Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 28 mars 2019 om ändring av delegerad förordning (EU) 2016/2251 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller den dag fram till vilken motparter får fortsätta att tillämpa sina riskhanteringsförfaranden för vissa OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt ((C(2019)02530 – 2019/2679(DEA))

P8_TA(2019)0331 B8-0234/2019

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2019)02530),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 28 mars 2019, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 1 april 2019 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister(1), särskilt artiklarna 11.5 och 82.6,

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/397 av den 19 december 2018 om ändring av delegerad förordning (EU) 2016/2251 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller den dag fram till vilken motparter får fortsätta att tillämpa sina riskhanteringsförfaranden för vissa OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt(2),

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

–  med beaktande av artikel 105.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 105.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 4 april 2019, och av följande skäl:

A.  I enlighet med artikel 4 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/397 ska förordningen tillämpas från och med dagen efter den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på och i Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), såvida inte ett avtal om utträde har trätt i kraft senast den dagen eller den tvåårsperiod som avses i artikel 50.3 i EU-fördraget har förlängts.

B.  Den 22 mars 2019 antog Europeiska rådet beslut (EU) 2019/476(3) om förlängning av tidsfristen enligt artikel 50.3 i EU-fördraget i samförstånd med Förenade kungariket, och följaktligen kommer det andra villkoret för tillämpning av delegerad förordning (EU) 2019/397, nämligen att den tvåårsperiod som avses i artikel 50.3 i EU-fördraget inte har förlängts, inte att uppfyllas.

C.  De skäl som ligger till grund för delegerad förordning (EU) 2019/397 kommer att kvarstå, oavsett en eventuell förlängning av den period som avses i artikel 50.3 i EU-fördraget. Parlamentet förklarade den 13 februari 2019 att det inte har några invändningar mot delegerad förordning (EU) 2019/397.

D.  Parlamentet håller fortfarande med om att det är viktigt för de behöriga myndigheterna och finansmarknaderna att undanta vissa transaktioner som är en följd av en novation under en begränsad period på 12 månader om motparten i Förenade kungariket byts ut mot en motpart inom EU-27, och välkomnar i detta sammanhang den delegerade förordningen av den 28 mars 2019 som behandlar den nya utvecklingen av förlängningen av perioden enligt artikel 50.3 i EUF-fördraget genom Europeiska rådets beslut (EU) 2019/476.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 201, 27.7.2012, s. 1. (2) EUT L 71, 13.3.2019, s. 15. (3) Europeiska rådets beslut (EU) 2019/476, antaget i samförstånd med Förenade kungariket av den 22 mars 2019 om förlängning av tidsfristen enligt artikel 50.3 i EU-fördraget (EUT L 80I, 22.3.2019, s. 1),

Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 28 mars 2019 om ändring av delegerad förordning (EU) 2015/2205, delegerad förordning (EU) 2016/592 och delegerad förordning (EU) 2016/1178 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller den dag då clearingkravet får verkan för vissa typer av kontrakt (C(2019)02533 – 2019/2680(DEA))

P8_TA(2019)0332 B8-0235/2019

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2019)02533),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 28 mars 2019, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 1 april 2019 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister(1), särskilt artiklarna 5.2 och 82.6,

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/396 av den 19 december 2018 om ändring av delegerad förordning (EU) 2015/2205, delegerad förordning (EU) 2016/592 och delegerad förordning (EU) 2016/1178 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller den dag då clearingkravet får verkan för vissa typer av kontrakt(2),

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

–  med beaktande av artikel 105.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 105.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 4 april 2019, och av följande skäl:

A.  I enlighet med artikel 4 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/396 ska förordningen tillämpas från och med dagen efter den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på och i Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), såvida inte ett avtal om utträde har trätt i kraft senast den dagen eller den tvåårsperiod som avses i artikel 50.3 i EU-fördraget har förlängts.

B.  Den 22 mars 2019 antog Europeiska rådet beslut (EU) 2019/476(3) om förlängning av tidsfristen enligt artikel 50.3 i EU-fördraget i samförstånd med Förenade kungariket, och följaktligen kommer det andra villkoret för tillämpning av delegerad förordning (EU) 2019/396, nämligen att den tvåårsperiod som avses i artikel 50.3 i EU-fördraget inte har förlängts, inte att uppfyllas.

C.  De skäl som ligger till grund för delegerad förordning (EU) 2019/396 kommer att kvarstå, oavsett en eventuell förlängning av den period som avses i artikel 50.3 i EU-fördraget. Parlamentet förklarade den 13 februari 2019 att det inte har några invändningar mot delegerad förordning (EU) 2019/396.

D.  Parlamentet håller fortfarande med om att det är viktigt för de behöriga myndigheterna och finansmarknaderna att undanta vissa transaktioner som är en följd av en novation under en begränsad period på 12 månader om motparten i Förenade kungariket byts ut mot en motpart inom EU-27, och välkomnar i detta sammanhang den delegerade förordningen av den 28 mars 2019 som behandlar den nya utvecklingen av förlängningen av perioden enligt artikel 50.3 i EUF-fördraget genom Europeiska rådets beslut (EU) 2019/476.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 201, 27.7.2012, s. 1. (2) EUT L 71, 13.3.2019, s. 11. (3) Europeiska rådets beslut (EU) 2019/476 antaget i samförstånd med Förenade kungariket av den 22 mars 2019 om förlängning av tidsfristen enligt artikel 50.3 i EU-fördraget (EUT L 80I, 22.3.2019, s. 1),

Europaparlamentets beslut av den 4 april 2019 om begäran om upphävande av Georgios Epitideios immunitet (2018/2268(IMM))

P8_TA(2019)0333 A8-0185/2019

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den begäran om upphävande av Georgios Epitideios immunitet som översändes den 12 oktober 2018 av den biträdande åklagaren vid Greklands högsta domstol i samband med förfarande nummer AVM: 2017/10839 och som tillkännagavs vid plenarsammanträdet den 13 november 2018,

–  efter att ha hört Georgios Epitideios i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013(1),

–  med beaktande av artikel 62 i Republiken Greklands författning,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0185/2019), och av följande skäl:

A.  Den biträdande åklagaren vid Greklands högsta domstol har begärt upphävande av immuniteten för Georgios Epitideios, ledamot av Europaparlamentet, med anledning av en eventuell lagföring för ett påstått brott.

B.  I artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier anges att Europaparlamentets ledamöter vad avser deras egen stats territorium ska åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land.

C.  Artikel 62 i Republiken Greklands författning föreskriver att ledamöter av parlamentet under sin mandatperiod inte får åtalas, gripas, fängslas eller på annat sätt frihetsberövas utan godkännande av parlamentet.

D.  Begäran från den biträdande åklagaren vid Greklands högsta domstol avser förfaranden med anledning av en påstådd överträdelse av artikel 45 och artikel 232A i den grekiska strafflagen gällande gemensamt åsidosättande av domstolsbeslut.

E.  Georgios Epitideios anklagas för att ha underlåtit att följa det interimistiska beslutet nr 3603/2015 från Atens förstainstansrätt med ensamdomare. Enligt detta skulle alla kameror avlägsnas från entréplanet och ingången till byggnaden på Odos Grammou 73 i Marousi (Attika) och vite på sexhundra (600) euro utges för varje framtida överträdelse av beslutet av den 25 maj 2015.

F.  Enligt artikel 9.8 i arbetsordningen får utskottet för rättsliga frågor under inga omständigheter uttala sig i skuldfrågan eller på annat sätt yttra sig över ledamoten eller över det riktiga i att väcka åtal för de uttalanden eller handlingar som tillskrivs ledamoten, inte ens vid tillfällen där utskottet genom prövning av en begäran erhåller detaljerad kunskap i fallet.

G.  Det ankommer inte heller på Europaparlamentet att uttala sig i skuldfrågan eller på annat sätt yttra sig över det riktiga i att väcka åtal mot ledamoten, och inte heller att uttala sig värderande om nationella rättssystem och domstolsväsenden.

H.  Enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets arbetsordning är parlamentarisk immunitet inte en ledamots personliga privilegium, utan en garanti för hela parlamentets och dess ledamöters oberoende.

I.  Syftet med den parlamentariska immuniteten är att skydda parlamentet och dess ledamöter från rättsliga förfaranden i samband med verksamhet som utförs under utövandet av ämbetet som parlamentsledamot och inte kan skiljas från det ämbetet.

J.  Åtalet rör inte yttranden den berörda ledamoten av Europaparlamentet gjort eller röster han avlagt under utövandet av sitt ämbete i den mening som avses i artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

K.  På grundval av de uppgifter och förklaringar som lämnats i detta ärende finns det inget skäl att misstänka att det straffrättsliga förfarandet syftar till att skada ledamotens politiska verksamhet eller anseende och därigenom parlamentets oberoende (fumus persecutionis).

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Georgios Epitideios immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till de grekiska myndigheterna och till Georgios Epitideios.

(1) Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot/Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C 200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI: EU:C:2011:543; tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.

Europaparlamentets beslut av den 4 april 2019 om begäran om upphävande av Lampros Fountoulis immunitet (2018/2269(IMM))

P8_TA(2019)0334 A8-0183/2019

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den begäran om upphävande av Lampros Fountoulis immunitet som översändes den 12 oktober 2018 av den biträdande åklagaren vid Greklands högsta domstol i samband med förfarande nummer ABM: 2017/10839 och som tillkännagavs vid plenarsammanträdet den 13 november 2018,

–  efter att ha hört Lampros Fountoulis i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013(1),

–  med beaktande av artikel 62 i Republiken Greklands författning,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0183/2019), och av följande skäl:

A.  Den biträdande åklagaren vid Greklands högsta domstol har begärt upphävande av immuniteten för Lampros Fountoulis, ledamot av Europaparlamentet, med anledning av en eventuell lagföring för ett påstått brott.

B.  I artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier anges att Europaparlamentets ledamöter vad avser deras egen stats territorium ska åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land.

C.  Artikel 62 i Republiken Greklands författning föreskriver att ledamöter av parlamentet under sin mandatperiod inte får åtalas, gripas, fängslas eller på annat sätt frihetsberövas utan godkännande av parlamentet.

D.  Begäran från den biträdande åklagaren vid Greklands högsta domstol avser förfaranden med anledning av en påstådd överträdelse av artikel 45 och artikel 232A i den grekiska strafflagen gällande gemensamt åsidosättande av domstolsbeslut.

E.  Lampros Fountoulis anklagas för att ha underlåtit att följa det interimistiska beslutet nr 3603/2015 från Atens förstainstansrätt med ensamdomare. Enligt detta skulle alla kameror avlägsnas från entréplanet och ingången till byggnaden på Odos Grammou 73 i Marousi (Attika) och vite på sexhundra (600) euro utges för varje framtida överträdelse av beslutet av den 25 maj 2015.

F.  Enligt artikel 9.8 i arbetsordningen får utskottet för rättsliga frågor under inga omständigheter uttala sig i skuldfrågan eller på annat sätt yttra sig över ledamoten eller över det riktiga i att väcka åtal för de uttalanden eller handlingar som tillskrivs ledamoten, inte ens vid tillfällen där utskottet genom prövning av en begäran erhåller detaljerad kunskap i fallet.

G.  Det ankommer inte heller på Europaparlamentet att uttala sig i skuldfrågan eller på annat sätt yttra sig över det riktiga i att väcka åtal mot ledamoten, och inte heller att uttala sig värderande om nationella rättssystem och domstolsväsenden.

H.  Enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets arbetsordning är parlamentarisk immunitet inte en ledamots personliga privilegium, utan en garanti för hela parlamentets och dess ledamöters oberoende.

I.  Syftet med den parlamentariska immuniteten är att skydda parlamentet och dess ledamöter från rättsliga förfaranden i samband med verksamhet som utförs under utövandet av ämbetet som parlamentsledamot och inte kan skiljas från det ämbetet.

J.  Åtalet rör inte yttranden den berörda ledamoten av Europaparlamentet gjort eller röster han avlagt under utövandet av sitt ämbete i den mening som avses i artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

K.  På grundval av de uppgifter och förklaringar som lämnats i detta ärende finns det inget skäl att misstänka att det straffrättsliga förfarandet syftar till att skada ledamotens politiska verksamhet eller anseende och därigenom parlamentets oberoende (fumus persecutionis).

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Lampros Fountoulis immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till de grekiska myndigheterna och till Lampros Fountoulis.

(1) Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot/Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C 200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI: EU:C:2011:543; tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.

Europaparlamentets beslut av den 4 april 2019 om begäran om upphävande av Eleftherios Synadinos immunitet (2018/2270(IMM))

P8_TA(2019)0335 A8-0184/2019

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den begäran om upphävande av Eleftherios Synadinos immunitet som översändes den 12 oktober 2018 av den biträdande åklagaren vid Greklands högsta domstol i samband med förfarande nummer ABM: 2017/10839 och som tillkännagavs vid plenarsammanträdet den 13 november 2018,

–  efter att ha hört Eleftherios Synadinos i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013(1),

–  med beaktande av artikel 62 i Republiken Greklands författning,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0184/2019), och av följande skäl:

A.  Den biträdande åklagaren vid Greklands högsta domstol har begärt upphävande av immuniteten för Eleftherios Synadinos, ledamot av Europaparlamentet, med anledning av en eventuell lagföring för ett påstått brott.

B.  I artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier anges att Europaparlamentets ledamöter vad avser deras egen stats territorium ska åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land.

C.  Artikel 62 i Republiken Greklands författning föreskriver att ledamöter av parlamentet under sin mandatperiod inte får åtalas, gripas, fängslas eller på annat sätt frihetsberövas utan godkännande av parlamentet.

D.  Begäran från den biträdande åklagaren vid Greklands högsta domstol avser förfaranden med anledning av en påstådd överträdelse av artikel 45 och artikel 232A i den grekiska strafflagen gällande gemensamt åsidosättande av domstolsbeslut.

E.  Eleftherios Synadinos anklagas för att ha underlåtit att följa det interimistiska beslutet nr 3603/2015 från Atens förstainstansrätt med ensamdomare. Enligt detta skulle alla kameror avlägsnas från entréplanet och ingången till byggnaden på Odos Grammou 73 i Marousi (Attika) och vite på sexhundra (600) euro utges för varje framtida överträdelse av beslutet av den 25 maj 2015.

F.  Enligt artikel 9.8 i arbetsordningen får utskottet för rättsliga frågor under inga omständigheter uttala sig i skuldfrågan eller på annat sätt yttra sig över ledamoten eller över det riktiga i att väcka åtal för de uttalanden eller handlingar som tillskrivs ledamoten, inte ens vid tillfällen där utskottet genom prövning av en begäran erhåller detaljerad kunskap i fallet.

G.  Det ankommer inte heller på Europaparlamentet att uttala sig i skuldfrågan eller på annat sätt yttra sig över det riktiga i att väcka åtal mot ledamoten, och inte heller att uttala sig värderande om nationella rättssystem och domstolsväsenden.

H.  Enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets arbetsordning är parlamentarisk immunitet inte en ledamots personliga privilegium, utan en garanti för hela parlamentets och dess ledamöters oberoende.

I.  Syftet med den parlamentariska immuniteten är att skydda parlamentet och dess ledamöter från rättsliga förfaranden i samband med verksamhet som utförs under utövandet av ämbetet som parlamentsledamot och inte kan skiljas från det ämbetet.

J.  Åtalet rör inte yttranden den berörda ledamoten av Europaparlamentet gjort eller röster han avlagt under utövandet av sitt ämbete i den mening som avses i artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

K.  På grundval av de uppgifter och förklaringar som lämnats i detta ärende finns det inget skäl att misstänka att det straffrättsliga förfarandet syftar till att skada ledamotens politiska verksamhet eller anseende och därigenom parlamentets oberoende (fumus persecutionis).

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Eleftherios Synadinos immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till de grekiska myndigheterna och till Eleftherios Synadinos.

(1) Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28 domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot/Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C 200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI: EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav, vad gäller Förenade kungarikets utträde ur unionen (COM(2018)0745 – C8-0483/2018 – 2018/0390(COD))

P8_TA(2019)0336 A8-0047/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0745),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 77.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0483/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 2 april 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0047/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 4 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om ändring av förordning (EU) 2018/1806 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav, vad gäller Förenade kungarikets utträde ur unionen

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/592.)

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 april 2019 om förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (COM(2019)0151 – C8-0131/2019 – 2019/0056(NLE))

P8_TA(2019)0337 A8-0177/2019

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2019)0151),

–  med beaktande av artikel 148.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C8-0131/2019),

–  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8‑0177/2019).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

Europaparlamentets resolution av den 4 april 2019 om avfallshantering (2019/2557(RSP))

P8_TA(2019)0338 B8-0231/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/851 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2008/98/EG om avfall(1) (ramdirektivet om avfall),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/850 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 1999/31/EG om deponering av avfall(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/852 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/849 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiven 2000/53/EG om uttjänta fordon, 2006/66/EG om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer, och 2012/19/EU om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska och elektroniska produkter(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) nr 525/2013(5) (förordningen om klimatåtgärder),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter(6) samt de genomförandebestämmelser och frivilliga avtal som antagits enligt det direktivet,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2018 om en europeisk strategi för plast i en cirkulär ekonomi(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 april 2018 om genomförandet av det sjunde miljöhandlingsprogrammet(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2017 om EU:s åtgärder för hållbarhet(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2017 om en längre livstid för produkter: fördelar för konsumenter och företag(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 31 maj 2018 om genomförandet av ekodesigndirektivet 2009/125/EG(11),

–  med beaktande av den preliminära politiska överenskommelse som medlagstiftarna nådde den 19 december 2018 om förslaget till direktiv om minskning av vissa plastprodukters inverkan på miljön,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 januari 2017 Avfallsenergins roll i den cirkulära ekonomin (COM(2017)0034),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 januari 2018 om genomförandet av paketet om den cirkulära ekonomin: åtgärder i gränssnittet mellan lagstiftningen om kemikalier, produkter och avfall (COM(2018)0032) samt arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar (SWD(2018)0020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 december 2015 Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin (COM(2015)0614),

–  med beaktande av över 60 framställningar om avfallshantering från Belgien, Bulgarien, Grekland, Spanien, Italien, Polen, Slovakien och Förenade kungariket som mottagits av Europaparlamentet under de senaste åren,

–  med beaktande av framställningsutskottets undersökningsresor de senaste åren till Bulgarien, Grekland och Italien om frågor som rör avfallshantering, särskilt slutsatserna och de specifika rekommendationerna i de efterföljande rapporterna,

–  med beaktande av sin resolution av den 2 februari 2012 om de frågor som tagits upp av personer som ingett framställningar om tillämpningen av direktivet om avfallshantering, och andra liknande direktiv, i EU:s medlemsstater(12),

–  med beaktande av artikel 216.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det har gjorts framsteg i hela EU när det gäller att minska avfallsgenereringens påverkan på miljön och på människors hälsa, men många utmaningar kvarstår och brådskande åtgärder måste vidtas för att säkerställa en hållbar resursförvaltning, särskilt i fråga om de relativt stora mängder obehandlat avfall som fortfarande deponeras i många medlemsstater.

B.  Två av de viktigaste utmaningarna för framtiden är att minska graden av avfallsgenerering och att anpassa målen för avfallshantering till målen för den cirkulära ekonomin, särskilt genom att öka återanvändningen och återvinningen.

C.  Förebyggande åtgärder har fastställts som den högsta prioriteten i avfallshierarkin genom ramdirektiv 2008/98/EG om avfall.

D.  Olämplig avfallshantering har allvarliga konsekvenser för miljön i form av mark-, vatten- och luftföroreningar. Framställarna har påpekat att deponier och förbränningsanläggningar har godkänts och tagits i drift i närheten av bostads- och jordbruksområden och i områden där geologiska och hydrogeologiska förhållanden inte vederbörligen beaktats av medlemsstaternas behöriga myndigheter, och att de utgör ett direkt hot mot folkhälsan.

E.  Mer än 80 procent av en produkts miljöpåverkan fastställs på utformningsstadiet, vilket således spelar en viktig roll när det gäller att främja avfallsförebyggande och alla aspekter som rör den cirkulära ekonomin, såsom en produkts hållbarhet, uppgraderbarhet och reparerbarhet, samt återanvändningen och återvinningen av den.

F.  Utöver att leda till mer hållbara och resurseffektiva produkter kan delningsekonomins och tjänsteekonomins principer också tjäna syftet att minska avfallsgenereringen i Europa.

G.  Kommissionen har hanterat flera överträdelseförfaranden mot överträdelser av EU:s lagstiftning om avfallshantering i flera medlemsstater. Flera av dessa fall har hänskjutits till Europeiska unionens domstol, några av dem nyligen.

H.  Den senaste rapporten från kommissionen om genomförandet av EU:s avfallslagstiftning, som inbegriper rapporten om tidig varning för medlemsstater som riskerar att hamna på efterkälken i sina förberedelser för att uppnå 2020 års mål för återanvändning/materialåtervinning av kommunalt avfall, visade att det finns allvarliga brister som snabbt måste åtgärdas för att Europa ska kunna dra nytta av den cirkulära ekonomins miljömässiga och ekonomiska fördelar.

I.  Uppgifter från den senaste tiden vilka åtföljer ett flertal framställningar har belyst att avfallshanteringssituationen i flera medlemsstater och regioner fortfarande är mycket problematisk, och det finns starka belägg för behovet att avsevärt förbättra genomförandet av ramdirektivet om avfall och resten av EU:s lagstiftning om förebyggande och hantering av avfall.

J.  En ekonomi som prioriterar reparation, återanvändning, återtillverkning och återvinning av material är mer arbetsintensiv än en ekonomi som bygger på bortskaffande, vilket skapar fler arbetstillfällen. Ett korrekt genomförande av den befintliga lagstiftningen om förebyggande och hantering av avfall skulle kunna frigöra potential att skapa arbetstillfällen inom sektorerna för återanvändning och återvinning.

K.  Korrekt hantering och förebyggande av avfall är avgörande för att förbättra livskvaliteten i Europa och uppnå en giftfri miljö.

1.  Europaparlamentet betonar att många framställningar som lagts fram om medlemsstaternas underlåtenhet att genomföra avfallslagstiftningen pekar på olika hälso- och miljöproblem kopplade till olämplig avfallshantering, såsom dålig luftkvalitet i stadsområden, förorening av underjordiska vattenresurser, alltför höga bullernivåer samt illaluktande utsläpp.

2.  Europaparlamentet betonar att den offentliga finansieringen på både nationell nivå och EU-nivå av avfallshantering, för att stödja övergången till en mer cirkulär ekonomi, bör vara förenlig med målet att trappa upp genomförandet av avfallshierarkin. Parlamentet anser därför att medlen bör inriktas på planer och projekt för förebyggande, återanvändning, separat insamling och återvinning.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra större framsteg när det gäller att fastställa effektiva planer och projekt för förebyggande, återanvändning, separat insamling och återvinning, vilket är helt avgörande för att minska avfallets miljöbelastning, dra nytta av den cirkulära ekonomins ekonomiska fördelar och förbättra resurseffektiviteten. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att stödja medlemsstaterna i deras genomförandearbete, däribland genom tekniskt stöd och EU‑medel. Parlamentet föreslår att lämpliga ekonomiska instrument antas i enlighet med ramdirektivet om avfall och att effektiva och kostnadseffektiva system för utökat producentansvar genomförs för att ge skjuts åt övergången till en cirkulär ekonomi.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att städa bort skräp och förbättra avfallshanteringen (insamling, sortering och återvinning) och att anta ekonomiska instrument och kampanjer för att öka medvetenheten för att förhindra nedskräpning.

5.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens vilja att genomföra besök på hög nivå för cirkulär ekonomi och avfallshantering i de medlemsstater som riskerar att inte uppfylla de kommunala avfallsmålen för 2020 och att samverka med relevanta intressenter, inbegripet sammanslutningar av lokala och regionala aktörer och organisationer med verksamhet i hela Europa som verkligen främjar en kultur med nollavfall och tillhörande politik.

6.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna måste mildra miljöpåverkan från avfallsgenerering, särskilt genom att minska den mängd kommunalt avfall som genereras. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i detta syfte vidta avfallsförebyggande åtgärder i enlighet med det reviderade ramdirektivet om avfall.

7.  Europaparlamentet betonar att nationella, regionala och lokala aktörer har en helt avgörande roll inom avfallshantering och för framtagandet av politik samt för genomförandet av politiken på området. Parlamentet påminner om att en konsekvent politik, tillsammans med främjandet av lämplig infrastruktur i linje med avfallshierarkin, endast kan fastställas genom samordning och samarbete på alla nivåer i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att premiera bästa praxis på alla nivåer och underlätta utbyte av denna, samt att stödja banbrytande projekt på ett konkret och adekvat sätt.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och industrin att som viktiga partner i avfallshanteringssektorn förstärka sitt engagemang för att främja cirkulära leveranskedjor, i syfte att till ofta konkurrenskraftiga priser få tillgång till högkvalitativa returråvaror, vilka bör återvinnas för fortsatt användning och produktion.

9.  Europaparlamentet efterfrågar tillhandahållande av utbildning och främjande av en rad olika anställningsformer, inbegripet ekonomiskt stöd till utbildning på hög nivå och sociala arbetstillfällen, särskilt på områdena reparationer och förberedelse för återanvändning.

10.  Europaparlamentet är övertygat om att nya affärsmodeller med inriktning på förebyggande, återanvändning och återvinning av avfall måste främjas och stödjas på lämpligt sätt, i syfte att på ett effektivare sätt stärka övergången till en cirkulär ekonomi.

11.  Europaparlamentet understryker att ett korrekt genomförande av paketet om cirkulär ekonomi ger möjligheter i hela EU, inbegripet investeringar, som kommer att bidra till att rationalisera användningen av naturresurser.

12.  Europaparlamentet framhåller att en ökning av resursproduktiviteten genom att förbättra effektiviteten och minska resursavfallet genom åtgärder såsom återanvändning, återvinning och återtillverkning kraftigt kan minska både resursförbrukningen och växthusgasutsläppen, vilket är ett mål som utgör kärnan i den cirkulära ekonomin. Parlamentet understryker att resurserna i en cirkulär ekonomi bevaras inom ekonomin och finns kvar i produktiv användning när en produkt har nått slutet av sin livslängd, och på så sätt minska resursförbrukningen. Parlamentet anser, när det gäller avfallslagstiftning, att cirkulär produktdesign kommer att bidra till att sluta produktionscyklerna och åstadkomma en omläggning av produktions- och konsumtionsmönstren, och därmed minska andelen giftigt avfall och den övergripande mängden avfall.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa full transparens i fråga om mängden av och slutdestinationen för avfall från olika avfallshanteringsmetoder, särskilt i de samhällen som kan komma att beröras av anläggningar och nya projekt, och att samråda med dem i beslutsprocessen. Parlamentet uppmanar dessutom med kraft medlemsstaterna att fullt ut och grundligt genomföra bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (direktivet om miljökonsekvensbedömningar)(13) och annan relevant EU-lagstiftning som syftar till att skydda miljön och folkhälsan.

14.  Europaparlamentet anser att separat insamling av avfall från dörr till dörr är ett effektivt sätt att öka medvetenheten i hela befolkningen om den strategiska betydelsen av en cirkulär ekonomi och att på ett effektivare sätt uppnå ett kollektivt engagemang för detta ändamål. Parlamentet understryker att sådana system möjliggör bättre redovisning av de typer och mängder av hushållsavfall som produceras och deras relaterade behov för bearbetning, i syfte att maximera förberedelsen för återanvändning och återvinning samt att ~göra det möjligt att införa rättvisare stimulerande/avskräckande ekonomiska åtgärder.

15.  Europaparlamentet påminner om att förbränning fortfarande återfinns näst längst ner i avfallshierarkin, i vilken endast deponering befinner sig längre ner.

16.  Europaparlamentet påminner om att farligt avfall utgör särskilda utmaningar som inte kan förbises och som kräver specifika åtgärder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra de bestämmelser i ramdirektivet om avfall som rör hanteringen av farligt avfall.

17.  Europaparlamentet stöder kommissionen i dess pågående överträdelseförfaranden mot medlemsstater som inte följer avfallslagstiftningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja den fulla potentialen hos systemet för tidig varning i enlighet med de reviderade avfallsdirektiven. Parlamentet föreslår att de straffpåföljder i form av böter som kommissionen samlat in bör återinvesteras i projekt som är förenliga med de högsta nivåerna i avfallshierarkin.

18.  Europaparlamentet beklagar att deponier, enligt flera framställare, har godkänts och placerats i närheten av bostads- och jordbruksområden. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas behöriga myndigheter att säkerställa fullt skydd för människors hälsa och att vidta strukturella åtgärder med inriktning på att finna en lösning på föroreningar av grundvatten.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 150, 14.6.2018, s. 109. (2) EUT L 150, 14.6.2018, s. 100. (3) EUT L 150, 14.6.2018, s. 141. (4) EUT L 150, 14.6.2018, s. 93. (5) EUT L 156, 19.6.2018, s. 26. (6) EUT L 285, 31.10.2009, s. 10. (7) Antagna texter, P8_TA(2018)0352. (8) Antagna texter, P8_TA(2018)0100. (9) EUT C 334, 19.9.2018, s. 151. (10) EUT C 334, 19.9.2018, s. 60. (11) Antagna texter, P8_TA(2018)0241. (12) EUT C 239 E, 20.8.2013, s. 60. (13) EUT L 26, 28.1.2012, s. 1.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/22/EG vad gäller tillsynskrav och om fastställande av särskilda bestämmelser med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU för utstationering av förare inom vägtransportsektorn (COM(2017)0278 – C8-0170/2017 – 2017/0121(COD))

P8_TA(2019)0339 A8-0206/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0278),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 91.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0170/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 januari 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 1 februari 2018(2),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0206/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 4 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) .../… om ändring av direktiv 2006/22/EG vad gäller tillsynskrav och om fastställande av särskilda bestämmelser med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU för utstationering av förare inom vägtransportsektorn och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen) [Ändr. 764]

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 91.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(4),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och

av följande skäl:

(-1)   Med tanke på den mycket rörliga arbetskraften inom vägtransportsektorn behövs det sektorsspecifika regler för att säkerställa en balans mellan operatörernas frihet att tillhandahålla gränsöverskridande tjänster, den fria rörligheten för varor och det sociala skyddet för förare. Syftet med detta direktiv är därför att ge rättslig säkerhet och klarhet, bidra till harmoniseringen och främjandet av tillsyn, bekämpa olagliga metoder och minska den administrativa bördan. [Ändr. 765]

(1)  För att skapa en säker, effektiv och socialt ansvarsfull vägtransportsektor är det nödvändigt att säkerställa fri rörlighet för varor och frihet att tillhandahålla tjänster, tillfredsställande arbetsvillkor och socialt skydd för förare, å ena sidan, och lämpliga affärsvillkor och lämpliga villkor som främjar rättvis konkurrens samt att skapa ett lämpligt affärs- och konkurrensklimat för operatörer, å andra sidan samtidigt som man respekterar de grundläggande friheterna, den fria rörligheten för varor och friheten att tillhandahålla tjänster, framför allt i deras fördragsgaranterade form. [Ändr. 766]

(1a)   Alla nationella bestämmelser som tillämpas på vägtransporter måste vara proportionella och motiverade, och de får inte leda till att utövandet av fördragsgaranterade grundläggande friheter, såsom den fria rörligheten för tjänster, hindras eller görs mindre attraktivt. På det sättet kan unionens konkurrenskraft upprätthållas eller ökas samtidigt som förarnas arbetsvillkor och sociala skydd respekteras. [Ändr. 767]

(2)  Den höga rörlighet som är förbunden med vägtransporttjänster kräver särskild uppmärksamhet när det gäller att säkerställa att förare kan dra nytta av de rättigheter till vilka de är berättigade och att operatörer, av vilka flertalet (90 %) är små och medelstora företag med färre än tio anställda, inte ställs inför oproportionerliga administrativa hinder eller otillbörliga och diskriminerande kontroller som i onödan begränsar deras frihet att tillhandahålla gränsöverskridande tjänster. [Ändr. 768]

(2a)   Alla nationella bestämmelser om vägtransport måste vara proportionella och motiverade och får inte innebära att utövandet av fördragsgaranterade grundläggande friheter, såsom den fria rörligheten för varor och friheten att tillhandahålla tjänster, hindras eller görs mindre attraktivt. På det sättet kan unionens konkurrenskraft, inklusive kostnaderna för produkter och tjänster, upprätthållas eller rentav ökas, genom att förarnas arbetsvillkor och sociala skydd samt sektorns särdrag respekteras, eftersom förare är arbetstagare med hög rörlighet och inte utstationerade arbetstagare. [Ändr. 769]

(3)  Balansen mellan åtgärder för att förbättra de sociala villkoren och arbetsvillkoren för förare, å ena sidan, och åtgärder för att underlätta utövandet av friheten att tillhandahålla vägtransporttjänster som bygger på rättvis, proportionell och icke-diskriminerande konkurrens mellan nationella och utländska operatörer, å andra sidan, är avgörande för en väl fungerande inre marknad. Därför måste all nationell lagstiftning eller nationell transportsektorpolitik utveckla och stärka det gemensamma europeiska transportområdet och inte på något sätt bidra till en fragmentering av den inre marknaden. [Ändr. 770]

(4)  Vid en utvärdering av ändamålsenligheten och effektiviteten i unionens nuvarande sociallagstiftning på vägtransportområdet upptäcktes dels vissa kryphål i de befintliga bestämmelserna, dels brister i fråga om verkställigheten av bestämmelserna, liksom olagliga metoder, såsom bruket av brevlådeföretag. Mer tonvikt bör läggas på att bekämpa odeklarerat arbete inom transportsektorn. Dessutom finns det ett antal avvikelser mellan medlemsstaterna vad gäller tolkningen, tillämpningen och genomförandet av bestämmelserna, vilket skapar en tung administrativ börda för förare och operatörer. Detta skapar rättslig osäkerhet och ojämlik behandling av förare och operatörer rättsosäkerhet, vilket är skadligt för arbetsvillkoren, de sociala villkoren och konkurrensvillkoren i sektorn. [Ändr. 771]

(4a)  För att säkerställa att Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG(6) och 2014/67/EU(7) tillämpas korrekt behövs det skärpta kontroller och förstärkt samarbete på unionsnivå för att motverka bedrägerier med utstationering av förare, liksom också skärpta kontroller för att säkerställa att sociala avgifter för utstationerade förare faktiskt betalas. [Ändr. 772]

(5)  En adekvat, effektiv och konsekvent tillämpning av arbetstidsbestämmelserna bestämmelserna om arbetstider och viloperioder är av avgörande betydelse för att man ska kunna förbättra trafiksäkerheten, skydda förarnas arbetsvillkor och förhindra snedvridningar av konkurrensen på grund av bristande efterlevnad. Därför är det önskvärt att utvidga de befintliga enhetliga tillsynskraven i direktiv 2006/22/EG så att de omfattar kontroll av att de arbetstidsbestämmelser som anges i direktiv 2002/15/EG efterlevs. Kontroller av körtiden och arbetstiden bör också kunna förenas med kontroller av bestämmelserna om utstationering av förare, utan att detta medför ytterligare administrativa bördor. Kontroller av efterlevnaden av arbetstiden bör begränsas till kontroller i transportföretagens lokaler tills det finns teknik som gör det praktiskt möjligt att utföra kontroller av arbetstiden ute på vägarna. [Ändr. 773]

(5a)   Mot bakgrund av transporttjänsternas särskilda natur och den direkta inverkan på den fria rörligheten för varor, med särskild inriktning på trafiksäkerhet och transportskydd, bör vägkontrollerna begränsas till ett minimum. Förare bör inte hållas ansvariga för sina respektive företags ytterligare administrativa skyldigheter. Arbetstidsbestämmelserna bör kontrolleras endast i transportföretagens lokaler. [Ändr. 774]

(5b)   För att möjliggöra effektivare, snabbare och fler vägkontroller och samtidigt minska den administrativa bördan för förarna bör efterlevnaden av direktiv 2002/15/EG kontrolleras vid kontroller i företagens lokaler snarare än vid vägkontroller. [Ändr. 775]

(6)  Det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna när det gäller genomförandet av sociallagstiftningen inom vägtransportsektorn har visat sig vara otillräckligt, vilket gör gränsöverskridande tillsyn svårare, mer ineffektiv och mindre konsekvent. Det är därför nödvändigt att inrätta en ram för effektiv kommunikation och ömsesidig assistans, inbegripet utbyte av uppgifter om överträdelser och information om god praxis i tillsynen.

(6a)  Av omsorg om effektivt administrativt samarbete och informationsutbyte bör medlemsstaterna koppla samman sina nationella elektroniska register genom det europeiska registret över vägtransportföretag, med rättslig grund i artikel 16.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009(8). Medlemsstaterna bör vidta alla de åtgärder som krävs för att säkerställa att de nationella elektroniska registren är sammankopplade, så att behöriga myndigheter i medlemsstaterna, inbegripet väginspektörer, kan få direkt realtidstillgång till de uppgifter och den information som ingår i det europeiska registret över vägtransportföretag. [Ändr. 776]

(6b)  För att underlätta en bättre och enhetligare tillämpning av minimivillkoren för genomförande av förordningarna (EG) nr 561/2006 och (EU) nr 165/2014 och direktiv 2002/15/EG, och för att vägtransportföretagen lättare ska kunna uppfylla de administrativa kraven vid utstationering av förare bör kommissionen utveckla en eller flera moduler i informationssystemet för den inre marknaden (IMI) för inlämning av utstationeringsdeklarationer och elektroniska applikationer som ger inspektörer direkt realtidstillgång till det europeiska registret över vägtransportföretag och IMI i samband med vägkontroller. [Ändr. 777]

(7)  För att ytterligare öka ändamålsenligheten, effektiviteten och enhetligheten i tillsynen är det önskvärt att utveckla funktionerna i och användningen av de befintliga nationella riskvärderingssystemen. Tillträde till uppgifterna i riskvärderingssystem skulle möjliggöra bättre målinriktning av kontroller på operatörer som inte följer reglerna, och en enhetlig formel för bedömning av riskvärdering avseende transportföretag bör bidra till en rättvisare behandling av operatörerna vid kontroller.

(7a)  För att säkerställa rättvis konkurrens och lika villkor för arbetstagare och företag behövs framsteg med ett smart verkställande, och så mycket stöd som möjligt till en fullständig introduktion och användning av riskvärderingssystem. Tillsynsmyndigheterna måste därför ges realtidstillgång till nationella elektroniska register, samtidigt som de i högsta möjliga grad använder sig av det europeiska registret över vägtransportföretag. [Ändr. 778]

(8)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av direktiv 2006/22/EG bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011(9).

(8a)   Regler för utstationering av arbetstagare som är tillämpliga på vägtransportverksamhet bör vara väl avvägda och enkla samt bli till ringa administrativ börda för medlemsstaterna och transportföretagen. Dessa regler bör inte vara inriktade på att avskräcka företag från verksamhet utanför etableringslandet. [Ändr. 779]

(9)  Svårigheter har också upplevts vid tillämpning av bestämmelserna om utstationering av arbetstagare i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG(10) och reglerna om de administrativa kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU(11) på den mycket rörliga vägtransportsektorn. De okoordinerade nationella åtgärderna avseende tillämpningen och verkställigheten av bestämmelserna om utstationering av arbetstagare inom vägtransportsektorn har genererat rättslig osäkerhet, snedvridning av konkurrensen i transportsektorn och stora administrativa bördor för utländska operatörer i EU. Detta ledde har lett till till onödiga begränsningar av friheten att tillhandahålla gränsöverskridande vägtransportjänster, med negativa sidoeffekter på sysselsättningen och på transportföretagens konkurrenskraft. Administrativa krav och kontrollåtgärder behöver harmoniseras så att transportörer inte drabbas av onödiga eller godtyckliga förseningar. [Ändr. 780]

(9a)  Medlemsstaterna bör utbyta uppgifter och information, samarbeta administrativt och ömsesidigt bistå varandra via informationssystemet för den inre marknaden (IMI) – vars rättsliga grund utgörs av förordning (EU) nr 1024/2012 – för att säkerställa full efterlevnad av reglerna. Dessutom bör IMI användas för inlämning och uppdatering av utstationeringsdeklarationer mellan transportföretag och de behöriga myndigheterna i de mottagande medlemsstaterna. För att det sistnämnda målet ska kunna uppnås behöver man utveckla ett parallellt offentligt gränssnitt inom IMI-systemet, som transportföretag ges tillgång till. [Ändr. 781]

(9b)  Alla aktörer i leveranskedjan för varor bör bära sin rimliga del av ansvaret för överträdelser av bestämmelserna i detta direktiv. Detta bör vara fallet när aktörerna faktiskt har kännedom om överträdelserna eller borde känna till dem mot bakgrund av samtliga relevanta omständigheter. [Ändr. 782]

(9c)  För att säkerställa att kontrollåtgärder för utstationering av förare inom vägtransportsektorn tillämpas korrekt enligt definitionerna i direktiven 96/71/EG och 2014/67/EU bör man stärka kontroller och samarbete på unionsnivå för att ta itu med bedrägerier rörande utstationering av förare. [Ändr. 783]

(9d)  Underentreprenörer bör uppmuntras att agera med socialt ansvar genom att anlita transportföretag som efterlever bestämmelserna i detta direktiv. För att underentreprenörerna lättare ska kunna hitta sådana transportföretag bör kommissionen bedöma befintliga instrument och bästa praxis som främjar ett socialt ansvarsfullt agerande av alla aktörer i leveranskedjan för varor i syfte att, om lämpligt, inrätta en europeisk plattform för pålitliga transportföretag. [Ändr. 784]

(9e)  Om reglerna för etablering av internationella vägtransportföretag inte följs uppstår skillnader på hela den inre marknaden, vilket bidrar till illojal konkurrens mellan företagen. Villkoren för etablering av internationella transportföretag bör därför skärpas och bli mer lättkontrollerade, för att i synnerhet motverka att så kallade brevlådeföretag startas. [Ändr. 785]

(10)  Kommissionen erkände i sitt förslag av den 8 mars 2016(12) för översynen av direktiv 96/71/EG att genomförandet av det direktivet ger upphov till särskilda rättsliga frågor och svårigheter i den mycket rörliga vägtransportsektorn och konstaterade att dessa problem lämpligast behandlas genom sektorsspecifik lagstiftning om vägtransporter.

(10a)   Förarbristen i Europa ställer krav på åtskilligt bättre arbetsvillkor, så att yrket blir mer tilltalande. [Ändr. 786]

(11)  För att säkerställa ett effektivt och proportionerligt genomförande av direktiv 96/71/EG inom vägtransportsektorn är det nödvändigt att upprätta sektorsspecifika regler som återspeglar särdragen hos den mycket rörliga arbetskraften inom vägtransportsektorn och skapa en balans mellan det sociala skyddet för förare och friheten att tillhandahålla gränsöverskridande tjänster för operatörer. Bestämmelserna om utstationering av arbetstagare i direktiv 96/71/EG, och om tillämpningen av dessa bestämmelser i direktiv 2014/67/EU, bör gälla för vägtransportsektorn i enlighet med villkoren i det här direktivet. [Ändr. 787]

(12)  Dessa välavvägda kriterier bör bygga på ett koncept baserat på förares tillräckliga koppling till ett territorium i en värdmedlemsstat. Därför bör det fastställas en tidströskel, efter vilken minimilönen och det minsta antalet betalda semesterdagar per år i värdmedlemsstaten ska tillämpas vid internationella transporter. Denna tidströskel bör inte gälla Denna tillräckliga koppling föreligger för cabotagetransport enligt definitionerna i Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1072/2009(13) och (EG) nr 1073/2009(14), eftersom hela transporten äger rum i en värdmedlemsstat. Som en följd av detta bör den minimilön och det minsta antal betalda semesterdagar som gäller i värdmedlemsstaten direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU tillämpas på cabotagetransport oberoende av frekvensen och varaktigheten för de transporter som utförs av en förare. [Ändr. 788]

(12a)  För internationella transporter skulle den huvudsakliga kopplingen för en förare i den bilaterala internationella transporten vara den medlemsstat där transportföretaget är etablerat, eftersom föraren återvänder dit regelbundet. En förare får utföra flera bilaterala transporter under en resa. Å andra sidan finns det en tillräcklig koppling till en värdmedlemsstats territorium när en förare utför andra typer av transporter, särskilt icke-bilaterala internationella transporter, i den medlemsstaten. [Ändr. 789]

(12b)  För att säkerställa en effektiv användning av transportresurserna, beakta de operativa förhållandena och minska antalet tomkörningar, vilket är viktigt för att Parisavtalets mål om minskade koldioxidutsläpp ska kunna uppnås, bör ett begränsat antal ytterligare transporter tillåtas utan att reglerna för utstationering aktiveras. Med detta avses transporter som utförs under en period i samband med, eller efter, en bilateral internationell transport från etableringsmedlemsstaten och före återresan till etableringsmedlemsstaten. [Ändr. 790]

(12c)  När föraren utför en kombinerad transport, har den tjänst som tillhandahålls under den inledande eller avslutande vägetappen en nära koppling till etableringsmedlemsstaten, förutsatt att vägetappen i sig utgör en bilateral transport. En tillräcklig koppling till en värdmedlemsstats territorium föreligger däremot när transporten under vägetappen utförs inom värdmedlemsstaten eller som en icke-bilateral internationell transport, och därför bör utstationeringsbestämmelserna tillämpas i ett sådant fall. [Ändr. 791]

(12d)   Eftersom föraren inte har någon tillräcklig koppling till en transitmedlemsstats territorium bör transittrafik inte anses utgöra utstationering. Det bör också klargöras att det inte ändrar transportens klassificering att passagerare lämnar bussen av hygieniska skäl under ett uppehåll. [Ändr. 792]

(12e)  Vägtransport är en mycket rörlig sektor som kräver en gemensam metod för vissa aspekter på ersättning i sektorn. Transportföretag behöver rättslig säkerhet om vilka regler och krav de ska följa. Dessa regler och krav bör vara tydliga, begripliga och lättillgängliga för transportföretagen, och bör möjliggöra effektiva kontroller. Nya regler får inte medföra onödiga administrativa bördor och bör ta vederbörlig hänsyn till små och medelstora företags intressen. [Ändr. 793]

(12f)  När de arbets- och anställningsvillkor som avses i artikel 3 i direktiv 96/71/EG, i enlighet med nationell rätt, tradition och praxis samt med respekt för arbetsmarknadens parters självständighet, anges i kollektivavtal i enlighet med artikel 3.1 och 3.8 i det direktivet, bör medlemsstaterna, i linje med direktiv 2014/67/EU, säkerställa att dessa villkor på ett tillgängligt och öppet sätt tillhandahålls transportföretag från andra medlemsstater och utstationerade förare, och bör för detta ändamål involvera arbetsmarknadens parter. Den relevanta informationen bör framför allt omfatta de olika löner och komponenter som ingår i dessa, inbegripet lönekomponenter enligt lokalt eller regionalt tillämpliga kollektivavtal, metoden för att beräkna den lön som ska betalas ut samt, i relevanta fall, kriterierna för att ingå i olika lönekategorier. I överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/957(15) om ändring av direktiv 96/71/EG bör transportföretag inte beläggas med sanktioner till följd av bristande efterlevnad av lönekomponenter, metoden för att beräkna den lön som ska betalas ut eller, i relevanta fall, kriterierna för att ingå i de olika lönekategorierna, om inte dessa är allmänt tillgängliga. [Ändr. 794]

(13)  I syfte att säkerställa ett effektivt och ändamålsenligt genomdrivande av de sektorsspecifika bestämmelserna om utstationering av arbetstagare och för att undvika oproportionerliga administrativa bördor för utländska operatörer, bör sektorsspecifika administrativa krav och kontrollkrav upprättas inom vägtransportsektorn, med fullt utnyttjande av kontrollverktyg, såsom digitala färdskrivare. I syfte att minimera komplexiteten i de skyldigheter som fastställs i detta direktiv och i direktiv 96/71/EG bör medlemsstaterna kunna ålägga vägtransportföretag endast de administrativa krav som anges i det här direktivet och som har anpassats till vägtransportsektorn. [Ändr. 795]

(13a)   För att förarna ska få en mindre betungande administrativ börda och färre dokumenthanteringsuppgifter bör transportföretag, på begäran av de behöriga myndigheterna i företagets etableringsmedlemsstat, tillhandahålla alla nödvändiga handlingar enligt kapitel III i direktiv 2014/67/EU om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan medlemsstaterna. [Ändr. 796]

(13b)   För att underlätta genomförandet, tillämpningen och verkställandet av detta direktiv bör informationssystemet för den inre marknaden (IMI), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012(16), användas i medlemsstaterna för ett förbättrat informationsutbyte mellan regionala och lokala myndigheter över gränserna. Det kunde även vara fördelaktigt att utöka IMI:s funktioner till inlämning och överföring av enkla anmälningar. [Ändr. 797]

(13c)   För att minska den administrativa bördan för transportföretag, som ofta är små och medelstora företag, bör transportföretagens inlämning av utstationeringsdeklarationer förenklas med hjälp av delvis förhandsifyllda standardiserade formulär som är översatta till unionens samtliga officiella språk. [Ändr. 798]

(13d)   Ett allmänt genomförande och en allmän tillämpning av bestämmelserna för utstationering av arbetstagare i vägtransportsektorn skulle kunna påverka strukturen i branschen för godstransporter på väg i unionen. Medlemsstaterna och kommissionen bör därför noga övervaka följderna av denna process. [Ändr. 799]

(13e)   Tillsynen bör främst ske i form av inspektioner i företagens lokaler. Vägkontroller bör inte uteslutas, men bör genomföras på ett icke-diskriminerande sätt och enbart avse fraktsedlar eller elektroniska fraktsedlar, bekräftelser av förhandsregistrering och intyg för återvändande till det land där företaget är etablerat eller där föraren har sin hemvist. Vägkontroller bör i första hand användas för kontroll av färdskrivardata som är viktiga för att fastställa förarens och fordonets verksamhet över en löpande fyraveckorsperiod och den geografiska täckningen för denna verksamhet. Registrering av landskoden kan vara till nytta här. [Ändr. 800]

(13f)   Inverkan av tillämpningen och verkställigheten av bestämmelserna för utstationering av arbetstagare inom vägtransportbranschen bör återkommande utvärderas av kommissionen och rapporteras till parlamentet och rådet, och förslag bör utarbetas för att ytterligare förenkla dessa bestämmelser och minska den administrativa bördan. [Ändr. 801]

(13g)   Med tanke på transportsektorns behov av särskild behandling, eftersom det är just rörlighet som förarna ägnar sig åt, bör tillämpningen av direktiv 96/71/EG på vägtransportsektorn sammanfalla med ikraftträdandedatumet för ändringen av direktiv 2006/22/EG vad gäller tillsynskrav och om särskilda bestämmelser med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU för utstationering av förare inom vägtransportsektorn. [Ändr. 802]

(13h)   I syfte att anpassa bilagorna i detta direktiv till utvecklingen av bästa praxis bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilagorna. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(17). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 803]

(-14a)  Informationsutbytet inom ramen för ett effektivt administrativt samarbete och ömsesidigt bistånd mellan medlemsstater bör följa de regler för skydd av personuppgifter som fastställs i förordning (EU) 2016/679. [Ändr. 804]

(-14b)   Regler som säkerställer goda sociala villkor på hela den europeiska vägtransportmarknaden bör respekteras av alla parter i försörjningskedjan. För att skapa en ekonomiskt och socialt hållbar europeisk inre marknad bör en ansvarskedja som omfattar alla aktörer i logistikkedjan inrättas och tillämpas. Genom att upprätthålla transparens och ansvarsskyldighet och öka den sociala och ekonomiska jämlikheten gör man föraryrket mer attraktivt och främjar sund konkurrens. [Ändr. 805]

(14)  Direktiv 2006/22/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 2006/22/EG ska ändras på följande sätt:

1.  Titeln ska ersättas med följande:"

”Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG av den 15 mars 2006 om minimivillkor för genomförande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 561/2006 och (EU) nr 165/2014 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG vad gäller sociallagstiftning på vägtransportområdet samt om upphävande av rådets direktiv 88/599/EEG”.

2.  Artikel 1 ska ersättas med följande:"

”I detta direktiv fastställs minimivillkor för genomförandet av förordningarna (EG) nr 561/2006 och (EU) nr 165/2014* och direktiv 2002/15/EG**.

______________________

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 av den 4 februari 2014 om färdskrivare vid vägtransporter, om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet (EUT L 60, 28.2.2014, s. 1).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG av den 11 mars 2002 om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter (EGT L 80, 23.3.2002, s. 35).”.

3.  Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska andra stycket ersättas med följande:"

”Dessa kontroller ska varje år täcka ett stort och representativt genomsnitt av mobila arbetstagare, förare, företag och fordon som omfattas av förordningarna (EG) nr 561/2006 och (EU) nr 165/2014 samt, vid kontroller i lokalerna, av mobila arbetstagare och förare som omfattas av direktiv 2002/15/EG. Medlemsstaterna ska organisera vägkontroller av genomförandet av direktiv 2002/15/EG först när det finns teknik som gör det möjligt att genomföra effektiva kontroller. Fram till dess ska kontrollerna utföras uteslutande i transportföretagens lokaler.”. [Ändr. 806]

b)  I punkt 3 ska första stycket ersättas med följande:"

”Varje medlemsstat ska organisera kontrollerna på ett sådant sätt att minst 3 % av arbetsdagarna för förare av fordon som omfattas av förordning (EG) nr 561/2006, förordning (EU) nr 165/2014 och direktiv 2002/15/EG kontrolleras. Efter en vägkontroll och om föraren inte kan lämna in ett eller flera av de begärda dokumenten ska föraren få fortsätta sin transport, och transportföretaget i etableringsmedlemsstaten ska vara skyldigt att lämna in de erforderliga dokumenten via de behöriga myndigheterna.” [Ändr. 807]

c)  Punkt 4 ska ersättas med följande:"

”4. Den information som lämnas till kommissionen i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 561/2006 ska inbegripa uppgifter om antalet förare som kontrollerats på vägarna, antalet kontroller i företagens lokaler, antalet kontrollerade arbetsdagar och antalet rapporterade överträdelser som kontrollerats i lokaler samt antalet och typen av rapporterade överträdelser med uppgift om huruvida det rört sig om person- eller godstransport.” [Ändr. 808]

3a.  Artikel 5 ska ersättas med följande:"

”Artikel 5

Samordnade kontroller

Medlemsstaterna ska minst sex gånger om året genomföra samordnade vägkontroller och kontroller i lokalerna av förare och fordon som omfattas av förordning (EG) nr 561/2006 eller förordning (EU) nr 165/2014. Sådana kontroller ska genomföras samtidigt av tillsynsmyndigheterna i minst två medlemsstater, varvid var och en agerar på sitt eget territorium. En sammanfattning av resultaten från de samordnade kontrollerna ska offentliggöras i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.”

4.  Artikel 6.1 ska ersättas med följande:"

”1. Kontroller i företagens lokaler ska organiseras på grundval av tidigare erfarenheter från olika typer av transporter och företag. Denna typ av kontroller ska även utföras när allvarliga överträdelser av förordning förordningarna (EG) nr 561/2006 eller och (EU) nr 165/2014 eller direktiv 2002/15/EG har avslöjats vid vägkontroller.”. [Ändr. 810]

4a.  I artikel 7.1 ska led b ersättas med följande:"

”b) Att överlämna tvåårsstatistiken till kommissionen i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 561/2006.” [Ändr. 811]

5.  I artikel 7.1 ska följande led läggas till:"

”d) Att säkerställa utbyte av information med de övriga medlemsstaterna när det gäller tillämpningen av nationella bestämmelser som införlivar detta direktiv och direktiv 2002/15/EG.”

6.  Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

-a)  I punkt 8.1 ska inledningen ersättas med följande:"

”1. Information som bilateralt ställs till förfogande i enlighet med artikel 22.2 i förordning (EG) nr 561/2006 eller artikel 40 i förordning (EU) nr 165/2014 ska utbytas mellan de organ som anmälts till kommissionen i enlighet med artikel 7.” [Ändr. 812]

a)  I punkt 1 ska led b ersättas med följande:"

”b) på motiverad en särskild begäran av en medlemsstat i enskilda fall, förutsatt att den begärda informationen inte är tillgänglig genom direkta sökningar i de nationella elektroniska register som avses i artikel 16.5 i förordning (EG) nr 1071/2009.” [Ändr. 813]

b)  Följande punkt ska införas:"

”1a. Medlemsstaterna ska överlämna den information som begärs av andra medlemsstater enligt punkt 1 b i denna artikel inom 25 10 arbetsdagar från mottagandet av begäran. I vederbörligen motiverade fall som kräver fördjupad undersökning eller involverar kontroller i de berörda företagens lokaler ska tidsfristen vara 20 arbetsdagar. En kortare tidsfrist får fastställas genom en ömsesidig överenskommelse mellan medlemsstaterna. I brådskande fall eller fall som kräver enkel registerkontroll, exempelvis i ett riskvärderingssystem, ska den begärda informationen lämnas inom tre arbetsdagar. [Ändr. 814]

Om den anmodade medlemsstaten anser att begäran inte är tillräckligt motiverad ska den utan dröjsmål informera den medlemsstat som begär informationen om detta inom tio fem arbetsdagar. Den medlemsstat som begärt informationen ska ytterligare motivera sin begäran. Om detta inte är möjligt får begäran avvisas av medlemsstaten. [Ändr. 815]

När det är svårt eller omöjligt att tillmötesgå en begäran om information eller att genomföra kontroller, inspektioner eller utredningar, ska den berörda anmodade medlemsstaten informera den medlemsstat som begär informationen om detta inom tio arbetsdagar och ange skälen med vederbörliga argument för varför det är svårt eller omöjligt att tillhandahålla informationen i fråga. De berörda medlemsstaterna ska diskutera med varandra i syfte att finna en lösning på alla problem.[Ändr. 816]

Om kommissionen får kännedom om ett ihållande problem med informationsutbytet eller en bestående vägran att tillhandahålla information får den vidta alla åtgärder som krävs för att åtgärda situationen, inbegripet att vid behov inleda en utredning och slutligen tillämpa sanktioner mot medlemsstaten. ”.[Ändr. 817]

ba)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

”2. Genom undantag från artikel 21 i direktiv 2014/67/EU ska det informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna som föreskrivs i punkterna 1 och 1a i denna artikel genomföras via informationssystemet för den inre marknaden (IMI), som inrättades genom förordning (EU) nr 1024/2012. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska ha direkt tillgång i realtid till uppgifter i nationella elektroniska register via det europeiska register för vägtransportföretag som avses i artikel 16 i förordning (EG) nr 1071/2009. ”[Ändr. 818]

bb)  I artikel 8 ska följande punkt läggas till:"

”2a. Kommissionen ska utveckla en elektronisk tillämpning som är gemensam för alla EU-medlemsstater som ger inspektörer direkt tillgång i realtid till det europeiska registret för vägtransportföretag och IMI i samband med vägkontroller och kontroller i lokaler senast 2020. Denna applikation ska utvecklas genom ett pilotprojekt.” [Ändr. 819]

7.  Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. Medlemsstaterna ska införa ett riskvärderingssystem för företag och dessa ska grundas på det relativa antal överträdelser av förordning (EG) nr 561/2006 eller av förordning (EU) nr 165/2014 eller av nationella bestämmelser som införlivar direktiv 2002/15/EG som begås av ett enskilt företag samt på hur allvarliga dessa överträdelser är.

Kommissionen ska genom genomförandeakter ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på att fastställa en gemensam formel för beräkning av en riskvärdering avseende företag, vilken ska ta hänsyn till överträdelsernas antal, allvarlighetsgrad och frekvens samt resultaten av kontroller där ingen överträdelse har upptäckts och huruvida ett vägtransportföretag har använt den smarta färdskrivaren i enlighet med kapitel II i förordning (EU) nr 165/2014 på alla sina fordon. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 12.2 i detta direktiv.” [Ändr. 820]

b)  I punkt 2 ska andra meningen utgå.

ba)  I punkt 3 ska första stycket ersättas med följande:"

”3. En inledande förteckning över överträdelser av förordningarna (EG) nr 561/2006 och (EU) nr 165/2014 anges i bilaga III.” [Ändr. 821]

bb)  I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:"

”I syfte att upprätta riktlinjer för jämförelser av överträdelser av förordning (EG) nr 561/2006 eller förordning (EU) nr 165/2014, ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på att ändra bilaga III i syfte att upprätta riktlinjer för ett gemensamt spektrum av överträdelser, uppdelat i kategorier på grundval av hur allvarliga överträdelserna är.”. [Ändr. 822]

bc)  I punkt 3 ska tredje stycket ersättas med följande:"

”Den kategori som avser de allvarligaste överträdelserna bör inbegripa sådana överträdelser som innebär att bristande iakttagande av aktuella bestämmelser i förordning (EG) nr 561/2006 eller (EU) nr 165/2014 medför en hög risk för dödlig utgång eller allvarliga personskador.” [Ändr. 823]

c)  Följande punkter ska läggas till:"

”4. För att underlätta riktade vägkontroller ska uppgifterna i det nationella riskvärderingssystemet och de nationella registren över transportföretag och transportverksamhet vid tidpunkten för kontrollen vara åtkomliga för samtliga behöriga kontrollmyndigheter i den berörda medlemsstaten åtminstone via en elektronisk tillämpning som är gemensam för samtliga medlemsstater och genom vilken de ges direkt tillgång i realtid till det europeiska registret över vägtransportföretag. [Ändr. 824]

5.  Medlemsstaterna ska göra den information som finns i det nationella riskvärderingssystemet tillgänglig på begäran eller direkt åtkomlig genom driftskompatibla nationella elektroniska register enligt vad som avses i artikel 16 i förordning (EG) nr 1071/2009 för samtliga behöriga myndigheter i andra medlemsstater i enlighet med de tidsfrister som anges i artikel 8. I detta avseende kommer utbytet av information och uppgifter om transportoperatörers överträdelser och riskvärderingar att samlas och genomföras via den sammankoppling som upprättas i det europeiska registret över vägtransportföretag mellan de olika nationella registren i medlemsstaterna.”. [Ändr. 825]

8.  Artikel 11.3 ska ersättas med följande:"

”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på att fastställa en gemensam metod för registrering och kontroll av perioder av ”annat arbete”, enligt definitionen i artikel 4 e i förordning (EG) nr 561/2006, och även registreringssättet och de särskilda fall när det ska äga rum, samt för registrering och kontroll av perioder på minst en vecka under vilken en förare har lämnat fordonet, genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 12.2 och inte kan bedriva verksamhet med nämnda fordon.” [Ändr. 826]

8a.  Artikel 12 ska ersättas med följande:"

”Artikel 12

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 42.1 i förordning (EU) nr 165/2014. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.” [Ändr. 827]

8b.  I artikel 13 ska led b ersättas med följande:"

”b) Verka för en enhetlig strategi och en harmoniserad tolkning av förordning (EG) nr 561/2006 mellan tillsynsmyndigheterna.” [Ändr. 828]

8c.  Artikel 14 ska ersättas med följande:"

”Artikel 14

Förhandlingar med tredjeländer

När detta direktiv har trätt i kraft ska unionen inleda förhandlingar med de berörda tredjeländerna i syfte att komma överens om tillämpning av bestämmelser som är likvärdiga med bestämmelserna i detta direktiv.

I avvaktan på att dessa förhandlingar slutförs ska medlemsstaterna inkludera information om kontroller som utförts avseende fordon från tredjeländer i den information som de ska tillställa kommissionen enligt artikel 17 i förordning (EG) nr 561/2006.” [Ändr. 829]

8d.  Artikel 15 ska ersättas med följande:"

”Artikel 15

Uppdatering av bilagorna

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på ändring av bilagorna I och II för att införa nödvändiga anpassningar till utvecklingen av bästa metoder.” [Ändr. 830]

8e.  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 15a

Utövande av delegeringen

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 9.3 och 15 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den [den dag då detta direktiv träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 9.3 och 15 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.   En delegerad akt som antas enligt artiklarna 9.3 och 15 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.” [Ändr. 831]

9.  Bilaga I ska ändras på följande sätt:

-a)  I del A ska punkt 1 ersättas med följande:"

”1. Daglig körtid och körtid per vecka, raster, dygns‑ och veckovila liksom de diagramblad för de föregående dagarna som skall medföras på fordonet enligt artikel 36.1 och 36.2 i förordning (EU) nr 165/2014 och/eller de data för samma period som finns lagrade på förarkortet och/eller i färdskrivarens minne i enlighet med bilaga II till detta direktiv och/eller utskriften.” [Ändr. 832]

-aa)  I del A ska punkt 2 ersättas med följande:"

”2. För den period som avses i artikel 36.1 och 36.2 i förordning (EU) nr 165/2014, eventuella fall då fordonets tillåtna hastighet överskridits, vilket definieras som varje period på mer än en minut då fordonets hastighet överstigit 90 km/h för fordon i kategori N3 eller 105 km/h för fordon i kategori M3 (kategorierna N3 och M3 enligt definitionerna i direktiv 2007/46/EG(18)).” [Ändr. 833]

-ab)  I punkt 1 ska led b ersättas med följande:"

”4. Färdskrivarens funktion (kontroll av eventuellt missbruk av utrustningen och/eller förarkort och/eller diagramblad) eller, i förekommande fall, att de handlingar som avses i artikel 16.2 i förordning (EG) nr 561/2006 finns. [Ändr. 834]

a)  I del A ska följande punkt läggas till:"

”6. Veckoarbetstid enligt artiklarna 4 och 5 i direktiv 2002/15/EG, förutsatt att det finns teknik som möjliggör effektiva kontroller.”. [Ändr. 835]

b)  I del B ska följande punkt läggas till:"

”4. Veckoarbetstid, raster och krav avseende nattarbete enligt artiklarna 4, 5 och 7 i direktiv 2002/15/EG.”.

ba)  I del B ska stycke 2 ersättas med följande:"

”Medlemsstaterna får vid behov kontrollera medansvaret för andra aktörer i transportkedjan, exempelvis befraktare, speditörer eller underentreprenörer, om en överträdelse avslöjas, inbegripet kontroll av huruvida transportavtalen är utformade på ett sådant sätt att reglerna i förordningarna (EG) nr 561/2006 och (EU) nr 165/2014 kan följas.” [Ändr. 836]

Artikel 2

1.  I denna artikel fastställs särskilda bestämmelser vad gäller vissa aspekter av direktiv 96/71/EG avseende utstationering av förare inom vägtransportsektorn och av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU avseende administrativa krav och kontrollåtgärder för utstationering av dessa förare.

1a.  Dessa särskilda bestämmelser ska gälla förare som är anställda av företag som är etablerade i en medlemsstat som vidtar någon av de gränsöverskridande åtgärder som avses i artikel 1.3 a i direktiv 96/71/EG.

2.  Medlemsstaterna får inte tillämpa leden b och c i första stycket i artikel 3.1 i direktiv 96/71/EG på förare inom vägtransportsektorn som är anställda av företag som avses i artikel 1.3 a i det direktivet när förarna utför internationella transporter enligt förordningarna 1072/2009 och 1073/2009 och utstationeringsperioden på deras territorium för att utföra dessa transporter uppgår till högst tre dagar under en kalendermånad.

2.  En förare ska inte anses vara utstationerad i den mening som avses i direktiv 96/71/EG när föraren utför bilaterala transporter.

Vid tillämpning av detta direktiv avses med en bilateral godstransport förflyttningen av gods, på grundval av ett transportavtal, från etableringsmedlemsstaten, såsom den definieras i artikel 2.8 i förordning (EG) nr 1071/2009, till en annan medlemsstat eller ett tredjeland, eller från en annan medlemsstat eller ett tredjeland till etableringsmedlemsstaten.

2a.  Från den dag då förare ska registrera uppgifter om gränspassage manuellt, enligt artikel 34.7 i förordning (EU) nr 165/2014, ska medlemsstaterna även tillämpa det undantag som anges i punkt 2 för godstransporter när

–  den förare som utför en bilateral transport även utför en lastnings- och/eller lossningsaktivitet i de medlemsstater eller tredjeländer som föraren passerar, under förutsättning att föraren inte lastar och lossar godset i samma medlemsstat.

Om en bilateral transport under vilken ingen ytterligare aktivitet utförs utgår från etableringsmedlemsstaten och följs av en bilateral transport till etableringsmedlemsstaten, ska undantaget gälla för högst två ytterligare lastnings- och/eller lossningsaktiviteter, enligt de villkor som anges ovan.

Detta undantag ska tillämpas endast fram till den dag då de smarta färdskrivare som uppfyller kraven för den registrering av gränspassage och annan verksamhet som avses i artikel 8.1 första stycket i förordning (EU) nr 165/2014 ska monteras i fordon som registreras i en medlemsstat för första gången, enligt artikel 8.1 andra stycket i den förordningen. Från och med den dagen ska det undantag som avses i första stycket gälla endast för förare som använder fordon utrustade med smarta färdskrivare i enlighet med artiklarna 8, 9 och 10 i den förordningen.

2b.  En förare som utför tillfälliga eller regelbundna internationella persontransporter enligt definitionen i förordning (EG) nr 1073/2009 ska inte anses vara utstationerad i enlighet med direktiv 96/71/EG när

–  passagerare tas upp i etableringsmedlemsstaten och släpps av i en annan medlemsstat eller ett tredjeland,

–  passagerare tas upp i en medlemsstat eller i ett tredjeland och släpps av i etableringsmedlemsstaten,

–  passagerare tas upp och släpps av i etableringsmedlemsstaten för lokala utflykter enligt definitionen i förordning (EG) nr 1073/2009.

2c.  En förare som utför cabotagetrafik enligt definitionen i förordningarna (EG) nr 1072/2009 och (EG) nr 1073/2009 ska anses vara utstationerad enligt direktiv 96/71/EG.

2d.  Trots artikel 2.1 i direktiv 96/71/EG ska en förare inte anses vara utstationerad till territoriet i en medlemsstat som föraren kör igenom utan att lasta på eller av gods och utan att ta upp eller släppa av passagerare.

2e.  När föraren utför den inledande eller avslutande vägetappen av en kombinerad transport enligt definitionen i direktiv 92/106/EEG ska föraren inte anses vara utstationerad i enlighet med direktiv 96/71/EG om vägetappen i sig utgör en bilateral transport enligt definitionen i punkt 2.

2f.  Medlemsstaterna ska, i överensstämmelse med direktiv 2014/67/EU, säkerställa att de anställningsvillkor som avses i artikel 3 i direktiv 96/71/EG och som fastställs i kollektivavtal i enlighet med artikel 3.1 och 3.8 i det direktivet görs tillgängliga för transportföretag från andra medlemsstater och för utstationerade förare på ett lättillgängligt och insynsvänligt sätt. Den relevanta informationen ska framför allt omfatta de olika ersättningarna och de komponenter som ingår i dessa, inbegripet de komponenter som ingår i ersättningen enligt lokalt eller regionalt tillämpliga kollektivavtal, metoden för att beräkna den ersättning som ska betalas ut samt, i relevanta fall, kriterierna för att ingå i olika lönekategorier. I enlighet med direktiv (EU) 2018/957 om ändring av direktiv 96/71/EG ska transportföretag inte beläggas med sanktioner för bristande efterlevnad av ersättningskomponenter, metoden för att beräkna den ersättning som ska betalas ut samt, i relevanta fall, kriterierna för att ingå i de olika lönekategorierna, om inte dessa är allmänt tillgängliga.

2g.  Transportföretag som är etablerade i en icke-medlemsstat får inte behandlas förmånligare än företag som är etablerade i en medlemsstat.

Medlemsstaterna ska genomföra åtgärder motsvarande dem i direktiv 96/71/EG och i detta direktiv [XX/XX] (lex specialis) i sina bilaterala avtal med tredjeländer när de beviljar tillträde till EU-marknaden för vägtransportföretag som är etablerade i dessa tredjeländer. Medlemsstaterna ska också sträva efter att genomföra sådana likvärdiga åtgärder inom ramen för multilaterala avtal med tredjeländer. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen de relevanta bestämmelserna i sina bilaterala och multilaterala avtal med tredjeländer.

För att säkerställa tillräcklig kontroll av dessa likvärdiga åtgärder som gäller utstationeringen av operatörer från tredjeländer ska medlemsstaterna säkerställa att de reviderade reglerna i förordning (EU) XXX/XXX avseende positionsbestämning med hjälp av färdskrivare [förordning om ändring av förordning (EU) nr 165/2014] genomförs inom ramen för den europeiska överenskommelsen om arbetsförhållanden för fordonsbesättningar vid internationella vägtransporter (AETR). [Ändr. 837]

Om utstationeringsperioden är längre än 3 dagar ska medlemsstaterna tillämpa artikel 3.1 första stycket led b och c i direktiv 96/71/EG för hela utstationeringsperioden på deras territorium under den kalendermånad som avses i första stycket. [Ändr. 838]

3.  Vid beräkning av de utstationeringsperioder som avses i punkt 2 gäller följande: [Ändr. 839]

a)  En daglig arbetsperiod som är kortare än sex timmar och som tillbringas på en värdmedlemsstats territorium ska räknas som en halv dag. [Ändr. 840]

b)  En daglig arbetsperiod på sex timmar eller mer som tillbringas på en värdmedlemsstats territorium ska räknas som en hel dag. [Ändr. 841]

c)  Raster och viloperioder samt tid då arbetstagaren är tillgänglig som tillbringas på en värdmedlemsstats territorium ska räknas som arbetsperiod. [Ändr. 842]

4.  Genom undantag från artikel 9 i direktiv 2014/67/EU får medlemsstaterna endast införa följande administrativa krav och kontrollåtgärder: [Ändr. 843]

a)  En skyldighet för det vägtransportföretag som är etablerat i en annan medlemsstat att skicka lämna in en utstationeringsdeklaration deklaration och eventuella uppdateringar av den i elektronisk form via informationssystemet för den inre marknaden (IMI), som inrättades genom förordning (EU) nr 1024/2012, till de nationella behöriga myndigheterna i den medlemsstat till vilken föraren är utstationerad senast vid utstationeringens början, i elektronisk form, på ett av de Europeiska unionens officiella språken i värdmedlemsstaten eller på engelska, vilken endast innehåller språk, med enbart följande information: [Ändr. 844]

i)  Transportföretagets identitet, angivet med dess gemenskapsinterna skatteregistreringsnummer eller numret på dess gemenskapstillstånd. [Ändr. 845]

ii)  Kontaktuppgifterna för en trafikansvarig eller andra kontaktpersoner i etableringsmedlemsstaten som gör det möjligt att kontakta de behöriga myndigheterna i den värdmedlemsstat där tjänsterna tillhandahålls och sända ut och ta emot handlingar eller delgivningar.

iii)  Det förväntade antaletInformation om den utstationerade förare och deras föraren, inbegripet följande: personuppgifter, hemvistland, det land där sociala avgifter betalas, socialförsäkringsnummer och körkortsnummer. [Ändr. 846]

iv)  Utstationeringens förväntade planerade startdatum, beräknade varaktighet och slutdatum samt planerade start- och slutdatum den lag som är tillämplig på anställningsavtalet. [Ändr. 847]

iva)  För godstransportföretag: personuppgifter och kontaktuppgifter för mottagare, förutsatt att transportföretaget inte använder e-CMR. [Ändr. 848]

v)  Registreringsnumren för fordon som används vid utstationeringen.

vi)  Typen av transporttjänster, dvs. godstransport, personbefordran, internationell transport, cabotagetransport.

via)  För godstransportföretag: adresser till lastnings- och lossningsplatser, förutsatt att transportföretaget inte använder e-CMR. [Ändr. 849]

b)  En skyldighet för föraren vägtransportföretaget att bevara och tillhandahålla säkerställa att föraren, på begäran vid kontroll ute på vägarna, har tillgång, i pappersform eller elektronisk form, till en kopia av utstationeringsdeklarationen deklarationen och bevis på att transporten äger rum i värdmedlemsstaten, exempelvis en elektronisk fraktsedel (e-CMR) eller sådant bevis som avses i artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009. [Ändr. 850]

c)  En skyldighet för föraren vägtransportföretaget att bevara och tillhandahålla säkerställa att föraren, på begäran vid kontroll ute på vägarna, har tillgång till färdskrivardata, och särskilt landskoderna för medlemsstater där föraren har befunnit sig vid utförandet av internationella vägtransporter eller cabotagetransporter. [Ändr. 851]

ca)  Under de vägkontroller som avses i leden b och c i denna artikel ska föraren tillåtas ta kontakt med sitt huvudkontor, den trafikansvariga eller andra personer eller enheter som kan tillhandahålla de begärda handlingarna. [Ändr. 852]

d)  En skyldighet för föraren att bevara och tillhandahålla, på begäran vid kontroll ute på vägarna, i pappersform eller elektronisk form, en kopia av anställningsavtalet eller en likvärdig handling i den mening som avses i artikel 3 i rådets direktiv 91/533/EEG(19), översatt till ett av de officiella språken i värdmedlemsstaten eller till engelska. [Ändr. 854]

e)  En skyldighet för föraren att tillhandahålla, på begäran vid kontroll ute på vägarna, i pappersform eller elektronisk form, en kopia av de senaste två månadernas lönebesked. Under vägkontrollen ska föraren tillåtas ta kontakt med sitt huvudkontor, den trafikansvarige eller andra personer eller organ som kan tillhandahålla denna kopia. [Ändr. 855]

f)  En skyldighet för vägtransportoperatören att överlämna, efter utstationeringsperioden, i pappersform eller i elektronisk form via det offentliga gränssnittet i IMI, skicka [...] kopior av handlingar som avses i leden b, c och e c, på begäran av myndigheterna i värdmedlemsstaten inom den medlemsstat till vilken en rimlig tidsperiod förare är utstationerad samt sådan dokumentation om ersättningen till utstationerade förare för utstationeringsperioden och deras anställningsavtal eller ett motsvarande dokument enligt vad som avses i artikel 3 i rådets direktiv 91/533/EEG(20), tidrapporter som avser förarens arbete samt betalningsbevis.

Vägtransportoperatören ska tillhandahålla den begärda dokumentationen via det offentliga gränssnittet i IMI inom 2 månader från och med dagen för begäran.

Om vägtransportoperatören inte tillhandahåller all begärd dokumentation via det offentliga gränssnittet i IMI inom den fastställda tidsfristen får de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där utstationeringen ägde rum, i enlighet med artiklarna 6 och 7 i direktiv 2014/67/EU, begära assistans från de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där operatören är etablerad. När en sådan begäran görs via IMI ska de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där operatören är etablerad ha tillgång till den utstationeringsdeklaration och annan relevant information som lämnats in av operatören via det offentliga gränssnittet i IMI.

De behöriga myndigheterna i den medlemsstat där operatören är etablerad ska säkerställa att de handlingar som begärs av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där utstationeringen ägde rum tillhandahålls via IMI inom 25 arbetsdagar från och med dagen för begäran. [Ändr. 853]

5.  För de syften som avses i punkt 4 a får transportföretaget tillhandahålla en utstationeringsdeklaration deklaration som omfattar en period på högst sex månader. [Ändr. 856]

5a.  Uppgifterna i deklarationerna ska sparas i IMI:s arkiv i kontrollsyfte under en period av 18 månader och vara direkt åtkomliga i realtid för samtliga behöriga myndigheter i andra medlemsstater som utsetts i enlighet med artikel 3 i direktiv 2014/67/EU, artikel 18 i förordning (EG) nr 1071/2009 och artikel 7 i direktiv 2006/22/EG.

Den nationella behöriga myndigheten får i enlighet med nationell lagstiftning och praxis ge arbetsmarknadens parter tillgång till informationen förutsatt att

–   informationen avser utstationering till den berörda medlemsstatens territorium,

–   informationen används för verkställighet av bestämmelserna om utstationering, och

–   databehandlingen överensstämmer med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. [Ändr. 857]

5b.  Kommissionen ska anta genomförandeakter för att utveckla ett standardformulär på unionens alla officiella språk som ska användas för inlämning av deklarationer via det offentliga gränssnittet i IMI, specificera funktionerna i deklarationerna i IMI och hur den information som avses i punkt 4 a i–via ska redovisas i deklarationerna och säkerställa att dessa uppgifter i deklarationerna översätts automatiskt till värdmedlemsstatens språk. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 2a.2. [Ändr. 858]

5c.   Medlemsstaterna ska undvika onödiga förseningar i genomförandet av kontrollåtgärderna som kan påverka utstationeringens varaktighet och datum. [Ändr. 859]

5d.   De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska föra ett nära samarbete och ge varandra ömsesidig hjälp och all relevant information inom ramen för de villkor som fastställs i direktiv 2014/67/EU och i förordning (EG) nr 1071/2009. [Ändr. 860]

Artikel 2a

1.   Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 42.1 i förordning (EU) nr 165/2014. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. [Ändr. 861]

Artikel 2b

Medlemsstaterna ska föreskriva sanktioner mot avsändare, speditörer, huvudentreprenörer och underleverantörer för bristande efterlevnad av artikel 2 i detta direktiv om de känner till eller, mot bakgrund av alla relevanta omständigheter, borde känna till att de transporttjänster som de beställer innebär överträdelser av detta direktiv.

Medlemsstaterna ska fastställa regler för de sanktioner som ska tillämpas vid överträdelser av bestämmelserna i detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de genomförs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella, avskräckande och icke-diskriminerande. [Ändr. 862]

Artikel 2c

Kommissionen ska bedöma befintliga instrument och bästa praxis som främjar ett socialt ansvarsfullt agerande av alla aktörer i leveranskedjan för varor och, om lämpligt, lägga fram ett lagstiftningsförslag för att inrätta en europeisk plattform för pålitliga transportföretag inom ... [2 år efter att detta direktiv har trätt i kraft]. [Ändr. 863]

Artikel 2d

Smart tillsyn

1.   Utan att det påverkar direktiv 2014/67/EU och för att ytterligare genomdriva fullgörandet av de skyldigheter som fastställs i artikel 2 i detta direktiv ska medlemsstaterna säkerställa att en enhetlig nationell tillsynsstrategi tillämpas inom deras territorium. Strategin ska främst inriktas på företag med hög riskvärdering, enligt vad som avses i artikel 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG.

2.   Varje medlemsstat ska säkerställa att de kontroller som avses i artikel 2 i direktiv 2006/22/EG, där så är relevant, omfattar kontroll av utstationeringen och att kontrollerna utförs utan diskriminering, i synnerhet utan diskriminering på grund av registreringsnumren för de fordon som används vid utstationeringen.

3.   Medlemsstaterna ska rikta in sig på företag med en högre risk att begå överträdelser av bestämmelserna i artikel 2 i detta direktiv, som är tillämpliga på dem. För detta ändamål ska medlemsstaterna, inom det riskvärderingssystem som medlemsstaterna har inrättat enligt artikel 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG och utökat i enlighet med artikel 12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009, behandla risken för sådana överträdelser som en risk i sig.

4.   Vid tillämpning av punkt 3 ska medlemsstaterna ha tillgång till relevant information och relevanta uppgifter som registrerats, behandlats eller lagrats av de smarta färdskrivare som avses i kapitel II i förordning (EU) nr 165/2014, utstationeringsdeklarationer enligt artikel 2.4 i detta direktiv och i elektroniska transporthandlingar, såsom elektroniska fraktsedlar enligt konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (eCMR).

5.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter med avseende på att fastställa egenskaperna hos de uppgifter som medlemsstaterna ska ha tillgång till, villkor för användningen samt de tekniska specifikationerna för överföring av eller tillgång till uppgifterna, särskilt med angivande av

a)   en detaljerad förteckning över information och uppgifter som nationella behöriga myndigheter ska ha tillgång till, som minst ska inbegripa tid och plats för gränspassage, lastning och lossning, fordonets registreringsnummer och uppgifter om föraren,

b)   de behöriga myndigheternas åtkomsträttigheter, uppdelade när så är lämpligt enligt typ av behörig myndighet, typ av åtkomst och syftet för vilket uppgifterna används,

c)   de tekniska specifikationerna för överföring av eller tillgång till de uppgifter som avses i led a, inbegripet, där så är relevant, den längsta tid som uppgifterna lagras, differentierad där så är lämpligt efter typ av uppgifter.

6.   Personuppgifter som avses i denna artikel ska inte kunna läsas eller lagras under längre tid än vad som är absolut nödvändigt för det ändamål för vilket uppgifterna samlades in eller för vilket de vidarebehandlas. När uppgifterna inte längre behövs för dessa ändamål ska de förstöras.

7.   Medlemsstaterna ska, minst tre gånger om året, genomföra samordnade vägkontroller av utstationeringar som får sammanfalla med de kontroller som genomförs i enlighet med artikel 5 i direktiv 2006/22/EG. Sådana kontroller ska genomföras samtidigt av de nationella myndigheter som har ansvar för upprätthållandet av reglerna inom området för utstationering i minst två medlemsstater, varvid var och en agerar på sitt eget territorium. Medlemsstaterna ska utbyta information om det antal och den typ av överträdelser som upptäcks efter det att samordnade vägkontroller har genomförts.

En sammanfattning av resultaten från de samordnade kontrollerna ska offentliggöras i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. [Ändr. 864]

Artikel 2e

Ändring av förordning (EU) nr 1024/2012

I bilagan till förordning (EU) nr 1024/2012 ska följande punkter läggas till:"

”12a. Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG av den 15 mars 2006 om minimivillkor för genomförande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 561/2006 och (EU) nr 165/2014 samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG om sociallagstiftning på vägtransportområdet samt om upphävande av rådets direktiv 88/599/EEG: Artikel 8.

12b.   Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/22/EG vad gäller tillsynskrav och om fastställande av särskilda bestämmelser med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU för utstationering av förare inom vägtransportsektorn: Artikel 2.5. [Ändr. 865]

Artikel 3

Rapportering och översyn

1.  Kommissionen ska utvärdera genomförandet av detta direktiv, i synnerhet effekterna av artikel 2, senast [tre år efter införlivandet av detta direktiv] och rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv. Kommissionens rapport ska, om det är lämpligt, åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

1.  Medlemsstaterna ska årligen rapportera till kommissionen om genomförandet av detta direktiv, i synnerhet genomförandet av smart tillsyn enligt artikel 2d och om eventuella svårigheter i samband med tillsynen.

För att göra det möjligt att bedöma huruvida tillsynsinformationen är ändamålsenlig ska rapporten innehålla information om ändamålsenligheten hos

–  de smarta färdskrivare som avses i kapitel II i förordning (EU) nr 165/2014,

–  användningen av IMI enligt artikel 2.5a och 2.5b i detta direktiv,

–  användningen av elektroniska transporthandlingar, såsom elektroniska fraktsedlar enligt Konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (eCMR),

–  informationsutbytet mellan behöriga myndigheter via det europeiska registret över vägtransportföretag och IMI, samt informationen om hur effektiv myndigheternas direkta tillgång i realtid till både det europeiska registret över vägtransportföretag och IMI via EU-applikationen är vid vägkontroller, enligt vad som avses i artiklarna 8 och 9 i direktiv 2006/22/EG och

–  genomförandet av det träningsprogram som syftar till att hjälpa förare och alla andra aktörer som deltar i förfarandet, inbegripet företag, förvaltningar och inspektörer, att anpassa sig till de nya regler och krav som berör dem.

2.  Efter den rapport som avses i punkt 1 ska kommissionen regelbundet utvärdera detta direktiv och överlämna utvärderingsresultaten till Europaparlamentet och rådet.

2.  Kommissionen får anta genomförandeakter som fastställer formatet och riktlinjerna för den rapportering som avses i punkt 1.

Dessa genomförandeakter får omfatta regler som ålägger medlemsstaterna att tillhandahålla kommissionen uppgifter om trafikflöden och uppgifter om registreringsmedlemsstater för fordon som har samlats in av vägtullsystem i medlemsstaterna, när sådana uppgifter finns, i syfte att bedöma hur effektiv tillämpningen av detta direktiv är.

3.  I tillämpliga fall ska de rapporter som avses i punkterna 1 och 2 åtföljas av relevanta förslag.

3.  Senast den 31 december 2025 ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet och effekterna av detta direktiv, särskilt avseende effektiviteten i verkställigheten, inbegripet en kostnads-nyttoanalys av användningen av ombordsystem för vägning för att automatiskt registrera lastnings- och lossningsställen. Kommissionens rapport ska om lämpligt åtföljas av ett lagstiftningsförslag. Rapporten ska offentliggöras. [Ändr. 866]

Artikel 3a

Utbildning

För att säkerställa efterlevnad av bestämmelserna i detta direktiv ska både kommissionen och medlemsstaterna införa ett omfattande och övergripande program för utbildning och anpassning till de nya bestämmelser och krav som gäller både förare och alla andra aktörer i förfarandet, företag, förvaltningar, inspektörer osv. [Ändr. 867]

Artikel 4

1.  Medlemsstaterna ska senast den [...] [Tidsfristen för införlivande kommer att vara så kort som möjligt, och i allmänhet inte längre än två år] 30 juli 2020 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen. [Ändr. 868]

Eftersom transportsektorn präglas av stor rörlighet ska den undantas från de åtgärder som följer av lagstiftningsakten om ändring av direktiv 96/71/EG tills det här direktivet blir tillämpligt. [Ändr. 869]

Transportsektorn ska undantas från de åtgärder som följer av lagstiftningsakten om ändring av direktiv 96/71/EG fram till ikraftträdandet av de tillsynskrav som fastställer särskilda bestämmelser med avseende på transporter i det här direktivet. [Ändr. 870]

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den […].

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 5

Detta direktiv träder i kraft den dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 6

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 197, 8.6.2018, s. 45. (2) EUT C 176, 23.5.2018, s. 57. (3) EUT C 197, 8.6.2018, s. 45. (4) EUT C 176, 23.5.2018, s. 57. (5) Europaparlamentets ståndpunkt av den 4 april 2019. (6) Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997, s. 1). (7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen) (EUT L 159, 28.5.2014, s. 11). (8) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG (EUT L 300, 14.11.2009, s. 51). (9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13). (10) Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997, s. 1). (11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen) (EUT L 159, 28.5.2014, s.11). (12) COM(2016)0128. (13) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg (EUT L 300, 14.11.2009, s. 72). (14) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för persontransporter med buss och om ändring av förordning (EG) nr 561/2006 (EUT L 300, 14.11.2009, s. 88). (15) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/957 av den 28 juni 2018 om ändring av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EUT L 173, 9.7.2018, s. 16). (16) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 av den 25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av kommissionens beslut 2008/49/EG (IMI-förordningen) (EUT L 316, 14.11.2012, s. 1). (17) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1. (18) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (ramdirektiv) (EUT L 263, 9.10.2007, s. 1).” (19) Rådets direktiv 91/533/EEG av den 14 oktober 1991 om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet (EGT L 288, 18.10.1991, s. 32). (20) Rådets direktiv 91/533/EEG av den 14 oktober 1991 om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet (EGT L 288, 18.10.1991, s. 32).

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 561/2006 vad gäller minimikrav om maximal daglig körtid och körtid per vecka, minimigränser för raster och minsta dygns- och veckovila och av förordning (EU) nr 165/2014 vad gäller positionsbestämning med hjälp av färdskrivare (COM(2017)0277 – C8-0167/2017 – 2017/0122(COD))

P8_TA(2019)0340 A8-0205/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0277),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 91.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0167/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 januari 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommittén yttrande av den 1 februari 2018(2),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0205/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 4 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) .../… om ändring av förordning (EG) nr 561/2006 vad gäller minimikrav om maximal daglig körtid och körtid per vecka, minimigränser för raster och minsta dygns- och veckovila och av förordning (EU) nr 165/2014 vad gäller positionsbestämning med hjälp av färdskrivare

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 91.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(4),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och

av följande skäl:

(1)  Goda arbetsvillkor för förare och rättvisa affärsvillkor för vägtransportföretag är ytterst viktigt för att skapa en säker, effektiv och socialt ansvarstagande och icke-diskriminerande vägtransportsektor som kan locka till sig kvalificerade arbetstagare. För att underlätta den processen är det viktigt unionens sociallagstiftning för vägtransportsektorn är tydlig, proportionell, ändamålsenlig, lätt att tillämpa och verkställa samt genomförs på ett effektivt och enhetligt sätt i hela unionen. [Ändr. 346]

(2)  Efter en utvärdering av ändamålsenligheten och effektiviteten i genomförandet av unionens existerande sociallagstiftning på området vägtransporter, och i synnerhet Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006(6), konstaterades vissa brister i genomförandet av den nuvarande rättsliga ramen. Oklara och inadekvata regler om veckovila, viloinrättningar och raster vid multibemanning samt avsaknaden av regler om hur förare ska kunna återvända till och ta vila i hemmet eller på någon annan plats som de själva väljer l leder till att reglerna tolkas och genomförs på olika sätt i medlemsstaterna. Flera medlemsstater har nyligen antagit unilaterala åtgärder vilket har lett till ytterligare ökad rättslig osäkerhet och ojämlik behandling av förare och operatörer. De bestämmelser om maximala körperioder per dag och per vecka som fastställs i förordning (EG) 561/2006 bidrar däremot effektivt till att förbättra förarnas sociala förhållanden liksom till den allmänna trafiksäkerheten, och åtgärder bör således vidtas för att säkerställa att de respekteras. [Ändr. 347]

(2a)   Både trafiksäkerheten och genomförandet gynnas av att alla förare känner till bestämmelserna för kör- och vilotider och vet var det finns viloinrättningar. Därför bör medlemsstaterna ta fram informationsmaterial som presenterar den här förordningen på ett tydligt och enkelt sätt, ger praktiska upplysningar om parkeringsplatser och viloinrättningar samt understryker hur viktigt det är att inte köra när man är trött. [Ändr. 348]

(2b)   Trafiksäkerheten gynnas av att transportföretagen uppmuntras att främja en säkerhetskultur där den högsta ledningen utfärdar en säkerhetspolicy och förfaranden för denna, chefer och ledare på mellannivå visar engagemang för genomförande av säkerhetspolicyn och arbetstagarna är villiga att följa säkerhetsföreskrifterna. Tydligt fokus bör ligga på typiska säkerhetsproblem inom vägtransportbranschen, exempelvis trötthet, ansvarsskyldighet, planering av sträckor, schemaläggning, resultatbaserad lön och just-in-time-förvaltning. [Ändr. 349]

(3)  Efterhandsutvärderingen av förordning (EG) nr 561/2006 bekräftade att inkonsekvent och ineffektiv kontroll av efterlevnaden av unionens sociallagstiftning främst berodde på oklara bestämmelser, ineffektivt och oenhetligt utnyttjande av kontrollverktygen och otillräckligt administrativt samarabete mellan medlemsstaterna, vilket ökade fragmenteringen av EU:s inre marknad. [Ändr. 350]

(4)  Tydliga och väl anpassade regler som tillämpas på samma sätt överallt är också avgörande för att uppnå policymålet att förbättra arbetsvillkoren för förare och i synnerhet säkerställa att konkurrensen är rättvis och inte snedvrids mellan operatörer samt bidra till trafiksäkerhet för alla väganvändare. [Ändr. 351]

(4a)   I syfte att bibehålla eller till och med öka EU:s konkurrenskraft måste alla nationella bestämmelser för vägtransport vara proportionella och motiverade, och får inte innebära att utövandet av de fördragsenliga grundläggande friheterna, t.ex. den fria rörligheten för varor och friheten att tillhandahålla tjänster, hindras eller görs mindre lockande. [Ändr. 352]

(4b)  För att säkerställa lika villkor inom den europeiska vägtransportsektorn bör denna förordning gälla för alla fordon över 2,4 ton som används vid internationella transporter. [Ändr. 353/rev]

(5)  De nuvarande kraven vad gäller raster visade sig vara inadekvata och opraktiska vid körningar med fler än en förare. Det är därför lämpligt att anpassa kravet om att registrera raster till vilken typ av transport som utförs vid körning med flera än en förare.

(5a)   Godstransporter skiljer sig väsentligt från persontransporter. Busschaufförer står i nära kontakt med sina passagerare och bör kunna ta raster med större flexibilitet utan att förlänga körtiden eller korta ned viloperioderna och rasterna. [Ändr. 354]

(6)  Förare som utför internationella långdistanstransporter tillbringar långa perioder borta från hemmet. Med de krav som för närvarande gäller för normal veckovila förlängs dessa perioder i onödan. Det är därför önskvärt att anpassa reglerna om veckovila på ett sådant sätt att det blir lättare för förare att utföra transporter och ändå, utan att bryta mot reglerna, nå hemmet eller någon annan plats som de själva väljer för att ta normal veckovila och få full kompensation för all reducerad veckovila. Det är också nödvändigt att föreskriva att operatörerna måste organisera förarnas arbete så att dessa perioder borta från hemmet inte blir orimligt långa. Om en förare väljer att tillbringa sin viloperiod i hemmet bör transportföretaget ombesörja medel för förarens återresa. [Ändr. 355]

(6a)   Om det arbete en förare utför för sin arbetsgivare kan förväntas omfatta andra uppgifter än körning, såsom lastning/lossning, parkeringsplatsletande, underhåll av fordon, ruttplanering osv., bör den tid han eller hon behöver för att utföra dessa uppgifter beaktas när man fastställer hans eller hennes arbetstid, möjlighet till tillräcklig vila samt lön. [Ändr. 356]

(6b)   För att säkerställa bra arbetsvillkor för förare vid lastnings- och lossningsplatser bör de som äger och driver sådana anläggningar ge förarna tillgång till sanitära anläggningar. [Ändr. 357]

(6c)  Tekniken går snabbt framåt, vilket innebär att det utvecklas allt mer avancerade autonoma körsystem. I framtiden kan dessa system möjliggöra en annan användning av fordon som inte behöver en förare för att kunna styras. Detta kan leda till nya driftmöjligheter, såsom konvojkörning för lastbilar. Därmed behöver befintlig lagstiftning, inklusive regler om kör- och viloperioder, anpassas, vilket kräver att man gör framsteg i Uneces arbetsgrupp. Kommissionen ska lägga fram en utvärderingsrapport om användningen av autonoma körsystem i medlemsstaterna, som vid behov ska följas av ett lagstiftningsförslag för att beakta fördelarna med autonom körteknik. Syftet med denna lagstiftning är att säkerställa trafiksäkerheten, lika villkor och goda arbetsförhållanden, samtidigt som EU ges möjlighet att vara banbrytande när det gäller innovativa tekniker och metoder. [Ändr. 358]

(7)  Medlemsstaterna tolkar och genomför kraven om veckovila på olika sätt när det gäller den plats där veckovilan bör tas. DetFör att säkerställa goda arbetsförhållanden och förarnas säkerhet är det därför lämpligt att förtydliga kravet om att säkerställa att förare får inkvartering, som är av god kvalitet och anpassad för båda könen, eller annan av föraren utvald plats som arbetsgivaren betalar för lämplig inkvartering vid normal veckovila om denna tas på annan plats än i hemmet. Medlemsstaterna bör se till att det finns tillräckligt med säkra parkeringsplatser som är anpassade till förarnas behov. [Ändr. 359]

(7a)  Särskilda parkeringsområden bör inkludera alla inrättningar som krävs för goda viloförhållanden, dvs. för hygien, mat, säkerhet m.m. [Ändr. 360]

(7b)  Lämpliga viloinrättningar är av avgörande betydelse för att förarna ska få bättre arbetsvillkor i sektorn och för att värna trafiksäkerheten. Eftersom vila i hytten är karakteristiskt för transportsektorn och av bekvämlighets- och lämplighetsskäl i vissa fall är önskvärt, bör förare få ta sin vila i fordonet om det är utrustat med lämpliga sovmöjligheter. Därför får inte medlemsstaterna oproportionerligt hindra eller försvåra inrättandet av särskilda parkeringsområden. [Ändr. 361]

(7c)  I de reviderade TEN-T-riktlinjerna föreskrivs en utbyggnad med parkeringsområden längs motorvägarna ungefär var hundrade kilometer, med säkra och skyddade parkeringsplatser för yrkesförare, och därför bör medlemsstaterna uppmanas att genomföra TEN-T-riktlinjerna och i tillräcklig utsträckning stödja och investera i säkra och lämpligt utrustade parkeringsplatser. [Ändr. 362]

(7d)  För att viloinrättningar av god kvalitet till rimliga priser ska kunna erbjudas bör kommissionen och medlemsstaterna stimulera etableringen av nya sociala, kommersiella, offentliga och andra företag för driften av särskilda parkeringsområden. [Ändr. 363]

(8)  Förare ställs ofta inför oförutsedda omständigheter som gör det omöjligt att nå önskad destination för att ta veckovila utan att bryta mot EU:s regler. Det är önskvärt att göra det lättare för förare att hantera sådana omständigheter och göra det möjligt för dem att nå den destination där de önskar ta sin veckovila utan att bryta mot kraven avseende maximala körtider.

(8a)  Vägtransporter i unionen innebär i många fall att färja eller tåg används för vissa sträckor. Det bör därför fastställas bestämmelser om viloperioder och raster som är tydliga och lämpliga för den typen av transporter. [Ändr. 364]

(9)  För att minska och förebygga olika praxis när det gäller tolkning och tillsyn och för att ytterligare öka effektiviteten och ändamålsenligheten i den gränsöverskridande kontrollen av efterlevnaden är det ytterst viktigt att fastställa tydliga regler för det administrativa samarbetet mellan medlemsstater.

(9a)  För att ett effektivt genomförande ska kunna garanteras är det viktigt att behöriga myndigheter vid vägkontroller kan kontrollera att körtider och viloperioder har iakttagits korrekt under dagen för kontrollen och under de föregående 56 dagarna. [Ändr. 365]

(9b)   För att bestämmelserna ska vara tydliga, lättbegripliga och verkställbara måste information gå ut till förarna. Detta arbete bör samordnas av kommissionen. Förarna bör också få information om rastplatser och säkra parkeringsområden, så att de kan planera sina resor bättre. Dessutom bör det under samordning av kommissionen upprättas en kostnadsfri telefontjänst som kan användas för att uppmärksamma kontrollmyndigheterna på fall av otillbörliga påtryckningar på förare, bedrägerier och illegal verksamhet. [Ändr. 366]

(9c)  Enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 1071/2009 är medlemsstaterna skyldiga att tillämpa en gemensam nomenklatur för överträdelser vid bedömningen av gott anseende. Medlemsstaterna bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de nationella bestämmelserna om sanktioner för överträdelser av förordning (EG) nr 561/2006 och förordning (EU) nr 165/2014 genomförs på ett effektivt, proportionerligt och avskräckande sätt. Det behövs ytterligare åtgärder för att säkerställa att alla sanktioner som medlemsstaterna tillämpar är icke-diskriminerande och står i proportion till överträdelsens allvar. [Ändr. 367]

(10)  I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 561/2006 bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att förtydliga bestämmelserna i den förordningen och fastställa gemensamma metoder för deras tillämpning och tillsyn. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011(7).

(11)  I syfte att göra kontrollen av efterlevnaden av sociallagstiftningen mer kostnadseffektiv bör potentialen i de nuvarande och framtida smarta färdskrivarsystemen utnyttjas fullt ut vara obligatoriska vid internationell transport. Därför bör färdskrivarens funktioner förbättras så att den medger en mer exakt positionsbestämning, i synnerhet vid internationell transport. [Ändr. 368]

(11a)   På grund av den snabba utvecklingen av ny teknik och digitaliseringen i hela EU-ekonomin samt kravet på lika konkurrensvillkor för företag inom den internationella vägtransportsektorn är det nödvändigt att förkorta övergångsperioden för installation av smarta färdskrivare i registrerade fordon. Smarta färdskrivare kommer att bidra till förenklade kontroller och därmed underlätta de nationella myndigheternas arbete. [Ändr. 369]

(11b)   Med tanke på den utbredda användningen av smarttelefoner och den kontinuerliga utvecklingen av funktionerna i dessa, och med hänsyn till utvecklingen av Galileo, som erbjuder ökade möjligheter till lokalisering i realtid – vilket redan används av många mobiler – bör kommissionen undersöka möjligheten att utveckla och certifiera en mobilapplikation som erbjuder samma fördelar som en smart färdskrivare, till samma kostnad.” [Ändr. 370]

(11c)  I syfte att säkerställa goda hälso- och säkerhetsstandarder för förare är det nödvändigt att anlägga eller förbättra säkra parkeringsområden, lämpliga sanitära inrättningar och inkvartering av god kvalitet. Det bör finnas ett tillräckligt nät av parkeringsområden inom unionen. [Ändr. 371]

(12)  Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 561/2006 och (EU) nr 165/2014(8) bör därför ändras i enlighet med detta.

(12a)  Europaparlamentet konstaterar att varutransporter skiljer sig från persontransporter. Busschaufförer har nära kontakt med sina passagerare och bör omfattas av bättre förhållanden inom ramen för denna förordning, utan att körtiden förlängs eller viloperioderna och rasterna förkortas. Kommissionen bör därför utvärdera huruvida det kan antas specifika bestämmelser för denna sektor, särskilt avseende tillfällig trafik enligt definitionen i artikel 2.1 led 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för persontransporter med buss. [Ändr. 372]

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 561/2006 ska ändras på följande sätt:

-1.  I artikel 2.1 ska följande led införas:"

”-aa) gods i internationella transporter, om fordonens högsta tillåtna vikt, inklusive släpvagn eller påhängsvagn, överstiger 2,4 ton, eller” [Ändr. 373]

-1a.  I artikel 3 ska led aa ersättas av följande:"

”aa) fordon eller en kombination av fordon med en högsta tillåten vikt som inte överstiger 7,5 ton, och som används för transport av material, utrustning eller maskiner som föraren använder i sitt arbete eller för att leverera varor som har producerats hantverksmässigt i det företag som föraren är anställd av, och som endast används inom en radie av 100 150 km från den plats där företaget är beläget, på villkor att körningen av fordonen inte utgör förarens huvudsakliga uppgift,” [Ändr. 374]

1.  I artikel 3 ska led h ersättas med följande:"

”h) fordon eller en kombination av fordon som används för icke-kommersiell transport av gods,”

1a.  I artikel 3 ska följande led läggas till:"

”ha) lätta nyttofordon som används för godstransport, såvida transporten inte görs för annans räkning, utan för företagets eller förarens egen räkning och körningen inte utgör den huvudsakliga verksamheten för den person som kör fordonet.” [Ändr. 375]

2.  I artikel 4 ska följande led läggas till som led r:"

”r) ”icke-kommersiell transport: all vägtransport, utom transport för annans eller egen räkning, för vilken ingen ersättning mottas och som inte genererar någon inkomst eller omsättning.” [Ändr. 376]

2a.   I artikel 4 ska följande led läggas till:"

”ra) hem: förarens registrerade hemvist i en medlemsstat.” [Ändr. 377]

2b.   Artikel 5.1 ska ersättas med följande:"

”1. Lägsta ålder för konduktörer skall förare ska vara 18 år.” [Ändr. 378]

3.  I artikel 6.5 ska första meningen ersättas med följande:"

”En förare ska som ”annat arbete” registrera all tid enligt beskrivningen i artikel 4 e och all tid som han kör ett fordon som används för kommersiella transporter vilka inte omfattas av denna förordning samt registrera all ”tid då arbetstagaren är tillgänglig” enligt definitionen i artikel 3 b i direktiv 2002/15/EG, i enlighet med artikel 34.5 b iii i förordning (EU) nr 165/2014. Denna registrering ska göras antingen för hand på ett diagramblad, eller på en utskrift, eller genom att med användning av funktionen manuell inmatning föra in uppgifter i färdskrivaren.”

4.  I artikel 7 ska följande läggas till som tredje stycket:"

”Vid multibemanning har en förare rätt ta en rast på 45 minuter i ett fordon som körs av en annan förare, under förutsättning att den förare som tar rasten inte har till uppgift att bistå den förare som kör fordonet.”

5.  Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 6 ska första stycket ersättas med följande:"

Vid tillämpning av led b ska reducerade veckovilor kompenseras genom en motsvarande sammanhängande vila som ska tas ut före utgången av den tredje veckan efter veckan i fråga. [Ändr. 379]

b)  Punkt 7 ska ersättas med följande:"

”7. Varje viloperiod som tas ut som kompensation för en reducerad veckovila ska omedelbart föregå eller omedelbart följa på vara i anslutning till en normal veckovila på minst 45 timmar.” [Ändr. 381]

c)  Följande punkter ska införas:"

8b.  Transportföretaget ska organisera förarnas arbete så att förarna inom före slutet av varje period om tre fyra på varandra följande veckor kan tillbringa minst en normal veckovila, eller en veckovila på mer än 45 timmar som tas ut som kompensation för reducerad veckovila, i hemmet eller på annan plats som föraren väljer. Föraren ska underrätta transportföretaget skriftligen senast två veckor före denna viloperiod om den kommer att tas på annan plats än i förarens hem. När en förare väljer att ta sin vila i hemmet ska transportföretaget ombesörja medel så att föraren kan återvända hem. Företaget ska dokumentera hur det uppfyller denna skyldighet och förvara dokumentationen i sina lokaler för att kunna lägga fram den på kontrollmyndigheternas begäran. [Ändr. 385]

”En förare ska försäkra att en normal veckovila eller en veckovila på mer än 45 timmar som tas ut som kompensation för reducerad veckovila har tagits på en av föraren utvald plats. Denna försäkran ska förvaras i företagets lokaler.” [Ändr. 386]

ca)  Följande punkt ska läggas till:"

9a. Kommissionen ska senast den ... [två år efter denna ändringsförordnings ikraftträdande] utvärdera och till parlamentet och rådet rapportera huruvida det kan antas mer adekvata bestämmelser för förare som bedriver tillfällig passagerartrafik enligt definitionen i artikel 2.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för persontransporter med buss. [Ändr. 380]

5a.  Följande artikel ska läggas till:"

”Artikel 8a

1.  Medlemsstaterna ska senast den ... [sex månader efter ikraftträdandet av denna förordning] meddela kommissionen var de särskilda parkeringsområden som finns tillgängliga på deras territorier är belägna och därefter anmäla eventuella ändringar av denna information. Kommissionen ska förteckna alla allmänt tillgängliga särskilda parkeringsområden på en enda officiell webbplats som uppdateras regelbundet.

2.  Alla parkeringsområden som har åtminstone de faciliteter och funktioner som fastställs i bilaga 1 och som offentliggörs av kommissionen i enlighet med punkt 2 får ange vid ingången att de är särskilda parkeringsområden.

3.  Medlemsstaterna ska regelbundet utföra stickprovskontroller för att kontrollera att parkeringarnas egenskaper överensstämmer med de kriterier för särskilda parkeringsområden som fastställs i bilagan.

4.  Medlemsstaterna ska utreda klagomål mot certifierade särskilda parkeringsområden som inte uppfyller de kriterier som fastställs i bilagan.

5.  Medlemsstaterna ska uppmuntra inrättandet av särskilda parkeringsområden i enlighet med bestämmelserna i artikel 39.2 c i förordning (EU) nr 1315/2013.

Kommissionen ska senast den 31 december 2020 lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillgången till lämpliga viloinrättningar för förare och säkra parkeringsanläggningar. Denna rapport ska åtföljas av det förslag till förordning som fastställer standarder och förfaranden för certifiering av de särskilda parkeringsområden som avses i punkt 4 i denna artikel. Denna rapport ska uppdateras årligen på grundval av uppgifter som samlats in av kommissionen i enlighet med punkt 5 och innehålla en förteckning över föreslagna åtgärder för att öka antalet lämpliga viloinrättningar för förare och antalet säkra parkeringsanläggningar samt förbättra deras kvalitet.” [Ändr. 387]

6.  I artikel 9 ska punkt 1 ersättas med följande:"

”1. Utan hinder av artikel 8 får en förare som medföljer ett fordon som transporteras med färja eller järnväg och som tar ut normal dygnsvila eller reducerad veckovila avbryta viloperioden högst två gånger och ägna sig åt andra aktiviteter i totalt högst en timme. Under den normala dygnsvilan eller reducerade veckovilan ska föraren ha tillgång till en sovhytt, sovbrits eller liggplats avsedd för denne som står till dennes förfogande.” [Ändr. 388]

6a.  I artikel 9 ska följande punkt införas:"

”1a. Undantaget i punkt 1 kan utökas till regelbundna veckovilor om färjeresan varar 12 timmar eller längre. Under denna veckovila ska föraren ha tillgång till en sovhytt.” [Ändr. 389]

6b.  Artikel 10.1 ska ersättas med följande:"

1. Transportföretagets betalning tillEtt transportföretag ska inte ge förare som är anställda det anställer eller som står ställs till företagets förfogande får inte, även om det sker någon extra betalning, inte ens i form av bonus eller lönetillägg, beräknas på grundval av tillryggalagda sträckor, leveranssnabbhet och/eller transporterad godsmängd, om betalningen är av sådan art att den utgör en fara för trafiksäkerheten och/eller uppmuntrar till överträdelse av denna förordning. [Ändr. 390]

7.  I artikel 12 ska följande läggas till:"

”Om det är förenligt med trafiksäkerheten, får föraren i undantagsfall avvika från artikel 8.2 och artikel 8.6 andra stycket 6.1 och 6.2 efter en vila på 30 minuter, för att inom två timmar kunna nå en lämplig inkvartering enligt artikel 8.8a för dygns- eller veckovila på denna plats. En sådan avvikelse får inte resultera i att den dagliga körtiden eller körtiden per vecka överskrids eller till att dygns- eller veckovilan förkortas arbetsgivarens operativa central där föraren normalt är stationerad och där förarens normala veckovila ska inledas. Föraren ska ange skälen för en sådan avvikelse för hand på ett färdskrivardiagramblad eller på en utskrift utskriften från färdskrivaren eller i sin tjänstgöringslista senast vid framkomsten till den lämpliga inkvarteringen. Denna period på upp till två timmar ska kompenseras genom en motsvarande sammanhängande viloperiod som ska tas ut tillsammans med en annan viloperiod senast i slutet av den tredje vecka som följer på veckan i fråga.” [Ändr. 391]

7a.  Artikel 13.1 d ska ersättas med följande:"

”d) Fordon eller en kombination av fordon med en högsta tillåtna vikt som inte överstiger 7,5 ton vilka används av personer som tillhandahåller leverantörer av samhällsomfattande tjänster i enlighet med definitionen i artikel 2.13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna för leveranser inom ramen för den samhällsomfattande tjänsten som ett led i postförsändelser i enlighet med definitionen i artikel 2.6 i direktiv 97/67/EG.” [Ändr. 392]

7b.   Artikel 13.1 e ska ersättas med följande:"

”e) Fordon som uteslutande används på öar eller i regioner som är isolerade från det övriga nationella territoriet med en areal av högst 2300 2 300 km2, vilka inte är förenade med landet i övrigt anslutna till det övriga nationella territoriet med broar, vadställen eller tunnlar öppna för motorfordon och inte heller gränsar till en annan medlemsstat.” [Ändr. 393]

7c.  I artikel 13.1 ska följande led läggas till:"

”pa) Fordon eller fordonskombinationer med en högsta tillåtna vikt som inte överstiger 44 ton vilka används av byggföretag inom en radie av 100 km från den plats där företaget är beläget, på villkor att körningen av fordonen inte utgör förarens huvudsakliga uppgift.” [Ändr. 394]

8.  I artikel 14 ska punkt 2 ersättas med följande:"

”2. I brådskande fall får medlemsstaterna, under exceptionella omständigheter, medge tillfälligt undantag under högst 30 dagar, vilket ska vara vederbörligen motiverat och omgående meddelas kommissionen.”

Denna information ska offentliggöras på en särskild offentlig webbplats som administreras av kommissionen på alla EU-språk. [Ändr. 395]

9.  Artikel 15 ska ersättas med följande:"

”Artikel 15

Medlemsstaterna ska se till att förare till sådana fordon som anges i artikel 3 a omfattas av nationella regler som ger tillräckligt skydd vad gäller tillåtna körtider och obligatoriska raster och viloperioder. Det är viktigt för förarnas arbetsförhållanden och för trafiksäkerheten och reglernas genomförande att medlemsstaterna ska informera kommissionen om de relevanta nationella regler som är tillämpliga på sådana förare tillhandahåller parkerings- och viloområden, fria från snö och is på vintern, i synnerhet i de yttersta och/eller perifera områdena i Europeiska unionen.” [Ändr. 396]

9a.  I artikel 17 ska följande punkt införas:"

”3a. Rapporten ska innehålla en utvärdering av användningen av autonoma körsystem i medlemsstaterna och förarens möjligheter att registrera den period under vilken ett autonomt körsystem är aktiverat, och ska i förekommande fall åtföljas av lagförslag för ändring av denna förordning, inklusive ändring av villkoren för föraren att registrera dessa uppgifter i den smarta färdskrivaren.” [Ändr. 397]

10.  I artikel 19 ska punkt 1 ersättas med följande:"

”1. Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och förordning (EU) nr 165/2014 och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, och proportionella till överträdelsens allvarlighetsgrad, fastställd i enlighet med bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG(9), avskräckande och icke-diskriminerande. Ingen överträdelse av denna förordning eller förordning (EU) 165/2014 får bli föremål för mer än en sanktion eller mer än ett förfarande. Medlemsstaterna ska till kommissionen senast det datum som fastställs i artikel 29 andra stycket anmäla tillkommissionen dessa åtgärder regler och regler om sanktioner senast det datum åtgärder samt de metoder och kriterier som fastställs i artikel 29 andra stycket har valts på nationell nivå för att bedöma deras proportionalitet. DeMedlemsstaterna ska utan dröjsmål anmäla eventuella ändringar av som berör dem. Kommissionen ska underrätta de övriga medlemsstaterna om detta medlemsstaterna om dessa regler och åtgärder, och eventuella ändringar av dem.

Denna information ska offentliggöras på en särskild offentlig webbplats som upprätthålls av kommissionen på alla EU-språk och som innehåller detaljerad information om sådana sanktioner som gäller i EU-medlemsstaterna. [Ändr. 398]

11.  Artikel 22 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. Medlemsstaterna ska ha ett nära samarbete och utan onödigt dröjsmål bistå varandra för att underlätta en enhetlig tillämpning av denna förordning samt en effektiv kontroll av att den efterlevs, i enlighet med de krav som anges i artikel 8 direktiv 2006/22/EG.”

b)  I punkt 2 ska följande led läggas till som led c:"

”c) annan särskild information, inbegripet riskvärderingen av företaget, som kan få konsekvenser för efterlevnaden av bestämmelserna i denna förordning.”

c)  Följande punkter ska införas:"

”3a. Vid utbyte av information inom ramen för denna förordning ska medlemsstaterna använda de gemensamma samverkansorgan som utsetts i enlighet med artikel 7 i direktiv 2006/22/EG.”

”3b. Inga avgifter får tas ut i samband med det ömsesidiga administrativa samarbetet och biståndet.”

12.  I artikel 25 ska punkt 2 ersättas med följande:"

”2. I de ärenden som avses i punkt 1 ska kommissionen anta genomförandeakter för att fastställa gemensamma strategier för genomförandet av denna förordning i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 24.2. [Ändr. 399]

12a.  Följande bilaga ska läggas till:"

”Minimikrav för parkeringsområden

Artikel 2

Förordning (EU) nr 165/2014 ska ändras på följande sätt:

-1.  Artikel 1.1 ska ersättas av följande:"

”1. I denna förordning fastställs skyldigheter och krav i samband med konstruktion, installation, användning, provning och kontroll av färdskrivare vid vägtransporter i syfte att kontrollera efterlevnaden av förordning (EG) nr 561/2006, Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG(10) och rådets direktiv 92/6/EEG(11), förordning (EG) nr 1072/2009, rådets direktiv 92/106/EEG(12), direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU när det gäller utstationering av arbetstagare vid vägtransporter, och av direktivet om fastställande av särskilda regler avseende direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU i fråga om utstationering av förare vid vägtransporter.” [Ändr. 401]

-1a.  I artikel 2.2 ska följande led läggas till:"

”(ha) smart färdskrivare: en digital färdskrivare som använder en tjänst för positionsbestämning baserad på ett system för satellitnavigering som automatiskt fastställer positionen i enlighet med denna förordning.” [Ändr. 402]

-1b.  Artikel 3.4 ska ersättas med följande:"

-1c.  I artikel 3 ska följande punkt införas:"

”4a. Senast ... [fyra år efter att denna ändringsförordning träder i kraft] ska alla fordon som används i en annan medlemsstat än registreringsmedlemsstaten och som är utrustade med en digital färdskrivare som uppfyller villkoren i bilaga IB till rådets förordning (EEG) nr 3821/85, som tillämpats från och med den 1 oktober 2012, vara utrustade med en smart färdskrivare.” [Ändr. 404]

-1d.  I artikel 3 ska följande punkt införas:"

”4b. Senast ... [fem år efter att denna ändringsförordning träder i kraft] ska alla fordon som används i en annan medlemsstat än registreringsmedlemsstaten och som är utrustade med en smart färdskrivare som uppfyller villkoren i bilaga IC till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/799(14) vara utrustade med en smart färdskrivare.” [Ändr. 405]

-1e.   I artikel 4.2 ska följande strecksats läggas till efter tredje strecksatsen:"

”– ha tillräcklig minneskapacitet för att lagra alla uppgifter som krävs enligt denna förordning,” [Ändr. 406]

-1f.  Artikel 7.1 ska ersättas med följande:"

”1. Medlemsstaterna ska se till att behandlingen av personuppgifter inom ramen för denna förordning sker enbart i syfte att kontrollera överensstämmelsen med denna förordning och med förordning (EG) nr 561/2006, i enlighet med direktiven 95/46/EG och direktiv 2002/15/EG, rådets direktiv 92/6/EEG, rådets direktiv 92/106/EEG, förordning (EG) nr 1072/2009, direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU när det gäller utstationering av arbetstagare inom vägtransportsektorn, och med direktivet om fastställande av särskilda bestämmelser med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU när det gäller utstationering av förare inom vägtransportsektorn, i enlighet med förordning (EU) 2016/679 och direktiv 2002/58/EG och under tillsyn av den tillsynsmyndighet i medlemsstaten som avses i artikel 28 i direktiv 95/46/EG 51 i förordning (EU) 2016/679.” [Ändr. 407]

-1g.  I artikel 7 ska inledningen i punkt två ersättas av följande:"

”2. Medlemsstaterna ska särskilt se till att personuppgifter skyddas mot annan användning än sådan som uteslutande har att göra med denna förordning och förordning (EG) nr 561/2006, direktiv 2002/15/EG, rådets direktiv 92/6/EEG, rådets direktiv 92/106/EEG, förordning (EG) nr 1072/2009, direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU när det gäller utstationering av arbetstagare inom vägtransportsektorn, och med direktivet om fastställande av särskilda bestämmelser med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU när det gäller utstationering av förare inom vägtransportsektorn, i enlighet med punkt 1, avseende” [Ändr. 408]

1.  I artikel 8.1 ska andra strecksatsen ersättas med följande:"

1a.  I artikel 8.1 ska följande stycke införas:"

”För att underlätta kontrollmyndigheternas efterlevnadskontroll ska den smarta färdskrivaren även registrera om fordonet har använts för gods- eller persontransport, i enlighet med förordning (EG) nr 561/2006.” [Ändr. 411]

1b.  I artikel 8.1 ska följande stycke läggas till:"

”Fordon som registreras för första gången den … [24 månader efter det att denna ändringsförordning har trätt i kraft] ska utrustas med färdskrivare i enlighet med artikel 8.1 första stycket andra strecksatsen och artikel 8.1 andra stycket i denna förordning.” [Ändr. 412]

1c.  Artikel 9.2 ska ersättas med följande:"

”2. Senast ... [Femtonett år efter att krav på färdskrivare införts för nyregistrerade fordon enligt denna artikel och artiklarna 8 och 10, förordning träder i kraft] ska medlemsstaterna i lämplig omfattning förse sina kontrollmyndigheter med den utrustning för fjärravläst tidig upptäckt som krävs för att tillåta sådan uppgiftsöverföring som avses i den här artikeln, med beaktande av deras specifika krav och strategier för tillsyn. Fram till dess får medlemsstaterna besluta om de ska utrusta sina kontrollmyndigheter med sådan utrustning för fjärravläst tidig upptäckt.” [Ändr. 413/rev]

1d.  Artikel 9.3 ska ersättas med följande:"

”3. Den kommunikation som avses i punkt 1 ska upprättas med färdskrivaren endast när kontrollmyndigheternas utrustning begär det. Den ska ske via säker anslutning för att säkerställa dataintegritet och autentisering av färdskrivare och kontrollutrustning. Tillgång till denna information ska begränsas till kontrollmyndigheter som har tillstånd att kontrollera överträdelser av förordning (EG) 561/2006 de unionsrättsakter som anges i artikel 7.1 och den här förordningen och till verkstäder i den utsträckning det är nödvändigt att kontrollera att färdskrivaren fungerar på rätt sätt.” [Ändr. 414]

1e.  Artikel 11.1 ska ersättas med följande:"

”För att säkerställa att smarta färdskrivare uppfyller principerna och kraven i denna förordning ska kommissionen genom genomförandeakter anta de detaljerade bestämmelser som krävs för en enhetlig tillämpning av artiklarna 8, 9 och 10, med undantag för bestämmelser som föreskriver registrering av ytterligare uppgifter i färdskrivaren.

Senast ... [12 månader efter det att denna ändringsförordning har trätt i kraft] ska kommissionen anta genomförandeakter med detaljerade bestämmelser för registrering varje gång det fordon som avses i artikel 8.1 första stycket andra strecksatsen och i artikel 8.1 andra stycket korsar en gräns.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 42.3.” [Ändr. 415]

1f.  I artikel 34.5 b ska led iv ersättas med följande:"

”iv) under tecknet : raster eller, vila, årlig semester eller sjukledighet; under tecknet ”färja/tåg”: utöver tecknet : den viloperiod som tillbringas på en färja eller ett tåg i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 561/2006.” [Ändr. 416]

2.  I artikel 34.7 ska första stycket ersättas med följande:"

”7. FörarenOm inte färdskrivaren kan registrera gränspassagen automatiskt ska föraren vid ankomsten till den lämpliga platsen första möjliga och tillgängliga plats stanna på i färdskrivaren och föra in symbolerna för de länder där den dagliga arbetsperioden påbörjas respektive avslutas samt var och när föraren har passerat en gräns med fordonet. Efter en gränspassage till ett annat land ska landskoden föras in under rubriken BEGIN på färdskrivaren. Medlemsstater får ålägga förare av fordon som utför transporter inom deras territorium att lägga till mer detaljerade geografiska upplysningar till symbolen för landet, förutsatt att dessa medlemsstater har underrättat kommissionen om dessa detaljerade geografiska upplysningar före den 1 april 1998.” [Ändr. 417]

2a.   I artikel 34 ska följande punkt läggas till:"

”7a. Förare ska få utbildning i hur de korrekt använder en färdskrivare för att kunna använda utrustningen i full utsträckning. Föraren ska inte själv bekosta den utbildning som arbetsgivaren ska tillhandahålla.” [Ändr. 418]

2b.   I artikel 34 ska följande punkt läggas till:"

”7b. Maximalt antal kontrollmyndigheter bör få utbildning i hur man korrekt avläser och övervakar en färdskrivare.” [Ändr. 419]

2c.  I artikel 36.1 ska led i ersättas med följande:"

”i) Diagramblad för innevarande dag och de diagramblad som föraren har använt under de föregående 28 56 dagarna.” [Ändr. 420]

2d.  I artikel 36.1 ska led iii ersättas med följande:"

”iii) Registreringar som gjorts för hand och utskrifter som gjorts under innevarande dag och de föregående 28 56 dagarna i enlighet med denna förordning och förordning (EG) nr 561/2006.” [Ändr. 421]

2e.  I artikel 36.2 ska led ii ersättas av följande:"

”ii) Registreringar som gjorts för hand och utskrifter som gjorts under innevarande dag och de föregående 28 56 dagarna i enlighet med denna förordning och förordning (EG) nr 561/2006.” [Ändr. 422]

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 197, 8.6.2018, s. 45. (2) EUT C 176, 23.5.2018, s. 57. (3) EUT C 197, 8.6.2018, s. 45. (4) EUT C 176, 23.5.2018, s. 57. (5) Europaparlamentets ståndpunkt av den 4 april 2019. (6) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 (EUT L 102, 11.4.2006, s. 1). (7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13). (8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 av den 4 februari 2014 om färdskrivare vid vägtransporter, om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) 561/2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet (EUT L 60, 28.2.2014, s. 1). (9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG av den 15 mars 2006 om minimivillkor för genomförande av rådets förordningar (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85 om sociallagstiftning på vägtransportområdet samt om upphävande av rådets direktiv 88/599/EEG (EUT L 102, 11.4.2006, s. 35). (10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG av den 11 mars 2002 om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter (EGT L 80, 23.3.2002, s. 35). (11) Rådets direktiv 92/6/EEG av den 10 februari 1992 om montering och användning av hastighetsbegränsande anordningar i vissa kategorier av motorfordon inom gemenskapen (EGT L 57, 2.3.1992, s. 27). (12) Rådets direktiv 92/106/EEG av den 7 december 1992 om gemensamma regler för vissa former av kombinerad transport av gods mellan medlemsstaterna (EUT L 368, 17.12.1992, s. 38). (13) Detta under förutsättning att vägpaketet träder i kraft under 2019 och att version 2 av kommissionens genomförandeakt om smarta färdskrivare träder i kraft fram till 2019/2020 (se artikel 11 nedan), och att det därefter sker en successiv eftermontering. (14) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/799 av den 18 mars 2016 om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 när det gäller krav för konstruktion, provning, installation, drift och reparation av färdskrivare och deras komponenter (EUT L 139, 26.5.2016, s. 1).

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1071/2009 och förordning (EG) nr 1072/2009 i syfte att anpassa dem till utvecklingar inom sektorn (COM(2017)0281 – C8-0169/2017 – 2017/0123(COD))

P8_TA(2019)0341 A8-0204/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0281),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 91.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0169/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 januari 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 1 februari 2018(2),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0204/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 4 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) .../... om ändring av förordning (EG) nr 1071/2009 och förordning (EG) nr 1072/2009 i syfte att anpassa dem till utvecklingar inom sektorn

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 91.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(4),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och

av följande skäl:

(1)  Erfarenheterna från genomförandet av förordningarna (EG) nr 1071/2009(6) och (EG) nr 1072/2009(7) gav vid handen att de bestämmelser som föreskrivs i dessa förordningar erbjuder utrymme för förbättringar på en rad punkter.

(2)  Hittills, och såvida inget annat föreskrivs i nationell lagstiftning, gäller reglerna om tillträde till yrkesmässigt bedrivande av transporter på väg inte för operatörer som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg endast med hjälp av motorfordon med en högsta tillåten totalvikt, inklusive släp, som inte överstiger 3,5 ton eller en kombination av fordon som inte överskrider denna gräns. Antalet sådana företag som bedriver såväl nationella som internationella transporter har ökat. Som en följd av detta har flera medlemsstater beslutat att på dessa operatörer tillämpa reglerna om rätten att yrkesmässigt bedriva transporter på väg, som anges i förordning (EG) nr 1071/2009. I syfte att med gemensamma regler undvika eventuella kryphål och garantera en miniminivå av professionalisering av den sektor som använder fordon motorfordon med en högsta tillåten vikt som inte överstiger inklusive släp, på 2,4–3,5 ton för internationella transporter, och således att tillnärma konkurrensvillkoren mellan alla operatörer, bör denna bestämmelse utgå, medan kraven avseende faktisk och stabil företagsetablering och tillräckliga ekonomiska resurser bör göras obligatoriska. kraven för att bedriva yrkesmässig verksamhet i vägtransportsektorn tillämpas lika, samtidigt som man undviker en oproportionerlig administrativ börda. Eftersom denna förordning endast gäller företag som transporterar varor för annans räkning omfattas företag som utför transporter för egen räkning inte av detta regelverk. [Ändr. 110]

(2a)  I sin konsekvensbedömning uppskattar kommissionen företagens besparingar till mellan 2,7 och 5,2 miljarder euro för perioden 2020–2035. [Ändr. 111]

(3)  För närvarande har medlemsstaterna rätt att låta tillträdet till vägtransportyrket omfattas av ytterligare krav utöver dem som anges i förordning (EG) nr 1071/2009. Denna möjlighet har inte visat sig vara nödvändig för att möta tvingande behov och har lett till skillnader när det gäller sådant tillträde. Den bör därför avskaffas.

(4)  Det För att bekämpa användningen av så kallade brevlådeföretag och garantera sund konkurrens och lika villkor på den inre marknaden är det nödvändigt att säkerställa att med tydligare etableringskriterier, intensivare övervakning och tillsyn samt ökat samarbete mellan medlemsstaterna. Transportoperatörer som är etablerade i en medlemsstat har bör ha en verklig och kontinuerlig närvaro i den medlemsstaten och bedriver faktiskt bedriva sin transportverksamhet och väsentlig verksamhet därifrån. Därför, och mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts, är det nödvändigt att förtydliga och förstärka bestämmelserna om huruvida det föreligger en faktisk och stabil företagsetablering, samtidigt som man undviker en oproportionerlig administrativ börda. [Ändr. 112]

(5)  I den mån som tillträde till yrket är beroende av det berörda företagets goda anseende, behövs klargöranden när det gäller personer vars agerande ska beaktas, de administrativa förfaranden som måste följas och väntetider för återupprättande om en trafikansvarig har förlorat sitt goda anseende.

(6)  Med tanke på deras potential att avsevärt påverka förutsättningarna för en sund konkurrens på marknaden för godstransporter på väg bör allvarliga överträdelser av nationella skattebestämmelser läggas till de punkter som är relevanta för bedömningen av gott anseende.

(7)  Med tanke på deras potential att avsevärt påverka marknaden för godstransporter på väg samt det sociala skyddet av arbetstagare bör allvarliga överträdelser av unionens regler om utstationering av arbetstagare, cabotagetransporter och tillämplig lag för avtalsförpliktelser läggas till de punkter som är relevanta för bedömningen av gott anseende. [Ändr. 113]

(8)  Med tanke på vikten av rättvis konkurrens på marknaden bör överträdelser av unionsregler som är av relevans för denna fråga beaktas vid bedömningen av trafikansvarigas och transportföretags goda anseende. Kommissionens befogenhet att definiera hur allvarliga relevanta överträdelser är bör förtydligas i detta avseende.

(9)  Nationella behöriga myndigheter har haft svårigheter att identifiera de handlingar som transportföretagen kan lämna in för att styrka sin ekonomiska kapacitet, i synnerhet i avsaknad av en attesterad årsredovisning. Reglerna för vilken bevisning som krävs för att styrka ekonomisk kapacitet bör klargöras.

(10)  Företag som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg endast med hjälp av motorfordon med en högsta tillåten totalvikt, inklusive släp, på 2,4–3,5 ton eller med fordonskombinationer och som inte överstiger denna gräns används för internationella transporter, bör ha en miniminivå av ekonomisk kapacitet, för att garantera att de kan bedriva verksamhet på en stabil och varaktig grund. Eftersom den berörda verksamheten verksamheten med dessa fordon i allmänhet är av begränsad storlek bör motsvarande krav vara mindre omfattande än de som gäller för operatörer som använder fordon eller fordonskombinationer som överstiger nämnda gräns. [Ändr. 114]

(11)  Information om transportoperatörer i de nationella elektroniska registren bör vara så fullständig som möjligt och aktuell så att nationella myndigheter med ansvar för tillämpning av relevanta regler kan få en tillräcklig överblick över de aktörer som utreds. I synnerhet information om registreringsnumret på de fordon som operatörerna förfogar över, antal anställda och aktörernas riskvärdering och deras grundläggande ekonomiska uppgifter bör möjliggöra en bättre nationell och gränsöverskridande tillämpning av bestämmelserna i förordningarna (EG) nr 1071/2009 och (EG) nr 1072/2009 samt annan relevant unionslagstiftning. För att ge tillsynstjänstemän, däribland dem som utför vägkontroller, en klar och fullständig bild av de transportföretag som kontrolleras bör de ha direkt tillgång i realtid till all relevant information. Därför bör de nationella elektroniska registren vara kompatibla med varandra, och alla tillsynstjänstemän i alla medlemsstater bör ha direkt åtkomst i realtid till uppgifterna i dessa register. Reglerna om de nationella elektroniska registren bör därför ändras i enlighet med detta. [Ändr. 115]

(12)  Definitionen av den allvarligaste överträdelsen när det gäller överskridande av den dagliga körtiden, i enlighet med bilaga IV i förordning (EG) nr 1071/2009, stämmer inte med den befintliga relevanta bestämmelsen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006(8). Denna inkonsekvens leder till osäkerhet och skillnader i praxis mellan nationella myndigheter, och därmed till svårigheter i tillämpningen av reglerna i fråga. Definitionen bör därför förtydligas för att garantera konsekvens mellan de båda förordningarna.

(13)  Bestämmelserna om nationella transporter som på tillfällig bas utförs av utlandsetablerade transportoperatörer i en värdmedlemsstat (”cabotage”) bör vara tydliga, enkla och lätta att tillämpa. samtidigt som man i stora drag bibehåller den liberaliseringsnivå som uppnåtts hittills. [Ändr. 116]

(14)  För att undvika tomkörningar bör cabotage tillåtas, med specifika begränsningar, i värdmedlemsstaten. I detta syfte, och för att underlätta kontroller och undanröja osäkerhet, bör begränsningen av antalet cabotagetransporter efter en internationell transport avskaffas, samtidigt som antalet dagar som är tillgängliga för sådana transaktioner bör minskas. [Ändr. 117]

(14a)  För att förhindra att cabotage utförs systematiskt, vilket skulle kunna ge upphov till en permanent eller kontinuerlig verksamhet som orsakar snedvridning på den nationella marknaden, bör den period som är tillgänglig för cabotage i en värdmedlemsstat minskas. Dessutom bör transportföretag inte tillåtas utföra nya cabotagetransporter i samma värdmedlemsstat inom en bestämd tidsperiod och inte förrän de har genomfört en ny internationell transport med utgångspunkt i den medlemsstat där företaget är etablerat. Denna bestämmelse påverkar inte utförande av internationella transporter. [Ändr. 118]

(15)  Verkningsfullt och effektivt genomdrivande av reglerna är en förutsättning för en sund konkurrens på den inre marknaden. Kontrollverktygen måste bli mer digitaliserade för att man ska kunna frigöra kontrollkapacitet, minska onödig byråkrati för företag som utför internationella transporter och särskilt små och medelstora företag, säkerställa bättre inriktning på transportoperatörer med hög riskvärdering och upptäcka otillbörliga metoder. För att åstadkomma papperslös transportdokumentation bör användning av elektroniska handlingar bli regel i framtiden, särskilt elektroniska fraktsedlar i enlighet med konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (eCMR). Det bör klargöras hur vägtransportoperatörerna kan styrka överensstämmelse med reglerna för cabotagetrafik. Användning och överföring av elektronisk information bör erkännas i detta sammanhang, vilket bör göra det enklare att lägga fram relevanta bevis, och de behöriga myndigheternas behandling av bevisen. Det format som ska användas för detta ändamål bör garantera tillförlitlighet och äkthet. Med tanke på den ökande användningen av effektivt elektroniskt informationsutbyte inom transport och logistik är det viktigt att säkerställa samstämmighet i regelverken och bestämmelserna om förenkling av administrativa förfaranden. [Ändr. 119]

(15a)  Snabbt införande av smarta färdskrivare är av avgörande betydelse eftersom de kommer att göra det möjligt för de tillsynsmyndigheter som genomför vägkontroller att snabbare och effektivare upptäcka överträdelser och avvikelser, vilket skulle leda till bättre genomförande av den här förordningen. [Ändr. 120]

(16)  Bestämmelserna för internationell transport riktar sig till transportföretagen, och dessa står därför för följderna av eventuella överträdelser som de har begått. I syfte att förhindra missbruk när företag upphandlar transporttjänster av operatörer som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg bör medlemsstaterna också föreskriva påföljder för befraktare och speditörer om dessa medvetet upphandlar avsändare, befraktare, speditörer, huvudentreprenörer och underleverantörer som vet om att de transporttjänster som de beställer innebär överträdelser av bestämmelserna i förordning (EG) nr 1072/2009. När företag som upphandlar transporttjänster beställer dessa tjänster från transportföretag med låg riskvärdering bör deras ansvar minskas. [Ändr. 121]

(16a)   Den föreslagna europeiska arbetsmyndigheten syftar till att stödja och främja samarbete och informationsutbyte mellan nationella behöriga myndigheter, för ett effektivt genomförande av relevant unionsrätt. Genom att stödja och främja genomförandet av denna förordning kan myndigheten spela en viktig roll genom att bistå vid utbytet av information mellan behöriga myndigheter, stödja medlemsstaternas kapacitetsuppbyggnad genom personalutbyten och utbildning och hjälpa medlemsstaterna med att anordna samordnade kontroller. Detta skulle stärka det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna, förbättra det konkreta samarbetet mellan behöriga myndigheter och bidra till att bekämpa bedrägerier och missbruk av reglerna. [Ändr. 122]

(16b)   Vägtransportlagstiftningen bör stärkas för att säkerställa korrekt tillämpning och upprätthållande av Rom I-förordningen på ett sådant sätt att anställningsavtalen återspeglar de anställdas normala arbetsplats. De grundläggande regler i förordning (EG) nr 1071/2009 som är avsedda att bekämpa brevlådeföretag och säkerställa ordentliga etableringskriterier för företag kompletterar och är direkt kopplade till Rom I-förordningen. Dessa regler måste stärkas för att garantera arbetstagarnas rättigheter när de tillfälligt arbetar utanför det land där de vanligtvis arbetar och för att säkerställa rättvis konkurrens mellan transportföretag. [Ändr. 123]

(17)  I den mån denna förordning medför en viss grad av harmonisering inom vissa områden som ännu inte harmoniserats genom unionslagstiftning, i synnerhet i fråga om transporter med lätta kommersiella fordon och tillämpningspraxis, kan dess syfte, nämligen att tillnärma konkurrensvillkoren och förbättra tillämpningen, inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna, utan kan snarare, på grund av arten av de syften som eftersträvas i kombination med vägtransporternas gränsöverskridande aspekter, bättre uppnås på unionsnivå. Därför kan EU komma att vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen.

(18)  För att ta hänsyn till utvecklingen på marknaden och den tekniska utvecklingen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen för att ändra bilagorna I, II och III till förordning (EG) nr 1071/2009 i syfte att komplettera förordningen med en förteckning över de kategorier, typer och grader av allvar i fråga om allvarliga överträdelser som, utöver dem som anges i bilaga IV till förordning (EG) nr 1071/2009, kan leda till förlust av gott anseende, och för att ändra bilagorna I, II och III till förordning (EG) nr 1072/2009. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016(9). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter bör Europaparlamentet och rådet erhålla alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter bör ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(19)  Förordning (EG) nr 1071/2009 och förordning (EG) nr 1072/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 1071/2009 ska ändras på följande sätt:

1.  Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 4 ska ändras på följande sätt:

i)  Led a ska utgå ersättas med följande:."

ii)  Led b ska ersättas med följande:"

”b) Företag som bedriver persontransporter på väg uteslutande i icke-kommersiellt syfte eller som yrkesmässigt huvudsakligen bedriver annan verksamhet än persontransporter på väg.

Godstransporter på väg för vilka ingen ersättning erhålls och som inte skapar några inkomster, såsom transport av personer utan syfte att generera vinst för föraren eller någon annan, till exempel för välgörande ändamål eller för uteslutande privata ändamål helt ideellt, ska ses som en transport uteslutande i icke-kommersiellt syfte.” [Ändr. 125]

b)  Följande punkt ska läggas till som punkt 6:"

”6. Artikel 3.1 b och 3.1 d samt artiklarna 4, 6, 8, 9, 14, 19 och 21 ska inte gälla för företag som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg endast med hjälp av motorfordon med en högsta tillåten totalvikt som inte överstiger 3,5 ton eller fordonskombinationer av med en högsta tillåten totalvikt som inte överstiger 3,5 ton.

2.  Artikel 3.2 ska utgå.

3.  Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

a)  Led a ska ersättas med följande:"

”a) förfoga över lämpliga lokaler, i proportion till företagets verksamhet, där det bevarar kan säkra åtkomst till originalen av sin centrala företagsinformation, antingen elektroniskt eller i annan form, särskilt sina kommersiella avtal, räkenskaper, personalhandlingar, anställningsavtal, socialförsäkringshandlingar, handlingar som innehåller uppgifter om cabotage, utstationering och kör- och vilotider samt övriga handlingar som den behöriga myndigheten måste ha tillgång till för att kunna kontrollera att villkoren enligt denna förordning är uppfyllda,” [Ändr. 127]

aa)  Följande led ska läggas till:"

”aa) inom ramen för ett transportavtal, göra minst en lastning eller en lossning av gods var fjärde vecka i etableringsmedlemsstaten med de fordon som avses i led b,” [Ändr. 128]

b)  Led c ska ersättas med följande:"

”c) effektivt och kontinuerligt med lämplig administrativ utrustning och andra hjälpmedel bedriva sin verksamhet i lokaler som avses i led a och som är belägna i den medlemsstaten,” [Ändr. 129]

c)  Följande led ska läggas till som led d:"

”d) faktiskt och fortlöpande förvalta de transporter som utförs med de fordon som avses i punkt b med lämplig teknisk utrustning belägen i den medlemsstaten,” [Ändr. 130]

d)  Följande led ska läggas till som led e:"

”e) inneha tillgångar och anställa personal i proportion till anläggningens verksamhet.”

da)  Följande led ska läggas till som led f:"

”f) ha en tydlig koppling mellan de transporter som utförs och etableringsmedlemsstaten, ett driftsställe och tillgång till parkeringsutrymmen som är tillräckliga för regelbunden användning av de fordon som avses i led b.” [Ändr. 131]

db)  Följande led ska läggas till som led g:"

”g) rekrytera och anställa förare i enlighet med den lagstiftning som är tillämplig på anställningsavtal i den medlemsstaten.” [Ändr. 132]

dc)  Följande led ska läggas till som led h:"

”h) säkerställa att anläggningen är platsen eller utgångspunkten för arbetstagarnas vanliga arbete i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008* och/eller Romkonventionen.

________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I), EUT L 177, 4.7.2008, s. 6.” [Ändr. 133]

4.  Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)  Andra stycket ska ersättas med följande:"

”När det avgörs om ett företag har uppfyllt kravet på gott anseende ska medlemsstaterna beakta hur företaget, dess trafikansvariga, verkställande direktörer, parter i ett bolag, andra juridiska ombud och alla andra relevanta personer enligt medlemsstatens beslut uppträder. Hänvisningar i denna artikel till fällande domar, sanktioner eller överträdelser ska omfatta fällande domar, sanktioner eller överträdelser mot eller av företaget, dess trafikansvariga, verkställande direktörer, parter i ett bolag, andra juridiska ombud och alla övriga berörda enligt vad medlemsstaten fastställer.”

ii)  I tredje stycket led a ska följande införas som led vii:"

”vii) skattelagstiftning.”

iii)  I tredje stycket led b ska följande införas som led xi, och led xii och led xiii:"

b)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

”2. För de syften som avses i punkt 1 tredje stycket led b ska den behöriga myndigheten i etableringsmedlemsstaten, när den trafikansvarige eller transportföretaget har dömts för en allvarlig överträdelse eller ådragit sig sanktioner för någon av de allvarligaste överträdelserna av unionsreglerna enligt bilaga IV i en eller flera medlemsstater, på lämpligt sätt och i rätt tid genomföra och vederbörligen fullborda ett administrativt förfarande, som om det är lämpligt ska inbegripa en kontroll på plats i det berörda företagets lokaler.

Under det administrativa förfarandet ska den trafikansvarige eller andra juridiska ombud för transportföretaget, beroende på vad som är tillämpligt, ges rätt att få lägga fram sina argument och förklaringar.

Under det administrativa förfarandet ska den behöriga myndigheten bedöma huruvida förlusten av gott anseende skulle vara oskälig i det enskilda fallet på grund av särskilda omständigheter. Vid denna bedömning ska den behöriga myndigheten ta hänsyn till antalet allvarliga överträdelser av nationella regler och unionsregler i enlighet med punkt 1 tredje stycket, liksom till antalet mest allvarliga överträdelser av unionsregler enligt bilaga IV, för vilka den trafikansvarige eller transportföretaget har dömts eller blivit föremål för sanktioner. Ett sådant undersökningsresultat ska vederbörligen motiveras.

Om den behöriga myndigheten anser att förlusten av gott anseende skulle vara oproportionell, ska den besluta att det berörda företaget även fortsättningsvis ska anses ha gott anseende. Skälen till detta beslut ska noteras i det nationella registret. Antalet sådana beslut ska anges i den rapport som avses i artikel 26.1.

Om den behöriga myndigheten inte anser att förlusten av gott anseende skulle vara oproportionell ska den fällande domen eller sanktionen leda till förlust av gott anseende.

c)  Följande punkt ska införas som punkt 2a:"

”2a. ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24 med avseende på upprättandet av en förteckning över kategori, typ och allvarlighetsgrad i fråga om allvarliga överträdelser av unionsregler enligt punkt 1 tredje stycket led b, utöver dem som anges i bilaga IV, som kan leda till förlust av gott anseende. Medlemsstaterna ska beakta upplysningar om dessa överträdelser, inklusive upplysningar från andra medlemsstater, när de fastställer prioriteringarna för kontroller enligt artikel 12.1.

5)  Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska första stycket ersättas med följande:"

”För att uppfylla kravet i artikel 3.1 c ska ett företag varaktigt kunna uppfylla sina finansiella skyldigheter under räkenskapsåret. Företaget ska, på grundval av årliga räkenskaper som har bestyrkts av en revisor eller annan vederbörligen ackrediterad person, kunna bevisa att det varje år förfogar över eget kapital till ett värde av minst 9 000 euro om endast ett fordon används, och minst 5 000 euro för varje ytterligare fordon som används med en högsta tillåten totalvikt, inklusive släp, på över 3,5 ton, som används, och 900 euro för varje ytterligare fordon fordonskombinationer med en högsta tillåten totalvikt, inklusive släp, på mellan 2,4 och som inte överstiger 3,5 ton eller som används. Företag som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg endast med hjälp av motorfordon med en högsta tillåten totalvikt, inklusive släp, mellan 2,4 och som inte överstiger 3,5 ton ska varje år, på grundval av årliga räkenskaper som bestyrkts av en revisor eller annan vederbörligen ackrediterad person, visa att de förfogar över eget kapital till ett värde av minst 1 800 euro om endast ett fordon används, och minst 900 euro för varje ytterligare fordon som används.” [Ändr. 136]

b)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

”2. Genom undantag från punkt 1 ska den behöriga myndigheten, i avsaknad av en attesterad årsredovisning, godkänna att ett företag styrker sin finansiella ställning genom ett intyg, exempelvis en bankgaranti, ett dokument som utfärdas av ett finansinstitut för att etablera tillgång till kredit i företagets namn, eller en försäkring, inbegripet en yrkesansvarsförsäkring från en eller flera banker eller andra finansinstitut, inklusive försäkringsföretag, eller något annat bindande dokument som styrker att företaget förfogar över utgör en solidarisk borgen för företaget för det belopp som anges i första stycket punkt 1.” [Ändr. 137]

5a.  I artikel 8 ska punkt 5 ersättas med följande:"

”Medlemsstater får främja att det med treårsintervaller anordnas fortbildning om de ämnen som anges i bilaga I för att se till att den eller de personer som avses i punkt 1 är tillräckligt medvetna om utvecklingen inom sektorn.” [Ändr. 138]

6.  Artikel 8.9 ska ersättas med följande:"

”9. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att ändra bilagorna I, II och III i syfte att anpassa dem till marknadsutvecklingar och den tekniska utvecklingen.”

7.  I artikel 11.4 ska tredje stycket utgå.

8.  I artikel 12.2 ska andra stycket utgå ersättas med följande:."

”Medlemsstaterna ska genomföra kontroller minst vart tredje år för att säkerställa att företagen uppfyller kraven i artikel 3.” [Ändr. 139]

9.  I artikel 13.1 ska led c ersättas med följande:"

”c) Högst sex månader om kravet avseende ekonomiska resurser inte är uppfyllt, i syfte att visa att kravet återigen är varaktigt uppfyllt.”

10.  I artikel 14.1 ska följande stycke läggas till som andra stycke:"

”Den behöriga myndigheten får inte återupprätta den trafikansvarige tidigare än ett år efter förlusten av gott anseende.”

10a.   Artikel 14.2 ska ersättas med följande:"

”2. Så länge som ingen åtgärd för återupprättande har vidtagits i enlighet med relevanta bestämmelser i nationell lagstiftning, ska det intyg om yrkeskunnande som avses i artikel 8.8 och innehas av den trafikansvarige som förklarats olämplig inte längre vara giltigt i någon medlemsstat. Kommissionen ska upprätta en förteckning över åtgärder för återupprättande som leder till att det goda anseendet återfås.”[Ändr. 140]

11.  Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

-ia)  Led c ska ersättas med följande:"

”c) Namn på de trafikansvariga som har utsetts och uppfyller villkoren i fråga om kraven i artikel 3 angående gott anseende och yrkeskunnande, eller i förekommande fall, en legal företrädares namn.” [Ändr. 141]

i)  Följande leden g, h, i och j ska läggas till:"

ia)  Följande led ska läggas till som led ja:"

”ja) Anställningsavtal för internationella förare de senaste sex månaderna.” [Ändr. 143]

ii)  Andra. tredje och fjärde styckena ska ersättas med följande:"

”Medlemsstaterna får välja att bevara de uppgifter som avses i första stycket e–j i separata register. Berörda uppgifter ska i så fall, direkt eller på begäran, göras tillgängliga för samtliga behöriga myndigheter i medlemsstaten i fråga. Begärda uppgifter ska lämnas inom fem arbetsdagar efter det att begäran har mottagits. De uppgifter som avses i första stycket a–d ska vara tillgängliga för allmänheten, i enlighet med de relevanta bestämmelserna om skydd av personuppgifter. [Ändr. 144]

De uppgifter som avses i första stycket e–j ska endast göras tillgängliga för andra myndigheter än de behöriga myndigheterna om dessa vederbörligen har fått befogenhet att utföra kontroller och utdöma sanktioner inom vägtransportområdet, och om tystnadsplikt eller liknande formell sekretesskyldighet gäller för deras tjänstemän.” [Ändr. 145] (Berör inte den svenska versionen.)

För tillämpningen av artikel 14a i förordning (EG) nr 1072/2009 ska de uppgifter som avses i led j på begäran göras tillgängliga för avsändare, speditörer, huvudentreprenörer och underleverantörer.” [Ändr. 146]

b)  Punkt 4 ska ersättas med följande:"

”4. Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att alla uppgifter i det nationella elektroniska registret är aktuella och exakta.”

ba)  Punkt 5 ska ersättas med följande:"

”5. För att effektivisera den gränsöverskridande tillsynen ska medlemsstaterna säkerställa att de nationella elektroniska registren är sammankopplade och driftskompatibla i hela unionen via det europeiska register för vägtransportföretag (ERRU) som avses i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/480, så att de uppgifter som avses i punkt 2 är direkt åtkomliga i realtid för alla behöriga tillsynsmyndigheter och kontrollorgan i samtliga medlemsstater.” [Ändr. 147]

bb)  Punkt 6 ska ersättas med följande:"

”6. De gemensamma bestämmelserna för genomförandet av punkt 5, till exempel gällande formatet för de uppgifter som utbyts, de tekniska förfarandena för elektronisk åtkomst till de andra medlemsstaternas Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på att fastställa och uppdatera gemensamma bestämmelser för att säkerställa att de nationella elektroniska register registren är helt och för främjande av dessa registers interoperabilitet med andra berörda databaser, ska antas av kommissionen i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 25.2, och för första gången före den 31 december 2010. fullt sammankopplade och kompatibla så att en behörig myndighet eller ett behörigt kontrollorgan i vilken medlemsstat som helst har direkt åtkomst i realtid till övriga medlemsstaters nationella elektroniska register i enlighet med vad som föreskrivs i punkt 5. Sådana de gemensamma bestämmelserna bestämmelser ska fastställas vilken myndighet som ansvarar inbegripa regler om formatet för åtkomst, vidare användning och uppdatering av uppgifterna efter de uppgifter som utbyts, de tekniska förfarandena för elektronisk åtkomst och till de ska i detta syfte innefatta andra medlemsstaternas nationella elektroniska register och dessa registers interoperabilitet, samt särskilda regler för åtkomst, loggning och tillsyn av uppgifterna.” [Ändr. 148]

c)  Punkt 7 ska utgå.

12.  Artikel 18 ska ersättas med följande:"

”Artikel 18

Administrativt samarbete mellan medlemsstaterna

1.  Medlemsstaterna ska utse en nationell kontaktpunkt med ansvar för utbytet av information med övriga medlemsstater om tillämpningen av denna förordning. Medlemsstaterna Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska meddela kommissionen den nationella kontaktpunktens namn ha ett nära samarbete och adress senast den 31 december 2018. Kommissionen ska upprätta en förteckning över alla kontaktpunkter snabbt ge varandra ömsesidigt bistånd och all annan relevant information för att främja genomförandet och efterlevnaden av denna förordning. och överlämna den till medlemsstaterna. Medlemsstaterna ska omedelbart meddela kommissionen alla eventuella ändringar av kontaktpunkterna. [Ändr. 149]

1a.  För tillämpningen av punkt 1 ska det administrativa samarbete som avses in denna artikel genomföras med hjälp av informationssystemet för den inre marknaden (IMI), som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012*, och som ger alla operatörer möjlighet att föra in data på sitt eget språk .[Ändr. 150]

2.  En medlemsstat som mottar ett meddelande om en allvarlig överträdelse som under de senaste två åren har resulterat i en fällande dom eller en sanktion från en annan medlemsstat, ska föra in den anmälda överträdelsen i sitt nationella elektroniska register.

3.  Medlemsstaterna ska svara på begäranden om information från alla behöriga myndigheter i andra medlemsstater och, där så är nödvändigt, genomföra kontroller, inspektioner och utredningar av huruvida vägtransportoperatörer som är etablerade på deras territorium uppfyller det krav som anges i artikel 3.1 a. Begäranden om information från medlemsstaternas behöriga myndigheter ska vara vederbörligen motiverade. För detta ändamål ska begäranden innehålla trovärdiga indikationer på eventuella överträdelser av artikel 3.1 a. [Ändr. 151]

4.  Om den anmodade medlemsstaten anser att begäran inte är tillräckligt motiverad ska den informera den ansökande medlemsstaten om detta inom tio fem arbetsdagar. Den ansökande medlemsstaten ska ytterligare motivera sin begäran. Om detta inte är möjligt kan begäran avvisas av medlemsstaten [Ändr. 152]

5.  När det är svårt eller omöjligt att tillmötesgå en begäran om information eller att genomföra kontroller, inspektioner eller utredningar, ska den berörda medlemsstaten informera den ansökande medlemsstaten om detta inom tio fem arbetsdagar, och vederbörligen motivera detta varför det är svårt eller omöjligt. De berörda medlemsstaterna ska diskutera samarbeta med varandra i syfte att finna en lösning på alla problem. Vid ihållande problem med informationsutbytet eller ständig vägran att tillhandahålla den begärda informationen utan vederbörlig motivering får kommissionen, efter att den har underrättats och rådgjort med den berörda medlemsstaten, vidta alla nödvändiga åtgärder för att avhjälpa problemet. [Ändr. 153]

6.  Som svar på en begäran enligt punkt 3 ska medlemsstaterna lämna den begärda informationen och utföra de kontroller, inspektioner och utredningar på plats som krävs inom 25 15 arbetsdagar från och med mottagandet av begäran, såvida de berörda medlemsstaterna inte gemensamt har kommit överens om någon annan tidsfrist och såvida de inte i enlighet med punkterna 4 och 5 har informerat den ansökande medlemsstaten om att ansökan inte är tillräckligt motiverad eller att det är omöjligt eller problematiskt, och att ingen lösning på dessa svårigheter har hittats. [Ändr. 154]

7.  Medlemsstaterna ska se till att den information som har överförts till dem i enlighet med denna artikel endast används i det ärende/de ärenden för vilket/vilka den har begärts.

8.  Inga avgifter får tas ut i samband med det ömsesidiga administrativa samarbetet och biståndet.

9.  En förfrågan om information ska inte hindra de behöriga myndigheterna från att vidta åtgärder i enlighet med gällande nationell rätt och unionsrätten för att utreda och förhindra påstådda åsidosättanden av denna förordning.”

_______________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 av den 25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av kommissionens beslut 2008/49/EG (IMI-förordningen ), (EUT L 316, 14.11.2012, s. 1).

12a.  Följande artikel ska införas som artikel 18a:"

”Artikel 18a

Kompletterande åtgärder

1.  Medlemsstaterna ska vidta kompletterande åtgärder för att utveckla, underlätta och främja utbyten mellan de tjänstemän som ansvarar för det administrativa samarbetet och det ömsesidiga biståndet mellan medlemsstater och mellan dem som ansvarar för kontrollen av efterlevnaden och genomförandet av tillämpliga bestämmelser i den här förordningen.

2.  Kommissionen ska tillhandahålla tekniskt eller annat stöd för att ytterligare förbättra det administrativa samarbetet och öka det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna, t.ex. genom att främja utbyte av personal och gemensamma utbildningsprogram samt genom att utveckla, underlätta och främja initiativ för bästa praxis. Kommissionen får, utan att det påverkar Europaparlamentets och rådets befogenheter i budgetförfarandet, använda tillgängliga finansieringsinstrument för att ytterligare stärka kapacitetsbyggandet och det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna.

3.  Medlemsstaterna ska inrätta ett program för expertgranskning där alla behöriga brottsbekämpande myndigheter ska delta, vilket säkerställer lämplig rotation mellan både de granskande och de granskade behöriga tillsynsmyndigheterna. Medlemsstaterna ska anmäla dessa program till kommissionen vartannat år som en del av den rapport om de behöriga myndigheternas verksamhet som avses i artikel 26.” [Ändr. 155]

13.  Artikel 24 ska utgå.

14.  Följande artikel ska införas som artikel 24a:"

”Artikel 24a

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.2 och 8.9 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna (ändrings)förordning träder i kraft].

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 6.2 och 8.9 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning av den 13 april 2016.*

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 6.2 och 8.9 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

___________________

* EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

15.  Artikel 25.3 ska utgå.

16.  I artikel 26 ska följande punkter läggas till som punkterna 3, 4 och 5:"

4.  På grundval av de uppgifter som inhämtats av kommissionen enligt punkt 3 och av ytterligare uppgifter, ska kommissionen, senast den 31 december 2024, lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om utvecklingen av det sammanlagda antalet motorfordon med en högsta tillåten totalvikt på högst 3,5 ton eller fordonskombinationer med en högsta tillåten totalvikt på högst 3,5 ton som utför nationella och internationella vägtransporter. På grundval av denna rapport ska kommissionen bedöma huruvida det är nödvändigt att föreslå ytterligare åtgärder. [Ändr. 161]

5.  Medlemsstaterna ska varje år rapportera till kommissionen om de begäranden om information som görs av dem enligt artikel 18.3 och 18.4, om de svar som inkommit från andra medlemsstater och om de åtgärder som de har vidtagit på grundval av den information som har lämnats.” [Ändr. 162]

16a)  Följande punkt 5a ska läggas till:"

”5a. På grundval av de uppgifter som inhämtats av kommissionen enligt punkt 5 och av andra uppgifter ska kommissionen senast den 31 december 2020 lägga fram en detaljerad rapport för Europaparlamentet och rådet om omfattningen på medlemsstaternas administrativa samarbete, om eventuella brister i detta avseende och om möjliga lösningar för att förbättra samarbetet. På grundval av denna rapport ska kommissionen bedöma huruvida det är nödvändigt att föreslå ytterligare åtgärder.” [Ändr. 163]

17.  I bilaga IV ska punkt 1 b ersättas med följande:"

”b) Att under en daglig arbetsperiod överskrida den maximala körtiden per dag med 50 % eller mer.”

Artikel 2

Förordning (EG) nr 1072/2009 ska ändras på följande sätt:

1.  I artikel 1.1 ska följande stycke läggas till:"

”Transporter av tomma containrar eller pallar ska betraktas som transport av gods för annans räkning, om de är föremål för ett transportavtal.”

1a.  I artikel 1.1 ska följande stycke läggas till: "

”De tidsfrister som avses i artikel 8.2 och 8.2a i denna förordning ska också gälla för ankommande eller avgående transport av gods på väg, inom ramen för den första och/eller sista delen av en kombinerad transport, i enlighet med vad som fastställs i rådets direktiv 92/106/EEG.” [Ändr. 164]

1b.  Artikel 1.2 ska ersättas med följande:"

”2. Vid transporter från en medlemsstat till ett tredjeland och omvänt ska denna förordning tillämpas på den del av transporten som utgörs av transitering genom en annan medlemsstats territorium. Den del av transporten som utgörs av transitering ska dock inte ingå i tillämpningsområdet för direktivet om utstationering av arbetstagare. Den ska inte tillämpas på den del av transporten som företas på den medlemsstats territorium där lastning eller lossning sker, så länge som nödvändiga avtal inte har ingåtts mellan gemenskapen och det berörda tredjelandet.”[Ändr. 165]

1c.  Punkt 5 c ska ersättas med följande:"

c) Godstransport med motorfordon vars högsta tillåtna totala vikt, inbegripet släp, är lägre än 2,4 ton.” [Ändr. 166]

2.  Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 6 ska ersättas med följande:"

”6. cabotagetransport: yrkesmässiga, tillfälliga inrikestransporter i en värdmedlemsstat, som omfattar transporten från det att varorna tas upp vid ett eller flera lastningsställen till dess att de levereras till en eller flera leveransställen, på det sätt som anges i fraktsedeln.”

aa)  Följande led ska läggas till: "

”7a. transitering: en transport med last som företas med ett fordon genom en eller flera medlemsstater eller tredjeländer då avreseorten och bestämmelseorten inte ligger i dessa medlemsstater eller tredjeländer.”, [Ändr. 167]

3.  Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

-a)  I punkt 1 ska följande led läggas till:"

”ba) utför internationella transporter med fordon utrustade med smarta färdskrivare i enlighet med artikel 3 och kapitel II i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014*.

____________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 av den 4 februari 2014 om färdskrivare vid vägtransporter, om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet (EUT L 60, 28.2.2014, s. 1).” [Ändr. 168]

a)  I punkt 2 ska tredje stycket ersättas med följande:"

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14b för att ändra denna förordning för att anpassa gemenskapstillståndets maximala giltighetstid till marknadsutvecklingar.”

b)  I punkt 4 ska andra stycket ersättas med följande:"

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14b för att ändra bilagorna I och II i syfte att anpassa dem till den tekniska utvecklingen.”

4.  Artikel 5.4 ska ersättas med följande:"

”4. ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14b för att ändra bilaga III i syfte att anpassa den till den tekniska utvecklingen.”

5.  Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

”2. En transportoperatör som avses i punkt 1 och som utfört en internationell godstransport på väg från en annan medlemsstat eller ett tredjeland till en värdmedlemsstat ska, så snart godset levererats, ha rätt att med samma fordon, eller om det är fråga om fordonståg, med dess motorfordon, utföra cabotagetransporter i värdmedlemsstaten eller i angränsande medlemsstater. Den sista lossningen av last inom ramen för en cabotagetransport som genomförs ska äga rum inom 5 dagar från det att den sista lossningen i värdmedlemsstaten inom ramen för den ingående internationella transporten har ägt rum.” [Ändr. 169]

aa)  Följande punkt ska läggas till:"

”2a. Efter slutet av den tredagarsperiod som avses i punkt 2 ska en transportoperatör inte ha rätt att med samma fordon, eller om det är fråga om ett fordonståg, med dess motorfordon, utföra cabotagetransporter i samma värdmedlemsstat inom 60 timmar efter återkomsten till transportoperatörens etableringsmedlemsstat och innan de har utfört en ny internationell transport från den medlemsstat där företaget är etablerat.” [Ändr. 170]

b)  I punkt 3 ska första stycket ersättas med följande:"

Inrikes godstransporter på väg som utförs i en värdmedlemsstat av en utlandsetablerad transportoperatör ska endast anses förenliga med denna förordning om transportföretaget kan uppvisa tydliga bevis för den föregående internationella transporten.”

c)  Följande punkt ska införas som punkt 4a:"

”4a. De bevis som avses i punkt 3 ska på begäran och inom den tid som vägkontrollen tar uppvisas för eller överlämnas till värdmedlemsstatens behörige kontrolltjänsteman. De kan Medlemsstaterna ska godta att bevis uppvisas eller överlämnas elektroniskt i ett strukturerat format som kan ändras efter hand och som kan användas direkt för att lagra och bearbeta informationen i datorer, exempelvis en elektronisk fraktsedel enligt konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (eCMR.)* Under vägkontrollerna ska förarna tillåtas ta kontakt med sitt huvudkontor, den trafikansvarige eller andra personer eller organ som kan tillhandahålla de bevis som avses i punkt 3. [Ändr. 171]

_________________

* Elektronisk fraktsedel enligt Konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg.”

5a.  I artikel 9.1 ska följande led läggas till:"

ea) Ersättningen och det minsta antalet betalda semesterdagar per år, i enlighet med vad som fastställs i artikel 3.1 stycke 1 led b och c i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG*.

______________

* Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandhållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997, s. 1). [Ändr. 172]

6.  I artikel 10.3 ska första stycket ersättas med följande:"

”Kommissionen ska undersöka situationen, särskilt med utgångspunkt från relevanta uppgifter, och ska, efter att ha hört den kommitté som har inrättats i enlighet med artikel 42.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 165/2014,** fatta beslut inom en månad efter mottagandet av medlemsstatens begäran om huruvida skyddsåtgärder är nödvändiga eller ej och, om de bedöms som nödvändiga, vidta dem.

________________

** Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 av den 4 februari 2014 om färdskrivare vid vägtransporter, om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet (EUT L 60, 28.2.2014, s. 1).”

7.  Följande artikel ska införas som artikel 10a:"

”Artikel 10a

Kontroller Smart tillsyn [Ändr. 173]

1.  Varje medlemsstat ska organisera kontrollerna på ett sådant sätt att, från och med den 1 januari 2020, minst 2 % av alla cabotagetransporter som genomförs på deras territorium kontrolleras varje kalenderår. De ska öka andelen till minst 3 % från och med den 1 januari 2022. Grunden för beräkningen av denna procentandel ska vara den sammanlagda cabotageverksamheten i medlemsstaten uttryckt i tonkilometer under år t-2, enligt uppgifter från Eurostat. För att i ännu högre grad se till att de skyldigheter som fastställs i det här kapitlet uppfylls ska medlemsstaterna säkerställa att en enhetlig nationell tillsynsstrategi tillämpas inom deras territorium. Strategin ska främst inriktas på företag med hög riskvärdering, enligt vad som avses i artikel 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG*. [Ändr. 174]

1a.  Varje medlemsstat ska säkerställa att kontrollerna i enlighet med artikel 2 i direktiv 2006/22/EG där så är relevant omfattar kontroller av cabotagetransporter. [Ändr. 175]

2.  Medlemsstaterna ska rikta in sig på de företag som utgör en ökad risk för brott mot de bestämmelser i detta kapitel som är tillämpliga på dem. För detta ändamål ska medlemsstaterna, inom det riskvärderingssystem som medlemsstaterna inrättat enligt artikel 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG*** och utökat i enlighet med artikel 12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009,**** behandla risken för sådana överträdelser som en risk i sig.

2a.  För tillämpning av punkt 2 ska medlemsstaterna ha tillgång till relevant information och relevanta uppgifter som registrerats, behandlats eller lagrats av de smarta färdskrivare som avses i kapitel II i förordning (EU) nr 165/2014 och i elektroniska transporthandlingar, som elektroniska fraktsedlar i enlighet med konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (eCMR). [Ändr. 176]

2b.  Medlemsstaterna ska ge tillgång till dessa uppgifter endast till behöriga myndigheter med tillstånd att kontrollera överträdelser av rättsakter som anges i denna förordning. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen kontaktuppgifter för alla de behöriga myndigheter inom deras territorium som de har beviljat tillgång till dessa uppgifter. Kommissionen ska senast den [...] upprätta en förteckning över samtliga behöriga myndigheter och översända den till medlemsstaterna. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål anmäla eventuella ändringar av denna. [Ändr. 177]

2c.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14b för att fastställa vilken typ av uppgifter som medlemsstaterna ska ha tillgång till, villkor för användningen av dessa samt tekniska specifikationer för överföring eller tillgång, särskilt med angivande av

2d.  Personuppgifter som avses i denna artikel ska inte kunna läsas eller lagras under längre tid än vad som är absolut nödvändigt för det ändamål för vilket uppgifterna samlades in eller för vilket de vidarebehandlas. När uppgifterna inte längre behövs för dessa ändamål ska de förstöras. [Ändr. 179]

3.  Medlemsstaterna ska, minst tre gånger om året, vidta samordnade åtgärder för vägkontroller av cabotage, vilket får sammanfalla med de kontroller som vidtas i enlighet med artikel 5 i direktiv 2006/22/EG. Sådana åtgärder ska genomföras samtidigt av de nationella myndigheter som har ansvar för genomförandet av reglerna inom området för vägtransporter i minst två medlemsstater, varvid var och en agerar på sitt eget territorium. De nationella kontaktpunkter som utsetts i enlighet med artikel 18.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009**** Medlemsstaterna ska utbyta information om det antal och den typ av överträdelser som upptäcks efter det att samordnade vägkontroller har ägt rum genomförts. [Ändr. 180]

______________________

*** Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG av den 15 mars 2006 om minimivillkor för genomförande av rådets förordningar (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85 om sociallagstiftning på vägtransportområdet samt om upphävande av rådets direktiv 88/599/EEG (EUT L 102, 11.4.2006, s. 35).

**** Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG (EUT L 300, 14.11.2009, s. 51).”

8.  Följande artiklar ska införas som artiklarna 14a och 14b:"

”Artikel 14a

Ansvar

Medlemsstaterna ska föreskriva verksamma, proportionella och avskräckande sanktioner mot avsändare, speditörer, huvudentreprenörer och underleverantörer för bristande efterlevnad av kapitlen II och III, om dessa medvetet upphandlar vet eller rimligtvis borde veta att de transporttjänster som de beställer medför överträdelser av denna förordning.

Om avsändare, speditörer, huvudentreprenörer och underleverantörer beställer transporttjänster från transportföretag med låg riskvärdering i enlighet med vad som avses i artikel 9 i direktiv 2006/22/EG, ska sanktioner inte kunna utfärdas mot dem vid överträdelser, om det inte är bevisat att de haft kännedom om överträdelserna. [Ändr. 181]

Artikel 14b

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel4.2 och 4.4 och artikel 5.4 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna (ändrings)förordning träder i kraft].

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4.2, 4.4 och 5.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016.*****

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artikel 4.2 och 4.4 och artikel 5.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

___________________

***** EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

9.  Artikel 15 ska utgå.

10.  Artikel 17 ska ersättas med följande:"

”Artikel 17

Rapportering

1.  Senast den 31 januari varje år ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om hur många transportoperatörer som innehade gemenskapstillstånd den 31 december föregående år samt om antalet vidimerade kopior för fordon i trafik den dagen.

2.  Senast den 31 januari varje år ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om hur många förartillstånd som utfärdades under det föregående kalenderåret samt det totala antalet förartillstånd den 31 december det föregående kalenderåret.

3.  Senast den 31 januari varje år ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om det antal cabotagekontroller som genomförts under det föregående kalenderåret i enlighet med artikel 10a. Denna information ska inbegripa uppgift om antalet kontrollerade fordon och tonkilometer.” [Ändr. 182]

3a.  Kommissionen ska utarbeta en rapport om läget på unionens vägtransportmarknad före utgången av 2022. Rapporten ska innehålla en analys av marknadssituationen, inklusive en utvärdering av kontrollernas effektivitet och utvecklingen av anställningsförhållandena inom yrket. [Ändr. 183]

Artikel 3

Översyn

1.  Kommissionen ska granska genomförandet av denna förordning, i synnerhet effekterna av artikel 2 om ändring av artikel 8 i förordning (EG) nr 1072/2009, senast [3 år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] och till Europaparlamentet och rådet rapportera om tillämpningen av denna förordning. Kommissionens rapport ska, om det är lämpligt, åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

2.  Efter den rapport som avses i punkt 1 ska kommissionen regelbundet granska denna förordning och lägga fram granskningsresultaten inför Europaparlamentet och rådet.

3.  I tillämpliga fall ska de rapporter som avses i punkterna 1 och 2 åtföljas av relevanta förslag.

Artikel 4

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den [xx].

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ....

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 197, 8.6.2018, s. 38. (2) EUT C 176, 23.5.2018, s. 57. (3) EUT C 197, 8.6.2018, s. 38. (4) EUT C 176, 23.5.2018, s. 57. (5) Europaparlamentets ståndpunkt av den 4 april 2019. (6) Förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG (EUT L 300, 14.11.2009, s. 51). (7) Förordning (EG) nr 1072/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg (EUT L 300, 14.11.2009, s. 72). (8) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 (EUT L 102, 11.4.2006, s. 1). (9) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2009/73/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas (COM(2017)0660 – C8-0394/2017 – 2017/0294(COD))

P8_TA(2019)0342 A8-0143/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0660),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 194.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0394/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från den franska senaten som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 april 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 16 maj 2018(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0143/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 4 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om ändring av direktiv 2009/73/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas

(Text av betydelse för EES)(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2019/692.)

(1) EUT C 262, 25.7.2018, s. 64. (2) EUT C 361, 5.10.2018, s. 72.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 april 2019 om Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska havs- och fiskerifonden och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 (COM(2018)0390 – C8-0270/2018 – 2018/0210(COD))

P8_TA(2019)0343 A8-0176/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0390),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 42, 43.2, 91.1, 100.2, 173.3, 175, 188, 192.1, 194.2, 195.2 och 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0270/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 12 december 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 16 maj 2018(2),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandena från budgetutskottet, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för regional utveckling (A8-0176/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 4 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) .../… om Europeiska havs-, fiskeri- och fiskerifonden vattenbruksfonden och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 [Ändr. 1. Denna ändring berör hela texten]

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 42, 43.2, 91.1, 100.2, 173.3, 175, 188, 192.1, 194.2, 195.2 och 349,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(4),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och

av följande skäl:

(1)  Det är nödvändigt att inrätta Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF EHFVF) för perioden 2021–2027. [Ändr. 1. Denna ändring berör hela texten] Fondens syfte bör vara att målinrikta medlen från unionens budget så att de stöder genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken (GJP) och ramdirektivet om en marin strategi, unionens havspolitik och unionens internationella åtaganden på området världshavsförvaltning. Denna finansiering är central för att skapa hållbara fisken och (inbegripet för bevarandet av marina biologiska resurser och livsmiljöer), för att få hållbart vattenbruk, livsmedelstrygghet genom försörjningen med fiskeriprodukter, för att en hållbar blå ekonomi ska kunna växa välstånd och ekonomisk och social sammanhållning i fiske- och vattenbrukssektorn samt för att få sunda, säkra, trygga, rena och hållbart förvaltade hav och oceaner. Stöd inom ramen för EHFVF ska bidra till att uppfylla behoven hos både producenter och konsumenter. [Ändr. 276]

(1a)   Europaparlamentet understryker sin ståndpunkt att i linje med Parisavtalet bör de klimatrelaterade horisontella utgifterna ökas avsevärt jämfört med den nuvarande fleråriga budgetramen, och så snart som möjligt, dock senast 2027, uppgå till 30 %. [Ändr. 4]

(1b)  I sina resolutioner av den 14 mars 2018 och den 30 maj 2018 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 betonade Europaparlamentet betydelsen av att horisontella principer ligger till grund för den fleråriga budgetramen 2021–2027 och alla relaterade unionspolitikområden. Europaparlamentet bekräftade i detta sammanhang sin ståndpunkt att unionen måste infria sitt löfte om att vara en föregångare i genomförandet av FN:s mål för hållbar utveckling, och beklagade avsaknaden av ett klart och tydligt åtagande i denna riktning i förslagen om den fleråriga budgetramen. Europaparlamentet begärde därför att målen för hållbar utveckling ska integreras i all EU-politik och i alla EU-initiativ i nästa fleråriga budgetram. Parlamentet framhöll vidare att en starkare och mer ambitiös union endast kan uppnås med ökade finansiella resurser. Europaparlamentet begärde därför fortsatt stöd till befintliga politikområden, särskilt de politikområden som sedan länge finns förankrade i EU:s fördrag, alltså den gemensamma jordbrukspolitiken, den gemensamma fiskeripolitiken och sammanhållningspolitiken, eftersom dessa ger unionsmedborgarna konkreta fördelar. [Ändr. 5]

(1c)   I sin resolution av den 14 mars 2018 betonade Europaparlamentet att fiskerisektorn, den marina miljön och den ”blå ekonomin” har stor socioekonomisk och ekologisk betydelse och bidrar till en hållbar livsmedelsautonomi inom unionen genom att säkerställa det europeiska vattenbrukets och fiskets hållbarhet och minska miljöpåverkan. Parlamentet begärde dessutom att de specifika beloppen för fiske i den nuvarande fleråriga budgetramen ska bibehållas, och i den mån nya åtgärdsmål avseende den blå ekonomin planeras bör anslagen för havsfrågor höjas. [Ändr. 6]

(1d)   Dessutom betonade Europaparlamentet i sina resolutioner av den 14 mars och den 30 maj 2018 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 att kampen mot diskriminering är grundläggande om unionen EU ska kunna leva upp till sina åtaganden för ett Europa som präglas av inkludering, och att specifika finansiella åtaganden därför bör ingås för jämställdhet och införlivande av jämställdhetsperspektivet i all unionspolitik och alla unionsinitiativ inom ramen för den kommande fleråriga budgetramen. [Ändr. 7]

(1e)   EHFVF bör prioritera stöd till det småskaliga fisket för att komma till rätta med de problem som är specifika för detta segment samt stödja en lokal hållbar förvaltning av berörda fisken och utvecklingen av kustsamhällena. [Ändr. 8]

(2)  Som en global världshavsaktör med det största kust-och havsområdet i världen när de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna inkluderas, har unionen blivit världens femte största producent av fisk och skaldjur och den har unionen ett betydande ansvar för att skydda och bevara världshaven och deras resurser och nyttja dem på ett hållbart sätt. Att bevara haven och oceanerna är avgörande för en snabbt växande världsbefolkning. Det är också av socioekonomiskt intresse för unionen: en hållbar blå ekonomi som utvecklas inom ekologiska gränser stimulerar investeringar, sysselsättning och tillväxt, främjar forskning och innovation och bidrar till energitryggheten genom havsenergi. Vidare är trygga och säkra hav och oceaner av grundläggande betydelse för effektiva gränskontroller och för den globala kampen mot brottslighet till sjöss, och åtgärderna på detta område blir därmed en reaktion på medborgarnas oro vad gäller säkerhetsfrågor. [Ändr. 277]

(2a)  Hållbart fiske samt vattenbruk i havs- och sötvatten bidrar i hög grad till att säkra unionens livsmedelstrygghet, upprätthålla och skapa arbetstillfällen på landsbygden samt bevara den naturliga miljön och i synnerhet den biologiska mångfalden. Unionens nästa fiskeripolitik bör särskilt inriktas på stöd till och utveckling av fiskeri- och vattenbrukssektorerna. [Ändr. 10]

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) xx/xx [förordning om fastställande av gemensamma bestämmelser] (förordningen om gemensamma bestämmelser)(6) har antagits för att förbättra samordningen och harmonisera genomförandet av stödet inom ramen för fonder som förvaltas genom delad förvaltning (nedan kallade fonderna), och det huvudsakliga målet är att göra det enklare att nå politiska resultat på ett enhetligt sätt. Dessa gemensamma bestämmelser gäller för den del av EHFF EHFVF som omfattas av delad förvaltning. Fondernas mål kompletterar varandra och fonderna förvaltas enligt samma förvaltningsmetoder. Därför anges i förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser] en rad gemensamma mål och allmänna principer som partnerskap och flernivåstyrning. Den innehåller också gemensamma element som strategisk planering och programplanering, inklusive bestämmelser om den partnerskapsöverenskommelse som ska ingås med varje medlemsstat, och det fastställs en gemensam strategi för att göra fonderna mer resultatinriktade. Därför omfattar den också de nödvändiga villkoren, en resultatöversyn samt bestämmelser om övervakning, rapportering och utvärdering. Det fastställs också gemensamma bestämmelser i fråga om reglerna för stödberättigande, och särskilda arrangemang definieras för finansieringsinstrument, användning av InvestEU, lokalt ledd utveckling och ekonomisk förvaltning. En del förvaltnings- och kontrollbestämmelser är också gemensamma för alla fonder. Komplementaritet mellan fonderna, inklusive EHFF EHFVF, och andra unionsprogram bör beskrivas i partnerskapsavtalet, i enlighet med förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser.

(4)  Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) xx/xx [förordningen om finansiella regler för unionens allmänna budget] (budgetförordningen)(7) och bestämmer särskilt förfarandet för upprättande och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av finansiella aktörers ansvar. Regler som antas på grundval av artikel 322 i fördraget gäller även skyddet av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatsprincipen i medlemsstaterna, eftersom respekten för rättsstatsprincipen är en förutsättning för en sund ekonomisk förvaltning och en verkningsfull EU-finansiering.

(5)  Inom ramen för direkt förvaltning bör EHFF EHFVF utarbeta synergier och komplementaritet med andra relevanta unionsfonder och unionsprogram samt synergier mellan medlemsstater och regioner. Fonden bör också medge finansiering i form av finansiella instrument inom ramen för blandfinansieringsinsatser i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) xx/xx [förordningen om InvestEU(8). [Ändr. 11]

(6)  Stöd enligt EHFF EHFVF bör användas för att hantera marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer, på ett proportionellt sätt, och bör inte duplicera eller tränga undan privat finansiering, eller snedvrida konkurrensen på den inre marknaden. Stödet bör ha ett klart europeiskt mervärde därigenom bidra till ökade fiskeinkomster, främjande av arbetstillfällen med rättigheter i sektorn, garanterade rättvisa priser för producenter, större mervärde från fiske och stöd till utvecklingen av verksamheter som är fiskerelaterade, i både föregående och efterföljande led. [Ändr. 12]

(7)  Valet av finansieringstyp och genomförandemetod inom ramen för denna förordning bör göras utifrån vad som är bäst för att uppnå de prioriteringar som fastställts för åtgärderna och för att leverera resultat, där hänsyn tas särskilt till kostnader för kontroller, administrativa bördor och förväntad risk risken för bristande regelefterlevnad. Detta bör omfatta övervägandet att använda enhetsbelopp, schablonsatser och enhetskostnader samt finansiering som inte är kopplad till kostnader enligt artikel 125.1 i förordning (EU) [förordningen om finansiella regler för unionens allmänna budget. [Ändr. 13]

(8)  I den fleråriga budgetram som fastställs i förordning (EU) xx/xx(9) föreskrivs att unionens budget bör fortsätta att stödja fiskeri- och havspolitiken. Den föreslagna budgeten för EHFF EHFVF bör uppgå till 6 140 000 000 EUR i löpande priser. EHFF:s ökas med minst 10 % jämfört med den fleråriga budgetramen 2014–2020. Dess resurser bör delas upp mellan delad förvaltning, direkt förvaltning och indirekt förvaltning. 5 311 000 000 EUR 87 % bör avsättas för stöd inom ramen för delad förvaltning och 829 000 000 EUR 13 % för stöd inom ramen för direkt och indirekt förvaltning. För att säkerställa stabilitet, särskilt med avseende på uppnåendet av den gemensamma fiskeripolitikens mål, bör fastställandet av de nationella tilldelningarna inom delad förvaltning för programperioden 2021–2027 baseras på andelarna för 2014–2020. Specifika belopp bör reserveras för de yttersta randområdena, kontroll och tillsyn samt, insamling och behandling av data för fiskeriförvaltning och vetenskapliga syften, skydd och återställande av havens och kusternas biologiska mångfald och ekosystem samt marin kunskap medan beloppen för definitivt upphörande och exceptionellt tillfälligt upphörande med fiskeverksamheten och för investeringar i fartyg bör omfattas av en övre gräns. [Ändr. 14]

(8a)  Med tanke på vattenbrukssektorns betydelse bör EU-medlen till sektorn och särskilt till vattenbruk i sötvatten ligga kvar på samma nivå som nuvarande budgetperiod. [Ändr. 15]

(9)  Europas havssektor sysselsätter över fem miljoner arbetstagare, vilket genererar nästan 500 miljarder EUR om året, och det finns potential att skapa många fler arbetstillfällen. Avkastningen från den globala havsekonomin uppskattas till idag till 1,3 biljoner EUR och detta kan komma att mer än fördubblas fram till 2030. Behovet att uppfylla koldioxidutsläppsmålen, i Parisavtalet innebär att minst 30 % av EU:s budget bör användas till klimatrelaterade åtgärder. Det är också nödvändigt att öka resurseffektiviteten och minska den miljöavtrycken från en blå ekonomins miljöavtryck ekonomi som utvecklas inom ekologiska gränser och som har varit och måste fortsätta att vara en betydande drivkraft bakom innovation i andra sektorer som marin utrustning, varvsindustrin, havsobservation, muddring, kustskydd och byggnadsarbeten längs kuster och till havs. Unionens strukturfonder har investerat i havsekonomin, i synnerhet Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och EHFF EHFVF . Nya investeringsverktyg som InvestEU måste skulle kunna använda för att matcha tillväxtpotentialen inom sektorn. [Ändr. 16]

(9a)   Investeringsbeslut inom ramen för den blå ekonomin bör stödjas av bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning för att undvika skadlig miljöpåverkan som äventyrar hållbarheten på lång sikt. När det inte finns tillräcklig information eller kunskap för att utvärdera investeringarnas miljöpåverkan, bör försiktighetsprincipen antas både inom den offentliga och privata sektorn, eftersom potentiellt skadliga åtgärder annars riskerar att genomföras. [Ändr. 17]

(10)  EHFF EHFVF bör grundas på fyra fem prioriteringar: att främja hållbart fiske och inbegripet bevarandet av marina biologiska resurser, att främja hållbart vattenbruk, att bidra till livsmedelstryggheten i unionen genom vattenbruk fiskeri- och marknader vattenbruksmarknader och beredningssektorer som präglas av konkurrenskraft och hållbarhet, att med beaktande av den ekologiska belastningsförmågan göra det möjligt för en hållbar blå ekonomi att växa och främja välmående kustsamhällen välstånd och ekonomisk och social sammanhållning i kust- och inlandssamhällen, att stärka den internationella världshavsförvaltningen och möjliggöra trygga, säkra, rena och hållbart förvaltade hav och oceaner. Uppfyllandet av dessa prioriteringar bör ske genom delad förvaltning, direkt förvaltning och indirekt förvaltning. [Ändr. 18]

(10a)  Prioriteringarna kan specificeras med särskilda unionsmål för att ytterligare klargöra vad fonden kan användas till och för att öka fondens effektivitet. [Ändr. 19]

(11)  EHFF EHFVF efter 2020 bör vara baserad på en förenklad struktur utan att åtgärder och detaljerade regler för stödberättigande definieras i förväg på unionsnivå, på ett alltför föreskrivande sätt. I stället bör breda stödområden beskrivas under varje prioritering. Medlemsstaterna bör sålunda utarbeta sitt respektive program där de anger de lämpligaste medlen för att uppnå prioriteringarna. En rad olika åtgärder som medlemsstaterna anger i programmen skulle kunna få stöd enligt de regler som fastställs i denna förordning och förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser], förutsatt att de omfattas av de stödområden prioriteringar som anges i denna förordning. Det är nödvändigt att fastställa en förteckning över icke stödberättigande verksamhet i syfte att undvika negativa effekter på bevarandet inom fisket, till exempel ett allmänt förbud mot investeringar som ökar fiskekapaciteten med vissa vederbörligen motiverade undantag. Det bör finnas stränga villkor om att investeringar och ersättningar för fiskeflottan måste vara förenliga med den gemensamma fiskeripolitikens bevarandemål. [Ändr. 20]

(12)  I Förenta nationernas agenda 2030 för hållbar utveckling identifieras bevarande och hållbar användning av haven som ett av 17 mål för hållbar utveckling (hållbarhetsmål nr 14). Unionen ställer sig helt bakom detta mål och dess förverkligande. På detta område har unionen åtagit sig att främja en hållbar blå ekonomi som utvecklas inom ekologiska gränser och som är förenlig med ett ekosystembaserat synsätt på den fysiska planeringen i kust- och havsområden, särskilt med beaktande av hur känsliga arter och livsmiljöer är för mänsklig verksamhet till havs, bevarandet av biologiska resurser och uppnåendet av god miljöstatus, samt att förbjuda vissa former av fiskesubventioner som bidrar till överkapacitet och överfiske, avskaffa subventioner som bidrar till olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU) och avstå från att införa nya subventioner av det slaget. Detta bör vara resultatet av Världshandelsorganisationens förhandling om fiskesubventioner. Under Världshandelsorganisationens förhandlingar vid världstoppmötet om hållbar utveckling 2002 och Förenta nationernas konferens om hållbar utveckling (Rio+20) 2012 förband sig unionen vidare att avskaffa subventioner som bidrar till överkapacitet i fiskeflottan och överfiske. Unionens hållbara fiske och vattenbruk i havs- och sötvatten bidrar i hög grad till att FN:s mål för hållbar utveckling uppnås. [Ändr. 21]

(12a)   EHFVF bör också bidra till FN:s andra mål för hållbar utveckling. I synnerhet beaktar denna förordning följande mål:

(13)  För att spegla vikten av att bekämpa klimatförändringarna, i linje med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och uppfylla FN:s mål för hållbar utveckling, bör denna förordning bidra till att integrera klimatfrågor och till att uppnå det övergripande målet att 25 % 30 % av utgifterna i unionsbudgeten ska stödja klimatmålen. Åtgärder enligt denna förordning väntas göra det möjligt för EHFVF att bidra till 30 % av EHFF:s totala finansieringsram att klimatmål uppnås, dock utan att inverka negativt på finansieringen av den gemensamma fiskeripolitiken, för klimatmål vilken finansieringen måste ses över i positiv riktning. Relevanta åtgärder, inklusive projekt som syftar till att skydda och återställa sjögräsängar och kustvåtmarker, som är stora kolsänkor, kommer att identifieras under utarbetandet och genomförandet av EHFF EHFVF och kommer att omprövas inom ramen för relevanta utvärderings- och översynsprocesser.▌ [Ändr. 23]

(14)  EHFF EHFVF bör bidra till att unionens miljömål uppnås med vederbörligt beaktande av den sociala sammanhållningen, inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken och ramdirektivet om en marin strategi, och bör följa den europeiska miljöpolitiken, inklusive standarder för vattenkvalitet som garanterar kvaliteten på den marina miljön för att förbättra fiskets framtidsutsikter. Detta bidrag bör spåras genom tillämpning av unionens miljömarkörer och rapporteras regelbundet inom ramen för utvärderingar och årliga prestationsrapporter. [Ändr. 24]

(15)  I enlighet med artikel 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken)(10) bör unionens ekonomiska stöd genom EHFF EHFVF vara villkorat till att den gemensamma fiskeripolitikens regler och EU:s relevanta miljölagstiftning till fullo efterlevs. Ekonomiskt stöd från unionen bör endast beviljas de aktörer och medlemsstater som till fullo uppfyller relevanta rättsliga skyldigheter. Ansökningar från stödmottagare som inte uppfyller tillämpliga krav enligt den gemensamma fiskeripolitiken bör inte kunna godtas. [Ändr. 25]

(16)  För att tillgodose de specifika villkor för den gemensamma fiskeripolitiken som avses i förordning (EU) nr 1380/2013 och bidra till att den gemensamma fiskeripolitikens regler följs till fullo bör det fastställas bestämmelser som kompletterar reglerna om avbrott, innehållande och finansiella korrigeringar enligt förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser]. Om en medlemsstat eller en stödmottagare inte fullgör sina åtaganden enligt den gemensamma fiskeripolitiken eller om kommissionen har uppgifter som tyder på bevisar sådan bristande efterlevnad bör kommissionen tillåtas att, som en försiktighetsåtgärd, tillfälligt avbryta betalningsfristerna. Utöver denna möjlighet till avbrott av betalningsfristerna och för att motverka att belopp betalas ut för icke-stödberättigande ändamål bör kommissionen tillåtas att tillfälligt ställa in utbetalningar och besluta om finansiella korrigeringar vid allvarliga fall av bristande efterlevnad av den gemensamma fiskeripolitikens regler från en medlemsstats sida. [Ändr. 26]

(17)  Mycket Steg har under de senaste åren uppnåtts genom den gemensamma fiskeripolitiken när det gäller tagits i riktning mot att återföra bestånden till sunda nivåer, öka lönsamheten för unionens fiskerinäring och bevara de marina ekosystemen. Dock återstår stora utmaningar innan den gemensamma fiskeripolitikens socioekonomiska mål och miljömål kan uppnås helt, bland annat den rättsliga skyldigheten att återställa och bevara alla fiskbeståndspopulationer över biomassanivåer som kan ge maximalt hållbart uttag. Detta kräver fortsatt stöd efter 2020, bland annat i havsområden där framstegen har gått långsammare, särskilt i de mest isolerade områdena, såsom de yttersta randområdena. [Ändr. 27]

(17a)  I artikel 13 i EU-fördraget föreskrivs att vid utformning och genomförande av bland annat unionens fiskeripolitik ska unionen och medlemsstaterna fullt ut ta hänsyn till välfärd för djuren som kännande varelser, samtidigt som unionen och medlemsstaterna ska respektera medlemsstaternas lagar och andra författningar samt sedvänjor särskilt i fråga om religiösa riter, kulturella traditioner och regionalt arv.” [Ändr. 2]

(18)  Fisket är avgörande för försörjningen och kulturarvet i många kustsamhällen kust- och ösamhällen i unionen, särskilt där det småskaliga kustfisket spelar en viktig roll, såsom i de yttersta randområdena. Med en genomsnittsålder över 50 i många fiskesamhällen förblir generationsskifte och diversifiering av verksamheten en utmaning inom fiskerisektorn en utmaning. Det är följaktligen viktigt att EHFVF stöder fiskerisektorns attraktivitet genom att säkerställa yrkesutbildning och möjligheter för ungdomar att arbeta inom fisket. [Ändr. 28]

(18a)  Det blir lättare att nå målen i den gemensamma fiskeripolitiken om man inför mekanismer för gemensam förvaltning inom yrkes- och fritidsfiske samt vattenbruk, där intressenter från bland annat myndigheter, fiske- och vattenbrukssektorn, forskningsvärlden och civilsamhället deltar direkt, och som fungerar på grundval av en rättvis fördelning av ansvar för beslutsfattandet samt en flexibel förvaltning som bygger på kunskap, information och närhet. EHFVF bör stödja genomförandet av dessa mekanismer på lokal nivå. [Ändr. 29]

(19)  EHFF EHFVF bör inriktas på den gemensamma fiskeripolitikens miljömässiga, ekonomiska och sociala mål samt sysselsättningsmålen uppnås, enligt definitionen i artikel 2 i förordning (EU) nr 1380/2013. Stödet bör säkerställa att fiskeverksamheten är miljömässigt hållbar på lång sikt och förvaltas på ett sätt som är förenligt med målen om i artikel 2.2 i förordning (EU) nr 1380/2013, som kommer att bidra till att uppnå nytta i ekonomiskt, socialt och sysselsättningshänseende samt till att bidra till att trygga livsmedelsförsörjningen trygga tillgången på sunda livsmedel och samtidigt säkerställa rättvisa arbetsvillkor. I det avseendet bör små öar som inte är kustnära och som är beroende av fiske särskilt beaktas och stödjas så att deras överlevnad och utveckling säkras. [Ändr. 30]

(20)  Stödet från EHFF EHFVF bör inriktas på att uppnå och bidra till uppfyllandet i rätt tid av de rättsliga skyldigheterna att upprätthålla hållbart fiske baserat på alla fiskbeståndspopulationer över biomassanivåer som kan ge maximal hållbar avkastning (MSY) och att minska fiskeverksamhetens och om möjligt eliminera icke-hållbara och skadliga fiskeverksamheters negativa påverkan på de marina ekosystemen. Detta stöd bör omfatta innovation och investeringar i skonsamma, klimattåliga och koldioxidsnåla metoder och tekniska lösningar inom fisket samt tekniska lösningar som syftar till selektivt fiske. [Ändr. 31]

(21)  Landningsskyldigheten är en rättslig skyldighet och en av den gemensamma fiskeripolitikens största utmaningar. Den har medfört dels ett slut på det miljömässigt oacceptabla bruket att kasta fisk över bord, dels betydande och viktiga ändringar av fiskemetoderna, ibland med betydande ekonomiska kostnader för sektorn. Det Medlemsstaterna bör därför vara möjligt använda EHFVF för EHFF att stödja innovation och investeringar som bidrar till genomförandet ett fullständigt genomförande av landningsskyldigheten i rätt tid, med en högre stödnivå än den som gäller för andra insatser, såsom investeringar i selektiva fiskeredskap samt i tids- och rumsbestämda selektivitetsåtgärder, i förbättringar av hamninfrastruktur och i saluföring av oönskade fångster. Fonden bör även bevilja en maximal stödnivå på 100 % för utformning, utveckling, övervakning, utvärdering och förvaltning av transparenta system för utbyte av fiskemöjligheter mellan medlemsstater (s.k. kvotbyten) för att mildra effekten av fenomenet med begränsande arter (s.k. choke species) som orsakas av landningsskyldigheten. [Ändr. 279]

(21a)   Landningsskyldigheten bör övervakas likadant på alla fiskefartyg, såväl stora som små, i alla medlemsstater. [Ändr. 33]

(22)  Det bör vara möjligt för EHFF EHFVF att stödja innovation och investeringar ombord på fiskefartyg i syfte att förbättra hälso-, säkerhets- och arbetsförhållandena, miljöskyddet, energieffektiviteten, djurskyddet och fångsternas kvalitet och att stödja särskilda hälsofrågor. Sådant stöd bör dock inte leda till en ökning av risk för att fiskekapaciteten eller förmågan att spåra upp fisk och bör inte beviljas endast på grundval av att villkor som är obligatoriska enligt unionsrätten eller nationell rätt har uppfyllts. I en struktur utan föreskrivande åtgärder bör det vara upp till medlemsstaterna att fastställa de exakta reglerna för stödberättigande för sådana investeringar och sådant stöd. När det gäller hälsa, säkerhet och arbetsförhållanden ombord på fiskefartygen bör en högre stödnivå än vad som gäller för andra insatser att tillåtas. [Ändr. 34]

(23)  Fiskerikontrollen är ytterst viktig för genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken. Därför bör EHFFEHFVF, inom ramen för delad förvaltning, stödja utvecklingen och genomförandet av unionens system för fiskerikontroll enligt vad som anges i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 (nedan kallad kontrollförordningen)(11). Vissa skyldigheter som föreskrivs i översynen av kontrollförordningen motiverar ett särskilt stöd från EHFFEHFVF, t.ex. obligatoriska spårningssystem och elektroniska rapporteringssystem för fartyg när det gäller fiskefartyg inom det småskaliga kustfisket, obligatoriska elektroniska fjärrövervakningssystem och obligatorisk kontinuerlig övervakning och registrering framdrivningsmotorns effekt. Vidare skulle medlemsstaternas investeringar i kontrolltillgångar även kunna användas inom sjöövervakning och samarbete om kustbevakningsuppgifter

(24)  Hur framgångsrik den gemensamma fiskeripolitiken blir beror på tillgången till vetenskapliga utlåtanden om fiskeriförvaltningen, och därmed på tillgången till fiskeridata. Mot bakgrund av de utmaningar och de kostnader som det innebär att erhålla tillförlitliga och fullständiga data är det nödvändigt att stödja medlemsstataternas åtgärder för att samla in och, behandla och utyta data i linje med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1004 (nedan kallad förordningen om datainsamlingsramen)(12) och bidra till att ta fram bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden. Detta stöd bör möjliggöra samverkanseffekter med insamling och, behandling och utbyte av andra typer av marina data, inklusive data om fritidsfiske. [Ändr. 35]

(25)  EHFF EHFVF bör stödja en effektiv och kunskapsbaserad tillämpning och styrning av den gemensamma fiskeripolitiken inom ramen för direkt och indirekt förvaltning genom tillhandahållandet av vetenskapliga utlåtanden, utvecklingen och genomförandet av unionens system för fiskerikontroll, de rådgivande nämndernas funktion och frivilliga bidrag till internationella organisationer, samt bättre åtaganden av unionen inom internationell världshavsförvaltning. [Ändr. 36]

(26)  Med tanke på de utmaningar som ligger i att uppnå den gemensamma fiskeripolitikens bevarandemål, bör det vara möjligt för EHFF EHFVF att stödja åtgärder för förvaltningen av olika fisken och fiskeflottor. I detta sammanhang förblir det ibland nödvändigt att bevilja stöd för anpassning av flottan med avseende på vissa flottsegment och havsområden. Sådant stöd bör vara strängt inriktat på bevarande och hållbart nyttjande av marina biologiska resurser och syfta till att uppnå balans mellan fiskekapaciteten och de tillgängliga fiskemöjligheterna. Därför bör EHFF EHFVF ha möjlighet att stödja definitivt upphörande med fiskeverksamhet i flottsegment där fiskekapaciteten inte balanseras med de tillgängliga fiskemöjligheterna. Sådant stöd bör vara ett verktyg i handlingsplanerna för anpassning av flottsegment med konstaterad strukturell överkapacitet, enligt föreskrifterna i artikel 22.4 i förordning (EU) nr 1380/2013, och bör genomföras antingen genom skrotning av fiskefartyget eller genom avveckling och ombyggnad för annan verksamhet än kommersiellt fiske. När ombyggnad för annan verksamhet skulle leda till att fritidsfiskets belastning på de marina ekosystemen ökar bör stöd endast beviljas om det är förenligt med den gemensamma fiskeripolitiken och målen i de berörda fleråriga planerna. För att säkerställa enhetlighet i den strukturella anpassningen av flottan till bevarandemålen, bör stödet för definitivt upphörande med fiskeverksamheten vara strängt knutet till vissa villkor och kopplat till visade resultat. Det bör därför genomföras endast genom finansiering som inte är kopplad till kostnader, i enlighet med förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser] Under denna mekanism bör medlemsstaterna inte få ersättning från kommissionen för definitivt upphörande med verksamheten på grundval av kostnader som faktiskt uppstått, utan på grundval av att de har uppfyllt villkoren och uppnått resultat. Kommissionen bör därför fastställa dessa villkor i en delegerad akt, och villkoren bör kopplas till uppnåendet av den gemensamma fiskeripolitikens bevarandemål. [Ändr. 37]

(26a)   I syfte att införa ett hållbart, miljövänligt fiske som möjliggör en minskning av trycket på fiskeresurserna bör EHFVF stödja modernisering av fartyg, så att de blir mindre energiintensiva enheter, också inom segment där det råder obalans, antingen genom bidrag eller via finansieringsinstrument. Dessutom bör det vara möjligt att ge EHFVF -stöd för att unga fiskare ska kunna förvärva sina arbetsredskap, inbegripet fartyg på mer än 12 m, med undantag för segment där det råder obalans. [Ändr. 38]

(26b)   Eftersom fiskehamnar, landningsplatser, skyddshamnar och auktionshallar är mycket viktiga för att säkerställa de landade produkternas kvalitet, liksom säkerhet och arbetsförhållande, bör EHFVF prioritera stöd till modernisering av hamninfrastruktur, framför allt vad gäller saluföring av fiskeriprodukter, i syfte att optimera de landade produkternas mervärde. [Ändr. 39]

(27)  Mot bakgrund av en hög grad av oförutsägbarhet inom fiskeverksamheten kan exceptionella omständigheter tillfälligt upphörande orsaka stora förluster för fiskare. För att mildra dessa konsekvenser, bör EHHF EHFVF ha möjlighet att ge stöd till en ersättning för exceptionellt tillfälligt upphörande med fiskeverksamheten som orsakats av genomförandet av vissa bevarandeåtgärder (t.ex. fleråriga planer, mål för bevarande och hållbart nyttjande av bestånd, åtgärder för att anpassa fartygens fiskekapacitet till tillgängliga fiskemöjligheter och tekniska åtgärder), av genomförande av nödåtgärder, av avbrytande, på grund av force majeure, av tillämpningen eller icke-förnyandet av ett partnerskapsavtal om hållbart fiske, av en naturkatastrof eller av en miljöincident, inbegripet stängning av fiske av sanitära skäl eller onormalt hög dödlighet för fiskeresurser, olyckor till havs i samband med fiskeverksamhet och negativa klimathändelser. Stöd bör endast beviljas om konsekvenserna av dessa omständigheter blir betydande för yrkesfiskare, dvs. om det berörda fartygets kommersiella verksamhet avbryts under minst 90 på varandra följande 120 dagar och om de ekonomiska förlusterna till i följd av upphörandet under en angiven tidsperiod uppgår till mer än 30 % av det berörda företagets årliga omsättning de senaste två åren. Särdragen inom ålfisket bör beaktas i villkoren för beviljandet av sådant stöd. [Ändr. 40]

(27a)  Fiskare och vattenbrukare i havs- och sötvatten bör kunna erhålla stöd från EHFVF vid kris på fiske- och vattenbruksmarknaderna, naturkatastrofer eller miljöolyckor. [Ändr. 41]

(27b)  För att bidra till en gynnsam utveckling av bestånden och för att upprätthålla fiskeverksamheten under perioder då inget förbud råder bör EHFVF kunna stödja genomförandet av biologiska återhämtningsperioder, förutsatt att sådana perioder, när de genomförs vid vissa kritiska faser av arternas livscykel, är nödvändiga för ett hållbart utnyttjande av fiskresurserna. [Ändr. 306]

(27c)  Europaparlamentet understryker det trängande behovet av att omedelbart stödja inrättandet av en lönekompensationsfond som täcker de perioder som omfattas av fiskeförbud, och att dessa perioder räknas som aktiv tjänst vid beräkning av pensioner och övriga socialförsäkringsgrundade rättigheter. Europaparlamentet förordar även införandet av en minimilön, som ska fastställas i enlighet med lokal praxis, förhandlingar och kollektivavtal. [Ändr. 307]

(28)  Det småskaliga kustfisket bedrivs av fiskefartyg under 12 meter, som inte använder släpredskap. Denna sektor står för nästan 75 % av alla fiskefartyg som är registrerade i unionen och nästan hälften av all sysselsättning inom fiskersektorn. Aktörer inom det småskaliga kustfisket är särskilt beroende av sunda fiskbestånd som huvudsaklig inkomstkälla. EHFF EHFVF bör därför ge dem en förmånsbehandling genom en stödnivå på 100 %, inklusive för insatser som avser kontroll och tillsyn, så att de uppmuntras att använda hållbara fiskemetoder i linje med målen för den gemensamma fiskeripolitiken. Vissa stödområden bör dessutom reserveras för småskaligt fiske i flottsegment där eftersom det är nödvändigt att säkerställa att fiskekapaciteten balanseras med tillgängliga fiskemöjligheter, t.ex. stöd för förvärv, renovering och ombyggnad av ett begagnat fartyg och för ersättning av fartygets huvudmotor eller för modernisering samt för unga fiskare. Vidare bör medlemsstaterna inkludera en handlingsplan för småskaligt kustfiske i sitt program. Handlingsplanen bör övervakas med stöd av indikatorer, för vilka delmål och mål bör fastställas. [Ändr. 42 och 308]

(29)  Såsom beskrivs i kommissionens meddelande av den 24 oktober 2017 till Europaparlamentet, rådet, Europiska ekonomiska och sociala kommittén, regionkommittén och Europeiska investeringsbanken, med rubriken Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU: s yttersta randområden(13), står De yttersta randområdena står inför särskilda utmaningar som hänger samman med deras avlägsna belägenhet, topografi och klimat, såsom anges i artikel 349 i fördraget, men de har även särskilda tillgångar på vilka det går att bygga en hållbar blå ekonomi. För varje enskilt yttersta randområde bör därför en handlingsplan för utveckling inom hållbara blå sektorer, inklusive hållbart nyttjande av fiske och vattenbruk, fogas till den berörda medlemsstatens program, och ett ekonomiskt anslag bör avsättas för stöd till genomförandet av dessa handlingsplaner. För att vissa fiskeriprodukter och vattenbruksprodukter från de yttersta randområdena ska kunna behålla sin konkurrenskraft jämfört med liknande produkter från andra regioner i unionen, införde unionen 1992 åtgärder för att kompensera för de anknutna extrakostnaderna inom fiskerisektorn. Åtgärderna för 2014–2020 fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014(14). Det bör vara möjligt är nödvändigt att fortsätta att bevilja stöd för att kompensera de extra kostnaderna för EHFF fisket efter samt odlingen, bearbetningen och saluföringen av vissa fiskeri- och vattenbruksprodukter från unionens yttersta randområden, så att stödja en ersättning för kompensationen bidrar till att aktörerna från dessa regioner behåller sin ekonomiska livskraft. Med tanke på de olika saluföringsvillkor som råder i de yttersta randområdena, samt variationerna när det gäller fångster, bestånd och marknadsefterfrågan, bör man överlåta åt de extrakostnader berörda medlemsstaterna att fastställa vilka fiskeriprodukter som ofta uppstår ska berättiga till kompensation, de respektive maximikvantiteterna för de yttre randområdena på grund dessa produkter samt av deras belägenhet och ökaraktär de olika kompensationsbeloppen inom ramen för det totala anslaget per medlemsstat. Medlemsstaterna bör ges tillåtelse att, inom ramen för det totala anslaget per medlemsstat, differentiera kvantiteterna av berörda fiskeriprodukter och förteckningen över dessa samt kompensationsbeloppet. De bör också ha rätt att anpassa sina kompensationsplaner, om detta motiveras av förändrade villkor. Medlemsstaterna bör fastställa kompensationsbeloppet till en nivå som på ett lämpligt sätt väger upp de extra kostnader som uppstår till följd av de särskilda nackdelar som präglar de yttersta randområdena. För att undvika överkompensation bör det beloppet stå i proportion till de extra kostnader som stödet kompenserar för. Det bör fastställas en övre gräns För detta stöd uttryckt som en procentsats ändamål bör även andra typer av det totala ekonomiska anslaget offentliga åtgärder som påverkar de extra kostnadernas storlek beaktas vid fastställandet av beloppet. Dessutom bör en högre stödnivå än dem som gäller för andra insatser tillämpas i de yttersta randområdena. [Ändr. 43]

(29a)  I syfte att säkra överlevnaden för det småskaliga kustfisket i de yttersta randområdena och i överensstämmelse med de principer om differentierad behandling av små öar och områden som avses i det 14:e målet för hållbar utveckling, bör det vara möjligt för EHFVF att på grundval av artikel 349 i EUF-fördraget stödja inköp och upprustning av fiskefartyg som bedriver småskaligt kustfiske i de yttersta randområdena, som landar hela sin fångst i hamnar i de yttersta randområdena och bidrar till lokal och hållbar utveckling, för att öka säkerheten för personer, följa unionens hygiennormer, bekämpa IUU-fiske och uppnå större miljöeffektivitet. Förnyelsen av fiskeflottan bör genomföras inom gränserna för tillåtna kapacitetstak och följa den gemensamma fiskeripolitikens mål. Det bör vara möjligt för EHFVF att stödja därtill kopplade åtgärder, såsom uppförande eller modernisering av skeppsvarv som arbetar med fiskefartyg för småskaligt kustfiske i de yttersta randområdena, inköp eller renovering av infrastrukturer och utrustning eller genomförande av studier. [Ändr. 44]

(29b)   Enligt Europaparlamentets resolution om öars särskilda situation (2015/3014(RSP)) och Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande Öarnas särskilda problem (1229/2011), utgör jordbruk, djuruppfödning och fiske en viktig del av de lokala öekonomierna. Europeiska öregioner har problem med tillgänglighet, vilket särskilt drabbar små och medelstora företag, och en låg produktdifferentieringsnivå, och de behöver en strategi för att kunna utnyttja alla potentiella samverkanseffekter mellan Europeiska struktur- och investeringsfonderna och andra unionsinstrument så att öarnas nackdelar kan motverkas och deras ekonomiska tillväxt, sysselsättningsskapande och hållbara utveckling ökas. Även om artikel 174 i EUF-fördraget tar upp de varaktiga naturbetingade och geografiska nackdelarna med öarnas belägenhet, så måste kommissionen fastställa en strategisk EU-ram för öar som syftar till att koppla samman instrument som kan ha en betydande territoriell inverkan. [Ändr. 45]

(30)  Inom ramen för delad förvaltning bör det vara möjligt för EHFF EHFVF att stödja skydd och återställande av marin biologisk mångfald och marina ekosystem i hav och i kustnära områden. I detta syfte bör stöd vara tillgängligt som ersättning till fiskare som tar upp förlorade fiskeredskap och marint skräp ur havet, särskilt plast, och för investeringar i hamnar i syfte att tillhandahålla lämpliga mottagningsanläggningar mottagnings- och lagringsanläggningar för förlorade redskap och marint skräp som samlas in. Stöd bör också vara tillgängligt för åtgärder för att uppnå eller upprätthålla god miljöstatus i den marina miljön, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG (ramdirektiv om en marin strategi)(15), samt för genomförandet av geografiska skyddsåtgärder som fastställs enligt det direktivet och, i enlighet med de prioriterade åtgärdsplaner som fastställs enligt rådets direktiv 92/43/EEG (habitatdirektivet)(16), för förvaltning, återställande och övervakning av Natura 2000-områden samt för skyddet av arter inom ramen för direktiv 92/43/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG (fågeldirektivet)(17) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG(18) samt unionens normer för kommunalt avloppsvatten och för konstruktion, installation, modernisering och vetenskaplig utformning och utvärdering av fasta eller rörliga anläggningar som syftar till att skydda och stärka den marina faunan och floran i de yttersta randområdena. Inom ramen för direkt förvaltning bör EHFF EHFVF, i samstämmighet med målet att uppnå eller upprätthålla en god miljöstatus i den marina miljön, bidra till att främja rena och sunda hav och till genomförandet av En europeisk strategi för plast i en cirkulär ekonomi som utarbetats i kommissionens meddelande av den 16 januari 2016(19) till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. [Ändr. 46]

(31)  I FN:s agenda 2030 för hållbar utveckling anges ”ingen hunger” och ”livsmedelstrygghet och förbättrad nutrition” som ett av 17 mål för hållbar utveckling (hållbarhetsmål nr 2). Unionen ställer sig helt bakom detta mål och dess förverkligande. I detta sammanhang bidrar fiske och hållbart vattenbruk bidrar till livsmedelstrygghet och nutrition. Unionen importerar dock för närvarande mer än 60 % av sin försörjning med fiskeriprodukter och är därför ytterst beroende av tredjeländer. En viktig utmaning består i att uppmuntra konsumtion av protein från fiskeriprodukter som producerats i unionen enligt höga kvalitetsstandarer och som finns tillgängliga för konsumenterna till rimliga priser genom att förse offentliga inrättningar, såsom sjukhus eller skolor, med produkter från lokalt småskaligt fiske och starta utbildnings- och medvetenhetsprogram i utbildningsanstalter om vikten av att äta lokal fisk. [Ändr. 47]

(32)  Det bör vara möjligt för EHFF EHFVF att stödja främjande och hållbar utveckling av vattenbruket, inbegripet vattenbruk i sötvatten, för odling av vattenlevande djur och växter för framställning av livsmedel och andra råvaror. Vissa medlemsstater har fortfarande komplexa administrativa förfaranden – det kan vara svårt att få tillgång till utrymme och tillståndsprocesserna är tungrodda – och detta gör det svårt för sektorn att förbättra bilden av och konkurrenskraften för odlade produkter. Stödet bör vara förenligt med de fleråriga nationella strategiplanerna för utveckling av vattenbruket som utarbetas på grundval av förordning (EU) nr 1380/2013. I synnerhet bör stöd beviljas för miljömässig hållbarhet, produktiva investeringar, innovation, förvärv av yrkeskompetens, förbättring av arbetsvillkor och för kompensationsåtgärder som stöder kritiska mark- och naturförvaltningstjänster. Åtgärder på folkhälsoområdet, försäkringssystem för vattenbruksbeståndet och djurhälso- och djurskyddsåtgärder bör också vara stödberättigande. När det gäller produktiva investeringar bör stödet dock endast Stöd bör helst tillhandahållas genom finansiella instrument och genom InvestEU, vilka ger större hävstångsverkan på marknaderna och därför är mer relevanta än och genom bidrag när det gäller att hantera finansieringsutmaningarna inom sektorn. [Ändr. 48]

(33)  Livsmedelstryggheten är beroende av skyddet av den marina miljön, en hållbar förvaltning av fiskbestånden, effektiva och välorganiserade marknader, då detta ökar öppenheten, stabliteten, kvaliteten och diversiteten i livsmedelskedjan, och av konsumentinformation. Det bör, i detta syfte, vara möjligt för EHFF EHFVF att stödja saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter, i linje med målen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 (förordningen om en samlad marknadsordning)(20). Stöd bör i synnerhet vara tillgängligt bland annat för inrättandet av producentorganisationer inbegripet fiskekooperativ, småskaliga producenter, genomförandet av produktions- och saluföringsplaner, marknadsförings- och informationskampanjer, främjandet av nya avsättningsmöjligheter, genomförande av marknadsundersökningar, bevarande och stärkande av EU-organet för marknadsbevakning av fiskeri- och vattenbruksprodukter (Eumofa) samt utveckling och spridning av marknadsinformation. [Ändr. 49 och 280]

(33a)   Kvaliteten och mångfalden i EU:s havsprodukter erbjuder en konkurrensfördel för producenter, som bidrar väsentligt till det kulturella och gastronomiska arvet, genom att förena bevarande av kulturella traditioner med utveckling och tillämpning av ny vetenskaplig kunskap. Allmänheten och konsumenterna efterfrågar mer och mer kvalitetsprodukter med specifika egenskaper som är typiska för deras geografiska ursprung. För detta ändamål kommer EHFVF att kunna stödja havsprodukter som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012(21). Den kan särskilt stödja erkännande och registrering av geografiska kvalitetsbeteckningar enligt denna förordning. På samma sätt kommer den att kunna stödja enheterna för förvaltning av skyddade ursprungsbeteckningar (SUB) och skyddade geografiska beteckningar (SGB), liksom de kvalitetsförbättringsprogram som dessa enheter tar fram. På samma sätt kan stöd ges till dessa förvaltningsenheters forskning för bättre kännedom av den specifika produktionsanläggningen, processerna och produkterna. [Ändr. 50]

(33b)  Med hänvisning till Europaparlamentets resolutioner av den 4 december 2008 om en europeisk förvaltningsplan för skarvar och av den 17 juni 2010 om nya impulser för strategin för hållbar utveckling av det europeiska vattenbruket bör EHFVF stödja vetenskaplig forskning och insamling av uppgifter om flyttfåglars inverkan på vattenbrukssektorn och relevanta fiskbestånd i unionen. [Ändr. 51]

(33c)  Med hänvisning till behovet av en växande vattenbrukssektor och de stora förlusterna av fiskbestånd som orsakas av flyttfåglar bör EHFVF också ge viss ersättning för dessa förluster tills en europeisk förvaltningsplan har inrättats. [Ändr. 52]

(34)  Beredningsindustrin spelar en roll när det gäller fiskeri- och vattenbruksprodukternas tillgänglighet och kvalitet. Det bör vara möjligt för EHFF EHFVF att stödja målinriktade investeringar i denna industri, under förutsättning att de bidrar till att målen för den samlade marknadsordningen uppfylls. Stöd bör endast kan tillhandahållas genom bidrag, finansieringsinstrument och genom InvestEU, inte genom bidrag. [Ändr. 53]

(34a)  Utöver de stödberättigande åtgärder som redan nämnts bör EHFVF kunna stödja andra fiske- och vattenbruksrelaterade områden, inklusive stöd till skyddsjakt eller hantering av vilda djur som utgör en risk för hållbara fiskbeståndsnivåer, särskilt sälar och skarvar. [Ändr. 54]

(34b)  Utöver de stödberättigande åtgärder som redan nämnts bör EHFVF kunna stödja andra fiske- och vattenbruksrelaterade områden, inklusive kompensation för skador på fångster som orsakas av sådana däggdjur och fåglar som skyddas av EU:s lagstiftning, särskilt sälar och skarvar. [Ändr. 55]

(35)  Skapandet av arbetstillfällen i kustregioner är beroende av en lokalt ledd utveckling av en hållbar blå ekonomi som utvecklas inom ekologiska gränser och som kan få den sociala strukturen i dessa regioner, inklusive öarna och de yttersta randområdena, att förnyas. Havsindustrierna och havstjänsterna kommer sannolikt att överträffa tillväxten inom den globala ekonomin och bidra i betydlig utsträckning till sysselsättning och tillväxt fram till 2030. För att vara hållbar är den blå tillväxten beroende av innovation och investeringar i nya områden inom havssektorn och i bioekonomin och inom biotekniken, till exempel hållbara turismmodeller, havsbaserad förnybar energi, innovativ avancerad varvsindustri och nya hamntjänster samt hållbar utveckling av fiskeri- och vattenbrukssektorn, som kan skapa arbetstillfällen och samtidigt stärka den lokala utvecklingen och utvecklingen av nya biologiska havsprodukter. Medan de offentliga investeringarna i den hållbara blå ekonomin bör effektiviseras i hela unionsbudgeten, bör EHFF EHFVF särskilt fokusera på nödvändiga villkor för utvecklingen av den hållbara blå ekonomin en hållbar blå ekonomi som utvecklas inom ekologiska gränser och på att undanröja flaskhalsar för att underlätta investeringar och utvecklingen av nya marknader och ny teknologi eller nya tjänster. Stöd till utvecklingen av den hållbara blå ekonomin bör ges inom ramen för delad, direkt och indirekt förvaltning. [Ändr. 56]

(35a)  I enlighet med skäl 3 i förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken kan fritidsfiske ha betydande inverkan på fiskeresurserna, och medlemsstaterna bör därför säkerställa att det bedrivs på ett sätt som är förenligt med målen för den gemensamma fiskeripolitiken. God förvaltning av fritidsfiske kan dock inte uppnås utan tillförlitlig och regelbunden insamling av uppgifter om fritidsfiske, vilket framhålls i Europaparlamentets resolution om läget för fritidsfisket i Europeiska unionen (2017/2120(INI)). [Ändr. 57]

(35b)   En hållbar blå ekonomi strävar efter att säkerställa hållbar konsumtion och produktion, effektiv resursanvändning samt skydd och bevarande av den biologiska mångfalden, produktiviteten, motståndskraften, huvudfunktionerna och de inneboende värdena i marina ekosystem. Den bygger på en bedömning av de långsiktiga behoven hos dagens och morgondagens generationer. Detta innebär också att man fastställer korrekta priser på varor och tjänster. [Ändr. 58]

(35c)  Det finns ett behov av stödåtgärder för att underlätta den sociala dialogen och använda EHFVF för att bidra till att utbilda kvalificerad arbetskraft för sjöfarts- och fiskerisektorn. Vikten av att modernisera sjöfarts- och fiskerisektorn och den roll som innovation spelar för detta kräver en ny bedömning av de finansiella anslagen för yrkesutbildning inom EHFVF. [Ändr. 59]

(35d)   Det är också nödvändigt att investera i humankapital för att förbättra fiskeri- och havsnäringarnas konkurrenskraft och ekonomiska resultat. Därför bör EHFVF stödja rådgivande tjänster, samarbete mellan forskare och fiskare, yrkesutbildning och livslångt lärande, främja kunskapsspridning och hjälpa till att förbättra aktörernas prestanda och konkurrenskraft samt främja social dialog. Som ett erkännande till egenföretagande fiskares makar och livspartner bör även dessa på vissa villkor beviljas stöd för yrkesutbildning, livslångt lärande, kunskapsspridning och nätverksskapande som bidrar till deras yrkesutveckling. [Ändr. 60]

(36)  Utvecklingen av en hållbar blå ekonomi är starkt beroende av partnerskap mellan lokala aktörer som bidrar till livskraften och försörjningen för befolkningen i kust- och inlandssamhällen och ekonomierna i dessa områden. EHFF EHFVF bör tillhandahålla verktyg för att främja sådana partnerskap. Därför bör stöd för lokalt ledd utveckling (LLU) vara tillgängligt inom ramen för delad förvaltning. Detta tillvägagångssätt bör få fart på ekonomisk diversifiering i ett lokalt sammanhang genom utveckling av kust- och inlandsfiske, vattenbruk och en hållbar blå ekonomi. LLU-strategier bör säkerställa att lokala samhällen bättre utnyttjar och drar nytta av de möjligheter som den hållbara blå ekonomin erbjuder, och att de tar vara på och stärker miljömässiga, kulturella, sociala och mänskliga resurser. Varje lokalt partnerskap bör återspegla strategins huvudinriktning genom att säkerställa balans i deltagande och representation vad gäller alla aktörer från den lokala hållbara ekonomin. [Ändr. 61]

(37)  Inom ramen för delad förvaltning bör det vara möjligt för EHHF EHFVF att stödja den hållbara en hållbar blå ekonomin ekonomi som utvecklas inom ekologiska gränser genom insamling, förvaltning och användning av data för att förbättra kunskapen om miljöstatus status för den marina miljön havs- och sötvattensmiljön respektive resurserna. Det stödet bör bidra till att uppfylla kraven enligt direktiv 92/43/EEG och direktiv 2009/147/EG, för att stödja fysisk planering i kust- och havsområden samt fiskeri- och vattenbrukssektorns hållbarhet och öka datakvaliteten och datautbytet genom det europeiska nätverket för marina observationer och data. [Ändr. 62]

(38)  Inom ramen för direkt och indirekt förvaltning bör EHFF EHFVF fokusera på att skapa nödvändiga villkor för en hållbar blå ekonomi som utvecklas inom ekologiska gränser och som främjar en sund marin miljö genom främjande av en integrerad styrning och förvaltning av havspolitiken, förbättrad överföring och förbättrat utnyttjande av forskning, innovation och teknik i den hållbara blå ekonomin, förbättrad kompetens inom det maritima området, ökad kunskap om haven och oceanerna och ökad delning av miljödata och socioekonomiska data om den hållbara blå ekonomin och främjande av en koldioxidsnål och klimattålig hållbar blå ekonomi och utveckling, samt framtagande av projektöversikter och innovativa finansieringsinstrument. Vederbörlig hänsyn bör tas till den särskilda situationen för de yttersta randområdenas särskilda situation randområden och öar som avses i artikel 174 i EUF-fördraget i förhållande till de ovan nämnda områdena. [Ändr. 63]

(39)  60 % av haven ligger utanför gränserna för nationell jurisdiktion. Detta innebär ett delat internationellt ansvar. De flesta problem som rör haven är gränsöverskridande, som t.ex. överexploatering, klimatförändring, försurning, föroreningar och, oljeprospektering eller undervattensbrytning som orsakar minskande biologisk mångfald, och kräver därför gemensamma åtgärder. Många jurisdiktionsenliga rättigheter, institutioner och särskilda regelverk som har till syfte att reglera mänsklig verksamhet i haven har inrättats genom Förenta nationernas havsrättskonvention, som unionen är part i enligt rådets beslut 98/392/EG(22). Under senare år har det växt fram ett globalt samförstånd om att den marina miljön och den mänskliga verksamheten i haven bör förvaltas på ett mer ändamålsenligt sätt för att hantera den ökande belastningen på haven hav och oceaner. [Ändr. 64]

(40)  Som global aktör är unionen starkt engagerad i att främja internationell världshavsförvaltning, i enlighet med det gemensamma meddelandet till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 10 november 2016 med rubriken Internationell världshavsförvaltning: en agenda för havens framtid(23). Unionens världshavspolitik är en ny politik som omfattar haven på ett integrerat sätt. En internationell världshavsförvaltning är inte bara central för att uppfylla Agenda 2030 för hållbar utveckling, i synnerhet det hållbara utvecklingsmålet nr 14 (Bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt i syfte att uppnå en hållbar utveckling), utan är också viktig för att garantera säkra, trygga, rena och hållbart förvaltade hav och oceaner för kommande generationer. Unionen måste uppfylla dessa internationella åtaganden och vara en drivkraft för bättre internationell världshavsförvaltning på bilaterala, regionala och multilaterala nivåer, vilket inbegriper att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske IUU-fiske och att begränsa dess verkningar på den marina miljön, förbättra den internationella ramen för världshavsförvaltning, minska belastningen på oceaner och hav, skapa förutsättningar för en hållbar blå ekonomi som utvecklas inom ekologiska gränser och stärka internationell havsforskning och internationella havsdata. [Ändr. 65]

(41)  Åtgärder som främjar internationell världshavsförvaltning inom ramen för EHFF EHFVF är avsedda att förbättra den övergripande ramen för internationella och regionala processer, överenskommelser och avtal, regler och institutioner som reglerar och förvaltar mänsklig verksamhet i haven. EHFF EHFVF bör finansiera internationella arrangemang som unionen har ingått i områden som inte omfattas av de partnerskapsavtal om hållbart fiske (SFPA) som ingåtts med olika tredjeländer eller av unionens bidrag till regionala fiskerförvaltningsorganisationer via sitt rättsligt bindande medlemskap i dessa. Partnerskapsavtalen om hållbart fiske och de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna kommer att fortsätta att finansieras genom olika delar av unionsbudgeten.

(42)  När det gäller säkerhet och försvar är ett förbättrat gränsskydd och sjöfartsskydd avgörande. Inom ramen för Europeiska unionens strategi för sjöfartsskydd som antogs av Europeiska unionens råd den 24 juni 2014 och den tillhörande handlingsplan som antogs den 16 december 2014, är informationsutbyte och samarbetet om gräns- och kustbevakning mellan Europeiska fiskerikontrollbyrån, Europeiska sjösäkerhetsbyrån och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån nyckeln till resultat när det gäller dessa mål. EHFF EHFVF bör därför stödja sjöövervakning och samarbete om kustbevakning inom både delad och direkt förvaltning, inbegripet genom att köpa in utrustning för multifunktionella insatser till sjöss. Fonden bör också göra det möjligt för relevanta byråer att genomföra stöd på området sjöövervakning och sjösäkerhet genom indirekt förvaltning.

(43)  Inom ramen för delad förvaltning bör varje medlemsstat, i samarbete med alla regionerna utarbeta ett enda program som bör godkännas av kommissionen. Inom ramen för regionalisering och i syfte att uppmuntra medlemsstaterna att tillämpa ett mer strategiskt tillvägagångssätt under utarbetandet av programmen bör kommissionen ta fram en analys för varje havsområde med uppgifter om gemensamma styrkor och svagheter vad gäller uppnåendet av den gemensamma fiskeripolitikens mål. Analysen bör vägleda både medlemsstater och kommissionen i förhandlingarna om varje enskilt program, med beaktande av regionala utmaningar och behov. När kommissionen bedömer programmen bör den ta hänsyn till den gemensamma fiskeripolitikens miljömässiga och socioekonomiska utmaningar, den hållbara prestationer på det socioekonomiska planet för en hållbar blå ekonomins prestation på ekonomi som utvecklas inom ekologiska gränser, särskilt när det gäller småskaligt kustfiske, socioekonomiska planet, olika utmaningar på havsområdesnivå, bevarandet av de marina ekosystemen, behovet av att minska förekomsten minskningen och insamlingen av marint skräp samt åtgärder för bekämpning och begränsning av och anpassning till klimatförändringar. [Ändr. 66]

(43a)   För att säkerställa ett effektivt genomförande av förvaltningsåtgärderna på regional nivå bör medlemsstaterna införa ett system för gemensam förvaltning med deltagande av de rådgivande nämnderna, fiskarorganisationer och behöriga institutioner eller myndigheter, med målet att stärka dialogen mellan parterna och öka deras engagemang. [Ändr. 67]

(44)  EHFFEHFVF -stödets resultat bör bedömas på grundval av indikatorer. Medlemsstater bör rapportera om framstegen mot att nå fastställda delmål och mål, och kommissionen bör göra en prestationsöversyn grundad på de årliga prestationsrapporter som utarbetas av medlemsstaterna, vilket kommer att göra det möjligt att tidigt identifiera eventuella genomförandeproblem och korrigerande åtgärder. En övervaknings- och utvärderingram bör upprättas i detta syfte.

(44a)  Betalningsförfarandet inom den befintliga EHFVF har rapporterats som svagt, eftersom endast 11 % har utnyttjats efter fyra års tillämpning. Betalningsförfarandet bör förbättras för att man ska kunna påskynda betalningarna till mottagarna, i synnerhet till enskilda eller familjer. [Ändr. 68]

(45)  Enligt punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning(24), finns det ett behov av att utvärdera EHFF EHFVF på grundval av den information som samlas in med stöd av särskilda övervakningskrav, samtidigt som överreglering och administrativa bördor undviks, särskilt för medlemsstaterna. Dessa krav kan omfatta mätbara indikatorer, i förekommande fall, som utgångspunkt för en utvärdering av EHFF:s EHFVF:s effekter ute på fältet.

(46)  Kommissionen bör genomföra informations- och kommunikationsåtgärder avseende EHFF EHFVF och dess åtgärder och resultat. Medel som tilldelats EHFF EHFVF bör också bidra till den gemensamma kommunikationen av unionens politiska prioriteringar, i den mån de har anknytning till EHFF:s EHFVF prioriteringar.

(46a)   Kommissionen bör också erbjuda lämpliga verktyg för att upplysa allmänheten om fiske- och vattenbruksverksamheter och fördelarna med en mer varierad konsumtion av fisk och skaldjur. [Ändr. 69]

(47)  I enlighet med förordning (EU) [förordning om finansiella regler för unionens allmänna budget], Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013(25), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2988/95(26), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96(27) och rådets förordning (EU) 2017/1939(28) måste unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt och utredning av oriktigheter och bedrägeri, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 skulle bör Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) kunna utföra utredningar, inbegripet kontroller på plats och inspektioner, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I överensstämmelse med rådets förordning (EU) 2017/1939 skulle bör Europeiska åklagarmyndigheten kunna utreda och lagföra bedrägeri och annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371(29). I enlighet med förordning (EU) [förordningen om finansiella regler för unionens allmänna budget] måste varje person eller enhet som tar emot medel från unionen samarbeta fullständigt för att skydda unionens ekonomiska intressen, ge kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska revisionsrätten alla rättigheter och all tillgång som behövs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter. Medlemsstaterna bör, i förvaltningen och genomförandet av EHFFEHFVF, säkerställa att unionens ekonomiska intressen skyddas, i enlighet med förordning (EU) [förordningen om finansiella regler för unionens allmänna budget] och förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser]. [Ändr. 70]

(48)  I syfte att öka öppenheten kring användningen av unionens medel och främja en sund ekonomisk förvaltning av dessa medel, i synnerhet i syfte att stärka den offentliga kontrollen av använda medel, bör viss information om de insatser som finansieras genom EHHF EHFVF offentliggöras på medlemsstatens webbplats i enlighet med förordning (EU) nr [förordning om gemensamma bestämmelser]. När en medlemsstat offentliggör information om insatser som finansieras genom EHFF EHFVFmåste de regler om skydd av personuppgifter som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679(30) följas. [Ändr. 71]

(49)  I syfte att komplettera och ändra vissa icke-väsentliga delar av denna förordning, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på fastställande av det tröskelvärde som aktiverar ett avvisande, när det gäller kriterierna för godkännande av ansökningar, och den tidsperiod under vilken avvisandet gäller, definitionen av villkor knutna till genomförandet av bevarandeåtgärder för finansiering som inte är kopplad till kostnader när det gäller definitivt upphörande med fiskeverksamhet, fastställande av kriterierna för beräkning av de extra kostnader som uppstår på grund av de specifika nackdelarna i de yttersta randområdena, fastställande av de fall av bristande efterlevnad från medlemsstaternas sida som kan medföra avbrott i betalningsfristen, fastställande av de fall av allvarlig bristande efterlevnad från medlemsstaternas sida som kan medföra innehållande av betalningar, fastställande av kriterier för fastställandet av nivån på de finansiella korrigeringar som ska tillämpas och kriterierna för tillämpning av schablonsatser eller extrapolerade finansiella korrigeringar, samt ändring av bilaga I och inrättandet av en övervaknings- och utvärderingsram. I syfte att underlätta en smidig övergång från det system som införs genom förordning (EU) nr 508/2014 till det system som införs genom denna förordning, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget också delegeras till kommissionen med avseende på fastställandet av övergångsbestämmelser.

(50)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på godkännande och ändring av de operativa programmen, godkännande och ändring av de nationella arbetsplanerna för datainsamling, innehållande av betalningar och finansiella korrigeringar.

(51)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenhet med avseende på förfaranden, format och tidsplaner för inlämning av de nationella arbetsplanerna för datainsamling och presentationen av de årliga prestationsrapporterna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄN RAM

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning inrättas Europeiska havs- och fiskerifonden vattenbruksfonden (nedan kallad EHFF EHFVF). I förordningen fastställs prioriteringarna för EHFF EHFVF, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och de särskilda reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering, genom komplettering av de allmänna regler som är tillämpliga på EHFF EHFVF enligt förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser].

Artikel 2

Geografiskt tillämpningsområde

Denna förordning ska tillämpas på insatser som genomförs inom unionens territorium, om inget annat anges i denna förordning.

Artikel 3

Definitioner

1.  Vid tillämpningen av denna förordning, och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2, ska de definitioner som avses i artikel 4 i förordning (EU) nr 1380/2013, artikel 5 i förordning (EU) nr 1379/2013, artikel 4 i förordning (EG) nr 1224/2009 och artikel 2 i förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser] gälla.

2.  I denna förordning gäller följande definitioner:

1.  blandfinansieringsinsats: åtgärder som stöds genom EU:s budget, inbegripet genom instrument för blandfinansiering enligt artikel 2.6 i förordning (EU) nr [förordning om finansiella regler för unionens allmänna budget ], i vilka icke-återbetalningspliktiga former av stöd och/eller finansieringsinstrument från EU:s budget sammanförs med återbetalningspliktiga former av stöd från institutioner för utvecklingsfinansiering eller andra offentliga finansinstitut, kommersiella finansinstitut och investerare.

2.  gemensam miljö för informationsutbyte (Cise): en systemmiljö som tagits fram för att stödja informationsutbytet mellan myndigheter som är involverade i sjöövervakning, mellan sektorer och över gränser, för bättre information om aktiviteter som utförs till sjöss. [Ändr. 72]

3.  kustbevakning: nationella myndigheter som utför kustbevakningsuppgifter, vilket omfattar sjösäkerhet, sjöfartsskydd, tull, förebyggande och bekämpning av människohandel och smuggling, anknytande brottsbekämpning på det sjörättsliga området, gränskontroll till sjöss, sjöövervakning, skydd av den marina miljön, sök- och räddningsinsatser, insatser i samband med sjöolyckor och -katastrofer, fiskerikontroll kontroll och inspektioner av fiske och annan verksamhet med anknytning till dessa funktioner. [Ändr. 73]

4.  det europeiska nätverket för marin observation och datainsamling (EMODnet): ett partnerskap som sammanställer marina data och metadata för att göra dessa fragmenterade resurser mer tillgängliga och användbara för allmänheten och privata användare genom att erbjuda kvalitetssäkrade, interoperabla och harmoniserade marina data.

5.  undersökande fiske: fiske efter bestånd som inte har fiskats eller som inte har fiskats med en viss redskapstyp eller en viss teknik under de senaste tio åren.

6.  fiskare: varje fysisk person som bedriver kommersiell fiskeverksamhet, av det slag som erkänns av medlemsstaten.

6a.   fritidsfiske: icke-kommersiellt fiske efter marina biologiska resurser för rekreation, turism eller sport. [Ändr. 74]

6b.   fritidsfiskesektorn: alla segment av fritidsfiske samt företag och arbetstillfällen som är beroende av eller som skapas till följd av detta fiske. [Ändr. 75]

7.  inlandsfiske: fiskeverksamhet som bedrivs i kommersiellt syfte i inlandsvatten av fartyg eller med hjälp av andra anordningar, inklusive sådana som används vid isfiske.

7a.   fiskare som fiskar utan fartyg: varje fysisk person som bedriver kommersiell fiskeverksamhet utan fartyg, av det slag som erkänns av den relevanta medlemsstaten. [Ändr. 76]

8.  internationell världshavsförvaltning: ett unionsinitiativ för att förbättra den övergripande ram som omfattar internationella och regionala processer, avtal, överenskommelser, regler och institutioner genom en konsekvent sektorsövergripande och regelbaserad strategi för att säkerställa att världshaven är sunda, säkra, trygga, rena och förvaltas hållbart.

9.  havspolitik: en unionspolitik vars syfte är att främja ett integrerat och konsekvent beslutsfattande för att maximera hållbar utveckling, ekonomisk tillväxt och social sammanhållning i unionen, i synnerhet när det gäller kust- och öområden och de yttersta randområdena, och när det gäller den hållbara blå ekonomins olika sektorer, genom en konsekvent havspolitik och ett relevant internationellt samarbete.

10.  sjöfartsskydd och sjöövervakning: verksamhet för att förstå, i tillämpliga fall förhindra och på ett övergripande sätt hantera alla de händelser och åtgärder som rör maritima området och som skulle påverka områdena sjösäkerhet och sjöfartsskydd, brottsbekämpning, försvar, gränskontroll, skydd av den marina miljön, fiskerikontroll, handel och unionens ekonomiska intressen.

11.  fysisk planering i kust- och havsområden: en process där de berörda medlemsstaternas myndigheter analyserar och organiserar mänsklig verksamhet i havsområden för att uppnå ekologiska, ekonomiska och sociala mål.

12.  produktiva investeringar i vattenbruk: investeringar i byggande, utbyggnad och modernisering av anläggningar för vattenbruksproduktion eller i utrustningen i sådana anläggningar. [Ändr. 77]

13.  havsområdesstrategi: en integrerad ram för att hantera de gemensamma utmaningar på havs- och sjöfartsområdet som medlemsstaterna ställs inför, och i tillämpliga fall tredjeländer, i havsområden ett särskilt havsområde eller i en eller flera subregioner, och främja samarbete och samordning för att uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning; ramen utarbetas av kommissionen i samarbete med de berörda länder medlemsstaterna och tredjeländerna, deras regioner och andra berörda parter beroende på vad som är tillämpligt. [Ändr. 78]

14.  småskaligt kustfiske: fiske som bedrivs av fiskefartyg med en längd över allt på under tolv meter och som inte använder släpredskap som förtecknas i artikel 2.1 i rådets förordning (EG) nr 1967/2006(31) 5, fiske som bedrivs utan fartyg och insamling av skaldjur. [Ändr. 79]

14a.   småskalig flotta från de yttersta randområdena: en småskalig flotta som bedriver verksamhet i de yttersta randområdena i den mening som avses i varje nationellt operativt program. [Ändr. 80]

15.  hållbar blå ekonomi: all sektorsspecifik och sektorsövergripande ekonomisk verksamhet över hela den inre marknaden som har anknytning till hav, oceaner, kuster och inlandsvatten, vilket inbegriper unionens yttersta randområden och kustlösa stater, inklusive framväxande sektorer och varor och tjänster som inte omsätts på en marknad, och vilken vars syfte är förenlig att säkerställa miljömässigt, socialt och ekonomiskt välbefinnande för nuvarande och kommande generationer, samtidigt som man upprätthåller och återställer sunda marina ekosystem och skyddar sårbara naturresurser i överensstämmelse med unionens miljölagstiftning. [Ändr. 81]

15a.   gemensam förvaltning: ett partnerskap där regeringar, lokala resursanvändare (fiskare), externa aktörer (icke-statliga organisationer, forskningsinstitut), och ibland andra berörda parter inom fiske och kustresurser (båtägare, fiskhandlare, kreditmyndigheter eller utlåningsföretag, turistnäring osv.) delar ansvaret och befogenheterna för beslutsfattandet när det gäller förvaltningen av ett fiske. [Ändr. 82]

15b.   miljöolycka: oavsiktlig händelse orsakad av naturen eller människan som leder till miljöförstöring. [Ändr. 83]

Artikel 4

Prioriteringar

EHFF EHFVF ska bidra till genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken och havspolitiken. Fonden har följande prioriteringar:

1.  Främja hållbart fiske samt skyddet, återställandet och bevarandet av marina biologiska resurser. [Ändr. 291/rev]

1a.  Främja hållbart vattenbruk. [Ändr. 85]

2.  Bidra till livsmedelstryggheten i unionen genom vattenbruk, fiske och marknader som präglas av konkurrenskraft och hållbarhet hållbarhet och socialt ansvar. [Ändr. 291/rev]

3.  Göra det möjligt för en hållbar blå ekonomi att växa, med beaktande av den ekologiska belastningsförmågan, och främja välmående kustsamhällen välstånd och ekonomisk och social sammanhållning i kust-, ö- och inlandssamhällen. [Ändr. 87]

4.  Stärka den internationella världshavsförvaltningen och möjliggöra trygga, säkra, rena och hållbart förvaltade hav och oceaner.

Stöd inom ramen för EHFF EHFVF ska också bidra till att unionens miljömål och mål vad gäller begränsning av och anpassning till klimatförändringar uppnås. Detta bidrag ska spåras i enlighet med den metod som anges i bilaga IV. [Ändr. 88]

Dessa mål ska eftersträvas utan att fiskekapaciteten ökar. [Ändr. 281]

Artikel 4a

De yttersta randområdena

Alla bestämmelser i denna förordning ska ta hänsyn till de särskilda begränsningar som avses i artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. [Ändr. 89]

KAPITEL II

Budgetram

Artikel 5

Budget

1.  Finansieringsramen för genomförandet av EHFF EHFVF för perioden 2021–2027 ska vara 6 140 000 000 ökas till 6 867 000 000 EUR i 2018 års fasta priser (dvs. 7 739 000 000 EUR i löpande priser. [Ändr. 90]

2.  Den del av finansieringsramen som anslås till EHFF EHFVF under avdelning II ska genomföras inom ramen för delad förvaltning i enlighet med förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser] och artikel 63 i förordning (EU) [förordningen om finansiella regler för unionens allmänna budget].

3.  Den del av finansieringsramen som anslås till EHFF EHFVF under avdelning III ska genomföras antingen direkt av kommissionen i enlighet med artikel 62.1 a i förordning (EU) [förordningen om finansiella regler för unionens allmänna budget] eller inom ramen för indirekt förvaltning i enlighet med artikel 62.1 c i den förordningen.

Artikel 6

Budgetresurser inom ramen för delad förvaltning

1.  Den del av finansieringsramen som genomförs inom ramen för delad förvaltning enligt vad som fastställs i avdelning II ska vara 5 311 000 000 EUR 87 % av EHFVF:s finansieringsram [xxx EUR] i löpande priser i enlighet med den årliga fördelning som anges i bilaga V. [Ändr. 91]

2.  För insatser som är förlagda till de yttersta randområdena, ska varje berörd medlemsstat, inom ramen för sitt ekonomiska stöd från unionen enligt bilaga V anslå minst

a)  102 000 000 EUR för Azorerna och Madeira,

b)  82 000 000 EUR för Kanarieöarna,

c)  131 000 000 EUR för Guadeloupe, Franska Guyana, Martinique, Mayotte, Réunion och Saint-Martin. [Ändr. 92]

3.  Den kompensation som avses i artikel 21 får inte överstiga 50 % av något av de anslag som anges i punkt 2 a, b och c. [Ändr. 93]

4.  Minst 15 % av det ekonomiska stödet från unionen per medlemsstat ska anslås till de stödområden som avses i artiklarna 19 och 20. Medlemsstater som saknar tillträde till unionens vatten får tillämpa en lägre procentsats vad gäller omfattningen av deras kontroll- och datainsamlingsuppgifter. Om anslag för kontroll och insamling av data enligt artiklarna 19 och 20 i denna förordning inte används, får den berörda medlemsstaten överföra motsvarande belopp för användning genom direkt förvaltning för Europeiska fiskerikontrollbyråns utveckling och genomförande av unionen system för fiskerikontroll enligt artikel 40 b i denna förordning. [Ändr. 94]

4a.  Minst 25 % av det ekonomiska stödet från unionen per medlemsstat ska anslås till skydd och återställande av marin biologisk mångfald och marina ekosystem i havet och i kustnära områden och för marin vetenskap (artiklarna 22 och 27). [Ändr. 283 och 315]

4b.  Minst 10% av unionens ekonomiska stöd per medlemsstat ska anslås till förbättring av besättningens säkerhet, arbets- och levnadsvillkor, utbildning, sociala dialog, färdigheter och sysselsättning. Unionens ekonomiska stöd från EHFVF per medlemsstat för alla investeringar ombord får inte överstiga 60 % av unionens ekonomiska stöd per medlemsstat. [Ändr. 96]

5.  Det ekonomiska stöd från unionen EHFVF som anslagits per medlemsstat till de stödområden om avses i artiklarna 17.2 och 18 får inte överstiga den högre av dessa två tröskelvärden:

a)  6 000 000 EUR eller

b)  1015 % av det ekonomiska stödet från unionen per medlemsstat. [Ändr. 97]

6.  I enlighet med artiklarna 30–32 i förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser] får EHFF EHFVF stödja tekniskt stöd för ändamålsenlig förvaltning och användning av denna fond på en enskild medlemsstats initiativ.

Artikel 7

Fördelning av medel för delad förvaltning

De resurser som ska vara tillgängliga för åtaganden från medlemsstaterna enligt artikel 6.1 för perioden 2021–2027 anges i tabellen i bilaga V.

Artikel 8

Budgetresurser inom ramen för direkt och indirekt förvaltning

1.  Den del av finansieringsramen som genomförs inom ramen för direkt och indirekt förvaltning enligt vad som fastställs i avdelning III ska vara 829 000 000 EUR 13% av EHFVF:s finansieringsram [xxx EUR] i löpande priser. [Ändr. 98]

2.  Det belopp som avses i punkt 1 får användas för tekniskt och administrativt stöd för genomförandet av EHFVF, såsom förberedelser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering, inklusive centrala informationstekniska system.

Mer specifikt får EHFF EHFVF, på kommissionens initiativ och upp till ett tak på 1,7 % av den finansieringsram som avses i artikel 5.1, stödja följande åtgärder:

a)  Tekniskt stöd för genomförandet av denna förordning enligt vad som avses i artikel 29 i förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser].

b)  Utarbetande, övervakning och utvärdering av partnerskapsavtal om hållbart fiske och unionens deltagande i regionala fiskeriförvaltningsorganisationer.

c)  Inrättande av ett europeiskt nätverk av lokala aktionsgrupper.

3.  EHFF EHFVF ska stödja kostnader för informations- och kommunikationsverksamhet knuten till genomförandet av denna förordning.

KAPITEL III

Programplanering

Artikel 9

Programplanering för åtgärder som finansieras inom ramen för delad förvaltning

1.  I enlighet med artikel 16 i förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser] ska varje medlemsstat utarbeta ett enda nationellt program eller regionala operativa program för att genomföra prioriteringarna enligt artikel 4. [Ändr. 99]

2.  Stöd inom ramen för avdelning II ska organiseras enligt de stödområden som anges i bilaga II.

3.  Utöver de faktorer som anges i artikel 17 i [förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser] ska programmet innehålla följande:

a)  En analys av situationen med avseende på starka och svaga sidor samt möjligheter och hot samt en förteckning över vilka behov som måste tillgodoses i det aktuella geografiska området, inbegripet, när så är lämpligt, de havsområden som programmet omfattar.

b)  Handlingsplanen för småskaligt kustfiske, vilken avses i artikel 15.

c)  I tillämpliga fall, handlingsplanerna för de yttersta randområdena, vilka avses i punkt 4 artikel 29c. [Ändr. 100]

ca)   I förekommande fall, handlingsplaner för havsområden för lokala och regionala myndigheter som ansvarar för fiske, skaldjursfiske och havsfrågor. [Ändr. 101]

4.  Berörda medlemsstater ska som en del av sitt program utarbeta en handlingsplan för vart och ett av sina yttersta randområden, vilka avses i artikel 6.2, vilken ska innehålla följande:

a)  En strategi för hållbart nyttjande av fisket och utveckling av hållbara sektorer inom den blå ekonomin.

b)  En beskrivning av de huvudsakliga åtgärder som planeras och de motsvarande ekonomiska medlen, däribland följande:

i)  Det strukturella till stödet fiskeri- och vattenbrukssektorn inom ramen för avdelning II.

ii)  Kompensationen för extra kostnader som avses i artikel 21.

iii)  Andra investeringar i den hållbara blå ekonomin som är nödvändiga för en hållbar utveckling i kustområdena. [Ändr. 102]

5.  Kommissionen ska, efter att ha inhämtat synpunkter från relevanta rådgivande nämnder, ta fram en analys för varje havsområde med uppgifter om gemensamma styrkor och svagheter vad gäller uppnåendet av den gemensamma fiskeripolitikens mål, i enlighet med artikel 2 i förordning (EU) nr 1380/2013. I tillämpliga fall ska, och av uppnåendet av god miljöstatus enligt vad som avses i direktiv 2008/56/EG. befintliga havsområdesstrategier och makroregionala strategier beaktas i analysen. [Ändr. 103]

6.  Kommissionen ska bedöma programmet i enlighet med artikel 18 i förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser]. I sin bedömning ska den särskilt ta hänsyn till

a)  den utsträckning i vilken programmet bidrar maximalt till prioriteringarna enligt artikel 4,

b)  balansen mellan flottornas fiskekapacitet och de tillgängliga fiskemöjligheterna, enligt medlemsstaternas årliga rapporter i enlighet med artikel 22.2 i förordning (EU) nr 1380/2013,

ba)   i tillämpliga fall, behovet av att modernisera eller förnya flottorna, [Ändr. 104]

c)  i tillämpliga fall, de fleråriga förvaltningsplanerna som antagits enligt artiklarna 9 och 10 i förordning (EU) nr 1380/2013, förvaltningsplanerna som antagits enligt artikel 19 i rådets förordning (EG) nr 1967/2006 och rekommendationerna från regionala fiskeriförvaltningsorganisationer när dessa är tillämpliga för unionen,

d)  genomförandet av landningsskyldigheten enligt artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013,

da)   kontrollen av invasiva arter som allvarligt skadar produktiviteten i fiskerisektorn, [Ändr. 105]

db)   stödet till forskning om och tillämpning av innovativa selektiva fiskeredskap i hela unionen, inte enbart men bland annat i överensstämmelse med artikel 27 i förordning (EU) nr 1380/2013, [Ändr. 106]

e)  de senaste uppgifterna om balansen mellan miljöprioriteringar och socioekonomisk prestation inom den hållbara blå ekonomin, i synnerhet inom fiskeri- och vattenbrukssektorn, [Ändr. 107]

f)  i tillämpliga fall, de analyser som avses i punkt 5,

g)  programmets bidrag till att skapa en balans mellan ekonomiska och sociala överväganden och bevarande och återställande av marina ekosystem, medan stöd som är kopplat till Natura 2000-områden ska vara förenligt med de prioriterade åtgärdsplaner som fastställts i enlighet med artikel 8.4 i direktiv 92/43/EEG och sötvattensekosystem, [Ändr. 108]

h)  programmets bidrag till att samla in och minska marint skräp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv xx/xx [direktiv om minskning av vissa plastprodukters inverkan på miljön](32), [Ändr. 109]

i)  programmets bidrag till bekämpning och begränsning av och anpassning till klimatförändring klimatförändringar, däribland genom minskning av koldioxidutsläpp genom bränslebesparingar. [Ändr. 110]

(ia)   programmets bidrag till bekämpning av IUU-fiske. [Ändr. 111]

7.  I enlighet med artikel 18 i förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser] ska kommissionen anta genomförandeakter om godkännande av programmet. Kommissionen ska godkänna det föreslagna programmet under förutsättning att all nödvändig information har lämnats in.

8.  I enlighet med artikel 19 i förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser] ska kommissionen anta genomförandeakter om godkännande av programmet.

Artikel 10

Programplanering av stöd inom ramen för direkt och indirekt förvaltning

Avdelning III ska genomföras genom de arbetsprogram som avses i artikel 110 i förordning (EU) nr [förordningen om finansiella regler för unionens allmänna budget]. I arbetsprogrammen ska, i tillämpliga fall, det totala belopp som har avsatts för blandfinansieringsinsatser enligt artikel 47 anges.

AVDELNING II:

STÖD INOM RAMEN FÖR DELAD FÖRVALTNING

KAPITEL I

Allmänna stödprinciper

Artikel 11

Statligt stöd

1.  Utan att det påverkar punkt 2 ska artiklarna 107, 108 och 109 i fördraget tillämpas på stöd som medlemsstaterna beviljar företag inom fiskeri- och vattenbrukssektorn.

2.  Artiklarna 107, 108 och 109 i fördraget ska inte tillämpas på betalningar som medlemsstaterna företar i enlighet med denna förordning, inom tillämpningsområdet för artikel 42 i fördraget.

3.  Nationella bestämmelser om offentlig finansiering som går utöver bestämmelserna i denna förordning om sådana betalningar som avses i punkt 2, ska behandlas som en helhet på grundval av punkt 1.

Artikel 12

Ansökningsvillkor

1.  En ansökan om stöd från EHFF EHFVF, som har lämnats in av en stödmottagare sökande, ska avvisas under en fastställd tidsperiod som anges i punkt 4, om det har fastställts av den behöriga myndigheten att den berörda stödmottagaren sökanden [Ändr. 112]

a)  har begått en allvarlig överträdelse enligt artikel 42 i rådets förordning (EG) nr 1005/2008(33) eller enligt artikel 90 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 eller enligt annan lagstiftning som antagits av Europaparlamentet och rådet inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken och unionens miljölagstiftning, [Ändr. 317]

b)  har varit delaktig i drift, förvaltning eller ägande av fiskefartyg som är upptagna i unionens förteckning över IUU-fartyg enligt artikel 40.3 i rådets förordning (EG) nr 1005/2008 eller av ett fartyg som för ett sådant lands flagg som identifierats som ett icke-samarbetande tredjeland i enlighet med artikel 33 i den förordningen, eller

c)  har begått något av de miljöbrott som anges artiklarna 3 och 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG(34), när ansökan om stöd avser stöd enligt artikel 23. [Ändr. 114]

2.  Stödmottagaren ska, efter det att stödansökan lämnats in, fortsätta att uppfylla ansökningsvillkoren i punkt 1 under insatsens hela genomförandeperiod och för en period av fem två år efter att den sista utbetalningen till den stödmottagaren har gjorts. [Ändr. 115]

3.  Utan att det påverkar mer långtgående nationella regler enligt överenskommelsen i partnerskapsavtalet med den berörda medlemsstaten, ska en ansökan som lämnats in av en stödmottagare avvisas under en fastställd tidsperiod som anges i punkt 4, när den behöriga myndigheten har fastställt att stödmottagaren har gjort sig skyldig till bedrägeri enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2017/1371/EU(35).

4.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 52 med avseende på

a)  fastställandet av det tröskelvärde som aktiverar avvisandet i punkterna 1 och 3 och den tidsperiod under vilken avvisandet ska gälla, vilken ska stå i proportion till de allvarliga överträdelsernas, brottens eller bedrägeriets art, allvarlighetsgrad, varaktighet och upprepning och som ska vara minst ett år,

aa)   eventuella villkor enligt vilka tidsperioden för icke-stödberättigande förkortas, [Ändr. 116]

ab)   fastställande av de villkor som måste uppfyllas efter att den stödansökan som avses i punkt 2 har lämnats in, och metoder för återkrav av utbetalat stöd om villkoren inte uppfylls, i proportion till hur allvarlig överträdelsen är, [Ändr. 117]

b)  fastställandet av relevanta start- och slutdatum för den tidsperiod som avses i punkterna 1 och 3.

5.  Medlemsstaterna ska kräva att de stödmottagare som lämnar in en ansökan inom ramen för EHFF EHFVF till den förvaltande myndigheten lämnar in en undertecknad förklaring om att de uppfyller de krav som anges i punkterna 1 och 3. Medlemsstaterna ska kontrollera att förklaringen är sanningsenlig innan de godkänner insatsen, på grundval av tillgänglig information från de nationella överträdelseregister som avses i artikel 93 i förordning (EG) nr 1224/2009 eller andra tillgängliga uppgifter.

Vid tillämpning av den kontroll som avses i första stycket ska en medlemsstat, på begäran av en annan medlemsstat, tillhandahålla information som finns i dess nationella överträdelseregister som avses i artikel 93 i förordning (EG) nr 1224/2009.

5a.  Medlemsstaterna får tillämpa avvisandeperioden även på ansökningar som lämnats in av fiskare som fiskar i inlandsvatten och som har begått allvarliga överträdelser i den mening som avses i de nationella reglerna. [Ändr. 118]

Artikel 12a

Stödberättigande insatser

Ett flertal olika åtgärder som fastställs av medlemsstaterna i deras program får stödjas genom EHFVF, förutsatt att de omfattas av en eller flera av de prioriteringar som fastställs i denna förordning. [Ändr. 119]

Artikel 13

Icke stödberättigande insatser

Följande insatser ska inte berättiga till stöd från EHFF EHFVF:

a)  Insatser som ökar ett fiskefartygs fiskekapacitet eller stöder inköp av utrustning som ökar ett fiskefartygs förmåga att lokalisera fisk, såvida inte syftet är att förbättra besättningens säkerhet eller arbets- eller levnadsvillkor, inbegripet korrigering av fartygets stabilitet eller av produktens kvalitet, förutsatt att ökningen ligger inom den gräns som tilldelats den berörda medlemsstaten, utan att äventyra balansen mellan fiskekapaciteten och tillgängliga fiskemöjligheter, och utan att öka det berörda fiskefartygets förmåga att fånga fisk. [Ändr. 120]

b)  Byggande och förvärv av fiskefartyg eller import av fiskefartyg, om inte annat föreskrivs i denna förordning.

c)  Överföring till tredjeländer eller omflaggning till tredjelands flagg av fiskerfartyg genom bildande av samriskföretag med partner i dessa länder.

d)  Tillfälligt eller definitivt upphörande med fiskeverksamhet, om inte annat föreskrivs i denna förordning.

e)  Undersökande fiske.

f)  Överföring av äganderätten till ett företag, med undantag av överföring av ett företag till unga fiskare eller unga vattenbrukare. [Ändr. 121]

g)  Direkt utsättning, utom om detta är uttryckligen avsett som en bevarandeåtgärd enligt en unionsrättsakt eller i fall av utsättning i undersökande syfte eller utsättning förknippad med processer för att förbättra miljö- och produktionsvillkoren i naturmiljön. [Ändr. 122]

h)  Byggande av nya hamnar, nya landningsplatser eller nya auktionshallar, med undantag för små hamnar och landningsplatser i avlägsna områden, särskilt i de yttersta randområdena, på avlägsna öar och i perifera icke-urbana kustområden. [Ändr. 123]

i)  Marknadsinterventionsmekanismer som har till syfte att tillfälligt eller definitivt återta fiskeri- och vattenbruksprodukter från marknaden i avsikt att minska tillgången för att förhindra prisfall eller driva upp priserna, vilket även omfattar lagringsåtgärder som ett led i en logistikkedja, vilka skulle får samma effekter vare sig de är avsiktliga eller oavsiktliga. [Ändr. 124]

j)  Investeringar Om inte annat föreskrivs i denna förordning, investeringar ombord på fiskefartyg som är nödvändiga för att uppfylla kraven i unionsrätten eller nationell rätt, däribland de krav som följer av unionens skyldigheter inom ramen för regionala fiskeriförvaltningsorganisationer, såvida inte dessa investeringar leder till oproportionerliga kostnader för aktörerna. [Ändr. 125]

k)  Investeringar ombord på fiskefartyg som har bedrivit verksamhet till sjöss under mindre än 60 dagar under vart och ett av de två kalenderår som föregår det år då ansökan om stöd lämnas in. [Ändr. 126]

ka)  Ersättning eller modernisering av fiskefartygets huvud- eller hjälpmotor om det leder till en större effekt i kW. [Ändr. 127]

kb)  Produktion av genetiskt modifierade organismer om en sådan produktion kan påverka naturmiljön negativt. [Ändr. 128]

Artikel 13a

Stöd för insatser för förvaltningen av olika fisken och fiskeflottor

EHFVF får bevilja stöd för insatser för förvaltningen av olika fisken och fiskeflottor i enlighet med det system för inträde/utträde som avses i artikel 23 i förordning (EU) nr 1380/2013 och med de fiskekapacitetstak som fastställs i bilaga II till den förordningen. I synnerhet ska medlemsstaterna sträva efter att optimera tilldelningen av tillgänglig fiskekapacitet, med beaktande av deras flottors behov, utan att öka sin totala fiskekapacitet. [Ändr. 323]

KAPITEL II

Prioritering 1: Främja hållbart fiske och bevarandet av marina biologiska resurser och socioekonomisk stabilitet [Ändr. 129]

Avsnitt 1

Allmänna villkor

Artikel 14

Stödets allmänna räckvidd

1.  Stöd enligt detta kapitel ska bidra till uppnåendet av den gemensamma fiskeripolitikens miljömässiga, ekonomiska och sociala mål samt sysselsättningsmål, enligt vad som anges i artikel 2 i förordning (EU) nr 1380/2013 och främja den sociala dialogen mellan parterna. [Ändr. 130]

2.  När stöd enligt detta kapitel beviljas för ett fartyg får det fartyget inte överföras eller omflaggas utanför unionen under minst fem år från och med slutbetalningen för den insats som får stöd.

3.  Stöd enligt detta kapitel ska även gälla för inlandsfiske, med undantag för artiklarna 15 och 17.

Avsnitt 2

Småskaligt kustfiske

Artikel 15

Handlingsplan för småskaligt kustfiske

1.  Medlemsstaterna ska, som en del av sitt program, och i vederbörligt samarbete med de relevanta sektorerna, utarbeta en handlingsplan för småskaligt kustfiske vilken ska innehålla en strategi för utveckling av lönsamt och hållbart småskaligt kustfiske. Denna strategi ska struktureras i följande avsnitt, i tillämpliga fall: [Ändr. 131]

a)  Anpassning och förvaltning av fiskekapaciteten.

b)  Främjande av skonsamma, klimattåliga och koldioxidsnåla fiskemetoder som minimerar skadan på den marina miljön.

c)  Förstärkning av sektorns värdekedja och främjande av saluföringsstrategier, genom främjande av mekanismer som förbättrar priset vid första försäljningen i syfte att stödja fiskarna genom att höja ersättningen för deras arbete och som främjar en rättvis och jämn fördelning av mervärde längs sektorns värdekedja genom sänkta marginaler för mellanhänderna, höjda priser i producentledet och kontrollerade priser i konsumentledet. [Ändr. 311]

d)  Främjande av färdigheter, kunskap, innovation och kapacitetsuppbyggnad, särskilt för unga fiskare. [Ändr. 132]

e)  Förbättring av hälsa, säkerhets- och arbetsförhållanden ombord på fiskefartyg, vid fiske bedrivet utan fartyg och insamling av skaldjur, samt på land i aktiviteter som direkt hör till fiskeverksamheten. [Ändr. 133]

f)  Ökad överensstämmelse med datainsamlings-, spårbarhets-, övervaknings-, kontroll- och tillsynskrav.

g)  Medverkan i den deltagandeinriktade förvaltningen av havsområden, däribland marina skyddsområden och Natura 2000-områden.

h)  Diversifiering av verksamheter inom den bredare hållbara blå ekonomin.

i)  Kollektiv organisation och kollektivt deltagande i beslutsprocessen och den rådgivande processen.

2.  Handlingsplanen ska beakta FAO:s frivilliga riktlinjer för säkerställande av hållbart småskaligt fiske och, i tillämpliga fall, den regionala handlingsplanen från Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet.

3.  I syfte att övervaka genomförandet av den strategi som avses i punkt 1 ska det i handlingsplanen fastställas särskilda delmål och mål som är kopplade till relevanta indikatorer som fastställts enligt den övervaknings- och utvärderingsram som avses i artikel 37.

3a.  För att lätta den administrativa bördan för aktörer som ansöker om stöd ska medlemsstaterna sträva efter att införa en förenklad unionsenhetlig ansökningsblankett för åtgärder inom ramen för EHFVF. [Ändr. 134]

Artikel 16

Investeringar i fartyg för småskaligt kustfiske

1.  EHFF EHFVF får stödja följande investeringar med avseende på fartyg för småskaligt kustfiske som tillhör ett flottsegment för vilket den rapport om fiskekapacitet som avses i artikel 22.2 i förordning (EU) nr 1380/2013 har visat att det råder balans med de fiskemöjligheter som är tillgängliga för segmentet:

a)  Det första förvärv av ett fiskefartyg som görs av en ung fiskare som då ansökan inlämnas är under 40 år gammal och har arbetat minst fem år som fiskare eller har erhållit lämplig yrkesutbildning.

aa)  Ombyggnad, förnyelse och nydimensionering av fartyg som är uppenbart omoderna, i syfte att förbättra fiskeförhållandena och möjliggöra längre vistelser till havs. [Ändr. 312]

b)  Ersättning eller modernisering av en huvud- eller hjälpmotor.

ba)  Underlättande av tillgång till krediter och till försäkrings- och finansieringsinstrument. [Ändr. 136]

2.  Det fartyg som avses i punkt 1 ska vara utrustat för havsfiske och vara mellan fem och trettio år gammalt. [Ändr. 137]

3.  Det stöd som avses i punkt 1 b får endast beviljas på följande villkor:

a)  Den nya eller moderniserade motorn får inte ha större effekt i kW än den nuvarande motorn.

b)  Varje minskning av fiskekapaciteten i kW till följd av ersättningen eller moderniseringen av en huvud- eller hjälpmotor ska strykas permanent från registret över unionens fiskeflotta.

c)  Fiskefartygets maskinstyrka ska ha inspekterats fysiskt av medlemsstaten för säkerställande av att den inte överskrider den maskinstyrka som anges i fiskelicensen.

4.  Inget stöd ska beviljas enligt denna artikel om bedömningen av balansen mellan fiskekapaciteten och fiskemöjligheterna i den senaste rapporten enligt artikel 22.2 i förordning (EU) nr 1380/2013 för det flottsegment till vilket fartyget hör inte har utarbetats på grundval av de biologiska och ekonomiska indikatorer samt indikatorer för fartygsutnyttjande som anges i de gemensamma riktlinjer som avses i den förordningen.

Avsnitt 3

Särskilda stödområden

Artikel 17

Förvaltningen av olika fisken och fiskeflottor

1.  EHFF EHFVF får stödja insatser för förvaltningen av olika fisken och fiskeflottor.

2.  Om det Det stöd som avses i punkt 1 får beviljas genom ersättning för definitivt upphörande med fiskeverksamhet, ska förutsatt att följande villkor vara uppfyllda: [Ändr. 139]

a)  Upphörandet föreskrivs som ett verktyg i en handlingsplan enligt artikel 22.4 i förordning (EU) nr 1380/2013.

aa)  Upphörandet leder till en permanent minskning av fiskekapaciteten eftersom det stöd som erhålls inte återinvesteras i flottan. [Ändr. 140]

b)  Upphörandet uppnås genom skrotning av fiskefartyget eller genom omställning och ombyggnad till annan verksamhet än kommersiellt fiske som är i linje med målen för den gemensamma fiskeripolitiken och de fleråriga planerna.

c)  Fiskefartyget är registrerat som aktivt och har bedrivit fiske till havs under minst 12090 dagar under vart och ett av de två kalenderår som föregår det år då ansökan om stöd lämnas in. [Ändr. 141]

d)  Motsvarande fiskekapacitet har permanent strukits från registret över unionens fiskeflotta, och fiskelicenser och fisketillstånd har också dragits in permanent, i enlighet med artikel 22.5 och 22.6 i förordning (EU) nr 1380/2013.

e)  Stödmottagaren får inte registrera ett nytt fiskefartyg inom fem års tid efter att ha mottagit sådant stöd.

Fiskare, inbegripet ägare till fiskefartyg och besättningsmedlemmar, som under minst 90 dagar per år under de två kalenderår som föregår dagen då ansökan om stöd lämnas in, har arbetat ombord på ett unionsfiskefartyg som berörs av det definitiva upphörandet, kan också dra nytta av det stöd som avses i punkt 1. De berörda fiskarna ska upphöra med all fiskeverksamhet. Stödmottagaren ska till den behöriga myndigheten lämna in bevis för att fiskeverksamheten har upphört helt och hållet. Ersättningen ska återbetalas av fiskaren tidsproportionellt om fiskaren återgår till fiskeverksamhet inom mindre än två år från den dag då ansökan om stöd lämnades in. [Ändr. 143]

3.  Stödet för definitivt upphörande med fiskeverksamhet enligt punkt 2 ska genomföras genom finansiering som inte är kopplad till kostnader, i enlighet med artiklarna 46 a och 89 i förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser], och ska vara baserat på uppfyllandet av de villkor som anges i punkt 2 i denna artikel [Ändr. 144]

a)  att villkoren är uppfyllda, i enlighet med artikel 46 a i, i förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser], och [Ändr. 145]

b)  att resultaten uppnåtts, i enlighet med artikel 46 a ii, i förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser]. [Ändr. 146]

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 52 med avseende på fastställande av de villkor som avses i led a, som ska ha anknytning till genomförandet av bevarandeåtgärder enligt artikel 7 i förordning (EU) nr 1380/2013. [Ändr. 147]

4.  Inget stöd ska beviljas enligt punkt 2 om bedömningen av balansen mellan fiskekapaciteten och fiskemöjligheterna i den senaste rapporten enligt artikel 22.2 i förordning (EU) nr 1380/2013 för det flottsegment till vilket fartyget hör inte har utarbetats på grundval av de biologiska och ekonomiska indikatorer samt indikatorer för fartygsutnyttjande som anges i de gemensamma riktlinjer som avses i den förordningen.

Artikel 18

ExceptionelltTillfälligt upphörande med fiskeverksamhet [Ändr. 148]

1.  EHHF EHFVF får stödja en ersättning för exceptionellt tillfälligt upphörande med fiskeverksamheten som orsakats av något av följande: [Ändr. 149]

a)  Bevarandeåtgärder enligt artikel 7.1 a, b, c och j i förordning (EU) nr 1380/2013, inklusive fredningstider men undantaget totala tillåtna fångstmängder och kvoter, eller likvärdiga bevarandeåtgärder antagna av regionala fiskeriförvaltningsorganisationer, när dessa är tillämpliga på unionen. [Ändr. 150]

b)  ÅtgärderNödåtgärder som ska vidtas av kommissionen eller medlemsstaterna vid ett allvarligt hot mot de marina biologiska resurserna enligt vad som avses i artikel artiklarna 12 och 13 i förordning (EU) nr 1380/2013. [Ändr. 151]

c)  AvbrytandeAvbruten tillämpning eller utebliven förlängning, på grund av force majeure, av tillämpningen av ett partnerskapsavtal om hållbart fiske eller protokollet till detta. [Ändr. 152]

d)  Naturkatastrofer, inbegripet stängning av fiske av sanitära skäl eller onormalt hög dödlighet för fiskeresurser, olyckor till havs i samband med fiskeverksamhet samt ogynnsamma väderförhållanden, bland annat långvariga osäkra väderförhållanden till havs som påverkar ett visst fiske, miljöolyckor som formellt erkänns som sådana av den berörda medlemsstatens behöriga myndighet. [Ändr. 153]

Återkommande säsongsanknutet upphörande med fiskeverksamheten ska inte beaktas vid beviljandet av ersättningar eller betalning enligt denna artikel. [Ändr. 154]

2.  Det stöd som avses i punkt 1 får endast beviljas när

a)  det berörda fartygets kommersiella verksamhet fiskeriverksamhet upphör under minst 90 på varandra följande dagar, och [Ändr. 155]

b)  de ekonomiska förlusterna till följd av upphörandet uppgår till mer än 30 % av det berörda företagets årsomsättning, beräknat på grundval av företagets genomsnittliga omsättning under de tre föregående kalenderåren.

3.  Det stöd som avses i punkt 1 ska endast beviljas

a)  ägare av fiskefartyg eller fiskare som fiskar utan fartyg som är registrerade som aktiva och har bedrivit fiske till havs under minst 120 dagar under vart och ett av de två kalenderår som föregår det år då ansökan om stöd lämnas in, eller [Ändr. 157]

b)  fiskare som under minst 120 dagar under vart och ett av de två kalenderår som föregår det år då ansökan om stöd lämnas in har arbetat till sjöss ombord på ett unionsfiskefartyg som berörs av det exceptionella tillfälliga upphörandet. [Ändr. 158]

Hänvisningen till antalet dagar till sjöss i denna punkt ska inte tillämpas på ålfiske.

4.  Det stöd som avses i punkt 1 får beviljas under högst sex månader per fartyg under perioden 2021–2027. [Ändr. Särskild omröstning]

5.  All fiskeverksamhet som bedrivs av fiskefartyget eller av berörda fiskare ska avbrytas i praktiken under den period som berörs av upphörandet. Den behöriga myndigheten ska förvissa sig om att det berörda fiskefartyget har upphört med all fiskeverksamhet under den period som berörs av det exceptionella tillfälliga upphörandet och att all överkompensation till följd av att fartyget används för andra syften undviks. [Ändr. 159]

Artikel 19

Kontroll och verkställighet

1.  EHFF EHFVF får stödja utvecklingen och genomförandet av unionens system för fiskerikontroll, som föreskrivs i artikel 36 i förordning (EU) nr 1380/2013 och som specificeras ytterligare i rådets förordning (EG) nr 1224/2009.

2.  Genom undantag från artikel 13 j får det stöd som avses i punkt 1 även omfatta

a)  inköp och, installation och hantering på fartyg av nödvändiga komponenter för obligatorisk fartygsspårning och elektroniska rapporteringssystem som används i kontrollsyfte kontroll- och inspektionssyfte, endast i fråga om fartyg för småskaligt kustfiske med en längd överallt på mindre än 12 meter, [Ändr. 160]

b)  inköp och installation på fartyg av nödvändiga komponenter för obligatoriska elektroniska fjärrövervakningssystem som används för kontroll av genomförandet av landningsskyldigheten som avses i artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013, [Ändr. 161]

c)  inköp och installation på fartyg av anordningar för obligatorisk kontinuerlig mätning och registrering av framdrivningsmotorns effekt. [Ändr. 162]

3.  Det stöd som avses i punkt 1 får också bidra till övervakning till sjöss enligt artikel 28 och till det europeiska samarbetet om kustbevakningsuppgifter enligt artikel 29.

4.  Genom undantag från artikel 2 får det stöd som avses i punkt 1 även beviljas för insatser som genomförs utanför unionens territorium.

Artikel 20

Insamling, behandling och behandling överföring av data för fiskeriförvaltning fiskeri- och vattenbruksförvaltning och vetenskapliga ändamål [Ändr. 163]

1.  EHFF EHFVF får stödja insamling, förvaltning och, behandling, användning och överföring av data för fiskeri- och vattenbruksförvaltning och vetenskapliga ändamål, inbegripet data om fritidsfiske, enligt föreskrifterna i artiklarna 25.1, 25.2 och 27 i förordning (EU) nr 1380/2013 och såsom ytterligare specificeras i förordning (EU) 2017/1004, på grundval av de nationella arbetsplaner som avses i artikel 6 i förordning (EU) 2017/1004. [Ändr. 164]

2.  Genom undantag från artikel 2 får det stöd som avses i punkt 1 även beviljas för insatser som genomförs utanför unionens territorium.

3.  Kommissionen får anta genomförandeakter med avseende på att fastställa regler om förfaranden, format och tidtabeller för inlämning och godkännande av regionala arbetsplaner enligt punkt 1. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 53.2.

4.  Kommissionen ska senast den 31 december året före det år då arbetsplanen ska börja tillämpas anta genomförandeakter med avseende på att godkänna eller ändra de arbetsplaner som avses i punkt 1.

Artikel 22

Skydd och återställande av marin biologisk mångfald och marina ekosystem i havet och, i kustnära områden och i sötvatten [Ändr. 166]

1.  EHFF EHFVF får stödja åtgärder för skydd och återställande av marin biologisk mångfald och marina ekosystem i havet och, i kustnära områden och i sötvatten, inbegripet i inlandsvatten. För detta ändamål bör man främja samarbete med Europeiska rymdorganisationen och de europeiska satellitprogrammen för att samla in mer uppgifter om havsföroreningarna, och särskilt om plastskräpet i vattnet. [Ändr. 167]

2.  Det stöd som avses i punkt 1 får omfatta

a)  ersättning till fiskare för att ta upp och samla in förlorade fiskeredskap och passivt ta upp marint skräp från havet, inbegripet att samla in sargassotång i de berörda yttersta randområdena, [Ändr. 168]

b)  investeringar i hamnar för att tillhandahålla lämpliga mottagningsanläggningar mottagnings-, lagrings- och återvinningsanläggningar för förlorade redskap och marint skräp, samt oönskade fångster enligt artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013, som samlats in från havet, [Ändr. 169]

ba)   skydd av redskap och fångster från däggdjur och fåglar som är skyddade genom direktiv 92/43/EEG eller 2009/147/EG, förutsatt att det inte undergräver fiskeredskapens selektivitet, [Ändr. 170]

bb)   kompensation för användning av hållbara redskap för fiske och skaldjursfiske. [Ändr. 171]

c)  åtgärder för att uppnå eller upprätthålla en god miljöstatus i den marina miljön, i enlighet med artikel 1.1 i direktiv 2008/56/EG,

ca)   åtgärder för att uppnå och upprätthålla en god miljöstatus i sötvattensmiljö, [Ändr. 172]

cb)  åtgärder för saneringsinsatser, särskilt i fråga om plast, i unionens kust- och fiskeområden och hamnar, [Ändr. 173]

d)  genomförande av geografiska skyddsåtgärder som fastställs i artikel 13.4 i direktiv 2008/56/EG,

e)  förvaltning, återställande och övervakning av Natura 2000-områden, i enlighet med de prioriterade åtgärdsplaner som fastställts i enlighet med artikel 8.4 i direktiv 92/43/EEG,

f)  skyddet av arter inom ramen för direktiv 92/43/EEG och direktiv 2009/147/EG, i enlighet med de prioriterade åtgärdsplaner som upprättats enligt artikel 8 i direktiv 92/43/EEG samt skyddet av alla de arter som omfattas av konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) och/eller som finns upptagna på Internationella naturvårdsunionens (IUCN) rödlista. [Ändr. 174]

fa)   uppförande, installation eller modernisering av fasta eller rörliga anordningar som är avsedda att skydda och stärka den marina faunan och floran, däribland vetenskapliga förberedelser och bedömningar samt, när det gäller de yttersta randområdena, förankrade anordningar som samlar fisk, vilka bidrar till ett hållbart och selektivt fiske. [Ändr. 175]

fb)   system för kompensation av skada på fångster som orsakats av däggdjur eller fåglar som skyddas av direktiv 92/43/EEG och direktiv 2009/147/EG. [Ändr. 176]

fc)   bidrag till en bättre förvaltning eller bevarande av marina biologiska resurser. [Ändr. 177]

fd)   stöd för skyddsjakt på eller viltvård av besvärande arter som äventyrar hållbara nivåer för fiskbestånden. [Ändr. 178]

fe)   direkt utsättning som bevarandeåtgärd i en unionsrättsakt. [Ändr. 179]

ff)   stöd för insamling och behandling av data om förekomsten av främmande arter som kan få katastrofala följder för den biologiska mångfalden. [Ändr. 180]

fg)   utbildning av fiskare för att öka medvetenheten och minska fiskets inverkan på den marina miljön, i synnerhet när det gäller användningen av mer selektiva fiskeredskap och mer selektiv fiskeutrustning. [Ändr. 181]

2a.  EHFVF får tillhandahålla finansiering på 100 % för ersättning och investeringar enligt artikel 22.2 a och b. [Ändr. 182]

2b.  Punkt 2 e och f ska omfatta motsvarande åtgärder som vidtas av vattenbruksföretag och fiskodlare. [Ändr. 183]

Artikel 22a

Vetenskaplig forskning och datainsamling avseende flyttfåglars inverkan

1.  EHFVF får, på grundval av de fleråriga nationella strategiska planerna, stödja inrättandet av nationella eller gränsöverskridande projekt för vetenskaplig forskning och datainsamling i syfte att öka kunskapen om flyttfåglars inverkan på vattenbrukssektorn och andra relevanta fiskbestånd i EU. Projektresultaten bör offentliggöras på ett tidigt stadium och det bör lämnas rekommendationer om bättre förvaltning.

2.  För att ett nationellt projekt för vetenskaplig forskning och datainsamling ska vara stödberättigat måste det omfatta minst ett institut som är erkänt på nationell nivå eller på EU-nivå.

3.  För att ett gränsöverskridande projekt för vetenskaplig forskning och datainsamling ska vara stödberättigat måste det omfatta minst ett institut från minst två olika medlemsstater. [Ändr. 184]

Artikel 22b

Innovation

1.  För att stimulera innovation inom fisket får EHFVF stödja projekt som syftar till att utveckla eller introducera nya eller väsentligt förbättrade produkter och utrustning, nya eller förbättrade processer och tekniker, nya eller förbättrade förvaltnings- och organisationssystem, även på berednings- och saluföringsnivå, gradvis eliminera utkast och bifångster, introducera ny teknisk och organisatorisk kunskap, minska fiskets miljöpåverkan, inbegripet genom bättre fiskemetoder och mer selektiva fiskeredskap, eller till att uppnå ett mer hållbart utnyttjande av levande marina resurser och samexistens med skyddade rovdjur.

2.  Insatser som finansieras enligt denna artikel ska inledas av enskilda entreprenörer eller producentorganisationer och deras sammanslutningar.

3.  Resultaten av de insatser som finansieras enligt denna artikel ska offentliggöras av medlemsstaten. [Ändr. 185]

KAPITEL IIa

Prioritering 1a: Främja hållbart vattenbruk [Ändr. 186]

Artikel 23

Vattenbruk

1.  EHFF EHFVF får stödja främjandet av hållbart vattenbruk, i såväl saltvattens- som sötvattensanläggningar, inbegripet vattenbruk med slutna system med återcirkulerande vatten, i enlighet med artikel 34.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 liksom en ökning av vattenbruksproduktionen, med beaktande av den ekologiska belastningsförmågan. EHFVF får också stödja djurhälsa och djurskydd inom vattenbruket i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429(36) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 652/2014(37). [Ändr. 187]

2.  Det stöd som avses i punkt 1 ska vara förenligt med de fleråriga nationella strategiska planerna för vattenbruksverksamhetens utveckling som avses i artikel 34.2 i förordning (EU) nr 1380/2013.

3.  Produktiva Investeringar i vattenbruk enligt denna artikel får endast stödjas genom bidrag, i enlighet med artikel 48.1 förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser] och, företrädesvis, genom sådana finansieringsinstrument som föreskrivs i artikel 52 i förordning (EU) nr [förordningen om gemensamma bestämmelser] och genom InvestEU, i enlighet med artikel 10 i den förordningen. [Ändr. 188]

Artikel 23a

Informationsnätverk för vattenbruksstatistik

1.  EHFVF får stödja insamling, förvaltning och användning av data för vattenbruksförvaltning enligt föreskrifterna i artikel 34.1 a och e, artikel 34.5 och artikel 35.1 d i förordning (EU) nr 1380/2013 för upprättande av ett informationsnätverk för vattenbruksstatistik och nationella arbetsplaner för genomförandet av detta nätverk.

2.  Genom undantag från artikel 2 får det stöd som avses i punkt 1 i denna artikel även beviljas för insatser utanför unionens territorium.

3.  Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa regler om förfaranden, format och tidsplaner för att bilda det informationsnätverk för vattenbruksstatistik som avses i punkt 1. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 53.2.

4.  Kommissionen får senast den 31 december året före det år då arbetsplanen ska börja tillämpas anta genomförandeakter för att godkänna eller ändra de nationella arbetsplaner som avses i punkt 1. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 53.2. [Ändr. 189]

KAPITEL III

Prioritering 2: BidraFrämja konkurrenskraftiga och hållbara fiskeri- och vattenbruksmarknader och beredningssektorer som bidrar till livsmedelstryggheten i unionen genom vattenbruk och marknader som präglas av konkurrenskraft och hållbarhet [Ändr. 190]

Artikel 24

Saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter

1.  EHFF EHFVF får stödja åtgärder som bidrar till att uppnå målen för den gemensamma marknadsordning för fiskeri- och vattenbruksprodukter som föreskrivs i artikel 35 i förordning (EU) nr 1380/2013 och som specificeras ytterligare i förordning (EU) nr 1379/2013. Fonden får också stödja konkreta investeringar och åtgärder som främjar saluföringen av, kvaliteten på och mervärdet för fiskeri- fiskeriprodukter och vattenbruksprodukter produkter från ett hållbart vattenbruk. [Ändr. 191]

1a.  Vad gäller förberedelserna och genomförandet av de produktions- och marknadsföringsplaner som avses i artikel 28 i förordning (EU) nr 1379/2013 får den berörda medlemsstaten bevilja ett förskott på 50 % av det ekonomiska stödet efter godkännande av produktions- och saluföringsplanen i enlighet med artikel 28.3 i förordning (EU) nr 1379/2013. [Ändr. 192]

1b.  Stöd som beviljas per producentorganisation och år enligt denna artikel får inte överstiga 3 % av det årliga genomsnittsvärdet av den produktion som producentorganisationen släppte ut på marknaden under de tre föregående kalenderåren eller den produktion som medlemmarna i organisationen släppte ut på marknaden under samma period. För nyligen erkända producentorganisationer får detta stöd inte överstiga 3 % av det årliga genomsnittsvärdet av den produktion som släpptes ut på marknaden av organisationens medlemmar under de tre föregående kalenderåren. [Ändr. 193]

1c.  Det stöd som avses i punkt 1a ska endast beviljas producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer. [Ändr. 194]

Artikel 25

Beredning och lagring av fiskeri- och vattenbruksprodukter [Ändr. 195]

1.  EHFF EHFVF får stödja investeringar i beredning och lagring av fiskeri- och vattenbruksprodukter. Sådant stöd ska bidra till att uppnå målen för den gemensamma marknadsordning för fiskeri- och vattenbruksprodukter som föreskrivs i artikel 35 i förordning (EU) nr 1380/2013 och som specificeras ytterligare i förordning (EU) nr 1379/2013. [Ändr. 196]

1a.   EHFVF får också stödja investeringar i innovation avseende beredning av fiskeri- och vattenbruksprodukter samt främjandet av partnerskap mellan producentorganisationer och vetenskapliga organ. [Ändr. 197]

2.  Stöd enligt denna artikel ska endast beviljas genom bidrag och genom sådana finansieringsinstrument som föreskrivs i artikel 52 i förordning (EU) nr [förordningen om gemensamma bestämmelser] och genom InvestEU, i enlighet med artikel 10 i den förordningen. [Ändr. 198]

2a.  Utvecklingen av fiskeri- och vattenbruksberedningsanläggningar får stödjas av medlemsstaterna genom utnyttjande av andra strukturfondsresurser. [Ändr. 199]

Artikel 25a

Lagringsstöd

1.  EHFVF får bevilja ersättning till erkända producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer som lagrar de fiskeriprodukter som förtecknas i bilaga II till förordning (EU) nr 1379/2013, förutsatt att produkterna lagras i enlighet med artiklarna 30 och 31 i den förordningen och förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a)  Lagringsstödets belopp får inte överstiga de tekniska och finansiella kostnaderna för de åtgärder som krävs för stabilisering och lagring av produkterna i fråga.

b)  De kvantiteter som är berättigade till lagringsstöd får inte överstiga 15 % av de årliga kvantiteterna av de produkter i fråga som saluförs av producentorganisationen.

c)  Det årliga ekonomiska stödet får inte överstiga 2 % av det årliga genomsnittsvärdet av den produktion som släpptes ut på marknaden av producentorganisationens medlemmar under perioden 2016–2018. Om en av producentorganisationens medlemmar inte släppte ut någon produktion på marknaden under perioden 2016–2018 ska, vid tillämpningen av denna punkt, det årliga genomsnittsvärdet av den produktion som släpptes ut på marknaden under de tre första åren av denna medlems produktion beaktas.

2.  Det stöd som avses i punkt 1 ska beviljas först när produkterna saluförs som livsmedel.

3.  Medlemsstaterna ska fastställa det belopp för tekniska och finansiella kostnader som ska vara tillämpligt på deras respektive territorier enligt följande:

(a)  Tekniska kostnader ska beräknas varje år på grundval av direkta kostnader för de åtgärder som krävs för att stabilisera och lagra produkterna i fråga.

(b)  Finansiella kostnader ska beräknas varje år med hjälp av den räntesats som fastställs årligen i varje medlemsstat. Dessa tekniska och finansiella kostnader ska offentliggöras.

4.  Medlemsstaterna ska göra kontroller för att säkerställa att de produkter som får lagringsstöd uppfyller villkoren i denna artikel. För genomförandet av sådana kontroller ska mottagare av lagringsstöd föra lagringsregister över varje produktkategori som tas in i lager och som senare åter släpps ut på marknaden som livsmedel. [Ändr. 200]

KAPITEL IV

Prioritering 3: Göra det möjligt för Möjliggöra en hållbar blå ekonomi att växa, inom ekologiska gränser och främja välmående kustsamhällen kust-, ö- och inlandskustsamhällen [Ändr. 201]

Artikel 26

Lokalt ledd utveckling

1.  EHFF EHFVF får stödja hållbar utveckling av lokala ekonomier de nödvändiga förutsättningarna för en hållbar blå ekonomi och lokalsamhällen för lokalsamhällenas välbefinnande genom lokalt ledd utveckling enligt artikel 25 i förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser]. [Ändr. 202]

2.  I samband med EHFF EHFVF -stöd ska de lokalt ledda utvecklingsstrategier som avses i artikel 26 i förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser] säkerställa att lokalsamhällena bättre kan utnyttja och dra nytta av de möjligheter som den en hållbar blå ekonomin ekonomi inom ekologiska gränser erbjuder, genom att ta vara på och stärka miljömässiga, kulturella, sociala och mänskliga resurser. [Ändr. 203]

2a.  Strategierna ska överensstämma med de möjligheter och behov som har identifierats i det berörda området och med unionsprioriteringarna i artikel 4. Strategierna kan omfatta allt från strategier som är fokuserade på fiskeri till bredare strategier med inriktning på diversifiering av fiskeriberoende områden. Strategierna ska vara mer än bara en samling insatser eller en uppsättning sektorsanknutna enskilda åtgärder. [Ändr. 204]

2b.   För att möjliggöra utvecklingen av en hållbar blå ekonomi och skapandet av mervärde i kustområdena måste de åtgärder som vidtas på detta område vara förenliga med de regionala utvecklingsstrategierna. [Ändr. 205]

2c.   Medlemsstaterna ska genomföra medförvaltningssystemet för att säkerställa att målen i denna förordning är förenliga med de förhållanden som råder i fiskesamhällena. [Ändr. 206]

Artikel 27

Marin vetenskap forskning och sötvattensforskning [Ändr. 207]

EHFF EHFVF får också stödja insamling, förvaltning, analys, behandling och användning av data för att förbättra kunskapen om miljöstatus för den marina miljön och sötvattensmiljön, fritidsfisket och sektorn för fritidsfiske, i syfte att [Ändr. 208]

a)  uppfylla kraven om övervakning, utseende av särskilda bevarandeområden och förvaltning enligt direktiv 92/43/EEG och direktiv 2009/147/EG,

aa)   uppfylla krav på datainsamling enligt kommissionens förordning (EG) nr 665/2008(38), kommissionens beslut 2010/93/EU(39), kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/1251(40) och Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1004, [Ändr. 209]

b)  stödja fysisk planering i kust- och havsområden (havsplanering) enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/89/EU(41),

ba)   uppfylla krav på datainsamling enligt GFP-förordningen, [Ändr. 210]

c)  öka datakvalitet och datadelning genom det europeiska nätverket för marina observationer och data (EMODnet) samt i andra datanätverk som omfattar sötvatten, [Ändr. 211]

ca)   öka tillgången till tillförlitliga uppgifter om fångster vid fritidsfiske, [Ändr. 212]

cb)   främja investeringar i analys och övervakning av havsföroreningar, särskilt plast, för att öka mängden data om situationen, [Ändr. 213]

cc)   öka kunskapen om marint plastskräp och dess koncentrationer. [Ändr. 214]

KAPITEL V

Prioritering 4: Stärka den internationella världshavsförvaltningen och möjliggöra trygga, säkra, rena och hållbart förvaltade hav och oceaner

Artikel 28

Övervakning till sjöss

1.  EHFF EHFVF får stödja åtgärder som bidrar till att uppnå målen för den gemensamma miljön för informationsutbyte.

2.  Genom undantag från artikel 2 får det stöd som avses i punkt 1 även beviljas för insatser som genomförs utanför unionens territorium.

2a.   I enlighet med målet att uppnå skyddade, säkra, rena och hållbart förvaltade hav och oceaner ska EHFVF bidra till uppnåendet av mål 14 för hållbar utveckling i FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling. [Ändr. 215]

Artikel 29

Samarbete om kustbevakning

1.  EHFF EHFVF får stödja insatser som genomförs av nationella myndigheter och som bidrar till det europeiska samarbetet om kustbevakningsuppgifter enligt artikel 53 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624(42), artikel 2b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1625(43) och artikel 7a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1626(44).

2.  Stödet för åtgärder enligt punkt 1 får även bidra till utvecklingen och genomförandet av unionens system för fiskerikontroll och fiskeriinspektion enligt de villkor som anges i artikel 19. [Ändr. 216]

3.  Genom undantag från artikel 2 får det stöd som avses i punkt 1 även beviljas för insatser som genomförs utanför unionens territorium.

Artikel 29a

Skydd av natur och arter

EHFVF ska stödja genomförandet av naturskyddsåtgärder inom ramen för FN:s världsstadga för naturen, särskilt artiklarna 21, 22, 23 och 24.

EHFVF ska också stödja frivilligt samarbete och frivillig samordning med och mellan internationella forum, organisationer, organ och institutioner i syfte att slå samman medel för att bekämpa IUU-fiske, tjuvfiske av marina arter och dödande av arter som betraktas som rovdjur i förhållande till fiskbestånden. [Ändr. 217 och 301]

Kapitel Va

De yttersta randområdena [Ändr. 218]

Artikel 29b

Budgetresurser inom ramen för delad förvaltning

1.   För insatser som är förlagda till de yttersta randområdena ska varje berörd medlemsstat, inom ramen för sitt ekonomiska stöd från unionen enligt bilaga V, anslå minst(45)

(a)   114 000 000 EUR i 2018 års fasta priser (dvs. 128 566 000 EUR i löpande priser) för Azorerna och Madeira,

(b)   91 700 000 EUR i 2018 års fasta priser (dvs. 103 357 000 EUR i löpande priser) för Kanarieöarna,

(c)   146 500 000 EUR i 2018 års fasta priser (dvs. 165 119 000 EUR i löpande priser) för Guadeloupe, Franska Guyana, Martinique, Mayotte, Réunion och Saint-Martin.

2.   Varje medlemsstat ska fastställa den del av de finansieringsramar som anges i punkt 1, som ska öronmärkas för den kompensation som anges i artikel 29d, och som inte får överstiga 50 % av vart och ett av de anslag som avses i punkt 1.

3.   Genom undantag från artikel 9.8 i denna förordning och artikel 19.2 i förordning (EU) .../... [förordningen om gemensamma bestämmelser] samt för att kunna anpassa sig till nya förutsättningar, får medlemsstaterna årligen justera förteckningen över tillåtna fiskeriprodukter och antalet sådana, samt den kompensationsnivå som anges i artikel 29d, förutsatt att de belopp som anges i punkterna 1 och 2 i denna artikel respekteras. Justeringar får endast göras i den utsträckning som en motsvarande ökning eller minskning görs i kompensationsplanerna för en annan region i samma medlemsstat. Medlemsstaterna ska på förhand informera kommissionen om justeringarna. [Ändr. 321]

Artikel 29c

Handlingsplan

Berörda medlemsstater ska som en del av sitt program utarbeta en handlingsplan för vart och ett av sina yttersta randområden, som avses i artikel 6.2, vilken ska innehålla följande:

a)   En strategi för hållbart nyttjande av fisket och utveckling av hållbara sektorer inom den blå ekonomin.

b)   En beskrivning av de huvudsakliga åtgärder som planeras och de ekonomiska medel som avsatts för detta, däribland följande:

i)  Det strukturella stödet till fiskeri- och vattenbrukssektorn inom ramen för avdelning II.

ii)  Kompensationen för de extra kostnader som avses i artikel 29d, inklusive förteckningen över fiskeri- och vattenbruksprodukter och antalet sådana samt kompensationsnivån.

iii)  Andra investeringar i den hållbara blå ekonomin som är nödvändiga för en hållbar utveckling i kustområdena. [Ändr. 220]

Artikel 29d

Förnyelse av flottor för småskaligt kustfiske och tillhörande åtgärder

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13 a och b och artikel 16 får EHFVF stödja följande i de yttersta randområdena:

a)  Förnyelse av fiskeflottor för småskaligt kustfiske, inbegripet byggande och inköp av nya fartyg, för de sökande som fem år före det datum då de ansöker om stödet huvudsakligen är registrerade i det yttersta randområde där det nya fartyget kommer att registreras och som landar alla sina fångster i hamnar i de yttersta randområdena, i syfte att förbättra människors säkerhet, uppfylla EU:s och medlemsstaternas bestämmelser om hygien, hälsa och arbetsförhållanden ombord, bekämpa IUU-fiske och uppnå större miljöeffektivitet. Det fartyg som köps in med hjälp av stöd ska förbli registrerat i det yttersta randområdet i minst 15 år från den dag då stödet beviljades. Om detta villkor inte uppfylls ska stödet betalas tillbaka med ett belopp som är proportionellt, med hänsyn tagen till den bristande efterlevnadens art och svårighetsgrad samt till hur länge den pågått och hur ofta den skett. Förnyelsen av fiskeflottan ska genomföras inom gränserna för tillåtna kapacitetstak och följa den gemensamma fiskeripolitikens mål.

b)  Ersättning eller modernisering av en huvud- eller hjälpmotor. Den nya motorns eller den moderniserade motorns effekt får överstiga den nuvarande motorns effekt om det föreligger ett behov av ökad effekt som vederbörligen kan motiveras med hänsyn till säkerheten till havs, utan att detta ökar fiskefartygets fångstkapacitet.

c)  Delrenovering av ett fiskefartygs trästrukturskrov när detta behövs för att förbättra sjösäkerheten i enlighet med objektiva tekniska kriterier inom fartygsarkitekturen.

d)  Byggande och modernisering av hamnar, hamninfrastruktur, landningsplatser, auktionshallar, skeppsvarv samt skeppsbyggnads- och skeppsreparationsverkstäder, när infrastrukturen bidrar till hållbart fiske. [Ändr. 287]

Artikel 21 29e

Kompensation för extra kostnader i de yttersta randområdena med avseende på fiskeri- och vattenbruksprodukter

1.  EHFF EHFVF får stödja kompensation för extra kostnader som uppstår för stödmottagare inom fiske, odling, beredning och saluföring av vissa fiskeri- och vattenbruksprodukter från de yttersta randområden som avses i artikel 6.229b.1.

1a.  Kompensationen ska stå i proportion till de extra kostnader som den har för avsikt att kompensera för. Kompensationsnivån beträffande de extra kostnaderna ska motiveras väl i kompensationsplanen. Kompensationen får dock inte under några omständigheter överstiga 100 % av de faktiska utgifterna.

2.  Varje berörd medlemsstat ska för sina regioner enligt punkt 1, i enlighet med de kriterier som fastställs i punkt 7, upprätta en förteckning över de fiskeri- och vattenbruksprodukter samt de kvantiteter av dessa produkter som kan komma i fråga för kompensation.

3.  När medlemsstaterna upprättar förteckningen över och fastställer kvantiteterna enligt punkt 2 ska de beakta alla relevanta faktorer, särskilt behovet av att säkerställa att kompensationen är förenlig med den gemensamma fiskeripolitikens regler.

4.  Kompensation får inte beviljas för fiskeri- och vattenbruksprodukter som

a)  har fångats av fartyg från tredjeland, med undantag av fiskefartyg som för venezuelansk flagg och bedriver verksamhet i unionens vatten, i enlighet med rådets beslut (EU) 2015/1565(46),

b)  har fångats av unionsfiskefartyg som inte är registrerade i en hamn i någon av de regioner som avses i punkt 1,

ba)   har fångats av unionsfiskefartyg som är registrerade i en hamn i någon av de regioner som avses i punkt 1, men som inte bedriver verksamhet eller är involverade i den regionen,

c)  som har importerats från tredjeländer.

5.  Punkt 4 b ska inte tillämpas, om den befintliga kapaciteten inom beredningsindustrin i det berörda yttersta randområdet överstiger de kvantiteter råmaterial som levereras.

6.  Den kompensation som betalas till stödmottagare som utför verksamheter enligt punkt 1 i de yttersta randområdena eller som äger ett fartyg som är registrerat i en hamn i dessa regioner och som är verksamma där ska, i syfte att undvika överkompensation, beakta följande:

a)  För varje fiskeri- eller vattenbruksprodukt eller produktkategori, de extra kostnader som uppstår på grund av de specifika nackdelarna i de berörda regionerna.

b)  Eventuella andra typer av offentliga åtgärder som påverkar de extra kostnadernas omfattning.

7.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 52, med avseende på fastställandet av kriterier för beräkningen av de extra kostnader som uppstår på grund av de specifika nackdelarna i de berörda regionerna och godkännande av den metodologiska ramen för betalningen av kompensationsstödet. [Ändr. 165]

Artikel 29f

Statligt stöd

1.   För fiskeri- och vattenbruksprodukter som förtecknas i bilaga I till EUF-fördraget och på vilka artiklarna 107, 108 och 109 däri är tillämpliga, får kommissionen, i enlighet med artikel 108 i EUF-fördraget, tillåta driftsstöd i de yttersta randområden som avses i artikel 349 i EUF-fördraget till sektorerna för produktion, beredning och saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter, för att mildra de särskilda begränsningar som dessa områden har till följd av sin isolering, ökaraktär och mycket avskilda läge.

2.   Medlemsstaterna får bevilja ytterligare finansiering för genomförandet av de kompensationsplaner som avses i artikel 29d. I sådana fall ska medlemsstaterna anmäla det statliga stödet till kommissionen, som får godkänna detta i enlighet med denna förordning som en del av planerna. Statligt stöd som anmäls på detta vis ska anses ha anmälts i den mening som avses i första meningen i artikel 108.3 i EUF-fördraget. [Ändr. 222]

Artikel 29g

Översyn – Posei

Kommissionen ska senast den 31 december 2023 lägga fram en rapport om genomförandet av bestämmelserna i detta kapitel och vid behov anta lämpliga förslag. Kommissionen ska utvärdera möjligheten att skapa ett särskilt program för vissa regioner beroende på dessa regioners avsides läge och ökaraktär (Posei) för havs- och fiskerifrågor. [Ändr. 223]

KAPITEL VI

Regler för genomförande inom ramen för delad förvaltning

Avsnitt 1

Stöd från EHFF EHFVF

Artikel 30

Beräkning av extrakostnader och inkomstbortfall

Stöd som beviljas på grundval av extrakostnader eller inkomstbortfall ska beviljas enligt i någon av de former som avses i artikel 46 leden a, c, d och e i förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser].

Artikel 31

Fastställande av samfinansieringssatser

EHFF:s EHFVF :s högsta samfinansieringssats per stödområde fastställs i bilaga II.

Artikel 32

Stödnivå för offentligt stöd

1.  Medlemsstaterna ska tillämpa en maximal stödnivå på 50 % av de totala stödberättigande utgifterna för insatsen.

2.  Genom undantag från punkt 1 har särskilda maximala stödnivåer fastställts för vissa stödområden och vissa typer av insatser, och de anges i bilaga III.

3.  När en insats faller inom ramen för flera av raderna 2–16 i bilaga III, ska den högsta maximala stödnivån tillämpas.

4.  När en insats faller inom ramen av en eller flera av raderna 2–16 i bilaga III och den samtidigt faller inom ramen för rad 1, ska den maximala stödnivå som anges i rad 1 tillämpas.

Artikel 32a

Havspolitik och utveckling av en hållbar blå ekonomi

EHFVF ska stödja genomförandet av den integrerade sjöfartspolitiken och tillväxten av den hållbara blå ekonomin genom utveckling av regionala plattformar för finansiering av innovativa projekt. [Ändr. 224]

Avsnitt 2

Ekonomisk förvaltning

Artikel 33

Avbrott i betalningsfristen

1.  I enlighet med artikel 90.4 i förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser] får kommissionen avbryta betalningsfristen för hela eller en del av en betalningsansökan om det finns bevis för bristande efterlevnad, från en medlemsstats sida, av tillämpliga regler inom den gemensamma fiskeripolitiken eller relevant unionslagstiftning på miljöområdet, om den bristande efterlevnaden kan komma att påverka de utgifter i en betalningsansökan för vilken den mellanliggande betalningen begärs. [Ändr. 225]

2.  Före det avbrott som avses i punkt 1 ska kommissionen informera den berörda medlemsstaten om bevisen för bristande efterlevnad och medlemsstaten ska ges möjlighet att inkomma med synpunkter inom en rimlig tidsfrist.

3.  Det avbrott som avses i punkt 1 ska vara proportionellt, med hänsyn till den bristande efterlevnadens art, svårighetsgrad, varaktighet och upprepning.

4.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 52 med avseende på fastställandet av sådana fall av bristande efterlevnad som avses i punkt 1.

Artikel 34

Innehållande av betalningar

1.  I enlighet med artikel 91.3 i förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser] får kommissionen anta genomförandeakter med avseende på att hålla inne alla eller en del av de mellanliggande betalningarna inom ramen för programmet i fall av bristande efterlevnad, från en medlemsstats sida, av tillämpliga regler inom den gemensamma fiskeripolitiken eller relevant unionslagstiftning på miljöområdet, om den allvarliga bristande efterlevnaden kan komma att påverka de utgifter i en betalningsansökan för vilken den mellanliggande betalningen begärs. [Ändr. 226]

2.  Före det innehållande som avses i punkt 1 ska kommissionen informera medlemsstaten om att kommissionen anser att det föreligger ett fall av bristande efterlevnad av de tillämpliga reglerna inom den gemensamma fiskeripolitiken och ge medlemsstaten möjlighet att inkomma med synpunkter inom en rimlig tidsfrist.

3.  Det innehållande som avses i punkt 1 ska vara proportionellt, med hänsyn till den allvarliga bristande efterlevnadens art, svårighetsgrad, varaktighet och upprepning.

4.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 52 med avseende på fastställandet av sådana fall av allvarlig bristande efterlevnad som avses i punkt 1.

Artikel 35

Medlemsstaternas finansiella korrigeringar

1.  I enlighet med artikel 97.4 i förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser] ska medlemsstaterna tillämpa finansiella korrigeringar i fall av underlåtenhet att uppfylla de skyldigheter som anges i artikel 12.2 i denna förordning.

2.  För de fall av finansiella korrigeringar som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna fastställa korrigeringens belopp, som ska stå i proportion till arten, svårighetsgraden, varaktigheten och upprepningen av stödmottagarens överträdelse eller straffbara gärning och omfattningen av EHFVF:s bidrag till stödmottagarens ekonomiska verksamhet.

Artikel 36

Kommissionens finansiella korrigeringar

1.  I enlighet med artikel 98.5 i förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser] ska kommissionen anta genomförandeakter med avseende på att göra finansiella korrigeringar genom att ställa in hela eller en del av unionens bidrag till ett program om den, efter att ha vidtagit nödvändig granskning, drar följande slutsats:

a)  Det finns utgifter i en betalningsansökan som påverkas av fall där stödmottagaren inte respekterar skyldigheterna enligt artikel 12.2 och som inte har korrigerats av medlemsstaten innan korrigeringsförfarandet enligt denna punkt inleddes.

b)  Utgifter som ingår i en betalningsansökan påverkas av fall av allvarlig bristande efterlevnad av den gemensamma fiskeripolitikens regler eller relevant unionslagstiftning på miljöområdet från medlemsstatens sida, vilka har lett till innehållande av betalning enligt artikel 34, och den berörda medlemsstaten kan fortfarande inte visa att den har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att de tillämpliga reglerna kommer att följas och upprätthållas i framtiden. [Ändr. 227]

2.  Vid fastställande av korrigeringsbeloppet ska kommissionen ta hänsyn till arten, svårighetsgraden, varaktigheten och upprepningen av medlemsstatens eller stödmottagarens allvarliga bristande efterlevnad av den gemensamma fiskeripolitikens regler eller relevant unionslagstiftning på miljöområdet samt omfattningen av EHFF:s EHFVF:s bidrag till den berörda stödmottagarens ekonomiska verksamhet. [Ändr. 228]

3.  Om det inte är möjligt att exakt fastställa storleken på de utgifter som är kopplade till medlemsstatens bristande efterlevnad av den gemensamma fiskeripolitikens regler eller relevant unionslagstiftning på miljöområdet, ska kommissionen tillämpa en schablonsats eller göra en extrapolerad finansiell korrigering i enlighet med punkt 4. [Ändr. 229]

4.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 52 med avseende på att fastställa kriterier för fastställandet av nivån för den tillämpliga finansiella korrigeringen och kriterier för tillämpningen av schablonbelopp eller extrapolerad finansiell korrigering.

Avsnitt 3

Övervakning och rapportering

Artikel 37

Övervaknings- och utvärderingsram

1.  Indikatorer för rapportering om EHFF:s EHFVF:s framsteg mot att uppfylla prioriteringarna i artikel 4 anges i bilaga I.

2.  I syfte att säkerställa en effektiv bedömning av EHFF:s EHFVF:s framsteg mot att uppnå prioriteringarna, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter, i enlighet med artikel 52, med avseende på att ändra bilaga I för att se över eller komplettera indikatorerna när så anses nödvändigt och med avseende på att ändra denna förordning genom bestämmelser om upprättandet av en ram för övervakning och utvärdering.

Artikel 38

Årlig prestationsrapport

1.  I enlighet med artikel 36.6 i förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser] ska varje medlemsstat lämna in en årlig prestationsrapport till kommissionen senast en månad före det årliga översynsmötet. Den första rapporten ska lämnas in 2023 och den sista 2029.

2.  Den rapport som avses i punkt 1 ska beskriva de framsteg som sker i programgenomförandet och när det gäller att uppnå de delmål och mål som avses i artikel 12 i förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser]. Den ska även beskriva eventuella problem som påverkar programmets prestation och de åtgärder som vidtagits för att åtgärda problemen.

3.  Den rapport som avses i punkt 1 ska granskas under det årliga översynsmötet, i enlighet med artikel 36 i förordning (EU) [förordningen om gemensamma bestämmelser].

3a.  Varje medlemsstat ska offentliggöra den rapport som avses i punkt 1 både på originalspråket och på ett av kommissionens arbetsspråk. [Ändr. 230]

3b.  Den rapport som avses i punkt 1 ska rutinmässigt offentliggöras på kommissionens webbplats. [Ändr. 231]

3c.  Varje medlemsstat och kommissionen ska offentliggöra rapporter om bästa praxis på sina respektive webbplatser. [Ändr. 232]

4.  Kommissionen ska anta genomförandeakter med avseende på att fastställa regler för hur de uppgifter som avses i punkt 1 a ska presenteras. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 53.2.

4a.  Kommissionen ska offentliggöra alla relevanta handlingar som rör antagandet av sådana genomförandeakter som avses i punkt 4. [Ändr. 233]

AVDELNING III:

STÖD INOM RAMEN FÖR DIREKT OCH INDIREKT FÖRVALTNING

Artikel 39

Geografiskt tillämpningsområde

Genom undantag från artikel 2 får stöd enligt denna avdelning även beviljas för insatser utanför unionens territorium, med undantag för tekniskt stöd.

KAPITEL I

Prioritering 1: Främja hållbart fiske och bevarandet av marina biologiska resurser

Artikel 40

Genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken

EHFVF ska stödja genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken genom följande:

a)  Tillhandahållande av vetenskapliga utlåtanden och vetenskaplig kunskap i syfte att främja sunda och effektiva fiskerförvaltningsbeslut inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken, inbegripet genom expertdeltagande i vetenskapliga organ.

aa)   Användning av medlen från Horisont Europas forsknings- och utvecklingsprogram i så stor utsträckning som möjligt för att stödja och uppmuntra forskning och utveckling samt innovationsverksamhet i fiskeri- och vattenbrukssektorn. [Ändr. 234]

b)  Utveckling och genomförande av unionen system för fiskerikontroll som föreskrivs i artikel 36 i förordning (EU) nr 1380/2013 och som specificeras ytterligare i förordning (EG) nr 1224/2009.

c)  De rådgivande nämndernas funktion, vilka är nämnder som inrättats i enlighet med artikel 43 i förordning (EU) nr 1380/2013 och har ett mål som omfattas av och stöder den gemensamma fiskeripolitiken.

d)  Frivilliga bidrag till verksamheten i internationella organisationer som hanterar frågor som rör fisket, i enlighet med artiklarna 29 och 30 i förordning (EU) nr 1380/2013.

Artikel 41

Främjande av rena och sunda hav

1.  EHFF EHFVF ska stödja främjandet av rena och sunda hav, inbegripet genom åtgärder för att stödja genomförandet av direktiv 2008/56/EG och åtgärder för att säkerställa förenligheten med målet att uppnå en god miljöstatus enligt artikel 2.5 j i förordning (EU) nr 1380/2013, och genomförandet av en Europeisk strategi för plast i en cirkulär ekonomi.

2.  Det stöd som avses i punkt 1 ska vara förenligt med unionens miljölagstiftning, i synnerhet med målet att uppnå eller upprätthålla en god miljöstatus enligt vad som föreskrivs i artikel 1.1 i direktiv 2008/56/EG.

KAPITEL II

Prioritering 2: Bidra till livsmedelstryggheten i unionen genom fiskeri, vattenbruk och marknader som präglas av konkurrenskraft och hållbarhet [Ändr. 235]

Artikel 42

Marknadsinformation

EHFF EHFVF ska stödja utarbetande och spridning av marknadsinformation om fiskeri- och vattenbruksprodukter i enlighet med artikel 42 i förordning (EU) nr 1379/2013, dvs. genom inrättandet av ett informationsnätverk för vattenbruksstatistik. [Ändr. 236]

KAPITEL III

Prioritering 3: Göra det möjligt Möjliggöra lämpliga förutsättningar för en hållbar blå ekonomi att växa, och främja och främja en sund marin miljö för välmående kustsamhällen [Ändr. 237]

Artikel 43

Havspolitik och utveckling av en hållbar blå ekonomi som utvecklas inom ekologiska gränser till havs och i sjöar och floder [Ändr. 238]

EHFFEHFVF ska stödja genomförandet av havspolitiken och utvecklingen av en hållbar blå ekonomi genom följande: [Ändr. 239]

a)  Främjande av en koldioxidsnål och klimattålig hållbar blå ekonomi som säkerställer att människor och miljö mår bra och som utvecklas inom ekologiska gränser till havs och i sjöar och floder. [Ändr. 240]

aa)   Återhämtning och skydd av marina system samt underhåll av deras mångfald, produktivitet, motståndskraft och inneboende värde. [Ändr. 241]

b)  Främjande av en integrerad styrning och förvaltning av havspolitiken, bland annat genom fysisk planering i kust- och havsområden, havsområdsstrategier och, regionalt samarbete i havsfrågor unionens makroregionala strategier och gränsöverskridande samarbete. [Ändr. 242]

ba)   Främjande av ansvarsfull produktion och konsumtion, ren teknik, förnybar energi och cirkulära materialflöden. [Ändr. 243]

c)  Förbättrad överföring och förbättrat utnyttjande av forskning, innovation och teknik i den hållbara blå ekonomin, inbegripet genom det europeiska nätverket för marina observationer och datainsamling (EMODnet), liksom genom andra datanätverk som avser sötvatten, för att säkerställa att teknik- och effektivitetsvinsterna inte blir omsprungna av tillväxten, att fokus ligger på hållbar ekonomisk verksamhet som tillgodoser nuvarande och kommande generationers behov och att nödvändiga verktyg och färdigheter för övergången till en cirkulär ekonomi utvecklas i enlighet med EU:s plaststrategi i den cirkulära ekonomin. [Ändr. 244]

d)  Förbättrad kompetens inom det maritima området, ökad kunskap om haven och ökad delning om sötvatten och ökat gemensamt utnyttjande av socioekonomiska och miljömässiga data om den hållbara blå ekonomin. [Ändr. 245]

e)  Framtagande av projektöversikter och innovativa finansieringsinstrument.

ea)  Stöd till åtgärder för skydd och återställande av den biologiska mångfalden och ekosystemen i havs- och kustområden genom att fiskare får ersättning för insamling och upplockning av förlorade fiskeredskap och marint skräp till havs. [Ändr. 246]

Artikel 43a

Investeringsbeslut i den blå ekonomin

Investeringsbeslut inom ramen för den hållbara blå ekonomin ska bygga på bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden för att undvika skadlig miljöpåverkan som kan äventyra hållbarheten på lång sikt. När det saknas tillräcklig kunskap eller information ska försiktighetsprincipen tillämpas inom både den offentliga och den privata sektorn, eftersom det finns en risk för att potentiellt skadliga åtgärder vidtas. [Ändr. 247]

KAPITEL IV

Prioritering 4: Stärka den internationella världshavsförvaltningen och möjliggöra trygga, säkra, rena och hållbart förvaltade hav och oceaner

Artikel 44

Sjöfartsskydd och sjöövervakning

EHFF EHFVF ska stödja främjandet av sjöfartsskydd och sjöövervakning, inbegripet genom datautbyte, samarbete om kustbevakningsuppgifter och mellan organ samt kampen mot brottlighet och olaglig verksamhet till sjöss.

Artikel 45

Internationell världshavsförvaltning

EHFF EHFVF ska stödja genomförandet av politiken för internationell världshavsförvaltning genom följande:

a)  Frivilliga bidrag till internationella organisationer som är verksamma inom havsförvaltningsområdet.

b)  Frivilligt samarbete med och samordning mellan internationella forum, organ och institutioner inom ramen för Förenta nationernas havsrättskonvention, Agenda 2030 för hållbar utveckling och andra relevanta internationella avtal, överenskommelser eller partnerskap.

c)  Genomförande av världshavspartnerskap mellan unionen och relevanta världshavsaktörer.

d)  Genomförande av relevanta internationella avtal, överenskommelser och instrument som syftar till att främja en bättre världshavsförvaltning såväl som att utveckla åtgärder, verktyg och kunskap som möjliggör säkra, trygga och rena världshav som förvaltas på ett hållbart sätt.

e)  Genomförande av relevanta internationella avtal, åtgärder och verktyg för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske IUU-fiske och av åtgärder och verktyg för att minimera inverkan på havsmiljön, särskilt oavsiktliga fångster av sjöfåglar, havslevande däggdjur och havssköldpaddor. [Ändr. 248]

f)  Internationellt samarbete om och framtagande av världshavsforskning och världshavsdata.

Artikel 45a

Städning av haven

EHFVF ska stödja åtgärder för att rensa upp haven och oceanerna från alla typer av avfall, främst plast och ”plastkontinenter” samt farligt eller radioaktivt avfall. [Ändr. 249 och 300]

KAPITEL V

Regler för genomförande inom ramen för direkt och indirekt förvaltning

Artikel 46

Former för unionsfinansiering

1.  EHFF EHFVF får tillhandahålla finansiering i någon av de former som anges förordning (EU) [förordningen om finansiella regler för unionens allmänna budget], i synnerhet upphandling enligt avdelning VII i den förordningen och bidrag enligt avdelning VIII i den förordningen. Fonden kan också tillhandahålla finansiering i form av finansiella instrument inom blandfinansieringsinsatser, i enlighet med artikel 47.

2.  Utvärderingen av förslagen om bidrag får genomföras av oberoende experter.

2a.  Betalningsförfaranden i samband med denna förordning måste påskyndas för att minska den ekonomiska bördan för fiskare. Kommissionen ska utvärdera den nuvarande insatsen för att förbättra och påskynda betalningsprocessen. [Ändr. 250]

Artikel 47

Blandfinansieringsinsatser

Blandfinansieringsinsatser inom ramen för EHFF EHFVF ska genomföras i enlighet med förordning (EU) [förordning om InvestEU] och avdelning X i förordning (EU) [förordningen om finansiella regler för unionens allmänna budget]. Under de fyra månader som följer på offentliggörandet av denna förordning i Europeiska unionens officiella tidning ska kommissionen för medlemsstaterna lägga fram detaljerade riktlinjer för genomförandet av blandfinansieringsinsatser i de nationella operativa programmen i enlighet med EHFVF, varvid särskild tonvikt ska fästas vid blandfinansieringsinsatser för lokal utveckling som genomförs av lokala aktörer. [Ändr. 251]

Artikel 48

Utvärdering

1.  Utvärderingar ska utföras i god tid för att kunna användas i beslutsprocessen.

2.  En interrimsutvärdering av stödet enligt avdelning III ska göras när det föreligger tillräcklig information om genomförandet, dock senast fyra år efter det att stödet började genomföras. Denna utvärdering ska ske i form av en rapport från kommissionen och ska innehålla en detaljerad analys av alla specifika delar av genomförandet [Ändr. 252].

3.  Vid utgången av stödets genomförandeperiod, dock senast fyra år efter denna, ska en slutlig utvärderingsrapport om stödet enligt avdelning III utarbetas av kommissionen.

4.  Kommissionen ska överlämna slutsatsen från dessa utvärderingar tillsammans med sina egna kommentarer de utvärderingsrapporter som avses i punkterna 2 och 3 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. [Ändr. 253]

4a.  När så är lämpligt får kommissionen föreslå ändringar av denna förordning på grundval av den rapport som avses i punkt 2. [Ändr. 254]

Artikel 49

Revision

Revisioner av användningen av unionens medel som utförts av personer eller enheter, även av andra än de som fått uppdraget av unionens institutioner eller organ, ska ligga till grund för den övergripande försäkran som avses i artikel 127 i förordning (EU)[förordningen om finansiella regler för unionens allmänna budget].

Artikel 50

Information, kommunikation och publicitet

1.  Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla unionsfinansieringens ursprung och säkerställa dess synlighet (i synnerhet när de främjar åtgärderna och deras resultat) genom att tillhandahålla enhetlig, verkningsfull och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten.

2.  Kommissionen ska genomföra informations- och kommunikationsåtgärder avseende EHFF EHFVF och dess åtgärder och resultat. Medel som tilldelats EHFF EHFVF ska också bidra till den gemensamma spridningen av information om unionens politiska prioriteringar, i den mån de berör de prioriteringar som avses i artikel 4.

Artikel 51

Stödberättigade enheter

1.  Utöver de kriterier för stödberättigande som anges i artikel 197 i förordning (EU) [förordningen om finansiella regler för unionens allmänna budget] ska de kriterier som fastställs i punkterna 2–3 tillämpas.

2.  Följande enheter kan komma i fråga för stöd:

a)  Rättsliga enheter som är etablerade i en medlemsstat, i ett utomeuropeiskt land eller territorium eller i ett tredjeland som anges i arbetsprogrammet enligt de villkor som anges i punkterna 3 och 4. [Ändr. 255]

b)  Varje rättslig enhet som inrättats i enlighet med unionsrätten, inbegripet branschorganisationer, eller varje internationell organisation. [Ändr. 256]

3.  Rättsliga enheter som är etablerade i ett tredjeland får i undantagsfall delta när det är nödvändigt för att nå målen för en viss åtgärd.

4.  Rättsliga enheter som är etablerade i ett tredjeland som inte är knutet till programmet bör i princip själva bära kostnaderna för sitt deltagande.

AVDELNING IV:

FÖRFARANDEBESTÄMMELSER

Artikel 52

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 12, 17, 21, 33, 34, 36, 37 och 55 ska ges till kommissionen till och med den 31 december 2027.

3.  Den delegering av befogenheter som avses i artiklarna 12, 17, 21, 33, 34, 36, 37 och 55 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller av rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 12, 17, 21, 33, 34, 36, 37 eller 55 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 53

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av kommittén för Europeiska havs- och fiskerifonden. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(47).

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 45 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. [Ändr. 257]

AVDELNING V:

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 54

Upphävande

1.  Förordning (EU) nr 508/2014 ska upphöra att gälla med verkan den 1 januari 2021.

2.  Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 55

Övergångsbestämmelser

1.  I syfte att underlätta övergången från det stödsystem som fastställs i förordning (EU) nr 508/2014 till det system som fastställs genom denna förordning ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 52 med avseende på att fastställa de villkor enligt vilka det stöd som godkänts av kommissionen inom ramen förförordning (EU) nr 508/2014 får integreras med det stöd som föreskrivs i denna förordning.

2.  Denna förordning ska inte påverka fortsatt genomförande eller ändringar av de berörda åtgärderna fram till dess att de har avslutats, enligt förordning (EU) nr 508/2014, vilken ska fortsätta att tillämpas för de berörda åtgärderna fram till dess att de avslutas.

3.  Ansökningar i enlighet med förordning (EU) nr 508/2014 ska förbli giltiga.

Artikel 56

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning ska tillämpas från och med den 1 januari 2021.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

GEMENSAMMA INDIKATORER

BILAGA II

STÖDOMRÅDEN INOM RAMEN FÖR DELAD FÖRVALTNING

BILAGA III

SÄRSKILDA MAXIMALA STÖDNIVÅER INOM RAMEN FÖR DELAD FÖRVALTNING