(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0384),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 81.1, 81.2 och 82.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0235/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 oktober 2018(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av skrivelsen av den 25 januari 2019 från sin talman till utskottsordförandena, med en beskrivning av parlamentets strategi avseende de sektorsspecifika programmen inom den fleråriga budgetramen efter år 2020,

–  med beaktande av skrivelsen av den 1 april 2019 från rådet till Europaparlamentets talman, med bekräftelse av den gemensamma överenskommelse som medlagstiftarna nått inom ramen för förhandlingarna,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för rättsliga frågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor samt yttrandena från budgetkontrollutskottet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0068/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(2).

2.  Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 14 mars 2018 om nästa fleråriga budgetram: förberedelse av parlamentets ståndpunkt om den fleråriga budgetramen efter 2020(3). Parlamentet upprepar sitt stöd för program på områdena kultur, utbildning, medier, ungdomsfrågor, idrott, demokrati, medborgarskap och det civila samhället som tydligt har visat sitt europeiska mervärde och åtnjuter varaktig popularitet bland stödmottagarna. Parlamentet upprepar att en starkare och mer ambitiös union kan uppnås endast om den ges ökade finansiella resurser. Parlamentet efterlyser därför fortlöpande stöd till befintlig politik, större resurser till unionens flaggskeppsprogram och att ytterligare ansvarsområden ska matchas med ytterligare finansiella resurser.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 178. (2) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 13 februari 2019 (Antagna texter, P8_TA(2019)0097). (3) Antagna texter, P8_TA(2018)0075.

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 81.1, 81.2 och 82.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(2), och

av följande skäl:

(1)  Enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen ska unionen ”bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.” I artikel 3 anges vidare att ”[u]nionen ska ha som mål att främja freden, sina värden och folkens välfärd” och att den bland annat ska ”respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald och sörja för att det europeiska kulturarvet skyddas och utvecklas”. Dessa värden bekräftas och uttrycks i de rättigheter och de principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

(2)  Dessa rättigheter och värden måste fortsätta att aktivt odlas, skyddas, främjas, upprätthållas och spridas bland ▌medborgare och folk och utgöra EU-projektets kärna, eftersom en urholkning av skyddet av dessa rättigheter och värden i en medlemsstat kan få skadliga effekter för unionen som helhet. Därför bör en ny fond för rättsliga frågor, rättigheter och värden som omfattar programmen för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden och för rättsliga frågor inrättas i EU-budgeten. I en tid då samhällena i Europa konfronteras med extremism, radikalisering och splittring och ett krympande utrymme för ett oberoende civilt samhälle är det viktigare än någonsin att främja, stärka och försvara rättvisa, rättigheter och EU:s värden: mänskliga rättigheter, respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet och rättsstaten. Detta kommer att få djupgående och direkta följder för politiken, samhället, kulturen och ekonomin i EU. Som en del av den nya fonden kommer programmet för rättsliga frågor att fortsätta att stödja vidareutvecklingen av ett unionsområde med rättvisa som bygger på rättsstaten, rättsväsendets oberoende och opartiskhet, ömsesidigt erkännande och ömsesidigt förtroende, tillgång till rättslig prövning samt gränsöverskridande samarbete. Programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden kommer att samla 2014–2020 års program Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1381/2013(3), och 2014–2020 års program Ett Europa för medborgarna, som inrättades genom rådets förordning (EU) nr 390/2014(4) (nedan kallade de föregående programmen).

(3)  Fonden för rättsliga frågor, rättigheter och värden och dess två underliggande finansieringsprogram kommer ▌att inriktas på personer och enheter som bidrar till att göra våra gemensamma värden, vår jämlikhet, våra rättigheter och vår rika mångfald levande och dynamiska. Det slutliga målet är att främja och stödja ett rättighetsbaserat, jämlikt, öppet, pluralistiskt, inkluderande och demokratiskt samhälle. Detta innefattar ett dynamiskt och livskraftigt civilt samhälle som en nyckelaktör som uppmuntrar människors demokratiska, samhälleliga och medborgerliga delaktighet och som odlar den rika mångfalden i det europeiska samhället, ▌på grundval av våra gemensamma värden, vår gemensamma historia och våra gemensamma minnen. I artikel 11 i fördraget om Europeiska unionen krävs det att unionens institutioner ska föra en öppen, tydlig och regelbunden dialog med det civila samhället och att de på lämpligt sätt ska ge medborgarna och de representativa sammanslutningarna möjlighet att ge uttryck för och offentligt diskutera sina åsikter på alla unionens åtgärdsområden.

(4)  Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) föreskriver inrättandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, med respekt för de grundläggande rättigheterna och de olika rättssystemen och rättsliga traditionerna i medlemsstaterna. Respekt för och främjande av rättsstaten, grundläggande rättigheter och demokrati inom unionen är förutsättningar för att upprätthålla alla rättigheter och skyldigheter som stadgas i fördragen och för att bygga upp människors förtroende för unionen. Hur rättsstatens principer tillämpas i medlemsstaterna spelar en avgörande roll för att säkerställa ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna och mellan deras rättssystem. För detta ändamål får unionen anta åtgärder för att utveckla det rättsliga samarbetet i civil- och straffrättsliga frågor ▌. Respekten för grundläggande rättigheter och för gemensamma principer och värden som icke-diskriminering och likabehandling med hänsyn till alla de grunder som förtecknas i artikel 21 i stadgan, solidaritet, faktisk tillgång till rättslig prövning för alla, rättsstaten, demokrati samt ett välfungerande oberoende rättsväsen bör säkerställas och främjas på alla nivåer i vidareutvecklingen av ett europeiskt område med rättvisa.

(5)  Finansiering bör även i fortsättningen vara ett viktigt verktyg för att framgångsrikt uppnå de ambitiösa målen i fördraget. Dessa mål bör uppnås bland annat genom inrättandet av ett flexibelt och ändamålsenligt program för rättsliga frågor, som bör underlätta planeringen och genomförandet av dessa mål. Programmet bör genomföras på ett användarvänligt sätt (genom användarvänlig tillämpning och rapportering) och bör syfta till en balanserad geografisk täckning. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt programmets tillgänglighet för alla typer av stödmottagare.

(6)  I syfte att gradvis inrätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa för alla ska unionen besluta om åtgärder rörande rättsligt samarbete i civil- och straffrättsliga frågor på grundval av principen om ömsesidigt erkännande av domar och rättsliga avgöranden, vilken sedan Europeiska rådets möte i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999 är en hörnsten i det rättsliga samarbetet inom unionen. Ömsesidigt erkännande kräver en hög grad av ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna. Åtgärder för tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning har antagits på flera områden för att underlätta ömsesidigt erkännande och främja ömsesidigt förtroende. Ett välfungerande område med rättvisa, där hindren för gränsöverskridande rättsliga förfaranden och för tillgång till rättslig prövning i gränsöverskridande situationer har avskaffats, är också av avgörande betydelse för att säkerställa ekonomisk tillväxt och vidare integration. Samtidigt behövs det ett väl fungerande europeiskt område med rättvisa samt effektiva, oberoende och högkvalitativa nationella rättssystem, liksom större ömsesidigt förtroende, för att få till stånd en blomstrande inre marknad och för att upprätthålla unionens gemensamma värden.

(6a)   Tillgång till rättslig prövning bör särskilt omfatta tillgång till domstolar, alternativa tvistlösningsmetoder och innehavare av offentliga ämbeten som enligt lag är skyldiga att förse parterna med oberoende och opartisk juridisk rådgivning.

(7)  Fullständig respekt för och främjande av rättsstaten är avgörande för en hög grad av ömsesidigt förtroende på området rättsliga och inrikes frågor, i synnerhet för ett verkningsfullt rättsligt samarbete i civil- och straffrättsliga frågor som bygger på ömsesidigt erkännande. Respekten för rättsstaten är ett av de gemensamma värden som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget, och principen om ett effektivt domstolsskydd, som föreskrivs i artikel 19.1 i EU-fördraget och i artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, är ett konkret uttryck för rättsstaten. Att främja rättsstaten genom att stödja arbetet med att förbättra nationella rättssystems oberoende, transparens, ansvarsskyldighet, kvalitet och effektivitet stärker det ömsesidiga förtroende som är oundgängligt för det rättsliga samarbetet i civil- och straffrättsliga frågor. Rättsväsendets oberoende och opartiskhet utgör en del av det väsentliga i rätten till en rättvis rättegång och är avgörande för skyddet av europeiska värden. Att ha effektiva rättssystem med rimliga tidsfrister för förfaranden gynnar dessutom rättssäkerheten för alla berörda parter.

(8)  Enligt artiklarna 81.2 h och 82.1 c i EUF-fördraget ska unionen stödja utbildningen av domare och övrig personal inom rättsväsendet som ett sätt att förbättra det rättsliga samarbetet i civil- och straffrättsliga frågor på grundval av principen om ömsesidigt erkännande av domar och rättsliga avgöranden. Utbildning av yrkesverksamma jurister är ett viktigt verktyg för att utveckla en samsyn om hur rättsstaten och de grundläggande rättigheterna bäst kan genomföras och upprätthållas. Det bidrar till att bygga upp det europeiska området med rättvisa genom att skapa en gemensam rättskultur bland yrkesverksamma jurister i medlemsstaterna. Det är av avgörande betydelse att säkerställa en icke-diskriminerande, korrekt och enhetlig rättstillämpning inom unionen och ett ömsesidigt förtroende och en samsyn mellan yrkesverksamma jurister vid gränsöverskridande förfaranden. De utbildningsverksamheter som får stöd enligt programmet bör bygga på en förnuftig bedömning av utbildningsbehoven, tillämpa de senaste utbildningsmetoderna, inbegripa gränsöverskridande evenemang som samlar yrkesverksamma jurister från olika medlemsstater, omfatta inslag av aktivt lärande och nätverksbyggande samt vara hållbara. Verksamheterna bör omfatta utbildning i juridisk terminologi, civil- och straffrätt, grundläggande rättigheter, ömsesidigt erkännande och rättssäkerhetsgarantier. De bör omfatta kurser för domare, advokater och åklagare om de utmaningar och hinder som är verkligheten för personer som ofta diskrimineras eller befinner sig i en utsatt situation, såsom kvinnor, barn, minoriteter, hbtqi-personer, personer med funktionsnedsättning samt offer för könsrelaterat våld, våld i hemmet eller våld i nära relationer och andra former av våld mellan personer. Sådana kurser bör anordnas under direkt medverkan av organisationer som företräder eller stöder sådana personer och, om möjligt, under personernas egen medverkan. Med tanke på att kvinnliga domare är underrepresenterade på toppositionerna bör kvinnliga domare och åklagare och kvinnor i andra rättsliga yrken uppmuntras att delta i utbildningsverksamheterna.

(8a)  Vid tillämpningen av denna förordning bör termen ”domare och övrig personal inom rättsväsendet” tolkas brett, så att den omfattar domare, åklagare, personal vid domstolar och åklagarmyndigheter samt alla andra yrkesverksamma jurister som är knutna till rättsväsendet eller på annat sätt deltar i rättskipningen, oavsett hur de definieras på nationell nivå, vilken rättslig ställning de har och hur de är organiserade internt, såsom advokater, notarier, exekutionsbiträden eller utmätningsmän, insolvensförvaltare, medlare, domstolstolkar och domstolsöversättare, sakkunniga vid domstolar, fängelsepersonal och övervakare inom frivården.

(9)  Rättslig utbildning kan omfatta olika aktörer, såsom medlemsstaternas rättsliga, judiciella och administrativa myndigheter, akademiska institutioner, nationella organ med ansvar för rättslig utbildning, utbildningsorganisationer eller utbildningsnätverk på europeisk nivå eller nätverk för samordnare av unionsrätten vid domstolar. Organ och enheter som verkar i ett allmänt europeiskt intresse på området utbildning inom rättsväsendet, såsom det europeiska nätverket för rättslig utbildning, Europeiska rättsakademin, det europeiska nätverket för domstolsadministrationer (ENCJ), sammanslutningen av de högsta förvaltningsdomstolarna i Europeiska unionen, nätverket för ordförande vid högsta domstolarna i Europeiska unionen och Europeiska institutet för offentlig administration, bör fortsätta att spela sin roll för att främja fortbildningsprogram med en verklig europeisk dimension för domare och övrig personal inom rättsväsendet, och bör därför ges adekvat ekonomiskt stöd i enlighet med de förfaranden och kriterier som anges i de ▌arbetsprogram som kommissionen antar i enlighet med denna förordning.

(10)  Programmet bör stödja det årliga arbetsprogrammet för det europeiska nätverket för rättslig utbildning, som är en viktig aktör när det gäller rättslig utbildning. Det europeiska nätverket för rättslig utbildning befinner sig i en särställning, eftersom det är det enda nätverk på unionsnivå som samlar medlemsstaternas organ för rättslig utbildning. Det har en unik ställning för att organisera utbyten för nya och erfarna domare och åklagare mellan alla medlemsstater och att samordna de nationella utbildningsorganens arbete med att organisera utbildningar som rör unionsrätt och att främja god utbildningspraxis. Det europeiska nätverket för rättslig utbildning tillhandahåller också utbildningar av hög kvalitet på ett kostnadseffektivt sätt på unionsnivå. I nätverket ingår vidare organen för rättslig utbildning i kandidatländerna som observatörer. Den årliga rapporten från det europeiska nätverket för rättslig utbildning bör innehålla information om den utbildning som tillhandahålls, uppdelat också efter personalkategori.

(11)  Åtgärder enligt programmet bör stödja ett förstärkt ömsesidigt erkännande av rättsliga beslut och domar i civil- och straffrättsliga ärenden, ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna samt den tillnärmning av lagstiftningen som är nödvändig för att underlätta samarbetet mellan alla relevanta myndigheter, även med elektroniska medel. De bör också stödja domstolsskyddet för individuella rättigheter på privaträttens område. Programmet bör också främja ▌en större konvergens inom civilrätten, vilket kommer att bidra till att undanröja hinder för väl och effektivt fungerande rättsliga och utomrättsliga förfaranden till nytta för alla parter i en civilrättslig tvist. För att stödja ett verkningsfullt genomdrivande och den praktiska tillämpningen av unionsrätten på området för rättsligt samarbete i civilrättsliga frågor bör programmet stödja det europeiska rättsliga nätverk på privaträttens område som inrättades genom rådets beslut 2001/470/EG. På det straffrättsliga området bör programmet bidra till att främja och genomföra regler och förfaranden för att säkerställa erkännande av domar och beslut i hela unionen. Det bör underlätta samarbete och bidra till att undanröja hinder för gott samarbete och ömsesidigt förtroende. Programmet bör också bidra till att förbättra tillgången till rättslig prövning genom att främja och stödja brottsoffers rättigheter samt misstänkta och tilltalade personers processuella rättigheter i straffrättsliga förfaranden.

(12)  Programmet bör, i enlighet med artikel 3.3 i EU-fördraget, artikel 24 i stadgan och FN:s konvention från 1989 om barnets rättigheter, stödja skyddet av barnets rättigheter och integrera främjandet av barnets rättigheter i genomförandet av alla sina åtgärder. I detta syfte bör särskild uppmärksamhet ägnas åt åtgärder som syftar till att skydda barns rättigheter i samband med civil- och straffrätt, bland annat skyddet av barn som följer med föräldrar som hålls i förvar, barn till fängslade föräldrar samt barn som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden.

(13)  Programmet för 2014–2020 har möjliggjort utbildningsverksamheter om unionsrätt, i synnerhet om stadgans räckvidd och tillämpning, vilka har varit inriktade på medlemmar av domstolsväsendet och andra rättstillämpare. I sina slutsatser av den 12 oktober 2017 om tillämpningen av stadgan om de grundläggande rättigheterna under 2016 erinrade rådet om vikten av att öka medvetenheten bland beslutsfattare, rättstillämpare och rättighetshavarna själva om tillämpningen av stadgan, på nationell nivå och unionsnivå. För att integrera grundläggande rättigheter på ett konsekvent sätt är det därför nödvändigt att utvidga det ekonomiska stödet till medvetandehöjande åtgärder för andra offentliga myndigheter än rättsliga myndigheter och rättstillämpare.

(14)  Enligt artikel 67 i EUF-fördraget ska unionen utgöra ett område med frihet, säkerhet och rättvisa med respekt för de grundläggande rättigheterna, för vilket en icke-diskriminerande tillgång till rättslig prövning för alla är avgörande. För att underlätta faktisk tillgång till rättslig prövning, och i syfte att främja det ömsesidiga förtroende som är oundgängligt för att området med frihet, säkerhet och rättvisa ska fungera väl, är det nödvändigt att utvidga det ekonomiska stödet till verksamhet som bedrivs av andra myndigheter än rättsliga myndigheter på nationell, regional och lokal nivå och rättstillämpare, liksom av organisationer i det civila samhället, som bidrar till dessa mål. Stöd bör ges i synnerhet till verksamheter som underlättar faktisk och likvärdig tillgång till rättslig prövning för personer som ofta utsätts för diskriminering eller befinner sig i en utsatt situation. Det är viktigt att stödja det opinionsbildande arbete som bedrivs av organisationer i det civila samhället, såsom nätverksbyggande, rättstvister, kampanjarbete, kommunikation och annan bevakning. I detta sammanhang har yrkesverksamma jurister som är knutna till rättsväsendet och arbetar för organisationer i det civila samhället också en viktig roll att spela.

(15)  I enlighet med artiklarna 8 och 10 i EUF-fördraget bör programmet i alla sina verksamheter stödja jämställdhetsintegrering och integreringen av målen om icke‑diskriminering ▌. FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning bekräftar också rätten till full rättskapacitet och tillgång till rättslig prövning för personer med funktionsnedsättning. Halvtidsutvärderingen och den slutliga utvärderingen av programmet bör omfatta en utvärdering av jämställdhetskonsekvenserna i syfte att bedöma i vilken utsträckning programmet bidrar till jämställdhet och fastställa att programmet inte har några oavsiktliga negativa konsekvenser för jämställdheten. I det sammanhanget, och samtidigt som hänsyn tas till verksamheternas olika natur och omfattning inom programmets särskilda mål, är det viktigt att enskilda uppgifter som samlas in när så är möjligt delas upp efter kön. Det är också viktigt att ge dem som ansöker om bidrag information om hur man beaktar jämställdhet, bland annat i fråga om användningen av verktyg för jämställdhetsintegrering, såsom jämställdhetsbudgetering och konsekvensbedömningar ur ett jämställdhetsperspektiv där så behövs. En jämn könsfördelning bör beaktas vid samråd med sakkunniga och berörda parter.

(15a)  Programmet bör i all sin verksamhet, där det är relevant, också stödja och skydda brottsoffers rättigheter i såväl civilrättsliga som straffrättsliga ärenden. I detta syfte bör särskild uppmärksamhet ägnas åt ett bättre genomförande av och en bättre samordning mellan de olika unionsinstrumenten för skydd av brottsoffer, liksom åt åtgärder som syftar till utbyte av bästa praxis mellan domstolar och rättstillämpare som hanterar ärenden som rör våld. Programmet bör också stödja en förbättring av kunskapen om och användningen av instrument för kollektiv prövning.

(16)  Åtgärder som omfattas av denna förordning bör bidra till att skapa ett europeiskt område med rättvisa, främja rättssystemets oberoende och effektivitet, öka det gränsöverskridande samarbetet och samarbetet i nätverk, stärka det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaternas rättsväsenden samt bidra till att uppnå en korrekt och konsekvent tillämpning av unionsrätten. Finansieringsverksamheterna bör också bidra till en gemensam syn på unionens värden och rättsstaten, bättre kunskaper om unionens lagstiftning och politik, utbyte av sakkunskaper och bästa praxis i samband med alla berörda aktörers användning av instrument för rättsligt samarbete samt spridning och främjande av driftskompatibla digitala lösningar som underbygger ett smidigt och effektivt gränsöverskridande samarbete. De bör även tillhandahålla en solid analytisk grund för utvecklingen, genomdrivandet och den korrekta förståelsen och tillämpningen av unionens lagstiftning och politik. Insatser på unionsnivå innebär att dessa verksamheter kan genomföras konsekvent i hela unionen och ger stordriftsfördelar. Vidare är unionen bättre ägnad än medlemsstaterna att hantera gränsöverskridande situationer och att tillhandahålla en europeisk plattform för ömsesidigt lärande och utbyte av bästa praxis.

(16a)  Programmet bör också bidra till att förbättra samarbetet mellan medlemsstaterna på områden där unionsrätten har en extern dimension, med beaktande av externa konsekvenser, i syfte att förbättra tillgången till rättslig prövning och underlätta hanteringen av judiciella och processrättsliga utmaningar.

(17)  Kommissionen bör säkerställa övergripande konsekvens, komplementaritet och synergier med det arbete som utförs av unionens organ och byråer, såsom Eurojust, byrån för grundläggande rättigheter, eu-LISA och Europeiska åklagarmyndigheten, och bör utvärdera det arbete som utförs av andra nationella och internationella aktörer på de områden som omfattas av programmet.

(18)  Det är nödvändigt att säkerställa bärkraften, synligheten, grundprincipen om ett europeiskt mervärde och en sund ekonomisk förvaltning i genomförandet av alla åtgärder och verksamheter inom ramen för programmet för rättsliga frågor, liksom att de kompletterar medlemsstaternas insatser och är konsekventa med andra unionsverksamheter. För att säkerställa en effektiv och prestationsbaserad tilldelning av medel ur unionens allmänna budget bör konsekvens, komplementaritet och synergier eftersträvas mellan finansieringsprogram som stödjer politikområden med nära anknytning till varandra, särskilt inom fonden för rättsliga frågor, rättigheter och värden – och således med programmet för rättigheter och värden – och mellan programmet för rättsliga frågor och programmet för den inre marknaden, gränsförvaltning och säkerhet, särskilt asyl- och migrationsfonden (Amif) och fonden för inre säkerhet, strategisk infrastruktur, särskilt programmet för ett digitalt Europa, Europeiska socialfonden+, programmet Erasmus+, ramprogrammet för forskning och innovation, instrumentet för stöd inför anslutningen och Life-förordningen(5). Genomförandet av programmet för rättsliga frågor bör inte påverka, utan kompletteras av, unionens lagstiftning och politik beträffande skyddet av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatens principer i medlemsstaterna.

(19)  I denna förordning fastställs en finansieringsram för programmet för rättsliga frågor som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i [punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(6)] för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(19a)   Mekanismerna för att säkerställa en koppling mellan unionens finansieringspolitik och unionens värden bör finjusteras ytterligare för att göra det möjligt för kommissionen att lägga fram ett förslag till rådet om att överföra medel, anslagna till en medlemsstat inom ramen för delad förvaltning, till programmet, om medlemsstaten är föremål för förfaranden som rör unionens värden. En övergripande unionsmekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter bör garantera en regelbunden och likvärdig översyn av alla medlemsstater och tillhandahålla nödvändig information för aktivering av åtgärder som rör allmänna brister i fråga om unionens värden i medlemsstaterna. För att säkerställa ett enhetligt genomförande, och med hänsyn till omfattningen av de ekonomiska effekterna av de åtgärder som ska genomföras, bör genomförandebefogenheter ges till rådet, som bör agera på grundval av ett förslag från kommissionen. För att göra det lättare att anta de beslut som krävs för att säkerställa effektiva åtgärder bör omröstning med omvänd kvalificerad majoritet användas.

(20)  Förordning (EU, Euratom) [den nya budgetförordningen] (nedan kallad budgetförordningen) är tillämplig på detta program. I den förordningen fastställs regler för genomförandet av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling, indirekt genomförande, finansieringsinstrument och budgetgarantier.

(21)  Typerna av finansiering och metoderna för genomförande enligt denna förordning bör väljas ut på grundval av hur väl de bidrar till att uppnå de särskilda målen för åtgärderna och åstadkomma önskade resultat, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan, relevanta aktörers och berörda stödmottagares kapacitet samt den förväntade risken för bristande efterlevnad. Detta bör inbegripa beaktande av användning av såväl klumpsummor, schablonsatser och enhetskostnader som finansiering som inte är kopplad till kostnader i den mening som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen.

(22)  Enligt budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013(7), rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95(8), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96(9) och rådets förordning (EU) 2017/1939(10) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet fullständig transparens i programmets finansierings- och urvalsförfaranden, förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter och bedrägerier, krav på återkrav av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 bör Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) i synnerhet utföra administrativa utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på plats, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I överensstämmelse med förordning (EU) 2017/1939 bör Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och annan brottslig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371(11). Enligt budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska revisionsrätten de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(23)  Tredjeländer som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) får delta i unionsprogram inom ramen för det samarbete som inrättats genom EES-avtalet, enligt vilket programmen ska genomföras genom ett beslut enligt det avtalet. Tredjeländer får också delta på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning för att bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, organ och nätverk för mänskliga rättigheter, inklusive nationella institutioner som ansvarar för skyddet av de mänskliga rättigheterna i varje medlemsstat, organ och nätverk som ansvarar för icke-diskriminering och jämställdhetspolitik, ombudsmän, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) samt Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt och stärka sina synergier och sitt samarbete. Det bör vara möjligt att inkludera tredjeländer, särskilt när deras deltagande främjar programmets mål, i enlighet med de allmänna principer och villkor för dessa länders deltagande i unionsprogram som fastställs i respektive ramavtal och associeringsrådsbeslut eller liknande avtal.

(24)  De övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och bestämmer särskilt förfarandet för upprättande och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av finansiella aktörers ansvar. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget gäller även skyddet av unionens budget vid generella brister med avseende på rättsstatliga principer i medlemsstaterna, eftersom respekten för rättsstaten är en förutsättning för en sund ekonomisk förvaltning och en verkningsfull EU-finansiering.

(24a)  Förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstaten i medlemsstaterna syftar till att rusta unionen att bättre skydda sin budget när svagheter i rättsstaten skadar eller hotar att skada en sund ekonomisk förvaltning av unionens ekonomiska intressen. Det bör komplettera programmet rättsliga frågor, vars roll är en annan, nämligen att ytterligare stödja utvecklingen av ett europeiskt område med rättvisa som bygger på rättsstatliga principer och ömsesidigt förtroende, och att säkerställa att människor kan åtnjuta sina rättigheter.

(25)  Enligt [artikel 94 i rådets beslut 2013/755/EU(12)] är personer och enheter i utomeuropeiska länder och territorier berättigade till finansiering i enlighet med de bestämmelser och mål som gäller för programmen och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken berört utomeuropeiskt land eller territorium är knutet. Det är väsentligt att det inom ramen för programmet säkerställs att sådana personer och enheter får tillräcklig information om sin rätt till finansiering.

(25a)   Med tanke på vikten och relevansen av unionens och medlemsstaternas åtagande att uppnå målen för hållbar utveckling bör detta program bidra till att uppfylla detta åtagande.

(26)  Med tanke på vikten av att motverka klimatförändringarna i överensstämmelse med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och uppfylla FN:s mål för hållbar utveckling kommer detta program att bidra till att integrera klimatåtgärder i den normala verksamheten och till att nå det övergripande målet att 25 procent av utgifterna i EU‑budgeten ska bidra till klimatmålen. Relevanta åtgärder kommer att identifieras under förberedelserna och genomförandet av programmet och på nytt bedömas i samband med halvtidsutvärderingen av det.

(27)  I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 behöver detta program utvärderas på grundval av information som samlas in till följd av specifika övervakningskrav, samtidigt som överreglering och administrativa bördor undviks, särskilt för medlemsstaterna. Dessa krav kan vid behov omfatta mätbara indikatorer som ligger som grund för att utvärdera programmets effekter på plats.

(28)  I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på indikatorer, i enlighet med vad som anges i artiklarna 12 och 14 samt i bilaga II. Det är av särskild vikt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, även på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(29)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(13).

(30)  I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark.

(31)  [I enlighet med artikel 3 och artikel 4a.1 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, har Irland [genom en skrivelse av den ...] meddelat att det önskar delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning. ELLER

I enlighet med artiklarna 1 och 2 och artikel 4a.1 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar Irland inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.]

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning inrättas programmet för rättsliga frågor (nedan kallat programmet).

I förordningen fastställs målen för programmet, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering.

Artikel 2

Definition

I denna förordning avses med

1.  domare och övrig personal inom rättsväsendet: domare, åklagare och personal vid domstolar och åklagarmyndigheter samt alla andra yrkesverksamma jurister som är knutna till rättsväsendet ▌.

Artikel 3

Programmets mål

1.  Programmet har det allmänna målet att bidra till vidareutvecklingen av ett europeiskt område med rättvisa som bygger på rättsstaten, inbegripet rättsväsendets oberoende och opartiskhet, ömsesidigt erkännande, ömsesidigt förtroende samt rättsligt samarbete, och därigenom också att stärka demokratin, rättsstaten och de grundläggande rättigheterna.

2.  Programmet har följande särskilda mål ▌:

a)  Att underlätta och stödja rättsligt samarbete i civil- och straffrättsliga frågor och att främja rättsstaten och rättsväsendets oberoende och opartiskhet, bland annat genom att stödja insatser för att förbättra de nationella rättssystemens effektivitet och den faktiska verkställigheten av avgöranden.

b)  Att stödja och främja rättslig utbildning i syfte att främja en gemensam kultur i rättsligt, judiciellt och rättsstatligt hänseende, liksom ett konsekvent och verkningsfullt genomförande av de av unionens rättsliga instrument som är relevanta för programmet.

c)  Att underlätta faktisk och icke-diskriminerande tillgång till rättslig prövning för alla och ett effektivt rättsmedel, även på elektronisk väg (e-juridik), genom att främja effektiva civil- och straffrättsliga förfaranden och genom att främja och stödja alla brottsoffers rättigheter samt misstänkta och tilltalade personers processuella rättigheter i straffrättsliga förfaranden.

Artikel 3a

Integrering av rättigheter

Vid genomförandet av alla åtgärder ska programmet sträva efter att främja jämställdhet mellan könen, barnets rättigheter, bland annat genom ett barnvänligt rättsväsen, skydd av brottsoffer och en verkningsfull tillämpning av principen om lika rättigheter och icke-diskriminering med hänsyn till alla de grunder som förtecknas i artikel 21 i stadgan, i enlighet med och inom de gränser som fastställs i artikel 51 i stadgan.

Artikel 4

Budget

1.  I den mening som avses i [hänvisningen ska vid behov uppdateras i enlighet med det nya interinstitutionella avtalet] punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning ska finansieringsramen för genomförandet av programmet för perioden 2021‒2027, vilken utgör den särskilda referensen för budgetmyndigheten under det årliga budgetförfarandet, vara 316 000 000 EUR i 2018 års priser (356 000 000 EUR i löpande priser).

2.  Det belopp som avses i punkt 1 får användas för tekniskt och administrativt bistånd för genomförandet av programmet, såsom förberedelser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering, inklusive centrala informationstekniska system.

2a.  Den anslagna budgeten för jämställdhetsåtgärder ska anges årligen.

3.  Utan att det påverkar tillämpningen av budgetförordningen får utgifter för åtgärder till följd av projekt som ingår i det första arbetsprogrammet vara stödberättigande från och med den 1 januari 2021.

4.  Medel anslagna till medlemsstaterna inom ramen för delad förvaltning får på deras begäran, eller på begäran av kommissionen, överföras till programmet. Kommissionen ska förvalta dessa medel direkt i enlighet med artikel 62.1 a i budgetförordningen ▌. Där så är möjligt ska dessa medel användas till förmån för den berörda medlemsstaten.

Artikel 5

Tredjeländer som är associerade till programmet

Programmet ska vara öppet för följande tredjeländer:

a)  Medlemmar av Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i enlighet med villkoren i EES‑avtalet.

b)  Anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidater, i enlighet med de allmänna principer och villkor som fastställs för dessa länders deltagande i unionens program i ramavtal och associeringsrådsbeslut för respektive land, eller liknande avtal, och i enlighet med de särskilda villkor som föreskrivs i avtal mellan unionen och dessa länder.

c)  Länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, i enlighet med de allmänna principer och villkor som fastställs för dessa länders deltagande i unionens program i ramavtal och associeringsrådsbeslut för respektive land, eller liknande avtal, och i enlighet med de särskilda villkor som föreskrivs i avtal mellan unionen och dessa länder.

d)  Andra tredjeländer, i enlighet med de villkor som fastställs i särskilda avtal som omfattar tredjeländernas deltagande i unionens program, under förutsättning att avtalet

–  säkerställer en rimlig balans vad gäller bidrag från och förmåner till det tredjeland som deltar i unionsprogrammen,

–  föreskriver villkor för deltagande i programmen, inbegripet beräkning av ekonomiska bidrag till de enskilda programmen och deras administrativa kostnader; dessa bidrag ska utgöra inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel [21.5] i [den nya budgetförordningen],

–  inte ger tredjelandet beslutsbefogenhet över programmet,

–  garanterar unionens rätt att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning och att skydda unionens ekonomiska intressen.

Artikel 6

Genomförande av och former för EU-finansiering

1.  Programmet ska genomföras genom direkt förvaltning i enlighet med budgetförordningen eller indirekt förvaltning genom organ som avses i artikel 62.1 c i budgetförordningen.

2.  Programmet får tillhandahålla finansiering i alla former som anges i budgetförordningen.

3.  [Bidrag till en ömsesidig försäkringsmekanism får täcka risken i samband med återkrav av medel från mottagare och ska betraktas som en tillräcklig garanti enligt budgetförordningen. Bestämmelserna i [artikel X i] förordning XXX [den förordning som efterträder förordningen om garantifonden] ska tillämpas.]

Artikel 7

Typ av åtgärder

Åtgärder som bidrar till att uppnå ett särskilt mål som anges i artikel 3 får beviljas finansiering inom ramen för denna förordning. I synnerhet verksamheter som förtecknas i bilaga I ska berättiga till finansiering.

Kapitel II

Bidrag

Artikel 8

Bidrag

Bidrag inom ramen för programmet ska tilldelas och förvaltas i enlighet med avdelning VIII i budgetförordningen.

Artikel 9

Kumulativ [, kompletterande] och kombinerad finansiering

1.  En åtgärd som har fått ett bidrag genom programmet får också erhålla ett bidrag från något annat unionsprogram, inbegripet fonder inom ramen för delad förvaltning, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader. [Den kumulativa finansieringen får inte överstiga de totala stödberättigande kostnaderna för åtgärden, och stödet från olika unionsprogram får beräknas proportionellt.]

2.  Om programmet och fonderna inom ramen för delad förvaltning i enlighet med artikel 1 i förordning (EU) [XX] [CPR] gemensamt ger ekonomiskt stöd till en enskild åtgärd, ska åtgärden genomföras i enlighet med de regler som anges i denna förordning, inbegripet regler om återkrav av belopp som betalats ut felaktigt.

3.  Åtgärder som är stödberättigande enligt programmet och uppfyller de villkor som avses i andra stycket får identifieras i syfte att finansieras genom fonderna inom ramen för delad förvaltning. I detta fall ska de samfinansieringsgrader och de regler för stödberättigande som föreskrivs i denna förordning tillämpas.

De åtgärder som avses i första stycket ska uppfylla följande kumulativa villkor:

a)  De har bedömts i en ansökningsomgång inom ramen för programmet.

b)  De uppfyller minimikvalitetskraven i den ansökningsomgången.

c)  De kan inte finansieras inom ramen för den ansökningsomgången på grund av begränsningar i fråga om budgetmedel.

Åtgärderna ska genomföras av den förvaltande myndighet som avses i artikel [65] i förordning (EU) [XX] [CPR] i enlighet med de regler som anges i den förordningen och i fondspecifika förordningar, inbegripet regler om finansiella korrigeringar.

Artikel 10

Stödberättigade enheter

1.  Utöver de kriterier som anges i [artikel 197] i budgetförordningen ska de kriterier för stödberättigande som fastställs i punkterna 2 och 3 tillämpas.

2.  Följande enheter är berättigade till stöd:

a)  Rättsliga enheter etablerade i något av följande länder:

—  En medlemsstat eller ett utomeuropeiskt land eller territorium som är knutet till den.

—  Ett tredjeland som är associerat till programmet.

b)  Varje rättslig enhet som inrättats i enlighet med unionsrätten eller varje internationell organisation.

3.  Programmet ska stödja de utgifter som det europeiska nätverket för rättslig utbildning har i samband med sitt permanenta arbetsprogram, och alla administrationsbidrag för detta ändamål ska tilldelas utan någon ansökningsomgång i enlighet med budgetförordningen.

Kapitel III

Programplanering, övervakning, utvärdering och kontroll

Artikel 11

Arbetsprogram

1.  Programmet ska genomföras med hjälp av sådana arbetsprogram som avses i artikel 110 i budgetförordningen.

2.  Arbetsprogrammet ska antas av kommissionen genom en delegerad akt. Den delegerade akten ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 14.

Artikel 12

Övervakning och rapportering

1.  I bilaga II anges indikatorer för rapportering om programmets uppfyllelse av de särskilda mål som anges i artikel 3.

2.  I syfte att säkerställa en ändamålsenlig bedömning av programmets framsteg mot uppfyllelsen av sina mål ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14 med avseende på utarbetande av bestämmelser om ramar för övervakning och utvärdering, däribland genom ändringar av bilaga II för att se över och vid behov komplettera indikatorerna.

3.  Systemet för resultatrapportering ska säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och resultat samlas in på ett ändamålsenligt och effektivt sätt och i tid. För detta ändamål ska proportionella rapporteringskrav ställas på mottagarna av unionens medel och medlemsstaterna.

Artikel 13

Utvärdering

1.  Utvärderingar ska utföras i så god tid att de kan användas i beslutsprocessen.

2.  En halvtidsutvärdering av programmet ska utföras när tillräcklig information finns tillgänglig om genomförandet av programmet, dock senast fyra år efter det att programmet började genomföras.

3.  Vid utgången av perioden för genomförandet av programmet, dock senast fyra år efter utgången av den period som anges i artikel 1, ska en slutlig utvärdering av programmet genomföras av kommissionen.

4.  Kommissionen ska överlämna slutsatserna från dessa utvärderingar tillsammans med sina egna kommentarer till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

Artikel 14

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 12 ska ges till kommissionen fram till den 31 december 2027.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 12 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare datum som anges i beslutet. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artikel 12 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska på Europaparlamentets eller rådets initiativ förlängas med två månader.

Artikel 15

Skydd av unionens ekonomiska intressen

Om ett tredjeland deltar i programmet genom ett beslut enligt ett internationellt avtal eller i enlighet med något annat rättsligt instrument, ska tredjelandet bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt. När det gäller Olaf ska dessa rättigheter innefatta rätten att utföra utredningar, däribland kontroller och inspektioner på plats, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).

Kapitel IV

Övergångsbestämmelser och slutbestämmelser

Artikel 16

Information, kommunikation och publicitet

1.  Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla unionsfinansieringens ursprung och säkerställa dess synlighet (i synnerhet när de lyfter fram åtgärderna och deras resultat) genom att tillhandahålla enhetlig, verkningsfull och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten.

2.  Kommissionen ska vidta informations- och kommunikationsåtgärder avseende programmet och dess åtgärder och resultat. Medel som tilldelats programmet ska också bidra till den gemensamma kommunikationen av unionens politiska prioriteringar, i den mån de har anknytning till de mål som avses i artikel 3.

Artikel 17

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011 och ska bistås av relevanta organisationer i det civila samhället och människorättsorganisationer. En jämn könsfördelning och en lämplig representation av minoritetsgrupper och andra utestängda grupper i kommittén ska säkras.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 18

Upphävande

Förordning (EU) nr 1382/2013 ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2021.

Artikel 19

Övergångsbestämmelser

1.  Denna förordning ska inte påverka fortsatt genomförande eller ändringar av de berörda åtgärderna enligt förordning (EU) nr 1382/2013, som ska fortsätta att tillämpas på de åtgärderna fram till dess att de avslutas.

2.  Finansieringsramen för programmet får också omfatta utgifter för tekniskt och administrativt bistånd som är nödvändiga för övergången mellan programmet och de åtgärder som antagits inom ramen för dess föregångare, förordning (EU) nr 1382/2013.

3.  Vid behov får anslag föras in i budgeten efter 2027 för att täcka de kostnader som föreskrivs i artikel 4.2, i syfte att möjliggöra förvaltning av åtgärder som inte slutförts den 31 december 2027.

Artikel 20

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i …

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Programmets verksamheter

De allmänna och särskilda mål för programmet som anges i artikel 3 kommer att eftersträvas i synnerhet genom stöd till följande verksamheter:

1.  Medvetandehöjande och spridning av information för att förbättra kunskapen om unionens politik och unionsrätten, däribland materiell rätt och processrätt, om instrument för rättsligt samarbete, om relevant rättspraxis från Europeiska unionens domstol samt om komparativ rätt och europeiska och internationella standarder, inbegripet en förståelse av samspelet mellan olika rättsområden.

2.  Ömsesidigt lärande genom utbyte av god praxis mellan berörda parter för att förbättra kunskapen om och den ömsesidiga förståelsen av medlemsstaternas civil- och straffrätt och deras rättssystem och domstolsväsenden, inbegripet rättsstaten och tillgången till rättslig prövning, liksom genom ett stärkande av det ömsesidiga förtroendet.

3.  Analys- och övervakningsverksamheter(14) för att förbättra kunskapen om och förståelsen av potentiella hinder för ett smidigt fungerande europeiskt område med rättvisa och för att förbättra genomförandet av unionens lagstiftning och politik i medlemsstaterna.

4.  Utbildning av relevanta aktörer för att förbättra kunskapen om unionens lagstiftning och politik ▌, däribland materiell rätt och processrätt, grundläggande rättigheter, användningen av unionens instrument för rättsligt samarbete, relevant rättspraxis från Europeiska unionens domstol, juridiskt språkbruk samt komparativ rätt.

5.  Utveckling och underhåll av verktyg för informations- och kommunikationsteknik (IKT) samt e-juridik, med beaktande av personlig integritet och uppgiftsskydd, för att effektivisera rättssystemen och samarbetet dem emellan genom informations- och kommunikationsteknik, inbegripet gränsöverskridande driftskompatibilitet mellan system och applikationer.

6.  Utveckling av kapaciteten hos centrala nätverk på europeisk nivå och europeiska rättsliga nätverk, inbegripet nätverk som inrättats genom unionsrätten, för att säkerställa en effektiv tillämpning och ett effektivt genomdrivande av unionsrätten samt främja och vidareutveckla unionsrätten, politiska mål och strategier på programmets områden ▌.

6a.  Stöd till organisationer i det civila samhället och ideella aktörer som är verksamma på programmets områden i syfte att öka deras kapacitet att reagera och agera och se till att alla medborgare har tillräcklig tillgång till deras tjänster, rådgivning och stödverksamhet, och därigenom också bidra till demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter.

7.  Förbättring av kunskapen om programmet och spridning, överförbarhet och öppenhet när det gäller dess resultat, liksom främjande av förutsättningarna att nå ut till medborgarna, bland annat genom att anordna diskussionsforum för berörda parter.

BILAGA II

Indikatorer

Programmet kommer att övervakas på grundval av en uppsättning indikatorer som är avsedda att mäta i vilken grad programmets allmänna och särskilda mål har uppnåtts och syftar till att minimera de administrativa bördorna och kostnaderna. Uppgifter kommer därför att samlas in, med respekt för rättigheter som rör personlig integritet och uppgiftsskydd, för följande nyckelindikatorer:

Alla enskilda uppgifter ska när så är möjligt delas upp efter kön. Halvtidsutvärderingen och den slutliga utvärderingen av programmet ska inriktas på varje särskilt mål och inbegripa ett jämställdhetsperspektiv och en utvärdering av jämställdhetskonsekvenserna.

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 178. (2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 17 april 2019. Text markerad med grå skuggning har inte överenskommits inom ramen för interinstitutionella förhandlingar. (3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1381/2013 av den 17 december 2013 om inrättande av ett program Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap för perioden 2014–2020 (EUT L 354, 28.12.2013, s. 62). (4) Rådets förordning (EU) nr 390/2014 av den 14 april 2014 om inrättande av programmet ”Ett Europa för medborgarna” för perioden 2014–2020 (EUT L 115, 17.4.2014, s. 3). (5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1293/2013 av den 11 december 2013 om inrättandet av ett program för miljö och klimatpolitik (Life) samt om upphävande av förordning (EG) nr 614/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 185). (6) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1. (7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1). (8) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1). (9) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2). (10) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1). (11) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29). (12) Rådets beslut 2013/755/EU av den 25 november 2013 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen (ULT-beslutet) (EUT L 344, 19.12.2013, s. 1). (13) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13). (14) Dessa verksamheter omfattar exempelvis insamling av data och statistik, utveckling av gemensamma metoder och i förekommande fall indikatorer eller riktmärken, undersökningar, forskning, analyser och enkäter, utvärderingar, konsekvensbedömning, utarbetande och publicering av handledningar, rapporter och utbildningsmaterial.