Europaparlamentets resolution av den 19 december 2019 om kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat religionsfriheten, i Burkina Faso (2019/2980(RSP))

P9_TA(2019)0106 RC-B9-0261/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det uttalande av den 10 december 2019 som vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik gjorde på EU:s vägnar på den internationella dagen för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av kommissionens pressmeddelande av den 13 november 2019 om ytterligare 35 miljoner euro i humanitärt bistånd till Sahelregionen i Afrika,

–  med beaktande av uttalandet av den 7 november 2019 av talespersonen för den höga representanten/vice ordföranden om attackerna i Burkina Faso,

–  med beaktande av den höga representanten/vice ordföranden Federica Mogherinis besök i Sahelregionen i juli 2019, och av hennes tal den 9 juli 2019 i Burkina Faso,

–  med beaktande av det anförande som den höga representanten/vice ordföranden Federica Mogherini höll vid Europaparlamentets plenarsammanträde den 17 september 2019 om säkerhetsläget i Burkina Faso,

–  med beaktande av studien The Freedom of Religion or Belief and the Freedom of Expression, som offentliggjordes av parlamentets generaldirektorat för EU-extern politik i februari 2009,

–  med beaktande av den offentliga utfrågningen i underutskottet för mänskliga rättigheter om religions- och trosfrihet och situationen för förföljda minoriteter, särskilt kristna, som anordnades den 22 november 2017,

–  med beaktande av rapporten från FN:s särskilda sändebud för främjande av religions- och trosfrihet av den 21 november 2019 The mandate of the Special Envoy for the promotion of freedom of religion or belief outside the European Union: activities and recommendations,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer från 2013 för främjande och skydd av religions- och trosfriheten,

–  med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan (Cotonouavtalet),

–  med beaktande av uttalandet av den 1 december 2019, som tillskrivs talespersonen för den höga representanten för FN:s allians av civilisationer, om attacken mot en kyrka i Burkina Faso,

–  med beaktande av rapporten av den 11 november 2019 från FN:s säkerhetsråd om den gemensamma G5 Sahel-styrkan,

–  med beaktande av FN:s flyktingkommissariats landspecifika uppdatering från oktober 2019 om Burkina Faso,

–  med beaktande av uttalandet av FN:s generalsekreterare av den 13 oktober 2019 om attacken mot en moské i norra Burkina Faso,

–  med beaktande av Unicefs rapport nr 8 om den humanitära situationen i Burkina Faso från oktober 2019,

–  med beaktande av 2019 års rapport om mänsklig utveckling som handlade om ojämlikheterna i den mänskliga utvecklingen under 2000-talet, och särskilt rapporten om mänsklig utveckling i Burkina Faso,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948, som Burkina Faso har undertecknat,

–  med beaktande av FN:s handlingsplan för att skydda religiösa platser av den 12 september 2019,

–  med beaktande av Burkina Fasos konstitution,

–  med beaktande av den förklaring som utfärdades av biskopar, präster och sekulära delegater vid biskopskonferenserna i Burkina Faso, Niger, Mali, Elfenbenskusten och Ghana, efter arbetsseminariet för konferensdeltagarna om säkerhet i Sahel den 12–13 november 2019,

–  med beaktande av det uttalande som biskop Laurent Birfuoré Dobeiré från Dori gjorde den 5 juli 2019 när han talade till katolska välgörenhetsorganisationer för behövande kyrkor,

–  med beaktande av den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter som antogs den 27 juni 1981 och trädde i kraft den 21 oktober 1986,

–  med beaktande av fredsforumet i Paris den 12–13 november 2019,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Burkina Faso har en stark tradition av religiös tolerans och sekularisering, men har blivit utsatt för destabiliserande krafter, särskilt till följd av den islamistiska radikaliseringen som plågar hela Sahelregionen, och landet upplever en kombination av ökande våld, tvångsfördrivna personer, hunger, fattigdom och klimatförändringar.

B.  Den ökande osäkerheten i Burkina Faso har lett till fruktansvärda brott av både jihadister och andra väpnade grupper. Enligt en rapport från Human Rights Watch har dessa väpnade grupper i Burkina Faso avrättat personer som misstänks samarbeta med regeringen, trakasserat lärare och spridit skräck bland civila i hela landet. Under 2017 och 2018 genomförde de burkinska säkerhetsstyrkorna insatser för att bekämpa terrorismen, vilket ledde till utomrättsliga avrättningar, övergrepp mot misstänkta personer i häkte och godtyckliga gripanden. Burkina Fasos regering lovade att utreda dessa anklagelser.

C.  Sedan 2015 har jihadister och andra väpnade grupper som tidigare varit aktiva i grannlandet Mali terroriserat den burkinska befolkningen och utfört ett antal attacker mot statssymboler såsom militära mål, skolor och vårdinrättningar, men också mot kyrkor och kristna gudstjänstfirare. Sedan 2015 har attacker av jihadister och andra väpnade grupper dödat minst 700 människor och sårat tusentals i Ouagadougou och i de norra provinserna, i synnerhet provinsen Soum, och sedan spridit sig till de östra och västra provinserna under 2018. Våldet drabbar inte enbart kristna. Den 11 oktober 2019 attackerades till exempel en moské i staden Salmossi i norra Burkina Faso under fredagsbönen.

D.  Mellan januari och november 2019 rapporterades 520 säkerhetstillbud, jämfört med 404 registrerade incidenter mellan 2015 och 2018. Enbart i oktober 2019 registrerades 52 incidenter med anknytning till icke-statliga väpnade grupper, varav nästan 70 procent var riktade mot civilpersoner och säkerhetsstyrkor.

E.  Attacker har utförts både av transnationella väpnade grupper som verkar från andra sidan gränsen i Mali och Niger, bland annat Jamaat Nusrat al-Islam wal Muslimeen och Islamic State in the Greater Sahara, och av inhemska grupper, främst Ansarul Islam, som är aktiva i de norra och östra provinserna i Burkina Faso.

F.  Över sextio kristna har dödats 2019 i Burkina Faso vid ett flertal angrepp, bland annat vid den senaste attacken den 1 december 2019 mot kyrkobesökare som deltog i en söndagsgudstjänst i en protestantisk kyrka i staden Hantoukoura i landets östra delar, då fjorton människor dog.

G.  Ett antal pastorer, präster och kristna gudstjänstfirare har blivit offer för riktade mord och kidnappningar i hela landet. Till följd av det ökande våldet har många människor, särskilt i norr, övergett sina traditionella hem, till exempel nu nyligen byarna Hitté och Rounga, och flytt till läger för internflyktingar eller till andra delar av landet, inklusive huvudstaden Ouagadougou.

H.  Burkina Fasos befolkning är till övervägande del Mālikī-sunnimuslimer, men det finns stora kristna och inhemska religiösa minoriteter. Gränserna mellan de olika religionerna i Burkina Faso är flytande, eftersom anhängare av alla religioner ofta samlas och utför riter tillsammans, och religiös tolerans är normen. Både sunnimuslimska och kristna helgedomar har under den senaste tiden varit mål för gerillaangrepp av salafistiska väpnade grupper. Detta har bidragit till ökade religiösa spänningar mellan de olika grupperna, och förföljelsen av religiösa samfund, inbegripet personer från ett stort antal kristna samfund, har fördärvat den sociala strukturen och lett till ökad utvandring.

I.  Jihadistgrupper vill sätta press på den interreligiösa samexistensen i Burkina Faso, som en del av en bredare strategi som går ut på att underblåsa etniska och religiösa konflikter och fördriva befolkningen.

J.  Eftersom det inte finns något statligt skydd har säkerhetsåtgärder rekommenderats av biskop Justin Kientga från stiftet Ouhahigoya i nordöstra Burkina Faso för att kristna gudstjänstfirare ska skyddas bättre.

K.  Till följd av våldet i augusti uppmanade biskop Laurent Birorié Dabiré från Dori, ordförande för biskopskonferensen i Burkina Faso och Niger, det internationella samfundet att öka sitt stöd till kristna i Burkina Faso för att förhindra ”eliminering av den kristna närvaron”. Upprepade uppmaningar har gjorts om att fördöma hoten om censur och stödja fortsatt dialog mellan de olika religionerna.

L.  I sin handlingsplan för att skydda religiösa platser, som offentliggjordes den 12 september 2019, betonade FN:s generalsekreterare att gudstjänstlokaler runtom i världen måste vara trygga platser för eftertanke och fred, inte platser för blodspillan och terror, och människor måste tillåtas att ha och utöva sin tro i fred.

M.  Humanitära organisationer, av vilka många är religiösa, spelar en avgörande roll för att hjälpa våldsoffer, särskilt kvinnor, barn och internflyktingar.

N.  Burkina Fasos regering verkar sakna förmåga att på ett effektivt sätt genomföra lösningar på de enorma säkerhetsmässiga, sociala och ekonomiska utmaningar som landet möter. Vissa regioner, särskilt i den nordöstra delen av landet, är i praktiken avskurna från centralregeringen.

O.  Burkina Faso är ett av de tio fattigaste länderna i världen. Instabilitet, klimatförändringar och konflikter i landet har ytterligare minskat de ekonomiska möjligheterna, ökat fattigdomen och medfört akut livsmedelsbrist. Dessa konsekvenser förvärras av den snabba ökenspridningen och åtföljande vattenbristen i den nordliga regionen, med markförsämringar och knappa resurser. Över 1 miljon människor riskerar därför att lida brist på mat, och 1,5 miljon är i akut behov av humanitärt bistånd.

P.  Läs- och skrivkunnigheten bland vuxna beräknades år 2014 ligga på 34,5 procent. Ökad osäkerhet och terrorism i vissa regioner i landet har negativa effekter på utbildnings- samt hälso- och sjukvårdssektorn. Åttiofem hälso- och sjukvårdsinrättningar och mer än två tusen skolor har tvingats stänga, vilket drabbar över 1 miljon patienter och 300 000 studenter. Nittiotre andra hälso- och sjukvårdsinrättningar befinner sig på lägsta möjliga operativa nivå på grund av den nuvarande svåra säkerhetssituationen.

Q.  Våldet i Burkina Faso har lett till att nästan en halv miljon människor fördrivits. Många av dem är sårbara personer, och barn utgör fyrtiofyra procent av dem som fördrivits. Burkina Faso har dessutom tagit emot 31 000 flyktingar från Mali. FN:s flyktingkommissariat har stora problem med att nå fram till internflyktingarna och flyktingarna i Burkina Faso. Internflyktingar och flyktingar som drabbats av den humanitära krisen i regionen är utsatta för risker vad gäller att få skydd, och deras närvaro kan leda till konflikter med lokalbefolkningen om de knappa naturresurserna, om man inte vidtar de åtgärder som behövs för att tillhandahålla bostäder, sysselsättning och livsmedel. De konflikter avseende resurserna som uppstår hotar att ytterligare bidra till våldsspiralen i landet.

R.  EU har under de senaste sju åren mobiliserat över 1 miljard euro för utvecklingsprogram i Burkina Faso och nyligen anslagit 15,7 miljoner euro för att åtgärda det stora problemet med osäker livsmedelsförsörjning och undernäring bland internflyktingar. Landet är en av de största mottagarna av ekonomiskt stöd (628 miljoner euro) från Europeiska utvecklingsfonden (EDF) och har också fått betydande stöd (245,8 miljoner euro) från den EUF-finansierade förvaltningsfonden för nödåtgärder för perioden 2016–2020.

S.  Burkina Faso deltar i FN:s integrerade multidimensionella stabiliseringsinsats i Mali (Minusma) och i FN:s och AU:s gemensamma insats i Darfur (Unamid), Trans-sahariska partnerskapet mot terrorism (TSCTP) och G5 Sahel. Landets deltagande i dessa uppdrag och initiativ har gjort det till ett huvudmål för icke-statliga väpnade grupper som försöker hindra och avskräcka Burkina Faso från att bidra till den regionala säkerheten. I en rapport från FN:s generalsekreterare framhålls de människorättskränkningar som begåtts av maliska trupper från G5 Sahel.

T.  EU bidrar direkt till stabiliteten i Sahelregionen genom de civila uppdragen Eucap Sahel i Mali och Niger och genom Europeiska unionens utbildningsuppdrag i Mali (EUTM Mali) samt indirekt genom medlemsstaternas deltagande i Minusma och Operation Barkhane. EU-stödda G5 Sahel, en gemensam försvarsinsats mellan Burkina Faso, Tchad, Mali, Mauretanien och Niger, stärker samordningen av regional utveckling och säkerhet och neutraliserar väpnade grupper och gör dem mindre attraktiva. I en attack mot en militärbas i Tahoua, (Niger) den 11 december 2019 dödades 71 nigeriska soldater och 12 skadades, vilket är den enskilda händelse i regionen som krävt flest dödsoffer sedan 2016.

U.  I samband med ett toppmöte i Ouagadougou den 14 september 2019 tillkännagav Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas) en plan värd 1 miljard dollar för att bekämpa den alltmer osäkra situationen i Sahelregionen.

V.  EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik syftar till att utveckla och befästa demokratin, rättsstaten och respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

1.  Europaparlamentet fördömer med kraft alla former av våld mot samt trakasserier och kidnappningar av civila, riktade mot säkerhetstjänster, religiösa platser och troende i Burkina Faso, särskilt våld som riktar sig mot specifika trossamfund samt politiskt utnyttjande och missbruk av religion för att rättfärdiga förföljelse av kristna och andra religiösa minoriteter.

2.  Europaparlamentet uttrycker sitt deltagande med offrens anhöriga och Burkina Fasos regering. Parlamentet uttrycker sin solidaritet med Burkina Fasos befolkning, som nu har hamnat i en situation där sörjandet i princip har blivit vardag med attacker riktade mot civila, säkerhetsstyrkor och medlemmar av kristna samfund och andra religiösa minoriteter.

3.  Europaparlamentet uppmanar de nationella myndigheterna att satsa mer på en nationell dialog eftersom det är en viktig byggsten för sammanhållning. Parlamentet betonar behovet av att främja enighet och dialog mellan alla folkgrupper i Burkina Faso, inbegripet traditionella ledare och organisationer i det civila samhället, för att motverka försöken att sprida hat och skapa spänningar mellan folkgrupper.

4.  Europaparlamentet uppmanar regeringen i Burkina Faso att öka sitt stöd till och skydd av muslimska, kristna och animistiska grupper i syfte att bevara Burkina Fasos långa tradition av fredlig samexistens mellan islam och kristendom. Parlamentet efterlyser ytterligare stöd till våldsoffer, särskilt kvinnor och barn.

5.  Europaparlamentet påminner om att kampen mot terrorism endast kan bli framgångsrik om säkerhetsstyrkorna respekterar rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar därför Burkina Fasos regering att omedelbart upphöra med sin kränkande gerillabekämpning, framför allt de summariska avrättningarna av misstänkta, som riskerar att förvärra konflikten genom att fler människor drivs i händerna på militanta islamistrekryterare.

6.  Europaparlamentet uppmanar Burkina Fasos regering att fullgöra sitt åtagande och utreda statliga styrkors påstådda övergrepp, att vidta konkreta åtgärder för att förhindra fortsatta övergrepp och basera sin strategi för att bekämpa terrorism och våldsbejakande extremism på rättsstatsprincipen och respekten för de grundläggande rättigheterna, i enlighet med sina skyldigheter enligt internationell rätt, i synnerhet internationell människorättslagstiftning, internationell humanitär rätt och flyktingrätt.

7.  Europaparlamentet efterlyser en heltäckande strategi för att förhindra radikalisering och terrorism, med särskild inriktning på en stärkt social sammanhållning och brottsförebyggande arbete. Parlamentet uppmanar de burkinska myndigheterna att öka sina insatser för att minska fattigdomen, skapa fler möjligheter till sysselsättning, särskilt för unga, och att ge varje enskild individ egenmakt och respekt, så att orsaken till det missnöje och den frustration som våldsamma extremister eventuellt utnyttjar kan elimineras. Parlamentet upprepar att investeringar i utbildning är avgörande för konfliktförebyggande och återuppbyggnad av fredliga och inkluderande samhällen.

8.  Europaparlamentet påminner om vikten av att också koppla politik, säkerhet och hållbar utveckling till religiös medvetenhet genom att främja interreligiös dialog, för att hitta en varaktig lösning på de olika utmaningar som Burkina Faso och Sahelregionen står inför.

9.  Europaparlamentet efterlyser internationell samordning i hela regionen, särskilt inom ramen för Ecowas, av de politiska målen att säkerställa medlemmarnas territoriella suveränitet och integritet, regionala demokratiska institutioner, alla medborgares säkerhet och egendom. Parlamentet påminner om att situationen i Burkina Faso har en direkt inverkan på grannländerna. Parlamentet uppmanar Burkina Fasos regering att ytterligare intensifiera samarbetet med sina grannländer, särskilt när det gäller de nordliga regionerna och de stater som direkt berörs av våldet, såsom Mali och Niger.

10.  Europaparlamentet lovordar EU och dess medlemsstater för deras stöd till G5 Sahel, Minusma och operation Barkhane. Parlamentet lovordar dessutom de insatser som gjorts av de civila uppdragen Eucap Sahel i Mali och Niger och av det militära utbildningsuppdraget EUTM Mali. Parlamentet uppmanar EU att ytterligare öka sitt stöd till Burkina Faso för att hantera landets enorma säkerhetsutmaningar. Parlamentet betonar behovet av mer omfattande och samordnade internationella säkerhetsåtgärder i Burkina Faso. Parlamentet uppmanar G5 Sahel-länderna och internationella givare att öka sina insatser för att G5 Sahels gemensamma militära styrka snarast ska bli en operativ styrka med tillräckliga resurser, och att samtidigt respektera de mänskliga rättigheterna fullt ut.

11.  Europaparlamentet betonar att säkerheten är avgörande, men att det inte är den enda lösningen på Burkina Fasos problem, och att samordningen mellan säkerhets-, utvecklings- och handelspolitiken därför är en av de viktigaste utmaningarna. Parlamentet understryker att säkerheten för lokalbefolkningen bör vara den vägledande principen för EU:s reformer av säkerhetssektorer och dess biståndsinsatser i instabila länder och regioner.

12.  Europaparlamentet konstaterar att konflikter, tvångsförflyttningar och ökenspridning gör det svårare att ha ett vanligt arbete. Parlamentet betonar att 65 % av befolkningen i Burkina Faso är under 25 år. Parlamentet anser att säkerhetsinsatser i Burkina Faso måste åtföljas av lokala utvecklingsinsatser som syftar till att minska ojämlikheten och förbättra infrastrukturen, det politiska deltagandet, tillgången till rättslig prövning, kvinnors frigörelse och ekonomiska möjligheter.

13.  Europaparlamentet konstaterar att situationen i Burkina Faso har förvärrats såväl som de internationella geopolitiska konsekvenserna. Parlamentet understryker att EU:s fortsatta säkerhetsstöd och politiska stöd till G5-ledda insatser i regionen är avgörande, även för fredsprocessen i Mali. Parlamentet efterlyser ökat stöd till säkerhetsstyrkorna i Burkina Faso för att de ska kunna bemöta det hot som attacker och våld från jihadistgrupper utgör och stödja regeringens kontroll i de norra och östra regionerna.

14.  Europapaparlamentet betonar att internationell samordning också är avgörande och att EU bör vara berett att engagera sig ännu mer i hela regionen och integrera detta i sin nya ”EU-Afrika-strategi – ett partnerskap för hållbar och inkluderande utveckling”.

15.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att inkludera den effektiva metod som en interreligiös dialog utgör, som ett verktyg i sin strategi för kommunikation med tredjeländer, och att uppmuntra till medling i konfliktsituationer i syfte att skydda religiösa minoriteter och religions- och trosfriheten.

16.  Europaparlamentet välkomnar FN:s handlingsplan för att säkra religiösa platser, som tagits fram av FN:s Civilisationernas allians och som tillkännagavs av FN:s generalsekreterare António Guterres den 12 september 2019.

17.  Europaparlamentet betonar att prioriteringen i kampen mot terrorism är att få ett slut på den internationella finansieringen av väpnade jihadistgrupper å ena sidan och att ta itu med de bakomliggande orsakerna, fattigdom och ojämlikhet, å andra sidan.

18.  Europaparlamentet anser att EU måste samarbeta med Ecowas och regeringen och alla berörda aktörer i Burkina Faso för att stärka utveckling, utbildning och anpassning till klimatförändringar med målet att bekämpa fattigdom och förhindra ytterligare radikalisering. Parlamentet betonar att klimatförändringar är en viktig riskökande faktor för konflikter, torka, hungersnöd och tvångsförflyttningar. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen i Burkina Faso att prioritera kampen mot korruption och straffrihet.

19.  Europaparlamentet uttrycker särskild oro över de konsekvenser som säkerhetshoten innebär för ett ändamålsenligt humanitärt bistånd och utvecklingssamarbete. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och det internationella samfundet att öka sitt humanitära bistånd till Burkina Faso, särskilt genom att tillhandahålla livsmedel, vatten och hälso- och sjukvård. Parlamentet varnar för att en ny humanitär kris kommer att uppstå om inte de grundläggande behoven hos internflyktinggrupper och värdsamhällen (såsom livsmedel, vatten, boende och hälso- och sjukvård) uppfylls.

20.  Europaparlamentet uppmanar regeringen i Burkina Faso att säkerställa leveranser av humanitärt bistånd och livsmedelsbistånd, särskilt till områden med begränsad tillgång till humanitär hjälp, och att vidta särskilda åtgärder för att stärka insatser som förebygger och hanterar akut undernäring i lägren för internflyktingar, med särskilt fokus på sårbara grupper, inbegripet kvinnor och barn.

21.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Burkina Fasos regering att säkerställa och underlätta förflyttning av boskap i samband med växling av betesområde för att förhindra lokala konflikter, samt att i områden med stor foderbrist öka tillgången på och boskapens tillgång till mat, vatten och vård.

22.  Europaparlamentet uttrycker sin tacksamhet över det viktiga arbete som utförs av icke-statliga organisationer, inklusive religiösa icke-statliga organisationer och internationella institutioner, när det gäller att ge stöd till det stora antalet våldsoffer, särskilt kvinnor och barn.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Republiken Burkina Fasos president, talmannen i Burkina Fasos parlament samt Afrikanska unionen och dess institutioner.

Europaparlamentets resolution av den 19 december 2019 om Afghanistan, särskilt påståendena om sexuella övergrepp mot pojkar i provinsen Logar (2019/2981(RSP))

P9_TA(2019)0107 RC-B9-0242/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Afghanistan, särskilt resolutionen av den 14 december 2017(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 november 2019 om barnets rättigheter med anledning av 30-årsjubileet för konventionen om barnets rättigheter(2),

–  med beaktande av uttalandena av den 3 december 2019 från vänskapsgruppen för barn i väpnade konflikter (CAAC), i vilken Europeiska unionen är medlem, om påståenden om sexuella övergrepp mot pojkar i provinsen Logar och efterföljande åtgärder mot människorättsförsvarare,

–  med beaktande av den afghanska lagen om skydd av barns rättigheter, som ratificerades den 5 mars 2019,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter av den 20 november 1989,

–  med beaktande av UNICEF:s rapport från november 2019 om att FN:s konvention om barnets rättigheter står vid ett vägskäl,

–  med beaktande av rapporterna av den 23 mars 2018 och den 29 mars 2019 från FN:s generalsekreterare till säkerhetsrådet om konfliktrelaterat sexuellt våld och rapporten av den 10 mars 2019 om barn och väpnad konflikt i Afghanistan,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter, om barn och väpnad konflikt och om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 8 april 2019 om Afghanistan,

–  med beaktande av samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling mellan EU och Afghanistan, som undertecknades den 18 februari 2017,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt 2019 års rapport från FN:s generalsekreterare om barn och väpnad konflikt i Afghanistan utfördes det 14 000 kränkningar mot barn i Afghanistan mellan 2015 och 2018. Minst 12 599 barn dödades eller lemlästades, vilket motsvarar nästan en tredjedel av alla civila offer. Sexuella övergrepp, våldtäkt och utnyttjande av pojkar – en sedvänja mer känd som bacha bazi som utgör barnsexslaveri – är vanligt förekommande i åtskilliga provinser i Afghanistan.

B.  FN:s biståndsuppdrag i Afghanistan (Unama) har rapporterat att 136 afghanska pojkar i minst sex skolor i provinsen Logar har utsatts för sexuella övergrepp av en pedofilring. Utredningen har hittills identifierat över 100 videoklipp som lagts ut på nätet. Minst sju av de pojkar som syns i videoklippen har påträffats döda, och fem av dem har mördats av sina familjer.

C.  S.k. bachas – vanligtvis pojkar i 10–18-årsåldern – köps eller kidnappas från fattiga familjer av inflytelserika medlemmar som tillhör eliten på landsbygden, däribland politiker och arméofficerare. Pojkarna klär ut sig till kvinnor och uppträder som dansare vid privata fester, och efteråt utsätts de ofta för sexuella övergrepp av män.

D.  Rektorer, lärare och lokala myndigheter i provinsen Logar har varit inblandade. Straffrihet för sexuellt våld är vanligt förekommande på grund av den maktställning som förövarna ofta har, den misstro som finns inom offrens familjer och i samhället och ett värdesystem som sätter familjens ära framför barnets enskilda intresse.

E.  Barn i Afghanistan som utsätts för våldtäkt och sexuellt utnyttjande har mycket begränsad tillgång till rättslig prövning eller stöd. Rapporter pekar på att det som händer är snarare motsatsen, och att barn som anmäler sexuella övergrepp ofta utsätts för ytterligare övergrepp, stigmatisering, utfrysning eller till och med dödas av förövarna, myndigheterna, milisledare och sina egna familjer, vilket leder till ännu fler fysiska och psykiska trauman.

F.  Den sociala och civila institutionen för unga i Logar håller på att undersöka hur situationen ser ut i andra skolor i regionen. Tusentals fler pojkar i provinsen tros vara offer för sedvänjan bacha bazi.

G.  Afghanistan reformerade sin strafflag 2018 och kriminaliserade då sexuella övergrepp mot barn. 2019 antog de afghanska myndigheterna en lag om skydd av barns rättigheter. Verkställandet av de bestämmelser som kriminaliserar rekrytering, utnyttjandet av rekryterade barn samt sexuellt våld och sexuella övergrepp mot barn utgör fortfarande en utmaning.

H.  Människorättsförsvararna Mohammad Musa Mahmudi och Ehsanullah Hamidi från den sociala och civila institutionen för unga i Logar greps på godtyckliga grunder av det nationella direktoratet för säkerhet när de var på väg till Kabul för att träffa EU:s ambassadör där. Båda två frigavs den 27 november 2019 och deras säkerhet utgör fortfarande en källa till oro. De två människorättsförsvararna har tidigare mottagit hot via sociala medier, och en del av dem har kommit från offentliga tjänstemän. Provinsens guvernör har även hotat att straffa dem för spridande av oriktiga uppgifter.

I.  Människorättsförsvarare i Afghanistan attackeras i allt högre grad av de afghanska myndigheterna och väpnade grupper, och de utsätts för trakasserier, hotelser, hot och våld. Den afghanska regeringen har vid upprepade tillfällen underlåtit att utreda angrepp mot människorättsförsvarare.

1.  Europaparlamentet beklagar djupt de omfattande och ihållande sexuella övergreppen och slaveriet av pojkar i Afghanistan. Parlamentet uttrycker sitt fulla stöd för – och sin solidaritet med – offren. Parlamentet är allvarligt bekymrat över att det förekommer djupt rotade sedvänjor där pojkar utsätts för sexuella övergrepp, förövarna går fria utan att straffas och offren sätts i en utsatt position.

2.  Europaparlamentet konstaterar att de afghanska myndigheterna nyligen reagerat och vidtagit åtgärder för att utreda och lagföra de ansvariga. Myndigheterna påminns om att skyddet av barn och andra utsatta grupper måste stå i centrum för all politik som ska skydda de mänskliga rättigheterna, och parlamentet uppmanar de afghanska centrala och lokala myndigheterna att fortsätta att vidta verksamma åtgärder för att avskaffa sedvänjan bacha bazi i landet.

3.  Europaparlamentet beklagar djupt att fall av sexuella övergrepp ska ha ägt rum i skolor, som är betrodda och respekterade institutioner, och att de utfördes av lärare och rektorer, som har ett oerhört stort inflytande på sina elever och ett stort ansvar för deras utveckling – både intellektuellt och psykiskt.

4.  Europaparlamentet uppmanar den afghanska regeringen att omedelbart suspendera de personer som påstås vara inblandade i fall av sexuella övergrepp och sexuellt våld fram till dess att utredningen har avslutats, och att offren och deras familjer ges det medicinska, psykologiska och sociala stöd som de behöver.

5.  Europaparlamentet uppmanar åklagarmyndigheten att inleda en oberoende och opartisk utredning av påståendena om sexuella övergrepp och sexuellt våld mot pojkar i provinsen Logar, som garanterar offrens rättigheter och skyddet av dem. Parlamentet erinrar om att utredningen också bör genomföras i samarbete med internationella organ, däribland Unama, och med full insyn, med tanke på att påståenden av detta slag också har riktats mot personer vid de nationella myndigheterna.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de afghanska myndigheterna att omedelbart inrätta en mekanism för skydd och anmälan för organisationer och advokater som anmäler och avslöjar kränkningar av barns rättigheter. Parlamentet uppmanar med kraft de afghanska myndigheterna att inrätta en nationell jourlinje för stöd till brottsoffer med särskilt fokus på kränkningar av barns rättigheter.

7.  Europaparlamentet uppmanar de afghanska myndigheterna att fullt ut tillämpa nationell och internationell rätt om skydd av barns rättigheter. Parlamentet uppmanar med kraft de afghanska myndigheterna att fullt ut tillämpa den nya afghanska strafflagen från 2018 och lagen om skydd av barns rättigheter från 2019, i syfte att säkerställa full ansvarsskyldighet vid sexuella övergrepp och sexuellt våld mot barn.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft den afghanska regeringen att inleda en landsomfattande kampanj för att utbilda samhället om förbudet mot bacha bazi och barns rätt att skyddas mot sådana fysiska och sexuella övergrepp. Parlamentet betonar att endast genom en kombination av brottsbekämpning och utbildning i ämnet kommer de kulturella förändringar som behövs i det afghanska samhället för att undanröja denna praxis att kunna uppnås. Parlamentet vidhåller att prioriteringen för dessa insatser bör vara att sluta stigmatisera offren för sedvänjan bacha bazi och att förhindra att de blir utfrysta från samhället, fördrivna från sina familjer eller dödade.

9.  Europaparlamentet lovordar det arbete som görs av Mohammad Musa Mahmudi, Ehsanullah Hamidi och alla människorättsförsvarare i Afghanistan, som verkar i en av de farligaste miljöerna i världen, hotas av statliga och icke-statliga aktörer och får inte det skydd de behöver för att kunna utföra sitt arbete utan rädsla för repressalier. Parlamentet framhåller att de afghanska myndigheterna alltid måste se till att människorättsförsvarare kan bedriva sitt arbete utan hot, trakasserier eller hinder.

10.  Europaparlamentet uppmanar till större granskning och övervakning av EU:s ekonomiska stöd till Afghanistan för att se till att budgetstödet faktiskt främjar en miljö som bidrar till skydd och främjande av de mänskliga rättigheterna.

11.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de afghanska myndigheterna att garantera Mohammad Musa Mahmudis och Ehsanullah Hamidis säkerhet. Parlamentet uppmanar vidare myndigheterna att omedelbart och villkorslöst frige alla människorättsförsvarare, samvetsfångar och journalister som frihetsberövats och dömts enbart för att de har utövat sin rätt till yttrandefrihet och fredliga sammankomster.

12.  Europaparlamentet uppmanar åklagarmyndigheten att inleda en oberoende och opartisk utredning av de godtyckliga frihetsberövandena av de personer i det civila samhället som greps efter att ha anmält fall av sexuella övergrepp och sexuellt våld och som släpptes efter flera dagar i förvar.

13.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater med diplomatiska beskickningar i Afghanistan och deras utvecklingsorgan på plats att bistå de myndigheter och lokala aktörer i det civila samhället som arbetar för att avskaffa sedvänjan bacha bazi i det afghanska samhället.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater med diplomatiska beskickningar på plats att till fullo genomföra EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare och att bistå med allt lämpligt stöd till de frihetsberövade människorättsförsvararna, inbegripet fängelsebesök och övervakning av rättegångar. Parlamentet påminner om vikten av att EU:s delegation och EU:s medlemsstater fullt ut genomför EU:s riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter och om barn och väpnade konflikter.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament och Afghanistans regering och parlament.

(1) EUT C 369, 11.10.2018, s. 85. (2) Antagna texter, P9_TA(2019)0066.

Europaparlamentets resolution av den 19 december 2019 om den ryska lagen om ”utländska agenter” (2019/2982(RSP))

P9_TA(2019)0108 RC-B9-0258/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ryssland och om förbindelserna mellan EU och Ryssland,

–  med beaktande av uttalandena från Europeiska utrikestjänstens talesperson av den 23 november 2019 om ändringar av lagen om ”utländska agenter” i Ryssland och av den 26 november 2017 om den ryska lag som gör det möjligt att registrera utländska medier som ”utländska agenter”,

–  med beaktande av uttalandet av den 11 december 2019 från EU:s delegation i Europarådet om ändringarna av lagen om ”utländska agenter” i Ryssland,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 19 om rätten till åsikts- och yttrandefrihet och artikel 20 om rätten till frihet i fråga om fredliga möten och sammanslutningar,

–  med beaktande av FN:s förklaring om försvarare av de mänskliga rättigheterna, särskilt artikel 13 om föreningsfrihet,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, särskilt artikel 22 om rätten till föreningsfrihet,

–  med beaktande av konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna),

–  med beaktande av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, särskilt artikel 10 om rätten till yttrandefrihet och artikel 11 om rätten till frihet att delta i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet,

–  med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av Rysslands konstitution, särskilt kapitel 2 om medborgarnas rättigheter och friheter,

–  med beaktande av uttalandet av den 20 november 2019 från representanten för mediefrihet vid Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE),

–  med beaktande av yttrandet av den 15 juli 2013 från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter om Rysslands lagstiftning avseende icke-kommersiella organisationer i ljuset av Europarådets standarder, samt av det uppdaterade yttrandet av den 9 juli 2015 om lagstiftning och praxis i Ryssland avseende icke-kommersiella organisationer i ljuset av Europarådets standarder,

–  med beaktande av yttrandet av den 27 juni 2014 från Europeiska kommissionen för demokrati genom lag (Venedigkommissionen) om den federala lagen om icke‑kommersiella organisationer (”lagen om utländska agenter”), yttrandet av den 13 juni 2016 om den ryska federala lagen nr 129-FZ (om icke önskvärd verksamhet av utländska och internationella icke-statliga organisationer) samt Venedigkommissionens rapport av den 18 mars 2019 om finansiering av organisationer,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Rätten till tanke-, yttrande- och föreningsfrihet och rätten till fredliga sammankomster står inskrivna i Rysslands konstitution.

B.  Ryssland har undertecknat den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och är medlem av Europarådet. Landet har därför förbundit sig att följa internationella normer och principer som gäller för rättsstatlighet och mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

C.  I juli 2012 antog det ryska parlamentet en lag om ”utländska agenter” som kräver att ryska icke-statliga organisationer registrerar sig hos landets justitieministerium som ”organisationer som fungerar som utländska agenter” om de tar emot finansiering från utlandet och deltar i verksamhet som i vaga ordalag beskrivs som ”politisk verksamhet”. I juni 2014 ändrades lagen för att justitieministeriet skulle kunna registrera icke-statliga organisationer som ”utländska agenter” på eget initiativ. I november 2017 utvidgades lagens tillämpningsområde för att införa beteckningen ”utländska agenter” för alla utländska medier som direkt eller indirekt tar emot utländsk finansiering.

D.  De senaste ändringarna av lagen om ”utländska agenter”, varigenom statusen som ”utländsk agent” utsträcks till privatpersoner, däribland bloggare och oberoende journalister, godkändes av det ryska parlamentet den 21 november 2019 och antogs i lag den 2 december 2019 av president Vladimir Putin. Lagen medför särskilda krav på registrering, redovisning och benämning av publikationer och gör bristande efterlevnad till ett brott, bland annat med möjlighet att utdöma tunga administrativa böter eller fängelse i upp till två år.

E.  Enligt lagen skulle ryssar och utlänningar som arbetar med eller distribuerar innehåll från nyhetsföretag som stämplas som ”utländska agenter” också klassas som ”utländska agenter”, vilket potentiellt skulle utsätta journalister, deras källor eller till och med dem som delar material på sociala medier för stigmatisering som ”utländska agenter” och potentiellt leda till självcensur och samtidigt avskräcka dem inte bara från att publicera utan även från att dela publikationer.

F.  Den ryska lagen om ”utländska agenter” strider mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, Europarådets internationella överenskommelse som bland annat värnar yttrande- och mediefriheten. Därmed fullgör Ryssland inte sina skyldigheter som medlem av Europarådet. Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter har bedömt denna lag som oförenlig med internationella och europeiska människorättsnormer. Lagen om ”utländska agenter” strider mot Rysslands åtaganden som medlem av OSSE och som signatärstat till den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. EU förväntar sig att Ryssland som ständig medlem i FN:s säkerhetsråd till fullo efterlever sina internationella åtaganden.

G.  Ett antal människorättsorganisationer och icke-statliga organisationer, såsom Amnesty International och Human Rights Watch, anser att den ändrade lagen kommer att få negativa konsekvenser för den oberoende journalistiken i Ryssland, som redan sitter trångt, och ytterligare urholka yttrandefriheten. Kvalitetsmedier som står fria från regeringsstrukturer eller regeringsvänliga strukturer och som arbetar med många ryska korrespondenter i hela landet och ofta är den enda källan till trovärdig information och ett alternativ till statliga medier i avlägsna regioner är en måltavla för lagen, som därigenom hindrar deras arbete och således även tillgången till opartisk mediebevakning.

H.  Lagstiftningsmässiga inskränkningar och specifikt riktade åtal inom ramen för lagen om ”utländska agenter” i Ryssland har antagit mer repressiva former de senaste månaderna och resulterat i att mediernas och civilsamhällets tillgång till oberoende finansiering begränsats och i att deras rykte fläckats ned och deras verksamhet obstruerats. Därmed inskränks utövandet av grundläggande friheter, och utrymmet för oberoende och oliktänkande aktörer i Ryssland krymper.

I.  Lagen om ”utländska agenter” är ett led i en vidare kampanj för att kväsa oliktänkande, opposition och civilsamhälle i hela Ryssland. Det krympande utrymmet för Rysslands oberoende civilsamhälle öppnar för en ökad närvaro för icke-statliga men statligt organiserade och icke-oberoende organisationer (GONGO:er). Den ryska regeringen utnyttjar GONGO:er för att främja sin egen politik och samtidigt upprätthålla skenet av ett oberoende civilsamhälle.

J.  Lagen har hittills främst riktat in sig på icke-statliga organisationer. Sammanlagt ca 80 icke-statliga organisationer betraktas som ”utländska agenter” inom ramen för lagen, t.ex. nära nog alla ledande människorättsorganisationer i Ryssland. 49 ryska icke‑statliga organisationer har lämnat in ansökningar som väntar på avgörande vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. De hävdar att lagen om ”utländska agenter” strider mot ett antal mänskliga rättigheter, däribland yttrande- och föreningsfriheten, och protesterar mot lagens kvalitet, mot att de åtalats för att de inte registrerat sig som ”utländska agenter” och mot överdriven statlig kontroll.

K.  Tiotals organisationer som arbetar med miljöfrågor har mot sin vilja förts upp på listan över ”utländska agenter” sedan 2014 trots en dom från den ryska författningsdomstolen, som uttryckligen undantar miljögrupper från lagens tillämpningsområde. Många av de drabbade grupperna har tvingats lägga ned sin verksamhet för att undvika att stämplas som ”utländska agenter” eller som oförmögna att kunna betala sina böter.

L.  En oroväckande global trend har under det senaste årtiondet gjort att ett växande antal stater inför och tillämpar lagar som inkräktar på rätten till yttrandefrihet – vilket inbegriper rätten att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser – samt mötes- och föreningsfriheten. Sådana lagar hindrar även civilsamhällesorganisationer och privatpersoner i deras arbete.

M.  Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har i flera av sina domar understrukit att icke-statliga organisationers roll som offentliga väktare är avgörande för ett demokratiskt samhälle och av lika stor betydelse som mediernas roll.

N.  Det legitima syftet att säkerställa insyn i icke-statliga organisationer som tar emot utländsk finansiering kan inte rättfärdiga åtgärder som inskränker verksamheten för icke-statliga organisationer som arbetar med demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatliga principer.

1.  Europaparlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att omedelbart upphäva lagen om ”utländska agenter” och att bringa den befintliga lagstiftningen i samklang med Rysslands konstitution och med dess folkrättsenliga skyldigheter. Parlamentet uppmanar med kraft Ryssland att upphöra med att avsiktligt skapa ett fientligt klimat för civilsamhället och fördömer därför användningen av lagen om ”utländska agenter” som ett sätt att trakassera och förtrycka civilsamhällesorganisationer som samarbetar med internationella givare eller uttrycker politiska åsikter.

2.  Europaparlamentet fördömer de nyligen antagna ändringarna av lagen om ”utländska agenter”, som avsevärt utökar lagens tillämpningsområde och kommer att göra det möjligt att stigmatisera enskilda personer som ”utländska agenter” och som därigenom kränker deras mänskliga rättigheter, i synnerhet deras yttrande- och föreningsfrihet, och deras rättigheter som medborgare, sätter hämsko på deras engagemang och deras bidrag till det ryska civilsamhället och äventyrar deras personliga säkerhet genom sådan stigmatisering.

3.  Europaparlamentet fördömer de ryska myndigheternas fortsatta försök att införa restriktioner för debatten på och utanför internet och för en oberoende journalistik. Parlamentet erinrar dem om att yttrandefriheten är en grundläggande mänsklig rättighet som stärker alla andra mänskliga rättigheter och gör det möjligt för samhället att utvecklas och gå framåt. Parlamentet uppmanar Ryssland att erkänna vilket positivt bidrag ett levande och aktivt civilsamhälle lämnar till demokratin och samhället.

4.  Europaparlamentet anser att denna lag och den överdrivna användningen av böter och avvecklingar riktade mot medier, människorättsorganisationer och civilsamhället avsiktligt syftar till att tvinga dem att lägga sina resurser på att betala böter och rättsligt försvar och därmed begränsar deras yttrandefrihet. Parlamentet är djupt bekymrat över att människorättsorganisationer och människorättsförsvarare görs till måltavla, vilket ytterligare förvärrar situationen för de mänskliga rättigheterna i Ryssland. Parlamentet fördömer bland annat upplösningen av den historiskt viktiga rörelsen ”För mänskliga rättigheter”.

5.  Europaparlamentet uttrycker oro över risken för att en selektivt tillämplig lag gör konkreta personer till måltavla, särskilt oberoende journalister och aktivister i den politiska oppositionen, på grund av avsaknaden av tydliga kriterier, samt de rättsliga oklarheterna om anledningarna till och konsekvenserna av att lagen tillämpas på vanliga medborgare. Parlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att inrätta en ram för icke‑kommersiella (icke-statliga) organisationers verksamhet som är tydlig, samstämd och konsekvent och i samklang med europeiska och internationella normer, särskilt genom att använda tydliga definitioner, undvika stigmatiserande språkbruk såsom ”utländska agenter” eller diskriminerande rättsliga bestämmelser avseende finansieringskällor och förhindra lagföring av icke-statliga organisationer, medier och bloggare eller av enskilda personer som bedriver verksamhet för icke-statliga organisationer eller medier. Parlamentet uttrycker oro över att oberoende civilsamhällesorganisationer trängs undan av statligt organiserade icke-statliga organisationer. Parlamentet noterar särskilt med oro situationen rörande Anastasija Sjevtjenko i Rostov-na-Donu.

6.  Europaparlamentet motsätter sig kraftigt de ryska myndigheternas metoder när de använder statens makt till att undertrycka yttrandefriheten och därigenom ingjuta rädsla i samhället. Parlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att stödja opartiskheten i medier, även dem som ägs av ryska statliga företag, och att förbättra säkerheten och arbetsmiljön för journalister i Ryssland, bland annat genom att främja deras yrkesfärdigheter genom att dra nytta av befintliga internationella program. Parlamentet framhåller behovet av att garantera effektiva förfaranden för rättslig prövning för journalister vars frihet att arbeta har hotats, så att självcensur kan undvikas.

7.  Europaparlamentet lovordar och uttrycker stöd för alla personer och organisationer som fortfarande bedriver sitt legitima och fredliga människorättsarbete trots att de utsätts för repression. Parlamentet uppmanar med kraft de ryska myndigheterna att upphöra med trakasserier, hot och angrepp riktade mot mot civilsamhället, medier, människorättsorganisationer och människorättsförsvarare. Parlamentet fördömer de ryska myndigheternas underlåtenhet att skydda dessa aktörer mot angrepp, trakasserier och hot från utomstående och att göra opartiska utredningar av sådana angrepp.

8.  Europaparlamentet noterar att Rysslands register över medier som är utländska agenter har tio poster, där samtliga är företag som är knutna antingen till Radio Free Europe eller till Voice of America. Parlamentet erinrar om att Rysslands regering har kritiserat andra utländska medier för att ha rapporterat om demonstrationerna i landet.

9.  Europaparlamentet förväntar sig att vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet och kommissionen tar upp betänkligheterna mot lagen om ”utländska agenter” i sina kontakter och möten och i sin kommunikation med ryska företrädare, även på högsta nivå, och ber dem att rapportera tillbaka till parlamentet om sina utbyten med de ryska myndigheterna.

10.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen, utrikestjänsten och medlemsstaterna att fortsätta att noga följa människorättssituationen i Ryssland och uppmanar EU-delegationen i Ryssland och medlemsstaternas ambassader att fortsätta att följa domstolsmål där civilsamhällesorganisationer och aktivister är inblandade. Parlamentet uppmanar vidare vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att se till att fall med personer som åtalats av politiska skäl tas upp i deras kommunikation med de ryska myndigheterna och att de ryska företrädarna formellt anmodas att svara i dessa fall. Vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten ombeds att rapportera tillbaka till parlamentet om sina utbyten med de ryska myndigheterna.

11.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att utnyttja varje möjlighet att stödja ett civilsamhälle som främjar demokratiska värderingar, rättsstatliga principer, grundläggande friheter och mänskliga rättigheter i Ryssland och att stärka de mellanmänskliga kontakterna med medborgare i Ryssland.

12.  Europaparlamentet ber EU:s medlemsstater att ta upp frågan om lagen om ”utländska agenter” i Europarådets institutioner, i första hand i ministerkommittén och i Europarådets parlamentariska församling. Parlamentet ber Venedigkommissionen att undersöka den ändrade lagen om ”utländska agenter” för att avge ett juridiskt yttrande och lämpliga rekommendationer. Parlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att till fullo genomföra alla rekommendationer från Europarådets Venedigkommission i överensstämmelse med Rysslands internationella skyldigheter i detta avseende. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att utöva ständiga påtryckningar mot de ryska myndigheterna inom OSSE:s forum i fråga om att respektera OSSE:s normer avseende mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatlighet och rättsväsendets oberoende.

13.  Europaparlamentet uppmuntrar EU att fortlöpande uppmana Ryssland att upphäva eller ändra alla lagar som är oförenliga med internationella normer. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att utarbeta en ny övergripande EU‑Ryssland‑strategi som syftar till att stärka freden och stabiliteten. Parlamentet upprepar att all dialog bör bygga på fasta principer, däribland respekt för folkrätten och för den territoriella integriteten hos Rysslands grannar. Parlamentet understryker att sanktionerna mot Ryssland kan hävas först när landet till fullo uppfyller sina skyldigheter.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, OSSE samt Ryska federationens president, regering och parlament.

Europaparlamentets resolution av den 19 december 2019 om Högtidlighållande av 30-årsdagen av den rumänska revolutionen i december 1989 (2019/2989(RSP))

P9_TA(2019)0109 B9-0241/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av de allmänna principerna om mänskliga rättigheter och de grundläggande principer som gäller i Europeiska unionen som är en gemenskap som bygger på gemensamma värden,

–  med beaktande av den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna, som antogs av FN:s generalförsamling den 10 december 1948,

–  med beaktande av sin resolution av den 19 september 2019 om vikten av europeisk hågkomst för Europas framtid(1),

–  med beaktande av de resolutioner och förklaringar om totalitära kommunistregimers brott som antagits av en rad nationella parlament,

–  med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och följande skäl:

A.  År 2019 högtidlighålls det faktum att 30 år har förflutit sedan den rumänska revolutionen, som utlöstes av upproren i Timișoara och som senare fortsatte i alla delar av landet och kulminerade i Bukarest i en revolution mot det totalitära styret, vilket ledde till kommunistregimens fall och till införandet av demokrati. Denna revolution, som representerade det rumänska folkets övergång till frihet och rättsstatsprincipen, resulterade tyvärr i att 1 142 människor miste livet, att 3 138 människor allvarligt skadades och att fler än 760 människor olagligen greps och torterades.

B.  Den rumänska revolutionen i december 1989 var det våldsammaste av alla de uppror som ledde till kommunismens fall i länderna bakom Järnridån.

C.  Revolutionen i december 1989 och de uppoffringar som gjordes av de rumänska medborgarna som modigt hade stått i skottlinjen banade väg för Rumäniens anslutning till Nato, Europeiska unionen och den demokratiska världen, från vilken landet efter andra världskrigets slut hade avskurits mot det rumänska folkets vilja.

D.  Användningen av våldsmedel mot det rumänska folket i december 1989 chockade hela det rumänska samhället i grunden, och identifieringen av de faktiska förövarna av dessa brott utgör fortfarande en sårig olöst fråga för offren och deras familjer liksom för samtliga rumänska medborgare.

E.  Ingen form av militära angrepp på det egna folket får förbli ostraffad.

F.  I sina domar (Association ”21 December 1989” and others v. Romania, Acatrinei and others v. Romania och Șandru and others v. Romania) konstaterar Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna att omfattande kränkningar av de grundläggande rättigheterna – exempelvis kränkningar av rätten till liv, av förbudet mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling och av rätten till respekt för privatlivet och familjelivet – skett under revolutionen, och att dessa kränkningar begåtts av den kommunistiska diktatoriska regimens styrkor som öppnade eld mot fredliga demonstranter och frihetsberövade ett stort antal personer som demonstrerade mot Ceaușescus förtryck. Trots att så många år har förflutit har offren och deras ättlingar fortfarande inte fått reda på exakt hur allt gick till.

G.  I artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen föreskrivs att unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna. Dessa värden är gemensamma för alla medlemsstater.

H.  Rumänien har i onödan fördröjt processen med att klargöra sanningen och göra den tillgänglig för allmänheten, vilket är ytterst viktigt för att garantera offrens och deras ättlingars rätt till rättvis ersättning och kompensation. De nationella myndigheterna har inte agerat med den tillbörliga aktsamhet som krävs enligt internationella människorättsbestämmelser.

1.  Europaparlamentet hedrar minnet av och hyllar dem som under revolutionen i december 1989 gav sina liv för att få slut på den totalitära diktaturen i Rumänien, liksom deras familjer.

2.  Europaparlamentet konstaterar att de fredliga demonstranternas uppoffringar i december 1989 möjliggjorde Rumäniens övergång mot demokrati, rättsstatsprincipen och inrättandet av marknadsekonomi liksom i ett senare skede landets anslutning till Atlantpakten och Europeiska unionen.

3.  Europaparlamentet uppmanar Rumänien att stärka sina insatser för att bringa klarhet i vad som hände under revolutionen, vilket är absolut nödvändigt för landet, det rumänska folket, Europa och Europeiska unionen, i ljuset av det rumänska folkets rätt att få reda på sanningen, 30 år efter revolutionen i december 1989.

4.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och EU:s medlemsstater, inklusive Rumänien, att göra allt som står i deras makt för att säkerställa att kommunistregimernas brott inte glöms bort, och att garantera att sådana brott aldrig kommer att begås igen.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Antagna texter, P9_TA(2019)0021.

Europaparlamentets resolution av den 19 december 2019 om situationen för uigurerna i Kina (”China Cables”) (2019/2945(RSP))

P9_TA(2019)0110 RC-B9-0246/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Kina, särskilt de av den 18 april 2019 om Kina, särskilt situationen för religiösa och etniska minoriteter(1), den 4 oktober 2018 om utbredda godtyckliga frihetsberövanden av uigurer och kazaker i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang(2), den 12 september 2018 om läget i förbindelserna mellan EU och Kina(3), den 15 december 2016 om fallen med det tibetanska buddhistinstitutet Larung Gar och med Ilham Tohti(4), den 10 mars 2011 om situationen och kulturarvet i Kaxgar (Uiguriska autonoma regionen Xinjiang, Kina)(5), och den den 26 november 2009 om Kina: minoriteters rättigheter och tillämpningen av dödsstraffminoriteters rättigheter och tillämpningen av dödsstraff(6),

–  med beaktande av sitt beslut att dela ut 2019 års Sacharovpris till Ilham Tohti, en uigurisk ekonom som kämpar på fredlig väg för Kinas uiguriska minoritets rättigheter,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från det 21:a toppmötet mellan EU och Kina den 9 april 2019,

–  med beaktande av den 37:e människorättsdialogen mellan EU och Kina som hölls i Bryssel den 1–2 april 2019,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 12 mars 2019 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU och Kina – En strategisk hållning (JOIN(2019)0005),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för främjande och skydd av religions- och trosfrihet, som antogs av rådet (utrikes frågor) den 24 juni 2013,

–  med beaktande av uttalandet av den 26 oktober 2018 från Europeiska utrikestjänstens talesperson om situationen i Xinjiang,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) beslut av den 9 december 2019 om inledandet av förberedelsearbetet med ett system med övergripande sanktioner mot allvarliga människorättskränkningar,

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2019 om en europeisk sanktionsordning för kränkningar av de mänskliga rättigheterna(7),

–  med beaktande av EU:s muntliga punkt 4-anföranden vid det 39:e mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter den 18 september 2018, och av Förenade kungarikets, Tysklands, Frankrikes, Finlands och Kanadas anföranden, där det uttrycktes oro över det godtyckliga frihetsberövandet av uigurer i läger i Xinjiang,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Xinjiang som utfärdats av Förenade kungarikets ständige representant för FN på 23 staters vägnar, däribland 14 EU-medlemsstater, till FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering den 29 oktober 2019,

–  med beaktande av artikel 36 i Folkrepubliken Kinas konstitution, som garanterar alla medborgare rätten till religionsfrihet, och artikel 4, som värnar om nationella minoriteters rättigheter,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966, som Kina undertecknade 1998 men aldrig har ratificerat,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter från 2011,

–  med beaktande av de avslutande iakttagelserna i rapporten om Kina från FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering,

–  med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Främjandet av och respekten för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstaten bör fortsätta att stå i centrum för EU:s Kinapolitik, i överensstämmelse med EU:s åtagande att upprätthålla dessa värden i sina yttre åtgärder och Kinas åtagande att ansluta sig till dem i sin egen utveckling och i sitt internationella samarbete.

B.  Sedan president Xi Jinping kom till makten i mars 2013 har människorättssituationen i Kina fortsatt att försämras. Kinas regering skärpt sin fientliga attityd mot fredligt oliktänkande, yttrande- och religionsfrihet och rättsstatlighet. De kinesiska myndigheterna har gripit och åtalat hundratals människorättsförsvarare, jurister och journalister.

C.  Situationen i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang, där det bor fler än 10 miljoner muslimska uigurer och kazaker, har snabbt försämrats under de senaste åren, inte minst sedan man under 2014 inledde kampanjen ”Hårda tag mot våldsterror”, eftersom de kinesiska myndigheterna högprioriterat kontrollen över Xinjiang, till följd dels av instabiliteten och de säkerhetshot som uigurerna påstås utgöra mot Xinjiang, dels av att Xinjiang är strategiskt beläget som en kärnregion för Sidenvägsinitiativet, med vittsyftande framtida mål för produktionen av textilier och andra arbetsintensiva industrivaror. Den kinesiska regeringens krig mot terrorn i Xinjiang håller successivt på att förvandlas till ett krig mot religion och etnicitet. Enligt uppgifter har lägersystemet i Xinjiang utvidgats till andra delar av Kina.

D.  De kinesiska myndigheterna bedriver en allt intensivare massinterneringskampanj, integritetskränkande digital övervakning, (med bland annat ansiktsigenkänningsteknik och datainsamling), politisk indoktrinering och påtvingad kulturell assimilering. Trovärdiga uppgifter gör dessutom gällande att uigurer och andra i huvudsak muslimska etniska minoriteter i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang har utsatts för godtyckliga frihetsberövanden, tortyr, helt oacceptabla begränsningar av religionsutövning och kultur, och att det finns ett digitaliserat övervakningssystem som är så genomgripande att alla aspekter i det dagliga livet övervakas – med hjälp av kameror med ansiktsigenkänning, skanningar av mobiltelefoner, insamling av DNA och en omfattande och påträngande närvaro av poliser.

E.  Det finns många trovärdiga uppskattningar enligt vilka rentav cirka en miljon människor varit eller är godtyckligt frihetsberövade i vad som kallas ”politiska omskolningscentrum”, där de sitter på obestämd tid under förevändning av att man vill motverka terrorism och religiös extremism. Dessa omskolningsläger kallas även ”yrkesutbildningscentrum”. Här har vi det mest utbredda frihetsberövandet av en etnisk minoritet i världen i dag. Enligt några tidigare fångar är lägren överfulla och ohälsosamma, och behandlingen och villkoren där kännetecknas av livsmedelsbrist, misshandel och sexuella övergrepp. Det finns rapporter om att småbarn har sänts till statliga barnhem även om endast en av deras föräldrar hålls frihetsberövade i interneringslägren. I vissa omskolningsläger uppges det finnas fabriker som producerar varor för export.

F.  Avslöjandena China Cables, som offentliggjordes i november 2019, är en undersökning av övervakning och massinternering utan åtal eller rättegång av uiguriska och andra muslimska minoriteter i provinsen Xinjiang i Kina, på grundval av läckta sekretessbelagda kinesiska statliga handlingar. De hemliga handlingarna nådde Internationella konsortiet för undersökande journalistik via en kedja av uigurer i exil, och ett flertal ledande experter har bekräftat att de är autentiska. När dessa handlingar offentliggjordes kom det också fram sekretessbelagd information från Kinas regering, där lägrens interna funktion avslöjades, liksom också de svåra förhållandena bakom stängslen och de inhumana ordningsreglerna för de intagnas vardagsgöromål. Av handlingarna framgår hur Kina systematiskt hjärntvättar hundratusentals muslimer i ett nätverk av högsäkerhetsfångläger, liksom också hur Xinjiangs system för massövervakning och proaktivt polisarbete fungerar, något som bekräftade experternas resultat baserade på satellitbilder, data och ögonvittnesuppgifter som offentliggjorts under de senaste åren. Den kinesiska regeringen har konsekvent hävdat att lägren erbjuder frivillig utbildning. Av ”China Cables” har det framkommit helt nya bevis för att planen för de repressiva åtgärderna mot uigurer, kazaker och andra förberetts på högsta politiska nivå sedan så länge tillbaka som april 2014.

G.  Gripandena av och förföljelserna mot uiguriska och andra muslimska minoriteter i Xinjiang har tvingat många att bryta kontakten med sina familjer och vänner i utlandet, bland annat i Europa, av rädsla för repressalier från myndigheter.

H.  Förtrycket har hårdnat sedan ikraftträdandet i februari 2018 av de bestämmelser om religiösa frågor som begränsat religiösa gruppers verksamhet och tvingat dem att i större utsträckning agera i enlighet med partiets politik. Enligt dessa bestämmelser kan offentlig eller till och med privat demonstration av religiös och kulturell tillhörighet betraktas som extremistisk. De nya reglerna utgör ett hot mot personer med anknytning till religiösa samfund som inte har någon rättslig ställning i landet. Förtrycket mot religiösa samfund har hårdnat i Kina, så att antalet människor som satts i fängelse för sin religions skull är ett av världens största.

I.  I augusti 2018 ifrågasatte FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering den kinesiska regeringens övergrepp i Xinjiang, bland annat inrättandet av interneringsläger för ett stort antal personer som har blivit godtyckligt frihetsberövade. I september 2018 noterade FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Michelle Bachelet, under sitt allra första tal i denna roll, de djupt oroande påståendena om utbredda godtyckliga frihetsberövanden av uigurer och andra muslimska grupper i så kallade omskolningsläger i Xinjiang. Den kinesiska regeringen har avslagit ett stort antal begäranden om tillstånd att sända oberoende utredare till Xinjiang från FN:s arbetsgrupp för frågor som rör påtvingade eller ofrivilliga försvinnanden, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och andra särskilda FN-förfaranden, och låta dem få tillträde till lägren.

J.  Interneringslägren i Xinjiang växte snabbt efter det att Chen Quanguo i augusti 2016 utnämndes till partiledare i regionen. Guvernören i Xinjiang, Shohrat Zakir, hävdade i december 2019 att alla de 1,5 miljoner människor som befunnit sig i omskolnings- och interneringsläger hade ”återvänt till samhället”, dock utan att lägga fram bevis för detta.

K.  Vissa kinesiska minoritetsgrupper som är bosatta i EU har trakasserats av de kinesiska myndigheterna. Utlandsbosatta uigurer har utsatts för påtryckningar att återvända till Kina. China Cables-dokumenten innehåller detaljerade tydliga direktiv om att gripa uigurer med utländskt medborgarskap och att spåra upp utlandsbosatta uigurer, vilka i vissa fall har deporterats till Kina av auktoritära regeringar. Det framgår av dokumenten att de kinesiska ambassaderna har haft en avgörande betydelse för denna praxis.

L.  Den 4 december 2019 antog Förenta staternas kongress, i enlighet med den globala Magnitskijlagen, lagen om en strategi för uigurers mänskliga rättigheter, där utrikesministern med kraft uppmanas att omedelbart vidta åtgärder till skydd för mänskliga rättigheter och att överväga viseringssanktioner och ekonomiska sanktioner mot tjänstemän i Folkrepubliken Kina som bär ansvaret för människorättskränkningar i provinsen Xinjiang, samtidigt som uigurer som är bosatta i Förenta staterna skyddas mot trakasserier och förföljelse från kinesiskt håll.

M.  Sakharovpriset för tankefrihet 2019 tilldelades den uiguriska ekonomiprofessorn Ilham Tohti, som dömdes till livstids fängelse den 23 september 2014 för påstådd separatism, efter att ha fängslats i januari samma år. Sju av hans före detta studenter greps också och dömdes till mellan tre och åtta års fängelse för påstått samarbete med Ilham Tohti. Ilham Tohti har alltid avvisat separatism och våld och sökt försoning grundad på respekt för den uiguriska kulturen.

N.  I sin strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati har EU gjort utfästelser om att mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen kommer att främjas på alla områden av EU:s yttre åtgärder och om att göra mänskliga rättigheter till en central del av sina förbindelser med alla tredjeländer, inbegripet dess strategiska partner.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupaste oro över det allt hårdare förtryck som uigurer och andra muslimska etniska minoriteter utsätts för, och yrkar på att myndigheterna ska respektera deras grundläggande friheter, såsom det rekommenderats i trovärdiga rapporter. Parlamentet fördömer skarpt att hundratusentals uigurer och etniska kazaker sänts till politiska ”omskolningsläger” baserat på en analys av uppgifter som samlats in genom ett system för ”proaktivt polisarbete”, bland annat för att de rest utomlands eller anses vara alltför djupt troende. Parlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna i Xinjiang att informera om de frihetsberövades uppehållsort och hälsotillstånd. Parlamentet uppmanar med kraft Kinas regering att omedelbart upphöra med godtyckliga frihetsberövanden, utan åtal, rättegång eller fällande dom för brott, av personer som tillhör de uiguriska och kazakiska minoriteterna, att stänga alla läger och förvarsenheter och att omedelbart och villkorslöst frige de personer som har frihetsberövats. Parlamentet betonar att frihetsberövanden i alla former, när de tillämpas i strid med grundläggande internationell rätt, förföljelser av specifika personer eller grupper av etniska, kulturella eller religiösa skäl, och andra omänskliga handlingar som orsakar stort lidande eller allvarlig skada, när de begås som en del av ett genomgripande eller systematiskt angrepp mot civilbefolkningen, är oacceptabla med hänsyn till den internationella rättsliga ramen.

2.  Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att omedelbart och villkorslöst frige den uiguriske vetenskapsmannen Ilham Tohti och alla andra människorättsförsvarare, aktivister, jurister, journalister och framställare, som frihetsberövats endast för att de fredligt utövat sin yttrandefrihet, och att få slut på det pågående tillslaget, som innefattar frihetsberövande, juridiska trakasserier och skrämseltaktik. Parlamentet uppmanar Kinas regering att se till dels att de regelbundet och utan begränsningar får träffa sina familjer och de advokater som de själva har valt, dels att de, deras familjer och deras advokater inte utsätts för tortyr eller annan misshandel. Parlamentet håller fast vid att alla frihetsberövade måste hållas under villkor som motsvarar normerna i samtliga principer om skydd av alla personer som på något sätt är frihetsberövade eller fängslade, vilka antagits av Förenta nationerna i resolution 43/173 av den 9 december 1988, enligt vilken de också ska kunna få medicinsk vård. Parlamentet kräver en omedelbar, effektiv och opartisk utredning av påståendena om att Ilham Tohti torterats och att de ansvariga ställs inför rätta.

3.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till de kinesiska myndigheterna att tillåta ett fritt, meningsfullt och obehindrat tillträde till Uiguriska autonoma regionen Xinjiang för oberoende journalister och internationella observatörer, däribland FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och mandatinnehavarna för FN:s människorättsråds särskilda förfaranden. Parlamentet konstaterar att det råder obalans mellan EU och Kina i fråga om tillträdet för pressen och pressfrihet. Parlamentet uppmanar Kina att ge EU:s medier samma rättigheter och tillträde som kinesiska medier erbjuds i medlemsstaterna. Parlamentet anser att EU och medlemsstaterna under nästa session i FN:s råd för mänskliga rättigheter bör ta initiativ till en resolution om inrättande av ett undersökningsuppdrag till Xinjiang.

4.  Europaparlamentet uttrycker stor oro över rapporterna om de kinesiska myndigheternas trakasserier av uigurer utomlands, som har till syfte att tvinga dem att fungera som informanter gentemot andra uigurer, att återvända till Xinjiang eller att tiga om situationen där, i vissa fall genom att hålla deras familjemedlemmar frihetsberövade. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och alla EU:s medlemsstater att skyndsamt undersöka dessa rapporter, att vidta särskilda åtgärder för att säkerställa skyddet av personer i Xinjiang-diasporan, och att skynda på asylförfarandena för uigurer och andra turkfolksmuslimer. Parlamentet välkomnar det beslut som fattats av vissa medlemsstater om att skjuta upp återsändandet av alla etniska uigurer, kazaker eller andra turkfolksmuslimer till Kina med tanke på risken för godtyckliga frihetsberövanden, tortyr eller annan misshandel, och uppmanar alla övriga medlemsstater att följa detta exempel.

5.  Europaparlamentet noterar med oro att den avgörande betydelsen av stabilitet på lång sikt i Xinjiang för att Sidenvägsinitiativet ska bli framgångsrikt har lett till en intensifiering av de långsiktiga kontrollstrategierna, förstärkta av en mängd tekniska innovationer och en snabb ökning av utgifterna för den nationella säkerheten, och till att terrorismbekämpningsåtgärder används för att kriminalisera avvikande åsikter och dissidenter genom tillämpning av en svepande definition av ”terrorism”. Parlamentet uttrycker djup oro över den kinesiska statens åtgärder för att säkerställa omfattande övervakning av Xinjiang genom installationen av det elektroniska övervakningssystem ”Skynet” i större stadsområden, installationen av GPS-spårare i alla motorfordon, användningen av skannrar för ansiktsigenkänning vid kontrollpunkter, tågstationer och bensinstationer samt den kampanj som polisen i Xinjiang genomför för att samla in blod i syfte att utöka Kinas DNA-databas ytterligare. Parlamentet uttrycker ytterligare oro över att Kina exporterar sådan teknik till auktoritära regimer runt om i världen.

6.  Europaparlamentet uttrycker djup oro dels över rapporter om eventuellt utnyttjande av tvångsarbete från interneringsläger i leveranskedjan för internationella företag med verksamhet i Xinjiang, dels över rapporter om samarbete med de kinesiska institutioner som deltar i massövervakningen eller frihetsberövandet av medlemmar av den uiguriska befolkningen. Parlamentet framhåller att aktörer från den privata sektorn bör bedöma sin verksamhet i Xinjiang, för att undersöka sina leveranskedjor och därmed säkerställa att de inte är inblandade i människorättskränkningar, också genom att införa ett gediget system för tillbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter, så att de inte blir involverade i tvångsarbete eller delaktiga i förtryckshandlingar mot det uiguriska folket. Parlamentet betonar att varor som produceras i omskolningsläger bör förbjudas på EU:s marknader.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft den kinesiska regeringen att omedelbart offentliggöra en förteckning över alla dem som är frihetsberövade och över dem som frigetts, och gå ut med fullständiga uppgifter om personer som försvunnit i Xinjiang till deras familjer.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen, rådet och medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förmå den kinesiska regeringen att stänga lägren, att upphöra med alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Xinjiang, och att upprätthålla uigurernas språkliga och kulturella frihet, jämte deras religionsfrihet och andra grundläggande friheter. Parlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, utrikestjänsten och medlemsstaterna att mer noggrant övervaka den oroande utvecklingen av situationen för mänskliga rättigheter i Xinjiang, inklusive förtryck och övervakning från regeringens sida, och att uttala sig både privat och offentligt och på högsta nivå mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Kina. Parlamentet uttrycker sin besvikelse över att den 37:e omgången av människorättsdialogen mellan EU och Kina inte gett några påtagliga resultat, trots att EU påtalat systemet med politiska omskolningsläger som en oroväckande utveckling. Parlamentet beklagar att EU:s tillvägagångssätt och redskap hittills inte har resulterat i några konkreta framsteg med avseende på mänskliga rättigheter i Kina, utan att situationen bara har blivit sämre under det senaste decenniet. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att insistera på en oberoende utredning av interneringslägersystemets omfattning och karaktär och av de många påståendena om allvarliga och systematiska människorättskränkningar. Parlamentet uppmanar den nya kommissionen att utarbeta och genomföra en helhetsstrategi för EU i syfte att säkerställa verkliga framsteg med mänskliga rättigheter i Kina.

9.  Europaparlamentet understryker att EU och Kina i sitt gemensamma uttalande efter det 21:a toppmötet mellan EU och Kina bekräftat att alla mänskliga rättigheter är universella, odelbara, ömsesidigt beroende och sammanlänkade. Parlamentet framhåller att främjandet av de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen måste stå i centrum för EU:s kontakter med Kina.

10.  Europaparlamentet uppmanar EU, dess medlemsstater och det internationella samfundet att, genom effektiv insats av lämpliga exportkontrollmekanismer, stoppa all export och all tekniköverföring av varor och tjänster som Kina använder för att utvidga och förbättra sin utrustning för it-övervakning. Parlamentet uppmanar rådet här att komma fram till en gemensam ståndpunkt om en reform av förordningen om produkter med dubbla användningsområden, av överväganden med anknytning till nationell säkerhet och mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar att det vidareutvecklat och skärpt kommissionens förslag om införande av sträng exportkontroll för it-övervakningsteknik, antingen den tas upp i förteckningen eller inte tas upp där.

11.  Europaparlamentet erinrar om vikten av att EU fortsätter att ta upp frågan om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Kina, i synnerhet i fråga om minoriteter i Xinjiang, vid varje politisk dialog och människorättsdialog med de kinesiska myndigheterna, i linje med EU:s åtagande om att agera på ett starkt, klart och enigt sätt gentemot landet. Parlamentet påminner vidare om att Kina i sin pågående reformprocess och sitt ökade globala engagemang har valt att ansluta sig till de internationella människorättsramarna genom att underteckna ett stort antal internationella fördrag om mänskliga rättigheter. Parlamentet efterlyser därför inrättandet av en dialog med Kina för att uppmuntra landet att leva upp till dessa åtaganden. Parlamentet uppmanar med kraft de kinesiska myndigheterna att fortsätta genomföra de nationella reformer som behövs för att landet ska kunna ratificera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, vilken undertecknades av Kina 1998, och att genomföra rekommendationerna från FN:s människorättsorgan.

12.  Europaparlamentet välkomnar att Förenta staternas kongress antagit lagen om en strategi för uigurers mänskliga rättigheter, liksom att rådet (utrikes frågor) nyligen beslutat att börja arbeta med ett EU-system med övergripande sanktioner mot människorättskränkningar. Parlamentet uppmuntrar rådet att anta riktade sanktioner och frysning av tillgångar, om de skulle bedömas vara lämpliga och effektiva, mot de kinesiska tjänstemän som ansvarar för att utforma och genomföra politiken med massgripanden av uigurer och andra turkfolksmuslimer i Xinjiang och för att orkestrera en allvarlig kränkning av religionsfriheten, den fria rörligheten och andra grundläggande rättigheter i regionen.

13.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att inkludera god praxis för interreligiös dialog som ett verktyg i sin kommunikationsstrategi gentemot tredjeländer och att främja medling i konfliktsituationer för att skydda religiösa minoriteter och religions- och trosfriheten

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Folkrepubliken Kinas regering och parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2019)0422. (2) Antagna texter, P8_TA(2018)0377. (3) Antagna texter, P8_TA(2018)0343. (4) EUT C 238, 6.7.2018, s. 108. (5) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 185. (6) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 80. (7) Antagna texter, P8_TA(2019)0215.

Europaparlamentets resolution av den 19 december 2019 om situationen för de mänskliga rättigheterna och demokratin i Nicaragua (2019/2978(RSP))

P9_TA(2019)0111 RC-B9-0251/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Nicaragua, särskilt resolutionerna av den 18 december 2008(1), den 26 november 2009(2), den 16 februari 2017(3), den 31 maj 2018(4) och den 14 mars 2019(5),

–  med beaktande av associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika från 2012,

–  med beaktande av EU:s landstrategidokument och fleråriga vägledande program 2014–2020 för Nicaragua,

–  med beaktande av rådets slutsatser om Nicaragua, särskilt rådets slutsatser av den 14 oktober 2019 om inrättande av en ram för riktade sanktioner,

–  med beaktande av förklaringarna från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik på EU:s vägnar om situationen i Nicaragua, särskilt förklaringen av den 20 november 2019,

–  med beaktande av uttalandet av den 19 november 2019 från talespersonen för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR), Rupert Colville,

–  med beaktande av rapporten från Amerikanska samarbetsorganisationens högnivågrupp för Nicaragua av den 19 november 2019,

–  med beaktande av nyhetsbreven från den särskilda övervakningsmekanismen för Nicaragua, som inrättats av den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare från juni 2004,

–  med beaktande av Nicaraguas konstitution,

–  med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Människorättsförsvarare och andra som kritiserar den nicaraguanska regeringens hantering av människorättssituationen i landet har i allt högre grad blivit föremål för dödshot, skrämseltaktik, förtalskampanjer online, trakasserier, övervakning, övergrepp och rättslig förföljelse. Internationella människorättsorganisationer rapporterar att över 80 000 personer har tvingats lämna Nicaragua till följd av den rådande krisen, och att förtrycket i landet har intensifierats.

B.  De senaste siffrorna från den särskilda övervakningsmekanismen för Nicaragua visar på att 328 personer har dött och hundratals skadats, att över 150 politiska fångar fortfarande sitter godtyckligt fängslade enbart för att ha utövat sina rättigheter och att 144 studenter har avstängts från olika universitet på grund av sitt deltagande i demonstrationer för demokrati och större frihet och respekt för de mänskliga rättigheterna. Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har rapporterat att fler än 100 journalister och mediearbetare har tvingats lämna landet. Den nicaraguanska regeringen har blockerat importen av tidningspapper, vilket har tvingat flera tidningar att lägga ner sin verksamhet, däribland den välkända Nuevo Diario.

C.  Respekt för rättsväsendets oberoende, politisk mångfald samt mötes- och yttrandefrihet utgör grundläggande rättigheter och grundvalen för demokratin och rättsstaten.

D.  Den 14 november 2019 inledde bland andra åtta släktingar till fängslade politiska motståndare en hungerstrejk i San Miguel-kyrkan i staden Masaya, och krävde att 130 personer som uppges ha tagits i förvar i samband med protesterna skulle försättas på fri fot. Polisen omringade kyrkan och stängde av vatten- och elförsörjningen. Polisen lät ingen komma in i kyrkan och hindrade tillhandahållandet av humanitär och medicinsk hjälp.

E.  Samma natt greps en grupp på minst 13 oppositionsmedlemmar efter att ha levererat vatten till de människor som omringades av polisen, däribland Amaya Eva Coppens, en nicaraguansk-belgisk människorättsförsvarare som greps i samband med protesterna och hölls i förvar under åtta månader, och som släpptes den 11 juni 2019 enligt amnestilagen tillsammans med fler än 100 politiska fångar. Denna lag är oförenlig med internationella normer och upprätthåller straffriheten genom att omöjliggöra undersökningar av de misstänkta brotten mot demonstranterna.

F.  Nicaraguas åklagarämbete har på orättvisa grunder anklagat gruppen för flera brott, bl.a. kidnappning, olagligt innehav av skjutvapen samt terrorism, vilket står i uppenbar strid med garantierna för ett korrekt rättsförfarande och för rätten till en rättvis rättegång. Förhållandena i fängelserna i Nicaragua uppfyller inte heller internationella normer. Oppositionsmedlemmar i Nicaragua har rapporterat om användning av tortyr och sexuellt våld i fängelserna.

G.  Enligt den särskilda övervakningsmekanismen för Nicaragua håller Nicaraguas regering på att trappa upp förföljelsen av familjerna till offren för den demokratiska, institutionella och politiska krisen genom hotelser och övervakning, i syfte att förhindra dem från att delta i privata och offentliga tillställningar till minne av deras nära och kära och till stöd för deras strävan efter rättvisa.

H.  Enligt FN:s råd för mänskliga rättigheter utövar Nicaraguas regering repressalier mot dem som talar ut om människorättssituationen i Nicaragua och som vänder sig till internationella och FN-baserade tjänstemän och mekanismer.

I.  Nicaraguas regering har utvisat internationella organisationer som den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna och OHCHR:s (kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter) regionala kontor för Centralamerika, som uppmanade till att de mänskliga rättigheterna skulle respekteras i landet och som arbetade för en fredlig lösning på konflikten och nationell försoning. Om sådana organisationer återvände skulle detta fungera som en garanti för verkställandet av de överenskommelser som ska förhandlas fram med oppositionen. Förtrycket mot organisationer i det civila samhället har intensifierats genom att de fråntagits sin rättsliga ställning i ett land med en bristfällig institutionell ram, vilket innebär att förtryckets offer dubbelbestraffas.

J.  Vid flera tillfällen har högt rankade tjänstemän från EU:s medlemsstater hindrats från att resa in i Nicaragua. Nicaraguas regering hindrade Amerikanska samarbetsorganisationens högnivågrupp för Nicaragua, som har eftersträvat en reform av valsystemet, från att resa in i landet. Valreformer är en viktig del av vägen mot ett lagenligt inrättande av demokratiska institutioner i Nicaragua.

K.  Nicaraguas regering har inte visat något intresse av att återuppta en trovärdig och inkluderande dialog med Alianza Cívica (Medborgaralliansen) och av att fullt ut genomföra överenskommelserna från mars 2019. Förhandlingarna mellan regeringen och Alianza Cívica hade återupptagits i februari 2019. Den 27 mars 2019 nåddes en överenskommelse om frigivning av de personer som berövats sin frihet i samband med protesterna 2018. En annan överenskommelse nåddes den 29 mars 2019 om stärkande av medborgarnas rättigheter och garantier. Den 20 maj 2019 lämnade Alianza Cívica förhandlingsbordet eftersom man ansåg att genomförandet av de två överenskommelserna hade varit begränsat. Fram till den 11 juni 2019 hade regeringen frigett 492 personer som hade gripits i samband med protesterna 2018. Förhandlingarna har gått i stå trots försök att återuppta dem.

L.  Amerikanska samarbetsorganisationens högnivågrupp för Nicaragua anser att de åtgärder som vidtagits av eller som tillåtits av Nicaraguas regering sedan april 2018 är oförenliga med de rättigheter och garantier som skyddas i Nicaraguas konstitution från 1987 och att dessa rubbar den konstitutionella ordningen på ett sätt som allvarligt inskränker demokratin i Nicaragua, i enlighet med vad som anges i artikel 20 i den interamerikanska demokratistadgan.

M.  Utvecklingen och konsolideringen av demokratin och rättsstaten samt respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna måste utgöra en integrerad del av EU:s externa politik, däribland associeringsavtalet mellan EU och länderna i Centralamerika från 2012. Detta avtal innehåller en demokratiklausul, som är en väsentlig del av avtalet. Med tanke på de rådande omständigheterna bör demokratiklausulen aktiveras genom att Nicaragua utesluts från avtalet.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med den nicaraguanska befolkningen och fördömer den nicaraguanska regeringens alla repressiva åtgärder, särskilt de förorsakade dödsfallen, den allmänna begränsningen av yttrande-, mötes- och demonstrationsfriheten, kriminaliseringen av icke-statliga organisationer och det civila samhället, utvisningen av internationella organisationer från landet, nedstängningen av och angreppen mot medier, begränsningarna av rätten till information och avstängningen av studenter från universiteten.

2.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen den nicaraguanska regeringen att upphöra med att konstant undertrycka avvikande åsikter och göra godtyckliga gripanden, att använda sig av tortyr och sexuellt våld och att kriminalisera, förfölja och angripa människorättsförsvarare, politiska motståndare, anhöriga till offer samt andra avvikande röster i samhället, och att genast upplösa de paramilitära styrkor som är verksamma i landet. Parlamentet efterlyser snabba, opartiska, transparenta och noggranna utredningar av våldet.

3.  Europaparlamentet begär att alla som har gripits på godtyckliga grunder omedelbart ska släppas, inbegripet Amaya Eva Coppens, att samtliga åtalspunkter mot dem ska läggas ned och att deras grundläggande rättsskydd ska respekteras. Parlamentet begär att de som bär ansvaret för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och för att undergräva demokratin och rättsstatsprincipen ska ställas till svars. Parlamentet betonar att de nicaraguanska myndigheterna måste garantera alla frihetsberövade personers säkerhet liksom fysiska och psykiska välbefinnande och tillhandahålla dem lämplig medicinsk vård.

4.  Europaparlamentet efterlyser en oberoende översyn av domar och straff i syfte att reformera rättsväsendet, inklusive utnämningar i enlighet med internationella normer, såsom de grundläggande principerna för domarkårens oberoende och riktlinjerna om åklagarens roll.

5.  Europaparlamentet begär att amnestilagen och lagen om allmän omsorg för brottsoffer ska ses över för att garantera offrens rätt till sanning, rättvisa och skälig gottgörelse.

6.  Europaparlamentet insisterar på att konfiskerad egendom ska återlämnas och att tillfälligt indragna licenser ska återställas till mediekanaler, och insisterar på att dessa ska få utföra sitt arbete utan hinder eller repressalier.

7.  Europaparlamentet välkomnar rådets beslut att anta ramen för riktade restriktiva åtgärder för dem som gjort sig skyldiga till människorättskränkningar och övergrepp och som bär ansvaret för att undertrycka det civila samhället och den demokratiska oppositionen i Nicaragua. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt komma överens om den särskilda förteckningen över personer och organ som ska bli föremål för sanktioner, inbegripet presidenten och vice presidenten.

8.  Europaparlamentet fördömer den nicaraguanska regeringens bristande vilja att inleda en ny meningsfull dialog i landet. Parlamentet uppmanar myndigheterna att återuppta dialogen med Alianza Cívica i syfte att nå en demokratisk, varaktig och fredlig lösning som skulle göra det möjligt att till fullo genomföra överenskommelserna från mars 2019. Parlamentet betonar behovet av att garantera politiska och medborgerliga friheter för samtliga nicaraguaner, att göra det möjligt för exilnicaraguaner att återvända, att göra det möjligt för internationella organisationer att återvända och säkerställa samarbete med dem, att återupprätta människorättsorganisationers ställning som juridiska personer samt att fastställa ett trovärdigt valförfarande, med ett reformerat högsta valråd som skulle säkerställa omedelbara, rättvisa och transparenta val med närvaro av internationella observatörer.

9.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och EU‑delegationen i Nicaragua att noga övervaka händelseutvecklingen i landet, och att fortsätta att behandla de människorättsproblem som har uppkommit till följd av den rådande situationen för bl.a. fångar, studenter, demonstranter, anhöriga till offren samt journalister. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att den inom ramen för sitt stöd till utvecklingssamarbetet ökar sitt stöd till det civila samhället, särskilt människorättsförsvarare, och att kommissionen på intet sätt bidrar till de nicaraguanska myndigheternas nuvarande, repressiva politik.

10.  Europaparlamentet påminner om att Nicaragua, mot bakgrund av associeringsavtalet mellan EU och länderna i Centralamerika, måste respektera och befästa principerna för rättsstaten, demokratin och de mänskliga rättigheterna, och begär med tanke på de rådande omständigheterna att demokratiklausulen i associeringsavtalet ska aktiveras.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU:s delegation och medlemsstater med diplomatiska beskickningar på plats att till fullo genomföra EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare och att bistå med allt lämpligt stöd till de frihetsberövade människorättsförsvararna, inbegripet fängelsebesök och övervakning av rättegångar.

12.  Europaparlamentet begär att en delegation från Europaparlamentet så snart som möjligt ska skickas till Nicaragua för att återuppta övervakningen av situationen i landet, och uppmanar eftertryckligen de nicaraguanska myndigheterna att inte sätta några käppar i hjulet för delegationens möjlighet att resa in i landet samt att låta den få träffa alla samtalspartner och få tillgång till alla lokaler.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, generalsekreteraren för Amerikanska samarbetsorganisationen, Parlamentariska församlingen EU–Latinamerika, det centralamerikanska parlamentet, Limagruppen samt Nicaraguas regering och parlament.

(1) EUT C 45 E, 23.2.2010, s. 89. (2) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 74. (3) EUT C 252, 18.7.2018, s. 189. (4) Antagna texter, P8_TA(2018)0238. (5) Antagna texter, P8_TA(2019)0219.

Europaparlamentets resolution av den 19 december 2019 om de våldsamma ingripandena mot den senaste tidens protester i Iran (2019/2993(RSP))

P9_TA(2019)0112 RC-B9-0271/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran, inbegripet den senaste resolutionen av den 19 september 2019 om Iran, särskilt situationen för kvinnorättsförsvarare och fängslade EU-medborgare med dubbla medborgarskap(1),

–  med beaktande av slutsatserna från rådets möte den 4 februari 2019 om Iran,

–  med beaktande av uttalandet av den 8 december 2019 från Josep Borrell Fontelles, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, på EU:s vägnar, om den senaste tidens protester i Iran,

–  med beaktande av uttalandet av den 21 november 2019 från Europeiska utrikestjänstens talespersonen om utvecklingen i Iran,

–  med beaktande av rådets beslut av den 12 april 2018 om att förlänga sina restriktiva åtgärder i ytterligare tolv månader till följd av allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Iran,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraff, EU:s riktlinjer om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter vad gäller yttrandefrihet online och offline,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 om EU-strategin gentemot Iran efter kärnteknikavtalet(2),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 73/181 av den 17 december 2018 om situationen avseende de mänskliga rättigheterna i Islamiska republiken Iran,

–  med beaktande av rapporten av den 30 januari 2019 från FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Islamiska republiken Iran,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Iran har anslutit sig till,

–  med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Tiotusentals människor från hela Iran och från alla delar av samhället har utövat sin grundläggande rätt till mötesfrihet och uttryckt sin oro över den ekonomiska situationen i samband med höjningen av bränslepriserna med minst 50 procent i de största oroligheterna på 40 år.

B.  Trots upprepade internationella uppmaningar om återhållsamhet har de iranska säkerhetsstyrkorna använt oproportionerliga medel och oproportionerligt våld mot demonstranterna. Enligt rapporter från det civila samhället öppnade iranska säkerhetsstyrkor eld mot obeväpnade demonstranter, som inte utgjorde någon överhängande risk, och de påstås ha skjutit för att döda.

C.  Enligt Amnesty International har minst 304 personer – däribland barn – dödats, många fler har skadats och tusentals demonstranter liksom journalister, människorättsförsvarare och studenter har gripits. De iranska myndigheterna har inte gått ut med någon officiell dödssiffra, och de har vägrat att överlämna offrens kroppar till deras familjer.

D.  Den 16 november 2019 genomförde de iranska myndigheterna en nästan fullständig nedstängning av internetkommunikationen under fem dagar, vilket innebar att nästan alla möjligheter till kommunikation via internet togs bort för människor i Iran och att flödet av information om de våldsamma ingripandena förhindrades. Att stänga ned internetkommunikationen är en kränkning av den grundläggande rätten till tillgång till information, utgör en oproportionerlig begränsning av yttrandefriheten och har blivit ett vanligt tillvägagångssätt för myndigheterna.

E.  I sin resolution av den 25 oktober 2016 om EU:s strategi gentemot Iran efter kärnteknikavtalet(3) betonar parlamentet vikten av att upprätthålla EU:s riktlinjer för de mänskliga rättigheterna, även för försvarare av de mänskliga rättigheterna, i förbindelserna mellan EU och Iran.

F.  Människorättsförsvarare, journalister, advokater och nätaktivister i Iran utsätts fortfarande för trakasserier, godtyckliga gripanden, kvarhållanden och åtal på grund av sitt arbete. Irans underrättelseministerium och andra styrkor har slagit hårt till mot civilsamhället. 77 medlemmar av den reformvänliga oppositionen, huvudsakligen medlemmar av Fronten för delaktighet i det islamiska Iran (Islamic Iran Participation Front), fördömde i ett öppet uttalande det övervåld som användes för att stävja protesterna. Vissa av dem ställdes inför rätta i Iran anklagade för att ”sprida propaganda mot Islamiska republiken”, och två greps, Mohammad Kianoossh Rad och Mehdi Mahmoudian.

G.  Iranska domstolar kan ofta inte säkerställa rättvisa rättegångar – genom att de berörda nekas tillgång till juridisk rådgivning och besök från företrädare för konsulat, FN eller humanitära organisationer – och tillåter att bekännelser som har framtvingats under tortyr används som bevis. Inga oberoende mekanismer finns på plats för att säkerställa ansvarsutkrävande inom rättsväsendet, och allvarliga farhågor kvarstår om politiseringen av domare, särskilt dem som är ordförande för revolutionsdomstolarna.

H.  Många personer med medborgarskap i både ett EU-land och Iran har frihetsberövats för sitt arbete för mänskliga rättigheter eller för sin forskning. Sedan juni 2019 har två franska forskare fängslats i Iran, Fariba Adelkhah och, vilket nyligen bekräftats, Roland Marchal.

1.  Europaparlamentet uttrycker sitt deltagande med offrens anhöriga, och tillönskar de skadade en snabb återhämtning.

2.  Europaparlamentet fördömer Irans utbredda och oproportionerliga användning av våld mot fredliga demonstranter som inte gör något annat än att utöva sin rätt till yttrandefrihet, föreningsfrihet och mötesfrihet. Parlamentet betonar att sådana åtgärder är oacceptabla, och uppmanar med kraft de iranska myndigheterna att offentliggöra det totala antalet dödsoffer och frihetsberövade, genomföra en snabb, objektiv, oberoende och transparent utredning av påståendena om övervåld, bland annat säkerhetsstyrkornas direkta angrepp mot demonstranter, och ställa alla våldsförövare till svars.

3.  Europaparlamentet kräver att alla demonstranter, människorättsförsvarare och journalister som för närvarande sitter frihetsberövade i Iran för att ha utövat sin lagenliga rätt till yttrande- och mötesfrihet ovillkorligen ska friges. Parlamentet kräver dessutom att myndigheterna informerar alla närstående om var deras frihetsberövade släktingar hålls, och begär att advokater och internationella observatörer ska få obehindrat tillträde till alla som greps under protesterna samt att det internationella samfundet ska få information om vilka de gripna är. Parlamentet upprepar sina tidigare krav på att Nazanin Zaghari-Ratcliffe och många andra som olagligen har frihetsberövats ska försättas på fri fot.

4.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt Irans beslut att stänga internettillgången till globala nätverk, vilket hindrade folket i Iran från att kommunicera och få tillgång till ett fritt informationsflöde. Parlamentet understryker att sådana åtgärder utgör en uppenbar kränkning av yttrandefriheten. Parlamentet uppmanar med kraft de iranska myndigheterna att häva alla hinder för onlinebaserad kommunikation och onlinebaserade tjänster.

5.  Europaparlamentet betonar att grundläggande rättigheter som yttrande- och mötesfrihet alltid måste respekteras, och uppmanar de iranska myndigheterna att leva upp till sina internationella förpliktelser, bland annat enligt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR).

6.  Europaparlamentet uppmanar FN, särskilt dess råd för mänskliga rättigheter, att utan dröjsmål inleda en omfattande utredning av de senaste veckornas händelser, under ledning av FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran, i syfte att undersöka anklagelserna om allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna i landet sedan protesterna inleddes, och uppmanar Iran att ge fullständigt och obehindrat tillträde till dem som bedriver denna utredning.

7.  Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 19 september 2019. Parlamentet beklagar djupt de uteblivna framstegen i fallen med frihetsberövade personer i Iran som är medborgare i både ett EU-land och Iran. Parlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att omedelbart frige Roland Marchal och Fariba Adelkhah, liksom alla människorättsförsvarare som har fängslats och dömts endast för att ha utövat sin rätt till yttrandefrihet, föreningsfrihet och frihet att delta i fredliga sammankomster.

8.  Europaparlamentet uppmanar EU, inklusive vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, att fortsätta att ta upp människorättsfrågor med de iranska myndigheterna i bilaterala och multilaterala forum, särskilt i samband med den politiska högnivådialogen mellan EU och Iran.

9.  Europaparlamentet upprepar sitt fulla stöd för Sacharovpristagarna Nasrin Sotoudeh och Jafar Panahi. Parlamentet beklagar djupt att Nasrin Sotoudeh fortfarande är fängslad och avtjänar ett straff på 33 år och 148 piskrapp, och insisterar på att hon omedelbart och villkorslöst ska försättas på fri fot. De iranska myndigheterna uppmanas att häva det reseförbud som Jafar Panahi ålades 2010.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, den högste ledaren i Islamiska republiken Iran, presidenten i Islamiska republiken Iran samt ledamöterna av det iranska Majlis.

(1) Antagna texter, P9_TA(2019)0019. (2) EUT C 215, 19.6.2018, s. 86. (3) EUT C 215, 19.6.2018, s. 86.