Europaparlamentets resolution av den 28 november 2019 om situationen för de grundläggande friheterna i Algeriet, (2019/2927(RSP))

P9_TA(2019)0072 RC-B9-0193/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Algeriet, särskilt resolutionen av den 30 april 2015 om fängslandet av aktivister för arbetstagares och mänskliga rättigheter i Algeriet(1) och av den 27 mars 2019 Tiden efter den arabiska våren: Vägen framåt för Mellanöstern och Nordafrika(2),

–  med beaktande av de uppdaterade uppgifterna om Algeriet i EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2018, som antogs av Europeiska rådet den 18 mars 2019,

–  med beaktande av det 11:e sammanträdet för associeringsrådet EU–Algeriet den 14 maj 2018,

–  med beaktande av den tredje allmänna periodiska översynen av Algeriet som FN:s råd för de mänskliga rättigheterna antog vid sitt 36:e möte den 21 och 22 september 2017,

–  med beaktande av de gemensamma prioriteringarna för partnerskapet som antagits av Demokratiska folkrepubliken Algeriet och Europeiska unionen den 13 mars 2017 inom ramen för den reviderade europeiska grannskapspolitiken, där tyngdpunkten förlagts till genomförandet av översynen av statsförfattningen och EU:s stöd till demokratins och de mänskliga rättigheternas framsteg i Algeriet,

–  med beaktande av associeringsavtalet EU–Algeriet(3), särskilt artikel 2, som stadgar att respekten för demokratiska principer och grundläggande mänskliga rättigheter måste utgöra en väsentlig del av avtalet och vara vägledande för avtalsparternas inhemska och internationella politik,

–  med beaktande av Algeriets statsförfattning, som sågs över den 7 februari 2016, och särskilt artiklarna 2, 34–36, 39, 41, 42, 48 och 54.

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, EU:s riktlinjer om dödsstraff, EU:s riktlinjer om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, om yttrandefrihet online och offline och om människorättsförsvarare, samt av EU:s nya strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter, vars syfte är att sätta skyddet och övervakningen av mänskliga rättigheter i centrum för all EU-politik,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och konventionen om barnets rättigheter,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948 och FN:s förklaring om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering grundad på religion eller övertygelse,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av Algeriets föreningslag 12-06 och dess förordning 06–03 som reglerar icke-muslimsk religionsutövning,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Algeriet är en nära granne och en viktig partner för Europeiska unionen och för regionen Nordafrika.

B.  Den 16 februari 2019, tio dagar efter att Abdelaziz Bouteflika tillkännagett sin avsikt att ställa upp som kandidat för en femte period som president inleddes i Algeriet fredliga protester, som går under namnet Hirak (rörelsen). Den 2 april 2019 avgick Bouteflika, och nationalrådets ordförande Abelkader Bensalah övertog posten som tjänstförrättande statschef. Sedan B. avgick har landets militära ledning öppet utövat makten under generallöjtnant Ahmed Gaïd Salah.

C.  Abdelaziz Bouteflika hade varit president sedan 1999. Vid författningsöversynen 2016 begränsades presidentens ämbetsperioder till högst två, men denna översyn hade inte retroaktiv verkan, så att Bouteflika tilläts ställa upp en femte gång som kandidat. Presidentvalet, som ursprungligen utlysts till den 18 april 2019 hade inledningsvis uppskjutits till den 4 juli 2019 och sedan till den 12 december 2019.

D.  I februari, mars och april 2019 hölls det fredliga demonstrationer överallt i landet, och sedermera, under de 40 veckor som gått, varje veckas tisdag och fredag. Under de senaste veckorna har det hållits nattliga protestmarscher i hela landet.

E.  Hirak har ett stort stöd och är Algeriets största proteströrelse. Flertalet demonstranter är ungdomar. Demonstranter kräver ett slut på korruptionen och på att det saknas möjligheter till politiskt engagemang, att arbetslösheten är hög och att förtrycksåtgärder sätts in mot demonstrationer, liksom de också yrkar på en mångsidigare ram med större utrymme, såsom ett led i förberedelserna inför fria val, vilka i sin tur ska bana väg för den bredare politiska övergången.

F.  På det internationella pressfrihetsindexet för 2019 kommer Algeriet på 141:a plats bland de 180 stater som undersökts. Pressfriheten i landet beskrivs som ”hotad” och det konstateras att journalister ofta förföljs. Oberoende medieorganisationer, medborgarreportrar i de sociala medierna och andra kanaler utsätts för strukturinbyggd censur från de algeriska myndigheternas sida om de torgför någonting som anses stödja avvikande åsikter.

G.  Sedan januari 2018 har de algeriska myndigheterna stängt ett flertal kyrkor av vilka det överväldigande flertalet tillhör Église Protestante d’Algérie (EPA), den juridiskt erkända samlingsorganisationen för Algeriets protestantiska kyrkor.

H.  Den 23 februari 2019 avgick Meriem Abdou, som var chefredaktör för den offentliga radiokanalen La Chaine 3, i protest mot att Hirak inte behandlas objektivt. Flera andra journalister har gripits eller utsatts för skrämseltaktik, såsom Sofiani Merkchi, som varit arabiskspråkig korrespondent för France 24, liksom journalisterna Azeb El Sheihk och Abdelmouji Khelladi som suttit frihetsberövade sedan den 26 september 2019 respektive den 14 oktober 2019.

I.  Nadia Madassi, som varit programledare för Canal Algérie under de senaste 15 åren avgick den 4 mars 2019 i en situation där hon påstods ha blivit censurerad. Den 5 mars 2019 ingrep kommunikationsministeriet mot tidningen Echorouk och tv-kanalen El Bilad för att de rapporterat om demonstrationerna. ”Algérie – Debout!” som är en grupp på Facebook med över 500 000 medlemmar stängdes och dess grundare och administratör Sofiane Benyounes trakasserades och förhördes upprepade gånger innan några anklagelser framställdes. Publikationerna Jeune Afrique, Tout Sur l’Algerie , Algérie Part, Interlignes och Observ'Algérie har också censurerats.

J.  Personer som demonstrerar för Hirak, liksom också människorättsförsvarare, journalister och bloggare, tas alltmer som måltavlor eller grips för att de inte ska kunna utöva yttrandefriheten, mötesfriheten eller rätten till fredliga sammankomster.

K.  Algeriets advokatsamfund (Union Nationale des Ordres des Avocats, UNOA) har enhälligt fördömt gripandena av Hirak-aktivisterna och frihetsundertryckandet. Den 24 oktober 2019 demonstrerade omkring 500 jurister i Alger och yrkade på att såväl demonstranternas rätt till opartisk rättegång som rättsväsendets oberoende skulle respekteras. UNOA har tillsatt en kommitté till stöd för de jurister som försvarar frihetsberövade demonstranter och oliktänkande.

L.  Enligt Algeriets förbund för försvar av mänskliga rättigheter (Ligue algérienne pour la défense des droits de l’homme, LADDH) har, sedan Hirak tog sin början, över hundra personer gripits och frihetsberövats i samband med fredliga protester. De anklagelser som ligger till grund för frihetsberövandet av dem är mycket vaga (såsom ”undergrävande av landets nationella enhet och territoriella integritet”, ”uppvigling av folk som församlats” och ”försvagande av försvarsmaktens moral”, och bryter mot internationella människorättsnormer.

M.  Den 87-årige inbördeskrigsveteranen Lakhdar Bouregaa greps den 29 juni 2019 för att ha kritiserat försvarsmaktens överbefälhavare. Den 22-årige juris studeranden Nour el Houda Dahmani frigavs den 25 november 2019 efter att ha blivit dömd till sex månaders fängelse efter en studentmarsch den 17 september 2019 och har blivit en symbol för de studentmarscher som anordnas varje vecka. Den 12 oktober 2019 greps Ibrahim Daouadji och fyra andra aktivister för att de ifrågasatt ett besök av ungdomsministern.

N.  Kamal Eddine Fekhar som är medicine doktor och människorättsförsvarare och som trätt upp till försvar för folkgruppen Amazigh At-Mzab och tidigare varit medlem av LADDH avled såsom frihetsberövad den 28 maj 2019, efter att han gripits i samband med de omfattande protestdemonstrationerna och hungerstrejkat i 53 dygn. Att han avled tros var en följd av förhållandena under frihetsberövandet och av försummad läkarvård. Den 22-årige Ramzi Yettou dog av skadorna vid brutal polismisshandel i april 2019.

O.  Karim Tabbou, som är en av oppositionens förgrundsfigurer och f.d. generalsekreterare för det historiska oppositionspartiet Socialistiska Krafters Front (Front des forces socialistes, FFS), och numera ledare för det icke erkända partiet Sociala och Demokratiska Unionspartiet, greps den 12 september 2019. Den 26 september 2019 försattes han på fri fot av domstolen Tipaza, men inte ens 14 timmar därefter greps han på nytt under liknande betingelser av en annan rättsinstans (Sidi M’Hamed) och sitter nu i praktiken i isoleringscell.

P.  Flera medlemmar av sammanslutningen Rassemblement actions jeunesse (RAJ), bland dem också dess grundare Hakim Addad, dess ordförande Abdelouahab Fersaoui, och dess medlemmar Massinissa Aissous, Djalal Mokrani, Ahmed Bouider, Kamel Ouldouali, Karim Boutata, Ahcene Kadi, Wafi Tigrine och Khireddine Medjani, greps i samband med fredliga demonstrationer till stöd för samvetsfångar i Algeriet.

Q.  Flera protesterande, såsom Samir Belarbi, Fodil Boumala, Fouad Ouicher, Saida Deffeur och Raouf Rais, vilka fortfarande är frihetsberövade, och människorättsförsvarare, bland dem Said Boudour, Hamid Goura och Slimane Hamitouche står åtalade för ”försvagande av försvarsmaktens moral”.

R.  Den 11 november 2019 inledde domstolen i Sidi M’Hamed i Alger en rättegång mot 42 aktivister, bland dem också Samira Messouci, som är ledamot av folkets provinsförsamling Wilaya och anklagas för ”verksamhet till skada för det nationella territoriets integritet” i och med att hon viftat med en flagga med Amazighs emblem. Denna flagga har över hela landet visats jämsides med riksflaggan vid de demonstrationer som hållits varje vecka. Flera domstolar i landet har frisläppt demonstranter som arresterats på samma anklagelsegrund.

S.  I Algeriets statsförfattning stadfästs grundläggande friheter, bland dem också föreningsfriheten, som ytterligare definieras i lag 12-06. Den lagen kräver att varje förening ska registrera sig på nytt, också sådana som tidigare lyckats registrera sig, och utverka ett kvitto på registreringen från inrikesministeriet innan verksamheten lagligen kan börja bedrivas. Flera organisationer inom det civila samhället, icke-statliga organisationer, religiösa samfund och välgörenhetsorganisationer ansökte om förregistrering, men trots att de uppfyllt lagens alla krav har de ännu inte fått sina ansökningar färdigbehandlade. Bland dessa organisationer märks LADDH, EuromedRights, RAJ, Amnesty International, Algeriets protestantiska förbund, Nationella kommissionen för icke-muslimska religiösa grupper och Feministförbundet för personlig utveckling och utövande av medborgarskap (AFEPEC). De ovannämnda grupperna saknar således officiell rättslig ställning.

T.  Algeriet har ratificerat den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter där det krävs att statsmakterna ska tillförsäkra var och en som står under deras jurisdiktion religionsfrihet, tankefrihet och samvetsfrihet, vilket framför allt gäller för personer som tillhör religiösa minoriteter. I detta ingår friheten att utöva fritt vald religion eller övertygelse offentligt eller privat, ensam eller tillsammans med andra.

1.  Europaparlamentet fördömer skarpt de godtyckliga och olagliga gripandena och frihetsberövandena av journalister, fackföreningsfolk, jurister, studerande, människorättsförsvarare och det civila samhället samt alla som genom att protestera på fredlig väg tagit del i de fredliga Hirak-demonstrationerna, liksom också skrämseltaktiken mot dem.

2.  Europaparlamentet uppmanar Algeriets myndigheter att omedelbart och villkorslöst frige alla dem som anklagats för att ha utövat sin rätt till yttrandefrihet, framför allt Hakim Addad, Abdelouahab Fersaoui, Massinissa Aissous, Djalal Mokrani, Ahmed Bouider, Kamel Ould Ouali, Karim Boutata, Ahcene Kadi, Wafi Tigrine, Khireddine Medjani, Samir Belarbi, Karim Tabbou, Fodil Boumala, Lakhdar Bouregaa, Samira Messouci, Ibrahim Daouadji, Salah Maati, Sofiane Merakchi, Azeb El Cheikh, Fouad Ouicher, Saïda Deffeur, samt övriga personer som deltagit i fredliga protester, liksom också människorättsförsvarare och journalister som godtyckligt frihetsberövats fastän deras verksamhet varit tillåten enligt algerisk lag, såsom det förutsätts i de internationella människorättsinstrument som Algeriet ratificerat. Parlamentet uppmanar Algeriets myndigheter att upphäva det reseförbud och den övervakning som påförts Slimane Hamitouche, Abdelmonji Khelladi och Mustapha Bendjama.

3.  Europaparlamentet uppmanar Algeriets myndigheter att få slut på all skrämseltaktik, också i form av rättsliga och lagstiftningsmässiga trakasserier, straffbeläggning och godtyckliga gripanden och frihetsberövanden som sätts in mot fredliga protesterande, människorättsförsvarare, kritiska journalister och bloggare, och att vidta lämpliga åtgärder för att tillförsäkra dem fysiskt och psykologiskt skydd, säkerhet, trygghet och frihet att bedriva sina lagliga och fredliga verksamheter. Parlamentet uppmanar Algeriets myndigheter att tillförsäkra och garantera rätten till yttrandefrihet, föreningsfrihet, fredliga sammankomster och mediefrihet, vilka garanteras i Algeriets statsförfattning och av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, vilken Algeriet undertecknat och ratificerat.

4.  Europaparlamentet kräver att det ska bli slut med kränkningarna av friheten till religionsutövning för kristna, ahmadier och andra religiösa minoriteter. Parlamentet erinrar Algeriets regering om att förordning 06-03 garanterar fri religionsutövning. Parlamentet uppmanar Algeriets myndigheter att åter öppna ifrågavarande kyrkobyggnader.

5.  Europaparlamentet uppmanar Algeriets myndigheter att ändra lag 91-19 av den 2 december 1991 för att få bort alla sådana begränsningar för fredliga demonstrationer som inte är absolut nödvändiga eller proportionerliga mot bakgrund av föreskrifterna i artikel 21 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Parlamentet uttrycker oro över att dekretet av den 18 juni 2001 med förbud mot demonstrationer i huvudstaden inte upphävts, trots vad som föreskrevs vid översynen av statsförfattningen 2016, utan allmänt tillämpas i hela landet.

6.  Europaparlamentet uppmanar Algeriets myndigheter att effektivt få bort och förhindra allt överdrivet bruk av maktmedel från ordningsmaktens sida i samband med skingrande av offentliga sammankomster. Parlamentet fördömer skarpt det överdrivna bruk av maktmedel som ledde till Ramzi Yettous död, och uppmanar Algeriets myndigheter att genomföra en oberoende undersökning av samtliga fall där säkerhetsstyrkorna gjort överdrivet bruk av maktmedel och ställa förövarna till svars.

7.  Europaparlamentet framhåller att ett oberoende rättsväsen är ett av de grundläggande inslagen i en fungerande demokrati och uppmanar Algeriets myndigheter att arbeta för och tillförsäkra ett oberoende rättsväsen.

8.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten, kommissionen och medlemsstaterna att stödja grupper i det civila samhället, människorättsförsvarare, journalister och protesterande, också genom att ordna fängelsebesök, övervaka rättegångar och utfärda offentliga uttalanden, att stödja UNOA-kommissionen och andra organisationer som försvarar de mänskliga rättigheterna , samt att noggrant övervaka människorättssituationen i Algeriet med hjälp av alla tillbudsstående instrument, bland annat det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter.

9.  Europaparlamentet uppmanar Algeriets myndigheter att se över föreningslagen (lag 12‑06 från 2012) och inleda en genuin och inkluderande dialog med organisationer inom det civila samhället för att utarbeta en ny lag som följer internationella människorättsnormer och Algeriets statsförfattning.

10.  Europaparlamentet uppmanar Algeriets myndigheter att garantera ett oinskränkt utövande av tankefrihet, samvetsfrihet, religionsfrihet eller trosfrihet, vilket garanteras av Algeriets statsförfattning och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

11.  Europaparlamentet uttrycker oro över de administrativa hinder som drabbar religiösa minoriteter i Algeriet, och framför allt över förordning 06-03. Parlamentet uppmanar Algeriets regering att se över förordning 06-03, för att få den att stämma bättre överens med landets statsförfattning och med dess internationella skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter, framför allt artikel 18 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

12.  Europaparlamentet välkomnar att språket Tamazight år 2016 erkänts i statsförfattningen som ett officiellt språk, och vill att detta erkännande ska förverkligas i praktiken. Parlamentet yrkar på att de 42 demonstranter som frihetsberövats för att de viftat med Amazighs flagga omedelbart och villkorslöst ska friges.

13.  Europaparlamentet yrkar på en lösning på krisen, på grundval av en fredlig och inkluderande politisk process. Parlamentet är övertygat om att demokratiska reformer och en konstruktiv och inkluderande dialog, som säkerställer politisk, ekonomisk och social stabilitet i Algeriet kan bidra till att vi på nytt får i gång en ekonomiskt välmående Arabisk Maghrebunion, något som är viktigt för framgångsrikt samarbete mellan bägge sidorna av Medelhavet.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, EU:s delegation i Alger, Algeriets regering, FN:s generalsekreterare, FN:s råd för mänskliga rättigheter och Europarådet.

(1) EUT C 346, 21.9.2016, s. 106. (2) Antagna texter, P8_TA(2019)0318. (3) EUT L 265, 10.10.2005, s. 2.

Europaparlamentets resolution av den 28 november 2019 om Kuba, fallet José Daniel Ferrer (2019/2929(RSP))

P9_TA(2019)0073 RC-B9-0200/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Kuba, särskilt resolutionerna av den 17 november 2004 om situationen i Kuba(1), 2 februari 2006 om EU:s ståndpunkt gentemot Kubas regering(2), 21 juni 2007 om Kuba(3), 11 mars 2010 om situationen för politiska fångar och samvetsfångar i Kuba(4) och 5 juli 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan(5) samt resolutionen av den 15 november 2018 om människorättssituationen i Kuba(6),

–  med beaktande av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och Kuba som undertecknades i december 2016 och som tillämpats provisoriskt sedan den 1 november 2017,

–  med beaktande av det andra sammanträdet för det gemensamma rådet EU–Kuba i Havanna den 9 september 2019,

–  med beaktande av den andra formella människorättsdialogen mellan EU och Kuba som hölls inom ramen för avtalet om politisk dialog och samarbete mellan EU och Kuba den 3 oktober 2019 i Bryssel,

–  med beaktande av den allmänna återkommande utvärdering som FN:s råd för mänskliga rättigheter gjorde av Kuba i maj 2018,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och andra internationella fördrag och instrument på människorättsområdet,

–  med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, som antogs av FN:s generalförsamling den 10 december 1984 och som Kuba är part i,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som Kuba har undertecknat,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 1 oktober 2019 greps oppositionsledaren för Kubas patriotiska union (UNPACU), José Daniel Ferrer, helt godtyckligt utan att några anklagelser riktats mot honom, och nekades kontakt med omvärlden under minst 72 timmar.

B.  De kubanska myndigheterna har fängslat, trakasserat och hotat honom i över tio år på grund av hans fredliga politiska aktivism. År 2018 hölls han i isoleringscell i tio dagar.

C.  Ferrer smugglade den 2 november 2019 ut ett brev där han förklarade att han utsatts för tortyr och misshandel, att hans liv var i fara när han hölls frihetsberövad och att han hade förvägrats ordentlig medicinsk behandling. Enligt uppgifter som hans familj lämnade den 15 november 2019 sitter han i Aguadores-fängelset i Santiago de Cuba, där han placerats i en straffcell. Den 7 november 2019 träffade hans hustru honom i några minuter och bekräftade att hans hälsa var i ett kritiskt tillstånd eftersom han hade förlorat hälften av sin kroppsvikt, vilket också berodde på att han inlett en hungerstrejk.

D.  Enligt flera icke-statliga organisationer är han endast en av ungefär 120 politiska fångar i Kuba. Många oberoende journalister, fredliga dissidenter och människorättsförsvarare, som till största delen tillhör den demokratiska oppositionen, förföljs, är godtyckligt frihetsberövade eller fängslade i Kuba, till exempel José Guía Piloto, Silverio Portal Contreras, Mitzael Díaz Paseiro, Orlando Zapata Tamayo, Eliecer Bandera Barrera, Edilberto Ronal Azuaga och Roberto de Jesús Quiñones Haces.

E.  Den 28 oktober 2019 avled Armando Sosa Fortuny – den kubanska politiska fånge som suttit längst frihetsberövad och tillbringat 43 år i fängelse. De kubanska myndigheterna gick inte med på att frige honom trots hans allt sämre hälsa.

F.  Enligt internationella människorättsnormer måste alla som grips eller frihetsberövas informeras om skälen till detta vid gripandet, och de måste föras till en domare utan dröjsmål.

G.  Den kubanska regeringens agerande strider mot bestämmelserna i artikel 1.5 och artikel 22 i avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och Kuba, som undertecknades 2016 och i vilket den kubanska regeringen åtar sig att upprätthålla och förbättra de mänskliga rättigheterna.

H.  Den 5 juli 2017 godkände Europaparlamentet avtalet om politisk dialog och samarbete. I sitt godkännande uttryckte parlamentet tydligt sin allvarliga oro över människorättssituationen i Kuba, och texten innehåller en upphävandeklausul som kan användas om människorättsbestämmelser skulle åsidosättas.

I.  Människorättsdialogen mellan EU och Kuba inleddes 2015 under ledning av EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, och den femte samtalsrundan ägde rum den 9 oktober 2018. Den 3 oktober 2019 höll EU och Kuba sin andra formella människorättsdialog. Dialogen har ännu inte lett till några konkreta resultat, trots att Kuba omvaldes till FN:s råd för mänskliga rättigheter för perioden 2017–2019. All politisk dialog måste omfatta en direkt och intensiv dialog med civilsamhället och alla politiska aktörer inom oppositionen, utan begränsningar.

J.  Vid tidpunkten för det andra mötet för det gemensamma rådet EU–Kuba den 9 september 2019 i Havanna greps över 100 aktivister utan anledning. EU har inte gjort några uttalanden om dessa åtgärder, och har även förblivit tyst avseende José Daniel Ferrer.

K.  Europaparlamentet har delat ut Sacharovpriset för tankefrihet till kubanska aktivister vid tre tillfällen: Oswaldo Payá 2002, Damer i vitt 2005 och Guillermo Fariñas 2010. Sacharovpristagare och deras anhöriga trakasseras och hotas fortfarande regelbundet och hindras från att lämna landet och delta i internationella evenemang.

L.  Mänskliga rättigheter, frihet och människors värdighet och intressen företräds och försvaras bäst i en demokrati.

1.  Europaparlamentet fördömer det godtyckliga frihetsberövandet av José Daniel Ferrer, och uppmanar med kraft de kubanska myndigheterna att omedelbart frige honom. Parlamentet begär att han ska få tillgång till en försvarare han själv väljer, ha kontakt med sin familj och ha tillgång till all dokumentation som rör hans frihetsberövande och de påstådda grunderna för detta.

2.  Europaparlamentet fördömer den tortyr och misshandel som Ferrer vittnar om i sitt brev. Parlamentet påminner om att de kubanska myndigheterna har en skyldighet att förhindra tortyr och misshandel samt att säkerställa en snabb och opartisk utredning. Parlamentet uppmanar med kraft de kubanska myndigheterna att ge Ferrer omedelbar tillgång till den medicinska vård han önskar, och att garantera att han erbjuds hälsosam mat och rent vatten.

3.  Europaparlamentet upprepar sin djupa oro över de fortsatta förföljelserna, trakasserierna och attackerna mot fredliga dissidenter, oberoende journalister, människorättsförsvarare och den politiska oppositionen i Kuba. Parlamentet begär att detta omedelbart stoppas och att man friger alla politiska fångar och alla personer som hålls godtyckligt frihetsberövade enbart för att de utövat sin yttrande- och mötesfrihet. Parlamentet efterlyser bättre garantier för rätten till en rättvis rättegång och rättsväsendets oberoende samt för att säkerställa att frihetsberövade personer har tillgång till en oberoende försvarare.

4.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna, Europeiska utrikestjänsten och dess delegation i Kuba att kraftfullt och offentligt fördöma det godtyckliga gripandet av Ferrer och ovannämnda personer, och att vidta alla nödvändiga åtgärder för att försvara demokratin och de mänskliga rättigheterna.

5.  Europaparlamentet beklagar att situationen för demokrati och mänskliga rättigheter inte har förbättrats, trots att avtalet om politisk dialog och samarbete antagits. Parlamentet begär ett fullgörande av de bindande skyldigheter som fastställs i avtalet om politisk dialog och samarbete mellan EU och Kuba, och efterlyser tydliga riktmärken i detta avseende.

6.  Europaparlamentet upprepar att avtalet om politisk dialog och samarbete innehåller en bestämmelse om hävande av avtalet som bör tillämpas om människorättsbestämmelserna inte följs. Parlamentet menar därför att Europeiska unionen noga måste följa och övervaka hur de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna i Kuba respekteras vid genomförandet av avtalet, och regelbundet rapportera om detta till parlamentet. Parlamentet anser att fängslandet och behandlingen av José Daniel Ferrer och andra politiska fångar utgör ett ”särskilt brådskande fall” i enlighet med artikel 85.3 b i avtalet, och uppmanar i detta sammanhang EU att kalla till ett brådskande möte.

7.  Europaparlamentet begär att den kubanska regeringen genomför rättsliga reformer för att garantera press-, förenings- och demonstrationsfrihet, och inleder politiska reformer som möjliggör fria, rättvisa och demokratiska val som tar hänsyn till det kubanska folkets suveräna och fria vilja. Parlamentet uppmanar med kraft den kubanska regeringen att anpassa sin människorättspolitik till de internationella normer som fastställs i de stadgor, förklaringar och internationella instrument som Kuba har undertecknat, och låta det civila samhället och politiska aktörer inom oppositionen delta aktivt i det politiska och sociala livet, utan några begränsningar. Parlamentet uppmanar regeringen att tillåta oberoende inhemska och internationella människorättsövervakare att obehindrat få tillträde till Kuba för att bjuda in FN:s särskilda rapportörer avseende främjande och skydd av rätten till frihet att delta i fredliga sammankomster, yttrandefrihet och situationen för människorättsförsvarare.

8.  Europaparlamentet påminner om att Kuba tillämpar ett moratorium för dödsstraff sedan 2003. Parlamentet uppmanar de kubanska myndigheterna att avskaffa dödsstraffet för alla brott, och önskar en översyn av alla dödsdomar för att säkerställa att rättegångarna i dessa fall följer internationella normer.

9.  Europaparlamentet uppmanar de kubanska myndigheterna att garantera mediefrihet och yttrandefrihet, bland annat genom att upphäva dekret 349 som begränsar den konstnärliga yttrandefriheten, och att upphöra med trakasserier och fängslanden av oberoende journalister. Parlamentet uppmanar Kubas regering att upphöra med sin censur på nätet och att sluta att blockera internetsidor och hindra tillgång till information.

10.  Europaparlamentet beklagar det faktum att flera europeiska och kubanska civilsamhällesorganisationer nekats möjlighet att delta i civilsamhällesdialogen inom den bredare människorättsdialog inom ramen för avtalet om politisk dialog och samarbete mellan EU och Kuba som ägde rum den 2 oktober 2019, eftersom den kubanska regeringen vägrat att godkänna dem. Parlamentet önskar dessutom att en institutionaliserad, formell, öppen och offentlig dialog med ett verkligt oberoende civilt samhälle ska inrättas mellan EU och Kuba, liknande dem som finns med andra länder som EU har samarbetsavtal med.

11.  Europaparlamentet uppmanar den nya vice ordföranden/höga representanten att erkänna att det finns en politisk opposition gentemot den kubanska regeringen och att stödja denna oppositions medverkan i den politiska dialogen mellan EU och Kuba. Parlamentet uppmanar därför alla företrädare för EU:s medlemsstater att vid sina besök ta upp människorättsfrågor med de kubanska myndigheterna och att träffa Sacharovpristagarna när de reser till Kuba, för att säkerställa att EU:s människorättspolitik tillämpas på samma sätt internt och externt, och stärka det oberoende civilsamhällets delaktighet.

12.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att aktivt stödja grupper i det civila samhället och enskilda personer som försvarar mänskliga rättigheter i Kuba, bland annat genom att anordna besök i fängelser, övervaka rättegångar och göra offentliga uttalanden. Parlamentet uppmanar den nya vice ordföranden/höga representanten att rapportera till Europaparlamentet om de åtgärder som EU:s delegation hittills vidtagit.

13.  Europaparlamentet uppmanar den nya vice ordföranden/höga representanten att begära att de kubanska myndigheterna, efter flera års passivitet, ska inleda reformer som leder till en demokratisk omvandling av landet i enlighet med avtalet om politisk dialog och samarbete. Parlamentet påpekar att den rådande situationen i Kuba undergräver de principer om mänskliga rättigheter och demokrati som avtalet grundas på.

14.  Europaparlamentet beklagar djupt det faktum att de kubanska myndigheterna vägrar att låta parlamentet, dess delegationer och vissa politiska grupper besöka Kuba, trots att parlamentet gett sitt samtycke till avtalet om politisk dialog och samarbete. Myndigheterna uppmanas att omedelbart tillåta inresa i landet.

15.  Europaparlamentet fördömer den kubanska regeringens interventionsattityd och begär att den upphör med all verksamhet som innebär inblandning i olika latinamerikanska länder.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Kubas regering och nationalförsamling, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter samt Celac‑medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT C 201 E, 18.8.2005, s. 83. (2) EUT C 288 E, 24.11.2006, s. 81. (3) EUT C 146 E, 12.6.2008, s. 377. (4) EUT C 349 E, 22.12.2010, s. 82. (5) EUT C 334, 19.9.2018, s. 99. (6) Antagna texter, P8_TA(2018)0460.

Europaparlamentets resolution av den 28 november 2019 om Haiti (2019/2928(RSP))

P9_TA(2019)0074 RC-B9-0214/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Haiti, särskilt resolutionen av den 19 januari 2011 om situationen i Haiti ett år efter jordbävningen: humanitärt bistånd och återuppbyggnad(1) och av den 8 februari 2018 om barnslaveri i Haiti(2),

–  med beaktande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2018 och särskilt uppdateringen av situationen i Haiti, som antogs av Europeiska rådet den 13 maj 2019,

–  med beaktande av slutrapporten från EU:s valuppföljningsuppdrag i Haiti den 19–23 november 2018,

–  med beaktande av årsrapporten från juli 2017 från FN:s stabiliseringsuppdrag i Haiti (Minustah) och kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om situationen för de mänskliga rättigheterna i Haiti, den 1 juli 2015–31 december 2016,

–  med beaktande av rapporten från Minustah och kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om påståenden om människorättskränkningar och övergrepp den 13 och 14 november 2018 i distriktet La Saline i Port-au-Prince,

–  med beaktande av den allmänna periodiska översynen av Haiti som FN:s råd för de mänskliga rättigheterna antog vid sitt 34:e möte den 17 mars 2017,

–  med beaktande av den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som antogs av FN:s generalförsamling den 16 december 1966 och som Haiti är part i,

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter, som Haiti är part i,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2476 (2019) av den 25 juni 2019,

–  med beaktande av slutrapporten från EU:s valobservatörsuppdrag 2015,

–  med beaktande av uttalandet av den 7 november 2019 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik på Europeiska unionens vägnar om situationen i Haiti,

–  med beaktande av den artikel som offentliggjordes av Amnesty International den 31 oktober 2019, där det finns bevis på övervåld mot demonstranter,

–  med beaktande av rapporten från FN:s kontor för samordning av humanitära frågor av den 1 oktober 2019 om situationen i Haiti,

–  med beaktande av uttalandet av den 28 maj 2019 från Europeiska unionens delegation till Haiti,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Regeringens tillkännagivande i juli 2018 om att den skulle avskaffa subventioner, vilket skulle innebära att bränslepriserna kommer att öka med upp till 50 %, har lett till omfattande protester och de värsta oroligheter som landet har upplevt på många år. Denna åtgärd var ett svar på de nedskärningar som man i februari 2018 kom överens om med Internationella valutafonden (IMF) i utbyte mot finansiella lån på 96 miljoner USD för att hjälpa landet att betala sin utlandsskuld.

B.  De demonstrationer som anordnades av oppositionsledare krävde att president Jovenel Moïse skulle avgå på grund av den ohejdade inflationen, anklagelser om systematisk korruption på regeringsnivå, som även omfattade f.d. president Michel Martelly, och ekonomisk osäkerhet och osäker livsmedelsförsörjning, men fick inte någon större uppmärksamhet från omvärlden. Demonstrationerna som inleddes för över ett år sedan i protest mot korruptionsskandaler med deltagande av haitiska myndigheter har skördat ett hundratal offer och eskalerat till en stor konflikt. Korruption verkar vara ett ständigt problem för det haitiska samhället och den haitiska politiken.

C.  Säkerhetsstyrkorna slog ned protesterna med skarp ammunition och tårgas. I februari dog 41 människor och 100 skadades i protesterna, enligt kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter. Enligt de senaste siffrorna från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter dog minst 42 personer i liknande protester mellan den 15 september och den 1 november 2019, varav 19 dödades av brottsbekämpande myndigheter, och 86 personer skadades.

D.  Haiti har varit utan regering sedan mars 2019, vilket är ett hinder för landets möjlighet att få tillgång till internationellt bistånd och lån från Världsbanken. I januari 2020 kommer Haiti att vara utan parlamentet på grund av att man inte lyckades hålla något parlamentsval i oktober 2019. Jovenel Moïse har meddelat sin avsikt att införa konstitutionella reformer som stärker presidentens ämbete.

E.  Inga rättsliga åtgärder har vidtagits trots demonstrationerna. Denna straffrihet och det internationella samfundets brist på uppmärksamhet har underblåst våldet ytterligare. Den utdragna och fortsatta krisen har också lett till en ytterligare begränsning av tillgången till hälso- och sjukvård, livsmedel, utbildning och andra behov, och har lett till ytterligare brist på elektricitet och bränsle.

F.  Många samhällen saknar fortfarande tillgång till elnätet efter jordbävningen 2010, och är beroende av elgeneratorer för sina dagliga behov. Ökningen av bränslepriset har begränsat de ekonomiska möjligheterna ytterligare.

G.  Det finns trovärdiga belägg för att poliser med automatgevär har avfyrat skarp ammunition under protesterna, i strid med internationell människorättslagstiftning och internationella standarder för användning av våld. Journalister är utsatta för fortsatta trakasserier och fysiska angrepp. Néhémie Joseph, journalist vid Radio Méga som bevakade protesterna, sköts till döds i sin bil den 11 oktober 2019, fotojournalisten från Associated Press, Chery Dieu-Nalio, sköts i ansiktet i september 2019, reportern från Radio Sans Fine, Pétion Rospin, sköts till döds i sin bil i juni 2019, och journalisten Vlajikir Legagneur försvann i mars 2018.

H.  Strafflöshet har också förekommit i sådana fall som massakern i La Saline, i utkanten av huvudstaden Port-au-Prince i oktober 2018, då 70 personer dödades godtyckligt och 13 kvinnor våldtogs. Regeringen påstådde att massakern var ett krig mellan gäng. Amerikanska samarbetsorganisationen (OAS) och FN:s uppdrag för rättshjälp i Haiti, anser på grundval av information som samlats in av det nationella nätverket för mänskliga rättigheter, att denna massaker är ett försök av presidentens hustru Martine Moïse och flera regeringsrepresentanter att muta befolkningen i La Saline att stoppa demonstrationerna mot president Moïse, och hävdar att massakern var en följd av deras vägran att ta emot mutor. Människorättsorganisationer i Haiti har begärt att OAS ska utreda massakern.

I.  Säkerhetsläget i landet har förvärrats drastiskt sedan oktober 2017, då de fredsbevarande styrkorna från FN:s stabiliseringsuppdrag i Haiti ersattes av FN:s uppdrag för rättshjälp i Haiti, vars personal har begränsad polisutbildning.

J.  Diskriminering på grund av kön är fortfarande ett allvarligt problem i landet. Haiti har ett jämställdhetsindex på 0,593, vilket placerar landet på 142:a plats av 159 i 2015 års index. Diskriminering, stigmatisering, utestängning och våld mot hbti‑personer är systematiskt och utbrett i Haiti. Unga flickor får liten eller ingen utbildning. Lagar som kriminaliserar våldtäkt och våld i hemmet antogs först 2005, strafflagen har inte ändrats sedan 1835, och kvinnor och flickor har ofta ett ojämlikt rättsligt skydd. Den 7 november 2019 våldtogs 10 kvinnliga fångar, däribland en 15‑årig flicka, i Gonaïves Civil-fängelset. Överbeläggning, livsmedelsbrist, brist på familjebesök och andra omänskliga förhållanden har varit vanligt förekommande i det haitiska kriminalvårdssystemet sedan protesterna inleddes.

K.  De flesta barn i Haiti har inte kunnat gå i skolan sedan början av läsåret i september. Det finns stora problem med analfabetism och tillgång till utbildning i Haiti, eftersom ungefär hälften av alla haitier som är 15 år och äldre är analfabeter, och minst 350 000 barn och ungdomar i hela landet går fortfarande inte i grund- och gymnasieskolan.

L.  Restavèk-systemet, en modern form av slaveri, tillämpas fortfarande och innebär att haitiska barn från utfattiga hem sänds av sina föräldrar för att bo hos andra familjer och arbeta i deras hushåll. De utsätts ofta för övergrepp och misshandel och får inte någon skolundervisning.

M.  Haiti, som ligger på plats 168 av världens länder FN: s utvecklingsprograms (UNDP) index för mänsklig utveckling, vilket är lägre än dess tidigare placeringar, är i ett ständigt behov av humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd. Enligt Världsbanken är Haiti fortfarande det fattigaste landet i Amerika och ett av de fattigaste länderna i världen, med 59 % av befolkningen under den nationella fattigdomsgränsen, 24 % under den nationella gränsen för extrem fattigdom och över 40 % av befolkningen arbetslös. Korruptionen på regeringsnivå är omfattande och enligt Transparency Internationals korruptionsindex 2018 hamnar Haiti på plats 161 av de 180 undersökta länderna.

1.  Europaparlamentet fördömer med kraft de haitiska myndigheternas förtryck av fredliga protester samt användningen av dödligt våld, godtyckliga frihetsberövanden, hot, trakasserier och sexuellt våld. Parlamentet kräver att de haitiska myndigheterna omedelbart upphör med att olagligen använda våld, särskilt skjutvapen och skarp ammunition, mot fredliga demonstranter och att de skyddar människors rätt att demonstrera fritt och fredligt. Parlamentet stöder det haitiska folkets krav på att korruptionen och straffriheten ska upphöra.

2.  Europaparlamentet understryker att för att förhindra ytterligare instabilitet och lidande för befolkningen måste alla berörda parter avstå från våld. Parlamentet uppmanar alla parter att inleda en uppriktig, öppen och inkluderande dialog i Haiti för att bättre tillmötesgå befolkningens grundläggande behov och ambitioner, och att tillhandahålla varaktiga lösningar på den nuvarande politiska, ekonomiska och humanitära krisen.

3.  Europaparlamentet påminner om att en reform av rättsväsendet, och ett avskaffande av långvariga frihetsberövanden före rättegång, samt bekämpning av korruption måste förbli en prioriterad fråga, vilket framgår av den senaste allmänna återkommande utvärderingen. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet att hjälpa det haitiska folket att stärka ett oberoende och robust rättsväsende, som kan ställa förövare inför rätta och straffa dem, oavsett deras sociala status.

4.  Europaparlamentet efterlyser en oberoende utredning av massakern i La Saline, av trakasserier och attacker mot journalister, och av de dödsfall som inträffade i mitten av september 2019. Parlamentet kräver att alla förövare av brott ställs inför rätta och bestraffas. Parlamentet bekräftar på nytt vikten av att medierna kan rapportera om situationen. Parlamentet uppmanar med kraft alla aktörer att avstå från att angripa journalister och att ge dem möjlighet att rapportera om situationen i landet. Parlamentet upprepar att rätten att fredligt uttrycka sina åsikter och framföra kritik måste garanteras.

5.  Europaparlamentet ställer sig bakom begäran om att ett oberoende expertuppdrag från OAS ska sändas till Haiti för en längre period med uppgift att klargöra de många människorättskränkningarna i landet, och att genomföra opartiska, grundliga, transparenta och oberoende utredningar samt förbättra ansvarigheten, ge rättvisa och sanning till familjer och överlevande offer, vilket efterfrågas av nationella människorättsorganisationer.

6.  Europaparlamentet avvisar alla försök av vissa krafter att återinföra diktaturen. Parlamentet understryker det brådskande behovet av strukturell styrning och ekonomiska reformer för att återupprätta förtroendet för landets politiska system. Parlamentet framhåller behovet av att utrota den systemiska korruptionen på regeringsnivå, klientelismen och urholkningen av rättsstatsprincipen.

7.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och EU:s ambassad i Port‑au‑Prince att stödja en fullständig demokratisk stabilisering av landet och att bidra till att sätta stopp för korruption och andra former av brottslighet.

8.  Europaparlamentet välkomnar att FN:s säkerhetsråd den 16 oktober 2019 inrättade FN:s integrerade kontor i Haiti (BINUH) som har till uppgift att ge råd till Haitis regering i syfte att förbättra den politiska stabiliteten och införa goda styrelseformer. Parlamentet uppmanar FN att fortsätta att spela en aktiv roll i en process för fredsbevarande och fredsarbete, utan att upprepa tidigare misstag. Parlamentet uppmanar FN och dess medlemsstater att på ett effektivt sätt utreda fall av påstått sexuellt utnyttjande eller sexuella övergrepp från Minustahs fredsbevarande styrkors och icke-statliga organisationers sida i Haiti samt att åtala förövarna av dessa brott och ge stöd och ersättning till offren.

9.  Europaparlamentet uppmanar EU att stärka och stödja de haitiska organisationernas kapacitet att ta ledningen när det gäller att fatta beslut om vilken typ av bistånd som ska ges till landet, samt om vilka mottagare som ska få stöd.

10.  Europaparlamentet uppmanar enträget Haitis regering att ge humanitära organisationer obehindrat tillträde för att bedriva sin verksamhet, bistå behövande och distribuera livsmedel och annat viktigt bistånd.

11.  Europaparlamentet vill se ett slut på bruket med Restavèk. Parlamentet uppmanar den haitiska regeringen att genomföra åtgärder som säkerställer att barn registreras och skyddas, både fysiskt och psykologiskt, och att de får möjlighet att genomföra sin skolgång. Parlamentet uppmanar EU att samarbeta med den haitiska regeringen för att genomföra en rättslig ram för att skydda barns rättigheter.

12.  Europaparlamentet betonar behovet av att bekämpa våld mot kvinnor och flickor, att anta lagstiftning mot alla former av könsbaserat våld och att avkriminalisera abort, som för närvarande är förbjudet under alla omständigheter, inbegripet i fall av sexuellt våld. Parlamentet anser att det är nödvändigt att genomföra brådskande åtgärder för att skydda och stödja kvinnor och barn som är offer för sexuella övergrepp, t.ex. i form av sjukvård och psykologisk hjälp samt specifika program för social inkludering och rehabilitering. Parlamentet fördömer gruppvåldtäkterna av kvinnor i Gonaïves‑fängelset, och kräver en snabb, opartisk, oberoende och effektiv utredning av anklagelserna. Parlamentet betonar att när en stat frihetsberövar människor ska den garantera deras integritet och skydda dem mot våld.

13.  Europaparlamentet fördömer de lagförslag mot hbt-personer som antogs 2017 och som kräver ett förbud mot samkönade äktenskap och registrerade partnerskap, jämte barnpornografi, incest och sexuellt utnyttjande av barn i kommersiellt syfte, som skäl för att neka en medborgare ett intyg om gott anseende. Parlamentet uttrycker oro över omständigheterna kring Charlot Jeudy, ordförande för hbtqi-gruppen Kouraj, som har dött.

14.  Europaparlamentet uppmanar Haitis regering att införa ett administrativt system som garanterar att alla nyfödda barn registreras vid födseln, liksom åtgärder för att registrera dem som inte registrerades vid födseln.

15.  Europaparlamentet efterlyser en systematisk kamp mot våld mot äldre.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, AVS–EU-ministerrådet, Cariforums institutioner, regeringarna och parlamenten i Haiti samt FN:s generalsekreterare.

(1) EUT C 136 E, 11.5.2012, s. 46. (2) EUT C 463, 21.12.2018, s. 40.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 28 november 2019 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Amerikas förenta stater och Europeiska unionen om tilldelning till Förenta staterna av en andel av den tullkvot för nötkött av hög kvalitet som avses i det ändrade samförståndsavtalet om import av nötkött från djur som inte behandlats med vissa tillväxtbefrämjande hormoner och Förenta Staternas tillämpning av höjda avgifter för vissa produkter från Europeiska unionen (2014) (10681/2019 – C9-0107/2019 – 2019/0142(NLE))

P9_TA(2019)0075 A9-0038/2019

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (10681/2019),

–  med beaktande av utkastet till avtal mellan Amerikas förenta stater och Europeiska unionen om tilldelning till Förenta staterna av en andel av den tullkvot för nötkött av hög kvalitet som avses i det ändrade samförståndsavtalet om import av nötkött från djur som inte behandlats med vissa tillväxtbefrämjande hormoner och Förenta Staternas tillämpning av höjda avgifter för vissa produkter från Europeiska unionen (2014) (10678/2019),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 207.4 första stycket samt artikel 218.6 andra stycket a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C9-0107/2019),

–  med beaktande av sin resolution som inte avser lagstiftning av den 28 november 2019(1) om utkastet till beslut,

–  med beaktande av artikel 105.1 och 105.4 samt artikel 114.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel (A9‑0038/2019).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Amerikas förenta stater.

(1) Antagna texter, P9_TA(2019)0076.

Europaparlamentets resolution som inte avser lagstiftning av den 28 november 2019 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Amerikas förenta stater och Europeiska unionen om tilldelning till Förenta staterna av en andel av den tullkvot för nötkött av hög kvalitet som avses i det ändrade samförståndsavtalet om import av nötkött från djur som inte behandlats med vissa tillväxtbefrämjande hormoner och Förenta Staternas tillämpning av höjda avgifter för vissa produkter från Europeiska unionen (2014) (10681/2019 – C9-0107/2019 – 2019/0142M(NLE))

P9_TA(2019)0076 A9-0037/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (10681/2019),

–  med beaktande av utkastet till avtal mellan Amerikas förenta stater och Europeiska unionen om tilldelning till Förenta staterna av en andel av den tullkvot för nötkött av hög kvalitet som avses i det ändrade samförståndsavtalet om import av nötkött från djur som inte behandlats med vissa tillväxtbefrämjande hormoner och Förenta staternas tillämpning av höjda avgifter för vissa produkter från Europeiska unionen (2014) (10678/2019),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 207.4 första stycket och artikel 218.6 andra stycket a och v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C9-0107/2019),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 12 september 2018 om läget i förbindelserna mellan EU och USA(1), av den 3 juli 2018 om klimatdiplomati(2) och av den 14 mars 2019 om klimatförändringar – en europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi i överensstämmelse med Parisavtalet om klimatförändringar(3),

–  med beaktande av USA:s och EU:s gemensamma uttalande av den 25 juli 2018 efter ordförande Jean-Claude Junckers besök i Vita huset (gemensamma uttalandet)(4),

–  med beaktande av lägesrapporten om genomförandet av EU:s och USA:s gemensamma uttalande av den 25 juli 2018(5),

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 28 november 2019(6), om förslaget till beslut,

–  med beaktande av artikel 105.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A9-0037/2019), och av följande skäl:

A.  EU och USA har de mest utvecklade bilaterala handels- och investeringsförbindelserna och de mest integrerade ekonomiska förbindelserna i världen och delar viktiga värderingar och politiska och ekonomiska intressen trots de rådande spänningarna i handeln.

B.  EU och USA ingick 2009 ett samförståndsavtal (reviderat 2014(7)) om en tillfällig lösning på en långvarig tvist inom Världshandelsorganisationen (WTO) avseende åtgärder som infördes av EU 1989 på USA:s export av kött som innehåller konstgjorda tillväxthormoner(8). I samförståndsavtalet fastställdes en tullkvot på 45 000 ton för nötkött från djur som inte behandlats med hormoner, som var öppen för alla kvalificerade leverantörer i WTO:s medlemsstater.

C.  2019 förhandlade kommissionen fram en ny fördelning av tullkvoten med USA (35 000 ton till USA av den totala kvoten på 45 000 ton), och de övriga leverantörerna (Australien, Uruguay och Argentina) accepterade att dela den återstående delen av kvoten.

D.  Detta avtal ska ses mot bakgrund av den nedtrappning av spänningarna i handeln mellan EU och USA som man enades om i USA:s och EU:s gemensamma uttalande av den 25 juli 2018.

E.  USA, som åberopar nationella säkerhetsintressen, införde i mars 2018 ytterligare tullar på import av stål och aluminium, och hotar att tillämpa liknande tullar på import av motorfordon och bildelar från EU (enligt avsnitt 232 i USA:s Trade Expansion Act från 1962).

F.  EU har i WTO ifrågasatt USA:s införande av antidumpnings- och utjämningstullar på spanska oliver(9).

G.  Den 18 oktober 2019 införde USA, på grundval av WTO:s beslut i skiljeförfarandet som skickades ut den 2 oktober 2019(10), och som vedergällning för olagliga EU-subventioner som beviljats flygplanstillverkaren Airbus, tullar på EU-import till ett värde på 7,5 miljarder USD, vilket äventyrar de flesta av EU:s jordbrukssektorer med tullar på 25 %, snarare än industrisektorn, inbegripet luftfartyg, med tullar på 10 %.

H.   Europaparlamentet har flera gånger uppmanat EU att överväga olika sätt att ytterligare höja ambitionsnivån i Parisavtalet och att integrera ambitionerna på klimatområdet i all EU-politik, inklusive handelspolitiken, och uppmanar kommissionen att se till att alla handelsavtal som undertecknas av EU är fullt förenliga med Parisavtalet.

1.  Europaparlamentet välkomnar detta avtal med USA om tilldelning av en andel av tullkvoten för nötkött av hög kvalitet som en lösning på en långvarig handelstvist, eftersom det ger ett positivt exempel på en förhandlingslösning mellan EU och USA.

2.  Europaparlamentet välkomnar och noterar att andra WTO-medlemmar som exporterar nötkött från djur som inte behandlats med hormoner till EU har accepterat att stödja detta avtal genom att godta att den största delen av kvoten skulle tilldelas USA. Enligt kommissionen har ingen kompensation beviljats dessa WTO-medlemmar för deras stöd till avtalet.

3.  Europaparlamentet noterar att avtalet inte påverkar det nuvarande tillträdet till EU:s marknad för nötkött och att EU:s totala marknadstillträdeskvot för nötkött från djur som inte behandlats med hormoner inte får höjas. Avtalet bör inte påverka kvotens tekniska särdrag, enligt definitionen i bilaga 2 i förordning (EU) nr 481/2012(11), såväl när det gäller produktkvalitet som spårbarhet, för att garantera högsta möjliga skyddsnivå för konsumenterna i EU. Parlamentet noterar att avtalet inte påverkar EU:s förbud mot import av nötkött från djur som behandlats med vissa tillväxthormoner.

4.  Europaparlamentet stöder kommissionens ansträngningar att finna en rättvis och balanserad lösning för att minska de nuvarande spänningarna, bland annat genom detta avtal. Parlamentet betonar vikten av att finna förhandlingslösningar. Parlamentet konstaterar att EU har gjort allt som står i dess makt för att minska de nuvarande handelsspänningarna. Parlamentet uppmanar Förenta staterna att samarbeta med EU i detta avseende. Parlamentet beklagar Förenta staternas formella meddelande av den 4 november 2019 om landets tillbakadragande från Parisavtalet. Parlamentet påminner om att EU:s gemensamma handelspolitik måste bidra till att främja och genomföra Parisavtalet.

5.   Europaparlamentet betonar vikten av att skilja detta avtal från andra pågående handelsförhandlingar mellan USA och EU, i vilka jordbrukssektorn inte bör inkluderas.

6.  Europaparlamentet noterar de bristande framstegen i genomförandet av det gemensamma uttalandet, trots att EU uppfyller målen om att minska spänningarna i handeln, som fastställs i detta.

7.  Europaparlamentet beklagar att Förenta staterna hittills har vägrat att samarbeta med EU om en rättvis och balanserad lösning för våra respektive flygplansindustrier i samband med den långvariga tvisten mellan Airbus och Boeing, och uppmanar USA att inleda förhandlingar för att finna en lösning. Parlamentet är bekymrat över de åtgärder som USA har vidtagit och som drabbar den europeiska luftfartssektorn och ett stort antal jordbruksprodukter. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa stödåtgärder för de europeiska producenterna.

8.  Europaparlamentet uppmanar USA att upphäva sina unilaterala ytterligare tullar på stål och aluminium, samt oliver, och att dra tillbaka sitt hot om att införa ytterligare tullar på bilar och bildelar.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Amerikas förenta stater.

(1) Antagna texter, P8_TA(2018)0342. (2) Antagna texter, P8_TA(2018)0280. (3) Antagna texter, P8_TA(2019)0217. (4) http://europa.eu/rapid/press-release_STATEMENT-18-4687_en.htm. (5) https://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2019/july/tradoc_158272.pdf. (6) Antagna texter, P9_TA(2019)0075. (7) Ändrat samförståndsavtal med Amerikas förenta stater om import av nötkött från djur som inte behandlats med vissa tillväxtbefrämjande hormoner och Förenta staternas tillämpning av höjda avgifter för vissa produkter från Europeiska unionen (EUT L 27, 30.1.2014, s. 2). (8) Gemensamt meddelande från Europeiska unionen och Förenta staterna om åtgärder rörande kött och köttprodukter (hormoner) av den 17 april 2014 (WT/DS26/29). (9) Antidumpnings- och utjämningstullar på mogna oliver från Spanien: begäran av den 17 maj 2019 från Europeiska unionen om inrättande av en panel (WT/DS577/3). (10) Europeiska gemenskaperna och vissa medlemsstater – Åtgärder som påverkar handeln med stora civila luftfartyg: Förenta staternas tillämpning av artikel 7.9 i SCM-avtalet och artikel 22.7 i DSU av den 4 oktober 2019 (WT/DS316/42). (11) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 481/2012 av den 7 juni 2012 om regler för förvaltningen av en tullkvot för nötkött av hög kvalitet (EUT L 148, 8.6.2012, s. 9).

Europaparlamentets resolution av den 28 november 2019 om situationen i Bolivia (2019/2896(RSP))

P9_TA(2019)0077 RC-B9-0187/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av uttalandena från kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 22 oktober 2019 om valförfarandet i Bolivia, och av den 15 november 2019 om situationen i Bolivia,

–  med beaktande av uttalandet av den 21 oktober 2019 från Amerikanska samarbetsorganisationens (OAS) valobservatörsuppdrag i Bolivia,

–  med beaktande av uttalandet av den 10 november 2019 från gruppen för granskning av valförfarandet i Bolivia,

–  med beaktande av uttalandet av Michelle Bachelet, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, av den 16 november 2019,

–  med beaktande av den konstitutionella folkomröstningen som hölls i Bolivia den 21 februari 2016,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Bolivia,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av de senaste pressuttalandena från den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna om Bolivia, särskilt av den 23 oktober, den 12 november och den 19 november 2019,

–  med beaktande av Bolivias konstitution,

–  med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 20 oktober 2019 hölls president- och parlamentsval i Bolivia i en situation som var väldigt polariserad på grund av president Evo Morales omstridda person och kontroversen kring godkännandet av hans kandidatur.

B.  Efter att 2016 ha förlorat en folkomröstning om en ändring av Bolivias konstitution ställde Evo Morales upp i valet för en fjärde mandatperiod med författningsdomstolens godkännande, ett beslut som med all tydlighet visade på brister i det bolivianska rättsväsendets oberoende.

C.  När över 80 % av rösterna hade räknats av TREP-systemet för snabb och säker överföring av preliminära resultat slutade den högsta valdomstolen att rapportera om de preliminära resultaten. I detta skede visade siffrorna tydligt på att det skulle bli en andra valomgång. 24 timmar senare presenterade den högsta valdomstolen uppgifter som enligt ett uttalande av OAS på ett oförklarligt vis pekade i en annan riktning och som därmed drastiskt ändrade valutgången och urholkade förtroendet för valförfarandet. Författningsdomstolen uteslöt möjligheten att hålla en andra valomgång på grund av att den nödvändiga procentuella skillnaden på 10 % mellan de två främsta kandidaterna hade uppnåtts.

D.  Den högsta valdomstolens handlande utlöste meningsskiljaktigheter och misstankar om valfusk, inte bara bland oppositionskandidaternas anhängare utan också bland nationella och internationella observatörer och en majoritet av det internationella samfundet.

E.  President Morales utropade sig offentligt till segrare i valet, redan innan alla officiella resultat hade överförts och offentliggjorts.

F.  De uttalanden som kom från OAS, EU och det internationella samfundet gav uttryck för stark oro över det omotiverade avbrottet i rösträkningen, vilket antyder att valkommissionens observatörer kan ha varit partiska. Rekommendationen från de nationella och internationella partnerna var att genomföra en andra valomgång som en väg ut ur den politiska krisen.

G.  Det oväntade avbrottet i rösträkningen och president Morales utropade seger ledde till massiva protester och mobilisering såväl bland oppositionsanhängare som bland president Morales egna anhängare. Dessa demonstrationer har skapat stark oro bland hela det internationella samfundet och har hittills lett till att minst 32 människor dödats, hundratals fler skadats och över 600 gripits. Landet plågades av livsmedels- och bränslebrist, vilket fått allvarliga följder för civilbefolkningen på grund av gatublockader som organiserats av Moralesanhängare. Det finns oro över våldet, uppgifterna om onödigt och oproportionerligt våld från säkerhetsstyrkornas sida och samhällets sammanbrott.

H.  Den myndighet som ansvarade för att administrera valet saknade all trovärdighet, då en av dess medlemmar sade upp sig under rösträkningen. Oppositionen erkände inte resultatet av ett val som genomförts under sådana omständigheter, och fördömde det påstådda valfusket.

I.  EU skickade inte ett fullvärdigt valobservatörsuppdrag utan företräddes endast av en liten teknisk grupp med tre lägre tjänstemän.

J.  I syfte att återupprätta förtroendet gick både regeringen och valmyndigheterna med på att en professionell grupp från OAS skulle genomföra en teknisk, bindande granskning. Granskningen fick stöd från FN:s generalsekreterare.

K.  Den OAS-granskning som publicerades den 10 november 2019 avslöjade att det skett omfattande oegentligheter och manipulering under valet, och den innehöll krav på att valresultatet skulle ogiltigförklaras liksom rekommendationer om ett nytt valförfarande som skulle inkludera nya valmyndigheter för att säkerställa trovärdiga val.

L.  Efter presentationen den 10 november 2019 av granskningsrapporten från OAS, med krav på att valförfarandet skulle ogiltigförklaras och göras om, avgick många högt uppsatta ämbetsmän, däribland presidenten, vicepresidenten, senatens ordförande och företrädare för valmyndigheten. Evo Morales och några medlemmar av hans regering tvingades avgå, lämna landet och överge sina uppdrag. Högt uppsatta medlemmar av de väpnade styrkorna föreslog att president Evo Morales borde avgå. De väpnade styrkorna och polisen bör avhålla sig från att påverka den politiska processen och bör stå under civil kontroll.

M.  Jeanine Áñez undertecknade ett omtvistat dekret som skyddar de väpnade styrkorna från åtal till följd av åtgärder som de vidtar i syfte att återställa den allmänna ordningen.

N.  Ett flertal avgångar ledde till att andre vice talmannen, Jeanine Áñez, tog över som interimspresident för att snabbt utlysa ett nytt presidentval, eftersom det är det enda demokratiska och konstitutionella sättet att lösa den rådande krisen.

O.  Både under- och överhuset i Bolivias parlament antog enhälligt den 23 november 2019 lagstiftning som banar väg för ett nytt presidentval, och som därefter undertecknades av interimspresidenten Áñez. Den antagna lagstiftningen förbjuder dem som har tjänstgjort som president under två på varandra följande perioder att ställa upp för omval, vilket betyder att Evo Morales inte är valbar.

1.  Europaparlamentet välkomnar att båda kamrarna godkände lagstiftning för att förbereda nästa presidentval, men anser att det krävs ett nytt val så snart som möjligt för att återställa stabiliteten i Bolivia och stöder därför målet att utse en ny oberoende valdomstol som säkerställer transparenta val. Parlamentet uppmanar interimsmyndigheterna att ta ansvar för förfarandets trovärdighet genom att anordna ett korrekt genomfört och inkluderande val där de politiska aktörerna har möjlighet att konkurrera i enlighet med det bolivianska rättssystemet och den konstitutionella ordningen.

2.  Europaparlamentet kritiserar de bolivianska myndigheternas brist på insyn och trovärdighet och deras försök att begå valfusk, vilket undergräver de bolivianska medborgarnas rätt att välja president på ett fritt och demokratiskt sätt. Parlamentet anser att försöket till valfusk är ett allvarligt brott. Parlamentet påminner om att valet enligt boliviansk lagstiftning måste ogiltigförklaras och personer och organisationer som är inblandade i sådana olagliga processer automatiskt måste uteslutas från valorgan.

3.  Europaparlamentet tar kraftfullt avstånd från det våld och den förstörelse som följde efter valet den 20 oktober 2019, uttrycker sitt deltagande med offrens anhöriga och begär att de som bär ansvaret ska ställas inför rätta.

4.  Europaparlamentet uttrycker sitt fulla stöd till och erkännande av OAS‑valobservatörernas arbete, som utförs under extremt svåra förhållanden i Bolivia.

5.  Europaparlamentet välkomnar beslutet att dra tillbaka militären från områdena där det pågår protester och att upphäva en lag som gav dem stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller användningen av våld. Parlamentet uppmanar säkerhetsstyrkorna att agera måttfullt och med återhållsamhet i samband med upprätthållandet av säkerheten och den allmänna ordningen. Parlamentet efterlyser snabba, opartiska, transparenta och noggranna utredningar av våldet och att de som bär ansvaret ska ställas inför rätta.

6.  Europaparlamentet uppmanar de nya interimsmyndigheterna att vidta de åtgärder som krävs för att förändra situationen, återupprätta förtroendet och tilltron samt organisera valförfarandet, som är deras huvudsakliga uppgift. Parlamentet efterlyser en dialog som syftar till att genast anordna ett nytt demokratiskt, inkluderande, öppet och rättvist val, med en nysammansatt valmyndighet, som en väg ut ur krisen, samtidigt som politisk vedergällning undviks. Parlamentet uppmanar expeditionsregeringen att inte vidta några destabiliserande åtgärder som skulle kunna förvärra situationen.

7.  Europaparlamentet välkomnar den medlande roll som EU och den katolska kyrkan har spelat genom att bidra till en överenskommelse mellan parterna om att genomföra ett fritt, inkluderande och öppet val inom den fastställda tidsramen och i enlighet med den bolivianska konstitutionen.

8.  Europaparlamentet upprepar att respekt för rättsväsendets oberoende, politisk mångfald samt mötes- och yttrandefrihet för alla bolivianer, inbegripet bönderna från landets ursprungsbefolkning, utgör grundläggande rättigheter och är grundvalen för demokratin och rättsstaten.

9.  Europaparlamentet begär att det nya valförfarandet ska genomföras i närvaro av trovärdiga och transparenta internationella observatörer, som är fria att utföra sitt arbete och delge sina oberoende observationer.

10.  Europaparlamentet är berett att bistå i ett sådant valförfarande och uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att skicka ett fullvärdigt EU‑valobservatörsuppdrag.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Bolivias regering, det andinska parlamentet samt Parlamentariska församlingen EU–Latinamerika.

Europaparlamentets resolution av den 28 november 2019 om klimat- och miljönödläget (2019/2930(RSP))

P9_TA(2019)0078 RC-B9-0209/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet till denna,

–  med beaktande av det avtal som antogs vid UNFCCC:s 21:a partskonferens (COP21) i Paris den 12 december 2015 (Parisavtalet),

–  med beaktande av Förenta nationernas konvention om biologisk mångfald,

–  med beaktande av de senaste och mest omfattande vetenskapliga beläggen för klimatförändringarnas skadliga effekter, som Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) lägger fram i sin särskilda rapport om global uppvärmning på 1,5 °C samt i sin femte utvärderingsrapport (AR5) och sammanfattande rapport i frågan och i sina särskilda rapporter om klimatförändringarna och marken respektive havet och kryosfären i ett förändrat klimat,

–  med beaktande av det överväldigande hot om förlust av biologisk mångfald som beskrivs i sammanfattningen för beslutsfattare i den globala bedömningsrapporten om biologisk mångfald och ekosystemtjänster av den 29 maj 2019 från den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster,

–  med beaktande av UNFCCC:s 25:e partskonferens (COP25), som ska hållas i Madrid, Spanien, den 2–13 december 2019,

–  med beaktande av UNFCCC:s 26:e partskonferens, som ska hållas i december 2020, och det faktum att samtliga parter i UNFCCC måste höja sina nationellt fastställda bidrag i enlighet med Parisavtalets mål,

–  med beaktande av den 15:e partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald (COP15), som ska hållas i Kunming, Kina, i oktober 2020, då parterna måste enas om den globala ramen för arbetet med att stoppa förlusten av biologisk mångfald efter 2020,

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2019 om klimatförändringar – en europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi i överensstämmelse med Parisavtalet om klimatförändringar(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 november 2019 om FN:s klimatkonferens 2019 i Madrid, Spanien (COP25)(2),

–  med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Om vi ska lyckas begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 °C och förhindra en massiv förlust av biologisk mångfald är det helt avgörande med omedelbara och ambitiösa åtgärder.

B.   Allmänheten och alla delar av samhället och ekonomin, inklusive industrin, måste göras delaktiga i detta arbete på ett socialt välavvägt och hållbart sätt, och insatserna måste grundas på vetenskap. Insatserna måste gynna våra ekonomiers konkurrenskraft och åtföljas av kraftfulla sociala och inkluderande åtgärder för att säkerställa en rättvis och jämlik omställning som främjar sysselsättningsskapande, samtidigt som man respekterar behovet av en hög välfärdsnivå och högkvalitativa arbetstillfällen och utbildningar.

C.   Inga nödlägen får någonsin utnyttjas till att urholka demokratiska institutioner eller undergräva grundläggande rättigheter. Alla beslut om åtgärder kommer alltid att antas genom ett demokratiskt förfarande.

1.  Europaparlamentet utlyser ett klimat- och miljönödläge. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och samtliga globala aktörer – samt utfäster sig självt – att snarast vidta nödvändiga konkreta åtgärder för att bekämpa och stävja detta hot innan det är för sent.

2.  Europaparlamentet riktar en kraftfull uppmaning till den nya kommissionen om att på ett uttömmande sätt bedöma klimat- och miljökonsekvenserna av samtliga lagstiftnings- och budgetförslag och säkerställa att de till fullo överensstämmer med målet att begränsa den globala uppvärmningen till under 1,5 °C och att de inte bidrar till förlusten av biologisk mångfald.

3.  Europaparlamentet erkänner sitt institutionella ansvar för att minska sitt koldioxidavtryck. Parlamentet föreslår att man antar egna åtgärder för att minska utsläppen, bland annat genom att ersätta sin fordonspark med utsläppsfria fordon, och uppmanar alla medlemsstater att enas om ett enda säte för Europaparlamentet.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen eftertryckligen att åtgärda bristen på enhetlighet i EU:s rådande politik som rör klimat- och miljönödläget, särskilt med hjälp av en omfattande reform av unionens jordbruks-, handels-, transport-, energi- och infrastrukturinvesteringspolitik.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2019)0217. (2) Antagna texter, P9_TA(2019)0079.

Europaparlamentets resolution av den 28 november 2019 om FN:s klimatkonferens 2019 i Madrid, Spanien (COP25) (2019/2712(RSP))

P9_TA(2019)0079 B9-0174/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet till denna,

–  med beaktande av det avtal som antogs vid den 21:a partskonferensen inom ramen för UNFCCC (COP21) i Paris den 12 december 2015 (Parisavtalet),

–  med beaktande av den 24:e partskonferensen inom ramen för UNFCCC (COP24), av den 14:e sessionen i partsmötet för Kyotoprotokollet (CMP14) samt av den tredje delen av den första sessionen i partskonferensen i dess funktion som partsmöte för Parisavtalet (CMA1.3), som hölls i Katowice, Polen, den 2–14 december 2018,

–  med beaktande av beslutet från presidiet till UNFCCC:s partskonferens av den 1 november 2019 om att godta förslaget från Chiles regering, som tillträdande ordförande, att hålla COP25 i Madrid, Spanien, den 2–13 december 2019,

–  med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling,

–  med beaktande av det toppmöte om klimatåtgärder som anordnades av FN:s generalsekreterare och hölls den 23 september 2019,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2018 om FN:s klimatkonferens 2018 i Katowice, Polen (COP24)(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2019 om klimatförändringar – en europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi i överensstämmelse med Parisavtalet om klimatförändringar(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 november 2018 En ren jord åt alla – En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi (COM(2018)0773),

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 20 juni 2019,

–  med beaktande av slutsatserna från rådets möte den 4 oktober 2019,

–  med beaktande av att Lettland och Europeiska kommissionen den 6 mars 2015 lämnade in EU:s och dess medlemsstaters planerade nationellt fastställda bidrag till UNFCCC,

–  med beaktande av den särskilda rapporten från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) om global uppvärmning på 1,5 °C, dess femte utvärderingsrapport (AR5) och dess sammanfattande rapport om detta samt IPCC:s särskilda rapporter om klimatförändringarna och marken (Climate Change and Land) och om havet och kryosfären i ett förändrat klimat (Ocean and Cryosphere in a Changing Climate),

–  med beaktande av flaggskeppsrapporten om klimatanpassning från Global Commission on Adaptation,

–  med beaktande av den nionde sammanfattande rapporten från FN:s miljöprogram (Unep) från november 2018 (The Emissions Gap Report 2018) samt dess fjärde Adaptation Gap Report för 2018,

–  med beaktande av Europeiska miljöbyråns indikatorbedömning med titeln Economic losses from climate-related extremes in Europe, som offentliggjordes den 2 april 2019,

–  med beaktande av Meteorologiska världsorganisationens (WMO) uttalande om det globala klimatets tillstånd 2018 från mars 2019 samt dess 14:e växthusgasbulletin av den 22 november 2018,

–   med beaktande av Schlesiendeklarationen om solidaritet och en rättvis omställning, ministerdeklarationen från Schlesien om skogen för klimatförändring och partnerskapet för att gemensamt skapa förändring genom elektromobilitet och utsläppsfri transport, som undertecknades i anslutning till klimatkonferensen COP24,

–  med beaktande av sammanfattningen för beslutsfattare av den globala bedömningsrapporten om biologisk mångfald och ekosystemtjänster av den 29 maj 2019 från den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 november 2017 om en handlingsplan för naturen, människorna och näringslivet(3),

–  med beaktande av den sammanfattande högnivårapporten från det senaste klimatvetenskapliga informationsmöte som sammankallats av den vetenskapliga rådgivargruppen för FN:s toppmöte om klimatåtgärder 2019, United in Science,

–  med beaktande av Eurobarometerundersökningen från april 2019 om klimatförändringarna,

–  med beaktande av frågan till rådet (O-000029/2019 – B9-0055/2019) och till kommissionen (O-000030/2019 – B9-0056/2019) om FN:s klimatkonferens 2019 i Madrid, Spanien (COP25),

–  med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen.

A.  Parisavtalet trädde i kraft den 4 november 2016. Den 19 november 2019 hade 187 av de 197 parterna i UNFCCC deponerat sina ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument hos FN.

B.  Den 6 mars 2015 lämnade EU och dess medlemsstater in sina planerade nationellt fastställda bidrag till UNFCCC, och åtog sig därmed ett bindande mål på minst 40 % inhemsk minskning av växthusgasutsläppen senast 2030 jämfört med 1990 års nivåer.

C.  Det kommer inte att räcka med de åtaganden som hittills gjorts av undertecknarna av Parisavtalet för att det gemensamma målet ska nås. De nuvarande nationellt fastställda bidrag som EU och dess medlemsstater lämnat in är inte i linje med de mål som anges i Parisavtalet, utan måste ses över.

D.  IPCC:s rapport om 1,5 °C visar att en temperaturökning på 1,5 °C sannolikt kommer att få betydligt mindre allvarliga konsekvenser än en ökning på 2 °C.

E.  De senaste fyra åren (2015–2018) var de fyra varmaste år som hittills uppmätts globalt, och de globala koldioxidutsläppen nådde en rekordhög nivå 2018. Juli 2019 var den varmaste månad som någonsin registrerats och den nuvarande trenden fortsätter under år 2019 så att åren 2015–2019 är på god väg att, enligt WMO, gå till historien som de varmaste fem åren någonsin.

F.  Enligt WMO uppgick koldioxidhalten i atmosfären globalt sett till 407,8 ppm (miljondelar) under 2018, alltså 2,2 ppm mer än under 2017, och koldioxidhalten är på god väg att stiga till eller rentav överskrida 410 ppm vid utgången av 2019.

G.  Klimatstrejker har utspelat sig i 185 länder över hela världen som inslag i en världsomfattande rörelse. I september 2019 gav sig rekordmånga människor, 7,6 miljoner, ut på gatorna, i historiens största mobilisering kring klimatfrågor.

H.  I Parisavtalets ingress erkänns ”vikten av säkerställt skydd av ekosystemens orubbade tillstånd, inklusive oceanerna”, och enligt artikel 4.1 d i UNFCCC ska alla parter främja ”hållbar skötsel, och [...] bevarande och ökning [...] av sänkor och reservoarer för alla växthusgaser [...], inklusive biomassa, skogar och oceaner, såväl som andra ekosystem på land, vid kuster och i vatten”.

I.  Chile har i egenskap av tillträdande ordförandeland för COP25 redan angett sin avsikt att framhålla världshavens roll i kampen mot den globala uppvärmningen, ett beslut som ter sig än mer förnuftigt efter att IPCC offentliggjort en ny larmrapport om världshavens uppvärmning.

J.  Skogarna bidrar väsentligt till minskade klimatförändringar och anpassning till dem. Ungefär 10 % av EU:s växthusgasutsläpp tas upp av växande skogar. Avskogningen står för nästan 20 % av de globala växthusgasutsläppen, och en särskilt viktig drivkraft för den är den ökade produktionen i industriell skala av boskap, soja och palmolja, även sådan som är avsedd för EU:s marknad. EU bör minska sina indirekta bidrag till avskogningen (”embodied deforestation”), för vilken unionen bär ett ansvar.

K.  Europaparlamentet har nu ett flertal gånger uppmanat kommissionen, bland annat i sin resolution om klimatförändringar av den 14 mars 2019, att undersöka prissättningen på koldioxid inom sektorer som ännu inte omfattas av EU:s utsläppshandelssystem (ETS).

L.  Klimatförändringarna drabbar utvecklingsländerna oskäligt hårt, trots att dessa länder släpper ut åtskilligt mindre mängder koldioxid än de utvecklade länderna.

1.  Europaparlamentet påminner om att klimatförändringarna är en av de största utmaningar som mänskligheten står inför och att alla stater och aktörer i hela världen måste göra sitt yttersta för att bekämpa dem. Parlamentet understryker att ett internationellt samarbete i god tid, solidaritet samt ett konsekvent och orubbligt engagemang för gemensamma åtgärder är den enda lösningen för att fullgöra vårt kollektiva ansvar för att skydda hela planeten.

2.  Europaparlamentet är medvetet om att de allvarliga risker som klimatförändringarna medför väcker en stor oro bland människorna. Parlamentet påminner om att 93 % av EU:s invånare upplever klimatförändringarna som ett allvarligt problem, enligt Eurobarometerundersökningen från 2019. Parlamentet gläder sig över att människor i hela världen, i synnerhet den yngre generationen, i allt högre grad aktivt engagerar sig för klimatåtgärder. Parlamentet välkomnar deras krav på en högre gemensam ambitionsnivå och snabba åtgärder för att Parisavtalets mål ska uppnås och för att gränsen på 1,5 °C inte ska överskridas, och uppmanar med kraft både nationella, regionala och lokala myndigheter och EU att hörsamma dem.

3.  Europaparlamentet inser att allmänhetens stöd är en ofrånkomlig förutsättning för att EU ska lyckas med sina ambitiösa och inkluderande klimatstrategier och klimatåtgärder, och anser att detta bör återspeglas i unionens insatser mot klimatförändringarna.

4.  Europaparlamentet erkänner att klimatförändringarna redan nu innebär en tyngre börda för länderna på södra halvklotet, och att det kommer att fortsätta så, att länderna på södra halvklotet är mer utsatta för klimatförändringarnas skadeverkningar än länderna på norra halvklotet, att de redan har drabbats av förluster och skador och dessutom har sämre förmåga att anpassa sig, och att länderna på södra halvklotet har bidragit betydligt mindre till klimatkrisen än länderna på norra halvklotet.

5.  Europaparlamentet erinrar om att Parisavtalet i sin ingress erkänner ”rätten till hälsa” som en grundläggande rättighet. Parlamentet understryker att det i artikel 4.1 f i UNFCCC står att alla konventionsparter ska utnyttja ”lämpliga metoder, till exempel konsekvensbedömningar, nationellt formulerade och fastställda, i syfte att minimera skadliga effekter på ekonomin, folkhälsan och miljöns kvalitet av projekt eller åtgärder som de vidtar för att motverka eller anpassa sig till klimatförändring”. Parlamentet anser att hälsa bör tas med i de nationella anpassningsplanerna och i nationella meddelanden till UNFCCC.

6.  Europaparlamentet beklagar att hälsa inte finns med bland indikatorerna för målen för hållbar utveckling i fråga om klimatförändringarna, men konstaterar att detta är på väg att rättas till i akademiska forskningsinitiativ från Världshälsoorganisationen (WHO) och sekretariatet för UNFCCC. Parlamentet välkomnar antagandet den 23 september 2019 av FN:s politiska förklaring på hög nivå om allmän hälso- och sjukvård.

7.  Europaparlamentet inser att det kommer att vara nästintill omöjligt att uppnå de flesta av målen för hållbar utveckling om man inte uppnår de klimat- och miljöambitioner som man enades om vid COP21.

8.  Europaparlamentet framhåller att klimatförändringarnas direkta konsekvenser redan gör sig gällande. Parlamentet poängterar att det av rapporten från Global Commission on Adaptation framgår att klimatförändringarna fram till 2030 kan leda till fattigdom för över 100 miljoner människor och fram till 2050 kan få skördarna av olika grödor att minska mellan 5 och 30 %, så att livsmedelsförsörjningen inte längre kan tryggas i särskilt utsatta områden.

9.  Europaparlamentet betonar att en ohejdad uppvärmning förväntas omforma världsekonomin genom att minska medelinkomsterna i världen med 23 % fram till 2100 och öka inkomstojämlikheten i världen. Parlamentet framhåller att de förväntade förlusterna står i ett ungefär linjärt förhållande till den globala medeltemperaturen, tvärtemot vad som framgått av tidigare uppskattningar, och att medianförlusterna är många gånger högre än vad ledande modeller ger vid handen(4).

Vetenskaplig grund för klimatåtgärder

10.  Europaparlamentet understryker att IPCC:s särskilda rapport om 1,5 °C utgör den mest omfattande och aktuella vetenskapliga bedömningen av minskningsvägar som ligger i linje med Parisavtalet. Parlamentet poängterar att det i rapporten anges att en förutsättning för att vi ska ha goda möjligheter att hålla den globala temperaturökningen under 1,5 °C till 2100, med inget eller begränsat överskridande, är att vi globalt uppnår nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2067 och minskar de årliga globala växthusgasutsläppen till högst 27,4 gigaton koldioxidekvivalenter per år senast 2030. Vidare betonar parlamentet att EU i egenskap av global ledare och tillsammans med andra stora globala ekonomier måste arbeta för att åstadkomma nettonollutsläpp av växthusgaser så snart som möjligt och senast 2050, mot bakgrund av dessa uppgifter och i enlighet med Parisavtalet.

11.  Europaparlamentet betonar att IPCC i sin särskilda rapport om klimatförändringar och marken understryker den globala uppvärmningens särskilt dramatiska konsekvenser för markerna. Parlamentet finner det oroande att markförsämring orsakad av människan, huvudsakligen genom icke hållbara jordbruksmetoder, och allt större störningar i markanvändningen, till exempel i form av skogsbränder, ytterligare minskar markens förmåga att fungera som kolsänka. Parlamentet understryker att dessa dramatiska konsekvenser förväntas förvärras ytterligare om den rådande globala utvecklingen fortgår.

12.  Europaparlamentet betonar att IPCC i sin särskilda rapport om havet och kryosfären i ett förändrat klimat understryker att klimatmekanismer hänger samman med havens och de marina ekosystemens hälsa, som just nu påverkas av den globala uppvärmningen, föroreningar, överexploatering av den marina biologiska mångfalden, stigande havsnivåer, försurning, försämrad syresättning, marina värmeböljor, exceptionellt stor glaciär- och havsissmältning och kusterosion. Dessutom framhåller parlamentet rapportens uppgifter om de allt större riskerna för de marina ekosystemen, kustsamhällena och utkomstmöjligheterna. Parlamentet påminner om att havet är en del av lösningen när det gäller att begränsa klimatförändringarnas effekter och anpassa sig till dem. Parlamentet understryker att COP25 blir den första ”blå partskonferensen” någonsin. Parlamentet uppmanar därför EU att sätta havsfrågorna högt upp på dagordningen för den europeiska gröna given och de pågående internationella klimatförhandlingarna.

13.  Europaparlamentet uttrycker oro över FN:s miljöprograms rapport från 2018 om utsläppsklyftan, Emissions gap report, och framför allt det faktum att de gällande ovillkorliga nationellt fastställda bidragen inte på långa vägar räcker till för att hålla sig under Parisavtalets temperaturökningsgräns på väl under 2 °C, utan i stället beräknas medföra en temperaturökning på 3,2 °C(5) till 2100, under förutsättning att klimatåtgärderna upprätthålls under hela 2000-talet. Parlamentet framhåller att det finns stor risk för att en temperaturökning på 3,2 °C leder till att vissa brytpunkter passeras, med en massiv ytterligare uppvärmning som följd.

14.  Europaparlamentet uttrycker oro över uppgifterna i den sammanfattande högnivårapporten United in Science från FN:s toppmöte om klimatåtgärder 2019, framför allt att kolutsläppen åter började stiga under 2017 och att den årliga ökningen av koldioxidutsläpp från fossila bränslen nådde en ny rekordnivå under 2018, vilket gjorde att halterna av växthusgaser i atmosfären hamnade på en alarmerande nivå och var högre än någonsin tidigare.

15.  Europaparlamentet framhåller att den rådande ambitionsnivån för de nationellt fastställda bidragen skulle behöva femdubblas för att gränsen på 1,5 °C inte ska överskridas. Parlamentet betonar att denna globala föresats fortfarande är tekniskt möjlig att förverkliga, vilket skulle innebära en mängd ytterligare fördelar för miljön och folkhälsan.

16.  Europaparlamentet understryker att klimatförändringarna enligt WHO påverkar de sociala och miljömässiga bestämningsfaktorerna för hälsa – ren luft, säkert dricksvatten, tillräckligt med mat och säkra bostäder – och att ytterligare 250 000 människor per år förväntas dö mellan 2030 och 2050 på grund av undernäring, malaria, diarré och värmesjuka, med extremt höga lufttemperaturer som en direkt bidragande orsak till att människor dör i hjärt-kärlsjukdomar och luftvägssjukdomar, särskilt äldre och känsliga personer. Vidare betonar parlamentet att klimatförändringarna genom att de orsakar översvämningar, värmeböljor, torka och bränder har en betydande inverkan på folkhälsan, bland annat undernäring, psykisk ohälsa, hjärt-kärlsjukdomar och luftvägssjukdomar samt vektorburna infektioner. Dessutom vill parlamentet framhålla att försämrade hygienförhållanden och begränsad tillgång till dricksvatten och hälso- och sjukvård utgör en risk för kvinnors hälsa, särskilt i samband med graviditeter.

17.  Europaparlamentet betonar att klimatförändringarna pekas ut som en av de främsta direkta orsakerna till förlust av biologisk mångfald och markförstöring i den globala utvärderingsrapport om biologisk mångfald och ekosystemtjänster som IPBES lade fram 2019 samt i IPCC:s särskilda rapporter om klimatförändringar och marken respektive havet och kryosfären i ett förändrat klimat och i flaggskeppsrapporten från den globala kommissionen för anpassning. Parlamentet understryker att klimatförändringarnas negativa konsekvenser för naturen, den biologiska mångfalden, ekosystemtjänsterna, haven och livsmedelstryggheten förväntas öka under de närmaste årtiondena.

18.  Europaparlamentet upprepar att ett strikt bevarande av ekosystem som lagrar stora mängder koldioxid, såsom torvmarker, våtmarker, naturliga betesmarker, mangroveskogar och orörda skogar är ett handlingsalternativ som har omedelbar effekt och inte på något sätt kan ersättas av nybeskogning, återbeskogning eller återställande av försämrad mark eftersom dessa åtgärder inte har någon omedelbar effekt.

19.  Europaparlamentet betonar att IPBES i sin globala utvärderingsrapport om biologisk mångfald och ekosystemtjänster anger att det i dagsläget finns en miljon utrotningshotade arter. Parlamentet påminner om den biologiska mångfaldens centrala betydelse för människans möjligheter att bekämpa och anpassa sig till den globala uppvärmningen. Parlamentet uttrycker sin oro över hur en minskad biologisk mångfald påverkar vår resiliens. Dessutom understryker parlamentet att förlusten av biologisk mångfald inte bara är ett rent miljöproblem, utan även har en bredare inverkan på våra samhällen och ekonomier.

En ambitiös klimatpolitik för EU: unionens nationellt fastställda bidrag och den långsiktiga strategin

20.  Europaparlamentet uppmanar samtliga parter i UNFCCC att i samarbete med regioner och icke-statliga aktörer på ett konstruktivt sätt bidra till det förfarande som ska inledas senast 2020, då man ska uppdatera de nationellt fastställda bidragen för att säkerställa att de överensstämmer med Parisavtalets långsiktiga temperaturmål. Parlamentet konstaterar att de gällande åtagandena inte räcker till för att målsättningarna i avtalet ska kunna nås. Parlamentet betonar därför att de globala växthusgasutsläppen måste nå sin kulmen så snart som möjligt och samtliga parter, särskilt EU och G20-länderna, måste satsa mer på detta område och uppdatera sina nationellt fastställda bidrag senast i början av 2020, i enlighet med Parisavtalet.

21.  Europaparlamentet välkomnar lanseringen av Climate Ambition Alliance under FN:s toppmöte om klimatåtgärder 2019, som omfattar 59 parter i UNFCCC som har meddelat sin avsikt att öka sina nationellt fastställda bidrag senast 2020, i enlighet med Parisavtalet, samt 65 parter, bland annat EU, försöker uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050. Parlamentet finner det dock djupt beklagligt att inte alla medlemsstater varit redo att stödja mer ambitiösa nationellt fastställda bidrag från unionens sida, trots Europaparlamentets uppmaning.

22.  Europaparlamentet betonar vikten av att EU bedriver en ambitiös och inkluderande klimatpolitik i syfte att utgöra en trovärdig och pålitlig partner på global nivå och upprätthålla EU:s globala ledarskap i klimatfrågor. Parlamentet understryker därför att EU måste investera i forskning och industriellt tillämpliga innovationer och göra betydande framsteg på detta område.

23.  Europaparlamentet riktar åter en kraftfull uppmaning till EU-ledarna att under Europeiska rådets möte den 12–13 december 2019 stödja unionens långsiktiga mål att uppnå inhemska nettonollutsläpp av växthusgaser så snart som möjligt och senast 2050. Parlamentet uppmanar rådets ordförandeland och kommissionen att underrätta UNFCCC om detta mål snarast möjligt efter det mötet. Parlamentet understryker att ambitionsnivån för perioden fram till 2030 måste höjas för att det ska gå att på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt uppnå inhemska nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050, så att man inte måste förlita sig på teknik för bortskaffande av koldioxid som skulle medföra betydande risker för ekosystemen, den biologiska mångfalden och livsmedelstryggheten. Vidare framhåller parlamentet att naturbaserade lösningar är ett centralt verktyg för EU:s arbete med att nå sina minskningsmål vad gäller växthusgasutsläpp. Parlamentet beklagar att EU inte tog tillfället i akt vid FN:s klimattoppmöte i september 2019 att höja ambitionsnivån och visa prov på ledarskap i arbetet med att förverkliga Parisavtalets mål. Parlamentet anser att det är ytterst viktigt att EU vid COP25 avger ett tydligt budskap om att unionen är redo att öka sitt bidrag till Parisavtalet.

24.  Parlamentet stöder en uppdatering av unionens nationellt fastställda bidrag med ett mål för hela ekonomin om en 55 % minskning av inhemska växthusgasutsläpp senast 2030 jämfört med 1990 års nivåer. Parlamentet uppmanar därför EU-ledarna att stödja mer ambitiösa nationellt fastställda bidrag från unionens sida. Parlamentet anser att detta måste göras samtidigt som målet om att uppnå klimatneutralitet så snart som möjligt och senast 2050 införlivas i EU-rätten. Dessutom uppmanar parlamentet även andra globala ekonomier att uppdatera sina nationellt fastställda bidrag för att åstadkomma globala effekter.

25.  Europaparlamentet förväntar sig att den europeiska gröna given inbegriper en övergripande och ambitiös strategi för ett klimatneutralt Europa senast 2050, inklusive målet om en 55-procentig minskning av de inhemska växthusgasutsläppen till 2030. Parlamentet uppmanar kommissionen att anpassa all sin relevanta politik, särskilt klimat-, jordbruks- och sammanhållningspolitiken, till dessa mål.

26.   Europaparlamentet betonar att förverkligandet av Parisavtalets mål kräver konkreta genomförandeåtgärder och verkställande på nationell nivå och EU-nivå, såsom ett effektivt genomförande av 2030 års mål för förnybar energi och energieffektivitet.

27.  Europaparlamentet framhåller att all klimatpolitik måste bedrivas i enlighet med principen om en rättvis omställning och i nära samarbete med det civila samhället och arbetsmarknadens parter. Parlamentet anser därför att stärkta sociala partnerskap och ökad delaktighet från det civila samhällets sida på både nationell nivå och EU-nivå är en förutsättning för ett rättvist, inkluderande och socialt hållbart uppnående av klimatneutralitet inom alla delar av samhället. Parlamentet är av åsikten att naturbaserade lösningar och återställande och bevarande av ekosystem och biologisk mångfald är centrala möjliggörande faktorer för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna.

28.  Europaparlamentet anser att det för en ökad marknadsstabilitet vore gynnsamt om EU fastställde ett extra etappmål för utsläppsminskningar till 2040, eftersom detta skulle medföra ökad stabilitet och trygga förverkligandet av målet om nettonollutsläpp senast 2050. Parlamentet påminner om att sådana mål måste uppdateras regelbundet för att vara garanterat förenliga med Parisavtalets genomförande.

29.  Europaparlamentet anser att arbetet med att ta fram en tillförlitlig modell för att mäta konsumtionsbaserad klimatpåverkan bör fortgå. Parlamentet noterar att kommissionen i sin djupanalys drar slutsatsen att EU:s insatser för att minska utsläppen från sin produktion i viss mån motverkas av importen av varor med större koldioxidavtryck, men att EU ändå har bidragit avsevärt till utsläppsminskningar i andra länder tack vare det ökade handelsflödet och en mer koldioxideffektiv export från EU.

30.  Europaparlamentet framhåller att det behövs en kraftigare internationell ram för att skydda den globala biologiska mångfalden och hejda den pågående minskningen av den och i möjligaste mån återställa den. Parlamentet anser att en sådan ram bör grundas på mål och fasta åtaganden, bestående av nationellt fastställda bidrag och andra lämpliga instrument, ekonomiska åtaganden och förbättrade garantier för kapacitetsuppbyggnad, samt på en mekanism för översyner som ska ske vart femte år, med tonvikt vid en ständigt stigande ambitionsnivå.

COP25 i Madrid, Spanien

31.  Europaparlamentet vill lyfta fram framgångarna vid COP24 i Katowice, då man lyckades ge ny kraft till klimatarbetet och tack vare slutförandet av Parisavtalets arbetsprogram (Katowiceregelboken) gav operativ vägledning kring Parisavtalet. Parlamentet noterar dock att vissa olösta frågor från Katowice måste slutföras vid COP25, i synnerhet vad gäller mekanismer inom ramen för artikel 6 i Parisavtalet. Dessutom menar parlamentet att det måste fattas flera genomförandebeslut under COP25, särskilt inom områdena begränsning, anpassning, insyn och stöd. Parlamentet förväntar sig att översynen av Internationella Warszawamekanismen för förluster eller skador samt förhandlingarna om handlingsplanen för jämställdhet ger goda resultat under COP25. Vidare konstaterar parlamentet att det kommer att föras ytterligare diskussioner med syftet att enas om gemensamma tidsramar under COP25.

32.  Europaparlamentet framhåller vikten av att fastställa gemensamma genomförandeperioder för de nationellt fastställda bidragen eftersom det visserligen finns många parter i UNFCCC som har tidsramar på fem eller tio år, men andra har kortare genomförandeperioder eller ingen genomförandeperiod alls. Parlamentet konstaterar att fortsatt motstridiga tidsramar skulle kunna inverka negativt på framtida förhandlingar om klimatambitioner. Parlamentet anser att gemensamma genomförandeperioder för nationellt fastställda bidrag skulle fungera som en garant för att alla parter uppdaterar och meddelar sina åtaganden på ett enhetligt sätt och öka de sammanlagda globala insatserna och göra dem lättare att kvantifiera. Parlamentet stöder införandet av en gemensam tidsram på fem år för alla nationellt fastställda bidrag för perioden efter 2030, vilket motsvarar Parisavtalets ambitionscykel och inte inverkar negativt på eventuella ytterligare långsiktiga inhemska åtaganden som parterna gör.

33.  Europaparlamentet ser positivt på att Chile är ett av de mest framgångsrika tillväxtländerna när det gäller omställningen till ren energi, i synnerhet det faktum att landets solenergiproduktion ökar mest i hela världen. Parlamentet anser att Chiles åtaganden om att motverka klimatkrisen bör utgöra en förebild för många länder i Sydamerika och resten av världen.

34.  Europaparlamentet betonar att de globala åtgärder som vidtas under det närmaste årtiondet kommer att påverka människans framtid under de kommande 10 000 åren. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och samtliga parter i COP25 att vidta djärva och ambitiösa åtgärder.

35.  Europaparlamentet vill lyfta fram vikten av att man intar samarbetsbaserade förhållningssätt för att nå bättre resultat vad gäller begränsning och anpassning och i arbetet med att främja hållbar utveckling och miljöintegritet. Parlamentet betonar att dessa strävanden måste medföra en övergripande utsläppsminskning och förhindra utsläppsökningar under eller mellan perioderna för de nationellt fastställda bidragen. Parlamentet uttrycker sin oro över de begränsade framsteg som gjordes under UNFCCC:s 50:e extra sammanträde i Bonn om marknadsbaserade och icke marknadsbaserade mekanismer.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förespråka stränga och kraftfulla internationella bestämmelser avseende artikel 6 i Parisavtalet. Parlamentet är medvetet om att många CDM- och JI-projekt som genomförts inom ramen för Kyotoprotokollet medfört en stor mängd miljöintegritets- och hållbarhetsproblem. Parlamentet begär att man förhindrar kryphål i redovisningen, dubbelräkning och additionalitet. Parlamentet uttrycker sin oro över den potentiella användningen av enheter som utfärdats inom ramen för Kyotoprotokollet i målen för de nationellt fastställda bidragen, eftersom det allvarligt skulle undergräva miljöintegriteten hos de framtida mekanismer som fastställts i enlighet med artikel 6. Vidare understryker parlamentet att de utsläppsrätter som det handlas med inom ramen för de nya marknadsmekanismerna måste vara kompletterande och öka begränsningsåtgärderna inom ramen för de rådande och framtida nationellt fastställda bidragen. Parlamentet stöder idén om att använda en del av intäkterna från artikel 6-mekanismerna till den underfinansierade fonden för anpassning.

37.  Europaparlamentet anser att man vid COP25 bör fatta beslut om en ny ambitionsnivå, sett till både genomförandet av Parisavtalet och nästa omgång av nationellt fastställda bidrag, som bör spegla mer långtgående åtaganden om klimatåtgärder inom alla sektorer på land och till havs.

38.  Europaparlamentet framhåller vikten av att EU för fram ett gemensamt budskap vid COP25 för att upprätthålla sitt politiska inflytande och sin trovärdighet. Parlamentet riktar en eftertrycklig uppmaning till alla medlemsstater om att stödja EU:s mandat i samband med förhandlingar och bilaterala möten med andra aktörer.

Skogens betydelse

39.  Europaparlamentet påminner om att Parisavtalet ålägger alla parter att vidta åtgärder för att bevara och stärka kolsänkor, inbegripet skogar. Parlamentet noterar att man genom att hejda avskogningen och skogsförstörelsen och ge skogarna möjlighet att växa till sig igen skulle generera minst 30 % av alla de åtgärder som krävs för att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 °C. Dessutom poängterar parlamentet att hållbart förvaltade skogar har en enorm betydelse för bekämpningen av klimatförändringarna med hjälp av ökad koldioxidavskiljning genom skogsplantering, lagring av koldioxid i träprodukter och ersättning av fossila råmaterial och fossil energi, samtidigt som riskerna för skogsbränder, skadedjursangrepp och sjukdomar minskar. Parlamentet betonar vikten av att ge incitament till praxis som bevarar naturliga kolsänkor, bland annat primärskog och orörd skogsmark, vilka kommissionen i sitt meddelande om att förstärka EU:s insatser mot avskogning beskriver som oersättliga.

40.  Europaparlamentet uppmanar samtliga parter, inklusive EU och dess medlemsstater, att fullgöra sina internationella åtaganden, inbegripet de åtaganden som gjorts inom ramen för FN:s skogsforum, FN:s konvention om biologisk mångfald, New York-förklaringen om skogar samt mål 15 för hållbar utveckling, i synnerhet delmål 15.2, som syftar till att främja en hållbar förvaltning av alla typer av skogar, hejda avskogningen, återställa utarmade skogar och kraftigt öka nybeskogningen och återbeskogningen världen över senast 2020. Parlamentet efterlyser ökade satsningar på alla politiska nivåer för att förhindra en utarmning av Europas skogar och vid behov återställa dem i gott skick. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja åtgärder för återbeskogning av utarmad mark och mark som inte lämpar sig för jordbruk.

41.  Med tanke på att skogar spelar en grundläggande roll i kampen mot klimatförändringar och att vissa skogsägare i Europa står inför stora utmaningar på grund av extrem torka och skadegörare, anser parlamentet att kommissionen bör överväga en incitamentsram i de fall då det inte längre finns några affärsmässiga förutsättningar för hållbart skogsbruk.

Klimattålighet genom anpassning

42.  Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet av kommissionens rapport om genomförandet av EU:s strategi om klimatanpassning, som visar att det har gjorts vissa framsteg mot var och en av strategins åtta enskilda åtgärder. Parlamentet konstaterar dock att effekterna av klimatförändringarna är oundvikliga trots de globala insatserna för att minska utsläppen, och att det är oerhört viktigt med ytterligare anpassningsåtgärder. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se över strategin mot bakgrund av rapportens slutsatser att EU fortfarande är sårbart för klimateffekter både inom och utanför sina gränser. Dessutom framhåller parlamentet att försäkringsbranschen måste investera i anpassning och att det behövs offentliga och privata investeringar i forskning och innovation. Parlamentet anser man måste prioritera skyddet av människors hälsa och säkerhet samt arbetet med att hejda förlusten av biologisk mångfald och markförstöring och främja anpassning av städer.

43.  Europaparlamentet konstaterar att det i artikel 8 i Parisavtalet (om förluster och skador) fastställs att parterna bör inta ett samarbetsinriktat förhållningssätt till förluster och skador som hänför sig till klimatförändringarna. Parlamentet framhåller därför vikten av globala stödåtgärder i områden som är särskilt känsliga för klimatförändringarnas effekter.

44.  Europaparlamentet påminner om att det är absolut nödvändigt för alla länder att vidta anpassningsåtgärder om de ska kunna minimera klimatförändringarnas negativa effekter och till fullo tillvarata möjligheterna till en klimattålig tillväxt och hållbar utveckling. Parlamentet understryker att man måste utarbeta enhetliga system och verktyg för att kunna övervaka utvecklingen av och effektiviteten hos de nationella planerna och åtgärderna för anpassning. Parlamentet finner det beklagligt att medlemsstaternas utkast till nationella energi- och klimatplaner inte var tillräckligt ambitiösa i fråga om målen för energieffektivitet och förnybar energi. Parlamentet påminner om att förnybara energikällor, inbegripet förnybar havsenergi, som en del av den cirkulära ekonomin, är en del av lösningen när det gäller att mildra och anpassa sig till klimatförändringarnas effekter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka sina nationella energi- och klimatplaner i syfte att genomföra Parisavtalet fullt ut.

Klimatfinansiering och andra genomförandemetoder

45.  Europaparlamentet välkomnar beslutet vid COP24 om att fonden för anpassning bör fortsätta att bidra till Parisavtalet. Parlamentet inser fondens betydelse för de samhällen som är mest sårbara för klimatförändringar och välkomnar därför det nya frivilliga bidraget från medlemsstaterna på 10 miljoner US-dollar till fonden för 2019.

46.  Europaparlamentet konstaterar att 37 % av EU:s budget för närvarande går till finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken, som skulle kunna mobilisera betydande medel för att stimulera och belöna klimat- och miljövänliga metoder i jordbruket.

47.  Europaparlamentet upprepar att den gemensamma jordbrukspolitiken inte längre bör subventionera miljö- och klimatskadlig verksamhet, t.ex. dränering av torvmarker och överuttag av vatten för bevattning, eller straffa förekomsten av träd i jordbruksområden.

48.  Europaparlamentet konstaterar att EU och dess medlemsstater är de största givarna av offentlig klimatfinansiering. Parlamentet välkomnar beslutet vid COP24 att fastställa ett ambitiösare mål från 2025 och framåt, utöver det nuvarande åtagandet att mobilisera 100 miljarder US-dollar per år från och med 2020, men uttrycker oro över att de utvecklade ländernas faktiska utfästelser fortfarande ligger långt under det gemensamma målet på 100 miljarder US-dollar per år. Parlamentet förväntar sig att tillväxtekonomierna från och med 2025 kommer att bidra till den i framtiden högre internationella klimatfinansieringen.

49.  Europaparlamentet inser att klimatförändringarna inte är en lokalt begränsad utmaning och att klimateffekter utanför EU också har konsekvenser inom EU. Orkaner, torka, översvämningar och skogsbränder skulle till exempel kunna påverka EU:s livsmedels- och vattenförsörjning samt distributionskedjorna för varor och tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera en ökad internationell klimatfinansiering av anpassningsåtgärder, så att den blir lika stor som finansieringen av begränsningsåtgärder, och att även tillhandahålla klimatfinansiering för förluster och skador.

50.  Europaparlamentet betonar vikten av att förverkliga det globala anpassningsmålet och mobilisera ny omfattande finansiering av anpassningsåtgärder i utvecklingsländer. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att åta sig att avsevärt öka den anpassningsfinansiering de bidrar med. Parlamentet inser att framsteg måste göras i frågan om förluster och skador, där ytterligare resurser bör mobiliseras genom innovativa offentliga finansieringskällor enligt Internationella Warszawamekanismen.

51.  Europaparlamentet understryker betydelsen av hållbar finansiering och anser det nödvändigt att de största internationella finansinstituten snabbt antar och utvecklar grön finansiering för att få till stånd en lyckosam utfasning av fossila bränslen i den globala ekonomin. Parlamentet understryker behovet av att genomföra EU:s handlingsplan för hållbar finansiering och välkomnar inrättandet av den internationella plattformen för hållbar finansiering.

52.  Europaparlamentet framhåller vidare att den privata sektorn, t.ex. företag och finansmarknader, har en viktig roll i arbetet med hållbarhetsmålen. Parlamentet välkomnar ansträngningarna att införa lagstiftning om hållbar finansiering och uppmanar kommissionen att införa transparens och ansvarsskyldighet för företag som är investeringsobjekt, särskilt när det gäller frågan om att undergräva hållbarhet och mänskliga rättigheter i utvecklingsländer.

53.  Europaparlamentet välkomnar överenskommelsen från COP14, den 14:e partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald, där 196 regeringar enades om att öka investeringarna i natur och människor fram till, och efter, 2020. Parlamentet understryker att ekonomisk tillväxt kan främja en hållbar utveckling endast om den frikopplas från förstörelse av den biologiska mångfalden och naturens förmåga att tjäna människan.

54.   Europaparlamentet betonar att EU:s budget bör överensstämma med dess internationella åtaganden om hållbar utveckling och med dess klimat- och energimål på medellång och lång sikt, och inte motverka dessa mål eller förhindra deras genomförande. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att EU:s investeringar är klimat- och biodiversitetssäkrade och att när så är lämpligt lägga fram harmoniserade och bindande regler. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att nästa fleråriga budgetram till fullo överensstämmer med Parisavtalet och att inga utgifter strider mot det. Parlamentet betonar vikten av att fylla på den gröna klimatfonden och uppmuntrar medlemsstaterna att minst fördubbla sina bidrag till den inledande resursmobiliseringen. Parlamentet välkomnar det beslut som EIB:s styrelse fattat om att upphöra med finansieringen av de flesta projekt med energi från fossila bränslen från slutet av 2021 och att gradvis öka andelen av sin finansiering för klimatåtgärder och miljöhållbarhet, för att nå 50 % av verksamheten från och med 2025. Parlamentet anser att detta är ett första ambitiöst steg mot att omvandla EIB till en europeisk klimatbank. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillämpa samma princip när det handlar om exportkreditgarantier. Parlamentet efterlyser särskilda offentliga garantier till gröna investeringar, till märkning av grön finansiering och skatteförmåner för gröna investeringsfonder och till utfärdande av gröna obligationer. Parlamentet betonar behovet av en ambitiösare finansiering av forskning och industriellt tillämpbar innovation.

55.  Europaparlamentet uppmanar EIB att se över sin klimatstrategi under 2020 och anta konkreta och ambitiösa handlingsplaner för att uppfylla sitt åtagande att anpassa all sin finansieringsverksamhet till Parisavtalet samt att omgående anpassa all sin politik och alla sina riktlinjer för sektorsutlåning till målen i Parisavtalet.

56.  Europaparlamentet betonar vikten av en rättvis omställning till en klimatneutral ekonomi och behovet av en föregripande och deltagandebaserad strategi för att se till att medborgarna drar nytta av omställningen och för att stödja de mest sårbara regionerna och samhällena. Parlamentet ser inrättandet av en fond för en rättvis omställning som ett av de styrmedel som kan användas på EU-nivå för att garantera en inkluderande och väl underbyggd omställning för de människor och regioner i EU som påverkas mest av utfasningen av fossila bränslen, såsom regioner med kolgruvor. Parlamentet medger att enbart kompensationsfonder inte garanterar en rättvis omställning och att en övergripande EU-strategi för utveckling och modernisering av dessa EU-regioner samt stöd till dem som går i täten för omställningen bör utgöra kärnan i all omställningspolitik. Parlamentet anser att EU:s klimatomställning måste vara miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbar. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att införa lämplig politik och finansiering i detta avseende kopplad till tydliga, trovärdiga och genomförbara kort- och långsiktiga åtaganden om minskade koldioxidutsläpp i alla ekonomiska sektorer från berörda medlemsstater, bland annat genom att man i deras slutliga nationella energi- och klimatplaner arbetar in konkreta strategier för att fasa ut kol jämte andra fossila bränslen och subventioner till fossila bränslen inom en tidsram som är förenlig med EU:s åtagande om att hålla den globala uppvärmningen i linje med de långsiktiga målen i Parisavtalet och klimatneutralitetsmålet för 2050.

57.  Europaparlamentet anser att en demokratisering av energisystemet är avgörande för att lyckas med en hållbar energiomställning. Parlamentet vill därför se stärkta rättigheter och kvalifikationer för medborgarna så att de kan delta i produktionen av säker och ren energi.

58.  Europaparlamentet betonar vikten av att inleda diskussioner med länder runt om i världen som för närvarande är beroende av export av fossila bränslen för att bestämma hur en strategi för gemensam energi- och klimatsäkerhet skulle kunna genomföras på ett sätt som förbättrar dessa regioners framtidsutsikter.

59.   Europaparlamentet anser att kärnenergi kan spela en roll i arbetet med att nå klimatmålen eftersom den inte släpper ut växthusgaser, och den kan också säkra en betydande del av elproduktionen i Europa. Parlamentet anser emellertid att denna energi, på grund av det avfall den genererar, kräver en strategi på medellång och lång sikt som tar hänsyn till tekniska framsteg (laser, fusion osv.) avsedda att förbättra hela sektorns hållbarhet.

60.  Europaparlamentet stöder arbetet i finansministrarnas koalition för klimatåtgärder och uppmanar alla regeringar att anamma koalitionens åtagande att anpassa all politik och praxis inom finansministeriernas ansvarsområden till målen i Parisavtalet och att införa en effektiv koldioxidprissättning, i enlighet med vad som anges i Helsingforsprinciperna.

61.  Europaparlamentet påminner parterna om behovet av att anslå tillräckliga resurser för att omsätta åtagandena i handling och för att genomföra de åtgärder som krävs för att nå Parisavtalets mål. Parlamentet stöder de växande krafterna för att införa en koldioxidjusteringsmekanism vid EU:s gränser för import till EU i syfte att skapa lika villkor i den internationella handeln och undvika koldioxidläckage.

Icke-statliga aktörers roll

62.  Europaparlamentet välkomnar den beslutsamma och växande ungdomsrörelsen mot klimatförändringarna. Parlamentet betonar vikten av att föra en meningsfull dialog med ungdomar och av att uppmuntra dem att delta i det politiska livet på alla nivåer. Parlamentet välkomnar den växande globala mobiliseringen av allt fler olika icke‑statliga aktörer som engagerar sig för klimatåtgärder med konkreta och mätbara resultat. Parlamentet framhåller civilsamhällets, den privata sektorns samt lokala och regionala myndigheters avgörande roll för att påverka och driva den allmänna opinionen och statliga åtgärder framåt och för att utbyta kunskaper och bästa praxis om utveckling och genomförande av begränsnings- och anpassningsåtgärder. Parlamentet uppmanar EU, medlemsstaterna och alla parter att uppmuntra, stödja och samarbeta med icke‑statliga aktörer, som i allt högre grad är föregångare i kampen mot klimatförändringarna. Parlamentet anser vidare att medborgarna bör involveras och medvetenheten höjas.

63.  Europaparlamentet framhåller städers avgörande roll i genomförandet av Parisavtalets mål, då de enligt UN-Habitats sammanfattande rapport från 2018 om hållbarhetsmål nr 11, med titeln Tracking Progress towards Inclusive, Safe, Resilient and Sustainable Cities and Human Settlements, ligger bakom över 70 % av alla växthusgasutsläpp, allt avfall och alla luftföroreningar. Parlamentet välkomnar åtagandet att uppnå klimatneutralitet senast 2050, som gjordes av 102 städer vid toppmötet om klimatåtgärder. Parlamentet uppmanar parterna att göra städer mer delaktiga i sina planer för utsläppsminskning.

Öppenhet, delaktighet och insyn

64.  Europaparlamentet betonar att ett effektivt deltagande av alla parter krävs i arbetet med att nå målet att begränsa den globala genomsnittliga temperaturökningen till 1,5 °C, vilket i sin tur kräver att frågan om särintressen eller intressekonflikter behandlas. Parlamentet upprepar i detta sammanhang sitt stöd till att införa en särskild policy för intressekonflikter som en del av UNFCCC. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att gå i spetsen för denna process utan att äventyra syftena och målen för UNFCCC och Parisavtalet.

65.  Europaparlamentet understryker att 80 % av de människor som tvingas lämna sina hem på grund av klimatförändringar är kvinnor och barn, som i allmänhet påverkas mer av klimatförändringarna än män och bär en större del av bördan, samtidigt som de inte är lika inblandade i viktiga beslut om klimatåtgärder. Parlamentet betonar därför att ökat medinflytande för alla marginaliserade könsgrupper, liksom deras fullständiga och lika deltagande och ledarskap i internationella forum, såsom UNFCCC, och delaktighet i nationella, regionala och lokala klimatåtgärder, är avgörande för att sådana åtgärder ska bli framgångsrika och effektiva. Parlamentet anser att EU och medlemsstaterna fullt ut bör stödja genomförandet av UNFCCC:s handlingsplan för jämställdhet, särskilt genom att jämställdhetsintegrera EU:s klimat- och utvecklingspolitik, och verka för att kvinnor från urbefolkningar och kvinnorättsförsvarare kan delta i UNFCCC-processen.

66.  Europaparlamentet konstaterar att klimatförändringarnas konsekvenser för bland annat överlevnad, näringstillgång och utbildningsmöjligheter är särskilt allvarliga för barns och ungdomars hälsa, skydd och utveckling. Parlamentet anser att man måste agera för att begränsa dessa skadliga effekter.

Omfattande insatser inom alla sektorer

67.  Europaparlamentet råder kommissionen att undersöka sammanlänkningar och andra former av samarbete med berörda parter på koldioxidmarknaderna i tredje länder och regioner och att stimulera inrättandet av fler koldioxidmarknader och andra prissättningsmekanismer för koldioxid som kommer att ge extra effektivitetsvinster och kostnadsbesparingar samt minska risken för koldioxidläckage genom att skapa lika villkor globalt. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa skyddsåtgärder för att se till att eventuella sammanlänkningar med EU:s utsläppshandelssystem fortsätter att lämna ytterligare, permanenta bidrag till begränsningsåtgärderna och inte undergräver unionens åtaganden om växthusgasutsläpp på hemmaplan.

68.  Europaparlamentet påminner om att alla sektorer måste bidra för att uppnå en klimatneutral ekonomi, och att utfasningen av fossila bränslen i EU:s ekonomi inte bör leda till en omfördelning av koldioxidutsläpp till tredjeländer genom koldioxidläckage, utan bör bli en framgång för vår ekonomi och industri tack vare lämpliga investeringar, adekvata instrument och möjligheter att utveckla nödvändig banbrytande innovation och teknik. Parlamentet tror på framgången med marknadsbaserade strategier. Parlamentet anser att åtgärder för koldioxidjustering vid gränserna måste bygga på en genomförbarhetsstudie och vara förenliga med WTO:s bestämmelser.

69.  Europaparlamentet noterar uttalandet från kommissionens tillträdande ordförande, Ursula von der Leyen, om att utsläppshandelssystemet kommer att utvidgas till sektorer som ännu inte omfattas av EU:s handelssystem. Parlamentet motsätter sig en direkt inkludering i EU:s utsläppshandelssystem.

70.  Europaparlamentet framhåller att transportsektorn är den enda sektorn där utsläppen har ökat sedan 1990. Parlamentet betonar att detta inte är förenligt med ett långsiktigt klimatneutralitetsmål, vilket kräver större och snabbare utsläppsminskningar från alla samhällssektorer, inklusive luft- och sjöfart. Parlamentet påminner om att transportsektorn kommer att behöva vara helt koldioxidfri senast 2050. Parlamentet konstaterar att kommissionens analys visar att de nuvarande globala målen och de planerade åtgärderna av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) och Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) är otillräckliga för att åstadkomma de nödvändiga utsläppsminskningarna – även om de genomförs fullt ut – och att det krävs ytterligare betydande åtgärder som är förenliga med målet om nettonollutsläpp av växthusgaser för hela ekonomin. Parlamentet anser att parterna, för att se till att de nationellt fastställda bidragen överensstämmer med de åtaganden för hela ekonomin som krävs enligt Parisavtalet, bör uppmuntras att inkludera utsläpp från internationell sjö- och luftfart och att enas om och genomföra åtgärder på internationell, regional och nationell nivå för att minska utsläppen från dessa sektorer.

71.  Europaparlamentet påminner om att de globala utsläppen från den internationella luftfarten beräknas vara omkring 70 % högre 2020 än 2005 och till och med skulle kunna öka med ytterligare 300–700 % fram till 2050. Parlamentet uttrycker oro över ambitionsnivån i Icaos system för kompensation för och minskning av koldioxidutsläpp inom internationell luftfart (Corsia), detta med tanke på det pågående arbetet med de standarder och rekommenderade metoder som ska följas vid tillämpningen av systemet från 2019 och framåt. Parlamentet betonar att de nuvarande standarderna är otillfredsställande och att ytterligare urvattning av Corsia-systemet är oacceptabel. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att skärpa Corsia-bestämmelserna och stödja antagandet av ett långsiktigt mål för att avsevärt minska de sektorsspecifika utsläppen från luftfarten, och att samtidigt slå vakt om EU:s lagstiftningsmässiga självständighet vid tillämpningen av utsläppshandelsdirektivet. Parlamentet framhåller dessutom behovet av att ta itu med utsläpp av andra växthusgaser än koldioxid från luftfarten i såväl EU:s system som internationella system.

72.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över antagandet av resolution A40-19 vid Icaos 40:e sammanträde och Corsias så kallade exklusivitetsklausul. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att lämna in en formell reservation mot denna del av resolutionen för att slå vakt om unionens lagstiftningsmässiga självständighet när det gäller åtgärder för att minska växthusgasutsläppen från luftfartssektorn.

73.  Europaparlamentet påminner om kommissionens rättsliga skyldighet att lägga fram en rapport för parlamentet och rådet inom tolv månader efter det att Icao antagit de relevanta instrumenten och innan Corsia tas i bruk, där kommissionen bland annat ska granska Corsias ambitionsnivå och övergripande miljöintegritet, däribland dess allmänna ambitioner i förhållande till Parisavtalets mål. Parlamentet och rådet är som medlagstiftare de enda institutioner som kan besluta om eventuella framtida ändringar av utsläppshandelsdirektivet. Parlamentet betonar att ändringar i utsläppshandelsdirektivet bör göras endast om de är förenliga med EU:s åtagande om minskade växthusgasutsläpp för hela ekonomin, enligt vilket utsläppskompensation inte ska användas efter 2020.

74.  Europaparlamentet välkomnar det växande stödet för en EU-omfattande samordnad luftfartsprissättning, och uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram en ambitiös översyn av energiskattedirektivet i detta avseende, inbegripet ett slut på de skattebefrielser som för närvarande tillämpas på fotogen och marina bränslen.

75.  Europaparlamentet påminner om att koldioxidutsläppen från sjöfarten beräknas öka med 50–250 % under perioden fram till 2050. Parlamentet välkomnar överenskommelsen om en inledande IMO-strategi för minskade växthusgasutsläpp från fartyg som ett första steg för att sektorn ska bidra till uppnåendet av Parisavtalets temperaturmål. Parlamentet uppmanar eftertryckligen IMO att göra snabba framsteg med åtgärder på kort och medellång sikt för att hjälpa till med att nå strategins mål. Parlamentet betonar hur viktigt och brådskande det är att genomföra åtgärder på kort och medellång sikt före 2023. Parlamentet uppmanar EU, kommissionen och medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att stödja ett snabbt utnämnande av Medelhavet till kombinerat kontrollområde för utsläpp av svaveloxid och kväveoxid, som ett viktigt steg mot att minska sjöfartens utsläpp i Europa. Parlamentet understryker att ytterligare åtgärder och insatser, däribland koldioxidprissättningsinstrument, omedelbart måste utforskas för att ta itu med utsläppen från sjöfarten i linje med sektorns strategi för omställning till låga utsläpp. Därför anser parlamentet att EU och medlemsstaterna noga bör övervaka effekterna och genomförandet av den inledande IMO-strategin. Parlamentet välkomnar förslaget till en EU-förordning för att vederbörligen beakta det globala systemet för insamling av uppgifter om fartygs förbrukning av eldningsolja (MRV) och IMO:s globala system för insamling av uppgifter om fartygs bränsleförbrukning. Parlamentet påminner om att MRV är ett första steg som i slutändan bör göra det möjligt för EU att anta bindande mål för att minska utsläppen. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att så snart som möjligt föreslå ytterligare EU-åtgärder som ett led i sin strategi för minskade koldioxidutsläpp fram till 2050, såsom att inkludera sjöfartssektorn i utsläppshandelssystemet och införa en standard för energieffektivitet hos fartyg och en fartygsmärkning, samt att föreslå en strategi för samarbete med andra parter som är villiga att agera så tidigt som möjligt i syfte att minska sjöfartens utsläpp i linje med Parisavtalets temperaturmål.

76.  Europaparlamentet framhåller att det redan finns enkla lösningar för att minska utsläppen, till exempel att sänka hastighetsgränserna eller införa utsläppskontrollområden, vilket föreskrivs i den internationella Marpolkonventionen. Parlamentet anser att strategin för minskade koldioxidutsläpp och den europeiska gröna given bör driva fram investeringar, ambitiös forskning i utsläppsfria fartyg och gröna fartyg med ekokomponenter, bättre avfallshantering och vattenvård samt nödvändiga infrastrukturförbättringar för att nå marknadsgenomslag före 2030, såsom elektrifiering av hamnar.

77.  Europaparlamentet kräver en ökning av anslagen till forskning om och marknadslansering av alternativa bränslen.

78.  Europaparlamentet påminner om att 23 % av de globala växthusgasutsläppen kommer från jordbruket. Parlamentet betonar att det, för att säkra tillräcklig näringstillgång för en växande världsbefolkning, krävs satsningar på smarta jordbrukstekniker och produktionsmetoder, såsom avskiljning av metan från gödsel, effektivare användning av gödningsmedel, cyklisk användning av biomassa och effektivare metoder inom kött- och mejerivaruproduktionen.

79.  Europaparlamentet påminner om att jordbruket står för omkring 10 % av EU:s växthusgasutsläpp men att det har potential att hjälpa EU att minska sina utsläpp genom god markvård, trädjordbruk, skydd av biologisk mångfald och andra markförvaltningstekniker. Parlamentet inser att jordbruket har potential att minska utsläppen med omkring 3,9 gigaton koldioxidekvivalenter om året fram till 2050 – omkring 8 % av de nuvarande globala växthusgasutsläppen.

80.  Europaparlamentet noterar att omkring 60 % av världens metan släpps ut från källor såsom jordbruk, deponier och reningsverk samt produktion och pipelinetransport av fossila bränslen. Parlamentet påminner om att metan är en kraftigt verkande växthusgas med en hundraårig global uppvärmningspotential som är 28 gånger kraftigare än koldioxidens. Parlamentet påminner kommissionen om dess rättsliga skyldighet att så snart som möjligt undersöka vilka politiska alternativ som finns för att snabbt minska metanutsläppen som en del av en strategisk EU-plan för metan. Kommissionen uppmanas att lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag för parlamentet och rådet i detta syfte under den första halvan av sin mandatperiod.

81.  Europaparlamentet inser att jordbruket kan spela en viktig och positiv roll i kampen mot klimatförändringarna och understryker betydelsen av en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken för att hjälpa jordbrukare att utveckla och genomföra klimatsmarta jordbruksmetoder, såsom koldioxidbindning och återvinning av koldioxidutsläpp.

82.  Europaparlamentet framhåller den viktiga roll som naturliga sänkor har för att uppnå växthusgasneutralitet i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en detaljerad EU-strategi för en hållbar förstärkning av naturliga sänkor i linje med målet om växthusgasneutralitet till 2050. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att behandla denna aspekt grundligt i sina långsiktiga strategier i enlighet med kraven i artikel 15.4 b i förordningen om styrning.

83.  Europaparlamentet tar fasta på den betydelse som infångning och lagring av koldioxid (CCS) tillmäts i de flesta 1,5 °C-scenarier i IPCC:s särskilda rapport om 1,5 °C och i kommissionens meddelande En ren jord åt alla.

84.  Europaparlamentet stöder ökade insatser för att nå de mål som medlemsstaterna fastställt inom ramen för den strategiska planen för energiteknik med syftet att införa CCS i kommersiell skala i EU:s energi- och industrisektorer och ta fram ett robust regelverk för att underlätta direkt avlägsnande av koldioxid från atmosfären för en säker lagring senast 2022.

85.  Europaparlamentet beklagar djupt att subventionerna till fossila bränslen fortfarande ökar och uppgår till runt 55 miljarder euro per år i EU. Parlamentet uppmanar enträget alla medlemsstater att arbeta in konkreta strategier, tidsfrister och åtgärder i sina slutliga nationella energi- och klimatplaner för att fasa ut alla direkta och indirekta subventioner till fossila bränslen senast 2020 med syftet att infria EU:s globala åtaganden och frigöra resurser som kan användas till att uppnå ett klimatneutralt samhälle. Parlamentet uppmanar alla andra parter att vidta liknande åtgärder.

86.  Europaparlamentet hälsar med tillfredsställelse att Kigaliändringen av Montrealprotokollet har trätt i kraft. Parlamentet anser att detta bör ge EU ny impuls att snabbt revidera F-gasförordningen för att åtgärda kända brister som hotar EU:s klimatambitioner, såsom olaglig handel med fluorkolväten (HFC) och otillräckliga åtgärder mot användningen av svavelhexafluorid (SF6).

Industri och konkurrenskraft

87.  Europaparlamentet anser att ekonomiskt välstånd, industriell konkurrenskraft, hållbar utveckling och klimatpolitik bör förstärka varandra. Parlamentet betonar att EU bör visa vägen i omställningen till en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050 och på så sätt säkra en konkurrensfördel för EU:s industrier.

88.  Europaparlamentet betonar att det är ytterst viktigt att uppnå Parisavtalets mål samtidigt som man bevarar arbetstillfällen och en industriell bas i EU för att ge människor i denna sektor goda framtidsutsikter och visa världen att det inte finns något motsatsförhållande mellan industrin och klimatneutralitet. Parlamentet välkomnar varmt det engagemang och de ansträngningar som många industriella aktörer i Europa gör för att bli koldioxidneutrala, och uppmuntrar de sektorer eller företag som fortfarande tvekar att följa de många goda exemplen.

89.  Europaparlamentet välkomnar även de insatser och framsteg som hittills gjorts av Europas invånare, företag och industrier för att uppfylla skyldigheterna i Parisavtalet i enlighet med regelboken från Katowice. Parlamentet konstaterar dock att dessa insatser inte räcker för att före 2050 åstadkomma en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och deras regioner och kommuner, liksom företag och industrier, att ha och aktivt sträva efter en högre ambitionsnivå genom den europeiska grön given för att ta itu med klimatutmaningarna och fullt ut utnyttja de möjligheter som Parisavtalet erbjuder.

90.  Europaparlamentet betonar att en stabil och tillförlitlig rättslig ram och tydliga politiska signaler både på EU-nivå och på global nivå underlättar och främjar klimatrelaterade investeringar och kan bidra till att förebygga inlåsning av koldioxid. Parlamentet understryker i detta avseende vikten av ett korrekt och snabbt genomförande av lagstiftningen ”Paketet om ren energi för alla i EU” och efterlyser en utveckling av en långsiktig strategi för EU:s industripolitik och en klimatlag på EU-nivå, i linje med EU:s åtaganden enligt Parisavtalet, som utformats för att säkerställa en kort- och långsiktig utveckling av EU:s industri, särskilt genom att främja små och medelstora företag, arbetstillfällen av hög kvalitet och en ekologisk omställning, samtidigt som en globalt konkurrenskraftig EU-industri säkerställs och nettonollutsläpp av växthusgaser uppnås före 2050 utan att någon lämnas på efterkälken.

91.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att i flera länder där de största konkurrenterna till EU:s energiintensiva industrier har sin bas har koldioxidhandel eller andra prissättningsmekanismer införts. Parlamentet uppmuntrar andra länder att följa efter. Parlamentet efterlyser en utvidgning av dessa mekanismer till alla energiintensiva industrier.

92.  Europaparlamentet betonar vikten av att öka antalet kvalitetsjobb och yrkesarbetare inom EU:s industri för att stimulera innovation och en omställning till hållbara produktionsprocesser. Parlamentet understryker behovet av att hjälpa kol- och koldioxidintensiva regioner som har en hög andel arbetstagare i kolberoende sektorer att investera i dessa regioner och att utveckla program för omskolning och kompetenshöjning för att locka till sig nya och innovativa företag såväl som nystartade företag och industrier i syfte att skapa en hållbar regional ekonomi samtidigt som man ser till att ingen hamnar på efterkälken.

93.  Europaparlamentet betonar att inte alla regioner har samma utgångsläge när det gäller att bekämpa klimatförändringar, att inte alla regioner har samma verktyg och att konsekvenserna därför skiljer sig åt. Parlamentet understryker därför att det är mycket viktigt med en omställning som tar hänsyn till det som utmärker de mest sårbara regionerna, befolkningarna och sektorerna.

Energipolitik

94.  Europaparlamentet framhåller energins centrala roll i omställningen till en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser.

95.  Europaparlamentet understryker att man under en hållbar energiomställning måste åtgärda problemet med energifattigdom genom att stärka energikonsumenternas rättigheter, ge konsumenter bättre information, förstärka energieffektivitetsåtgärderna i byggnader, särskilt för låginkomsthushåll, och hantera frågan genom socialpolitiska åtgärder.

96.  Europaparlamentet betonar vikten av energieffektivitet och förnybar energi för att minska utsläppen av växthusgaser, trygga energiförsörjningen och minska energifattigdomen.

97.  Europaparlamentet understryker att alla sektorer måste samarbeta effektivt för att fasa ut de fossila bränslena i EU:s ekonomi och uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser. Parlamentet betonar att länder bör vara mer flexibla när det gäller hur de vill fasa ut fossila bränslen i sina ekonomier för att hålla nere de sociala kostnader som omställningen medför och få acceptans och stöd från allmänheten.

98.  Europaparlamentet anser att en fortsatt integration av EU:s inre energimarknad kommer att spela en viktig roll, särskilt för att uppnå en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser.

99.  Europaparlamentet påminner om att prioriteringen av energieffektivitet, särskilt genom att tillämpa principen ”energieffektivitet först”, och ett globalt ledarskap vad gäller förnybara energikällor är två av huvudmålen för EU:s energiunion. Parlamentet understryker att EU:s mål för förnybar energi 2030 har satts till 32 % eller mer och dess energieffektivitetsmål till 32,5 % eller mer. Parlamentet betonar att dessa mål – även om de leder till större minskningar av växthusgasutsläppen än vad som tidigare planerats – inte ligger i linje med den minskning med 50–55 % som föreslås av kommissionens nya ordförande och inte heller med målet att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 °C. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att bestämma vilka ytterligare insatser som krävs för att främja förnybar energi och energieffektivitet i linje med målet för minskade växthusgasutsläpp. Parlamentet efterlyser ett globalt främjande av energieffektivitetsåtgärder och en snabb utbyggnad av förnybar energi.

100.  Europaparlamentet välkomnar att andelen förnybar energi ökar i den globala energiförsörjningen, särskilt inom energisektorn. Parlamentet är bekymrat över att användningen av förnybar energi för uppvärmning, kylning och transport, särskilt inom luftfarts- och sjöfartssektorerna, går så trögt. Parlamentet är djupt oroat över att ökningen av den totala marknadsandelen för förnybar energi i EU har mattats av (sedan 2014), vilket äventyrar EU:s energi- och klimatmål. Parlamentet betonar att alla sektorer måste öka sin användning av förnybar energi om de långsiktiga hållbarhetsmålen ska uppnås.

Forskning, innovation, digital teknik och rymdpolitik

101.  Europaparlamentet erkänner betydelsen av vetenskap och vetenskapsbaserad innovation om kampen mot klimatförändringar ska bli framgångsrik och om de strategiska målen i Parisavtalet och i andra ambitiösa klimatprogram ska uppnås. Parlamentet betonar behovet av ledarskap från EU:s sida, både i kampen mot klimatförändringar och i främjandet av tekniska framsteg för en klimatresilient utveckling.

102.  Europaparlamentet betonar vikten av fortsatt och ökad forskning och innovation på områdena begränsning av klimatförändringar, anpassningspolitik, resurseffektivitet, koldioxidsnål och utsläppsfri teknik, hållbar användning av returråvaror (”den cirkulära ekonomin”) och insamling av data om klimatförändringar för att bekämpa klimatförändringar. Parlamentet betonar behovet av att prioritera finansieringen av hållbara energiprojekt inom ramen för det nya programmet Horisont Europa med tanke på EU:s åtaganden inom energiunionen och enligt Parisavtalet.

103.  Europaparlamentet påminner om att forskning, innovation och konkurrenskraft är en av de fem pelarna i energiunionens strategi. Parlamentet påminner därför om forskarnas mycket viktiga roll i kampen mot global uppvärmning och betonar vikten av nära vetenskapligt samarbete mellan internationella partner i detta sammanhang.

104.  Europaparlamentet påminner om den fundamentala roll som digital teknik spelar när det gäller att stödja en energi- och industriomvandling, särskilt för att öka energieffektiviteten och energibesparingarna samt minska utsläppen. Parlamentet betonar de klimatfördelar som digitaliseringen av europeiska industrier kan ge genom effektivare resursanvändning, inklusive återvinning, och minskad materialintensitet. Parlamentet framhåller klimatfördelarna med en fullständig digitalisering av överförings- och distributionsnät och energimarknadsplatser samt med program för efterfrågeflexibilitet som förvaltas av smarta tillämpningar.

105.  Europaparlamentet erkänner betydelsen av EU:s nya rymdprogram till stöd för EU:s kamp mot klimatförändringar och dess effekter. Parlamentet påminner om hur viktiga det europeiska jordobservationsprogrammet Copernicus data- och informationstjänster har varit för jordövervakningen. Parlamentet betonar Copernicus betydelse för att underlätta den internationella samordningen av observationssystem och relevant informationsutbyte.

Klimatförändringar och utveckling

106.  Europaparlamentet påminner om att enligt rapporten av den 25 juni 2019 från FN:s särskilda rapportör om klimatförändringar och fattigdom, hotar klimatförändringarna att omintetgöra de senaste 50 årens framsteg inom utveckling, global hälsa och fattigdomsminskning, och att man uppskattar att utvecklingsländerna kommer att få bära 75–80 % av kostnaderna för klimatförändringen.

107.  Europaparlamentet betonar att utvecklingsländerna är de som är mest sårbara och utsatta för klimatförändringar och mindre rustade att stå emot de katastrofala effekterna, bland annat mat- och vattenkriser, fysisk förstörelse orsakad av naturkatastrofer, förflyttningar av befolkningar och ökade konflikter om knappa resurser. Parlamentet påminner om att klimatförändringar har dramatiska konsekvenser för utvecklingsländernas, och i synnerhet de minst utvecklade ländernas, långsiktiga ekonomiska utveckling.

108.  Europaparlamentet tar upp exemplet med de tropiska cyklonerna Idai och Kenneth – den senare var en de kraftigaste cyklonerna som någonsin drabbat Afrika – som orsakade stor förödelse i Komorerna, Malawi, Moçambique och Zimbabwe under första halvåret 2019. Cyklonerna ledde till att många människor dödades och att mer än 2 miljoner människor hamnade i akut behov av humanitärt bistånd, med kostnader som uppgick till nästan 400 miljoner USD och som till stor del betalades av EU, samt återuppbyggnadskostnader som beräknas till 3 miljarder USD.

109.  Europaparlamentet framhåller att infrastrukturens motståndskraft i utvecklingsländerna kommer att visa sig vara avgörande för deras förmåga att anpassa sig till klimatförändringarna. Parlamentet insisterar därför på att investeringar i en motståndskraftig infrastruktur i utvecklingsländer måste uppmuntras för att hjälpa dem att stå emot de allt allvarligare naturkatastroferna.

110.  Europaparlamentet erinrar om sin ståndpunkt att minst 45 % av medlen från det föreslagna instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete 2021–2027 bör bidra till klimat- och miljömål.

111.  Europaparlamentet insisterar på en gemensam strategi för genomförandet av Parisavtalet och Agenda 2030 för hållbar utveckling, i både den inre och yttre politiken och med största möjliga hänsyn till principen om en konsekvent politik för utveckling, särskilt i termer av utveckling, handel, jordbruk, energi och klimat.

112.  Europaparlamentet betonar det ömsesidigt beroendet mellan klimatet, ekonomin och samhället. Parlamentet understryker framför allt de direkta effekter som klimatförändringar har för ursprungsbefolkningarna, och det akuta existentiella hot som många av dem, även okontaktade folk, står inför. Parlamentet betonar att ursprunglig och traditionell kunskap, enligt FN:s mellanstatliga panel för klimatförändringar, är en viktig resurs för att förebygga klimatförändringar, i synnerhet eftersom cirka 80 % av världens återstående biologiska mångfald återfinns på ursprungsbefolkningarnas territorier. Parlamentet är bestört över att ursprungsbefolkningsledaren Emraya Wajãpi i norra Brasilien nyligen dödades, och välkomnar uttalandet från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter den 29 juli 2019 där Brasiliens regering uppmanas att sätta stopp för invasionen av ursprungsbefolkningars territorier och se till att de på fredligt sätt kan utöva sina kollektiva rättigheter till sin mark, i enlighet med ILO:s konvention nr 169.

113.  Europaparlamentet uppmanar de utvecklade länderna, inbegripet EU:s medlemsstater, att öka sitt stöd för kunskapsdelning, kapacitetsuppbyggnad och tekniköverföring till utvecklingsländer, och därmed respektera artiklarna 9–11 i Parisavtalet och artiklarna 49, 116 och 120 i Addis Abeba-handlingsplanen om utvecklingsfinansiering, samtidigt som de fullgör sina åtaganden i fråga om mål 17 för hållbar utveckling, inbegripet målen 17.6–17.8. Parlamentet betonar därför den positiva potential som ökade EU‑investeringar i lovande vetenskapliga forskningsprojekt har. Parlamentet uppmanar dessutom EU att uppmuntra antagandet av en förklaring som är jämförbar med Dohaförklaringen från 2001 om Trips-avtalet och folkhälsa, för att främja en laglig överföring av klimatvänlig teknik till utvecklingsländerna.

114.  Europaparlamentet lyfter fram den avgörande betydelse som privata investeringar och tillväxt har för omställningen till klimatvänlig infrastruktur och produktionsmetoder. Parlamentet betonar behovet av att maximera dessa investeringars bidrag till klimatåtgärder och till uppnåendet av målen för hållbar utveckling, bland annat genom incitament och främjande av offentlig-privata partnerskap. Parlamentet anser att den externa investeringsplanen är ett viktigt verktyg i detta avseende. Parlamentet betonar vidare att inkluderande och hållbar utveckling såväl som tillväxt behövs för att utvecklingsländerna ska kunna delta i klimatomställningen, bland annat med hjälp av innovationsstrategier och tekniska framsteg. Parlamentet är övertygat om att EU snabbt bör främja ansvarsfull och hållbar privat finansiering, särskilt avseende skyldigheter på människorättsområdet och bidrag till utvecklingsländernas inhemska ekonomi. Parlamentet varnar dock för en övertro på frivilliga insatser från den privata sektorn.

115.  Europaparlamentet noterar det ökande intresset för att utveckla standarder för klimatvänliga och hållbara investeringar och upprepar sin oro över att alltfler initiativ från den privata sektorn försvårar jämförelse och kontroll. Parlamentet välkomnar de initiativ som tagits av kommissionen och det internationella samfundet i detta sammanhang för att stödja investeringar i och politisk dialog om klimatåtgärder i utvecklingsländer, såsom den globala klimatförändringsalliansen plus (GCCA +) och den gröna klimatfonden. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen och medlemsstaterna att vara mer engagerade i internationella forum, i syfte att främja effektivitet och rättvisa vad gäller investeringar i klimatåtgärder.

Klimatdiplomati

116.  Europaparlamentet står helt och hållet bakom en fortsättning och ytterligare fördjupning av EU:s politiskt utåtriktade verksamhet och klimatdiplomati, vilket är en förutsättning för att mobilisera klimatåtgärder i partnerländerna och den globala allmänna opinionen. Parlamentet anser dock att de ansträngningar som gjorts varit uppenbarligen otillräckliga och att de personalresurser som anslagits av kommissionen och utrikestjänsten är långt ifrån tillräckliga. Parlamentet föreslår därför en drastisk ökning av personalresurserna på detta område. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att tillämpa EU:s klimatdiplomati på ett övergripande sätt genom att skapa kopplingar mellan klimatförändringar, och hållbar utveckling, jordbruk, konfliktlösning, migration och humanitära frågor, för att underlätta den globala omställningen till nettonollutsläpp, klimatresiliens, hållbar utveckling och tryggad livsmedels- och vattenförsörjning.

117.  Europaparlamentet betonar att klimatförändringar får allt större konsekvenser för den internationella säkerheten och regionala stabiliteten på grund av miljöförstöring, förlorade försörjningsmöjligheter, klimatrelaterad tvångsförflyttning och relaterade former av oroligheter, där klimatförändringar ofta kan ses som något som förvärrar hoten. Parlamentet uppmanar därför EU och dess medlemsstater att samarbeta med sina partner runtom i världen för att bättre förstå, integrera, förutse och hantera klimatförändringens destabiliserande effekter. Parlamentet uppmuntrar till genomförandet av ett program för tidig varning för de stora potentiella brytpunkter som kan undergräva hållbara strukturer och ekosystem i större regioner eller på kontinenter.

118.  Europaparlamentet välkomnar åtagandet att minska växthusgasutsläppen och de konkreta åtgärder som vidtagits i detta hänseende i många delar av världen, såsom många utvecklingsländers och små östaters mycket ambitiösa åtaganden. Parlamentet beklagar dock bristen på ambition och bristen på debatt när det gäller att öka de nationellt fastställda bidragen i många större ekonomier. Parlamentet påminner om att EU står för 9 % av de globala växthusgasutsläppen men att det bara är 6,7 % av världens befolkning som bor här, vilket gör att EU absolut måste höja sina ambitioner, särskilt med tanke på sitt historiska ansvar för klimatförändringarna och behovet av att föregå med gott exempel för resten av världen. Parlamentet betonar att det kommer att vara omöjligt att uppnå Parisavtalets mål och undvika brytpunkter om detta inte åtföljs av en högre ambitionsnivå i andra stora ekonomier.

119.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart analysera möjligheten till ytterligare insatser som uppmuntrar andra större ekonomier att öka sina nationellt fastställda bidrag, att genomföra ytterligare konkreta åtgärder och att överväga innovativa tillvägagångssätt.

120.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utnyttja alla tillgängliga instrument (t.ex. internationella förhandlingar, handelsavtal och regionala avtal, internationella partnerskap) för att främja samarbete kring den globala omställningen till nettonollutsläpp, klimatresiliens, hållbar utveckling och tryggad livsmedels- och vattenförsörjning.

121.  Europaparlamentet betonar behovet av att integrera klimatambitioner i all EU-politik, inklusive handelspolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla nya handels- och investeringsavtal som undertecknas av EU är fullt förenliga med Parisavtalet och målen för hållbar utveckling, och att miljö- och klimatbestämmelserna är rättsligt bindande och verkställbara. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra och offentliggöra en övergripande bedömning av hur befintliga och kommande avtal överensstämmer med Parisavtalet. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla handelsavtal innehåller bindande bestämmelser om överensstämmelse med Parisavtalet, däribland bestämmelser om förvaltning och hållbart bevarande av skog. Parlamentet uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt handelsvarornas livscykel, från idé till konsumtion, för att skydda naturresurserna och ta hänsyn till de samlade effekterna, inklusive transporter.

122.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att införliva Parisavtalet i handelsavtal för att uppmuntra handelspartner att uppnå målen i Parisavtalet. Parlamentet uppmanar också kommissionen och rådet att se över handelsavtalen för att införliva ambitiösa klimatåtaganden i dessa bilaterala avtal och på så sätt uppmuntra handelspartner att anta klimatstrategier i enlighet med Parisavtalet.

123.  Europaparlamentet ställer sig mycket positivt till Rysslands tillkännagivande om att genomföra Parisavtalet.

124.  Europaparlamentet erkänner den avgörande betydelse som partnerskapet mellan EU och Förenta staterna har för att uppnå de strategiska målen i Parisavtalet och andra ambitiösa strategier. Parlamentet beklagar därför än en gång uttalandet från Förenta staternas president Donald Trump om att Förenta staterna ska dra sig ur Parisavtalet. Parlamentet ser mycket positivt på att stora amerikanska delstater, städer, universitet och andra icke-statliga aktörer fortsätter att mobilisera för klimatåtgärder i kampanjen We are still in. Parlamentet uttrycker sin förhoppning om att Förenta staterna på nytt ska ansluta sig till kampen mot klimatförändringarna och, i partnerskap med EU, gå i bräschen för förhandlingar om världsomspännande avtal om handel, industri och energi i linje med Parisavtalet.

125.  Europaparlamentet beklagar djupt den brasilianske presidenten Jair Bolsonaros och den brasilianska regeringens svala reaktion på det rekordstora antalet skogsbränder, vars omfattning aldrig tidigare skådats i det brasilianska Amazonasområdet. Parlamentet anser att EU och dess medlemsstater bör göra sitt yttersta, genom internationellt samarbete och stöd, för att bekämpa miljöförstöringen i Amazonas och andra nyckelområden i det globala ekosystemet, och att beakta den potentiella roll som deras egen handelspolitik kan spela.

Europaparlamentets roll

126.  Europaparlamentet anser att parlamentet bör vara en integrerad del i EU:s delegation, eftersom det måste ge sitt godkännande till internationella avtal och spelar en central roll i egenskap av medlagstiftare i det inhemska genomförandet av Parisavtalet. Parlamentet förväntar sig därför att få närvara vid EU:s samordningsmöten under COP25 i Madrid och garanteras tillgång till alla förberedande dokument från och med det att förhandlingarna inleds.

o
o   o

127.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och sekretariatet för UNFCCC, med en begäran om att resolutionen ska spridas till alla andra som är parter i konventionen och inte är medlemmar i EU.

(1) Antagna texter, P8_TA(2018)0430. (2) Antagna texter, P8_TA(2019)0217. (3) EUT C 356, 4.10.2018, s. 38. (4) Burke, M. et al., ”Global non-linear effect of temperature on economic production”, Nature, vol. 527, s. 235–239. (5) FN:s miljöprogram, Emissions gap report 2018, s. 21.

Europaparlamentets resolution av den 28 november 2019 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen och andra åtgärder för att bekämpa könsrelaterat våld (2019/2855(RSP))

P9_TA(2019)0080 B9-0225/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, som öppnades för undertecknande i Istanbul den 11 maj 2011 (nedan kallad Istanbulkonventionen),

–  med beaktande av Pekingdeklarationen och handlingsplanen från Peking, som antogs vid den fjärde internationella kvinnokonferensen den 15 september 1995, samt de slutdokument som senare antogs vid FN:s extra sessioner Peking +5 (2005), Peking +15 (2010) och Peking +20 (2015),

–  med beaktande av bestämmelserna i FN:s rättsliga instrument på området för mänskliga rättigheter, särskilt de som rör kvinnors rättigheter,

–  med beaktande av förslaget till rådets beslut av den 4 mars 2016 (COM(2016)0109),

–  med beaktande av rådets beslut (EU) 2017/865 av den 11 maj 2017 om undertecknande på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet vad avser frågor som rör straffrättsligt samarbete(1),

–  med beaktande av rådets beslut (EU) 2017/866 av den 11 maj 2017 om undertecknande på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet vad avser asyl och non‑refoulement(2),

–  med beaktande av Wienkonventionen om traktaträtten av den 23 maj 1969, särskilt artiklarna 26 och 27,

–  med beaktande av relevant rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/99/EU av den 13 december 2011 om den europeiska skyddsordern(4) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 606/2013 av den 12 juni 2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF(6) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(8) och rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster(9), som definierar och fördömer trakasserier och sexuella trakasserier,

–  med beaktande av sin resolution av den 4 april 2019 med en begäran om ett yttrande från domstolen över huruvida förslagen om Europeiska unionens anslutning till Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet är förenliga med fördragen, samt om förfarandet för denna anslutning(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 september 2018 om åtgärder för att förebygga och bekämpa mobbning och sexuella trakasserier på arbetsplatsen, i det offentliga rummet och i politiken i EU(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2017 om bekämpandet av sexuella trakasserier och övergrepp i EU(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2017 om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (COM(2016)0109 – 2016/0062(NLE))(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2015 om EU:s strategi för jämställdhet efter 2015(14)​,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer av den 8 december 2008 avseende våld mot kvinnor och flickor och kampen mot alla former av diskriminering av dem,

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 3 december 2015 om ett strategiskt jämställdhetsåtagande 2016–2019 (SWD(2015)0278),

–  med beaktande av rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) från mars 2014 Violence against women: an EU-wide survey,

–  med beaktande av Venedigkommissionens yttrande av den 14 oktober 2019 om Armenien och de konstitutionella effekterna av ratificeringen av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet,

–  med beaktande av rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen(15),

–  med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Jämställdhet är ett grundläggande värde för EU. Rätten till likabehandling och icke‑diskriminering är en grundläggande rättighet som fastställs i fördragen och i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, och den bör respekteras till fullo.

B.  Enligt Europeiska jämställdhetsinstitutets jämställdhetsindex har ännu inget EU-land uppnått fullständig jämställdhet mellan kvinnor och män. För att det målet ska uppnås måste först det könsrelaterade våldet utrotas.

C.  Att bekämpa könsrelaterat våld är en av prioriteringarna i EU:s strategiska engagemang för jämställdhet 2016–2019.

D.  Våld mot kvinnor definieras i Istanbulkonventionen som ett brott mot de mänskliga rättigheterna och en form av diskriminering av kvinnor, och avser varje fall av könsrelaterat våld som leder till, eller troligen kommer att leda till, fysisk, sexuell, psykisk eller ekonomisk skada eller fysiskt, sexuellt, psykiskt eller ekonomiskt lidande för kvinnor, inbegripet hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, oavsett om det sker i ett offentligt eller privat sammanhang.

E.  Termen ”kvinnomord” definierades av uppföljningsmekanismen till Belém do Pará‑konventionen (MESECVI) som kvinnors våldsamma död på grund av kön, oavsett om mordet sker inom familjen, i ett partnerskap i hemmet eller i någon annan relation mellan människor, i samhället av vilken person som helst, eller om mordet begås eller tolereras av staten eller dess ombud, genom handling eller försummelse(16).

F.  I Istanbulkonventionen anges att alla dess bestämmelser ska tillämpas, särskilt åtgärderna för att skydda brottsoffrens rättigheter, ”utan åtskillnad såsom på grund av kön, genus, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet till en nationell minoritet, förmögenhet, börd, sexuell läggning, könsidentitet, ålder, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, civilstånd, status som migrant eller flykting eller ställning i övrigt”.

G.  Våld mot kvinnor och könsrelaterat våld, både fysiskt och psykiskt, är utbrett och drabbar kvinnor på alla nivåer i samhället, oavsett ålder, utbildning, inkomst, social ställning eller ursprungs- eller bosättningsland.

H.  Könsrelaterat våld är både en orsak till och en konsekvens av de strukturella ojämlikheter som många kvinnor upplever i många aspekter av livet – avseende arbete, hälsa och tillgång till finansiella resurser, makt och kunskap samt möjlighet att styra sin egen tid. För att bekämpa det könsbaserade våldet krävs en förståelse av dess orsaker och bidragande faktorer.

I.  Det är viktigt att erkänna det strukturella eller institutionella våldet, vilket kan definieras som att kvinnor underordnas i det ekonomiska, sociala och politiska livet, när vi försöker förklara varför våldet mot kvinnor kvarstår i våra samhällen.

J.  Kvinnor inom EU åtnjuter inte likvärdigt skydd mot könsrelaterat våld överallt, eftersom det finns skillnader i de olika medlemsstaternas politik och lagstiftning.

K.  Ofta ger rättsväsendet inte tillräckligt stöd till kvinnor. I många fall kan offret utsättas för kränkande kommentarer från personal inom brottsbekämpande myndigheter, eller vara i beroendeställning, vilket ökar rädslan för att anmäla våldet.

L.  Under innevarande årtionde ser vi en tydlig och organiserad offensiv på global och europeisk nivå mot jämställdhet och kvinnors rättigheter, inbegripet sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

M.  I den undersökning som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) lät göra 2014 visades att en tredjedel av alla kvinnor i Europa har utsatts för fysiska eller sexuella våldshandlingar minst en gång sedan 15 års ålder, att 55 % av kvinnorna har utsatts för en eller flera former av sexuella trakasserier, 11 % har utsatts för nätmobbning, en av tjugo (5 %) har våldtagits och mer än en tiondel har utsatts för sexuellt våld där tvång använts. I många medlemsstater har över hälften av alla kvinnliga mordoffer dödats av en sexuell partner, en släkting eller en familjemedlem. Endast i 14 % av fallen hade offren anmält de allvarligaste incidenterna av partnervåld till polisen, och de allvarligaste fallen av icke-partnervåld anmäldes endast i 13 % av fallen, vilket visar på en mycket hög grad av underrapportering. De senaste åren har #MeToo-rörelsen uppmuntrat kvinnor och flickor att anmäla fall av övergrepp, våld och trakasserier.

N.  Moderna former av slaveri och människohandel, som i huvudsak drabbar kvinnor, förekommer fortfarande i EU. Av alla offer för människohandel i världen är 71 % kvinnor och flickor, och tre av fyra av dessa kvinnor och flickor utnyttjas sexuellt(17).

O.  Nätvåld och nättrakasserier får ofta fysiska konsekvenser, och skapar en allvarlig risk att leda till ytterligare våld genom att internetanvändare stimuleras att imitera det våld och de trakasserier de fått ta del av och begå liknande handlingar.

P.  Vissa grupper av kvinnor och flickor, såsom invandrarkvinnor, kvinnliga flyktingar och asylsökande, kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, hbti-kvinnor och romska kvinnor möter korsdiskriminering och diskriminering på flera grunder, och befinner sig därför i en ännu mer utsatt situation med risker för könsrelaterat våld, och de hindras från att få tillgång till rättslig prövning, stödtjänster och skydd samt från att kunna åtnjuta sina grundläggande rättigheter.

Q.  Kvinnor som utsätts för könsrelaterat våld liksom deras barn behöver ofta särskilt stöd och skydd på grund av den stora risken för upprepad viktimisering, hot eller vedergällning i samband med sådant våld.

R.  Könsrelaterat våld undergräver de mänskliga rättigheterna, den sociala stabiliteten och säkerheten, folkhälsan, kvinnors utbildnings- och sysselsättningsmöjligheter samt barns och samhällens välbefinnande och utvecklingsmöjligheter.

S.  Fysiska, sexuella eller psykiska våldshandlingar och övergrepp får allvarliga konsekvenser för offren, och kan vålla bestående fysisk, sexuell, emotionell eller psykisk skada eller ekonomisk och finansiell förlust.

T.  Straffriheten för dem som begått brott mot kvinnor kvarstår ännu, men den måste undanröjas genom att det säkerställs att förövarna åtalas och att kvinnor och flickor som överlever våldet får lämpligt stöd och erkännande av rättsväsendet. Det är av grundläggande betydelse att planera utbildningar för tjänstegrupper som arbetar med att motverka våld mot kvinnor, såsom tjänstemän inom brottsbekämpningen, domare eller politiska beslutsfattare.

U.  EU måste vidta alla nödvändiga åtgärder, i samarbete med medlemsstaterna, för att främja och skydda alla flickors och kvinnors rätt att leva utan att utsättas för våld, såväl i det offentliga som i det privata livet.

V.  Det har gått åtta år sedan Istanbulkonventionen godkändes, men den har ännu inte ratificerats av alla medlemsstater, och inte heller av EU.

1.  Europaparlamentet fördömer alla former av könsbaserat våld, och beklagar djupt att kvinnor och flickor fortsätter att utsättas för psykiskt, fysiskt, sexuellt och ekonomiskt våld, inbegripet våld i hemmet, sexuella trakasserier, förföljelse och våld på nätet, våldtäkt, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap, kvinnlig könsstympning, brott som begås för att försvara någons så kallade heder, tvångsaborter, tvångssterilisering, sexuellt utnyttjande och människohandel samt andra former av våld som utgör en allvarlig kränkning av deras mänskliga rättigheter och värdighet. Parlamentet är djupt oroat över fallen med kvinnomord i Europa, som är den mest extrema formen av våld mot kvinnor.

2.   Europaparlamentet uppmanar rådet att snarast slutföra EU:s ratificering och fulla genomförande av Istanbulkonventionen, och att försöka få alla medlemsstater att ratificera den. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att konventionen integreras fullständigt i EU:s rättsliga och politiska ramverk. Parlamentet påminner om att EU:s anslutning till Istanbulkonventionen inte befriar medlemsstaterna från att nationellt ratificera den. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att påskynda förhandlingarna om ratificering och genomförande av Istanbulkonventionen, och uppmanar särskilt Bulgarien, Tjeckien, Lettland, Litauen, Ungern, Slovakien och Förenade Kungariket som har undertecknat men inte ratificerat konventionen att göra detta utan dröjsmål.

3.  Europaparlamentet fördömer med kraft försöken i vissa medlemsstater att dra tillbaka åtgärder som redan vidtagits i syfte att genomföra Istanbulkonventionen och bekämpa våld mot kvinnor.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa ett korrekt genomförande och upprätthållande av konventionen, och att anslå tillräckliga ekonomiska och personalmässiga resurser för att förhindra och bekämpa våld mot kvinnor och könsrelaterat våld samt för att skydda offren. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att beakta rekommendationerna från Europarådets expertgrupp för åtgärder mot våld mot kvinnor och våld i hemmet (Grevio) och att förbättra sin lagstiftning så att den blir mer i linje med bestämmelserna i Istanbulkonventionen.

5.  Europaparlamentet betonar att Istanbulkonventionen förblir den internationella standard och det centrala verktyg som ska användas för att utrota det könsrelaterade våldet, genom en helhetsinriktad, övergripande och samordnad strategi som sätter offrens rätt i centrum, genom diskussion av frågor som rör våld mot kvinnor och flickor samt könsrelaterat våld, inbegripet våld i hemmet, ur en lång rad perspektiv, och vidtagande av åtgärder såsom förebyggande av våld, bekämpning av diskriminering, straffrättsliga åtgärder för att bekämpa straffrihet, skydd och stöd för offren, skydd av barn, skydd av kvinnliga asylsökande och flyktingar, införande av riskbedömningsförfaranden och riskskattning samt bättre statistikinsamling och medvetandehöjande kampanjer eller program, även i samarbete med nationella organ för mänskliga rättigheter och jämställdhet, med civilsamhället och med icke-statliga organisationer.

6.  Europaparlamentet fördömer de attacker och kampanjer som förs mot Istanbulkonventionen genom att man avsiktligt feltolkar den och ger en felaktig bild av den till allmänheten.

7.  Europaparlamentet hävdar bestämt att vägran att erbjuda tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är en form av våld mot kvinnor och flickor, och betonar att Europadomstolen vid flera tillfällen har slagit fast att restriktiva abortlagar och bristande genomförande kränker kvinnors mänskliga rättigheter.

8.  Europaparlamentet framhåller att informationskampanjer för att bekämpa könsstereotyper och patriarkalt våld samt främja nolltolerans mot trakasserier och könsrelaterat våld är grundläggande verktyg för att bekämpa dessa kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet anser att mer omfattande utbildningsstrategier baserade på åtgärder mot diskriminering spelar en nyckelroll för att förebygga alla former av våld, särskilt könsrelaterat våld, och särskilt bland ungdomar.

9.  Europaparlamentet betonar att för att insatserna för att bekämpa könsrelaterat våld ska bli mer effektiva bör de åtföljas av åtgärder som syftar till att ge de våldsutsatta kvinnorna egenmakt och främja deras ekonomiska oberoende.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att det finns lämplig jämställdhetsanpassad utbildning, förfaranden och riktlinjer som sätter brottsoffrets rättigheter i centrum, för alla yrkespersoner som arbetar med offer för allt slags könsbaserat våld, i syfte att undvika diskriminering, traumatisering eller att offren på nytt viktimiseras i samband med rättsliga, medicinska och polisiära förfaranden. Parlamentet efterlyser sådana förbättringar för att anmälningsgraden avseende dessa brott ska höjas.

11.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att man bör öronmärka 193,6 miljoner euro för åtgärder som syftar till att förebygga och bekämpa alla former av könsrelaterat våld samt främja ett fullständigt genomförande av Istanbulkonventionen i programmet för rättigheter och värden, och betonar vikten av att anslå tillräckliga medel även på medlemsstatsnivå.

12.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att efter en konsekvensbedömning se över EU:s nuvarande rambeslut om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen, för att inkludera uppvigling till hatbrott på grund av kön, sexuell läggning, könsidentitet och könsegenskaper.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att den relevanta lagstiftning som redan trätt i kraft genomförs och efterlevs fullt ut.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra tillgången till och jämförbarheten av kvalitativa uppdelade data avseende könsrelaterat våld, genom samarbete med Eurostat, Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, i linje med konventionens skyldigheter i fråga om uppgiftsinsamling och forskning. Parlamentet uppmanar återigen kommissionen att inrätta ett europeiskt övervakningscentrum för könsrelaterat våld, med korrekta och jämförbara uppgifter (i linje med EIGE:s statliga övervakningscentrum avseende våld mot kvinnor).

15.  Europaparlamentet betonar vikten av att det införs formella förfaranden för rapportering av sexuella trakasserier på arbetsplatsen, och av särskild utbildning och kampanjer för att öka medvetenheten, som ett sätt att driva igenom principen om värdighet på arbetsplatsen och tillämpa regeln om nolltolerans som det normala. Parlamentet anser att EU-institutionerna bör föregå med gott exempel i detta avseende.

16.  Europaparlamentet uppmanar sin talman, presidiet och sin administration att fortsätta sitt arbete för att säkerställa att Europaparlamentet är en arbetsplats fri från trakasserier och sexism, och att, i linje med de önskemål som antogs i 2017 års resolution om bekämpande av sexuella trakasserier och övergrepp i EU, vidta följande åtgärder: 1) Beställa en extern revision av de två befintliga kommittéerna för bekämpning av trakasserier i Europaparlamentet och offentliggöra resultaten. 2) Skapa en ny sammansättning i de organ som bekämpar trakasserier genom att inkludera externa rättsliga, medicinska och terapeutiska experter med full rösträtt. 3) Genomföra obligatorisk utbildning om respekt och värdighet på arbetsplatsen för alla ledamöter av Europaparlamentet och för alla personalkategorier.

17.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens nyvalda ordförandes åtagande att göra mer för att stoppa det könsrelaterade våldet, ge bättre stöd till offren, göra EU:s anslutning till Istanbulkonventionen till en prioritering för kommissionen och att utnyttja möjligheterna i fördraget för att lägga till våld mot kvinnor i EU:s brottsförteckning.

18.  Europaparlamentet önskar att kommissionen ska lägga till bekämpning av könsrelaterat våld som en prioritering i nästa EU-strategi för jämställdhet, genom att låta lämpliga politiska och lagstiftningsmässiga åtgärder liksom andra åtgärder ingå i denna.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en rättsakt om förebyggande och avskaffande av alla former av könsrelaterat våld, inklusive våld mot kvinnor och flickor. Parlamentet åtar sig i detta avseende att utreda alla potentiella åtgärder, även avseende it-våld, genom att utnyttja rätten till lagstiftningsinitiativ enligt artikel 225 i EUF-fördraget.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att aktivera övergångsklausulen i artikel 83.1 i EUF-fördraget, för att våld mot kvinnor och flickor och andra former av könsrelaterat våld ska inkluderas i EU:s brottsförteckning.

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och Europarådets parlamentariska församling.

(1) EUT L 131, 20.5.2017, s. 11. (2) EUT L 131, 20.5.2017, s. 13. (3) EGT L 315, 14.11.2012, s. 57. (4) EUT L 338, 21.12.2011, s. 2. (5) EUT L 181, 29.6.2013, s. 4. (6) EUT L 101, 15.4.2011, s. 1. (7) EUT L 335, 17.12.2011, s. 1. (8) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23. (9) EGT L 373, 21.12.2004, s. 37. (10) Antagna texter, P8_TA(2019)0357. (11) Antagna texter, P8_TA(2018)0331. (12) EUT C 346, 27.9.2018, s. 192. (13) EUT C 337, 20.9.2018, s. 167. (14) EUT C 407, 4.11.2016, s. 2. (15) EUT L 328, 6.12.2008, s. 55. (16) https://www.oas.org/es/mesecvi/docs/DeclaracionFemicidio-EN.pdf (17) https://www.un.org/en/events/endviolenceday/

Europaparlamentets resolution av den 28 november 2019 om de åtgärder som Ryska federationen nyligen vidtagit mot litauiska domare, åklagare och utredare som deltagit i utredningen av de tragiska händelserna den 13 januari 1991 i Vilnius (2019/2938(RSP))

P9_TA(2019)0081 RC-B9-0182/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ryssland,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen),

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av FN:s grundläggande principer om domstolsväsendets oberoende,

–  med beaktande av diskussionen den 12 november 2019 i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor(1),

–  med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Som en direkt följd av Molotov–Ribbentroppakten annekterades Republiken Litauen, liksom många länder, av det kommunistiska Sovjetunionen.

B.  I enlighet med sina åtaganden enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, och som fullvärdig medlem i Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), har Ryska federationen förbundit sig att följa principerna om demokrati, rättsstatlighet och respekt för grundläggande friheter och mänskliga rättigheter.

C.  Den 11–13 januari 1991 begick Sovjetunionens väpnade styrkor en aggressionshandling mot den självständiga staten Litauen och människor som fredligt försökte försvara Vilnius tv-torn, vilket ledde till att fjorton människor dödades och nästan 800 skadades. De sovjetiska väpnade styrkorna fortsatte med sitt förtryck fram till kuppförsöket i Moskva i augusti 1991.

D.  Blodsutgjutelsen fördömdes i hela världen, däribland av ordföranden för högsta Sovjet i Ryska socialistiska federativa sovjetrepubliken under en massdemonstration i Moskva några dagar senare.

E.  I fördraget av den 29 juli 1991 mellan Republiken Litauen och Ryska socialistiska federativa republiken om grunden för förbindelserna mellan stater erkände Ryska federationen återupprättandet den 11 mars 1990 av den oberoende republiken Litauen.

F.  Ryska federationen övertog före detta Sovjetunionens rättigheter och skyldigheter och är dess efterträdare.

G.  Den 27 mars 2019 meddelade den regionala domstolen i Vilnius ett avgörande i det så kallade 13 januari-målet där Sovjetunionens tidigare försvarsminister Dimitrij Jazov, Sovjetunionens armés tidigare garnisonsledare i Vilnius Vladimir Uschoptjik, befälhavaren för KGB:s specialstyrkor Michail Golovatov samt 64 ryska, vitryska och ukrainska medborgare befanns skyldiga till krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten för sin inblandning i aggressionshandlingen mot staten Litauen.

H.  Samtliga förövare i denna attack stod inför rätta i sin frånvaro, förutom de två tidigare sovjetiska officerarna Jurij Mel och Gennadij Ivanov, och de åtalade dömdes till upp till 14 års fängelse. De domar som meddelades våren 2019 rör de tragiska händelserna efter den litauiska självständighetsförklaringen den 11 mars 1990 och de sovjetiska försöken att tvinga Litauen att ta tillbaka sin självständighetsförklaring, vilka inleddes med en ekonomisk blockad under första halvåret 1990 och kulminerade i ett försök att med våld störta Litauens regering i januari 1991.

I.  Vid förundersökningen i 13 januari-målet begärde myndigheterna i Republiken Litauen aktivt att de behöriga myndigheterna i Ryska federationen skulle ge rättslig hjälp i dessa straffrättsliga förfaranden, men Ryska federationen samarbetade inte.

J.  Ryska federationen anses aktivt hysa och skydda de ledande befälhavarna och de förövare som utförde väpnade angrepp mot oskyldiga och obeväpnade civila, såsom den högsta militära befälhavaren under händelserna i januari 1991, Mikhail Golovatov, och landet vidtar alla tänkbara åtgärder för att hjälpa dem att undvika ansvarsutkrävande.

K.  Rysslands inledande reaktion på domen var negativ och den ryska statsduman hävdade att rättegången var ”politiskt motiverad” och ”ett försök att skriva om historien”, och det ryska utrikesministeriet meddelade att det ”inte skulle lämna händelsen utan ytterligare åtgärder”.

L.  Mellan juli 2018 och april 2019 inledde Ryska federationens undersökningskommitté straffrättsliga förfaranden mot de litauiska åklagare, utredare och domare som hade deltagit i utredningen eller domen i 13-januari-målet. Dessa förfaranden byggde på artiklarna 299 och 305 i Ryska federationens strafflag, där det fastslås att det är straffbart att ”ställa en medvetet oskyldig person inför rättsligt ansvar” och ”för en (eller flera) domare att medvetet utfärda orättvisa domar, beslut eller andra juridiska akter”.

M.  Detta politiskt motiverade straffrättsliga förfarande som inletts av Ryska federationen kan leda till försök att missbruka Interpols system och andra bilaterala och multilaterala samarbetsavtal i syfte att begränsa de utredande åklagarnas och förstainstansdomarnas rättigheter i 13 januari-målet vid genomsökningar, förhör och gripanden. Ryska federationen kan komma att försöka utfärda internationella arresteringsorder mot de litauiska tjänstemän som arbetar med detta åtal.

N.  En propaganda- och desinformationskampanj genomförs i de statskontrollerade medierna i Ryska federationen, liksom av dess officiella företrädare, som syftar till att utveckla konspirationsteorier avseende 13 januari-målet, och utgör en del av hybridhoten mot EU och demokratier.

O.  Rättsstatsprincipen, som inbegriper domstolsväsendets oberoende, är ett av de centrala värden som EU bygger på. Kommissionen är, tillsammans med parlamentet och rådet, enligt fördragen ansvarig för att upprätthålla rättsstatsprincipen som ett grundläggande värde för unionen samt för att se till att EU-rätten samt EU:s värden och principer respekteras.

P.  Domarna i varje medlemsstat är också domare i Europeiska unionen som helhet.

Q.  Domstolsväsendets oberoende ligger till grund för rättsstatsprincipen och är av avgörande betydelse för att demokratin ska fungera och för att de mänskliga rättigheterna ska iakttas. Domstolsväsendets oberoende fastställs i artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och i artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

R.  I FN:s grundläggande principer om domarkårens oberoende fastställs att alla statliga och andra institutioner är skyldiga att respektera och iaktta domstolsväsendets oberoende. Där anges också att det inte får förekomma någon olämplig eller oberättigad inblandning i rättsprocessen(2).

S.  I FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna förankras särskilt principerna om likhet inför lagen, oskuldspresumtion och rätten till en rättvis och offentlig rättegång vid en behörig, oberoende och opartisk domstol som upprättats enligt lag.

T.  I artikel 1 i den europeiska konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål, som har ratificerats av Ryska federationen, föreskrivs att ”de avtalsslutande parterna åtar sig att, i enlighet med denna konventions bestämmelser, lämna varandra rättslig hjälp i största möjliga utsträckning i mål eller ärenden avseende brott som vid den tidpunkt då rättslig hjälp begärs faller under den begärande partens judiciella myndigheters jurisdiktion”.

U.  Ryska federationen bryter mer och mer mot internationell rätt och internationella åtaganden och intar ståndpunkter som motverkar goda grannförbindelser och på så sätt undergräver alla möjligheter till framtida samarbete.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin medkänsla och solidaritet med familjerna till offren för händelserna den 13 januari.

2.  Europaparlamentet noterar att de åtgärder som vidtas av Ryska federationens myndigheter gentemot litauiska domare och åklagare strider mot grundläggande rättsliga värden, särskilt domstolsväsendets oberoende, samt principen om att mänskliga rättigheter och friheter lagligen får begränsas endast för de ändamål för vilka sådana begränsningar föreskrivs i internationell rätt.

3.  Europaparlamentet påminner om att straffrättsliga förfaranden mot åklagare och domare på grund av deras yrkesutövning är en oacceptabel form av extern inblandning som strider mot rättsstatsprincipen.

4.  Europaparlamentet betonar att förfaranden i sådana brottmål mot åklagare och domare inte kan anses vara legitima.

5.  Europaparlamentet fördömer med kraft dessa kränkningar av de grundläggande principerna och normerna i internationell rätt som begås av de ryska myndigheterna och motsätter sig dessa politiskt motiverade straffrättsliga förfaranden.

6.  Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med de litauiska åklagare, utredare och domare som har åtalats av Ryska federationen i detta ärende, och med den litauiska regeringens försök att belysa fallet och minska skadan och riskerna för dem som olagligen anklagas av de ryska myndigheterna.

7.  Europaparlamentet betonar att de universellt erkända garantierna för domares och åklagares oberoende förbjuder varje form av inblandning i domstolens rättskipning eller utövande av något som helst inflytande över en dom, liksom väckande av åtal mot domare på grund av en dom som har avkunnats därigenom eller ingripande i det arbete som åklagarmyndigheten utför när det gäller utredningar i mål.

8.  Europaparlamentet uppmanar Ryska federationens offentliga myndigheter att avsluta det straffrättsliga förfarande som inletts mot Litauens åklagare, utredare och domare i 13 januari-målet.

9.  Europaparlamentet uppmanar Ryska federationens myndigheter att, i genomförandet av fördraget av den 29 juli 1991 mellan Republiken Litauen och Ryska socialistiska federativa republiken om grunden för förbindelserna mellan stater, bedöma ansvarsskyldigheten för de personer som ledde eller deltog i aggressionshandlingen den 11–13 januari 1991 mot staten Litauen, och att bistå de brottsbekämpande myndigheterna i Republiken Litauen i att söka utkräva rättvisa i 13 januari-målet.

10.  Europaparlamentet uppmanar Ryska federationens och Vitrysslands myndigheter att hörsamma Republiken Litauens begäranden om ömsesidig rättslig hjälp i 13 januari‑målet.

11.  Europaparlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att upphöra med de oansvariga desinformations- och propagandauttalandena från Ryska federationens tjänstemän i fråga om 13 januari-målet.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att – om begäran om ömsesidig rättslig hjälp mottas från Ryska federationen i samband med den straffrättsliga lagföringen i Ryska federationen av de litauiska åklagare och domare som arbetar med 13 januari-målet – behandla detta ärende som politiskt motiverat, samarbeta nära med de litauiska myndigheterna och vägra rättslig hjälp till Ryska federationen i detta ärende.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen för kontrollen av Interpols akter, som har ansvar för att förebygga ogrundade arresteringsorder av politisk karaktär, att vara uppmärksam på varje internationell arresteringsorder som begärs mot de tilltalade litauiska tjänstemännen. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater och övriga signatärer av Interpols stadga att ignorera eventuella internationella arresteringsorder mot de tilltalade litauiska tjänstemännen. Interpol uppmanas att ignorera alla ryska begäranden om arresteringsorder med koppling till 13 januari-målet.

14.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att avstå från att överföra personuppgifter till Ryssland som skulle kunna användas i straffrättsliga förfaranden mot litauiska domare, åklagare och utredare.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut samarbeta på europeisk nivå i fråga om sin politik gentemot Ryssland, eftersom en effektivare EU-politik fordrar större konsekvens och bättre samordning, och att göra större ansträngningar för att bygga upp motståndskraft och arbeta för praktiska lösningar för att stödja och stärka demokratiska processer och ett oberoende domstolsväsende.

16.  Europaparlamentet uppmanar rådets och kommissionens ordförande, vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att fortsätta följa dessa ärenden ingående, att ta upp dessa frågor i olika former och möten med Ryssland, att återrapportera till parlamentet om de diskussioner som förs med de ryska myndigheterna samt att göra de ryska myndigheterna fullt medvetna om Europeiska unionens enhet och solidaritet i detta och i andra liknande ärenden. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att ta upp detta ärende i sina kontakter med de ryska myndigheterna.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa samt Ryska federationens och Vitrysslands respektive president, regering och parlament.

(1) https://www.europarl.europa.eu/ep-live/sv/committees/video?event=20191112-0900-COMMITTEE-LIBE (2) https://www.ohchr.org/EN/ProfessionalInterest/Pages/IndependenceJudiciary.aspx

Europaparlamentets resolution av den 28 november 2019 om åtgärder för att hantera konsekvenserna för det europeiska jordbruket av WTO:s dom i Airbus-tvisten (2019/2895(RSP))

P9_TA(2019)0082 RC-B9-0197/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det beslut som skiljedomaren från Världshandelsorganisationen (WTO) fattade i tvisten om subventioner till Airbus (DS316) den 2 oktober 2019 om att godkänna motåtgärder från Förenta staternas sida mot EU:s export till ett värde av 7,5 miljarder US-dollar (6,8 miljarder euro),

–  med beaktande av det formella beslut som fattades av WTO:s tvistlösningsorgan den 14 oktober 2019, som gav klartecken för dessa motåtgärder,

–  med beaktande av Förenta staternas beslut om att införa en ny värdetull på 25 procent på vissa jordbruksprodukter och vissa icke-jordbruksprodukter och en värdetull på 10 procent på icke-jordbruksprodukter från och med den 18 oktober 2019,

–  med beaktande av de relevanta artiklarna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1144/2014 av den 22 oktober 2014 om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder som avser jordbruksprodukter som genomförs på den inre marknaden och i tredjeland och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 3/2008(1) (nedan kallad förordningen om säljfrämjande åtgärder) och kommissionens genomförandebeslut av den 18 november 2019 om antagande av arbetsprogrammet för 2020 för informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder som avser jordbruksprodukter som genomförs på den inre marknaden och i tredjeland,

–  med beaktande av de relevanta artiklarna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter(2) (förordningen om en samlad marknadsordning),

–  med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Förenta staterna är den främsta destinationen för jordbruksexport från EU-28 och stod för 22,3 miljarder euro av den 2018 (16,2 procent av alla exporterade jordbruksbaserade livsmedel), och utgör därför en oersättlig marknad när det gäller både värde och volym.

B.  Export av jordbruksbaserade livsmedel till ett värde av 4,3 miljarder euro (60 procent av motåtgärdernas totala värde) kommer att drabbas av de nya tullarna, som kommer att motsvara 1,1 miljarder euro.

C.  Förenade kungariket, Frankrike, Spanien, Italien, Tyskland och Irland utgör de länder som främst drabbas av Förenta staternas beslut, men den jordbruksbaserade livsmedelssektorn i andra EU-medlemsstater kommer också att påverkas negativt.

D.  De amerikanska sanktionerna kommer huvudsakligen att riktas mot jordbruksprodukter som utgör emblematiska EU-produkter med ett mycket högt mervärde vilka ofta skyddas av EU:s kvalitetsordningar (vin och sprit, såsom whisky av typen single malt, olivolja och mejeriprodukter såsom smör och ost).

E.  Andra jordbruksprodukter, t.ex. bordsoliver, fläskkött, kaffe, söta kex, bearbetade frukter, citrusfrukter, musslor, likörer och kashmir, drabbas också, om än i mindre omfattning.

F.  Jordbrukare och aktörer i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan har, efter det ryska embargot, än en gång fallit offer för en handelskonflikt som står utanför deras kontroll och som inte har någon koppling till jordbruket, och Förenta staternas beslut att tillämpa dessa tullar kan komma att gälla på obestämd tid fram till dess att medlemsstaterna följer WTO:s dom i Airbus-tvisten.

G.  De amerikanska motåtgärderna kommer att öka inte bara den ekonomiska och rättsliga osäkerheten för europeiska producenter inom en sektor som redan är instabil till sin natur, utan även instabiliteten på EU:s inre marknad, där man redan måste brottas med störningarna till följd av det ryska embargot och måste förbereda sig för de ekonomiska konsekvenserna av Förenade kungarikets eventuella utträde ur EU.

H.  Förenta staterna kan, i enlighet med bestämmelserna i amerikansk lagstiftning, införa en så kallad karusellåtgärd avseende tullarna som skulle få en dominoeffekt på andra produkter, förstärka de ekonomiska konsekvenserna av motåtgärderna och få en oproportionellt stor inverkan på den jordbruksbaserade livsmedelssektorn.

I.  Tvisten om subventionerna till Boeing är fortfarande under behandling i WTO.

J.  För vissa sektorer, såsom sektorn för bordsoliver (som påverkas av tillämpningen av amerikanska tullar redan sedan november 2017) och olivoljesektorn, kommer det amerikanska beslutet att ytterligare äventyra den redan sköra situationen på den inre marknaden, medan det för andra sektorer, såsom sektorerna för vin, whisky och mejeriprodukter, riskerar att orsaka allvarliga störningar på marknaden som helhet. Ett sådant beslut skulle därför hota tillväxten, investeringar och skapandet av arbetstillfällen och leda till att man förlorar konkurrenskraft och marknadsandelar som det tagit många år att bygga upp, vilket innebär att det skulle bli svårt att återhämta sig från en sådan förlust.

K.  Tullarna kommer att leda till betydande prisökningar för konsumenter och ekonomiska förluster och förluster av arbetstillfällen för företag på båda sidor av Atlanten, vilket i slutändan kommer att gynna producenter från länder utanför EU och Förenta staterna.

L.  Enligt gällande EU-regler kan säljfrämjande kampanjer som redan godkänts med inriktning på den amerikanska marknaden inte omprogrammeras, och vissa åtgärder som redan införts för att främja produkter med mycket högt värde kan komma att bli meningslösa om de amerikanska tullarna tillämpas.

M.  EU:s jordbruk – som till sin natur är särskilt känsligt – integreras allt mer på internationella marknader, vilket understryker betydelsen av konstruktiva handelsförbindelser överlag och av upprätthållandet av en leveranskedja med produkter av hög kvalitet som tillgodoser konsumenternas krav.

1.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över de negativa bieffekter som EU:s jordbruksbaserade livsmedelssektor utsätts för, längs hela den jordbruksbaserade livsmedelskedjan, till följd av Förenta staternas beslut att införa motåtgärder mot EU som ett resultat av Airbus-tvisten. Parlamentet anser att det är oacceptabelt att jordbrukssektorn tvingas bära en stor del av kostnaderna för en rättstvist som härrör från en helt annan sektor. Parlamentet beklagar beslutet att införa tullar på så många jordbruksprodukter.

2.  Europaparlamentet beklagar djupt bristen på engagemang från Förenta staternas sida när det gällde EU:s försök att hitta en snabb förhandlingslösning innan tullarna började tillämpas. Parlamentet understryker sin oro över att Förenta staterna hittills vägrat att samarbeta med EU om en snabb lösning för våra respektive luftfartsindustrier i samband med den långvariga konflikten mellan Airbus och Boeing.

3.  Europaparlamentet stöder kommissionen i dess arbete och uppmanar den eftertryckligen att fortsätta att försöka hitta framförhandlade lösningar för att minska de nuvarande spänningarna i handelsförbindelserna mellan de båda parterna.

4.  Europaparlamentet betonar behovet av ett samordnat och enhetligt svar från EU, särskilt med tanke på att tullarna – i ett försök att förhindra en enhetlig ståndpunkt från unionen – har utformats så att deras inverkan på de olika medlemsstaterna skiljer sig åt.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka EU:s marknad för jordbruksbaserade livsmedel, i syfte att i god tid upptäcka störningar som uppstår till följd av tillämpningen av tullar, kumulativa effekter med annan marknadsutveckling, inbegripet i förbindelse med det rådande ryska embargot, och den dominoeffekt som de undanträngda produkterna har på livsmedelskedjan.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att undersöka hur dessa motåtgärder påverkar de berörda sektorerna och den inre marknaden samt – om motiverat – att, i enlighet med WTO:s regler och inom budgetens ramar, snabbt tillhandahålla stöd till de sektorer som drabbats värst. I detta sammanhang beklagar parlamentet djupt bristen på lämplig finansiering för dessa ändamål i budgeten för 2020.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga användning av de verktyg som den samlade marknadsordningen erbjuder, såsom system för privat lagring och återtag från marknaden, och eventuella nya eller andra tillgängliga instrument och relevanta åtgärder för att hantera de störningar som uppstår på den inre marknaden.

8.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen aviserat att den kommer att se över gällande sekundärlagstiftning som omfattas av den samlade marknadsordningen för att göra det möjligt för aktörer att förlänga kampanjer i Förenta staterna och för att tillåta större flexibilitet när det gäller förvaltningen av pågående säljfrämjande kampanjer i tredjeländer, i syfte att ge aktörerna möjlighet att vara lyhörda och stärka sina åtgärder i Förenta staterna samt motverka konsekvenserna för konsumenterna, eller vid behov i stället rikta in sig på alternativa marknader genom att omprogrammera de verksamheter som redan godkänts för den amerikanska marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt införa dessa ändringar och vidta ytterligare åtgärder för att ge större flexibilitet vad gäller förvaltningen av säljfrämjande kampanjer enligt förordningen om säljfrämjande åtgärder.

9.  Europaparlamentet vidhåller att de amerikanska sanktionerna är exceptionella och inte hade kunnat förutses och hanteras av aktörerna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att anpassa reglerna för kontroll och revision på ett sådant sätt att aktörerna inte kommer att straffas till följd av oundvikliga anpassningar som de måste göra för säljfrämjande åtgärder eller för att inte genomföra säljfrämjande åtgärder som redan planerats.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra övergripande informationsåtgärder och säljfrämjande åtgärder, t.ex. i form av uppdrag på hög nivå, deltagande i handelsmässor och utställningar av internationell betydelse, i syfte att förbättra bilden av och öka främjandet av de berörda produkterna, i enlighet med artiklarna 2 och 9 i förordningen om säljfrämjande åtgärder.

11.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen på grund av detta specifika marknadsproblem bör överväga att tillämpa bestämmelserna i artiklarna 15 och 19 i förordningen om säljfrämjande åtgärder för att stödja aktörer som måste öka sina ansträngningar för att komma in på den amerikanska marknaden och även bidra till att minska hindren för inträde på marknaden.

12.  Europaparlamentet begär att kommissionen, inom de marginaler som finns tillgängliga, godkänner ytterligare ansökningsomgångar åtföljt av en ökning av anslagen för säljfrämjande åtgärder för 2019, eftersom den årliga budgeten redan har tagits i anspråk, för att förhindra dröjsmål när det gäller att snabbt reagera på Förenta staternas motåtgärder.

13.  Europaparlamentet stöder främjandet av den övergripande förordningen om säljfrämjande åtgärder för att – med hjälp av expertisen hos de nationella handelskamrarna – hjälpa aktörerna att utvidga och konsolidera sin ställning på tredjeländers marknader och hitta nya avsättningsmöjligheter för EU-produkter inför reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och nästa översyn av förordningen om säljfrämjande åtgärder.

14.  Europaparlamentet betonar att det under dessa omständigheter är mycket viktigt att undvika ytterligare nedskärningar i budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken och att fortsätta med reformen av krisreserven för den gemensamma jordbrukspolitiken, eftersom jordbrukssektorn i allt högre grad påverkas av instabilitet och politiskt motiverade internationella kriser som kräver kraftfulla och effektiva budgetmässiga lösningar.

15.  Europaparlamentet betonar behovet av att diversifiera exportmarknaderna och säkra marknadstillträde för de jordbruksbaserade livsmedelsprodukter som berörs av de amerikanska tullarna, genom att undanröja kvarstående tekniska barriärer som har hindrat aktörer från att dra full nytta av de exportmöjligheter som öppnas inom ramen för andra handelsavtal.

16.  Europaparlamentet framhåller på nytt sitt åtagande för frihandel och öppna marknader, eftersom dessa har inneburit ökade ekonomiska möjligheter och sysselsättningsmöjligheter för många små och medelstora företag i Förenta staterna och EU, och betonar vikten av konstruktiva handelsförbindelser som gynnar både EU och Förenta staterna.

17.  Europaparlamentet betonar sitt stöd för bevarandet av ett regelbaserat handelssystem och för WTO som institution, samtidigt som det erkänner behovet av omfattande reformer, särskilt när det gäller WTO:s överprövningsorgan.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 317, 4.11.2014, s. 56. (2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 671.

Europaparlamentets resolution av den 28 november 2019 om krisen avseende WTO:s överprövningsorgan (2019/2918(RSP))

P9_TA(2019)0083 B9-0181/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Marrakechavtalet av den 15 april 1994, genom vilket Världshandelsorganisationen (WTO) inrättades,

–  med beaktande av artikel 17 i överenskommelsen om regler och förfaranden för tvistlösning, genom vilken det permanenta överprövningsorganet för WTO:s tvistlösningsorgan inrättas,

–  med beaktande av meddelandet från Europeiska unionen, Kina, Kanada, Indien, Norge, Nya Zeeland, Schweiz, Australien, Republiken Korea, Island, Singapore, Mexiko, Costa Rica och Montenegro till WTO:s allmänna råd av den 11 december 2018 (WT/GC/W/752/Rev. 2) och meddelandet från Europeiska unionen, Kina, Indien och Montenegro till WTO:s allmänna råd av den 11 december 2018 (WT/GC/W/753/Rev.1),

–  med beaktande av det tillfälliga systemet för överklagande av tvister mellan EU och Kanada av den 25 juli 2019, i enlighet med artikel 25 i överenskommelsen om regler och förfaranden för tvistlösning, samt det likartade systemet med Norge som antogs den 21 oktober 2019,

–  med beaktande av den informella processen om frågor som rör överprövningsorganets funktionssätt under överinseende av det allmänna rådet, och av rapporterna från Nya Zeelands ambassadör, David Walker, till WTO:s allmänna råd av den 28 februari 2019 (JOB/GC/215), 7 maj 2019 (JOB/GC/217), 23 juli 2019 (JOB/GC/220) och 15 oktober 2019 (JOB/GC/222), samt av det utkast till det allmänna rådets beslut om överprövningsorganets funktionssätt som ambassadör Walker lade fram inför det allmänna rådet den 15 oktober 2019 och som återges i bilagan till denna rapport,

–  med beaktande av uttalandet från kommissionen av den 26 november 2019,

–  med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för internationell handel, och av följande skäl:

A.  WTO inrättades för att stärka multilateralismen, främja en inkluderande ekonomisk världsordning och främja ett öppet, regelbaserat och icke-diskriminerande multilateralt handelssystem.

B.  WTO:s system för tvistlösning har tack vare sin bindande karaktär, två beslutsnivåer och oberoende och opartiska skiljedomare framgångsrikt bidragit till att säkerställa respekt för WTO:s regler och till säkerhet och förutsägbarhet i det multilaterala handelssystemet, i syfte att undvika ensidiga åtgärder.

C.  WTO:s överprövningsorgan spelar en grundläggande roll i WTO:s tvistlösningssystem.

D.  Sedan 2017 har Förenta staterna blockerat möjligheten att ersätta någon av överprövningsorganets sju ledamöter, och har avslagit ett flertal förslag om att inleda urvalsprocessen för att tillsätta de återstående lediga tjänsterna.

E.  Den 10 december 2019 löper mandaten för två av de tre återstående ledamöterna i överprövningsorganet ut och överprövningsorganet kommer inte längre att kunna pröva nya överklaganden, eftersom det krävs tre ledamöter för att göra detta.

1.  Europaparlamentet är djupt oroat över att överprövningsorganet, om ingen lösning nås, kommer att upphöra med sin verksamhet efter den 10 december 2019, vilket skulle kunna få mycket allvarliga konsekvenser för det regelbaserade multilaterala handelssystemet.

2.  Europaparlamentet beklagar att de pågående diskussionerna mellan WTO‑medlemmarna ännu inte har gett något positivt resultat.

3.  Europaparlamentet stöder till fullo den informella process som leds av ambassadör Walker, och anser att hans förslag utgör en mycket god grund för att finna en tillfredsställande lösning som bemöter den utbredda oron över hur överprövningsorganet fungerar och behovet av att reformera det. Parlamentet uppmanar alla ledamöter att delta på ett konstruktivt sätt i dessa diskussioner så att de lediga tjänsterna kan tillsättas så snart som möjligt, och att samtidigt säkerställa att WTO förfogar över finansiella och mänskliga resurser som motsvarar dess behov.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sitt samarbete med alla WTO‑medlemmar, inbegripet Förenta staterna, för att snarast möjligt häva blockeringen av utnämningsförfarandet, vid behov även efter den 10 december 2019.

5.  Europaparlamentet stöder de initiativ som nyligen tagits av EU för att ingå tillfälliga arrangemang med våra viktigaste handelspartner i syfte att bevara EU:s rätt att lösa handelstvister i WTO genom ett bindande, oberoende och opartiskt beslutsförfarande på två nivåer, samtidigt som man påminner om att ett permanent överprövningsorgan fortfarande är det centrala målet för EU:s strategi.

6.  Europaparlamentet påminner om vikten av en interparlamentarisk dialog som ett sätt att bidra till de pågående diskussionerna och nå en positiv slutsats.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till WTO:s generaldirektör.

Europaparlamentets resolution av den 28 november 2019 om de pågående förhandlingarna om ett nytt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (2019/2832(RSP))

P9_TA(2019)0084 B9-0175/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (nedan kallat Cotonouavtalet),(1) och dess reviderade versioner från 2005 och 2010(2),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 12 december 2017 till rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar om ett partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och länder i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet(3),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 4 oktober 2016 om framtiden för förbindelserna mellan AVS och EU efter 2020(4) och den 14 juni 2018 om de förestående förhandlingarna om ett nytt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet(5),

–  med beaktande av frågan till rådet och kommissionen om de pågående förhandlingarna om ett nytt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet ((O-000035/2019 – B9‑0057/2019 och O-000036/2019 – B9‑0058/2019),

–  med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för utveckling, och av följande skäl:

A.  Förhandlingarna om ett nytt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet pågår fortfarande och kan komma att ta längre tid än vad som ursprungligen planerats.

B.  Cotonouavtalets styrka och regelverk bygger på ett antal unika egenskaper som måste upprätthållas och stärkas.

C.   Förbindelserna mellan AVS-länderna och EU är mycket viktiga, särskilt nu när det multilaterala systemet står under press och håller på att ifrågasättas. Cotonouavtalet är, genom det antal stater som detta partnerskap sammanför samt genom sitt innehåll och sin struktur, ett viktigt instrument för multilateralism, och partnerskapets närvaro och synlighet måste stärkas inom FN och andra globala forum. Under 2015 gjorde det internationella samfundet stora globala åtaganden inom ramen för Agenda 2030 och målen för hållbar utveckling, Parisavtalet och Addis Abeba-agendan, och samarbetet mellan AVS-länderna och EU kommer att vara avgörande för att dessa globala mål ska kunna uppnås.

D.   Förstärkningen av den parlamentariska dimensionen mellan EU och AVS-gruppen bör, tack vare en förbättrad ändamålsenlighet och representativitet, vara en viktig del av det nya AVS–EU-partnerskapet.

E.  Eftersom den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen har hållit många sammanträden av olika slag har det blivit möjligt med en fortlöpande dialog under årens lopp, vilket har bidragit till att stärka den parlamentariska diplomatin. Det rådande internationella sammanhanget borde föranleda medlemsstaterna i AVS och EU att fortsätta med denna parlamentariska dialog och göra den mer effektiv.

1.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som hittills gjorts med förhandlingarna om de strategiska prioriteringarna för grunden och arbetet med de regionala protokollen.

2.  Europaparlamentet noterar att det behövs mer tid för att förhandla om de återstående delarna av avtalet och att förhandlingarna inte slutförts vid utgången av oktober 2019, såsom man inledningsvis förväntat sig.

3.  Med tanke på att Cotonouavtalet löper ut i februari 2020 välkomnar Europaparlamentet AVS-EU-ministerrådets beslut att till AVS-EU-ambassadörskommittén delegera befogenheten att anta övergångsåtgärder fram till dess att det nya AVS‑EU‑partnerskapet träder i kraft.

4.  Europaparlamentet bekräftar på nytt med kraft den ståndpunkt som uttrycktes i dess två resolutioner om tiden efter Cotonouavtalet, vilka antogs i oktober 2016 respektive juni 2018, och anser att man med kraft måste påminna om vissa av Cotonouavtalets väsentliga delar så att de fullt ut kan beaktas under den tid som återstår av förhandlingarna.

5.  Europaparlamentet upprepar vikten av att stärka den parlamentariska dimensionen i det framtida avtalet, som måste säkerställa demokratisk ansvarsskyldighet på alla nivåer. Parlamentet betonar att den institutionella ramen bör omfatta en gemensam parlamentarisk AVS-EU-församling. Parlamentet anser att detta krav inte är förhandlingsbart om Europaparlamentet ska godkänna det framtida avtalet.

6.  Europaparlamentet påminner om att den gemensamma parlamentariska AVS‑EU‑församlingen spelar en framträdande roll för att säkerställa den demokratiska tillsynen över det framtida avtalet och efterlyser på nytt en förstärkning av församlingens rådgivande och granskande roll. Parlamentet är övertygat om att det behövs regelbundna möten på AVS-EU-nivå för att säkerställa ett starkt partnerskap.

7.  Europaparlamentet anser att den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen spelar en nyckelroll för uppnående av målen för hållbar utveckling och bedömning av konsekvensen i utvecklingspolitiken. Parlamentet är övertygat om att församlingen främjar meningsutbyten om globala utmaningar såsom mänskliga rättigheter, demokrati, god samhällsstyrning, jämställdhet, fred och säkerhet, liksom också om klimat, miljö och biologisk mångfald.

8.  Europaparlamentet upprepar sitt engagemang till förmån för multilateralism och efterlyser samordning, framför allt inom ramen för den gemensamma parlamentariska församlingen, så att AVS-länderna och EU kan inta en enhetlig ståndpunkt inför internationella forum. Parlamentet framhåller att det behövs ytterligare kontakter med såväl andra internationella partner som med det civila samhället i slutskedet av de multilaterala förhandlingarna.

9.  Europaparlamentet anser att den gemensamma parlamentariska församlingen bör bestå av lika många företrädare för EU respektive för AVS-länderna, och hålla plenarsammanträden två gånger per år, växelvis i Europeiska unionen och i ett AVS‑land.

10.  Europaparlamentet betonar att de parlamentariska utskotten för regionalt partnerskap måste sammanträda en gång per år i varje region och att de inte bör vara beroende av att det kallas till sammanträden i ministerrådet för regionalt partnerskap. Parlamentet betonar vidare att regionaliseringen av EU–AVS-partnerskapet enligt det nya avtalet, som är avsedd att vara ett incitament för uppmuntran till djupare regional integration AVS-länderna emellan, inte bör genomföras på bekostnad av avtalets övergripande gemensamma mål.

11.  Europaparlamentet upprepar att vissa av Cotonouavtalets unika egenskaper, det vill säga respekt för mänskliga rättigheter, demokrati, grundläggande friheter, god samhällsstyrning och rättsstatsprincipen – måste upprätthållas och förstärkas.

12.  Europaparlamentet betonar att det nya avtalet ytterligare bör stärka en anda av partnerskap på lika villkor, och samtidigt ta hänsyn till varje parts särdrag och till AVS‑ländernas och EU:s samarbete som enade och inbördes stödjande partner i det multilaterala systemet. Parlamentet påminner om att vi genom det nya avtalet därför måste kunna gå längre än bara till ett förhållande mellan givare och mottagare

13.  Europaparlamentet upprepar vikten av politisk dialog både för att försvara våra gemensamma värden och som en integrerad del av partnerskapet och kräver att den politiska dialogen används systematiskt och på ett mer effektivt och proaktivt sätt för att förebygga politiska kriser.

14.  Europaparlamentet beklagar att det civila samhället i vissa länder fått snävare utrymme och upprepar att det framtida avtalet bör föreskriva en utökad roll för det civila samhället – inbegripet icke-statliga organisationer, människorätts- och intressegrupper, diasporagrupper, kyrkor, religiösa sammanslutningar och samfund, liksom framför allt företrädare för ungdomar och kvinnor, för att slå vakt om intressena för personer med funktionsnedsättning, vartill där bör medverka sociala rörelser och fackföreningar, urbefolkningar och stiftelser för dessa, jämte företrädare för sårbara och marginaliserade personer som utsätts för diskriminering, och att detta bör åstadkommas i den politiska dialogen och på alla nivåer.

15.  Europaparlamentet kräver att utrotning av fattigdom och ojämlikhet och främjande av hållbar utveckling ska vara de övergripande målen för samarbetet mellan AVS-länderna och EU, i enlighet med principen om att ingen får hamna på efterkälken. Parlamentet upprepar att kampen mot utestängning, diskriminering och ojämlikhet måste stå i centrum för detta avtal.

16.  Europaparlamentet påminner om att människorättsdelen i det framtida avtalet bör innehålla en uttrycklig formulering om bekämpning av alla former av diskriminering, inbegripet sådan som sker på grund av sexuell läggning eller könsidentitet, eller riktar sig mot barn, människor på rörlig fot, äldre människor eller personer med funktionsnedsättning.

17.  Europaparlamentet betonar vikten av jämställdhet och kvinnors egenmakt som en drivkraft för utveckling och uppmanar EU och AVS-länderna att inbegripa jämställdhet som en övergripande fråga i avtalet. Parlamentet betonar vikten av att parterna går in, dels för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, dels för att fullständigt genomföra handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling.

18.  Europaparlamentet förväntar sig att EU vid tilldelningen av ekonomiskt stöd ägnar vederbörlig uppmärksamhet åt sina partnerländers politik och de utmaningar de står inför, varvid det särskilt bör beaktas att största delen av migrationsströmmarna sker mellan AVS-länderna själva. Parlamentet upprepar att det framtida avtalet måste erbjuda stöd till värdsamhällen som påverkas av stora fördrivna befolkningsgrupper, och ta itu med de bakomliggande orsakerna till tvångsförflyttningar på ett heltäckande och rättighetsbaserat sätt.

19.  Europaparlamentet välkomnar att uppnåendet av målen för hållbar utveckling anses vara ett centralt mål för det framtida avtalet och upprepar sitt krav på att det ska inrättas kraftfulla övervakningsmekanismer för att säkerställa att genomförandet av avtalet ger ett effektivt bidrag till målen för hållbar utveckling och främjar dem. Parlamentet betonar behovet av att integrera övergripande frågor som miljöhållbarhet, klimatförändringsmål, jämställdhet och social rättvisa i alla strategier, planer och åtgärder i hela det framtida avtalet.

20.  Europaparlamentet upprepar att främjandet av utveckling på lång sikt och regional integration är ett huvudsakligt mål för avtalen om ekonomiskt partnerskap. Parlamentet betonar att handelsavtal bör främja hållbar utveckling och mänskliga rättigheter och att de bör bli en integrerad del av det kommande avtalet.

21.  Europaparlamentet vill dels att rättsligt bindande föreskrifter om hållbar utveckling och mänskliga rättigheter systematiskt tas med i alla avtal om ekonomiskt partnerskap, både i dem som det förhandlas om i nuläget och i framtida avtal, dels att det görs en ingående undersökning av hur avtal om ekonomiskt partnerskap påverkar den lokala ekonomin och den mellanregionala handeln, för att det ska gå att åtgärda de farhågor de ger upphov till ur synvinkel av regional integration och industrialisering.

22.  Europaparlamentet anser att genomförandet av Agenda 2030 och målen för hållbar utveckling kräver ett starkt deltagande av lokala myndigheter och icke-statliga aktörer, av omsorg om starkare demokratiskt egenansvar. Parlamentet anser att en mekanism för inbördes övervakning, ansvarsutkrävande och översyn mellan AVS-länderna och EU, med företrädare från nationella, regionala och lokala myndigheter, det civila samhället och forskarsamhället och med uppgift att ta fram årliga slutsatser och rekommendationer för uppföljning, skulle kunna bli till nytta för detta ändamål.

23.   Europaparlamentet påminner om att den privata sektorn är en mycket viktig partner i arbetet med att få till stånd en hållbar utveckling, främja ekonomisk tillväxt och minska fattigdomen. Parlamentet efterlyser tydliga bestämmelser i det framtida avtalet om den roll och det ansvar som de företag har som ingår i utvecklingspartnerskap och som främjar principerna om företagens sociala ansvar, FN:s Global Compact-initiativ, FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, Internationella arbetsorganisationens grundläggande arbetsnormer, miljöstandarder och FN:s konvention mot korruption.

24.  Europaparlamentet uppmanar förhandlingsparterna att i det nya avtalet införa långtgående bestämmelser för att bekämpa olagliga finansiella flöden och skatteundandragande och ge ekonomiskt och tekniskt bistånd till utvecklingsländer för att de ska kunna hantera framväxande globala normer för bekämpning av skatteundandragande, inbegripet automatiskt utbyte av information, information om verkligt ägande av företag och om offentlig landspecifik rapportering av multinationella företag för att stoppa urholkning av skattebasen och överföring av vinster, med grund i G20:s och OECD:s modeller.

25.  Europaparlamentet anser att villkorande av biståndet med samarbete med EU i migrationsfrågor inte är förenligt med de avtalade principerna om utvecklingseffektivitet.

26.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet omedelbart måste få fullständig information i alla skeden av förhandlingsförfarandet i enlighet med artikel 218.10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och upprepar att man måste komma överens om bättre praktiska arrangemang för samarbete och informationsutbyte under hela livscykeln för internationella avtal.

27.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, AVS-ministerrådet, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Afrikanska unionens kommission, Panafrikanska parlamentet och den gemensamma parlamentariska AVS‑EU‑församlingens presidium.

(1) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3. (2) EUT L 287, 4.11.2010, s. 3. (3) COM(2017)0763. (4) EUT C 215, 19.6.2018, s. 2. (5) Antagna texter, P8_TA(2018)0267.