Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Myanmar/Burma och om situationen för rohingyafolket, särskilt resolutionerna av den 21 maj 2015(1), den 7 juli 2016(2), den 15 december 2016(3), den 14 september 2017(4), den 14 juni 2018(5) och den 13 september 2018(6),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 februari 2018 om Myanmar/Burma och slutsatserna av den 10 december 2018,

–  med beaktande av den femte människorättsdialogen mellan Europeiska unionen och Myanmar, som hölls i Nay Pyi Taw i Myanmar den 14 juni 2019,

–  med beaktande av 1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning och det tillhörande protokollet från 1967,

–  med beaktande av FN:s konvention från 1948 om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord,

–  med beaktande av den slutliga rapporten och rekommendationerna från den Kofi Annan-ledda rådgivande kommissionen för delstaten Rakhine,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds rapport från generalsekreteraren om konfliktrelaterat sexuellt våld, som offentliggjordes den 23 mars 2018 (S/2018/250),

–  med beaktande av rapporten från FN:s råd för mänskliga rättigheter av den 8 augusti 2018 (A/HRC/42/50) om de detaljerade resultaten från det oberoende internationella undersökningsuppdraget för Myanmar (UNIFFM), FN:s människorättsråds resolution av den 3 oktober 2018 om människorättssituationen för rohingyamuslimer och andra minoriteter i Myanmar (A/HRC/RES/39/2) och rapporten från FN:s råd för mänskliga rättigheter av den 7 augusti 2019 om FN:s oberoende utredningsmekanism för Myanmar (A/HRC/42/66),

–  med beaktande av UNIFFM:s rapport av den 22 augusti 2019 om sexuellt och könsrelaterat våld i Myanmar och de könsspecifika konsekvenserna av landets etniska konflikter (A/HRC/42/CRP.4),

–  med beaktande av Genèvekonventionen från 1949 och tilläggsprotokollen till denna,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Sedan 2017 har mer än 700 000 rohingyer flytt från Myanmar för att söka skydd i grannlandet Bangladesh, till följd av förtryck, ständiga allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, med utbrett dödande, våldtäkter och nedbränning av byar utfört av Myanmars väpnade grupper i delstaten Rakhine, där över 1 miljon rohingyer haft sina hem.

B.  Rohingyafolket betraktas allmänt som en av de mest förföljda minoriteterna och utgör den största statslösa gruppen, och många rohingyer lever nu i det största flyktinglägret i världen, Kutupalong i Cox’s Bazar i Bangladesh.

C.  Flyktinglägren i Bangladesh är överbefolkade och präglas av ohälsosamma förhållanden. De erbjuder begränsad tillgång till mödravård och hälso- och sjukvård för kvinnor och barn, och de är extremt sårbara för naturkatastrofer, till exempel jordskred och översvämningar. Rohingyer som lever i flyktingläger utsätts fortfarande för allvarliga hot, och eftersom mat och vatten är av dålig kvalitet löper de allvarlig risk att drabbas av olika sjukdomar och infektioner. Rohingya-barn har fortfarande inte tillräcklig tillgång till formell utbildning. Under de senaste veckorna har rohingyaflyktingarna i Bangladesh utsatts för inskränkningar av sin rätt till yttrandefrihet, fredliga sammankomster och föreningsfrihet. Utegångsförbud och nedstängning av kommunikationer kan underlätta ytterligare allvarliga människorättskränkningar riktade mot dem.

D.  Omkring 600 000 rohingyer beräknas finnas kvar i delstaten Rakhine och de utsätts för fortgående diskriminerande politik och rutiner, med systematiska kränkningar av deras grundläggande rättigheter, godtyckliga gripanden, inspärranden i överbefolkade läger, avsaknad av rörelsefrihet och kraftigt begränsad tillgång till utbildning samt hälso- och sjukvård.

E.  Sedan juni 2019 har myndigheterna i Myanmar infört ett telekommunikationsavbrott i de norra och centrala delarna av delstaten Rakhine och i Palewa i delstaten Chin. Strikta militära kontroller har inrättats som begränsar tillträdet till och mediebevakningen i delstaten Rakhine.

F.  Myanmar och Bangladesh har aviserat planer för repatriering, men dessa har ställts in på grund av bristande garantier. Flyktingarna har blivit svårt traumatiserade och är rädda för att återvända. Alla återvändanden måste vara trygga, frivilliga, värdiga och hållbara, och i linje med principen om ”non-refoulement”.

G.  Den 27 augusti 2018 offentliggjorde UNIFFM sin rapport där det konstaterades att de mest allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna och grövsta brott enligt internationell rätt, inbegripet brott mot mänskligheten och sannolikt folkmord, begåtts mot rohingyafolket. Den 10 december 2018 uttryckte rådet djup oro över vad UNIFFM kommit fram till. Myanmar har hittills vägrat att låta ett undersökningsuppdrag som inrättats av FN:s råd för mänskliga rättigheter att resa in i landet, och nekar även tillträde för FN:s särskilda rapportör för människorättssituationen i Myanmar.

H.  Enligt den senaste rapporten från UNIFFM av den 16 september 2019 fortsätter de åtgärder som vidtas av regeringen i Myanmar att utgöra en del av ett omfattande och systematiskt angrepp, som innebär förföljelse och andra brott mot mänskligheten riktade mot de rohingyer som finns kvar i delstaten Rakhine. I sin rapport av den 22 augusti 2019 rapporterade UNIFFM dessutom om allvarligt och pågående avsiktligt sexuellt och könsrelaterat våld, inbegripet systematiska våldtäkter, gruppvåldtäkter och sexuella tvångshandlingar, som begås av Myanmars militär och säkerhetsstyrkor mot rohingyernas kvinnor, barn och transsexuella personer som ett led i en kampanj för etnisk rensning och för att terrorisera och straffa etniska minoriteter. Sexuellt våld används för att splittra hela samhällen och hindra kvinnor och flickor från att återvända hem. De som utsätts för våldtäkt i lägren kan drabbas av social utestängning från den egna gruppen.

I.  EU har konsekvent krävt att de ansvariga för sådana brott ska ställas till svars, och EU har lagt fram och stött de resolutioner som antogs av FN:s råd för mänskliga rättigheter den 27 september 2018 och i FN:s generalförsamlings tredje utskott den 16 november 2018. Myndigheterna i Myanmar vägrar att ordentligt utreda brott mot rohingyernas mänskliga rättigheter och att ställa förövarna till svars. Myanmar fortsätter att förneka att dessa kränkningar och brott någonsin förekommit. De högst uppsatta militärer som övervakade angreppen mot rohingyerna har fortfarande kvar sina befattningar. Myndigheterna vägrar att samarbeta med FN:s mekanismer.

J.  Den 29 april 2019 förlängde rådet de restriktiva åtgärderna mot Myanmar med ett år, dvs. fram till och med den 30 april 2020, inbegripet frysning av tillgångar och reseförbud för 14 höga militärer, gränsvakter och poliser i Myanmar, som ansvarat för människorättskränkningar mot folkgruppen rohingya, mot etniska minoriteter i byar och mot civila i delstaterna Rakhine, Kachin och Shan.

K.  Rohingyerna har officiellt varit statslösa sedan 1982 då de burmesiska medborgarskapslagarna antogs, eftersom lagarna berövar rohingyafolket grundläggande medborgerliga, politiska och socioekonomiska rättigheter, såsom rätten till fri rörlighet, politiskt deltagande, sysselsättning och social välfärd. Uppskattningsvis 1,1 miljoner rohingyer nekas möjlighet till medborgarskap. Rohingyer som återvänder tvingas underteckna ett nationellt kontrollkort, vilket innebär att de fråntas möjligheten till medborgarskap i Myanmar.

1.  Europaparlamentet upprepar sitt starka fördömande av alla tidigare och nuvarande kränkningar av de mänskliga rättigheterna, och de systematiska och utbredda angreppen, inbegripet mord, trakasserier, våldtäkter och förstörelse av egendom, som enligt UNIFFM och FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter utgör folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, och utförs av de väpnade styrkorna mot befolkningsgruppen rohingya. Parlamentet fördömer med kraft den oproportionerliga reaktionen från militären och säkerhetsstyrkorna. Parlamentet betonar att militären ständigt har misslyckats med att respektera internationell människorättslagstiftning och internationell humanitär rätt.

2.  Europaparlamentet uttrycker sin djupaste oro över den pågående konflikten, kränkningarna och det sexuella och könsrelaterade våld som de väpnade styrkorna rapporteras utsätta rohingyerna i Myanmar för. Parlamentet fördömer sådana kränkningar av internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning, och upprepar sina uppmaningar till regeringen i Myanmar, under Aung San Suu Kyis ledning, och till säkerhetsstyrkorna att omedelbart sätta stopp för de pågående kränkningarna, dödandet och det sexuella och könsrelaterade våldet mot rohingyerna och andra etniska grupper.

3.  Europaparlamentet fördömer den fortsatta diskrimineringen av rohingyerna och de stränga restriktioner som åläggs deras fria rörlighet samt frånvaron av grundläggande tjänster för dem i Myanmar. Parlamentet understryker att mediefrihet och kritisk journalistik är grundläggande hörnstenar i demokratin, och nödvändiga för att främja goda styrelseformer, öppenhet och ansvarsskyldighet. Parlamentet uppmanar regeringen i Myanmar att ge internationella observatörer, inbegripet FN:s särskilda rapportör för situationen för de mänskliga rättigheterna i Myanmar och oberoende övervaknings-, människorätts- samt humanitära organisationer fullständigt och obehindrat tillträde till delstaterna Rakhine, Kachin och Shan, för att säkerställa oberoende och opartiska utredningar av anklagelser om allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, av alla parter, och att häva internetnedstängningen i de återstående fyra kommunerna Ponnagyun, Mrauk-U, Kyuaktaw och Minbya.

4.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Myanmar att skapa förutsättningar och garantier för ett säkert, frivilligt, värdigt och hållbart återvändande, under FN:s övervakning, för de rohingyer som vill återvända till sitt hemland. Parlamentet uppmanar både Myanmars och Bangladeshs regering att fullt ut följa principen om ”non-refoulement”. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen i Myanmar att utan dröjsmål tillstå och erkänna rohingyernas fulla medborgarskap, inklusive åtföljande rättigheter och konstitutionella garantier, och att fullt ut genomföra rekommendationerna från den internationella rådgivande kommittén för Rakhine. Parlamentet uppmanar vidare regeringen i Myanmar att inleda en dialog med företrädare för rohingyerna och att erkänna folkgruppen rohingya bland de 135 rättsligt erkända etniska grupperna i Myanmar.

5.  Europaparlamentet ger sitt erkännande åt arbetet i den femte människorättsdialogen mellan Europeiska unionen och Myanmar. Parlamentet noterar att diskussionerna omfattat ett brett spektrum av människorättsfrågor, inbegripet ansvarsskyldighet för kränkningar av de mänskliga rättigheterna, situationen i delstaterna Rakhine, Kachin och Shan, bland annat humanitärt tillträde, grundläggande fri- och rättigheter, fördrivna personers behov, ekonomiska och sociala rättigheter, migration och människorättssamarbete i multilaterala forum. Parlamentet beklagar att dialogen inte har haft någon effekt på situationen på plats.

6.  Europaparlamentet uppmanar regeringen och armén i Myanmar att tillåta trovärdiga och oberoende utredningar om de påstådda allvarliga och systematiska kränkningarna av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet betonar att de som begått dessa brott snarast måste ställas inför rätta.

7.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att kräva ansvarsskyldighet i multilaterala forum för dem som begått brotten i Myanmar. Parlamentet välkomnar det ledarskap EU visade i samband med inrättandet av FN:s oberoende utredningsmekanism för Myanmar, som ska samla in, konsolidera, bevara och analysera bevis avseende de allvarligaste internationella brott och kränkningar som begåtts i Myanmar sedan 2011. Parlamentet uppmanar Myanmar att samarbeta med internationella insatser för att säkerställa ansvarsskyldighet, bland annat genom att göra det möjligt för den nya oberoende utredningsmekanismen för Myanmar att få tillträde till landet. Parlamentet uppmanar EU, dess medlemsstater och det internationella samfundet att se till att mekanismen får det stöd som behövs, även ekonomiskt, för att utföra sitt uppdrag.

8.  Europaparlamentet välkomnar att rådet (utrikes frågor) den 24 juni 2018 och den 21 december 2018 antog sanktioner mot militärer och tjänstemän inom Myanmars armé (Tatmadaw), gränsbevakningen och polisen, som är ansvariga för allvarliga människorättskränkningar mot folkgruppen rohingya, och förväntar sig att dessa personer blir föremål för en kontinuerlig granskning inom sanktionssystemet. Parlamentet upprepar sin uppmaning till FN:s säkerhetsråd att införa ett omfattande vapenembargo mot Myanmar och att anta riktade sanktioner mot de fysiska och juridiska personer som bedöms ansvariga för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

9.  Europaparlamentet påminner Myanmars regering om att den måste fullgöra sina skyldigheter och åtaganden i fråga om demokratiska principer och grundläggande mänskliga rättigheter, vilket är en avgörande del av initiativet ”Allt utom vapen”. Parlamentet förväntar sig att kommissionen inleder en utredning i detta avseende. Parlamentet beklagar att kommissionen ännu inte har inlett en sådan utredning.

10.  Europaparlamentet välkomnar Internationella brottmålsdomstolens (ICC) beslut avseende sin domsrätt när det gäller deporteringen av rohingya-befolkningen från Myanmar, liksom ICC-chefsåklagarens beslut att inleda en förundersökning av brott som begåtts mot rohingyerna sedan oktober 2016 och som ingår i domstolens behörighet. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Myanmar att samarbeta med ICC. Parlamentet uppmanar Myanmar att underteckna Romstadgan för ICC. Parlamentet uppmanar FN:s säkerhetsråd att hänskjuta situationen i Myanmar till ICC, inbegripet alla brott under domstolens jurisdiktion som begåtts mot rohingyerna, eller att inrätta en särskild internationell brottmålsdomstol för detta. Parlamentet upprepar sin uppmaning till EU och dess medlemsstater att inta en ledande roll i FN:s säkerhetsråd i fråga om begäran att hänskjuta situationen i Myanmar till ICC. Vidare uppmanar parlamentet EU och dess medlemsstater att ansluta sig till och stödja ansträngningarna för att inleda ett rättsärende om Myanmars eventuella överträdelse av FN:s konvention om folkmord vid Internationella domstolen.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att verka för att en resolution om Myanmar antas vid nästa session i FN:s råd för mänskliga rättigheter.

12.  Europaparlamentet lovordar insatserna från regeringen och befolkningen i Bangladesh när det gäller att erbjuda skydd och säkerhet för rohingyaflyktingar, och uppmuntrar dem att fortsätta att ge humanitärt bistånd till flyktingar från Myanmar. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Bangladesh att garantera att rohingya-barn får fullständig och odiskriminerande tillgång till kvalitetsutbildning, att häva restriktionerna för tillgång till internet och onlinekommunikation och för rätten till fri rörlighet, och att säkerställa att säkerhetsstyrkor som är verksamma i lägren upprätthåller alla standarder för att skydda flyktingarnas personliga säkerhet.

13.  Europaparlamentet välkomnar att EU i början av september 2019 betalade ut två miljoner euro i livsmedelsbistånd till FN:s världslivsmedelsprogram för rohingyernas flyktingläger i Cox’s Bazar, men uppmanar ändå rådet och kommissionen att fortsätta sina insatser, med tanke på behoven på plats. Parlamentet påminner om att det ekonomiska ansvaret för att bistå flyktingarna inte på ett oproportionerligt sätt får vila på Bangladesh. Parlamentet efterlyser ytterligare internationellt stöd för de samhällen som tar emot flyktingar, bland annat genom att åtgärda inhemska utmaningar på det sociala, utbildningsmässiga och ekonomiska planet samt inom hälso- och sjukvården.

14.  Europaparlamentet påminner dessutom om behovet av medicinskt och psykologiskt stöd i flyktinglägren, och betonar att stödet måste vara särskilt anpassat till sårbara grupper, inbegripet kvinnor och barn. Parlamentet efterlyser flera stödtjänster för dem som utsatts för våldtäkt och sexuella övergrepp.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till regeringen och parlamentet i Myanmar, stadsrådgivaren Aung San Suu Kyi, regeringen och parlamentet i Bangladesh, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, regeringarna och parlamenten i EU:s medlemsstater, generalsekreteraren för Sydostasiatiska nationers förbund (Asean), Aseans mellanstatliga kommission för mänskliga rättigheter, FN:s särskilda rapportör för situationen för mänskliga rättigheter i Myanmar, FN:s flyktingkommissarie och FN:s råd för mänskliga rättigheter.

(1) EUT C 353, 27.9.2016, s. 52. (2) EUT C 101, 16.3.2018, s. 134. (3) EUT C 238, 6.7.2018, s. 112. (4) EUT C 337, 20.9.2018, s. 109. (5) Antagna texter, P8_TA(2018)0261. (6) Antagna texter, P8_TA(2018)0345.