Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Egypten, särskilt resolutionerna av den 17 juli 2014 om yttrandefrihet och föreningsfrihet i Egypten(1), av den 15 januari 2015 om situationen i Egypten(2), av den 10 mars 2016 om Egypten, särskilt fallet med Giulio Regeni(3), av den 8 februari 2018 om avrättningar i Egypten(4), och av den 13 december 2018 om Egypten, särskilt situationen för människorättsförsvarare(5),

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om Egypten från augusti 2013 och februari 2014,

–  med beaktande av 2001 års associeringsavtal mellan EU och Egypten, som trädde i kraft 2004 och konsoliderades i och med handlingsplanen från 2007, samt av prioriteringarna för partnerskapet EU–Egypten 2017–2020, som formellt antogs den 25 juli 2017, av det gemensamma uttalandet som utfärdades efter associeringsrådet EU–Egypten 2017, jämte det gemensamma uttalandet om det sjätte mötet i underkommittén EU–Egypten för politiska frågor, mänskliga rättigheter och demokrati i juni 2019,

–  med beaktande av EU:s uttalande inom ramen för punkt 4, av den 19 september 2019 i FN:s råd för mänskliga rättigheter, där Egypten nämns,

–  med beaktande av EU:s nya strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter, vars syfte är att sätta skyddet och övervakningen av mänskliga rättigheter i centrum för all EU-politik,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraff, om tortyr, om yttrandefrihet och om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och konventionen om barnets rättigheter, som alla har ratificerats av Egypten,

–  med beaktande av uttalandet av den 27 september 2019 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Michelle Bachelet, om protesterna i Egypten,

–  med beaktande av Egyptens konstitution, särskilt artiklarna 52 (om förbud mot alla former och slag av tortyr), 73 (om mötesfrihet) och 93 (om den internationella människorättslagstiftningens bindande karaktär),

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter från 1981, ratificerad av Egypten den 20 mars 1984,

–  med beaktande av Arabiska stadgan om mänskliga rättigheter, som Egypten är part i,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2473 (2019), antagen i juni 2019, som förnyade de åtgärder som avsåg att genomföra vapenembargot mot Libyen,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  De egyptiska myndigheterna ska under de senaste veckorna godtyckligt ha arresterat över 4 300 personer (nästan 3 000 sitter fortfarande häktade), varav minst 114 kvinnor – och minst 111 barn enligt Amnesty International och Bedray-stiftelsen – som svar på de fredliga demonstrationer som inleddes den 20 september 2019. Enligt uppgift använde polisen och säkerhetstjänsten övervåld för att skingra demonstranterna.

B.  De regeringsfientliga demonstrationerna var en protest mot åtstramningsåtgärder, inhemsk korruption och systematiskt förtryck, och man krävde att Egyptens president Abd al-Fattah al-Sisi skulle avgå.

C.  De egyptiska myndigheternas senaste åtgärder undergräver den grundläggande yttrande‑, förenings- och mötesfriheten, som är förankrad i Egyptens konstitution samt internationell människorättslagstiftning. Detta är ett led i ett större angrepp på det civila samhället och de grundläggande rättigheterna i Egypten, särskilt yttrandefriheten både online och offline, förenings- och mötesfriheten, den politiska mångfalden och rättsstatsprincipen.

D.  De egyptiska myndigheterna har fortsatt att angripa fredliga demokratiska oppositionspartier i Egypten, i strid med rätten att delta i allmänna angelägenheter och rätten till yttrandefrihet, och har bland annat godtyckligt gripit dussintals medborgare i Hope Case och arresterat dussintals andra medlemmar av fredliga politiska partier sedan september 2019.

E.  Människorättsadvokater, journalister, aktivister och medlemmar av oppositionen har fängslats till följd av allvarliga anklagelser, inbegripet terrorismrelaterade brott. Fredliga oliktänkande, demokratiaktivister och människorättsförsvarare är hotade eftersom de stämplats som terrorister. Dessa gripanden har endast med deras fredliga och legitima arbete att göra, vilket är att försvara de mänskliga rättigheterna.

F.  Det påtvingade försvinnandet av människorättsförsvarare håller på att bli systematisk praxis från de egyptiska myndigheternas sida, innan de flesta sedan dyker upp hos statsåklagarmyndigheten, vilket är fallet med Alaa Abdel Fattah, Asmaa Daabes, Esraa Abdel Fattah, Eman Al-Helw, Mohamed Ibrahim, Abdelrahman Tarek, Ezzat Ghoneim, Hayham Mohadegen och Ibrahim Metwally Hegazy. Andra, däribland Ibrahim Ezz El-Din, är fortfarande försvunna.

G.  Förebyggande frihetsberövande åtgärder och säkerhetsåtgärder före rättegång används alltför ofta för att hindra människorättsförsvarare och deras advokater, såsom Mahienour El-Masry, Mohamed El-Baqer, Esraa Abdel Fattah och Mohamed Ramadan, från att utöva sitt legitima människorättsarbete i Egypten.

H.  De egyptiska myndigheterna har förhindrat att framsteg görs när det gäller att utreda och avslöja sanningen om den italienske forskningsassistenten Giulio Regeni som kidnappades, torterades och dödades. Det italienska parlamentet har avbrutit sina diplomatiska förbindelser med det egyptiska parlamentet och uppmanat medlemsstaternas parlament att visa solidaritet och göra detsamma.

I.  Reportrar utan gränser har dokumenterat minst 31 fall med mediearbetare som för närvarande hålls frihetsberövade i Egypten på grund av sitt arbete, baserat på politisk förföljelse och flerfaldiga kränkningar av rätten till en rättvis rättegång. Sex av dessa journalister har gripits i samband med den senaste tidens protester. Utländska mediearbetare utsätts också, och flera korrespondenter från internationella medier har utvisats från Egypten eller vägrats inresa i landet. Internationella organisationer har bevisat att nyhetsmediers webbplatser blockerats och att tillgången till applikationer för onlinemeddelanden blockerats och begränsats, särskilt under de senaste veckorna.

J.  Även om Egyptens lag om icke-statliga organisationer från 2019 slopar fängelsestraff och avskaffar den säkerhetstunga byrå som tidigare har haft i uppgift att godkänna och övervaka utländsk finansiering, hotar den ändå med att kraftigt begränsa det civila samhället, den inför ytterligare tvivelaktiga begränsningar av rätten till föreningsfrihet samt begränsar kraftigt verksamheten för både inhemska och utländska icke-statliga organisationer.

K.  Kvinnliga människorättsförsvarare i Egypten utsätts fortfarande för olika former av statligt ledda trakasserier, särskilt i form av smutskastningskampanjer och lagföring. Aktivister som försvarar rättigheterna för hbtqi-personer och kvinnor utsätts för ständigt förtryck, bland annat under täckmanteln att ”den allmänna moralen” måste bevaras.

L.  Rättsväsendet fortsätter att allvarligt kränka rätten till liv i Egypten, och har avkunnat och verkställt extremt många dödsdomar mot ett stort antal individer – till och med barn har dömts – även i efterdyningarna av militära rättegångar och massrättegångar som saknade minimigarantier för en rättvis rättegång. Straffrättsliga och militära domstolar har avkunnat mer än 3 000 dödsdomar sedan 2014 och 50 personer löper en överhängande risk att avrättas.

M.  Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har förklarat att det pågår flera mål vid domstolarna mot personer som dömts på grundval av bevis som ska ha erhållits under tortyr och som nu riskerar dödsstraff. Dessa domar tycks strida direkt mot både egyptisk och internationell rätt och därtill hörande förfaranden.

N.  De egyptiska säkerhetsstyrkornas ansvarsskyldighet vad gäller allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna är fortfarande nästan helt obefintlig, och det finns ingen riktig utredning av de korruptionsanklagelser som riktats mot militären.

O.  Under protesterna på torget Rabaa 2013 dödades 900 personer av de egyptiska säkerhetsstyrkorna. Även om många oegentligheter fördömdes under den efterföljande rättegången och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter beskrev det som ett allvarligt justitiemord, har fortfarande ingen av de ansvariga för massakern ställts inför rätta.

P.  Den universella periodiska granskningen av Egypten inför FN:s råd för mänskliga rättigheter, som börjar i november 2019, är ett unikt tillfälle för det internationella samfundet att granska de mänskliga rättigheterna i Egypten och lägga fram rekommendationer om förbättringar.

Q.  Många människorättsaktivister utsätts för repressiva åtgärder, ibland som en hämnd för att de deltagit i den universella periodiska granskningen av Egypten 2014. Tio människorättsförsvarare och sju icke-statliga organisationer som namnges i mål 173/2011 (”mål om utländsk finansiering”) har drabbats hårt i form av frysta tillgångar. Minst 31 människorättsförsvarare och personal vid oberoende egyptiska icke-statliga människorättsorganisationer som är inblandade i mål 173/2011 har fortfarande reseförbud, samtidigt som 43 anställda vid utländska civilsamhällesorganisationer som dömdes 2013 i samma mål har frikänts.

R.  Egypten har upplevt flera svåra händelser sedan revolutionen 2011, och det internationella samfundet hjälper landet att ta itu med sina många utmaningar. Säkerhetssituationen i Egypten är bräcklig med en hög risk för terrordåd på Sinaihalvön och i större städer i hela landet av olika islamistiska organisationer, trots att regeringen använder aggressiva och ibland otillbörliga metoder för att bekämpa dem. Ett stort antal oskyldiga civila, bland annat kopter, har mist livet i terrorangrepp. De militära operationerna har fortsatt trappats upp på norra Sinaihalvön sedan slutet av 2013, och regeringen har utfört massrivningar och avhysning av tiotusentals invånare, samtidigt som den har förhindrat oberoende rapporter genom att införa en nästan fullständig mediemörkläggning och restriktioner för förflyttningar in på och ut ur Sinaihalvön.

S.  Inget officiellt, kraftfullt och enat offentligt svar har kommit från EU och dess medlemsstater efter tillslagen i september och oktober 2019 i Egypten. De nya prioriteringarna för partnerskapet EU–Egypten 2017–2020, som antogs i juni 2017, vägleds av ett gemensamt åtagande i fråga om de universella värdena demokrati, rättsstatlighet och respekt för de mänskliga rättigheterna och utgör en förnyad ram för politiskt engagemang och fördjupat samarbete, bland annat inom säkerhet, rättsliga reformer och terrorismbekämpning, på grundval av vederbörlig respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. EU:s försök att få Egypten att ta itu med de allvarligaste aspekterna av kränkningarna av de mänskliga rättigheterna har inte gett märkbara resultat.

T.  Egypten är en viktig partner för EU och dess medlemsstater på en lång rad områden, bland annat handel, säkerhet och kontakter mellan människor. Den 21 augusti 2013 gav rådet (utrikes frågor) den höga representanten i uppdrag att se över EU:s bistånd till Egypten. Rådet beslutade att EU:s samarbete med Egypten skulle justeras i enlighet med händelseutvecklingen på plats. EU och Egypten antog i juni 2017 partnerskapsprioriteringar som syftar till att stärka samarbetet på en lång rad områden, bland annat kampen mot terrorism, med all vederbörlig respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

U.  Rådet (utrikes frågor) angav i sina slutsatser av den 21 augusti 2013 att medlemsstaterna också enades om ”att dra in licenserna för export till Egypten av utrustning som kan användas för internt förtryck och att ompröva licenserna för export av sådan utrustning som omfattas av gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp och se över sitt stöd på säkerhetsområdet med Egypten”. Företag som är baserade i flera medlemsstater i EU har fortsatt att exportera övervakningsteknik och annan säkerhetsutrustning till Egypten, och har därmed underlättat hackning och sabotageprogram samt andra former av angrepp på människorättsförsvarare och aktivister inom det civila samhället både fysiskt och på internet. Detta har lett till att yttrandefriheten på internet undertryckts.

1.  Europaparlamentet fördömer skarpt det senaste slaget mot och de fortsatta restriktionerna för de grundläggande rättigheterna i Egypten, särskilt yttrandefriheten både på och utanför internet, förenings- och mötesfriheten, den politiska pluralismen och rättsstaten. Parlamentet fördömer övervåldet mot demonstranter och påminner Egypten om att alla reaktioner från säkerhetsstyrkorna måste ligga i linje med internationella normer och standarder och landets egen konstitution.

2.  Europaparlamentet kräver ett slut på alla handlingar av våld, uppvigling, hets, trakasserier, hotelser, påtvingade försvinnanden och censur som riktas mot människorättsförsvarare, advokater, demonstranter, journalister, bloggare, fackföreningsmedlemmar, studenter, barn, kvinnorättsaktivister, hbti-personer, organisationer i det civila samhället, den politiska oppositionen och minoriteter, och som förövas av statliga myndigheter, säkerhetsstyrkor och säkerhetstjänst samt andra grupper i Egypten. Parlamentet begär en oberoende och insynsvänlig utredning av alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna och att de ansvariga ska ställas inför rätta. Parlamentet understryker att respekten för de mänskliga rättigheterna är det enda sättet att säkerställa Egyptens långsiktiga stabilitet och säkerhet.

3.  Europaparlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att omedelbart och villkorslöst frige alla människorättsförsvarare som frihetsberövats eller dömts enbart för att de har uträttat sitt legitima och fredliga människorättsarbete, däribland Eman al‑Helw, Mohamed Ibrahim, Mohamed Ramadan, Abd al-Rahman Tarek, Ezzat Ghoneim, Haytham Mohamadeen, Alaa Abd al-Fattah, Ibrahim Metwally Hegazy, Mahienour al-Masry, Mohamed al-Baqer och Esraa Abd al‑Fattah, och omedelbart fastställa var Ibrahim Ezz al-Din befinner sig. Parlamentet begär vidare att människorättsförsvarare, akademiker och andra som hålls häktade i samband med målet ”Coalition Hope” ska friges, däribland Zyad al-Elaimy, Hassan Barbary och Ramy Shaath, liksom medlemmar i partiet Bröd och Frihet, partiet al-Dostour och det egyptiska socialdemokratiska partiet, som nyligen häktades utan trovärdiga grunder för åtal. I väntan på att de ska släppas fria uppmanar parlamentet Egypten att avslöja var de befinner sig och ge dem full tillgång till sina familjer, advokater som de själva valt och lämplig medicinsk vård, och att genomföra trovärdiga utredningar av alla påståenden om misshandel eller tortyr.

4.  Europaparlamentet betonar vikten av att garantera jämlikhet för alla egyptier, oavsett deras tro eller övertygelse. Parlamentet uppmanar Egypten att se över sina hädelselagar i syfte att säkerställa skyddet av religiösa minoriteter. Parlamentet välkomnar de krav som uttalats om en förnyelse av den islamiska debatten för att utmana extremism och radikalisering. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna, inklusive militären och säkerhetsstyrkorna, att respektera de kristnas rättigheter, skydda dem mot våld och diskriminering och se till att de som är ansvariga för sådana handlingar åtalas.

5.  Europaparlamentet stöder förhoppningarna hos majoriteten av det egyptiska folket, som vill få till stånd ett fritt, stabilt, blomstrande, inkluderande och demokratiskt land som respekterar sina nationella och internationella åtaganden om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Parlamentet upprepar att rätten att fredligt uttrycka sina åsikter och framföra kritik måste garanteras.

6.  Europaparlamentet uppmanar kraftfullt de egyptiska myndigheterna att upphöra med att blockera lokala och internationella nyhetsorganisationers och människorättsorganisationers webbplatser och att frige alla mediearbetare som frihetsberövats för att de uträttat sitt journalistiska arbete.

7.  Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över repressalierna mot personer som samarbetar eller försöker samarbeta med internationella människorättsorganisationer eller FN:s människorättsorgan. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att avsluta mål 173/2011 (”målet om utländsk finansiering”), att upphäva alla reseförbud som utfärdats mot åtminstone 31 människorättsförsvarare och anställda vid människorättsorganisationer i samband med målet – liksom alla andra godtyckligt införda reseförbud – och att tillåta egyptiska människorättsförsvarare som är baserade i Egypten att resa, så att de kan delta personligen i Egyptens allmänna återkommande utvärdering, som inleds den 13 november 2019.

8.  Europaparlamentet begär att den nyligen antagna lagen om icke-statliga organisationer ska avskaffas och ersättas med ett nytt rättsligt ramverk som utarbetas i verkligt samråd med organisationer i det civila samhället och som är förenligt med Egyptens konstitution och internationella normer.

9.  Europaparlamentet beklagar att det inte gjordes någon trovärdig utredning när den italienske forskningsassistenten Giulio Regeni 2016 fördes bort, torterades och mördades, och att ingen utkrävts ansvar för detta. Parlamentet upprepar sin uppmaning till de egyptiska myndigheterna att kasta ljus över omständigheterna kring Giulio Regenis och Eric Langs död och att ställa de ansvariga till svars, i fullständigt samarbete med myndigheterna i de medlemsstaterna som berörs av dessa fall.

10.  Europaparlamentet begär att myndigheterna ska ändra, anta och i praktiken genomföra lagstiftning som undanröjer alla former av diskriminering och straffbelägger alla former av våld mot kvinnor och flickor, bland annat genom att ändra lagen om personlig status och införa rättsliga bestämmelser som förbjuder könsrelaterat våld, sexuella trakasserier, övergrepp och våldtäkt. Parlamentet uppmanar dessutom myndigheterna att i praktiken genomföra den nationella strategin för att bekämpa våld mot kvinnor tillsammans med oberoende organisationer i det civila samhället med erkänd sakkunskap på området.

11.  Europaparlamentet uttrycker oro över att tillämpningen av dödsstraffet i Egypten har ökat kraftigt sedan president al-Sisi kom till makten. Parlamentet uppmanar kraftfullt de egyptiska myndigheterna att utfärda ett moratorium för avrättningar i syfte att avskaffa dödsstraffet i Egypten och upprepar sin uppmaning till Egypten att underteckna och ratificera det andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som syftar till dödsstraffets avskaffande.

12.  Europaparlamentet uttrycker sitt djupaste deltagande med de anhöriga till terrorismens offer. Parlamentet står solidariskt med det egyptiska folket och upprepar sitt åtagande att bekämpa spridningen av radikala ideologier och terrorgrupper. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att se till att deras pågående militära operationer på Sinaihalvön genomförs i enlighet med internationella människorättsnormer, att grundligt utreda alla övergrepp och att omedelbart öppna norra Sinaihalvön för oberoende hjälporganisationer och oberoende observatörer och journalister.

13.  Europaparlamentet beklagar avsaknaden av ett officiellt svar från den höga representanten eller medlemsstaterna på den senaste vågen av gripanden. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att reagera på ett enhetligt och beslutsamt sätt mot de pågående tillslagen och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet förväntar sig att utrikestjänsten prioriterar situationen för människorättsförsvarare i Egypten och rapporterar tillbaka till parlamentet om hur man tagit upp frågan med Kairo, däribland de enskilda fall som tas upp i denna resolution. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att använda alla tillgängliga verktyg, inbegripet bilaterala och multilaterala instrument, handelsförhandlingar, den europeiska grannskapspolitiken, biståndet och, vid behov, riktade restriktiva åtgärder, för att sätta stopp för övergreppen i landet och säkra konkreta framsteg i fråga om människorättssituationen i Egypten.

14.  Europaparlamentet efterlyser en djupgående och omfattande översyn av sina förbindelser med Egypten. Parlamentet anser att människorättssituationen i Egypten kräver en omfattande revidering av kommissionens budgetstödinsatser, som bör begränsas till att i första hand stödja det civila samhället.

15.  Europaparlamentet kräver med eftertryck att de åtaganden som gjordes i prioriteringarna för partnerskapet EU–Egypten 2017–2020 respekteras och begär att de genomförs på ett fullständigt och korrekt sätt. I syfte att förhandla fram nya partnerskapsprioriteringar uppmanas EU att fastställa tydliga riktmärken som villkorar ytterligare samarbete med Egypten med framsteg i arbetet med att reformera de demokratiska institutionerna, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna, och att integrera människorättsfrågor i alla samtal med egyptiska myndigheter. Parlamentet upprepar att de mänskliga rättigheterna inte får undergrävas genom migrationshantering eller åtgärder för att bekämpa terrorism.

16.  Europaparlamentet upprepar sina uppmaningar till medlemsstaterna att följa upp sina slutsatser av den 21 augusti 2013 om tillfälligt upphävande av exportlicenser för all utrustning som kan användas för internt förtryck i enlighet med den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp, och fördömer medlemsstaternas fortsatta bristande efterlevnad av dessa åtaganden. Parlamentet uppmanar dem därför att stoppa exporten till Egypten av övervakningsteknik och annan säkerhetsutrustning som kan underlätta angrepp på människorättsförsvarare och aktivister inom det civila samhället, inbegripet sociala medier, liksom alla andra former av internt förtryck. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att rapportera om den aktuella situationen för medlemsstaternas militära och säkerhetsrelaterade samarbete med Egypten. Parlamentet uppmanar EU att till fullo tillämpa sina exportkontroller gentemot Egypten med avseende på varor som kan användas för förtryck, tortyr eller dödsstraff.

17.  Europaparlamentet betonar vikten av att se till att alla överenskommelser mellan EU och Egypten om migration strikt följer internationella människorättsnormer, respekterar migranters och flyktingars grundläggande rättigheter och säkerställer tillräcklig öppenhet och ansvarsskyldighet.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas parlament och regeringar, Egyptens regering och parlament samt Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter.

(1) EUT C 224, 21.6.2016, s. 5. (2) EUT C 300, 18.8.2016, s. 34. (3) EUT C 50, 9.2.2018, s. 42. (4) EUT C 463, 21.12.2018, s. 35. (5) Antagna texter, P8_TA(2018)0526.