(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0571),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 77.2 e i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0326/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av bidragen från den tjeckiska deputeradekammaren, den tjeckiska senaten, det grekiska parlamentet, det spanska parlamentet, den franska senaten och det portugisiska parlamentet om utkastet till lagstiftningsakt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0356/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(1).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) Denna ståndpunkt motsvarar de ändringsförslag som antogs den 29 november 2018 (Antagna texter; P8_TA(2018)0472).

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 77.2 e,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(1), och

av följande skäl:

(-1)  Området med fri rörlighet för personer över de inre gränserna är en av unionens största landvinningar. Att detta område, som bygger på förtroende och solidaritet, fungerar som det ska och förstärks bör vara ett gemensamt mål för unionen och de medlemsstater som har kommit överens om att delta i det. Det är också nödvändigt att gemensamt bemöta situationer som allvarligt påverkar den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i detta område, eller delar av det, genom att ge möjlighet till ett tillfälligt återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna under exceptionella omständigheter och som en sista utväg, samtidigt som samarbetet mellan de berörda medlemsstaterna stärks. [Ändr. 1]

(1)  Återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna bör förbli en exceptionell åtgärd inom ett område med fri rörlighet för personer. Beslut om att återinföra Eftersom den fria rörligheten för personer påverkas av ett tillfälligt återinförande av inre gränskontroll bör fattas detta återinföras endast som en sista utväg, för en begränsad tidsperiod och i den mån kontrollerna är nödvändiga och proportionerliga i förhållande till de konstaterade allvarliga hoten mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten. Alla sådana åtgärder bör dras tillbaka så snart som de bakomliggande skälen för åtgärden inte längre föreligger. [Ändr. 2]

(1a)  Migration och det faktum att ett stort antal tredjelandsmedborgare passerar de yttre gränserna bör inte i sig betraktas som ett hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten. [Ändr. 3]

(2)  De konstaterade allvarliga hoten kan hanteras genom olika åtgärder, beroende på deras art och omfattning. Medlemsstaterna Även om det fortfarande står klart att polisiära befogenheter skiljer sig från gränskontroll i fråga om art och syfte förfogar även medlemsstaterna över dessa polisiära befogenheter, enligt vad som avses i artikel 23 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)(2) och de kan, på vissa villkor, användas i gränsområden. Kommissionens rekommendation om proportionella poliskontroller och polissamarbete i Schengenområdet(3) ger medlemsstaterna riktlinjer i denna fråga. [Ändr. 4]

(2a)  Innan ett återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna tillgrips bör medlemsstaterna ge företräde åt alternativa åtgärder. I synnerhet bör den berörda medlemsstaten, när det är nödvändigt och motiverat, överväga att använda sig av poliskontroller på ett effektivare sätt eller intensifiera dessa inom sitt territorium, inbegripet i gränsområden och på större transportvägar, på grundval av en riskbedömning, samtidigt som det säkerställs att dessa poliskontroller inte syftar till gränskontroll. Modern teknik är avgörande för att bemöta hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten. Medlemsstaterna bör bedöma om situationen kan hanteras lämpligt genom ett förstärkt gränsöverskridande samarbete, såväl ur ett operativt perspektiv som i fråga om informationsutbyte mellan polis och underrättelsetjänst. [Ändr. 5]

(3)  I enlighet med bestämmelserna i avdelning III kapitel II i kodexen om Schengengränserna kan inre gränskontroll tillfälligt återinföras som en sista utväg i händelse av ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten under en begränsad tidsperiod på upp till sex månader vid förutsägbara händelser (artikel 25) och under en begränsad tidsperiod på upp till två månader i fall som kräver omedelbara åtgärder (artikel 28). Dessa tidsbegränsningar har visat sig vara tillräckliga för att hantera allvarliga hot som är relaterade till de vanligaste förutsägbara händelserna som internationella idrottsevenemang eller politiska evenemang på hög nivå.

(4)  Det Erfarenheten har dock visat sig att det sällan finns ett behov att återinföra gränskontroll vid de inre gränserna för perioder längre än två månader. Endast under exceptionella omständigheter kan vissa allvarliga hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten kan kvarstå mycket längre än dessa de längsta perioder, t.ex. gränsöverskridande terroristhot eller särskilda fall av irreguljära migranters sekundära förflyttningar inom unionen vilka motiverar återinförande av gränskontroller på sex månader som för närvarande är tillåtna för återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna. Det är därför nödvändigt och motiverat att anpassa de tidsbegränsningar som tillämpas för på tillfälligt återinförande av gränskontroll till de nuvarande behoven samtidigt som man säkerställer att denna åtgärd inte missbrukas och förblir ett undantag som endast används endast som en sista utväg. I detta syfte bör den allmänna tidsbegränsningen enligt artikel 25 i kodexen om Schengengränserna förlängas till ett år. [Ändr. 6]

(4a)  Varje undantag från den grundläggande principen om fri rörlighet för personer bör tolkas strikt, och ett verkligt, aktuellt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett av samhällets grundläggande intressen måste föreligga för att få hänvisa till begreppet allmän ordning. [Ändr. 7]

(5)  För att garantera att dessa kontroller vid de inre gränserna förblir ett undantag bör medlemsstaterna lägga fram en riskbedömning av det planerade återinförandet eller den planerade förlängningen av gränskontroll beträffande en planerad förlängning av gränskontroll utöver två månader. Riskbedömningen bör framför allt bedöma hur länge det konstaterade hotet förväntas kvarstå och vilka avsnitt av de inre gränserna som påverkas, visa att förlängningen av gränskontroll är en sista utväg, i synnerhet genom att visa att alternativa åtgärder har visat sig vara eller bedöms vara otillräckliga, och förklara hur gränskontroll skulle bidra till att komma till rätta med det konstaterade hotet. Ifall den inre gränskontrollen pågår längre än sex månader bör Riskbedömningen bör också i efterhand visa hur effektiv och ändamålsenlig den återinförda gränskontrollen har varit för att avvärja det konstaterade hotet och förklara i detalj hur varje angränsande medlemsstat som påverkas av en sådan förlängning har rådfrågats och involverats i fastställandet av de minst betungande arbetsformerna. Medlemsstaterna bör behålla möjligheten att vid behov säkerhetsskyddsklassificera alla eller delar av de uppgifter som lämnats. [Ändr. 8]

(5a)   Om återinförandet av inre gränskontroll föreslås för särskilda planerade evenemang av exceptionell natur och varaktighet, såsom idrottsaktiviteter, bör kontrollernas varaktighet vara mycket exakt, begränsad och kopplad till evenemangets faktiska varaktighet. [Ändr. 9]

(6)  Kvaliteten på den riskbedömning som medlemsstaten lämnar in kommer att vara mycket viktig för bedömningen av behovet av och proportionaliteten hos det planerade återinförandet eller den planerade förlängningen av gränskontroll. Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och, Europol, Europeiska stödkontoret för asylfrågor, Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området med frihet, säkerhet och rättvisa samt Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter bör delta i denna bedömning. [Ändr. 10]

(7)  Kommissionens befogenhet att avge ett yttrande enligt artikel 27.4 i kodexen om Schengengränserna bör ändras för att återspegla medlemsstaternas nya skyldigheter i fråga om riskbedömningen, även samarbetet med berörda medlemsstater. När gränskontroll utförs vid de inre gränserna längre än sex månader bör kommissionen vara skyldig att avge ett yttrande. Även Samrådsförfarandet enligt artikel 27.5 i kodexen om Schengengränserna bör ändras för att återspegla byråernas unionbyråernas roll (Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och Europol) och fokusera på det praktiska genomförandet av olika aspekter av samarbetet mellan medlemsstaterna, bland annat samordningen av olika åtgärder på båda sidor av gränsen i tillämpliga fall. [Ändr. 11]

(8)  För att bättre anpassa de reviderade reglerna till utmaningarna i samband med ihållande allvarliga hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten bör man införa en särskild möjlighet att i undantagsfall förlänga inre gränskontroller utöver ett år sex månader. En sådan förlängning bör åtfölja proportionerliga nationella undantagsåtgärder som också vidtagits inom territoriet för att avvärja hotet, såsom undantagstillstånd. I alla händelser bör en sådan möjlighet inte leda till ytterligare en förlängning av tillfälliga gränskontroller utöver två ett år. [Ändr. 12]

(8a)   Behovet av och proportionaliteten hos återinförandet av inre gränskontroll bör vägas mot det hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten som föranledde behovet av ett sådant återinförande, vilket även bör ske i fråga om alternativa åtgärder som kan vidtas på nationell nivå eller unionsnivå, eller bådadera, liksom inverkan av denna kontroll på den fria rörligheten för personer inom området utan inre gränskontroll. [Ändr. 13]

(9)  Hänvisningen till artikel 29 i artikel 25.4 bör ändras för att klargöra förhållandet mellan de tidsbegränsningar som är tillämpliga enligt artiklarna 29 och 25 i kodexen om Schengengränserna. [Ändr. 14]

(10)  Möjligheten att utföra tillfälliga kontroller vid de inre gränserna som svar på ett specifikt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten vilket kvarstår längre än ett år sex månader bör vara föremål för ett särskilt förfarande som kräver en rekommendation från rådet. [Ändr. 15]

(11)  För detta ändamål bör kommissionen avge ett yttrande om behovet av och proportionaliteten hos en sådan förlängning och, i tillämpliga fall, om samarbete med angränsande. Europaparlamentet bör omedelbart underrättas om den föreslagna förlängningen. De medlemsstater som påverkas bör ha möjlighet att lämna synpunkter till kommissionen innan denna avger sitt yttrande. [Ändr. 16]

(12)  Mot bakgrund av arten av sådana åtgärder, som rör nationella genomförande- och verkställighetsbefogenheter avseende allvarliga hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten, bör rådet undantagsvis ges genomförandebefogenheter att anta rekommendationer enligt detta specifika förfarande.

(13)  Rådet får, med beaktande av kommissionens yttrande, rekommendera en sådan extraordinär ytterligare förlängning och i tillämpliga fall fastställa ange villkoren för samarbete mellan de berörda medlemsstaterna, i syfte att säkerställa att det är en undantagsåtgärd som införs endast gäller för så lång tid som är nödvändig och motiverad och som är enhetlig konsekvent med de åtgärder som också vidtagits på nationell nivå inom territoriet för att hantera samma specifika hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten. Rådets rekommendation bör vara en förutsättning för en eventuell ytterligare förlängning utöver ettårsperioden och därmed vara av samma art som den som redan föreskrivs i artikel 29 perioden på sex månader. Rådets rekommendation bör omedelbart vidarebefordras till Europaparlamentet. [Ändr. 17]

(13a)  Åtgärder som vidtas enligt det särskilda förfarandet vid exceptionella omständigheter som utgör en risk för det övergripande funktionssättet för området utan inre gränskontroll bör inte förlängas i kraft av, eller kombineras med, åtgärder som vidtas enligt ett annat förfarande för att återinföra eller förlänga inre gränskontroll enligt förordning (EU) 2016/399. [Ändr. 18]

(13b)  Om kommissionen anser att en medlemsstat har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt fördragen bör den, i egenskap av fördragens väktare som övervakar tillämpningen av unionsrätten, vidta lämpliga åtgärder i enlighet med artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, bland annat att föra ärendet vidare till Europeiska unionens domstol. [Ändr. 19]

(14)  Eftersom målet med denna förordning – dvs. att i undantagsfall möjliggöra en förlängning av återinförda gränskontroller vid vissa avsnitt av de inre gränserna under den tid som krävs för att en medlemsstat på lämpligt sätt ska kunna bemöta ett ihållande gränsöverskridande hot – ska komplettera de gällande reglerna om tillfälligt återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna kan det inte uppnås av medlemsstater på egen hand, och en ändring av de gemensamma regler som fastställts på unionsnivå är därför nödvändig. Unionen kan därmed vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(15)  I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna förordning är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna förordning, besluta huruvida landet ska genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(16)  Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG(4). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Förenade kungariket.

(17)  Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG(5). Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(18)  När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket(6), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1.A i rådets beslut 1999/437/EG(7).

(19)  När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket(8), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1.A i beslut 1999/437/EG(9) jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG(10).

(20)  När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket(11), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1.A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU(12).

(21)  Denna förordning är förenlig med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(22)  Förordning (EU) 2016/399 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EU) 2016/399 ska ändras på följande sätt:

1.  Artikel 25 ska ersättas med följande:"

”1. Om det i området utan inre gränskontroll föreligger ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i en medlemsstat, får den medlemsstaten exceptionellt, som en sista utväg, undantagsvis återinföra gränskontroll vid hela den inre gränsen, eller vid vissa gränsavsnitt, alla eller vissa avsnitt av sina inre gränser under en begränsad tidsperiod på högst 30 dagar eller så länge som det allvarliga hotet kan förväntas kvarstå om varaktigheten överstiger 30 dagar, dock högst sex månader. Omfattningen och varaktigheten av det tillfälliga återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna får inte överskrida vad som är absolut strikt nödvändigt för att bemöta det allvarliga hotet. [Ändr. 20]

2.  Gränskontroll vid de inre gränserna ska endast återinföras som en sista utväg och i enlighet med artiklarna 27, 27a, 28 och 29. De kriterier som anges i artikel 26 respektive 30 ska beaktas varje gång ett beslut om återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna övervägs i enlighet med artikel 27, 27a, 28 respektive 29. [Ändr. 21]

3.  Om det allvarliga hotet mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i den berörda medlemsstaten kvarstår efter den tidsperiod som anges i punkt 1 i denna artikel, får den medlemsstaten förlänga gränskontroll vid sina inre gränser, med beaktande av de kriterier som avses i artikel 26 och i enlighet med artikel 27, på samma grunder som anges i punkt 1 i denna artikel och, med hänsyn till nya omständigheter, i förnybara perioder som motsvarar den tid som det allvarliga hotet kan förväntas kvarstå, dock högst sex månader. [Ändr. 22 och 52]

4.  Ett återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna får totalt sett endast gälla i högst ett år, medräknat förlängningar enligt punkt 3 i denna artikel.

I de exceptionella fall som avses i artikel 27a får den totala perioden förlängas ytterligare med högst två år i enlighet med den artikeln.

När det förekommer exceptionella omständigheter som avses i artikel 29 får den totala perioden förlängas med högst två år i enlighet med punkt 1 i den artikeln.” [Ändr. 23]

1a.  Artikel 26 ska ersättas med följande:"

”Artikel 26

Kriterier för ett tillfälligt återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna

Om en medlemsstat enligt första stycket led a bedömer att ett tillfälligt återinförande av inre gränskontroll sannolikt inte kommer att avhjälpa hotet mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i tillräcklig utsträckning, ska den inte återinföra inre gränskontroll.

Om en medlemsstat enligt första stycket led b bedömer att andra åtgärder än ett tillfälligt återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna sannolikt kommer att avhjälpa hotet mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i tillräcklig utsträckning, ska den inte återinföra eller förlänga inre gränskontroll utan ska vidta dessa andra åtgärder.

Om en medlemsstat enligt första stycket led c bedömer att det föreslagna återinförandet av inre gränskontroll inte står i proportion till hotet, ska den inte återinföra eller förlänga inre gränskontroll.” [Ändr. 24]

2.  Artikel 27 ska ändras på följande sätt:

-i)  Rubriken ska ersättas med följande:"

”Förfarande vid ett tillfälligt återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna i händelse av ett förutsebart allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten” [Ändr. 25]

-ia)  Följande punkt ska införas före punkt 1:"

”-1. Om det i området utan inre gränskontroll föreligger ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i en medlemsstat, får den medlemsstaten, som en sista utväg och i enlighet med de kriterier som fastställs i artikel 26, återinföra gränskontroll vid alla eller vissa avsnitt av sina inre gränser för en begränsad period på upp till 30 dagar, eller, om det allvarliga hotet kvarstår längre än 30 dagar, för det allvarliga hotets förutsebara varaktighet, dock högst två månader.” [Ändr. 26]

-ib)  I punkt 1 ska inledningen ersättas med följande:"

”1. Vid tillämpningen av punkt -1 ska den berörda medlemsstaten meddela övriga medlemsstater och kommissionen senast fyra veckor före det planerade återinförandet, eller inom en kortare tidsfrist om de omständigheter som föranledde behovet av att återinföra gränskontroll vid de inre gränserna blev kända mindre än fyra veckor före det planerade återinförandet. I detta syfte ska medlemsstaten lämna följande uppgifter:” [Ändr. 27]

i)  I punkt 1 ska följande led läggas till som led aa:"

”aa) En riskbedömning där det bedöms hur länge det konstaterade hotet förväntas kvarstå och vilka avsnitt av de inre gränserna som påverkas, där det visas att förlängningen av gränskontroll är en sista utväg och förklaras hur gränskontroll skulle bidra till att komma till rätta med det konstaterade hotet. Om gränskontroll redan har återinförts i mer än sex månader ska det i riskbedömningen även förklaras hur det tidigare återinförandet av gränskontroll har bidragit till att avvärja det konstaterade hotet.

Riskbedömningen ska även innehålla en detaljerad rapport om den samordning som skedde mellan den berörda medlemsstaten och den eller de medlemsstater med vilka den delar de inre gränser där gränskontroll har utförts.

Kommissionen ska vidarebefordra riskbedömningen till Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och Europol, i tillämpliga fall.” [Ändr. 28 och 57]

ia)  I punkt 1 ska följande led införas:"

”ab) Andra åtgärder än det föreslagna återinförandet som vidtagits eller planerats av medlemsstaten för att avvärja hotet mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten samt de evidensbaserade skälen till varför alternativa åtgärder, såsom förstärkt gränsöverskridande polissamarbete och poliskontroll, bedömdes vara otillräckliga.” [Ändr. 29]

ii)  I punkt 1 ska led e ersättas med följande:"

”e) I förekommande fall de åtgärder som ska vidtas av övriga medlemsstater och som har överenskommits före det tillfälliga återinförandet av gränskontroll vid de berörda relevanta inre gränserna.” [Ändr. 30]

iii)  Punkt 1 sista meningen ska ersättas med följande:"

”Kommissionen får, om det är nödvändigt, vid behov begära ytterligare uppgifter från den eller de berörda medlemsstaterna, t.ex. bland annat om samarbetet med de medlemsstater som påverkas av det planerade återinförandet eller den planerade förlängningen av gränskontroll vid de inre gränserna samt ytterligare information vidare uppgifter som behövs för att bedöma om detta är en sista utväg.” [Ändr. 31]

iiia)  Följande punkt ska införas:"

”1a. Om det allvarliga hotet mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i den berörda medlemsstaten kvarstår längre än två månader, får den medlemsstaten förlänga gränskontrollen vid sina inre gränser, med beaktande av de kriterier som fastställs i artikel 26, på samma grunder som avses i punkt -1 i den här artikeln och, med beaktande av nya omständigheter, för en period som motsvarar det allvarliga hotets förutsebara varaktighet, dock högst fyra månader. Den berörda medlemsstaten ska underrätta övriga medlemsstater och kommissionen inom den tidsperiod som avses i punkt 1.” [Ändr. 32]

iiib)  Följande punkt ska införas:"

Den riskbedömning som avses i första stycket ska även innehålla en detaljerad rapport om det samarbete som ägt rum mellan den berörda medlemsstaten och den eller de medlemsstater som direkt påverkas av återinförandet av gränskontroll, inbegripet de medlemsstater med vilka den berörda medlemsstaten delar de inre gränser där gränskontroll utförs.

Kommissionen ska vidarebefordra riskbedömningen till byrån och Europol och får vid behov begära att de lämnar synpunkter på den.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 37 för att komplettera denna förordning genom att anta metoderna för riskbedömningen.” [Ändr. 33]

iiic)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

”2. De uppgifter som avses i punkterna 1 och 1b ska överlämnas till Europaparlamentet och rådet samtidigt som de meddelas till de övriga medlemsstaterna och till kommissionen i enlighet med dessa punkter.". [Ändr. 34]

iiid)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

”3. Medlemsstater som lämnar ett meddelande får, när så är nödvändigt och i enlighet med nationell rätt, säkerhetsskyddsklassificera alla eller delar av de uppgifter som avses i punkterna 1 och 1b. En sådan säkerhetsskyddsklassificering ska inte hindra tillgång till uppgifterna via lämpliga och säkra kanaler för polissamarbete för de andra medlemsstater som påverkas av det tillfälliga återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna och ska inte utesluta att kommissionen gör uppgifterna tillgängliga för Europaparlamentet. Översändandet och hanteringen av uppgifter och handlingar som översänds till Europaparlamentet enligt denna artikel ska följa de regler om vidarebefordran och hantering av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som är tillämpliga mellan Europaparlamentet och kommissionen.” [Ändr. 35]

iv)  Punkt 4 ska ersättas med följande:"

”4. Kommissionen eller en annan medlemsstat får avge ett yttrande efter ett meddelande från en medlemsstat enligt punkt 1 punkterna 1 och 1a och inför det samråd som avses i punkt 5, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 72 i EUF-fördraget. [Ändr. 36]

Om kommissionen, på grundval av uppgifterna i meddelandet eller ytterligare inkomna uppgifter, har farhågor rörande behovet av eller proportionaliteten hos det planerade återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna, eller om den anser att det vore lämpligt med samråd om någon aspekt av meddelandet, ska den utan dröjsmål avge ett yttrande med sådan denna innebörd.”. [Ändr. 37]

Om gränskontroll vid de inre gränserna redan har varit återinförd i sex månader ska kommissionen avge ett yttrande.” [Ändr. 38]

v)  Punkt 5 ska ersättas med följande:"

3.  En ny artikel ska läggas till:"

Särskilt förfarande när det allvarliga hotet mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten överskrider ett år sex månader [Ändr. 40]

1.  I Under exceptionella fall omständigheter, när medlemsstaten står inför samma allvarliga hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten under en längre tid än den period som avses i artikel 25.4 första meningen artikel 27.1a, och när proportionerliga nationella undantagsåtgärder också vidtagits inom territoriet för att komma till rätta med detta hot, kan den gränskontroll som tillfälligt återinförts för att bemöta detta hot förlängas ytterligare i enlighet med denna artikel. [Ändr. 41]

2.  Senast sex tre veckor före utgången av den period som avses i artikel 25.4 första meningen artikel 27.1a ska medlemsstaten meddela de andra medlemsstaterna och kommissionen om att den eftersträvar en ytterligare förlängning i enlighet med det särskilda förfarande som anges i denna artikel. Meddelandet den här artikeln. Detta meddelande ska innehålla alla de uppgifter som krävs enligt artikel 27.1 a–eoch 27.1b. Artikel 27.2 och 27.3 ska tillämpas. [Ändr. 42]

3.  Kommissionen ska avge ett yttrande över huruvida den föreslagna förlängningen uppfyller de krav som anges i punkterna 1 och 2 och över behovet av och proportionaliteten hos den föreslagna förlängningen. De medlemsstater som påverkas får lämna synpunkter till kommissionen innan denna avger detta yttrande. [Ändr. 43]

4.  Rådet får, med vederbörligt beaktande av När rådet har beaktat kommissionens yttrande får det, som en sista utväg, rekommendera att den berörda medlemsstaten beslutar att ytterligare förlänga förlänger gränskontrollen vid de sina inre gränserna gränser med en period på högst upp till sex månader. Den perioden får förlängas högst tre gånger med en ytterligare period på högst sex månader. I sin rekommendation ska rådet åtminstone ange de uppgifter som avses i artikel 27.1 a–e. I tillämpliga fall ska rådet och 27.1b och fastställa villkoren för samarbete mellan de berörda medlemsstaterna.” [Ändr. 44]

3a.  Artikel 28.4 ska ersättas med följande:"

”4. Ett återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna ska inte överstiga två månader totalt, medräknat den första perioden enligt punkt 1 i denna artikel och förlängningar enligt punkt 3 i denna artikel.” [Ändr. 45 och 66]

3b.  En ny artikel ska införas:"

”Artikel 28a

Beräkning av den period under vilken gränskontroll återinförs eller förlängs på grund av ett förutsebart hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten, där det allvarliga hotet mot den allmänna ordningen och den inre säkerheten överstiger sex månader och i fall som kräver omedelbara åtgärder.

Varje återinförande eller förlängning av gränskontroller vid de inre gränserna som görs före ... [den dag då denna förordning träder i kraft] ska medtas vid beräkningen av de perioder som avses i artiklarna 27, 27a och 28.” [Ändr. 46]

3c.  I artikel 29.1 ska följande stycke läggas till:"

”De kriterier som anges i artikel 30 ska beaktas varje gång ett beslut om tillfälligt återinförande eller tillfällig förlängning av gränskontroll vid de inre gränserna övervägs i enlighet med denna artikel.” [Ändr. 67]

3d.  Artikel 29.5 ska ersättas med följande:"

”5. Denna artikel ska inte påverka åtgärder som kan komma att antas av medlemsstaterna i händelse av ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten enligt artiklarna 27, 27a och 28. Den totala perioden för ett återinförande eller en förlängning av gränskontroll vid de inre gränserna enligt denna artikel ska dock inte förlängas i kraft av, eller kombineras med, åtgärder som vidtas enligt artiklarna 27, 27a eller 28.” [Ändr. 47]

Artikel 1a

Denna förordning ska tillämpas på meddelanden som medlemsstaterna lämnar i enlighet med artikel 27 i kodexen om Schengengränserna från och med den ... [den dag då denna förordning träder i kraft].

Varje återinförande eller förlängning av gränskontroll vid de inre gränserna som har gjorts före den ... [den dag då denna förordning träder i kraft] ska beaktas vid beräkningen av den period som avses i artikel 28.4. [Ändr. 69]

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Europaparlamentets ståndpunkt av den 4 april 2019. (2) EUT L 77, 23.3.2016, s. 1. (3) C(2017)3349 final, 12.5.2017. (4) Rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 131, 1.6.2000, s. 43). (5) Rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 64, 7.3.2002, s. 20). (6) EGT L 176, 10.7.1999, s. 36. (7) Rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EGT L 176, 10.7.1999, s. 31). (8) EUT L 53, 27.2.2008, s. 52. (9) Rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EGT L 176, 10.7.1999, s. 31). (10) Rådets beslut 2008/146/EG av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 27.2.2008, s. 1). (11) EUT L 160, 18.6.2011, s. 21. (12) Rådets beslut 2011/350/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, om avskaffande av kontroller vid de inre gränserna och om personers rörlighet (EUT L 160, 18.6.2011, s. 19).