Europaparlamentets resolution av den 18 juli 2019 om situationen i Venezuela (2019/2730(RSP))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Venezuela, i synnerhet resolutionerna av den 27 februari 2014 om situationen i Venezuela(1), den 18 december 2014 om förföljelsen av den demokratiska oppositionen i Venezuela(2), den 12 mars 2015 om situationen i Venezuela(3), den 8 juni 2016 om situationen i Venezuela(4), den 27 april 2017 om situationen i Venezuela(5), den 8 februari 2018 om situationen i Venezuela(6), den 3 maj 2018 om presidentvalet i Venezuela(7), den 5 juli 2018 om migrationskrisen och den humanitära situationen i Venezuela och vid dess landgränser till Colombia och Brasilien(8), den 25 oktober 2018 om situationen i Venezuela(9), den 31 januari 2019 om situationen i Venezuela(10) och den 28 mars 2019 om nödsituationen i Venezuela(11),
– med beaktande av rapporten om Venezuela av den 4 juli 2019 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter,
– med beaktande av förklaringarna om Venezuela från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 10 januari 2019, den 26 januari 2019, den 24 februari 2019, den 28 mars 2019, den 4 april 2019, den 30 april 2019, den 18 juni 2019 och den 16 juli 2019,
– med beaktande av Amerikanska samarbetsorganisationens (OAS) rapport om venezuelanska migranter och flyktingar av den 8 mars 2019,
– med beaktande av det fjärde internationella tekniska mötet inom ramen för Quitoprocessen, som ägde rum i Buenos Aires den 4–5 juli 2019,
– med beaktande av Limagruppens uttalande av den 30 april 2019,
– med beaktande av Limagruppens förklaring av den 3 maj 2019,
– med beaktande av uttalandet av den 3 juni 2019 från den internationella kontaktgruppens och Limagruppens gemensamma möte om situationen i Venezuela,
– med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2018/1656 av den 6 november 2018 om ändring av beslut (Gusp) 2017/2074 om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Venezuela(12), som förlänger de nuvarande riktade restriktiva åtgärderna till och med den 14 november 2019,
– med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC),
– med beaktande av Venezuelas konstitution,
– med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Mellan 2018 och 2019 har den politiska, ekonomiska, institutionella och sociala krisen liksom den flerdimensionella humanitära krisen försämrats avsevärt. Ökad brist på läkemedel och mat, massiva människorättskränkningar, hyperinflation, politiskt förtryck, korruption och våld äventyrar människors liv och tvingar dem att fly landet.
B. Michelle Bachelet, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, besökte landet den 19–21 juni 2019. Hon uppmanade Venezuelas de facto-regering att omedelbart vidta konkreta åtgärder för att hejda och åtgärda de allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna som dokumenterats i landet. Dessutom har Venezuela under mer än ett decennium antagit och genomfört en rad lagar, strategier och metoder som har begränsat det demokratiska utrymmet, försvagat offentliga institutioner och påverkat rättsväsendets oberoende.
C. Fler än sju miljoner människor i Venezuela är i behov av humanitärt bistånd. Maduros de facto-regering har kränkt rätten till mat, inbegripet statens skyldighet att se till att befolkningen inte svälter. Enligt FN är 3,7 miljoner venezuelaner undernärda, vilket är särskilt skadligt för barn och gravida kvinnor. 94 % av befolkningen lever under fattigdomsgränsen och 62 % i extrem fattigdom, och 70 % av barnen går inte i skolan. En del kvinnor har tvingats utbyta sex mot mat och har utsatts för våld vid ett stort antal tillfällen.
D. Hälso- och sjukvårdssituationen i landet är allvarlig. Sjukhusen saknar personal, medicinska förnödenheter, läkemedel och elektricitet, vilket har lett till minst 1 557 dödsfall mellan november 2018 och februari 2019. Det råder brist på 60–100 procent av basläkemedlen i fyra av Venezuelas större städer, bl.a. Caracas. Mödradödligheten har ökat och många kvinnor har varit tvungna att lämna landet för att föda.
E. Fler än 3,4 miljoner venezuelaner har tvingats fly landet. Vid utgången av 2019 kommer fler än fem miljoner venezuelaner ha tvingats att emigrera, vilket gör detta till den näst största migrant- och flyktingkrisen i världen. Denna migration sätter grannländerna under särskilt hårt tryck, men även EU och EU-medlemsstaternas territorier i Västindien känner alltmer av den.
F. Enligt FN:s råd för mänskliga rättigheter har närmare 7 000 personer dödats utomrättsligt under säkerhetsinsatser i Venezuela under de senaste arton månaderna. De facto-myndigheterna använder sig av FAES (den nationella polisens särskilda insatsstyrka) och andra säkerhetsstyrkor som en del av sin politik för social kontroll. De anhöriga till dem som dödats utomrättsligt under protesterna hindras fortfarande från att utöva sin rätt till sanning, rättvisa och ersättning.
G. Tortyr används systematiskt av regimen som ett verktyg för att skrämma och avskräcka demonstranter, vilket skapar en stämning av terror. Enligt rapporten från FN:s råd för mänskliga rättigheter har säkerhets- och underrättelsetjänsterna, särskilt SEBIN (Venezuelas underrättelsetjänst) och DGCIM (generaldirektoratet för det militära kontraspionaget), rutinmässigt använt sig av sådana metoder. Politiska fångar i Venezuela utsätts för tortyr och många är för närvarande isolerade utan någon möjlighet att kontakta sina advokater och anhöriga, som är oroliga för deras liv och fysiska integritet.
H. Tjugotvå parlamentsledamöter, inklusive nationalförsamlingens talman, har berövats sin parlamentariska immunitet. Två parlamentariker är frihetsberövade och sexton har antingen sökt skydd på ambassader eller lämnat landet, eller så håller de sig gömda.
I. Ursprungsbefolkningen utsätts för våldsamma och brottsliga handlingar. Sextiotre personer som tillhör ursprungsbefolkningen har godtyckligt frihetsberövats och torterats, sju har dött och fler än tjugotre har skadats och tvingats resa till sjukhus utanför landet för att få behandling.
J. Gruvdrift och oljeutvinning, särskilt i avlägsna områden rika på biologisk mångfald, ödelägger utkomstmöjligheterna för minoriteter, såsom ursprungsbefolkningar och svarta samhällsgrupper, som, ifall de motsätter sig de här verksamheterna och vill få tillbaka sina rättigheter, utsätts för grymt våld och tvångsförflyttas av militära styrkor, organiserade kriminella gäng och väpnade grupper.
K. Den 29 juni 2019 dog örlogskapten Rafael Acosta Arévalo i häkte. Han greps och torterades som misstänkt för att ha deltagit i en påstådd mordkomplott mot Nicolás Maduro. De facto-myndigheterna beslagtog och undanhöll olagligt hans kvarlevor i elva dagar innan de begravdes, utan respekt för hans familjs grundläggande rättighet och önskan att sörja den bortgångne.
L. Den 2 juli 2019 blev Rufo Chacón, en sextonårig venezuelansk pojke, blind efter att ha blivit skjuten i ansiktet av statstjänstemän i samband med en protest mot bristen på gas för matlagning.
M. EU har mobiliserat 117,6 miljoner euro i katastrofbistånd och utvecklingsbistånd som ett svar på krisen, och arbetar med utsatta befolkningsgrupper i både Venezuela (60 % av medlen) och grannländerna (40 %). Hittills har FN samlat in endast omkring 22 % av det begärda beloppet (159 miljoner US-dollar av de efterfrågade 738 miljonerna US-dollar) till sin regionala åtgärdsplan för flyktingar och migranter.
1. Europaparlamentet upprepar sin djupa oro över det svåra nödläget i Venezuela, som allvarligt hotar medborgarnas liv.
2. Europaparlamentet upprepar sitt fulla stöd för den legitima interimspresidenten Juan Guaidó och för nationalförsamlingen, som är det legitima demokratiska organet i Venezuela och vars befogenheter måste återupprättas och respekteras, inbegripet dess ledamöters befogenheter och säkerhet. Parlamentet fördömer upphävandet av tjugotvå ledamöters parlamentariska immunitet och frihetsberövandet av två ledamöter. Parlamentet uttrycker än en gång sin oro över att presidentvalet i maj 2018 inte var legitimt.
3. Europaparlamentet fördömer det häftiga förtryck och våld som har lett till att människor har dödats och skadats. Parlamentet uttrycker sin solidaritet med Venezuelas folk och sitt uppriktiga deltagande med anhöriga och vänner till dem som drabbats.
4. Europaparlamentet understryker, med utgångspunkt i rapporten från FN:s människorättsråds högkommissarie för mänskliga rättigheter, Michelle Bachelet, att Nicolás Maduro, liksom de väpnade styrkor och underrättelseorgan som verkar i hans olagliga regims tjänst, bär det direkta ansvaret för den urskillningslösa användningen av våld för att hejda demokratiseringsprocessen och återupprättandet av rättsstaten i Venezuela. Parlamentet fördömer under alla omständigheter användningen av godtyckliga frihetsberövanden, tortyr och utomrättsligt dödande, vilket är förbjudet enligt internationella konventioner, även de konventioner som Venezuela har undertecknat.
5. Europaparlamentet fördömer, med utgångspunkt i rapporten från FN:s människorättsråds högkommissarie för mänskliga rättigheter, Michelle Bachelet, de övergrepp som tjänstemän inom brottsbekämpningen gjort sig skyldiga till och säkerhetsstyrkornas brutala förtryck. Parlamentet efterlyser inrättandet av en opartisk och oberoende nationell mekanism, med stöd av det internationella samfundet, för att utreda de utomrättsliga avrättningar som har genomförts under säkerhetsinsatser samt för att säkerställa att de ansvariga ställs till svars och att offrens familjer får ersättning och skyddas mot hot och vedergällning.
6. Europaparlamentet begär att förekomsten av och tillgången till mat, läkemedel och hälso- och sjukvårdstjänster utan dröjsmål ska säkerställas, samtidigt som mödra- och barnavården särskilt uppmärksammas. Parlamentet uppmanar de venezuelanska de facto-myndigheterna att se till att humanitärt bistånd delas ut till hela befolkningen, utan någon politisk partiskhet.
7. Europaparlamentet betonar att alla former av förföljelser och selektivt förtryck som sker av politiska skäl måste upphöra, offentligt fördömas, bestraffas och förhindras. Parlamentet begär att alla personer som godtyckligt har frihetsberövats ska friges.
8. Europaparlamentet påminner om att alla hot och attacker mot ursprungsbefolkningar och deras ledare måste stoppas, och att myndigheterna bör se till att dessa skyddas samt vidta alla åtgärder som behövs för att skydda deras individuella och kollektiva rättigheter, inbegripet deras rätt till mark.
9. Europaparlamentet understryker att strävandena efter inkomster för att övervinna den ekonomiska krisen inte bör föranleda några megaprojekt, som är miljö- och klimatförstörande och ödelägger lokalbefolkningens utkomstmöjligheter. Parlamentet yrkar på ett ovillkorligt skydd av de ursprungsbefolkningar och svarta samhällsgrupper som bor i avlägsna områden och försvarar miljön mot sådan verksamhet som guldutvinning i området ”Arco Minero del Orinoco” i Venezuela.
10. Europaparlamentet uppmärksammar den allt allvarligare migrationskrisen i hela regionen och lovordar grannländernas insatser och solidaritet, särskilt Colombia, Ecuador och Peru. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta samarbetet med dessa länder, inte bara i form av humanitärt bistånd, utan också genom att ställa mer resurser till förfogande samt med hjälp av utvecklingspolitiken.
11. Europaparlamentet bekräftar att en fredlig, demokratisk och inkluderande lösning är den enda hållbara vägen ut ur det rådande politiska dödläget och den allvarliga sociala och humanitära kris som det har lett till. Parlamentet påpekar att den pågående dialogen måste beakta den färdplan som antagits i Venezuelas nationalförsamling. Parlamentet stöder den pågående process som Norge leder, och välkomnar båda parters överenskommelse att delta i en fredsdialog. Parlamentet betonar att en förutsättning för att denna process ska bli framgångsrik är att det vidtas förtroendeskapande åtgärder. Parlamentet framhåller att dialogens enda syfte måste vara att skapa förutsättningar för ett fritt, öppet och trovärdigt presidentval som bygger på en fastställd tidsplan, lika villkor för samtliga aktörer, öppenhet och närvaro av trovärdiga internationella observatörer.
12. Europaparlamentet uppmanar rådet att införa ytterligare sanktioner mot de statliga de facto-myndigheter som är ansvariga för människorättskränkningar och förtryck. Parlamentet anser att EU:s myndigheter måste begränsa rörelsefriheten för de berörda personerna och frysa deras liksom deras närmaste anhörigas tillgångar och viseringar.
13. Europaparlamentet ber vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att leda EU:s politik om situationen i Venezuela och att fortsätta att samarbeta med kontaktgruppen och med de demokratiska länderna i regionen, som företräds av Limagruppen.
14. Europaparlamentet upprepar sitt stöd för Internationella brottmålsdomstolens (ICC) utredningar av de omfattande brott och repressiva handlingar som Venezuelas regim har gjort sig skyldig till. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU och dess medlemsstater att sälla sig till det initiativ som tagits av flera stater som är part i ICC att utreda de brott mot mänskligheten som har begåtts av Maduros de facto-regering, i syfte att ställa de ansvariga till svars.
15. Europaparlamentet stöder initiativet att inrätta en undersökningskommission med FN:s råd för mänskliga rättigheter i syfte att fastställa individuellt ansvar i samband med de systematiska kränkningarna av mänskliga rättigheter i Venezuela.
16. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Bolivarianska republiken Venezuelas legitima interimspresident och nationalförsamling, regeringarna och parlamenten i länderna i Limagruppen, den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika och Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekreterare.