Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2018/0233(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0421/2018

Ingivna texter :

A8-0421/2018

Debatter :

PV 16/01/2019 - 30
CRE 16/01/2019 - 30

Omröstningar :

PV 17/01/2019 - 10.9
CRE 17/01/2019 - 10.9
Röstförklaringar
PV 17/04/2019 - 8.12

Antagna texter :

P8_TA(2019)0039
P8_TA(2019)0404

Antagna texter
PDF 219kWORD 66k
Onsdagen den 17 april 2019 - Strasbourg Slutlig utgåva
Fiscalisprogrammet för samarbete på beskattningsområdet ***I
P8_TA(2019)0404A8-0421/2018
Resolution
 Konsoliderad text

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Fiscalisprogrammet för samarbete på beskattningsområdet (COM(2018)0443 – C8-0260/2018 – 2018/0233(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0443),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 114 och 197 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0260/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018(1),

–  med beaktande av skrivelsen av den 25 januari 2019 från sin talman till utskottsordförandena, med en beskrivning av parlamentets strategi avseende de sektorsspecifika programmen inom den fleråriga budgetramen efter år 2020,

–  med beaktande av skrivelsen av den 1 april 2019 från rådet till Europaparlamentets talman, med bekräftelse av den gemensamma överenskommelse som medlagstiftarna nått inom ramen för förhandlingarna,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor samt yttrandet från budgetutskottet (A8-0421/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(2).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 118.
(2) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 17 januari 2019 (Antagna texter, P8_TA(2019)0039).


Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) .../… om inrättande av Fiscalisprogrammet för samarbete på beskattningsområdet
P8_TC1-COD(2018)0233

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 114 och 197,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(2), och

av följande skäl:

(1)  Fiscalis 2020-programmet, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2013(3) och genomförs av kommissionen i samarbete med medlemsstaterna och associerade länder, har liksom sina föregångare bidragit väsentligt till att underlätta och utöka samarbetet mellan skattemyndigheter inom unionen. Mervärdet av dessa program, även när det gäller att skydda unionens medlemsstaters och skattebetalarnas finansiella och ekonomiska intressen, har framhållits av skattemyndigheterna i deltagande länder. De utmaningar som identifierats inför nästa decennium kan inte hanteras om medlemsstaterna inte ser bortom gränserna för sina administrativa territorier och har ett starkt samarbete med sina motparter.

(2)  Fiscalis 2020-programmet erbjuder medlemsstaterna en unionsram inom vilken de kan utveckla dessa samarbetsaktiviteter, vilket är mera kostnadseffektivt än om varje medlemsstat själv skulle inrätta enskilda samarbetsramar på bilateral eller multilateral grund. En fortsättning av det programmet bör följaktligen säkerställas genom att man inrättar ett nytt program på samma område, Fiscalisprogrammet (nedan kallat programmet).

(3)  Genom att tillhandahålla en ram för åtgärder som stöder den inre marknaden, främjar unionens konkurrenskraft och skyddar unionens och dess medlemsstaters budgetintressen och ekonomiska intressen bör programmet bidra till att stödja skattepolitiken och genomförandet av unionsrätten på beskattningsområdet, förebygga och bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande, aggressiv skatteplanering och dubbel icke-beskattning, förebygga och minska onödiga administrativa bördor för medborgare och företag vid gränsöverskridande transaktioner, främja mer rättvisa och effektiva skattesystem, frigöra den inre marknadens hela potential och främja rättvis konkurrens i unionen, stödja en gemensam unionsstrategi i internationella forum och främja uppbyggnaden av skattemyndigheternas administrativa kapacitet, bland annat genom modernisering av rapporteringsmetoder och revisionsteknik, samt främja utbildning av personalen i detta avseende.

(4)  I denna förordning fastställs en finansieringsram för programmet som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(4), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(5)  För att stödja tredjeländers anslutning och associering bör programmet vara öppet för deltagande av anslutande länder, kandidatländer, potentiella kandidater och de partnerländer som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda. Det får även vara öppet för andra tredjeländer i enlighet med villkor som anges i särskilda avtal mellan unionen och dessa länder angående deras deltagande i unionens program.

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046(5) (nedan kallad budgetförordningen) är tillämplig på detta program. I den förordningen fastställs regler för genomförandet av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling och ersättning till externa experter.

(7)  De åtgärder som genomfördes inom Fiscalis 2020-programmet har visat sig vara adekvata och bör därför behållas. För att programmet ska kunna verkställas på ett enklare och mer flexibelt sätt och därigenom bättre uppnå sina mål bör åtgärderna fastställas enbart i form av övergripande kategorier, med en förteckning över belysande exempel på konkreta verksamheter, såsom möten och liknande enstaka arrangemang, inbegripet, i tillämpliga fall, närvaro vid de administrativa myndigheterna och medverkan i administrativa utredningar, projektbaserat strukturerat samarbete, däribland, i tillämpliga fall, gemensamma revisioner och it-kapacitetsuppbyggnad, inbegripet, i tillämpliga fall, skattemyndigheternas tillgång till sammankopplade register. I tillämpliga fall bör åtgärderna också syfta till att behandla prioriterade frågor med avseende på att uppnå programmets mål. Genom samarbete och kapacitetsuppbyggnad bör Fiscalisprogrammet även stimulera och stödja införande och utnyttjande av innovationer, för att ytterligare förbättra förmågan att utföra kärnuppgifterna vad gäller beskattning.

(8)  Med tanke på skattebetalarnas ökade rörlighet, antalet gränsöverskridande transaktioner och internationaliseringen av finansiella instrument, och därmed den ökade risken för skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering, långt utöver unionens gränser kan det vara av intresse för unionen och medlemsstaterna att anpassa eller utvidga europeiska elektroniska system till tredjeländer som inte är associerade till programmet och internationella organisationer. Det skulle framför allt undvika den administrativa börda och de kostnader som är förbundna med att utveckla och handha två likartade elektroniska system för informationsutbyten inom unionen respektive internationellt. När det motiveras av ett sådant intresse bör följaktligen anpassningar eller utvidgningar av europeiska elektroniska system till att även omfatta samarbete med tredjeländer och internationella organisationer betraktas som stödberättigande kostnader inom ramen för programmet.

(9)  Med tanke på vikten av globalisering och betydelsen av att bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering, bör programmet fortsätta att ge möjlighet att involvera externa experter, i den mening som avses i artikel 238 i budgetförordningen. Sådana externa experter bör främst utgöras av företrädare för statliga myndigheter, även från icke-associerade tredjeländer, däribland de minst utvecklade länderna, och företrädare för internationella organisationer, ekonomiska aktörer, skattebetalare och det civila samhället. Med minst utvecklade länder avses länder eller territorier utanför EU som är berättigade till att erhålla offentligt utvecklingsbistånd i enlighet ned den relevanta förteckning som har offentliggjorts av kommittén för utvecklingsbistånd inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling och som baseras på FN:s definition. Urvalet av experter till expertgrupper bör baseras på kommissionens beslut av den 30 maj 2016 om övergripande regler för inrättandet av kommissionens expertgrupper och för deras funktion. När det gäller experter som utsetts på personliga mandat för att agera oberoende i allmänhetens intresse, bör det säkerställas att de är opartiska, att det inte föreligger någon risk för intressekonflikt i förhållande till deras yrkesmässiga roll och att information om deras urval och deltagande är allmänt tillgänglig.

(10)  I linje med kommissionens åtagande i dess meddelande av den 19 oktober 2010 Översyn av EU:s budget(6), dvs. att förenkla finansieringsprogram och göra dem samstämmiga, bör medel delas med andra av unionens finansieringsinstrument när programmets planerade åtgärder eftersträvar mål som är gemensamma för flera finansieringsinstrument, vilket dock inte får innefatta dubbelfinansiering. Programmets åtgärder bör säkerställa samstämmighet i användningen av unionens medel till stöd för skattepolitik och skattemyndigheter.

(10a)  Av kostnadseffektivitetsskäl bör Fiscalis-programmet utnyttja möjliga synergier med andra unionsåtgärder på närliggande områden, t.ex. tullprogrammet, EU:s program för bedrägeribekämpning, programmet för den inre marknaden och stödprogrammet för reformer.

(11)  Den största delen av anslaget till programmet bör gå till åtgärder för it-kapacitetsuppbyggnad. Särskilda bestämmelser bör därför beskriva gemensamma respektive nationella komponenter i de europeiska elektroniska systemen. Vidare bör åtgärders räckvidd och kommissionens och medlemsstaternas respektive ansvarsområden fastställas tydligt. Det bör i största möjliga utsträckning säkras interoperabilitet mellan de gemensamma och nationella komponenterna i de europeiska elektroniska systemen och synergier med andra elektroniska system i relevanta unionsprogram.

(12)  Det finns för närvarande inget krav på att en flerårig strategisk plan för beskattning ska upprättas för att skapa en sammanhållen och driftskompatibel elektronisk miljö för beskattning inom unionen. För att säkerställa att åtgärderna för it-kapacitetsuppbyggnad är samstämmiga och samordnade bör programmet föreskriva att en sådan flerårig plan för beskattning ska upprättas, som ett planeringsverktyg som ska vara förenligt med och inte gå utöver de skyldigheter som följer av de relevanta rättsligt bindande unionsrättsakterna.

(13)  Denna förordning bör genomföras med hjälp av arbetsprogram. Med tanke på att de mål som ska uppnås har medellång respektive långfristig karaktär och utgående från tidigare erfarenheter bör arbetsprogrammen kunna täcka flera år. Övergången från årliga till fleråriga arbetsprogram, som samtliga täcker högst tre år, kommer att minska den administrativa bördan för både kommissionen och medlemsstaterna.

(14)  För att komplettera denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på antagandet av arbetsprogrammen.

(15)  I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(7) behöver detta program utvärderas på grundval av information som samlas in till följd av specifika övervakningskrav, samtidigt som överreglering och administrativa bördor, särskilt för medlemsstaterna, undviks. Dessa krav kan i tillämpliga fall innefatta mätbara indikatorer som tjänar som grund för utvärdering av instrumentets konsekvenser i praktiken. Interimsutvärderingarna och de slutliga utvärderingarna, som bör genomföras senast fyra år efter inledandet av genomförandet eller slutförandet av programmet, bör bidra till beslutsprocessen i förbindelse med nästa fleråriga budgetram. Interimsutvärderingarna och de slutliga utvärderingarna bör också behandla de återstående hindren för uppnåendet av programmets mål och ge förslag till bästa praxis. Utöver interimsutvärderingarna och de slutliga utvärderingarna, som en del av systemet för prestationsrapportering, bör årliga lägesrapporter utarbetas för att övervaka de framsteg som görs. Dessa rapporter bör innehålla en sammanfattning av de erfarenheter som uppnåtts och, i tillämpliga fall, av de hinder som har uppstått i samband med den programverksamhet som har utförts under det berörda året.

(15a)  Kommissionen bör regelbundet anordna seminarier för skattemyndigheter med företrädare för stödmottagande medlemsstater för att diskutera problem och föreslå möjliga förbättringar med anknytning till programmets mål, däribland informationsutbytet mellan skattemyndigheter.

(16)  I syfte att möjliggöra en lämplig respons på ändringar av de skattepolitiska prioriteringarna bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av förteckningen över indikatorer för att mäta i vilken utsträckning programmets särskilda mål uppnåtts. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(17)  I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (nedan kallad budgetförordningen), Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013(8), rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95(9), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96(10) och rådets förordning (EU) 2017/1939(11) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, inbegripet bedrägeri, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra administrativa utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. Enligt förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och andra brott mot unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371(12). I enlighet med budgetförordningen ska de personer eller enheter som tar emot medel från unionen samarbeta fullt ut för att skydda unionens ekonomiska intressen, ge kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten – när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 – och Europeiska revisionsrätten alla rättigheter och all tillgång som behövs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(17a)  Tredjeländer som ingår i EES får delta i unionens program i samband med det samarbete som inrättats genom EES-avtalet, som ligger till grund för genomförandet av programmen genom ett beslut enligt det avtalet. Tredjeländer bör också få delta på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning för att den ansvariga utanordnaren, Olaf och Europeiska revisionsrätten ska beviljas nödvändiga rättigheter och tillgång för att de ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt.

(18)  Övergripande finansiella regler som antagits av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och bestämmer särskilt förfarandet för uppställning och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av finansiella aktörers ansvar. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF‑fördraget gäller även skyddet av unionens budget vid allmänna brister när det gäller rättsstatsprincipen i medlemsstaterna, eftersom respekten för rättsstatsprincipen är en förutsättning för en sund ekonomisk förvaltning och en verkningsfull EU-finansiering.

(19)  Typerna av finansiering och metoderna för genomförande enligt denna förordning bör väljas ut på grundval av hur väl de bidrar till uppnåendet av åtgärdernas särskilda mål och åstadkommer resultat, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan och den förväntade risken för bristande efterlevnad. Detta bör inbegripa att man överväger användningen av enhetsbelopp, schablonsatser, bidrag till enhetskostnader och finansiering som inte är kopplad till kostnader, i den mening som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen. De stödberättigande kostnaderna kommer att fastställas beroende på arten av de stödberättigande åtgärderna. Täckning av kostnader för resor, logi och uppehälle för deltagare i aktiviteter av typen möte, eller kostnader i förbindelse med anordnandet av arrangemang bör vara av största vikt, så att nationella experter och administrationen kan delta i gemensamma aktioner.

(20)  Eftersom målet för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkan, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(21)  Denna förordning ersätter Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2013, som därför bör upphävas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

1.  Genom denna förordning inrättas Fiscalisprogrammet för samarbete på beskattningsområdet (nedan kallat programmet).

2.  Här fastställs målen för programmet, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.  beskattning: utformning, administration, tillämpning och efterlevnad vad gäller följande skatter och avgifter:

a)  Mervärdesskatt enligt rådets direktiv 2006/112/EG(13).

b)  Punktskatter på alkohol enligt rådets direktiv 92/83/EEG(14).

c)  Punktskatter på tobaksprodukter enligt rådets direktiv 2011/64/EU(15).

d)  Skatter på energiprodukter och elektricitet enligt rådets direktiv 2003/96/EG(16).

e)  Andra skatter och avgifter som avses i artikel 2.1 a i rådets direktiv 2010/24/EU(17) i den mån de är relevanta för den inre marknaden och för det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna.

2.  skattemyndigheter: offentliga myndigheter och andra organ som ansvarar för beskattning eller skatterelaterad verksamhet.

3.  europeiska elektroniska system: de elektroniska system som krävs för beskattning och för utförandet av skattemyndigheternas uppdrag.

4.  tredjeland: ett land som inte är medlem i unionen.

Artikel 3

Programmets mål

1.  Programmets allmänna mål ▌att stödja skattemyndigheter och underlätta beskattning för att förbättra den inre marknadens funktion, stärka unionens konkurrenskraft och en sund konkurrens i unionen, skydda unionens och dess medlemsstaters budgetintressen och ekonomiska intressen, däribland skydda dessa intressen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt, och förbättra skatteuppbörden.

2.  Programmets särskilda mål är att stödja skattepolitiken och genomförandet av unionsrätten på beskattningsområdet, främja skattesamarbete, inbegripet utbyte av skatteinformation, och stödja uppbyggnaden av administrativ kapacitet, däribland personalens kompetens, och utveckling och drift av de europeiska elektroniska systemen.

Artikel 4

Budget

1.  Finansieringsramen för genomförandet av programmet för perioden 2021‒2027 ska vara 300 miljoner EUR i 2018 års priser eller 339 miljoner EUR i löpande priser.

2.  Det belopp som avses i punkt 1 får bland annat täcka utgifter för förberedelser, övervakning, kontroll, revision, utvärdering och andra aktiviteter för förvaltning av programmet och bedömning av programmets måluppfyllelse. Det får också täcka utgifter för studier och annat relevant skriftligt material, expertmöten, informations- och kommunikationsåtgärder, i den mån de har anknytning till programmets mål, samt utgifter i samband med it-nätverk som fokuserar på informationsbearbetning och -utbyte, däribland it-verktyg för den strategiska kommunikationen och annat tekniskt och administrativt bistånd som behövs i samband med förvaltningen av programmet.

Artikel 5

Tredjeländer som är associerade till programmet

Programmet ska vara öppet för följande tredjeländer:

a)  Anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidater, i enlighet med de allmänna principer och villkor som fastställs för dessa länders deltagande i unionens program i enlighet med ramavtal och associeringsrådsbeslut för respektive land, eller liknande avtal, och i enlighet med de särskilda villkor som finns i avtal mellan unionen och dessa länder.

b)  Länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, i enlighet med de allmänna principer och villkor som fastställs för dessa länders deltagande i unionens program i enlighet med ramavtal och associeringsrådsbeslut för respektive land, eller liknande avtal, och i enlighet med de särskilda villkor som finns i avtal mellan unionen och dessa länder, förutsatt att dessa länder i tillräcklig grad har tillnärmat sin relevanta lagstiftning och sina administrativa metoder till unionens lagstiftning och metoder.

c)  Andra tredjeländer i enlighet med villkor i respektive särskilt avtal som täcker ett lands deltagande i unionens program, förutsatt att avtalet

–  säkerställer en rimlig balans mellan bidraget från det tredjeland som deltar i unionens program och de fördelar som landet får av respektive program,

–  fastställer villkoren för deltagande i programmen, inklusive beräkningen av finansiella bidrag till enskilda program och deras administrativa kostnader. Dessa bidrag ska utgöra inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel 21.5 i ▌budgetförordningen,

–  inte ger tredjelandet beslutsbefogenhet över programmet,

–  garanterar unionens rätt att säkerställa sund ekonomisk förvaltning och att skydda sina ekonomiska intressen.

Artikel 6

Genomförande av och former för EU-finansiering

1.  Programmet ska genomföras genom direkt förvaltning i enlighet med budgetförordningen.

2.  Programmet får tillhandahålla finansiering i alla former som anges i budgetförordningen, särskilt bidrag, priser, upphandling och ersättning till externa experter för deras utgifter för resor och uppehälle.

KAPITEL II

STÖDBERÄTTIGANDE

Artikel 7

Stödberättigande åtgärder

1.  Endast åtgärder som genomför de mål som avses i artikel 3 ska berättiga till finansiering.

2.  Åtgärder enligt punkt 1 ska innefatta följande:

a)  Möten och liknande särskilda evenemang.

b)  Projektbaserat strukturerat samarbete.

c)  Åtgärder för it-kapacitetsuppbyggnad, i synnerhet utveckling och drift av europeiska elektroniska system.

d)  Åtgärder för uppbyggnad av personalkompetens och annan kapacitetsuppbyggnad.

e)  Stöd och andra åtgärder, däribland följande:

1)  Studier och annat relevant skriftligt material.

2)  Innovationsverksamheter, i synnerhet koncepttest och pilot- och prototypförsök.

3)  Gemensamt framtagna kommunikationsåtgärder.

4)  Andra relevanta åtgärder som föreskrivs i de arbetsprogram som avses i artikel 13 och som är nödvändiga för att uppnå eller stödja de mål som anges i artikel 3.

I bilaga I anges en icke-uttömmande förteckning över möjliga typer av relevanta åtgärder som avses i leden a, b och d.

I bilaga III anges en icke-uttömmande förteckning över prioriterade områden för åtgärder.

3.  Åtgärder bestående i utveckling och drift av anpassningar eller utvidgningar av gemensamma komponenter i de europeiska elektroniska systemen för samarbete med tredjeländer som inte är associerade till programmet eller internationella organisationer ska vara berättigade till finansiering när de är av intresse för unionen. Kommissionen ska inrätta nödvändiga administrativa arrangemang, som kan ange ett finansiellt bidrag från berörda tredje parter till sådana åtgärder.

4.  När en åtgärd för it-kapacitetsuppbyggnad som avses i punkt 2 c avser utveckling och drift av ett europeiskt elektroniskt system ska enbart kostnader relaterade till de ansvarsområden som kommissionen anförtrotts enligt artikel 11.2 vara berättigade till finansiering inom ramen för programmet. Medlemsstaterna ska bära de kostnader som är relaterade till de ansvarsområden som de anförtrotts i enlighet med artikel 11.3.

Artikel 8

Deltagande av externa experter

1.  Om det bidrar till fullbordandet av åtgärder som genomför de mål som avses i artikel 3 får företrädare för statliga myndigheter, inbegripet sådana från tredjeländer som inte är associerade till programmet enligt artikel 5, däribland från minst utvecklade länder och, i tillämpliga fall, företrädare för internationella och andra relevanta organisationer, företrädare för ekonomiska aktörer och organisationer som företräder ekonomiska aktörer eller det civila samhället delta som externa experter i åtgärder som organiseras inom ramen för programmet.

2.  Kostnader som uppstår för sådana externa experter som avses i punkt 1 ska berättiga till ersättning inom ramen för programmet i enlighet med artikel 238 i budgetförordningen.

3.  De externa experterna ska väljas ut av kommissionen, inbegripet bland experter som föreslås av medlemsstaterna, på grundval av färdigheter, erfarenheter och kunskaper som är relevanta för de specifika åtgärderna på ad hoc-basis, baserat på behoven.

Kommissionen ska bland annat bedöma dessa externa experters oberoende och avsaknaden av intressekonflikter med deras yrkesmässiga förpliktelser.

KAPITEL III

BIDRAG

Artikel 9

Tilldelning, komplementaritet och kombinerad finansiering

1.  Bidrag inom ramen för programmet ska tilldelas och förvaltas i enlighet med avdelning VIII i budgetförordningen.

2.  En åtgärd som har fått bidrag från något annat unionsprogram får också erhålla bidrag genom programmet, under förutsättning att bidraget inte täcker samma kostnader. Reglerna för varje bidragande unionsprogram ska tillämpas för dess respektive bidrag till åtgärden. Den kumulativa finansieringen får inte överstiga de totala stödberättigande kostnaderna för åtgärden och stödet från de olika unionsprogrammen får beräknas proportionellt i enlighet med de dokument som anger villkoren för stödet.

3.  I enlighet med artikel 198 f i budgetförordningen ska bidrag tilldelas utan ansökningsomgång när de stödberättigade enheterna är skattemyndigheter i medlemsstaterna och i sådana tredjeländer som är associerade till programmet enligt artikel 5 i den här förordningen, förutsatt att villkoren i den artikeln är uppfyllda.

Artikel 10

Samfinansieringssats

1.  Med avvikelse från artikel 190 i budgetförordningen får programmet finansiera upp till 100 % av en åtgärds stödberättigande kostnader.

2.  Den samfinansieringssats som ska tillämpas när åtgärder kräver tilldelning av bidrag ska anges i de fleråriga arbetsprogram som avses i artikel 13.

KAPITEL IV

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR ÅTGÄRDER FÖR IT-KAPACITETSUPPBYGGNAD

Artikel 11

Ansvarsområden

1.  Kommissionen och medlemsstaterna ska tillsammans säkerställa utveckling och drift, inbegripet utformning, fastställande av specifikationer, överensstämmelsetester, införande, underhåll, förbättringar, säkerhet, kvalitetssäkring och kvalitetskontroll, av de europeiska elektroniska system som förtecknas i den fleråriga strategiska plan för beskattning som avses i artikel 12.

2.  Kommissionen ska särskilt svara för följande:

a)  Utveckling och drift av gemensamma komponenter som de fastställts inom ramen för den fleråriga strategiska plan för beskattning som föreskrivs i artikel 12.

b)  Övergripande samordning av utveckling och drift av de europeiska elektroniska systemen med sikte på att de ska vara funktionsdugliga och sammankopplade, förbättras kontinuerligt och genomföras på ett synkroniserat sätt.

c)  Samordning på unionsnivå av de europeiska elektroniska systemen, med sikte på att främja och genomföra dem på nationell nivå.

d)  Samordning av utveckling och drift av de europeiska elektroniska systemen i fråga om deras samspel med tredje parter, bortsett från åtgärder som utformats för att uppfylla nationella behov.

e)  Samordning mellan de europeiska elektroniska systemen och andra relevanta åtgärder som rör e-förvaltning på unionsnivå.

3.  Medlemsstaterna ska särskilt svara för följande:

a)  Utveckling och drift av nationella komponenter som de fastställts inom ramen för den fleråriga strategiska plan för beskattning som föreskrivs i artikel 12.

b)  Samordning av utveckling och drift av de europeiska elektroniska systemens nationella komponenter på nationell nivå.

c)  Samordning mellan de europeiska elektroniska systemen och andra relevanta åtgärder som rör e-förvaltning på nationell nivå.

d)  Regelbunden information till kommissionen om de åtgärder som vidtagits för att deras respektive myndigheter eller ekonomiska aktörer ska kunna använda de europeiska elektroniska systemen till fullo.

e)  Genomförande på nationell nivå av de europeiska elektroniska systemen.

Artikel 12

Flerårig strategisk plan för beskattning

1.  Kommissionen och medlemsstaterna ska upprätta och hålla uppdaterad en flerårig strategisk plan för beskattning, som anpassats till relevanta bindande unionsrättsakter, där samtliga arbetsuppgifter som är relevanta för utveckling och drift av de europeiska elektroniska systemen förtecknas och varje system eller del av ett system klassificeras som

a)  en gemensam komponent, dvs. en komponent i de europeiska elektroniska systemen som utvecklats på unionsnivå och som är tillgänglig för samtliga medlemsstater eller, av skäl som hänger samman med effektivitet, säkerhet och rationalisering, har identifierats som gemensam av kommissionen,

b)  en nationell komponent, dvs. en komponent i de europeiska elektroniska systemen som utvecklats på nationell nivå och som är tillgänglig i den medlemsstat som skapat komponenten eller bidragit till dess gemensamma inrättande, eller

c)  en kombination av båda.

2.  Den fleråriga strategiska planen för beskattning ska även innefatta innovations- och pilotåtgärder och sådana stödjande metoder och verktyg som avser de europeiska elektroniska systemen.

3.  Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om fullgörandet av varje arbetsuppgift som de tilldelats enligt den fleråriga strategiska plan för beskattning som avses i punkt 1. De ska också regelbundet rapportera till kommissionen om utvecklingen av genomförandet av arbetsuppgifterna.

4.  Senast den 31 mars varje år ska medlemsstaterna till kommissionen lämna årliga lägesrapporter om genomförandet, under perioden 1 januari–31 december föregående år, av den fleråriga strategiska plan för beskattning som avses i punkt 1. Dessa årliga rapporter ska baseras på ett i förväg fastställt format.

5.  Senast den 31 oktober varje år ska kommissionen på grundval av de årliga rapporter som avses i punkt 4 upprätta en samlad rapport där en bedömning görs av medlemsstaternas och kommissionens framsteg med att genomföra den plan som avses i punkt 1, och offentliggöra den rapporten.

KAPITEL V

PROGRAMPLANERING, ÖVERVAKNING, UTVÄRDERING OCH KONTROLLER

Artikel 13

Arbetsprogram

1.  Programmet ska genomföras med hjälp av sådana fleråriga arbetsprogram som avses i artikel 110 i budgetförordningen.

2.  De fleråriga arbetsprogrammen ska antas av kommissionen genom delegerade akter. Dessa delegerade akter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 17.

Artikel 14

Övervakning och rapportering

1.  I bilaga II anges indikatorer för rapportering om programmets uppfyllelse av de särskilda mål som beskrivs i artikel 3.

2.  För att säkerställa en ändamålsenlig bedömning av programmets måluppfyllelse ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 17 med avseende på att ändra bilaga II för att vid behov se över eller komplettera indikatorerna och komplettera denna förordning med bestämmelser om upprättande av en ram för övervakning och utvärdering.

3.  Systemet för prestationsrapportering ska säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och resultat samlas in resurseffektivt, ändamålsenligt och rättidigt. För detta ändamål ska proportionella rapporteringskrav ställas på mottagarna av unionens medel.

Artikel 15

Utvärdering

1.  Utvärderingar ska utföras i god tid för att kunna användas i beslutsprocessen. Utvärderingarna ska offentliggöras av kommissionen.

2.  En interimsutvärdering av programmet ska göras när det väl föreligger tillräcklig information om genomförandet av programmet, dock senast fyra år efter det att programmet började genomföras.

3.  Vid slutet av programmets genomförande, dock senast fyra år efter utgången av den period som anges i artikel 1, ska kommissionen göra en slutlig utvärdering av programmet.

4.  Kommissionen ska överlämna slutsatserna från dessa utvärderingar tillsammans med sina egna kommentarer till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

Artikel 16

Skydd av unionens ekonomiska intressen

Om ett tredjeland deltar i programmet genom ett beslut enligt ett internationellt avtal eller något annat rättsligt instrument ska tredjelandet bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt. När det gäller Olaf ska dessa rättigheter innefatta rätten att utföra utredningar, däribland kontroller och inspektioner på platsen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).

KAPITEL VI

UTÖVANDE AV DELEGERING OCH KOMMITTÉFÖRFARANDE

Artikel 17

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 13.2 och 14.2 ska ges till kommissionen till och med den 31 december 2028.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 13.2 och 14.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 13.2 och 14.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 18

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av en kommitté kallad Fiscaliskommittén. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

KAPITEL VII

ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 19

Information, kommunikation och publicitet

1.  Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla unionsfinansieringens ursprung och säkerställa dess synlighet (i synnerhet när de marknadsför åtgärderna och deras resultat) genom att tillhandahålla enhetlig, verkningsfull och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten.

2.  Kommissionen ska vidta informations- och kommunikationsåtgärder avseende programmet och dess åtgärder och resultat. Medel som tilldelats programmet ska också bidra till den strategiska kommunikationen av unionens politiska prioriteringar, i den mån de har anknytning till de mål som avses i artikel 3.

Artikel 20

Upphävande

Förordning (EU) nr 1286/2013 ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2021.

Artikel 21

Övergångsbestämmelser

1.  Denna förordning ska inte påverka ett fortsatt genomförande eller en ändring av de åtgärder som berörs av förordning (EU) nr 1286/2013 fram till dess att de avslutas, och den förordningen ska fortsätta att tillämpas för de berörda åtgärderna fram till dess att de avslutas.

2.  Finansieringsramen för programmet får också omfatta de utgifter för tekniskt och administrativt bistånd som är nödvändiga för övergången mellan programmet och de åtgärder som antagits inom ramen för dess föregångare, dvs. förordning (EU) nr 1286/2013.

3.  Vid behov får anslag föras in i budgeten efter 2027 för att täcka de kostnader som föreskrivs i artikel 4.2, i syfte att möjliggöra förvaltning av åtgärder som inte slutförts den 31 december 2027.

Artikel 22

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

_______________

BILAGA I

Icke-uttömmande förteckning över möjliga typer av åtgärder som avses i artikel 7.2 första stycket a, b och d

De åtgärder som avses i artikel 7.2 första stycket a, b och d kan bland annat ha följande former:

a)  När det gäller möten och liknande särskilda evenemang:

–  Seminarier och workshoppar, där generellt alla länder närvarar, presentationer görs och deltagarna deltar i intensiva diskussioner och intensiv verksamhet om en särskild fråga.

–  Arbetsbesök, som organiseras för att tjänstemän ska kunna förvärva eller utvidga expertis och kunskaper vad gäller skattepolitik.

–  Närvaro vid de administrativa myndigheterna och medverkan i administrativa utredningar.

b)  När det gäller strukturerat samarbete:

–  Projektgrupper, där generellt ett begränsat antal länder deltar, där verksamhet sker under en begränsad tidsperiod i syfte att uppnå ett i förväg fastställt mål med noga angivet resultat, inbegripet samordning eller riktmärkning.

–  Arbetsgrupper, dvs. strukturerade samarbetsformer av icke-permanent eller permanent karaktär, där expertis slås samman för att utföra uppgifter på ett specifikt område eller operativ verksamhet, eventuellt med stöd av samordningstjänster online, administrativt bistånd samt infrastruktur och utrustning.

–  Multilateral eller simultan kontroll, bestående av samordnad kontroll av skattesituationen för en eller flera närstående beskattningsbara personer, vilken organiseras av två eller fler länder, varav minst två medlemsstater, med gemensamma eller kompletterande intressen.

–  Gemensam revision, bestående av en gemensam kontroll av skattesituationen för en eller flera närstående beskattningsbara personer genom en enda inspektionsgrupp bestående av två eller flera länder, varav minst två medlemsstater, med gemensamma eller kompletterande intressen.

–  Varje annan form av administrativt samarbete upprättat genom direktiv 2011/16/EU, förordning (EU) nr 904/2010, förordning (EU) nr 389/2012 eller direktiv 2010/24/EU.

d)  När det gäller åtgärder för uppbyggnad av personalkompetens och annan kapacitetsuppbyggnad:

–  Gemensam utbildning eller utveckling av e-lärande, för att gynna erforderliga färdigheter och kunskaper om skattefrågor.

–  Tekniskt stöd, för att förbättra administrativa förfaranden, stärka den administrativa kapaciteten och förbättra skatteförvaltningarnas funktion och drift genom att ta fram och utbyta god praxis.

BILAGA II

Indikatorer

Särskilt mål: stödja skattepolitik, skattesamarbete och administrativ kapacitetsuppbyggnad, inbegripet personalkompetens samt utveckling och drift av de europeiska elektroniska systemen.

1.  Kapacitetsuppbyggnad (när det gäller administration, personal och it):

1.  Index för tillämpning och genomförande av unionslagstiftning och unionspolitik (antal åtgärder som organiserats på detta område inom programmet och rekommendationer som utfärdats till följd av dessa åtgärder)

2.  Index för utbildning (använda utbildningsmoduler; antal tjänstemän som utbildats; deltagarnas kvalitetspoäng)

3.  De europeiska elektroniska systemens tillgänglighet (som procentandel av tiden)

4.  Gemensamma kommunikationsnätets tillgänglighet (som procentandel av tiden)

5.  Förenklade it-förfaranden för nationella förvaltningar och ekonomiska aktörer (antal registrerade ekonomiska aktörer, antal ansökningar och antal samråd i olika elektroniska system som finansieras genom programmet)

2.  Kunskapsdelning och nätverkande:

6.  Index för samarbetets stabilitet (den omfattning av nätverkande som skapats, antalet personliga möten, antalet samarbetsgrupper online)

7.  Index för bästa praxis och riktlinjer (antal åtgärder som organiserats på detta område inom programmet; procentandel skatteförvaltningar som använt en arbetspraxis/riktlinje som utvecklats med stöd av programmet)

BILAGA III

I överensstämmelse med programmets särskilda och allmänna mål kan de åtgärder som avses i artikel 7 bland annat inriktas på följande prioriterade områden:

a)  Stöd till genomförandet av unionsrätten på skatteområdet, inbegripet utbildning av personal i detta avseende, och hjälp med att identifiera möjliga sätt att förbättra det administrativa samarbetet, inbegripet bistånd avseende indrivning, mellan skattemyndigheter.

b)  Stöd till ett effektivt informationsutbyte, inbegripet gruppförfrågningar, utveckling av standardiserade it-format, skattemyndigheters tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap och förbättrad användning av mottagen information.

c)  Stöd till en effektiv användning av mekanismer för administrativt samarbete och utbyte av bästa praxis mellan skattemyndigheter, inbegripet bästa praxis för indrivning av skatt.

d)  Stöd till digitalisering och uppdatering av metoderna inom skatteförvaltningarna.

e)  Stöd till utbyte av bästa praxis för bekämpning av mervärdesskattebedrägeri.

_______________

(1) EUT C …
(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 17 april 2019. Text markerad med grå skuggning har inte överenskommits inom ramen för interinstitutionella förhandlingar.
(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2013 av den 11 december 2013 om ett åtgärdsprogram för att förbättra skattesystemens funktionssätt i Europeiska unionen för perioden 2014–2020 (Fiscalis 2020) och om upphävande av beslut nr 1482/2007/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 25).
(4) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).
(6) COM(2010)0700.
(7) Det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning (EUT L 123, 12.5.2016, s. 1).
(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).
(9) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).
(10) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).
(11) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).
(12) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).
(13) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, EUT L 347, 11.12.2006, s. 1.
(14) Rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker (EGT L 316, 31.10.1992, s. 21).
(15) Rådets direktiv 2011/64/EU av den 21 juni 2011 om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror (EUT L 176, 5.7.2011, s. 24).
(16) Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 31.10.2003, s. 51).
(17) Rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder (EUT L 84, 31.3.2010, s. 1).

Senaste uppdatering: 16 mars 2020Rättsligt meddelande - Integritetspolicy