Europaparlamentets resolution av den 24 oktober 2019 om situationen för hbti-personer i Uganda (2019/2879(RSP))

P9_TA(2019)0042 RC-B9-0134/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Uganda,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om diskriminering på grund av sexuell läggning, särskilt av den 4 februari 2014 om EU:s färdplan mot homofobi och diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet(1) och av den 14 februari 2019 om framtiden för handlingsplanen för hbti-personer (2019–2024)(2),

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 9 oktober 2019 från EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och Europarådets generalsekreterare på Europadagen och Världsdagen mot dödsstraffet,

–  med beaktande av uttalandet av den 17 maj 2019 från den höga representanten Federica Mogherini på EU:s vägnar med anledning av Internationella dagen mot homofobi, transfobi och bifobi,

–  med beaktande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2018 – Uganda – som antogs av Europeiska rådet den 13 maj 2019,

–  med beaktande av artiklarna 2, 3.5, 21, 24, 29 och 31 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 10 och 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), enligt vilka EU och dess medlemsstater i sina förbindelser med övriga världen ska respektera och främja de universella mänskliga rättigheterna och skyddet av enskilda samt anta restriktiva åtgärder i händelse av grova brott mot de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av internationella skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter, bland annat skyldigheterna i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–  med beaktande av Europeiska unionens råds ”verktygslåda för att främja och skydda fullständiga mänskliga rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner” (verktygslådan för hbti-frågor),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om främjande och skydd av fullständiga mänskliga rättigheter för hbti-personer,

–  med beaktande av EU:s olika riktlinjer om dödsstraff, om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av den senaste allmänna återkommande utvärderingen av Uganda från FN:s råd för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 21 som förbjuder diskriminering på grund av sexuell läggning,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Uganda har varit part i sedan 1995,

–  med beaktande av den partiöverskridande skrivelse om förföljelsen av hbti-personer i Uganda som undertecknades av 70 ledamöter av Europaparlamentet den 15 oktober 2019,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2014 om inledande av ett samrådsförfarande för att tills vidare avbryta Cotonouavtalets tillämpning på Uganda och Nigeria mot bakgrund av den nyligen antagna lagstiftningen om ytterligare kriminalisering av homosexualitet(3),

–  med beaktande av AVS–EU-partnerskapsavtalet (”Cotonouavtalet”), särskilt artikel 8.4 om icke-diskriminering,

–  med beaktande av Yogyakartaprinciperna (”principer och statsåtaganden om tillämpning av det internationella skyddet av de mänskliga rättigheterna vad gäller sexuell läggning, könsidentitet, könsuttryck och könsegenskaper”), som antogs i november 2006, och de tio kompletterande principerna (”plus 10”), som antogs den 10 november 2017,

–  med beaktande av Republiken Ugandas konstitution,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I Uganda har den ytterst homofobiska retoriken från myndigheterna tilltagit i styrka de senaste veckorna. I synnerhet handlar det om Simon Lokodo, landets etik- och integritetsminister, som den 10 oktober 2019 tillkännagav planer på att åter lägga fram det lagförslag mot homosexualitet som skulle medföra dödsstraff för ”grov homosexualitet”. Olika ledamöter av Ugandas parlament ställer sig också bakom den föreslagna nya lagen.

B.  Den 12 oktober försäkrade regeringens talesperson Ofwono Opondo att regeringen inte hade några avsikter att införa någon ny lag om hbti-verksamhet eftersom ”de nuvarande bestämmelserna i strafflagen räcker”. Detta bekräftades av president Musevenis chefspressekreterare.

C.  De nuvarande bestämmelserna i strafflagen strider mot de mänskliga rättigheterna och kriminaliserar homosexualitet. Samkönat sex är alltjämt olagligt och bestraffas med upp till livstids fängelse enligt avsnitt 145 och 146 i Ugandas strafflag, som bland annat kriminaliserar ”onaturligt könsumgänge”. Många befintliga lagar tillåter diskriminering av hbti-personer och begränsar deras möjligheter till anställning, bostad, social trygghet, utbildning eller vård.

D.  Lagen mot homosexualitet, som förbjuder främjande av homosexualitet och föreskriver dödsstraff för homosexuella handlingar, infördes redan 2014 på initiativ av president Museveni men förklarades så småningom ogiltig av Ugandas författningsdomstol. Världssamfundet i stort har starkt fördömt den föreslagna lagen, och många givare, bland annat EU-länder, USA och Världsbanken, har beslutat att dra in sitt utvecklingsbistånd till landet.

E.  Denna händelse vittnar på ett tragiskt sätt om den förfärliga situationen för hbti-personer i Uganda, där homofobiska åsikter är utbredda. Diskriminering i samhället, hatbrott och homofientliga kampanjer rapporteras regelbundet av människorättsorganisationer – t.ex. trakasserier, misshandel, utpressning, avhysningar, godtyckliga gripanden och kvarhållanden samt mord.

F.  Enligt människorättsgrupper har antalet attacker mot hbti-personer ökat på ett alarmerande sätt i Uganda. Enligt Sexual Minorities Uganda, en allians av hbti-organisationer, dödades tre homosexuella män och en transsexuell kvinna förra året. Den senaste var hbti-aktivisten Brian Wasswa, som angreps i sitt hem den 4 oktober 2019.

G.  Ugandas författning förbjuder diskriminering på ett flertal olika grunder men däremot inte på grund av sexuell läggning.

H.  Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp) syftar till att utveckla och befästa demokratin, rättsstaten och respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. EU:s utvecklingsbistånd till Uganda uppgår till 578 miljoner euro inom ramen för det nationella vägledande programmet för 2014–2020. Ett nyckelmål här är främjande och säkerställande av god samhällsstyrning och respekt för mänskliga rättigheter.

I.  Stödmottagarna i Europeiska utvecklingsfonden omfattas av strikta villkor i fråga om att respektera de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen, religionsfriheten och skyddet av minoriteter.

J.  I överensstämmelse med artikel 8 i Cotonouavtalet bekräftade Uganda och EU på nytt i maj 2019 sitt nära partnerskap i en politisk dialog.

K.  EU:s internationella samarbete bör stödja AVS-staternas insatser att utveckla gynnsamma rättsliga och politiska ramar och att avskaffa repressiv lagstiftning, politik och praxis samt stigmatisering och diskriminering som urholkar de mänskliga rättigheterna.

L.  I 32 av sammanlagt 54 afrikanska länder är samkönade relationer ett brott; i Mauretanien, Sudan, norra Nigeria samt Somalia är homosexualitet belagt med dödsstraff.

1.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över att lagförslaget mot homosexualitet åter dykt upp i den politiska debatten i Uganda. Parlamentet fördömer starkt Simon Lokodos retorik, som göder homofobi och hat, och upprepar sitt starka motstånd mot alla former av diskriminering på grund av sexuell läggning samt all uppvigling till hat och våld mot hbti-personer.

2.  Europaparlamentet noterar uttalandet av president Musevenis talesperson, som förnekar att regeringen skulle ha några som helst avsikter att lägga fram ett nytt lagförslag, och uppmanar Ugandas regering att stå fast vid detta uttalande.

3.  Europaparlamentet betonar att diskriminering mot hbti-personer undergräver de mest grundläggande principerna för mänskliga rättigheter i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Parlamentet upprepar att sexuell läggning och könsidentitet är frågor som faller under individens rätt till privatliv, som garanteras av folkrätten och av nationella författningar.

4.  Europaparlamentet förkastar med eftertryck tillämpningen av dödsstraff under några som helst omständigheter, däribland även lagstiftning som belägger homosexualitet med dödsstraff. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att arbeta vidare för att förmå Ugandas regering att ompröva sin inställning till dödsstraffet.

5.  Europaparlamentet beklagar att Ugandas lagstiftning alltjämt är ytterst diskriminerande mot hbti-personer, och uppmanar med kraft landets myndigheter att se över alla lagar som kriminaliserar homosexualitet och hbti-aktivister, i synnerhet i avsnitt 145 och 146 i strafflagen.

6.  Europaparlamentet erinrar Ugandas regering om dess skyldigheter enligt folkrätten och Cotonouavtalet, som manar till respekt för universella mänskliga rättigheter.

7.  Europaparlamentet är djupt oroat över den allmänt försämrade människorättssituationen för hbti-personer i Uganda, däribland de tilltagande kränkningarna av deras sociala rättigheter, yttrandefrihet, rätt till jämställdhet och rätt till bostad. Parlamentet fördömer det nyligen begångna mordet på Brian Wasswa och beklagar djupt det alarmerande antalet offer som väljs ut på grund av sin sexuella läggning, även av nationella säkerhetsstyrkor. Parlamentet uppmanar med kraft de ugandiska myndigheterna att ingående och opartiskt utreda allt våld och alla attacker mot hbti-personer och att ställa förövarna till svars.

8.  Europaparlamentet uppmanar Ugandas regering att stärka prövningsmekanismerna inom polisen i samband med kränkningar av de mänskliga rättigheterna för att se till att poliser iakttar sin plikt att skydda rättigheterna för alla personer, inklusive hbti-personer, och att garantera att alla människorättsförsvarare och icke-statliga organisationer som arbetar för hbti-personer i Uganda kan bedriva sin legitima verksamhet under alla omständigheter, vilket även inbegriper rätten till föreningsfrihet, utan fruktan för repressalier och utan begränsningar.

9.  Europaparlamentet erinrar om Ugandas åtaganden enligt Cotonouavtalet och folkrätten att respektera mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

10.  Europaparlamentet uppmanar EU:s delegation i Uganda att fortsätta att noga följa situationen för hbti-personer och att aktivt stödja civilsamhällesorganisationer, människorättsförsvarare och hbti-personer på fältet. Parlamentet framhåller vikten av att öka medvetenheten om och förståelsen för situationen för hbti-personer och deras anhöriga.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU att verkligen utnyttja den politiska dialogen enligt artikel 8 i Cotonouavtalet samt verktygslådan för hbti-frågor, med tillhörande riktlinjer, i sin dialog med de ugandiska myndigheterna för att hjälpa till att avkriminalisera homosexualitet, minska våldet och diskrimineringen och skydda försvarare av hbti-personers mänskliga rättigheter.

12.  Europaparlamentet upprepar sina tidigare uppmaningar till kommissionen och rådet att ta med ett omnämnande om förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning i ett eventuellt framtida avtal som ersätter Cotonouavtalet.

13.  Europaparlamentet uppmanar EU att stärka försvaret och främjandet av de mänskliga rättigheterna i Uganda, särskilt genom riktat stöd till civilsamhällesorganisationer och ett fullständigt genomförande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Ugandas president, Ugandas parlament samt Afrikanska unionen och dess institutioner.

(1) EUT C 93, 24.3.2017, s. 21. (2) Antagna texter, P8_TA(2019)0129. (3) EUT C 378, 9.11.2017, s. 253

Europaparlamentets resolution av den 24 oktober 2019 om Egypten (2019/2880(RSP))

P9_TA(2019)0043 RC-B9-0138/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Egypten, särskilt resolutionerna av den 17 juli 2014 om yttrandefrihet och föreningsfrihet i Egypten(1), av den 15 januari 2015 om situationen i Egypten(2), av den 10 mars 2016 om Egypten, särskilt fallet med Giulio Regeni(3), av den 8 februari 2018 om avrättningar i Egypten(4), och av den 13 december 2018 om Egypten, särskilt situationen för människorättsförsvarare(5),

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om Egypten från augusti 2013 och februari 2014,

–  med beaktande av 2001 års associeringsavtal mellan EU och Egypten, som trädde i kraft 2004 och konsoliderades i och med handlingsplanen från 2007, samt av prioriteringarna för partnerskapet EU–Egypten 2017–2020, som formellt antogs den 25 juli 2017, av det gemensamma uttalandet som utfärdades efter associeringsrådet EU–Egypten 2017, jämte det gemensamma uttalandet om det sjätte mötet i underkommittén EU–Egypten för politiska frågor, mänskliga rättigheter och demokrati i juni 2019,

–  med beaktande av EU:s uttalande inom ramen för punkt 4, av den 19 september 2019 i FN:s råd för mänskliga rättigheter, där Egypten nämns,

–  med beaktande av EU:s nya strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter, vars syfte är att sätta skyddet och övervakningen av mänskliga rättigheter i centrum för all EU-politik,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraff, om tortyr, om yttrandefrihet och om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och konventionen om barnets rättigheter, som alla har ratificerats av Egypten,

–  med beaktande av uttalandet av den 27 september 2019 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Michelle Bachelet, om protesterna i Egypten,

–  med beaktande av Egyptens konstitution, särskilt artiklarna 52 (om förbud mot alla former och slag av tortyr), 73 (om mötesfrihet) och 93 (om den internationella människorättslagstiftningens bindande karaktär),

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter från 1981, ratificerad av Egypten den 20 mars 1984,

–  med beaktande av Arabiska stadgan om mänskliga rättigheter, som Egypten är part i,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2473 (2019), antagen i juni 2019, som förnyade de åtgärder som avsåg att genomföra vapenembargot mot Libyen,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  De egyptiska myndigheterna ska under de senaste veckorna godtyckligt ha arresterat över 4 300 personer (nästan 3 000 sitter fortfarande häktade), varav minst 114 kvinnor – och minst 111 barn enligt Amnesty International och Bedray-stiftelsen – som svar på de fredliga demonstrationer som inleddes den 20 september 2019. Enligt uppgift använde polisen och säkerhetstjänsten övervåld för att skingra demonstranterna.

B.  De regeringsfientliga demonstrationerna var en protest mot åtstramningsåtgärder, inhemsk korruption och systematiskt förtryck, och man krävde att Egyptens president Abd al-Fattah al-Sisi skulle avgå.

C.  De egyptiska myndigheternas senaste åtgärder undergräver den grundläggande yttrande‑, förenings- och mötesfriheten, som är förankrad i Egyptens konstitution samt internationell människorättslagstiftning. Detta är ett led i ett större angrepp på det civila samhället och de grundläggande rättigheterna i Egypten, särskilt yttrandefriheten både online och offline, förenings- och mötesfriheten, den politiska mångfalden och rättsstatsprincipen.

D.  De egyptiska myndigheterna har fortsatt att angripa fredliga demokratiska oppositionspartier i Egypten, i strid med rätten att delta i allmänna angelägenheter och rätten till yttrandefrihet, och har bland annat godtyckligt gripit dussintals medborgare i Hope Case och arresterat dussintals andra medlemmar av fredliga politiska partier sedan september 2019.

E.  Människorättsadvokater, journalister, aktivister och medlemmar av oppositionen har fängslats till följd av allvarliga anklagelser, inbegripet terrorismrelaterade brott. Fredliga oliktänkande, demokratiaktivister och människorättsförsvarare är hotade eftersom de stämplats som terrorister. Dessa gripanden har endast med deras fredliga och legitima arbete att göra, vilket är att försvara de mänskliga rättigheterna.

F.  Det påtvingade försvinnandet av människorättsförsvarare håller på att bli systematisk praxis från de egyptiska myndigheternas sida, innan de flesta sedan dyker upp hos statsåklagarmyndigheten, vilket är fallet med Alaa Abdel Fattah, Asmaa Daabes, Esraa Abdel Fattah, Eman Al-Helw, Mohamed Ibrahim, Abdelrahman Tarek, Ezzat Ghoneim, Hayham Mohadegen och Ibrahim Metwally Hegazy. Andra, däribland Ibrahim Ezz El-Din, är fortfarande försvunna.

G.  Förebyggande frihetsberövande åtgärder och säkerhetsåtgärder före rättegång används alltför ofta för att hindra människorättsförsvarare och deras advokater, såsom Mahienour El-Masry, Mohamed El-Baqer, Esraa Abdel Fattah och Mohamed Ramadan, från att utöva sitt legitima människorättsarbete i Egypten.

H.  De egyptiska myndigheterna har förhindrat att framsteg görs när det gäller att utreda och avslöja sanningen om den italienske forskningsassistenten Giulio Regeni som kidnappades, torterades och dödades. Det italienska parlamentet har avbrutit sina diplomatiska förbindelser med det egyptiska parlamentet och uppmanat medlemsstaternas parlament att visa solidaritet och göra detsamma.

I.  Reportrar utan gränser har dokumenterat minst 31 fall med mediearbetare som för närvarande hålls frihetsberövade i Egypten på grund av sitt arbete, baserat på politisk förföljelse och flerfaldiga kränkningar av rätten till en rättvis rättegång. Sex av dessa journalister har gripits i samband med den senaste tidens protester. Utländska mediearbetare utsätts också, och flera korrespondenter från internationella medier har utvisats från Egypten eller vägrats inresa i landet. Internationella organisationer har bevisat att nyhetsmediers webbplatser blockerats och att tillgången till applikationer för onlinemeddelanden blockerats och begränsats, särskilt under de senaste veckorna.

J.  Även om Egyptens lag om icke-statliga organisationer från 2019 slopar fängelsestraff och avskaffar den säkerhetstunga byrå som tidigare har haft i uppgift att godkänna och övervaka utländsk finansiering, hotar den ändå med att kraftigt begränsa det civila samhället, den inför ytterligare tvivelaktiga begränsningar av rätten till föreningsfrihet samt begränsar kraftigt verksamheten för både inhemska och utländska icke-statliga organisationer.

K.  Kvinnliga människorättsförsvarare i Egypten utsätts fortfarande för olika former av statligt ledda trakasserier, särskilt i form av smutskastningskampanjer och lagföring. Aktivister som försvarar rättigheterna för hbtqi-personer och kvinnor utsätts för ständigt förtryck, bland annat under täckmanteln att ”den allmänna moralen” måste bevaras.

L.  Rättsväsendet fortsätter att allvarligt kränka rätten till liv i Egypten, och har avkunnat och verkställt extremt många dödsdomar mot ett stort antal individer – till och med barn har dömts – även i efterdyningarna av militära rättegångar och massrättegångar som saknade minimigarantier för en rättvis rättegång. Straffrättsliga och militära domstolar har avkunnat mer än 3 000 dödsdomar sedan 2014 och 50 personer löper en överhängande risk att avrättas.

M.  Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har förklarat att det pågår flera mål vid domstolarna mot personer som dömts på grundval av bevis som ska ha erhållits under tortyr och som nu riskerar dödsstraff. Dessa domar tycks strida direkt mot både egyptisk och internationell rätt och därtill hörande förfaranden.

N.  De egyptiska säkerhetsstyrkornas ansvarsskyldighet vad gäller allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna är fortfarande nästan helt obefintlig, och det finns ingen riktig utredning av de korruptionsanklagelser som riktats mot militären.

O.  Under protesterna på torget Rabaa 2013 dödades 900 personer av de egyptiska säkerhetsstyrkorna. Även om många oegentligheter fördömdes under den efterföljande rättegången och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter beskrev det som ett allvarligt justitiemord, har fortfarande ingen av de ansvariga för massakern ställts inför rätta.

P.  Den universella periodiska granskningen av Egypten inför FN:s råd för mänskliga rättigheter, som börjar i november 2019, är ett unikt tillfälle för det internationella samfundet att granska de mänskliga rättigheterna i Egypten och lägga fram rekommendationer om förbättringar.

Q.  Många människorättsaktivister utsätts för repressiva åtgärder, ibland som en hämnd för att de deltagit i den universella periodiska granskningen av Egypten 2014. Tio människorättsförsvarare och sju icke-statliga organisationer som namnges i mål 173/2011 (”mål om utländsk finansiering”) har drabbats hårt i form av frysta tillgångar. Minst 31 människorättsförsvarare och personal vid oberoende egyptiska icke-statliga människorättsorganisationer som är inblandade i mål 173/2011 har fortfarande reseförbud, samtidigt som 43 anställda vid utländska civilsamhällesorganisationer som dömdes 2013 i samma mål har frikänts.

R.  Egypten har upplevt flera svåra händelser sedan revolutionen 2011, och det internationella samfundet hjälper landet att ta itu med sina många utmaningar. Säkerhetssituationen i Egypten är bräcklig med en hög risk för terrordåd på Sinaihalvön och i större städer i hela landet av olika islamistiska organisationer, trots att regeringen använder aggressiva och ibland otillbörliga metoder för att bekämpa dem. Ett stort antal oskyldiga civila, bland annat kopter, har mist livet i terrorangrepp. De militära operationerna har fortsatt trappats upp på norra Sinaihalvön sedan slutet av 2013, och regeringen har utfört massrivningar och avhysning av tiotusentals invånare, samtidigt som den har förhindrat oberoende rapporter genom att införa en nästan fullständig mediemörkläggning och restriktioner för förflyttningar in på och ut ur Sinaihalvön.

S.  Inget officiellt, kraftfullt och enat offentligt svar har kommit från EU och dess medlemsstater efter tillslagen i september och oktober 2019 i Egypten. De nya prioriteringarna för partnerskapet EU–Egypten 2017–2020, som antogs i juni 2017, vägleds av ett gemensamt åtagande i fråga om de universella värdena demokrati, rättsstatlighet och respekt för de mänskliga rättigheterna och utgör en förnyad ram för politiskt engagemang och fördjupat samarbete, bland annat inom säkerhet, rättsliga reformer och terrorismbekämpning, på grundval av vederbörlig respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. EU:s försök att få Egypten att ta itu med de allvarligaste aspekterna av kränkningarna av de mänskliga rättigheterna har inte gett märkbara resultat.

T.  Egypten är en viktig partner för EU och dess medlemsstater på en lång rad områden, bland annat handel, säkerhet och kontakter mellan människor. Den 21 augusti 2013 gav rådet (utrikes frågor) den höga representanten i uppdrag att se över EU:s bistånd till Egypten. Rådet beslutade att EU:s samarbete med Egypten skulle justeras i enlighet med händelseutvecklingen på plats. EU och Egypten antog i juni 2017 partnerskapsprioriteringar som syftar till att stärka samarbetet på en lång rad områden, bland annat kampen mot terrorism, med all vederbörlig respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

U.  Rådet (utrikes frågor) angav i sina slutsatser av den 21 augusti 2013 att medlemsstaterna också enades om ”att dra in licenserna för export till Egypten av utrustning som kan användas för internt förtryck och att ompröva licenserna för export av sådan utrustning som omfattas av gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp och se över sitt stöd på säkerhetsområdet med Egypten”. Företag som är baserade i flera medlemsstater i EU har fortsatt att exportera övervakningsteknik och annan säkerhetsutrustning till Egypten, och har därmed underlättat hackning och sabotageprogram samt andra former av angrepp på människorättsförsvarare och aktivister inom det civila samhället både fysiskt och på internet. Detta har lett till att yttrandefriheten på internet undertryckts.

1.  Europaparlamentet fördömer skarpt det senaste slaget mot och de fortsatta restriktionerna för de grundläggande rättigheterna i Egypten, särskilt yttrandefriheten både på och utanför internet, förenings- och mötesfriheten, den politiska pluralismen och rättsstaten. Parlamentet fördömer övervåldet mot demonstranter och påminner Egypten om att alla reaktioner från säkerhetsstyrkorna måste ligga i linje med internationella normer och standarder och landets egen konstitution.

2.  Europaparlamentet kräver ett slut på alla handlingar av våld, uppvigling, hets, trakasserier, hotelser, påtvingade försvinnanden och censur som riktas mot människorättsförsvarare, advokater, demonstranter, journalister, bloggare, fackföreningsmedlemmar, studenter, barn, kvinnorättsaktivister, hbti-personer, organisationer i det civila samhället, den politiska oppositionen och minoriteter, och som förövas av statliga myndigheter, säkerhetsstyrkor och säkerhetstjänst samt andra grupper i Egypten. Parlamentet begär en oberoende och insynsvänlig utredning av alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna och att de ansvariga ska ställas inför rätta. Parlamentet understryker att respekten för de mänskliga rättigheterna är det enda sättet att säkerställa Egyptens långsiktiga stabilitet och säkerhet.

3.  Europaparlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att omedelbart och villkorslöst frige alla människorättsförsvarare som frihetsberövats eller dömts enbart för att de har uträttat sitt legitima och fredliga människorättsarbete, däribland Eman al‑Helw, Mohamed Ibrahim, Mohamed Ramadan, Abd al-Rahman Tarek, Ezzat Ghoneim, Haytham Mohamadeen, Alaa Abd al-Fattah, Ibrahim Metwally Hegazy, Mahienour al-Masry, Mohamed al-Baqer och Esraa Abd al‑Fattah, och omedelbart fastställa var Ibrahim Ezz al-Din befinner sig. Parlamentet begär vidare att människorättsförsvarare, akademiker och andra som hålls häktade i samband med målet ”Coalition Hope” ska friges, däribland Zyad al-Elaimy, Hassan Barbary och Ramy Shaath, liksom medlemmar i partiet Bröd och Frihet, partiet al-Dostour och det egyptiska socialdemokratiska partiet, som nyligen häktades utan trovärdiga grunder för åtal. I väntan på att de ska släppas fria uppmanar parlamentet Egypten att avslöja var de befinner sig och ge dem full tillgång till sina familjer, advokater som de själva valt och lämplig medicinsk vård, och att genomföra trovärdiga utredningar av alla påståenden om misshandel eller tortyr.

4.  Europaparlamentet betonar vikten av att garantera jämlikhet för alla egyptier, oavsett deras tro eller övertygelse. Parlamentet uppmanar Egypten att se över sina hädelselagar i syfte att säkerställa skyddet av religiösa minoriteter. Parlamentet välkomnar de krav som uttalats om en förnyelse av den islamiska debatten för att utmana extremism och radikalisering. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna, inklusive militären och säkerhetsstyrkorna, att respektera de kristnas rättigheter, skydda dem mot våld och diskriminering och se till att de som är ansvariga för sådana handlingar åtalas.

5.  Europaparlamentet stöder förhoppningarna hos majoriteten av det egyptiska folket, som vill få till stånd ett fritt, stabilt, blomstrande, inkluderande och demokratiskt land som respekterar sina nationella och internationella åtaganden om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Parlamentet upprepar att rätten att fredligt uttrycka sina åsikter och framföra kritik måste garanteras.

6.  Europaparlamentet uppmanar kraftfullt de egyptiska myndigheterna att upphöra med att blockera lokala och internationella nyhetsorganisationers och människorättsorganisationers webbplatser och att frige alla mediearbetare som frihetsberövats för att de uträttat sitt journalistiska arbete.

7.  Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över repressalierna mot personer som samarbetar eller försöker samarbeta med internationella människorättsorganisationer eller FN:s människorättsorgan. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att avsluta mål 173/2011 (”målet om utländsk finansiering”), att upphäva alla reseförbud som utfärdats mot åtminstone 31 människorättsförsvarare och anställda vid människorättsorganisationer i samband med målet – liksom alla andra godtyckligt införda reseförbud – och att tillåta egyptiska människorättsförsvarare som är baserade i Egypten att resa, så att de kan delta personligen i Egyptens allmänna återkommande utvärdering, som inleds den 13 november 2019.

8.  Europaparlamentet begär att den nyligen antagna lagen om icke-statliga organisationer ska avskaffas och ersättas med ett nytt rättsligt ramverk som utarbetas i verkligt samråd med organisationer i det civila samhället och som är förenligt med Egyptens konstitution och internationella normer.

9.  Europaparlamentet beklagar att det inte gjordes någon trovärdig utredning när den italienske forskningsassistenten Giulio Regeni 2016 fördes bort, torterades och mördades, och att ingen utkrävts ansvar för detta. Parlamentet upprepar sin uppmaning till de egyptiska myndigheterna att kasta ljus över omständigheterna kring Giulio Regenis och Eric Langs död och att ställa de ansvariga till svars, i fullständigt samarbete med myndigheterna i de medlemsstaterna som berörs av dessa fall.

10.  Europaparlamentet begär att myndigheterna ska ändra, anta och i praktiken genomföra lagstiftning som undanröjer alla former av diskriminering och straffbelägger alla former av våld mot kvinnor och flickor, bland annat genom att ändra lagen om personlig status och införa rättsliga bestämmelser som förbjuder könsrelaterat våld, sexuella trakasserier, övergrepp och våldtäkt. Parlamentet uppmanar dessutom myndigheterna att i praktiken genomföra den nationella strategin för att bekämpa våld mot kvinnor tillsammans med oberoende organisationer i det civila samhället med erkänd sakkunskap på området.

11.  Europaparlamentet uttrycker oro över att tillämpningen av dödsstraffet i Egypten har ökat kraftigt sedan president al-Sisi kom till makten. Parlamentet uppmanar kraftfullt de egyptiska myndigheterna att utfärda ett moratorium för avrättningar i syfte att avskaffa dödsstraffet i Egypten och upprepar sin uppmaning till Egypten att underteckna och ratificera det andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som syftar till dödsstraffets avskaffande.

12.  Europaparlamentet uttrycker sitt djupaste deltagande med de anhöriga till terrorismens offer. Parlamentet står solidariskt med det egyptiska folket och upprepar sitt åtagande att bekämpa spridningen av radikala ideologier och terrorgrupper. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att se till att deras pågående militära operationer på Sinaihalvön genomförs i enlighet med internationella människorättsnormer, att grundligt utreda alla övergrepp och att omedelbart öppna norra Sinaihalvön för oberoende hjälporganisationer och oberoende observatörer och journalister.

13.  Europaparlamentet beklagar avsaknaden av ett officiellt svar från den höga representanten eller medlemsstaterna på den senaste vågen av gripanden. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att reagera på ett enhetligt och beslutsamt sätt mot de pågående tillslagen och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet förväntar sig att utrikestjänsten prioriterar situationen för människorättsförsvarare i Egypten och rapporterar tillbaka till parlamentet om hur man tagit upp frågan med Kairo, däribland de enskilda fall som tas upp i denna resolution. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att använda alla tillgängliga verktyg, inbegripet bilaterala och multilaterala instrument, handelsförhandlingar, den europeiska grannskapspolitiken, biståndet och, vid behov, riktade restriktiva åtgärder, för att sätta stopp för övergreppen i landet och säkra konkreta framsteg i fråga om människorättssituationen i Egypten.

14.  Europaparlamentet efterlyser en djupgående och omfattande översyn av sina förbindelser med Egypten. Parlamentet anser att människorättssituationen i Egypten kräver en omfattande revidering av kommissionens budgetstödinsatser, som bör begränsas till att i första hand stödja det civila samhället.

15.  Europaparlamentet kräver med eftertryck att de åtaganden som gjordes i prioriteringarna för partnerskapet EU–Egypten 2017–2020 respekteras och begär att de genomförs på ett fullständigt och korrekt sätt. I syfte att förhandla fram nya partnerskapsprioriteringar uppmanas EU att fastställa tydliga riktmärken som villkorar ytterligare samarbete med Egypten med framsteg i arbetet med att reformera de demokratiska institutionerna, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna, och att integrera människorättsfrågor i alla samtal med egyptiska myndigheter. Parlamentet upprepar att de mänskliga rättigheterna inte får undergrävas genom migrationshantering eller åtgärder för att bekämpa terrorism.

16.  Europaparlamentet upprepar sina uppmaningar till medlemsstaterna att följa upp sina slutsatser av den 21 augusti 2013 om tillfälligt upphävande av exportlicenser för all utrustning som kan användas för internt förtryck i enlighet med den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp, och fördömer medlemsstaternas fortsatta bristande efterlevnad av dessa åtaganden. Parlamentet uppmanar dem därför att stoppa exporten till Egypten av övervakningsteknik och annan säkerhetsutrustning som kan underlätta angrepp på människorättsförsvarare och aktivister inom det civila samhället, inbegripet sociala medier, liksom alla andra former av internt förtryck. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att rapportera om den aktuella situationen för medlemsstaternas militära och säkerhetsrelaterade samarbete med Egypten. Parlamentet uppmanar EU att till fullo tillämpa sina exportkontroller gentemot Egypten med avseende på varor som kan användas för förtryck, tortyr eller dödsstraff.

17.  Europaparlamentet betonar vikten av att se till att alla överenskommelser mellan EU och Egypten om migration strikt följer internationella människorättsnormer, respekterar migranters och flyktingars grundläggande rättigheter och säkerställer tillräcklig öppenhet och ansvarsskyldighet.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas parlament och regeringar, Egyptens regering och parlament samt Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter.

(1) EUT C 224, 21.6.2016, s. 5. (2) EUT C 300, 18.8.2016, s. 34. (3) EUT C 50, 9.2.2018, s. 42. (4) EUT C 463, 21.12.2018, s. 35. (5) Antagna texter, P8_TA(2018)0526.

Europaparlamentets resolution av den 24 oktober 2019 om den föreslagna nya strafflagen i Indonesien (2019/2881(RSP))

P9_TA(2019)0044 RC-B9-0145/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Indonesien,

–  med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Indonesien, som trädde i kraft den 1 maj 2014,

–  med beaktande av den sjunde människorättsdialogen mellan EU och Indonesien den 1 februari 2018,

–  med beaktande av den åttonde förhandlingsrundan om frihandelsavtalet mellan EU och Indonesien, som ägde rum i juni 2019,

–  med beaktande av det utkast till strafflag som lades fram den 15 september 2019,

–  med beaktande av Yogyakarta-principerna,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Indonesien ratificerade 2006,

–  med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1987,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraffet,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Indonesien är världens fjärde folkrikaste nation, en stabil demokrati i regionen, det största landet i världen med muslimsk majoritet och ett pluralistiskt samhälle med 265 miljoner medborgare med olika religioner, etniciteter, språk och kulturer.

B.  Indonesiens regering har föreslagit ett utkast till strafflag för att ändra den nuvarande strafflagen. Detta utkast till strafflag färdigställdes den 15 september 2019.

C.  Utkastet till strafflag innehåller artiklar som kränker kvinnors, religiösa minoriteters och hbti-personers rättigheter samt yttrande- och föreningsfriheten.

D.  I september samlades tusentals människor, bland annat studenter, runtom i Indonesien i protest mot utkastet till strafflag och krävde att antagandet av den skulle stoppas.

E.  Den 20 september 2019 gav Indonesiens president parlamentet order om att skjuta upp antagandet av lagförslaget till följd av de omfattande protesterna. Beslutet om antagandet ligger nu hos det indonesiska representanthuset.

F.  Artikel 2 i utkastet till strafflag som hänvisar till ”livsstilslagar” anses vara vag, eftersom den inte anger de straffbara brotten, vilket skulle kunna användas för att legitimera hundratals befintliga och diskriminerande sharialagar på lokal nivå.

G.  Enligt utkastet till strafflag straffas sexuella relationer utanför äktenskapet med upp till ett års fängelse. Denna bestämmelse kriminaliserar alla samkönade relationer, och innebär lagföring av alla personer som arbetar inom sexindustrin.

H.  I den föreslagna strafflagen anges att ogifta personer som bor tillsammans kan komma att dömas till sex månaders fängelse.

I.  Samkönade relationer erkänns inte officiellt av de indonesiska myndigheterna, och därför har man uttryckligen riktat in sig på dessa. I Indonesien utsätts nu hbti-personer för fler våldsamma och diskriminerande angrepp och trakasserier än någonsin tidigare, och kränkande uttalanden mot hbti-personer blir allt vanligare.

J.  Bestämmelser i utkastet till strafflag utvidgar den nuvarande hädelselagen. Mer än 150 personer, varav de flesta tillhör religiösa minoriteter, har dömts enligt den nuvarande hädelselagen sedan den antogs 1965. Hädelselagen utsätter religiösa minoriteter för fara med tanke på den ökande intoleransen mot minoriteter i Indonesien.

K.  Utkastet till strafflag begränsar upplysningen om preventivmedel och hjälpen med preventivmedel för alla under 18 år. Begränsad tillgång till preventivmedel har särskilt allvarliga konsekvenser för marginaliserade grupper som redan bär den största bördan av Indonesiens hiv-epidemi.

L.  I den föreslagna strafflagen anges att en kvinna som gjort abort kan komma att dömas till upp till fyra års fängelse. En person som hjälper en gravid kvinna att göra abort riskerar att dömas till upp till fem års fängelse.

M.  I september antog Indonesien en kontroversiell lag som försvagar den nationella kommissionen för korruptionsbekämpning, ”KPK”, som framgångsrikt har åtalat hundratals politiker sedan den bildades 2002. Bestämmelser i den nuvarande strafflagen, lagen om elektroniska uppgifter och transaktioner och lagstiftningen mot terrorism har använts för att godtyckligt begränsa arbetet för människorättsförsvarare.

N.  Människorättsförsvarare har varit måltavlor på grund av sitt arbete med att fördöma människorättskränkningar, särskilt i samband med protesterna i Västpapua. Sedan protesterna inleddes har minst 40 personer dödats och minst 8 000 papuaner och andra indoneser fördrivits från sina hem i Västpapua. Journalister och oberoende FN-organ har gång på gång nekats tillträde till regionen.

O.  Den 2 maj 2019 dömdes den polske EU-medborgaren Jakub Fabian Skrzypski av Wamenas distriktsdomstol till fem års fängelse för hans påstådda inblandning i den papuanska separatiströrelsen.

P.  Mellan 2015 och 2018 dömdes över 40 personer till döden, och mer än 300 fångar sitter fortfarande i dödscell i Indonesien. Dödsstraffet är ett grymt, omänskligt och förnedrande straff som kränker rätten till liv.

1.  Europaparlamentet gläder sig åt att förbindelserna mellan EU och Indonesien bygger på gemensamma värden som demokrati och god samhällsstyrning, respekt för de mänskliga rättigheterna samt främjande av fred, stabilitet och ekonomiska framsteg.

2.  Europaparlamentet är djupt oroat över bestämmelserna i utkastet till reviderad strafflag i Indonesien, som möjliggör diskriminering på grund av kön, religion och sexuell läggning samt diskriminering av minoriteter.

3.  Europaparlamentet välkomnar president Widodos order om att skjuta upp antagandet av lagen. Parlamentet uppmanar det indonesiska parlamentet att grundligt se över den föreslagna strafflagen så att den uppfyller internationella människorättsnormer och att ta bort alla diskriminerande bestämmelser.

4.  Europaparlamentet uppmanar de indonesiska myndigheterna att upphäva alla rättsliga bestämmelser som begränsar de grundläggande rättigheterna och friheterna och att anpassa all sina lagar så att de är i linje med internationella människorättsnormer och Indonesiens internationella åtaganden.

5.  Europaparlamentet uppmanar Indonesiens myndigheter att skydda hbti-personers rättigheter genom att lagföra all förföljelse av hbti-personer och avkriminalisera homosexualitet genom att ändra sin strafflag. Parlamentet uppmanar indonesiska tjänstemän att avstå från provocerande uttalanden mot hbti-personer som endast kommer att stigmatisera dem ytterligare. Parlamentet uppmanar de indonesiska myndigheterna att främja en politisk dialog med viktiga aktörer i det civila samhället för att främja och skydda den universella tillämpningen av mänskliga rättigheter.

6.  Europaparlamentet efterlyser en översyn av bestämmelserna avseende hädelselagen, eftersom den utsätter religiösa minoriteter och ateister för fara. Parlamentet stöder FN:s rekommendationer att upphäva artiklarna 156 och 156a i strafflagen, lagen om förhindrande av kränkning och förtal av religion samt lagen om elektroniska transaktioner och uppgifter, och att lägga ner åtalen mot och lagföringen av de som anklagas för hädelse.

7.  Europaparlamentet ser med oro på begränsningen av den fria spridningen av viktig information om sexuell hälsa i utkastet till strafflag. Parlamentet uppmuntrar till tillgång till ocensurerad information om preventivmedel och familjeplanering för kvinnor och flickor.

8.  Europaparlamentet bekräftar att tillgång till hälsa, inklusive sexuell och reproduktiv hälsa, är en mänsklig rättighet. Parlamentet betonar att korrekt och ekonomiskt överkomlig sexuell och reproduktiv hälso- och sjukvård bör garanteras, inbegripet sexualundervisning och sexualupplysning, familjeplanering, preventivmedel samt säkra och lagliga aborter. Parlamentet konstaterar att dessa tjänster är viktiga för att rädda kvinnors liv, minska spädbarns- och barnadödligheten och förhindra sexuellt överförbara sjukdomar, inklusive hiv/aids.

9.  Europaparlamentet uppmanar på nytt myndigheterna att återinföra ett moratorium för alla avrättningar i syfte att avskaffa dödsstraffet. Parlamentet noterar att Indonesien godtog denna rekommendation i den senaste omgången av den allmänna återkommande utvärderingen från 2017. Parlamentet uppmanar EU och den franska regeringen att göra sitt yttersta för att säkerställa att Olivier Jover inte döms till döden.

10.  Europaparlamentet uppmanar till fortsatt och noggrann övervakning av människorättssituationen i Indonesien, särskilt genom regelbunden rapportering från EU:s delegation i Indonesien och Brunei. Parlamentet uppmanar EU:s delegation i Indonesien och Brunei och medlemsstaterna att göra allt de kan för att vidta nödåtgärder och ge skydd och stöd till riskutsatta människor.

11.  Europaparlamentet beklagar antagandet av den nya lagstiftningen mot korruption, som innebär att KPK kommer att bli en statlig myndighet i stället för ett oberoende organ, och efterlyser en översyn av denna lagstiftning.

12.  Europaparlamentet uttrycker oro över våldet i Västpapua. Parlamentet uppmanar de indonesiska myndigheterna att genomföra en oberoende utredning av de senaste protesterna i Västpapua. Parlamentet uppmanar till återhållsamhet när det gäller utplacering av säkerhetsstyrkor i regionen. Parlamentet uppmanar eftertryckligen den indonesiska regeringen att hantera situationen i Västpapua med hjälp av politisk dialog. Parlamentet uppmanar myndigheterna att ge FN-tjänstemän, icke-statliga organisationer och journalister obehindrat tillträde till Västpapua.

13.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över fallet med den polske medborgaren Jakub Fabian Skrzypski, som har blivit politisk fånge i Indonesien. Mot bakgrund av den senaste tidens händelser i Papua fruktar parlamentet att hans fortsatta fängslande i Wamena inte bara skulle utgöra en risk för hans mänskliga rättigheter, utan även en fara för hans liv. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att ta upp fallet med Skrzypski under de kommande dialogerna med Indonesien och kräver att de indonesiska myndigheterna tillåter honom att överlämnas till Polen.

14.  Europaparlamentet uppmanar Indonesien att rikta en stående inbjudan till alla särskilda förfaranden inom FN:s råd för mänskliga rättigheter, vilken bör inbegripa obehindrat tillträde till hela landet.

15.  Europaparlamentet uppmanar den indonesiska regeringen att fullgöra alla sina skyldigheter och respektera, skydda och upprätthålla de rättigheter och friheter som är förankrade i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

16.  Europaparlamentet betonar vikten av att ha med bindande och verkställbara bestämmelser om respekt för de mänskliga rättigheterna i det frihandelsavtal mellan EU och Indonesien som för närvarande håller på att förhandlas fram.

17.  Europaparlamentet välkomnar den fortsatta årliga människorättsdialogen mellan EU och Indonesien och ser fram emot den kommande dialogen i november.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Indonesiens regering och parlament, Sydostasiatiska nationers förbunds (Asean) generalsekreterare, Aseans mellanstatliga kommission för mänskliga rättigheter samt FN:s råd för mänskliga rättigheter.

Europaparlamentets ändringar antagna den 24 oktober 2019 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 i syfte att tillhandahålla ekonomiskt bistånd till medlemsstaterna för att minska den allvarliga ekonomiska börda som uppstår till följd av Förenade kungarikets utträde ur unionen utan avtal (COM(2019)0399 – C9-0111/2019 – 2019/0183(COD))(1)

P9_TA(2019)0045 A9-0020/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till förordning Skäl 4 (4)  För att mildra de ekonomiska konsekvenserna av Förenade kungarikets utträde ur unionen utan avtal och för att visa solidaritet med de medlemsstater som påverkas mest under dessa exceptionella omständigheter, bör förordning (EG) nr 2012/2002 ändras för att stödja de offentliga utgifterna i samband med detta. (4)  För att mildra de ekonomiska och sociala konsekvenserna av Förenade kungarikets utträde ur unionen utan avtal och för att visa solidaritet med de medlemsstater som påverkas mest under dessa exceptionella omständigheter, bör förordning (EG) nr 2012/2002 ändras för att stödja de offentliga utgifterna i samband med detta. Ändring 2 Förslag till förordning Skäl 5 (5)  Eftersom detta utgör exceptionell användning av fonden bör biståndet för att minska den allvarliga ekonomiska börda som uppstår för medlemsstaterna till direkt följd av Förenade kungarikets utträde ur unionen utan avtal vara målinriktat och tidsbegränsat för att skydda fondens ursprungliga syfte och dess förmåga att bistå vid naturkatastrofer. (5)  Eftersom detta utgör exceptionell användning av fonden bör biståndet för att minska den allvarliga ekonomiska börda som uppstått eller kommer att uppstå för medlemsstaterna i förberedelserna inför eller till följd av Förenade kungarikets utträde ur unionen utan avtal vara målinriktat och tidsbegränsat för att skydda fondens ursprungliga syfte och dess förmåga att bistå vid naturkatastrofer. Ändring 3 Förslag till förordning Skäl 8 (8)  För att fonden ska förbli tillgänglig för naturkatastrofer, vilket är dess ursprungliga syfte, bör det fastställas ett budgettak för stöd i samband med Förenade kungarikets utträde ur unionen utan avtal. (8)  Eftersom en rimlig budget behövs för att Europeiska solidaritetsfonden ska förbli tillgänglig för naturkatastrofer, så måste andra ytterligare medel göras tillgängliga för medlemsstater och regioner för att hjälpa dem att begränsa effekten av Förenade kungarikets eventuella utträde ur unionen utan avtal, till exempel från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter eller andra finansieringsinstrument av ad hoc-karaktär. Ändring 4 Förslag till förordning Skäl 9 (9)  Bistånd från fonden för att minska den allvarliga ekonomiska börda som uppstår för medlemsstaterna till följd av Förenade kungarikets utträde ur unionen utan avtal bör omfattas av samma regler för genomförande, övervakning, rapportering, kontroll och revision som andra insatser via fonden. Med tanke på den stora omfattningen av de offentliga utgifter som potentiellt kan berättiga till stöd är det dessutom viktigt att se till att andra bestämmelser i EU-lagstiftningen, särskilt reglerna om statligt stöd, följs. (9)  Bistånd från fonden för att minska den allvarliga ekonomiska börda som uppstått eller som kan uppstå för medlemsstaterna i förberedelserna inför eller till följd av Förenade kungarikets utträde ur unionen utan avtal bör omfattas av samma regler för genomförande, övervakning, rapportering, kontroll och revision som andra insatser via fonden. Med tanke på den stora omfattningen av de offentliga utgifter som potentiellt kan berättiga till stöd är det dessutom viktigt att se till att andra bestämmelser i EU-lagstiftningen, särskilt reglerna om statligt stöd, följs. Ändring 5 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 1 – led 3 Förordning (EG) nr 2012/2002 Artikel 3a – punkt 2 (2)  De tillgängliga anslagen för detta mål ska begränsas till hälften av det högsta tillgängliga beloppet för fondens insatser under 2019 och 2020. (2)  De tillgängliga anslagen för detta mål ska begränsas till 30 % av det högsta tillgängliga beloppet för fondens insatser under 2019 och 2020. Ändring 6 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 1 – led 3 Förordning (EG) nr 2012/2002 Artikel 3a – punkt 3 (3)  Detta bistånd ska täcka en del av de ytterligare offentliga utgifter som uppstår som en direkt följd av utträdet utan avtal och som uppstår uteslutande mellan dagen för utträdet utan avtal och den 31 december 2020 (nedan kallade ekonomisk börda). (3)  Detta bistånd ska täcka en del av de ytterligare offentliga utgifter som har uppkommit uteslutande mellan den 1 januari 2019 och den 31 december 2020 som förberedelse för, eller som följd av, ett utträde utan avtal (nedan kallade ekonomisk börda). Ändring 7 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 1 – led 3 Förordning (EG) nr 2012/2002 Artikel 3a – punkt 4 (4)  En medlemsstat ska ha rätt att ansöka om bistånd enligt denna artikel, om den ekonomiska börda som den drabbas av uppskattas överstiga 1 500 000 000 EUR i 2011 års priser eller utgöra mer än 0,3 % av dess BNI. (4)  En medlemsstat ska ha rätt att ansöka om bistånd enligt denna artikel, om den ekonomiska börda som den drabbas av uppskattas överstiga 750 000 000 EUR i 2011 års priser eller utgöra mer än 0,15 % av dess BNI. Ändring 8 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 1 – led 3 Förordning (EG) nr 2012/2002 Artikel 3b – punkt 1 (1)  Bistånd som tillhandahålls enligt artikel 3a ska endast täcka en medlemsstats ekonomiska börda jämfört med en situation där ett avtal mellan unionen och Förenade kungariket hade slutits. Detta bistånd får till exempel användas för att ge stöd till företag som berörs av utträdet utan avtal, bland annat stöd till statliga stödåtgärder för dessa företag och tillhörande insatser, till åtgärder för att bevara befintlig sysselsättning Moms ska inte utgöra bidragsberättigande utgifter. (1)  Bistånd som tillhandahålls enligt artikel 3a ska endast täcka en medlemsstats ekonomiska börda jämfört med en situation där ett avtal mellan unionen och Förenade kungariket hade slutits. Detta bistånd får till exempel användas för att ge stöd till företag och arbetstagare som berörs av utträdet utan avtal, bland annat stöd till statliga stödåtgärder för dessa företag och tillhörande insatser, till åtgärder för att bevara befintlig sysselsättning Moms ska inte utgöra bidragsberättigande utgifter. Ändring 9 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 1 – led 3 Förordning (EG) nr 2012/2002 Artikel 3b – punkt 6a (ny) (6a)   Utgifter som berättigar till bidrag från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter får inte finansieras enligt denna förordning. Ändring 10 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 1 – led 6 Förordning (EG) nr 2012/2002 Artikel 4a – punkt 1 (1)  De ansvariga nationella myndigheterna i en medlemsstat får lämna in en enda ansökan till kommissionen om finansiellt bidrag från fonden i enlighet med artikel 3a senast den 30 april 2020. Ansökan ska minst innehålla alla relevanta uppgifter om den ekonomiska börda som uppstått för den medlemsstaten. Den ska beskriva de offentliga åtgärder som vidtagits med anledning av utträdet utan avtal och ange deras nettokostnader till och med den 31 december 2020 och skälen till att de inte hade kunnat undvikas genom förberedelser. Den ska också innehålla en motivering rörande den direkta inverkan av utträdet utan avtal. (1)  De ansvariga nationella myndigheterna i en medlemsstat får lämna in en enda ansökan till kommissionen om finansiellt bidrag från fonden i enlighet med artikel 3a senast den 30 juni 2020. Ansökan ska minst innehålla alla relevanta uppgifter om den ekonomiska börda som uppstått för den medlemsstaten. Den ska beskriva de offentliga åtgärder som vidtagits som förberedelse inför eller till följd av utträdet utan avtal och ange deras nettokostnader till och med den 31 december 2020. Den ska också innehålla en motivering rörande den direkta inverkan av utträdet utan avtal. Ändring 11 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 1 – led 6 Förordning (EG) nr 2012/2002 Artikel 4a – punkt 2 (2)  Kommissionen ska utarbeta riktlinjer för hur man effektivt får tillgång till och genomför fonden. Riktlinjerna ska innehålla detaljerade uppgifter om utarbetandet av ansökan och de uppgifter som ska lämnas till kommissionen, inbegripet om de bevis som ska lämnas rörande den ekonomiska börda som uppstått. Riktlinjerna ska göras allmänt tillgängliga på webbplatserna för de berörda generaldirektoraten vid kommissionen och kommissionen ska säkerställa en bredare spridning av riktlinjerna till medlemsstaterna. (2)  Kommissionen ska senast den 31 december 2019 utarbeta riktlinjer för hur man effektivt får tillgång till och genomför fonden. Riktlinjerna ska innehålla detaljerade uppgifter om utarbetandet av ansökan och de uppgifter som ska lämnas till kommissionen, inbegripet om de bevis som ska lämnas rörande den ekonomiska börda som uppstått. Riktlinjerna ska göras allmänt tillgängliga på webbplatserna för de berörda generaldirektoraten vid kommissionen och kommissionen ska säkerställa en bredare spridning av riktlinjerna till medlemsstaterna. Ändring 12 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 1 – led 6 Förordning (EG) nr 2012/2002 Artikel 4a – punkt 3 (3)  Efter den 30 april 2020 ska kommissionen, på grundval av de uppgifter som avses i punkterna 1 och 2, för alla inkomna ansökningar bedöma huruvida villkoren för att ta fonden i anspråk är uppfyllda i varje enskilt fall och fastställa beloppen för eventuella finansiella bidrag från fonden inom ramen för tillgängliga medel. (3)  Efter den 30 juni 2020 ska kommissionen, på grundval av de uppgifter som avses i punkterna 1 och 2, för alla inkomna ansökningar bedöma huruvida villkoren för att ta fonden i anspråk är uppfyllda i varje enskilt fall och fastställa beloppen för eventuella finansiella bidrag från fonden inom ramen för tillgängliga medel. Ändring 13 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 1 – led 6 Förordning (EG) nr 2012/2002 Artikel 4a – punkt 4 (4)  Bistånd från fonden ska, med beaktande av de tröskelvärden som anges i artikel 3a.4, beviljas de medlemsstater som uppfyller kriterierna för bidragsberättigande på upp till 5 % av den ekonomiska börda som uppstått och inom ramen för den tillgängliga budgeten. Om den tillgängliga budgeten skulle visa sig vara otillräcklig ska stödnivån minskas proportionellt. (4)  Bistånd från fonden ska, med beaktande av de tröskelvärden som anges i artikel 3a.4, beviljas de medlemsstater som uppfyller kriterierna för bidragsberättigande på upp till 10 % av den ekonomiska börda som uppstått och inom ramen för den tillgängliga budgeten. Om den tillgängliga budgeten skulle visa sig vara otillräcklig ska stödnivån minskas proportionellt. Ändring 14 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 1 – led 6 Förordning (EG) nr 2012/2002 Artikel 4a – punkt 6 (6)  Beslutet om att ta fonden i anspråk ska fattas gemensamt av Europaparlamentet och rådet snarast möjligt efter det att kommissionen lämnat in sitt förslag. Såväl kommissionen som Europaparlamentet och rådet ska eftersträva att minimera den tid det tar att ta fonden i anspråk. (6)  Beslutet om att ta fonden i anspråk ska fattas gemensamt av Europaparlamentet och rådet snarast möjligt efter det att kommissionen lämnat in sitt förslag. Såväl kommissionen som Europaparlamentet och rådet ska eftersträva att minimera den tid det tar att ta fonden i anspråk samt åta sig att lägga fram ett ad hoc-instrument så snart som möjligt för att åtgärda sådana nödsituationer.

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A9-0020/2019).

Europaparlamentets resolution av den 24 oktober 2019 om kommissionens utkast till genomförandebeslut om beviljande av tillstånd för användning av kromtrioxid enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (Cromomed S.A. m. fl.) (D063690/01 – 2019/2844(RSP))

P9_TA(2019)0046 B9-0151/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens utkast till genomförandebeslut om beviljande av tillstånd för användning av kromtrioxid enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (Cromomed S.A.) (D063690/01),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG(1) (nedan kallad Reach-förordningen), särskilt artikel 64.8,

–  med beaktande av yttrandena från riskbedömningskommittén (RAC) och kommittén för samhällsekonomisk analys (SEAC) vid Europeiska kemikaliemyndigheten(2), i enlighet med artikel 64.5 tredje stycket i Reach-förordningen,

–  med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(3),

–  med beaktande av tribunalens dom av den 7 mars 2019 i mål T-837/16(4),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av artikel 112.2 och 112.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I enlighet med Reach-förordningen utbyggdes kandidatförteckningen för tillstånd för ämnen som inger mycket stora betänkligheter med kromtrioxid år 2010(5), i och med att kromtrioxid klassificerats som cancerframkallande (kategori 1A) och mutagent (kategori 1B).

B.  Kromtrioxid togs med i bilaga XIV till Reach-förordningen år 2013(6) på grund av denna klassificering, de stora mängder som för närvarande används, det stora antalet anläggningar där det används i unionen och risken att arbetstagare utsätts för betydande exponering(7).

C.  Cromomed S.A. och fyra andra företag ((nedan kallade de sökande) har gemensamt inlämnat en ansökan i enlighet med artikel 62 i Reach-förordningen om tillstånd för användning av kromtrioxid vid funktionell kromplätering i ett stort antal olika tillämpningar, bland vilka märks verkstadsindustri och stålproduktion(8).

D.  I december 2016 mottog kommissionen yttrandena från RAC och SEAC. Kommissionens utkast till genomförandebeslut tillställdes inte Reach-kommittén förrän i slutet av augusti 2019.

E.  Utgående från Europeiska unionens domstols tolkning(9) av skäl 16 i Reach-förordningen består förordningens huvudsakliga mål i att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och för miljön.

F.  I enlighet med artikel 55 och mot bakgrund av skäl 12 i Reach-förordningen, är en viktig målsättning med tillstånden att ämnen som inger mycket stora betänkligheter ersätts med mindre farliga ämnen eller tekniker.

G.  RAC slöt sig till att det inte går att fastställa någon ”härledd nolleffektnivå” för de cancerframkallande egenskaperna hos kromtrioxid. Kromtrioxiden räknas därför såsom ett ”ämne utan gränsvärde”, alltså ett ämne som det inte går att fastställa någon ”säker exponeringsnivå” för.

H.  Enligt Reach-förordningen gäller för ”ämnen utan gränsvärden” rent definitoriskt att risken med dem inte ”kan kontrolleras på ett adekvat sätt” i den betydelse som avses i artikel 60.2, och i så fall får tillstånd beviljas endast om villkoren i artikel 60.4 uppfylls.

I.  I artikel 60.4 i Reach-förordningen föreskrivs att tillstånd får beviljas endast om sökanden bevisar bland annat att det för varje användningsändamål som ansökan hänför sig till saknas lämpliga alternativa ämnen eller tekniker. Enligt artikel 60.5 i Reach‑förordningen ska kommissionen vid bedömningen av huruvida lämpliga alternativa ämnen finns tillgängliga beakta alla relevanta aspekter, exempelvis sökandens möjligheter till tekniska och ekonomiska alternativ.

J.  Undersökningen av de alternativ som framlagts av sökandena bygger på det arbete som utförts av konsortiet för tillstånd för kromtrioxid (Chromium Trioxide Authorisation Consortium, CTAC)(10). Att parlamentet invände mot kommissionens utkast till genomförandebeslut i den aktuella frågan(11) föranleddes framför allt av de osäkerhetsmoment som CTAC:s bedömning var behäftad med.

K.  Sökandenas bedömning av alternativ bygger på antagandet om ”lika-för lika”(12), alltså att det enda alternativ som kan komma i fråga är att det finns ett enda ämne eller en enda teknik som kan ersätta ett ämne som inger mycket stora betänkligheter inom alla olika sektorer eller tillämpningar där detta sistnämnda ämne används(13).

L.  Om man går till väga på ett sådant sätt i en tillståndsansökan för högst olika sektorer och användningsområden med mycket olika prestandakrav(14) finns det ”inget enskilt alternativ som kan uppfylla alla kraven”, såsom SEAC också uttryckligen erkänt(15).

M.  Detta leder till en oskälig diskriminering av tillgängliga alternativ, antingen inom vissa sektorer eller för vissa användningsändamål, och skulle ge sökandena möjlighet att lagstridigt frångå sin skyldighet att bevisa att det inte finns alternativ för något enda av de användningsändamål som tillstånd ansöks för. Gör man så här, då åsidosätter man det mål om ersättning av ämnen som finns inskrivet i artikel 55 i Reach-förordningen och uppmuntrar inte heller till innovation.

N.  SEAC framhöll att de sökandes undersökning av om det fanns tekniskt lämpliga alternativ varken var tillräckligt grundlig eller hade en tydlig inriktning(16). SEAC framhöll att de sökande inte kunnat förebära på ett övertygande sätt att det saknades alternativa tillämpningar för kromplätering. Dessutom kände SEAC självt till att det fanns alternativ som kanske var tekniskt genomförbara vid vissa av de användningar som ansökan hänförde sig till(17). SEAC bekräftade sitt behov av ytterligare information för att kunna dra slutsatser om huruvida alternativen var ekonomiskt genomförbara(18).

O.  Härav framgår att de sökande, i strid med Reach-förordningens krav, inte uppfyllt bevisbördan, vilket bekräftats av tribunalen(19).

P.  Det oaktat konstaterade SEAC därefter, utgående från sina egna antaganden att ”det är osannolikt att alternativen, om de är eller när de blir tekniskt genomförbara, också kommer att ställa sig ekonomiskt genomförbara”(20) (författarens kursivering). För det första har SEAC inte i uppgift att fylla ut luckorna i ansökan med egna antaganden och för det andra visar orden ”osannolikt” att det fortfarande finns osäkerhetsmoment.

Q.  SEAC:s slutsats om att alternativen inte är tekniskt och ekonomiskt genomförbara stämmer inte överens med vad SEAC självt kommit fram till. Med beaktande av bristerna i ansökan går det inte heller att komma fram till en sådan slutsats.

R.  Tribunalen gjorde det klart att det ”ankommer [...] enbart på kommissionen att kontrollera om de villkor som föreskrivs i [artikel 60.4 i Reach-förordningen] är uppfyllda”(21), samt att kommissionen inte är bunden av yttrandena från SEAC eller RAC och inte heller får agera utgående från deras yttranden om de ”inte är fullständig[a] eller inte är sammanhängande eller om resonemanget [i dem] inte är relevant”(22).

S.  I och med att kommissionen(23), i sitt utkast till genomförandebeslut, ställt sig bakom SEAC:s inkonsekventa yttrande har kommissionen brustit i fullgörandet av sina av tribunalen fastställda skyldigheter.

T.  I skäl 8 i kommissionens utkast till genomförandebeslut sägs det uttryckligen att SEAC inte kunnat utesluta att det föreligger en viss osäkerhet om huruvida alternativen är tekniskt genomförbara i samband med vissa specifika användningsområden som ingår i den avsedda användningen.

U.  Tribunalen kom fram till att när det fortfarande föreligger osäkerhet avseende villkoret om att alternativ saknas, trots att olika aktörer som är inblandade i tillståndsförfarandet kommit med uppgifter, då ska slutsatsen dras att sökanden inte uppfyllt bevisbördan och att tillståndet således inte kan beviljas(24).

V.  Mot bakgrund av den osäkerhet som det hänvisas till i skäl 8 strider kommissionens utkast till genomförandebeslut mot tribunalens dom.

W.  Kommissionen försöker få sitt beslut att framstå som berättigat genom att hävda att de villkor som enligt kommissionen begränsar omfånget av de tillåtna användningsområdena(25) uppväger att det i ansökan gjorts en bristfällig undersökning av alternativen.

X.  Att villkor antas är både lagligt och lämpligt om villkoren faktiskt begränsar tillståndets räckvidd genom att där förtecknas vilka användningar som kommissionen vid tidpunkten för tillståndsbeviljandet ansåg att det saknades lämpliga alternativ för.

Y.  I det här fallet har kommissionen emellertid lämnat frågan om tillståndets räckvidd öppen(26), vilket ger en fingervisning om att kommissionen inte fattat något slutgiltigt beslut om vilka användningar som vid beslutstidpunkten saknade lämpliga alternativ. Genom att anta dessa villkor har kommissionen tvärtom tagit sin exklusiva befogenhet att, från fall till fall, slutgiltigt bedöma och besluta om vilken räckvidd tillståndet ska ha och delegerat den till de sökande.

Z.  Detta ansåg tribunalen som lagstridigt(27).

AA.  Till detta kommer, enligt tribunalen, att om den information som finns att tillgå antyder att lämpliga alternativ generellt är tillgängliga, men att dessa alternativ inte är tekniskt eller ekonomiskt genomförbara för sökanden, då måste sökanden visa en ersättningsplan, om tillstånd ska kunna beviljas på lagenligt sätt(28).

AB.  SEAC ansåg i sitt yttrande att de sökande inte gjort någon ytterligare undersökning av alternativen, fastän information om dem funnits att tillgå innan SEAC antog sitt yttrande(29) och inte heller lagt fram några mera ingående planer för hur de tänkte följa upp de framsteg som gjorts inom forskning och utveckling inom det aktuella området(30).

AC.  Kommissionen har föreslagit att tillståndet ska beviljas, något som motiverats med att de tillgängliga alternativen överlag inte är tekniskt eller ekonomiskt genomförbara för de sökande. Detta har kommissionen gjort trots att de sökande varken gett tillräckligt med information om den ekonomiska genomförbarheten, såsom SEAC konstaterat, eller lagt fram en ersättningsplan, vilket strider mot artikel 62.4 f i Reach-förordningen.

AD.  Enligt artikel 60.7 i Reach-förordningen ska tillstånd beviljas endast om ansökan uppfyller kraven i artikel 62 i den förordningen.

AE.  Utkastet till kommissionens genomförandebeslut strider dels mot tribunalens dom, dels mot artikel 60.4 och 60.7 i Reach-förordningen.

1.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EG) nr 1907/2006.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut och att lägga fram ett nytt utkast, där tillstånd beviljas endast för specifikt definierade användningar för vilka inga lämpliga alternativ finns tillgängliga.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt och i full överensstämmelse med Reach-förordningen fatta beslut om denna användning och andra användningar av samma ämne.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 396, 30.12.2006, s. 1. (2) Konsoliderad version av den 9 december 2016 av yttrandet från riskbedömningskommittén (RAC) och kommittén för samhällsekonomisk analys (SEAC) över en ansökan om tillstånd för användning av kromtrioxid, Functional Chrome Plating, ECHA/RAC/SEAC. Yttrande n:r AFA-O-0000006522-78-02/F. https://echa.europa.eu/documents/10162/50002b75-2f4c-5010-81de-bcc01a8174fc (3) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13. (4) Tribunalens dom av den 7 mars 2019, Sverige mot kommissionen, T-837/16, ECLI:EU:T:2019:144. http://curia.europa.eu/juris/document/document_print.jsf?docid=211428&text=&dir=&doclang=EN&part=1&occ=first&mode=lst&pageIndex=0&cid=1573675 (5) https://echa.europa.eu/documents/10162/6b11ec66-9d90-400a-a61a-90de9a0fd8b1 (6) Kommissionens förordning (EU) nr 348/2013 av den 17 april 2013 om ändring av bilaga XIV till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (EUT L 108, 18.4.2013, s. 1). (7) https://echa.europa.eu/documents/10162/13640/3rd_a_xiv_recommendation_20dec2011_en.pdf (8) Upplysningar om tillämpningssätten återfinns på: https://echa.europa.eu/applications-for-authorisation-previous-consultations/-/substance-rev/12473/term. (9) Domstolens dom av den 7 juli 2009, S.P.C.M. m.fl. mot Secretary of State for the Environment, Food and Rural Affairs, mål C-558/07, ECLI:EU:C:2009:430, punkt 45. (10) Se SEAC:s yttrande, s. 30. (11) Europaparlamentets resolution av den 27 mars 2019 om kommissionens utkast till genomförandebeslut om beviljande av tillstånd för viss användning av kromtrioxid enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (Lanxess Deutschland GmbH m. fl.) (Antagna texter, P8_TA(2019)0317). (12) Se SEAC:s yttrande, s. 13. (13) Se de sökandes undersökning av alternativ till funktionell kromplätering, tillgänglig på: https://echa.europa.eu/documents/10162/ece8b65e-aec0-4da8-bf68-4962158a4952 s. 13–14: ”För närvarande utprovas ett flertal olika ämnen för att ersätta kromtrioxid. Utmaningen består i att finna ett ersättande ämne som uppfyller kraven för alla olika typer av produkter och för de olika användningsändamålen för varje enskild tillämpning, och som samtidigt är tekniskt genomförbart och ekonomiskt lönsamt. Många alternativ kan nu komma i fråga för enskilda tillämpningar där det räcker med bara några av de krav som ställs på funktionell kromplätering, men inget enda alternativ uppvisar alla de huvudsakliga egenskaperna hos funktionell kromplätering med hjälp av en vattenlösning av kromtrioxid [...]”. (14) Varje enskild sektor (såsom stålindustrin, verkstadsindustrin) har olika tekniska krav. Detta framgår av s. 34 i SEAC:s yttrande där man gulmarkerat sådana alternativ där ”parametrarna/bedömningskriterierna uppfyller vissa krav för vissa, men inte alla tillämpningar/sektorer.” (15) Se SEAC:s yttrande, s. 36. ”Faktum är att sökandena anser att alternativ har framtiden för sig endast om de uppfyller sektorsövergripande krav från de ovannämnda industrisektorerna (fastän sökandena har en högst begränsad omsättning inom dessa sektorer), så att det blir omöjligt för ett enda alternativ att uppfylla alla krav” (författarens kursivering). (16) Se SEAC:s yttrande, s. 35–36. ”SEAC anser att de sökande gjort en allmän bedömning av den tekniska och ekonomiska genomförbarheten hos alternativ som kan komma i fråga för olika industrisektorer [...] utan att tillräckligt ingående pröva om det går att ersätta kromtrioxid i samband med den användning som ansökan hänför sig till. [...]. SEAC instämmer med de sökandes slutsats om att vissa viktiga funktioner saknades hos de alternativ som bedömts vid undersökningen av olika alternativ. Likväl vill SEAC påpeka att undersökningen av olika alternativ varken är tillräckligt ingående eller har en tydlig inriktning på hur de sökande faktiskt använder kromtrioxid. De sökande ansåg vissa alternativ som lovande och hävdade att en undersökning av dessa alternativ pågick inom stålindustrin. De sökande gick emellertid inte närmare in på dessa alternativ som betecknats som lovande, och lade inte heller fram några planer på forskning och utveckling i detta hänseende. [...] Här uttrycker SEAC sina förbehåll om huruvida undersökningen är tillräcklig med tanke på det som ansökan gäller.” (författarens kursivering). (17) Se SEAC:s yttrande, s. 50: ”De sökande kan inte förebära på ett övertygande sätt vare sig att det saknas alternativa tillämpningar för kromplätering (inom sektorerna för de sökandes företagsverksamhet) eller att några sådana inte skulle kunna bli tillgängliga inom den sedvanliga omprövningsperioden. SEAC känner till att det finns alternativa former av pläteringsteknik, som redan kan vara eller bli tekniskt genomförbara för specifika arbetsstycken som pläteras av två av de fem sökande”. (18) Se SEAC:s yttrande, s. 37, framför allt slutsatsen i avsnitt 7.2: ”Det oaktat skulle SEAC ha behövt mer information om hur många av arbetsstyckena som skulle kunna pläteras med hjälp av ett tekniskt genomförbart alternativ för att kunna dra slutsatser om huruvida ett sådant alternativ är ekonomiskt genomförbart eller inte”. (19) Dom i mål T-837/16, punkt 79. (20) Se SEAC:s yttrande, svaret på fråga 7.2, s. 36. (21) Dom i mål T-837/16, punkt 64. (22) Dom i mål T-837/16, punkterna 66 och 68. (23) Kommissionens utkast till genomförandebeslut, punkt 8. (24) Dom i mål T-837/16, punkt 79. (25) I artikel 1 i kommissionens utkast till genomförandebeslut påpekas att tillåten användning innefattar användning vid funktionell kromplätering där någon eller några av följande huvudsakliga funktioner eller egenskaper är nödvändiga, nämligen nötningshållfasthet, hårdhet, skikttjocklek, korrosionsbeständighet, friktionskoefficient och effekt på ytmorfologin. Till undvikande av tvivel preciseras det att tillstånd för användning av kromtrioxid inte kommer att beviljas för sådan funktionell kromplätering där ingen av de ovannämnda funktionerna är nödvändig. (26) Detta innebär alltså att kommissionen, efter att tillståndsbeslutet antagits, överlåter åt de sökande att besluta om och åt tillsynsmyndigheterna att bedöma, om huruvida några av de funktioner som förtecknats är ”nödvändiga” för att kromdioxid ska få användas. (27) Dom i mål T-837/16, punkt 83. Se punkt 97: ”Att förklara att användningen av de aktuella blykromaterna begränsar sig till endast de fall i vilka prestanda hos sammansättningarna av ämnen innehållande kromater verkligen är nödvändiga är nämligen detsamma som att förklara att nedströmsanvändarna, varje gång de identifierar ett alternativ, ska avstå från att använda de aktuella blykromaterna. En sådan förklaring utgör emellertid en stark indikation på att kommissionen, vid den tidpunkt då det angripna beslutet antogs, själv inte ansåg att bedömningen av villkoret om att alternativ saknats hade slutförts”. Se även punkterna 86 och 98. (28) Dom i mål T-837/16, punkt 76. i enlighet med artiklarna 62.4 f och 60.4 c i Reach-förordningen. (29) Se SEAC:s yttrande, s. 37. ”Vid det offentliga samrådet om andra tillämpningar av kromtrioxid har SEAC fått veta att det finns alternativa former av pläteringsteknik som i vissa speciella fall skulle kunna tjäna som alternativ.” (30) Se SEAC:s yttrande, s. 37: De sökande framhåller visserligen att en del alternativ är lovande och för närvarande undersöks av stålindustrin, men själva gjorde de inte några ytterligare undersökningar av dem, och inte heller lade de fram några mera ingående planer för hur de tänkte följa upp de framsteg som gjorts inom forskning och utveckling inom det aktuella området.

Europaparlamentets resolution av den 24 oktober 2019 om de negativa konsekvenserna av Thomas Cooks konkurs för EU:s turism (2019/2854(RSP))

P9_TA(2019)0047 RC-B9-0118/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 6 d i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget),

–  med beaktande av artikel 195 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av kommissionens uttalande av den 21 oktober 2019 om effekterna av Thomas Cook-koncernens konkurs,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 oktober 2007 Agenda för en hållbar och konkurrenskraftig europeisk turism (COM(2007)0621),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 juni 2010 Europa – världens främsta resmål – en ny politisk ram för europeisk turism (COM(2010)0352),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen(3), särskilt artikel 8 om giltigheten för en operativ licens, och artikel 9 om tillfälligt och permanent återkallande av operativa licenser,

–  med beaktande av sin resolution av den 29 oktober 2015 om nya utmaningar och koncept för främjande av turism i Europa(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 29 mars 2012 om flygpassagerares etablerade rättigheter – funktion och tillämpning(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2009 om ersättning till passagerare i händelse av att ett flygbolag går i konkurs(6),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 mars 2013 om skydd för passagerare i händelse av ett lufttrafikföretags insolvens (COM(2013)0129), i vilket kommissionen fastställer åtgärder för att förbättra resenärers skydd i händelse av ett lufttrafikföretags insolvens, inbegripet bättre tillämpning av förordning (EG) nr 261/2004,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1927/2006(7),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 februari 2014 En europeisk strategi för ökad tillväxt och sysselsättning inom kust- och havsturism (COM(2014)0086),

–  med beaktande av Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 5 februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 261/2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och av förordning (EG) nr 2027/97 om lufttrafikföretags skadeståndsansvar avseende lufttransport av passagerare och deras bagage(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302 av den 25 november 2015 om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG(9),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 mars 2019 En luftfartsstrategi för Europa: Upprätthållande och främjande av höga sociala standarder (COM(2019)0120),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 november 2018 Den fleråriga budgetramen för 2021–2027 – parlamentets ståndpunkt i syfte att nå en överenskommelse(10),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 27 maj 2019 om turistnäringens konkurrenskraft som drivkraft för hållbar tillväxt, sysselsättning och social sammanhållning i EU under nästa årtionde,

–  med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det brittiska företaget Thomas Cook, den näst största researrangören i världen och dessutom en av de äldsta, har kollapsat, vilket på ett mycket negativt sätt påverkar ekonomin, EU:s inre marknad, sysselsättningen, konsumenternas förtroende och den fria rörligheten för personer inom och utanför EU.

B.  Likvidationen av Thomas Cook-koncernen innebär att 22 000 arbetstillfällen runt om i världen hotas, av vilka 9 000 finns i Storbritannien, 2 500 i Spanien och över 1 000 i Grekland. Även om det fortfarande råder osäkerhet om vad som kommer att hända med dessa arbetstillfällen kommer det sannolikt att få en betydande dominoeffekt, inte bara på turistnäringen och transportsektorn, utan också på EU:s ekonomi som helhet.

C.  Thomas Cooks konkurs orsakades av många olika faktorer, bland annat lyckades inte företaget ändra sin affärsmodell och vara innovativt för att därmed kunna konkurrera i den digitala ekonomin. De brittiska myndigheterna kände redan väl till Thomas Cook‑koncernens finansiella situation.

D.  Nedläggningen av Thomas Cook-koncernen, som drev hotell, semesteranläggningar och flygbolag i 16 länder och hade 19 miljoner kunder per år, har inneburit en enorm insats för att hämta hem över 600 000 personer från olika semesterorter runt om i världen.

E.  Endast under detta år har flera flygbolag förklarats insolventa med allvarliga konsekvenser för företag, turism och konsumenter. I april 2019 beviljades Thomas Cook-koncernen en operativ licens för ytterligare tolv månader av den brittiska civila luftfartsmyndigheten.

F.  Flera medlemsstater har meddelat att de kommer att vidta riktade åtgärder för att stödja turistnäringen, i syfte att mildra de negativa följderna av Thomas Cook-koncernens kollaps. Ännu har ingen EU-stödmekanism aktiverats.

G.  Turismen står för omkring 4 % av EU:s BNP, sysselsätter omkring 12,3 miljoner personer och tillhandahåller minst 5 % av alla jobb (över 27 miljoner arbetstagare och nästan 12 % av alla jobb om man räknar med dess kopplingar till andra sektorer). Europa är världens främsta resmål, med en marknadsandel på 50,8 % 2018. Turismen genererar (både direkt och indirekt) 10,3 % av den totala BNP i EU-28 – en siffra som 2027 förväntas ha ökat till 11,2 % av BNP.

H.  Turistnäringen omfattar många olika tjänster och yrken där mobilitet spelar en mycket viktig roll, och eftersom sektorns verksamhet grundar sig på personlig service krävs ett stort antal anställda. Turismen ger en kraftfull stimulans till många andra sektorer av ekonomin. Sektorn består till största del av små och medelstora företag samt egenföretagare, vars verksamheter skapar sysselsättning och välstånd i regioner som är starkt beroende av turism. Turistnäringen är särskilt utsatt för naturkatastrofer och katastrofer som framkallats av människan, vilka kan vara svåra att förutspå.

I.  Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft har EU haft möjlighet stödja eller komplettera medlemsstaternas insatser på turismområdet. Turismen har dock inte någon egen budgetpost i EU:s budget, vilket parlamentet begärde i sin resolution av den 14 november 2018 om den fleråriga budgetramen för 2021–2027 – parlamentets ståndpunkt i syfte att nå en överenskommelse, där parlamentet begär att ett särskilt anslag för hållbar turism ska inrättas.

J.  Det finns en stark efterfrågan inom turistnäringen på en ökad samordning på EU-nivå och en tydlig europeisk turismpolitik med ett adekvat budgetstöd.

K.  Turism är en viktig sektor för EU:s ekonomi och sysselsättning, och den nya kommissionens prioriteringar, särskilt när det gäller att stödja ”en ekonomi för människor”, bör därför ta fasta på sektorns betydelse och behov.

L.  Nedläggningen av Thomas Cooks verksamhet har allvarligt skadat turismnäringens ekonomi, sysselsättningen och lokalsamhällena, och har lett till att vissa regioner i EU:s medlemsstater inte längre har några flygförbindelser. Lämpliga åtgärder kommer att behöva vidtas för att stärka sektorns konkurrenskraft och upprätthålla Europas ställning som världens främsta resmål, som en drivkraft för tillväxt och hållbar utveckling av dess städer och regioner.

M.  Passagerare har rätt att få tjänster tillhandahållna som planerat, framför allt då de redan har betalat för biljetten innan tjänsten tillhandahålls. Passagerarna måste i god tid ges begriplig och korrekt information i ett format som är tillgängligt för alla. För många konsumenter var det oklart hur deras rättigheter till ersättning såg ut och vilka delar av deras bokningar som omfattades av deras försäkring.

N.  I sin resolution av den 15 januari 2013 med rekommendationer till kommissionen om information till och samråd med arbetstagare, planering och hantering av omstruktureringar(11) uppmanade parlamentet kommissionen att efter samråd med arbetsmarknadens parter lägga fram ett förslag till en rättsakt om information till och samråd med arbetstagare, planering och hantering av omstruktureringar.

1.  Europaparlamentet är djupt oroat över de 600 000 turister som strandsattes långt ifrån sina hem på en semesterort utan att erbjudas någon alternativ hemresa, vilket visade på en enorm rättsosäkerhet för sektorn och innebar en allvarlig brist i konsumentskyddet. Parlamentet är också bekymrat över de tusentals anställda som har förlorat sina jobb, över de tusentals lokala leverantörer och dotterbolag, främst små och medelstora företag, som har hamnat i allvarliga ekonomiska svårigheter på grund av Thomas Cooks kollaps, samt över den skada som den åsamkat lokala ekonomier och samhällen och bilden av Europa och dess anseende som världens främsta resmål.

2.  Europaparlamentet betonar att Thomas Cook-koncernen bedrev olika verksamheter, såsom hotell-, transport- och fritidsverksamhet för olika typer av konsumenter och företag, och dess kollaps berör därför olika lagstiftningsområden på EU-nivå och nationell nivå.

3.  Europaparlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna att säkerställa att redan intjänade löner betalas ut i sin helhet till de Thomas Cook-anställda som har sagts upp.

4.  Europaparlamentet lovordar medlemsstaterna för deras snabba verkställande av beredskapsplaner för att på ett effektivt sätt få hem berörda resenärer, och noterar andra åtgärder för att begränsa effekterna av Thomas Cooks konkurs på arbetstagare inom turistnäringen. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma hur man via befintlig EU-lagstiftning och respektive lagar i medlemsstaterna har reagerat på denna enorma räddningsinsats och att undersöka hur den skulle kunna agera snabbt och effektivt i en liknande situation i framtiden.

5.  Europaparlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att analysera orsakerna till Thomas Cooks konkurs, med beaktande av att de brittiska myndigheterna redan kände till den negativa förändringen i företagets ekonomiska situation, för att fastställa om förebyggande åtgärder hade kunnat vidtas för att undvika företagets plötsliga kollaps. Parlamentet anser att detta borde hjälpa till att förutse framtida kriser och utarbeta en politik som minimerar riskerna i en för EU så viktig sektor.

6.  Europaparlamentet understryker att nationella tillsynsmyndigheter måste skärpa sin övervakning av flygbolags ekonomiska ställning för att förhindra att europeiska passagerare drabbas av sådana konkurser, med tanke på att 32 flygbolag har gått i konkurs sedan början av 2017. Parlamentet påminner om att förordning (EG) nr 1008/2008 för närvarande är föremål för en konsekvensbedömning, där ett avsnitt handlar om flygbolagens skyldighet att ha en operativ licens. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga en översyn av denna förordning för att myndigheterna i högre grad ska kunna övervaka och kontrollera flygbolags ekonomiska ställning och agera i krissituationer.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att identifiera och möjliggöra snabb och effektiv tillgång till de av EU:s finansieringsinstrument som skulle kunna kompensera för de skador som sektorn har åsamkats, och bidra till att stärka sektorns konkurrenskraft samt garantera ett högt konsumentskydd. Parlamentet konstaterar att krisen till följd av Thomas Cook-koncernens konkurs inte är en isolerad företeelse och mycket väl skulle kunna upprepas i framtiden. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att undersöka möjligheten att göra särskilda insatser och/eller vidta särskilda åtgärder för att förhindra att liknande situationer upprepas, så att konsumentskyddet och passagerarnas rättigheter kan förbättras.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera turism i prioriteringarna för sin strategi och att döpa om ansvarsområdet transport till ”Transport och turism”.

9.  Europaparlamentet framhåller de möjligheter som Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter erbjuder arbetstagare som har blivit uppsagda till följd av genomgripande strukturförändringar. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som har drabbats av Thomas Cooks konkurs att till fullo utnyttja de möjligheter som fonden erbjuder, särskilt vad gäller kollektiva ansökningar från små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att behandla dessa ansökningar så fort som möjligt inom den tidsram som fastställs i förordningen om fonden och att ge medlemsstaterna det stöd som behövs om de begär det.

10.  Europaparlamentet betonar att turisttjänsterna i turistregioner, och i synnerhet hotellen, hade ett planerat utbud av tjänster med många bokningar redan inför nästa turistsäsong innan Thomas Cook-koncernen kollapsade, och erkänner därför behovet av stöd från medlemsstaterna för att hantera de negativa konsekvenser som kollapsen har haft för många företag. Parlamentet uppmuntrar dessutom medlemsstaterna samt de lokala och regionala myndigheterna att använda sig av de verktyg som tillhandahålls av Europeiska socialfonden och andra EU-instrument samt nationella, regionala och lokala instrument. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att regelbundet utarbeta särskilda anbudsinfordringar för turistnäringen på grundval av de prioriteringar som anges i respektive fond.

11.  Europaparlamentet upprepar att man måste utarbeta en EU-strategi för hållbar turism med samordnade och konkreta åtgärder, exempelvis en mekanism för krishantering och mekanismer för ett effektivt samarbete inom turistnäringen. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa en särskild budgetpost för turistnäringen i sitt nästa budgetförslag, i enlighet med parlamentets begäran för den fleråriga budgetramen 2021–2027.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att endast som en sista utväg överväga statligt stöd som kan mildra de negativa ekonomiska konsekvenserna för företag, städer, regioner och destinationer, utöver de allvarliga konsekvenserna för sysselsättningen.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att arbetstagare som påverkas av insolvens garanteras sina intjänade löner och pensionsförmåner.

14.  Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa en välfungerande inre marknad för transporttjänster, upprätthålla en hög skyddsnivå för konsumenter och arbetstagare och att förbättra konkurrenskraften för företag inom turistnäringen.

15.  Europaparlamentet anser att den europeiska turistnäringen i mycket större utsträckning måste utnyttja de utmärkta möjligheter som den digitala tekniken och den digitala inre marknaden erbjuder. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta avseende ge företag i EU det stöd som behövs för att hjälpa dem att hantera omställningen till en digital ekonomi och nya affärsmodeller, både genom relevant finansiering och utbildning och genom att uppmuntra ett digitalt tänkande bland företag.

16.  Europaparlamentet understryker att en ständig social dialog på alla nivåer, som grundar sig på ömsesidigt förtroende och delat ansvar, är ett av de bästa verktygen för att finna samförståndslösningar och gemensamma strategier när det gäller att förutse, förebygga och hantera omstruktureringsprocesser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samråda med arbetsmarknadens parter vid utarbetandet av alla relevanta åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa bästa praxis på grundval av de åtgärder som vidtas av nationella, regionala och lokala myndigheter, och de åtgärder som vidtas av små och medelstora företag i sektorn, i syfte att utarbeta en gemensam EU-strategi för turistnäringen. Parlamentet upprepar sin begäran till kommissionen att, efter samråd med relevanta parter på arbetsmarknaden, lägga fram ett lagförslag om arbetstagares rätt till information och samråd och om planering och hantering av omstruktureringar, i enlighet med de utförliga rekommendationerna i parlamentets resolution av den 15 januari 2013 om information till och samråd med anställda, planering och hantering av omstruktureringar(12).

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att bedöma och anta alla de åtgärder som krävs för att försvara EU:s intressen och undvika liknande situationer i framtiden, och att dra lärdomar från denna erfarenhet i förhandlingar om framtida luftfartsavtal.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentet om alla nya relevanta uppgifter om Thomas Cooks konkurs. Parlamentet understryker i detta avseende vikten av att veta huruvida de berörda certifikatutfärdande myndigheterna hade bedömt Thomas Cooks finansiella ställning, huruvida några finansiella problem hade framkommit och huruvida åtgärder kunde ha vidtagits för att undvika att tusentals passagerare strandsattes långt bort från sina hem.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga ytterligare åtgärder för att upprätthålla en hög skyddsnivå för konsumenter och arbetstagare i händelse av en konkurs. Parlamentet uppmanar rådet att så snart som möjligt anta sin ståndpunkt om ändringen av förordning (EG) nr 261/2004 om säkerställandet av flygpassagerares rättigheter och lufttrafikföretags skadeståndsansvar, och att godkänna parlamentets ståndpunkt från februari 2014. Parlamentet beklagar att rådet inte har kunnat nå en överenskommelse på fem år.

20.  Europaparlamentet upprepar behovet av obligatoriska mekanismer, vad gäller ändringen av förordning (EG) nr 261/2004 om säkerställande av flygpassagerares rättigheter och lufttrafikföretags skadeståndsansvar, för att upprätthålla den nuvarande skyddsnivån för passagerare i händelse av insolvens eller konkurs, bl.a. genom att flygbolag skapar garantifonder eller försäkringskontrakt som garanterar assistans, återbetalning, kompensation och ombokning. Parlamentet betonar att passagerare som bokat en fristående tjänst, såsom endast en flygresa, bör få samma skydd som passagerare som har bokat ett resepaket, särskilt eftersom konsumenter i allt högre grad bokar separata flygbiljetter. Parlamentet efterlyser därför en harmonisering av de högsta standarderna vad gäller konsumenträttigheter inom transport- och turistnäringen.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att underlätta ett utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna om bästa sättet att hantera företagsnedläggningar, genom att uppmuntra dem att titta på exempel i rättsliga bestämmelser för att i möjligaste mån försöka organisera sökandet efter en köpare i syfte att hålla igång verksamheten även om de ursprungliga ägarna har beslutat att lägga ner den.

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 46, 17.2.2004, s. 1. (2) EUT L 304, 22.11.2011, s. 64. (3) EUT L 293, 31.10.2008, s. 3. (4) EUT C 355, 20.10.2017, s. 71. (5) EUT C 257E, 6.9.2013, s. 1. (6) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 42. (7) EUT L 347, 20.12.2013, s. 855. (8) EUT C 93, 24.3.2017, s. 336. (9) EUT L 326, 11.12.2015, s. 1. (10) Antagna texter, P8_TA(2018)0449. (11) Antagna texter, P7_TA(2013)0005. (12) EUT C 440, 30.12.2015, s. 23.

Europaparlamentets resolution av den 24 oktober 2019 om läget när det gäller förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer (2016/0107(COD)), även kallad offentlig landsspecifik rapportering (2019/2882(RSP))

P9_TA(2019)0048 B9-0117/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer (COM(2016)0198), som lades fram av kommissionen den 12 april 2016, även kallad offentlig landsspecifik rapportering,

–  med beaktande av de ändringar som antogs den 4 juli 2017 av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer(1),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer(2),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 294.3 samt artikel 50.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0146/2016),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden som avgavs i januari 2017,

–  med beaktande av sin fråga för muntligt besvarande till rådet av den 6 februari 2018(3),

–  med beaktande av utfrågningarna av Valdis Dombrovskis(4) och Margrethe Vestager(5), som nominerats till kommissionens verkställande vice ordförande,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, även kallat det fjärde kapitalkravsdirektivet (CRD IV)(6),

–  med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Artikel 50.1 i EUF‑fördraget utgör rättslig grund för förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer, även kallad offentlig landsspecifik rapportering.

B.  Europaparlamentet antog redan den 4 juli 2017 sitt mandat för föredragandena att inleda interinstitutionella trepartsförhandlingar på grundval av ett gemensamt betänkande från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för rättsliga frågor.

C.  Någon tekniskt mogen kompromisstext har ännu inte nått Corepernivån, trots rådets 18 möten i arbetsgrupper och möten med attachéerna under de tidigare rådsordförandeskapen. Rådet har därför ännu inte inlett några trepartsförhandlingar.

D.  Europaparlamentet antog till slut sin ståndpunkt vid första behandlingen den 27 mars 2019, före utgången av den föregående valperioden.

E.  I artikel 89 i det fjärde kapitalkravsdirektivet, som antogs av Europaparlamentet och rådet 2013, infördes en skyldighet för medlemsstaterna att kräva att kreditinstitut och värdepappersföretag årligen, för varje medlemsstat och tredjeland där de är etablerade, offentliggör information om verksamhetens art och geografiskt område, omsättning, antal anställda, resultat före skatt, skatt på resultatet samt statliga subventioner, på gruppnivå för varje räkenskapsår.

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att omedelbart bryta dödläget i rådet och slutföra sin första behandling av förslaget om offentlig landsspecifik rapportering och inleda interinstitutionella förhandlingar med parlamentet i syfte att slutföra lagstiftningsförfarandet så snart som möjligt och att respektera principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget).

2.  Europaparlamentet uppmanar det finländska ordförandeskapet att omedelbart återuppta och prioritera arbetet med förslaget om offentlig landsspecifik rapportering på grundval av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen så att förslaget kan behandlas i Coreper.

3.  Europaparlamentet välkomnar att den tillträdande kommissionen har upprepat sitt fulla stöd för ett snabbt antagande av förslaget om offentlig landsspecifik rapportering.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2017)0284. (2) Antagna texter, P8_TA(2019)0309. (3) O-000015/2018 (B8-0013/2018). (4) Fullständigt förhandlingsreferat från utfrågningen finns här: https://www.europarl.europa.eu/resources/library/media/20191008RES63730/20191008RES63730.pdf. (5) Fullständigt förhandlingsreferat från utfrågningen finns här: https://www.europarl.europa.eu/resources/library/media/20191009RES63801/20191009RES63801.pdf. (6) EUT L 176, 27.6.2013, s. 338.

Europaparlamentets resolution av den 24 oktober 2019 om Turkiets militära operationer i nordöstra Syrien och konsekvenserna av dessa (2019/2886(RSP))

P9_TA(2019)0049 RC-B9-0123/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 17 oktober 2019 om Turkiet,

–  med beaktande av slutsatserna från rådets (utrikes frågor) möte den 14 oktober 2019 om Syrien,

–  med beaktande av de relevanta uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, särskilt hennes förklaring av den 9 oktober 2019 om den senaste utvecklingen i nordöstra Syrien och hennes kommentarer vid ankomsten till och vid presskonferensen efter rådets (utrikes frågor) möte den 14 oktober 2019,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Syrien och sin resolution av den 14 mars 2019 om en europeisk sanktionsordning för kränkningar av de mänskliga rättigheterna(1),

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från ordförandena för utrikesutskotten i Tyskland, Frankrike, Förenade kungariket, Europaparlamentet och det amerikanska representanthuset av den 18 oktober 2019,

–  med beaktande av det gemensamma turkisk-amerikanska uttalandet av den 17 oktober 2019 om nordöstra Syrien,

–  med beaktande av uttalandena av den 11 och den 15 oktober 2019 om Syrien från talespersonen för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Rupert Colville,

–  med beaktande av Natos generalsekreterares uttalande av den 14 oktober 2019,

–  med beaktande av Arabförbundets kommuniké av den 12 oktober 2019 om Turkiets militära operationer i nordöstra Syrien,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 14 mars 2017 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik EU:s strategi för Syrien (JOIN(2017)0011), samt av rådets slutsatser av den 3 april 2017 om EU:s strategi för Syrien,

–  med beaktande av Förenta nationernas stadga och av samtliga FN-konventioner som Turkiet och Syrien har anslutit sig till,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds relevanta resolutioner, särskilt resolution 2254 (2015) av den 18 december 2015 och Genèvekommunikén från 2012,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 71/248 av den 21 december 2016 om inrättande av en internationell, opartisk och oberoende mekanism för stöd till utredningar och åtal av dem som är ansvariga för de, enligt internationell rätt, allvarligaste brott som begåtts i Arabrepubliken Syrien sedan mars 2011,

–  med beaktande av Romstadgan och Internationella domstolens grundläggande dokument, och med beaktande av det prejudikat som fastställts genom inrättandet av internationella tribunaler såsom Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien, Internationella tribunalen för Rwanda och den särskilda domstolen för Libanon,

–  med beaktande av det samförståndsavtal om inrättandet av nedtrappningszoner i Arabrepubliken Syrien som undertecknades av Iran, Ryssland och Turkiet den 6 maj 2017,

–  med beaktande av Genèvekonventionerna från 1949 och tilläggsprotokollen till dessa,

–  med beaktande av Natofördraget från 1949,

–  med beaktande av konventionen om kemiska vapen från 1993,

–  med beaktande av rådets slutsatser om EU:s regionala strategi för Syrien och Irak och mot hotet från Isil/Daish, antagna den 16 mars 2015,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2019 om kommissionens rapport för 2018 om Turkiet(2), där kommissionen och rådet rekommenderades att, i enlighet med förhandlingsramen, formellt lägga anslutningsförhandlingarna med Turkiet på is,

–  med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Efter det att Förenta staternas president, Donald Trump, beslutat att dra tillbaka de amerikanska trupperna från nordöstra Syrien inledde Turkiet den 9 oktober 2019, i strid med internationell rätt, en militär invasion (Fredens källa) i områden i Syrien som kontrolleras av Syriens demokratiska styrkor (SDF). Detta har resulterat i ett stort antal civila och militära dödsoffer på ömse sidor om gränsen och, enligt FN-källor, minst 300 000 fördrivna personer, varav 70 000 barn. FN:s säkerhetsråd har ännu inte vidtagit några åtgärder med anledning av krisen trots EU:s enighet.

B.  USA och Turkiet tillkännagav den 18 oktober 2019 en omedelbar, fem dagar lång vapenvila i en av Syriens gränsregioner. Denna överenskommelse är tillfällig med tanke på att Turkiet inte gått med på att dra tillbaka sina styrkor från nordöstra Syrien. Hur pass vapenvilan har genomförts är fortfarande oklart. Ett möte mellan president Erdoğan och president Putin ägde rum den 22 oktober 2019.

C.  Rådet har fördömt den turkiska operationen och utfäst sig att vidta inledande åtgärder avseende försäljningen av vapen till Turkiet. Ett antal EU-medlemsstater har redan formellt suspenderat försäljningen av vapen till Turkiet i enlighet med bestämmelserna i rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008 om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel(3).

D.  Rådet har med hänsyn till situationen i Syrien infört en rad restriktiva åtgärder inte bara mot personer som gjort sig skyldiga till repressiva åtgärder mot civilbefolkningen i Syrien, utan även mot personer och enheter som har samröre med dem. USA har infört sanktioner mot turkiska ministerier och högre statliga tjänstemän som svar på landets militära offensiv i norra Syrien.

E.  Denna ensidiga turkiska militära operation saknar rättslig grund och förvärrar bara den åtta år långa konflikten i Syrien. Konsekvenserna av operationen skadar på ett allvarligt sätt de ansträngningar som gjorts av den globala koalitionen mot Daish, där SDF-styrkorna för närvarande ännu spelar en avgörande roll genom att bekämpa fortfarande aktiva IS-stridande.

F.  EU:s officiella ståndpunkt är att stå fast vid den syriska statens enhet, suveränitet och territoriella integritet. Dessa mål kan garanteras endast genom en genuin politisk övergång i linje med FN:s säkerhetsråds resolution 2254 och Genèvekommunikén från 2012, som framförhandlades av de syriska parterna inom ramen för den FN-ledda Genèveprocessen. Under FN:s ledning nådde Arabrepubliken Syriens regering och den syriska förhandlingskommissionen en överenskommelse om att tillsätta en trovärdig, balanserad och inkluderande konstitutionell kommitté som skulle underlätta en politisk lösning på det syriska kriget. Denna kommitté riskerar nu att hindras från att mötas på grund av Turkiets ensidiga militära åtgärd.

G.  Det förekommer uttryckliga rapporter om mord, hot, misshandel, kidnappning, plundring och konfiskering av civila hus från turkiskunderstödda väpnade gruppers sida, och civila som anklagas för samröre med specifika kurdiska grupper rapporteras ha tvingats bort från sina hem eller gripits vid kontrollställen av medlemmar i nämnda grupper. Enligt FN förekommer det rapporter om summariska avrättningar som utförs av stridande tillhörande den väpnade gruppen Ahrar al-Sharqiya, som är allierad med Turkiet. Enligt rapporter torterades och avrättades en välkänd kvinnlig kurdisk politiker, Hevrin Khalaf, av stridande tillhörande Ahrar al-Sharqiya.

H.  Efter de amerikanska truppernas tillbakadragande gick Bashar al-Assads trupper den 14 oktober 2019 in i ett antal städer i nordöstra Syrien för första gången på sju år efter det att de kurdiska styrkorna ställt sig bakom en uppgörelse framförhandlad med Ryssland som medlare i ett försök att undvika en turkisk attack. De exakta detaljerna i uppgörelsen mellan Damaskus och kurderna är fortfarande oklara. Enligt ännu obekräftade uppgifter patrullerar ryska styrkor frontlinjerna mellan den turkiska och den syriska armén för att hålla dem åtskilda.

I.  Turkiskunderstödda styrkor påstås ha använt ammunition laddad med vit fosfor. Bilder och videoklipp från sjukhusen i Tal Tamr och al-Hasakah visar barn med svåra kemiska brännskador. Turkiet har tillbakavisat anklagelserna. SDF har bett internationella organisationer att skicka experter för att undersöka frågan. FN:s inspektörer av kemiska vapen har meddelat att de börjat samla in information efter dessa anklagelser.

J.  De kränkningar som Assadregimen och dess allierade, IS/Daish samt andra terroristgrupper gjort sig skyldiga till under den syriska konflikten inbegriper angrepp med kemiska vapen, attacker mot civila, utomrättsliga avrättningar, tortyr och misshandel, påtvingade försvinnanden, massarresteringar och godtyckliga gripanden, kollektiva bestraffningar, attacker mot sjukvårdspersonal och berövande av mat, vatten och medicinsk hjälp. Dessa brott utgör krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord och har hittills gått ostraffade.

K.  Hundratals påstådda medlemmar i Daish, vissa av dem EU-medborgare, uppges – tillsammans med sina familjer – ha flytt från fångenskapen hos SDF mitt under den turkiska offensiven. De måste hindras från att återgå till att strida och sprida terror, som en främsta prioritering för säkerheten i regionen och EU. SDF säger sig hålla runt 10 000 stridande från Islamiska staten fångna. Det stora flertalet av de tusentals europeiska barnen till stridande från Islamiska staten befinner sig för närvarande i tre olika läger i nordöstra Syrien, närmare bestämt Al Hol, Roj och Ein Issa, som alla har drabbats hårt av den turkiska offensiven.

L.  Inrättandet av säkra zoner i Syrien väcker allvarliga frågor om säkerheten för människor som fördrivits till följd av konflikten och för dem som kan komma att omplaceras från Turkiet. Tvångsförflyttning av människor, även för att åstadkomma demografiska förändringar, utgör uppenbara brott mot internationell humanitär rätt och brott mot mänskligheten och kan i slutändan också leda till demografiska och etniska förändringar. Säkra zoner i samband med militära konflikter blir ofta ”krigszoner” för civilbefolkningen.

M.  Från flera provinser kommer det trovärdiga rapporter om att de turkiska myndigheterna godtyckligt hållit kvar och tvingat tillbaka mängder av syrier till nordöstra Syrien sedan juli 2019 i strid med Turkiets internationella åtagande att inte skicka tillbaka någon till en plats där personen löper reell risk att utsättas för förföljelse, tortyr eller annan misshandel eller riskerar livet.

N.  Sedan den militära insatsen inleddes har de turkiska myndigheterna slagit hårt mot alla som kritiserar den militära operationen genom att använda turkiska lagar mot terrorism. De turkiska myndigheterna har inlett utredningar av mer än 500 konton på sociala medier som de anklagar för att sprida ”terroristpropaganda”. Enligt Turkiets inrikesminister har 121 personer redan gripits för sina inlägg på sociala medier där de ifrågasätter operationen. Sedan operationen inleddes har över 150 medlemmar av Folkets demokratiska parti (HDP) gripits.

O.  De flesta internationella biståndsorganisationer har tvingats avbryta sin verksamhet och evakuera internationell personal till följd av oro för säkerheten. Att orsaka hinder för säkert, obehindrat och varaktigt tillhandahållande av humanitärt bistånd, evakueringar och sjukvård utgör också en kränkning av internationell humanitär rätt och av ett antal resolutioner från FN:s säkerhetsråd. FN och dess partner fortsätter att leverera humanitära förnödenheter till tiotusentals människor som fördrivits på grund av våldet.

P.  Världssamfundet och enskilda stater ansvarar för att ställa dem till svars som gjort sig skyldiga till brott mot internationell människorättslagstiftning och humanitär rätt under konflikten i Syrien, bland annat genom att tillämpa principen om universell jurisdiktion samt nationell lagstiftning. Detta kan göras antingen vid befintliga nationella och internationella domstolar eller vid särskilda internationella brottmålstribunaler som ännu inte har inrättats.

Q.  Tullunionen mellan Turkiet och EU trädde i kraft 1995 och har förblivit oförändrad sedan dess. Till följd av det har värdet av den bilaterala handeln mer än fyrdubblats. 2018 var Turkiet fortfarande EU:s femte största handelspartner sammanlagt, samtidigt som EU är den överlägset viktigaste handelspartnern för Turkiet och även dess huvudsakliga källa till utländska direktinvesteringar. Initiativet att modernisera tullunionen suspenderades av EU 2018 på grund av den oroväckande politiska utvecklingen i Turkiet.

R.  Turkiet är alltjämt en nyckelpartner för EU, en Natomedlem och en viktig aktör i den syriska krisen och i regionen. Enligt artikel 1 i Natofördraget ska dess parter åta sig att lösa alla internationella tvister som de är inblandade i på ett fredligt sätt som inte äventyrar den internationella freden, säkerheten och rättvisan och i sina internationella förbindelser avstå från att hota med eller bruka våld på ett sätt som är oförenligt med FN:s syften.

1.  Europaparlamentet fördömer skarpt Turkiets ensidiga militära insats i nordöstra Syrien, som utgör en allvarlig kränkning av internationell rätt, undergräver stabiliteten och säkerheten i hela regionen, orsakar ytterligare lidande för en redan svårt krigsdrabbad befolkning, ger upphov till massfördrivning av civila och kan bidra till en återkomst för Daish – som alltjämt är ett säkerhetshot för Syrien, Turkiet, regionen i stort och EU men även globalt – samt hindrar tillgången till humanitärt bistånd.

2.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Turkiet att omedelbart och slutgiltigt avbryta sin militära operation i nordöstra Syrien och dra tillbaka alla sina styrkor från syriskt territorium. Parlamentet betonar att den militära operationen inte kommer att lösa landets underliggande säkerhetsproblem. Parlamentet kräver full respekt för humanitär rätt, inbegripet skydd av civilbefolkningen, samt att lokala och internationella humanitära organisationer ska beviljas obehindrat tillträde.

3.  Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med den kurdiska befolkningen och alla andra invånare i regionen. Parlamentet understryker det viktiga bidrag som Syriens demokratiska styrkor (SDF), särskilt kvinnorna, stått för som allierad i kampen mot Daish och i dess sätt att lyfta fram betydelsen av frihet och medborgerliga rättigheter i utvecklingen av det sociala, politiska och kulturella livet i den kurdiskdominerade delen av Syrien.

4.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att upprätthålla EU:s ståndpunkt gentemot de turkiska myndigheterna och lägga grunden för ett kraftfullt och omfattande svar från EU på denna kris. Parlamentet uppmanar henne eftertryckligen att inleda en dialog med de turkiska myndigheterna i syfte att möjliggöra en snabb nedtrappning av situationen och finna en hållbar lösning på krisen. Parlamentet understryker att EU bör överväga alla tillgängliga möjligheter i samarbetet med sina internationella partner, inom ramen för FN.

5.  Europaparlamentet noterar den amerikansk-turkiska överenskommelsen av den 17 oktober 2019 om tillfällig vapenvila. Parlamentet uttrycker emellertid oro över att dess bestämmelser legitimerar den turkiska ockupationen av den ”säkra zonen” i nordöstra Syrien. Parlamentet uttrycker vidare djup oro över att uppgörelsen kräver inte bara en fördrivning av grupper ur lokalbefolkningen såsom kurder, yazidier och assyrier samt turkmenska, armeniska, arabiska och andra minoriteter, utan även en omplacering till områden med arabisk majoritet, vilket skulle skapa nya spänningar och säkerhetshot för civilbefolkningen.

6.  Europaparlamentet insisterar på att den syriska konflikten bör få en global politisk lösning baserad på ett erkännande av den syriska statens enhet, suveränitet och territoriella integritet med full respekt för rättigheterna för alla etniska och religiösa delar av det syriska samhället inom ramen för FN:s säkerhetsråds resolution 2254 och Genèvekommunikén från 2012, som framförhandlades av de syriska parterna inom ramen för den FN-ledda Genèveprocessen och lägger grunden för en genuin politisk övergång.

7.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang tillsättningen av den konstitutionella kommittén och insatserna av Geir O. Pedersen, FN:s generalsekreterares särskilda sändebud för Syrien, som bör tillhandahålla en trovärdig, balanserad och inkluderande grundval för en politisk process bland syrierna som är fri från yttre inblandning. Parlamentet efterlyser medverkan fullt ut för alla berörda aktörer från nordöstra Syrien i denna process. Parlamentet påminner om att en militär lösning på konflikten inte är hållbar och uppmanar samtliga parter att fullt ut följa FN:s säkerhetsråds resolutioner, i vilka det krävs att fientligheterna omedelbart upphör, att alla belägringar hävs, att ett fullständigt och obehindrat humanitärt tillträde garanteras i hela landet och att biståndsarbetare skyddas av samtliga parter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att åter vända sig till FN:s säkerhetsråd för antagande av en resolution som gör det möjligt för rådet att agera målinriktat, i slutändan i syfte att uppnå en FN-ledd säkerhetszon i norra Syrien till förmån för de människor som lever där.

8.  Europaparlamentet upprepar hur allvarliga konsekvenser ytterligare upptrappning och destabilisering i regionen får såväl för regionen i fråga som för EU, med ökande säkerhetsrisker, humanitära kriser och migrationsflöden. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbereda EU i alla dess aspekter för att på bästa sätt reagera på alla situationer som kan uppstå samt informera Europaparlamentet om eventuella konsekvenser av ytterligare upptrappning och destabilisering i regionen.

9.  Europaparlamentet beklagar att rådet (utrikes frågor) den 14 oktober 2019 inte kunde enas om ett vapenembargo mot Turkiet för hela EU. Parlamentet välkomnar icke desto mindre flera EU-medlemsstaters beslut att stoppa licensiering av vapenexport till Turkiet, men uppmanar dem eftertryckligen att säkerställa att även överföringar som redan har beviljats tillstånd stoppas, liksom icke levererade överföringar. Parlamentet upprepar i synnerhet att samtliga medlemsstater strikt måste tillämpa de regler som fastställs i rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp om vapenexport, inklusive den fasta tillämpningen av kriterium fyra för regional stabilitet. Parlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten att – så länge den turkiska militära operationen och närvaron i Syrien fortsätter – inleda ett initiativ som syftar till att för hela EU införa ett omfattande vapenembargo mot Turkiet, även med avseende på varor och teknik med dubbla användningsområden, med tanke på de allvarliga anklagelserna om brott mot internationell humanitär rätt.

10.  Europaparlamentet uppmanar rådet att införa en uppsättning riktade sanktioner och viseringsförbud mot de turkiska tjänstemän som är ansvariga för kränkningar av de mänskliga rättigheterna under den nuvarande militära insatsen tillsammans med ett liknande förslag för de turkiska tjänstemän som ansvarar för de interna åtgärder som syftar till att slå ned på de grundläggande rättigheterna. Parlamentet vädjar till samtliga medlemsstater att se till att rådets beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien(4) följs fullt ut, framför allt i fråga om frysning av tillgångar som innehas av personer som finns förtecknade däri samt inreserestriktioner för personer som gynnas av eller stöder regimen i Syrien.

11.  Europaparlamentet avvisar bestämt Turkiets planer på att inrätta en så kallad säker zon längs gränsen i nordöstra Syrien. Parlamentet betonar att en tvångsförflyttning av syriska flyktingar eller internflyktingar till detta område skulle utgöra en allvarlig kränkning av konventionell internationell flyktingrätt, internationell humanitär rätt och principen om ”non-refoulement”. Parlamentet erinrar om att ett återvändande för flyktingarna måste vara säkert, frivilligt och värdigt och att de nuvarande omständigheterna gör att sådana förflyttningar ovillkorligen måste förhindras. Parlamentet insisterar på att inget stabiliserings- eller utvecklingsbistånd från EU bör lämnas till dessa områden. Parlamentet betonar att etniska och religiösa grupper i Syrien har rätt att fortsätta att leva i eller återvända till sina historiska och traditionella hemländer i värdighet och säkerhet.

12.  Europaparlamentet uppmanar rådet att överväga att anta lämpliga och riktade ekonomiska åtgärder mot Turkiet som inte får påverka det civila samhället eller personer som redan drabbats hårt av landets ekonomiska kris, situationen för syriska flyktingar eller turkiska studenters fortsatta deltagande i europeiska utbytesprogram såsom Erasmus+. Parlamentet uppmanar rådet att som ett avskräckande exempel för att förhindra en ytterligare upptrappning i nordöstra Syrien överväga att suspendera handelsförmånerna i avtalet om jordbruksprodukter och som en sista utväg suspendera tullunionen mellan EU och Turkiet.

13.  Europaparlamentet påpekar att det arbetat proaktivt för att minska IPA II-finansieringen (instrument för stöd inför anslutningen) under de senaste åren till följd av problem med bristande respekt för de mänskliga rättigheterna, och konstaterar att de åtgärder som de turkiska myndigheterna nyligen vidtagit strider mot europeiska värderingar. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att inga EU-medel används för att finansiera de pågående militära operationerna eller för att underlätta påtvingat återvändande för syriska flyktingar till den så kallade säkra zonen.

14.  Europaparlamentet är utomordentligt oroat över uppgifterna om att turkiska styrkor och/eller deras ombud ska ha använt vit fosfor mot civila, vilket är förbjudet enligt internationell rätt. Parlamentet stöder helhjärtat arbetet i Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW), som börjat utreda den eventuella användningen av vit fosfor. Parlamentet begär att de ansvariga ska ställas till svars.

15.  Europaparlamentet uppmanar Turkiet att säkerställa ansvarsutkrävande för de grymheter som begåtts av dess proxymiliser, inbegripet mordet på Hevrin Khalaf och andra summariska avrättningar. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU och dess medlemsstater att bistå med stöd i processen med att dokumentera alla kränkningar i nordöstra Syrien och insistera på att de utreds grundligt och opartiskt samt att förövarna åtalas.

16.  Europaparlamentet är utomordentligt oroat över rapporterna om att hundratals IS-fångar, däribland många utländska stridande, lyckats fly från läger i norra Syrien mitt under den turkiska offensiven. Detta ökar risken för att IS åter vaknar till liv. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att förbereda beredskapsplaner för säkerhetshot som kan uppstå om utländska IS-stridande skulle komma tillbaka och att i överensstämmelse med internationella normer väcka åtal för de grymheter som begåtts av dessa personer. Parlamentet uppmanar nationella underrättelsetjänster och säkerhetstjänster att öka vaksamheten när det gäller utländska stridandes och deras familjers eventuella återvändande.

17.  Europaparlamentet är bekymrat över den dramatiska situationen och omständigheterna för europeiska barn till stridande från Islamiska staten i norra Syrien. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att särskilt uppmärksamma dessa barns situation och behov för att se till att deras grundläggande rättigheter respekteras. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ha principen om barnets bästa som främsta prioritering i alla beslut som rör barn.

18.  Europaparlamentet bekräftar på nytt sitt stöd för de insatser som görs av den globala koalitionen mot Daish, som Turkiet är partner till. Parlamentet understryker att koalitionen och de syriska partnerstyrkorna har gjort betydande framsteg i kampen mot Daish i Syrien, men uttrycker samtidigt sin oro över att Turkiets ensidiga militära åtgärd undergräver dessa framsteg.

19.  Europaparlamentet välkomnar EU:s åtagande om fortlöpande humanitärt bistånd till Syriens grannar, särskilt Jordanien, Libanon, Turkiet, Irak och Egypten, som fortsätter att hysa miljontals flyktingar. Parlamentet anser det oacceptabelt att Turkiets president, Recep Tayyip Erdoğan, använder flyktingar som vapen och som ett sätt att bedriva utpressning mot EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att engagera sig mycket mer i ansvarsfördelningen för att syriska krigsflyktingar ska kunna finna skydd bortom den omedelbara grannregionen genom vidarebosättning. Parlamentet betonar att principen om ”non-refoulement” måste respekteras fullt ut. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att bistå med extra finansiering till Kurdistans regionala regering i Irak för att den ska klara tillströmningen av flyktingar från Syrien.

20.  Europaparlamentet tillstår att Turkiet har legitima säkerhetsproblem men framhåller att dessa bör hanteras på politisk och diplomatisk väg, inte genom militära åtgärder, i enlighet med internationell rätt, däribland humanitär rätt.

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN, Turkiet, medlemmarna i den internationella stödgruppen för Syrien samt alla parter i konflikten, och att även se till att denna text översätts till arabiska och turkiska.

(1) Antagna texter, P8_TA(2019)0215. (2) Antagna texter, P8_TA(2019)0200. (3) EUT L 335, 13.12.2008, s. 99. (4) Rådets beslut 2013/255/Gusp av den 31 maj 2013 om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 147, 1.6.2013, s. 14).

Europaparlamentets resolution av den 24 oktober 2019 om inledande av anslutningsförhandlingar med Nordmakedonien och Albanien (2019/2883(RSP))

P9_TA(2019)0050 RC-B9-0156/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 28 juni 2018, där man godkände de slutsatser om utvidgningen och stabiliserings- och associeringsprocessen som rådet antog den 26 juni 2018, vilket tydligt banade väg för inledandet av anslutningsförhandlingar i juni 2019,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 18 juni 2019, där rådet beslutade att senast i oktober 2019 återkomma till kommissionens rekommendation om att inleda anslutningsförhandlingar med Nordmakedonien och Albanien,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 17 och 18 oktober 2019, där man beslutade att återkomma till frågan om utvidgningen före toppmötet mellan EU och länderna på västra Balkan i Zagreb i maj 2020,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 maj 2019 om EU:s utvidgningspolitik (COM(2019)0260), åtföljt av arbetsdokumenten från kommissionens avdelningar Albania 2019 Report (SWD(2019)0215) och North Macedonia 2019 Report (SWD(2019)0218),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Albanien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, särskilt resolutionerna av den 15 februari 2017(1) och den 29 november 2018(2) om kommissionens rapporter från 2016 respektive 2018 om Albanien, och resolutionerna av den 14 juni 2017(3) och den 29 november 2018(4) om kommissionens rapporter från 2016 respektive 2018 om f.d. jugoslaviska republiken Makedonien/Nordmakedonien,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 februari 2018 Trovärdiga utsikter till EU-medlemskap och ett ökat EU-engagemang för västra Balkan (COM(2018)0065),

–  med beaktande av Albaniens anslutning till Nato 2009 och av att Nordmakedonien för närvarande är på väg att bli Natos 30:e medlem,

–  med beaktande av Sofiaförklaringen från toppmötet mellan EU och länderna på västra Balkan av den 17 maj 2018 och prioriteringsagendan från Sofia som bifogats denna,

–  med beaktande av den gemensamma skrivelsen av den 3 oktober 2019 från ordförande Tusk, talman Sassoli och ordförande Juncker och kommissionens tillträdande ordförande von der Leyen om inledandet av anslutningsförhandlingar med Nordmakedonien och Albanien,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 oktober 2013 Strategi för utvidgningen och huvudfrågor 2013–2014 (COM(2013)0700),

–  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19 och 20 juni 2003 om utsikterna till EU-medlemskap för länderna på västra Balkan,

–  med beaktande av Berlinprocessen, som inleddes den 28 augusti 2014,

–  med beaktande av det slutgiltiga avtalet av den 17 juni 2018 om biläggande av meningsskiljaktigheter enligt FN:s säkerhetsråds resolutioner 817 (1993) och 845 (1993), upphörandet av interimsavtalet från 1995 och inrättandet av ett strategiskt partnerskap mellan Grekland och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, även kallat Prespa-avtalet,

–  med beaktande av Europeiska rådets beslut av den 16 december 2005 att bevilja Nordmakedonien status som kandidatland för EU-medlemskap och Europeiska rådets beslut av den 26–27 juni 2014 att bevilja Albanien status som kandidatland,

–  med beaktande av stabiliserings- och associeringsavtalen mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater och de två länderna i fråga, Albanien och Nordmakedonien,

–  med beaktande av den politiska överenskommelse (den så kallade Pržino‑överenskommelsen) som de fyra största politiska partierna ingick i Skopje den 2 juni och 15 juli 2015, och de fyra partiernas avtal av den 20 juli och 31 augusti 2016 om att genomföra överenskommelsen,

–  med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Vid sitt möte i Thessaloniki 2003 betonade Europeiska rådet sitt stöd för den framtida integreringen av länderna på västra Balkan i de europeiska strukturerna, och förklarade att deras slutliga medlemskap i unionen är en högt prioriterad fråga för EU och att Balkan kommer att vara en del av ett enat Europa.

B.  Vid toppmötet mellan EU och länderna på västra Balkan den 17 maj 2017 bekräftade EU än en gång sitt entydiga stöd för utsikterna till EU-medlemskap för länderna på västra Balkan.

C.  Utsikterna till EU-medlemskap har varit ett viktigt incitament för reformer i länderna på västra Balkan. Utvidgningsprocessen har spelat en utslagsgivande roll för stabiliseringen på västra Balkan, som anses vara en strategiskt viktig region för EU.

D.  Politisk konsensus och brett allmänt stöd för EU-anslutningsprocessen finns i både Nordmakedonien och Albanien.

E.  Regionalt samarbete och goda grannförbindelser är av avgörande betydelse för ländernas framsteg på sin väg mot EU-anslutning.

F.  Varje kandidatland bedöms individuellt på grundval av egna meriter, och det är reformtakten och reformernas kvalitet som bör avgöra tidsplanen för anslutning och tempot i förhandlingarna.

G.  Albanien lämnade in en ansökan om EU-medlemskap 2009 och landet fick status som kandidatland 2014. Kommissionen rekommenderade 2016 att anslutningsförhandlingar skulle inledas med Albanien. Nordmakedonien lämnade in en ansökan om EU‑medlemskap 2004 och landet fick status som kandidatland 2005. Kommissionen har sedan 2009 upprepade gånger rekommenderat att formella anslutningsförhandlingar inleds med Nordmakedonien.

H.  Detta är tredje gången som Europeiska rådet har visat sig oförmöget att fatta ett positivt utvidgningsbeslut efter Europeiska rådets möten i juni 2018 och 2019. Europeiska rådet drog slutsatsen att utvidgningsfrågan ska återupptas före toppmötet mellan EU och länderna på västra Balkan i Zagreb i maj 2020.

I.  I augusti undertecknade Nordmakedonien, med sitt tidigare namn, det så kallade vänskapsfördraget med Bulgarien, vilket innebar slutpunkten för de bilaterala motsättningarna mellan de bägge länderna och förde dem närmare genom ett EU‑inriktat partnerskap. Detta följdes av Prespa-avtalet med Grekland.

J.  Albanien har gjort goda framsteg med reformen av rättsväsendet, som syftar dels till att öka landets rättsliga institutioners oberoende, ansvarsskyldighet, professionalism och effektivitet, dels till att förbättra människors förtroende för rättsliga organ. Dessa reformer måste anses som de mest genomgripande insatser som gjorts på detta område, också jämfört med vad alla andra länder i området kommer att nödgas göra på sin väg i riktning mot EU-medlemskap.

K.  Extra val utlystes i Nordmakedonien som ett svar på uppskjutandet av beslutet om att inleda förhandlingar med landet.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa besvikelse över att EU, till följd av att Frankrike, Danmark och Nederländerna ridit spärr mot det, inte kunnat nå en överenskommelse om att inleda anslutningsförhandlingar med Nordmakedonien och Albanien, eftersom båda länderna gjort avsevärda ansträngningar och uppfyller EU:s krav för att inleda anslutningsförhandlingar.

2.  Europaparlamentet berömmer Nordmakedonien för dess historiska och tillfredsställande lösning av svåra och olösta bilaterala frågor och dess främjande av goda grannförbindelser, framför allt genom Prespa-avtalet med Grekland och fördraget om vänskap, god grannsämja och samarbete med Bulgarien. Parlamentet uppmanar rådet att beakta dels de positiva budskap som utgår från avtalet och fördraget, dels vilka återverkningar rådets beslut får på den politiska stabiliteten, det regionala samarbetet och den fredliga samexistensen, och berömmer ytterligare republiken Nordmakedonien för dess bidrag till freden på Balkan och för att landet statuerat ett lysande exempel på hur man kan finna fredliga lösningar på långvariga tvister. Parlamentet uppmanar till fortsatta Jean Monnet-dialoger Nordmakedoniens lagstiftande församling eftersom de är ett viktigt stödinstrument.

3.  Europaparlamentet välkomnar dels att Albanien har visat beslutsamhet när det gäller att komma vidare med EU:s reformagenda och har uppnått konkreta och bestående resultat, dels reformerna av landets rättsväsende. Parlamentet ställer sig helt bakom kommissionens rekommendation om Albanien som ett erkännande av de uppmuntrande reformsträvandena. Parlamentet menar att ett snabbt inledande av genomgången av regelverket och anslutningssamtalen kommer att understödja och fördjupa reformtakten. Parlamentet anser att inledandet av förhandlingar vore en kraftig katalysator till att reformer genomförs och de demokratiska institutionerna befästs, varjämte det skulle bidra till bättre kontroll från EU:s sida, ökad ansvarsskyldighet och fullständig respekt för minoriteternas rättigheter i både Albanien och Nordmakedonien.

4.  Europaparlamentet betonar att avsaknaden av ett sådant beslut är ett strategiskt misstag och har en negativ inverkan på EU:s trovärdighet, med hänsyn till att integreringen av länder som kvalificerar för medlemskap hjälper EU att upprätthålla sin internationella roll och skydda sina intressen, samtidigt som framstegen på vägen mot en anslutning till EU även har en omvälvande effekt på kandidatländerna själva. Parlamentet konstaterar dessutom att EU:s utvidgningspolitik har varit det mest effektiva utrikespolitiska instrumentet i unionen och att en fortsatt nedmontering av det kan leda till en alltmer instabil situation i EU:s omedelbara grannskap.

5.  Europaparlamentet konstaterar att en eventuell reform av utvidgningsprocessen inte bör hindra de länder som redan uppfyllt kraven för att inleda anslutningsförhandlingar, och noterar vidare att kandidatländerna måste bedömas på grundval av sina egna meriter på grundval av objektiva kriterier som inte rör inrikespolitik i enskilda medlemsstater, och att det är reformtakten och reformernas kvalitet som avgör tidsplanen för anslutningen.

6.  Europaparlamentet erinrar om den förnyade konsensus om utvidgning som godkändes av Europeiska rådet i december 2006 och som därefter fick stöd i Europeiska rådets slutsatser i juni 2016.

7.  Europaparlamentet betonar att EU:s underlåtenhet att inleda anslutningsförhandlingar har lett till att extra val utlysts i Nordmakedonien, vilket resulterat i en förlust av trovärdighet för dem som gått med på kompromisser. Parlamentet anser detta som ett negativt budskap till potentiella kandidatländer när det gäller goda grannförbindelser. Parlamentet noterar med oro att detta skulle kunna göra det möjligt för andra utländska aktörer, vars verksamhet kanske inte ligger i linje med EU:s värden och intressen, att inleda ett djupare samarbete med både Nordmakedonien och Albanien.

8.  Europaparlamentet lovordar slutsatserna från sammanträdet för Nordmakedoniens ledare den 20 oktober 2019, där man än en gång bekräftat landets uppslutning bakom EU-anslutningsprocessen och betonar att det inte finns något alternativ för Nordmakedonien.

9.  Europaparlamentet betonar att detta beslut sänder en varningssignal till andra kandidatländer och potentiella kandidatländer på västra Balkan och skapar utrymme för andra påverkningsmöjligheter, och att det kunde bromsa upp arbetet med att genomföra proeuropeiska reformer i andra anslutningsländer eller rentav få detta arbete att totalt avstanna.

10.  Europaparlamentet påminner om att de unga i regionen har stora förväntningar när det gäller en EU-anslutning och anser att en framtid utan några tydliga EU-utsikter skulle kunna leda till migration från regionen.

11.  Europaparlamentet beklagar att detta beslut urholkar de insatser som gjorts av Europaparlamentet i samband med utvidgningen och i strategin för västra Balkan.

12.  Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna inte kunnat fatta ett enhälligt beslut om att inleda förhandlingar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att visa ansvar gentemot Albanien och Nordmakedonien och, vid sitt nästa möte, enhälligt tillstyrka att förhandlingar inleds, mot bakgrund av vilka konsekvenser det kan få om ingenting görs.

13.  Europaparlamentet anser att den tillträdande kommissionen omedelbart bör utvärdera utvidgningspolitiken, med beaktande av effekterna av rådets nyligen fattade beslut, samtidigt som man betonar utvidgningens fördelar för både kandidatländerna och EU:s medlemsstater. Parlamentet anser vidare att kommissionen med detta som förebild bör ompröva och ändra sin strategi för västra Balkan från februari 2018.

14.  Europaparlamentet påminner om att varje europeisk stat enligt artikel 49 i EU-fördraget kan ansöka om medlemskap i Europeiska unionen, förutsatt att landet ansluter sig till Köpenhamnskriterierna och demokratins principer, respekterar grundläggande friheter, mänskliga rättigheter och minoriteternas rättigheter samt upprätthåller rättsstatsprincipen.

15.  Europaparlamentet uppmanar parlamentet att ytterligare stärka sina åtgärder för demokratistöd (Jean Monnet-dialoger och kapacitetsuppbyggnad) i regionen för att se till att parlamenten spelar sin roll fullt ut som drivkrafter för demokratisk reform och att de uppfyller de europeiska ambitionerna hos regionens medborgare.

16.  Europaparlamentet uppmanar parlamentet, i detta avseende, och som svar på dödläget i Europeiska rådet, att sammankalla en regional parlamentarisk dialog med ledningen för parlamenten på västra Balkan, för att utveckla en strategi för parlamentens roll när det gäller att driva på EU:s reformagenda och att leverera konkreta åtgärder som motsvarar de europeiska ambitionerna hos regionens folk.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, EU-medlemsstaternas regeringar och parlament samt regeringarna och parlamenten i Albanien och Nordmakedonien och övriga anslutningsländer.

(1) EUT C 252, 18.7.2018, s. 122. (2) Antagna texter, P8_TA(2018)0481. (3) EUT C 331, 18.9.2018, s. 88. (4) Antagna texter, P8_TA(2018)0480.