan de deltagande medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, tredjeländerna eller partnerländerna eller de utomeuropeiska länderna och territorierna, om de åläggs finansiella korrigeringar av den förvaltande myndigheten eller kommissionen.

8.  Den förvaltande myndigheten ska underrätta kommissionen om alla ändringar av den information som avses i punkt 7 a, utan att detta kräver en ändring av programmet.

9.  Genom undantag från punkt 4 ska innehållet i Interregprogram inom komponent 4 anpassas till dessa Interregprograms särskilda karaktär, särskilt på följande sätt:

a)  Den information som avses i led a är inte obligatorisk.

b)  Den information som krävs enligt leden b och h ska lämnas i form av en kort beskrivning.

c)  För varje särskilt mål inom alla andra prioriteringar än tekniskt stöd ska information om följande lämnas:

i)  Fastställandet av en enda stödmottagare eller en begränsad förteckning över stödmottagare och förfarandet för beviljande av stöd.

ii)  De typer av åtgärder som hänför sig till detta och åtgärderas förväntade bidrag till de särskilda målen.

iii)  Output- och resultatindikatorer med motsvarande delmål och mål.

iv)  De huvudsakliga målgrupperna.

v)  En preliminär uppdelning av de anslagna medlen efter typ av intervention.

Artikel 18

Godkännande av Interregprogram

1.  Kommissionen ska med fullständig öppenhet bedöma varje Interregprogram och om de följer bestämmelserna i förordning (EU) [new CPR], förordning (EU) [new ERDF] och denna förordning och, i relevanta fall vid stöd från något av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder, om de är förenliga med det fleråriga strategidokumentet enligt artikel 10.1 i denna förordning eller relevanta ramar för den strategiska programplaneringen enligt respektive grundläggande akt för ett eller flera av dessa instrument. [Ändr. 106]

2.  Kommissionen får framföra sina synpunkter inom tre månader efter det att den medlemsstat som ska fungera som värd för den förvaltande myndigheten har lämnat in Interregprogrammet.

3.  De deltagande medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, tredjeländerna, partnerländerna, ULT eller de utomeuropeiska länderna regionala integrations- och territorierna samarbetsorganisationer ska se över Interregprogrammet med beaktande av kommissionens synpunkter. [Ändr. 107]

4.  Kommissionen ska genom en genomförandeakt anta ett beslut om godkännande av varje Interregprogram senast sex tre månader efter den dag då den medlemsstat som ska fungera som värd för den förvaltande myndigheten lämnade in den omarbetade versionen av det programmet. [Ändr. 108]

5.  När det gäller Interregprogram för externt gränsöverskridande samarbete ska kommissionen anta sitt beslut enligt punkt 4 efter samråd med IPA III-kommittén i enlighet med artikel [16] i förordning (EU) [IPA III] och kommittén för instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete i enlighet med artikel [36] i förordning (EU) [NDICI].

Artikel 19

Ändring av Interregprogram

1.  Efter samråd med de lokala och regionala myndigheterna och i enlighet med artikel 6 i förordning (EU) .../... [new CPR] får Den medlemsstat som fungerar som värd för den förvaltande myndigheten får lämna in en motiverad begäran om ändring av ett Interregprogram tillsammans med det ändrade programmet, med uppgift om hur den ändringen förväntas påverka förverkligandet av målen. [Ändr. 109]

2.  Kommissionen ska bedöma om ändringen följer bestämmelserna i förordning (EU) [new CPR], förordning (EU) [new ERDF] och denna förordning och får lämna synpunkter inom tre månader en månad från inlämningen av det ändrade programmet. [Ändr. 110]

3.  De deltagande medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, tredjeländerna, partnerländerna, ULT, eller de utomeuropeiska länderna regionala- och territorierna samarbetsorganisationerna ska se över det ändrade programmet och beakta kommissionens synpunkter. [Ändr. 111]

4.  Kommissionen ska godkänna en ändring av ett Interregprogram senast sex tre månader efter den dag då medlemsstaten lämnade in ändringen. [Ändr. 112]

5.  Efter samråd med de lokala och regionala myndigheterna och i enlighet med artikel 6 i förordning (EU) .../... [new CPR] får medlemsstaten får under programperioden överföra högst 5 %10 % av det ursprungliga anslaget för en prioritering, men motsvarande högst 35 % av programbudgeten, till en annan prioritering inom samma Interregprogram. [Ändr. 113]

Sådana överföringar ska inte påverka föregående år.

De ska anses vara av mindre betydelse och ska inte kräva något beslut om ändring av Interregprogrammet av kommissionen. De ska dock uppfylla alla rättsliga krav. Den förvaltande myndigheten ska lägga fram en ändrad version av den tabell som avses i artikel 17.4 g ii för kommissionen.

6.  Kommissionens godkännande ska inte krävas för ändringar som är rent tekniska eller redaktionella och som inte påverkar genomförandet av Interregprogrammet. Den förvaltande myndigheten ska informera kommissionen om sådana ändringar.

Avsnitt II

Territoriell utveckling

Artikel 20

Integrerad territoriell utveckling

När det gäller Interregprogram ska de relevanta myndigheter eller organ på stadsnivå, lokal nivå eller annan territoriell nivå som ansvarar för att utarbeta sådana territoriella eller lokala utvecklingsstrategier som förtecknas i artikel [22] i förordning (EU) [new CPR] eller som ansvarar för att välja ut de insatser som ska få stöd inom sådana strategier som avses i artikel [23.4] i den förordningen, eller för bådadera, antingen vara gränsöverskridande rättssubjekt eller europeiska grupperingar för territoriellt samarbete.

Ett gränsöverskridande rättssubjekt eller en europeisk gruppering för territoriellt samarbete som genomför en integrerad territoriell investering enligt artikel [24] i förordning (EU) [new CPR] eller något annat territoriellt verktyg enligt artikel [22] c i den förordningen får också vara ensam stödmottagare i enlighet med artikel 23.5 i denna förordning, under förutsättning att funktionerna är åtskilda inom det gränsöverskridande rättssubjektet eller den europeiska grupperingen för territoriellt samarbete.

Artikel 21

Lokalt ledd utveckling

Lokalt ledd utveckling enligt artikel [22] b i förordning (EU) [new CPR] får genomföras inom Interregprogrammen, under förutsättning att de relevanta lokala aktionsgrupperna består av företrädare för offentliga och privata socioekonomiska intressegrupper på lokal nivå i vilka ingen enskild intressegrupp styr beslutsfattandet, med minst två deltagande länder, varav minst ett är en medlemsstat.

Avsnitt III

Insatser och småprojektfonder

Artikel 22

Urval av Interreginsatser

1.  Interreginsatserna ska väljas ut i enlighet med programmets strategi och mål av en övervakningskommitté som inrättats i enlighet med artikel 27.

Den övervakningskommittén får för urval av insatser inrätta en eller, särskilt för delprogram, flera styrkommittéer som agerar under övervakningskommitténs ansvar. Styrkommittéerna ska tillämpa partnerskapsprincipen enligt artikel 6 i förordning (EU) .../... [new CPR] och ska involvera partner från alla deltagande medlemsstater. [Ändr. 114]

Om en insats helt eller delvis genomförs utanför programområdet [inom eller utanför unionen] ska urvalet av den insatsen kräva den förvaltande myndighetens uttryckliga godkännande i övervakningskommittén eller, i tillämpliga fall, styrkommittén.

2.  Vid urvalet av insatser ska övervakningskommittén eller, i tillämpliga fall, styrkommittén fastställa och tillämpa icke-diskriminerande och tydliga kriterier och förfaranden som säkerställer jämställdhet samt beaktar Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, principen om hållbar utveckling och unionens miljöpolitik i enlighet med artiklarna 11 och 191.1 i EUF-fördraget.

Kriterierna och förfarandena ska säkerställa prioriteringen av de insatser som ska väljas ut i syfte att maximera unionsmedlens bidrag till förverkligandet av Interregprogrammets mål och till genomförandet av samarbetet i insatserna inom Interregprogrammen, enligt artikel 23.1 och 23.4.

3.  Den förvaltande myndigheten ska samråda med underrätta kommissionen och beakta kommissionens synpunkter före den första inlämningen av urvalskriterier urvalskriterierna till övervakningskommittén eller, i tillämpliga fall, styrkommittén. Detsamma ska gälla för alla påföljande ändringar av dessa kriterier. [Ändr. 115]

4.  Vid urvalet av insatser ska Innanövervakningskommittén eller, i tillämpliga fall, styrkommittén gör urvalet av insatser ska den förvaltande myndigheten [Ändr. 116]

a)  säkerställa att de utvalda insatserna är förenliga med Interregprogrammet och faktiskt bidrar till förverkligandet av programmets särskilda mål,

b)  säkerställa att de utvalda insatserna inte står i strid med motsvarande strategier som upprättats enligt artikel 10.1 eller som upprättats för ett eller flera av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder,

c)  säkerställa att de utvalda insatserna innebär det bästa förhållandet mellan stödbeloppet, den verksamhet som genomförs och förverkligandet av målen,

d)  kontrollera att stödmottagaren har de ekonomiska resurser och de mekanismer som krävs för att kunna täcka drifts- och underhållskostnaderna,

e)  säkerställa att de utvalda insatser som omfattas av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU(25) är föremål för en miljökonsekvensbedömning eller ett granskningsförfarande på grundval av kraven i det direktivet, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU(26).

f)  kontrollera att tillämplig lagstiftning har följs, om insatserna har påbörjats innan någon stödansökan har lämnats in till den förvaltande myndigheten,

g)  säkerställa att de utvalda insatserna omfattas av den berörda Interregfondens tillämpningsområde och kan hänföras till en interventionstyp,

h)  säkerställa att insatserna inte omfattar verksamhet som ingick i en insats som omfattas av omlokalisering i enlighet med artikel [60] i förordning (EU) [new CPR] eller som skulle utgöra en överföring av en produktiv verksamhet i enlighet med [artikel 59.1 a] i den förordningen,

i)  säkerställa att de utvalda insatserna inte påverkas av något motiverat yttrande från kommissionen med avseende på en överträdelse enligt artikel 258 i EUF-fördraget som medför en risk för utgifternas laglighet och korrekthet eller för fullgörandet av insatserna,

j)  säkerställa klimatsäkra investeringar i infrastruktur med en förväntad livslängd på minst fem år.

5.  Övervakningskommittén eller, i tillämpliga fall, styrkommittén ska godkänna de metoder och kriterier som används för urvalet av Interreginsatser, inklusive alla ändringar av dessa, utan att det påverkar tillämpningen av [artikel 27.3 b] i förordning (EU) [new CPR] med avseende på lokalt ledd utveckling eller artikel 24 i denna förordning.

6.  Den förvaltande myndigheten ska för varje Interreginsats förse den samordnande eller enda partnern med ett dokument med en beskrivning av stödvillkoren för den Interreginsatsen, inbegripet de särskilda krav som gäller för de produkter eller tjänster som ska levereras samt finansieringsplan och tidsfrist för genomförandet av insatsen och, i tillämpliga fall, den metod som ska tillämpas för att fastställa kostnaderna för insatsen och villkoren för utbetalning av bidraget.

I det dokumentet ska också den samordnande partnerns skyldigheter när det gäller återkrav i enlighet med artikel 50 anges. Dessa skyldigheter ska Dessutom ska förfaranden för återkrav fastställas och godkännas av övervakningskommittén. En samordnande partner som finns i en annan medlemsstat eller ett annat tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium än partnern ska inte vara skyldig att återkräva medel genom ett rättsligt förfarande. [Ändr. 117]

Artikel 23

Partnerskap inom Interreginsatser

1.  De insatser som väljs ut inom komponenterna 1, 2 och 3 ska inbegripa aktörer från minst två deltagande lände eller ULTr, varav minst en ska vara en stödmottagare från en medlemsstat. [Ändr. 118]

Stödmottagare som får stöd från en Interregfond och partner som inte får något ekonomiskt stöd genom dessa fonder (stödmottagare och partner, nedan tillsammans kallade partner) utgör ett partnerskap för en Interreginsats.

2.  En Interreginsats får genomföras i ett enda land eller ULT, under förutsättning effekterna och fördelarna för programområdet anges i ansökan om insatsen. [Ändr. 119]

3.  Punkt 1 ska inte tillämpas på sådana insatser inom Peace-plus-programmet där programmet verkar för att stödja fred och försoning.

4.  Partnerna ska samarbeta när det gäller utveckling, och genomförande, samt bemanning och/eller finansiering av Interreginsatsen. En begränsning på högst tio partner per Interreginsats ska eftersträvas. [Ändr. 120]

När det gäller insatser inom komponent 3 i Interregprogrammen ska partner från de yttersta randområdena och från tredjeländer, partnerländer eller utomeuropeiska länder och territorier endast vara skyldiga att samarbeta inom tre två av de fyra områden som anges i första stycket. [Ändr. 121]

5.  Om det finns två eller flera partner ska de tillsammans utse någon av dem till samordnande partner.

6.  Ett gränsöverskridande rättssubjekt eller en europeisk gruppering för territoriellt samarbete får vara den enda partnern i en Interreginsats inom komponenterna 1, 2 och 3 i Interregprogrammen, under förutsättning att den är sammansatt av partner från minst två deltagande länder eller ULT [Ändr. 122]

Ett gränsöverskridande rättssubjekt eller en europeisk gruppering för territoriellt samarbete ska bestå av medlemmar från minst tre deltagande länder i Interregprogram inom komponent 4.

Ett rättssubjekt som genomför ett finansieringsinstrument eller en fond-i-fond får vara den enda partnern i en Interreginsats, utan att de krav på sammansättning som anges i första stycket behöver uppfyllas.

7.  En sådan enda partner ska vara registrerad i en medlemsstat som deltar i Interregprogrammet.

Om villkoren i artikel 23 uppfylls får dock en sådan enda partner vara registrerade i en medlemsstat som inte deltar i det programmet. [Ändr. 123]

Artikel 24

Småprojektfonder

1.  Det sammanlagda bidraget från Eruf eller, i tillämpliga fall, från något av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder till en småprojektfond eller flera småprojektfonder inom ett Interregprogram får inte överstiga 20 000 000 euro eller 15 % 20 % av det totala anslaget till Interregprogrammet, beroende på vilket som är lägst och måste inom ett Interregprogram för gränsöverskridande samarbete uppgå till minst 3 % av det totala anslaget. [Ändr. 124]

Slutmottagarna inom en småprojektfond ska få stöd från Eruf eller, i tillämpliga fall, från unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder genom stödmottagaren och genomföra småskaliga projekt inom den småprojektfonden.

2.  Stödmottagaren i en småprojektfond ska vara ett gränsöverskridande rättssubjekt offentlig- eller privaträttsligt organ, en enhet med eller utan status som juridisk person eller en europeisk gruppering fysisk person, som ansvarar för territoriellt samarbete att inleda eller både inleda eller genomföra insatser. [Ändr. 125]

3.  Det dokument där stödvillkoren för en småprojektfond anges ska, utöver de aspekter som fastställs i artikel 22.6, även ange de aspekter som krävs för att säkerställa att stödmottagaren

a)  upprättar ett icke-diskriminerande och öppet urvalsförfarande,

b)  tillämpar objektiva kriterier för urvalet av småskaliga projekt, som inte leder till intressekonflikter,

c)  bedömer ansökningar om stöd,

d)  väljer ut projekt och fastställer stödbelopp för alla småskaliga projekt,

e)  ansvarar för genomförandet av insatsen och hos sig bevarar alla styrkande handlingar som krävs för verifieringskedjan i enlighet med bilaga [XI] till förordning (EU) [new CPR],

f)  offentliggör förteckningen över de slutmottagare som deltar i insatsen.

Stödmottagaren ska säkerställa att slutmottagarna uppfyller kraven i artikel 35.

4.  Urvalet av småskaliga projekt ska inte utgöra någon delegering av uppgifter från den förvaltande myndigheten till ett sådant förmedlande organ som avses i artikel [65.3] i förordning (EU) [new CPR].

5.  De personalkostnader och övriga direkta kostnader i enlighet med kostnadskategorierna i artiklarna 39–42 samt indirekta kostnader som uppkommer hos stödmottagaren för förvaltningen av småprojektfonden eller småprojektfonderna får inte överstiga 20 % av de sammanlagda stödberättigande kostnaderna för respektive småprojektfond eller småprojektfonder. [Ändr. 126]

6.  Om det offentliga bidraget till ett småskaligt projekt inte överstiger 100 000 euro ska bidraget från Eruf eller, i tillämpliga fall, något av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder lämnas i form av enhetskostnader eller enhetsbelopp eller inbegripa schablonbelopp, utom för projekt för vilka stödet utgör statligt stöd. [Ändr. 127]

Om de totala kostnaderna för varje insats inte överstiger 100 000 EUR får stödbeloppet för ett eller flera småprojekt fastställas på grundval av ett budgetförslag som fastställs från fall till fall och godkänns på förhand av det organ som ansvarar för urval av insatsen. [Ändr. 128]

Vid finansiering genom schablonbelopp får de kostnadskategorier till vilka schablonbeloppet hör ersättas i enlighet med [artikel 48.1 a] i förordning (EU) [new CPR].

Artikel 25

Den samordnande partnerns uppgifter

1.  Den samordnande partnern ska

a)  fastställa arrangemangen med övriga partner i ett avtal som innehåller bestämmelser som bland annat säkerställer en sund ekonomisk förvaltning av de unionsmedel som tilldelas Interreginsatsen, inklusive för återkrav av felaktigt utbetalda belopp,

b)  ta ansvar för att säkerställa genomförandet av hela Interreginsatsen,

c)  säkerställa att de utgifter som alla partner redovisar har uppkommit vid genomförandet av Interreginsatsen, att de motsvarar den verksamhet som alla partner kommit överens om och att de är förenliga med det dokument som den förvaltande myndigheten har tillhandahållit i enlighet med artikel 22.6.

2.  Den samordnande partnern ska, om inget annat anges i de arrangemang som fastställts i enlighet med punkt 1 a, säkerställa att de övriga partnerna får det totala bidragsbeloppet från respektive unionsfond så snabbt som möjligt och i sin helhet inom den tidsfrist som alla partner kommit överens om, enligt samma förfarande som tillämpas för den samordnande partnern. Inga belopp får dras av eller hållas inne och inga särskilda avgifter eller andra avgifter med motsvarande effekt som kan minska det beloppet till andra partner får tas ut. [Ändr. 129]

3.  Vilken stödmottagare som helst i en medlemsstat eller ett tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium som deltar i ett Interregprogram får utses till samordnande partner. [Ändr. 130]

De medlemsstater, tredjeländer, partnerländer eller utomeuropeiska länder och territorier som deltar i ett Interregprogram får dock komma överens om att en partner som inte får stöd från Eruf eller något av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder får utses till samordnande partner. [Ändr. 131]

Avsnitt IV

Tekniskt stöd

Artikel 26

Tekniskt stöd

1.  Tekniskt stöd till varje Interregprogram ska ersättas med schablonbelopp genom att man tillämpar de procentsatser som anges i punkt 2 för 2021 och 2022 på de årliga delbetalningarna av förfinansieringen enligt artikel 49.2 a och b i denna förordning, och för de följande åren på de stödberättigande utgifter som ingår i varje betalningsansökan i enlighet med [artikel 85.3 a eller c] i förordning (EU) [new CPR]. [Ändr. 132]

2.  Följande procentsatser gäller för ersättning för tekniskt stöd genom Eruf och unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder:

a)  Interregprogram för internt gränsöverskridande samarbete som får stöd genom Eruf: 67 %. [Ändr. 133]

b)  Interregprogram för externt gränsöverskridande samarbete som får stöd genom IPA III-anslagen för gränsöverskridande samarbete eller NDICI-anslagen för gränsöverskridande samarbete: 10 %.

c)  Interregprogram inom komponenterna 2, 3 och 4, både för Eruf och, i tillämpliga fall, för unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder: 78 %. [Ändr. 134]

3.  För Interregprogram med totala anslag på mellan 30 000 000 euro och 50 000 000 euro ska det belopp som motsvarar procentsatsen för tekniskt stöd höjas med ett ytterligare belopp på 500 000 euro. Kommissionen ska lägga till det beloppet till den första mellanliggande betalningen.

4.  För Interregprogram med lägre totala anslag än 30 000 000 euro ska det belopp som behövs för tekniskt stöd, uttryckt i euro, och motsvarande procentsats fastställas i kommissionens beslut om godkännande av det berörda Interregprogrammet.

KAPITEL IV

Övervakning, utvärdering och kommunikation

Avsnitt I

Övervakning

Artikel 27

Övervakningskommitté

1.  Medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, de tredjeländer, partnerländer och utomeuropeiska länder eller territorier, ULT eller regionala integrations- och samarbetsorganisationer som deltar i det programmet ska enligt överenskommelse med den förvaltande myndigheten inrätta en kommitté som ska övervaka genomförandet av respektive Interregprogram (nedan kallad övervakningskommitté) inom tre månader från den dag då kommissionens beslut om antagande av ett Interregprogram anmäldes till medlemsstaten. [Ändr. 135]

2.  Övervakningskommitténs ordförande ska vara en företrädare för den medlemsstat som fungerar som värd för den förvaltande myndigheten eller i vilken den förvaltande myndigheten finns.

Om det i övervakningskommitténs arbetsordning fastställs att ordförandeskapet ska rotera får övervakningskommitténs ordförande vara en företrädare för ett tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium tillsammans med en företrädare för medlemsstaten eller den förvaltande myndigheten och vice versa. [Ändr. 136]

3.  Varje medlem av övervakningskommittén ska vara röstberättigad.

4.  Varje övervakningskommitté ska anta sin egen arbetsordning vid sitt första möte.

Övervakningskommitténs och, i tillämpliga fall, styrkommitténs arbetsordning ska förhindra alla intressekonflikter vid urvalet av Interreginsatser.

5.  Övervakningskommittén ska sammanträda minst en gång om året och ska granska alla frågor som påverkar genomförandet av programmet i syfte att förverkliga programmålen.

6.  Den förvaltande myndigheten ska offentliggöra övervakningskommitténs arbetsordning samt alla, en sammanfattning av uppgifter och information samt alla beslut all information som delas med övervakningskommittén på den webbplats som avses i artikel 35.2. [Ändr. 137]

Artikel 28

Övervakningskommitténs sammansättning

1.  Övervakningskommitténs sammansättning i varje Interregprogram ska får fastställas gemensamt av de medlemsstater och, i tillämpliga fall, de tredjeländer, partnerländer och utomeuropeiska länder eller territorier ULT som deltar i det berörda programmet och ska säkerställa sträva efter en balanserad representation av relevanta myndigheter, förmedlande organ och företrädare för de programpartner som avses i artikel [6] i förordning (EU) [new CPR] från medlemsstaterna, tredjeländerna, partnerländerna och de utomeuropeiska länderna och territorierna ULT. [Ändr. 138]

Vid sammansättningen av övervakningskommittén ska hänsyn tas till antalet medlemsstater, tredjeländer, partnerländer och utomeuropeiska länder och territorier som deltar i det berörda Interregprogrammet. [Ändr. 139]

Övervakningskommittén ska också bestå av företrädare för regioner och lokala regeringar samt andra gemensamt inrättade organ för hela programområdet eller en del av programområdet, inklusive europeiska grupperingar för territoriellt samarbete. [Ändr. 140]

2.  Den förvaltande myndigheten ska offentliggöra en förteckning över medlemmarna de myndigheter/organ som har utsetts till medlemmar i övervakningskommittén på den webbplats som avses i artikel 35.2. [Ändr. 141]

3.  Kommissionens företrädare ska får delta i övervakningskommitténs arbete i egenskap av rådgivare. [Ändr. 142]

3a.  Företrädare för sammanslutningar som bildats inom programmets hela område eller som omfattar en del av det, däribland europeiska grupperingar för territoriellt samarbete, ska kunna delta i övervakningskommitténs arbete i egenskap av rådgivare. [Ändr. 143]

Artikel 29

Övervakningskommitténs uppgifter

1.  Övervakningskommittén ska granska

a)  framstegen med att genomföra programmet och att uppnå delmålen och målen i Interregprogrammet,

b)  eventuella frågor som påverkar fullgörandet av Interregprogrammet och de åtgärder som vidtagits för att lösa dem,

c)  när det gäller finansieringsinstrumenten, de aspekter av förhandsbedömningen som anges i artikel [52.3] i förordning (EU) [new CPR] och i det strategidokument som avses i artikel [53.2] i den förordningen,

d)  framstegen med att genomföra utvärderingar och sammanfattande utvärderingar och med att följa upp resultaten,

e)  genomförandet av kommunikations- och synlighetsåtgärder,

f)  framstegen med att genomföra Interreginsatser av strategisk betydelse och, i tillämpliga fall, av storskaliga infrastrukturprojekt,

g)  framstegen med att bygga upp administrativ kapacitet hos offentliga institutioner och stödmottagare, om det är relevant, och vid behov föreslå ytterligare stödåtgärder. [Ändr. 144]

2.  Utöver de uppgifter som rör det urval av insatser som anges i artikel 22 ska övervakningskommittén godkänna

a)  de metoder och kriterier som tillämpas för urvalet av insatser, inklusive alla ändringar av dessa, efter samråd med att ha underrättat kommissionen i enlighet med artikel 22.2, utan att det påverkar tillämpningen av [artikel 27.3 b, c och d] i förordning (EU) [new CPR], [Ändr. 145]

b)  utvärderingsplanen och alla ändringar av planen,

c)  alla förslag från den förvaltande myndigheten om ändring av Interregprogrammet, inklusive överföring i enlighet med artikel 19.5,

d)  den slutliga prestationsrapporten.

Artikel 30

Översyn

1.  Kommissionen får anordna en översyn i syfte att granska hur Interregprogrammen har fullgjorts.

Översynen får göras skriftligt.

2.  Den förvaltande myndigheten ska på kommissionens begäran inom en månad tre måander förse kommissionen med information om följande aspekter som anges i artikel 29.1: [Ändr. 146]

a)  Framstegen med att genomföra programmet och att uppnå delmålen och målen, eventuella frågor som påverkar fullgörandet av respektive Interregprogram och de åtgärder som vidtagits för att lösa dem.

b)  Framstegen med att genomföra utvärderingar och sammanfattande utvärderingar och med att följa upp resultaten.

c)  Framstegen med att bygga upp administrativ kapacitet hos offentliga myndigheter och stödmottagare.

3.  Resultaten av översynen ska dokumenteras i godkända protokoll.

4.  Den förvaltande myndigheten ska följa upp de frågor som kommissionen tar upp och inom tre månader informera kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits.

Artikel 31

Överföring av uppgifter

1.  Varje förvaltande myndighet ska på elektronisk väg senast den 31 januari, den 31 mars, den 31 maj, den 31 juli, den 30 september maj och den 30 november varje 30 september varje år överföra uppgifter enligt artikel 31.2 a i denna förordning och en gång per år på elektronisk väg överföra kumulativa uppgifter uppgifter enligt artikel 31.2 b i denna förordning för respektive Interregprogram till kommissionen i enlighet med mallen i bilaga [VII] till förordning (EU) [new CPR]. [Ändr. 147]

Överföringen av uppgifter ska ske med hjälp av befintliga system för rapportering av uppgifter, i den mån de har visat sig vara tillförlitliga under den föregående programperioden. [Ändr. 148]

Den första överföringen ska göras senast den 31 januari 2022 och den sista överföringen senast den 31 januari 2030.

2.  De uppgifter som avses i punkt 1 ska för varje prioritering delas upp på särskilda mål och ska avse

a)  antalet utvalda Interreginsatser, insatsernas totala stödberättigande kostnad, bidraget från respektive Interregfond och de totala stödberättigande utgifter som partnerna redovisat för den förvaltande myndigheten, allt uppdelat efter interventionstyp,

b)  värden för output- och resultatindikatorer för de utvalda Interreginsatserna och värden som uppnåtts genom de slutförda Interreginsatserna. [Ändr. 149]

3.  För finansieringsinstrument ska uppgifter även lämnas om följande:

a)  Stödberättigande utgifter per typ av finansiell produkt.

b)  Beloppet på de förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter som redovisats som stödberättigande utgifter.

c)  Beloppet, per typ av finansiell produkt, på de privata och offentliga medel som utnyttjats utöver fonderna.

d)  Ränta och andra vinster som uppkommit genom Interregfondernas stöd till de finansieringsinstrument som avses i artikel 54 i förordning (EU) [new CPR] och återlämnade medel som hänför sig till sådant stöd från Interregfonderna som avses i artikel 56 i den förordningen.

4.  De uppgifter som överlämnas i enlighet med denna artikel ska vara aktuella uppgifter från slutet av den månad som föregår inlämningsmånaden.

5.  Den förvaltande myndigheten ska offentliggöra alla uppgifter som överförs till kommissionen på den webbplats som avses i artikel 35.2.

Artikel 32

Slutlig prestationsrapport

1.  Varje förvaltande myndighet ska senast den 15 februari 2031 lämna en slutlig prestationsrapport om respektive Interregprogram till kommissionen.

Den slutliga prestationsrapporten ska lämnas in med hjälp av den mall som fastställts i enlighet med artikel [38.5] i förordning (EU) [new CPR].

2.  Den slutliga prestationsrapporten ska innehålla en bedömning av i vilken utsträckning programmålen har uppnåtts utifrån de aspekter som anges i artikel 29, utom när det gäller artikel 29.1 c.

3.  Kommissionen ska granska den slutliga prestationsrapporten och informera den förvaltande myndigheten om eventuella synpunkter inom fem månader från dagen för mottagandet av rapporten. Om sådana synpunkter har lämnas, ska den förvaltande myndigheten tillhandahålla alla de uppgifter som behövs med avseende på dessa synpunkter och, om så är befogat, inom tre månader informera kommissionen om de åtgärder som har vidtagits. Kommissionen ska informera medlemsstaterna om godtagandet av rapporten.

4.  Den förvaltande myndigheten ska offentliggöra den slutliga prestationsrapporten på den webbplats som avses i artikel 35.2.

Artikel 33

Indikatorer för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg)

1.  Gemensamma output- och resultatindikatorer enligt bilaga [I] till förordning (EU) [new ERDF] och, om nödvändigt, programspecifika output- och resultatindikatorer, som anses vara mest lämpade för att mäta framstegen mot målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) ska användas i enlighet med artikel [12.1] i förordning (EU) [new CPR] och artiklarna 17.3 d ii och 31.2 b i denna förordning. [Ändr. 150]

1a.  Vid behov och i fall som den förvaltande myndigheten anser vara vederbörligt motiverade ska programspecifika output- och resultatindikatorer användas utöver de indikatorer som valts enligt punkt 1. [Ändr. 151]

2.  För outputindikatorer ska utgångsvärdet fastställas till noll. Delmålen för 2024 och målen för 2029 ska vara kumulativa.

Avsnitt II

Utvärdering och kommunikation

Artikel 34

Utvärdering under programperioden

1.  Den förvaltande myndigheten ska högst en gång per år utvärdera varje Interregprogram. Varje utvärdering ska innehålla en bedömning av programmets ändamålsenlighet, effektivitet, relevans, samstämmighet och EU-mervärde i syfte att förbättra kvaliteten när det gäller utformning och genomförande av respektive Interregprogram. [Ändr. 152]

2.  Den förvaltande myndigheten ska dessutom senast den 30 juni 2029 göra en utvärdering av varje Interregprogram i syfte att bedöma deras genomslag.

3.  Den förvaltande myndigheten ska låta funktionellt oberoende experter göra utvärderingarna.

4.  Den förvaltande myndigheten ska säkerställa sträva efter att det finns förfaranden som gör det möjligt att ta fram och samla in de uppgifter som krävs för utvärderingarna. [Ändr. 153]

5.  Den förvaltande myndigheten ska upprätta en utvärderingsplan som får omfatta flera Interregprogram.

6.  Den förvaltande myndigheten ska lägga fram utvärderingsplanen för övervakningskommittén senast ett år efter godkännandet av Interregprogrammet.

7.  Den förvaltande myndigheten ska offentliggöra alla utvärderingar på den webbplats som avses i artikel 35.2.

Artikel 35

Den förvaltande myndighetens och partnernas skyldigheter när det gäller öppenhet och kommunikation

1.  Varje förvaltande myndighet ska ange en person med ansvar för kommunikation för varje Interregprogram som den ansvarar för.

2.  Den förvaltande myndigheten ska inom sex månader från godkännandet av Interregprogrammet se till att det finns en webbplats med information om varje Interregprogram som den ansvarar för och som omfattar programmets mål, verksamhet, tillgängliga finansieringsmöjligheter och resultat.

3.  Artikel [44.2–44.76] i förordning (EU) [new CPR] om den förvaltande myndighetens skyldigheter ska tillämpas.▌ [Ändr. 154]

4.  Varje partner i en Interreginsats eller varje organ som genomför ett finansieringsinstrument ska tillkännage stöd från en Interregfond, inklusive medel som återanvänts för finansieringsinstrument i enlighet med artikel [56] i förordning (EU) [new CPR], till en Interreginsats genom

a)  att på partnerns officiella webbplats, om sådan finns, ge en kort beskrivning av Interreginsatsen, i förhållande till omfattningen av stödet från en Interregfond, inklusive dess mål och resultat, där unionens ekonomiska stöd framhävs,

b)  att i dokument och kommunikationsmaterial som rör genomförandet av Interreginsatsen inbegripa ett uttalande som på ett tydligt sätt framhäver stödet från en Interregfond, riktat till allmänheten eller deltagarna,

c)  sätta upp skyltar eller anslagstavlor på offentliga platser så snart det praktiska genomförandet av en Interreginsats som innebär fysiska investeringar eller inköp av utrustning inleds, om den totala kostnaden för insatsen överstiger 100 000 euro50 000 EUR, [Ändr. 155]

d)  att för Interreginsatser som inte omfattas av led c, offentligt anslå minst en tryckt affisch eller och där så är lämpligt en elektronisk bildskärm (minsta format: A3) med information om Interreginsatsen som framhäver att insatsen stöds genom en Interregfond, [Ändr. 156]

e)  att för insatser av strategisk betydelse och insatser vars totala kostnad överstiger 10 000 000 euro 5 000 000 EUR, anordna ett informationsevenemang som i god tid involverar kommissionen och ansvarig förvaltande myndighet. [Ändr. 157]

Termen ”Interreg” ska användas intill unionens emblem i enlighet med artikel [42] i förordning (EU) [new CPR].

5.  När det gäller småprojektfonder och finansieringsinstrument ska stödmottagaren säkerställa att slutmottagarna uppfyller kraven i punkt 4 c.

6.  Om stödmottagaren inte fullgör sina skyldigheter enligt artikel [42] i förordning (EU) [new CPR] eller enligt punkterna 1 och 2 i den här artikeln, ska medlemsstaten den förvaltande myndigheten göra en finansiell korrigering genom att dra tillbaka högst 5 % av stödet från fonderna till den berörda insatsen. [Ändr. 158]

KAPITEL V

Stödberättigande

Artikel 36

Regler om utgifternas stödberättigande

1.  En Interreginsats får helt eller delvis genomföras utanför en medlemsstat, inklusive utanför unionen, under förutsättning att Interreginsatsen bidrar till målen för respektive Interregprogram.

2.  Utan att det påverkar tillämpningen av reglerna för stödberättigande i artiklarna [57–62] i förordning (EU) [new CPR], i artiklarna [4 och 6] i förordning (EU) [new ERDF] eller i detta kapitel, inklusive i akter som antas med stöd av dessa, får de deltagande medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, tredjeländerna, partnerländerna och de utomeuropeiska länderna eller territorierna genom ett gemensamt beslut i övervakningskommittén bara fastställa kompletterande regler om utgifternas stödberättigande för Interregprogrammet för utgiftskategorier som inte omfattas av dessa bestämmelser. Dessa kompletterande regler ska omfatta programområdet i sin helhet.

Om man i ett Interregprogram väljer ut insatser på grundval av ansökningsomgångar ska dessa kompletterande regler antas innan den första ansökningsomgången offentliggörs. I övriga fall ska dessa kompletterande regler antas innan de första insatserna väljs ut.

3.  I frågor som inte omfattas av reglerna för stödberättigande i artiklarna [57–62] i förordning (EU) [new CPR], i artiklarna [4 och 6] i förordning (EU) [new ERDF] och i detta kapitel, inklusive i akter som antas med stöd av dessa eller i regler som fastställs i enlighet med punkt 4, ska de nationella reglerna i den medlemsstat och, i tillämpliga fall, de tredjeländer, partnerländer och utomeuropeiska länder eller territorier där utgiften uppkommer tillämpas.

4.  Om den förvaltande myndigheten och revisionsmyndigheten har skilda uppfattningar om själva stödberättigandet som sådant när det gäller en Intterreginsats som valts ut inom respektive Interregprogram ska den förvaltande myndighetens uppfattning gälla, med vederbörligt beaktande av övervakningskommitténs yttrande.

5.  Utomeuropeiska länder och territorier ska inte vara berättigade till stöd från Eruf inom Interregprogrammen, men de får delta i dessa program på de villkor som fastställs i denna förordning.

Artikel 37

Allmänna bestämmelser om kostnadskategoriernas stödberättigande

1.  De deltagande medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, tredjeländerna, partnerländerna och de utomeuropeiska länderna eller territorierna får i övervakningskommittén för ett Interregprogram komma överens om att utgifter som omfattas av en eller flera av de kategorier som avses i artiklarna 38–43 inte ska vara stödberättigande inom en eller flera prioriteringar i ett Interregprogram.

2.  Alla utgifter som är stödberättigande i enlighet med denna förordning och som betalats av eller för en Interregpartner ska avse kostnader för inledande av eller inledande och genomförande av en insats eller en del av en insats.

3.  Följande kostnader är inte stödberättigande:

a)  Böter, ekonomiska påföljder och utgifter för rättsliga tvister.

b)  Kostnader för gåvor, utom om värdet är högst 50 euro per gåva och de hör samman med marknadsföring, kommunikation, reklam eller information.

c)  Kostnader som beror på fluktuationer i valutakurserna.

Artikel 38

Personalkostnader

1.  Personalkostnader ska bestå av bruttokostnaderna för personal med följande typ av anställning hos Interregpartnern:

a)  Heltidsanställning.

b)  Deltidsanställning med en fast andel av arbetstiden per månad.

c)  Deltidsanställning med ett varierande antal arbetstimmar per månad. eller

d)  Timanställning.

2.  Personalkostnader ska endast omfatta följande:

a)  Löner som betalats ut i samband med verksamhet som enheten inte skulle utföra om det inte vore för den berörda insatsen, som fastställts i ett anställnings- eller arbetsavtal, ett anställningsbeslut (nedan kallade anställningsbevis) eller i lag och som gäller de arbetsuppgifter som anges i arbetsbeskrivningen för den berörda arbetstagaren.

b)  Eventuella andra kostnader som arbetsgivaren haft och betalat och som är direkt kopplade till löner, till exempel skatter och sociala avgifter inklusive pensioner, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004(27), förutsatt att

i)  de har fastställts i ett anställningsbevis eller är lagstadgade,

ii)  de är förenliga med den lagstiftning som det hänvisas till i anställningsbeviset och med gängse praxis i det land och/eller den organisation där den anställde faktiskt arbetar, och

iii)  inte kan återkrävas av arbetsgivaren.

När det gäller led a får utbetalningar till fysiska personer som arbetar för Interregpartnern enligt ett annat avtal än ett anställnings- eller arbetsavtal likställas med löneutbetalningar och ett sådant avtal får betraktas som ett anställningsbevis.

3.  Personalkostnaderna får ersättas antingen

a)  i enlighet med [artikel 48.1 första stycket led a] i förordning (EU) [new CPR] (styrkta med anställningsbevis och lönespecifikationer), eller

b)  enligt de förenklade kostnadsalternativ som anges i [artikel 48.1 första stycket leden b–e] i förordning (EU) [new CPR], eller

c)  som de direkta personalkostnaderna för en insats får beräknas som ett schablonbelopp i enlighet med artikel [50.1] i förordning (EU) [new CPR] upp till 20 % av insatsens andra direkta kostnader än direkta personalkostnader utan något krav på att medlemsstaten ska fastställa den tillämpliga satsen på grundval av en beräkning. [Ändr. 159]

4.  Personalkostnaderna för personer som arbetar deltid med insatsen ska beräknas antingen

a)  som en fast procentsats av bruttopersonalkostnaden i enlighet med artikel [50.2] i förordning (EU) [new CPR], eller

b)  som en varierande andel av bruttopersonalkostnaden, i enlighet med att det antal arbetstimmar som ägnas åt insatsen varierar från månad till månad, baserat på ett tidsregistreringssystem som täcker 100 % av den anställdes arbetstid.

5.  För deltidsuppgifter enligt punkt 4 b ska ersättningen för personalkostnaderna beräknas på grundval av en timlön som fastställs antingen

a)  genom att bruttopersonalkostnaden de senast dokumenterade bruttopersonalkostnaderna per månad divideras med det antal antalet arbetstimmar per månad för den berörda personen i enlighet med tillämplig lag som anges i anställningsbeviset, anställningsavtalet och artikel 50.2 b i förordning .../... [New CPR],eller [Ändr. 160]

b)  genom att den senaste dokumenterade bruttopersonalkostnaden per år divideras med 1 720 timmar, i enlighet med [artikel 50.2, 50.3 och 50.4] i förordning (EU) [new CPR].

6.  När det gäller personalkostnader för personer som enligt anställningsbeviset är timanställda ska dessa kostnader vara stödberättigande och det faktiska antalet timmar som personerna enligt ett tidsregistreringssystem har arbetat med insatsen ska multipliceras med den timlön som anges i anställningsbeviset. Om de lönekostnader som avses i artikel 38.2 b inte har inbegripits i den angivna timlönen kan de läggas till den timlönen enligt tillämplig nationell lag. [Ändr. 161]

Artikel 39

Kontorskostnader och administrativa kostnader

Kontorskostnader och administrativa kostnader ska begränsas till 15 % av de sammanlagda direkta kostnaderna för en insats och endast omfatta följande: [Ändr. 162]

a)  Hyra för kontorslokaler.

b)  Försäkringsavgifter och skatter och avgifter för de byggnader där personalen är inhyst och för kontorsutrustningen (t.ex. försäkring mot brand eller stöld).

c)  Allmänna nyttigheter (t.ex. el, värme, vatten).

d)  Kontorsmateriel.

e)  Allmänna räkenskaper som tillhandahålls inom stödmottagarens organisation.

f)  Arkiv.

g)  Underhåll, städning och reparationer.

h)  Säkerhet.

i)  It-system.

j)  Kommunikation (t.ex. telefon, fax, internet, post, visitkort).

k)  Bankavgifter för att öppna och förvalta kontot eller kontona, om genomförandet av en insats kräver att det öppnas ett separat konto.

l)  Avgifter för ekonomiska transaktioner över gränserna.

Artikel 40

Kostnader för resor och logi

1.  Kostnader för resor och logi ska endast omfatta följande:

a)  Kostnader för resor (t.ex. biljetter, rese- och bilförsäkring, bränsle, milersättning, vägtullar och parkeringsavgifter).

b)  Kostnader för måltider.

c)  Kostnader för logi.

d)  Kostnader för visum.

e)  Dagtraktamenten.

Ovanstående gäller oavsett om kostnaderna uppkommer och betalas i eller utanför programområdet.

2.  För kostnader enligt punkt 1 a–d som täcks av ett dagtraktamente ska ingen annan ersättning betalas ut utöver dagtraktamentet.

3.  Kostnader för externa experters och tjänsteleverantörers resor och logi ingår i de kostnader för extern sakkunskap och externa tjänster som anges i artikel 41.

4.  Utgifter för kostnader enligt denna artikel som betalats direkt av en av stödmottagarens anställda ska styrkas med ett kvitto på att stödmottagaren återbetalat utgifterna till den anställde. Den kostnadskategorin får användas för resekostnaderna för personal som deltar i insatsen och andra intressenter i syfte att genomföra och främja Interreginsatsen och programmet i sig. [Ändr. 163]

5.  Kostnaderna för resor och logi för en insats får beräknas som ett schablonbelopp upp till 15 % av insatsens andra direkta kostnader än direkta personalkostnader. [Ändr. 164]

Artikel 41

Kostnader för extern sakkunskap och externa tjänster

När det gäller kostnader för extern sakkunskap och externa tjänster ska utgifterna endast omfatta bestå av men inte begränsas till följande tjänster och sakkunskap som tillhandahålls av ett offentligt eller privat organ eller en annan fysisk person än stödmottagaren (inklusive alla partner) för insatsen: [Ändr. 165]

a)  Studier eller undersökningar (t.ex. utvärderingar, strategier, projektbeskrivningar, konstruktionsritningar, handledningar).

b)  Utbildning.

c)  Översättningar.

d)  Utveckling, ändring och uppdatering av it-system och webbplatser.

e)  Marknadsföring, kommunikation, reklam eller information i samband med en insats eller ett samarbetsprogram.

f)  Ekonomisk förvaltning.

g)  Tjänster i samband med anordnande och genomförande av evenemang eller möten (bl.a. hyra, catering eller tolkning).

h)  Deltagande i evenemang (t.ex. deltagaravgifter).

i)  Juridisk rådgivning och notarietjänster, teknisk och ekonomisk sakkunskap, andra konsult- och redovisningstjänster.

j)  Immateriella rättigheter.

k)  Kontroller enligt [artikel 68.1 a] i förordning (EU) [new CPR] och artikel 45.1 i denna förordning.

l)  Kostnader för redovisningsfunktionen på programnivå enligt artikel [70] i förordning (EU) [new CPR] och artikel 46 i denna förordning.

m)  Kostnader för revision på programnivå enligt artiklarna [72] och [75] i förordning (EU) [new CPR] och artiklarna 47 och 48 i denna förordning.

n)  Garantier som tillhandahålls av en bank eller något annat finansinstitut när detta krävs enligt unionslagstiftningen eller nationell lagstiftning eller i ett programdokument som antagits av övervakningskommittén.

o)  Resor och logi för externa experter, talare, mötesordförande samt tjänsteleverantörer. [Ändr. 166]

p)  Annan särskild sakkunskap och andra särskilda tjänster som behövs för insatserna.

Artikel 42

Kostnader för utrustning

1.  Kostnader för utrustning som köps, hyrs eller leasas av stödmottagaren för insatsen och som inte omfattas av artikel 39 ska endast omfatta bestå av men inte begränsas till följande: [Ändr. 167]

a)  Kontorsutrustning.

b)  Hårdvara och programvara för it.

c)  Möbler och inredning.

d)  Laboratorieutrustning.

e)  Maskiner och instrument.

f)  Verktyg eller anordningar.

g)  Fordon.

h)  Annan särskild utrustning som behövs för insatserna.

2.  Kostnader för inköp av begagnad utrustning kan vara stödberättigande på följande villkor:

a)  Inget annat stöd har mottagits för utrustningen från Interregfonderna eller de fonder som anges i [artikel 1.1 a] i förordning (EU) [new CPR].

b)  Utrustningens pris är inte högre än det gängse priset på marknaden.

c)  Utrustningen har de tekniska egenskaper som behövs för insatsen och uppfyller gällande normer och standarder.

Artikel 43

Kostnader för infrastruktur och bygg- och anläggningsarbeten

Kostnader för infrastruktur och bygg- och anläggningsarbeten ska endast omfatta följande:

a)  Förvärv av mark i enlighet med [artikel 58.1 cb] i förordning (EU) [new CPR]. [Ändr. 168]

b)  Bygglov.

c)  Byggnadsmaterial.

d)  Arbetskraft.

e)  Specialuppdrag (t.ex. marksanering eller minröjning).

KAPITEL VI

Myndigheter, förvaltning, kontroll och revision inom Interregprogrammen

Artikel 44

Interregprogrammens myndigheter

1.  Medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, de tredjeländer, partnerländer, ULT och utomeuropeiska länder eller territorier regionala integrations- och samarbetsorganisationer som deltar i ett Interregprogram ska för tillämpningen av artikel [65] i förordning (EU) [new CPR] ange en enda förvaltande myndighet och en enda revisionsmyndighet. [Ändr. 169]

2.  Den förvaltande myndigheten och revisionsmyndigheten ska får vara belägna i samma medlemsstat. [Ändr. 170]

3.  När det gäller Peace-plus-programmet ska det särskilda programorganet på EU-nivå, när det anges som förvaltande myndighet, anses vara beläget i en medlemsstat.

4.  Medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, de tredjeländer, partnerländer och utomeuropeiska länder eller territorier som deltar i ett Interregprogram får ange en europeisk gruppering för territoriellt samarbete som förvaltande myndigheten för det programmet.

5.  När det gäller ett Interregprogram inom komponent 2B eller komponent 1 och där den senare som omfattar långa gränsar gränser med olika typer av utvecklingsutmaningar och behov får medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, de tredjeländer, partnerländer och utomeuropeiska länder eller territorier som deltar i ett Interregprogram fastställa delprogramområden. [Ändr. 171]

6.  Om den förvaltande myndigheten anger ett eller flera förmedlande organ inom ett Interregprogram i enlighet med artikel [65.3] i förordning (EU) [new CPR] ska det eller de berörda förmedlande organet organen utföra dessa uppgifter i fler än en deltagande medlemsstat eller i den eller de egna medlemsstaterna, eller, i tillämpliga fall, i fler än ett tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium ULT. [Ändr. 172]

Artikel 45

Den förvaltande myndighetens uppgifter

1.  Den förvaltande myndigheten för ett Interregprogram ska utföra de uppgifter som fastställs i artiklarna [66], [68] och [69] i förordning (EU) [new CPR], utom att välja ut de insatser som avses i artiklarna 66.1 a och 67 och att göra de utbetalningar till stödmottagarna som avses i artikel 68.1 b. Dessa uppgifter ska utföras inom hela det territorium som det programmet omfattar, med förbehåll för de undantag som anges i kapitel VIII i denna förordning.

1a.   Genom undantag från artikel 87.2 i förordning .../... [new CPR] ska kommissionen i form av mellanliggande betalningar ersätta 100 % av de belopp som anges i betalningsansökan, genom att man tillämpar programmets medfinansieringsgrad på de sammanlagda stödberättigande utgifterna eller det statliga bidraget. [Ändr. 173]

1b.   Om den förvaltande myndigheten inte utför granskning enligt artikel 68.1 a i förordning (EU) .../... [new CPR] i hela programområdet ska varje medlemsstat utse det organ eller den person som ska ansvara för att utföra sådan granskning vad gäller stödmottagare på medlemsstatens territorium. [Ändr. 174]

1c.   Genom undantag från artikel 92 i förordning .../... [new CPR] omfattas Interregprogram inte av årlig räkenskapsavslutning. Räkenskaperna avslutas i slutet av perioden, på grundval av den slutliga prestationsrapporten. [Ändr. 175]

2.  Den förvaltande myndigheten ska efter samråd med medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, de tredjeländer, partnerländer eller utomeuropeiska länder och territorier som deltar i Interregprogrammet inrätta ett gemensamt sekretariat med personal med hänsyn till programpartnerskapet.

Det gemensamma sekretariatet ska bistå den förvaltande myndigheten och övervakningskommittén när de utför sina respektive uppgifter. Det gemensamma sekretariatet ska också tillhandahålla information till potentiella stödmottagare om finansieringsmöjligheter inom Interregprogrammen samt bistå stödmottagare och partner vid genomförandet av insatserna.

3.  Genom undantag från artikel [70.1 c] i förordning (EU) [new CPR] ska varje partner omvandla utgifter som betalats i annan valuta än euro till euro med hjälp av kommissionens månatliga växelkurs för den månad under vilken utgifterna lämnades in för kontroll till den förvaltande myndigheten i enlighet med artikel [68.1 a] i den förordningen.

Artikel 46

Redovisningsfunktionen

1.  Medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, de tredjeländer, partnerländer och utomeuropeiska länder eller territorier som deltar i ett Interregprogram får komma överens om arrangemang för utförandet av redovisningsfunktionen.

2.  Redovisningsfunktionen ska bestå av de uppgifter som anges i artikel [70.1 a och b] i förordning (EU) [new CPR] och ska också omfatta de betalningar som görs av kommissionen och, som allmän regel, de betalningar som görs till den samordnande partnern i enlighet med [artikel 68.1 b] i förordning (EU) [new CPR].

Artikel 47

Revisionsmyndighetens uppgifter

1.  Revisionsmyndigheten för ett Interregprogram ska utföra det uppgifter som föreskrivs i denna artikel och i artikel 48 inom hela det territorium som omfattas av det Interregprogrammet, med förbehåll för de undantag som anges i kapitel VIII.

En deltagande medlemsstat får dock ange när revisionsmyndigheten ska åtföljas av en revisor från den deltagande medlemsstaten.

2.  Revisionsmyndigheten för ett Interregprogram ska ha ansvaret att utföra systemrevisioner och insatsrevisioner i syfte att ge kommissionen en oberoende försäkran om att förvaltnings- och kontrollsystemen fungerar på ett effektivt sätt och att utgifterna i de räkenskaper som lämnas till kommissionen är lagliga och korrekta.

3.  Om ett Interregprogram ingår i den population från vilken kommissionen väljer ut ett gemensamt stickprov enligt artikel 48.1 ska revisionsmyndigheten utföra de insatsrevisioner som kommissionen väljer ut i syfte att ge kommissionen en oberoende försäkran om att förvaltnings- och kontrollsystemen fungerar på ett effektivt sätt.

4.  Revisionsarbetet ska utföras i enlighet med internationellt vedertagna revisionsstandarder.

5.  Revisionsmyndigheten ska senast den 15 februari varje år efter räkenskapsårets utgång upprätta och överlämna ett årligt revisionsuttalande till kommissionen i enlighet med artikel [63.7] i förordning [FR-Omnibus] med hjälp av den mall som fastställs i bilaga [XVI] till förordning (EU) [new CPR] och på grundval av allt revisionsarbete som utförts, vilket ska omfatta var och en av följande komponenter:

a)  Räkenskapernas fullständighet, sanningsenlighet och korrekthet.

b)  Lagligheten och korrektheten i de utgifter som redovisats i de räkenskaper som lämnats till kommissionen.

c)  Interregprogrammets förvaltnings- och kontrollsystem.

Om Interregprogrammet ingår i den population från vilken kommissionen väljer ut ett stickprov i enlighet med artikel 48.1 ska det årliga revisionsuttalandet bara omfatta de komponenter som avses i första stycket leden a och c.

Tidsfristen den 15 februari får i undantagsfall förlängas av kommissionen till den 1 mars efter ett meddelande från den medlemsstat som fungerar som värd för den förvaltande myndighet som berörs.

6.  Revisionsmyndigheten ska senast den 15 februari varje år efter räkenskapsårets utgång upprätta och överlämna en årlig kontrollrapport till kommissionen i enlighet med artikel [63.5 b] i förordning [FR-Omnibus] med hjälp av den mall som fastställs i bilaga [XVII] till förordning (EU) [new CPR] och, till stöd för det revisionsuttalande som föreskrivs i punkt 5, med en sammanfattning av resultaten, inklusive en analys av systemfelens och systembristernas karaktär och omfattning, de korrigerande åtgärder som föreslagits och genomförts samt sammanlagd och kvarstående felprocent efter dessa åtgärder för de utgifter som tagits upp i de räkenskaper som överlämnats till kommissionen.

7.  Om Interregprogrammet ingår i den population från vilken kommissionen väljer ut ett stickprov enligt artikel 48.1 ska revisionsmyndigheten upprätta en sådan årlig kontrollrapport som avses i punkt 6 och som uppfyller kraven i artikel [63.5 b] i förordning (EU, Euratom) [FR-Omnibus] med hjälp av den mall som fastställs i bilaga [XVII] till förordning (EU) [new CPR] och som styrker det revisionsuttalande som föreskrivs i punkt 5.

Den rapporten ska innehålla en sammanfattning av resultaten, inklusive en analys av systemfelens och systembristernas karaktär och omfattning, de korrigerande åtgärder som föreslagits och genomförts, resultaten av revisionsmyndighetens insatsrevisioner när det gäller det gemensamma stickprov som avses i artikel 48.1 samt de finansiella korrigeringar som Interregprogrammets myndigheter har tillämpat vid eventuella enskilda oriktigheter som revisionsmyndigheten upptäckt för dessa insatser.

8.  Revisionsmyndigheten ska överlämna rapporterna om systemrevisioner till kommissionen så snart det kontradiktoriska förfarande som krävs med det berörda revisionsobjektet har avslutats.

9.  Kommissionen och revisionsmyndigheten hålla regelbundna sammanträden minst en gång per år, om de inte kommit överens om något annat, i syfte att granska revisionsstrategin, den årliga kontrollrapporten och revisionsuttalandet, samordna sina revisionsplaner och revisionsmetoder och diskutera frågor som rör förbättring av förvaltnings- och kontrollsystemen.

Artikel 48

Insatsrevision

1.  Kommissionen ska välja ut ett gemensamt stickprov av insatser (eller välja andra urvalsenheter) med hjälp av en statistisk urvalsmetod för de insatsrevisioner som revisionsmyndigheterna ska utföra för de Interregprogram som får stöd genom Eruf eller något av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder med avseende på varje räkenskapsår.

Det gemensamma stickprovet ska vara representativt för alla Interregprogram som ingår i populationen.

Vid urvalet av det gemensamma stickprovet får kommissionen stratifiera grupperna i Interregprogrammen efter deras specifika risker.

2.  Programmyndigheterna ska lämna den information som krävs för urvalet av ett gemensamt stickprov till kommissionen senast den 1 september efter varje räkenskapsårs utgång.

Den informationen ska lämnas i ett standardiserat elektroniskt format och den ska vara fullständig och överensstämma med de utgifter som redovisats för kommissionen för referensräkenskapsåret.

3.  Utan att det påverkar tillämpningen av det krav på utförande av revision som avses i artikel 47.2 ska revisionsmyndigheterna för de Interregprogram som omfattas av det gemensamma stickprovet inte utföra några kompletterande insatsrevisioner inom dessa program, om inte detta begärs av kommissionen i enlighet med punkt 8 eller i de fall då en revisionsmyndighet har upptäckt specifika risker.

4.  Kommissionen ska i god tid informera revisionsmyndigheterna för de berörda Interregprogrammen om det gemensamma stickprov som valts ut så att dessa myndigheter kan utföra insatsrevisioner, i regel, senast den 1 oktober efter varje räkenskapsårs utgång.

5.  De berörda revisionsmyndigheterna ska lämna information om resultaten av dessa revisioner och om eventuella finansiella korrigeringar som gjorts med avseende på enskilda oriktigheter som upptäckts, senast i de årliga kontrollrapporter som ska lämnas till kommissionen i enlighet med artikel 47.6 och 47.7.

6.  Efter sin bedömning av resultaten av de insatsrevisioner som valts ut i enlighet med punkt 1 ska kommissionen för sina egna revisionsändamål beräkna en total extrapolerad felprocent med avseende på de Interregprogram som ingår i den population från vilken det gemensamma stickprovet valdes ut.

7.  Om den totala extrapolerade felprocent som avses i punkt 6 är högre än 23,5 % av de totala utgifter som redovisats för de Interregprogram som ingår i den population från vilken det gemensamma stickprovet valdes ut ska kommissionen beräkna en total kvarstående felprocent, med beaktande av de finansiella korrigeringar som gjorts av Interregprogrammens respektive myndigheter när det gäller enskilda oriktigheter som upptäckts genom de insatsrevisioner som valts ut i enlighet med punkt 1. [Ändr. 176]

8.  Om den totala kvarstående felprocent som avses i punkt 7 är högre än 23,5 % av de totala utgifter som redovisats för de Interregprogram som ingår i den population från vilken det gemensamma stickprovet valdes ut ska kommissionen avgöra om det är nödvändigt att begära att revisionsmyndigheten för ett specifikt Interregprogram eller en grupp av Interregprogram som är mest berörda utför kompletterande revisionsarbete i syfte att göra en ytterligare utvärdering av felprocenten samt bedöma de korrigerande åtgärder som krävs för de Interregprogram som berörs av de oriktigheter som upptäckts. [Ändr. 177]

9.  På grundval av bedömningen av resultaten av det kompletterande revisionsarbete som begärs i enlighet med punkt 8 får kommissionen begära att kompletterande finansiella korrigeringar görs för de Interregprogram som berörs av de oriktigheter som upptäckts. I sådana fall ska Interregprogrammens myndigheter göra de finansiella korrigeringar som begärts i enlighet med artikel [97] i förordning (EU) [new CPR].

10.  Varje revisionsmyndighet för ett Interregprogram för vilket den information som avses i punkt 2 saknas, är ofullständig eller inte har lämnats in inom den tidsfrist som fastställs i punkt 2 första stycket ska göra ett separat urval för respektive Interregprogram i enlighet med artikel [73] i förordning (EU) [new CPR]).

KAPITEL VII

Ekonomisk förvaltning

Artikel 49

Utbetalningar och förfinansiering

1.  Stödet från Eruf och, i tillämpliga fall, från unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder till varje Interregprogram ska betalas ut i enlighet med artikel 46.2 till ett enda konto utan nationella underkonton.

2.  Kommissionen ska betala ut förfinansiering som grundas på det sammanlagda stödet från varje Interregfond i enlighet med vad som fastställs i beslutet om godkännande av varje Interregprogram enligt artikel 18, med förbehåll för tillgängliga medel, i årliga delbetalningar på följande sätt och före den 1 juli under åren 2022–2026, eller, under det år beslutet om godkännande antas, dock senast 60 dagar efter antagandet av beslutet:

a)  2021: 13 %. [Ändr. 178]

b)  2022: 12,25 %. [Ändr. 179]

c)  2023: 12,25 %. [Ändr. 180]

d)  2024: 12,25 %. [Ändr. 181]

e)  2025: 12,25 %. [Ändr. 182]

f)  2026: 12,25 %. [Ändr. 183]

3.  Om Interregprogrammen för externt gränsöverskridande samarbete får stöd genom Eruf och IPA III-anslagen för gränsöverskridande samarbete eller NDICI-anslagen för gränsöverskridande samarbete ska förfinansieringen för alla fonder som stöder ett sådant Interregprogram betalas ut i enlighet med förordning (EU) [IPA III] eller förordning (EU) [NDICI] eller i enlighet med någon akt som antas med stöd av dessa. [Ändr. 184]

Förfinansieringsbeloppet får vid behov betalas ut i två delbetalningar i enlighet med budgetbehoven.

Hela det belopp som utbetalas som förfinansiering ska återbetalas till kommissionen om ingen betalningsansökan inom Interregprogrammen för gränsöverskridande samarbete inkommit inom 2436 månader från dagen för kommissionens första delbetalning av förfinansieringsbeloppet. En sådan återbetalning ska utgöra interna inkomster avsatta för särskilda ändamål och ska inte medföra någon sänkning av stödet från Eruf, IPA III-anslagen för gränsöverskridande samarbete eller NDICI-anslagen för gränsöverskridande samarbete till programmet. [Ändr. 185]

Artikel 50

Återkrav

1.  Den förvaltande myndigheten ska se till att alla belopp som har utbetalats till följd av en oriktighet återkrävs från den samordnande eller enda partnern. Partnerna ska återbetala alla felaktigt utbetalda belopp till den samordnande partnern.

2.  Om den samordnande partnern inte kan utverka en återbetalning från andra partner eller om den förvaltande myndigheten inte kan utverka en återbetalning från den samordnande eller enda partnern, ska den medlemsstat eller det tredjeland, partnerland eller utomeuropeiska land eller territorium på vars territorium den berörda partnern finns eller, i fråga om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete, är registrerad till den förvaltande myndigheten återbetala alla belopp som utbetalats felaktigt till den partnern. Den förvaltande myndigheten ska ansvara för att de berörda beloppen återbetalas till unionens allmänna budget, i enlighet med den ansvarsfördelning mellan de deltagande medlemsstaterna, tredjeländerna, partnerländerna eller de utomeuropeiska länderna och territorierna som fastställs i Interregprogrammet.

3.  När medlemsstaten, tredjelandet, partnerlandet eller det utomeuropeiska landet eller territoriet har återbetalat eventuella belopp som utbetalats felaktigt till en partner får den/det fortsätta eller inleda ett indrivningsförfarande mot den partnern enligt dess nationella lagstiftning. Om indrivningen ger resultat får medlemsstaten, tredjelandet, partnerlandet eller det utomeuropeiska landet eller territoriet användas dessa belopp för den nationella medfinansieringen av det berörda Interregprogrammet. Medlemsstaten, tredjelandet, partnerlandet eller det utomeuropeiska landet eller territoriet ska inte ha några rapporteringsskyldigheter gentemot programmyndigheterna, övervakningskommittén eller kommissionen när det gäller sådan nationell indrivning.

4.  Om en medlemsstat eller ett tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium inte har återbetalat eventuella belopp som utbetalats felaktigt till en partner till den förvaltande myndigheten i enlighet med punkt 3, ska dessa belopp bli föremål för ett betalningskrav som utfärdas av den delegerade utanordnaren, och som om möjligt ska verkställas genom avräkning mot de belopp som ska betalas till medlemsstaten, tredjelandet, partnerlandet eller det utomeuropeiska landet eller territoriet enligt påföljande utbetalningar till samma Interregprogram eller, för ett tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium, enligt påföljande utbetalningar till programmen inom ramen för något av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder. Ett sådant återkrav ska inte utgöra en finansiell korrigering och ska inte minska stödet från Eruf eller något av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder till respektive Interregprogram. Det återvunna beloppet ska utgöra inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel [177.3] i förordning (EU, Euratom) [FR-Omnibus].

KAPITEL VIII

Tredjeländers, partnerländers, ULT eller utomeuropeiska ländersregionala integrations-och samarbetsorganisationers territoriers deltagande i Interregprogram med delad förvaltning [Ändr. 186]

Artikel 51

Tillämpliga bestämmelser

Kapitlen I–VII och kapitel X ska tillämpas på tredjeländers, partnerländers och utomeuropeiska länders eller territoriers , ULT:s eller regionala integrations- och samarbetsorganisationers deltagande i Interregprogram i enlighet med de särskilda bestämmelser som fastställs i detta kapitel. [Ändr. 187]

Artikel 52

Interregprogrammens myndigheter och deras uppgifter

1.  De tredjeländer, partnerländer och utomeuropeiska länder eller territorier som deltar i ett Interregprogram ska antingen tillåta den förvaltande myndigheten för det programmet att utföra sina uppgifter inom sina respektive territorier eller ange en nationell myndighet som kontaktpunkt för den förvaltande myndigheten eller en nationell kontrollant med uppgift att utföra förvaltningskontroller i enlighet med artikel [68.1 a] i förordning (EU) [new CPR] inom sina respektive territorier.

2.  De tredjeländer, partnerländer och utomeuropeiska länder eller territorier som deltar i ett Interregprogram ska antingen tillåta revisionsmyndigheten för det programmet att utföra sina uppgifter inom sina respektive territorier eller ange en revisionsmyndighet eller ett revisionsorgan på nationell nivå som är funktionellt oberoende av den nationella myndigheten.

3.  De tredjeländer, partnerländer och utomeuropeiska länder eller territorier ULT som deltar i ett Interregprogram ska får avdela personal till det gemensamma sekretariatet för det programmet eller, i överenskommelse med den förvaltande myndigheten, inrätta en filial för det gemensamma sekretariatet inom sina respektive territorier, eller bådadera. [Ändr. 188]

4.  Den nationella myndighet eller det nationella organ som motsvarar den person med ansvar för kommunikation som föreskrivs i artikel 35.1 ska får stödja den förvaltande myndigheten och partnerna i respektive tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium när det gäller de uppgifter som föreskrivs i artikel 35.2–35.7. [Ändr. 189]

Artikel 53

Förvaltningsmetoder

1.  De Interregprogram för externt gränsöverskridande samarbete som får stöd både genom Eruf och genom IPA III-anslagen för gränsöverskridande samarbete eller NDICI-anslagen för gränsöverskridande samarbete ska genomföras genom delad förvaltning, både i medlemsstaterna och i eventuella deltagande tredjeländer eller partnerländer.

Peace-plus-programmet ska genomföras genom delad förvaltning både i Irland och i Förenade kungariket.

2.  De Interregprogram inom komponenterna 2 och 4 i vilka bidrag från Eruf kombineras med bidrag från ett eller flera av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder ska genomföras genom delad förvaltning, både i medlemsstaterna och i de deltagande tredjeländerna eller, partnerländerna eller ett deltagande ULT eller, när det gäller komponent 3, i det eventuella utomeuropeiska landet eller territoriet vilket ULT som helst, oberoende av om landet eller territoriet det får stöd genom ett eller flera av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder. [Ändr. 190]

3.  De Interregprogram inom komponent 3 i vilka bidrag från Eruf kombineras med bidrag från ett eller flera av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder ska genomföras på något av följande sätt:

a)  Genom delad förvaltning både i medlemsstaterna och i eventuella deltagande tredjeländer eller utomeuropeiska länder och territorier ULT eller grupper av tredjeländer som ingår i en regional organisation. [Ändr. 191]

b)  Genom delad förvaltning bara i medlemsstaterna och i eventuella deltagande tredjeländer eller utomeuropeiska länder och territorier ULT, eller grupper av tredjeländer som ingår i en regional organisation, när det gäller Eruf-utgifter utanför unionen för en eller flera insatser, medan bidragen från ett eller flera av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder ska förvaltas genom indirekt förvaltning. [Ändr. 192]

c)  Genom indirekt förvaltning både i medlemsstaterna och i eventuella deltagande tredjeländer eller utomeuropeiska länder och territorier ULT eller grupper av tredjeländer som ingår i en regional organisation. [Ändr. 193]

Om ett Interregprogram inom komponent 3 helt eller delvis genomförs genom indirekt förvaltning ska krävs en överenskommelse på förhand mellan de berörda medlemsstaterna och regionerna, och artikel 60 ska tillämpas. [Ändr. 194]

3a.   Gemensamma ansökningsomgångar för att mobilisera finansiering från NDICI-program och ETS-program som är bilaterala eller omfattar flera länder får inledas enligt överenskommelse mellan respektive förvaltande myndigheter. Ansökningsomgången ska ange geografisk täckning och förväntat bidrag till målen för respektive program. De förvaltande myndigheterna ska besluta om det är NDICI-reglerna eller ETS-reglerna som gäller för ansökningsomgången. De kan besluta att utse en samordnande förvaltande myndighet, som ansvarar för förvaltning och kontroll i samband med ansökningsomgången. [Ändr. 195]

Artikel 54

Stödberättigande

1.  Genom undantag från artikel [57.2] i förordning (EU) [new CPR] ska utgifter vara bidragsberättigande för ett bidrag från unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder om den har uppkommit hos en partner eller den privata partnern i offentlig-privata partnerskap vid förberedelser för och genomförandet av Interreginsatser från och med den 1 januari 2021 och har betalats efter det datum då finansieringsavtalet med respektive tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium ingicks.

Utgifter för tekniskt stöd som förvaltas av programmyndigheter i en medlemsstat ska dock vara stödberättigande från och med den 1 januari 2021, även när de betalas för åtgärder som genomförs till förmån för tredjeländer, partnerländer eller utomeuropeiska länder och territorier.

2.  Om man i ett Interregprogram väljer ut insatser på grundval av ansökningsomgångar får dessa ansökningsomgångar omfatta ansökningar om bidrag från unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder, även när de offentliggörs före undertecknandet av det relevanta finansieringsavtalet, och insatserna får redan väljas ut före dessa datum.

Den förvaltande myndigheten får dock inte tillhandahålla det dokument som föreskrivs i artikel 22.6 före dessa datum.

Artikel 55

Storskaliga infrastrukturprojekt

1.  Interregprogram i detta avsnitt får stödja storskaliga infrastrukturprojekt som består av insatser som omfattar en rad bygg- och anläggningsarbeten, verksamheter eller tjänster avsedda att fylla en odelbar funktion av specifik karaktär med tydligt fastställda mål av gemensamt intresse i syfte att göra investeringar som leder till gränsöverskridande effekter och fördelar och där en budgetandel på minst 2 500 000 euro anslås till förvärv av infrastruktur.

2.  Varje stödmottagare som genomför ett storskaligt infrastrukturprojekt eller en del av ett sådant projekt ska följa tillämpliga regler för offentlig upphandling.

3.  Om urval av ett eller flera storskaliga projekt står på dagordningen för ett möte i övervakningskommittén eller, i tillämpliga fall, styrkommittén ska den förvaltande myndigheten överlämna en projektbeskrivning för varje sådant projekt till kommissionen senast två månader före mötesdagen. Projektbeskrivningen ska vara högst tre fem sidor lång och ska innehålla dels uppgift om namn, plats, budget, samordnande partner och övriga partner samt om de huvudsakliga projektmålen och projektresultaten, dels en trovärdig affärsplan av vilken det framgår att en fortsättning på detta eller dessa projekt i förekommande fall är tryggad även utan Interregstöd. Om en projektbeskrivning för ett eller flera storskaliga projekt inte överlämnas till kommissionen inom den tidsfristen får kommissionen begära att övervakningskommitténs eller styrkommitténs ordförande tar bort de berörda projekten från dagordningen för mötet. [Ändr. 196]

Artikel 56

Upphandling

1.  Om genomförandet av en insats kräver att en stödmottagare handlar upp tjänster, varor eller bygg- och anläggningsarbeten och ingår ett uppdragsavtal ska följande regler tillämpas:

a)  Om stödmottagaren är en upphandlande myndighet eller en upphandlande enhet i den mening som avses i den unionslagstiftning som är tillämplig på upphandlingsförfaranden ska myndigheten eller enheten tillämpa de nationella lagar och andra författningar som antagits i samband med unionslagstiftningen.

b)  Om stödmottagaren är en offentlig myndighet i ett partnerland inom ramen för IPA III eller NDICI vars medfinansiering överförs till den förvaltande myndigheten får den offentliga myndigheten tillämpa nationella lagar och andra författningar, under förutsättning att finansieringsavtalet medger detta och att kontraktet tilldelas det anbud som ger bäst valuta för pengarna eller, om det är lämpligt, det anbud som erbjuder det lägsta priset, med undvikande av intressekonflikter.

2.  Vid upphandling av andra varor, bygg- och anläggningsarbeten eller tjänster än sådana som avses i punkt 1 ska upphandlingsförfarandena i artiklarna [178] och [179] i förordning (EU, Euratom) [FR-Omnibus] och i kapitel 3 i bilaga I (punkterna 36–41) till den förordningen tillämpas.

Artikel 57

Ekonomisk förvaltning

Kommissionens beslut om godkännande av Interregprogram som också får stöd genom något av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder ska uppfylla de krav som är nödvändiga för att det ska utgöra ett finansieringsbeslut i den mening som avses i artikel [110.2] i förordning (EU, Euratom) [FR-Omnibus].

Artikel 58

Ingående av finansieringsavtal vid delad förvaltning

1.  I syfte att genomföra ett Interregprogram i ett tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium i enlighet med artikel [112.4] i förordning (EU, Euratom) [FR-Omnibus] ska ett finansieringsavtal ingås mellan kommissionen som företrädare för unionen och varje deltagande tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium företrädda i enlighet med deras nationella lagstiftning.

2.  Alla finansieringsavtal ska ingås senast den 31 december året efter det år då det första budgetåtagandet gjordes och de ska anses ha ingåtts den dag då den sista parten har undertecknat avtalet.

Alla finansieringsavtal ska träda i kraft antingen den dag då

a)  den sista parten har undertecknat avtalet, eller

b)  tredjelandet, partnerlandet eller det utomeuropeiska landet eller territoriet har avslutat det förfarande som krävs för ratificering enligt dess nationella lagstiftning och har informerat kommissionen.

3.  Om ett Interregprogram omfattar flera tredjeländer, partnerländer eller utomeuropeiska länder eller territorier ska minst ett finansieringsavtal undertecknas av båda parter före den dagen. Övriga tredjeländer, partnerländer eller utomeuropeiska länder och territorier får underteckna sina respektive finansieringsavtal senast den 30 juni det andra året efter det att det första budgetåtagandet gjordes.

4.  Den medlemsstat som fungerar som värd för den förvaltande myndigheten för det relevanta Interregprogrammet

a)  får antingen också underteckna finansieringsavtalet, eller

b)  ska samma dag underteckna ett genomförandeavtal med varje tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land och territorium som deltar i det Interregprogrammet, med uppgift om de ömsesidiga rättigheterna och skyldigheterna när det gäller programmets genomförande och ekonomiska förvaltning.

När den medlemsstat som fungerar som värd för den förvaltande myndigheten överlämnar en undertecknad kopia av finansieringsavtalet eller en kopia av genomförandeavtalet till kommissionen ska den också, som ett separat dokument, sända en förteckning över planerade storskaliga infrastrukturprojekt enligt definitionen i artikel 55, med uppgift om namn, plats, budget och samordnande partner för projekten.

5.  Ett genomförandeavtal som undertecknats i enlighet med punkt 4 b ska åtminstone innehålla bestämmelser om följande:

a)  Närmare bestämmelser om betalningar.

b)  Ekonomisk förvaltning.

c)  Redovisning.

d)  Rapporteringsskyldigheter.

e)  Granskning, kontroll och revision.

f)  Oriktigheter och återkrav.

6.  Om den medlemsstat som fungerar som värd för den förvaltande myndigheten för Interregprogrammet beslutar att underteckna finansieringsavtalet i enlighet med punkt 4 a, ska det finansieringsavtalet anses utgöra ett verktyg för genomförande av unionens budget i enlighet med budgetförordningen, och inte något sådant internationellt avtal som avses i artiklarna 216–219 i EUF-fördraget.

Artikel 59

Andra bidrag än medfinansiering från tredjeländer, partnerländer eller utomeuropeiska länder och territorier

1.  Om ett tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium överför ett ekonomiskt bidrag till den förvaltande myndigheten till Interregprogrammet som inte utgörs av dess medfinansiering av unionens stöd till Interregprogrammet, ska reglerna för det ekonomiska bidraget anges i följande dokument:

a)  Om medlemsstaten undertecknar finansieringsavtalet i enlighet med artikel 58.4 a, i ett separat genomförandeavtal som undertecknas antingen mellan den medlemsstat som fungerar som värd för den förvaltande myndigheten och tredjelandet, partnerlandet eller det utomeuropeiska landet eller territoriet eller direkt mellan den förvaltande myndigheten och den behöriga myndigheten i tredjelandet, partnerlandet eller det utomeuropeiska landet eller territoriet.

b)  Om medlemsstaten undertecknar ett genomförandeavtal i enlighet med artikel 58.4 b, antingen

i)  i en separat del av det genomförandeavtalet, eller

ii)  i ett kompletterande genomförandeavtal som undertecknas av samma parter som avses i led a.

Vid tillämpningen av första stycket led b i får avsnitten i genomförandeavtalet, i tillämpliga fall, omfatta både det överförda ekonomiska bidraget och unionens stöd till Interregprogrammet.

2.  Ett genomförandeavtal enligt punkt 1 ska åtminstone omfatta de aspekter som gäller den medfinansiering från tredjelandet, partnerlandet eller det utomeuropeiska landet eller territoriet som anges i artikel 58.5.

I avtalet ska dessutom följande anges:

a)  Beloppet på det kompletterande ekonomiska bidraget.

b)  Medfinansieringens avsedda användning och villkoren för dess användning, inklusive villkoren för ansökningar om det kompletterande bidraget.

3.  När det gäller Peace-plus-programmet ska Förenade kungarikets ekonomiska bidrag till unionens verksamhet i form av sådana externa inkomster avsatta för särskilda ändamål som avses i [artikel 21.2 e] i förordning (EU, Euratom) [FR-Omnibus] ingå i budgetanslagen för rubrik 2 (Sammanhållning och värden), under underrubriken ”Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning”.

Bidraget ska vara föremål för ett särskilt finansieringsavtal med Förenade kungariket i enlighet med artikel 58. Kommissionen och Förenade kungariket samt Irland ska vara parter i detta särskilda finansieringsavtal.

Det ska undertecknas innan programmet börjar genomföras så att det särskilda programorganet på EU-nivå kan tillämpa all unionslagstiftning vid genomförandet av programmet.

KAPITEL IX

Särskilda bestämmelser för direkt eller indirekt förvaltning

Artikel 60

De yttersta randområdenas samarbete

1.  Om ett Interregprogram inom komponent 3 efter samråd med berörda parter helt eller delvis genomförs genom indirekt förvaltning i enlighet med artikel 53.3 b eller c i denna förordning ska genomförandeuppgifterna anförtros ett eller flera av de organ som anges i [artikel 62.1 första stycket led c] i förordning (EU, Euratom) [FR-Omnibus], särskilt ett organ som finns i den deltagande medlemsstaten, inklusive den förvaltande myndigheten för det berörda Interregprogrammet. [Ändr. 197]

2.  I enlighet med artikel [154.6 c] i förordning (EU, Euratom) [FR-Omnibus] får kommissionen besluta att inte kräva en sådan förhandsbedömning som avses i artikel 154.3 och 154.4 i samma förordning om de uppgifter som rör budgetgenomförandet och som avses i artikel [62.1 första stycket led c] i förordning (EU, Euratom) [FR-Omnibus] anförtros en förvaltande myndighet i ett sådant Interregprogram för de yttersta randområdena som fastställs i enlighet med artikel 37.1 i denna förordning och i enlighet med artikel [65] i förordning (EU) [new CPR].

3.  Om de uppgifter som rör budgetgenomförandet och som avses i artikel [62.1 första stycket led c] i förordning [FR-Omnibus] anförtros en organisation i en medlemsstat ska artikel [157] i förordning (EU, Euratom) [FR-Omnibus] tillämpas.

4.  Om ett program eller en åtgärd som medfinansieras av ett eller flera finansieringsinstrument för externa åtgärder genomförs av ett tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium eller av något av de andra organ som anges i [artikel 62.1 första stycket led c] i förordning (EU, Euratom) [FR-Omnibus] eller som avses i förordning (EU) [NDICI] eller rådets beslut [OCT Decision] eller bådadera, ska de relevanta bestämmelserna för dessa instrument tillämpas, särskilt avdelning II kapitlen I, III och V i förordning (EU) [NDICI].

Artikel 61

Interregionala innovationsinvesteringar

Eruf får på kommissionens initiativ stödja interregionala innovationsinvesteringar enligt artikel 3.5 som sammanför forskare, företag, civilsamhället och offentliga förvaltningar som medverkar i strategier för smart specialisering som upprättats på nationell eller regional nivå. [Ändr. 198]

Artikel -61a

Undantag från anmälningsskyldigheten enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget

Kommissionen får förklara att stöd till förmån för projekt som stöds av EU:s europeiska territoriella samarbete är förenligt med den inre marknaden och inte omfattas av anmälningsskyldigheten enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget. [Ändr. 199]

KAPITEL X

Slutbestämmelser

Artikel 62

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 16.6 ska ges till kommissionen för en period från och med den [as of one day after its publication = date of entry into force] till och med den 31 december 2027.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 16.6 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artikel 16.6 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på [två månader] från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med [två månader] på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 63

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats i enlighet med artikel [108.1] i förordning (EU) [new CPR]. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 64

Övergångsbestämmelser

Förordning (EU) nr 1299/2013 och varje akt som antagits i enlighet med denna ska fortsätta att tillämpas på program och insatser som får stöd genom Eruf under programperioden 2014–2020.

Artikel 65

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

MALL FÖR INTERREGPROGRAM

CCI

[15 tecken]

Titel

[255]

Version

 

Första året

[4]

Sista året

[4]

Stödberättigat fr.o.m. den

 

Stödberättigat t.o.m. den

 

Kommissionens beslut nr

 

Datum för kommissionens beslut

 

Beslut om programändring nr

[20]

Dag för ikraftträdande av beslutet om programändring

 

Nuts-regioner som omfattas av programmet

 

Interregkomponent

 

1.  Programstrategi: huvudsakliga utvecklingsutmaningar och strategiska åtgärder

1.1.  Programområde (behövs ej för Interregprogram inom komponent 4)

Referens: artikel 17.4 a, artikel 17.9 a

Textfält [2 000]

1.2.  Sammanfattning av de huvudsakliga utmaningarna, med beaktande av ekonomiska, sociala och territoriella skillnader, gemensamma investeringsbehov och komplementaritet med andra former av stöd, lärdomar av tidigare erfarenhet och makroregionala strategier och havsområdesstrategier i de fall då programområdet helt eller delvis omfattas av en eller flera strategier

Referens: artikel 17.4 b, artikel 17.9 b

Textfält [50 000]

1.3.  Motivering till de utvalda politiska målen och de särskilda Interregmålen, motsvarande prioriteringar, särskilda mål och former av stöd, i tillämpliga fall, med uppgift om förbindelser som saknas i gränsöverskridande infrastruktur

Referens: artikel 17.4 c

Tabell 1

Utvalt politisk mål eller särskilt Interregmål

Utvalt särskilt mål

Prioritering

Motivering till urvalet

 

 

 

[2 000 per mål]

2.  Prioriteringar [300]

Referens: artikel 17.4 d och e

2.1.  Prioriteringens titel (repeteras för varje prioritering)

Referens: artikel 17.4 d

Textfält: [300]

[ ] Detta är en prioritering till följd av en överföring enligt artikel 17.3

2.1.1  Särskilt mål (repeteras för varje utvalt särskilt mål, för andra prioriteringar än tekniskt stöd)

Referens: artikel 17.4 e

2.1.2  Typer av åtgärder som hänför sig till målet, inklusive en förteckning över planerade insatser av strategisk betydelse och deras förväntade bidrag till dessa särskilda mål och, i tillämpliga fall till makroregionala strategier och havsområdesstrategier

Referens: artikel 17.4 e i, artikel 17.9 c ii

Textfält [7 000]

Förteckning över planerade insatser av strategisk betydelse

Textfält [2 000]

För Interregprogram inom komponent 4:

Referens: artikel 17.9 c i

Fastställandet av en enda stödmottagare eller en begränsad förteckning över stödmottagare och förfarandet för beviljande av stöd

Textfält [7 000]

2.1.3  Indikatorer

Referens: artikel 17.4 e ii, artikel 17.9 c iii

Tabell 2: Outputindikatorer

Prioritering

Särskilt mål

ID

[5]

Indikator

Måttenhet

[255]

Delmål (2024)

[200]

Slutmål (2029)

[200]

Tabell 3: Resultatindikatorer

Prioritering

Särskilt mål

ID

Indikator

Måttenhet

Utgångsvärde

Referensår

Slutmål (2029)

Uppgiftskälla

Kommentarer

2.1.4  Huvudsakliga målgrupper

Referens: artikel 17.4 e iii, artikel 17.9 c iv

Textfält [7 000]

2.1.5  Särskilda målterritorier, inklusive planerad användning av integrerade territoriella investeringar, lokalt ledd utveckling eller andra territoriella verktyg

Referens: artikel 17.4 e iv

Textfält [7 000]

2.1.6  Planerad användning av finansieringsinstrument

Referens: artikel 17.4 e v

Textfält [7 000]

2.1.7  Preliminär uppdelning av medlen från EU-program efter typ av intervention

Referens: artikel 17.4 e vi, artikel 17.9 c v

Tabell 4: Dimension 1 – interventionsområde

Prioritering nr

Fond

Särskilt mål

Kod

Belopp (euro)

Tabell 5: Dimension 2 – finansieringsform

Prioritering nr

Fond

Särskilt mål

Kod

Belopp (euro)

Tabell 6: Dimension 3 – territoriell genomförandemetod och territoriellt fokus

Prioritering nr

Fond

Särskilt mål

Kod

Belopp (euro)

2.T Prioriteringen tekniskt stöd

Referens: artikel 17.4 f (ETS-förordningen)

Textfält [8 000]

Prioritering nr

Fond

Kod

Belopp (euro)

3.  Finansieringsplan

Referens: artikel 17.4 g

3.1  Anslag per år

Referens: artikel 17.4 g i, artikel 17.5 a i–iv

Tabell 7

Fond

2021

2022

2023

2024

2025

2026

2027

Totalt

Eruf

 

 

 

 

 

 

 

 

Gränsöverskridande samarbete med stöd av IPA III(28)

 

 

 

 

 

 

 

 

Gränsöverskridande samarbete med stöd av NDICI(29)

 

 

 

 

 

 

 

 

IPA III(30)

 

 

 

 

 

 

 

 

NDICI(31)

 

 

 

 

 

 

 

 

ULT-programmet – Grönland(32)

 

 

 

 

 

 

 

 

ULT-programmet(33)

 

 

 

 

 

 

 

 

Interregfonderna(34)

 

 

 

 

 

 

 

 

Totalt

 

 

 

 

 

 

 

 

3.2  Totala anslag per fond och nationell medfinansiering

Referens: artikel 17.4 g ii, artikel 17.5 a i–iv, artikel 17.5 b

Tabell 8*

Politiskt mål nr eller tekniskt stöd

Prioritering

Fond

(i tillämpliga fall)

Beräkningsgrund för EU-stödet (totalt eller offentligt)

EU:s bidrag

(a)

Nationellt bidrag

(b) = (c) + (d)

Preliminär uppdelning för den nationella motparten

Totalt

(e) = (a) + (b)

Medfinansieringsgrad

(f) = (a)/(e)

Bidrag från tredjeländer

(för kännedom)

Nationellt – offentligt

(c)

Nationellt – privat

d)

 

Prioritering 1

Eruf

 

 

 

 

 

 

 

 

Gränsöverskridande samarbete med stöd av IPA III(35)

 

 

 

 

 

 

 

 

Gränsöverskridande samarbete med stöd av NDICI(36)

 

 

 

 

 

 

 

 

IPA III(37)

 

 

 

 

 

 

 

 

NDICI(38)

 

 

 

 

 

 

 

 

ULT-programmet – Grönland(39)

 

 

 

 

 

 

 

 

ULT-programmet(40)

 

 

 

 

 

 

 

 

Interregfonderna(41)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Prioritering 2

(fonder som ovan)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Totalt

Samtliga fonder

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eruf

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gränsöverskridande samarbete med stöd av IPA III

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gränsöverskridande samarbete med stöd av NDICI

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

IPA III

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

NDICI

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ULT-programmet – Grönland

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ULT-programmet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Interregfonderna

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Totalt

Samtliga fonder

 

 

 

 

 

 

 

 

* Före halvtidsöversynen omfattar denna tabell bara beloppen för åren 2021–2025.

4.  Åtgärder som vidtagits för att involvera relevanta programpartner i utformningen av Interregprogrammet och programpartnernas roll i genomförandet, övervakningen och utvärderingen

Referens: artikel 17.4 h

Textfält [10 000]

5.  Tillvägagångssätt för information om och synliggörande av Interregprogrammet, inklusive planerad budget

Referens: artikel 17.4 i

Textfält [10 000]

6.  Genomförandebestämmelser

6.1  Programmyndigheter

Referens: artikel 17.7 a

Tabell 10

Programmyndigheter

Institutionens namn [255]

Kontaktperson [200]

E-post [200]

Förvaltande myndighet

 

 

 

Nationell myndighet (för program med deltagande av tredjeländer, i tillämpliga fall)

 

 

 

Revisionsmyndighet

 

 

 

Grupp av företrädare för revisorer (för program med deltagande av tredjeländer, i tillämpliga fall)

 

 

 

Organ till vilket kommissionen ska göra sina utbetalningar

 

 

 

6.2  Förfarande för inrättande av det gemensamma sekretariatet

Referens: artikel 17.7 b

Textfält [3 500]

6.3  Ansvarsfördelning mellan de deltagande medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, tredjeländerna och de utomeuropeiska länderna och territorierna, om de åläggs finansiella korrigeringar av den förvaltande myndigheten eller kommissionen

Referens: artikel 17.7 c

Textfält [10 500]

TILLÄGG

—  Karta över programområdet

—  Kommissionens ersättning av stödberättigande utgifter till medlemsstaterna på grundval av enhetskostnader och schablonbelopp

—  Finansiering utan koppling till kostnad

Tillägg 1: Karta över programområdet

Tillägg 2: Kommissionens ersättning av stödberättigande utgifter till medlemsstaterna på grundval av enhetskostnader och schablonbelopp

Kommissionens ersättning av stödberättigande utgifter till medlemsstaterna på grundval av enhetskostnader, enhetsbelopp och schablonbelopp

Mall för inlämning av uppgifter för övervägande av kommissionen

(artikel 88 i förordningen om allmänna bestämmelser)

Dag för inlämning av förslaget

 

Aktuell version

 

A.   Sammanfattning av de viktigaste aspekterna

Prioritering

Fond

Beräknad andel av de totala anslagen inom den prioritering på vilken det förenklade kostnadsalternativet ska tillämpas i % (uppskattning)

Typ av insats

Motsvarande indikatornamn

Måttenhet för indikatorn

Typ av förenklat kostnadsalternativ (standardiserade skalor för enhetskostnader, enhetsbelopp eller schablonbelopp)

Motsvarande standardiserade skalor för enhetskostnader, enhetsbelopp eller schablonbelopp

 

 

 

Kod

Beskrivning

Kod

Beskrivning

 

 

 

B.  Uppgifter uppdelade per typ av insats (fylls i för varje typ av insats)

Fick den förvaltande myndigheten hjälp av något externt företag för att ange de förenklade kostnaderna nedan?

Om ja, ange vilket externt företag: Ja/Nej – Det externa företagets namn

Typ av insats:

1.1  Beskrivning av insatstypen

 

1.2  Prioritering/särskilt eller särskilda mål som berörs

 

1.3  Indikatorns namn(42)

 

1.4  Måttenhet för indikatorn

 

1.5  Standardiserade skalor för enhetskostnader, enhetsbelopp eller schablonbelopp

 

1.6  Belopp

 

1.7  Kostnadskategorier som omfattas av enhetskostnader, enhetsbelopp eller schablonbelopp

 

1.8  Omfattar dessa kostnadskategorier alla stödberättigande utgifter för insatsen? (Ja/Nej)

 

1.9  Metod för korrigeringar

 

1.10  Kontroll av måttenhetens resultat:

–  Beskriv vilket eller vilka dokument som ska användas för att kontrollera måttenhetens resultat.

–  Beskriv vad som ska kontrolleras vid förvaltningskontroller (inklusive på plats) och av vem.

–  beskriv arrangemangen för insamling och bevarande av uppgifter/dokument.

 

1.11  Potentiella avvikande incitament eller problem orsakade av denna indikator, hur de kan begränsas och uppskattad risknivå.

 

1.12  Totalt belopp (på nationell nivå och EU-nivå) som förväntas ersättas.

 

C: Beräkning av standardiserade skalor för enhetskostnader, enhetsbelopp eller schablonbelopp

1.   Uppgiftskälla som använts för beräkningen av de standardiserade skalorna för enhetskostnader, enhetsbelopp eller schablonbelopp (vem tog fram, samlade in och registrerade uppgifterna, brytdatum, validering etc.).

2.   Ange varför den föreslagna metoden och beräkningen är relevant för insatstypen.

3.   Ange hur beräkningarna gjordes, särskilt eventuella antaganden i fråga om kvalitet eller kvantitet. I relevanta fall bör statistiska belägg och referensvärden användas och bifogas denna bilaga i ett format som kommissionen kan använda.

4.  Förklara hur ni har säkerställt att endast stödberättigande utgifter togs med i beräkningen av de standardiserade skalorna för enhetskostnader, enhetsbelopp eller schablonbelopp.

5.  Revisionsmyndighetens eller revisionsmyndigheternas bedömning av beräkningsmetoden, beloppen och arrangemangen som ska säkerställa kontroll, insamling och bevarande av uppgifterna samt deras kvalitet.

Tillägg 3: Finansiering utan koppling till kostnader

Mall för inlämning av uppgifter för övervägande av kommissionen

(artikel 89 i förordningen om allmänna bestämmelser)

Dag för inlämning av förslaget

 

Aktuell version

 

A.   Sammanfattning av de viktigaste aspekterna

Prioritering

Fond

Belopp som omfattas av finansiering utan koppling till kostnader

Typ av insats

Villkor som ska uppfyllas/resultat som ska uppnås

Motsvarande indikatornamn

Måttenhet för indikatorn

 

 

 

 

 

Kod

Beskrivning

 

Totalt belopp som omfattas

 

 

 

 

 

 

 

B.  Uppgifter uppdelade per typ av insats (fylls i för varje typ av insats)

Typ av insats:

1.1  Beskrivning av insatstypen

 

1.2  Prioritering/särskilt eller särskilda mål som berörs

 

1.3  Villkor som ska uppfyllas eller resultat som ska uppnås

 

1.4  Tidsfrist för när villkoren ska vara uppfyllda eller resultaten uppnådda

 

1.5  Indikatordefinition för produkter

 

1.6  Måttenhet för indikator för produkter

 

1.7  Mellanliggande produkter (om tillämpligt) som innebär att kommissionen betalar ut ersättning, med tidsplan för utbetalningar

Mellanliggande produkter

Datum

Belopp

1.8  Totalt belopp (inklusive EU-finansiering och nationell finansiering)

 

1.9  Metod för korrigeringar

 

1.10  Kontroll av uppnådda resultat eller uppfyllda villkor (och, i förekommande fall, de mellanliggande produkterna)

–  Beskriv vilka dokument som kommer att användas för att kontrollera uppnåendet/uppfyllandet av resultatet/villkoret

–  Beskriv vad som ska kontrolleras vid förvaltningskontroller (inklusive på plats) och av vem.

–  Beskriv vilka arrangemang som finns för att samla in och bevara uppgifterna/dokumenten

 

1.11  Arrangemang för att säkerställa verifieringskedjan

Ange vilka organ som ansvarar för dessa arrangemang.

 

(1) EUT C 440, 6.12.2018, s. 116.
(2) EUT C 86, 7.3.2019, s. 137.
(3) Denna ståndpunkt ersätter de ändringsförslag som antogs den 16 januari 2019 (Antagna texter; P8_TA(2019)0021).
(4)EUT C 440, 6.12.2018, s. 116.
(5)EUT C 86, 7.3.2019, s. 137.
(6) Europaparlamentets ståndpunkt av den 26 mars 2019.
(7)[Referens]
(8)[Referens]
(9)Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet – Främja tillväxt och sammanhållning i EU:s gränsregioner, COM(2017)0534, 20.9.2017.
(10)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS), EUT L 210, 31.7.2006, s. 19.
(11)Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Ökad innovation i EU:s regioner: strategier för motståndskraftig, inkluderande och hållbar tillväxt, COM(2017) 376 final, 18.7.2017.
(12)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (Nuts), EUT L 154, 21.6.2003, s. 1.
(13)Förordning (EU) XXX om inrättande av instrumentet för stöd inför anslutningen (EUT L xx, s. y).
(14)Förordning (EU) XXX om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (EUT L xx, s. y).
(15)Rådets beslut (EU) XXX om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen samt förbindelser mellan Europeiska unionen å ena sidan och Grönland och Konungariket Danmark å andra sidan (EUT L xx, s. y).
(16)Rådets beslut 2010/427/EU av den 26 juli 2010 om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta (EUT L 201, 3.8.2010, s. 30).
(17)Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och Europeiska investeringsbanken – Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden, COM(2017)0623, 24.10.2017.
(18) Yttrande från Europeiska regionkommittén, Projekt för kontakter mellan människor och småskaliga projekt inom gränsöverskridande samarbetsprogram, av den 12 juli 2017 (EUT C 342, 12.10.2017, s. 38).
(19)Yttrande från Europeiska regionkommittén – Projekt för kontakter mellan människor och småskaliga projekt inom gränsöverskridande samarbetsprogram, 12.7.2017 (EUT C 342, 12.10.2017, s. 38).
(20)Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 481/2014 av den 4 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 vad gäller särskilda regler om utgifters stödberättigande för samarbetsprogram (EUT L 138, 13.5.2014, s. 45).
(21)[Referens]
(22)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(23) Kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget (EUT L 187, 26.6.2014, s. 1).
(24) Riktlinjer för statligt regionalstöd för 2014–2020 (EUT C 209, 23.07.2013, s. 1).
(25)Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 28.1.2012, s. 1).
(26)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2011/92/EU (EUT L 124, 25.4.2014, s. 1).
(27)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 30.4.2004, s. 1).
(28)Komponent 1, externt gränsöverskridande samarbete
(29)Komponent 1, externt gränsöverskridande samarbete
(30)Komponenterna 2 och 4
(31)Komponenterna 2 och 4
(32)Komponenterna 2 och 4
(33)Komponenterna 3 och 4
(34)Eruf, IPA III, NDICI eller ULT-programmet, som ett enda belopp inom komponenterna 2 och 4
(35)Komponent 1, externt gränsöverskridande samarbete
(36)Komponent 1, externt gränsöverskridande samarbete
(37)Komponenterna 2 och 4
(38)Komponenterna 2 och 4
(39)Komponenterna 2 och 4
(40)Komponenterna 3 och 4
(41)Eruf, IPA III, NDICI eller ULT-programmet, som ett enda belopp inom komponenterna 2 och 4
(42)Flera indikatorer som kompletterar varandra (t.ex. en outputindikator och en resultatindikator) är möjliga för en typ av insats. I sådana fall ska fälten 1.3–1.11 fyllas i för varje indikator.


Grundläggande rättigheter för personer av afrikansk härkomst
PDF 139kWORD 45k
Europaparlamentets resolution av den 26 mars 2019 om grundläggande rättigheter för personer av afrikansk härkomst i Europa (2018/2899(RSP))
P8_TA(2019)0239B8-0212/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt andra strecksatsen och strecksatserna 4–7, artikel 2, artikel 3.3 andra strecksatsen samt artikel 6,

–  med beaktande av artiklarna 10 och 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(1),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling(2),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF(4),

–  med beaktande av Europeiska unionens andra undersökning av minoriteter och diskriminering (EU-Midis II), som offentliggjordes i december 2017 av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), och FRA:s rapport om erfarenheter av rasdiskriminering och rasistiskt våld bland personer av afrikanskt ursprung i EU(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 1 mars 2018 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2016(6),

–  med beaktande av inrättandet i juni 2016 av EU:s högnivågrupp för bekämpande av rasism, främlingsfientlighet och andra former av intolerans,

–  med beaktande av den uppförandekod för att motverka olaglig hatpropaganda på nätet som kommissionen och ledande it-företag samt andra plattformar och sociala medieföretag kom överens om den 31 maj 2016,

–  med beaktande av den allmänna rekommendationen nr 34 av den 3 oktober 2011 från FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering om rasdiskriminering mot personer av afrikansk härkomst,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 68/237 av den 23 december 2013 där 2015–2024 utnämns till det internationella årtiondet för personer av afrikansk härkomst,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 69/16 av den 18 november 2014 med handlingsprogrammet för genomförandet av det internationella årtiondet för personer av afrikansk härkomst,

–  med beaktande av Durbanförklaringen och handlingsprogrammet från 2001 års världskonferens mot rasism, som erkänner århundraden av rasism, diskriminering och orättvisor gentemot personer av afrikansk härkomst,

–  med beaktande av de allmänna politiska rekommendationerna från Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (ECRI),

–  med beaktande av Europarådets ministerkommittés rekommendation av den 19 september 2001 om den europeiska yrkesetiska koden för polisen(7),

–  med beaktande av Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheters blogginlägg av den 25 juli 2017 Afrophobia: Europe should confront this legacy of colonialism and the slave trade,

–  med beaktande av protokoll nr 12 till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna om icke-diskriminering,

–  med beaktande av frågan till kommissionen om grundläggande rättigheter för personer av afrikansk härkomst i Europa (O-000022/2019 – B8‑0016/2019),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Begreppet ”person av afrikansk härkomst” omfattar ”afro-europeisk”, ”afrikansk europé”, ”svart europé”, ”afro-karibisk” eller ”svart västindier” och avser personer av afrikanskt ursprung eller härstamning som är födda eller bosatta i Europa, eller som är europeiska medborgare.

B.  Begreppen ”afrofobi”, ”afrifobi” och ”rasism mot svarta” avser en särskild form av rasism, inbegripet alla former av våld eller diskriminering, som närs av historiska kränkningar och negativa stereotyper och leder till utestängning och avhumanisering av personer av afrikansk härkomst. Detta hänger historiskt samman med kolonialismens och den transatlantiska slavhandelns förtryckande strukturer, vilket erkänts av Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter.

C.  Det bor uppskattningsvis 15 miljoner personer av afrikansk härkomst i Europa(8), men insamlingen av uppgifter om jämlikhet i EU:s medlemsstater är varken systematisk eller baserad på självidentifikation och utelämnar ofta andra och tredje generationens invandrare samt dem vars härkomst sträcker sig längre tillbaka än så.

D.  FRA har dokumenterat att det finns en särskilt hög sannolikhet att minoriteter i Europa med bakgrund i länder söder om Sahara i Afrika utsätts för rasism och diskriminering inom alla områden av livet(9).

E.  Enligt den andra undersökningen av minoriteter och diskriminering som nyligen genomfördes av FRA(10) hade de unga tillfrågade av afrikansk härkomst, i åldersgruppen 16–24 år, i högre utsträckning utsatts för hatrelaterade trakasserier (32 %) under de tolv månader som föregick undersökningen än de äldre tillfrågade. Det konstaterades också att nättrakasserier var vanligast bland yngre tillfrågade och minskade med åldern.

F.  Det är fortfarande ett faktum att historiska orättvisor mot afrikaner och personer av afrikansk härkomst – inklusive slaveri, tvångsarbete, apartheid, massakrer och folkmord i samband med den europeiska kolonialismen och den transatlantiska slavhandeln – sällan varken erkänns eller fastställs officiellt i medlemsstaterna.

G.  Att diskriminerande stereotyper lever kvar i vissa traditioner i Europa, såsom blackface‑sminkning, vidmakthåller djupt rotade stereotyper om personer av afrikansk härkomst, vilket kan förvärra diskrimineringen.

H.  Det viktiga arbete som utförs av nationella organ för främjande av likabehandling och det europeiska nätverket för likabehandlingsorgan (Equinet) bör välkomnas och stödjas.

I.  Den årliga rapporten om hatbrott från OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR)(11) har kommit fram till att personer av afrikansk härkomst ofta utsätts för rasistiskt våld, samtidigt som det i många länder saknas rättslig hjälp och ekonomiskt stöd till offer som återhämtar sig från våldsangrepp.

J.  Det främsta ansvaret för rättsstaten och medborgarnas grundläggande rättigheter ligger hos regeringarna, och därmed också det främsta ansvaret för att övervaka och förebygga våld, inklusive afrofobiskt våld, och att ställa förövarna inför rätta.

K.  Det finns bara begränsade uppgifter om rasdiskriminering inom utbildningssystemet. Det finns dock belägg för att barn av afrikansk härkomst i medlemsstaterna får lägre betyg i skolan än sina vita klasskamrater och att det är betydligt fler elever av afrikansk härkomst som hoppar av skolan i förtid(12).

L.  Vuxna och barn av afrikansk härkomst är alltmer utsatta vid polisförvar, med många konstaterade fall av våld och dödsfall. Det förekommer rutinmässigt nyttjande av rasprofilering, diskriminerande kroppsvisitering och övervakning som hänger samman med maktmissbruk inom brottsbekämpning, brottsförebyggande åtgärder, terrorismbekämpning eller invandringskontroll.

M.  Även om rättsliga åtgärder mot diskriminering existerar, behövs det starka och specifika politiska strategier för att ta itu med den strukturella rasismen som personer av afrikansk härkomst i Europa upplever inom områden som sysselsättning, utbildning, hälsa, straffrätt och politiskt deltagande, och även vad gäller effekterna av politik och praxis på migrations- och asylområdet.

N.  Personer av afrikansk härkomst i Europa utsätts för diskriminering på bostadsmarknaden och bor i segregerade låginkomstområden med låg standard och trångboddhet.

O.  Trots att personer av afrikansk härkomst genom historien har bidragit avsevärt till att bygga upp det europeiska samhället, utsätts många av dem för diskriminering på arbetsmarknaden.

P.  Andelen personer av afrikansk härkomst i den lägre delen av inkomstskalan är oproportionerligt stor i den europeiska befolkningen.

Q.  Personer av afrikansk härkomst är kraftigt underrepresenterade i politiska och lagstiftande institutioner på europeisk, nationell och lokal nivå i Europeiska unionen.

R.  Politiker av afrikansk härkomst utsätts fortfarande för kränkande påhopp i det offentliga rummet både nationellt och på EU-nivå.

S.  Den rasism och diskriminering som personer av afrikansk härkomst utsätts för är strukturell och sammanfaller ofta med andra former av diskriminering och förtryck på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till en nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

T.  Den senaste tidens ökning av afrofobiska angrepp i Europa har riktat sig direkt mot tredjelandsmedborgare, i synnerhet flyktingar och migranter.

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att erkänna att personer av afrikansk härkomst i synnerhet utsätts för rasism, diskriminering och främlingsfientlighet, och i allmänhet inte kan åtnjuta mänskliga och grundläggande rättigheter på ett jämlikt sätt, vilket kan likställas med strukturell rasism, och att de har rätt till skydd mot dessa orättvisor både som individer och som grupp, vilket inkluderar positiva åtgärder för att främja ett fullständigt och likvärdigt åtnjutande av sina rättigheter.

2.  Europaparlamentet anser att ett aktivt och meningsfullt socialt, ekonomiskt, politiskt och kulturellt deltagande för personer av afrikansk härkomst är avgörande för att ta itu med fenomenet afrofobi och säkerställa dessa personers inkludering i Europa.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en EU-ram för nationella strategier för social inkludering och integration av personer av afrikansk härkomst.

4.  Europaparlamentet fördömer skarpt alla former av fysiska eller verbala angrepp mot personer av afrikansk härkomst i både den offentliga och privata sfären.

5.  Europaparlamentet uppmuntrar EU-institutionerna och medlemsstaterna att officiellt erkänna och uppmärksamma det historiska arv som personer av afrikansk härkomst i Europa bär med sig – inklusive tidigare och fortgående orättvisor och brott mot mänskligheten, såsom slaveri och transatlantisk slavhandel, eller sådana som begicks under den europeiska kolonialismen, men också de omfattande och positiva bidragen från personer av afrikansk härkomst – genom ett officiellt erkännande både nationellt och på EU-nivå av den internationella minnesdagen för slaveriets offer och den transatlantiska slavhandeln, och upprättandet av särskilda månader som tillägnas de svartas historia.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att formellt uppmärksamma FN:s internationella årtionde för personer av afrikansk härkomst och att vidta ändamålsenliga åtgärder för att genomföra dess handlingsprogram i en anda av erkännande, rättvisa och utveckling.

7.  Europaparlamentet erinrar om att vissa medlemsstater har vidtagit åtgärder för ett meningsfullt och ändamålsenligt gottgörande för de tidigare orättvisor och brott mot mänskligheten – med beaktande av deras ännu bestående effekter – som personer av afrikansk härkomst utsatts för.

8.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och resten av medlemsstaterna att följa detta exempel, vilket kan innebära någon form av kompensation såsom att erbjuda en offentlig ursäkt och att återlämna stulna föremål till ursprungsländerna.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att häva sekretessen för de koloniala arkiven.

10.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att systematiskt bekämpa etnisk diskriminering och hatbrott och tillsammans med andra viktiga berörda parter utarbeta ändamålsenliga, evidensbaserade rättsliga och politiska åtgärder mot dessa företeelser. Parlamentet anser att om uppgifter om etnisk diskriminering och hatbrott samlas in, bör detta enbart ha till syfte att fastställa orsakerna till och bekämpa främlingsfientliga och diskriminerande synsätt och handlingar, i enlighet med relevanta nationella rättsliga ramar och EU:s dataskyddslagstiftning.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla nationella strategier mot rasism för att ta itu med den ojämlika situationen för personer av afrikansk härkomst i jämförelse med andra grupper inom områden såsom utbildning, bostäder, hälsa, sysselsättning, polisväsende, socialtjänst, rättsväsende samt politiskt deltagande och politisk representation, och att främja en ökning av andelen personer av afrikansk härkomst i media och tv-program för att på ett lämpligt sätt ta itu med bristen på representation av personer av afrikansk härkomst, samt bristen på förebilder för barn av afrikansk härkomst.

12.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som det civila samhällets organisationer spelar i kampen mot rasism och diskriminering och efterlyser ökat ekonomiskt stöd till gräsrotsorganisationer på europeisk, nationell och lokal nivå.

13.  Europaparlamentet begär att kommissionen inlemmar en fokusering på personer av afrikansk härkomst i sina nuvarande finansieringsprogram och programmen under nästa fleråriga period.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom de berörda avdelningarna inrätta ett särskilt team som specifikt inriktar sig på frågor rörande afrofobi.

15.  Europaparlamentet insisterar på att medlemsstaterna ska genomföra och på ett korrekt sätt verkställa rådets rambeslut om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen, särskilt att se som en försvårande omständighet att ett brott begåtts utifrån fördomar om ras eller nationellt eller etniskt ursprung, för att säkerställa att hatbrott mot personer av afrikansk härkomst registreras, utreds, lagförs och bestraffas.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på ett ändamålsenligt sätt bemöta hatbrott, vilket inkluderar utredningar om brottsmotiv som utgår från fördomar om ras eller nationellt eller etniskt ursprung, och att säkerställa att hatbrott mot personer av afrikansk härkomst registreras, utreds, lagförs och bestraffas.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att sätta stopp för alla former av profilering baserad på ras eller etnicitet inom brottsbekämpning, terrorismbekämpning och invandringskontroll samt att officiellt erkänna och bekämpa olaglig diskriminering och olagligt våld genom att erbjuda myndigheter utbildning i att motverka rasism och fördomar.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fördöma och motverka rasistiska och afrofobiska traditioner.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att övervaka rasistiska fördomar inom sina straffrättsliga system, utbildningsväsenden och socialtjänster och att vidta förebyggande åtgärder för att säkerställa lika tillgång till rättssystemet och förbättra relationerna mellan brottsbekämpande myndigheter och minoritetsgrupper, att säkerställa lika utbildningsmöjligheter och förbättra relationerna mellan utbildningsmyndigheter och minoritetsgrupper samt att säkerställa lika tillgång till socialtjänst och förbättra relationerna mellan sociala myndigheter och minoritetsgrupper, i synnerhet svarta befolkningsgrupper och personer av afrikansk härkomst.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att vuxna och barn av afrikansk härkomst har lika tillgång till kvalitativ utbildning och vård fri från diskriminering och segregation, och att vid behov tillhandahålla ändamålsenliga åtgärder för lärandestöd. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att göra personer av afrikansk härkomsts historiska arv till en del av läroplanerna och att lägga fram ett heltäckande perspektiv på kolonialismen och slaveriet, som också erkänner dessa företeelsers negativa inverkan på personer av afrikansk härkomst både historiskt och i nutid, och att säkerställa att lärarna är tillräckligt utbildade för denna uppgift och har beredskap att hantera mångfald i klassrummet.

21.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att främja och stödja initiativ för sysselsättning, entreprenörskap och ekonomisk egenmakt riktade till personer av afrikansk härkomst för att ta itu med arbetslösheten, som ligger över genomsnittet, och diskrimineringen på arbetsmarknaden som de utsätts för.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta itu med diskrimineringen av personer av afrikansk härkomst på bostadsmarknaden och vidta konkreta åtgärder mot orättvisor i fråga om tillgång till bostäder, samt säkerställa adekvata bostäder.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa, med hänsyn till existerande lagstiftning och praxis, säkra och lagliga vägar in i EU för migranter, flyktingar och asylsökande.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att på ett ändamålsenligt sätt säkerställa att EU inte finansierar, stöder eller samarbetar med organisationer eller grupper som medverkar i eller är kopplade till slaveri, människohandel, tortyr och utpressning av svarta och afrikanska migranter.

25.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att anta en strategi för mångfald och inkludering inom arbetsstyrkan med en strategisk plan för etniska minoriteters och rasminoriteters deltagande i institutionernas arbetsstyrka som skulle komplettera existerande initiativ på området.

26.  Europaparlamentet uppmanar europeiska partier och politiska stiftelser, såväl som parlament på alla nivåer i EU, att främja och utveckla initiativ som uppmuntrar politiskt deltagande bland personer av afrikansk härkomst.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätthålla nära kontakter med internationella aktörer såsom OSSE, FN, Afrikanska unionen och Europarådet, samt andra internationella partner, för att bekämpa afrofobi på internationell nivå.

28.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament och regeringar samt Europarådets parlamentariska församling.

(1) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.
(2) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(3) EUT L 328, 6.12.2008, s. 55.
(4) EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.
(5) Rapporten Being Black in Europe, november 2018, som beskriver valda delar av resultaten från EU-Midis II.
(6) Antagna texter, P8_TA(2018)0056.
(7) https://search.coe.int/cm/Pages/result_details.aspx?ObjectID=09000016805e297e
(8) Se Europeiska nätverket mot rasism, Afrophobia in Europe: ENAR Shadow Report 2014–2015, på http://www.enar-eu.org/IMG/pdf/shadowreport_afrophobia_final_with_corrections.pdf.
(9) Se Europeiska unionens andra undersökning av minoriteter och diskriminering (EU-Midis II) (2017) på http://fra.europa.eu/en/publication/2017/eumidis-ii-main-results
(10) Se föregående fotnot.
(11) Se den senaste rapporten från 2016: http://hatecrime.osce.org/2016-data
(12) FRA:s yttrande nr 11.


Ekonomisk brottslighet, skatteundandragande och skatteflykt
PDF 404kWORD 142k
Europaparlamentets resolution av den 26 mars 2019 om ekonomisk brottslighet, skatteundandragande och skatteflykt (2018/2121(INI))
P8_TA(2019)0240A8-0170/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 4 och 13 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 107, 108, 113, 115 och 116 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av sitt beslut av den 1 mars 2018 om tillsättning av ett särskilt utskott för ekonomisk brottslighet, skatteundandragande och skatteflykt (TAX3) samt fastställande av dess ansvarsområden, sammansättning och mandatperiod(1),

–  med beaktande av TAXE-utskottets resolution av den 25 november 2015(2) och TAX2‑utskottets resolution av den 6 juli 2016(3) om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt,

–  med beaktande av sin resolution av den 16 december 2015 med rekommendationer till kommissionen om ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen i unionen(4),

–  med beaktande av resultaten från undersökningskommittén beträffande penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt, som lades fram för rådet och kommissionen den 13 december 2017(5),

–  med beaktande av kommissionens uppföljning av var och en av de ovannämnda resolutionerna från Europaparlamentet,(6)

–  med beaktande av de många avslöjanden som gjorts av undersökande journalister, såsom LuxLeaks, Panamadokumenten, Paradisläckan och nyligen cum-ex-skandalen, samt de fall av penningtvätt som inbegriper framför allt banker i Danmark, Estland, Tyskland, Lettland, Nederländerna och Förenade kungariket,

–  med beaktande av sin resolution av den 29 november 2018 om cum-ex-skandalen: ekonomisk brottslighet och kryphålen i den rådande rättsliga ramen(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 april 2018 om skyddet för undersökande journalister i Europa: fallet med den slovakiske journalisten Ján Kuciak samt Martina Kušnírová(8),

–  med beaktande av de studier som utarbetats av Europaparlamentets utredningstjänst med titlarna Citizenship by investment (CBI) and residency by investment (RBI) schemes in the EU: state of play, issues and impacts (system för medborgarskap och uppehållstillstånd genom investering inom EU: lägesrapport, problem och konsekvenser), Money laundering and tax evasion risks in free ports and customs warehouses (risker för penningtvätt och skatteundandragande i frihamnar och tullager) och An overview of shell companies in the European Union (en överblick över skalbolag inom EU)(9),

–  med beaktande av studien VAT fraud: economic impact, challenges and policy issues (momsbedrägerier: ekonomiska konsekvenser, utmaningar och politiska frågor)(10), studien Cryptocurrencies and blockchain – Legal context and implications for financial crime, money laundering and tax evasion (kryptovalutor och blockkedja – rättsligt sammanhang och konsekvenser för ekonomisk brottslighet, penningtvätt och skatteundandragande) och studien Impact of Digitalisation on International Tax Matters (digitaliseringens konsekvenser för internationella skattefrågor)(11),

–  med beaktande av kommissionens studier om indikatorer för aggressiv skatteplanering(12),

–  med beaktande av de bevis som inhämtats av TAX3-utskottet under dess 34 utfrågningar med experter eller under diskussioner med kommissionsledamöter och ministrar samt under uppdragen till Washington, Riga, Isle of Man, Estland och Danmark,

–  med beaktande av den moderniserade och mer robusta ram för bolagsskatt som infördes under denna mandatperiod, framför allt direktiven mot skatteflykt (första direktivet mot skatteflykt(13) och andra direktivet mot skatteflykt(14)) samt av översynerna av direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning (DAC)(15),

–  med beaktande av kommissionens förslag i avvaktan på antagande, i synnerhet om bolagsskattebasen(16), paketet avseende digital beskattning(17) och offentlig landsspecifik rapportering(18), samt parlamentets ståndpunkt om dessa förslag,

–  med beaktande av resolutionen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar av den 1 december 1997 om en uppförandekodgrupp för företagsbeskattning och av denna grupps regelbundna rapporter till Ekofinrådet,

–  med beaktande av rådets förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet som antogs den 5 december 2017 och som ändrats på grundval av den fortgående övervakningen av tredjeländers åtaganden,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 mars 2018 om nya krav för bekämpning av skatteundandragande i EU:s lagstiftning avseende i synnerhet finansierings- och investeringstransaktioner (C(2018)1756),

–  med beaktande av den pågående moderniseringen av momsregelverket, framför allt det slutliga momssystemet,

–  med beaktande av sin resolution av den 24 november 2016 om vägen mot ett slutligt momssystem och bekämpning av momsbedrägeri(19),

–  med beaktande av EU:s nyligen antagna nya regelverk för bekämpning av penningtvätt, i synnerhet efter antagandet av revideringarna av penningtvättsdirektivet genom fjärde (AMLD4)(20) respektive femte penningtvättsdirektivet (AMLD5)(21),

–  med beaktande av de överträdelseförfaranden som inletts av kommissionen mot 28 medlemsstater för att de inte på korrekt sätt har införlivat fjärde penningtvättsdirektivet i sin nationella lagstiftning,

–  med beaktande av kommissionens åtgärdsplan av den 2 februari 2016 för förstärkning av kampen mot finansiering av terrorism (COM(2016)0050)(22),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 september 2018 om ett starkare EU-regelverk för stabilitetstillsyn och penningtvättstillsyn över finansinstitut (COM(2018)0645),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2019 om brådskande behov av EU:s svarta lista över tredjeländer i linje med penningtvättsdirektivet(23)a,

–  med beaktande av kartläggningen och gapanalysen av Europeiska unionens plattform för finansunderrättelseenheter (EU:s FIU-plattform) av den 15 december 2016 beträffande deras befogenheter och hinder för att erhålla och utbyta information, och av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 26 juni 2017 om en förbättring av samarbetet mellan EU:s finansunderrättelseenheter (SWD(2017)0275),

–  med beaktande av rekommendationen från Europeiska bankmyndigheten (EBA) och kommissionen av den 11 juli 2018 till Maltas finansunderrättelseenhet om nödvändiga åtgärder för att följa direktivet om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism,

–  med beaktande av den skrivelse av den 7 december 2018 som skickats av TAX3-utskottets ordförande till Maltas ständiga representant vid EU, Daniel Azzopardi, där det begärs förklaringar angående företaget 17 Black,

–  med beaktande av kommissionens utredningar och beslut avseende statligt stöd(24),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 23 april 2018 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (COM(2018)0218),

–  med beaktande av utkastet till avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av den politiska förklaringen om de framtida förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket,

–  med beaktande av resultaten från de olika G7-, G8- och G20-toppmöten som anordnats avseende internationella skattefrågor,

–  med beaktande av den resolution som FN:s generalförsamling antog den 27 juli 2015 om handlingsagendan från Addis Abeba,

–  med beaktande av rapporten från den högnivågrupp om olagliga finansiella flöden från Afrika som inrättades på gemensam begäran av Afrikanska unionens kommission (AU-kommissionen)/FN:s ekonomiska kommission för Afrika (ECA) vid dess konferens för afrikanska ministrar för finanser, planering och ekonomisk utveckling,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 januari 2016 om en extern strategi för effektiv beskattning (COM(2016)0024), i vilken kommissionen även uppmanade EU att ”föregå med gott exempel”,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 8 juli 2015 om skatteundandragande och skatteflykt som utmaningar till goda styrelseformer, socialt skydd och utveckling i utvecklingsländer(25) och av den 15 januari 2019 om jämställdhet och skattepolitik i EU(26),

–  med beaktande av skyldigheten enligt artikel 8.2 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen) om att ständigt respektera lagstiftning om privatliv,

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 23 januari 2019 om system för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare i Europeiska unionen (COM(2019)0012),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 januari 2019, Mot ett mer effektivt och demokratiskt beslutsfattande inom EU:s skattepolitik (COM(2019)0008),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 18 oktober 2017 om EU:s utvecklingspartnerskap och utmaningen med internationella skatteavtal,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från det särskilda utskottet för frågor om ekonomisk brottslighet, skatteundandragande och skatteflykt (A8-0170/2019).

1.Allmän inledning och bakgrund

1.1.Förändringar

1.  Europaparlamentet anser att de befintliga skattereglerna ofta inte kan följa ekonomins tilltagande hastighet. Parlamentet påminner om att de befintliga internationella och nationella skattereglerna huvudsakligen utformades i början av 1900-talet. Parlamentet menar att det finns ett brådskande och fortlöpande behov av att reformera reglerna, så att de internationella, europeiska och nationella skattesystemen kan bemöta 2000-talets nya ekonomiska, sociala och tekniska utmaningar. Parlamentet konstaterar att det finns ett brett samförstånd om att de befintliga skattesystemen och redovisningsmetoderna inte har vad som krävs för att hålla jämna steg med utvecklingen och säkerställa att alla marknadsaktörer betalar sin skäliga andel skatt.

2.  Europaparlamentet framhåller att parlamentet på ett väsentligt sätt har bidragit till bekämpningen av ekonomisk brottslighet, skatteundandragande och skatteflykt av det slag som framkommit bland annat i fallen med LuxLeaks, Panamadokumenten, Paradisläckan, Football Leaks, Bahamas Leaks och cum-ex-uppläggen, framför allt genom arbetet i de särskilda utskotten TAXE, TAX2(27) och TAX3, undersökningskommittén PANA och utskottet för ekonomi och valutafrågor (ECON).

3.  Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen under den innevarande mandatperioden har lagt fram 26 lagförslag som syftar till att täppa igen vissa av kryphålen, förbättra bekämpningen av ekonomisk brottslighet och aggressiv skatteplanering och göra skatteuppbörden mer effektiv och säkra större skatterättvisa. Parlamentet beklagar djupt de bristande framstegen i rådet när det gäller viktiga initiativ avseende bolagsskattereformer som ännu inte har slutförts på grund av avsaknaden av uppriktig politisk vilja. Parlamentet efterlyser ett skyndsamt antagande av EU-initiativ som ännu inte har slutförts och en noggrann övervakning av genomförandet i syfte att säkerställa effektivitet och vederbörlig efterlevnad, för att hålla jämna steg med de många olika typerna av skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering.

4.  Europaparlamentet påminner om att en skattejurisdiktion bara har kontroll över skattefrågor som gäller dess eget territorium, medan ekonomiska flöden och vissa skattebetalare såsom multinationella företag och personer med stor nettoförmögenhet är verksamma globalt.

5.  Europaparlamentet betonar att man för att fastställa skattebaser måste ha en fullständig bild av en skattebetalares situation, däribland de delar som är utanför den berörda skattejurisdiktionen, och avgöra vilken del som hänför sig till vilken jurisdiktion. Parlamentet noterar att det också krävs att sådana skattebaser fördelas mellan skattejurisdiktionerna för att undvika dubbelbeskattning och dubbel icke-beskattning. Parlamentet bekräftar att prioritet bör ges åt att få bort dubbel icke-beskattning och säkerställa att problemet med dubbelbeskattning bekämpas.

6.  Europaparlamentet anser att insatser behöver göras av alla EU-institutioner och medlemsstater för att förklara det arbete som görs på skatteområdet och de åtgärder som vidtas för att avhjälpa befintliga problem och kryphål för medborgarna. Parlamentet anser att EU behöver anta en bred strategi så att EU med relevant politik kan hjälpa medlemsstaterna att gå över från sina nuvarande skadliga skattesystem till ett skattesystem som är förenligt med EU:s rättsliga ram och andan i EU-fördragen.

7.  Europaparlamentet noterar att de ekonomiska flödena(28) och möjligheterna att ändra den skatterättsliga hemvisten har ökat avsevärt. Parlamentet varnar för att vissa nya fenomen(29) till sin natur präglas av eller underlättar bristande transparens, och därigenom möjliggör skattebedrägeri, skatteundandragande, aggressiv skatteplanering och penningtvätt.

8.  Europaparlamentet beklagar djupt att vissa medlemsstater förverkar andra medlemsstaters skattebas genom att locka till sig vinster som skapas någon annanstans, och därmed tillåter företag att artificiellt sänka sin skattebas. Parlamentet påpekar att denna metod inte bara skadar EU:s solidaritetsprincip utan också ger upphov till en omfördelning av välstånd till multinationella företag och deras aktieägare, på EU-medborgarnas bekostnad. Parlamentet stöder det viktiga arbete som utförs av akademiker och journalister som hjälper till att kasta ljus över dessa metoder.

1.2.Syftet med beskattning och konsekvenser av skattebedrägeri, skatteundandragande, skadlig skattepraxis och penningtvätt för de europeiska samhällena

9.  Europaparlamentet anser att rättvis beskattning och en beslutsam kamp mot skattebedrägeri, skatteundandragande, aggressiv skatteplanering och penningtvätt spelar en viktig roll för att skapa ett rättvist samhälle och en stark ekonomi, samtidigt som det sociala kontraktet och rättsstatsprincipen skyddas. Parlamentet noterar att ett rättvist och ändamålsenligt skattesystem är nyckeln till att motverka ojämlikhet, inte bara genom att finansiera offentliga utgifter till stöd för social rörlighet, utan även genom att minska inkomstskillnader. Parlamentet understryker att skattepolitik kan ha stor inverkan på företagens sysselsättningsbeslut, investeringsnivåer och vilja att expandera.

10.  Europaparlamentet understryker att den viktigaste prioriteringen är att minska det skattegap som uppstår till följd av skattebedrägeri, skatteundandragande, aggressiv skatteplanering och penningtvätt och dess inverkan på medlemsstaternas och EU:s budgetar, för att säkerställa lika villkor och rättvis beskattning mellan och för alla skattebetalare, bekämpa växande ojämlikheter och stärka förtroendet för demokratiskt beslutsfattande genom att säkerställa att bedragare inte har konkurrensmässiga skattefördelar jämfört med ärliga skattebetalare.

11.  Europaparlamentet betonar att gemensamma insatser på europeisk och nationell nivå är avgörande för att skydda EU:s och medlemsstaternas budgetar mot förluster på grund av obetalda skatter. Parlamentet noterar ett endast genom fullständigt och ändamålsenligt uppburna skatteintäkter kan staterna tillhandahålla bland annat offentliga tjänster av god kvalitet, inklusive utbildning, hälso- och sjukvård och bostäder till överkomligt pris, säkerhet, brottsbekämpning och beredskap vid nödsituationer, social trygghet och omsorg, tillämpning av yrkes- och miljönormer, bekämpning av klimatförändringar, främjande av jämställdhet mellan könen, kollektivtrafik och väsentlig infrastruktur för att främja och, vid behov, stabilisera socialt balanserad utveckling i syfte att uppnå målen för hållbar utveckling.

12.  Europaparlamentet anser att den senaste utvecklingen vad gäller beskattning och skatteuppbörd, som har inneburit att skatteincidensen har flyttats från förmögenhet till inkomst, från kapitalinkomst till arbetsinkomst och konsumtion, från multinationella företag till små och medelstora företag, och från den finansiella sektorn till den reala ekonomin, har fått oproportionerliga konsekvenser för kvinnor och låginkomsttagare, som i regel är mer hänvisade till arbetsinkomst och spenderar en högre andel av sin inkomst på konsumtion(30). Parlamentet noterar att skatteundandragande förekommer i högre grad hos de mest förmögna(31). Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta konsekvenserna för den sociala utvecklingen, inbegripet jämställdhet och övriga ovan nämnda politikområden, i sina lagstiftningsförslag på områdena för beskattning och bekämpning av penningtvätt.

1.3.Risker och fördelar i samband med kontanttransaktioner

13.  Europaparlamentet betonar att kontanttransaktioner fortfarande utgör en mycket stor risk för penningtvätt och skatteundandragande, inklusive momsbedrägerier, trots fördelar såsom tillgänglighet och snabbhet. Parlamentet noterar att flera medlemsstater redan har infört begränsningar för kontant betalning. Parlamentet beklagar även att samtidigt som reglerna om kontroller av kontanta medel vid EU:s yttre gränser har harmoniserats, varierar reglerna mellan medlemsstaterna när det gäller kontantflöden inom EU:s gränser.

14.  Europaparlamentet noterar att fragmentering och skillnader mellan dessa åtgärder kan hindra den inre marknaden från att fungera korrekt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utarbeta ett förslag om europeiska begränsningar av kontant betalning, samtidigt som kontanter bibehålls som betalningsmetod. Parlamentet noterar vidare att eurosedlar i höga valörer utgör en större risk för penningtvätt. Parlamentet gläder sig över att Europeiska centralbanken (ECB) 2016 tillkännagav att den inte längre skulle utfärda nya 500-eurosedlar (även om de kvarvarande sedlarna förblir lagliga som betalningsmedel). Parlamentet uppmanar ECB att upprätta en tidsplan för att fasa ut möjligheten att använda 500-eurosedlar.

1.4.Kvantitativ bedömning

15.  Europaparlamentet betonar att skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering leder till förlorade resurser för nationella budgetar och EU-budgeten(32). Parlamentet erkänner att det inte är enkelt att avgöra storleken på dessa förluster. Parlamentet noterar samtidigt att ökade transparenskrav inte bara skulle medföra bättre uppgifter, utan även bidra till att minska oklarheter.

16.  Europaparlamentet noterar att man genom flera bedömningar har försökt kvantifiera förlusterna på grund av skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering. Parlamentet påminner om att ingen av dessa i sig själv ger en tillräckligt komplett bild, på grund av uppgifternas karaktär eller avsaknaden av uppgifter. Parlamentet noterar att vissa av de senaste bedömningarna kompletterar varandra, eftersom de bygger på olika men kompletterande metoder.

17.  Europaparlamentet noterar att kommissionen gör en uppskattning av mervärdesskattegapet för EU, men att endast 15 medlemsstater gör sina egna nationella uppskattningar av skattegapet. Parlamentet uppmanar varje enskild medlemsstat att, under kommissionens vägledning, ta fram heltäckande uppskattningar av skattegapet som inte enbart begränsas till mervärdesskatt utan inbegriper en utvärdering av kostnaderna för samtliga skatteincitament.

18.  Europaparlamentet beklagar återigen ”avsaknaden av tillförlitlig och objektiv statistik rörande omfattningen av skatteundandragande och skatteflykt” och ”betonar vikten av att utarbeta lämpliga och transparenta metoder för att kvantifiera omfattningen av dessa fenomen och även deras inverkan på länders offentliga finanser, ekonomiska verksamheter och offentliga investeringar”(33). Parlamentet framhåller betydelsen av att statistikinstitut är politiskt och finansiellt oberoende för att tillförlitligheten hos statistiska uppgifter ska kunna säkerställas. Parlamentet anser att man bör begära hjälp av Eurostat med att samla in omfattande och korrekt statistik, så att den tillhandahålls i ett jämförbart digitalt format som är enkelt att samordna.

19.  Europaparlamentet påminner särskilt om den empiriska bedömning av omfattningen av det årliga intäktsbortfall som aggressiv bolagsskatteplanering orsakar inom EU som utarbetades 2015. Parlamentet konstaterar att bedömningen sträcker sig från 50–70 miljarder euro (belopp som går förlorat enbart på grund av överföring av vinster, motsvarande minst 17 % av bolagsskatteintäkterna 2013 och 0,4 % av BNP) till 160–190 miljarder euro (med tillägg av större multinationella företags enskilda skattearrangemang samt effektivitetsbrister i uppbörden).

20.  Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att, framför allt med stöd från Fiscalisprogrammet, prioritera projekt som syftar till att kvantifiera skatteundandragandets omfattning för att man på ett bättre sätt ska kunna åtgärda det befintliga skattegapet. Parlamentet betonar att det har antagit(34) en ökning till Fiscalisprogrammet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att under kommissionens samordning uppskatta sina skattegap och offentliggöra resultaten årligen.

21.  Europaparlamentet konstaterar att man i arbetsdokumentet från Internationella valutafonden (IMF)(35) uppskattar intäktsbortfallen världen över på grund av urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS) och med anknytning till skatteparadis till omkring 600 miljarder US-dollar per år. Parlamentet konstaterar att intäktsbortfallen för OECD-länderna uppgår till 400 miljarder US-dollar (1 % av deras BNP) och till 200 miljarder US-dollar för utvecklingsländerna (1,3 % av deras BNP) enligt IMF:s långsiktiga ungefärliga uppskattningar.

22.  Europaparlamentet välkomnar de senaste uppskattningarna av den dolda ekonomin – ofta kallad skuggekonomin – i undersökningen av skattepolitiken i EU från 2017(36), som ger en bredare indikation på skatteundandragande. Parlamentet betonar att värdet för den dolda ekonomin omfattar ekonomiska verksamheter som kanske inte fångas upp i de grundläggande uppgiftskällor som används för att sammanställa nationalräkenskaper.

23.  Europaparlamentet framhåller att nästan 40 % av de multinationella företagens vinster världen över överförs till skatteparadis varje år och att vissa länder i EU förefaller vara de främsta förlorarna på vinstöverföring, eftersom 35 % av de överförda vinsterna kommer från EU-länder, följt av utvecklingsländer (30 %)(37). Parlamentet påpekar att ca 80 % av vinstöverföringen från flera EU-medlemsstater kanaliseras genom eller till ett fåtal andra EU-medlemsstater. Parlamentet påpekar att multinationella företag kan betala upp till 30 % mindre skatt än sina inhemska konkurrenter, och att aggressiv skatteplanering stör konkurrenskraften för inhemska företag, framför allt små och medelstora företag.

24.  Europaparlamentet noterar att de senaste uppskattningarna av skatteundandragandet inom EU visar på ett belopp på cirka 825 miljarder EUR per år(38).

25.  Europaparlamentet noterar att de multinationella företag som utfrågats av TAX3-utskottet gör sina egna beräkningar av effektiva skattesatser(39). Parlamentet påpekar att dessa beräkningar ifrågasätts av vissa experter.

26.  Europaparlamentet efterlyser insamling av statistik om stora transaktioner i frihamnar, tullager och särskilda ekonomiska områden, samt information som lämnats av förmedlare och visselblåsare.

1.5. Skattebedrägeri, skatteundandragande, skatteflykt och aggressiv skatteplanering

27.  Europaparlamentet påminner om att kampen mot skatteundandragande och skattebedrägeri är riktad mot brottsliga handlingar, medan kampen mot skatteflykt behandlar situationer där kryphål i lagen utnyttjas eller situationer som a priori ligger inom lagens ramar – såvida skattemyndigheterna eller i sista hand de rättsliga myndigheterna inte bedömer dem som olagliga – men som strider mot dess andemening. Parlamentet efterlyser därför en förenkling av skatteramen.

28.  Europaparlamentet påminner om att en förbättrad skatteuppbörd i EU-länderna sannolikt skulle minska det antal brott som är kopplade till skatteundandragande och den penningtvätt som följer i dess spår.

29.  Europaparlamentet påminner om att aggressiv skatteplanering innebär ett skatteupplägg som syftar till att minska skatteplikten genom att utnyttja teknikaliteterna i ett skattesystem eller missförhållandena mellan två eller flera skattesystem i strid med lagens andemening.

30.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens svar på parlamentets uppmaningar i resolutionerna från TAXE, TAX2 och PANA, nämligen att bättre identifiera aggressiv skatteplanering och skadlig skattepraxis.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att lägga fram och anta en övergripande och noggrann definition av indikatorer för aggressiv skatteplanering, på grundval av både de kännetecken som fastställts i den femte översynen av direktivet om administrativt samarbete (DAC6)(40) och kommissionens tillämpliga studier och rekommendationer(41). Parlamentet understryker att dessa tydliga indikatorer vid behov kan baseras på internationellt fastställda normer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda dessa indikatorer som ett underlag för att få stopp på all skadlig skattepraxis som har sitt ursprung i befintliga kryphål i skattelagstiftningen. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att regelbundet uppdatera dessa indikatorer om det uppkommer nya arrangemang eller metoder för aggressiv skatteplanering.

32.  Europaparlamentet betonar likheten mellan bolagsskattebetalare och personer med stor nettoförmögenhet när det gäller att använda bolagsstrukturer och liknande strukturer såsom truster och offshorestrukturer för att bedriva aggressiv skatteplanering.

Parlamentet framhåller förmedlarnas roll(42) för att upprätta sådana system. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att det mesta av inkomsten för personer med stor nettoförmögenhet kommer in i form av reavinst snarare än löpande kapitalinkomster.

33.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens bedömning och inkludering av indikatorer för aggressiv skatteplanering i sina landsrapporter för den europeiska planeringsterminen 2018. Parlamentet begär att en sådan bedömning ska bli ett regelbundet inslag i syfte att säkerställa lika villkor på EU:s inre marknad samt större långsiktig stabilitet i fråga om offentliga intäkter. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en tydlig uppföljning för att sätta stopp för metoder med aggressiv skatteplanering, om så är lämpligt i form av formella rekommendationer.

34.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till företag att, i egenskap av skattebetalare, fullt ut fullgöra sina skattskyldigheter och avstå från aggressiv skatteplanering som leder till urholkning av skattebasen och överföring av vinster, och att överväga en strategi för skälig beskattning liksom valet att avstå från skadlig skattepraxis som en viktig del av företagens sociala ansvar, med hänsyn till FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter och OECD:s riktlinjer för multinationella företag, i syfte att trygga skattebetalarnas förtroende för skatteramarna.

35.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som deltar i förfarandet för fördjupat samarbete att så snart som möjligt enas om antagandet av en skatt på finansiella transaktioner, samtidigt som man erkänner att en global lösning vore lämpligast.

2.Bolagsbeskattning

36.  Europaparlamentet påminner om att möjligheterna att välja en plats att bo och driva företag på baserat på lagstiftningsramarna har ökat avsevärt genom globaliseringen och digitaliseringen.

37.  Europaparlamentet påminner om att skatter ska betalas i de jurisdiktioner där den faktiska väsentliga och egentliga ekonomiska verksamheten och det faktiska värdeskapandet äger rum eller, i fallet med indirekt beskattning, där konsumtionen äger rum. Parlamentet understryker att detta kan uppnås genom antagande av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas i EU med en lämplig och rättvis fördelning, som bland annat inbegriper alla materiella tillgångar.

38.  Europaparlamentet konstaterar att EU genom det första direktivet mot skatteflykt antog en utflyttningsskatt, med hjälp av vilken medlemsstaterna kan beskatta det ekonomiska värdet av reavinster som uppstått inom deras territorium också när vinsten ännu inte har realiserats vid utflyttningstidpunkten. Parlamentet anser att principen om att beskatta vinster som gjorts i medlemsstater innan de förs ut ur unionen bör stärkas, exempelvis genom samordnade källskatter på räntor och royaltyer, i syfte att täppa till befintliga kryphål och undvika att obeskattade vinster förs ut ur EU. Parlamentet uppmanar rådet att återuppta förhandlingarna om förslaget om räntor och royaltyer(43). Parlamentet noterar att skatteavtal ofta begränsar källskatteavdragen i syfte att undvika dubbelbeskattning(44).

39.  Europaparlamentet är fortfarande övertygat om att anpassningen av de internationella skattereglerna måste bemöta undandragande på grund av möjlig användning av samspelet mellan nationella skattebestämmelser och nätverk av skatteavtal som leder till urholkning av skattebasen och dubbel icke-beskattning, samtidigt som man säkerställer att dubbelbeskattning inte förekommer.

2.1.Handlingsplanen avseende urholkning av skattebasen och överföring av vinster och dess genomförande inom EU: direktivet mot skatteflykt

40.  Europaparlamentet konstaterar att syftet med det G20-/OECD-ledda BEPS-projekt var att på ett samordnat sätt ta itu med de orsaker och omständigheter som ger upphov till praxis som leder till en urholkning av skattebasen och överföring av vinster, genom en förbättrad gränsöverskridande samordning av skattereglerna, skärpta krav på affärsmässigt innehåll och ökad transparens och visshet. Parlamentet noterar dock att graden av vilja och engagemang för att samarbeta kring OECD:s BEPS-handlingsplan varierar mellan länderna och de särskilda åtgärder som berörs.

41.  Europaparlamentet konstaterar att G20:s/OECD:s BEPS-handlingsplan med 15 punkter, som syftar till att på ett samordnat sätt gå till botten med de orsaker och omständigheter som ger upphov till BEPS-praxis, håller på att genomföras och övervakas samt att fortsatta diskussioner pågår i ett vidare sammanhang utöver de länder som deltog ursprungligen, genom det inkluderande ramverket. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att stödja en reform av både det inkluderande ramverkets mandat och dess funktionssätt i syfte att säkerställa att kvarvarande kryphål i skattelagstiftningen och olösta skattefrågor omfattas av den befintliga internationella ramen. Parlamentet välkomnar det inkluderande ramverkets initiativ att diskutera och söka uppnå global enighet om en bättre fördelning av skatterättigheterna mellan länderna.

42.  Europaparlamentet konstaterar att åtgärderna måste genomföras. Parlamentet noterar policydokumentet(45) från det inkluderande ramverket mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS), som syftar till att ta fram möjliga lösningar på de utmaningar som identifierats i samband med beskattningen av den digitala ekonomin.

43.  Europaparlamentet framhåller att vissa länder nyligen antagit unilaterala motåtgärder mot skadlig skattepraxis (t.ex. Förenade kungarikets skatt på undanhållna vinster och de övergripande bestämmelserna om lågbeskattade inkomster från immateriella tillgångar i Förenta staternas skattereform), i syfte att se till att multinationella företags utländska intäkter vederbörligen beskattas enligt en minsta effektiv skattesats i det land där moderbolaget har sin hemvist. Parlamentet efterlyser en EU-utvärdering av dessa åtgärder. Parlamentet noterar att EU, i motsats till dessa unilaterala åtgärder, generellt främjar multilaterala lösningar och samförståndslösningar för att uppnå en rättvis tilldelning av beskattningsrättigheter. Parlamentet betonar att EU till exempel prioriterar en global lösning för beskattning av den digitala sektorn, men ändå föreslår en europeisk skatt på digitala tjänster, eftersom de globala diskussionerna har gått långsamt framåt.

44.  Europaparlamentet påminner om att EU:s åtgärdspaket mot skatteflykt från 2016 kompletterar de befintliga bestämmelserna i syfte att genomföra de 15 BEPS-åtgärderna på ett samordnat sätt på EU:s inre marknad.

45.  Europaparlamentet välkomnar EU:s antagande av första och andra direktivet mot skatteflykt. Parlamentet konstaterar att dessa säkrar en mer rättvis beskattning genom att fastställa en lägsta skyddsnivå mot bolags skatteflykt inom hela EU och säkerställa ett mer rättvist och stabilt företagsklimat, ur både efterfråge- och utbudssynpunkt. Parlamentet välkomnar bestämmelserna om hybridarrangemang för att förhindra dubbel icke-beskattning i syfte att undanröja befintliga missanpassningar och undvika att nya missanpassningar uppstår mellan medlemsstater och gentemot tredjeländer.

46.  Europaparlamentet välkomnar bestämmelserna om utländska kontrollerade bolag (CFC-bolag) i första direktivet mot skatteflykt, i syfte att säkerställa att vinster i närstående bolag som placeras i länder där låg skatt eller ingen skatt alls tas ut beskattas effektivt. Parlamentet erkänner att de förhindrar att avsaknaden av eller olikartade nationella regler för utländska kontrollerade bolag (CFC-regler) inom unionen snedvrider den inre marknadens funktion, bortsett från situationer som kännetecknas av helt artificiella arrangemang, vilket parlamentet krävt vid flera tillfällen. Parlamentet beklagar att det finns två strategier för tillämpningen av CFC-reglerna i första direktivet mot skatteflykt, och uppmanar medlemsstaterna att enbart tillämpa de enklare och mest effektiva CFC-reglerna såsom i artikel 7.2 a i första direktivet mot skatteflykt.

47.  Europaparlamentet välkomnar den allmänna regel mot missbruk i samband med beräkningen av bolagsskatteunderlaget som ingår i första direktivet mot skatteflykt, som ger medlemsstaterna möjlighet att bortse från arrangemang som inte är reella och som med hänsyn till alla relevanta fakta och omständigheter enbart syftar till att erhålla en skatteförmån. Parlamentet upprepar sitt återkommande krav på antagandet av en allmän och gemensam strikt regel mot missbruk, närmare bestämt i befintlig lagstiftning och i synnerhet i moder- och dotterbolagsdirektivet, fusionsdirektivet samt ränte- och royaltydirektivet.

48.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om en tydlig definition av fast driftställe och betydande ekonomisk närvaro, så att företag inte på konstlad väg kan undvika att ha en beskattningsbar närvaro i medlemsstater där de är ekonomiskt verksamma.

49.  Europaparlamentet kräver att man slutför arbetet i det gemensammaforumet för internprissättning i EU om utarbetande av god praxis och kommissionens övervakning av medlemsstaternas genomförande.

50.  Europaparlamentet påminner om sina farhågor avseende användningen av internpriser i samband med aggressiv skatteplanering och påminner följaktligen om behovet av lämpliga åtgärder och en förbättring av ramen för internpriser för att man ska kunna ta itu med problemet. Parlamentet betonar nödvändigheten av att se till att internpriserna speglar den ekonomiska verkligheten och ger visshet, klarhet och rättvisa för medlemsstaterna och de företag som verkar inom unionen, samt att de minskar risken för missbruk av reglerna för vinstöverföringsändamål, med beaktande av OECD:s riktlinjer för internprissättning för multinationella företag och skattemyndigheter från 2010(46). Parlamentet noterar dock att användningen av begreppet ”självständig enhet” eller ”armlängdsprincipen” är en av de främsta faktorer som möjliggör skadlig skattepraxis, vilket har framhållits både av experter och i publikationer(47).

51.  Europaparlamentet betonar att EU:s åtgärder för att ta itu med urholkning av skattebasen och överföring av vinster samt aggressiv skatteplanering har försett skattemyndigheterna med en uppdaterad verktygslåda för att säkerställa rättvis skatteuppbörd, samtidigt som EU-företagens konkurrenskraft upprätthålls. Parlamentet betonar att skattemyndigheterna bör ha ansvar för att använda verktygen på ett effektivt sätt utan att ytterligare belasta ansvarsfulla skattebetalare, särskilt små och medelstora företag.

52.  Europaparlamentet erkänner att det nya informationsflödet till skattemyndigheterna till följd av antagandet av första direktivet mot skatteflykt och fjärde direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning, kräver adekvata resurser för att man ska kunna säkerställa en så effektiv användning som möjligt av sådan information och på ett effektivt sätt minska det befintliga skattegapet. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att säkerställa att de verktyg som används av myndigheterna är tillräckliga och lämpliga så att de kan använda informationen samt kombinera och korsvis kontrollera information från olika källor och dataset.

2.2.Förstärkning av EU:s åtgärder för att bekämpa aggressiv skatteplanering och komplettera BEPS-handlingsplanen

2.2.1.Granskning av medlemsstaternas skattesystem och allmänna skattepolitik – aggressiv skatteplanering inom EU (europeiska planeringsterminen)

53.  Europaparlamentet gläder sig över att medlemsstaternas skattesystem och allmänna skattepolitik har blivit en del av den europeiska planeringsterminen i enlighet med parlamentets begäran(48). Parlamentet välkomnar de undersökningar och data som kommissionen har utarbetat(49), som möjliggör en bättre hantering av situationer med indikationer på aggressiv skatteplanering och ger tydlig information om exponeringen för skatteplanering samt en omfattande databas för samtliga medlemsstater över detta fenomen. Parlamentet framhåller att medlemsstaterna, i en anda av lojalt samarbete, inte får underlätta införandet av aggressiva skatteplaneringssystem som inte är förenliga med EU:s rättsliga ram och andan i EU-fördragen.

54.  Europaparlamentet anser att dessa nya skatteindikatorer för den europeiska planeringsterminen bör ges samma status som indikatorerna avseende utgiftskontroller. Parlamentet betonar fördelen med att ge den europeiska planeringsterminen denna skattedimension, eftersom det kommer att göra det möjligt att behandla viss skadlig skattepraxis som hittills inte har åtgärdats genom direktivet mot skatteflykt och annan befintlig europeisk lagstiftning.

55.  Europaparlamentet gläder sig över att det i den sjätte översynen av direktivet om administrativt samarbete (DAC6) fastställs kännetecken för gränsöverskridande arrangemang som förmedlare ska rapportera till skattemyndigheterna så att dessa kan bedöma dem. Parlamentet välkomnar att dessa inslag i systemen för aggressiv skatteplanering kan uppdateras i händelse av att det dyker upp nya arrangemang eller metoder. Parlamentet påpekar att genomförandefristen för direktivet ännu inte har löpt ut och att bestämmelserna fortfarande måste övervakas för att man ska kunna säkerställa att de är effektiva.

56.  Europaparlamentet uppmanar uppförandekodgruppen för företagsbeskattning att årligen rapportera till rådet och parlamentet om de huvudsakliga arrangemang som det rapporteras om i medlemsstaterna i syfte att möjliggöra för beslutsfattare att hålla jämna steg med de nya skatteupplägg som utarbetas och att vidta de nödvändiga motåtgärder som eventuellt kan behövas.

57.  Europaparlamentet uppmanar både EU-institutionerna och medlemsstaterna att säkerställa att offentliga upphandlingskontrakt inte underlättar leverantörers skatteflykt. Parlamentet påpekar att medlemsstaterna bör övervaka och säkerställa att företag eller andra juridiska personer som deltar i anbudsförfaranden och upphandlingskontrakt inte deltar i skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering. Parlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga de befintliga upphandlingsreglerna enligt EU:s upphandlingsdirektiv och att vid behov föreslå en uppdatering av direktivet som inte hindrar tillämpning av skatteöverväganden som uteslutningskriterier eller till och med som urvalskriterier vid offentlig upphandling.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra ett förslag som skulle tvinga medlemsstaterna att se till att de ekonomiska aktörer som deltar i offentlig upphandling uppfyller en miniminivå av insyn när det gäller skatter, särskilt offentlig landsspecifik rapportering och transparenta ägarstrukturer.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast utfärda ett förslag som syftar till att avskaffa patentboxar, och uppmanar medlemsstaterna att främja icke skadligt och, i tillämpliga fall, direkt stöd till FoU inom sina territorier. Parlamentet betonar att skattelättnader för företag måste vara noggrant utformade och genomföras endast om detta får en positiv inverkan på sysselsättning och tillväxt och att alla risker för att skapa nya kryphål i skattesystemet är uteslutna.

60.  Europaparlamentet upprepar samtidigt att det måste säkerställas att befintliga patentboxar skapar en verklig koppling till ekonomisk verksamhet, t.ex. genom utgiftskontroller, och att de inte snedvrider konkurrensen. Parlamentet noterar den allt större roll som immateriella tillgångar spelar i de multinationella företagens värdekedja. Parlamentet noterar även den förbättrade definitionen av FoU-kostnader i förslaget om en gemensam bolagsskattebas. Parlamentet vidhåller sin ståndpunkt om skatteavdrag för verkliga FoU-utgifter i stället för FoU-avdrag.

2.2.2.Bättre samordning på skatteområdet, inklusive den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen

61.  Europaparlamentet betonar att skattepolitiken i EU bör inriktas såväl på att bekämpa skatteflykt och aggressiv skatteplanering som på att underlätta gränsöverskridande ekonomisk verksamhet genom samarbete mellan skattemyndigheter och smart utformning av skattepolitiken.

62.  Europaparlamentet betonar att det finns en uppsjö av skatterelaterade hinder som står i vägen för gränsöverskridande ekonomisk verksamhet. Parlamentet noterar i detta hänseende sin resolution av den 25 oktober 2012 om de 20 viktigaste problemen på den inre marknaden för europeiska företag och medborgare(50). Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att prioritera antagandet av en handlingsplan för att ta itu med dessa hinder.

63.  Europaparlamentet välkomnar att projektet med en gemensam konsoliderad bolagsskattebas har återupptagits genom kommissionens antagande av de sammanhängande förslagen om en gemensam bolagsskattebas och en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. Parlamentet betonar att den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen, när den har genomförts fullt ut, kommer att göra det möjligt att täppa igen kryphål mellan nationella skattesystem, särskilt när det gäller internprissättning.

64.  Europaparlamentet uppmanar rådet att skyndsamt anta och genomföra de två förslagen samtidigt med beaktande av parlamentets yttrande, som redan inbegriper begreppet virtuellt fast driftställe och fördelningsformler som skulle täppa igen de kvarvarande kryphålen som möjliggör skatteflykt och upprätta lika villkor med hänsyn till digitaliseringen. Parlamentet beklagar att vissa medlemsstater fortfarande är ovilliga att nå en lösning, och uppmanar medlemsstaterna att överbrygga sina meningsskiljaktigheter.

65.  Europaparlamentet påminner om att tillämpningen av en gemensam (konsoliderad) bolagsskattebas bör åtföljas av genomförandet av gemensamma redovisningsregler och en ändamålsenlig harmonisering av administrativa förfaranden.

66.  Europaparlamentet påminner om att den gemensamma bolagsskattebasen och den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen bör införas samtidigt i alla medlemsstater, för att få ett stopp på överföring av vinster och införa principen att skatt ska betalas där vinsten uppstår. Parlamentet uppmanar kommissionen att utfärda ett nytt förslag baserat på artikel 116 i EUF-fördraget, enligt vilken Europaparlamentet och rådet ska använda sig av det ordinarie lagstiftningsförfarandet för att utfärda nödvändig lagstiftning, om rådet inte lyckas anta ett enhälligt beslut om förslaget om inrättande av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas.

2.2.3.Beskattning av digitala bolag

67.  Europaparlamentet konstaterar att digitaliseringen har gett upphov till en ny situation på marknaden, där digitala och digitaliserade företag kan dra fördel av lokala marknader utan att ha någon fysisk, och därigenom beskattningsbar, närvaro på marknaden i fråga, vilket leder till olika villkor och till att traditionella företag hamnar i ett ofördelaktigt läge. Parlamentet konstaterar att digitala affärsmodeller inom EU är föremål för en lägre genomsnittlig effektiv skattebörda än traditionella affärsmodeller(51).

68.  Europaparlamentet uppmärksammar i detta sammanhang den gradvisa övergången från konkret produktion till immateriella tillgångar i multinationella företag, vilket återspeglas i de relativa tillväxtsiffrorna under de senaste fem åren för royaltyer och licensavgifter (nästan 5 % per år) jämfört med handeln med varor och utländska direktinvesteringar (mindre än 1 % per år)(52). Parlamentet beklagar djupt att digitala företag knappt betalar någon skatt i vissa medlemsstater, trots att de har en betydande digital närvaro och stora intäkter i de medlemsstaterna.

69.  Europaparlamentet anser att EU bör göra det möjligt att skapa ett attraktivt affärsklimat i syfte att skapa en välfungerande digital inre marknad, samtidigt som man säkerställer en rättvis beskattning av den digitala ekonomin. Parlamentet påminner i fråga om digitaliseringen av ekonomin som helhet om att den plats där värdeskapandet äger rum bör fastställas med hänsyn till bidragen från användare och information som samlas in om konsumenternas beteende online.

70.  Europaparlamentet understryker att bristen på en gemensam EU-strategi för beskattning av den digitala ekonomin kommer att leda – och har utan tvivel redan lett – till att medlemsstaterna antar ensidiga lösningar, vilket i sin tur kommer att leda till regelarbitrage och splittring på den inre marknaden och eventuellt bli en börda för företag med gränsöverskridande verksamhet liksom för skattemyndigheterna.

71.  Europaparlamentet noterar kommissionens och vissa medlemsstaters ledande roll i den globala debatten om beskattningen av den digitaliserade ekonomin. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att fortsätta med sitt aktiva arbete på OECD- och FN-nivå, framför allt genom den process som inletts genom det inkluderande ramverket mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS) i dess policydokument(53). Parlamentet påminner dock om att EU inte får vänta på en global lösning utan måste agera omedelbart.

72.  Europaparlamentet välkomnar paketet om beskattning av den digitala ekonomin, som kommissionen antog den 21 mars 2018. Parlamentet beklagar dock att Danmark, Finland, Irland och Sverige bibehöll sina reservationer eller sitt grundläggande motstånd mot paketet om skatt på digitala tjänster under Ekofinmötet den 12 mars 2019(54).

73.  Europaparlamentet betonar att överenskommelsen om vad som utgör ett digitalt fast driftställe, den enda som hittills nåtts, är ett steg i rätt riktning, men att man därmed inte löser problemet med fördelningen av skattebasen.

74.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som är villiga att överväga att införa en digital skatt att göra detta inom ramen för ett utökat samarbete i syfte att undvika en ytterligare fragmentering av den inre marknaden, vilket redan är fallet då enskilda medlemsstater överväger att införa nationella lösningar.

75.  Europaparlamentet inser att den så kallade interimistiska lösningen inte är optimal. Parlamentet anser att den kommer att bidra till att påskynda sökandet efter en bättre lösning på global nivå, samtidigt som lika villkor i viss utsträckning upprättas på lokala marknader. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att snarast möjligt diskutera, anta och genomföra den långsiktiga lösningen när det gäller beskattningen av den digitala ekonomin (om betydande digitala närvaro) så att EU kan fortsätta att vara en trendsättare på global nivå. Parlamentet betonar att den långsiktiga lösning som kommissionen föreslagit bör utgöra grunden till ytterligare arbete på internationell nivå.

76.  Europaparlamentet noterar EU-medborgarnas starka efterfrågan på en skatt på digitala tjänster. Parlamentet påminner om att undersökningar visar att 80 % av medborgarna från Danmark, Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Österrike och Sverige stöder en skatt på digitala tjänster och anser att EU bör bana väg för internationella insatser. Parlamentet understryker dessutom att en majoritet av de medborgare som deltog i undersökningen vill ha ett brett tillämpningsområde för en skatt på digitala tjänster(55).

77.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att skatten på digitala tjänster förblir en tillfällig åtgärd genom att inkludera en ”tidsfristklausul” i förslaget till rådets direktiv av den 21 mars 2018 om ett gemensamt system för skatt på inkomster från tillhandahållande av vissa digitala tjänster(56) (COM(2018)0148), och genom att påskynda diskussionen om en väsentlig digital närvaro.

2.2.4.Effektiv beskattning

78.  Europaparlamentet noterar att de nominella bolagsskattesatserna på EU-nivå har minskat från ett genomsnitt på 32 % år 2000 till ett genomsnitt på 21,9 % år 2018(57), vilket är en minskning med 32 %. Parlamentet är oroat över konsekvenserna av denna konkurrens för skattesystemens hållbarhet och dess potentiella spridningseffekter till andra länder. Parlamentet konstaterar att man i det första G20-/OECD-ledda BEPS-projektet inte tog upp detta fenomen. Parlamentet välkomnar det inkluderande BEPS-ramverkets avsikt att senast 2020 undersöka utan att det påverkar tillämpningen, undersöka ”utan att påverka” beskattningsrätter som skulle stärka jurisdiktionernas kapacitet att beskatta vinster i de fall där en annan jurisdiktion med beskattningsrätt tillämpar en låg effektiv skattesats på dessa vinster(58), vilket innebär lägsta möjliga effektiva beskattning. Parlamentet noterar att det nuvarande OECD-ledda arbetet, enligt det inkluderande ramverket, inte medför några förändringar av det faktum att länder eller jurisdiktioner fritt kan fastställa sina egna skattesatser eller avstå från ett system för bolagsskatt helt och hållet(59).

79.  Europaparlamentet välkomnar OECD:s nya globala standard för väsentlig verksamhet i förbindelse med jurisdiktioner med ingen eller endast nominell skatt(60), som huvudsakligen inspirerats av EU:s arbete med EU-förteckningen (rättvisekriterium 2.2 i EU-förteckningen).

80.  Europaparlamentet noterar skillnaderna mellan beräkningar av stora bolags effektiva skattesatser – som ofta är baserade på avsättning för skatter(61) – och den faktiska skatt som betalas av multinationella företag. Parlamentet noterar att de traditionella sektorerna i genomsnitt betalar en effektiv bolagsskattesats på 23 %, medan den digitala sektorn betalar cirka 9,5 %(62).

81.  Europaparlamentet noterar skillnaderna i metod för att bedöma effektiva skattesatser, vilket gör det omöjligt att på ett tillförlitligt sätt jämföra effektiva skattesatser i EU och världen. Parlamentet noterar att vissa bedömningar av effektiva skattesatser i EU varierar mellan 2,2 % och 30 %(63). Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla sin egen metod och att regelbundet offentliggöra de effektiva skattesatserna i medlemsstaterna.

82.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en bedömning av fenomenet med minskade nominella skattesatser och dess konsekvenser för de effektiva skattesatserna i EU, och att föreslå åtgärder både inom EU och gentemot tredjeländer, i förekommande fall, som inbegriper strikta regler mot skatteundandragande, skyddsåtgärder, exempelvis mer strikt kontrollerade regler för utländska företag, och en rekommendation om att ändra skatteavtal.

83.  Europaparlamentet anser att den globala samordningen av skatteunderlaget som en följd av OECD/BEPS-projektet bör åtföljas av bättre samordning av skattesatserna för att uppnå ökad effektivitet.

84.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppdatera uppförandekodgruppens mandat så att den kan undersöka konceptet med en effektiv minimibeskattning på företagsvinster och följa upp OECD:s arbete avseende skatteutmaningar till följd av digitaliseringen av ekonomin.

85.  Europaparlamentet noterar den franska finansministerns uttalande vid TAX3-utskottets sammanträde den 23 oktober 2018 om behovet av att diskutera begreppet minimibeskattning. Parlamentet välkomnar Frankrikes villighet att inbegripa diskussionen om minimibeskattning som en av prioriteringarna för sitt ordförandeskap för G7 2019, vilket bekräftades vid Ekofinmötet den 12 mars 2019.

2.3.Administrativt samarbete på området för direkta skatter

86.  Europaparlamentet betonar att direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning (DAC) har ändrats fyra gånger sedan juni 2014.

87.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma och lägga fram förslag om att täppa till kryphålen i DAC2, särskilt genom att inkludera anläggningstillgångar och kryptovalutor i direktivets tillämpningsområde, genom att föreskriva sanktioner för bristande efterlevnad eller falsk rapportering från finansinstitut samt genom att inkludera fler typer av finansinstitut och konton som inte rapporteras för närvarande, t.ex. pensionsfonder.

88.  Europaparlamentet upprepar sin efterlysning av ett bredare tillämpningsområde vad gäller utbyte av skattebeslut och av ett mer omfattade tillträde för kommissionen, samt av större harmonisering av skattebeslut mellan olika nationella skattemyndigheter.

89.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt offentliggöra sin första bedömning av DAC3 i detta avseende, och särskilt undersöka hur många skattebeslut som utbytts och vid hur många tillfällen nationella skattemyndigheter har fått tillgång till information från en annan medlemsstat. Parlamentet begär att man i samband med bedömningen även ska ta hänsyn till konsekvenserna av offentliggörandet av viktig information med anknytning till skattebeslut (antalet skattebeslut, mottagarnas namn, den effektiva skattesats som följde av vart och ett av besluten). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att offentliggöra nationella skattebeslut.

90.  Europaparlamentet beklagar att den kommissionsledamot som ansvarar för skatter inte har erkänt behovet av att utöka det befintliga systemet för utbyte av information mellan nationella skattemyndigheter.

91.  Europaparlamentet upprepar dessutom sitt krav på att säkra att det genomförs samtidiga skatterevisioner av personer med gemensamma eller kompletterande intressen (inbegripet moderbolag och deras dotterbolag), och sitt krav på ytterligare förbättrat samarbete mellan medlemsstaterna genom en skyldighet att besvara gruppvis framförda förfrågningar i skatteärenden. Parlamentet påminner om att rätten att tiga gentemot skattemyndigheter inte gäller inom ramen för en rent administrativ utredning och att samarbete är obligatoriskt(64).

92.  Europaparlamentet anser att samordnade inspektioner på plats och gemensamma revisioner bör ingå i den europeiska ramen för samarbete mellan skatteförvaltningar.

93.  Europaparlamentet betonar att inte bara utbyte och behandling av information, utan även utbyte av bästa praxis mellan skattemyndigheter bidrar till en effektivare skatteuppbörd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera utbyte av bästa praxis skattemyndigheter emellan, särskilt avseende digitaliseringen av skattemyndigheter.

94.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att harmonisera förfarandena för ett digitalt system för inlämning av självdeklarationer i syfte att underlätta gränsöverskridande verksamhet och minska byråkratin.

95.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt bedöma genomförandet av direktivet om automatiskt utbyte av land-för-land-rapporter mellan medlemsstater (DAC4) och huruvida nationella skattemyndigheter på ett effektivt sätt bedömer landsspecifik information som innehas av en annan medlemsstat. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma sambandet mellan DAC4 och åtgärd 13 i G20/BEPS-handlingsplanen när det gäller utbyte av landsspecifik information.

96.  Europaparlamentet välkomnar det automatiska utbytet av upplysningar om finansiella konton på grundval av den globala standard som utarbetats av OECD tillsammans med Andorra, Liechtenstein, Monaco, San Marino och Schweiz. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppgradera fördragets bestämmelser så att de överensstämmer med direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning, i dess ändrade lydelse.

97.  Europaparlamentet betonar också det bidrag som gjorts genom Fiscalis 2020-programmet, som syftar till att förbättra samarbetet mellan deltagande länder, deras skattemyndigheter och deras tjänstemän. Parlamentet betonar det mervärde som tillförts av gemensamma insatser inom detta område och det eventuella programmets roll när det gäller att utveckla och driva stora transeuropeiska IT-system.

98.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om alla deras fördragsenliga skyldigheter(65), framför allt att samarbeta lojalt, uppriktigt och skyndsamt. Parlamentet kräver därför, mot bakgrund av gränsöverskridande fall, och framför allt de så kallade cum-ex-ärendena, att de nationella skattemyndigheterna i alla medlemsstater ska utse en enda kontaktpunkt, i överensstämmelse med det system för en enda kontaktpunkt som utvecklats av den gemensamma internationella arbetsgruppen för delade underrättelser och samarbete (Joint International Taskforce on Shared Intelligence and Collaboration) inom ramen för OECD(66), i syfte att främja och förbättra samarbetet för att bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att främja och samordna samarbetet mellan medlemsstaternas enda kontaktpunkter.

99.  Europaparlamentet rekommenderar att myndigheter i medlemsstaterna som underrättas av sina motsvarigheter i andra medlemsstater om möjliga lagöverträdelser ska vara skyldiga att tillhandahålla ett officiellt tillkännagivande av att underrättelsen mottagits och, i tillämpliga fall, ett faktiskt svar avseende åtgärder som vidtagits till följd av nämnda underrättelse inom rimlig tid.

2.4.Företagsplundring och kupongtvätt

100.  Europaparlamentet konstaterar att cum-ex-transaktioner har varit ett känt globalt problem även i Europa sedan 1990-talet, men att inga samordnade åtgärder för att motverka dem har vidtagits hittills. Parlamentet beklagar de skattebedrägerier som avslöjats genom den så kallade cum-ex-skandalen, vilka har lett till att offentligt redovisade förluster av medlemsstaternas skatteintäkter uppgår till så mycket som 55,2 miljarder euro enligt vissa medieberäkningar. Parlamentet betonar att konsortiet av europeiska journalister identifierar Danmark, Tyskland, Spanien. Frankrike och Italien som de påstådda huvudmarknaderna för cum-ex-handelspraxis, följt av Belgien, Tjeckien, Nederländerna, Österrike, Polen och Finland.

101.  Europaparlamentet betonar att skattesystemens komplexitet kan ge upphov till rättsliga kryphål som underlättar för skattebedrägerisystem såsom cum-ex-systemet.

102.  Europaparlamentet konstaterar att det systematiska bedrägeriet centrerat kring cum-ex- och cum-cum-systemen delvis möjliggjorts eftersom medlemsstaternas berörda myndigheter inte utfört tillräckliga kontroller av ansökningar om återbetalning av skatter och saknar en tydlig och fullständig bild av verkligt aktieägande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge alla berörda myndigheter tillgång till att komplettera och uppdatera information om ägande av aktier. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma om det behövs en EU-åtgärd i detta avseende och att lägga fram ett lagstiftningsförslag om bedömningen visar att det behövs sådana åtgärder.

103.  Europaparlamentet understryker att dessa avslöjanden verkar peka på möjliga brister i nationell skattelagstiftning och i de nuvarande systemen för utbyte av information och samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att effektivt utnyttja alla kommunikationskanaler, nationella uppgifter och uppgifter som görs tillgängliga genom den förstärkta ramen för utbyte av information.

104.  Europaparlamentet understryker att de gränsöverskridande aspekterna av cum-ex-ärendena bör behandlas multilateralt. Parlamentet varnar för att införandet av nya bilaterala avtal om informationsutbyte och bilaterala samarbetsmekanismer mellan enskilda medlemsstater ytterligare kan komplicera det redan komplicerade nätet av internationella regler, införa nya kryphål och bidra till bristande öppenhet.

105.  Europaparlamentet uppmanar bestämt alla medlemsstater att ingående utreda och analysera metoderna för betalning av utdelningar i sina jurisdiktioner, att identifiera de kryphål i sin skattelagstiftning som skapar möjligheter som utnyttjas av skattebedragare och skattesmitare, att analysera potentiellt gränsöverskridande dimensioner och att sätta stopp för all sådan skadlig skattepraxis som nu tillämpas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis i detta avseende.

106.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och deras finansiella tillsynsmyndigheter att bedöma behovet av att förbjuda uteslutande skattemässig ekonomisk praxis som utdelningsarbitrage eller företagsplundring och liknande system, om emittenten inte bevisar att dessa finansiella metoder har ett annat betydande ekonomiskt syfte än omotiverad skatteåterbäring och/eller skatteundandragande. Parlamentet uppmanar EU:s lagstiftare att bedöma möjligheten att genomföra denna åtgärd på EU-nivå.

107.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart påbörja utarbetandet av ett förslag till en europeisk finanspolitisk enhet inom ramen för Europol, med en egen utredningskapacitet, samt en europeisk ram för gränsöverskridande skatteutredningar och annan gränsöverskridande ekonomisk brottslighet.

108.  Europaparlamentet konstaterar att cum-ex-ärendena påvisar det brådskande behovet av att förbättra samarbetet mellan EU-medlemsstaternas skattemyndigheter, särskilt när det gäller informationsutbyte. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att förbättra sitt samarbete när det gäller att upptäcka, stoppa, utreda och beivra system för skattebedrägerier och skatteundandragande som cum-ex-systemet och, i tillämpliga fall, cum-cum-systemet, inbegripet utbyte av bästa praxis, och att stödja lösningar på EU-nivå när det är motiverat.

2.5.Transparens avseende bolagsskatt

109.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av DAC4 för landsspecifik rapportering till skattemyndigheter, i enlighet med standarden för BEPS-åtgärd 13.

110.  Europaparlamentet påminner om att offentlig landsspecifik rapportering är en av de viktigaste åtgärderna för att skapa större insyn i skatteinformation för företag. Parlamentet betonar att förslaget om offentlig landsspecifik rapportering av vissa företag och branscher lämnades in till medlagstiftarna omedelbart efter skandalen med Panamadokumenten den 12 april 2016, och att parlamentet antog sin ståndpunkt om denna fråga den 4 juli 2017(67). Parlamentet påminner om att det krävt en utvidgning av omfattningen av rapporteringen om och skyddet av kommersiellt känsliga uppgifter med hänsyn till konkurrenskraften för EU:s företag.

111.  Europaparlamentet påminner om sin ståndpunkt avseende PANA-utskottets rekommendationer, i vilka man krävde en ambitiös offentlig landspecifik rapportering i syfte att förbättra skattetransparensen och den offentliga kontrollen av multinationella företag. Parlamentet uppmanar eftertryckligen rådet att nå en gemensam överenskommelse i syfte att anta offentlig land-för-land-rapportering som en av nyckelåtgärderna för att säkra ökad transparens för alla medborgare när det gäller företagens skatteinformation.

112.  Europaparlamentet beklagar avsaknaden av framsteg och samarbete från rådets sida sedan 2016. Parlamentet kräver att rådet omgående går framåt och inleder förhandlingar med parlamentet.

113.  Europaparlamentet påminner om att offentlig granskning är till nytta för forskare(68), undersökande journalister, investerare och andra aktörer, för att de korrekt ska kunna bedöma risker, ansvar och möjligheter till att stimulera rättvist företagande. Parlamentet påminner om att det redan finns liknande bestämmelser för banksektorn i artikel 89 i direktiv 2013/36/EU (CDR IV)(69) och för utvinnings- och avverkningsindustrin i direktiv 2013/34/EU(70). Parlamentet noterar att vissa privata aktörer frivilligt utvecklar nya rapporteringsverktyg för att öka skattetransparensen, exempelvis standarden för det globala rapporteringsinitiativet för att redovisa skatter och betalningar till staten (”Disclosure on tax and payments to governments”), som en del av deras policy för företagens sociala ansvar.

114.  Europaparlamentet påminner om att åtgärder för transparens på området för bolagsskatt ska betraktas i ljuset av artikel 50.1 i EUF-fördraget om etableringsfrihet, och av denna anledning är ovan nämnda artikel en lämplig rättslig grund för förslaget om offentlig landsspecifik rapportering i enlighet med vad kommissionen slagit fast i sin konsekvensbedömning av den 12 april 2016 (COM(2016)0198).

115.  Europaparlamentet noterar att det med hänsyn till utvecklingsländernas begränsade kapacitet att uppfylla kraven genom befintliga förfaranden för informationsutbyte är särskilt viktigt med transparens, eftersom det underlättar tillgång till information för deras skattemyndigheter.

2.6.Regler om statligt stöd

116.  Europaparlamentet påminner om att området direkt beskattning av företag faller inom tillämpningsområdet för statligt stöd(71) när skatteåtgärder leder till diskriminering mellan skattebetalare, i motsats till generella skatteåtgärder som gäller för alla företag utan urskiljning.

117.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och i synnerhet generaldirektoratet för konkurrens att bedöma möjliga åtgärder för att avskräcka medlemsstater från att bevilja sådant statligt stöd i form av skatteförmåner.

118.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens nya, proaktiva och öppna tillvägagångssätt för undersökningar av olagligt statligt stöd under den innevarande mandatperioden, vilket har lett till att kommissionen har slutfört ett antal högprofilerade ärenden.

119.  Europaparlamentet beklagar det faktum att företag kan ingå avtal med regeringar om att nästan inte betala någon skatt alls i ett visst land trots att de utför en väsentlig verksamhet i landet. Parlamentet uppmärksammar i detta avseende ett skattebeslut mellan den nederländska skattemyndigheten och Royal Dutch Shell plc, som förefaller strida mot den nederländska skattelagen, med som enda grund att huvudkontoret skulle placeras i Nederländerna efter sammanslagningen av de två tidigare moderbolagen, vilket resulterar i ett undantag från den nederländska skatten på utdelning. Parlamentet påpekar att de senaste undersökningarna samtidigt förefaller visa att bolaget inte heller betalar någon vinstskatt i Nederländerna. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att utreda detta fall av potentiellt olagligt statligt stöd.

120.  Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen sedan 2014 har utrett medlemsstaternas praxis avseende skattebeslut, som en uppföljning av påståendena om förmånlig skattebehandling av vissa företag, och har inlett nio formella utredningar sedan 2014, varav man i sex fall kommit fram till att skattebeslutet utgjorde ett olagligt statligt stöd(72). Parlamentet konstaterar att man i ett fall kommit fram till att den dubbla icke-beskattningen av vissa vinster inte utgjorde statligt stöd(73), medan utredningarna fortfarande pågår i två fall(74).

121.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen, nästan fem år efter LuxLeaks-skandalerna, endast har inlett en formell utredning(75) av ett av över 500 skattebeslut i Luxemburg som avslöjades inom ramen för LuxLeaks-utredningen, som leddes av det internationella nätverket för undersökande journalister (ICIJ).

122.  Europaparlamentet konstaterar att trots att kommissionen konstaterade att McDonald’s åtnjutit dubbel icke-beskattning för vissa av sina vinster inom EU, har inget beslut enligt EU:s regler om statligt stöd utfärdats, eftersom kommissionen dragit slutsatsen att den dubbla icke-beskattningen haft sin grund i bristande överensstämmelse mellan Luxemburgs och Förenta staternas skattelagstiftningar och dubbelbeskattningsavtalet mellan Luxemburg och Förenta staterna(76). Parlamentet bekräftar att Luxemburg aviserat att man ska revidera sina dubbelbeskattningsavtal i överensstämmelse med internationell skatterätt.

123.  Europaparlamentet är bekymrat över att kommissionen fastställt att den dubbla icke-beskattningen av McDonalds berodde på bristande överensstämmelse mellan skattelagstiftningen i Luxemburg och USA och dubbelbeskattningsavtalet mellan Luxemburg och USA, en bristande överensstämmelse som McDonalds utnyttjat genom att välja mellan jurisdiktionerna. Parlamentet är också bekymrat över att skatteflykt baserad på sådana val är möjlig i EU.

124.  Europaparlamentet ser med oro på omfattningen av obetalda skatter i alla medlemsstater under långa perioder(77). Parlamentet påminner om att syftet med att återkräva olagligt stöd är att återupprätta status quo, och att beräkningen av det exakta stödbelopp som ska betalas tillbaka utgör en del av de nationella myndigheternas genomförandeskyldigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma och upprätta genomförbara motåtgärder, däribland böter, för att hjälpa medlemsstaterna att undvika att erbjuda selektiv förmånlig skattemässig behandling som utgör statligt stöd i strid med EU:s regler.

125.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på kommissionen att utarbeta riktlinjer som förtydligar vad som utgör skatterelaterat statligt stöd och ”lämplig” internprissättning. Parlamentet uppmanar även kommissionen att undanröja rättsosäkerheten för både laglydiga skattebetalare och skattemyndigheter, och att tillhandahålla en heltäckande ram för medlemsstaternas skattepraxis i enlighet härmed.

126.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte använt sig av reglerna för statligt stöd mot skatteåtgärder som allvarligt snedvrider konkurrensen, och att den endast tillämpar dessa regler i vissa utvalda fall som är särskilt utmärkande för att ändra praxis i den berörda medlemsstaten. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra sitt yttersta för att driva in otillbörligt statligt stöd, inbegripet för alla företag som nämns i Luxleaksskandalen, för att skapa lika villkor. Parlamentet uppmanar också kommissionen att ge medlemsstaterna och marknadsaktörerna ytterligare vägledning om tillämpningen av reglerna för statligt stöd och dess betydelse för företagens skatteplanering.

127.  Europaparlamentet efterlyser en reform av konkurrenslagstiftningen för att räckvidden för reglerna för statligt stöd ska utvidgas så att det blir möjligt att ingripa mer kraftfullt mot skadligt statligt skattestöd till multinationella företag, vilket inbegriper skattebeslut.

2.7.Brevlådeföretag

128.  Europaparlamentet noterar att det inte finns någon enkel definition av brevlådeföretag, det vill säga företag som är registrerade i en jurisdiktion enbart i syfte att undvika att betala skatt och utan någon betydande ekonomisk närvaro. Parlamentet understryker dock att enkla kriterier såsom faktisk ekonomisk verksamhet eller fysisk närvaro av anställda som arbetar för företaget skulle kunna bidra till att identifiera och bekämpa spridningen av brevlådeföretag. Parlamentet efterlyser på nytt en tydlig definition.

129.  Europaparlamentet betonar i enlighet med vad som föreslås i parlamentets ståndpunkt om interinstitutionella förhandlingar för ändringsdirektivet vad gäller gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar av företag(78), att medlemsstaterna bör vara skyldiga att säkerställa att gränsöverskridande ombildningar motsvarar faktisk ekonomisk verksamhet, inbegripet i den digitala sektorn, för att undvika att brevlådeföretag inrättas.

130.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att begära att finansiell information utbyts mellan behöriga myndigheter innan gränsöverskridande ombildningar, fusioner eller delningar av företag genomförs.

131.  Europaparlamentet rekommenderar att varje enhet som inrättar en offshore-struktur för de behöriga myndigheterna bör ange berättigade skäl till ett sådant beslut, så att det säkerställs att offshore-konton inte används för penningtvätt eller skatteundandragande.

132.  Europaparlamentet kräver att det tydligt ska framgå vem den verkliga huvudmannen är för skattemyndigheterna.

133.  Europaparlamentet framhäver nationella åtgärder för att specifikt förbjuda affärsrelationer med brevlådeföretag. Parlamentet betonar i synnerhet den lettiska lagstiftningen, som definierar ett brevlådeföretag som en enhet utan någon faktisk ekonomisk verksamhet och utan någon dokumentation som kan bevisa motsatsen, som är registrerad i en jurisdiktion där företag inte behöver deklarera och/eller som saknar en verksamhetsadress i vistelselandet. Parlamentet noterar dock att enligt EU:s lagstiftning kan förbudet mot brevlådeföretag i Lettland inte användas för att förbjuda brevlådeföretag i EU:s medlemsstater, då detta skulle betraktas som diskriminerande(79). Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ändringar av den nuvarande EU-lagstiftningen som skulle göra det möjligt att förbjuda brevlådeföretag också i EU-medlemsstater.

134.  Europaparlamentet påpekar att de höga nivåerna av in- och utgående utländska direktinvesteringar som procentandel av BNP i sju medlemsstater (Belgien, Irland, Cypern, Luxemburg, Ungern, Malta och Nederländerna) endast i begränsad utsträckning kan förklaras av den faktiska ekonomiska verksamhet som bedrivs i dessa medlemsstater(80).

135.  Europaparlamentet understryker den höga andelen utländska direktinvesteringar i flera medlemsstater, framför allt i Irland, Cypern, Luxemburg, Malta och Nederländerna(81). Parlamentet noterar att sådana utländska direktinvesteringar vanligtvis innehas av specialföretag som ofta syftar till att utnyttja kryphål. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma vilken roll de specialföretag har som innehar utländska direktinvesteringar.

136.  Europaparlamentet observerar att ekonomiska indikatorer, till exempel ovanligt höga nivåer av utländska direktinvesteringar, samt utländska direktinvesteringar som innehas av specialföretag, hör till indikatorerna för aggressiv skatteplanering(82).

137.  Europaparlamentet noterar att bestämmelserna i direktivet mot skatteflykt (artificiella arrangemang) omfattar brevlådeföretag, samtidigt som en gemensam bolagsskattebas och en gemensam konsoliderad bolagsskattebas skulle säkerställa att intäkter redovisas där den verkliga ekonomiska verksamheten äger rum.

138.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa samordnade, bindande och verkställbara krav på att en väsentlig ekonomisk verksamhet ska bedrivas samt krav på utgiftskontroller.

139.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom två år genomföra en kontroll av ändamålsenligheten för de sammanlänkade lagstiftningsmässiga och politiska initiativ som ska behandla användningen av brevlådeföretag i förbindelse med skattebedrägeri, skatteundandragande, aggressiv skatteplanering och penningtvätt.

3.Mervärdesskatt

140.  Europaparlamentet betonar behovet av att harmonisera mervärdesskattereglerna på EU-nivå i den utsträckning som krävs för att etablera och upprätthålla den inre marknaden och undvika en snedvridning av konkurrensen(83).

141.  Europaparlamentet betonar att mervärdesskatt är en viktig källa till skatteintäkter för nationella budgetar. Parlamentet betonar att mervärdesskatteintäkterna under 2016 i EU:s 28 medlemsstater uppgick till 1 044 miljarder euro, vilket motsvarar 18 % av alla statliga skatteintäkter i medlemsstaterna. Parlamentet noterar att den årliga EU-budgeten för 2017 uppgick till 157 miljarder euro.

142.  Europaparlamentet beklagar dock att stora förväntade intäkter från mervärdesskatt går förlorade varje år på grund av bedrägeri. Parlamentet betonar att enligt kommissionens statistik uppgick mervärdesskattegapet (dvs. skillnaden mellan de förväntade intäkterna från mervärdesskatt och den mervärdesskatt som faktiskt uppbärs, vilket ger en uppskattning av förlorad mervärdesskatt på grund av inte bara bedrägerier utan även konkurser, felberäkningar och skatteflykt) i EU under 2016 till 147 miljarder euro, vilket motsvarar över 12 % av de förväntade totala intäkterna från mervärdesskatt(84), samtidigt som situationen är betydligt sämre i ett antal medlemsstater där gapet är nära eller till och med större än 20 %, vilket visar på en stor skillnad mellan medlemsstaterna i deras hantering av mervärdesskattegapet.

143.  Europaparlamentet noterar att kommissionen uppskattar att ca 50 miljarder euro, eller 100 euro per EU-medborgare per år, går förlorade på grund av gränsöverskridande mervärdesskattebedrägeri(85), samtidigt som Europol beräknar att ca 60 miljarder euro i mervärdesskattebedrägerier är kopplade till organiserad brottslighet och finansiering av terrorism. Parlamentet noterar en ökad harmonisering och förenkling av systemen för mervärdesskatt i EU, även om samarbetet mellan medlemsstaterna hittills varken varit tillräckligt eller effektivt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka sitt samarbete för att bättre bekämpa mervärdesskattebedrägerier. Parlamentet uppmanar nästa kommission att prioritera införandet och genomförandet av det slutgiltiga mervärdesskattesystemet i syfte att förbättra det.

144.  Europaparlamentet efterlyser tillförlitlig statistik för att beräkna mervärdesskattegapet och betonar behovet av en gemensam metod för datainsamling och datautbyte inom EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att harmoniserad statistik regelbundet samlas in och offentliggörs i medlemsstaterna.

145.  Europaparlamentet understryker att det aktuella systemet för mervärdesskatt (övergångsordning), som möjliggör undantag för leveranser och export inom EU, har missbrukats av bedragare, särskilt i förbindelse med karusellbedrägeri eller gemenskapsinternt bedrägeri via skenföretag.

146.  Europaparlamentet observerar att företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet enligt kommissionen ådrar sig efterlevnadskostnader som är 11 % högre än de som påverkar företag som endast bedriver handel på hemmamarknaden. Parlamentet noterar att särskilt små och medelstora företag drabbas av oproportionerliga kostnader för efterlevnaden av mervärdesskattereglerna, vilket är en av anledningarna till att de har varit försiktiga med att ta del av den gemensamma marknadens fördelar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta lösningar för att minska kostnaderna för efterlevnaden av mervärdesskattereglerna med anknytning till gränsöverskridande handel.

3.1.Modernisering av ramverket för mervärdesskatt

147.  Europaparlamentet välkomnar av denna anledning kommissionens handlingsplan för mervärdesskatt av den 6 april 2016 för att reformera ramverket för mervärdesskatt och de 13 lagförslag som har antagits av kommissionen sedan december 2016 och som gäller övergången till det slutgiltiga systemet för mervärdesskatt, avlägsnar mervärdesskattshinder för e-handel, granskar systemet för mervärdesskatt för små och medelstora företag, moderniserar lagstiftningen om mervärdesskattesatser och bekämpar mervärdesskattegapet.

148.  Europaparlamentet gläder sig över införandet2015 av en enda kontaktpunkt (MOSS – Mini One Stop Shop) för mervärdesskatt för telekomföretag, sändningsföretag och elektroniska tjänster som ett frivilligt system för registrering, deklaration och betalning av mervärdesskatt. Parlamentet välkomnar att denna enda kontaktpunkt utökas till andra företag som tillhandahåller varor och tjänster till slutkunder från och med den 1 januari 2021.

149.  Europaparlamentet observerar att kommissionen uppskattar att reformen för att modernisera mervärdesskattesystemet förväntas minska byråkratin med 95 %, vilket uppskattas motsvara en miljard euro.

150.  Europaparlamentet är särskilt positivt till att rådet den 5 december 2017 antog nya regler som gör det enklare för onlineföretag att följa mervärdesskattelagstiftningen. Parlamentet gläder sig i synnerhet över att rådet följde parlamentets ståndpunkt att införa en skyldighet för onlineplattformar att uppbära mervärdesskatt för den distansförsäljning som de förmedlar. Parlamentet anser att denna åtgärd kommer att säkerställa rättvisa förutsättningar i förhållande till företag från tredjeländer, eftersom många varor som importeras för distansförsäljning för närvarande är undantagna från EU:s mervärdesskatt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att korrekt genomföra de nya reglerna före 2021.

151.  Europaparlamentet välkomnar de förslag om det slutgiltiga mervärdesskattesystemet som antogs den 4 oktober 2017(86) och 24 maj 2018(87). Parlamentet välkomnar i synnerhet kommissionens förslag om att tillämpa destinationsprincipen på beskattning, vilket innebär att mervärdesskatt betalas till skattemyndigheterna i slutkonsumentens medlemsstat, enligt den sats som gäller i denna stat.

152.  Europaparlamentet välkomnar i synnerhet rådets framsteg mot ett slutgiltigt mervärdesskattesystem genom antagande av snabblösningarna(88) den 4 oktober 2018. Parlamentet är dock bekymrat över att inga skyddsåtgärder i förhållande till bedrägerikänsliga aspekter antogs i enlighet med parlamentets ståndpunkt(89) om förslaget om certifierade beskattningsbara personer(90), som uttrycktes i dess resolution av den 3 oktober 2018(91). Parlamentet beklagar djupt att rådet skjutit upp beslutet om att införa en status som certifierad beskattningsbar person tills det slutgiltiga mervärdesskattesystemet har antagits.

153.  Europaparlamentet uppmanar rådet att säkerställa att statusen som certifierad beskattningsbar person överensstämmer med den status som godkänd ekonomisk aktör som beviljas av tullmyndigheterna.

154.  Europaparlamentet kräver en minimisamordning på EU-nivå av definitionen av status som certifierad beskattningsbar person, inbegripet en regelbunden bedömning av kommissionen av hur medlemsstater beviljar denna status. Parlamentet efterlyser ett utbyte av information mellan medlemsstaternas skattemyndigheter angående nekad status som certifierad beskattningsbar person till vissa företag för att förbättra överensstämmelsen och gemensamma standarder.

155.  Europaparlamentet välkomnar dessutom omarbetningen av de särskilda programmen för små och medelstora företag(92), som är viktig för att säkerställa rättvisa förutsättningar, eftersom undantag endast ges till inhemska aktörer och kan bidra till att minska små och medelstora företags kostnader för efterlevnad av mervärdesskattereglerna. Parlamentet uppmanar rådet att ta hänsyn till parlamentets ståndpunkt av den 11 september 2018(93), särskilt med hänsyn till förenklad administration för små till medelstora företag. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att inrätta en onlineportal där små och medelstora företag som vill dra fördel av undantag i en annan medlemsstat måste registrera sig, samt att införa ett enda kontaktställe där små företag kan redovisa mervärdesskatt för de olika medlemsstater där de är verksamma.

156.  Europaparlamentet noterar antagandet av kommissionens förslag om omvänd betalningsskyldighet(94), som kommer att tillåta tillfälliga undantag från normala mervärdesskatteregler för att bättre bekämpa karusellbedrägerier i de medlemsstater som påverkas mest av denna typ av bedrägeri. Parlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka genomförandet av denna nya lagstiftning samt dess potentiella risker och fördelar. Parlamentet insisterar dock på att omvänd betalningsskyldighet inte får fördröja ett snabbt genomförande av ett slutgiltigt system för mervärdesskatt.

157.  Europaparlamentet noterar att utökningen av e-handeln ofta utgör en utmaning för skattemyndigheter, t.ex. på grund av avsaknaden av en säljares beskattningsbara identifiering i EU och registrering av momsdeklarationer långt under det faktiska värdet på de deklarerade transaktionerna. Parlamentet välkomnar därför andemeningen i förslagen om genomföranderegler vad gäller bestämmelserna om distansförsäljning av varor som kommissionen antog den 11 december 2018 (COM(2018)0819 och COM(2018)0821), som framför allt innebär att onlineplattformar från och med 2021 ansvarar för att säkerställa att mervärdesskatt uppbärs för försäljning av varor av företag utanför EU till konsumenter i EU på företagens plattformar.

158.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att övervaka e-handelstransaktioner som inbegriper säljare som är etablerade utanför EU som inte deklarerar någon moms (t.ex. genom att otillbörligt använda sig av ”prover”) eller avsiktligt undervärdera värdet för att helt och hållet undvika att betala moms eller betala mindre moms. Parlamentet anser att sådan praxis äventyrar integriteten och funktionen för EU:s inre marknad. Parlamentet uppmanar kommissionen att om nödvändigt och lämpligt lägga fram förslag.

3.2.Mervärdesskattegapet, kampen mot mervärdesskattebedrägeri och administrativt samarbete om mervärdesskatt

159.  Europaparlamentet påminner om sitt krav på åtgärder mot de faktorer som bidrar till skattegapet, som mervärdesskattegapet.

160.  Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen den 8 mars 2018 inledde överträdelseförfaranden mot Grekland, Cypern och Malta samt den 8 november 2018 mot Italien och Isle of Man med avseende på olagliga mervärdesskattemetoder i samband med förvärv av segelbåtar och flygplan, för att säkerställa att de upphör att erbjuda påstådda olagliga fördelaktiga skattevillkor för privata segelbåtar och flygplan, vilket snedvrider konkurrensen inom den maritima sektorn och luftfartssektorn.

161.  Europaparlamentet välkomnar ändringarna av förordning (EU) nr 904/2010 vad gäller åtgärder för att stärka det administrativa samarbetet på mervärdesskatteområdet. Parlamentet välkomnar kommissionens övervakningsbesök i tio medlemsstater under 2017 och i synnerhet den efterföljande rekommendationen om att förbättra tillförlitligheten hos systemet för utbyte av information om mervärdesskatt (VIES).

162.  Europaparlamentet noterar att kommissionen nyligen har föreslagit ytterligare kontrollverktyg och en ökad roll för Eurofisc samt mekanismer för bättre samarbete mellan tull- och skattemyndigheter. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att delta mer aktivt i Transactional Network Analysis-systemet (TNA) inom Eurofiscs.

163.  Europaparlamentet anser att medlemskap i Eurofisc måste vara obligatoriskt för alla medlemsstater och ett villkor för att erhålla EU-medel. Parlamentet delar revisionsrättens oro avseende momsåterbetalning för sammanhållningsutgifterna(95) och EU:s bedrägeribekämpningsprogram(96).

164.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda medlemsstaternas möjlighet till insamling och kommunikation av mervärdesskattuppgifter i realtid, då detta skulle öka Eurofiscs effektivitet och möjliggöra ytterligare utveckling av nya strategier för att bekämpa mervärdesskattebedrägeri. Parlamentet uppmanar alla berörda myndigheter att använda en rad olika statistiska verktyg och datautvinningstekniker för att identifiera avvikelser, misstänkta relationer och mönster, och därmed hjälpa skattemyndigheter att bättre åtgärda ett brett spektrum av överträdelser på ett proaktivt och kostnadseffektivt sätt.

165.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av direktivet om skydd av unionens finansiella intressen (PIF-direktivet)(97) som klargör frågorna avseende gränsöverskridande samarbete och ömsesidig rättslig hjälp mellan medlemsstaterna, Eurojust, Europol, Europeiska åklagarmyndigheten, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och kommissionen i kampen mot mervärdesskattebedrägeri. Parlamentet uppmanar Europeiska åklagarmyndigheten, Olaf, Eurofisc, Europol och Eurojust att samarbeta nära för att samordna sina insatser mot mervärdesskattebedrägeri samt att identifiera och anpassa sig till nya former av bedrägeri.

166.  Europaparlamentet pekar samtidigt på nödvändigheten av att förbättra samarbetet mellan de administrativa, rättsliga och brottsbekämpande myndigheterna inom EU, vilket betonades av experterna under utfrågningen den 28 juni 2018 och även har uppmärksammats i en studie som beställts av TAX3-utskottet.

167.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om att utöka Europeiska åklagarmyndighetens behörighetsområde till gränsöverskridande terroristbrott. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att Europeiska åklagarmyndigheten kan påbörja sin verksamhet snarast möjligt och inte senare än 2022, genom att säkra ett nära samarbete med unionens redan etablerade institutioner, organ, byråer och kontor som ansvarar för att skydda unionens finansiella intressen. Parlamentet kräver att exemplariska, avskräckande och proportionella påföljder utfärdas. Parlamentet anser att alla som är involverade i mervärdesskattebrott bör få stränga straff för att undvika att ge intryck av straffrihet.

168.  Europaparlamentet anser att en av de viktigaste faktorerna bakom bedrägligt beteende i förbindelse med mervärdesskatt ligger i den likviditetsvinst som en bedragare kan få. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att analysera det förslag som lagts fram av experter(98) om att placera gränsöverskridande data i en blockkedja och att använda säkra digitala valutor, som endast kan användas för mervärdesskattebetalningar (enskilt syfte), i stället för att använda nationella valutor.

169.  Europaparlamentet gläder sig över att bedrägeri som kopplas till importer har åtgärdats av rådet(99). Parlamentet anser att den korrekta integrationen av data från tulldeklarationer i VIES kommer att göra det möjligt för destinationsmedlemsstaterna att korskontrollera tull- och mervärdesskatteuppgifter för att säkerställa att mervärdesskatt betalas i destinationslandet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra denna nya lagstiftning effektivt före den 1 januari 2020.

170.  Europaparlamentet anser att administrativt samarbete mellan skatte- och tullmyndigheter är suboptimalt(100). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge Eurofisc i uppdrag att utveckla nya strategier för att spåra varor enligt tullförfarande 42, som är den mekanism som medger ett undantag från mervärdesskatt för importören när de importerade varorna ska transporteras till en slutlig företagskund i en annan medlemsstat än den importerande medlemsstaten.

171.  Europaparlamentet betonar vikten av att införa ett register med verkliga ägare av företagsenheter enligt det femte penningtvättsdirektivet, som ett viktigt verktyg för att bekämpa mervärdesskattebedrägeri. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka konkurrenskraften och kompetensen inom polis, skattemyndigheter, åklagare och domare som handlägger denna typ av bedrägeri.

172.  Europaparlamentet är bekymrat över resultatet från den studie(101) som beställts av TAX3-utskottet och som visar att kommissionens förslag endast kommer att minska importbedrägerierna men inte undanröja dem. Parlamentet noterar att frågan om undervärderingen och den generella tillämpningen av EU-regler i förbindelse med personer som inte är skattepliktiga i EU inte kommer att lösas. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka alternativa uppbördsmetoder när det gäller dessa varor på lång sikt. Parlamentet betonar att det inte är hållbart att förlita sig på god tro för att uppbära mervärdesskatt från personer som inte är skatteskyldiga i EU. Parlamentet anser att dessa alternativa uppbördsmodeller inte enbart bör inriktas på försäljning via elektroniska plattformar, utan omfatta all försäljning som utförs av personer som inte är skatteskyldiga i EU, oavsett vilket affärsmodell de använder.

173.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka hur införandet av det slutgiltiga systemet för mervärdesskatt inverkar på medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant utreda eventuella nya bedrägeririsker inom ramen för det slutgiltiga mervärdesskattesystemet, i synnerhet möjligheten att avsaknaden av kund ersätts med avsaknaden av leverantör inom ramen för gränsöverskridande karusellbedrägerier. Parlamentet betonar i detta hänseende att bland annat tulltransiteringssystemet definitivt kan underlätta handeln inom EU. Parlamentet noterar dock att missbruk är möjligt och att brottsliga organisationer genom att undvika att betala skatter och avgifter kan orsaka stor förlust både för medlemsstaterna och för EU (genom att inte betala mervärdesskatt). Parlamentet uppmanar därför kommissionen att kontrollera tulltransiteringssystemet och lägga fram förslag baserade på rekommendationerna från i synnerhet Olaf, Europol och Eurofisc.

174.  Europaparlamentet tror att en stor majoritet av EU-medborgarna förväntar sig en tydlig europeisk och nationell lagstiftning, som gör det möjligt att identifiera de som inte betalar den skatt de ska, pålägga dem sanktioner och tvinga dem att betala den obetalda skatten inom rimlig tid.

4.Beskattning av fysiska personer

175.  Europaparlamentet betonar att fysiska personer vanligtvis inte nyttjar sin rörelsefrihet med avseende på skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering. Parlamentet framhåller dock att vissa fysiska personer har en så stor skattebas att den sträcker sig över flera skattejurisdiktioner.

176.  Europaparlamentet beklagar att personer med stor nettoförmögenhet och personer med mycket stor nettoförmögenhet som använder sig av komplexa skattestrukturer, bland annat etablering av företag, fortfarande kan flytta sin inkomst och förmögenhet eller sina inköp mellan olika skattejurisdiktioner och därmed avsevärt minska eller helt och hållet undvika att betala skatt genom att anlita förmögenhetsförvaltare eller andra förmedlare. Parlamentet beklagar djupt att vissa EU-medlemsstater har infört skattesystem i syfte att locka till sig personer med stor nettoförmögenhet utan att det skapas egentlig ekonomisk verksamhet.

177.  Europaparlamentet noterar att de nominella skattesatserna för arbetsinkomst vanligtvis är högre än för inkomster från kapital inom hela EU. Parlamentet noterar även att de förmögenhetsbaserade skatternas sammanlagda bidrag till de totala skatteintäkterna har förblivit relativt begränsat, med en andel på 4,3 % av de totala skatteintäkterna i EU(102).

178.  Europaparlamentet beklagar att företagens skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiva skatteplanering bidrar till att flytta skattebördan till ärliga och laglydiga skattebetalare.

179.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa avskräckande, ändamålsenliga och proportionerliga påföljder vid skattebedrägeri, skatteundandragande och olaglig aggressiv skatteplanering, samt att säkerställa att dessa påföljder verkställs.

180.  Europaparlamentet beklagar djupt att vissa medlemsstater har utformat tvivelaktiga skattesystem som tillåter personer som bosätter sig i landet av skatteskäl att ta del av skatteförmåner, vilket undergräver andra medlemsstaters skattebas och skapar en grogrund för en skadlig politik som diskriminerar deras egna medborgare. Parlamentet noterar att dessa system kan inbegripa förmåner som inte är tillgängliga för landets egna medborgare, såsom icke-beskattning av kapital och inkomst från utlandet, engångsbetalningar av skatt på utländsk inkomst, skattebefrielser på delar av inhemsk inkomst samt lägre skattesatser för pensioner som flyttas till ursprungslandet.

181.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen i ett meddelande från 2001 föreslog att vissa specialsystem för högkvalificerad utlandsstationerad personal bör ingå i uppförandekodgruppens (företagsbeskattning) förteckning över skadliga skattemetoder(103), men därefter inte har tillhandahållit några uppgifter om problemets omfattning. Parlamentet uppmanar kommissionen att på nytt ta upp denna fråga och särskilt bedöma riskerna för dubbelbeskattning samt dubbel icke-beskattning inom ramen för sådana system.

4.1.Citizenship by Investment (CBI) och residency by investment (RBI)-program

182.  Europaparlamentet oroar sig för att en majoritet av medlemsstaterna har infört program för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering(104), som ofta kallas ”gyllene visum” och ”gyllene pass” eller investeringsprogram, varmed medborgarskap eller uppehållstillstånd beviljas EU-medborgare och tredjelandsmedborgare i utbyte mot finansiella investeringar.

183.  Europaparlamentet observerar att investeringar som görs inom ramen för dessa program inte nödvändigtvis främjar den reala ekonomin i den medlemsstat som beviljar medborgarskap eller visum samt att de ofta inte kräver att de sökande vistas i det territorium där investeringen sker, och även om ett sådant krav finns, kontrolleras det vanligtvis inte att det uppfylls. Parlamentet betonar att sådana program äventyrar uppnåendet av unionens mål och därför kränker principen om lojalt samarbete.

184.  Europaparlamentet noterar att minst 5 000 tredjelandsmedborgare har fått EU-medborgarskap genom investeringsprogram(105). Parlamentet konstaterar att enligt en studie(106) har minst 6 000 personer beviljats medborgarskap och nästan 100 000 uppehållstillstånd har utfärdats.

185.  Europaparlamentet är oroat över att medborgarskap eller visum genom investering utfärdas utan att det görs ordentliga säkerhetskontroller av de sökande, inte heller för medborgare i tredjeländer med hög risk, vilket därmed utsätter unionen för säkerhetsrisker. Parlamentet beklagar att den oklarhet som råder kring pengarnas ursprung i samband med program för medborgarskap eller visum genom investering avsevärt har ökat de politiska, ekonomiska och säkerhetsrelaterade riskerna för Europas länder.

186.  Europaparlamentet betonar att program för medborgarskap och visum genom investering medför andra stora risker, till exempel att värdet i EU-medborgarskap och nationella medborgarskap undergrävs, samt risken för korruption, penningtvätt och skatteundandragande. Parlamentet noterar att en medlemsstats beslut att införa ett program för medborgarskap och visum genom investering påverkar andra medlemsstater. Parlamentet upprepar sin oro för att medborgarskap eller uppehållstillstånd beviljas via dessa program utan att åtgärder för kundkännedom vidtagits, varken helt eller delvis, av de behöriga myndigheterna.

187.  Europaparlamentet noterar att den skyldighet som fastställs i femte penningtvättsdirektivet och som innebär att ansvariga enheter, inom ramen för sina förfaranden för kundkännedom, bör betrakta sökande enligt program för medborgarskap eller visum genom investering som högriskpersoner, inte fritar medlemsstaterna från deras ansvar att själva införa och genomföra utökade kundkännedomsförfaranden. Parlamentet observerar att flera formella utredningar av korruption och penningtvätt har inletts mot program för medborgarskap eller visum genom investering på nationell och europeisk nivå.

188.  Europaparlamentet understryker samtidigt att investeringarnas ekonomiska hållbarhet och bärkraft inom ramen för dessa program fortfarande är oviss. Parlamentet framhåller att medborgarskap och därmed förbundna rättigheter aldrig bör vara till salu.

189.  Europaparlamentet noterar att vissa medlemsstaters program för medborgarskap eller visum genom investering frikostigt har utnyttjats av ryska medborgare och av medborgare från länder som står under ryskt inflytande. Parlamentet understryker att dessa program kan gagna ryska medborgare som ingår i den sanktionsförteckning som antogs efter Rysslands olagliga annektering av och angrepp mot Krim, som ett sätt att undvika EU:s sanktioner.

190.  Europaparlamentet beklagar att dessa program ofta omfattar skatteförmåner eller särskilda skatteprogram för förmånstagarna. Parlamentet finner det oroande att dessa privilegier kan undergräva målet att alla medborgare ska bidra till skattesystemet på ett rättvist sätt.

191.  Europaparlamentet oroar sig för den bristande transparensen när det gäller antalet sökande och deras ursprung, det antal personer som beviljas medborgarskap eller uppehållstillstånd genom dessa program, de belopp som investeras genom dessa program och beloppens ursprung. Parlamentet uppskattar att vissa medlemsstater offentliggör namn och nationalitet för de personer som beviljas medborgarskap eller visum enligt dessa program. Parlamentet uppmanar de andra medlemsstaterna att följa detta exempel.

192.  Europaparlamentet oroas av att programmen för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering, enligt OECD, kan missbrukas för att undergräva förfarandena för kundkännedom enligt den gemensamma rapporteringsstandarden, vilket leder till felaktig eller ofullständig rapportering, särskilt när finansinstitutet inte informeras om alla skattejurisdiktioner. Parlamentet observerar att visumprogram som potentiellt utgör en stor risk för den gemensamma rapporteringsstandarden enligt OECD, är de som ger skattebetalaren tillgång till en låg personlig inkomstskatt som understiger 10 % för tillgångar utomlands och som inte kräver att personen vistas minst 90 dagar i den jurisdiktion som erbjuder programmet för gyllene viseringar.

193.  Europaparlamentet oroas av att Cyperns och Maltas program(107) hör till dem som kan utgöra en stor risk för den gemensamma rapporteringsstandardens integritet.

194.  Europaparlamentet drar slutsatsen att de eventuella fördelarna med program för medborgarskap och visum genom investering inte uppväger de betydande riskerna för säkerhet, penningtvätt och skatteundandragande.

195.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fasa ut alla befintliga program för medborgarskap eller visum genom investering så snart som möjligt.

196.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna under tiden bör kräva fysisk närvaro i landet som ett villkor för att utnyttja program för medborgarskap och uppehållstillstånd genom investering, och säkerställa att åtgärder för ökad kundkännedom vederbörligen vidtas för personer som ansöker om medborgarskap eller uppehållstillstånd genom dessa program, vilket krävs enligt femte penningtvättsdirektivet. Parlamentet betonar att femte penningtvättsdirektivet inför ett förstärkt förfarande för kundkännedom för personer i politiskt utsatt ställning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att regeringarna bär det slutgiltiga ansvaret för att genomföra förfaranden för kundkännedom för personer som ansöker om medborgarskap eller visum genom investering. Parlamentet kräver att kommissionen noggrant och löpande granskar genomförandet och tillämpningen av förfarandena för kundkännedom inom ramen för programmen för medborgarskap och visum genom investering tills de upphör att gälla i samtliga medlemsstater.

197.  Europaparlamentet noterar att förvärv av uppehållstillstånd eller medborgarskap i en medlemsstat ger tillgång till en mängd olika rättigheter och förmåner inom hela unionens territorium, inbegripet rätten att röra sig och bosätta sig fritt i Schengenområdet. Parlamentet uppmanar därför medlemsstater som genomför program för medborgarskap och visum genom investering att, tills dessa slutgiltigt har upphävts, noggrant kontrollera de sökande och avslå deras ansökningar om de medför säkerhetsrisker, inbegripet riks för penningtvätt. Parlamentet varnar även för farorna med program för medborgarskap och uppehållstillstånd genom investering som är förbundna med familjeåterförening, varmed familjemedlemmar till förmånstagare av dessa program kan få medborgarskap eller uppehållstillstånd efter minimala kontroller eller utan några kontroller alls.

198.  Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang samtliga medlemsstater att sammanställa och offentliggöra tydliga uppgifter om sina program för medborgarskap och visum genom investering, inbegripet antalet avslag och orsakerna till dessa. Parlamentet uppmanar kommissionen att fram till dess att programmen slutgiltigt upphävs utfärda riktlinjer och säkerställa bättre insamling av uppgifter och utbyte av information mellan medlemsstaterna avseende dessa program för medborgarskap och visum, inbegripet i samband med sökande som har fått avslag på sina ansökningar på grund av säkerhetsproblem.

199.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna fram till dess att programmen för medborgarskap och uppehållstillstånd genom investering slutgiltigt upphävs bör införa samma skyldigheter för förmedlare inom handeln med medborgarskap och uppehållstillstånd genom investering som gäller för ansvariga enheter enligt femte penningtvättsdirektivet, och uppmanar medlemsstaterna att undvika intressekonflikter som är kopplade till program för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering som kan uppstå när privata företag som assisterade regeringen i utvecklingen, genomförandet och marknadsföringen av dessa program även ger råd och stöd till personer genom att kontrollera deras lämplighet och registrera deras ansökningar om medborgarskap eller uppehållstillstånd.

200.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens rapport av den 23 januari 2019 om system för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare i Europeiska unionen (COM(2019)0012). Parlamentet noterar att rapporten bekräftar att båda systemen innebär allvarliga risker för medlemsstaterna och för unionen som helhet, framför allt i form av säkerhetsrisker och risker för penningtvätt, korruption, kringgående av EU-regler och skatteundandragande, och att dessa allvarliga risker förvärras ytterligare av brister i fråga om insyn i och styrningen av sådana system. Parlamentet är oroat över att kommissionen befarar att de risker som dessa program medför inte alltid avhjälps i tillräcklig grad av de åtgärder som vidtas av medlemsstaterna.

201.  Europaparlamentet noterar kommissionens avsikt att inrätta en expertgrupp som ska arbeta med frågor som rör insyn, styrning och säkerhet i dessa program. Parlamentet välkomnar att kommissionen har åtagit sig att övervaka effekterna av systemen för medborgarskap för investerare som genomförs av länder som omfattas av viseringsfrihet som en del av mekanismen för viseringsfrihet. Parlamentet uppmanar kommissionen att samordna informationsutbytet mellan medlemsstaterna om ansökningar som fått avslag. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma riskerna i samband med försäljningen av medborgarskap och uppehållstillstånd som en del av sin nästa överstatliga riskbedömning. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma i vilken utsträckning dessa program har använts av EU-medborgarna.

4.2.Frihamnar, tullager och andra särskilda ekonomiska zoner

202.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att frihamnar blir ansvariga enheter enligt femte penningtvättsdirektivet och skyldiga att vidta åtgärder för kundkännedom och rapportera misstänkta transaktioner till finansunderrättelseenheterna.

203.  Europaparlamentet observerar att frihamnar inom EU kan inrättas enligt förfarandet för ”frizoner”. Parlamentet observerar att frizoner är inhägnade områden inom unionens tullområden där icke-unionsvaror kan föras in utan importavgifter, andra avgifter (dvs. skatt) och handelspolitiska åtgärder.

204.  Europaparlamentet påminner om att frihamnar är lager i frizoner som ursprungligen skulle vara områden där varor i transit kunde lagras. Parlamentet beklagar djupt att de sedan dess har blivit populära platser för att lagra substituttillgångar, till exempel konst, ädelstenar, antikviteter, guld och vinsamlingar – ofta permanent(108) – som finansieras via okända källor. Parlamentet betonar att frihamnar eller frizoner inte får användas för skatteundandragande eller för att uppnå samma effekter som i ett skatteparadis.

205.  Europaparlamentet noterar att motivationen för att använda frihamnar, bortsett från den säkra lagringen, är den höga sekretessgraden och undantagen från importavgifter och indirekta skatter som mervärdesskatt eller användarskatt.

206.  Europaparlamentet understryker att det finns över 80 frizoner i EU(109) och många tusentals andra lager med ”särskilda lagringsförfaranden” i EU, framför allt ”tullager” som erbjuder samma grad av sekretess och (indirekta) skatteförmåner(110).

207.  Europaparlamentet observerar att tullager och frihamnar har en näst intill identisk juridisk ställning i EU:s tullagstiftning. Parlamentet rekommenderar därför att de jämställs med frihamnar i fråga om juridiska åtgärder i syfte att minska risker för penningtvätt och skatteundandragande, till exempel det femte penningtvättsdirektivet. Parlamentet anser att lagren bör förses med tillräcklig och kvalificerad personal som kan genomföra den nödvändiga granskningen av den verksamhet som de är värd för.

208.  Europaparlamentet observerar att risken för penningtvätt i frihamnar är direkt knuten till penningtvättsrisker på marknaden för substituttillgångar.

209.  Europaparlamentet observerar att direkta skattemyndigheter enligt det femte direktivet om administrativt samarbete av den 1 januari 2018 på begäran har tillgång till allmän information om verkligt huvudmannaskap som har insamlats i enlighet med penningtvättsdirektivet. Parlamentet observerar att unionens lagstiftning mot penningtvätt bygger på tillit till åtgärder för tillförlitlig kundkännedom och rapportering av misstänkta transaktioner av ansvariga enheter, som blir nyckelaktörer för penningtvättsbekämpning. Parlamentet oroas av att ”tillgång på begäran” till information från frihamnar endast har en begränsad inverkan i särskilda fall(111).

210.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma i vilken utsträckning frihamnar och fartygslicensiering kan missbrukas för skatteundandragande(112). Parlamentet uppmanar kommissionen att även lägga fram ett lagstiftningsförslag för att säkerställa automatiskt utbyte av information mellan relevanta myndigheter, exempelvis brottsbekämpning, skatte- och tullmyndigheter och Europol, om verkligt huvudmannaskap och transaktioner i frihamnar, tullager eller särskilda ekonomiska zoner samt att föreskriva ett krav på spårbarhet.

211.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om snabb utfasning av systemet med frihamnar i Europa.

212.  Europaparlamentet noterar att upphävningen av banksekretessen har lett till framväxten av investeringar i nya tillgångar, såsom konst, vilket har lett till en snabb tillväxt på konstmarknaden under de senaste åren. Parlamentet betonar att frizoner ger dem ett säkert och allmänt förbisett lagringsutrymme, där handel kan genomföras obeskattat och ägande kan döljas, samtidigt som konsten i sig förblir en oreglerad marknad på grund av faktorer såsom svårigheten att bestämma marknadspriser och hitta specialister. Parlamentet påpekar att det till exempel är lättare att flytta en värdefull målning till andra sidan världen än en motsvarande summa pengar.

4.3.Skatteamnesti

213.  Europaparlamentet påminner(113) om behovet av att använda amnestier med yttersta försiktighet eller att helt och hållet avstå från att använda dem, eftersom de endast är en källa till enkel och snabb skatteuppbörd på kort sikt, som ofta införs för att täppa till luckor i budgeten, men som även kan fungera som ett incitament till skatteundandragande för medborgarna och till att vänta på nästa amnesti utan att omfattas av avskräckande sanktioner eller påföljder. Parlamentet uppmanar medlemsstater som använder skatteamnestier att kräva att förmånstagaren deklarerar källan till de medel som tidigare har undantagits.

214.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda medlemsstaternas tidigare amnestiprogram och framför allt vilka offentliga intäkter de har medfört samt deras inverkan på skattebasens volatilitet på medellång och lång sikt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att relevanta uppgifter avseende personer som har eller kommer att omfattas av skatteamnestier lämnas till domstolar, brottsbekämpande myndigheter och skattemyndigheter, och att säkerställa efterlevnaden av reglerna för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och eventuella åtal för annan ekonomisk brottslighet.

215.  Europaparlamentet anser att det bör vara obligatoriskt för uppförandekodgruppen att utvärdera och godkänna samtliga skatteamnestiprogram innan de genomförs av en medlemsstat. Parlamentet anser att skattebetalare eller en verklig huvudman för ett företag som har använt en eller flera skatteamnestier aldrig bör ges tillgång till fler. Parlamentet uppmanar nationella myndigheter som behandlar uppgifter om personer som har tagit del av skatteamnestier att effektivt utbyta information från brottsbekämpande myndigheter och andra behöriga myndigheter som utreder andra brott än skattebedrägeri eller skatteundandragande.

4.4.Administrativt samarbete

216.  Europaparlamentet bekräftar att ett administrativt samarbete inom ramen för direkt beskattning nu omfattar skattebetalare som är både enskilda personer och företag.

217.  Europaparlamentet understryker att de internationella standarderna för administrativt samarbete utgörs av minimistandarder. Parlamentet anser därför att medlemsstaterna bör gå mycket längre än att bara respektera dessa minimistandarder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsatt undanröja hinder för det administrativa och juridiska samarbetet.

218.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att en gemensam mekanism för utbyte av information i EU har införts genom att en global standard för automatiskt informationsutbyte har antagits genom det första direktivet om administrativt samarbete och upphävandet av sparandedirektivet från 2003.

5.Bekämpning av penningtvätt

219.  Europaparlamentet betonar att penningtvätt kan anta många former och att de pengar som tvättas kan komma från olika olagliga verksamheter, däribland korruption, vapen- och människohandel, narkotikahandel, skatteundandragande och skattebedrägeri, och användas för att finansiera terrorism. Parlamentet oroas av att vinsten från brottslig verksamhet i EU har uppskattats till 110 miljarder euro per år(114), vilket motsvarar 1 % av unionens sammanlagda BNP. Parlamentet betonar att kommissionen uppskattar att upp till 70 % av penningtvättsfallen i vissa medlemsstater är gränsöverskridande(115). Parlamentet observerar dessutom att penningtvättens omfattning enligt uppskattningar av FN(116) motsvarar mellan 2 och 5 % av världens BNP eller mellan ca 715 miljarder och 1,87 biljoner euro om året.

220.  Europaparlamentet understryker att flera nyligen inträffade fall av penningtvätt i unionen är kopplade till kapital, styrande eliter och/eller medborgare som kommer från Ryssland och framför allt från Oberoende staters samvälde (OSS). Parlamentet uttrycker sin oro över hotet mot Europas säkerhet och stabilitet genom olagliga intäkter från Ryssland och OSS-länder som flödar in i det finansiella systemet i Europa för att tvättas och även användas för att finansiera brottslig verksamhet. Parlamentet betonar att dessa intäkter äventyrar EU-medborgarnas säkerhet och skapar snedvridningar och orättvisa konkurrensnackdelar för laglydiga medborgare och företag. Parlamentet anser att utöver kapitalflykten, som inte kan förhindras utan att man löser de ekonomiska och administrativa problem som finns i ursprungslandet, och penningtvätt i rent brottsligt syfte, bedrivs denna fientliga verksamhet, vars avsikt är att försvaga Europas demokratier, ekonomier och institutioner, i sådan omfattning att det destabiliserar den europeiska kontinenten. Parlamentet efterlyser bättre samarbete mellan medlemsstaterna i fråga om kontrollen av kapital som flödar in i unionen från Ryssland.

221.  Europaparlamentet efterlyser på nytt(117) EU-omfattande sanktioner mot människorättskränkningar, med inspiration av Förenta staternas globala Magnitskylag, vilket bör möjliggöra visumförbud och riktade sanktioner, som t.ex. att blockera egendom och intressen i egendom inom EU:s jurisdiktion, gentemot enskilda offentliga tjänstemän, eller personer som agerar i officiell kapacitet, som är ansvariga för korruption eller allvarliga människorättskränkningar. Parlamentet välkomnar antagande av sin resolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar i Europeiska unionen(118). Parlamentet efterlyser ökad tillsyn och övervakning av bankernas portföljer för utländska kunder och den del av dem som har sitt ursprung i länder som anses utgöra en säkerhetsrisk för unionen.

222.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av fjärde och femte penningtvättsdirektivet. Parlamentet betonar att de är viktiga steg i arbetet med att förbättra ändamålsenligheten i EU:s insatser för att bekämpa penningtvätt från kriminella verksamheter och finansiering av terrorism. Parlamentet konstaterar att unionens ramverk mot penningtvätt främst förlitar sig på en förebyggande strategi mot penningtvätt, med fokus på upptäckt och rapportering av misstänkta transaktioner.

223.  Europaparlamentet beklagar djupt att medlemsstaterna inte eller endast delvis har införlivat fjärde penningtvättsdirektivet i sin nationella lagstiftning inom den föreskrivna tidsramen, och att kommissionen därför har varit tvungen att inleda överträdelseförfaranden mot dem, inbegripet hänskjutningar till Europeiska unionens domstol(119). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att snarast rätta till denna situation. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att särskilt fullgöra sin juridiska skyldighet att införliva femte penningtvättsdirektivet i nationell lagstiftning senast den 10 januari 2020. Parlamentet framhäver och välkomnar rådets slutsatser av den 23 november 2018, där man uppmanar medlemsstaterna att införliva femte penningtvättsdirektivet i sin nationella lagstiftning före tidsfristen 2020. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut utnyttja de instrument som finns till hands för att stödja och säkerställa att medlemsstaterna införlivar och genomför femte penningtvättsdirektivet snarast möjligt.

224.  Europaparlamentet påminner om den avgörande betydelsen av kundkännedom, vilket består i ansvariga enheters skyldighet att korrekt identifiera sina kunder och källan till deras förmögenhet samt tillgångarnas verkliga huvudmän, vilket omfattar immobilisering av anonyma konton. Parlamentet beklagar att vissa finansinstitut och deras anknutna affärsmodeller aktivt har underlättat penningtvätt. Parlamentet uppmanar den privata sektorn att inta en aktiv roll för att bekämpa finansiering av terrorism och förhindra terrorverksamhet så långt det är möjligt. Parlamentet uppmanar finansinstituten att aktivt se över sina interna förfaranden för att förhindra alla risker för penningtvätt.

225.  Europaparlamentet välkomnar den handlingsplan som antogs av rådet den 4 december 2018, som inbegriper flera icke-lagstiftningsåtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism i unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet hålla parlamentet uppdaterat om alla framsteg i genomförandet av handlingsplanen.

226.  Europaparlamentet är bekymrat över bristen på konkreta förfaranden för att bedöma och granska redligheten hos ledamöterna i Europeiska centralbankens råd, särskilt när de anklagas formellt för brottslig verksamhet. Parlamentet efterlyser mekanismer för att övervaka och granska agerandet och lämpligheten hos ledamöterna i Europeiska centralbankens råd, och begär att de ska skyddas i händelse av maktmissbruk av tillsättningsmyndigheten.

227.  Europaparlamentet fördömer det faktum att systematiska brister i genomförandet av penningtvättsbekämpningskrav, tillsammans med otillräcklig tillsyn, har lett till flera kända fall av penningtvätt i europeiska banker som kan kopplas till systematiska brott mot grundläggande kundkännedomskrav.

228.  Europaparlamentet påminner om att kundkännedom och åtgärder för kundkännedom är avgörande och bör ske under hela affärsrelationen, och att kundernas transaktioner fortlöpande och noggrant bör kontrolleras med särskilt fokus på att upptäcka eventuell misstänkt eller ovanlig aktivitet. Parlamentet påminner i detta sammanhang om ansvariga enheters skyldighet att omedelbart informera finansunderrättelseenheter på eget initiativ om transaktioner med misstanke om penningtvätt, därmed förbundna förbrott eller finansiering av terrorism. Parlamentet beklagar att femte penningtvättsdirektivet trots parlamentets ansträngningar fortfarande, som en sista utväg, tillåter att fysiska personer som innehar ledande befattningar registreras som huvudmän för ett företag eller en trust, medan de verkliga huvudmännen inte är kända eller det finns misstankar mot dem. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samband med nästa översyn av reglerna mot penningtvätt göra en tydlig utvärdering av konsekvenserna av denna bestämmelse för tillgången till tillförlitlig information om verkliga huvudmän i medlemsstaterna, och att föreslå att den upphävs om det finns tecken på att bestämmelsen innebär skydd av identiteten på verkliga huvudmän.

229.  Europaparlamentet noterar att det i vissa medlemsstater finns mekanismer för omotiverad förmögenhet som spårar intäkter från brottslig verksamhet. Parlamentet betonar att denna mekanism ofta består av en domstolsorder som kräver att en person som rimligen misstänks för inblandning i allvarlig brottslighet, eller för att ha samband med en person som är inblandad i allvarlig brottslighet, förklarar arten och omfattningen av sitt intresse i viss egendom samt hur denna egendom har förvärvats, när det finns rimliga grunder att misstänka att den svarandes kända lagligt förvärvade inkomst inte är tillräcklig för att den svarande skulle kunna förvärva egendomen. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma effekten av och genomförbarheten för en sådan åtgärd på unionsnivå.

230.  Europaparlamentet välkomnar beslutet i några medlemsstater att förbjuda emittering av innehavaraktier och att konvertera befintliga innehavaraktier till nominella värdepapper. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att beakta behovet av att anta liknande åtgärder inom sina jurisdiktioner, mot bakgrund av de nya bestämmelserna i det penningtvättsdirektivet angående rapportering av verkligt huvudmannaskap och identifierade risker.

231.  Europaparlamentet understryker det brådskande behovet av att skapa ett mer effektivt system för utbyte av kommunikation och information mellan rättsliga myndigheter inom unionen, och därigenom ersätta de traditionella instrumenten för ömsesidig rättslig hjälp i straffrättsliga frågor, vilka ger upphov till långdragna och besvärliga förfaranden och därmed skadar gränsöverskridande utredningar av penningtvätt och andra allvarliga brott. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att bedöma behovet av lagstiftningsåtgärder på detta område.

232.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma och till parlamentet rapportera om funktionen och de särskilda riskerna för penningtvätt hos lagliga arrangemang såsom specialföretag, företag för särskilda ändamål och truster för icke välgörande ändamål, särskilt i Förenade kungariket, områden som står under brittiska kronan och utomeuropeiska territorier.

233.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo följa lagstiftningen mot penningtvätt när de emitterar statsobligationer på finansmarknaderna. Parlamentet anser att lämpliga åtgärder för kundkännedom vid sådana finansiella transaktioner är strikt nödvändiga.

234.  Europaparlamentet observerar att tre allvarliga fall av penningtvätt hos banker i EU har avslöjats under TAX3-utskottets mandatperiod: ING Bank N.V. har nyligen erkänt allvarliga brister i tillämpningen av krav på bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och gått med på att betala 775 miljoner euro i en uppgörelse med Nederländernas åklagarmyndighet(120), ABLV Bank i Lettland gick i frivillig konkurs efter att United States Financial Crimes Enforcement Network (FinCEN) beslutat att förbjuda ABLV:s korrespondenskonto i Förenta staterna på grund av misstanke om penningtvätt(121), och Danske Bank har efter en utredning av 15 000 kunder och cirka 9,5 miljoner transaktioner kopplade till dess estniska avdelning erkänt att stora brister i bankens styr- och kontrollsystem har möjliggjort ett missbruk av dess estniska avdelning för misstänkta transaktioner(122).

235.  Europaparlamentet noterar bekymrat att ”Troika Laundromat” också offentligt har visat hur 4,6 miljarder US-dollar från bland annat Ryssland passerade genom europeiska banker och företag. Parlamentet betonar att i centrum för skandalen står Troika Dialog, tidigare en av de största ryska privata investeringsbankerna och det nätverk som kan ha gjort det möjligt för den ryska styrande eliten att i hemlighet utnyttja olagliga inkomster för att förvärva andelar i statsägda bolag, köpa fastigheter både i Ryssland och utomlands och köpa lyxartiklar. Parlamentet beklagar vidare att flera europeiska banker enligt rapporterna har varit involverade i dessa tvivelaktiga transaktioner, nämligen Danske Bank, Swedbank AB, Nordea Bank Abp, ING Groep NV, Credit Agricole SA, Deutsche Bank AG, KBC Group NV, Raiffeisen Bank International AG, ABN Amro Group NV, Cooperatieve Rabobank U.A. och den nederländska filialen av Turkiye Garanti Bankasi A.S.

236.  Europaparlamentet observerar i fallet med Danske Bank att transaktioner till ett värde av mer än 200 miljarder euro flödade in och ut från dess estniska filial(123) utan att banken hade infört lämpliga interna förfaranden för bekämpning av penningtvätt och för kundkännedom, vilket banken därefter erkände och vilket bekräftades av både estniska och danska finansiella tillsynsmyndigheter. Parlamentet anser att denna brist påvisar en fullständig avsaknad av ansvarstagande hos såväl banken som behöriga nationella myndigheter. Parlamentet uppmanar behöriga myndigheter att utföra brådskande utvärderingar av hur lämpliga förfarandena för bekämpning av penningtvätt och för kundkännedom är för att säkerställa att unionens lagstiftning för bekämpning av penningtvätt följs.

237.  Europaparlamentet observerar dessutom att 6 200 kunder vid Danske Banks estniska filial har funnits delta i misstänkta transaktioner, att ca 500 kunder har kopplats till offentligt rapporterade penningtvättssystem, att 177 kunder har kopplats till Russian Laundromat-skandalen och 75 kunder till Azerbaijani Laundromat-skandalen, samt att 53 kunder var företag med gemensamma adresser och direktörer(124). Parlamentet uppmanar relevanta nationella myndigheter att spåra destinationerna för de misstänkta transaktioner som de 6 200 kunderna vid Danske Banks estniska filial utfört, för att bekräfta att de tvättade pengarna inte har använts för ytterligare brottslig verksamhet. Parlamentet uppmanar de relevanta nationella myndigheterna att samarbeta på vederbörligt sätt i denna fråga, eftersom kedjorna av misstänkta transaktioner uppenbarligen är gränsöverskridande.

238.  Europaparlamentet betonar att Europeiska centralbanken (ECB) har återkallat banklicensen för Maltas Pilatus Bank efter att Pilatus Banks ordförande och enda aktieägare, Ali Sadr Hashemi Nejad, arresterats i Förenta staterna på grund av anklagelser om bland annat penningtvätt. Parlamentet betonar att Europeiska bankmyndigheten (EBA) funnit att Maltas finansunderrättelseenhet överträtt EU-lagstiftningen, eftersom den brustit i sin övervakning av Pilatus Bank, bland annat på grund av processuella brister och otillräckliga tillsynsåtgärder. Parlamentet noterar att kommissionen den 8 november 2018 riktade ett formellt yttrande till Maltas finansunderrättelseenhet med uppmaning om att vidta ytterligare åtgärder för att fullgöra sina rättsliga skyldigheter(125). Parlamentet uppmanar Maltas finansunderrättelseenhet att vidta åtgärder för att följa dessa rekommendationer.

239.  Europaparlamentet noterar den skrivelse som Maltas ständiga representant vid EU skickat till TAX3-utskottet som svar på utskottets frågor om den påstådda inblandningen av vissa maltesiska personer i politiskt utsatt ställning i en möjlig ny omgång av penningtvätt och skatteundandragande i samband med det i Förenade Arabemiraten etablerade företaget 17 Black(126). Parlamentet beklagar bristen på precision i de mottagna svaren. Parlamentet är oroat över de maltesiska myndigheternas uppenbara politiska overksamhet. Parlamentet är särskilt oroat över att personer i politiskt utsatt ställning i Maltas regering förefaller vara inblandade, enligt avslöjandena om 17 Black. Parlamentet uppmanar Maltas myndigheter att begära bevis från Förenade Arabemiraten i form av begäranden om juridiskt bistånd. Parlamentet uppmanar Förenade Arabemiraten att samarbeta med de maltesiska och europeiska myndigheterna och att säkerställa att medel som frusits i bankkonton tillhörande 17 Black förblir frusna tills en grundlig utredning har gjorts. Parlamentet understryker särskilt den uppenbara bristen på oberoende hos såväl Maltas finansunderrättelseenhet som Maltas polischef. Parlamentet beklagar att det hittills inte har vidtagits några åtgärder mot de personer i politiskt utsatt ställning som är inblandade i de påstådda korruptionsfallen. Parlamentet understryker att Maltas utredning skulle gynnas av att det inrättades en gemensam utredningsgrupp, baserad på en tillfällig överenskommelse(127), för att ta sig an de allvarliga tvivlen om de pågående nationella utredningarnas oberoende och kvalitet, med stöd av Europol och Eurojust.

240.  Europaparlamentet noterar att den undersökande journalisten Daphne Caruana Galizia vid den tidpunkt då hon blev mördad arbetade med den största informationsläcka hon någonsin hade mottagit, som härrörde från servrarna hos ElectroGas, det företag som driver Maltas kraftverk. Parlamentet noterar dessutom att ägaren till 17 Black, som skulle föra över stora summor pengar till maltesiska personer i politiskt utsatt ställning med ansvar för kraftverket, även är direktör och aktieägare i ElectroGas.

241.  Europaparlamentet är bekymrat över den ökade penningtvätten i samband med andra former av affärsverksamhet, i synnerhet fenomenet med de så kallade ”flying money” och ”notorious streets”. Parlamentet betonar att en starkare samordning och ett närmare samarbete mellan lokala och regionala administrativa och brottsbekämpande myndigheter behövs för att ta itu med dessa problem i europeiska städer.

242.  Europaparlamentet är medvetet om att den nuvarande lagstiftningen för bekämpning av penningtvätt hittills har bestått av direktiv och bygger på minimal harmonisering, vilket har lett till olika förfaranden för tillsyn och genomförande i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen, vad beträffar framtida versioner av penningtvättslagstiftningen, att i sin obligatoriska konsekvensbedömning utvärdera om en förordning vore lämpligare än ett direktiv. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en snabb övergång till en penningtvättsförordning om konsekvensbedömningen rekommenderar detta.

5.1.Samarbete mellan organ som arbetar med bekämpning av penningtvätt och tillsynsorgan i EU

243.  Europaparlamentet gläder sig över att kommissionens ordförande i sitt tal den 12 september 2018 om unionens tillstånd meddelade att ytterligare åtgärder kommer att vidtas efter de senaste överträdelserna eller påstådda överträdelserna mot regler för bekämpning av penningtvätt.

244.  Europaparlamentet kräver en nödvändig ökad tillsyn och ständig övervakning av styrelseledamöter och aktieägare i kreditinstitut, investmentbolag och försäkringsbolag i unionen, och understryker svårigheten att återkalla banklicenser eller motsvarande specifika licenser.

245.  Europaparlamentet stöder det arbete som har utförts av den gemensamma arbetsgruppen bestående av representanter från kommissionens generaldirektorat för rättsliga frågor och konsumentfrågor och dess generaldirektorat för finansiell stabilitet, finansiella tjänster och kapitalmarknadsunionen, ECB, de europeiska tillsynsmyndigheterna (ESA-myndigheterna) och ordföranden för de europeiska tillsynsmyndigheternas gemensamma underkommitté för penningtvätt, i syfte är att upptäcka aktuella brister och föreslå åtgärder för att möjliggöra effektivt samarbete samt samordning och utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter.

246.  Europaparlamentet konstaterar att den aktuella nivån av samordningen mellan finansinstitut när det gäller kontrollen av penningtvätt och finansiering av terrorism, särskilt gränsöverskridande situationer, inte är tillräcklig för att bemöta aktuella utmaningar i denna sektor, och att unionens förmåga att genomdriva samordnade regler och förfaranden för bekämpning av penningtvätt är bristfällig.

247.  Europaparlamentet kräver en bedömning av långsiktiga mål som leder till ett förbättrat ramverk för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism i enlighet med Reflection Paper on possible elements of a Roadmap for seamless cooperation between Anti Money Laundering and Prudential Supervisors in the European Union (diskussionsunderlag om möjliga inslag i en färdplan för ett friktionsfritt samarbete mellan penningtvättsmyndigheter och tillsynsmyndigheter i EU)(128), till exempel instiftandet av en mekanism på EU-nivå för att samordna myndigheternas tillsyn av finansinstitut i fråga om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, särskilt i situationer där berörda risker sannolikt har gränsöverskridande verkan, och en möjlig centralisering av tillsynen avseende bekämpning av penningtvätt via befintliga eller nya unionsorgan som verkställer harmoniserade regler och förfaranden i EU:s medlemsstater. Parlamentet stöder ytterligare insatser för att centralisera penningtvättstillsynen och anser att om en sådan mekanism införs bör den tilldelas tillräckliga mänskliga och finansiella resurser för att dess funktioner ska kunna utföras effektivt.

248.  Europaparlamentet påminner om att ECB har behörighet och ansvar för att återkalla kreditinstitutens licens på grund av allvarliga brott mot lagstiftning för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Parlamentet noterar dock att ECB är helt beroende av nationella myndigheter med ansvar för bekämpning av penningtvätt när det gäller information beträffande sådana brott som upptäcks av nationella myndigheter. Parlamentet uppmanar därför nationella myndigheter med ansvar för bekämpning av penningtvätt att göra information av god kvalitet tillgänglig för ECB i god tid så att ECB kan utföra sin funktion på ett korrekt sätt. Parlamentet välkomnar i detta avseende det multilaterala avtalet om de praktiska formerna för informationsutbyte mellan ECB och alla behöriga myndigheter med ansvar för tillsyn över kredit- och finansinstitutens efterlevnad av skyldigheter för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism enligt fjärde penningtvättsdirektivet.

249.  Europaparlamentet anser att stabilitetstillsyn och penningtvättstillsyn inte kan behandlas åtskilda från varandra. Parlamentet understryker att europeiska tillsynsmyndigheter har begränsad förmåga att inta en mer framträdande roll i kampen mot penningtvätt på grund av deras beslutsstrukturer, bristande befogenheter och knappa resurser. Parlamentet betonar att Europeiska bankmyndigheten bör inta en ledande roll i denna kamp, i nära samordning med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa), och därför som en brådskande angelägenhet bör förses med tillräcklig kapacitet i form av mänskliga och materiella resurser för att effektivt bidra till att konsekvent och ändamålsenligt förebygga användning av det finansiella systemet för penningtvättsändamål, inklusive genom att göra en riskbedömning av behöriga myndigheter och översyner inom dess övergripande ramverk. Parlamentet efterlyser större publicitet för dessa översyner och framför allt att relevant information systematiskt ska lämnas till parlamentet och rådet i händelse av allvarliga brister som identifieras på nationell eller europeisk nivå(129).

250.  Europaparlamentet noterar den ökade betydelsen av finansiella tillsynsmyndigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att efter samråd med Europeiska bankmyndigheten föreslå mekanismer för att underlätta mer samarbete och samordning mellan finansiella tillsynsmyndigheter. Parlamentet efterlyser på lång sikt ökad harmonisering av de olika nationella myndigheternas tillsynsmetoder när det gäller bekämpning av penningtvätt.

251.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande av den 12 september 2018 om ett starkare EU-regelverk för stabilitetstillsyn och penningtvättstillsyn över finansinstitut (COM(2018)0645) och förslaget om att förstärka europeiska tillsynsmyndigheters tillsynssamordning. Parlamentet anser att Europeiska bankmyndigheten (EBA) bör inta en ledande, samordnande och övervakande roll på unionsnivå för att skydda det finansiella systemet på ett effektivt sätt mot risker för penningtvätt och finansiering av terrorism, med tanke på de oönskade systematiska konsekvenser för unionens finansiella stabilitet som kan orsakas om den finansiella sektorn missbrukas för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och mot bakgrund av den erfarenhet som EBA redan inhämtat när det gäller att skydda banksektorn från sådana missbruk i egenskap av myndighet med tillsyn över alla medlemsstaterna.

252.  Europaparlamentet noterar EBA:s farhågor kring införlivandet av kapitalkravsdirektivet (2013/36/EU) om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag(130). Parlamentet välkomnar EBA:s förslag för att ta itu med de brister som orsakas av EU:s nuvarande rättslig ram. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt införliva de nyligen antagna ändringarna av kapitalkravsdirektivet i sin nationella lagstiftning.

5.2.Samarbete mellan finansunderrättelseenheter

253.  Europaparlamentet påminner om att femte penningtvättsdirektivet innebär att medlemsstaterna måste införa automatiserade centraliserade mekanismer som tillåter snabb identifiering av bank- och betalkontoinnehavare, och att medlemsstaterna måste se till att finansunderrättelseenheterna kan ge sådan information som finns i de centraliserade mekanismerna till andra finansunderrättelseenheter med nödvändig skyndsamhet. Parlamentet betonar vikten av att få tillgång till information med nödvändig skyndsamhet för att förhindra finansiella brott och avbrutna utredningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att påskynda inrättandet av mekanismerna, så att medlemsstaternas finansunderrättelseenheter kan samarbeta effektivt sinsemellan för att upptäcka och motverka penningtvätt. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaternas finansunderrättelseenheter att använda systemet FIU.net. Parlamentet noterar vikten av uppgiftsskydd även på detta område.

254.  Europaparlamentet anser att för att bidra till att effektivt bekämpa penningtvätt är det viktigt att nationella finansunderrättelseenheter förses med tillräckliga resurser och kapacitet.

255.  Europaparlamentet betonar att det även är viktigt att det finns ett samarbete inte bara mellan medlemsstaternas finansunderrättelseenheter, utan även mellan medlemsstaters och tredjeländers finansunderrättelseenheter, för att penningtvätt ska kunna bekämpas på ett effektivt sätt. Parlamentet noterar de politiska överenskommelserna om de interinstitutionella förhandlingarna(131) i syfte att i framtiden anta Europaparlamentets och rådets direktiv om fastställande av bestämmelser för att underlätta användning av finansiell information och andra uppgifter för att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra vissa brott och om upphävande av rådets beslut 2000/642/RIF.

256.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla specialutbildningar för finansunderrättelseenheter, med särskild hänsyn till den mer begränsade kapaciteten i vissa medlemsstater. Parlamentet noterar bidraget från gruppen Egmont, som omfattar 159 finansunderrättelseenheter och syftar till att stärka verksamhetssamarbetet genom att främja vidareutveckling och genomförande av ett flertal projekt. Parlamentet ser fram emot kommissionens bedömning av ramen för finansunderrättelseenheternas samarbete med tredjeländer och av hinder och möjligheter för att förbättra samarbetet mellan finansunderrättelseenheterna inom unionen, inklusive möjligheten att inrätta en mekanism för samordning och stöd. Parlamentet påminner om att denna bedömning bör vara klar senast den 1 juni 2019. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga denna möjlighet för att utfärda ett lagstiftningsförslag om en europeisk finansunderrättelseenhet, som skulle skapa ett nav för gemensamt utredningsarbete och samordning med ett eget självständigt ansvarsområde och egna utredningsbefogenheter när det gäller gränsöverskridande finansiell brottslighet, samt en mekanism för tidig varning. Parlamentet anser att den europeiska finansunderrättelseenheten bör ha den breda rollen att samordna, bistå och stödja medlemsstaternas finansunderrättelseenheter i gränsöverskridande ärenden, i syfte att utöka informationsutbytet och säkerställa gemensamma analyser av gränsöverskridande fall samt en stark samordning av arbetet.

257.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt samarbeta med medlemsstaterna för att finna mekanismer som förbättrar och stärker det samarbete som finns mellan medlemsstaters och tredjeländers finansunderrättelseenheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta lämpliga åtgärder i detta avseende inom relevanta internationella forum, till exempel OECD och arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF). Parlamentet anser att vederbörlig hänsyn bör tas till skyddet av personuppgifter i alla avtal som kommer till stånd.

258.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en rapport till parlamentet och rådet med en bedömning av hur skillnaderna i status och organisation mellan medlemsstaternas finansunderrättelseenheter hindrar samarbete i kampen mot allvarlig brottslighet med gränsöverskridande dimension.

259.  Europaparlamentet påpekar att avsaknaden av ett standardformat för rapporter om misstänkta transaktioner och om trösklar för sådana transaktioner i medlemsstaterna och för de olika ansvariga enheterna gör det svårt för finansunderrättelseenheterna att bearbeta och utbyta information. Parlamentet uppmanar kommissionen att med stöd av EBA undersöka mekanismer för att så snart som möjligt införa format för standardrapportering för ansvariga enheter, så att finansunderrättelseenheter lättare och bättre ska kunna behandla och utbyta information i gränsöverskridande ärenden, och att överväga standardisering av trösklarna för misstänkta transaktioner.

260.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att upprätta automatiserade återvinningssystem för rapporter om misstänkta transaktioner som skulle göra det möjligt för medlemsstaternas finansunderrättelseenheter att granska transaktioner och deras upphovsmän och mottagare som upprepade gånger rapporterats som misstänkta i olika medlemsstater.

261.  Europaparlamentet uppmuntrar behöriga myndigheter och finansunderrättelseenheter att samarbeta med finansinstitut och andra ansvariga enheter för att förbättra rapporteringen av misstänkt verksamhet och minska defensiv rapportering, för att på så sätt bidra till att säkerställa att finansunderrättelseenheterna får mer användbar, koncentrerad och fullständig information så att de kan fullgöra sina skyldigheter på korrekt sätt och samtidigt säkerställa efterlevnad av den allmänna dataskyddsförordningen.

262.  Europaparlamentet påminner om vikten av att utveckla bättre kanaler för dialog, kommunikation och utbyte av information mellan offentliga myndigheter och särskilda aktörer inom den privata sektorn, så kallade offentlig-privata partnerskap, i synnerhet för ansvariga enheter enligt femte penningtvättsdirektivet, och betonar förekomsten och de positiva resultaten av det enda transnationella offentlig-privata partnerskapet, Europols offentlig-privata partnerskap för finansunderrättelser, vilket främjar utbyte av strategisk information mellan banker, finansunderrättelseenheter, brottsbekämpande myndigheter och nationella lagstiftare i alla medlemsstater.

263.  Europaparlamentet stöder en fortsatt förbättring av informationsutbytet mellan finansunderrättelseenheter och brottsbekämpande myndigheter, inklusive Europol. Parlamentet anser att ett sådant partnerskap bör inrättas på området för ny teknik, inbegripet virtuella tillgångar, för att formalisera redan befintlig verksamhet i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar Europeiska dataskyddsstyrelsen att tillhandahålla ytterligare förtydligande till marknadsaktörer som bearbetar personuppgifter som en del av sina skyldigheter avseende kundkännedom, så att de kan uppfylla kraven i relevanta bestämmelser om dataskydd.

264.  Europaparlamentet framhåller att ökat och förbättrat samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter och finansunderrättelseenheter är avgörande för att effektivt bekämpa penningtvätt och skatteundandragande. Parlamentet framhåller vidare att kampen mot penningtvätt och skatteundandragande även kräver ett bra samarbete mellan finansunderrättelseenheter och tullmyndigheter.

265.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rapportera om den nuvarande situationen och förbättringarna i EU-medlemsstaternas finansunderrättelseenheter när det gäller spridning, utbyte och bearbetning av information, efter PANA-rekommendationerna(132) och den kartläggningsrapport som utarbetats av medlemsstaternas plattform för finansunderrättelseenheter.

5.3.Ansvariga enheter (användningsområde)

266.  Europaparlamentet gläder sig över att förteckningen över ansvariga enheter har utökats i femte penningtvättsdirektivet till att omfatta leverantörer som erbjuder växlingstjänster mellan virtuella valutor och sedlar, tillhandahållare av plånböcker, konsthandlare och frihamnar.

267.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att förbättra tillämpningen av kundkännedomskontroller, särskilt för att bättre klargöra att den ansvariga enheten alltid ansvarar för att kundkännedomskontroller utförs på rätt sätt, även vid utkontraktering, och för att påföljder ska tillämpas vid försummelse eller intressekonflikt vid utkontraktering. Parlamentet understryker att de ansvariga enheterna enligt femte penningtvättsdirektivet har en rättslig skyldighet att utföra bättre kontroller och systematisk rapportering vid kundkännedomskontroller i samband med affärsrelationer eller transaktioner som involverar länder som kommissionen identifierar som tredjeländer med hög risk för penningtvätt.

5.4.Register

268.  Europaparlamentet välkomnar att skattemyndigheter får tillgång till information om verkligt huvudmannaskap och annan information om kundkännedom genom DAC5. Parlamentet påminner om att skattemyndigheterna måste få detta för att kunna fullgöra sina skyldigheter på vederbörligt sätt.

269.  Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna, enligt unionens penningtvättslagstiftning måste upprätta centrala register med fullständiga uppgifter om verkligt huvudmannaskap för företag och truster och sammankoppla dessa register. Parlamentet gläder sig över att femte penningtvättsdirektivet kräver att medlemsstaterna säkerställer att allmänheten alltid har tillgång till information om verkligt huvudmannaskap.

270.  Europaparlamentet konstaterar dock att nationella register över truster i princip endast kommer att vara tillgängliga för dem som uppvisar ett legitimt intresse. Parlamentet betonar att medlemsstaterna fortfarande är fria att öppna registren över verkliga huvudmän för truster för allmänheten, i enlighet med parlamentets redan utfärdade rekommendation. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta fritt tillgängliga och öppna dataregister. Parlamentet påminner under alla omständigheter om att den avgift som de kan besluta att införa inte bör överstiga de administrativa kostnaderna för att göra informationen tillgänglig, inklusive för underhåll och utveckling av registren.

271.  Europaparlamentet betonar att kommissionen bör se till att registren över verkliga huvudmän sammankopplas. Parlamentet anser att kommissionen noggrant bör övervaka hur det sammankopplade systemet fungerar och inom rimlig tid bedöma huruvida det fungerar på ett ändamålsenligt sätt och huruvida det bör kompletteras med ett offentligt EU-register över verkligt huvudmannaskap eller andra instrument som effektivt kan åtgärda alla potentiella brister. Parlamentet uppmanar samtidigt kommissionen att utveckla och utfärda tekniska riktlinjer för att främja samordningen av format, interoperabilitet och sammankoppling av medlemsstaternas register. Parlamentet anser att verkligt huvudmannaskap för truster bör ha samma nivå av transparens som företag enligt femte penningtvättsdirektivet, samtidigt som lämpliga skyddsmekanismer säkerställs.

272.  Europaparlamentet är oroat över att informationen i register över verkliga huvudmän inte alltid är tillräcklig och/eller korrekt. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att säkerställa att register över verkliga huvudmän innehåller kontrollmekanismer för att säkerställa att uppgifterna stämmer. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma deras kontrollmekanismer och uppgifternas tillförlitlighet vid sina granskningar.

273.  Europaparlamentet efterlyser en snävare och mer exakt definition av begreppet verkligt huvudmannaskap, så att alla fysiska personer som i slutändan äger eller kontrollerar en juridisk enhet kan identifieras.

274.  Europaparlamentet påminner om att det behövs tydliga regler som underlättar en snabb och enkel identifiering av de verkliga huvudmännen, inbegripet en skyldighet för truster och liknande konstruktioner att finnas i skriftlig form och att vara registrerade i den medlemsstat där trusten skapas, administreras eller bedriver verksamhet.

275.  Europaparlamentet framhåller problemet med penningtvätt som sker genom fastighetsinvesteringar i Europas städer via utländska skalbolag. Parlamentet påminner om att kommissionen bör bedöma nödvändigheten av och proportionaliteten i att harmonisera informationen i fastighetsregistren samt behovet av att sammankoppla dessa. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid behov låta rapporten åtföljas av ett lagstiftningsförslag. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör ha offentligt tillgänglig information om de verkliga huvudmännen för mark och fastigheter.

276.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt om inrättandet av register över verkliga huvudmän för livförsäkringsavtal, i enlighet med vad som framförts i de internationella förhandlingarna om femte penningtvättsdirektivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma genomförbarheten för och behovet av att göra information om verkligt huvudmannaskap för livförsäkringsavtal och finansiella instrument tillgängliga för berörda myndigheter.

277.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen måste analysera genomförbarheten av särskilda åtgärder och mekanismer på unions- och medlemsstatsnivå i enlighet med femte penningtvättsdirektivet, för att samla in och få tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap för företag och andra juridiska enheter som är registrerade utanför unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag till en sådan mekanism om genomförbarhetsanalysen skulle ge positiva resultat.

5.5.Tekniska risker och virtuella tillgångar, inbegripet virtuella valutor och kryptovalutor

278.  Europaparlamentet framhåller den positiva potentialen för den nya tekniken för distribuerade liggare, till exempel blockkedjeteknik. Parlamentet noterar samtidigt att nya betalnings- och överföringsmetoder som baseras på sådan teknik utnyttjas i allt högre grad för att tvätta vinning av brott eller begå annan ekonomisk brottslighet. Parlamentet inser att man behöver övervaka den snabbt föränderliga tekniska utvecklingen för att säkerställa att lagstiftningen på ett effektivt sätt stävjar utnyttjande av ny teknik och anonymitet, vilket främjar brottslig verksamhet, utan att inskränka dess positiva aspekter.

279.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant undersöka de relevanta kryptoaktörer som ännu inte omfattas av unionens lagstiftning för bekämpning av penningtvätt, och att vid behov utöka förteckningen över ansvariga enheter, särskilt tjänsteleverantörer inom transaktioner som innefattar växling av en eller flera virtuella valutor. Parlamentet uppmanar samtidigt medlemsstaterna att så snart som möjligt införliva de bestämmelser i femte penningtvättsdirektivet som medför en skyldighet för företag som tillhandahåller plånbokstjänster för virtuella valutor och växlingstjänster att identifiera sina kunder, vilket skulle göra det svårt att använda virtuella valutor anonymt.

280.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka den tekniska utvecklingen, inklusive den snabba utbredningen av innovativa affärsmodeller inom finansteknik och antagandet av ny teknik såsom AI, teknik för distribuerade liggare, kognitiv datorteknik och maskininlärning, för att bedöma tekniska risker och potentiella kryphål samt öka motståndskraften mot it-angrepp eller systemsammanbrott, närmare bestämt genom att främja dataskydd. Parlamentet uppmanar behöriga myndigheter och kommissionen att göra en grundlig bedömning av de möjliga systemrisker som involverar tillämpning med teknik för distribuerade liggare.

281.  Europaparlamentet understryker att utvecklingen och användningen av virtuella tillgångar är en långsiktig trend som förväntas fortsätta och bli starkare under de kommande åren, särskilt tack vare användningen av virtuella mynt för olika områden som t.ex. finansiering av företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en lämplig ram på EU-nivå för att upprätta regler för denna utveckling genom att hämta inspiration från arbete på detta område på internationell nivå och från europeiska myndigheter som t.ex. Esma. Parlamentet anser att denna ram bör tillhandahålla det skydd som krävs för att hantera de specifika risker som virtuella tillgångar innebär utan att hindra innovationer.

282.  Europaparlamentet noterar i synnerhet att oklarheten kring virtuella tillgångar kan utnyttjas för att underlätta penningtvätt och skatteundandragande. Parlamentet uppmanar kommissionen i detta sammanhang att ge tydlig vägledning om under vilka förhållanden virtuella tillgångar kan klassificeras som befintliga eller nya finansiella instrument i Mifid II och under vilka förhållanden EU-lagstiftningen är tillämplig för inbjudningar till finansiering av ny kryptovaluta.

283.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera ett förbud av vissa anonymitetsåtgärder för specifika virtuella tillgångar och, om det anses vara nödvändigt, att överväga en reglering av virtuella tillgångar som finansiella instrument. Parlamentet anser att finansunderrättelseenheter bör kunna koppla adresserna för virtuella valutor och kryptovalutor till ägarens identitet. Parlamentet anser att kommissionen bör bedöma möjligheten till obligatorisk registrering av användare av virtuella tillgångar. Parlamentet påminner om att en del medlemsstater redan har antagit åtgärder av olika slag för särskilda delar av detta område, t.ex. inbjudningar till finansiering av ny kryptovaluta, som kan vara en inspirationskälla för framtida EU-åtgärder.

284.  Europaparlamentet betonar att arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) nyligen har framhållit att alla länder måste vidta samordnade åtgärder för att förhindra användning av virtuella tillgångar i brotts- och terrorismsyfte och uppmanat alla jurisdiktioner att vidta rättsliga och praktiska åtgärder för att förhindra missbruk av virtuella tillgångar(133). Parlamentet uppmanar kommissionen att hitta sätt att införliva de rekommendationer och standarder som FATF har utarbetat i syfte att reglera virtuella tillgångar i EU:s rättsliga ram. Parlamentet betonar att unionen bör fortsätta att förespråka ett sammanhängande och samordnat internationellt regelverk kring virtuella tillgångar och bygga vidare på sina ansträngningar i G20.

285.  Europaparlamentet efterlyser på nytt en skyndsam bedömning från kommissionen beträffande konsekvenserna av onlinespelverksamhet för penningtvätt och skattebrott. Parlamentet anser att denna bedömning måste prioriteras. Parlamentet noterar framväxten av onlinespelsektorn i vissa jurisdiktioner, inklusive i vissa områden som står under brittiska kronan, exempelvis Isle of Man, där onlinespel redan står för 18 % av nationalinkomsten.

286.  Europaparlamentet noterar det expertarbete som bedrivs i fråga om processer för elektronisk identifiering och fjärrprocesser för kundkännedom, under vilket man undersöker frågor som finansinstitutens möjlighet att använda elektronisk identifiering (elektroniska id-kort) och möjligheten att överföra kundkännedom för digital kundidentifiering. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att göra en bedömning av de potentiella fördelarna med att införa ett europeiskt e-identifieringssystem. Parlamentet påminner om betydelsen av att bevara rätt balans mellan uppgiftsskydd och integritetsskydd samt behovet av att behöriga myndigheter har åtkomst till information för brottsutredningar.

5.6.Påföljder

287.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna måste fastställa påföljder för överträdelser av reglerna mot penningtvätt, enligt EU:s penningtvättslagstiftning. Parlamentet betonar att sådana påföljder måste vara effektiva, proportionella och avskräckande. Parlamentet kräver införandet av förenklade förfaranden i medlemsstaterna för verkställande av finansiella påföljder som utfärdats för överträdelser av penningtvättslagstiftning.

288.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att så snart som möjligt och konsekvent offentliggöra information om de utfärdade påföljdernas art och nivå, utöver information om överträdelsens typ och art och den ansvariga personens identitet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att även tillämpa påföljder och åtgärder mot medlemmarna i ledningsorganet och andra fysiska personer som är ansvariga för överträdelser av reglerna mot penningtvätt enligt nationell rätt(134).

289.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rapportera till parlamentet vartannat år om nationell lagstiftning och praxis beträffande påföljder för överträdelser av lagstiftning för bekämpning av penningtvätt.

290.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1805 av den 14 november 2018 om ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och förverkande(135), som syftar till att underlätta gränsöverskridande återvinning av tillgångar som härrör från brott och därför kommer att stärka unionens kapacitet att bekämpa organiserad brottslighet och terrorism samt skära av tillgången till finansiering för kriminella och terrorister i hela unionen.

291.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1673 av den 23 oktober 2018 om bekämpande av penningtvätt genom straffrättsliga bestämmelser(136), genom vilket nya straffrättsliga bestämmelser införs och ett effektivare och snabbare gränsöverskridande samarbete mellan de behöriga myndigheterna möjliggörs för att mer effektivt motverka penningtvätt och därtill kopplad finansiering av terrorism samt organiserad brottslighet. Parlamentet konstaterar att medlemsstaterna borde vara tvungna att vidta de åtgärder som krävs för att, i lämpliga fall, säkerställa att deras behöriga myndigheter fryser eller förverkar vinning från och hjälpmedel som använts eller varit avsedda att användas för att begå eller medverka till sådana brott, i enlighet med direktiv 2014/42/EU(137).

5.7.Den internationella dimensionen

292.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen enligt fjärde penningtvättsdirektivet är skyldig att identifiera tredjeländer med hög risk som uppvisar strategiska brister i sitt system mot penningtvätt och bekämpning av terrorism.

293.  Europaparlamentet anser att hänsyn bör tas till det internationella arbete som bedrivs för att identifiera högrisktredjeländer i syfte att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism, framför allt av FATF, men att unionen måste ha en egen förteckning över sådana tredjeländer. Parlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens delegerade förordning av den 13 februari 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 genom identifiering av högrisktredjeländer med strategiska brister (C(2019)1326), och beklagar att rådet invände mot den delegerade akten. Parlamentet välkomnar dessutom kommissionens delegerade förordning av den 31 januari 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 med avseende på tekniska tillsynsstandarder som fastställer minimiåtgärder och ytterligare åtgärder som kreditinstitut och finansiella institut ska vidta för att minska risken för penningtvätt och finansiering av terrorism i vissa tredjeländer(138).

294.  Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen har antagit den metod för identifiering av högrisktredjeländer som anges i direktiv (EU) 2015/849, som offentliggjordes den 22 juni 2018(139). Parlamentet välkomnar kommissionens bedömning av den 31 januari 2019 om ”prioritering 1”-länder.

295.  Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa konsekvens och komplementaritet mellan att förteckningen över högrisktredjeländer när det gäller penningtvätt och den europeiska förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner. Parlamentet upprepar sin uppmaning om att ge kommissionen en central roll när det gäller hanteringen av båda förteckningarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa insyn i jurisdiktionernas granskningsförfarande.

296.  Europaparlamentet är oroat över påståendena om att de behöriga myndigheterna i Schweiz inte utför sin uppgift beträffande bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism på korrekt sätt(140). Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta dessa faktorer när den uppdaterar förteckningen över högrisktredjeländer och i framtida bilaterala förbindelser mellan Schweiz och unionen.

297.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla tekniskt stöd till tredjeländer i syfte att utveckla effektiva system för att bekämpa penningtvätt och kontinuerligt förbättra dessa.

298.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att EU talar med en röst inom FATF och kräver att de aktivt bidrar till de pågående diskussionerna om dess reform, i syfte att stärka dess resurser och dess legitimitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att låta Europaparlamentets personal delta som observatörer i kommissionens delegation inom FATF.

299.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att leda ett globalt initiativ för inrättande av offentliga centrala register över verkligt huvudmannaskap i alla jurisdiktioner. Parlamentet betonar i detta avseende att internationella organisationer som OECD och FN spelar en avgörande roll.

6.Den internationella dimensionen av beskattning

300.  Europaparlamentet betonar att ett europeiskt system för rättvis skatt kräver en rättvisare global skattepolitik. Parlamentet upprepar att man bör övervaka pågående skattereformer i tredjeländer.

301.  Europaparlamentet noterar de ansträngningar som vissa tredjeländer har gjort för att beslutsamt motverka urholkning av skattebasen och överföring av vinster. Parlamentet betonar dock att sådana reformer bör förbli i linje med befintliga WTO-bestämmelser.

302.  Europaparlamentet anser att den information som inhämtades under utskottets besök i Washington DC om de amerikanska skattereformerna och de eventuella konsekvenserna av dessa för det internationella samarbetet är av särskild betydelse. Parlamentet konstaterar att några bestämmelser i den amerikanska skattesänknings- och sysselsättningslagen från 2017 kan vara oförenliga med befintliga WTO-bestämmelser enligt vissa experter. Parlamentet noterar att vissa bestämmelser i den amerikanska skattereformen ensidigt och utan någon form av ömsesidighet syftar till att främja transnationella fördelar på Förenta staternas territorium (under antagande av att minst 50 % av dessa genereras på Förenta staternas territorium). Parlamentet välkomnar att kommissionen nu gör en bedömning av de lagstiftnings- och handelsmässiga konsekvenser som den nya amerikanska skattereformen kan få, framför allt bestämmelserna om BEAT, GILTI och FDII(141). Parlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentet om resultaten av bedömningen.

303.  Europaparlamentet noterar att två slags mellanstatliga avtal om Foreign Account Tax Compliance Act (FATCA) har utarbetats för att göra FATCA förenlig med internationella lagar(142). Parlamentet noterar att endast en av modellerna för mellanstatliga avtal är ömsesidig. Parlamentet beklagar den kraftiga obalansen i ömsesidigheten för dessa avtal, eftersom Förenta staterna får mycket mer information från utländska regeringar än vad de själva tillhandahåller. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en kartläggning för att analysera i vilken mån det finns ett ömsesidigt informationsutbyte mellan Förenta staterna och medlemsstaterna.

304.  Europaparlamentet uppmanar rådet att ge kommissionen mandat att förhandla fram ett avtal med Förenta staterna för att säkerställa ömsesidighet i FATCA.

305.  Europaparlamentet upprepar de förslag som lades fram i dess resolution av den 5 juli 2018 om de negativa effekterna av USA:s utlandsskattelag FATCA på EU‑medborgare och särskilt ”ofrivilliga amerikaner”(143), i vilken man uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att säkerställa att alla medborgares grundläggande rättigheter garanteras, särskilt för ”ofrivilliga amerikaner”.

306.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att lägga fram en gemensam EU-strategi för FATCA i syfte att på lämpligt sätt skydda europeiska medborgares rättigheter (särskilt ”ofrivilliga amerikaner”) och få Förenta staterna att säkerställa ömsesidigheten i det automatiska utbytet, med den gemensamma rapporteringsstandarden som prioriterad standard. Parlamentet uppmanar samtidigt kommissionen och rådet att överväga motåtgärder, exempelvis källskatt, där så är lämpligt, för att skapa lika villkor om Förenta staterna inte säkerställer ömsesidighet inom ramen för FATCA.

307.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att övervaka nya bolagsskattebestämmelser i länder som samarbetar med EU på grundval av ett internationellt avtal(144).

6.1.Skatteparadis och jurisdiktioner som underlättar aggressiv skatteplanering inom och utanför EU

308.  Europaparlamentet påminner om vikten av en gemensam EU-förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet (nedan kallad EU-förteckningen), vilken baseras på omfattande, transparenta, robusta, objektivt verifierbara och allmänt accepterade kriterier som uppdateras regelbundet.

309.  Europaparlamentet beklagar att man i det inledande arbetet med EU-förteckningen endast tog hänsyn till tredjeländer. Parlamentet noterar att kommissionen inom ramen för den europeiska planeringsterminen har identifierat brister i vissa medlemsstaters skattesystem som underlättar aggressiv skatteplanering. Parlamentet välkomnar inte desto mindre det uttalande som gjordes av uppförandekodgruppens ordförande under TAX3-utskottets utfrågning den 10 oktober 2018 om möjligheten att kontrollera medlemsstaterna mot samma kriterier som fastställts för EU-förteckningen, inom ramen för översynen av uppförandekodgruppens uppdrag(145).

310.  Europaparlamentet välkomnar rådets antagande av den första EU-förteckningen den 5 december 2017 och den pågående övervakningen av tredjeländernas åtaganden. Parlamentet noterar att förteckningen har uppdaterats flera gånger utifrån den bedömning som gjorts av åtagandena, och att flera länder har strukits till följd av detta. Parlamentet noterar att förteckningen till följd av översynen den 12 mars 2019 nu omfattar följande skattejurisdiktioner: Amerikanska Samoa, Aruba, Guam, Barbados, Belize, Bermuda, Dominica, Fiji, Marshallöarna, Oman, Samoa, Trinidad och Tobago, Förenade Arabemiraten, Amerikanska Jungfruöarna och Vanuatu.

311.  Parlamentet noterar att ytterligare två jurisdiktioner lagts till på den gråa listan (Australien och Costa Rica)(146).

312.  Europaparlamentet noterar att åtta stora pass through-ekonomier – Nederländerna, Luxemburg, Hongkong, Brittiska Jungfruöarna, Bermuda, Caymanöarna, Irland och Singapore – står värd för mer än 85 % av de totala investeringarna i företag för särskilt ändamål, som ofta inrättas av skatteskäl(147). Parlamentet beklagar att endast en av dessa ekonomier (Bermuda) för närvarande finns med på EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet(148).

313.  Europaparlamentet understryker att kontroll- och övervakningsprocesserna inte är transparenta och att det är oklart om faktiska framsteg har uppnåtts i fråga om de länder som strukits från förteckningen.

314.  Europaparlamentet betonar att rådets och uppförandekodgruppens bedömning bygger på kriterier som härrör från en teknisk resultattavla från kommissionen, och att parlamentet inte har varit juridiskt delaktig i denna process. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen och rådet att ge parlamentet utförlig information innan förslag läggs fram om ändring av förteckningen. Parlamentet uppmanar rådet att offentliggöra en regelbunden framstegsrapport när det gäller svart- och grålistade jurisdiktioner som en del av den regelbundna uppdateringen från uppförandekodgruppen till rådet.

315.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att utarbeta en ambitiös och objektiv metod som inte bygger på åtaganden, utan på en bedömning av effekterna av en korrekt och ordentligt tillämpad lagstiftning i dessa länder.

316.  Europaparlamentet beklagar djupt den bristande transparensen under det inledande arbetet med förteckningen och den icke-objektiva tillämpningen av de kriterier för förteckningen som fastställts av Ekofin. Parlamentet insisterar på att processen måste vara fri från allt politiskt inflytande. Parlamentet välkomnar dock att transparensen har förbättrats i och med offentliggörandet av de skrivelser som skickats till jurisdiktioner och som granskats av uppförandekodgruppen samt de utfästelser om åtaganden som mottagits. Parlamentet begär att alla andra skrivelser som inte har offentliggjorts ska ställas till allmänhetens förfogande för att säkerställa att åtagandena granskas och fullgörs på rätt sätt. Parlamentet anser att de jurisdiktioner som vägrar ge sitt samtycke till att öppet redovisa sina åtaganden väcker offentliga misstankar om att inte vara samarbetsvilliga i skattefrågor.

317.  Europaparlamentet välkomnar de senaste förtydligandena från uppförandekodgruppen om kriterierna för rättvis beskattning, framför allt när det gäller bristen på ekonomisk substans hos jurisdiktioner som inte har någon bolagsskattesats eller en sats på nära 0 procent. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att arbeta för en successiv förbättring av EU:s listningskriterier så att alla skadliga skattemetoder omfattas(149), i synnerhet genom att inkludera en detaljerad ekonomisk analys av underlättandet av skatteflykt och en skattesats på 0 % eller avsaknad av bolagsskatt som ett enskilt kriterium.

318.  Europaparlamentet välkomnar den nya globala OECD-standarden för tillämpning av faktorn om betydande verksamhet för jurisdiktioner med ingen eller endast nominell skatt(150), som huvudsakligen inspirerats av EU:s arbete med EU-förteckningen(151). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att driva på G20 så att gruppen reformerar OECD:s svartlistningskriterier, i syfte att få dessa att omfatta mer än bara skattetransparens och även motverka skatteundandragande och aggressiv skatteplanering.

319.  Europaparlamentet noterar och välkomnar det arbete som gjorts av EU:s och Förenade kungarikets förhandlingsgrupper i beskattningsfrågan, i enlighet med bilaga 4 till utkastet till avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen(152). Parlamentet är bekymrat över de möjliga meningsskiljaktigheter som kan uppkomma, även på kort sikt efter Förenade kungarikets utträde ur EU, när det gäller insatserna mot ekonomisk brottslighet, skatteundandragande och skatteflykt mellan Förenade kungariket och EU, vilket skulle skapa nya ekonomiska, skattemässiga och säkerhetsrelaterade risker. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att omedelbart reagera på sådana risker och säkerställa att EU:s intressen skyddas.

320.  Europaparlamentet påminner om att i enlighet med artikel 79 i den politiska förklaringen, där ramen för EU:s och det Förenade kungarikets framtida förbindelser fastställs(153), bör de framtida förbindelserna säkerställa öppen och sund konkurrens med stöd av bestämmelser om statligt stöd, konkurrens, sociala standarder och anställningsstandarder, miljöstandarder, klimatförändringar och relevanta skatteärenden. Parlamentet noterar bekymrat den brittiska premiärministern Theresa Mays uttalande om att de lägsta bolagsskatterna i G20 skulle införas i Förenade kungariket. Parlamentet uppmanar Förenade kungariket att förbli en stark partner i de globala insatserna för att säkerställa en bättre och mer effektiv beskattning och bekämpa ekonomisk brottslighet i sin egenskap av medlem av det internationella samfundet. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inbegripa Förenade kungariket i utvärderingen av EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner och EU:s förteckning över jurisdiktioner med brister i sina system för bekämpning av penningtvätt, inbegripet en detaljerad övervakning av dess ekonomiska förbindelser med sina kronbesittningar och utomeuropeiska territorier, så snart som Förenade kungariket blir ett tredjeland.

321.  Europaparlamentet betonar att oavsett utvecklingen efter fristen för utträdet, kommer Förenade kungariket att förbli medlem av OECD och bunden av rekommendationerna i OECD:s BEPS-plan och andra åtgärder på området för god förvaltning i skattefrågor.

322.  Europaparlamentet begär att Schweiz, som inte omfattas av någon specifik tidsfrist till följd av en tidigare överenskommelse mellan Schweiz och EU, ska tas med i bilaga I senast i slutet av 2019, förutsatt att Schweiz inte dessförinnan, efter en uppåtgående utveckling, upphäver sina oförenliga skattesystem, vilka innebär att utländsk och inhemsk inkomst får behandlas på olika sätt och att skatteförmåner får beviljas för vissa typer av företag.

323.  Europaparlamentet noterar med oro att tredjeländer kan upphäva icke-förenliga skattesystem och i stället ersätta dem med nya system som är potentiellt skadliga för EU. Parlamentet betonar att detta särskilt kan stämma i fallet med Schweiz. Parlamentet uppmanar rådet att göra en ny bedömning av Schweiz och andra tredjeländer(154) som inför liknande förändringar i lagstiftningen(155).

324.  Europaparlamentet noterar att förhandlingarna mellan EU och Schweiz om ändring av den bilaterala strategin för ömsesidigt marknadstillträde fortfarande pågår. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att det slutgiltiga avtalet mellan EU och Schweiz innehåller en klausul om god förvaltning i skattefrågor samt särskilda regler för statligt stöd i form av skatteförmåner, automatiskt utbyte av information om beskattning, allmänhetens tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap, där så är lämpligt, samt bestämmelser om bekämpning av penningtvätt. Parlamentet begär att EU:s förhandlare slutför ett avtal som bland annat undanröjer brister(156) i det schweiziska tillsynssystemet och skyddar visselblåsare.

325.  Europaparlamentet välkomnar den reviderade EU-förteckningen av den 12 mars 2019(157). Parlamentet välkomnar offentliggörandet av den detaljerade utvärderingen av de åtaganden och reformer som gjordes av de jurisdiktioner som förtecknades i bilaga II när den första EU-förteckningen offentliggjordes den 5 december 2017. Parlamentet gläder sig över att jurisdiktioner som tidigare var förtecknade i bilaga II på grund av åtaganden som gjorts under 2017 nu är förtecknade i bilaga I på grund av att reformerna inte hade genomförts i slutet av 2018 eller inom den överenskomna tidsramen.

326.  Europaparlamentet är oroat över att österrikiska invånare som har bankkonton i kreditinstitut i Lichtenstein inte berörs av lagen om gemensamma redovisningsstandarder om deras kapitalinkomster kommer från tillgångsstrukturer (privata stiftelser, inrättningar, truster och liknande), och att kreditinstitutet i Lichtenstein tar hand om deras beskattning i enlighet med bilaterala avtal. Parlamentet uppmanar Österrike att ändra sina lagar i detta avseende så att kryphålet med de gemensamma redovisningsstandarderna täpps till.

327.  Europaparlamentet noterar exempelvis att Luxemburg och Nederländerna, enligt uppgifter från OECD om utländska direktinvesteringar, tillsammans har mer inkommande investeringar än Förenta staterna, varav största delen är i specialföretag utan väsentlig ekonomisk verksamhet, och att Irland har mer inkommande investeringar än både Tyskland och Frankrike. Parlamentet påpekar att utländska investeringar i Malta, enligt landets nationella statistikbyrå, uppgår till 1 474 % av storleken på landets ekonomi.

328.  Europaparlamentet påminner om en forskningsstudie som visar att skatteflykt via sex EU-medlemsstater leder till en förlust av 42,8 miljarder EUR i skatteintäkter i de övriga 22 medlemsstaterna(158), vilket betyder att dessa länders nettobetalningsposition kan kvittas mot de förluster de åsamkar skatteunderlaget i andra medlemsstater. Parlamentet noterar till exempel att Nederländerna påför unionen en nettokostnad på totalt 11,2 miljarder euro, vilket betyder att landet berövar andra medlemsstater skatteinkomster till förmån för multinationella företag och deras aktieägare.

329.  Europaparlamentet påminner om att alla tillgängliga data, inklusive makroekonomiska data, måste användas på ett ändamålsenligt sätt för att stärka unionens och medlemsstaternas kamp mot skattebedrägeri, skatteundandragande och penningtvätt.

330.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen har kritiserat sju medlemsländer(159) – Belgien, Irland, Cypern, Luxemburg, Ungern, Malta och Nederländerna – för brister i deras skattesystem som underlättar aggressiv skatteplanering, och hävdat att de undergräver integriteten för EU:s inre marknad. Parlamentet anser att dessa jurisdiktioner även kan anses underlätta aggressiv skatteplanering globalt sett. Parlamentet betonar att kommissionen har bekräftat att vissa av de ovannämnda medlemsstaterna har vidtagit åtgärder för att förbättra sina skattesystem i syfte att åtgärda kommissionens kritik(160). Parlamentet noterar att en nyligen genomförd undersökning(161) har identifierat fem EU-medlemsstater som skatteparadis för företag: Cypern, Irland, Luxemburg, Malta och Nederländerna. Parlamentet betonar att de kriterier och den metod som använts för att identifiera dessa medlemsstater omfattade en heltäckande utvärdering av deras skadliga skattepraxis, åtgärder som underlättar aggressiv skatteplanering och snedvridning av ekonomiska flöden baserat på uppgifter från Eurostat, som omfattade en kombination av höga inkommande och utgående utländska direktinvesteringar, royaltyer, räntor och utdelningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att för närvarande betrakta åtminstone dessa fem medlemsstater som EU-skatteparadis tills avsevärda skattereformer har genomförts.

331.  Europaparlamentet uppmanar rådet att offentliggöra en detaljerad bedömning av åtagandena från jurisdiktioner som frivilligt har förbundit sig att genomföra reformer och som var förtecknade i bilaga II när den första EU-förteckningen offentliggjordes den 5 december 2017.

6.2.Motåtgärder

332.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om att EU och dess medlemsstater ska vidta effektiva och avskräckande motåtgärder mot icke samarbetsvilliga jurisdiktioner, i syfte att skapa incitament till bra samarbete i skattefrågor och säkra efterlevnad av de länder som ingår i bilaga I EU-förteckningen.

333.  Europaparlamentet beklagar djupt att det är upp till medlemsstaterna att vidta de flesta motåtgärder som rådet föreslår. Parlamentet noterar med oro att under TAX3-utskottets utfrågning den 15 maj 2018 underströk vissa experter(162) att motåtgärder eventuellt inte ger tillräckliga incitament till efterlevnad av icke samarbetsvilliga jurisdiktioner, eftersom ”EU-förteckningen utesluter vissa av de mest ökända skatteparadisen”. Parlamentet anser att detta undergräver förteckningens trovärdighet, vilket vissa experter också har påpekat.

334.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta en gemensam uppsättning kraftfulla motåtgärder, bland annat källbeskattning, uteslutning från inbjudningar att lämna anbud i offentliga upphandlingar, ökade revisionskrav och automatiska regler för utländska kontrollerade bolag som ingår i förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner, om inte skattebetalarna flyttar faktisk ekonomisk verksamhet till dem.

335.  Europaparlamentet uppmanar både skattemyndigheter och skattebetalare att samarbeta för att samla relevanta fakta, om det utländska kontrollerade bolaget bedriver omfattande egentlig ekonomisk verksamhet och har en väsentlig ekonomisk närvaro genom personal, utrustning, tillgångar och lokaler, vilket framgår av relevanta fakta och omständigheter.

336.  Europaparlamentet noterar att utvecklingsländer eventuellt inte har de resurser som krävs för att genomföra nyligen överenskomna internationella eller europeiska skattestandarder. Parlamentet uppmanar därför rådet att utesluta motåtgärder såsom nedskärningar i utvecklingsstöd.

337.  Europaparlamentet noterar att motåtgärder är nödvändiga för att bekämpa skatteundandragande, aggressiv skatteplanering och penningtvätt. Parlamentet noterar även att EU:s ekonomiska inflytande kan fungera avskräckande för icke samarbetsvilliga jurisdiktioner och skattebetalare så att dessa inte utnyttjar de kryphål i skattelagstiftningen och den skadliga skattepraxis som erbjuds av dessa jurisdiktioner.

338.  Europaparlamentet uppmanar EU:s finansinstitut(163) att överväga tillämpning av förstärkta och skärpta åtgärder för kundkännedom på projektbasis för de jurisdiktioner som anges i bilaga II till EU‑förteckningen, för att undvika att EU‑medel investeras i eller passerar via enheter i tredjeländer som inte respekterar EU:s skatteregler. Parlamentet noterar EIB:s godkännande av sitt reviderade förhållningssätt gentemot svagt reglerade, icke transparenta och icke samarbetsvilliga jurisdiktioner och i fråga om god förvaltning i skattefrågor, och begär att denna strategi ska uppdateras regelbundet och omfatta ökade transparenskrav i enlighet med EU:s standarder. Parlamentet uppmanar EIB att offentliggöra detta förhållningssätt så snart det har antagits. Parlamentet kräver lika spelregler och tillämpning av samma standarder i alla europeiska finansinstitut.

6.3.EU:s position som global ledare

339.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om att EU och medlemsstaterna, efter en inledande samordning, ska ta en ledande roll i den internationella kampen mot skatteundandragande, aggressiv skatteplanering och penningtvätt, framför allt genom kommissionsinitiativ inom alla relevanta internationella forum, bland annat FN, G20 och OECD, som har spelat en central roll i skattefrågor, särskilt efter den internationella finanskrisen.

340.  Europaparlamentet påminner om att multilateral politik och internationellt samarbete mellan länder, inklusive utvecklingsländer, fortfarande är de medel som föredras för att uppnå konkreta resultat, samtidigt som principen om ömsesidighet respekteras. Parlamentet beklagar att vissa lagstiftningsförslag, som omfattar mer än OECD:s rekommendationer beträffande urholkning av skattebasen och överföring av vinster och som kan fungera som grundval för vidare fruktbart arbete på internationell nivå, blockerats i rådet.

341.  Europaparlamentet anser att inrättandet av ett mellanstatligt skatteorgan inom ramen för FN, som bör vara välutrustat och ha tillräckliga resurser samt, där så är lämpligt, verkställande befogenheter, skulle säkerställa att alla länder kan delta på lika villkor i utformningen och reformen av den globala skatteagendan(164) för att effektivt bekämpa skadlig skattepraxis och säkra en lämplig tilldelning av beskattningsrättigheter. Parlamentet noterar den senaste tidens uppmaningar om att FN:s expertkommitté för internationellt samarbete i skattefrågor ska uppgraderas till ett globalt mellanstatligt skatteorgan inom FN(165). Parlamentet betonar att FN:s modellavtal för skatter säkerställer en rättvisare fördelning av beskattningsrätter mellan ursprungs- och bosättningsländer.

342.  Europaparlamentet efterlyser ett mellanstatligt toppmöte om de globala skattereformer som fortfarande måste göras för att förbättra det internationella samarbetet och sätta alla länder, och särskilt deras finanscentrum, under press att följa standarderna för transparens och rättvis beskattning. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ till ett sådant toppmöte och anser att man vid detta toppmöte ska inleda en andra omgång av internationella skattereformer som uppföljning av BEPS-handlingsplanen samt godkänna att ovannämnda globala mellanstatliga skatteorgan inrättas.

343.  Europaparlamentet noterar kommissionens insatser och bidrag inom OECD:s globala forum för transparens och informationsutbyte och det inkluderande ramverket om BEPS för att främja högre standarder för god förvaltning på skatteområdet globalt, samtidigt som man säkerställer att internationella standarder för god förvaltning på skatteområdet fortsätter att respekteras fullt ut inom EU.

6.4.Utvecklingsländer

344.  Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att stödja utvecklingsländernas kamp mot skatteundandragande och aggressiv skatteplanering, samt korruption och sekretess som främjar olagliga penningflöden, för att förbättra konsekvensen i EU:s utvecklingspolitik och stärka utvecklingsländernas skatteförmåga och förmåga att mobilisera sina egna resurser för en hållbar ekonomisk utveckling. Parlamentet betonar behovet av att öka andelen finansiellt och tekniskt bistånd till utvecklingsländernas skattemyndigheter, i syfte att skapa stabila och moderna rättsliga skatteramar.

345.  Europaparlamentet välkomnar samarbetet mellan EU och Afrikanska unionen (AU) som en del av skatteinitiativet från Addis Abeba (ATI) och utvinningsindustrins initiativ för ökad transparens (EITI) samt Kimberley-processen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja AU-länderna i genomförandet av strategier för transparens. Parlamentet uppmanar i detta avseende nationella och regionala skattemyndigheter att automatiskt utbyta information. Parlamentet påminner om behovet av ett nära och förstärkt samarbete mellan Interpol och Afripol.

346.  Europaparlamentet påminner om behovet för medlemsstaterna att i nära samarbete med kommissionen genomföra regelbundna spridningsanalyser av de väsentliga konsekvenser som kan bli följden av skattepolitiken och bilaterala skatteavtal för andra medlemsstater och utvecklingsländer, och erkänner samtidigt att en del av detta arbete har utförts inom ramverket för god förvaltning i skattefrågor. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att genomföra sådana spridningsanalyser under överinseende av kommissionen.

347.  Europaparlamentet uppmanar bestämt medlemsstaterna att se över och uppdatera bilaterala beskattningsavtal mellan medlemsstaterna och med tredjeländer i syfte att täppa till kryphål som främjar skattedrivna affärsmetoder för att undvika skatt.

348.  Europaparlamentet påminner om behovet av att beakta utvecklingsländernas rättsliga särdrag och sårbarhet, framför allt i fråga om det automatiska informationsutbytet, med avseende på den övergångsperiod som de befinner sig i och deras behov av stöd för att stärka sin kapacitet.

349.  Europaparlamentet konstaterar att det behövs ett närmare samarbete med regionala organisationer, särskilt med AU, för att bekämpa olagliga finansiella flöden och korruption inom privat och offentlig sektor.

350.  Europaparlamentet välkomnar att alla länder deltar på lika villkor i det inkluderande ramverket för BEPS, som för samman mer än 115 länder och jurisdiktioner för samarbete när det gäller genomförandet av OECD/G20-gruppens BEPS-paket. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja en reform av det inkluderande ramverkets mandat och funktion, för att säkerställa att utvecklingsländernas intressen beaktas. Parlamentet påminner dock om uteslutandet av över 100 utvecklingsländer från förhandlingarna om BEPS-åtgärder.

351.  Europaparlamentet erkänner att skatteparadissystem även förekommer i utvecklingsländerna. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag om ökat samarbete med tredjeländer i kampen mot finansiering av terrorism och, i synnerhet, införandet av en importlicens för antikviteter.

352.  Europaparlamentet påminner om att det offentliga utvecklingsstödet för fattigdomsminskning i högre grad bör inriktas på att införa ett anpassat regelverk samt på att stärka kapaciteten hos skattemyndigheter och institutioner som har i uppdrag att bekämpa olagliga finansiella flöden. Parlamentet begär att stödet ska ges i form av teknisk expertis avseende resursförvaltning, finansiella upplysningar och antikorruptionslagstiftning. Parlamentet begär även att stödet ska främja regionalt samarbete mot skattebedrägeri, skatteundandragande, aggressiv skatteplanering och penningtvätt. Parlamentet betonar att stödet bör innefatta stöd till det civila samhället och medierna i utvecklingsländerna, för att säkerställa offentlig granskning av den inhemska skattepolitiken.

353.  Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen anslår tillräckliga resurser för genomförandet av strategin ”Collect More, Spend Better” (öka intäkterna, effektivisera utgifterna), framför allt genom sina flaggskeppsprogram(166).

354.  Europaparlamentet efterlyser gemensamma yttre åtgärder från EU och medlemsstaterna på alla nivåer av politiken för att förse tredjeländer och utvecklingsländer i synnerhet med nödvändiga medel för att främja en balanserad ekonomisk utveckling och undvika beroende av en enskild sektor, särskilt en finansiell sektor.

355.  Europaparlamentet påminner om att man måste behandla utvecklingsländerna rättvist när skatteavtal förhandlas, med hänsyn till deras särskilda situation, och säkerställa en rättvis tilldelning av beskattningsrättigheter efter faktisk ekonomisk verksamhet och faktiskt värdeskapande. Parlamentet begär i detta avseende att efterlevnad av FN:s modellavtal för skatter ska beaktas som en lägsta standard och att man säkerställer transparens kring avtalsförhandlingarna. Parlamentet är medvetet om att OECD:s modellavtal för skatter ger mer rättigheter till hemvistlandet.

356.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta med bestämmelser för att motverka ekonomisk brottslighet, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering i det fördrag som ska förhandlas fram med AVS-länderna efter det att det nuvarande Cotonouavtalet löpt ut i februari 2020. Parlamentet noterar att det är särskilt viktigt med transparens i skattefrågor för att sådana bestämmelser ska genomföras effektivt.

6.5.EU-avtal med tredjeländer

357.  Europaparlamentet påminner om att god förvaltning på skatteområdet är en global utmaning som framför allt kräver globala lösningar. Parlamentet påminner därför om sin ståndpunkt att en klausul om god förvaltning på skatteområdet bör tas med systematiskt i nya relevanta EU-avtal med tredjeländer, utan att detta hämmar EU:s exklusiva befogenheter, för att avtalen inte ska kunna utnyttjas av företag eller förmedlare i syfte att undvika eller smita från skatt eller tvätta vinning från brott. Parlamentet anser att klausulen bör innehålla särskilda regler för statligt stöd i form av skatteförmåner, transparenskrav och penningtvättsbestämmelser.

358.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja sina bilaterala förbindelser med respektive tredjeländer på ett samordnat sätt, med stöd av kommissionen där så är lämpligt, för att upprätta ytterligare bilateralt samarbete mellan finansunderrättelseenheter, skattemyndigheter och behöriga myndigheter för att bekämpa ekonomisk brottslighet.

359.  Europaparlamentet konstaterar att det, vid sidan av de politiska överenskommelserna med denna klausul om god förvaltning på skatteområdet, finns skatteundantag i EU:s frihandelsavtal som ger politiskt utrymme att genomföra EU:s strategi för bekämpning av skatteundandragande och penningtvätt, till exempel genom att kräva god förvaltning på skatteområdet och genom en ändamålsenlig användning av EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet. Parlamentet konstaterar vidare att frihandelsavtalen även syftar till att främja relevanta internationella standarder och genomförandet av dessa i tredjeländer.

360.  Europaparlamentet anser att EU inte bör ingå avtal med icke samarbetsvilliga jurisdiktioner som finns med i bilaga I till EU-förteckningen förrän jurisdiktionerna följer EU:s standarder för god förvaltning på skatteområdet. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka huruvida bristande efterlevnad av EU:s standarder för god förvaltning på skatteområdet påverkar frihandelsavtalens eller de politiska överenskommelsernas funktion i fall där avtal redan har tecknats.

361.  Europaparlamentet påminner om att god förvaltning på skatteområdet samt klausuler om transparens och informationsutbyte bör ingå i alla nya relevanta EU-avtal med tredjeländer och förhandlas fram som en del av översynen av befintliga avtal, med tanke på att dessa utgör kärninstrument i EU:s externa politik, men beroende på respektive politiskt område så kan de involvera olika kompetensnivåer.

6.6.Bilaterala skatteavtal som ingåtts av medlemsstaterna

362.  Europaparlamentet noterar att vissa experter anser att många av de skatteavtal som ingåtts av EU-medlemsstaterna och som för närvarande är i kraft begränsar beskattningsrätten för låginkomstländer och lägre medelinkomstländer(167). Parlamentet begär att EU och dess medlemsstater vid förhandlingar om skatteavtal följer principen om en konsekvent politik för utveckling som fastställs i artikel 208 i EUF-fördraget. Parlamentet understryker att det faller under medlemsstaternas ansvar att ingå skatteavtal.

363.  Europaparlamentet noterar att förluster på grund av skatteundandragande är väsentligt större i låg- och medelinkomstländer, särskilt i Afrika söder om Sahara, Latinamerika och Karibien samt i Sydasien, jämfört med andra regioner(168). Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att omförhandla sina bilaterala skatteavtal med tredjeländer i syfte att införa klausuler mot missbruk för att förhindra ”avtalsshopping” och en skattedumpning bland utvecklingsländer.

364.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över alla gällande skatteavtal som medlemsstaterna har tecknat med tredjeländer, för att säkerställa att de alla är förenliga med de nya globala standarderna, till exempel den multilaterala konventionen för genomförande av skatteavtalsrelaterade åtgärder för att förhindra urholkning av skattebasen och överföring av vinster (Multilateral Convention to Implement Tax Treaty Related Measures to Prevent Base Erosion and Profit Shifting). Parlamentet noterar att nämnda konvention innehåller OECD-baserade standarder som inte har fastställts med hänsyn till de behov och utmaningar som utvecklingsländer har. Parlamentet uppmanar kommissionen att lämna rekommendationer till medlemsstaterna om deras befintliga bilaterala skatteavtal så att de inför allmänna regler mot missbruk, i syfte att få till stånd faktisk ekonomisk verksamhet och faktiskt värdeskapande.

365.  Europaparlamentet är medvetet om att bilaterala skatteavtal inte motsvarar verkligheten för digitaliserade ekonomier. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppdatera sina bilaterala skatteavtal baserat på kommissionens rekommendationer om bolagsbeskattning vid betydande digital närvaro(169).

6.7.Dubbelbeskattning

366.  Europaparlamentet välkomnar det stärkta ramverket för att undvika dubbel icke-beskattning. Parlamentet betonar att avskaffandet av dubbelbeskattning är av stor betydelse för att se till att ärliga skattebetalare behandlas rättvist och att deras förtroende inte undergrävs. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa sina dubbelbeskattningsavtal och samarbeta ärligt och skyndsamt i fall av rapporterad dubbelbeskattning.

367.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av rådets direktiv (EU) 2017/1852 av den 10 oktober 2017 om skattetvistlösningsmekanismer i EU, genom vilket den standard som anges i åtgärd 14 i BEPS införs. Parlamentet påpekar att genomförandefristen för direktivet (den 30 juni 2019) ännu inte har löpt ut och att man fortfarande måste övervaka bestämmelserna för att säkerställa att de är effektiva och ändamålsenliga.

368.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in och offentliggöra information om de skattetvister som ingetts och lösts, sorterade efter av tvist per år och efter berörda länder, i syfte att övervaka mekanismen och säkerställa att den är effektiv och ändamålsenlig.

6.8.De yttersta randområdena

369.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att EU:s yttersta randområden genomför minimistandarderna i BEPS samt direktivet mot skatteflykt.

370.  Europaparlamentet noterar att kommissionen har inlett en djupgående utredning av tillämpningen av det regionala stödsystemet för Madeiras frizon i Portugal(170).

7.Förmedlare

371.  Europaparlamentet välkomnar den breda definitionen av både ”förmedlare”(171) och ”rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang” i sjätte direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning (DAC6)(172). Parlamentet efterlyser en uppdatering av kännetecknen enligt DAC6, i syfte att omfatta bland annat system för utdelningsarbitrage, inbegripet beviljande av återbetalning av utdelnings- och kapitalvinstskatt. Parlamentet uppmanar kommissionen att omvärdera utökningen av rapporteringskravet enligt DAC6 till inhemska ärenden. Parlamentet påminner om förmedlarnas skyldighet enligt DAC6 att rapportera system som bygger på strukturella kryphål i skattelagstiftningen till skattemyndigheterna, särskilt med tanke på det ökande antalet strategier för gränsöverskridande skatteflykt. Parlamentet anser att system som bedöms vara skadliga av berörda inhemska myndigheter bör hanteras och offentliggöras på ett anonymt sätt.

372.  Europaparlamentet upprepar att förmedlare spelar en avgörande roll för att underlätta penningtvätt och finansiering av terrorism och bör hållas ansvariga för dessa handlingar.

373.  Europaparlamentet upprepar behovet av ett ökat samarbete mellan skattemyndigheter och finansiella tillsynsmyndigheter för en gemensam och effektiv övervakning av finansiella förmedlares roll och mot bakgrund av att vissa skattedrivna finansieringsinstrument kan utgöra en risk för finansmarknadens stabilitet och marknadens integritet.

374.  Europaparlamentet anser att unionen bör föregå med gott exempel, och uppmanar kommissionen att se till att förmedlare som främjar aggressiv skatteplanering och skatteundandragande inte deltar i vägledning eller rådgivning för unionens beslutsfattande institutioner i dessa frågor.

375.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erkänna och ta upp riskerna för intressekonflikter till följd av juridisk rådgivning, skatterådgivning och revisionstjänster vid rådgivning till både företagskunder och offentliga myndigheter. Parlamentet noterar att en intressekonflikt kan ta sig flera uttryck, exempelvis i form av kontrakt för offentlig upphandling som kräver tillhandahållande av betald rådgivning för sådana tjänster samt tillhandahållande av informell eller obetald rådgivning, officiella rådgivnings- och expertgrupper eller svängdörrar. Parlamentet understryker därför vikten av en öppen angivelse av vilka tjänster som tillhandahålls en viss kund och av att en tydlig åtskillnad görs mellan tjänsterna. Parlamentet upprepar sina krav från tidigare betänkanden(173) i denna fråga.

376.  Europaparlamentet välkomnar övervakningen av efterlevnaden av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/56/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2006/43/EG om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning(174) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 av den 16 april 2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut 2005/909/EG(175), i synnerhet bestämmelsen om lagstadgade revisorer eller revisionsfirmor som utför lagstadgade revisioner av företag av allmänt intresse. Parlamentet påminner om behovet av att säkerställa att reglerna tillämpas korrekt.

377.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att införa en självdeklarationsskyldighet för alla skattemässiga och finansiella förmedlare som avses i åtgärdspunkt 12 i BEPS-projektet, som i sin yrkesverksamhet får kännedom om transaktioner, bestämmelser eller strukturer som till sin natur är bedrägliga eller aggressiva.

378.  Europaparlamentet efterlyser en rotation vart sjunde år för att förebygga intressekonflikter och begränsa tillhandahållande av andra tjänster än revisionstjänster till ett minimum.

379.  Europaparlamentet upprepar att finansinstitut, rådgivare och andra förmedlare som medvetet, systematiskt och återkommande underlättar, inleder eller medverkar till penningtvätt eller skatteundandragande, eller som etablerar kontor, filialer eller dotterbolag i jurisdiktioner som ingår i EU-förteckningen för att erbjuda sina kunder program för aggressiv skatteplanering, bör bli föremål för ändamålsenliga, proportionella och avskräckande påföljder. Parlamentet begär att sådana institutioners och personers operativa verksamhetslicenser ska omfattas av en seriös granskning om de fälls för delaktighet i bedrägligt beteende, eller om de är medvetna om att deras kunder gör sig skyldiga till bedrägligt beteende, och att deras verksamhet, i tillämpliga fall, begränsas på den inre marknaden.

380.  Europaparlamentet påminner om att yrkessekretessen varken får användas till att skydda eller dölja brott eller gå emot lagens andemening. Parlamentet kräver bestämt att rätten till förtrolig kommunikation mellan advokat och klient inte bör utgöra ett hinder för lämpliga rapporter om misstänkta transaktioner eller annan potentiellt olaglig verksamhet, utan att det påverkar de rättigheter som garanteras genom Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och de allmänna straffrättsliga principerna.

381.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utfärda riktlinjer för tolkning och tillämpning av principen om yrkesmässiga privilegier för yrkespersoner och att införa en tydlig skiljelinje mellan traditionell juridisk rådgivning och jurister som agerar som finansiella aktörer, i linje med de europeiska domstolarnas rättspraxis.

8.Skydd för visselblåsare och journalister

382.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att skydda visselblåsare inom såväl den privata som den offentliga sektorn för att säkerställa att olaglig verksamhet eller lagmissbruk förhindras eller stävjas. Parlamentet inser att visselblåsare spelar en avgörande roll för att stärka demokratin i samhället i kampen mot korruption och andra allvarliga brott eller annan olaglig verksamhet och i skyddet av unionens ekonomiska intressen. Parlamentet betonar att visselblåsare ofta är en mycket viktig källa för den undersökande journalistiken och att de därför bör skyddas mot alla slags trakasserier och repressalier. Parlamentet noterar vikten av att göra alla rapporteringskanaler tillgängliga.

383.  Europaparlamentet anser att man måste skydda sekretessen för källor till den undersökande journalistiken, inbegripet visselblåsare, om den undersökande journalistikens roll som väktare i det demokratiska samhället ska kunna tryggas.

384.  Europaparlamentet anser därför att det är lämpligt att föreskriva att undantag från denna sekretesskyldighet får göras endast i de undantagsfall där utlämnande av en rapporterande persons personuppgifter är en nödvändig och proportionell skyldighet enligt unionsrätten eller nationell lagstiftning i samband med utredningar eller rättsliga förfaranden, eller för att slå vakt om andras friheter, däribland rätten till försvar för den berörda personen, och under alla omständigheter med förbehåll för lämpliga skyddsåtgärder enligt sådan lagstiftning. Parlamentet anser att lämpliga sanktioner bör föreskrivas i händelse av brott mot sekretesskyldigheten vad gäller identiteten på den person som rapporterar(176).

385.  Europaparlamentet noterar att Förenta staternas lag om falska påståenden tillhandahåller ett gediget ramverk för att belöna visselblåsare i fall då regeringen återfår medel som förlorats i bedrägerier(177). Parlamentet understryker att enligt en rapport från Förenta staternas justitiedepartement var visselblåsare direkt ansvariga för att upptäcka och rapportera 3,4 miljarder av de totalt 3,7 miljarder US-dollar som återvanns. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att upprätta säkra och konfidentiella kommunikationskanaler för rapporter från visselblåsare inom de relevanta myndigheterna och i privata enheter.

386.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka bästa praxis som tillämpas världen över(178) för att skydda och ge incitament till visselblåsare och, där så är lämpligt och nödvändigt, att överväga att revidera befintlig lagstiftning för att göra liknande program inom EU ännu mer effektiva.

387.  Europaparlamentet anser att det bör upprättas en allmän EU-fond för lämpligt ekonomiskt stöd till visselblåsare som riskerar sina försörjningsmöjligheter till följd av att de avslöjar brottslig verksamhet eller uppgifter som har tydligt allmänintresse.

388.  Europaparlamentet känner oro över att visselblåsare ofta avskräcks från att rapportera om sina farhågor av rädsla för repressalier, och menar att om repressalier tillåts utan att motverkas eller bestraffas kan potentiella visselblåsare avskräckas från att rapportera om sina farhågor. Parlamentet anser att erkännandet i femte penningtvättsdirektivet av visselblåsares rätt att på ett säkert sätt kunna lämna in klagomål till respektive myndighet, dvs. via en gemensam kontaktpunkt i komplexa internationella fall, när de utsätts för hot eller repressalier, och deras rätt till ett effektivt rättsmedel, innebär en stor förbättring av situationen för enskilda personer som rapporterar om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism internt inom företaget eller till en finansunderrättelseenhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom utsatt tid införliva och genomföra de bestämmelser om skydd av visselblåsare som fastställs i femte penningtvättsdirektivet.

389.  Europaparlamentet välkomnar resultatet av de interinstitutionella förhandlingarna mellan Europaparlamentets och rådet om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten, och uppmanar medlemsstaterna att anta de nya standarderna så snart som möjligt i syfte att skydda visselblåsare med stöd av åtgärder såsom tydliga rapporteringskanaler, konfidentialitet, rättsligt skydd och sanktioner mot personer som försöker förfölja visselblåsare.

390.  Europaparlamentet påminner om att EU-tjänstemän enligt tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen(179) åtnjuter skydd för visselblåsare och uppmanar medlemsstaterna att införa jämförbara standarder för sina tjänstemän.

391.  Europaparlamentet anser att sekretessavtal som ingår i anställningsavtal och uppsägningsavtal under inga omständigheter får hindra anställda från att rapportera misstänkta fall av överträdelser av lagstiftningen eller kränkningar av de mänskliga rättigheterna(180) till behöriga myndigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma möjligheten att föreslå lagstiftning som förbjuder oegentliga sekretessavtal.

392.  Europaparlamentet noterar att TAX3-utskottet kallade visselblåsare som vittnen vid offentliga parlamentsutfrågningar i målen rörande Julius Bär och Danske Bank(181). Parlamentet är oroat över att skyddet av visselblåsare inom finansinstitut inte är helt tillfredsställande och att rädsla för repressalier från både arbetsgivare och myndigheter kan hindra visselblåsare från att träda fram med information om lagöverträdelser. Parlamentet beklagar djupt det faktum att visselblåsaren på Danske Bank, Howard Wilkinson, inte helt och fullt kunde dela med sig av sina insikter i ärendet Danske Bank på grund av begränsningar i lagstiftningen.

393.  Europaparlamentet beklagar att danska Finanstilsynet inte har lyckats komma i kontakt med den visselblåsare som rapporterade om omfattande penningtvätt inom Danske Bank. Parlamentet anser att denna försummelse innebär att Finanstilsynet allvarligt har åsidosatt sin skyldighet att genomföra lämpliga utredningar till följd av allvarliga anklagelser om storskalig och systematisk penningtvätt via en bank. Parlamentet uppmanar berörda myndigheter i EU och medlemsstaterna att till fullo utnyttja den information som ges av visselblåsare och att omgående agera med beslutsamhet utifrån sådan information.

394.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ha ett nära samarbete med Europarådet för att främja och genomföra rekommendationen om skydd för visselblåsare i den nationella lagstiftningen i alla stater som ingår i Europarådet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta täten i andra internationella forum i syfte att främja antagande av bindande internationella standarder för att skydda visselblåsare.

395.  Europaparlamentet noterar att utöver garantier för att visselblåsares identitet hålls konfidentiell som en avgörande åtgärd för att skydda den rapporterande personen, så bör anonym rapportering skyddas ytterligare mot allmänna hot och angrepp från de anklagade som syftar till att misskreditera den rapporterande personen.

396.  Europaparlamentet är medvetet om de problem som journalister ställs inför när de undersöker eller rapporterar om penningtvätt, skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering. Parlamentet känner oro över att undersökande journalister ofta utsätts för hot och trakasserier, bland annat rättsliga trakasserier genom strategiska rättegångar mot allmänhetens deltagande (SLAPP). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra skyddet för journalister, särskilt journalister som är involverade i utredningar av ekonomisk brottslighet.

397.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett ekonomiskt stödsystem för undersökande journalistik så snart som möjligt, eventuellt i form av en permanent och särskild budgetpost för stöd till oberoende kvalitetsmedier och undersökande journalistik i den fleråriga budgetramen.

398.  Europaparlamentet fördömer med kraft det våld som utövas mot journalister. Parlamentet ser med bestörtning på att journalister som har deltagit i undersökning av tvivelaktig verksamhet med penningtvättsinslag har mördats på Malta och i Slovakien de senaste åren(182). Parlamentet understryker att övergrepp och brott som begås mot journalister enligt Europarådet får en förlamande effekt på yttrandefriheten och bidrar till att förstärka självcensuren.

399.  Europaparlamentet uppmanar de maltesiska myndigheterna att utnyttja alla tillgängliga resurser för att göra framsteg när det gäller att identifiera anstiftarna till mordet på den undersökande journalisten Daphne Caruana Galizia. Parlamentet välkomnar initiativet från 26 internationella mediefrihets- och journalistorganisationer att efterlysa en oberoende offentlig utredning av mordet på Daphne Caruana Galizia och bedöma om det hade gått att undvika. Parlamentet uppmanar dessutom den maltesiska regeringen att inleda den här oberoende offentliga utredningen utan fördröjning. Parlamentet noterar att den maltesiska regeringen har samarbetat med internationella organisationer såsom Europol, FBI och det nederländska kriminaltekniska institutet för att försöka stärka sin expertis.

400.  Europaparlamentet välkomnar de anklagelser som de slovakiska myndigheterna har riktat mot den påstådda anstiftaren till morden på Ján Kuciak och Martina Kušnírová och de påstådda förövarna av morden. Parlamentet uppmanar de slovakiska myndigheterna att fortsätta utredningen av morden och att säkerställa att alla aspekter av fallet till fullo utreds, även möjliga kopplingar till brotten. Parlamentet uppmanar de slovakiska myndigheterna att fullt ut undersöka de storskaliga fall av skatteundandragande, momsbedrägerier och penningtvätt som Ján Kuciaks undersökningar lyfte fram.

401.  Europaparlamentet beklagar att undersökande journalister, inklusive Daphne Caruana Galizia, ofta blir föremål för oegentliga mål i syfte att censurera, skrämma och tysta dem genom att de får stå för försvarskostnaderna ända tills de tvingas lägga ner sin kritik eller sitt motstånd. Parlamentet påminner om att sådana oegentliga mål utgör ett hot mot de grundläggande demokratiska rättigheterna, till exempel yttrandefriheten, pressfriheten och friheten att sprida och ta emot information.

402.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa mekanismer för att förhindra strategiska rättegångar mot allmänhetens deltagande (SLAPP). Parlamentet anser att rätten till anseende och ett gott rykte bör beaktas i dessa mekanismer på vederbörligt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma möjligheterna till och formen på konkreta åtgärder som bör vidtas på området.

403.  Europaparlamentet beklagar att schweiziska ärekränkningslagar används för att tysta kritiker i Schweiz och i hela världen på grund av att bevisbördan ligger hos svaranden och inte käranden, Parlamentet understryker att detta inte bara påverkar journalister och visselblåsare, utan även rapporterande enheter i EU och rapporteringsskyldiga personer enligt registret över verkliga huvudmän, exempelvis när det finns en skyldighet att rapportera en verklig huvudman som är schweizisk, där den rapporterande personen i slutändan kan bli stämd i Schweiz eftersom ärekränkning och förtal är sådana brott(183).

9.Institutionella aspekter

9.1.Transparens

404.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som gjorts inom plattformen för god förvaltning i skattefrågor. Parlamentet noterar att plattformens mandat gäller fram till den 16 juni 2019. Parlamentet begär att det förlängs eller förnyas så att medlemsstaterna och kommissionen säkert tar del av det civila samhällets farhågor och expertis. Parlamentet uppmanar kommissionen att bjuda in även andra experter till expertgruppen för penningtvätt och finansiering av terrorism, nämligen experter från den privata sektorn (företag och icke-statliga organisationer).

405.  Europaparlamentet betonar att Europeiska ombudsmannen har mandat att undersöka EU-institutionernas tillämpning av EU:s bestämmelser om offentlig tillgång till handlingar, inbegripet rådets eller uppförandekodgruppens arbetsmetoder inom området för beskattning.

406.  Europaparlamentet påminner om resultaten av den undersökning på eget initiativ som ombudsmannen har gjort av rådets arbetsmetoder och ombudsmannens rekommendation av den 9 februari 2018, där det konstaterades att rådets metod att inte låta lagstiftningshandlingar komma alla till del, det oproportionerliga sekretessbeläggandet och dess systematiska underlåtenhet att registrera medlemsstater som tar ställning i ett lagstiftningsförfarande utgör misskötsel(184).

407.  Europaparlamentet påminner om att beskattning fortfarande hör till medlemsstaternas befogenheter och att parlamentet själv har mycket begränsade befogenheter i dessa frågor.

408.  Europaparlamentet påpekar dock att frågor om skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering inte kan hanteras effektivt av de enskilda medlemsstaterna. Parlamentet beklagar därför att inga relevanta dokument har gjorts tillgängliga för TAX3-utskottet, trots begäranden till rådet. Parlamentet är allvarligt oroat över bristen på politisk vilja hos medlemsstaterna i rådet att vidta viktiga åtgärder i kampen mot penningtvätt, skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering eller att följa EU-fördraget och principen om lojalt samarbete(185) genom att säkerställa tillräcklig transparens och samarbete med övriga EU-institutioner.

409.  Europaparlamentet beklagar att de befintliga bestämmelserna för att få tillgång till sekretessbelagd och annan konfidentiell information som rådet, kommissionen eller medlemsstaterna ställt till parlamentets förfogande inte ger någon fullständig rättslig klarhet, utan att de generellt tolkas som att ackrediterade assistenter inte tillåts ta del av och analysera icke-sekretessbelagd ”annan konfidentiell information” i säkra läsesalar. Parlamentet efterlyser därför en tydlig bestämmelse i ett omförhandlat interinstitutionellt avtal som garanterar ackrediterade assistenter rätt att få tillgång till handlingar utifrån principen om behov av uppgifter, eftersom de hjälper ledamöterna.

410.  Europaparlamentet beklagar att företrädare för rådets ordförandeskap, trots upprepade inbjudningar, har vägrat att träda inför TAX3-utskottet för att rapportera om framstegen i genomförandet av rekommendationerna från TAXE-, TAX2- och PANA-utskotten. Parlamentet betonar att arbetskontakter mellan rådets ordförandeskap och Europaparlamentets särskilda utskott och undersökningskommittéer bör vara vedertagen praxis.

9.2.Uppförandekodgruppen (företagsbeskattning)

411.  Europaparlamentet noterar den ökade kommunikationen från uppförandekodgruppens sida och välkomnar framför allt offentliggörandet av dess rapport till rådet vartannat år, liksom de skrivelser som skickats till jurisdiktioner och de åtaganden som gjorts inom ramen för arbetet med EU-förteckningarna.

412.  Europaparlamentet beklagar dock den bristande insynen i förhandlingarna om EU-förteckningarna och uppmanar medlemsstaterna att säkerställa insyn vid den kommande uppdateringen av förteckningarna.

413.  Europaparlamentet välkomnar att uppförandekodens ordförande infunnit sig i TAX3-utskottet, vilket tidigare inte har varit förenligt med uppförandekodgruppens ståndpunkt. Parlamentet noterar även att sammanställningar av uppförandekodgruppens arbete har blivit tillgängliga(186) sedan TAX3-utskottet inledde sitt arbete. Parlamentet beklagar dock att handlingarna inte har offentliggjorts tidigare och att väsentliga delar har redigerats.

414.  Europaparlamentet betonar att ombudsmannens rekommendationer ovan också riktas till uppförandekodgruppen, som bör lämna nödvändig information, framför allt i fråga om skadlig skattepraxis i medlemsstaterna och om EU-förteckningarna.

415.  Europaparlamentet uppmanar uppförandekodgruppen att vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa insyn i dess sammanträden, framför allt genom att offentliggöra de olika medlemsstaternas ståndpunkter om den dagordning som diskuteras senast sex månader efter sammanträdet.

416.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rapportera om genomförandet av uppförandekoden för företagsbeskattning och om tillämpningen av statligt skattestöd, i enlighet med punkt N i koden(187).

417.  Europaparlamentet anser att uppförandekodgruppens mandat behöver uppdateras, eftersom den inte bara bedömer skadliga skattemetoder inom EU och därmed inte bara ger tekniska underlag till rådets beslut. Med tanke på typen av det arbete som gruppen utför, vilket också är av det politiska slaget, begär parlamentet att arbetsuppgifterna återigen ska omfattas av en ram som möjliggör demokratisk kontroll eller övervakning, med transparens som utgångspunkt.

418.  Europaparlamentet begär i detta avseende att den bristande insynen i uppförandekodgruppens sammansättning åtgärdas genom offentliggörande av en medlemsförteckning.

9.3.Efterlevnad av EU-lagstiftningen

419.  Europaparlamentet uppmanar det nyligen valda parlamentet att inleda en omfattande bedömning av de framsteg som gjorts när det gäller att ge tillgång till handlingar på begäran av TAXE-, TAX2-, PANA- och TAX3-utskotten, genom att jämföra befintliga begäranden med dem som rådet och andra EU-institutioner har beviljat, och att vidta nödvändiga processuella och/eller rättsliga åtgärder om så krävs.

420.  Europaparlamentet efterlyser inrättandet av ett nytt centrum för en konsekvent och samordnad skattepolitik inom kommissionen som bör kunna bedöma och övervaka medlemsstaternas skattepolitik på unionsnivå och säkerställa att inga nya skadliga skatteåtgärder vidtas av medlemsstaterna.

9.4.Samarbete med icke-institutionella deltagare

421.  Europaparlamentet välkomnar de olika aktörernas deltagande och bidrag vid TAX3-utskottets utfrågningar, i enlighet med avsnitt IV.3 i verksamhetsöversikten för TAX3-utskottets mandatperiod. Parlamentet beklagar att andra aktörer har vägrat att delta i TAX3-utskottets utfrågningar, i enlighet med avsnitt IV.4 i verksamhetsöversikten. Parlamentet noterar att inga avskräckande sanktioner har kunnat påträffas i de fall där inga skäl uppgetts för denna vägran.

422.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att enas om upprättandet av en offentlig och regelbundet uppdaterad förteckning över icke samarbetsvilliga icke-institutionella parter i det interinstitutionella avtalet om ett obligatoriskt transparensregister för lobbyister. Parlamentet anser samtidigt att ett register bör föras över de yrkesutövare och organisationer som utan vederbörlig motivering vägrat att delta i TAXE-, TAX2-, PANA- och TAX3-utskottens utfrågningar. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att ha detta ställningstagande i åtanke i framtida förbindelser med berörda aktörer och att dra in deras passerkort till sina lokaler.

9.5.Parlamentets undersökningsrätt

423.  Europaparlamentet anser att parlamentet måste få undersökningsbefogenheter liknande de som de medlemsstaternas nationella parlament har, för att utöva demokratisk kontroll över den verkställande makten. Parlamentet anser att parlamentet, för att kunna utöva denna funktion, måste ha befogenhet att kalla och tvinga vittnen att infinna sig samt att begära handlingar.

424.  Europaparlamentet anser att för att dessa rättigheter ska kunna utövas måste medlemsstaterna ge sitt samtycke till påföljder gentemot enskilda personer som inte infinner sig eller lägger fram handlingar i enlighet med nationell lagstiftning om nationella parlamentsundersökningar.

425.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inom vederbörlig tid slutföra förhandlingarna om förslaget till Europaparlamentets förordning om närmare föreskrifter för utövandet av Europaparlamentets undersökningsrätt.

9.6.Enhällighet eller omröstning med kvalificerad majoritet

426.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att i tillämpliga fall använda förfarandet i artikel 116 i EUF-fördraget vilket gör det möjligt att ändra kravet på enhällighet i fall där kommissionen anser att en skillnad mellan de bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar eller andra författningar snedvrider konkurrensvillkoren på den inre marknaden.

427.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens bidrag genom dess meddelande Mot ett mer effektivt och demokratiskt beslutsfattande inom EU:s skattepolitik, i vilket det föreslås en färdplan för omröstning med kvalificerad majoritet i särskilda och brådskande skattepolitiska frågor där rådet har blockerat viktiga lagstiftningsakter och initiativ för att bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering, vilket får negativa konsekvenser för de flesta medlemsstaterna. Parlamentet välkomnar det stöd som vissa medlemsstater uttryckt för detta förslag(188).

428.  Europaparlamentet betonar att alla scenarier fortsatt bör beaktas och att man inte bör övergå från omröstning med enhällighet till omröstning med kvalificerad majoritet enbart med stöd av en övergångsklausul. Parlamentet uppmanar rådet att lägga till denna punkt på dagordningen för ett toppmöte senast i slutet av 2019, för att inleda en fruktsam diskussion om hur beslutsfattandet kan underlättas i skattefrågor till förmån för den inre marknadens funktion.

9.7.Uppföljning

429.  Europaparlamentet anser att TAXE‑, TAX2-, PANA- och TAX3-utskotten bör fortsätta sitt arbete under parlamentets kommande mandatperiod, inom ramen för en permanent struktur inom parlamentet i form av ett underutskott till utskottet för ekonomi och valutafrågor (ECON), för att möjliggöra deltagande över utskottsgränserna.

o
o   o

430.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, Ekofinrådet, kommissionen, utrikestjänsten, de europeiska tillsynsmyndigheterna, Europeiska åklagarmyndigheten, Europeiska centralbanken, Moneyval, medlemsstaterna, de nationella parlamenten, FN, G20, arbetsgruppen för finansiella åtgärder och OECD.

(1) Beslut av den 1 mars 2018 om tillsättning av ett särskilt utskott för ekonomisk brottslighet, skatteundandragande och skatteflykt TAX 3 samt fastställande av dess ansvarsområden, sammansättning och mandatperiod, Antagna texter, P8_TA(2018)0048.
(2) Resolution av den 25 november 2015 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt, EUT C 366, 27.10.2017, s. 51.
(3) Resolution av den 6 juli 2016 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt, EUT C 101, 16.3.2018, s. 79.
(4) EUT C 399, 24.11.2017, s. 74.
(5) Rekommendation av den 13 december 2017 till rådet och kommissionen som uppföljning av undersökningen av penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt, EUT C 369, 11.10.2018, s. 132.
(6) Den gemensamma uppföljningen av den 16 mars 2016 av resolutionen om ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen i unionen och TAXE1-utskottets resolutioner, uppföljningen av den 16 november 2016 av TAXE2-utskottets resolution och uppföljningen av PANA-utskottets resolution från april 2018.
(7) Antagna texter, P8_TA(2018)0475.
(8) Antagna texter, P8_TA(2018)0183.
(9) Scherrer A. och Thirion E., Citizenship by Investment (CBI) and Residency by Investment (RBI) schemes in the EU, Europaparlamentets utredningstjänst, PE 627.128, Europaparlamentet, oktober 2018; Korver R., Money laundering and tax evasion risks in free ports, Europaparlamentets utredningstjänst, PE 627.114, Europaparlamentet, oktober 2018; och Kiendl Kristo I. och Thirion E., An overview of shell companies in the European Union, Europaparlamentets utredningstjänst, PE 627.129, Europaparlamentet, oktober 2018.
(10) Lamensch M. och Ceci, E., VAT fraud: Economic impact, challenges and policy issues, Europaparlamentet, Generaldirektoratet för intern politik, Europaparlamentets utredningsavdelning A för ekonomisk politik, vetenskapspolitik och frågor om livskvalitet, 15 oktober 2018.
(11) Houben R. och Snyers A, Cryptocurrencies and blockchain, Europaparlamentet, Generaldirektoratet för intern politik, Europaparlamentets utredningsavdelning A för ekonomisk politik, vetenskapspolitik och frågor om livskvalitet, 5 juli 2018, och Hadzhieva E., Impact of Digitalisation on International Tax Matters, Europaparlamentet, Generaldirektoratet för intern politik, Europaparlamentets utredningsavdelning A för ekonomisk politik, vetenskapspolitik och frågor om livskvalitet, 15 februari 2019.
(12) Study on Structures of Aggressive Tax Planning and Indicators – Final Report (studie om strukturer för aggressiv skatteplanering och indikatorer avseende detsamma – slutrapport) (Taxation paper No 61, 27 januari 2016), The Impact of Tax Planning on Forward-Looking Effective Tax Rates (konsekvenserna av skatteplanering för framåtblickande effektiva skattesatser) (Taxation paper No 64, 25 oktober 2016) och Aggressive tax planning indicators – Final Report (indikatorer för aggressiv skatteplanering – slutrapport) (Taxation paper No 71, 7 mars 2018).
(13) Rådets direktiv (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion, EUT L 193, 19.7.2016, s. 1.
(14) Rådets direktiv (EU) 2017/952 av den 29 maj 2017 om ändring av direktiv (EU) 2016/1164 vad gäller hybrida missmatchningar med tredjeländer, EUT L 144, 7.6.2017, s. 1.
(15) Avseende automatiskt utbyte av förhandsbesked i skattefrågor (rådets direktiv (EU) 2015/2376 av den 8 december 2015 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning, EUT L 332, 18.12.2015, s. 1, DAC3), utbyte av land-för-land-rapporter mellan skattemyndigheter (rådets direktiv (EU) 2016/881 av den 25 maj 2016 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning, EUT L 146, 3.6.2016, s. 8, DAC4), skattemyndigheters tillgång till information för bekämpning av penningtvätt, faktiskt betalningsmottagande och andra åtgärder för kundkännedom (rådets direktiv (EU) 2016/2258 av den 6 december 2016 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller skattemyndigheters tillgång till information för bekämpning av penningtvätt, EUT L 342, 16.12.2016, s. 1, DAC5), samt obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning som rör rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang (rådets direktiv (EU) 2018/822 av den 25 maj 2018 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning som rör rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang, EUT L 139, 5.6.2018, s. 1, DAC6),
(16) Förslag till rådets direktiv av den 25 oktober 2016 om en gemensam bolagsskattebas, COM(2016)0685, och av den 25 oktober 2016 om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, COM(2016)0683.
(17) Paketet består av kommissionens meddelande av den 21 mars 2018 Dags för ett modernt, rättvist och effektivt skattesystem för den digitala ekonomin (COM(2018)0146), förslaget till rådets direktiv av den 21 mars 2018 om fastställande av regler med avseende på bolagsbeskattning av en betydande digital närvaro (COM(2018)0147, förslaget till rådets direktiv av den 21 mars 2018 om ett gemensamt system för skatt på inkomster från tillhandahållande av vissa digitala tjänster (COM(2018)0148), och kommissionens rekommendation av den 21 mars 2018 avseende bolagsbeskattning av en betydande digital närvaro (C(2018)1650).
(18) Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 12 april 2016 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer (