Europaparlamentets resolution av den 24 oktober 2019 om kommissionens utkast till genomförandebeslut om beviljande av tillstånd för användning av kromtrioxid enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (Cromomed S.A. m. fl.) (D063690/01 – 2019/2844(RSP))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens utkast till genomförandebeslut om beviljande av tillstånd för användning av kromtrioxid enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (Cromomed S.A.) (D063690/01),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG(1) (nedan kallad Reach-förordningen), särskilt artikel 64.8,
– med beaktande av yttrandena från riskbedömningskommittén (RAC) och kommittén för samhällsekonomisk analys (SEAC) vid Europeiska kemikaliemyndigheten(2), i enlighet med artikel 64.5 tredje stycket i Reach-förordningen,
– med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(3),
– med beaktande av tribunalens dom av den 7 mars 2019 i mål T-837/16(4),
– med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,
– med beaktande av artikel 112.2 och 112.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. I enlighet med Reach-förordningen utbyggdes kandidatförteckningen för tillstånd för ämnen som inger mycket stora betänkligheter med kromtrioxid år 2010(5), i och med att kromtrioxid klassificerats som cancerframkallande (kategori 1A) och mutagent (kategori 1B).
B. Kromtrioxid togs med i bilaga XIV till Reach-förordningen år 2013(6) på grund av denna klassificering, de stora mängder som för närvarande används, det stora antalet anläggningar där det används i unionen och risken att arbetstagare utsätts för betydande exponering(7).
C. Cromomed S.A. och fyra andra företag ((nedan kallade de sökande) har gemensamt inlämnat en ansökan i enlighet med artikel 62 i Reach-förordningen om tillstånd för användning av kromtrioxid vid funktionell kromplätering i ett stort antal olika tillämpningar, bland vilka märks verkstadsindustri och stålproduktion(8).
D. I december 2016 mottog kommissionen yttrandena från RAC och SEAC. Kommissionens utkast till genomförandebeslut tillställdes inte Reach-kommittén förrän i slutet av augusti 2019.
E. Utgående från Europeiska unionens domstols tolkning(9) av skäl 16 i Reach-förordningen består förordningens huvudsakliga mål i att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och för miljön.
F. I enlighet med artikel 55 och mot bakgrund av skäl 12 i Reach-förordningen, är en viktig målsättning med tillstånden att ämnen som inger mycket stora betänkligheter ersätts med mindre farliga ämnen eller tekniker.
G. RAC slöt sig till att det inte går att fastställa någon ”härledd nolleffektnivå” för de cancerframkallande egenskaperna hos kromtrioxid. Kromtrioxiden räknas därför såsom ett ”ämne utan gränsvärde”, alltså ett ämne som det inte går att fastställa någon ”säker exponeringsnivå” för.
H. Enligt Reach-förordningen gäller för ”ämnen utan gränsvärden” rent definitoriskt att risken med dem inte ”kan kontrolleras på ett adekvat sätt” i den betydelse som avses i artikel 60.2, och i så fall får tillstånd beviljas endast om villkoren i artikel 60.4 uppfylls.
I. I artikel 60.4 i Reach-förordningen föreskrivs att tillstånd får beviljas endast om sökanden bevisar bland annat att det för varje användningsändamål som ansökan hänför sig till saknas lämpliga alternativa ämnen eller tekniker. Enligt artikel 60.5 i Reach‑förordningen ska kommissionen vid bedömningen av huruvida lämpliga alternativa ämnen finns tillgängliga beakta alla relevanta aspekter, exempelvis sökandens möjligheter till tekniska och ekonomiska alternativ.
J. Undersökningen av de alternativ som framlagts av sökandena bygger på det arbete som utförts av konsortiet för tillstånd för kromtrioxid (Chromium Trioxide Authorisation Consortium, CTAC)(10). Att parlamentet invände mot kommissionens utkast till genomförandebeslut i den aktuella frågan(11) föranleddes framför allt av de osäkerhetsmoment som CTAC:s bedömning var behäftad med.
K. Sökandenas bedömning av alternativ bygger på antagandet om ”lika-för lika”(12), alltså att det enda alternativ som kan komma i fråga är att det finns ett enda ämne eller en enda teknik som kan ersätta ett ämne som inger mycket stora betänkligheter inom alla olika sektorer eller tillämpningar där detta sistnämnda ämne används(13).
L. Om man går till väga på ett sådant sätt i en tillståndsansökan för högst olika sektorer och användningsområden med mycket olika prestandakrav(14) finns det ”inget enskilt alternativ som kan uppfylla alla kraven”, såsom SEAC också uttryckligen erkänt(15).
M. Detta leder till en oskälig diskriminering av tillgängliga alternativ, antingen inom vissa sektorer eller för vissa användningsändamål, och skulle ge sökandena möjlighet att lagstridigt frångå sin skyldighet att bevisa att det inte finns alternativ för något enda av de användningsändamål som tillstånd ansöks för. Gör man så här, då åsidosätter man det mål om ersättning av ämnen som finns inskrivet i artikel 55 i Reach-förordningen och uppmuntrar inte heller till innovation.
N. SEAC framhöll att de sökandes undersökning av om det fanns tekniskt lämpliga alternativ varken var tillräckligt grundlig eller hade en tydlig inriktning(16). SEAC framhöll att de sökande inte kunnat förebära på ett övertygande sätt att det saknades alternativa tillämpningar för kromplätering. Dessutom kände SEAC självt till att det fanns alternativ som kanske var tekniskt genomförbara vid vissa av de användningar som ansökan hänförde sig till(17). SEAC bekräftade sitt behov av ytterligare information för att kunna dra slutsatser om huruvida alternativen var ekonomiskt genomförbara(18).
O. Härav framgår att de sökande, i strid med Reach-förordningens krav, inte uppfyllt bevisbördan, vilket bekräftats av tribunalen(19).
P. Det oaktat konstaterade SEAC därefter, utgående från sina egna antaganden att ”det är osannolikt att alternativen, om de är eller när de blir tekniskt genomförbara, också kommer att ställa sig ekonomiskt genomförbara”(20) (författarens kursivering). För det första har SEAC inte i uppgift att fylla ut luckorna i ansökan med egna antaganden och för det andra visar orden ”osannolikt” att det fortfarande finns osäkerhetsmoment.
Q. SEAC:s slutsats om att alternativen inte är tekniskt och ekonomiskt genomförbara stämmer inte överens med vad SEAC självt kommit fram till. Med beaktande av bristerna i ansökan går det inte heller att komma fram till en sådan slutsats.
R. Tribunalen gjorde det klart att det ”ankommer [...] enbart på kommissionen att kontrollera om de villkor som föreskrivs i [artikel 60.4 i Reach-förordningen] är uppfyllda”(21), samt att kommissionen inte är bunden av yttrandena från SEAC eller RAC och inte heller får agera utgående från deras yttranden om de ”inte är fullständig[a] eller inte är sammanhängande eller om resonemanget [i dem] inte är relevant”(22).
S. I och med att kommissionen(23), i sitt utkast till genomförandebeslut, ställt sig bakom SEAC:s inkonsekventa yttrande har kommissionen brustit i fullgörandet av sina av tribunalen fastställda skyldigheter.
T. I skäl 8 i kommissionens utkast till genomförandebeslut sägs det uttryckligen att SEAC inte kunnat utesluta att det föreligger en viss osäkerhet om huruvida alternativen är tekniskt genomförbara i samband med vissa specifika användningsområden som ingår i den avsedda användningen.
U. Tribunalen kom fram till att när det fortfarande föreligger osäkerhet avseende villkoret om att alternativ saknas, trots att olika aktörer som är inblandade i tillståndsförfarandet kommit med uppgifter, då ska slutsatsen dras att sökanden inte uppfyllt bevisbördan och att tillståndet således inte kan beviljas(24).
V. Mot bakgrund av den osäkerhet som det hänvisas till i skäl 8 strider kommissionens utkast till genomförandebeslut mot tribunalens dom.
W. Kommissionen försöker få sitt beslut att framstå som berättigat genom att hävda att de villkor som enligt kommissionen begränsar omfånget av de tillåtna användningsområdena(25) uppväger att det i ansökan gjorts en bristfällig undersökning av alternativen.
X. Att villkor antas är både lagligt och lämpligt om villkoren faktiskt begränsar tillståndets räckvidd genom att där förtecknas vilka användningar som kommissionen vid tidpunkten för tillståndsbeviljandet ansåg att det saknades lämpliga alternativ för.
Y. I det här fallet har kommissionen emellertid lämnat frågan om tillståndets räckvidd öppen(26), vilket ger en fingervisning om att kommissionen inte fattat något slutgiltigt beslut om vilka användningar som vid beslutstidpunkten saknade lämpliga alternativ. Genom att anta dessa villkor har kommissionen tvärtom tagit sin exklusiva befogenhet att, från fall till fall, slutgiltigt bedöma och besluta om vilken räckvidd tillståndet ska ha och delegerat den till de sökande.
AA. Till detta kommer, enligt tribunalen, att om den information som finns att tillgå antyder att lämpliga alternativ generellt är tillgängliga, men att dessa alternativ inte är tekniskt eller ekonomiskt genomförbara för sökanden, då måste sökanden visa en ersättningsplan, om tillstånd ska kunna beviljas på lagenligt sätt(28).
AB. SEAC ansåg i sitt yttrande att de sökande inte gjort någon ytterligare undersökning av alternativen, fastän information om dem funnits att tillgå innan SEAC antog sitt yttrande(29) och inte heller lagt fram några mera ingående planer för hur de tänkte följa upp de framsteg som gjorts inom forskning och utveckling inom det aktuella området(30).
AC. Kommissionen har föreslagit att tillståndet ska beviljas, något som motiverats med att de tillgängliga alternativen överlag inte är tekniskt eller ekonomiskt genomförbara för de sökande. Detta har kommissionen gjort trots att de sökande varken gett tillräckligt med information om den ekonomiska genomförbarheten, såsom SEAC konstaterat, eller lagt fram en ersättningsplan, vilket strider mot artikel 62.4 f i Reach-förordningen.
AD. Enligt artikel 60.7 i Reach-förordningen ska tillstånd beviljas endast om ansökan uppfyller kraven i artikel 62 i den förordningen.
AE. Utkastet till kommissionens genomförandebeslut strider dels mot tribunalens dom, dels mot artikel 60.4 och 60.7 i Reach-förordningen.
1. Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EG) nr 1907/2006.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut och att lägga fram ett nytt utkast, där tillstånd beviljas endast för specifikt definierade användningar för vilka inga lämpliga alternativ finns tillgängliga.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt och i full överensstämmelse med Reach-förordningen fatta beslut om denna användning och andra användningar av samma ämne.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.
Konsoliderad version av den 9 december 2016 av yttrandet från riskbedömningskommittén (RAC) och kommittén för samhällsekonomisk analys (SEAC) över en ansökan om tillstånd för användning av kromtrioxid, Functional Chrome Plating, ECHA/RAC/SEAC. Yttrande n:r AFA-O-0000006522-78-02/F. https://echa.europa.eu/documents/10162/50002b75-2f4c-5010-81de-bcc01a8174fc
Tribunalens dom av den 7 mars 2019, Sverige mot kommissionen, T-837/16, ECLI:EU:T:2019:144. http://curia.europa.eu/juris/document/document_print.jsf?docid=211428&text=&dir=&doclang=EN&part=1&occ=first&mode=lst&pageIndex=0&cid=1573675
Kommissionens förordning (EU) nr 348/2013 av den 17 april 2013 om ändring av bilaga XIV till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (EUT L 108, 18.4.2013, s. 1).
Domstolens dom av den 7 juli 2009, S.P.C.M. m.fl. mot Secretary of State for the Environment, Food and Rural Affairs, mål C-558/07, ECLI:EU:C:2009:430, punkt 45.
Europaparlamentets resolution av den 27 mars 2019 om kommissionens utkast till genomförandebeslut om beviljande av tillstånd för viss användning av kromtrioxid enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (Lanxess Deutschland GmbH m. fl.) (Antagna texter, P8_TA(2019)0317).
Se de sökandes undersökning av alternativ till funktionell kromplätering, tillgänglig på: https://echa.europa.eu/documents/10162/ece8b65e-aec0-4da8-bf68-4962158a4952 s. 13–14: ”För närvarande utprovas ett flertal olika ämnen för att ersätta kromtrioxid. Utmaningen består i att finna ett ersättande ämne som uppfyller kraven för alla olika typer av produkter och för de olika användningsändamålen för varje enskild tillämpning, och som samtidigt är tekniskt genomförbart och ekonomiskt lönsamt. Många alternativ kan nu komma i fråga för enskilda tillämpningar där det räcker med bara några av de krav som ställs på funktionell kromplätering, men inget enda alternativ uppvisar alla de huvudsakliga egenskaperna hos funktionell kromplätering med hjälp av en vattenlösning av kromtrioxid [...]”.
Varje enskild sektor (såsom stålindustrin, verkstadsindustrin) har olika tekniska krav. Detta framgår av s. 34 i SEAC:s yttrande där man gulmarkerat sådana alternativ där ”parametrarna/bedömningskriterierna uppfyller vissa krav för vissa, men inte alla tillämpningar/sektorer.”
Se SEAC:s yttrande, s. 36. ”Faktum är att sökandena anser att alternativ har framtiden för sig endast om de uppfyller sektorsövergripande krav från de ovannämnda industrisektorerna (fastän sökandena har en högst begränsad omsättning inom dessa sektorer), så att det blir omöjligt för ett enda alternativ att uppfylla alla krav” (författarens kursivering).
Se SEAC:s yttrande, s. 35–36. ”SEAC anser att de sökande gjort en allmän bedömning av den tekniska och ekonomiska genomförbarheten hos alternativ som kan komma i fråga för olika industrisektorer [...] utan att tillräckligt ingående pröva om det går att ersätta kromtrioxid i samband med den användning som ansökan hänför sig till. [...]. SEAC instämmer med de sökandes slutsats om att vissa viktiga funktioner saknades hos de alternativ som bedömts vid undersökningen av olika alternativ. Likväl vill SEAC påpeka att undersökningen av olika alternativ varken är tillräckligt ingående eller har en tydlig inriktning på hur de sökande faktiskt använder kromtrioxid. De sökande ansåg vissa alternativ som lovande och hävdade att en undersökning av dessa alternativ pågick inom stålindustrin. De sökande gick emellertid inte närmare in på dessa alternativ som betecknats som lovande, och lade inte heller fram några planer på forskning och utveckling i detta hänseende. [...] Här uttrycker SEAC sina förbehåll om huruvida undersökningen är tillräcklig med tanke på det som ansökan gäller.” (författarens kursivering).
Se SEAC:s yttrande, s. 50: ”De sökande kan inte förebära på ett övertygande sätt vare sig att det saknas alternativa tillämpningar för kromplätering (inom sektorerna för de sökandes företagsverksamhet) eller att några sådana inte skulle kunna bli tillgängliga inom den sedvanliga omprövningsperioden. SEAC känner till att det finns alternativa former av pläteringsteknik, som redan kan vara eller bli tekniskt genomförbara för specifika arbetsstycken som pläteras av två av de fem sökande”.
Se SEAC:s yttrande, s. 37, framför allt slutsatsen i avsnitt 7.2: ”Det oaktat skulle SEAC ha behövt mer information om hur många av arbetsstyckena som skulle kunna pläteras med hjälp av ett tekniskt genomförbart alternativ för att kunna dra slutsatser om huruvida ett sådant alternativ är ekonomiskt genomförbart eller inte”.
I artikel 1 i kommissionens utkast till genomförandebeslut påpekas att tillåten användning innefattar användning vid funktionell kromplätering där någon eller några av följande huvudsakliga funktioner eller egenskaper är nödvändiga, nämligen nötningshållfasthet, hårdhet, skikttjocklek, korrosionsbeständighet, friktionskoefficient och effekt på ytmorfologin. Till undvikande av tvivel preciseras det att tillstånd för användning av kromtrioxid inte kommer att beviljas för sådan funktionell kromplätering där ingen av de ovannämnda funktionerna är nödvändig.
Detta innebär alltså att kommissionen, efter att tillståndsbeslutet antagits, överlåter åt de sökande att besluta om och åt tillsynsmyndigheterna att bedöma, om huruvida några av de funktioner som förtecknats är ”nödvändiga” för att kromdioxid ska få användas.
Dom i mål T-837/16, punkt 83. Se punkt 97: ”Att förklara att användningen av de aktuella blykromaterna begränsar sig till endast de fall i vilka prestanda hos sammansättningarna av ämnen innehållande kromater verkligen är nödvändiga är nämligen detsamma som att förklara att nedströmsanvändarna, varje gång de identifierar ett alternativ, ska avstå från att använda de aktuella blykromaterna. En sådan förklaring utgör emellertid en stark indikation på att kommissionen, vid den tidpunkt då det angripna beslutet antogs, själv inte ansåg att bedömningen av villkoret om att alternativ saknats hade slutförts”. Se även punkterna 86 och 98.
Se SEAC:s yttrande, s. 37. ”Vid det offentliga samrådet om andra tillämpningar av kromtrioxid har SEAC fått veta att det finns alternativa former av pläteringsteknik som i vissa speciella fall skulle kunna tjäna som alternativ.”
Se SEAC:s yttrande, s. 37: De sökande framhåller visserligen att en del alternativ är lovande och för närvarande undersöks av stålindustrin, men själva gjorde de inte några ytterligare undersökningar av dem, och inte heller lade de fram några mera ingående planer för hur de tänkte följa upp de framsteg som gjorts inom forskning och utveckling inom det aktuella området.