Index 
Antagna texter
Torsdagen den 18 juli 2019 - StrasbourgSlutlig utgåva
Situationen i Hongkong
 Situationen vid gränsen mellan USA och Mexiko
 Ryssland, särskilt situationen för miljöaktivister och ukrainska politiska fångar
 Situationen i Venezuela

Situationen i Hongkong
PDF 128kWORD 46k
Europaparlamentets resolution av den 18 juli 2019 om situationen i Hongkong (2019/2732(RSP))
P9_TA(2019)0004RC-B9-0013/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Hongkong,

–  med beaktande av uttalandet från Europeiska utrikestjänstens talesperson av den 12 juni 2019 om de pågående protesterna mot de föreslagna ändringarna av utlämningslagen i Hongkong,

–  med beaktande av uttalandet från Europeiska utrikestjänstens talesperson av den 1 juli 2019 om den senaste utvecklingen i Hongkong,

–  med beaktande av den särskilda administrativa regionen Hongkongs grundlag som antogs den 4 april 1990 och trädde i kraft den 1 juli 1997,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av Förenade kungarikets regering och Folkrepubliken Kinas regering om Hongkong-frågan av den 19 december 1984, även kallad den kinesisk-brittiska gemensamma förklaringen,

–  med beaktande av den gemensamma rapporten av den 8 maj 2018 från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet och rådet Den särskilda administrativa regionen Hongkong: Årsrapport 2018,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från det 21:a toppmötet mellan EU och Kina av den 9 april 2019,

–  med beaktande av människorättsdialogen mellan EU och Kina som inleddes 1995 och denna dialogs 37:e runda som hölls den 1-2 april 2019,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 12 mars 2019 från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet och rådet EU och Kina: En strategisk hållning,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966,

–  med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av FN:s allmänna återkommande utvärdering av Kina som gjordes i november 2018,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Främjandet av och respekten för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen bör fortsätta att stå i fokus för de långvariga förbindelserna mellan EU och Kina, i överensstämmelse med EU:s åtagande att upprätthålla dessa värden i sin externa verksamhet och Kinas visade intresse för att respektera dessa värden i sin egen utveckling och sitt internationella samarbete.

B.  Regeringen i den särskilda administrativa regionen Hongkong (nedan kallad Hongkong) har föreslagit en lag från 2019 om förrymda brottslingar och ömsesidig rättslig hjälp i straffrättsliga frågor (ändring) för att ändra lagen om förrymda brottslingar (FOO) och lagen om ömsesidig rättslig hjälp i straffrättsliga frågor (MLAO).

C.  Hongkongs ledare Carrie Lam tillkännagav den 9 juli 2019 att den allmänt avskydda lagen var ”död”. Hon tillkännagav dock inte att lagförslaget skulle dras tillbaka.

D.  Lagförslaget i fråga skulle kunna göra det enklare att av politiska skäl utlämna människor till Kina där de skulle ställas inför ett rättssystem med stora brister på människorättsområdet. Enligt de föreslagna ändringarna skulle Hongkongs domstol inte ha vare sig tydlig och uttrycklig behörighet eller någon rättslig skyldighet att granska de olika mänskliga rättigheter som är föremål för fall som hanteras av domstolarna i Fastlandskina eller i andra länder.

E.  Rättsväsendet i Fastlandskina står inte oberoende från regeringen och det kinesiska kommunistpartiet och kännetecknas av godtyckliga frihetsberövanden, tortyr och andra former av misshandel, allvarliga kränkningar av rätten till en rättvis rättegång, påtvingade försvinnanden och olika system av frihetsberövande under isolering utan rättegång.

F.  Många Hongkongmedborgare, från demokratiaktivister till affärsfolk, är rädda för att utlämnas till Fastlandskina.

G.  Aldrig förr har så många Hongkongbor gett sig ut på gatorna för att med fredliga medel utöva sin grundläggande mötesfrihet och rätten att demonstrera. Den 12 juni 2019 samlades tiotusentals demonstranter runt den lagstiftande församlingens byggnad och de kringliggande gatorna för att uppmana regeringen att dra tillbaka sina förslag till ändring av Hongkongs utlämningslag.

H.  Fler än 70 icke-statliga människorättsorganisationer, däribland Amnesty International, Human Rights Watch, Human Rights Monitor samt de två advokatsamfunden Hong Kong Bar Association och Law Society of Hong Kong hade riktat ett gemensamt brev till Hongkongs chefsminister Carrie Lam med en uppmaning till hennes regering att dra tillbaka utlämningslagen eftersom den utgör ett hot mot respekten för mänskliga rättigheter.

I.  Hongkongs polis använde ett fåtal personers våldsamma beteende som förevändning för att använda onödigt övervåld mot den stora majoriteten fredliga demonstranter, inbegripet användningen av tårgas, gummikulor, bönpåsar och pepparsprej. De betecknade händelsen som ett upplopp och gjorde således dussintals gripanden. Flera personer anklagades för upplopp, vilket ger ett tioårigt fängelsestraff.

J.  Under årens lopp har Hongkongs befolkning bevittnat massdemonstrationer för demokrati och det fulla genomförandet av grundlagen, däribland protesterna 2014, den så kallade paraplyrevolutionen, liksom demonstrationer för mediernas frihet och mot bland annat Hongkong-bokhandlarnas försvinnande.

K.  I slutet av 2015 försvann fyra Hongkongbor, bl.a. Gui Minhai, och en utländsk medborgare med koppling till förlaget Mighty Current och dess bokhandel. Flera månader senare framkom det uppgifter om att de var frihetsberövade i Fastlandskina utan att det framgick var. En av bokhandlarna som återvänt till Hongkong har sedan dess flyttat till Taiwan av rädsla för att utlämnas.

L.  I grundlagen fastställs bestämmelser som garanterar skydd för de mänskliga rättigheterna och de individuella friheterna. I artikel 27 i grundlagen garanteras yttrande-, tryck- och publikationsfriheten samt förenings-, mötes- och demonstrationsfriheten. I artiklarna 45 och 68 i grundlagen föreskrivs att chefsministern och samtliga ledamöter av den lagstiftande församlingen som slutgiltigt mål ska väljas genom allmänna val.

M.  EU stöder principen om ”ett land, två system” och Hongkongs omfattande självstyre.

1.  Europaparlamentet uppmanar Hongkongs regering att dra tillbaka lagen från 2019 om förrymda brottslingar och ömsesidig rättslig hjälp i straffrättsliga frågor (ändring).

2.  Europaparlamentet uppmanar Hongkongs regering att omedelbart frige fredliga demonstranter och alla personer som frihetsberövades för att fredligt ha utövat sin yttrandefrihet under eller inför demonstrationerna, och att dra tillbaka alla anklagelser mot dem.

3.  Europaparlamentet efterlyser en oberoende, opartisk, effektiv och snabb utredning av Hongkongpolisens användning av våld mot demonstranterna.

4.  Europaparlamentet betonar att EU i mångt och mycket delar Hongkongbornas oro över de föreslagna ändringarna av utlämningslagen och har framfört detta till Hongkongs regering. Parlamentet understryker att lagförslaget har långtgående konsekvenser för Hongkong och dess invånare, för EU och för utländska medborgare liksom för företagsförtroendet i Hongkong.

5.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Hongkong att säkerställa att dess lagstiftning till fullo är förenlig med dess internationella förpliktelser på människorättsområdet, inbegripet bestämmelserna i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

6.  Europaparlamentet konstaterar att ett uppseendeväckande stort antal Hongkongbor har gett sig ut på gatorna under de senaste veckorna, uppskattningsvis fler än två miljoner människor den 9 juni 2019 och upp till två miljoner veckan därefter, för att delta i huvudsakligen fredliga massdemonstrationer som har sin grund i den stora oron över de föreslagna utlämningslagarna.

7.  Europaparlamentet betonar att Hongkongmedborgarnas rättigheter i allmänhet har upprätthållits i Hongkong, men uttrycker stor oro över den stadiga försämringen av medborgerliga rättigheter, politiska rättigheter och pressfriheten. Parlamentet är djupt oroat över påtryckningarna utan tidigare motstycke mot journalister och den allt större självcensur de utövar med avseende på inte minst rapporteringen om känsliga frågor som rör Fastlandskina eller Hongkongs regering.

8.  Europaparlamentet betonar att grundlagen garanterar yttrande-, tryck- och publikationsfriheten samt förenings-, mötes- och demonstrationsfriheten. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Hongkong och Kina att skydda de mänskliga rättigheterna och de friheter som är inskrivna i grundlagen för alla medborgare.

9.  Europaparlamentet fördömer i hårda ordalag Kinas ständiga och ökande inblandning i Hongkongs inre angelägenheter, liksom Kinas påstående nyligen att den kinesisk‑brittiska gemensamma förklaringen från 1984 är ett historiskt dokument som således inte längre är giltigt. Parlamentet betonar att den kinesiska regeringen enligt den gemensamma förklaringen är skyldig att upprätthålla Hongkongs omfattande självstyre och dess rättigheter och friheter.

10.  Europaparlamentet noterar i detta sammanhang med stor oro att oppositionskandidater, inklusive Anges Chow och den tidigare parlamentsledamoten Lau Siu-Lai, inte fick ställa upp i fyllnadsvalet till den lagstiftande församlingen på grund av deras politiska tillhörighet eller politiska åsikter.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU, dess medlemsstater och det internationella samfundet att arbeta för införandet av lämpliga exportkontrollmekanismer för att förhindra att Kina, och i synnerhet Hongkong, får tillgång till teknik som används för att kränka grundläggande rättigheter.

12.  Europaparlamentet efterlyser med kraft systematiska reformer för att införa direkta val till befattningen som chefsminister och till den lagstiftande församlingen, vilket är inskrivet i grundlagen, och efterlyser en överenskommelse om ett valsystem som över lag är demokratiskt, rättvist, öppet och transparent och som garanterar Hongkongs folk rätten att välja kandidater och att kandidera i samband med valet till alla ledande befattningar.

13.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning att bokförläggaren Gui Minhai, som är svensk medborgare, omedelbart ska försättas på fri fot.

14.  Europaparlamentet betonar EU:s åtagande att stärka demokratin, däribland rättsstatsprincipen, rättsväsendets oberoende, grundläggande friheter och rättigheter, insyn samt informationsfrihet och yttrandefrihet i Hongkong.

15.  Europaparlamentet påminner om vikten av att EU fortsätter att ta upp frågan om människorättskränkningar i Kina i samband med varje politisk dialog och människorättsdialog med de kinesiska myndigheterna, i linje med EU:s åtagande att agera med en stark, klar och entydig stämma i sina förbindelser med landet. Parlamentet påminner vidare om att Kina i sin pågående reformprocess och sitt ökade globala engagemang har valt att ansluta sig till de internationella människorättsramarna genom att underteckna ett stort antal människorättsfördrag. Parlamentet uppmanar EU att därför fortsätta sin dialog med Kina för att säkerställa att landet lever upp till dessa åtaganden.

16.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att ta upp alla dessa frågor och att säkerställa en dialog med Hongkongs och Kinas regeringar.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Folkrepubliken Kinas regering och parlament samt den särskilda administrativa regionen Hongkongs chefsminister och församling.


Situationen vid gränsen mellan USA och Mexiko
PDF 135kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 18 juli 2019 om situationen vid gränsen mellan USA och Mexiko (2019/2733(RSP))
P9_TA(2019)0005RC-B9-0014/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, där det anges att barnets bästa ska komma i främsta rummet och att varje barn har rätt att upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter med båda föräldrarna,

–  med beaktande av den internationella konventionen om skydd av alla migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar,

–  med beaktande av de uttalanden som ledamöter av den amerikanska kongressen gjorde efter att ha besökt förvarsenheter i juli 2019,

–  med beaktande av konventionen angående flyktingars rättsliga ställning (1951 års konvention) och protokollet angående flyktingars rättsliga ställning från 1967,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare från 2008,

–  med beaktande av den nuvarande amerikanska administrationens politiska initiativ i fråga om migration och asyl samt protokollet om skydd av migranter (Migrant Protection Protocol),

–  med beaktande av uttalandet av Michelle Bachelet, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, av den 8 juli 2019,

–  med beaktande av uttalandet av USA:s tillförordnade minister för inre säkerhet av den 9 juli 2019,

–  med beaktande av memorandumet av den 2 juli 2019 från det amerikanska tillsynsorganet Office of Inspector General (OIG) till USA:s tillförordnade minister för inre säkerhet om situationen i mottagningscentrumet i Rio Grande Valley,

–  med beaktande av den globala migrationspakten, som antogs av FN:s generalförsamling den 19 december 2018,

–  med beaktande av Förenta staternas oavhängighetsförklaring från 1776,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Både USA och EU anser att de mänskliga rättigheterna är en oförytterlig och grundläggande rättighet som gäller för alla människor.

B.  Under de senaste åren har en svår krissituation med våld och kronisk fattigdom drivit familjer, däribland ungdomar och barn, på flykt från Mexiko och länderna i norra triangeln av Centralamerika – El Salvador, Guatemala och Honduras – till USA i deras strävan efter säkerhet, skydd och ekonomisk stabilitet.

C.  USA har historiskt sett varit ett invandringsland med många olika befolkningsgrupper.

D.  Varje suverän stat har rätt att besluta om villkoren för utländska medborgares inresa och vistelse, men måste samtidigt uppfylla alla relevanta internationella skyldigheter på människorättsområdet.

E.  2018 var USA den största givaren till FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) med ett bidrag på sammanlagt 1 589 776 543 US-dollar.

F.  USA har antagit strikta åtgärder gentemot de migranter och asylsökande som tar sig över landets gräns i jakten på den oförytterliga rättigheten till liv, frihet och lycka.

G.  Det råder en humanitär nödsituation vid gränsen mellan USA och Mexiko, där migranter och asylsökande hålls frihetsberövade på den amerikanske sidan efter att ha passerat gränsen. Situationen för barnen är särskilt oroväckande och oacceptabel eftersom hundratals barn tynar bort i tältstäder vid gränsen eller hålls bakom lås och bom i förvarsenheter som inte uppfyller miniminormerna för de mänskliga rättigheterna, eftersom de är överfulla och har vare sig fullgoda hälso- och sjukvårdsinrättningar eller ordentlig tillgång till mat och sanitära inrättningar.

H.  I ett memorandum om situationen i mottagningscentrumet i Rio Grande Valley betonade det amerikanska tillsynsorganet OIG de ”brådskande frågor som kräver omedelbar uppmärksamhet och omedelbara åtgärder” på grund av ”allvarlig överbeläggning och långvariga frihetsberövanden av utländska ensamkommande barn, familjer och enskilda vuxna som omedelbart måste uppmärksammas” och därför efterlyste ”omedelbara åtgärder för att minska den farliga överbeläggningen och de långvariga frihetsberövandena av barn och vuxna i Rio Grande Valley”.

I.  Att frånta barn deras frihet på grund av deras eller deras föräldrars migrationsstatus kan aldrig anses ske för barnets bästa och går utöver kravet på nödvändighet, blir grovt oproportionerligt och kan innebära en grym, omänsklig eller förnedrande behandling av migrerande barn. Varje frihetsberövande som vuxna migranter och asylsökande utsätts för bör vara en sista utväg och, om det måste göras, fortgå så kort tid som möjligt, med garantier för ett korrekt rättsförfarande och under förhållanden som fullt ut överensstämmer med alla relevanta internationella människorättsnormer.

J.  Enligt uppgifter som lämnats till Amnesty International av USA:s tullverk och gränsbevakning separerades omkring 8 000 familjeenheter mellan 2017 och augusti 2018 efter att ha passerat gränsen. I dessa uppskattningar räknas många andra fall av separation inte in, till exempel sådana som skiljer barn från deras äldre syskon, syskon till en förälder, mor- eller farförälder eller personer som inte är nära anhöriga.

K.  I juni 2018 beordrade en federal domare i San Diego den amerikanska administrationen att upphöra med separationerna. Trots detta har USA:s tullverk och gränsbevakning, enligt uppgifter som lämnats ut till den federala domaren, fortsatt att verkställa separationer, där minst 245 barn har avlägsnats från sina familjer sedan juni 2018, ofta utan någon tydlig dokumentation som kan hjälpa till att ta reda på var barnet befinner sig.

L.  I december 2018 hade USA:s departement för hälsofrågor och sociala frågor (Department of Health and Human Services) identifierat 2 737 barn som skilts från sina föräldrar, samtidigt som det erkände att tusentals fler barn kan ha skilts från sina föräldrar sedan 2017 utan att administrationen kunnat identifiera dem på grund av avsaknaden av ett effektivt spårningssystem.

M.  Separationer av familjer och frihetsberövande på obestämd tid utgör misshandel. Barn som bor på institutioner och befinner sig långt från sina familjer är mycket sårbara för emotionella, fysiska och psykiska övergrepp, som kan leda till bestående utvecklingsstörningar, skador och djupa trauman och få allvarliga negativa sociala konsekvenser.

N.  Enligt rapporter från American Civil Liberties Union och olika uttalanden av talespersoner för USA:s departement för hälsofrågor och sociala frågor respektive för inre säkerhet känner man sedan förra året till minst sex barn som dödats i förvar för migranter, efter nästan ett helt decennium där inget barn rapporterats ha dött i det amerikanska tullverkets och gränsbevakningens förvar.

O.  Enligt uppgifter från Internationella organisationen för migration (IOM) har 197 personer hittills dött under 2019 när de försökt passera gränsen till USA från Mexiko. Av dessa var minst tretton barn. Under de senaste fem åren har dödsfallen stadigt ökat och mellan 2014 och 2018 uppgick de sammanlagt till över 1 900.

P.  Under de senaste veckorna har de mexikanska myndigheterna avsevärt ökat sina verkställande migrationspolitiska insatser, vilket har lett till att ett ökande antal migranter hålls i förvar och återsänds.

Q.  Migranter – i det här fallet huvudsakligen från Centralamerika – som lever under svåra förhållanden sporras att resa till och ta sig över gränsen till USA. Trycket på gränserna söderut och norrut leder till att tusentals migranter – de flesta av dem kvinnor och barn – sätter sina liv på spel.

R.  Enligt Mexikos regering står landet i dag inför en våldsam kris i fråga om den allmänna säkerheten. Enligt USA:s protokoll för skydd av migranter återsänds asylsökande till Mexiko, däribland de två stater i norr som hör till de mest våldsamma i landet – Baja California och Chihuahua, där de lever under extremt svåra förhållanden och riskerar att bli offer för grova brott, bland annat kidnappning, sexuella övergrepp och våld.

S.  Stora avvisningar av asylsökande, olagliga familjeseparationer och godtyckliga frihetsberövanden av asylsökande på obestämd tid utan möjlighet till villkorlig frigivning utgör en grym politik och innebär uppenbara kränkningar av både USA:s asylrätt och folkrätten.

T.  Den 27 juni 2019 antog USA:s representanthus ett paket på 4,6 miljarder US-dollar för att ta itu med situationen vid gränsen mellan USA och Mexiko.

U.  Filialer till FN:s människorättskontor i Mexiko och Centralamerika har dokumenterat många människorättskränkningar och övergrepp mot migranter och asylsökande i transit, bland annat övervåld, godtyckligt frihetsberövande, familjeseparationer, nekad tillgång till tjänster, avvisningar och godtyckliga utvisningar.

V.  195 parter har undertecknat och ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter. Förenta staterna är den enda medlemsstaten i FN som inte har ratificerat konventionen.

W.  Partnerskapet mellan EU och USA har sin historiska grund i starka politiska, kulturella, ekonomiska och historiska band och gemensamma värden såsom frihet, demokrati, främjande av fred och stabilitet, mänskliga rättigheter och rättsstaten. Starka förbindelser mellan EU och USA är avgörande för att skapa en mer demokratisk, säker och välmående värld.

1.  Europaparlamentet oroar sig djupt för migranternas och de asylsökandes situation vid gränsen mellan USA och Mexiko, särskilt situationen för migrerande barn.

2.  Europaparlamentet beklagar det stora antalet dödsoffer bland människor som färdats på vägarna i riktning mot gränsen mellan USA och Mexiko, samt uttrycker yttersta solidaritet med offren och deras familjer.

3.  Europaparlamentet oroar sig för de skakande förhållandena för migranter och asylsökande, framför allt barn, i de amerikanska immigrationsmyndigheternas förvarsanläggningar, där det saknas lämplig hälso- och sjukvård, bra kosthållning och ordentliga sanitetsanläggningar. Parlamentet beklagar djupt att sju underåriga migranter på senaste tiden dött när de hållits i förvar av USA:s ministerium för inre säkerhet (Department of Homeland Security) och stöder allt som den amerikanska kongressen och administrationen gör för att ordna med övervakning och utredning av omständigheterna kring dessa dödsfall samt öppenhet om dem och ansvarsutkrävande för dem.

4.  Europaparlamentet betonar att gränsförvaltningsåtgärderna måste överensstämma med USA:s internationella skyldigheter på området mänskliga rättigheter och inte bör bygga på en smalspårig strategi för upptäckt, kvarhållande och snabb deportering av irreguljära migranter.

5.  Europaparlamentet vill ha garantier för mänskliga rättigheter, säkerhet och tillgång till asylförfaranden som överensstämmer med de mänskliga rättigheterna, även i form av respekt för principen om non-refoulement och tillhandahållande av människovärdiga mottagningsvillkor.

6.  Europaparlamentet beklagar djupt att familjer splittras, så att barnen och deras närmaste anhöriga kan bli systematiskt traumatiserade. För dagens amerikanska administration verkar detta ha blivit ett immigrationspolitiskt redskap för att avskräcka människor som söker efter säkerhet.

7.  Europaparlamentet framhåller att splittrande av familjer eller förvarstagande av immigranter aldrig är förenligt med barnets bästa.

8.  Europaparlamentet tar del av memorandumet från tillsynsorganet OIG och liknande rapporter, och uppmanar USA att se över hela den nuvarande migrationspolitiken med tillhörande rutiner som strider mot internationell människorättslagstiftning, bland annat mot den grundläggande rättigheten att söka asyl, principen om non-refoulement och rätten till människovärdet.

9.  Europaparlamentet uppmanar USA:s regering att sluta splittra familjer och att skyndsamt låta alla barn som fortfarande vistas åtskilt från sina föräldrar eller vårdnadshavare återförenas med dem för att de säkert ska kunna rehabiliteras, varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas barnens behov.

10.  Europaparlamentet uppmanar USA:s relevanta myndigheter att omedelbart tillförsäkra grundläggande rättigheter för alla förvarstagna, såsom rätten till vatten, mat, hälsovård och bostad.

11.  Europaparlamentet uppmanar USA:s myndigheter att snabbt finna andra alternativ för migranter och asylsökande, både barn och vuxna, än förvarstagande, och yrkar på att de barn det berör får återvända till sina familjer.

12.  Europaparlamentet uppmanar med kraft USA:s regering att ratificera FN-konventionen om barnets rättigheter, vilken USA undertecknade 1995 men aldrig därefter kom att anta, så att USA blivit det enda landet i världen som inte antagit den. Parlamentet uppmanar med kraft USA:s regering att ratificera det tredje fakultativa protokollet till konventionen, vilket handlar om ett förfarande för överföring av klagomål.

13.  Europaparlamentet uttrycker allvarliga farhågor med anledning av de senaste tillslagen som gjorts av USA:s organ för verkställighet av immigrations- och tullagstiftningen (Immigration and Customs Enforcement, ICE) mot papperslösa migranter, i första hand från Centralamerika, samt mot deras föräldrar och barn, varvid dessa personer brottsligförklarats.

14.  Europaparlamentet anser att det gynnar främlingsfientlighet, hat och våld om migrantströmmar bemöts genom att undertryckas eller brottsligförklaras.

15.  Europaparlamentet oroar sig för de ändringar av migrationspolitiken som de mexikanska myndigheterna antagit på senaste tiden och uppmanar Mexikos regering att i sin hantering av migrationsfrågor följa internationella normer och internationell människorättslagstiftning.

16.  Europaparlamentet anser att militären inte är den rätta att hantera migrationsfrågor, och påpekar att situationen vid gränsen bör hanteras av polisens specialstyrkor, som fått vederbörlig utbildning och tillhållits att respektera mänskliga rättigheter och migranternas människovärde.

17.  Europaparlamentet håller med om att migrationen är en global utmaning, och uppmanar ursprungs-, genomfarts- och destinationsländerna att samarbeta för att åtgärda de grundläggande orsakerna till migrationsströmmarna med hjälp av en övergripande strategi. Parlamentet upprepar här sitt fulla stöd till att den globala flyktingpakten och den globala pakten för säker, ordnad och reguljär migration utvecklas och genomförs, eftersom de erbjuder ett betydande tillfälle till förbättrad migrationsstyrning och åtgärder mot de utmaningar som migrationsstyrning innebär.

18.  Europaparlamentet påminner om sin tro på öppen och rättvis handel, och uttalar sin fasta övertygelse om att ekonomiska påtryckningar och hot om strafftullar motverkar sitt syfte och inte är ägnade att låta suveräna länder finna konstruktiva och varaktiga lösningar på sådana politiska utmaningar som migration.

19.  Europaparlamentet uttrycker sin högaktning för de enskilda personer och civilsamhällesorganisationer som tillförsäkrat migranterna möjlighet att få ta del av sina mest grundläggande rättigheter, såsom rätten till vatten, mat, hälsovård, drägliga bostäder och annat dylikt bistånd på ömse sidor om gränsen och inom hela regionen. Parlamentet upprepar att man bör sluta brottsligförklara det humanitära biståndet, och uppmanar än en gång med kraft kommissionen att anta riktlinjer om denna fråga, i enlighet med parlamentets resolution av den 5 juli 2018.

20.  Europaparlamentet välkomnar uttalandet av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, och såg gärna att kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) eller relevanta FN-experter genomförde ett informationsuppdrag för undersökning av människorättssituationen utmed gränsen mellan USA och Mexiko.

21.  Europaparlamentet åtar sig att noggrant övervaka EU:s utvecklingsbistånd till regionen, för att säkerställa effektiva standarder för utvecklingen, eftersom detta kan bidra till åtgärder mot de bakomliggande orsakerna till påtvingad migration.

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, USA:s president Trump och hans administration, USA:s kongress och Mexikos regering och parlament.


Ryssland, särskilt situationen för miljöaktivister och ukrainska politiska fångar
PDF 154kWORD 52k
Europaparlamentets resolution av den 18 juli 2019 om Ryssland, särskilt situationen för miljöaktivister och ukrainska politiska fångar (2019/2734(RSP))
P9_TA(2019)0006RC-B9-0012/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ryssland och om situationen på Krim, särskilt resolutionerna av den 11 juni 2015 om den strategiska militära situationen i Svartahavsbäckenet till följd av Rysslands olagliga annektering av Krim(1), av den 10 september 2015 om Ryssland, i synnerhet fallen Eston Kohver, Oleh Sentsov och Oleksandr Koltjenko(2), av den 4 februari 2016 om människorättssituationen på Krim, framför allt för Krimtatarerna(3), av den 12 maj 2016 om Krimtatarerna(4), av den 16 mars 2017 om ukrainska politiska fångar i Ryssland och situationen i Krim(5), av den 5 oktober 2017 om fallen med de krimtatariska ledarna Achtem Tjijgoz och Ilmi Umerov samt journalisten Mykola Semena(6), av den 8 februari 2018 om Ryssland, fallet Oyub Titiev och människorättscentrumet Memorial(7), av den 14 juni 2018 om Ryssland, särskilt fallet med den ukrainska politiska fången Oleg Sentsov(8), av den 25 oktober 2018 om situationen i Azovska sjön(9), av den 14 februari 2019 om situationen i Tjetjenien och fallet med Ojub Titijev(10), av den 12 december 2018 om genomförandet av EU:s associeringsavtal med Ukraina(11) samt av den 12 mars 2019 om läget i de politiska förbindelserna mellan EU och Ryssland(12),

–  med beaktande av uttalandena från Europeiska utrikestjänstens talesperson av den 25 maj 2018 om fallen med ett flertal frihetsberövade personer i eller från det olagligt annekterade Krim och Sevastopol, av den 10 januari 2019 om fallen med olagligt frihetsberövade ukrainska medborgare, av den 17 januari 2019 om Rysslands fortsatta olagliga frihetsberövande av ukrainska militärer, av den 22 mars 2019 om domen mot Pavlo Hryb samt av den 17 april 2019 om det förlängda olagliga frihetsberövandet av ukrainska militärer,

–  med beaktande av resolutionen av den 28 juni 2018 från Europarådets parlamentariska församling om ukrainska medborgare som hålls i förvar av Ryska federationen som politiska fångar,

–  med beaktande av resolutionen av den 24 januari 2019 från Europarådets parlamentariska församling om ökade spänningar runt Azovska sjön och Kertjsundet samt hot mot Europas säkerhet,

–  med beaktande av resolutionen av den 25 juni 2019 från Europarådets parlamentariska församling om stärkandet av församlingens beslutsfattande när det gäller kreditivbrev och omröstningar,

–  med beaktande av Internationella havsrättsdomstolens avgörande av den 25 maj 2019 i mål nr 26 om kvarhållande av tre ukrainska militärfartyg,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–  med beaktande av Ryska federationens konstitution, särskilt kapitel 2 om mänskliga och medborgerliga rättigheter och friheter,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner 68/262 av den 27 mars 2014 om Ukrainas territoriella integritet och 71/205 av den 19 december 2016 om människorättssituationen i Autonoma republiken Krim och staden Sevastopol (Ukraina),

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna med tillhörande protokoll, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter,

–  med beaktande av artikel 5 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, i vilken Ryska federationen är part, och artikel 7 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som båda föreskriver att ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, av artikel 9 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna som fastställer att ingen godtyckligt får anhållas, hållas fängslad eller landsförvisas, samt av artiklarna 19 och 20 i densamma som föreskriver åsikts- och yttrandefrihet och rätten till frihet i fråga om fredliga möten och sammanslutningar,

–  med beaktande av Venedigkommissionens rapport av den 18 mars 2019 om finansiering av föreningar,

–  med beaktande av Venedigkommissionens yttrande av den 13 juni 2016 om den ryska federala lagen nr 129-FZ (federal lag om oönskad verksamhet som bedrivs av utländska och internationella icke-statliga organisationer),

–  med beaktande av Genève-konventionen angående skydd för civilpersoner under krigstid av den 12 augusti 1949, och av följande skäl:

A.  I enlighet med FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, och som en fullvärdig medlem i Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) har Ryska federationen förbundit sig att följa principerna om demokrati, rättsstatlighet och respekt för grundläggande friheter och mänskliga rättigheter.

B.  Europeiska unionen erkänner inte verkställigheten av rysk lagstiftning i Krim och Sevastopol och förväntar sig att alla olagligt frihetsberövade ukrainska medborgare på Krimhalvön och i Ryssland omedelbart ska friges.

C.  EU fortsätter att till fullo stödja Ukrainas suveränitet och territoriella integritet inom dess internationellt erkända gränser och upprepar vikten av att hålla fast vid linjen att inte erkänna den olagliga annekteringen av Krim och Sevastopol.

D.  Myndigheterna och de politiska ledarna i Ryssland fortsätter att utöva ett förtryckande och auktoritärt styre gentemot de egna medborgarna, det civila samhället, den politiska oppositionen och mediearbetare. Rysslands utveckling mot auktoritärt styre har haft en negativ inverkan på förbindelserna mellan EU och Ryssland och på stabiliteten i Europa och i världen. Förtrycket tar sig också uttryck i att oppositionskandidater diskvalificeras i val, såsom just nu är fallet för kandidaterna Ilya Yashin, Lyubov Sobol och Ivan Zhdanov i kommunalvalet i Moskva.

E.  Lagen från 2015 om oönskade organisationer gav Rysslands allmänna åklagare befogenhet att utan något rättsligt förfarande förbjuda utländska och internationella organisationer som anses vara ”oönskade”. Denna lag används i allt större utsträckning för att bestraffa ryska icke-statliga organisationer och civilsamhällesaktivister.

F.  Användning av tortyr och grym och förnedrande behandling har rapporterats i flera fall. Dessa beskyllningar har till dags dato inte utretts ordentligt. Tortyr har använts för att framtvinga erkännanden och underbygga falska bevis på skuld. Krimadvokater som bistår offren rättsligt, människorättsförsvarare som anmäler fall av politiskt motiverade påtvingade försvinnanden på Krim samt journalister som rapporterar om situationen för Krimtatarerna har också gjorts till måltavlor.

G.  Många fångar och andra frihetsberövade har utsatts för hårda och omänskliga fängelseförhållanden, vilket har äventyrat deras fysiska och psykiska hälsa. Fångarna är i akut behov av medicinsk vård och behandling.

H.  Den 25 november 2018 tillfångatog Ryska federationen med militära medel 24 ukrainska besättningsmän och beslagtog deras tre fartyg i närheten av Kertjsundet. Dessa ukrainska militärer har olagligt hållits frihetsberövade sedan den 25 november 2018.

I.  De ryskstödda separatiststyrkorna håller minst 130 ukrainare fängslade i Donbassregionen, varav minst 25 soldater.

J.  I sitt avgörande av den 25 maj 2019 slog Internationella havsrättsdomstolen fast, med 19 röster för och 1 röst emot, att Ryska federationen omedelbart ska frige de ukrainska militärfartygen Berdyansk, Nikopol och Yani Kapu och återlämna dem till Ukraina, omedelbart ska frige de 24 frihetsberövade ukrainska militärerna och låta dem återvända till Ukraina, och att båda parter ska avstå från varje handling som kan förvärra eller förlänga konflikten.

K.  Som svar på upptrappningen i Kertjsundet och Azovska sjön, inbegripet det olagliga frihetsberövandet av 24 ukrainska militärer, lade EU den 15 mars 2019 till åtta ryska tjänstemän till förteckningen över personer och enheter som omfattas av restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende.

L.  Enligt rapporten av den 25 juni 2019 från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter utförde Ryssland den 27 mars 2019 26 husrannsakningar och grep därefter 24 personer, varav de flesta är krimtatariska aktivister som nu riskerar orättmätiga fängelsestraff på upp till 20 år. Minst 37 ukrainska medborgare greps olovligt av Ryssland i det olagligt ockuperade Krim under första halvåret 2019. Nästan alla av dem är företrädare för den krimtatariska ursprungsbefolkningen.

M.  Från början av juni 2018 har mer än 70 ukrainska medborgare frihetsberövats av politiska skäl i olika regioner i Ryska federationen och i det ockuperade Krim. Människorättscentrumet Memorial uppskattar att det sedan mars 2019 finns 297 personer som hålls som politiska fångar i Ryssland – en ökning från 50 för fyra år sedan – och bland dem finns filmskaparen Oleg Sentsov som vann 2018 års Sacharovpris för tankefrihet.

N.  I december 2017 utsattes Andrey Rudomakha, chef för den icke-statliga organisationen Environmental Watch for North Caucusaus, och hans kollegor Victor Chirikov, Aleksandr Savelyev och Vera Kholodnaya för ett brutalt angrepp av en grupp maskerade män, varefter Rudomakha diagnostiserades med hjärnskakning och flera ansiktsfrakturer. Trots att myndigheterna har tillgång till faktisk bevisning, däribland bilder från övervakningskameror och angriparnas fingeravtryck, har utredningen inte lett till några konkreta resultat, och både de som utförde och de som planerade det brutala angreppet går än så länge fria från straff. I stället är Rudaomakha föremål för en pågående brottsutredning om ”förtal” mot en ledamot av statsduman.

O.  Enligt den ryska lagen om ”utländska agenter” måste icke-statliga organisationer som tar emot utländsk finansiering och bedriver ”politisk verksamhet” ansöka om att bli upptagna i en särskild regeringsförteckning över utländska agenter – varigenom de blir föremål för ytterligare, noggrann regeringskontroll – och i alla deras publikationer, pressmeddelanden och rapporter måste det anges att de är författade av utländska agenter.

P.  En av landets äldsta och främsta miljöförsvarare, Alexandra Koroleva, chef för den icke-statliga organisationen Ekozaschita! som har sitt säte i Kaliningrad, blev tvungen att fly landet och söka asyl utomlands på grund av att hon åtalats för att ha underlåtit att betala böter för organisationens fortsatta vägran att registrera sig som ”utländsk agent”. Om hon befinns skyldig riskerar hon upp till två års fängelse.

Q.  Ekozaschita! är en av 49 ryska icke-statliga organisationer som har ansökningar som väntar på behandling vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (ansökan nr 9988/13) och menar att lagen om utländska agenter strider mot flera människorättsliga normer, bland annat yttrande- och föreningsfriheten, vilket är en slutsats som stöds av Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter.

R.  Under de senaste månaderna har minst två brottmål inletts mot miljöaktivisterna Andrey Borovikov och Vyacheslav Yegorov för upprepade brott mot lagstiftningen om offentliga sammankomster i samband med miljöprotester i regionerna Archangelsk och Moskva.

S.  Europeiska unionen och Ukraina begärde i sitt gemensamma uttalande efter det senaste toppmötet mellan EU och Ukraina den 8 juli 2019 att alla olagligt frihetsberövade och fängslade ukrainska medborgare på Krimhalvön och i Ryssland, inklusive krimtatariska aktivister, ska friges omedelbart.

T.  Fyra ukrainska politiska fångar – Oleg Sentsov, som tilldelades 2018 års Sacharovpris för tankefrihet, Oleksandr Kolchenko, Oleksandr Shumkov och Volodymyr Baluch – hungerstrejkade i juni 2018 i protest mot att Ryssland fortsätter att hålla ukrainska politiska fångar frihetsberövade.

U.  Europarådets parlamentariska församling har låtit Ryska federationens delegation återvända till Europarådet, Europas ledande människorättsorganisation, och den 25 juni 2019 återställde den delegationens rösträtt, och insisterade på att detta återinträde ska åtföljas av efterlevnad av Europarådets värderingar och normer.

1.  Europaparlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att omedelbart och förbehållslöst frige alla olagligt och godtyckligt frihetsberövade ukrainska medborgare(13), såväl i Ryssland som i de tillfälligt ockuperade områdena i Ukraina, och att se till att de kan återvända på ett säkert sätt, inbegripet krimtatarer, de fredliga demonstranter som frihetsberövades på Röda torget den 10 juli 2019, ukrainska medborgare som hålls fängslade på grund av politiskt motiverade anklagelser och de 24 besättningsmedlemmarna på de ukrainska militärfartygen.

2.  Europaparlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att omedelbart och förbehållslöst upphöra med alla trakasserier, även på rättslig nivå, mot Alexandra Koroleva och Ekozaschita! samt mot alla människorättsförsvarare och miljöaktivister i landet, och låta dem bedriva sitt legitima arbete utan inblandning.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de ryska myndigheterna att upphäva den så kallade lagen om ”utländska agenter” och att söka stöd och till fullo genomföra alla rekommendationer från Europarådets Venedigkommission, i enlighet med sina internationella förpliktelser i detta avseende.

4.  Europaparlamentet uppmanar Ryssland att offentliggöra en fullständig förteckning över de fångar som finns i de ockuperade ukrainska territorierna i Donbass och Luhansk, och att underlätta deras kontakter med anhöriga och advokater.

5.  Europaparlamentet fördömer starkt Rysslands fortsatta brott mot grundläggande principer och normer i folkrätten, särskilt dess vägran att följa internationella tribunalers och domstolars beslut. Parlamentet uppmanar med kraft Ryska federationen att genomföra besluten från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna om kränkningar av de mänskliga rättigheterna för personer som hålls i förvar på Krimhalvön och i Ryska federationen.

6.  Europaparlamentet betonar att inga ryska domstolar, varken militära eller civila, har rätt att döma i mål som rör gärningar som begåtts utanför Rysslands internationellt erkända territorium, och påpekar att de rättsliga förfarandena i sådana mål inte kan anses vara legitima.

7.  Europaparlamentet uppmanar Ryska federationen att garantera obehindrat tillträde till de ockuperade ukrainska territorierna Krim och Donbass för internationella mellanstatliga organisationer, särskilt FN:s övervakningsuppdrag för mänskliga rättigheter, OSSE:s människorättsbedömningsuppdrag på Krim, Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, Europarådets andra konventioner och institutionella mekanismer samt internationella humanitära organisationer, särskilt Internationella rödakorskommittén.

8.  Europaparlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att säkerställa ett fullständigt samarbete med FN:s särskilda förfaranden, inbegripet genom att bjuda in den särskilda rapportören för mänskliga rättigheter och miljö, den särskilda rapportören för människorättsförsvarare och den särskilda representanten för rätten till frihet att delta i fredliga sammankomster och föreningsfrihet till landet, så att de kan rapportera om situationen för miljö- och människorättsförsvarare.

9.  Europaparlamentet påpekar att människorättsförsvarare i Ryska federationen, däribland miljöaktivister, ofta utsätts för trakasserier, övervakning, fysiska angrepp, hot, razzior och genomsökningar av sina kontor och hem, förtal och smutskastningskampanjer, juridiska trakasserier, godtyckliga frihetsberövanden och misshandel samt kränkningar av rätten till yttrande-, förenings- och mötesfrihet.

10.  Europaparlamentet föreslår att Europeiska unionen ska överväga att införa permanent övervakning av rättegångarna mot offer för politisk förföljelse i Ryska federationen och det ockuperade Krim, och uppmanar EU:s delegation till Ryssland och medlemsstaternas ambassader att fortsätta att övervaka och närvara vid rättegångar mot människorättsaktivister och ukrainska politiska fångar, och att organisera uppdrag med deltagande av oberoende läkare till ukrainska medborgare som hålls i förvar av politiska skäl i Ryska federationen och det ockuperade Krim i syfte att övervaka deras fängelseförhållanden och hälsotillstånd.

11.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de ryska myndigheterna att på alla nivåer erkänna den mycket viktiga roll som miljöförsvarare spelar för att skydda miljön och säkerställa respekten för miljörättigheter, och att offentligt fördöma alla angrepp, hot och trakasserier mot miljöaktivister samt all kriminalisering av dem.

12.  Europaparlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att upphöra med att begränsa miljöorganisationernas fredliga och legitima verksamhet genom att sätta ihop brottmål mot lokala miljöaktivister, gripa deltagare i fredliga lokala protester och ålägga dem oproportionerligt höga böter.

13.  Europaparlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att vidta lämpliga rättsliga åtgärder och använda alla tillgängliga rättsliga verktyg för att förhindra och sätta stopp för angreppen mot miljöaktivister. Parlamentet uppmanar med kraft de ryska myndigheterna att säkerställa en ändamålsenlig utredning och ansvarsutkrävande i fallet med Andrey Rudomakha och andra fall där miljöförsvarare har angripits.

14.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter, EU:s delegation till Ryssland och EU-medlemsstaternas ambassader att ägna kontinuerlig uppmärksamhet åt miljöförsvararnas situation. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att vidta ytterligare åtgärder för att stödja de ryska miljö- och människorättsförsvararna.

15.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över rapporterna om förhållandena i fängelser, inbegripet påstådd tortyr och annan misshandel och nekad tillgång till nödvändig hälso- och sjukvård, och upprepar därför sin uppmaning till de ryska myndigheterna att säkerställa full respekt för alla frihetsberövade personers rättigheter, se till att alla fångar ges ordentlig medicinsk vård och behandling, och att respektera medicinsk etik, inklusive att inte påtvinga någon sådan oönskad behandling eller tvångsmatning vid hungerstrejker, då det kan utgöra tortyr och annan misshandel.

16.  Europaparlamentet välkomnar rådets beslut att förlänga de restriktiva åtgärderna. Parlamentet upprepar sin starka övertygelse att EU:s sanktioner inte får hävas förrän Ryssland fullgör sina internationella förpliktelser, bland annat att respektera Minsköverenskommelserna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stå fast och enade i sitt åtagande att genomföra de beslutade sanktionerna mot Ryssland, och att överväga riktade åtgärder mot de personer som bär ansvaret för kvarhållandet av och rättegångarna mot politiska fångar. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet att öka trycket för att säkerställa att alla politiska fångar som är frihetsberövade i ryskockuperade territorier friges.

17.  Europaparlamentet uppmanar nästa vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att utarbeta en ny övergripande strategi för EU och Ryssland som syftar till att stärka freden och stabiliteten. Parlamentet understryker att den nödvändiga dialogen bör bygga på fasta principer, inbegripet respekt för internationell rätt och Rysslands grannländers territoriella integritet, samtidigt som den stärker de direkta personkontakterna med Rysslands invånare. Parlamentet betonar att sanktionerna mot Ryssland kan hävas först när landet till fullo uppfyller sina skyldigheter. Parlamentet betonar emellertid att EU också bör vara redo att vid behov anta fler sanktioner, inklusive riktade personsanktioner, och begränsa tillgången till finansiering och teknik om Ryssland fortsätter att bryta mot folkrätten.

18.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för en europeisk ordning för sanktioner vid brott mot de mänskliga rättigheterna, den så kallade Magnitskijlagen, som bör bestraffa dem som begår allvarliga människorättsbrott, och uppmanar rådet att utan dröjsmål fortsätta sitt arbete i detta avseende. Parlamentet betonar att förövare av människorättsbrott inte bör beviljas visum till EU eller få behålla sina tillgångar i medlemsstaterna.

19.  Europaparlamentet upprepar sitt starka fördömande av Ryska federationens aggressionshandling mot Ukraina den 25 november 2018 nära Kertjsundet utanför det olagligen ockuperade Krims kust. Parlamentet understryker att Internationella havsrättsdomstolen beordrade Ryssland att omedelbart och villkorslöst frige fartygen och militärerna. Underlåtenhet att utföra domstolens avgörande utgör ytterligare ett allvarligt åsidosättande av internationella förpliktelser. Parlamentet anser att Rysslands ”villkor” för att frige fartygen och militärerna i dess meddelande till Ukraina av den 25 juni 2019 står i uppenbar strid med avgörandet och eventuellt bryter mot det ytterligare genom att förvärra eller förlänga konflikten.

20.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter att ägna kontinuerlig uppmärksamhet åt människorättssituationen på Krimhalvön och i de områden som inte kontrolleras av regeringen i östra Ukraina.

21.  Europaparlamentet uppmanar Ryska federationen att till fullo genomföra FN:s generalförsamlings resolutioner av den 27 mars 2014 om Ukrainas territoriella integritet, av den 19 december 2016 om människorättssituationen i Autonoma republiken Krim och staden Sevastopol (Ukraina), av den 19 december 2017 och av den 22 december 2018, och av Internationella domstolens avgörande om provisoriska åtgärder i fallet Ukraina mot Ryssland om tillämpningen av den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering.

22.  Europaparlamentet påminner med oro om att många av de ryska domstolarnas domar mot ukrainska politiska fångar avser spionage (även i fallen Pavlo Hryb, Oleksiy Stogniy, Gleb Shabliy, Volodymyr Prysych, Volodymyr Dudka, Dmitry Shtyblikov, Yevlen Panov, Andriy Zakhtey, Valentyn Vygovskyi, Viktor Shur och Dmytro Dolgopolov), vilket påminner om den repressiva perioden mellan 1930‑talet och mitten av 1950‑talet, när många medborgare i dåvarande Sovjetunionen fängslades och dömdes på dessa grunder.

23.  Europaparlamentet protesterar mot den ryska allmänna åklagarens beslut om att den ukrainska världskongressen utgör ett hot mot Rysslands nationella säkerhet.

24.  Europaparlamentet förväntar sig att Europarådets parlamentariska församlings beslut av den 25 juni 2019 ska leda till omedelbara förbättringar i fråga om respekten för de mänskliga rättigheterna och Europarådets standarder i Ryssland, särskilt när det gäller genomförandet av domar från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, Ryska federationens president, regering och parlament samt Ukrainas president, regering och parlament.

(1) EUT C 407, 4.11.2016, s. 74.
(2) EUT C 316, 22.9.2017, s. 198.
(3) EUT C 35, 31.1.2018, s. 38.
(4) EUT C 76, 28.2.2018, s. 27.
(5) EUT C 263, 25.7.2018, s. 109.
(6) EUT C 346, 27.9.2018, s. 86.
(7) EUT C 463, 21.12.2018, s. 31.
(8) Antagna texter, P8_TA(2018)0259.
(9) Antagna texter, P8_TA(2018)0435.
(10) Antagna texter, P8_TA(2019)0115.
(11) Antagna texter, P8_TA(2018)0518.
(12) Antagna texter, P8_TA(2019)0157.
(13) Den icke uttömmande förteckningen omfattar följande: Oleh Sentsov, Oleksandr Kolchenko, Oleksiy Chyrniy, Mykola Karpyuk, Stanislav Klykh, Valentyn Vyhivskyi, Yurii Primov, Rustem Vaitov, Ruslan Zeytullayev, Ferat Sayfullayev, Viktor Shur, Andriy Kolomiyets, Roman Sushchenko, Pavlo Hryb, Oleksiy Syzonovych, Enver Mamutov, Rustem Abiltarov, Zevri Abseitov, Remzi Memetov, Henadii Lymeshko, Yevhen Panpv, Hlib Shablii, Volodymyr Prisich, Ihor Kyiashko, Teimur Abdillaiev, Uzeir Adsullaiev, Rustem Ismailov, Aider Saledinov, Emil Dzhemadenov, Volodymyr Balukh, Dmytro Shtyblikov, Muslim Aliyev, Emir Usein Kuku, Vadym Siruk, Inver Bekirov, Refat Alimov, Arsen Dzhepparov, Oleksandr Shumkov, Tofik Abdulgaziev, Izzet Abdullaev, Vladlen Abdulkadyrov, Mejit Abdurakhmanov, Bilyal Adilov, Osman Arifmemetov, Farkhod Bazarov, Servet Gaziev, Dzhemil Gafarov, Reza Izetov, Alim Karimov, Seyran Murtaza, Yashar Muyedinov, Erfan Osmanov, Seytveli Sietabdiev, Rustem Siethalilov, Ruslan Suleymanov, Shaban Umerov, Marlen Asanov, Seiran Sakiiev, Memet Belialov, Tymur Ibrahimov, Server Zekiriaiev, Ernes Ametov, Oleksiy Bessarabov, Volodymyr Dudka, Oleksii Stohnii, Mykola Shyptur, Evhen Karakashev, Nariman Memedeminov, Oleksandr Steshenko, Enver Seitosmanov, Server Mustafaiev, Edem Smailov, Edem Bekirov, Diliaver Gafarov, Renat Suleimanov, Eskender Abdulganiev, Rustem Emiruseinov, Arsen Abkhairov, Raim Aivazov, Aider Dzepparov, Taliat Abdurakhmanov, Seiran Mustafaiev, Arsen Kubedinov, Mustafa Dehermendzhi, Ali Asanov, Arsen Yunusov, Eskender Kantemyrov, Eskender Emirvaliev, Suleiman Kadyrov, Taliat Yunusov, Mykola Semena, Musa Abkerimov, Vitaliy Kuharenko Asan Chapukh, Bekir Dehermendzhi, Kiazim Ametov, Ruslan Trubach, Shaban Umerov, Rustem Seytkhalilov, Riza Izetov, Farid Bazarov, Dzemil Gafarov, Seyran Murtazi, Alim Kerimov, Tofik Abdulgariev, Bilyala Adilov, Medzhit Abdurakhmanov, Rustem Sheykhaliev, Alim Sheykhaliev, Seytveli Seytabdiev, Yashar Muedinov, Asan Yanikov, Enver Ametov, Ruslan Suleymanov, Akim Bekirov, Erfan Osmanov, Server Gaziev, Remzi Bekirov, Osman Arifmetov, Vlaslen Abdulkadyrov, Izzet Abdullaiev, Tair Ibragimov, Ayder Dzepparov, Eldar Kantermirov, Ruslan Mesutov, Ruslan Nagaiev, Enver Omerov, Riza Omerov, Eskander Suleymanov och Lenur Khalilov.


Situationen i Venezuela
PDF 126kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 18 juli 2019 om situationen i Venezuela (2019/2730(RSP))
P9_TA(2019)0007RC-B9-0006/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Venezuela, i synnerhet resolutionerna av den 27 februari 2014 om situationen i Venezuela(1), den 18 december 2014 om förföljelsen av den demokratiska oppositionen i Venezuela(2), den 12 mars 2015 om situationen i Venezuela(3), den 8 juni 2016 om situationen i Venezuela(4), den 27 april 2017 om situationen i Venezuela(5), den 8 februari 2018 om situationen i Venezuela(6), den 3 maj 2018 om presidentvalet i Venezuela(7), den 5 juli 2018 om migrationskrisen och den humanitära situationen i Venezuela och vid dess landgränser till Colombia och Brasilien(8), den 25 oktober 2018 om situationen i Venezuela(9), den 31 januari 2019 om situationen i Venezuela(10) och den 28 mars 2019 om nödsituationen i Venezuela(11),

–  med beaktande av rapporten om Venezuela av den 4 juli 2019 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av förklaringarna om Venezuela från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 10 januari 2019, den 26 januari 2019, den 24 februari 2019, den 28 mars 2019, den 4 april 2019, den 30 april 2019, den 18 juni 2019 och den 16 juli 2019,

–  med beaktande av Amerikanska samarbetsorganisationens (OAS) rapport om venezuelanska migranter och flyktingar av den 8 mars 2019,

–  med beaktande av det fjärde internationella tekniska mötet inom ramen för Quitoprocessen, som ägde rum i Buenos Aires den 4–5 juli 2019,

–  med beaktande av Limagruppens uttalande av den 30 april 2019,

–  med beaktande av Limagruppens förklaring av den 3 maj 2019,

–  med beaktande av uttalandet av den 3 juni 2019 från den internationella kontaktgruppens och Limagruppens gemensamma möte om situationen i Venezuela,

–  med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2018/1656 av den 6 november 2018 om ändring av beslut (Gusp) 2017/2074 om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Venezuela(12), som förlänger de nuvarande riktade restriktiva åtgärderna till och med den 14 november 2019,

–  med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC),

–  med beaktande av Venezuelas konstitution,

–  med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Mellan 2018 och 2019 har den politiska, ekonomiska, institutionella och sociala krisen liksom den flerdimensionella humanitära krisen försämrats avsevärt. Ökad brist på läkemedel och mat, massiva människorättskränkningar, hyperinflation, politiskt förtryck, korruption och våld äventyrar människors liv och tvingar dem att fly landet.

B.  Michelle Bachelet, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, besökte landet den 19–21 juni 2019. Hon uppmanade Venezuelas de facto-regering att omedelbart vidta konkreta åtgärder för att hejda och åtgärda de allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna som dokumenterats i landet. Dessutom har Venezuela under mer än ett decennium antagit och genomfört en rad lagar, strategier och metoder som har begränsat det demokratiska utrymmet, försvagat offentliga institutioner och påverkat rättsväsendets oberoende.

C.  Fler än sju miljoner människor i Venezuela är i behov av humanitärt bistånd. Maduros de facto-regering har kränkt rätten till mat, inbegripet statens skyldighet att se till att befolkningen inte svälter. Enligt FN är 3,7 miljoner venezuelaner undernärda, vilket är särskilt skadligt för barn och gravida kvinnor. 94 % av befolkningen lever under fattigdomsgränsen och 62 % i extrem fattigdom, och 70 % av barnen går inte i skolan. En del kvinnor har tvingats utbyta sex mot mat och har utsatts för våld vid ett stort antal tillfällen.

D.  Hälso- och sjukvårdssituationen i landet är allvarlig. Sjukhusen saknar personal, medicinska förnödenheter, läkemedel och elektricitet, vilket har lett till minst 1 557 dödsfall mellan november 2018 och februari 2019. Det råder brist på 60–100 procent av basläkemedlen i fyra av Venezuelas större städer, bl.a. Caracas. Mödradödligheten har ökat och många kvinnor har varit tvungna att lämna landet för att föda.

E.  Fler än 3,4 miljoner venezuelaner har tvingats fly landet. Vid utgången av 2019 kommer fler än fem miljoner venezuelaner ha tvingats att emigrera, vilket gör detta till den näst största migrant- och flyktingkrisen i världen. Denna migration sätter grannländerna under särskilt hårt tryck, men även EU och EU-medlemsstaternas territorier i Västindien känner alltmer av den.

F.  Enligt FN:s råd för mänskliga rättigheter har närmare 7 000 personer dödats utomrättsligt under säkerhetsinsatser i Venezuela under de senaste arton månaderna. De facto-myndigheterna använder sig av FAES (den nationella polisens särskilda insatsstyrka) och andra säkerhetsstyrkor som en del av sin politik för social kontroll. De anhöriga till dem som dödats utomrättsligt under protesterna hindras fortfarande från att utöva sin rätt till sanning, rättvisa och ersättning.

G.  Tortyr används systematiskt av regimen som ett verktyg för att skrämma och avskräcka demonstranter, vilket skapar en stämning av terror. Enligt rapporten från FN:s råd för mänskliga rättigheter har säkerhets- och underrättelsetjänsterna, särskilt SEBIN (Venezuelas underrättelsetjänst) och DGCIM (generaldirektoratet för det militära kontraspionaget), rutinmässigt använt sig av sådana metoder. Politiska fångar i Venezuela utsätts för tortyr och många är för närvarande isolerade utan någon möjlighet att kontakta sina advokater och anhöriga, som är oroliga för deras liv och fysiska integritet.

H.  Tjugotvå parlamentsledamöter, inklusive nationalförsamlingens talman, har berövats sin parlamentariska immunitet. Två parlamentariker är frihetsberövade och sexton har antingen sökt skydd på ambassader eller lämnat landet, eller så håller de sig gömda.

I.  Ursprungsbefolkningen utsätts för våldsamma och brottsliga handlingar. Sextiotre personer som tillhör ursprungsbefolkningen har godtyckligt frihetsberövats och torterats, sju har dött och fler än tjugotre har skadats och tvingats resa till sjukhus utanför landet för att få behandling.

J.  Gruvdrift och oljeutvinning, särskilt i avlägsna områden rika på biologisk mångfald, ödelägger utkomstmöjligheterna för minoriteter, såsom ursprungsbefolkningar och svarta samhällsgrupper, som, ifall de motsätter sig de här verksamheterna och vill få tillbaka sina rättigheter, utsätts för grymt våld och tvångsförflyttas av militära styrkor, organiserade kriminella gäng och väpnade grupper.

K.  Den 29 juni 2019 dog örlogskapten Rafael Acosta Arévalo i häkte. Han greps och torterades som misstänkt för att ha deltagit i en påstådd mordkomplott mot Nicolás Maduro. De facto-myndigheterna beslagtog och undanhöll olagligt hans kvarlevor i elva dagar innan de begravdes, utan respekt för hans familjs grundläggande rättighet och önskan att sörja den bortgångne.

L.  Den 2 juli 2019 blev Rufo Chacón, en sextonårig venezuelansk pojke, blind efter att ha blivit skjuten i ansiktet av statstjänstemän i samband med en protest mot bristen på gas för matlagning.

M.  EU har mobiliserat 117,6 miljoner euro i katastrofbistånd och utvecklingsbistånd som ett svar på krisen, och arbetar med utsatta befolkningsgrupper i både Venezuela (60 % av medlen) och grannländerna (40 %). Hittills har FN samlat in endast omkring 22 % av det begärda beloppet (159 miljoner US-dollar av de efterfrågade 738 miljonerna US-dollar) till sin regionala åtgärdsplan för flyktingar och migranter.

1.  Europaparlamentet upprepar sin djupa oro över det svåra nödläget i Venezuela, som allvarligt hotar medborgarnas liv.

2.  Europaparlamentet upprepar sitt fulla stöd för den legitima interimspresidenten Juan Guaidó och för nationalförsamlingen, som är det legitima demokratiska organet i Venezuela och vars befogenheter måste återupprättas och respekteras, inbegripet dess ledamöters befogenheter och säkerhet. Parlamentet fördömer upphävandet av tjugotvå ledamöters parlamentariska immunitet och frihetsberövandet av två ledamöter. Parlamentet uttrycker än en gång sin oro över att presidentvalet i maj 2018 inte var legitimt.

3.  Europaparlamentet fördömer det häftiga förtryck och våld som har lett till att människor har dödats och skadats. Parlamentet uttrycker sin solidaritet med Venezuelas folk och sitt uppriktiga deltagande med anhöriga och vänner till dem som drabbats.

4.  Europaparlamentet understryker, med utgångspunkt i rapporten från FN:s människorättsråds högkommissarie för mänskliga rättigheter, Michelle Bachelet, att Nicolás Maduro, liksom de väpnade styrkor och underrättelseorgan som verkar i hans olagliga regims tjänst, bär det direkta ansvaret för den urskillningslösa användningen av våld för att hejda demokratiseringsprocessen och återupprättandet av rättsstaten i Venezuela. Parlamentet fördömer under alla omständigheter användningen av godtyckliga frihetsberövanden, tortyr och utomrättsligt dödande, vilket är förbjudet enligt internationella konventioner, även de konventioner som Venezuela har undertecknat.

5.  Europaparlamentet fördömer, med utgångspunkt i rapporten från FN:s människorättsråds högkommissarie för mänskliga rättigheter, Michelle Bachelet, de övergrepp som tjänstemän inom brottsbekämpningen gjort sig skyldiga till och säkerhetsstyrkornas brutala förtryck. Parlamentet efterlyser inrättandet av en opartisk och oberoende nationell mekanism, med stöd av det internationella samfundet, för att utreda de utomrättsliga avrättningar som har genomförts under säkerhetsinsatser samt för att säkerställa att de ansvariga ställs till svars och att offrens familjer får ersättning och skyddas mot hot och vedergällning.

6.  Europaparlamentet begär att förekomsten av och tillgången till mat, läkemedel och hälso- och sjukvårdstjänster utan dröjsmål ska säkerställas, samtidigt som mödra- och barnavården särskilt uppmärksammas. Parlamentet uppmanar de venezuelanska de facto-myndigheterna att se till att humanitärt bistånd delas ut till hela befolkningen, utan någon politisk partiskhet.

7.  Europaparlamentet betonar att alla former av förföljelser och selektivt förtryck som sker av politiska skäl måste upphöra, offentligt fördömas, bestraffas och förhindras. Parlamentet begär att alla personer som godtyckligt har frihetsberövats ska friges.

8.  Europaparlamentet påminner om att alla hot och attacker mot ursprungsbefolkningar och deras ledare måste stoppas, och att myndigheterna bör se till att dessa skyddas samt vidta alla åtgärder som behövs för att skydda deras individuella och kollektiva rättigheter, inbegripet deras rätt till mark.

9.  Europaparlamentet understryker att strävandena efter inkomster för att övervinna den ekonomiska krisen inte bör föranleda några megaprojekt, som är miljö- och klimatförstörande och ödelägger lokalbefolkningens utkomstmöjligheter. Parlamentet yrkar på ett ovillkorligt skydd av de ursprungsbefolkningar och svarta samhällsgrupper som bor i avlägsna områden och försvarar miljön mot sådan verksamhet som guldutvinning i området ”Arco Minero del Orinoco” i Venezuela.

10.  Europaparlamentet uppmärksammar den allt allvarligare migrationskrisen i hela regionen och lovordar grannländernas insatser och solidaritet, särskilt Colombia, Ecuador och Peru. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta samarbetet med dessa länder, inte bara i form av humanitärt bistånd, utan också genom att ställa mer resurser till förfogande samt med hjälp av utvecklingspolitiken.

11.  Europaparlamentet bekräftar att en fredlig, demokratisk och inkluderande lösning är den enda hållbara vägen ut ur det rådande politiska dödläget och den allvarliga sociala och humanitära kris som det har lett till. Parlamentet påpekar att den pågående dialogen måste beakta den färdplan som antagits i Venezuelas nationalförsamling. Parlamentet stöder den pågående process som Norge leder, och välkomnar båda parters överenskommelse att delta i en fredsdialog. Parlamentet betonar att en förutsättning för att denna process ska bli framgångsrik är att det vidtas förtroendeskapande åtgärder. Parlamentet framhåller att dialogens enda syfte måste vara att skapa förutsättningar för ett fritt, öppet och trovärdigt presidentval som bygger på en fastställd tidsplan, lika villkor för samtliga aktörer, öppenhet och närvaro av trovärdiga internationella observatörer.

12.  Europaparlamentet uppmanar rådet att införa ytterligare sanktioner mot de statliga de facto-myndigheter som är ansvariga för människorättskränkningar och förtryck. Parlamentet anser att EU:s myndigheter måste begränsa rörelsefriheten för de berörda personerna och frysa deras liksom deras närmaste anhörigas tillgångar och viseringar.

13.  Europaparlamentet ber vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att leda EU:s politik om situationen i Venezuela och att fortsätta att samarbeta med kontaktgruppen och med de demokratiska länderna i regionen, som företräds av Limagruppen.

14.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för Internationella brottmålsdomstolens (ICC) utredningar av de omfattande brott och repressiva handlingar som Venezuelas regim har gjort sig skyldig till. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU och dess medlemsstater att sälla sig till det initiativ som tagits av flera stater som är part i ICC att utreda de brott mot mänskligheten som har begåtts av Maduros de facto-regering, i syfte att ställa de ansvariga till svars.

15.  Europaparlamentet stöder initiativet att inrätta en undersökningskommission med FN:s råd för mänskliga rättigheter i syfte att fastställa individuellt ansvar i samband med de systematiska kränkningarna av mänskliga rättigheter i Venezuela.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Bolivarianska republiken Venezuelas legitima interimspresident och nationalförsamling, regeringarna och parlamenten i länderna i Limagruppen, den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika och Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekreterare.

(1) EUT C 285, 29.8.2017, s. 145.
(2) EUT C 294, 12.8.2016, s. 21.
(3) EUT C 316, 30.8.2016, s. 190.
(4) EUT C 86, 6.3.2018, s. 101.
(5) EUT C 298, 23.8.2018, s. 137.
(6) EUT C 463, 21.12.2018, s. 61.
(7) Antagna texter, P8_TA(2018)0199.
(8) Antagna texter, P8_TA(2018)0313.
(9) Antagna texter, P8_TA(2018)0436.
(10) Antagna texter, P8_TA(2019)0061.
(11) Antagna texter, P8_TA(2019)0327.
(12) EUT L 276, 7.11.2018, s. 10.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy