Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 311 och 312.4 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(1),

–  med beaktande av förslaget till rådets förordning om den fleråriga budgetramen 2021‑2027, som kommissionen lade fram den 2 maj 2018(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2018 om nästa fleråriga budgetram: förberedelse av parlamentets ståndpunkt om den fleråriga budgetramen efter 2020(3),

–  med beaktande av sitt interimsbetänkande av den 14 november 2018 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 – parlamentets ståndpunkt i syfte att nå en överenskommelse(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 oktober 2019 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 och egna medel, dags att uppfylla medborgarnas förväntningar(5),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av vissa övergångsbestämmelser för stöd från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) under år 2021, om ändring av förordningarna (EU) nr 228/2013, (EU) nr 229/2013 och (EU) nr 1308/2013 vad gäller resurser och resursfördelning under år 2021 och om ändring av förordningarna (EU) nr 1305/2013, (EU) nr 1306/2013 och (EU) nr 1307/2013 vad gäller deras resurser och tillämpning under år 2021(6),

–  med beaktande av punkt 16 i ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen(7),

–  med beaktande av punkt 10 i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning(8),

–  med beaktande av artiklarna 47 och 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A9-0099/2020), och av följande skäl:

A.  Kommissionen skulle ha lagt fram sitt förslag till en ny flerårig budgetram före den 1 januari 2018, i enlighet med artikel 25 i förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013, men beslutade i stället att skjuta upp det med flera månader.

B.  Som första EU-institution antog parlamentet sin ståndpunkt den 14 mars 2018 och fastställde sina prioriteringar för den fleråriga budgetramen efter 2020.

C.  Den 2 maj 2018 lade kommissionen fram ett antal lagstiftningsförslag om den fleråriga budgetramen för 2021–2027 och EU:s egna medel som följdes av lagstiftningsförslag om att inrätta nya EU-program och EU-instrument. Enligt förslaget skulle det totala taket för den fleråriga budgetramen ligga på 1 134,6 miljarder EUR i 2018 års priser, eller 1,11 % av EU-27:s BNI före krisen(9) (inklusive 0,03 % från Europeiska utvecklingsfonden), vilket är en betydande minskning jämfört med de beräknade 1,16 % av EU-27:s BNI för den fleråriga budgetramen 2014–2020, med det uttalade målet att detta skulle utgöra grund för en snabb förhandling som skulle avslutas före Europaparlamentsvalet 2019.

D.  Parlamentet antog den 14 november 2018 ett interimsbetänkande med detaljerade sifferuppgifter där det totala taket för den fleråriga budgetramen ligger på 1 324,1 miljarder EUR i 2018 års priser (1,3 % av EU-27:s BNI) och ändringsförslag som utgör dess förhandlingsmandat, och har sedan dess varit berett att inleda förhandlingar med rådet för att i rätt tid nå en överenskommelse. Förhandlingsmandatet bekräftades på nytt den 10 oktober 2019.

E.  Mellan november 2018 och april 2019 antog parlamentet i rekordfart förhandlingsmandat eller ståndpunkter vid första behandlingen i fråga om nästan alla sektorsvisa program och gick med på att förhandla flera partiella och gemensamma överenskommelser med rådet för att inte försena inrättandet av de nya programmen. Rådets metod att för den fleråriga budgetramen utarbeta förhandlingspaket innefattande ett betydande antal sektorsspecifika bestämmelser som omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet har gjort att rådet inte har förhandlat med parlamentet om viktiga aspekter av de sektorsspecifika lagstiftningsakterna samt om förslaget om rättsstatsprincipen.

F.  Europeiska rådet har redan flera gånger förlängt tidsfristen för att nå en politisk överenskommelse om den fleråriga budgetramen, vilket i praktiken minskar möjligheten att säkerställa en smidig övergång från den fleråriga budgetramen 2014–2020 till den fleråriga budgetramen 2021–2027.

G.  Det var det finländska rådsordförandeskapet som först i december 2019 föreslog de första sifferuppgifterna i rådet (allmänna frågor) och Europeiska rådet, dvs. mer än 18 månader efter kommissionens förslag. Det finländska ordförandeskapets förslag tog ingen hänsyn till parlamentets ståndpunkt.

H.  Det extra mötet i Europeiska rådet den 20–21 februari 2020 om den fleråriga budgetramen, sammankallat av Europeiska rådets ordförande, ledde inte fram till några slutsatser.

I.  Efter det resultatlösa extra toppmötet ligger nu Europeiska rådet långt efter jämfört med 2013 angående förhandlingarna om den fleråriga budgetramen 2014–2020, då Europeiska rådet nådde en politisk överenskommelse den 8 februari 2013. Efter därpå följande förhandlingar mellan parlamentet och rådet antogs den fleråriga budgetramen och de sektorsspecifika lagstiftningsakterna i ett mycket sent skede, vilket ledde till att övergången till den fleråriga budgetramen 2014–2020 och lanseringen av unionsprogram försenades kraftigt till förfång för stödmottagare och medborgare, särskilt i fråga om program med delad förvaltning.

J.  Med tanke på de upprepade förseningarna och oavsett när Europeiska rådet till slut antar en uppgörelse finns det nu en påtaglig risk att nästa fleråriga budgetram inte kommer att antas i tid för att kunna träda i kraft den 1 januari 2021 och att det inte sker någon smidig övergång från den fleråriga budgetramen 2014–2020 till den fleråriga budgetramen 2021–2027, vilket även är en risk med tanke på parlamentets och rådets vitt skilda ståndpunkter och behovet av intensiva interinstitutionella förhandlingar inom ramen för både godkännandeförfarandet och det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

K.  Covid-19-utbrottet har trots att det visar på vikten och potentialen av en stark unionsbudget för att säkerställa omfattande och omedelbara unionsåtgärder ytterligare försenat förhandlingarna och överenskommelsen om nästa fleråriga budgetram i Europeiska rådet, och det påverkar också omständigheterna för hur de interinstitutionella förhandlingarna kan genomföras.

L.  Om en ny flerårig budgetram inte antas i tid föreskriver artikel 312.4 i EUF-fördraget ett skyddsnät för unionsprogrammens stödmottagare i form av en automatisk och tillfällig förlängning av taken och övriga bestämmelser för nuvarande budgetrams sista år, vilket skulle innebära ett totalt tak på 162 243 miljoner EUR i 2018 års priser eller 172 173 miljoner EUR i löpande priser 2021, vilket skulle motsvara 1,15 % av EU-27:s BNI.

M.  De grundläggande rättsakterna för ett betydande antal av nuvarande utgiftsprogram innehåller emellertid slutdatum, vilket jämte bristen på operativ beredskap kan äventyra det säkerhetsnät som EUF-fördraget föreskriver. Dessa slutdatum skulle behöva förlängas eller upphävas för samstämmighet med de principer som ligger till grund för artikel 312.4 i EUF-fördraget och för att de berörda programmen inte ska avbrytas till förfång för stödmottagarna och unionen som helhet, särskilt i kristider.

N.  Parlamentet uppmanade i sin resolution av den 10 oktober 2019 därför eftertryckligen kommissionen att börja utarbeta en beredskapsplan för den fleråriga budgetramen i syfte att skydda stödmottagarna och säkerställa kontinuerlig finansiering. Planen skulle läggas fram i början av 2020 för att snabbt kunna antas av parlamentet och rådet.

O.  Kommissionen har redan erkänt riskerna med att vissa rättsakter för nästa fleråriga budgetram löper ut eller inte antas, nämligen genom att föreslå en övergångsförordning som ska ge de slutliga stödmottagarna säkerhet och kontinuitet.

P.  Parlamentet har varit ute i god tid och upprepade gånger varnat för avbrott i unionsprogram och samtidigt förklarat att det inte tänker tvingas gå med på en dålig överenskommelse om den fleråriga budgetramen på grund av tidspress.

Q.  Hälsokrisen till följd av covid-19-utbrottet och de socioekonomiska konsekvenserna utan motstycke för medborgarnas liv gör det desto angelägnare att undanröja alla risker för att innevarande fleråriga budgetram och program avbryts eller förlängs på ett oordnat sätt. Det har blivit allt viktigare att säkerställa att unionen kan genomföra sin verksamhet och erbjuda en ambitiös strategi för krishantering och återhämtning, trots osäkerheten kring när en ny flerårig budgetram kan träda i kraft. Kommissionen bör sända ett entydigt budskap till berörda parter i detta avseende.

R.  Unionsbudgeten för 2021 bör fortsätta att ta itu med de omedelbara sociala och ekonomiska konsekvenserna av covid-19-krisen. En ambitiös, ansvarsfull och solidarisk beredskapsplan för den fleråriga budgetramen kan utgöra en bättre grund än en sen och inadekvat flerårig budgetram för unionens krishantering, återhämtningsstrategi och politiska prioriteringar, utgående från befintliga program med lämpliga anpassningar och justeringar och lämplig flexibilitet samt de positiva åtgärder som redan vidtagits inom ramen för 2020 års budget. Förhandlingarna om nästa fleråriga budgetram kommer alltjämt att brådska, även med beaktande av den som tid som därefter behövs för att inleda nya program samt ändra och ratificera det nya beslutet om egna medel.

S.  Kommissionen måste nu i egenskap av fördragens väktare och med sin initiativrätt lägga fram relevanta nödvändiga lagstiftningsförslag och operativa bestämmelser, och i linje med de muntliga och skriftliga åtaganden som kommissionens tillträdande ordförande gjorde den 16 juli 2019 svara med en lagstiftningsakt när parlamentet med en majoritet av sina ledamöter antar resolutioner med uppmaning till kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag.

1.  Europaparlamentet begär att kommissionen senast den 15 juni 2020, på grundval av relevant rättslig grund för varje utgiftsprogram(10) och artikel 312.4 i EUF-fördraget, lägger fram ett förslag till beredskapsplan för den fleråriga budgetramen för att tillhandahålla ett skyddsnät för unionsprogrammens stödmottagare, med iakttagande av rekommendationerna i bifogade bilaga.

2.  Europaparlamentet begär att beredskapsplanen för den fleråriga budgetramen

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade rekommendationer till kommissionen och rådet.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884. (2) COM(2018)0322. (3) Antagna texter, P8_TA(2018)0075. (4) Antagna texter, P8_TA(2018)0449. (5) Antagna texter, P9_TA(2019)0032. (6) COM(2019)0581. (7) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47. (8) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1. (9) Bruttonationalinkomst som den förutspåddes då förslaget om den fleråriga budgetramen lades fram den 2 maj 2018, utan beaktande av därpå följande och kommande utveckling till följd av covid-19-krisen. (10) Artiklarna 19.2, 21.2, 33, 42, 43.2, 46 d, 77.2, 78.2, 79.2, 79.4, 81.1, 81.2, 82.1, 84, 87.2, 91.1, 100.2, 113, 114, 149, 153.2 a, 164, 165.4, 166.4, 167.5, 168.4 b, 168.5, 169, 172, 173.3, 175, 177, 178, 182.1, 182.4, 183, 188, 189.2, 192.1, 194.2, 195.2, 196, 197, 203, 207.2, 209.1, 212.2, 214.5, 325, 338.1, 349, 352 i EUF-fördraget och artiklarna 7.1 och 203 i Euratomfördraget.

REKOMMENDATIONER AVSEENDE INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

A.  FÖRSLAGETS PRINCIPER OCH MÅL

1.  Syftet med beredskapsplanen för den fleråriga budgetramen är att tillhandahålla ett säkerhetsnät till skydd för unionsprogrammens stödmottagare ifall den fleråriga budgetramen 2021–2027 inte kan antas i tid för att träda i kraft den 1 januari 2021. Beredskapsplanen bör säkerställa en tillfredsställande grad av förutsägbarhet och kontinuitet i genomförandet av unionens budget. Den bör också göra det möjligt för unionen att reagera på de omedelbara sociala och ekonomiska konsekvenserna av covid-19-utbrottet och att arbeta med återhämtningen.

2.  Beredskapsplanen bör innehålla ett eller flera lagstiftningsförslag som upphäver eller förlänger de tidsfrister som fastställs i de grundläggande rättsakterna för alla berörda utgiftsprogram och, när så är juridiskt nödvändigt och särskilt inom ramen för program med delad förvaltning, uppdatera relevanta ekonomiska belopp på grundval av en teknisk förlängning av 2020 års nivåer. Lagstiftningsförslagen bör också innehålla en tillfällig omorientering av målen för alla relevanta utgiftsprogram, så att de på bästa sätt kan hantera de omedelbara konsekvenserna av covid-19-utbrottet. Av samma skäl bör förslaget/förslagen när så är relevant omfatta en justering av bestämmelserna för att möjliggöra maximal flexibilitet vid genomförandet, särskilt av programmen med delad förvaltning, inklusive en förlängning och uppföljning av alla lagstiftningsåtgärder som införts under 2020 för att stödja medlemsstaterna och mottagarna i arbetet med att mildra effekterna av covid-19-utbrottet.

3.  Beredskapsplanen bör möjliggöra riktade förstärkningar av de relevanta utgiftsprogrammen i 2021 års budget och inrättandet av de nya lagstiftningsinstrument, åtgärder och program som är mest brådskande, som ett led i det återuppbyggnads- och återhämtningspaket som behövs efter covid-19-utbrottet.

4.  Beredskapsplanen bör läggas fram senast den 15 juni 2020, såvida inte förhandlingarna om den fleråriga budgetramen mellan parlamentet och rådet har lett fram till en politisk överenskommelse före detta datum. Tidsfristen för att lägga fram beredskapsplanen är nödvändig av två skäl: a) för att säkerställa att budgetförfarandet för 2021 inleds med all nödvändig information avseende beredskapsplanering, b) för att säkerställa att medlagstiftarna kan anta relevanta lagstiftningsförslag före förlikningen om budgeten för 2021. Detta är den tidpunkt då budgetmyndigheten ska fatta ett slutligt beslut om nästa års unionsbudget, antingen på grundval av en ny flerårig budgetram för 2021–2027 eller på grundval av en förlängning av 2020 års tak.

5.  De åtgärder som är nödvändiga för genomförandet av beredskapsplanen bör finansieras genom den årliga budgeten, inom gränserna för taken i den fleråriga budgetramen för 2020 och flexibilitetsbestämmelserna i den fleråriga budgetramen för 2014–2020, som förlängs i enlighet med artikel 312.4 i EUF-fördraget, på grundval av en teknisk förlängning av de belopp som redan antagits av budgetmyndigheten 2020, plus 2 % deflator, och de ytterligare belopp som är nödvändiga för genomförandet av återuppbyggnads- och återhämtningspaketet efter covid-19-krisen. Den tekniska förlängningen bör också fastställa de nationella anslagen inom ramen för program med delad förvaltning.

B.  FÖRESLAGNA ÅTGÄRDER

1.  Ett eller flera lagstiftningsförslag som

–  upphäver eller förlänger de tidsfrister som fastställs i de grundläggande rättsakterna för alla relevanta utgiftsprogram inom den fleråriga budgetramen,

–  när så är juridiskt nödvändigt och särskilt inom ramen för program med delad förvaltning, uppdaterar relevanta ekonomiska belopp på grundval av en teknisk förlängning av 2020 års nivåer, och

–  ändrar de regler och mål som styr de berörda utgiftsprogrammen så att de tillfälligt kan ändra inriktning och i stället hantera de omedelbara ekonomiska och sociala konsekvenserna av covid-19-utbrottet och hjälpa till med den ekonomiska återhämtningen, inklusive genom en förlängning och uppföljning av alla lagstiftningsåtgärder som införs under 2020 i detta syfte.