Europaparlamentets beslut av den 14 november 2019 om begäran om upphävande av José Manuel Fernandes immunitet (2019/2005(IMM))
Europaparlamentet fattar detta beslut
– med beaktande av den begäran om upphävande av José Manuel Fernandes immunitet som översändes den 26 november 2018 av Portos avdelning för utredning och lagföring av brott, med anledning av förfarande nr 1406/14.3TDPRT, och som tillkännagavs i kammaren den 31 januari 2019,
– efter att ha hört José Manuel Fernandes i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen,
– med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,
– med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013(1),
– med beaktande av artikel 157 i Republiken Portugals författning,
– med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A9‑0023/2019), och av följande skäl:
A. Portos avdelning för utredning och lagföring av brott har begärt upphävande av immuniteten för José Manuel Fernandes, ledamot av Europaparlamentet, i samband med en eventuell rättslig åtgärd avseende ett påstått ämbetsbrott, som anges i och är straffbart enligt artikel 11 i den portugisiska lagen 34/87 av den 16 juli, som stadgar fängelsestraff i två till åtta år.
B. Det rättsliga förfarandet rör inte yttranden som ledamoten av Europaparlamentet gjort eller röster han avlagt under utövandet av sitt ämbete i den mening som avses i artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.
C. I artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier anges att Europaparlamentets ledamöter vad avser deras egen stats territorium ska åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land.
D. I artikel 157.2 och 157.3 i Republiken Portugals författning föreskrivs följande:
2. Ledamöter av republikens parlament får inte stå som upphovsmän till förklaringar eller vara åtalade utan parlamentets tillstånd. I det senare fallet ska parlamentet obligatoriskt besluta om bemyndigande om det finns starka indikationer på att det begåtts ett uppsåtligt brott som maximalt kan leda till fängelse i mer än tre år.
3. Ingen parlamentsledamot får frihetsberövas, gripas eller fängslas utan församlingens tillstånd, med undantag för uppsåtliga brott som är belagda med den typ av fängelsestraff som avses i föregående punkt och där förövaren tas på bar gärning.
E. José Manuel Fernandes utreds för att han – i egenskap av borgmästare i Vila Verde, under utövande av sina uppgifter i denna roll och i samverkan med andra – påstås ha brutit mot de allmänna principerna i reglerna om offentlig upphandling, närmare bestämt principerna om opartiskhet, neutralitet, konkurrens och öppenhet, genom att ge ett företag en mer gynnsam ställning än dess konkurrenter, och påstås ha deltagit i förberedelserna och färdigställandet av de handlingar som krävdes för att genomföra anbudsförfarandet. Detta företag vann upphandlingen den 22 december 2008.
F. I artikel 9.8 i parlamentets arbetsordning föreskrivs att utskottet för rättsliga frågor ”under inga omständigheter [får] uttala sig i skuldfrågan, eller på annat sätt yttra sig över det riktiga i att väcka åtal för de uttalanden eller handlingar som tillskrivs ledamoten, inte ens vid tillfällen där utskottet genom prövning av en begäran erhåller detaljerad kunskap i fallet”.
G. Enligt artikel 5.2 i parlamentets arbetsordning är parlamentarisk immunitet inte en ledamots personliga privilegium, utan en garanti för hela parlamentets och dess ledamöters oberoende.
H. José Manuel Fernandes har begärt att hans immunitet ska upphävas. Det är endast parlamentet som i ett enskilt fall kan besluta om upphävande av immuniteten. Parlamentet kan rimligen beakta ledamotens ståndpunkt för att besluta huruvida hans eller hennes immunitet ska upphävas.(2)
I. Syftet med den parlamentariska immuniteten är att skydda parlamentet och dess ledamöter från rättsliga förfaranden i samband med verksamhet som utförs under utövandet av ämbetet som parlamentsledamot och inte kan skiljas från det ämbetet.
J. I detta fall har parlamentet inte funnit några bevis för fumus persecutionis, dvs. fakta som tyder på att avsikten med det rättsliga förfarandet kan vara att skada en ledamots politiska verksamhet och därmed Europaparlamentet.
1. Europaparlamentet beslutar att upphäva José Manuel Fernandes immunitet.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till de portugisiska myndigheterna och till José Manuel Fernandes.
Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot/Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C 200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C‑163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.