(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0753),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0019/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverade yttranden från den tjeckiska deputeradekammaren, det irländska parlamentet, det österrikiska förbundsrådet och Förenade kungarikets underhus som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 12 juli 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 16 maj 2018(2),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(3),

–  med beaktande av skrivelsen av den 18 maj 2018 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet i enlighet med artikel 104.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 104 och 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0288/2018), och av följande skäl:

A.  Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller kommissionens förslag inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(4) med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 367, 10.10.2018, s. 107. (2) EUT C 361, 5.10.2018, s. 46. (3) EGT C 77, 28.3.2002, s. 1. (4) Denna ståndpunkt motsvarar de ändringsförslag som antogs den 23 oktober 2018 (Antagna texter; P8_TA(2018)0397.

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt  , särskilt artikel  192.1  ,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter versändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  Rådets direktiv 98/83/EG(4) har ändrats väsentligt flera gånger(5). Eftersom ytterligare ändringar ska göras bör det direktivet omarbetas av tydlighetsskäl.

(2)  I direktiv 98/83/EG anges den rättsliga ramen för att skydda människors hälsa från de skadliga effekterna av alla slags föroreningar av dricksvatten genom att säkerställa att vattnet är hälsosamt och rent. Det här direktivet bör ha samma syfte och bör tillhandahålla allmän tillgång till sådant vatten för alla i unionen. Det är därför nödvändigt att på unionsnivå fastställa de minimikrav som allt dricksvatten måste uppfylla. Medlemsstaterna bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dricksvatten är fritt från alla mikroorganismer, parasiter och ämnen som i vissa fall utgör en potentiell fara för människors hälsa, och att det uppfyller minimikraven. [Ändr. 161, 187, 206 and 213 ]

(2a)   I linje med kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 2 december 2015 med titeln Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin bör detta direktiv sträva efter att främja vattenresurseffektivitet och hållbarhet och därigenom uppnå målen för den cirkulära ekonomin. [Ändr. 2]

(2b)   Den mänskliga rättigheten till vatten och sanitet erkändes som en mänsklig rättighet av FN:s generalförsamling den 28 juli 2010, och sålunda bör tillgången till rent dricksvatten inte begränsas på grund av att kostnaden är oöverkomlig för slutanvändaren. [Ändr. 3]

(2c)   Det är nödvändigt med samstämmighet mellan Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG(6) och detta direktiv. [Ändr. 4]

(2d)   De krav som fastställs i detta direktiv bör återspegla den nationella situationen och vattenleverantörernas villkor i medlemsstaterna. [Ändr. 5]

(3)  Det är nödvändigt att undanta naturligt mineralvatten och vatten som är läkemedel från detta direktivs tillämpningsområde, eftersom dessa typer av vatten omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/54/EG(7) respektive Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG(8). Direktiv 2009/54/EG behandlar dock både naturligt mineralvatten och källvatten, och det är bara den första kategorin som bör undantas från det här direktivets tillämpningsområde. Enligt artikel 9.4 tredje stycket i direktiv 2009/54/EG ska källvatten uppfylla bestämmelserna i det här direktivet. Denna skyldighet bör dock inte omfatta de mikrobiologiska parametrar som anges i del A i bilaga I till detta direktiv. I fråga om dricksvatten från offentlig vattenförsörjning eller privata brunnar som tappas på flaskor eller i behållare som är avsedda för försäljning eller som används vid kommersiell framställning, beredning eller behandling av livsmedel bör vattnet principiellt fortfarande uppfylla bestämmelserna i detta direktiv fram till den punkt där värdena ska iakttas (dvs. kranen) och bör därefter betraktas som livsmedel i enlighet med artikel 2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002(9). När tillämpliga livsmedelssäkerhetskrav har uppfyllts bör behöriga myndigheter i medlemsstaterna ha befogenhet att tillåta återanvändning av vatten inom livsmedelsberedningsindustrin. [Ändr. 6]

(4)  Efter slutförandet av det europeiska medborgarinitiativet om rätten till vatten (Right2Water)(10) där unionen uppmanades att öka sina insatser att åstadkomma allmän tillgång till vatten, inleddes ett unionsomfattande offentligt samråd, och en utvärdering gjordes av lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit) avseende direktiv 98/83/EG(11). Av utvärderingen föramgick att vissa bestämmelser i direktiv 98/83/EG behvde uppdateras. Fyra områden med utrymme för förbättring identifierades, närmare bestämt förteckningen över kvalitetsbaserade parametervärden, den begränsade användningen av en riskbaserad metod, de oprecisa bestämmelserna om konsumentinformation, och skillnaderna mellan godkännandesystem för material i kontakt med dricksvatten, samt de följder detta innebär för människors hälsa. I det europeiska medborgarinitiativet om rätten till vatten identifierades dessutom som ett särskilt problem att en del av befolkningen, i synnerhet bland utsatta och marginaliserade grupper, inte har har begränsad eller obefintlig tillgång till dricksvatten till ett överkomligt pris, trots att detta är ett åtagande enligt mål 6 för hållbar utveckling i FN:s agenda 2030. I detta sammanhang erkände Europaparlamentet rätten till tillgång till dricksvatten för alla i EU. Ett sista problem som identifierades är den allmänna bristen på kunskap om vattenläckage som orsakas av underinvestering i underhåll och förnyelse av vatteninfrastrukturen, vilket också påpekats i Europeiska revisionsrättens särskilda rapport om vatteninfrastruktur,(12) samt av en ibland bristfällig kunskap om vattensystemen. [Ändr. 7]

(4a)   För att uppnå de ambitiösa målen som uppställts i FN:s mål 6 för hållbar utveckling bör medlemsstaterna vara skyldiga att genomföra handlingsplaner för att säkerställa allmän och rättvis tillgång till säkert och ekonomiskt överkomligt dricksvatten för alla senast 2030. [Ändr. 8]

(4b)   Europaparlamentet antog en resolution den 8 september 2015 om uppföljning av det europeiska medborgarinitiativet Right2Water. [Ändr. 9]

(5)  Världshälsoorganisationens (WHO) regionala kontor för Europa har gjort en noggrann genomgång av förteckningen över parametrar och parametervärden i direktiv 98/83/EG för att fastställa om det finns behov av att anpassa den till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen. Mot bakgrund av resultaten av genomgången(13) bör enteropatogener och Legionella kontrolleras, sex kemiska parametrar eller parametergrupper läggas till, och tre representativa hormonstörande ämnen beaktas med försiktighetsreferensvärden. För tre av de nya parametrarna bör parametervärden som är strängare än de som föreslås av WHO, men ändå realistiska, fastställas mot bakgrund av försiktighetsprincipen. För bly noterade WHO att halterna bör vara så låga som det är praktiskt rimligt, och för krom är WHO:s översyn av värdet ännu inte avslutad. För dessa båda parametrar bör därför en övergångsperiod på tio år tillämpas innan värdena blir strängare.

(5a)   Dricksvatten spelar en avgörande roll i EU:s pågående insatser för att stärka skyddet av människors hälsa och miljön mot hormonstörande kemikalier. Regleringen av hormonstörande ämnen i detta direktiv utgör ett lovande steg i linje med den uppdaterade EU-strategin för hormonstörande ämnen, som kommissionen är skyldig att lägga fram utan ytterligare dröjsmål. [Ändr. 11]

(6)  WHO rekommenderade också att tre parametervärden skulle göras mindre stränga och att fem parametrar skulle tas bort från förteckningen. Dessa förändringar anses dock inte nödvändiga eftersom den riskbaserade metod som införts genom kommissionens direktiv (EU) 2015/1787(14) tillåter vattenleverantörer att ta bort en parameter från förteckningen och bara kontrollera den under vissa förhållanden. Behandlingsmetoder för att efterleva dessa parametervärden finns redan.

(6a)  När den vetenskapliga kunskapen inte är tillräcklig för att fastställa huruvida ett ämne som förekommer i dricksvatten utgör en risk för människors hälsa eller ej, eller för att fastställa det tillåtna värdet för detta ämne, bör det enligt försiktighetsprincipen bli föremål för bevakning i avvaktan på tydligare vetenskapliga belägg. Medlemsstaterna bör därför kontrollera sådana nya parametrar separat. [Ändr. 13]

(6b)   Indikatorparametrarna har ingen direkt inverkan på folkhälsan, men de fungerar som viktiga indikatorer för hur installationer för produktion och distribution av vatten fungerar och för vattenkvaliteten. Dessa parametrar kan lyfta fram brister i vattenberedningen och spelar också en viktig roll när det gäller att öka och upprätthålla konsumenternas förtroende för vattenkvaliteten. De bör därför kontrolleras av medlemsstaterna. [Ändr. 14]

(7)  Om det är nödvändigt för att tillämpa försiktighetsprincipen fullt ut och skydda människors hälsa inom medlemsstaternas territorier bör medlemsstaterna åläggas att fastställa värden för ytterligare parametrar som inte omfattas av bilaga I. [Ändr. 15]

(8)  Förebyggande säkerhetsplanering och riskbaserade inslag beaktades endast i begränsad utsträckning i direktiv 98/83/EG. De första inslagen i en riskbaserad strategi infördes redan 2015 genom direktiv (EU) 2015/1787 som ändrade direktiv 98/83/EG, för att tillåta medlemsstaterna att göra undantag från de kontrollprogram de har inrättat, förutsatt att de utför trovärdiga riskbedömningar, vilka kan grundas på WHO:s riktlinjer för dricksvattenkvalitet(15). Dessa riktlinjer, som inför metoden med så kallade vattensäkerhetsplaner, är tillsammans med standarden EN 15975-2 om säkerhet i dricksvattenförsörjningen internationellt erkända principer som ligger till grund för produktion och distribution av dricksvatten samt kontroll och analys av parametrar för dricksvatten. De bör bibehållas i detta direktiv. För att säkerställa att dessa principer inte begränsas till kontrollaspekter, för att satsa tid och resurser på risker och kostnadseffektiva åtgärder och för att undvika att man gör analyser och lägger ner arbete på irrelevanta frågor, är det lämpligt att införa en komplett riskbaserad metod för hela leveranskedjan, från uttagsområdet till distributionen ända fram till kranen. Denna metod bör utgå ifrån den kunskap som inhämtats och de åtgärder som genomförts inom ramen för direktiv 2000/60/EG och bör i större utsträckning ta hänsyn till hur klimatförändringarna påverkar vattenresurserna. En riskbaserad metod bör bestå av tre komponenter: För det första en av medlemsstaten utförd bedömning av de faror som är förknippade med uttagsområdet (nedan kallad farobedömning), i enlighet med WHO:s riktlinjer och handledning för vattensäkerhetsplaner(16). För det andra en möjlighet för vattenleverantören att anpassa kontrollen till de huvudsakliga riskerna (nedan kallad försörjningsriskbedömning). För det tredje en av medlemsstaten utförd bedömning av de eventuella risker som härrör från fastighetsinstallationerna (t.ex. Legionella eller bly), med särskild inriktning på prioriterade lokaler (nedan kallad riskbedömning av fastighetsinstallationer). Dessa bedömningar bör ses över regelbundet, bland annat för att beakta hot från klimatrelaterade extrema väderhändelser, kända förändringar av mänsklig verksamhet i uttagsområdet eller källorienterade incidenter. Den riskbaserade metoden säkerställer ett kontinuerligt utbyte av information mellan behöriga myndigheter, vattenleverantörer och andra berörda aktörer, bland annat de som är ansvariga för föroreningskällan eller föroreningsrisken. Som ett undantag bör genomförandet av den riskbaserade metoden anpassas till de särskilda restriktioner som gäller för fartyg som avsaltar vatten och transporterar passagerare. Fartyg under europeisk flagg uppfyller det internationella regelverket när de trafikerar internationellt vatten. Dessutom finns det särskilda krav på transport och produktion av dricksvatten ombord, vilket innebär att bestämmelserna i detta direktiv bör anpassas. [Ändr. 16]

(8a)   Ineffektiv användning av vattenresurser, i synnerhet läckage i infrastrukturen för vattenförsörjning, leder till överutnyttjande av knappa dricksvattenresurser. Detta hindrar i hög grad medlemsstaterna att nå de mål som fastställts i direktiv 2000/60/EG. [Ändr. 17]

(9)  Farobedömningen bör i förhållande till riskbedömning anta ett helhetsperspektiv, som bygger på det uttryckliga målet att minska den reningsnivå som krävs för produktionen av dricksvatten, till exempel genom att minska orsakerna till eller risken för förorening av vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten. I detta syfte bör medlemsstaterna identifiera faror och tänkbara föroreningskällor som hänger samman med dessa vattenförekomster och kontrollera föroreningar som de anser vara relevanta, exempelvis på grund av de identifierade farorna (t.ex. mikroplaster, nitrater, pesticider eller läkemedel som identifierats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG(17)), på grund av deras naturliga förekomst i uttagsområdet (t.ex. arsenik) eller på grund av information från leverantörer (t.ex. ökning med avseende på en särskild parameter för råvatten). I enlighet med direktiv 2000/60/EG bör dessa parametrar användas som markörer som utlöser åtgärder från behöriga myndigheter för att minska påverkan på vattenförekomster, såsom förebyggande eller mildrande åtgärder (inklusive forskning för att förstå hälsoeffekter när så behövs), för att skydda dessa vattenförekomster och åtgärda föroreningskällan eller föroreningsrisken, i samarbete med vattenleverantörerna och berörda aktörer alla berörda aktörer, däribland de som är ansvariga för föroreningskällor eller potentiella föroreningskällor. När en medlemsstat genom farobedömningen konstaterar att en parameter inte förekommer i ett visst uttagsområde (till exempel för att ämnet aldrig förekommer i grundvatten eller ytvatten), bör medlemsstaten informera de relevanta vattenleverantörerna. Medlemsstaten bör då få tillåta dem att minska kontrollfrekvensen för parametern i fråga, eller avlägsna parametern från förteckningen över parametrar som ska kontrolleras, utan att genomföra en försörjningsriskbedömning. [Ändr. 18]

(10)  När det gäller farobedömningen ska medlemsstaterna enligt direktiv 2000/60/EG identifiera vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten, övervaka dem och vidta nödvändiga åtgärder för att undvika försämring av deras kvalitet i syfte att minska den nivå av vattenrening som krävs för produktion av tjänligt dricksvatten. För att undvika överlappande skyldigheter bör medlemsstaterna när de utför farobedömningen använda sig av den övervakning som utförts i enlighet med artiklarna 7 och 8 i direktiv 2000/60/EG och bilaga V till det direktivet samt av de åtgärder som ingår i deras åtgärdsprogram i enlighet med artikel 11 i direktiv 2000/60/EG.

(11)  De parametervärden som används för att bedöma dricksvattnets kvalitet måste iakttas på den punkt där dricksvattnet görs tillgängligt för konsumenten. Kvaliteten på dricksvattnet kan påverkas av fastighetsinstallationerna. WHO noterar att Legionella är den vattenburna patogen som orsakar störst hälsoproblem i unionen, särskilt Legionella pneumophila som ligger bakom de flesta fallen av legionärssjuka i EU. Den sprids via varmvattensystem genom inandning, exempelvis vid duschning. Den är därför tydligt kopplad till fastighetsinstallationerna. Eftersom införandet av en ensidig skyldighet att kontrollera alla privata och offentliga lokaler med avseende på denna patogen skulle leda till orimligt höga kostnader och strida mot subsidiaritetsprincipen, är en riskbedömning av fastighetsinstallationer ett lämpligare sätt att hantera frågan, med särskild inriktning på prioriterade lokaler. Dessutom bör potentiella risker som härrör från produkter och material och kontroll av byggprodukter i kontakt med dricksvatten på grundval av deras prestandadeklaration i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011(18) beaktas vid riskbedömningen av fastighetsinstallationer. Riskbedömningen av fastighetsinstallationer bör därför bland annat vara inriktad på kontroll av prioriterade lokaler, bedömning av de risker som härrör från fastighetsinstallationerna och relaterade produkter och material i kontakt med dricksvatten. Den information som avses i artiklarna 31 och 33 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006(19) ska också tillhandahållas tillsammans med prestandadeklarationen. På grundval av denna bedömning bör medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa, bland annat, att lämpliga kontroll- och förvaltningsåtgärder (t.ex. i händelse av sjukdomsutbrott) vidtas i enlighet med WHO:s riktlinjer(20), och att migrering av ämnen från byggprodukter och material i kontakt med dricksvatten inte utgör någon fara för människors hälsa. Om åtgärderna skulle innebära begränsningar för den fria rörligheten för produkter och material i unionen måste dessa begränsningar, utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EU) nr 305/2011, vara väl motiverade och proportionella och inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna. [Ändr. 19]

(12)  Bestämmelserna i direktiv 98/83/EG om kvalitetssäkring av beredning, utrustning och material har inte varit tillräckliga för att komma till rätta med hinder på den inre marknaden när det gäller fri rörlighet för byggprodukter i kontakt med dricksvatten eller tillräckligt skydd med tanke på människors hälsa. Produktgodkännande sker fortfarande på nationell nivå, med olika krav i olika medlemsstater. Detta gör det svårt och kostsamt för tillverkarna att marknadsföra sina produkter i hela unionen. Avlägsnande av tekniska hinder kan endast uppnås genom att harmoniserade tekniska specifikationer fastställs för byggprodukter i kontakt med dricksvatten i enlighet med förordning (EU) nr 305/2011. Förordningen gör det möjligt att ta fram EU-standarder som harmoniserar bedömningsmetoderna för byggprodukter Denna situation beror på att det inte finns några miniminormer på europeisk nivå vad gäller hygien för alla produkter och material i kontakt med dricksvatten, och att fastställa tröskelvärden och klasser i förhållande till prestandanivån för en väsentlig egenskap. I detta syfte har en begäran om standardisering som uttryckligen kräver standardiseringsarbete avseende hygien vilket är en förutsättning för att fullständigt och effektivt säkerställa ett ömsesidigt erkännande mellan medlemsstaterna. Avlägsnande av tekniska hinder och säkerhet iakttagande för alla produkter och material i kontakt med dricksvatten i enlighet med förordning (EU) nr 305/2011 tagits med i 2017 års arbetsprogram för standardisering(21), och en standard ska utfärdas senast 2018. Offentliggrandet av den harmoniserade standarden i Europeiska unionens officiella tidning kommer på EU-nivå kan därför endast effektivt uppnås genom att säkerställa ett rationellt beslutsfattande för utsläppande eller tillhandahållande minimikrav på kvalitet fastställs på EU-nivå. Följaktligen bör dessa bestämmelser stärkas genom en harmonisering av sådana produkter och material. Detta arbete bör bygga vidare på de erfarenheter och framsteg som flera medlemsstater har gjort genom att under flera år ha arbetat tillsammans för en regleringskonvergens. marknaden av säkra byggprodukter i kontakt med dricksvatten. Följaktligen bör bestämmelserna om utrustning och material i kontakt med dricksvatten strykas, delvis ersättas med bestämmelser avseende riskbedömningen av fastighetsinstallationer och kompletteras med relevanta harmoniserade standarder i enlighet med förordning (EU) nr 305/2011. [Ändr. 20]

(13)  Medlemsstaterna bör säkerställa att kontrollprogram upprättas för att kontrollera att dricksvattnet uppfyller direktivets krav. Större delen av den kontroll som görs i enlighet med detta direktiv utförs av vattenleverantörer, och dessa men medlemsstaterna bör när så krävs klargöra hos vilka behöriga myndigheter de skyldigheter ligger som följer av införlivandet av detta direktiv. Vattenleverantörerna bör få en viss flexibilitet vad gäller de parametrar de kontrollerar för försörjningsriskbedömningen. Om en parameter inte påvisas bör vattenleverantörerna kunna minska kontrollfrekvensen eller helt sluta kontrollera parametern. Försörjningsriskbedömningen bör tillämpas på de flesta parametrar. Ett antal viktiga parametrar bör dock alltid kontrolleras med en viss minimifrekvens. Detta direktiv innehåller huvudsakligen bestämmelser om kontrollfrekvens för att kontrollera att kraven är uppfyllda och endast begränsade bestämmelser om operativ övervakning. Vattenleverantörerna bör själva få avgöra om ytterligare operativ övervakning behövs för att säkerställa att vattenberedningen fungerar korrekt. För vägledning om detta kan vattenleverantörerna använda sig av WHO:s riktlinjer och handledning för vattensäkerhetsplaner. [Ändr. 21]

(14)  Den riskbaserade metoden bör efter hand tillämpas av alla vattenleverantörer, även mycket små samt små och medelstora leverantörer, eftersom utvärderingen av direktiv 98/83/EG visade på brister i genomförandet hos dessa leverantörer, ibland på grund av kostnaden för onödigt kontrollarbete, samtidigt som det bör finnas möjlighet till undantag för mycket små leverantörer. När den riskbaserade metoden tillämpas bör säkerhetsaspekter beaktas, liksom frågor avseende principen om att förorenaren betalar. Den behöriga myndigheten bör stödja kontrollarbetet för mindre vattenleverantörer genom att tillhandahålla expertstöd. [Ändr. 188]

(14a)   För att åstadkomma det starkaste skyddet för folkhälsan bör medlemsstaterna säkerställa en tydlig och balanserad ansvarsfördelning för tillämpningen av den riskbaserade metoden, i linje med deras nationella institutionella och rättsliga ram. [Ändr. 24]

(15)  Om direktivets normer inte iakttas bör den berörda medlemsstaten omedelbart utreda orsaken till detta och säkerställa att nödvändiga åtgärder vidtas så snart som möjligt för att återställa vattnets kvalitet. Om vattenförsörjningen utgör en potentiell fara för människors hälsa bör tillhandahållande av sådant vatten förbjudas eller dess användning begränsas. Det är dessutom viktigt att klargöra att och lämplig information bör ges till medborgare som skulle kunna drabbas. Om minimikraven för värden för mikrobiologiska och kemiska parametrar inte uppfylls, bör medlemsstaterna automatiskt betrakta detta som dessutom fastställa om överskridandet av värdena utgör en potentiell fara risk för människors hälsa. Medlemsstaterna bör i detta syfte särskilt ta hänsyn till hur mycket minimikraven överskridits och vilken parametertyp det rör sig om. Om avhjälpande åtgärder är nödvändiga för att återställa dricksvattnets kvalitet bör, i enlighet med artikel 191.2 i fördraget, åtgärder som avhjälper problemet vid källan prioriteras. [Ändr. 25]

(15a)   Det är viktigt att förhindra förorenat vatten från att utgöra en potentiell fara för människors hälsa. Tillhandahållande av sådant vatten bör därför förbjudas eller dess användning begränsas. [Ändr. 26]

(16)  Medlemsstaterna bör inte längre tillåtas att bevilja undantag från detta direktiv. Ursprungligen användes undantag för att medlemsstaterna skulle få upp till nio år på sig att åtgärda bristande iakttagande av ett parametervärde. Detta förfarande har visat sig vara betungande användbart för både medlemsstaterna och kommissionen. Dessutom har det med tanke på direktivets ambitionsnivå. Det bör dock noteras att förfarandet i vissa fall lett till att avhjälpande åtgärder försenats, eftersom möjligheten till undantag ibland betraktats som en övergångsperiod. Ändå behövs det fortfarande ett undantagsförfarande som är anpassat till denna verklighet med tanke på de skärpta kvalitetsparametrarna enligt detta direktiv å ena sidan, och det faktum att alltfler nya föroreningar har påträffats som kräver stärkta bedömnings-, kontroll- och förvaltningsåtgärder å andra sidan. Detta förutsatt att undantagen inte utgör en potentiell risk för människors hälsa och förutsatt att dricksvattenförsörjningen inom det berörda området inte på annat sätt kan upprätthållas genom andra rimliga medel. Bestämmelsen om undantag bör därför utgå. När gränsvärdena överskrids bör, av hälsoskyddsskäl, bestämmelserna om avhjälpande åtgärder tillämpas omedelbart utan möjlighet till undantag från parametervärdet. i direktiv 98/83/EG bör därför ändras för att säkerställa en snabbare och mer effektiv efterlevnad av kraven i detta direktiv från medlemsstaternas sida. Undantag som beviljats av medlemsstater i enlighet med artikel 9 i direktiv 98/83/EG och som fortfarande gäller den dag då detta direktiv träder i kraft bör dock fortsätta att gälla fram till dess att undantaget löper ut, men de bör inte förnyas enligt villkoren som fastställts i de bestämmelser som var tillämpliga vid undantagsförfarandets början. [Ändr. 27]

(17)  Kommissionen har i sitt svar på det europeiska medborgarinitiativet Right2Water 2014(22) uppmanat medlemsstaterna att säkerställa tillgång till en viss minimimängd vatten för alla medborgare, i enlighet med WHO:s rekommendationer. Den har också förbundit sig att fortsätta att ”förbättra tillgången till säkert dricksvatten [...] för hela befolkningen genom miljöpolitiken”(23). Detta är helt i linje med artikel 1 och 2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Detta är också helt i linje med FN:s mål 6 för hållbar utveckling och det tillhörande delmålet att ”uppnå allmän och rättvis tillgång till säkert och ekonomiskt överkomligt dricksvatten för alla”. Begreppet rättvis tillgång omfattar en lång rad olika aspekter, t.ex. tillgänglighet (som påverkas av bl.a. geografiska förhållanden, brist på infrastruktur eller den särskilda situationen för vissa delar av befolkningen), kvalitet, godtagbarhet eller överkomligt pris. Vad gäller överkomliga priser på vatten är det viktigt att erinra om att, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9.4 i direktiv 2000/60/EG, medlemsstaterna, när de sätter priser på vatten i enlighet med principen om kostnadstäckning i direktiv 2000/60/EG det direktivet, kan ta hänsyn till variationen i befolkningens ekonomiska och sociala förhållanden och därför kan besluta om sociala taxor eller vidta åtgärder för att skydda befolkningsgrupper med sämre socioekonomiska förutsättningar. Detta direktiv behandlar särskilt de aspekter av tillgången till vatten som rör kvalitet och tillgänglighet. För att ta itu med dessa aspekter, som en del av svaret på det europeiska medborgarinitiativet, och för att bidra till genomförandet av princip 20 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter(24) där det anges att var och en ”har rätt till väsentliga tjänster av god kvalitet, inklusive vatten”, bör medlemsstaterna åläggas att behandla frågan om ekonomiskt överkomlig tillgång till vatten på nationell nivå och samtidigt få visst utrymme för handlingsfrihet när det gäller exakt vilken typ av åtgärder som ska genomföras. Detta kan göras genom åtgärder som bland annat syftar till att förbättra tillgången till dricksvatten för alla, till exempel med genom att inte utan giltiga hälsorelaterade skäl skärpa kvalitetskraven för vatten vilket skulle leda till ett högre vattenpris för allmänheten, genom att upprätta fritt tillgängliga dricksvattenfontäner i städerna, och att främja dess användning genom att uppmuntra fri tillgång till dricksvatten i offentliga byggnader och, restauranger, köp- och rekreationscentrum, liksom transitområden med stor genomströmning såsom järnvägsstationer och flygplatser. Medlemsstaterna bör vara fria att bestämma den rätta blandningen av sådana instrument med hänsyn till sina specifika nationella förhållanden. [Ändr. 28]

(18)  Europaparlamentet konstaterade i sin resolution om uppföljning av det europeiska medborgarinitiativet Right2Water(25) ”att medlemsstaterna bör ägna särskild uppmärksamhet åt behoven bland utsatta grupper i samhället”(26). Den särskilda situationen för minoritetsgrupper, såsom romer, sinter, och resandefolket, kalé och gens du voyage, oavsett om de är bofasta eller inte – särskilt med avseende på deras bristande tillgång till dricksvatten – bekräftades också i kommissionens rapport om genomförandet av EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer(27) och rådets rekommendation om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna(28). Mot denna allmänna bakgrund är det lämpligt att medlemsstaterna särskilt uppmärksammar utsatta och marginaliserade grupper genom att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dessa grupper har tillgång till vatten. Med beaktande av principen om kostnadstäckning som fastställs i direktiv 2000/60/EG, bör medlemsstaterna förbättra tillgången till vatten för utsatta och marginaliserade grupper utan att göra avkall på en god vattenförsörjning för alla till ett överkomligt pris. Utan att det påverkar medlemsstaternas rätt att definiera dessa grupper bör de åtminstone omfatta flyktingar, nomadiska grupper, hemlösa och minoritetsgrupper, såsom romer, sinter, och resandefolket, kalé och gens du voyage, oavsett om de är bofasta eller inte. Vilka åtgärder som är lämpliga för att säkerställa tillgången överlåts åt medlemsstaterna att bedöma, men de kan exempelvis innebära att erbjuda alternativa försörjningssystem (enskild beredningsutrustning), att tillhandahålla vatten via tankar (lastbilar och cisterner) och att säkerställa nödvändig infrastruktur för läger.När ansvar för dessa skyldigheter läggs på lokala myndigheter bör medlemsstaterna se till att de har tillräckligt med ekonomiska resurser samt teknisk och materiell kapacitet, och bör stödja dem på ett ändamålsenligt sätt, exempelvis genom att tillhandahålla expertstöd. Vattenförsörjningen för utsatta och marginaliserade grupper bör i synnerhet inte leda till oproportionerliga kostnader för lokala myndigheter. [Ändr. 29]

(19)  I det sjunde miljöhandlingsprogrammet till 2020, Att leva gott inom planetens gränser(29), krävs att allmänheten har tillgång till tydlig information på nationell nivå. I direktiv 98/83/EG föreskrivs bara passiv tillgång till uppgifter, vilket innebär att medlemsstaterna endast måste säkerställa att information finns tillgänglig. Dessa bestämmelser bör därför ersättas för att säkerställa att aktuell begriplig och relevant information för konsumenterna är lätt tillgänglig, exempelvis i en broschyr, eller på en webbplats vars länk bör spridas aktivt eller en smart app. Den uppdaterade informationen bör inte bara omfatta resultat från kontrollprogrammen, utan också ytterligare information som allmänheten kan ha nytta av, t.ex. om olika indikatorer (järn, hårdhet, mineraler osv.), som ofta påverkar konsumenternas uppfattning om kranvatten. Därför bör de resultaten av åtgärder som vidtagits för att övervaka vattenleverantörerna när det gäller parametrar för vattenkvalitet och information om indikatorparametrar i del Ba i bilaga I. direktiv 98/83/EG som inte tillhandahåller hälsorelaterad information ersättas med nätbaserad information om dessa parametrar. För mycket stora vattenleverantörer bör ytterligare information om bland annat energieffektivitet, förvaltning, styrning, kostnadsstruktur avgiftsstruktur och beredningsmetoder också finnas tillgänglig på nätet. Det antas att Syftet med bättre konsumentkunskap om relevant information och ökad öppenhet kommer att bidra till bör vara att stärka allmänhetens förtroende för det vatten som levereras samt för vattentjänster. Detta väntas bör i sin tur leda till ökad användning av kranvatten och därigenom som dricksvatten, vilket skulle kunna bidra till mindre plastanvändning, plastavfall och växthusgasutsläpp, och även ge positiva effekter för begränsning av klimatförändring och för miljön som helhet. [Ändr. 30]

(20)  Av samma skäl, och för att göra konsumenterna mer medvetna om konsekvenserna av vattenförbrukning, bör de också få information på ett lättillgängligt sätt (t.ex. på fakturan eller via smarta appar) om den förbrukade volymen kostnadsstrukturen per år, hur den förändras över tid och en jämförelse med den genomsnittliga förbrukningen för ett hushåll om vattenleveratören har tillgång till sådan information, strukturen för den avgift som tas ut av vattenleverantören, inbegripet hur de rörliga och fasta kostnader, delarna av denna är fördelade, samt om priset per liter dricksvatten för att möjliggöra en jämförelse med priset på buteljerat vatten. [Ändr. 31]

(21)  De grundläggande principer som ska beaktas vid fastställandet av vattenavgifterna, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9.4 i direktiv 2000/60/EG, nämligen kostnadstäckning för vattentjänster och principen att förorenaren betalar, fastställs i direktiv 2000/60/EG det direktivet. Den ekonomiska hållbarheten i tillhandahållandet av vattentjänster är inte alltid säkerställd, vilket ibland leder till underinvestering i underhållet av vatteninfrastrukturen. Med bättre kontrollmetoder har läckagenivåerna – som främst beror på sådan underinvestering – blivit alltmer uppenbara, och minskning av vattenförlusterna bör uppmuntras på unionsnivå för att förbättra vatteninfrastrukturens effektivitet. I enlighet med subsidiaritetsprincipen, bör för att öka medvetenheten om denna fråga ,lösas genom ökad öppenhet och konsumentinformation om läckagenivåer och energieffektivitet. bör informationen som rör den förmedlas vidare till konsumenterna på ett mer öppet sätt. [Ändr. 32]

(22)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG(30) syftar till att garantera rätten till tillgång till miljöinformation i medlemsstaterna, i linje med Århuskonventionen. Det omfattar allmänna skyldigheter som rör både att göra miljöinformation tillgänglig på begäran och att aktivt sprida sådan information. Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG(31) har också ett brett tillämpningsområde som omfattar utbyte av rumslig information, inbegripet data om olika miljöförhållanden. Det är viktigt att de bestämmelser i det här direktivet som rör informationstillgång och datautbyte utgör ett komplement till dessa direktiv och inte ger upphov till en särskild rättslig ordning. Därför bör bestämmelserna i detta direktiv om information till allmänheten och information om övervakning av genomförandet inte påverka tillämpningen av direktiven 2003/4/EG och 2007/2/EG.

(23)  I direktiv 98/83/EG fastställdes inga rapporteringskrav för små vattenleverantörer. För att råda bot på detta, och för att tillgodose behovet av information om genomförande och efterlevnad, bör ett nytt system införas som innebär att medlemsstaterna ska upprätta och fortlöpande uppdatera datamängder som endast innehåller relevanta uppgifter, t.ex. överskridande av parametervärden och incidenter av en viss betydelse, och göra dessa datamängder tillgängliga för kommissionen och Europeiska miljöbyrån. Detta bör säkerställa att den administrativa bördan för alla enheter blir så liten som möjligt. För att säkerställa lämplig infrastruktur för allmän tillgång, rapportering och datadelning mellan offentliga myndigheter bör medlemsstaterna grunda dataspecifikationerna på direktiv 2007/2/EG och dess genomförandeakter.

(24)  Data som rapporteras av medlemsstaterna är inte bara nödvändiga för efterlevnadskontroll, utan är också väsentliga för att kommissionen ska kunna övervaka och bedöma hur väl lagstiftningen uppnår sina syften och därmed ge underlag för en framtida utvärdering av lagstiftningen i enlighet med punkt 22 i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning av den 13 april 2016(32). I detta sammanhang behövs relevanta data som möjliggör en bättre bedömning av direktivets effektivitet, ändamålsenlighet, relevans och mervärde för EU, och det är därför nödvändigt att säkerställa lämpliga rapporteringsmekanismer som också kan fungera som indikatorer för framtida utvärderingar av detta direktiv.

(25)  I enlighet med punkt 22 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning ska kommissionen göra en utvärdering av detta direktiv inom en viss tidsperiod från och med den dag som fastställts för dess införlivande. Utvärderingen bör bygga på de erfarenheter som gjorts och de data som samlats in i samband med genomförandet av direktivet, på relevanta vetenskapliga, analytiska och epidemiologiska data samt på samt på relevanta vetenskapliga, analytiska och epidemiologiska data. tillgängliga rekommendationer från WHO. [Ändr. 34]

(26)  Detta direktiv är förenligt med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Detta direktiv syftar särskilt till att främja principerna för hälso- och sjukvård, tillgång till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, miljöskydd och konsumentskydd.

(27)  Domstolen har vid flera tillfällen erinrat om att det vore oförenligt med den bindande karaktär som tillkommer direktiv enligt artikel 288 tredje stycket i fördraget att i princip utesluta enskilda från möjligheten att åberopa de skyldigheter som följer av direktiven. Detta gäller särskilt när det är fråga om ett direktiv vars syfte är att skydda människors hälsa från de skadliga effekterna av alla slags föroreningar av dricksvatten. I enlighet med Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljförågor(33) bör den berörda allmänheten ha tillgång till rättslig prövning för att bidra till att skydda rätten att leva i en miljö som är förenlig med personlig hälsa och personligt välbefinnande. Dessutom, när ett stort antal personer lider en ”kollektiv skada” på grund av samma olagliga metoder som innebär ett åsidosättande av rättigheter som garanteras genom detta direktiv, bör de ha möjlighet att använda kollektiva prvöningsmöjligheter, i de fall sådana mekanismer har inrättats av medlemsstaterna i enlighet med kommissionens rekommendation 2013/396/EU(34).

(28)  I syfte att anpassa detta direktiv till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, eller för att ange kontrollkrav för farobedömningen och riskbedömningen av fastighetsinstallationer, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna I–IV till detta direktiv, och vidta de åtgärder som krävs enligt de ändringar som anges i artikel 10a. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. Dessutom har den befogenhet som fastställs i del C anmärkning 10 i bilaga I till direktiv 98/83/EG, dvs. att fastställa kontrollfrekvenser och kontrollmetoder för radioaktiva ämnen, blivit inaktuell till följd av antagandet av rådets direktiv 2013/51/Euratom(35) och bör därför utgå. Den befogenhet som fastställs i del A andra stycket i bilaga III till direktiv 98/83/EG avseende ändringar av direktivet behövs inte längre och bör utgå. [Ändr. 35]

(29)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för antagande av formatet och metoderna för att lägga fram dels den information om kvaliteten på dricksvatten som ska lämnas till alla försörjda personer, dels den information om genomförandet av detta direktiv som ska lämnas av medlemsstaterna och sammanställas av Europeiska miljöbyrån. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(36).

(30)  Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG(37) ska medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner för överträdelse av bestämmelserna i detta direktiv och säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(31)  I direktiv 2013/51/Euratom fastställs särskilda bestämmelser för kontroll av radioaktiva ämnen i dricksvatten. Därför bör det här direktivet inte fastställa parametervärden för radioaktivitet.

(32)  Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skydda människors hälsa, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(33)  Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell rätt bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till de tidigare direktiven. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av de tidigare direktiven.

(34)  Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell rätt av direktiven som anges i del B i bilaga V.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

1.  Detta direktiv gäller kvaliteten på dricksvatten för alla i EU [Ändr. 36].

2.  Syftet med detta direktiv är att skydda människors hälsa från de skadliga effekterna av alla slags föroreningar av dricksvatten genom att säkerställa att vattnet är hälsosamt och rent, och att tillhandahålla allmän tillgång till dricksvatten. [Ändr. 163, 189; 207 och 215]

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med

1.  dricksvatten: allt vatten som, antingen i sitt ursprungliga tillstånd eller efter beredning, är avsett för dryck, för matlagning, för beredning eller produktion av livsmedel, eller för andra livsmedels- eller hushållsändamål i både offentliga och privata lokaler, inbegripet livsmedelsföretag, oberoende av dess ursprung och oavsett om det tillhandahålls genom ett distributionsnät, från tankbil/tankbåt, eller för källvatten, i flaskor eller behållare. [Ändr. 38]

2.  fastighetsinstallation: de ledningar, installationer och anordningar som är installerade mellan de kranar som normalt används för dricksvatten  i både offentliga och privata lokaler  och distributionsnätet men bara om dessa enligt den tillämpliga nationella lagstiftningen inte är  vattenleverantörens  ansvar, i dennes egenskap av  vattenleverantör . [Ändr. 39] (Berör inte den svenska versionen.)

3.  vattenleverantör: en juridisk enhet som tillhandahåller minst 10 m3 dricksvatten per dag i genomsnitt. [Ändr. 40]

3a.  mycket liten vattenleverantör: en vattenleverantör som tillhandahåller mindre än 50 m3 per dag eller försörjer mindre än 250 personer. [Ändr. 41]

4.  liten vattenleverantör: en vattenleverantör som tillhandahåller mindre än 500 m3 per dag eller försörjer mindre än 5 000 2 500 personer. [Ändr. 42]

4a.  medelstor vattenleverantör: en vattenleverantör som tillhandahåller minst 500 m3 per dag eller försörjer minst 2 500 personer. [Ändr. 43]

5.  stor vattenleverantör: en vattenleverantör som tillhandahåller minst 500 5 000m3 per dag eller försörjer minst 5 000 25 000 personer. [Ändr. 44]

6.  mycket stor vattenleverantör: en vattenleverantör som tillhandahåller minst 5 000 20 000 m3 per dag eller försörjer minst 50 000 100 000 personer.[Ändr. 45]

7.  prioriterade lokaler: stora lokaler med där många användare som människor, särskilt sårbara samhällsgrupper, kan exponeras för vattenrelaterade risker, såsom sjukhus, vårdinrättningar, äldreboenden, skolor, universitet och andra utbildningsinrättningar, förskolor, idrotts- och fritidsanläggningar, byggnader med inkvarteringsmöjlighet, kriminalvårdsanstalter och campingplatser, som identifieras av medlemsstaterna. [Ändr. 46]

8.  utsatta och marginaliserade grupper: personer som är isolerade från samhället till följd av diskriminering eller bristande tillgång till rättigheter, resurser eller möjligheter, och som är mer utsatta för flera olika potentiella risker avseende hälsa, säkerhet, brist på utbildning, deltagande i skadliga aktiviteter eller andra risker än övriga grupper i samhället.

8a.   livsmedelsföretag: ett livsmedelsföretag enligt definitionen i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 178/2002. [Ändr. 47]

Artikel 3

Undantag

1.  Detta direktiv gäller inte för

a)  naturligt mineralvatten som godkänns som sådant av den ansvariga myndighet som avses i direktiv 2009/54/EG,

b)  vatten som är läkemedel enligt vad som avses i direktiv 2001/83/EG.

1a.  För vatten som används av livsmedelsföretag för att framställa, bearbeta, konservera eller saluföra varor eller ämnen avsedda för livsmedelsändamål ska endast artiklarna 4, 5, 6 och 11 i detta direktiv gälla. Ingen av artiklarna i detta direktiv ska dock gälla om en livsmedelsföretagare för de behöriga nationella myndigheterna kan visa att kvaliteten på det vatten som används i dennes verksamhet inte påverkar hygienen hos de produkter eller ämnen som härrör från verksamheten, och att sådana produkter eller ämnen uppfyller kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004(38). [Ändr. 48]

1b.  En producent av dricksvatten som tappas på flaskor eller behållare ska inte anses vara en vattenleverantör.

Bestämmelserna i detta direktiv ska gälla för dricksvatten som tappas på flaskor eller i behållare i den mån de inte omfattas av skyldigheter enligt annan unionslagstiftning. [Ändr. 49]

1c.  Fartyg som avsaltar vatten, transporterar passagerare och fungerar som vattenleverantörer ska endast omfattas av artiklarna 1–7 och 9–12 i detta direktiv och dess bilagor. [Ändr. 50]

2.  Medlemsstaterna får göra undantag från direktivets bestämmelser för

a)  vatten som är avsett uteslutande för ändamål för vilka de behöriga myndigheterna gör den bedömningen att vattnets kvalitet inte påverkar, vare sig direkt eller indirekt, de berörda konsumenternas hälsa,

b)  dricksvatten från en enskild vattentäkt som tillhandahåller mindre än 10 m3 per dag i genomsnitt eller försörjer mindre än 50 personer, om inte vattnet tillhandahålls som en del av en kommersiell eller offentlig verksamhet.

3.  Medlemsstater som utnyttjar undantagen enligt punkt 2 b ska säkerställa att den berörda befolkningen informeras om detta och om alla åtgärder som kan vidtas för att skydda människors hälsa från de skadliga effekterna av alla slags föroreningar av dricksvatten. Dessutom ska den berörda befolkningen, om det är uppenbart att vattnets kvalitet utgör en potentiell fara för människors hälsa, omedelbart ges lämpliga råd.

Artikel 4

Allmänna skyldigheter

1.  Utan att det påverkar deras skyldigheter enligt andra unionsbestämmelser ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dricksvatten är hälsosamt och rent. Såvitt avser minimikraven i detta direktiv är dricksvatten hälsosamt och rent om det uppfyller alla följande villkor:

a)  Det innehåller inte mikroorganismer, parasiter och ämnen i sådant antal eller sådana koncentrationer att de utgör en potentiell fara för människors hälsa.

b)  Det uppfyller minimikraven i bilaga I, delarna A och B.

c)  Medlemsstaterna har vidtagit alla andra åtgärder som är nödvändiga för att uppfylla kraven i artiklarna 5 till 12 i detta direktiv.

i)   artiklarna 4 till 12 i detta direktiv, för dricksvatten till slutkonsumenter som tillhandahålls genom distributionsnät eller tankbil/tankbåt,

ii)  artiklarna 4, 5, 6 och 11.4 i detta direktiv, för dricksvatten som tappas på flaskor eller i behållare inom livsmedelsindustrin,

iii)  artiklarna 4, 5, 6 och 11 i detta direktiv, för dricksvatten som produceras och används i livsmedelsindustrin för produktion, bearbetning och distribution av livsmedel. [Ändr. 51]

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de åtgärder som vidtas för att genomföra bestämmelserna i detta direktiv fullständigt följer försiktighetsprincipen och att de inte under några omständigheter, vare sig direkt eller indirekt, medför försämring av den nuvarande dricksvattenkvaliteten eller medför ökad förorening av vatten som används för framställning av dricksvatten. [Ändr. 52]

2a.  Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att säkerställa att de behöriga myndigheterna gör en bedömning av vattenläckagenivåerna på deras territorier samt av om det är möjligt att minska vattenläckaget inom dricksvattensektorn. Vid denna bedömning ska hänsyn tas till relevanta folkhälsorelaterade, miljömässiga, tekniska och ekonomiska aspekter. Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2022 anta nationella mål för att minska vattenleverantörernas läckagenivåer på sina territorier senast den 31 december 2030. Medlemsstaterna får tillhandahålla meningsfulla incitament för att säkerställa att vattenleverantörerna på deras territorium uppnår de nationella målen. [Ändr. 53]

2b.  Om en behörig myndighet som ansvarar för produktion och distribution av dricksvatten överlämnar förvaltningen av hela eller delar av vattenproduktionen eller vattenförsörjningen till en vattenleverantör ska avtalet mellan den behöriga myndigheten och vattenleverantören närmare ange varje parts ansvar enligt detta direktiv. [Ändr. 54]

Artikel 5

Kvalitetsnormer

1.  Medlemsstaterna ska för parametrarna i bilaga I fastställa värden som ska gälla för dricksvatten  , och dessa får inte vara mindre stränga än de värden som anges i bilagan . [Ändr. 55]

1a.  De värden som fastställs i enlighet med punkt 1 ska inte vara mindre stränga än de som anges i delarna A, B och Ba i bilaga I. Vad gäller parametrarna i del Ba i bilaga I ska värdena endast fastställas för kontrolländamål och för att säkerställa att skyldigheterna i artikel 12 har fullgjorts. [Ändr. 56]

2.  Medlemsstaterna ska fastställa värden för ytterligare parametrar som inte omfattas av bilaga I om skyddet av människors hälsa på deras nationella teröritorium eller en del av detta kräver det. De värden som fastställs ska åtminstone uppfylla kraven i artikel 4.1 a.

Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de beredningsmedel, material och desinfektionsförfaranden som används för desinfektion av vattenförsörjningssystem inte inverkar negativt på dricksvattenkvaliteten. All förorening av dricksvatten som beror på användning av sådana medel, material och förfaranden ska minimeras, utan att man för den sakens skull äventyrar desinfektionens effektivitet. [Ändr. 57]

Artikel 6

Punkt där värdena ska iakttas

De parametervärden som fastställs i enlighet med artikel 5  för de parametrar som anges i delarna A, och B och C i bilaga I  ska iakttas [Ändr. 58]

a)  för vatten som tillhandahålls från ett distributionsnät i en lokal eller en anläggning, vid den punkt där det tappas ur de kranar som normalt används för dricksvatten,

b)  för vatten som tillhandahålls från tankbil/tankbåt, vid den punkt där det tappas från tankbilen/tankbåten,

c)  för källvatten, dricksvatten som tappas på flaskor eller i behållare, vid den punkt där det tappas på flaska eller i behållare, [Ändr. 59]

ca)  för vatten som används i livsmedelsföretag där vatten tillhandahålls av en vattenleverantör, vid leveranspunkten hos livsmedelsföretaget. [Ändr. 60]

1a.  För vatten som omfattas av punkt 1 a ska medlemsstaterna anses ha fullgjort sina skyldigheter enligt denna artikel om det kan visas att det bristande iakttagandet av parametrarna i artikel 5 beror på fastighetsinstallationerna eller underhållet av dessa, utom i prioriterade lokaler. [Ändr. 61]

Artikel 7

Riskbaserad metod för vattensäkerhet

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att leveranser, beredning och distribution av dricksvatten omfattas av en riskbaserad metod som består av följande delar:

a)  En farobedömning av vattenförekomster eller delar av vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten, utförd av medlemsstaterna i enlighet med artikel 8. [Ändr. 62]

b)  En försörjningsriskbedömning utförd av vattenleverantörer i varje vattenförsörjningssystem i syfte att skydda och kontrollera kvaliteten på det vatten som de levererar, i enlighet med artikel 9 och del C i bilaga II. [Ändr. 63]

c)  En riskbedömning av fastighetsinstallationer, i enlighet med artikel 10.

1a.  Medlemsstaterna får utan att äventyra målet för detta direktiv när det gäller dricksvattenkvaliteten och konsumenternas hälsa, anpassa genomförandet av den riskbaserade metoden när det finns särskilda begränsningar till följd av geografiska förhållanden såsom vattenförsörjningsområdets avlägsna läge eller tillgänglighet. [Ändr. 64]

1b.  Medlemsstaterna ska säkerställa en tydlig och lämplig ansvarsfördelning mellan de berörda aktörerna, såsom de definieras av medlemsstaterna, för tillämpningen av den riskbaserade metoden när det gäller de vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten och fastighetsinstallationerna. Ansvarsfördelningen ska anpassas efter medlemsstaternas institutionella och rättsliga ramar. [Ändr. 65]

2.  Farobedömningarna ska utföras senast [3 år efter sista dagen för införlivande av detta direktiv]. De ska ses över vart tredje år med beaktande av det krav på att medlemsstaterna ska identifiera vattenförekomster som föreskrivs i artikel 7 i direktiv 2000/60/EG, och uppdateras vid behov. [Ändr. 66]

3.  Försörjningsriskbedömningarna ska göras av mycket stora vattenleverantörer och stora vattenleverantörer senast [3 år efter sista dagen för införlivande av detta direktiv] och av små vattenleverantörer senast [6 år efter sista dagen för införlivande av detta direktiv]. De ska ses över regelbundet och minst vart sjätte år och uppdateras vid behov. [Ändr. 67]

3a.  Enligt artiklarna 8 och 9 i detta direktiv ska medlemsstaterna vidta nödvändiga avhjälpande åtgärder inom ramen för de åtgärdsprogram och förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som fastställs i artikel 11 respektive artikel 13 i direktiv 2000/60/EG. [Ändr. 68]

4.  Riskbedömningarna av fastighetsinstallationer i de lokaler som avses i artikel 10.1 ska utföras senast [3 år efter sista dagen för införlivande av detta direktiv]. De ska ses över vart tredje år och uppdateras vid behov. [Ändr. 69]

Artikel 8

Farobedömning Bedömning, kontroll och hantering av faror som rör vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten [Ändr. 70]

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 6 och 7 i direktiv 2000/60/EG, särskilt artiklarna 4–8, ska medlemsstaterna i samarbete med de behöriga myndigheter som ansvarar för vatten säkerställa att en farobedömning utförs för vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten i volymer över 10 m3 per dag i genomsnitt. Farobedömningen ska omfatta följande delar: [Ändr. 71]

a)  Identifiering av och georeferenser för alla uttagspunkter i de vattenförekomster eller delar av vattenförekomster som omfattas av farobedömningen. Eftersom de uppgifter som avses i detta led kan vara känsliga, särskilt när det gäller skydd av folkhälsan, ska medlemsstaterna se till att sådana uppgifter skyddas och endast meddelas berörda myndigheter. [Ändr. 72]

b)  Kartläggning av säkerhetszoner, när sådana zoner har fastställts i enlighet med artikel 7.3 i direktiv 2000/60/EG, och de skyddade områden som avses i artikel 6 i det direktivet. [Ändr. 72]

c)  Identifiering av faror och möjliga föroreningskällor som påverkar de vattenförekomster som omfattas av farobedömningen. Sådan forskning och identifiering av föroreningskällor ska uppdateras regelbundet för att upptäcka nya ämnen som påverkar mikroplatser, i synnerhet PFAS. Medlemsstaterna får för detta ändamål använda den översyn av konsekvenserna av mänsklig verksamhet som utförts i enlighet med artikel 5 i direktiv 2000/60/EG och information om betydande påverkan som samlats in i enlighet med punkt 1.4 i bilaga II till det direktivet. [Ändr. 216]

d)  Regelbunden kontroll, i de vattenförekomster eller delar av vattenförekomster som omfattas av farobedömningen, av föroreningar som är relevanta för vattenförsörjningen från följande förteckningar: [Ändr. 75]

i)  Parametrar som förtecknas i delarna A och B i bilaga I till detta direktiv.

ii)  Förorenande ämnen i grundvatten som förtecknas i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG(39), och förorenande ämnen och föroreningsindikatorer för vilka tröskelvärden har fastställts av medlemsstaterna i enlighet med bilaga II till det direktivet.

iii)  Prioriterade ämnen och vissa andra föroreningar som förtecknas i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/105/EG(40).

iv)  Andra Parametrar endast för kontrolländamål i del Ca i bilaga I, eller andra relevanta föroreningar, exempelvis mikroplaster, förutsatt att det finns en metod för att mäta mikroplaster enligt artikel 11.5b, eller avrinningsområdesspecifika förorenande ämnen som medlemsstaterna fastställt på grundval av den översyn av konsekvenserna av mänsklig verksamhet som utförts i enlighet med artikel 5 i direktiv 2000/60/EG och den information om betydande påverkan som samlats in i enlighet med punkt 1.4 i bilaga II till det direktivet. [Ändr. 76]

För kontrollen ska medlemsstaterna från leden i–iv välja ut de parametrar, ämnen eller föroreningar som anses relevanta mot bakgrund av de faror som identifierats i enlighet med led c eller mot bakgrund av den information som lämnats av vattenleverantörerna i enlighet med punkt 2.

För den regelbundna kontrollen, och för att upptäcka nya skadliga ämnen genom nya undersökningar, får medlemsstaterna använda den övervakning som utförs och den undersökningskapacitet som tillhandahålls i enlighet med annan unionslagstiftning. [Ändr. 217]

Mycket små vattenleverantörer får undantas kraven i leden a, b och c i denna punkt, förutsatt att den behöriga myndigheten har tidigare och uppdaterad dokumenterad kännedom om de relevanta parametrar som avses i dessa led. Detta undantag ska ses över av den behöriga myndigheten minst vart tredje år och uppdateras vid behov. [Ändr. 77]

2.  De vattenleverantörer som kontrollerar sitt råvatten för operativ övervakning ska vara skyldiga att informera de behöriga myndigheterna om trender och ovanliga koncentrationer av de parametrar, ämnen eller föroreningar som kontrolleras.

3.  Medlemsstaterna ska informera de vattenleverantörer som använder vattenförekomster som omfattas av farobedömningen om resultaten av den kontroll som utförts i enlighet med punkt 1 d och får på grundval av dessa kontrollresultat

(a)  ålägga vattenleverantörer att genomföra ytterligare kontroller eller beredning avseende vissa parametrar,

(b)  tillåta vattenleverantörer att minska kontrollfrekvensen för vissa parametrar, utan att behva göra en försörjningsriskbedömning, förutsatt att dessa inte är centrala parametrar i den mening som avses i del B punkt 1 i bilaga II, och förutsatt att ingen faktor rimligtvis kan förväntas orsaka försämring av vattenkvaliteten. [Am. 78]

4.  I de fall en vattenleverantör tillåts att minska kontrollfrekvensen i enlighet med punkt 2 b ska medlemsstaterna fortsätta att regelbundet kontrollera dessa parametrar i den vattenförekomst som omfattas av farobedömningen. [Am. 79]

5.  På grundval av den information som samlas in i enlighet med punkterna 1 och 2 i det här direktivet och i enlighet med direktiv 2000/60/EG ska medlemsstaterna vidta följande åtgärder i samarbete med vattenleverantörerna och andra berörda aktörer. eller säkerställa att sådana åtgärder vidtas av vattenleverantörerna: [Ändr. 80]

a)  Förebyggande åtgärder för att minska den beredningsnivå som krävs och för att skydda vattenkvaliteten, däribland sådana åtgärder som avses i artikel 11.3 d i direktiv 2000/60/EG. [Ändr. 178]

aa)  Säkerställande av att förorenarna i samarbete med vattenleverantörer och andra berörda aktörer vidtar förebyggande åtgärder för att undvika beredning eller minska den beredningsnivå som krävs och för att skydda vattenkvaliteten, däribland sådana åtgärder som avses i artikel 11.3 d i direktiv 2000/60/EG samt ytterligare åtgärder som anses vara nödvändiga på grundval av den kontroll som utförts i enlighet med punkt 1 d i denna artikel. [Ändr. 82]

b)  Mildrande åtgärder som anses vara nödvändiga på grundval av den kontroll som utförts i enlighet med punkt 1 d, i syfte att identifiera och åtgärda föroreningskällan och undvika ytterligare beredning, när de förebyggande åtgärderna inte anses tillräckligt genomförbara eller ändamålsenliga för att i tid ta itu med föroreningskällan. [Ändr. 83]

ba)  Krav på att vattenleverantörer genomför ytterligare kontroller av vissa parametrar vid uttagspunkten eller beredning, när de åtgärder som fastställs i leden aa och b inte har bedömts tillräckliga för att ge lämpligt skydd för människors hälsa. [Ändr. 84]

Medlemsstaterna ska regelbundet se över alla sådana åtgärder.

5a.  Medlemsstaterna ska informera de vattenleverantörer som använder vattenförekomster eller delar av vattenförekomster som omfattas av farobedömningen om resultaten av den kontroll som utförts i enlighet med punkt 1 d, och får på grundval av dessa kontrollresultat och den information som samlas in i enlighet med punkterna 1 och 2 och i enlighet med direktiv 2000/60/EG.

a)  tillåta vattenleverantörer att minska kontrollfrekvensen för vissa parametrar eller antalet kontrollerade parametrar, utan att de behöver göra en försörjningsriskbedömning, förutsatt att de berörda parametrarna inte är centrala parametrar i den mening som avses i punkt 1 i del B i bilaga II, och förutsatt att ingen faktor rimligtvis kan förväntas orsaka försämring av vattenkvaliteten.

b)  fortsätta att regelbundet kontrollera dessa parametrar i den vattenförekomst som omfattas av farobedömningen, när en vattenleverantör tillåts att minska kontrollfrekvensen i enlighet med led a. [Ändr. 85]

Artikel 9

Försörjningsriskbedömning Bedömning, kontroll och hantering av försörjningsrisker [Ändr. 86]

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att vattenleverantörerna utför en försörjningsriskbedömning i enlighet med del C i bilaga II, som gör det möjligt att anpassa kontrollfrekvensen för varje parameter i delarna A, och B och Ba i bilaga I som inte är en central parameter enligt del B i bilaga II, beroende på dess förekomst i råvattnet. [Ändr. 87]

För dessa parametrar ska medlemsstaterna säkerställa att vattenleverantörerna kan avvika från den provtagningsfrekvens som anges i del B i bilaga II, i enlighet med de specifikationer som anges i del C i bilaga II, beroende på deras förekomst i råvattnet och hur vattnet bereds. [Ändr. 88]

För detta ändamål ska vattenleverantörerna beakta resultaten av den farobedömning som utförts i enlighet med artikel 8 i detta direktiv och den kontroll som utförts i enlighet med artiklarna 7.1 och 8 i direktiv 2000/60/EG. [Ändr. 89](berör ej svenska versionen)

1a.  Medlemsstaterna får bevilja undantag från punkt 1 för mycket små vattenleverantörer, förutsatt att den behöriga myndigheten har tidigare och uppdaterad dokumenterad kännedom om relevanta parametrar och anser att det inte föreligger någon risk för människors hälsa till följd av sådana undantag, och utan att det påverkar myndighetens skyldigheter enligt artikel 4.

Undantaget ska granskas av den behöriga myndigheten vart tredje år eller när en ny föroreningsfara upptäcks i avrinningsområdet, och uppdateras vid behov. [Ändr. 90]

2.  Ansvaret för försörjningsriskbedömningarna ska godkännas av de behöriga myndigheterna ska ligga hos vattenleverantörerna, som ska se till att de följer detta direktiv. Vattenleverantörerna får i detta syfte begära stöd från de behöriga myndigheterna.

Medlemsstaterna får kräva att de behöriga myndigheterna godkänner eller kontrollerar vattenleverantörernas försörjningsriskbedömningar. [Ändr. 91]

2a.  På grundval av resultatet av den riskbedömning som utförts i enlighet med punkt 1, ska medlemsstaterna säkerställa att vattenleverantörerna utarbetar en vattensäkerhetsplan som är anpassad till de identifierade riskerna och står i proportion till vattenleverantörens storlek. Denna vattensäkerhetsplan kan exempelvis omfatta användningen av material i kontakt med vatten, produkter för vattenberedning, eventuella risker som beror på läckande ledningar eller åtgärder för att anpassa sig till nuvarande eller framtida utmaningar, såsom klimatförändringar, och ska fastställas ytterligare av medlemsstaterna. [Ändr. 92]

Artikel 10

Riskbedömning av Bedömning, kontroll och hantering av risker som rör fastighetsinstallationer [Ändr. 93]

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att det utförs en riskbedömning av fastighetsinstallationer i prioriterade lokaler, som omfattar följande delar: [Ändr. 94]

a)  En bedömning av de potentiella risker som är förknippade med fastighetsinstallationerna och relaterade produkter och material, och av om de kan påverka vattenkvaliteten vid den punkt där vattnet tappas ur de kranar som normalt används för dricksvatten, särskilt där vatten tillhandahålls allmänheten i prioriterade lokaler. [Ändr. 95]

b)  Regelbunden kontroll av de parametrar som anges i del C i bilaga I, i de prioriterade lokaler där särskilda risker för vattenkvaliteten har identifierats under där den potentiella faran för människors hälsa anses vara störst. Relevanta parametrar och lokaler för kontroll ska väljas på grundval av den bedömning som utförts i enlighet med led a. [Ändr. 96]

Vad gäller den regelbundna kontroll som avses i första stycket kontroller ska medlemsstaterna säkerställa åtkomst till installationerna i prioriterade lokaler för provtagning och får medlemsstaterna upprätta en kontrollstrategi med inriktning på prioriterade lokaler. särskilt för bakterien Legionella pneumophila. [Ändr. 97]

c)  En kontroll av om prestanda hos byggprodukter produkter och material i kontakt med dricksvatten är tillräckliga i förhållande till de väsentliga egenskaper som rör det grundläggande krav för byggnadsverk som anges i punkt 3 e i bilaga I till förordning (EU) nr 305/2011. skyddet av människors hälsa. [Ändr. 98]

ca)  En kontroll av om de material som används är lämpliga för kontakt med dricksvatten och om kraven som anges i artikel 11 är uppfyllda. [Ändr. 99]

2.  Om en medlemsstat, på grundval av den bedömning som utförts i enlighet med punkt 1 a, anser att det föreligger en risk för människors hälsa som beror på fastighetsinstallationerna i prioriterade lokaler eller relaterade produkter och material, eller om kontroll som utförts i enlighet med punkt 1 b visar att de parametervärden som anges i del C i bilaga I inte är uppfyllda ska medlemsstaterna säkerställa att lämpliga åtgärder vidtas för att undanröja eller minska risken för bristande iakttagande av parametervärdena som fastställs i del C i bilaga I.

a)  vidta lämpliga åtgärder för att eliminera eller minska risken för att de parametervärden som anges i del C i bilaga I inte iakttas,

b)  vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att migrering av ämnen eller kemikalier från byggprodukter som används vid beredning eller distribution av dricksvatten inte, direkt eller indirekt, utgör en fara för människors hälsa,

c)  vidta andra åtgärder, exempelvis lämpliga beredningstekniker, i samarbete med vattenleverantörerna, för att ändra vattnets beskaffenhet eller egenskaper innan det tillhandahålls i syfte att eliminera eller minska risken för att parametervärdena inte iakttas efter tillhandahållandet,

d)  på vederbrligt sätt informera och ge råd till konsumenterna om villkoren för konsumtion och användning av vatten och om mjliga åtgärder för att undvika att risken återuppstår,

e)  anordna utbildning för VVS-montrer och andra yrkeskategorier som arbetar med fastighetsinstallationer och installation av byggprodukter,

f)  för Legionella, säkerställa att ändamålsenliga kontroll- och förvaltningsåtgärder vidtas för att förhindra och åtgärda eventuella sjukdomsutbrott.[Ändr. 100]

2a.  För att minska de risker som är förknippade med fastighetsinstallationer i hela distributionsnätet ska medlemsstaterna

a)  uppmuntra ägare till offentliga och privata lokaler att genomföra en riskbedömning av fastighetsinstallationen,

b)  informera konsumenterna och ägarna till offentliga och privata lokaler om åtgärder för att undanröja eller minska risken för att kvalitetskraven på dricksvatten inte iakttas på grund av fastighetsinstallationen,

c)  på vederbörligt sätt informera och ge råd till konsumenterna om villkoren för konsumtion och användning av vatten och om möjliga åtgärder för att undvika att risken återuppstår,

d)  främja utbildning för VVS-montörer och andra yrkeskategorier som arbetar med fastighetsinstallationer och installationer av byggprodukter och byggmaterial i kontakt med vatten, och

e)  för Legionellabakterier, särskilt för bakterien Legionella pneumophila, säkerställa att ändamålsenliga och proportionella kontroll- och förvaltningsåtgärder vidtas för att förhindra och åtgärda eventuella sjukdomsutbrott. [Ändr. 101]

Artikel 10a

Minimikrav för hygien för produkter, ämnen och material i kontakt med dricksvatten

1.   Medlemsstaterna ska vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att ämnen och material som används för framställning av alla nya produkter i kontakt med dricksvatten, som släpps ut på marknaden och som används vid uttag, beredning eller distribution, eller de föroreningar som är förknippade med sådana ämnen

a)  varken direkt eller indirekt minskar det skydd av människors hälsa som föreskrivs i detta direktiv,

b)  inte påverkar dricksvattnets lukt eller smak,

c)  inte förekommer i dricksvatten i koncentrationer som ligger över den nivå som krävs för att uppnå det syfte för vilket de används, och

d)  inte främjar mikrobiologisk tillväxt.

2.   I syfte att säkerställa en harmoniserad tillämpning av punkt 1 senast den ... [tre år efter den dag då detta direktiv träder i kraft], ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 19 för att komplettera detta direktiv genom att fastställa minimikrav för hygien och en förteckning över de ämnen som används för tillverkning av material i kontakt med dricksvatten och som är godkända i EU, däribland särskilda migreringsgränsvärden och specialvillkor för användning, när så är tillämpligt. Kommissionen ska regelbundet se över och uppdatera denna förteckning i linje med den senaste vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

3.  För att hjälpa kommissionen anta och ändra de delegerade akterna enligt punkt 2 ska en ständig kommitté inrättas som består av företrädare utsedda av medlemsstaterna som kan begära hjälp från sakkunniga eller rådgivare.

4.  Material i kontakt med dricksvatten som omfattas av annan unionslagstiftning, såsom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011(41), ska uppfylla kraven i punkterna 1 och 2 i denna artikel. [Ändr. 102]

Artikel 11

Kontroll

1.  Medlemsstaterna ska vidta alla åtgärder som behövs för att säkerställa att regelbundna kontroller av dricksvattnets kvalitet utförs i syfte att kontrollera att det vatten som är tillgängligt för konsumenterna uppfyller kraven i detta direktiv, särskilt de parametervärden som fastställs i enlighet med artikel 5. Prov ska tas på ett sådant sätt att de blir representativa för kvaliteten på det vatten som förbrukas under året. Dessutom ska medlemsstaterna vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att, i fall då desinfektion ingår i beredningen eller distributionen av dricksvatten, säkerställa kontroll av att desinfektionen är effektiv, och att eventuella föroreningar som härrör från biprodukter från desinfektionen hålls på så låg nivå som möjligt utan att för den skull äventyra desinfektionen. [Ändr. 103]

2.  För att fullgöra skyldigheterna enligt punkt 1 ska lämpliga kontrollprogram upprättas i enlighet med del A i bilaga II för allt dricksvatten. Dessa kontrollprogram ska bestå av följande delar:

a)  Kontroll av de parametrar som förtecknas i delarna A och B i bilaga I, och de parametrar som fastställts i enlighet med artikel 5.2, i enlighet med bilaga II, och, om en försörjningsriskbedömning utförs, i enlighet med artikel 9.

b)  Kontroll av de parametrar som förtecknas i del C i bilaga I, för riskbedömningen av fastighetsinstallationer, enligt vad som föreskrivs i artikel 10.1 b.

c)  Kontroll för farobedömningen, enligt vad som föreskrivs i artikel 8.1 d.

3.  Provtagningsplatserna ska bestämmas av de behöriga myndigheterna och uppfylla de relevanta kraven i del D i bilaga II.

4.  Medlemsstaterna ska följa de anvisningar för analys av parametrar som framgår av bilaga III, i enlighet med följande principer:

a)  Andra analysmetoder än de som anges i del A i bilaga III får användas under förutsättning att det kan visas att de resultat som erhålls är åtminstone lika tillförlitliga som dem som erhålls med de angivna metoderna genom att kommissionen förses med all relevant information om dessa metoder och deras likvärdighet.

b)  För de parametrar som förtecknas i del B i bilaga III får vilken analysmetod som helst användas under förutsättning att den uppfyller de krav som anges där.

5.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ytterligare kontroll från fall till fall utförs av ämnen och mikroorganismer för vilka inget parametervärde har fastställts i enlighet med artikel 5, om det finns anledning att misstänka att de kan förekomma i sådana mängder eller sådant antal att de utgör en potentiell fara för människors hälsa.

5a.  Medlemsstaterna ska meddela kommissionen resultaten av den kontroll som utförts i enlighet med kontrollen av de parametrar som anges i del Ca i bilaga I senast den ... [tre år från och med den dag då detta direktiv träder i kraft], och därefter en gång om året.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 19 för att ändra detta direktiv genom att uppdatera förteckningen över ämnen som är föremål för övervakning och som anges i del Ca i bilaga Ia. Kommissionen får besluta att lägga till ämnen som riskerar att förekomma i dricksvatten och som utgör en potentiell risk för människors hälsa, men om vilka det inte finns några vetenskapliga rön som styrker att det föreligger en reell risk för människors hälsa. I detta syfte ska kommissionen bland annat grunda sig på den vetenskapliga forskning som bedrivs inom WHO. Ett nytt ämne som läggs till måste vederbörligen motiveras i enlighet med artikel 1 i detta direktiv. [Ändr. 104]

5b.  Senast den … [ett år efter den dag då detta direktiv träder i kraft] ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 19 för att komplettera detta direktiv genom att anta en mätmetod för de mikroplaster i förteckningen som är föremål för övervakning och som anges i del Ca i bilaga I. [Ändr. 105]

Artikel 12

Åtgärder för att avhjälpa brister samt begränsning av användningen

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att samtliga fall av bristande iakttagande av enligt artikel 5 fastställda parametervärden vid den punkt där värdena ska iakttas i enlighet med artikel 6 omedelbart utreds för att fastställa orsaken. [Ändr. 106]

2.  I fall av bristande iakttagande – trots de åtgärder som vidtas för att uppfylla kraven i artikel 4.1 – av de enligt artikel 5 fastställda parametervärdena, ska de berörda medlemsstaterna säkerställa att nödvändiga åtgärder så snart som möjligt vidtas för att återställa vattnets kvalitet och prioritera sina genomförandeåtgärder, under beaktande bland annat av i hur hög grad det ifrågavarande parametervärdet har överskridits och den potentiella faran för människors hälsa.

I fall av bristande iakttagande av de parametervärden som fastställs i del C i bilaga I ska avhjälpande åtgärder inbegripa de åtgärder som anges i artikel 10.2 a–f. 10.2a. [Ändr. 107]

3.  Oberoende av om parametervärdena iakttas ska medlemsstaterna säkerställa att allt tillhandahållande av dricksvatten som utgör en potentiell fara för människors hälsa förbjuds eller att vattnets användning begränsas och att övriga avhjälpande åtgärder vidtas som är nödvändiga för att skydda människors hälsa.

Medlemsstaterna ska automatiskt betrakta varje bristande iakttagande av de minimikrav för parametervärden som anges i delarna A och B i bilaga I som en potentiell fara för människors hälsa, förutom om de behöriga myndigheterna anser att det faktum att parametervärdet inte iakttas är av ringa betydelse. [Ändr. 108]

4.  I de fall som beskrivs i punkterna 2 och 3, då bristande iakttagande av parametervärdena anses utgöra en potentiell fara för människors hälsa, ska medlemsstaterna så snart som möjligt vidta alla följande åtgärder: [Ändr. 109]

a)  Underrätta alla berörda konsumenter om den potentiella faran för människors hälsa och dess orsak, om överskridandet av parametervärdet och om de avhjälpande åtgärder som vidtagits, inbegripet förbud, restriktioner eller andra åtgärder.

b)  Ge och regelbundet uppdatera nödvändig rådgivning till konsumenterna om konsumtionen och användningen av vatten, med särskild hänsyn till potentiellt utsatta grupper.

c)  Informera konsumenterna när man har fastställt att det inte längre föreligger en potentiell fara för människors hälsa, och informera dem om att tjänsten har återgått till det normala.

Åtgärderna som avses i leden a, b och c ska vidtas i samarbete med den berörda vattenleverantören. [Ändr. 110]

5.  De När bristande iakttagande konstateras vid den punkt där värdena ska iakttas ska de behöriga myndigheterna eller andra relevanta organ ska besluta vilka åtgärder enligt punkt 3 som ska vidtas under beaktande av de risker för människors hälsa som skulle bli följden om dricksvattenförsörjningen avbryts eller användningen av dricksvatten begränsas. [Ändr. 111]

Artikel 12a

Undantag

1.  Medlemsstaterna får föreskriva undantag från de parametervärden som fastställs i del B i bilaga I eller som fastställs i enlighet med artikel 5.2, upp till ett högsta värde som de själva bestämmer, förutsatt att sådana undantag inte utgör en potentiell fara för människors hälsa och förutsatt att dricksvattenförsörjningen inom det berörda området inte på annat sätt kan upprätthållas genom andra rimliga medel. Sådana undantag ska begränsas till följande fall:

a)  Ett nytt vattenförsörjningsområde.

b)  En ny föroreningskälla som påvisats i ett vattenförsörjningsområde eller parametrar som nyligen eftersökts eller påvisats.

Undantagen ska begränsas till en så kort tid som möjligt och uppgå till högst tre år, och vid utgången av denna period ska medlemsstaterna genomföra en översyn för att konstatera om tillräckliga framsteg har gjorts.

Vid särskilda omständigheter får en medlemsstat bevilja ett andra undantag i enlighet med första stycket a och b. Om en medlemsstat avser att bevilja ett andra undantag ska den till kommissionen översända resultatet av översynen, åtföljt av skälen för sitt beslut rörande det andra undantaget. Det andra undantaget ska uppgå till högst tre år.

2.  Eventuella undantag som beviljats i enlighet med punkt 1 ska innehålla följande information:

a)  Skälen till undantaget.

b)  Den berörda parametern, tidigare relevanta kontrollresultat och det högsta tillåtna värdet enligt undantaget.

c)  Det geografiska området, den mängd vatten som tillhandahålls varje dag, den berörda befolkningen och om något relevant livsmedelsproducerande företag påverkas.

d)  En lämplig kontrollplan, med tätare kontroller när så är nödvändigt.

e)  En sammanfattning av planen för nödvändiga åtgärder för att avhjälpa brister, inbegripet en tidsplan för arbetet och en uppskattning av kostnaderna samt bestämmelser om hur översyn ska ske .

f)  Hur lång tid undantaget måste gälla.

3.  Om de behöriga myndigheterna anser att det faktum att parametervärdet inte iakttas är av ringa betydelse och att åtgärder som vidtas i enlighet med artikel 12.2 kan avhjälpa problemet inom högst 30 dagar, behöver den information som anges i punkt 2 i denna artikel inte anges i undantaget.

I sådana fall ska de behöriga myndigheterna eller andra berörda organ fastställa endast det högsta tillåtna värdet för den berörda parametern och den tid som medges för att rätta till problemet.

4.  Punkt 3 får inte längre utnyttjas om ett och samma parametervärde för en viss vattentäkt inte har iakttagits under sammanlagt mer än 30 dagar under de föregående tolv månaderna.

5.  De medlemsstater som har utnyttjat undantagen enligt denna artikel ska säkerställa att den befolkning som påverkas av ett sådant undantag omedelbart och på lämpligt sätt informeras om undantaget och de villkor som gäller för det. Medlemsstaterna ska dessutom vid behov säkerställa att råd ges till de specifika befolkningsgrupper för vilka undantaget kan komma att innebära en särskild risk.

De skyldigheter som avses i första stycket ska inte gälla de fall som beskrivs i punkt 3, om inte de behöriga myndigheterna beslutar något annat.

6.  Med undantag för de undantag som beviljas i enlighet med punkt 3 ska medlemsstaterna inom två månader informera kommissionen om sådana undantag som avser en enskild vattentäkt som tillhandahåller mer än 1 000 m3 per dag i genomsnitt eller försörjer minst 5 000 personer, och samtidigt bifoga de uppgifter som anges i punkt 2.

7.  Denna artikel gäller inte för dricksvatten som säljs i flaskor eller behållare. [Ändr. 112]

Artikel 13

Tillgång till dricksvatten

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9 i direktiv 2000/60/EG och subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna ska medlemsstaterna, samtidigt som de tar hänsyn till de lokala och regionala perspektiven och omständigheterna för vattendistribution, vidta alla nödvändiga åtgärder för att förbättra allas allmän tillgång till dricksvatten för alla och främja dess användning inom det egna teröritoriet. Detta ska omfatta samtliga följande åtgärder:

a)  Identifiera människor som inte har tillgång eller endast begränsad tillgång till dricksvatten och orsaken till detta (t.ex. att de tillhör en utsatt och marginaliserad grupp), däribland utsatta och marginaliserade grupper, bedöma möjligheterna och orsaken till detta, bedöma möjligheterna och vidta åtgärder för att förbättra tillgången för dessa människor och att informera dem om möjligheterna att anslutas till distributionsnätet eller om alternativa sätt att få tillgång till dricksvatten.

aa)   Säkerställa allas tillgång till dricksvatten.

b)  Upprätta och underhålla utomhus- och inomhusutrustning, däribland påfyllningspunkter, för fri tillgång till dricksvatten på offentliga platser, särskilt i områden med stor genomströmning. Detta ska göras när det är tekniskt möjligt, på ett sätt som står i proportion till behovet av sådana åtgärder och med hänsyn till särskilda lokala förhållanden, såsom klimat och geografi.

c)  Främja dricksvatten genom att

i)  inleda kampanjer för att informera allmänheten om dricksvattnets kranvattnets höga kvalitet och höja medvetenheten om var närmaste påfyllningspunkt finns,

ia)  inleda kampanjer för att uppmuntra allmänheten att ha med sig återanvändbara vattenflaskor, och inleda initiativ för att höja medvetenheten bland allmänheten om var påfyllningspunkterna finns,

ii)  säkerställa fritt tillhandahållande av dricksvatten inom förvaltningar och i offentliga byggnader samt motverka användning av vatten i plastflaskor eller plastbehållare för engångsbruk inom sådana förvaltningar och byggnader,

iii)  främja fritt tillhandahållande av dricksvatten, gratis eller till en låg serviceavgift, för kunder i restauranger, personalmatsalar och cateringtjänster. [Ändr. 113, 165, 191, 208, 166, 192, 169, 195, 170, 196, 197 och 220]

2.  På grundval av den information som samlas in enligt punkt 1 a ska medlemsstaterna vidta alla åtgärder som de anser nödvändiga och lämpliga åtgärder för att säkerställa tillgång till dricksvatten för utsatta och marginaliserade grupper. [Ändr. 114]

Om dessa grupper inte har tillgång till dricksvatten ska medlemsstaterna utan dröjsmål underrätta dem om kvaliteten på det vatten de använder och om alla åtgärder som kan vidtas för att undvika skadliga effekter på människors hälsa till följd av förorening av vattnet.

2a.   När skyldigheterna enligt denna artikel åligger lokala myndigheter enligt nationell lagstiftning ska medlemsstaterna se till att dessa myndigheter har tillräckliga medel och resurser för att säkerställa tillgång till dricksvatten och att alla åtgärder i det avseendet står i proportion till det berörda distributionsnätets kapacitet och storlek. [Ändr. 73, 199 och 209]

2b.   Med beaktande av de uppgifter som samlats in enligt bestämmelserna i artikel 15.1 a ska kommissionen samarbeta med medlemsstaterna och Europeiska investeringsbanken för att stödja kommuner i unionen som saknar det nödvändiga kapitalet så att de kan få tillgång till tekniskt stöd, finansiering från unionen och långsiktiga lån med en förmånlig räntesats, i synnerhet i syfte att underhålla och förnya vatteninfrastruktur för att säkerställa tillhandahållande av vatten av hög kvalitet och bygga ut vatten- och sanitetstjänster för utsatta och marginaliserade befolkningsgrupper. [Ändr. 174, 200 och 210]

Artikel 14

Information till allmänheten

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att tillräcklig, aktuell och lättåtkomlig information om kvaliteten på dricksvatten finns tillgänglig på nätet eller på andra användarvänliga sätt, för alla försörjda personer, i enlighet med bilaga IV, samtidigt som gällande dataskyddsregler följs. [Ändr. 116]

2.  MMedlemsstaterna ska säkerställa att alla försörjda personer regelbundet och minst en gång om året, och i lämpligaste och mest lättåtkomliga form (t.ex. på fakturan eller via smarta appar) utan att behöva begära det, enligt vad som fastställts av behöriga myndigheter, får följande information: [Ändr. 117]

a)  I fall där kostnader täcks genom ett avgiftssystem, information om kostnadsstrukturen för den avgift som tas ut per kubikmeter dricksvatten, inbegripet fördelningen av fasta och rörliga kostnader. med uppgift om kostnaderna för åtminstone följande delar: [Ändr. 118]

i)  Åtgärder som vidtagits av vattenleverantörer för farobedömningen enligt artikel 8.5. [Ändr. 119]

ii)  Beredning och distribution av dricksvatten. [Ändr. 120]

iii)  Uppsamling och rening av avloppsvatten. [Ändr. 121]

iv)  Åtgärder som vidtagits enligt artikel 13, om sådana åtgärder har vidtagits av vattenleverantörer. [Ändr. 122]

aa)  Information om kvaliteten på dricksvatten, inbegripet indikatorparametrar. [Ändr. 123]

b)  I fall där kostnader täcks genom ett avgiftssystem, priset på tillhandahållet dricksvatten per liter och kubikmeter, och det fakturerade priset per liter; i fall där kostnader inte täcks genom ett avgiftssystem, den totala årliga kostnad som bärs av vattensystemet för att säkerställa efterlevnaden av detta direktiv, tillsammans med relevant bakgrundsinformation om hur vattnet tillhandahålls till området. [Ändr. 124]

ba)   Beredning och distribution av dricksvatten. [Ändr. 125]

c)  Den volym som förbrukats av hushållet, minst en gång per år eller faktureringsperiod, samt årsförbrukningens utvecklingstrend utvecklingstrenden för hushållets årsförbrukning, om så är tekniskt möjligt och endast om vattenleveratören har tillgång till dessa uppgifter. [Ändr. 126]

d)  Hushållets årliga vattenförbrukning jämfört med genomsnittlig förbrukning för hushåll i samma kategori när detta är tillämpligt i enlighet med led c. [Ändr. 127]

e)  En länk till en webbplats med den information som anges i bilaga IV.

När det gäller tillhandahållande av information enligt första stycket ska medlemsstaterna fastställa en tydlig ansvarsfördelning mellan vattenleverantörer, berörda parter och behöriga lokala myndigheter. Kommissionen får ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 19 som kompletterar detta direktiv genom att fastställa genomförandeakter som fastställer format och presentationssätt för den information som ska lämnas enligt första stycket. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 20.2. [Ändr. 128]

3.  Punkterna 1 och 2 ska inte påverka tillämpningen av direktiven 2003/4/EG och 2007/2/EG.

Artikel 15

Information om övervakning av genomförandet

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 2003/4/EG och direktiv 2007/2/EG ska medlemsstaterna, med bistånd av Europeiska miljöbyrån, göra f öljande:

a)  Upprätta senast ... [6 år efter sista dagen för införlivande av detta direktiv], och uppdatera vart sjätte år därefter, en datamängd som innehåller information om de åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 13, och om hur stor andel av medlemsstatens befolkning som har tillgång till dricksvatten.

b)  Upprätta senast ... [3 år efter sista dagen för införlivande av detta direktiv], och uppdatera vart tredje år därefter, en datamängd som innehåller de farobedömningar och riskbedömningar av fastighetsinstallationer som utförts i enlighet med artiklarna 8 respektive 10, inbegripet

i)  de uttagspunkter som avses i artikel 8.1 a,

ii)  de kontrollresultat som samlats in i enlighet med artikel 8.1 d och artikel 10.1 b, och

iii)  kortfattad information om åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 8.5 och artikel 10.2.

c)  Upprätta och årligen uppdatera en datamängd som innehåller kontrollresultat, i fall av överskridanden av de parametervärden som fastställs i delarna A och B i bilaga I, insamlade i enlighet med artiklarna 9 och 11 samt information om de avhjälpande åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 12.

d)  Upprätta och årligen uppdatera en datamängd som innehåller information om dricksvattenincidenter som har orsakat potentiell fara risk för människors hälsa, oberoende av om parametervärdena iakttagits, som varat i mer än 10 dagar i rad och som drabbat minst 1 000 personer, inbegripet orsakerna till dessa incidenter och avhjälpande åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 12. [Ändr. 129]

Om möjligt ska rumsliga datatjänster enligt definitionen i artikel 3.4 i direktiv 2007/2/EG användas för att presentera dessa datamängder.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att kommissionen, Europeiska miljöbyrån och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar har tillgång till de datamängder som avses i punkt 1.

3.  Europeiska miljöbyrån ska regelbundet eller efter en begäran från kommissionen offentliggöra och uppdatera en unionsomfattande översikt på grundval av de data som insamlats av medlemsstaterna.

Den unionsomfattande översikten ska, beroende på vad som är lämpligt, omfatta indikatorer för utfall, resultat och effekter av detta direktiv, unionsomfattande översiktskartor och översiktsrapporter för medlemsstaterna.

4.  Kommissionen får ges befogenhet att anta genomförandeakter delegerade akter i enlighet med artikel 19 som fastställer kompletterar detta direktiv genom att fastställa format och presentationssätt för den information som ska lämnas i enlighet med punkterna 1 och 3, inbegripet detaljerade krav avseende indikatorer, de unionsomfattande översiktskartor och de översiktsrapporter för medlemsstaterna som avses i punkt 3. [Ändr. 130]

De genomförandeakter som avses i första stycket ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 20.2. [Ändr. 131]

Artikel 16

Tillgång till rättslig prövning

1.  Medlemsstaterna ska se till att fysiska eller juridiska personer eller sammanslutningar, organisationer eller grupper av dessa, i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis, har tillgång till ett prövningsförfarande inför en domstol eller ett annat oberoende och opartiskt organ som inrättats genom lag, för att bestrida den materiella eller formella giltigheten av beslut, handlingar eller underlåtenhet som rör genomförandet av artiklarna 4, 5, 12, 13 och 14, om något av följande villkor är uppfyllt:

a)  De har tillräckligt intresse.

b)  De hävdar att en rättighet kränkts, om detta utgör en förutsättning enligt en medlemsstats förvaltningsprocessrättsliga lagstiftning.

2.  Medlemsstaterna ska fastställa i vilket skede beslut, handlingar eller underlåtenhet kan prövas.

3.  Vad som utgör tillräckligt intresse och kränkning av en rättighet ska fastställas av medlemsstaterna, i enlighet med målet att ge den berörda allmänheten en omfattande rätt till rättslig prövning.

För detta ändamål ska intresset hos en icke-statlig miljöskyddsorganisation som uppfyller alla krav enligt nationell lag anses tillräckligt i den mening som avses i punkt 1a.

Sådana organisationer ska också anses ha rättigheter som kan kränkas i den mening som avses i punkt 1b.

4.  Bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 ska inte utesluta möjligheten av ett preliminärt prövningsförfarande inför en förvaltningsmyndighet och ska inte påverka kravet att de administrativa prövningsförfarandena ska vara uttömda innan rättsliga prövningsförfaranden får användas, om detta krav finns enligt den nationella lagstiftningen.

5.  Ett sådant prövningsförfarande som avses i punkterna 1 och 4 ska vara rättvist, skäligt, snabbt och inte oöverkomligt kostsamt.

Medlemsstaterna ska säkerställa att information om tillgången till administrativa och rättsliga prövningsförfaranden görs tillgänglig för allmänheten.

Artikel 17

Utvärdering

1.  Kommissionen ska senast den [12 år efter sista dagen för införlivande av detta direktiv], göra en utvärdering av detta direktiv. Utvärderingen ska bland annat baseras på följande faktorer:

a)  Erfarenheterna från genomförandet av detta direktiv.

b)  De datamängder från medlemsstaterna som upprättats i enlighet med artikel 15.1 och de unionsomfattande översikter som sammanställts av Europeiska miljöbyrån i enlighet med artikel 15.3.

c)  Relevant vetenskaplig, analytisk och epidemiologisk information.

d)  Världshälsoorganisationens rekommendationer, om sådana finns.

2.  Inom ramen för utvärderingen ska kommissionen särskilt uppmärksamma resultaten av detta direktiv med avseende på följande aspekter:

a)  Den riskbaserade metoden enligt artikel 7.

b)  Bestämmelserna om tillgång till vatten enligt artikel 13 och den andel av befolkningen som inte har tillgång till vatten. [Ändr. 132]

c)  Bestämmelserna om den information som ska lämnas till allmänheten enligt artikel 14 och bilaga IV, inklusive en användarvänlig översikt på unionsnivå av den information som anges i punkt 7 i bilaga IV. [Ändr. 133]

2a.   Kommissionen ska senast den ... [fem år efter sista dagen för införlivande av detta direktiv] och därefter när så är lämpligt för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om potentiella hot mot dricksvattenkällor på grund av mikroplaster, läkemedel och, i förekommande fall, andra nya föroreningar samt därmed förknippade potentiella hälsorisker. Kommissionen ges befogenhet att vid behov anta delegerade akter i enlighet med artikel 19 för att komplettera detta direktiv genom att fastställa högsta tillåtna halter av mikroplaster, läkemedel och andra nya föroreningar i dricksvattnet. [Ändr. 134]

Artikel 18

Översyn och ändring av bilagorna

1.  Minst vart femte år ska kommissionen se över bilaga I mot bakgrund av vetenskapliga och tekniska framsteg.

Kommissionen ska, på grundval av medlemsstaternas farobedömningar och riskbedömningar av fastighetsinstallationer som finns i de datamängder som upprättats i enlighet med artikel 15, se över bilaga II och bedöma om det finns behov av att anpassa den eller införa nya kontrollspecifikationer för dessa riskbedömningar.

2.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 19 med avseende på ändring av bilagorna I–IV vid behov, i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen samt för att ange kontrollkrav för farobedömningarna och riskbedömningarna av fastighetsinstallationer i enlighet med artikel 8.1 d och artikel 10.1 b.

2a.   Senast den ... [fem år efter den dag då detta direktiv träder i kraft] ska kommissionen se över huruvida artikel 10a har lett till en tillräcklig grad av harmonisering av hygieniska krav på material och produkter i kontakt med dricksvatten och vid behov vidta ytterligare lämpliga åtgärder. [Ändr. 135]

Artikel 19

Utvande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 18.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då detta direktiv träder i kraft].

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 18.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artikel 18.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 20

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt, ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 21

Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antagits enligt detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla dessa regler och åtgärder senast den ... [2 år efter den dag då detta direktiv träder i kraft] samt eventuella ändringar som berör dem.

Artikel 22

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska senast den ... [2 år efter den dag då detta direktiv träder i kraft] sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 2 och 5–21 samt i bilagorna I till IV. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till de direktiv som upphävs genom det här direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 23

Upphävande

1.  Direktiv 98/83/EG i dess lydelse enligt de instrument som anges i del A i bilaga V ska upphöra att gälla från och med den [dagen efter det datum som anges i artikel 22.1], utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell rätt av direktiven som anges i del B i bilaga V.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga VI.

2.  Undantag som beviljats av medlemsstater i enlighet med artikel 9 i direktiv 98/83/EG och som fortfarande är tillämpliga den [sista dagen för införlivandet av detta direktiv] ska fortsätta att gälla till slutet av sin löptid. De får inte förlängas ytterligare. [Ändr. 136]

Artikel 24

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 25

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

 MINIMIKRAV FÖR PARAMETERVÄRDEN SOM ANVÄNDS FÖR BEDÖMNING AV KVALITETEN PÅ DRICKSVATTEN

DEL A

Mikrobiologiska parametrar

[Ändr. 179]

DEL B

Kemiska parametrar

[Ändr.  138 och 180]

DEL BA

[Ändr. 139]

DEL C

Relevanta parametrar för riskbedömningen av fastighetsinstallationer

[Ändr. 140]

DEL Ca

[Ändr. 141]

BILAGA II

KONTROLL

DEL A

Allmänna mål och kontrollprogram för dricksvatten

1.  Kontrollprogram för dricksvatten som upprättas i enlighet med artikel 11.2 ska

a)  kunna verifiera att befintliga åtgärder som ska kontrollera riskerna för människors hälsa i vattenförsörjningskedjan från uttagsområdet via beredning och lagring till distribution är effektiva och att vattnet vid punkten där värdena ska iakttas är hälsosamt och rent,

b)  ge information om kvaliteten på dricksvatten för att visa att skyldigheterna i artikel 4 och de parametervärden som fastställts i enlighet med artikel 5 är uppfyllda,

c)  identifiera de lämpligaste sätten att begränsa risker för människors hälsa.

2.  Kontrollprogram som upprättas i enlighet med artikel 11.2 ska innefatta en av följande åtgärder:

a)  Insamling och laboratorieanalys av diskreta vattenprov

b)  Mätningar registrerade i en kontinuerlig övervakningsprocess.

Kontrollprogrammen ska också innefatta ett program för operativ övervakning som kompletterar den kontrollerande övervakningen och som ger snabb kunskap om driftsprestanda och vattenkvalitetsproblem för att möjliggöra snabba och i förväg planerade avhjälpande åtgärder. Sådana operativa övervakningsprogram ska vara försörjningsspecifika och beakta resultaten av farobedömningar och försörjningsriskbedömningar, och ska vara utformade så att de kan bekräfta att alla kontrollåtgärder i samband med uttag, beredning, distribution och lagring är effektiva. Det operativa övervakningsprogrammet ska innefatta kontroll av parametern turbiditet för att regelbundet kontrollera effektiviteten i den mekaniska reningen genom filtrering, i enlighet med de parametervärden och frekvenser som anges i följande tabell:

Kontrollprogram får dessutom bestå av

a)  kontroller av rapporter om utrustningens funktionalitet och underhållsstatus,

b)  inspektioner av uttagsområdet beredning, lagring och distributionsanläggning utan att det påverkar kontrollkraven i artikel 8.1 c och artikel 10.1 b.

3.  Medlemsstaterna ansvarar för att kontrollprogrammen ses över kontinuerligt och att de uppdateras eller bekräftas på nytt minst vart sjätte år.

DEL B

 Centrala parametrar och provtagningsfrekvenser

1.  Centrala parametrar

Escherichia coli (E. coli), Clostridium perföringens-sporer och somatiska kolifager enterokocker betraktas som ”centrala parametrar” och kan inte bli föremål för en försörjningsriskbedömning i enlighet med del C i denna bilaga. De ska alltid kontrolleras med de frekvenser som anges i tabell 1 i punkt 2. [Ändr. 142]

2.  Provtagningsfrekvens

Alla parametrar som fastställs i enlighet med artikel 5 ska kontrolleras med minst de frekvenser som anges i följande tabell, såvida inte en annan provtagningsfrekvens fastställs på grundval av en försörjningsriskbedömning som gjorts i enlighet med artikel 9 och del C i denna bilaga:

a: alla prov ska tas vid tidpunkter då risken för att enteropatogener inte elimineras i vattenberedningen är hög.

b: minst 10 prov ska tas vid tidpunkter då risken för att enteropatogener inte elimineras i vattenberedningen är hög.

Anm. 1: Ett vattenförsörjningsområde är ett geografiskt avgränsat område inom vilket dricksvatten kommer från en eller flera vattentäkter, och inom vilket vattenkvaliteten kan anses vara i stort sett enhetlig.

Anm. 2: Volymerna beräknas som ett medelvärde under ett kalenderår. En medlemsstat får använda antalet invånare i ett vattenförsörjningsområde i stället för vattenvolymen för att fastställa lägsta frekvens, varvid antas att vattenförbrukningen är 200 l per dag och person.

Anm. 3: Den angivna frekvensen beräknas enligt följande: t.ex. 4 300 m³/dag = 16 prov (4 på de första 1 000 m³/dag + 12 på de resterande 3 300 m³/dag).

Anm. 4: Medlemsstater som har beslutat att undanta enskilda vattentäkter enligt artikel 3.2 b i detta direktiv ska tillämpa dessa frekvenser enbart på vattenförsörjningsområden som distribuerar mellan 10 och 100 m3 per dag. [Ändr. 186]

DEL C

Försörjningsriskbedömning

1.  Den försörjningsriskbedömning som avses i artikel 9 ska baseras på de allmänna principerna om riskbedömning som anges i internationella standarder, exempelvis standard EN 15975-2 om ”Vattenförsörjning – Säkerhet – Riktlinjer för risk- och krishantering”.

2.  Efter en försörjningsriskbedömning ska förteckningen över parametrar som beaktas i kontrollen utvidgas och provtagningsfrekvenserna i del B ökas, om något av följande villkor är uppfyllt:

a)  Förteckningen över parametrar eller frekvenser som anges i denna bilaga är inte tillräcklig för att uppfylla de krav som införs genom artikel 11.1.

b)  Ytterligare kontroll behövs för att uppfylla kraven i artikel 11.6.

c)  Det är nödvändigt för att säkerställa det som anges i punkt 1 a i del A.

d)  Det är nödvändigt att öka provtagningsfrekvensen i enlighet med artikel 8.3 a.

3.  Efter en försörjningsriskbedömning får förteckningen över parametrar som beaktas i kontrollen och provtagningsfrekvenserna i del B minskas, om alla följande villkor är uppfyllda:

a)  Provtagningsfrekvensen och platsen för provtagningen fastställs i förhållande till parameterns ursprung, samt koncentrationens variation och långsiktiga trend, med beaktande av artikel 6.

b)  För minskning av lägsta provtagningsfrekvens för en parameter är samtliga resultat från prov som samlats in med regelbundna intervall under minst tre år från provtagningsplatser som är representativa för hela vattenförsörjningsområdet lägre än 60 % av parametervärdet.

c)  För borttagande av en parameter från förteckningen över parametrar som ska kontrolleras är samtliga resultat från prov som samlats in med regelbundna intervall under minst tre år från provtagningsplatser som är representativa för hela vattenförsörjningsområdet lägre än 30 % av parametervärdet.

d)  För borttagande av en parameter från förteckningen över parametrar som ska kontrolleras baseras  beslutet  på resultaten av riskbedömningen, och på resultat av kontrollen av dricksvattentäkter och med en försäkran att människors hälsa skyddas från de skadliga effekterna av alla slags föroreningar i dricksvatten, i enlighet med artikel 1.

e)  För minskning av provtagningsfrekvensen f och för borttagande av en parameter  från förteckningen över de parametrar som ska kontrolleras bekräftar riskbedömningen att ingen faktor rimligtvis kan förväntas försämra dricksvattnets kvalitet.

4.  Om kontrollresultat som visar att villkoren i punkt 3 b–e är uppfyllda finns tillgängliga redan den [dag då detta direktiv träder i kraft] får dessa kontrollresultat användas för att efter en försörjningsriskbedömning anpassa kontrollen från och med den dagen.

DEL D

Provtagningsmetoder och provtagningsplatser

1.  Provtagningsplatser ska fastställas så att de överensstämmer med de punkter där parametervärdena ska iakttas enligt artikel 6. När det rör sig om ett distributionsnätverk får en medlemsstat ta prover inom vattenförsörjningsområdet eller vid vattenberedningen i fråga om vissa parametrar om det kan visas att det inte sker någon negativ förändring av det uppmätta värdet av de berörda parametrarna. Antalet prov ska i möjligaste mån fördelas lika över tid och rum.

2.  Provtagning vid den punkt där värdena ska iakttas ska uppfylla följande krav:

a)  Provtagning för att fastställa iakttagande av vissa kemiska parametrar (föramför allt koppar, bly  , Legionella  och nickel) ska ske vid hushållskranar utan föregående spolning. Ett prov på en liter ska tas vid en slumpmässig tidpunkt under dagen. Som ett alternativ får medlemsstaterna tillämpa provtagning av vatten som varit stillastående under en bestämd tid som bättre motsvarar deras nationella situation under förutsättning att detta, på vattenförsörjningsområdesnivå, inte leder till färre fall av bristande iakttagande än provet taget under en slumpmässig tid på dagen.

b)  Provtagning av mikrobiologiska parametrar vid den punkt där värdena ska iakttas och hanteras i enlighet med EN ISO 19458, provtagningssyfte B.

2a.  Prover av Legionella i fastighetsinstallationer ska tas där det finns risk för spridning av och/eller exponering för Legionella pneumophila. Medlemsstaterna ska fastställa riktlinjer för provtagningsmetoder för Legionella. [Ändr. 144]

3.  Provtagning i distributionsanläggning, med undantag för hushållskranar, ska ske i enlighet med ISO 5667-5. I fråga om mikrobiologiska parametrar ska provtagning i distributionsnätverket ske och hanteras i enlighet med EN ISO 19458, provtagningssyfte A.

BILAGA IIa

Minimikrav på hygien för ämnen och material vid framställning av nya produkter som kommer i kontakt med dricksvatten:

a)  En förteckning över ämnen som har godkänts för användning vid framställning av material, inbegripet men inte uteslutande organiska material, elastomerer, silikoner, metaller, cement, jonbytarmassor, kompositmaterial och därav framställda produkter.

b)  Särskilda krav för användning av ämnen i material och produkter framställda därav.

c)  Särskilda begräsningar för migrering av vissa ämnen till dricksvatten.

d)  Hygienregler gällande andra egenskaper som krävs för att uppfylla villkoren.

e)  Grundläggande bestämmelser för att kontrollera att leden a–d uppfylls.

f)  Bestämmelser om de analysmetoder som används vid provtagning för att kontrollera att leden a–d uppfylls. [Ändr. 145]

BILAGA III

SPECIFIKATIONER FÖR PARAMETERANALYS

Medlemsstaterna ska se till att de analysmetoder som används för kontroll och för att visa iakttagande av detta direktiv är validerade och dokumenterade i enlighet med EN ISO/IEC 17025, eller annan motsvarande internationellt accepterad standard. Medlemsstaterna ska se till att laboratorier eller parter som kontrakteras av laboratorier tillämpar kvalitetsstyrningssystem i enlighet med EN ISO/IEC 17025 eller annan motsvarande internationellt accepterad standard.

Om det inte finns någon analysmetod som uppfyller minimikraven på metodkriterier i del B, ska medlemsstaterna se till att kontroll sker med hjälp av bästa tillgängliga teknik som inte medför orimliga kostnader.

DEL A

Mikrobiologiska parametrar för vilka analysmetoder anges

Metoderna för mikrobiologiska parametrar är Följande:

a)  Escherichia coli (E. coli) och koliforma bakterier (EN ISO 9308-1 eller EN ISO 9308-2).

b)  Enterokocker (EN ISO 7899-2).

c)  Pseudomonas aeruginosa (EN ISO 16266).

d)  Antal heterotrofa bakterier (HPC) vid 22 °C (EN ISO 6222).

e)  Clostridium perfringens (inbegripet sporer) (EN ISO 14189).

f)  Turbiditet (EN ISO 7027).

g)  Legionella (EN ISO 11731).

h)  Somatiska kolifager (EN ISO 10705-2).

DEL B

Kemiska parametrar för vilka metodkriterier anges

1.  Kemiska parametrar

I fråga om de parametrar som anges i tabell 1 ska den analysmetod som används åtminstone kunna mäta koncentrationer som är lika med parametervärdet med en kvantifieringsgräns, enligt definitionen i artikel 2.2 i kommissionens direktiv 2009/90/EG(43), på 30 % eller mindre av det relevanta parametervärdet och en mätosäkerhet enligt specifikationen i tabell 1. Resultatet ska uttryckas med minst samma antal signifikanta siffror som för det parametervärde som avses i del B i bilaga I.

Den mätosäkerhet som fastställs i tabell 1 ska inte användas som ytterligare tolerans för de parametervärden som anges i bilaga I.

[Ändr. 177 och 224]

2.  Anmärkningar till tabell 1

BILAGA IV

INFORMATION TILL ALLMÄNHETEN SOM SKA TILLHANDAHÅLLAS PÅ NÄTET [Ändr. 146]

Följande information ska finnas tillgänglig för konsumenter på nätet eller på andra användarvänliga pett användarvänligt och lämpligt lämpliga sätt: [Ändr. 147]

1.  Identifiering av den relevanta vattenleverantören, det område och de antal personer som berörs av leveransen samt metoden för vattenproduktion. [Ändr. 148].

2.  De En översyn av de senaste kontrollresultaten per vattenleverantör, för parametrar förtecknade i delarna A och B och Ba i bilaga I, inklusive provtagningsfrekvens och provtagningspunkternas läge, avseende det område som är av intresse för den försörjda personen, tillsammans med de parametervärden som fastställts i enlighet med artikel 5. Kontrollresultaten får inte vara äldre än [Ändr. 149]

a)  en månad för mycket stora vattenleverantörer,

b)  sex månader för stora medelstora och vattenleverantörer, [Ändr. 202]

c)  ett år för mycket små och små vattenleverantörer. [Ändr. 203]

3.  Vid potentiell fara för människors hälsa som fastställts av behöriga myndigheter efter ett överskridande av de parametervärden som fastställts i enlighet med artikel 5, information om den potentiella faran för människors hälsa och åtföljande råd avseende hälsa och förbrukning eller en länk som ger tillgång till sådan information. [Ändr. 150]

4.  En sammanfattning av den relevanta försörjningsriskbedömningen. [Ändr. 151]

5.  Information om följande de indikatorparametrar som förtecknas i del Ba i bilaga I och deras parametervärden.

a)  Färg.

b)  pH (vätejonkoncentration).

c)  Konduktivitet.

d)  Järn.

e)  Mangan.

f)  Lukt.

g)  Smak.

h)  Hårdhet.

i)  Mineraler, anjoner/katjoner, lösta i vatten:

—  Borat BO3-

—  Karbonat CO32-

—  Klorid Cl-

—  Fluorid F-

—  Vätekarbonat HCO3-

—  Nitrat NO3-

—  Nitrit NO2-

—  Fosfat PO43-

—  Silikat SiO2

—  Sulfat SO42-

—  Sulfid S2-

—  Aluminium Al

—  Ammonium NH4+

—  Kalcium Ca

—  Magnesium Mg

—  Kalium K

—  Natrium Na

Dessa parametervärden och andra icke-joniserade föreningar och spårelement får visas med ett referensvärde och/eller en förklaring. [Ändr. 152]

6.  Rådgivning till konsumenter, inbegripet om hur man kan minska vattenförbrukningen när så är lämpligt och använda vatten på ett ansvarsfullt sätt utifrån lokala förutsättningar. [Ändr. 153]

7.  För stora och mycket stora vattenleverantörer, årlig information om [Ändr. 154]

a)  Vattensystemets övergripande effektivitetsprestanda, inklusive läckagenivåer och energiförbrukning per kubikmeter levererat vatten såsom de fastställts av medlemsstaterna.. [Ändr. 155]

b)  Information om vattenleverantörens förvaltning förvaltningsmodell och styrning, inklusive styrelsens sammansättning ägarstruktur. [Ändr. 156]

c)  Levererad vattenkvantitet per år och trender.

d)  Information om kostnadsstrukturen för den avgift som tas ut av konsumenterna I fall där kostnader täcks genom ett avgiftssystem, information om strukturen för den avgift per kubikmeter vatten, inklusive fasta och rörliga kostnader, med uppgift om samt kostnader för åtminstone energianvändning per kubikmeter levererat vatten, åtgärder som vidtagits av vattenleverantörer för farobedömningen i enlighet med artikel 8.4, beredning och distribution av dricksvatten samt uppsamling och rening av avloppsvatten, och om kostnader för åtgärder i enlighet med artikel 13 i de fall sådana åtgärder har vidtagits av vattenleverantörerna. [Ändr. 157]

e)  Det investeringsbelopp som leverantören anser vara nödvändigt för att säkerställa finansiell hållbarhet för tillhandahållandet Beloppet av vattentjänster (inbegripet underhåll av infrastruktur) de genomförda, pågående och det investeringsbelopp som faktiskt tas emot eller hålls inne.planerade investeringarna samt finansieringsplanen. [Ändr. 158]

f)  Typer av beredning och desinfektion av vatten som tillämpas.

g)  Sammanfattning och statistik avseende konsumentklagomål, och avseende huruvida tillräckliga åtgärder för att lösa problem vidtas i rätt tid hur de har lösts.. [Ändr. 159]

8.  Tillgång på begäran till tidigare data för information enligt punkterna 2 och 3, upp till 10 år bakåt i tiden, på begäran och inte före dagen för införlivande av detta direktiv. [Ändr. 160]

BILAGA V

Del A

Upphävt direktiv

och en förteckning över ändringar av detta

(som det hänvisas till i artikel 23)

Del B

Tidsförister för införlivande med nationell rätt

(som det hänvisas till i artikel 23)

BILAGA VI

Jämförelsetabell

(1) EUT C 367, 10.10.2018, s. 107. (2) EUT C 361, 5.10.2018, s. 46. (3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 28 mars 2019. (4) Rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten, (EGT L 330, 5.12.1998, s. 32). (5) Se bilaga V. (6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1). (7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/54/EG av den 18 juni 2009 om utvinning och saluförande av naturliga mineralvatten (Omarbetning) (EUT L 164, 26.6.2009, s. 45). (8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 67). (9) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1). (10) COM(2014)0177. (11) SWD(2016)0428. (12) Särskild rapport från Europeiska revisionsrätten, SR 12/2017: Implementing the Drinking Water Directive: water quality and access to it improved in Bulgaria, Hungary and Romania, but investment needs remain substantial. (13) Samarbetsprojekt om dricksvattenparametrar inom WHO:s regionala kontor för Europa Support to the revision of Annex I Council Directive 98/83/EC on the quality of water intended for human consumption (Drinking Water Directive) Recommendation, 11 September 2017. (14) Kommissionens direktiv (EU) 2015/1787 av den 6 oktober 2015 om ändring av bilaga II och III till rådets direktiv 98/83/EG om kvaliteten på dricksvatten (EUT L 260, 7.10.2015, s. 6). (15) Guidelines for drinking water quality, fourth edition, Världshälsoorganisationen, 2011 http://www.who.int/water_sanitation_health/publications/2011/dwq_guidelines/en/index.html (16) Water Safety Plan Manual: step-by-step risk management for drinking water suppliers, Världshälsoorganisationen, 2009, http://apps.who.int/iris/bitstream/10665/75141/1/9789241562638_eng.pdf (17) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1). (18) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG (EUT L 88, 4.4.2011, s. 5). (19) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1). (20) Legionella and the prevention of legionellosis, Världshälsoorganisationen, 2007, http:/www.who.int/water_sanitation_health/emerging/legionella.pdf (21) SWD(2016)0185. (22) COM(2014)0177. (23) COM(2014)0177, s. 12. (24) Interinstitutionell proklamation av den europeiska pelaren för sociala rättigheter (2017/C 428/09) av den 17 november 2017 (EUT C 428, 13.12.2017, s. 10). (25) P8_TA(2015)0294 (26) P8_TA(2015)0294, punkt 62. (27) COM(2014)0209. (28) Rådets rekommendation av den 9 december 2013 om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna (EUT C 378, 24.12.2013, s. 1). (29) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser (EUT L 354, 28.12.2013, s. 171). (30) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26). (31) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire) (EUT L 108, 25.4.2007, s. 1). (32) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1. (33) EUT L 124, 17.5.2005, s. 4. (34) Kommissionens rekommendation av den 11 juni 2013 om gemensamma principer för kollektiv prövning av ansökningar om förbudsföreläggande och av ersättningsanspråk vid åsidosättande av rättigheter som garanteras enligt unionsrätten (EUT L 201, 26.7.2013, s. 60.) (35) Rådets direktiv 2013/51/Euratom av den 22 oktober 2013 om fastställande av krav avseende skydd av allmänhetens hälsa mot radioaktiva ämnen i dricksvatten (EUT L 296, 7.11.2013, s. 12). (36) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13). (37) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG av den 19 november 2008 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser (EUT L 328, 6.12.2008, s. 28). (38) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EUT L 139, 30.4.2004, s. 1). (39) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring (EUT L 372, 27.12.2006, s. 19). (40) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/105/EG av den 16 december 2008 om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område och ändring och senare upphävande av rådets direktiv 82/176/EEG, 83/513/EEG, 84/156/EEG, 84/491/EEG och 86/280/EEG, samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (EUT L 348, 24.12.2008, s. 84). (41) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG (EUT L 88, 4.4.2011, s. 5). (42) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1). (43) Kommissionens direktiv 2009/90/EG av den 31 juli 2009 om bestämmelser, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, om tekniska specifikationer och standardmetoder för kemisk analys och övervakning av vattenstatus (EUT L 201, 1.8.2009, s. 36).