Index 
Antagna texter
Torsdagen den 16 januari 2020 - StrasbourgSlutlig utgåva
Burundi, särskilt yttrandefriheten
 Nigeria, särskilt den senaste tidens terroristattacker
 Situationen i Venezuela efter det olagliga valet av nationalförsamlingens nya talman och presidium (parlamentarisk kupp)
 Pågående utfrågningar inom ramen för artikel 7.1 i EU-fördraget om Polen och Ungern
 COP15 för konventionen om biologisk mångfald - (Kunming 2020)
 Europeiska ombudsmannens verksamhet 2018
 Institutioner och organ i Ekonomiska och monetära unionen: förhindrande av intressekonflikter efter avslutad anställning i offentlig tjänst

Burundi, särskilt yttrandefriheten
PDF 138kWORD 52k
Europaparlamentets resolution av den 16 januari 2020 om Burundi, särskilt yttrandefriheten (2020/2502(RSP))
P9_TA(2020)0011RC-B9-0054/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Burundi, särskilt av den 9 juli 2015(1), 17 december 2015(2), 19 januari 2017(3), 6 juli 2017(4) och 5 juli 2018(5),

–  med beaktande av kommissionens beslut av den 30 oktober 2019 om finansieringen av 2019 års årliga åtgärdsprogram för Republiken Burundi,

–  med beaktande av uttalandet av den 29 november 2019 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, på EU:s vägnar, om vissa tredjeländers anslutning vad gäller restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Burundi,

–  med beaktande av rapporterna från FN:s generalsekreterare av den 23 februari 2017, 25 januari 2018 och 24 oktober 2019 om situationen i Burundi,

–  med beaktande av rapporten från september 2019 från undersökningskommissionen för Burundi vid FN:s människorättsråd,

–  med beaktande av skrivelsen av den 9 december 2019, undertecknad av 39 ledamöter av Europaparlamentet, med krav på ett frigivande av journalister från det burundiska medieföretaget Iwacu,

–  med beaktande av uttalandet av den 10 december 2019 från vice ordföranden/den höga representanten, på EU:s vägnar, om Internationella dagen för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 2248 av den 12 november 2015 respektive 2303 av den 29 juli 2016 om situationen i Burundi,

–  med beaktande av rapporten från undersökningskommissionen för Burundi, som lades fram för FN:s råd för mänskliga rättigheter den 15 juni 2017,

–  med beaktande av pressmeddelandet från FN:s säkerhetsråd av den 13 mars 2017 om situationen i Burundi,

–  med beaktande av rapporten från FN:s oberoende undersökning om Burundi, som offentliggjordes den 20 september 2016,

–  med beaktande av Arushaavtalet för fred och försoning för Burundi av den 28 augusti 2000,

–  med beaktande av förklaringen om Burundi, som antogs vid Afrikanska unionens toppmöte den 13 juni 2015,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 36/19 av den 29 september 2017 om förlängning av mandatet för undersökningskommissionen för Burundi,

–  med beaktande av rådets förordning (EU) 2015/1755 av den 1 oktober 2015(6) samt rådets beslut (Gusp) 2015/1763 av den 1 oktober 2015(7), (Gusp) 2016/1745 av den 29 september 2016(8) och (Gusp) 2019/1788 av den 24 oktober 2019(9) om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Burundi,

–  med beaktande av uttalandet av den 8 maj 2018 från vice ordföranden/den höga representanten, på EU:s vägnar, om läget i Burundi inför den konstitutionella folkomröstningen,

–  med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (Cotonouavtalet),

–  med beaktande av den Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter, som antogs den 27 juni 1981 och trädde i kraft den 21 oktober 1986 och som ratificerats av Burundi,

–  med beaktande av rådets beslut (EU) 2016/394 av den 14 mars 2016 om avslutande av samrådsförfarandet med Republiken Burundi i enlighet med artikel 96 i partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan(10),

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av 2019 års världsrapport från Human Rights Watch om Nigeria,

–  med beaktande av 2019 års internationella pressfrihetsindex från Reportrar utan gränser,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Presidentvalet i Burundi 2015 utlöste oroligheter bland befolkningen. Det ansågs av FN:s valobservatörsuppdrag i Burundi ha präglats av kraftigt försämrade grundförutsättningar att utöva rösträtten och bojkottades av oppositionen.

B.  Oberoende radiostationer är nedsläckta, och tiotals journalister kan fortfarande inte återvända från sin självvalda exil. De som stannat i landet har svårt att arbeta fritt, ofta till följd av trakasserier från säkerhetsstyrkornas sida, som uppmuntras av en officiell diskurs där fristående medier kopplas ihop med fiender till nationen.

C.  Situationen i Burundi är fortsatt oroväckande med många rapporter om kränkningar av grundläggande medborgerliga och politiska friheter, samtidigt som de stigande priserna har negativ inverkan på ekonomiska och sociokulturella rättigheter, såsom rätten till en skälig levnadsstandard, rätten till utbildning, rätten att ha tillräckligt med mat och slippa gå hungrig, kvinnors rättigheter, rätten att arbeta och fackliga rättigheter.

D.  Försöken att nå en fredlig lösning via den ”inter-burundiska dialogen” har kört fast, vilket allvarligt hotar det planerade valet i maj 2020. Valet riskerar att ytterligare befästa Burundis auktoritära förfall i avsaknad av en meningsfull politisk dialog. Huruvida alla berörda aktörer kan delta i processen förblir osäkert i ett läge där det politiska utrymmet krymper och det finns ett behov av att skapa ett gynnsamt klimat för fredliga, öppna och trovärdiga val.

E.  Den av FN:s människorättsråd tillsatta undersökningskommissionen för Burundi framhöll i sin rapport av den 4 september 2019 att det, bara några månader före president- och parlamentsvalet 2020, rådde ett klimat av rädsla och hot för dem som motsatte sig det regerande CNDD-FDD-partiet. Spänningarna har bara ökat ju närmare valet i maj kommer, och lokala myndigheter och medlemmar av regeringspartiets ökända ungdomsförbund Imbonerakure har fortsatt att göra sig skyldiga till politiskt motiverat våld och allvarliga människorättsbrott. Trots upprepade förfrågningar från undersökningskommissionen har Burundis regering vägrat allt samarbete med den.

F.  FN:s människorättskontor i Burundi, som arbetat tillsammans med landets regering om fredsbyggande och om reformer i säkerhetssektorn och rättsväsendet och som hjälpt till att bygga upp institutionernas och civilsamhällets kapacitet i människorättsfrågor, stängdes i mars 2019 på tillskyndan av regeringen, som redan hade ställt in allt samarbete med kontoret i oktober 2016.

G.  Världsbanken uppskattade Burundis ekonomiska tillväxt till 1,8 % för 2019, jämfört med 1,7 % för 2018. Den totala statsbudgeten för 2019–2020 visar på ett underskott på 189,3 miljarder burundiska franc (14,26 %), att jämföra med 163,5 miljarder franc i underskott för samma period 2018–2019. Enligt UNHCR befann sig 369 517 burundiska flyktingar i grannländer per den 30 september 2019. Sammanlagt 78 000 flyktingar har återvänt frivilligt till Burundi sedan september 2017. 130 562 burundier var internflyktingar per den 28 februari 2019.

H.  Enligt Reportrar utan gränser ligger Burundi på plats 159 av 180 i det internationella pressfrihetsindexet för 2019. Yttrandefriheten är avgörande för att garantera fria val med välinformerade väljare. En fri, oberoende och opartisk journalistik är en förlängning av den grundläggande mänskliga rätten till yttrandefrihet. Statskontrollerade traditionella medier, som radio och tidningar, är fortfarande de dominerande informationskällorna. Att öka mediekompetensen och tillgången till internet och sociala medier är nödvändigt för att möjliggöra informationstillgång, stärka den sociala och politiska stabiliteten och dialogen och på så vis säkerställa fria, informationsbaserade och rättvisa val.

I.  Burundi är ett av världens fattigaste länder – 74,7 % av befolkningen lever i fattigdom – och ligger på plats 185 av 189 i indexet för mänsklig utveckling. Över 50 % av landets befolkning lider av ständigt otrygg livsmedelsförsörjning, och närmare hälften av befolkningen är under 15 år. Bara under 2019 smittades över 8 miljoner människor av malaria och över 3 000 dog av sjukdomen. Fattigdom, dålig samhällsservice, hög ungdomsarbetslöshet och bristande möjligheter fortsätter att utlösa våld i landet.

J.  Den 27 september 2018 tillkännagav Burundis nationella säkerhetsråd en tre månader lång avstängning av internationella icke-statliga organisationer, vilket allvarligt hindrade verksamheten för runt 130 internationella organisationer, av vilka en del gav livräddande bistånd.

K.  Den 18 juli 2019 antog regeringen två dekret om tillsättning av en tvärministeriell övervaknings- och utvärderingskommitté för internationella icke-statliga organisationer verksamma i Burundi.

L.  Regeringen har vägrat att erkänna några som helst människorättskränkningar sedan kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) stängdes i Burundi den 28 februari 2019 och har inte visat någon vilja att upprätthålla någon form av samarbete med kontoret. Undersökningskommissionen för Burundi är för närvarande den enda oberoende internationella mekanism som undersöker människorättskränkningar och -övergrepp i Burundi.

M.  De burundiska myndigheterna har fortsatt att fullständigt och systematiskt avvisa FN:s undersökningskommission för Burundi och dess arbete och har nekat den tillträde till landet under åberopande av att den är politiskt partisk, dock utan att lägga fram några belägg för sina beskyllningar.

N.  I oktober 2017 drog Burundi sig ur Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen. Trots världssamfundets vädjan att inleda förfarandet för att åter ansluta sig till Romstadgan har Burundis regering avstått från att agera.

O.  Tanzania och Burundi undertecknade 2019 ett avtal om att de 180 000 burundiska flyktingarna i Tanzania senast den 31 december 2019 skulle återvända till sitt hemland, frivilligt eller ej. I augusti 2019 rapporterade UNHCR att förhållandena i Burundi inte var gynnsamma för ett återvändande, då flyktingar var bland de främsta måltavlorna för människorättsövergrepp.

P.  Den 30 december 2019 yrkade Burundis allmänne åklagare på 15 års fängelse för fyra journalister från Iwacu-koncernen – Christine Kamikazi, Agnès Ndirubusa, Térence Mpozenzi och Egide Harerimana – samt deras chaufför Adolphe Masabarakiza. Dessa greps den 22 oktober 2019 i kommunen Musigati i den västliga provinsen Bubanza när de bevakade sammandrabbningar mellan rebeller och regeringsstyrkor i nordvästra Burundi, och de står nu åtalade för medverkan till undergrävande av rikets säkerhet.

Q.  Iwacu-reportern Jean Bigirimana saknas sedan den 22 juli 2016. Han ska senast ha setts frihetsberövad av medlemmar av den nationella underrättelsetjänsten i Muramvya 45 km öster om huvudstaden Bujumbura. De burundiska myndigheterna har aldrig sagt någonting om hans förvinnande.

R.  Den 13 oktober 2015 mördades journalisten Christophe Nkezabahizi tillsammans med sin fru och sina två barn i familjens hus i Bujumbura. Myndigheterna har inte gjort några egentliga försök att utreda våldsbrottet och ställa förövarna inför rätta

S.  Artikel 31 i Burundis konstitution garanterar yttrandefrihet, inklusive pressfrihet. Burundi är också part i den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter, som garanterar varje burundiers rätt att ta emot och sprida information. Burundis regering har ett ansvar att främja och skydda rätten till yttrandefrihet och föreningsfrihet enligt vad som fastställs i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Burundi är part i.

T.  Utrymmet för civilsamhället och medierna har krympt betydligt på senare år, och många civilsamhällesaktivister och oberoende journalister är kvar i exil. Många av dem som stannat i Burundi möts av hot, frihetsberövande eller rättegångar efter falska anklagelser.

U.  Regeringen och medlemmar av det styrande partiets ungdomsavdelning, Imbonerakure, iscensatte en nationell kampanj för att samla in ”frivilliga” bidrag från befolkningen för att finansiera valet 2020. I en rapport av den 6 december 2019 konstaterade Human Rights Watch att medlemmar av Imbonerakure och det lokala styret för detta ändamål ofta använde våld och hot, begränsade rörelsefriheten och tillgången till offentlig service och slog dem som inte lydde.

V.  Germain Rukuki, en människorättsaktivist och medlem av den kristna organisationen mot tortyr, ACAT, dömdes i april 2019 till 32 års fängelse för rebellisk verksamhet och hot mot rikets säkerhet, deltagande i en upprorsrörelse och angrepp mot statsöverhuvudet. Aktivisten Nestor Nibitanga, observatör för organisationen APROHD för skydd av mänskliga rättigheter och fängslade personer, dömdes i augusti 2018 till fem års fängelse för hot mot rikets säkerhet.

W.  BBC och Voice of America har inte fått sända från Burundi sedan maj 2019 när deras tillstånd drogs in, ursprungligen i sex månader, vilket Kommittén för skydd av journalister (CPJ) rapporterade om då det hände. Den 29 mars 2019 tillkännagav Burundis medietillsynsmyndighet, Nationella kommunikationsrådet (CNC), att den hade dragit in verksamhetstillståndet för BBC och förnyat avstängningen av Voice of America. CNC förbjöd också alla journalister i Burundi att ”direkt eller indirekt förmedla information som kan sändas” av antingen BBC eller Voice of America.

X.  Den 24 oktober 2019 beslutade rådet att förlänga EU:s restriktiva åtgärder mot Burundi till och med den 24 oktober 2020.

Y.  Dessa åtgärder består i reseförbud och frysning av tillgångar för fyra personer vars verksamhet har bedömts undergräva demokratin eller hindra försöken att nå en politisk lösning på krisen i Burundi.

Z.  Östafrikanska gemenskapens försök att nå en medlingslösning på den politiska kris som utlöstes av presidentens beslut 2015 att ställa upp för en tredje ämbetsperiod har fortfarande inte lett någonvart. President Pierre Nkurunziza har vid flera tillfällen upprepat att han inte kommer att ställa upp en gång till, men ännu återstår för det styrande partiet att utse sin kandidat till nästa presidentval.

1.  Europaparlamentet fördömer skarpt de rådande inskränkningarna av yttrandefriheten i Burundi och de mer allmänna begränsningarna av de medborgerliga friheterna, de storskaliga människorättskränkningarna, hotelserna och godtyckliga gripandena av journalister och sändningsförbuden, som har fördjupat ett klimat av fruktan bland Burundis medier, förvärrat svårigheterna att rapportera och förhindrat ordentlig bevakning, särskilt inför valet 2020.

2.  Europaparlamentet är fortsatt djupt bekymrat över människorättssituationen i Burundi, som undergräver alla initiativ till försoning, fred och rättvisa, och i synnerhet den fortsatta förekomsten av godtyckliga gripanden och utomrättsliga avrättningar.

3.  Europaparlamentet fördömer skarpt den fortsatta försämringen av människorättssituationen i landet, särskilt för verkliga och misstänkta oppositionsanhängare, även burundier som återvänder från utlandet. Parlamentet erinrar om att Burundi är bundet av Cotonouavtalets människorättsklausul. Parlamentet uppmanar med kraft de burundiska myndigheterna att omedelbart vända denna destruktiva trend och att efterleva landets skyldigheter på människorättsområdet, bland annat enligt den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och andra internationella mekanismer som regeringen har ratificerat.

4.  Europaparlamentet erinrar Burundis regering om att villkoren för inkluderande, trovärdiga, fredliga och öppna val förutsätter att man säkerställer rätten till yttrandefrihet, informationstillgång, press- och mediefrihet och förekomsten av ett fritt område där människorättsförsvarare kan uttala sig utan hot eller fruktan för repressalier. Parlamentet uppmanar därför med kraft de burundiska myndigheterna att upphäva åtgärder som begränsar eller hindrar civilsamhällets verksamhet och som begränsar tillgången till, och friheten för, oberoende traditionella och moderna medier.

5.  Europaparlamentet uppmanar de burundiska myndigheterna att lägga ned åtalen mot, och att omedelbart och villkorslöst frige, de nyligen fängslade Iwacu-journalisterna och alla andra som gripits för att de utövat sina grundläggande rättigheter.

6.  Europaparlamentet framhåller civilsamhällets och journalisternas vitala roll i ett demokratiskt samhälle, särskilt med anledning av det stundande valet, och uppmanar de burundiska myndigheterna att upphöra med hot, trakasserier och godtyckliga gripanden av journalister, människorättsaktivister och oppositionsmedlemmar. Vidare uppmanar parlamentet myndigheterna att låta människorättsaktivister och journalister utföra sitt legitima uppdrag att obehindrat undersöka och rapportera om människorättsövergrepp.

7.  Europaparlamentet noterar med stor oro det växande antalet internflyktingar från Burundi och grannländer. Parlamentet uppmanar EU att utöka finansieringen och andra humanitära insatser till förmån för burundier som är internflyktingar eller flyktingar.

8.  Europaparlamentet uppmanar de burundiska myndigheterna att sätta stopp för utpressningen av medborgare och se till att ingen hindras från att komma åt allmännyttiga varor eller tjänster, såsom vård, mat, vatten och utbildning, och att låta humanitära aktörer verka självständigt och ge bistånd på grundval av plikten att tillgodose de mest akuta behoven.

9.  Europaparlamentet understryker att det krävs avsevärda förbättringar av den politiska situationen och människorättssituationen, särskilt i fråga om grundläggande friheter såsom yttrandefrihet, pressfrihet och föreningsfrihet, och framsteg i försoningsprocessen om trovärdiga val ska vara möjliga. Parlamentet uppmanar Burundis regering att se till att kränkningar av dessa rättigheter utreds på ett opartiskt sätt och att förövarna åtalas i rättegångar som uppfyller internationella normer.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att göra omfattande och transparenta utredningar för att alla påstådda gärningsmän bakom mord, försvinnanden, utpressning, misshandel, godtyckliga gripanden, hot, trakasserier och andra typer av övergrepp ska ställas till svars i rättvisa och trovärdiga rättegångar. Parlamentet uttrycker stor oro över den fortsatta straffriheten för förövare av människorättskränkningar som begåtts av Imbonerakure. Parlamentet uppmanar med kraft de burundiska myndigheterna att inleda en oberoende utredning av fallen med journalisterna Jean Bigirimana, som är försvunnen sedan den 22 juli 2016, och Christophe Nkezabahzi, som mördades tillsammans med sin fru och sina två barn den 13 oktober 2015.

11.  Europaparlamentet inser vilken nyckelroll regionen – i form av Östafrikanska gemenskapen och Afrikanska unionen (AU) – har för att få till stånd en hållbar lösning på den politiska krisen i Burundi, och framhåller behovet av en mer aktiv hållning och intensifierade ansträngningar för att få slut på krisen och skydda Burundis folk så att vidare regional upptrappning kan undvikas. Parlamentet uppmanar AU att skyndsamt placera ut människorättsobservatörer i Burundi och se till att de har obegränsat tillträde över hela landet och kan utföra sitt uppdrag.

12.  Europaparlamentet beklagar dödläget i genomförandet av Arushaavtalet och uppmanar med kraft avtalets garanter att sträva efter försoning. Parlamentets uttrycker sitt engagemang för den inter-burundiska dialogen. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att stödja Östafrikanska gemenskapen i arbetet med att underlätta den inter-burundiska dialogen. Parlamentet uppmanar med kraft alla deltagare i denna dialog att samarbeta konstruktivt och låta oppositionen, människorättsförsvarare och civilsamhällesorganisationer delta obehindrat.

13.  Europaparlamentet uppmanar Burundi att återgå till mötesagendan inom ramen för det regionala och internationella samfundet för att komma överens om en kompromiss om genomförandet av befintliga beslut på FN- och AU-nivå, nämligen genomförande av resolution 2303, undertecknande av samförståndsavtalet med AU:s observatörer och återupptagande av samarbetet med OHCHR.

14.  Europaparlamentet beklagar att Burundi framhärdat i sin vägran att samarbeta med FN:s undersökningskommission och ge sitt samtycke till att det lokala kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter återupptar sin verksamhet.

15.  Europaparlamentet uppmanar FN att fortsätta med de opartiska utredningarna av alla påstådda kränkningar av mänskliga rättigheter och humanitär rätt, bland annat sådana som begåtts av statstjänstemän och ungdomsförbundet Imbonerakure, och att lagföra de ansvariga på lämpligt sätt. Parlamentet framhåller att brottslingar och mördare måste ställas inför rätta, oavsett vilken grupp de tillhör, och att adekvat gottgörelse måste erbjudas alla offer och alla som överlevt allvarliga människorättskränkningar i Burundi.

16.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s medlemsstater att tillhandahålla flexibelt och direkt ekonomiskt stöd till civilsamhälles- och medieorganisationer, däribland även kvinnoorganisationer, som fortfarande är verksamma på plats, men även de som befinner sig i exil, i synnerhet de som arbetar med att främja och skydda politiska, medborgerliga, ekonomiska och sociala rättigheter samt medierättigheter.

17.  Europaparlamentet uppmanar EU och EU-ländernas diplomater i Burundi att se till att EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare tillämpas fullt ut, särskilt genom att närvara vid rättegångsförhandlingar med alla journalister, politiska fångar och människorättsförsvarare, i synnerhet Iwacu-journalisterna, och genom att besöka människorättsförsvarare, aktivister och journalister i fängelse.

18.  Europaparlamentet vill se en utvidgning av EU:s riktade sanktioner och uppmanar med kraft FN:s säkerhetsråd att införa egna riktade sanktioner, bland annat reseförbud och frysning av tillgångar, mot personer som är ansvariga för pågående allvarliga människorättskränkningar i Burundi. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att skyndsamt utarbeta en utvidgad förteckning med namnen på dem som är ansvariga för att ha planerat, organiserat och verkställt människorättskränkningar, i syfte att lägga dem till förteckningen över burundiska företrädare som redan omfattas av EU-sanktioner.

19.  Europaparlamentet beklagar djupt att Burundi inte vidtagit några åtgärder för åter ansluta sig till Romstadgan. Parlamentet uppmanar med kraft den burundiska regeringen att omedelbart inleda ett sådant förfarande. Parlamentet uppmanar EU att stödja alla ansträngningar som Internationella brottmålsdomstolen gör för att utreda de brott som begåtts i Burundi och ställa förövarna inför rätta.

20.  Europaparlamentet beklagar den fortsatta underfinansieringen i samband med den burundiska flyktingkrisen, som allvarligt påverkar flyktingarnas säkerhet och välbefinnande. Parlamentet uppmanar världssamfundet och humanitära organisationer att öka biståndet till alla som för närvarande är flyktingar eller fördrivna på grund av konflikten. Parlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att i enlighet med rekommendationen från FN:s undersökningskommission för Burundi bevilja asylsökande från Burundi flyktingstatus och att noga följa situationen i Burundi med anledning av 2020 års val.

21.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över rapporterna om ökat tryck på burundiska flyktingar att återvända hem inför 2020 års val. Parlamentet uppmanar regeringarna i regionen att se till att flyktingarnas återvändande är frivilligt, baseras på välgrundade beslut och äger rum under säkra och värdiga former. Parlamentet erinrar om att UNHCR anser att villkoren för ett säkert, värdigt och frivilligt återvändande inte är uppfyllda.

22.  Europaparlamentet uppmanar Burundis regering att låta politiska motståndare i exil återvända och bedriva kampanjer fritt och utan hot, gripanden eller våld och att låta externa observatörer övervaka både valförberedelserna och röstnings- och rösträkningsförfarandena.

23.  Europaparlamentet upprepar att en inkluderande politisk dialog med internationell medling och i enlighet med Arushaavtalet och Burundis konstitution kvarstår som den enda vägen till en varaktig fred i Burundi. Parlamentet uppmanar därför Östafrikanska gemenskapen att, som den främsta sammankallande parten i den inter-burundiska dialogen, vidta lämpliga åtgärder för att bestämt och utan dröjsmål få med den burundiska regeringen i en inkluderande dialog om en fredlig och varaktig lösning på den nuvarande krisen.

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Burundis president, talmannen i Burundis parlament, den gemensamma AVS-EU-församlingen samt Afrikanska unionen och dess institutioner.

(1) EUT C 265, 11.8.2017, s. 137.
(2) EUT C 399, 24.11.2017, s. 190.
(3) EUT C 242, 10.7.2018, s. 10.
(4) EUT C 334, 19.9.2018, s. 146.
(5) Antagna texter, P8_TA(2018)0305.
(6) EUT L 257, 2.10.2015, s. 1.
(7) EUT L 257, 2.10.2015, s. 37.
(8) EUT L 264, 30.9.2016, s. 29.
(9) EUT L 272, 25.10.2019, s. 147.
(10) EUT L 73, 18.3.2016, s. 90.


Nigeria, särskilt den senaste tidens terroristattacker
PDF 132kWORD 49k
Europaparlamentets resolution av den 16 januari 2020 om Nigeria, särskilt den senaste tidens terroristattacker (2020/2503(RSP))
P9_TA(2020)0012RC-B9-0056/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Nigeria, varav den senaste antogs den 18 januari 2018(1),

–  med beaktande av uttalandet om Nigeria av den 24 december 2019 från talespersonen för FN:s generalsekreterare,

–  med beaktande av rapporten av den 25 november 2019 från FN:s särskilda sändebud för främjande av religions- och trosfrihet utanför Europeiska unionen,

–  med beaktande av uttalandet av den 2 september 2019 från FN:s särskilda rapportör om utomrättsliga, summariska eller godtyckliga avrättningar vid avslutningen av hennes besök i Nigeria,

–  med beaktande av pressmeddelandet av den 31 juli 2019 från FN:s säkerhetsråd om terrorism i nordöstra Nigeria,

–  med beaktande av uttalandet av den 29 juli 2018 från talespersonen för den höga representanten/vice ordföranden om Boko Harams terroristattentat i Borno i nordöstra Nigeria,

–  med beaktande av Human Rights Watch världsrapport 2019 om Nigeria,

–  med beaktande av de avslutande kommentarerna om Nigeria från FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna, i avsaknad av dess andra periodiska rapport, av den 29 augusti 2019,

–  med beaktande av FN:s förklaring om avskaffande av alla slag av intolerans och diskriminering på grundval av religion och tro,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer från 2013 för främjande och skydd av religions- och trosfriheten,

–  med beaktande av att Europaparlamentets Sacharovpris för tankefrihet år 2005 gick till människorättsförsvararen Hauwa Ibrahim,

–  med beaktande av rapporten Global Terrorism Index 2019,

–  med beaktande av skrivelsen om restriktionerna för humanitära insatser i nordöstra Nigeria från ordföranden för utskottet för utveckling till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och till kommissionens ledamot med ansvar för krishantering,

–  med beaktande av Förbundsrepubliken Nigerias konstitution, i synnerhet bestämmelserna i kapitel IV om skydd för religionsfriheten och rätten till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet,

–  med beaktande av FN-konventionen om barnets rättigheter från 1989, som ratificerades av Nigeria i april 1991,

–  med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Säkerhetssituationen i Nigeria har försämrats avsevärt under de senaste åren och utgör ett allvarligt hot mot den regionala och internationella säkerheten. Kränkningar av de mänskliga rättigheterna och massmord är vanligt förekommande, särskilt i den nordöstra delen av landet. Över 36 000 personer har dödats av Boko Haram-upproret i Nigeria sedan 2009.

B.  Landet är nu inne på sitt tionde år av en regionaliserad väpnad konflikt. Framför allt våldsbejakande extremism och terroristaktiviteter ökar i omfattning, med jihadistgrupper som Boko Haram och Islamiska staten i västra Afrika (ISWAP), som växer i makt och inflytande. Boko Haram har attackerat Nigerias polis och militär, politiker, skolor, religiösa byggnader, offentliga institutioner och civila allt mer regelbundet sedan 2009. De allra flesta av offren är muslimer.

C.  Nigeria ligger på tredje plats av 163 länder på det globala terrorismindexet, efter Irak och Afghanistan, vilket gör att landet kommer på tredje plats i förteckningen över de länder som är värst drabbade av terrorism.

D.  Säkerhetssituationen har förvärrats genom en upptrappning av det religiösa och etniska våldet i vissa delar av landet, bland annat med konflikten i jordbruksområdena i landets centrala region Middle Belt, där jordbrukare och nomadherdar strider om mark- och vattenresurserna.

E.  Man tror att ISWAP för närvarande håller dussintals personer som fångar, däribland kristna ledare, personer ur säkerhetsstyrkor och biståndsarbetare.

F.  Nigerias befolkning är den största i Afrika, och den är nästan jämnt fördelad mellan muslimer och kristna. Landet hyser det största kristna samfundet i området, med nästan 30 miljoner kristna som lever i norra Nigeria. Den historiska rivaliteten mellan den övervägande muslimska norra delen och de kristna i söder har dramatiskt intensifierats med den radikala islamismens utbredning.

G.  I en video som släpptes den 26 december 2019 tog ISWAP på sig ansvaret för dödandet av elva människor. Gruppen hävdade att alla avrättade var kristna, och att attacken var en vedergällning för mordet på IS-ledaren Abu Bakr al-Baghdadi i Syrien.

H.  Dessa avrättningar är en del av en större omgång terroristhandlingar, bland annat attacken den 24 december 2019 mot en kristen by nära Chibok, som ledde till att sju bybor dödades och att en tonårsflicka kidnappades, dödandet av tre civila utanför Biu den 23 december 2019 och dödandet av sju civila i Nganzai den 22 december 2019.

I.  Enligt Humanitarian Aid Relief Trust har över 6 000 kristna mördats sedan 2015 av jihadistgrupper, eller avlidit till följd av de militanta fulani-rebellernas strategi med en slogan som lyder ”your land or your blood”. I shariastaterna utsätts kristna för ständig diskriminering och betraktas ofta som andra klassens medborgare.

J.  President Muhammadu Buhari har visserligen fördömt morden och uppmanat befolkningen att inte låta sig splittras efter religionstillhörighet, men attackerna har genomförts helt ostraffat och förövarna ställs sällan till svars. En rapport från Amnesty International har visat att de nigerianska säkerhetsstyrkorna gjort sig skyldiga till avsiktlig försummelse i samband med de dödliga attackerna mot jordbrukarsamhällen.

K.  Human Rights Watch har rapporterat att den nigerianska militären har gripit över 3 600 barn, varav hälften är flickor, misstänkta för inblandning i islamistiska och icke-statliga väpnade grupper, ofta på grundval av få eller inga bevis. Många av dem som gripits har utsatts för övergrepp, bland annat sexuellt våld, och har dött i fångenskap, av sjukdomar, svält, uttorkning eller skottskador. Militären har systematiskt nekat tillträde till förvarsanläggningarna när någon velat kontrollera förhållandena för de gripna barnen.

L.  Situationen för flickor och kvinnor i Nigeria är särskilt problematisk på grund av omfattande diskriminering, begränsad tillgång till hälso- och sjukvård och utbildning, utbredd kvinnlig könsstympning och barnäktenskap.

M.  Internationella brottmålsdomstolen (ICC) har sagt att det finns skälig orsak att anta att Boko Haram och de nigerianska säkerhetsstyrkorna i Nigeria gjort sig skyldiga till det som kallas brott mot mänskligheten enligt artikel 7 i Romstadgan, även i form av mord och förföljelse. I sin rapport om preliminära undersökningar från 2019 drar ICC slutsatsen att de nigerianska myndigheterna visserligen vidtagit vissa åtgärder för att fastställa de påstådda gärningsmännens straffrättsliga ansvar, men att de utrednings- eller domstolsåtgärder som hittills vidtagits avseende medlemmar i Boko Haram och NSF verkar ha varit begränsade, såväl i omfattning som i djup.

N.  Sedan 2015 har regeringen kritiserats för sin otillräckliga hantering av det islamska upproret runtom i landet. Nigerias militär och polis står inför ett stort antal säkerhetshot och verkar överbelastade och oförmögna att hantera alla säkerhetskriser som sker samtidigt.

O.  Den multinationella gemensamma insatsstyrkan har fördrivit terroristgrupper från många områden som de kontrollerat sedan insatsstyrkan inrättades 2015, även om regionen fortfarande är mycket instabil. Nyligen genomfördes ett tillbakadragande av 1 200 tchadiska soldater, vilket sammanföll med en kraftig upptrappning av våldet i nordöstra regionen, och detta ledde till oro bland befolkningen. Hundratals nigerianska civila som bodde i närheten flydde från området av rädsla för nya attacker från jihadisterna efter detta tillbakadragande.

P.  EU, Förbundsrepubliken Tyskland och Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas) inledde i oktober 2019 ett projekt för att bygga upp struktur och insatser för fred och säkerhet. Syftet med projektet är att stärka Ecowas mekanismer och kapacitet för att hantera konflikter och stödja områdena i Västafrika när konflikterna upphört.

Q.  Situationen i Nigeria har orsakat en aldrig tidigare skådad humanitär kris och lett till att över två miljoner människor fördrivits i de nordöstra delarna av landet, enligt FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha). Enligt Human Rights Watch kan inte de flesta internt fördrivna personer utöva sin grundläggande rätt till mat, boende, utbildning, hälso- och sjukvård, skydd mot skada eller rätten till fri rörlighet. EU har anslagit 28,3 miljoner EUR för att stödja humanitärt bistånd i landet. Men behoven av humanitärt bistånd är långt ifrån tillgodosedda genom de medel som finns tillgängliga.

R.  Enligt ett avsnitt i Human Rights Watch World Report 2019 om Nigeria återvände över 35 000 internflyktingar till landets nordöstra delar under 2018, trots säkerhetsproblem och brist på grundläggande förnödenheter, inklusive mat och tak över huvudet.

S.  Nästan hälften av den nigerianska befolkningen lever i extrem fattigdom. Det beräknas att över sju miljoner nigerianer är i akut behov av livräddande bistånd.

T.  Tusentals nigerianer riskerar sina liv på migrationsvägarna till EU, i hopp om bättre levnadsförhållanden ur ekonomisk, social och säkerhetsmässig synvinkel.

U.  Det humanitära utrymmet i landet har krympt, med kidnappningar och dödande av flera biståndsarbetare. Åtta biståndsarbetare dödades 2019, och sammanlagt har 26 biståndsarbetare mist livet i konflikten sedan 2011. Säkerhetsrisker hindrar ofta tillhandahållandet av bistånd, och har lett till att många humanitära organisationer har lämnat landet.

V.  Dessutom har regeringen stängt av ett antal internationella biståndsorgan och välgörenhetsorganisationer, med motiveringen att de agerat som penningtvättare för islamistiska grupper. I september 2019 begärde Nigerias armé att man omedelbart och utan förvarning skulle stänga Action Against Hunger och Mercy Corps, vilket gjorde att 400 000 personer ställdes utan tillgång till bistånd.

W.  Enligt artikel 8 i Cotonouavtalet ska EU föra en regelbunden politisk dialog med Nigeria om mänskliga rättigheter och demokratiska principer, inklusive frågor som diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religiös övertygelse eller ras.

1.  Europaparlamentet beklagar de terroristattacker som har ägt rum i landet. Parlamentet upprepar sin oro över den utdragna krisen i Nigeria och det instabila säkerhetsläget i nordöst, och fördömer starkt de upprepade kränkningarna av mänskliga rättigheter och internationell och humanitär rätt, oavsett om de baseras på religion eller etnicitet.

2.  Europaparlamentet fördömer särskilt den senaste tidens ökande våld mot etniska och religiösa samfund, och att våldet medvetet riktas mot religiösa institutioner och troende.

3.  Europaparlamentet uttrycker sitt deltagande med offrens familjer och sin solidaritet med det nigerianska folket, som har drabbats av terrorismens konsekvenser i regionen under mer än ett decennium.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de nigerianska myndigheterna att garantera respekt för de mänskliga rättigheterna i landet och att skydda civilbefolkningen från terrorism och våld. Parlamentet insisterar på att sådana insatser måste genomföras i full överensstämmelse med respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, i enlighet med landets internationella åtaganden.

5.  Europaparlamentet ser alla former av folkmord eller etnisk rensning som barbariska och som brott mot mänskligheten. Parlamentet uppmanar med kraft Nigerias regering att ta itu med våldets bakomliggande orsaker genom att tillförsäkra alla medborgare lika rättigheter och en lagstiftning utan diskriminering. Parlamentet insisterar i detta avseende på behovet av att ytterligare främja interreligiös dialog och fredlig samexistens mellan medborgarna, oavsett deras religion, och få alla relevanta aktörer att medverka, inbegripet det nigerianska interreligiösa rådet.

6.  Europaparlamentet påminner om att kvinnor och barn är de som är mest utsatta för följderna av konflikter, terrorism och våld i landet. Parlamentet beklagar djupt att barn allt oftare rekryteras av terroristgrupper och används som barnsoldater eller självmordsbombare.

7.  Europaparlamentet är djupt oroat över rapporterna om misshandel och övergrepp mot barn som hålls i förvar i militära anläggningar. Parlamentet uppmanar de nigerianska myndigheterna att ge FN tillträde till landets militära förvarsanläggningar och underteckna ett formellt överlämningsprotokoll för att barn som gripits av militären snabbt ska kunna överföras till lämpliga barnavårdsmyndigheter, och att se till att frihetsberövandet av barn i militära förvarsanläggningar upphör. Parlamentet anser att insatserna mot terrorism samt rättsväsendet och den brottsbekämpande verksamheten bör skräddarsys för att skydda rättigheterna hos de mest utsatta befolkningsgrupperna, inbegripet barn.

8.  Europaparlamentet påminner de nigerianska myndigheterna om deras skyldighet att skydda barns rättigheter och att ge skydd och omsorg till dem som drabbats av terrorism eller strider, bland annat genom att säkerställa deras tillgång till utbildning. Parlamentet påminner vidare om att utbildning och ekonomiska möjligheter är kraftfulla verktyg mot radikalisering, och uppmanar internationella partner att stödja tillhandahållande av högkvalitativ utbildning som en del av en strategi mot terrorism i regionen.

9.  Europaparlamentet är djupt oroat över att nigerianska kvinnor fortsätter att utsättas för diskriminering, sexuella övergrepp och våldtäkt. Parlamentet uppmanar med kraft Nigeria att fullt ut tillämpa FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, och vädjar om ökat stöd till offren för det utbredda sexuella och könsrelaterade våldet, inklusive psykologiskt stöd.

10.  Europaparlamentet betonar att kampen mot straffrihet är grundläggande för landets stabilitet och uppbyggnaden av varaktig fred. Parlamentet uppmanar därför de nigerianska myndigheterna att genomföra omedelbara, grundliga och insynsvänliga utredningar för att ställa förövarna inför rätta och utkräva ansvar av dem. Parlamentet uppmanar dessutom till åtgärder för att förbättra kapaciteten och oberoendet inom Nigerias rättsväsende, som ett sätt att främja en efektiv användning av straffrätten för att bekämpa våld, terrorism och korruption.

11.  Europaparlamentet beklagar djupt att det inte längre görs några framsteg i kampen mot Boko Haram och ISWAP, och att självmordsattackerna och de direkta angreppen mot militära positioner blivit allt vanligare och allvarligare. Europaparlamentet påminner om att omvalet av Nigerias president Buhari 2019 grundades på hans löfte att motverka den våldsbejakande terrorism som förespråkas av Boko Haram och andra terrorgrupper, och uppmanar med kraft presidenten att förverkliga sina kampanjlöften.

12.  Europaparlamentet stöder målen för det projekt för att bygga upp freds- och säkerhetsstrukturer som leds av EU och Ecowas. Parlamentet önskar ett starkt stöd från medlemsstaterna när det gäller att bidra till kapacitetsuppbyggnad och konfliktlösning i Västafrika.

13.  Europaparlamentet bekräftar sitt stöd till den regionala multinationella gemensamma insatsstyrkan, och lovordar dess insatser för att effektivt bekämpa terrorismen och återställa stabiliteten i området kring Tchadsjön. Parlamentet påminner om att terrorismen inte känner några gränser, och uppmanar länderna i regionen att fortsätta att samordna sina insatser för att göra hela regionen säker.

14.  Europaparlamentet uppmuntrar ytterligare reformer av säkerhetssektorn i Nigeria för att stärka de nationella och regionala aktörernas kapacitet i kampen mot terrorismen. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att fortsätta med tekniskt bistånd från EU på detta område.

15.  Europaparlamentet varnar för att konflikten mellan jordbrukare och herdar kan utnyttjas som ett medel att sprida religiöst hat. Parlamentet uppmanar den nigerianska regeringen att genomföra den nationella boskapsomställningsplanen, som syftar till att skydda både jordbrukarnas och de nomadiserande boskapsskötarnas intressen. Parlamentet anser att ytterligare åtgärder är nödvändiga, såsom att stärka mekanismerna för medling i konflikter, konfliktlösning, försoning och fredsbyggande.

16.  Europaparlamentet betonar att det finns ett samband mellan utveckling, demokrati, mänskliga rättigheter, goda styrelseformer och säkerhet i landet. Parlamentet anser att enbart militära insatser inte räcker för att effektivt bekämpa terrorism. Parlamentet uppmanar Nigerias regering att ta fram en övergripande strategi som tar itu med de bakomliggande orsakerna till terrorism, med fokus på en förebyggande strategi som syftar till att undanröja terroristideologiernas dragningskraft, förhindra möjligheterna till rekrytering och radikalisering och strypa deras finansiering samt stödja och finansiera samhällsbaserade program för organisationer i det civila samhället.

17.  Europaparlamentet uppmanar EU, Afrikanska unionen och det internationella samfundet att öka sina insatser för att stödja kampen mot terrorism i Nigeria, och fortsätta med politiskt och säkerhetsmässigt bistånd i landet samt hela regionen.

18.  Europaparlamentet är djupt oroat över hur säkerhetssituationen i landet påverkar det humanitära biståndet och utvecklingsbiståndet. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta sina humanitära insatser och utvecklingsinsatser i Nigeria, men även i hela regionen som helhet. Parlamentet välkomnar de ytterligare 50 miljoner EUR som utlovats av EU under 2019 för att stödja Nigerias återhämtning och motståndskraft.

19.  Europaparlamentet är medvetet om det tryck som Nigeria och grannländerna utsätts för genom regionala tvångsförflyttningar av befolkningen. Parlamentet efterlyser ökat stöd och givarsamordning för den fördrivna befolkningen i Nigeria, inbegripet ytterligare ekonomiska resurser från det internationella samfundet. Parlamentet påminner om att användningen av utvecklingsfonder inte bör styras över från fondernas ursprungliga mål som är att utrota fattigdomen i alla dess former.

20.  Europaparlamentet fördömer alla attacker mot personer som arbetar med humanitär hjälp eller bistånd, och vädjar om åtgärder för att garantera biståndsarbetarnas trygghet och en säker miljö för de humanitära organisationerna, så att de kan utföra sitt grundläggande arbete.

21.  Europaparlamentet är ytterst oroat över de snabba och allt mer tydliga klimatförändringarna och konsekvenserna för människors liv och försörjning, särskilt i den centrala regionen Middle Belt. Parlamentet upprepar att man måste finna långsiktiga lösningar för att skydda naturresurserna och säkra tillgången till dem. Parlamentet påminner om att hanteringen av klimatkrisen är en avgörande faktor för att säkra ekonomisk stabilitet och fred i regionen.

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Nigerias parlament och regering, Afrikanska unionen, den gemensamma parlamentariska församlingen AVS-EU och Panafrikanska parlamentet.

(1) EUT C 458, 19.12.2018, s. 43.


Situationen i Venezuela efter det olagliga valet av nationalförsamlingens nya talman och presidium (parlamentarisk kupp)
PDF 122kWORD 44k
Europaparlamentets resolution av den 16 januari 2020 om situationen i Venezuela efter det olagliga valet av nationalförsamlingens nya talman och presidium (parlamentarisk kupp) (2020/2507(RSP))
P9_TA(2020)0013RC-B9-0048/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Venezuela, särskilt resolutionen av den 31 januari 2019(1), där Juan Guaidó erkänns som Venezuelas interimspresident,

–  med beaktande av uttalandena om Venezuela från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, särskilt uttalandet av den 9 januari 2020 på EU:s vägnar om den senaste utvecklingen i nationalförsamlingen och uttalandet av den 5 januari 2020 från hans talesperson om händelserna i Venezuelas nationalförsamling,

–  med beaktande av uttalandet av den 9 januari 2020 från den internationella kontaktgruppen för Venezuela,

–  med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2019/1893 av den 11 november 2019 om ändring av beslut (Gusp) 2017/2074 om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Venezuela(2), som förlänger de nuvarande riktade restriktiva åtgärderna till och med den 14 november 2020,

–  med beaktande av uttalandet av den 5 januari 2020 från Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekretariat om situationen i Venezuela och resolutionen av den 10 januari 2020 om den senaste tidens händelser i Venezuela, som antogs av Amerikanska samarbetsorganisationens ständiga råd,

–  med beaktande av Limagruppens uttalande av den 5 januari 2020,

–  med beaktande av Venezuelas konstitution,

–  med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen,

–  med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU, dess medlemsstater och Europaparlamentet har upprepade gånger påpekat att nationalförsamlingen är det enda legitima och demokratiskt valda organet i Venezuela. Enligt artikel 194 i Venezuelas konstitution ska nationalförsamlingen bland sina ledamöter välja en talman och ett presidium för en period av ett år.

B.  I januari 2019 valdes Juan Guaidó till talman för nationalförsamlingen, och svors senare in som Venezuelas interimspresident, i enlighet med artikel 233 i Venezuelas konstitution. Han har erkänts som Venezuelas interimspresident av över 50 länder, däribland 25 av EU:s medlemsstater, och av EU självt.

C.  Händelserna kring det planerade valet av talman för Venezuelas nationalförsamling den 5 januari 2020 var en parlamentarisk statskupp iscensatt av Nicolás Maduros olagliga regim som kännetecknades av allvarliga oriktigheter och gärningar mot nationalförsamlingens demokratiska och konstitutionella funktion.

D.  Nationalförsamlingens talman Juan Guaidó hindrades på ett brutalt sätt av beväpnade styrkor från att leda sammanträdet, flera parlamentsledamöter från oppositionen fick inte komma in i nationalförsamlingen och pressen nekades också tillträde till byggnaden.

E.  Försöket att utse Luis Parra till ordförande för ett nytt presidium som stöder Maduro var ogiltigt, eftersom sammanträdet aldrig formellt öppnades, det inte fanns någon ordförande för sammanträdet, ledamöterna aldrig räknades för att säkerställa beslutsförhet och ingen formell omröstning med namnupprop kontrollerades, såsom krävs enligt artiklarna 7, 8 och 11 i nationalförsamlingens arbetsordning och artikel 221 i Venezuelas konstitution.

F.  Flera timmar senare, på grund av de tvingande omständigheterna, höll en överväldigande majoritet av parlamentsledamöterna ett extra sammanträde i tidningen El Nacionals huvudkontor, i enlighet med Venezuelas konstitution och nationalförsamlingens arbetsordning, som tillåter att sammanträden hålls utanför nationalförsamlingens lokaler. Av de 167 ledamöterna röstade 100 för att åter välja Juan Guaidó och hans presidium till ledare för det sista året av valperioden 2015–2020, och de uppfyllde kraven för beslutsförhet och omröstning med namnupprop enligt artikel 221 i Venezuelas konstitution.

G.  Den 7 januari 2020 hölls ett formellt sammanträde i nationalförsamlingen som avslutades med att Juan Guaidó avlade ämbetseden som talman, trots försök från styrkor som är lojala mot Maduros regim att förhindra sammanträdet, bland annat genom att spärra av ingången till byggnaden och stänga av elen inomhus.

H.  Nationalförsamlingens ledamöter måste kunna utöva det parlamentariska mandat som de fått av det venezuelanska folket utan att utsättas för hot eller repressalier.

I.  Presidentvalet som hölls den 20 maj 2018 uppfyllde inte de internationella miniminormerna för en trovärdig process. EU och andra regionala organisationer och demokratiska länder erkände varken valet eller de myndigheter som inrättades genom denna illegitima process.

J.  Nationalförsamlingens konstitutionella arbete hindras av de pågående gärningarna mot dess ledamöter, däribland trakasserier och hot mot 59 ledamöter utförda av irreguljära grupper och säkerhetsorgan, 29 fall av godtyckliga frihetsberövanden och 27 fall av påtvingad exil, liksom tortyr och påtvingade försvinnanden.

K.  Läget för de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen och demokratin i Venezuela har försämrats kraftigt under flera år, och särskilt sedan Nicolás Maduro kom till makten efter det omtvistade valet 2013. Den politiska, ekonomiska, institutionella och sociala krisen samt den flerdimensionella humanitära krisen i landet håller på att försämras avsevärt.

1.  Europaparlamentet erkänner och stöder Juan Guaidó som nationalförsamlingens legitima talman och Bolivarianska republiken Venezuelas legitima interimspresident, i enlighet med artikel 233 i Venezuelas konstitution och till följd av den öppna och demokratiska omröstningen i nationalförsamlingen.

2.  Europaparlamentet fördömer skarpt försöket till parlamentarisk kupp av Maduroregimen och dess allierade samt deras försök att hindra nationalförsamlingen – Venezuelas enda legitima demokratiska organ – från att på ett korrekt sätt utföra det konstitutionella mandat den har fått av Venezuelas folk.

3.  Europaparlamentet beklagar dessa allvarliga kränkningar, som är oförenliga med en legitim valprocess för att utse nationalförsamlingens talman och som förvärrar den venezuelanska krisen ytterligare. Parlamentet tar starkt avstånd från kränkningarna av nationalförsamlingens demokratiska, konstitutionella och transparenta funktionssätt och från de återkommande fallen av hot, bestickning, utpressning, våld, tortyr och påtvingade försvinnanden samt de godtyckliga besluten mot dess ledamöter.

4.  Europaparlamentet upprepar sitt fulla stöd för nationalförsamlingen, som är det enda lagenligt valda demokratiska organet i Venezuela och vars befogenheter måste respekteras, inbegripet dess ledamöters befogenheter och säkerhet. Parlamentet insisterar på att det enda sättet att uppnå en fredlig och politisk lösning är att fullt ut respektera nationalförsamlingens konstitutionella befogenheter.

5.  Europaparlamentet påminner om att EU är berett att stödja en genuin process mot en fredlig och demokratisk lösning på krisen som bygger på den färdplan som antogs i Venezuelas nationalförsamling. Parlamentet betonar att tidigare försök att lösa krisen genom förhandlingar och dialog inte har gett några märkbara resultat. Parlamentet vill att Europeiska utrikestjänsten fortsätter att arbeta via initiativ som den internationella kontaktgruppen.

6.  Europaparlamentet påminner om att respekten för demokratiska institutioner och principer samt upprätthållandet av rättsstatsprincipen är viktiga förutsättningar för att finna en fredlig och hållbar lösning på krisen i Venezuela till gagn för landets befolkning.

7.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att intensifiera EU:s insatser för att återupprätta demokratin i Venezuela, bland annat genom att utöka de riktade sanktionerna mot personer som är ansvariga för människorättskränkningar och förtryck, och att utvidga dessa sanktioner till att omfatta personernas familjemedlemmar. Parlamentet stöder EU:s uttalande i detta avseende.

8.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har gjort det att erkänna president Guaidós legitima mandat, och välkomnar den höga representantens erkännande av honom som den enda demokratiska myndigheten som erkänns av EU. Parlamentet kräver därför att de politiska företrädare som utsetts av Juan Guaidó ska erkännas.

9.  Europaparlamentet vill att ett informationsuppdrag sänds till landet för att bedöma situationen.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, den legitime interimspresidenten och talmannen för nationalförsamlingen i Bolivarianska republiken Venezuela, regeringarna och parlamenten i länderna i Limagruppen, den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika och Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekreterare.

(1) Antagna texter, P8_TA(2019)0061.
(2) EUT L 291, 12.11.2019, s. 42.


Pågående utfrågningar inom ramen för artikel 7.1 i EU-fördraget om Polen och Ungern
PDF 122kWORD 46k
Europaparlamentets resolution av den 16 januari 2020 om de pågående utfrågningarna inom ramen för artikel 7.1 i EU-fördraget: Polen och Ungern (2020/2513(RSP))
P9_TA(2020)0014B9-0032/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2 och 7.1 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2018 om ett förslag med en begäran till rådet att enligt artikel 7.1 i fördraget om Europeiska unionen fastställa huruvida det finns en klar risk för att Ungern allvarligt åsidosätter unionens värden(1),

–  med beaktande av kommissionens motiverade förslag av den 20 december 2017 i enlighet med artikel 7.1 i EU-fördraget, angående rättsstatsprincipen i Polen: förslag till rådets beslut om fastslående av att det finns en klar risk för att Republiken Polen allvarligt åsidosätter rättsstatsprincipen, (COM(2017)0835),

–  med beaktande av sin resolution av den 1 mars 2018 om kommissionens beslut att aktivera artikel 7.1 i EU-fördraget i fråga om situationen i Polen(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 november 2019 om kriminalisering av sexualundervisning i Polen(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 december 2019 om allmän diskriminering och hatpropaganda som drabbar hbti-personer samt ”hbti‑fria zoner”(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2019 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2017(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter(6),

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 4 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatens principer i medlemsstaterna(7),

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols rättspraxis,

–  med beaktande av de standardformer för sådana utfrågningar som avses i artikel 7.1 i EU-fördraget och godkänts av rådet den 18 juli 2019,

–  med beaktande av att den polska sejmen den 20 december 2019 antagit ett lagförslag där det infördes en rad ändringar i lagen om allmänna domstolar, lagen om högsta domstolen och vissa andra lagar, med beaktande av den polska senatens begäran till Venedigkommissionen om att denna skulle avlåta ett brådskande yttrande om detta lagförslag.

–  med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Unionen ska, enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Detta framgår även av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och ingår i internationella människorättsfördrag. Dessa värden, som är gemensamma för medlemsstaterna och som medlemsstaterna av egen fri vilja ställt upp bakom, utgör grunden för de rättigheter som personer som lever i unionen åtnjuter.

B.  En klar risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter de värden som stadfästs i artikel 2 i EU-fördraget berör inte bara den enskilda medlemsstat där risken uppstår, utan påverkar också övriga medlemsstater, deras inbördes förtroende, unionens innersta väsen och unionsmedborgarnas grundläggande rättigheter enligt unionsrätten.

C.  I artikel 7.1 i EU-fördraget ingår en förebyggande fas som ger unionen möjlighet att ingripa om det föreligger en klar risk för att gemensamma värden åsidosätts. I denna förebyggande åtgärd ingår en dialog med den berörda medlemsstaten, vilken syftar till att undvika eventuella påföljder.

D.  Artikel 7.1 i EU-fördraget aktiverades av kommissionen och parlamentet mot Polen respektive Ungern, efter att det fastställts föreligga en klar risk för allvarligt åsidosättande av unionens grundläggande värden.

E.  Rådet har hittills anordnat tre utfrågningar med Polen och två utfrågningar med Ungern inom ramen för rådet (allmänna frågor).

F.  Den 11 december 2019 begärde Finlands EU-ordförandeskap en skriftlig förklaring med anledning av att offentlig tjänsteman från Ungerns delegation påstods ha brutit mot sin skyldighet att, enligt artikel 339 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artikel 6.1 i rådets arbetsordning, se till att mötena förblev konfidentiella.

1.  Europaparlamentet noterar de utfrågningar som rådet anordnat med stöd av artikel 7.1 i EU-fördraget, för att bemöta hot mot gemensamma europeiska värden i Polen och Ungern. Parlamentet konstaterar med oro att dessa utfrågningar inte anordnas under regelbundna, strukturerade och öppna former, och uppmanar med kraft det kroatiska ordförandeskapet och kommande ordförandeskap att anordna utfrågningarna regelbundet. Parlamentet understryker att utfrågningarna måste vara objektiva, faktabaserade och transparenta, och att de berörda medlemsstaterna uppriktigt måste samarbeta under hela processen, i enlighet med principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 i EU-fördraget. Parlamentet rekommenderar att rådet följer upp utfrågningarna med att framföra konkreta rekommendationer till ifrågavarande medlemsstater, såsom det står i artikel 7.1 i EU-fördraget, och anger tidsfrister för när dessa rekommendationer ska ha genomförts. Parlamentet påpekar att medlemsstaternas inbördes förtroende kan återställas endast efter att det säkerställts respekt för de värden som ingår i artikel 2 i EU-fördraget, och uppmanar rådet att vidta åtgärder för detta. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att respektera unionsrättens företräde.

2.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över att de standardformer för sådana utfrågningar som avses i artikel 7.1 i EU-fördraget inte tillförsäkrar att parlamentet behandlas på samma sätt som kommissionen och en tredjedel av medlemsstaterna i samband med framläggandet av det motiverade förslaget. Parlamentet erinrar om att artikel 7.1 i EU-fördraget föreskriver att en tredjedel av medlemsstaterna, Europaparlamentet och kommissionen ska vara likaberättigade att aktivera förfarandet och att de alla ska ha samma ställning i förfarandet. Parlamentet välkomnar Finlands EU-ordförandeskaps insatser för att träda i informell dialog med parlamentet, men anser att en informell dialog inte kan ersätta att det motiverade förslaget formellt läggs fram för rådet. Parlamentet håller fast vid att dess anmodan om ett formellt rådsmöte fortfarande är aktuell, utgående dels från rätten till initiativ, dels från principen om lojalt samarbete mellan institutionerna enligt artikel 4.3 i EU-fördraget. Parlamentet uppmanar än en gång rådet att omedelbart och fullständigt hålla parlamentet underrättat under varje del av förfarandet.

3.  Europaparlamentet beklagar att utfrågningarna ännu inte fått de två ifrågavarande medlemsstaterna att göra några större framsteg med att avhjälpa de klara riskerna för ett allvarligt åsidosättande av de värden för unionen vilka avses i artikel 2 i EU-fördraget. Parlamentet noterar med oro att det framgår av rapporter och uttalanden, dels från kommissionen, dels från internationella organ såsom FN, OSSE och Europarådet, att situationen förvärrats i både Polen och Ungern efter att artikel 7.1 i EU-fördraget aktiverats. Parlamentet påpekar att det blir till fortsatt skada för de gemensamma europeiska värdenas integritet, liksom också för det inbördes förtroendet och för unionens trovärdighet överlag när inte rådet gjort effektivt bruk av artikel 7 i EU-fördraget. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt dels om kommissionens beslut att aktivera artikel 7.1 i EU-fördraget i fråga om situationen i Polen, dels om sitt eget förslag med uppmaning till rådet att enligt artikel 7.1 i EU-fördraget fastställa om det föreligger en klar risk för att Ungern allvarligt åsidosätter unionens grundläggande värden. Parlamentet uppmanar därför rådet att se till att man vid utfrågningarna med stöd av artikel 7.1 i EU-fördraget också tar upp nya former av utveckling och bedömer risker för brott mot rättsväsendets oberoende, yttrandefriheten, också mediefriheten, friheten för konsten och vetenskapen, föreningsfriheten och rätten till likabehandling. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra fullt bruk av alla redskap som finns att tillgå för att åtgärda en klar risk för att Polen och Ungern allvarligt åsidosätter unionens grundläggande värden, framför allt påskyndade överträdelseförfaranden och ansökningar om interimistiska åtgärder inför domstolen.

4.  Europaparlamentet noterar det begränsade omfånget av kommissionens motiverade förslag angående rättsstatsprincipen i Polen. Parlamentet uppmanar rådet att undersöka hur påståenden om kränkningar av de grundläggande rättigheterna bör åtgärdas inom ramen för rådets nuvarande utfrågningar.

5.  Europaparlamentet anser att den senaste utvecklingen i de aktuella utfrågningarna i enlighet med artikel 7.1 i EUF-fördraget än en gång aktualiserar det omedelbara behovet av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (DRG) i enlighet med parlamentets förslag, i form av ett interinstitutionellt avtal med en årlig, oberoende, evidensbaserad och icke-diskriminerande granskning, som på lika villkor ska bedöma alla EU-medlemsstaters efterlevnad av de värden som föreskrivs i artikel 2 i EU-fördraget, samt med landsspecifika rekommendationer, som ska följas av en interparlamentarisk debatt och en permanent cykel för DRG-politiken inom EU:s institutioner. Parlamentet uppmanar här kommissionen och rådet att utan dröjsmål inleda förhandlingar med parlamentet om ett sådant interinstitutionellt avtal, i enlighet med artikel 295 i EUF-fördraget. Parlamentet framhåller än en gång att denna mekanism måste komplettera och förstärka de aktuella och framtida förfarandena med stöd av artikel 7 i EU-fördraget, och inte träda i stället för dem.

6.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatens principer i medlemsstaterna, och uppmanar rådet att inleda de interinstitutionella förhandlingarna så fort som möjligt.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och rådet, till presidenten, regeringen och parlamentet i Polen respektive Ungern, samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 433, 23.12.2019, s. 66.
(2) EUT C 129, 5.4.2019, s. 13.
(3) Antagna texter, P9_TA(2019)0058.
(4) Antagna texter, P9_TA(2019)0101.
(5) Antagna texter, P8_TA(2019)0032.
(6) EUT C 215, 19.6.2018, s. 162.
(7) Antagna texter, P8_TA(2019)0349.


COP15 för konventionen om biologisk mångfald - (Kunming 2020)
PDF 189kWORD 60k
Europaparlamentets resolution av den 16 januari 2020 om det 15:e mötet i partskonferensen (COP15) för konventionen om biologisk mångfald (2019/2824(RSP))
P9_TA(2020)0015B9-0035/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av halvtidsöversynen av EU:s strategi för biologisk mångfald och sin resolution av den 2 februari 2016 om halvtidsöversyn av strategin för biologisk mångfald(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 november 2017 om en handlingsplan för naturen, människorna och näringslivet(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2018 om det 14:e mötet i partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald (COP14)(3),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 20 maj 2015 Tillståndet för naturen i Europeiska unionen: Rapport om tillstånd och trender för naturtyper och arter som omfattas av fågel- och habitatdirektiven under perioden 2007–2012 i enlighet med kraven i artikel 17 i habitatdirektivet och artikel 12 i fågeldirektivet (COM(2015)0219),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område(4) (ramdirektivet om en marin strategi),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område(5) (ramdirektivet för vatten),

–  med beaktande av rapporten från den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES) av den 31 maj 2019 om den globala bedömningen av biologisk mångfald och ekosystemtjänster,

–  med beaktande av rödlistan för hotade arter från Internationella unionen för naturskydd och vård av naturresurserna,

–  med beaktande av stadgan om biologisk mångfald, som antogs i Metz den 6 maj 2019,

–  med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling samt kommissionens diskussionsunderlag av den 30 januari 2019 Mot ett hållbart EU 2030 (COM(2019)0022),

–  med beaktande av de särskilda rapporterna från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) om klimatförändringar, ökenspridning, markförsämring, hållbar markförvaltning, livsmedelstrygghet och flöden av växthusgaser i landbaserade ekosystem, dess särskilda rapport av den 25 september 2019 om havet och kryosfären i ett förändrat klimat, dess särskilda rapport om global uppvärmning på 1,5 °C, dess femte utvärderingsrapport (AR5) och dess sammanfattande rapport från september 2018,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 juli 2019 Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar (COM(2019)0352) och kommissionens meddelande av den 20 september 2013 En ny EU-skogsstrategi: för skogarna och den skogsbaserade sektorn (COM(2013)0659),

–  med beaktande av 2019 års rapport från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation The State of the World’s Biodiversity for Food and Agriculture (situationen för den biologiska mångfalden i världen på området för livsmedel och jordbruk),

–  med beaktande av uttalandet i New York den 15 oktober 2019 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter inför FN:s generalförsamlings tredje utskott,

–  med beaktande av Beijing Call for Biodiversity Conservation and Climate Change (uppmaningen från Peking om bevarande av den biologiska mångfalden och om klimatförändringarna) av den 6 november 2019,

–  med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport av den 4 december 2019 The European environment ‒ state and outlook 2020 (Europas miljö – tillstånd och utblick 2020) (SOER 2020),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av frågorna till kommissionen och rådet om COP15 för konventionen om biologisk mångfald i Kunming, Kina 2020 (O-000044/2019 och O-000043/2019), och av följande skäl:

A.  Uppdragsbeskrivningen i den strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020 är att vidta effektiva och brådskande åtgärder för att stoppa förlusten av biologisk mångfald i syfte att se till att ekosystemen senast 2020 är motståndskraftiga och fortsätter att tillhandahålla väsentliga tjänster för att säkerställa och bevara planetens mångfald av liv och bidra till människors välfärd och utrotning av fattigdomen.

B.  Den vision för biologisk mångfald för 2050 (2050-visionen) som antogs inom ramen för konventionen om biologisk mångfald (mångfaldskonventionen) – att leva i harmoni med naturen – går ut på att den biologiska mångfalden senast 2050 ska värdesättas, bevaras och återställas samt användas på ett klokt sätt, så att ekosystemtjänster kan upprätthållas, en frisk planet kan understödjas och den nytta som är nödvändig för alla människor och för framtida generationer kan tillhandahållas.

C.  2050-visionen i mångfaldskonventionen stöds av fem övergripande mål som också utgör ramen för Aichimålen för biologisk mångfald för 2020: a) att ta itu med de underliggande orsakerna till att biologisk mångfald går förlorad genom att integrera biologisk mångfald i alla förvaltnings- och samhällsfrågor, b) att minska det direkta trycket på den biologiska mångfalden och främja en hållbar användning, c) att förbättra tillståndet för den biologiska mångfalden genom att skydda ekosystem, arter och genetisk mångfald, d) att öka den nytta som biologisk mångfald och ekosystemtjänster ger alla människor, och e) att stärka genomförandet genom delaktighetsbaserad planering, kunskapshantering och kapacitetsuppbyggnad.

D.  Såsom framhålls i IPBES rapport om den globala bedömningen av biologisk mångfald och ekosystemtjänster kommer den nuvarande negativa trenden för den biologiska mångfalden och ekosystemen att undergräva framstegen i riktning mot att uppnå 80 procent av de utvärderade riktmärkena inom målen för hållbar utveckling som rör fattigdom, hunger, hälsa, vatten, städer, klimat, hav och mark. Ursprungsbefolkningarna och många av världens fattigaste samhällen är de som förväntas drabbas först och hårdast. Förlusten och försämringen av den biologiska mångfalden måste därför betraktas inte bara som en miljöfråga, utan även som en utvecklingsmässig, ekonomisk, social och moralisk fråga.

E.  Den massiva användningen av bredverkande systemiska herbicider såsom glyfosat bär ett direkt ansvar för stora förluster av biologisk mångfald.

F.  Enligt IPCC och IPBES finns det inga bestående lösningar för att komma till rätta med klimatförändringarna utan ett större genomförande av konsekventa och effektiva naturbaserade lösningar.

G.  Klimatförändringarna erkänns som den viktigaste direkta orsaken till den kraftiga ökningen av extrema väderfenomen som orsakar naturkatastrofer världen över, bland annat skogsbränder.

H.  Nagoyaprotokollet om tillträde och fördelning av nytta erbjuder en transparent rättslig ram för en rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid användningen av genetiska resurser och tillhörande traditionell kunskap.

I.  EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020 syftar till att stoppa förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster i EU och bidra till att stoppa förlusten av biologisk mångfald på global nivå senast 2020.

J.  EU och medlemsstaterna har antagit Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess 17 mål för hållbar utveckling, och är fast beslutna att uppnå målen.

K.  Europeiska kommissionen 2019–2024 uppger i sina politiska riktlinjer att den har som ambition att EU ska samarbeta med sina globala partner för att minska förlusten av den biologiska mångfalden inom de närmaste fem åren.

L.  Skogarna är oumbärliga för den globala självförsörjningen – trots att de endast täcker 30 procent av jordens yta, står de för 80 procent av den biologiska mångfalden.

M.  Livsmiljöer och arter hotas av klimatförändringarna, vilket framgår av att merparten av Stora barriärrevet i Australien har dött, och av extrema väderfenomen såsom de stora skogsbränderna i Australien, som har dödat mer än en miljard djur. Naturskydd och ett stopp för förlusten av biologisk mångfald är nödvändigt för att begränsa och anpassa sig till klimatförändringarna.

N.  Fyra av nio planetära gränser, enligt den definition som gjorts av Stockholm Resilience Centre, har redan passerats.

Allmänna kommentarer

1.  Europaparlamentet noterar med oro att IPBES rapport om den globala bedömningen av biologisk mångfald och ekosystemtjänster tydligt understryker omfattningen av den ekologiska krisen och behovet av brådskande och samordnade insatser för att främja omvälvande förändringar, eftersom naturen i hela världen förstörs i en takt som saknar motstycke i mänsklighetens historia, arter dör ut i en allt högre takt och omkring en miljon djur- och växtarter hotas av utrotning, något som har allvarliga konsekvenser för människor runtom i världen och kommer att påverka livet för framtida generationer.

2.  Europaparlamentet är djupt oroat över de ytterligare påfrestningar på den biologiska mångfalden som orsakas av klimatförändringarna på land, som beskrivs i IPCC:s särskilda rapport av den 8 augusti 2019. Parlamentet är också djupt oroat över minskningen av de marina däggdjuren och övriga fiskbestånd samt korallrevens dramatiska försvinnande, som dokumenteras i IPCC:s särskilda rapport av den 24 september 2019. Mer än 99 procent av korallreven väntas försvinna vid ett scenario med 2 °C, enligt IPCC:s särskilda rapport om global uppvärmning på 1,5 °C.

3.  Europaparlamentet uttrycker djup oro efter offentliggörandet av IPCC:s rapport om havet och kryosfären i ett förändrat klimat, där klimatförändringarna erkänns som en av de viktigaste direkta orsakerna till förlusten av den biologiska mångfalden och där det framhålls att klimatförändringarnas negativa effekter på naturen och den biologiska mångfalden, ekosystemstjänsterna, haven samt livsmedelstryggheten beräknas bli allt större under de kommande årtiondena. Parlamentet understryker IPCC:s varning att havens och de marina ekosystemens hälsa just nu påverkas av den globala uppvärmningen, föroreningar, överexploatering av den marina biologiska mångfalden, stigande havsnivåer, försurning, försämrad syresättning, marina värmeböljor, den aldrig tidigare skådade smältningen av glaciärerna och havsisarna, kusterosion och mer frekventa naturkatastrofer, som påverkar de marina och kustnära ekosystemen genom att ändra hur de fungerar och påskynda minskningen av de marina däggdjuren och fiskbeståndet samt leder till korallrevens och mangroveskogarnas dramatiska försvinnande. Parlamentet påminner om att havet är en del av lösningen när det gäller att begränsa klimatförändringarnas effekter och anpassa sig till dem. Parlamentet uppmanar därför EU att göra havet till en av sina prioriteringar i sin strategi för biologisk mångfald och uppmanar alla parter i mångfaldskonventionen (nedan kallade parterna) att erkänna havet som en allmän nyttighet för mänskligheten, i syfte att utveckla en ny strategi som prioriterar individuellt och kollektivt ansvar långt före de traditionella principerna om frihet och äganderätt till havet för att säkerställa att det bevaras.

4.  Europaparlamentet anser att vi står inför ett miljönödläge, som kräver betydande insatser både på EU-nivå och globalt. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra naturskydd och återställande av naturen till en topprioritering i den europeiska gröna given, vid sidan om klimatförändringarna.

5.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att Aichimålen för biologisk mångfald för 2020 inte kommer att nås om den nuvarande negativa trenden för den biologiska mångfalden håller i sig, och uppmanar återigen alla parter att skyndsamt intensifiera sina ansträngningar. Parlamentet beklagar att EU inte är på rätt väg för att uppnå sitt överordnade mål att stoppa förlusten av den biologiska mångfalden och förstöringen av ekosystem senast 2020. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att förbinda sig att göra omedelbara, betydande och ytterligare obligatoriska ansträngningar för att bevara och återställa den biologiska mångfalden i syfte att uppnå de globala målen och EU:s mål och bidra till uppnåendet av Aichimålen.

6.  Europaparlamentet påminner om att biologisk mångfald och sunda ekosystem, inbegripet i haven, som absorberar mer än 25 procent av koldioxidutsläppen och är den främsta källan till syre, är avgörande för att uppnå målen i Parisavtalet och stärka EU:s klimatresiliens och förmåga att anpassa sig till klimatförändringarna. Parlamentet beklagar att endast sju procent av haven är formellt skyddade. Parlamentet påminner om vikten av att utveckla och genomföra naturbaserade lösningar för att bevara den biologiska mångfalden och samtidigt begränsa och anpassa sig till klimatförändringarna, särskilt för koldioxidupptag. Parlamentet efterlyser därför ökad samstämdhet och synergi mellan de tre Riokonventionerna(6) och att de ska vara bättre anpassade till FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa full integrering av biologisk mångfald i sin klimatpolitik.

7.  Europaparlamentet välkomnar Beijing Call for Biodiversity Conservation and Climate Change (uppmaningen från Peking om bevarande av den biologiska mångfalden och om klimatförändringarna) av den 6 november 2019.

8.  Europaparlamentet betonar att avvägningar mellan att skydda klimatet och att skydda den biologiska mångfalden alltid bör undvikas, särskilt i bioekonomisektorn, som kan spela en central roll i omställningen till en klimatneutral ekonomi under förutsättning att den inte skadar kvaliteten på ekosystemen. Parlamentet uttrycker oro över att sådana avvägningar inte har behandlats tillräckligt i den senaste tidens politiska diskussioner. Parlamentet uppmanar kommissionen och alla aktörer att ta fram en sammanhängande strategi för att skapa en verkligt hållbar bioekonomi som bygger på naturskydd och andra ekosystembaserade lösningar, eftersom en sådan strategi ger de bästa resultaten för både klimatet och den biologiska mångfalden.

9.  Europaparlamentet påminner om att biologisk mångfald är en förutsättning för produktion av livsmedel, bränsle och läkemedel. Biologisk mångfald och en hälsosam naturlig miljö är också något som är viktigt för ekonomisk utveckling på lång sikt.

10.  Europaparlamentet välkomnar de åtaganden som Ursula von der Leyen gör i de politiska riktlinjerna för Europeiska kommissionen 2019–2024 och i sin uppdragsbeskrivning av den 10 september 2019 till kommissionsledamoten med ansvar för miljö och hav om att – inom den nya kommissionens första 100 dagar – lägga fram en ambitiös strategi för biologisk mångfald för 2030 som en del av den europeiska gröna given, och hennes avsikt att EU ska leda världen vid 2020 års partskonferens för mångfaldskonventionen, såsom man gjorde vid klimatkonferensen i Paris 2015. Parlamentet insisterar på att den nya kommissionen prioriterar denna fråga högt och att EU stimulerar den globala ambitionen om biologisk mångfald inför COP15. Parlamentet uppmanar kommissionen, mot bakgrund av den globala krisen för den biologiska mångfalden som lyfts fram i den senaste IPBES-rapporten, att tillämpa en ny strategi bort från frivilliga åtaganden och föreslå en ambitiös och inkluderande strategi för biologisk mångfald fram till 2030 som fastställer rättsligt bindande mål för EU och dess medlemsstater, inklusive specifika mål för att uppnå minst 30 % skyddade land- och havsområden och återställa minst 30 % av de skadade ekosystemen på EU-nivå senast 2030.

11.  Europaparlamentet anser att man i denna nya strategi bör ägna särskild uppmärksamhet åt återställandet av ekosystem, livsmiljöer och arter, särskilt genom forskning och innovation för att främja spridningen av naturbaserade ekonomier i alla sektorer, vilka är avgörande för att nå målen för biologisk mångfald.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anmoda COP15 att anta föreskrifter om framtidsspaning, teknikbedömning och övervakning av utvecklingen av ny teknik, också utgående från syntetisk biologi.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anmoda COP15 dels att anta ett världsomfattande moratorium för utsättande i naturen, också i samband med fältförsök, av organismer som modifierats med hjälp av teknik för genetisk drift, för att inte dessa nya former av teknik ska komma ut i naturen på ett alltför tidigt stadium, dels att upprätthålla såväl försiktighetsprincipen vilken fastställs i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som konventionen om biologisk mångfald.

14.  Europaparlamentet betonar att skyddet och bevarandet av den biologiska mångfalden på global nivå är en stor utmaning och att det är en fråga av strategiskt EU-intresse som bör ägnas största politiska uppmärksamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att aktivt samarbeta med tredjeländerna – särskilt genom sina instrument för yttre åtgärder, såsom instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI) – för att främja och fastställa mål för åtgärderna för och styrningen av skyddet, bevarandet och återställandet av den biologiska mångfalden, särskilt när det gäller multilaterala avtal och handelsavtal samt åtgärder mot bristande efterlevnad. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att inkludera bindande och verkställbara kapitel om handel och hållbar utveckling i alla framtida handelsavtal.

15.  Europaparlamentet påminner om sin egen ståndpunkt om att NDICI bör avsätta 45 procent av sina medel till investeringar som bidrar till klimatmål, miljöledning, miljöskydd, biologisk mångfald och bekämpning av ökenspridning.

16.  Europaparlamentet betonar att det behövs en övergripande strategi för flernivåstyrning av skyddet, bevarandet, återställandet och en hållbar användning av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fortsätta att engagera sig starkt för en ytterligare stärkning av mångfaldskonventionen, att inta en ledande roll i utarbetandet av ramen för perioden efter 2020, särskilt inför COP15, att göra ett åtagande om biologisk mångfald motsvarande 1,5-gradersmålet i Parisavtalet om klimatförändringar och att öppet redovisa sina visioner och prioriteringar för den globala ramen för biologisk mångfald för perioden efter 2020.

17.  Europaparlamentet påminner om att bevarandet av biologisk mångfald och ekosystem är synergistiskt i sig själv och grundläggande för uppnåendet av målen för hållbar utveckling. Parlamentet betonar behovet av och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra en effektiv integrering av natur och biologisk mångfald med mål för biologisk mångfald i alla sektorer, omforma den ekonomiska modellen i riktning mot mer hållbarhet för att minska EU:s fotavtryck samt att säkerställa en mer samstämd miljöpolitik i EU:s samtliga interna och externa politikområden, inbegripet inom jordbruk, fiske, förnybar energi, transport, handel och den fleråriga budgetramen för 2021–2027. Parlamentet anser att det behövs ett ökat samarbete mellan alla sektorer för att bättre integrera skyddet, bevarandet och återställandet av den biologiska mångfalden. Parlamentet betonar att varors livscykel, från produktion till konsumtion, bör ägnas särskild uppmärksamhet för att skydda naturresurserna och den biologiska mångfalden och ta hänsyn till de samlade effekterna, inklusive transporten.

18.  Europaparlamentet anser att det är avgörande att ta itu med de viktigaste orsakerna till förlusten av biologisk mångfald med hjälp av ett långsiktigt strategiskt tillvägagångssätt och att snarast identifiera och skydda de mest kritiska och strategiska områdena med stor biologisk mångfald och många ekosystemtjänster samt välbalanserade ekosystem, baserat på ett områdes känslighet, förekomsten av utrotningshotade arter, kunskapsluckor och/eller en effektiv förvaltning liksom förekomsten av vanliga arter som är grundläggande för ekologiska processer samt att begränsa förlusten av biologisk mångfald och de negativa effekterna på ursprungsbefolkningarnas och lokalsamhällenas territorier och försörjningsmöjligheter.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att trycka på för att COP15 ska säkerställa att fritt och informerat förhandssamtycke söks och utverkas från ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen innan de utsätts för någon form av teknik som kan påverka deras traditionella kunskaper, innovation, sedvänjor, näringsfång och användning av mark, naturtillgångar och vatten. Parlamentet betonar att detta förutsätter att alla samhällen som kan komma att påverkas får delta innan tekniken tas i praktiskt bruk.

20.  Europaparlamentet upprepar att medlemsstaterna fortsätter att mer eller mindre ignorera återställande inom ramen för Bonn Challenge, trots att detta är så viktigt.

21.  Europaparlamentet betonar att klimatnödläget och konsekvenserna av den massiva förlusten av biologisk mångfald innebär ett allvarligt hot mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet påminner om att de grundläggande mänskliga rättigheterna till liv, hälsa, mat och säkert vatten äventyras om det saknas en hälsosam miljö. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att arbeta för en EU-strategi som ska skydda rätten till en hälsosam miljö, genom att ha ett nära samarbete med tredjeländer och internationella organisationer, såsom FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR), som nyligen inlett en gemensam strategi med FN:s miljöprogram (Unep).

Genomförande av konventionen och den strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020

22.  Europaparlamentet välkomnar det beslut som fattades vid COP14 i Egypten, där parterna bland annat uppmanas att avsevärt påskynda sina ansträngningar för att genomföra den strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020 och att överväga att genomföra nationella bedömningar av biologisk mångfald och ekosystemfunktioner och ekosystemtjänster. Det är ytterst viktigt att öka ansträngningarna för att genomföra den strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020, att fokusera på uppnåendet av Aichimålen för biologisk mångfald och Nagoyaprotokollet för tillträde och fördelning av nytta samt att arbeta för en ambitiös strategisk plan och genomförandemekanism som formellt inbegriper lokala och regionala myndigheter för perioden efter 2020, och med hänsyn till ett scenario för 2050, för att beakta nya utmaningar på området biologisk mångfald i linje med Agenda 2030 i målen för hållbar utveckling.

23.  Europaparlamentet noterar med oro att bedömningar(7) av bevarandestatusen för arter och livsmiljötyper av naturvårdsintresse visar att det i EU endast är 7 procent av de marina arterna och 9 procent av de marina livsmiljötyperna som har en ”gynnsam bevarandestatus”, och att 27 procent av bedömningarna av arter och 66 procent av bedömningarna av livsmiljötyper visar en ”ogynnsam bevarandestatus”. Parlamentet betonar vidare att enligt samma bedömningar har 48 procent av de marina djur- och växtarterna med kända populationstrender stadigt sjunkit under det senaste årtiondet, vilket därmed ökar risken för att övervakade arter utrotas.

Den globala ramen för biologisk mångfald för perioden efter 2020

24.  Europaparlamentet ser positivt på de framsteg som gjordes vid COP14 när det gäller en övergripande och delaktighetsbaserad process för att utarbeta en global ram för biologisk mångfald för perioden efter 2020. Parlamentet stöder stadgan för biologisk mångfald, som antogs vid G7-mötet i Metz.

25.  Europaparlamentet understryker att den globala ramen för biologisk mångfald för perioden efter 2020 måste vara mer ambitiös, inkluderande och fungera bättre. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka mångfaldskonventionens genomförandemekanismer, att aktivt verka för utvecklingen av ambitiösa, rättsligt bindande mål, detaljerade tidsplaner, tydliga resultatindikatorer, spårningsinstrument och mekanismer för inbördes granskning eller rapportering baserade på gemensamma standarder – helst i samarbete med lokala och regionala myndigheter – för att säkerställa full transparens och parternas ansvarighet och den övergripande ändamålsenligheten i nästa globala strategiska plan för biologisk mångfald.

26.  Europaparlamentet betonar att det behövs en internationell ram i form av ett globalt rättsligt bindande avtal för att skydda den globala biologiska mångfalden, stoppa dess pågående minskning och återställa alla aspekter av biologisk mångfald. Parlamentet anser att en sådan ram måste bygga på specifika, mätbara, kvantifierbara, ambitiösa, realistiska, sektorsspecifika och tidsbundna mål och fasta åtaganden och inkludera en stärkt nationell strategi för biologisk mångfald och tydligare nationella handlingsplaner samt andra lämpliga instrument, såsom subnationella handlingsplaner, finansiella åtaganden och förbättrade garantier för kapacitetsuppbyggnad, samt en mekanism för övervakning och översyn vart femte år, med tonvikt på en stigande ambitionsnivå. Parlamentet betonar behovet av en regelbunden rapportering från parterna och av en harmoniserad insamling och behandling av jämförbara och konsekventa data och indikatorer för en god övervakningsprocess.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att gå ut med ett upprop om att den globala ramen för biologisk mångfald för perioden efter 2020 såsom nyckelbeståndsdelar ska innefatta försiktighetsprincipen och en rättighetsbaserad strategi, jämte framtidsspaning, teknikbedömning och övervakning i samband med antagandet av ny teknik.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att verka för fastställandet av ett nytt globalt mål för att vända förlustkurvan för den globala biologiska mångfalden senast 2030, så att en regenerering av naturen kan inledas till gagn för alla, och att bidra till att skydda den biologiska mångfalden, begränsa och anpassa sig till klimatförändringarna, bekämpa ökenspridning och markförsämring samt trygga livsmedelsförsörjningen. Parlamentet uppmanar EU att under förhandlingarna trycka på för en högre ambitionsnivå och potentiellt kräva att halva planeten ska vara skyddad senast 2050. Parlamentet anser att ett tydligt globalt bevarandemål för 2030 på minst 30 procent av naturområden samt målet om återställande av minst 30 procent av skadade ekosystem som kan återställas bör inbegripas i ramen för perioden efter 2020, och att EU bör fastställa liknande inhemska mål.

29.  Europaparlamentet understryker att internationella ansträngningar och avtal endast kan förverkligas om alla aktörer är aktivt engagerade. Parlamentet efterlyser en koalition av aktörer, både från den privata och den offentliga sektorn, för att genomföra den globala ramen för biologisk mångfald för perioden efter 2020. Parlamentet påpekar att den ”agenda för lösningar” som utarbetats inom ramen för Parisavtalet kan användas för att utveckla en positiv agenda för alla aktörer som berörs av FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), och vill att liknande åtgärder ska ingå i ramen för perioden efter 2020.

30.  Europaparlamentet betonar att man måste minimera de fördröjningar som kan uppstå mellan antagandet av den globala ramen för biologisk mångfald för perioden efter 2020 och dess omvandling till nationella mål för biologisk mångfald och subnationella handlingsplaner, så att inte konkreta åtgärder för att stoppa förlusten av biologisk mångfald försenas.

EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030

31.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att utforma en strategi som kommer att ta itu med de viktigaste orsakerna till förlusten av biologisk mångfald, både inom EU och globalt.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att strategin ”från jord till bord” och ambitionen om nolltolerans mot föroreningar är förenliga med den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020, framför allt för att minska användningen av bekämpningsmedel.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska investeringsbanken (EIB) att inkludera komponenter för säkring av den biologiska mångfalden i sina finansiella instrument för att undvika negativa effekter på den biologiska mångfalden. Parlamentet uppmanar EIB att uppdatera sina miljönormer och sociala normer i enlighet med bestämmelserna i EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030.

34.  Europaparlamentet efterlyser ett EU-omfattande rättsligt bindande mål om att senast 2030 återställa skadade livsmiljöer, genom återställande av naturliga skogar, torvmarker, flodslätter, våtmarker, gräsmarker med stor biologisk mångfald, kustområden och marina områden. Parlamentet beklagar att EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020 inte lyckats uppnå målet att återställa 15 procent av de skadade ekosystemen.

35.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och EIB att inkludera säkring av den biologiska mångfalden i sina yttre åtgärder, särskilt i dess instrument för finansiering av yttre åtgärder, för att säkerställa att inga EU-medel eller finansieringssystem bidrar till en nettoförlust av biologisk mångfald.

36.  Europaparlamentet anser att EU:s globala ambition måste vara förenlig med dess inhemska åtgärder inom ramen för EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera en minskning av EU:s globala avtryck som ett viktigt inslag i EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030, för att undvika inkonsekvenser mellan EU:s inhemska och internationella åtgärder.

Ekonomiska överväganden och finansiering

38.  Europaparlamentet välkomnar den överenskommelse som 196 regeringar kom fram till vid COP14 om att öka investeringarna i naturen och människorna fram till 2020 och därefter. Parlamentet understryker att ekonomisk tillväxt kan främja en hållbar utveckling endast om den helt frikopplas från försämringen av den biologiska mångfalden och naturens förmåga att bidra till människors välbefinnande.

39.  Europaparlamentet betonar att finansieringen till biologisk mångfald måste vara adekvat och tillräcklig. Parlamentet begär att åtgärder för förbättring av biologisk mångfald och klimatsäkring inkluderas i nästa fleråriga budgetram och att biologisk mångfald integreras i större utsträckning i alla politikområden så att man kan göra betydande och positiva framsteg när det gäller 2050-visionen. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att fastställa ett tydligt utgiftsmål för integrering av biologisk mångfald på minst 10 procent i den fleråriga budgetramen, utöver utgiftsmålet för integrering av klimatåtgärder. Parlamentet betonar också behovet av att fastställa en mer transparent, heltäckande och precis metod för spårning av utgifter för biologisk mångfald och klimat. Parlamentet upprepar sin uppmaning om att minst fördubbla den nuvarande finansieringsnivån till Life-programmet. Parlamentet kräver dessutom att skadliga subventioner fasas ut och samstämdhet mellan alla EU:s fonder och program säkerställs, så att inga utgifter i EU:s budget kan bidra till förlusten av biologisk mångfald.

40.  Europaparlamentet betonar att integrering av biologisk mångfald måste åtföljas av datainsamling. Parlamentet noterar med oro att grundforskningen, inklusive taxonomin, som är avgörande för detta ändamål, inte alls har de resurser som krävs och får inte en tillräcklig nivå av politiska medel och forskningsfinansiering. Parlamentet kräver att tillräckliga medel anslås för grundforskningsprojekt och kapacitetsuppbyggnad från Horisont Europa, och att tekniskt bistånd från andra EU-fonder används för detta ändamål.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja upprättandet av ytterligare internationella finansiella mekanismer för skydd och bevarande av den biologiska mångfalden med koppling till mångfaldskonventionen, och att samtidigt göra allt för att integrera biologisk mångfald i de nuvarande fonderna. Parlamentet noterar att ekonomisk verksamhet kan vara en viktig orsak till den globala minskningen av biologisk mångfald och till förlusten av naturkapital. Parlamentet uppmanar därför företag och finansiella organisationer att göra och dela med sig av starka åtaganden om och bidrag till biologisk mångfald, bland annat genom att säkra verksamheten ur aspekten biologisk mångfald, och betonar vikten av att utnyttja privata finansieringsinitiativ i detta avseende. Parlamentet beklagar inkonsekvensen i de dataset om finansieringsflöden för biologisk mångfald som kommer från inhemska och internationella offentliga och privata källor, som äventyrar spårnings- och rapporteringssystemen och har en negativ inverkan på en eventuell reform. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, medlemsstaterna och EIB att utveckla samstämda normer för dataset om finansieringsflöden för biologisk mångfald. Parlamentet betonar att den framtida planen för hållbar finansiering måste hjälpa finansmarknadens aktörer att förstå de risker som är förknippade med förlusten av biologisk mångfald genom att inkludera biologisk mångfald i kraven på redovisning av finansiell information.

42.  Europaparlamentet betonar betydelsen av ökade investeringar, även i naturbaserade lösningar och motsvarande initiativ, som leder till nytta för både biologisk mångfald och klimatåtgärder, som i sin tur kommer att minska klimatförändringarnas inverkan på den biologiska mångfalden, samtidigt som miljöskadliga investeringar fasas ut. Parlamentet påminner om att majoriteten av de investeringar som görs inom ramen för Parisavtalet måste användas för att bevara och återställa den biologiska mångfalden. Parlamentet beklagar att insatser för koldioxidbindning på land endast får cirka 2,5 procent av den totala budgeten för begränsning av klimatförändringar, trots potentialen hos naturliga klimatlösningar. Parlamentet efterlyser en större användning av EU:s klimatfinansiering och internationell klimatfinansiering för att skydda och återställa naturliga ekosystem som ett sätt att uppnå nytta för både den biologiska mångfalden och begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna.

43.  Europaparlamentet välkomnar EIB-gruppens beslut att anpassa all sin finansieringsverksamhet till målen i Parisavtalet och att minst 50 procent av EIB:s finansiering ska gå till klimatåtgärder. Parlamentet uppmanar EIB att fortsätta utvidga åtgärder för skydd och bevarande av den biologiska mångfalden inom dess finansieringsram. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna och finanssektorn för att de ska kunna anpassa sin verksamhet till Parisavtalet och att säkerställa klimatsäkring och säkring av biologisk mångfald i transaktioner och investeringar på EU-nivå och andra nivåer.

44.  Europaparlamentet påpekar att internationella organisationer såsom Internationella valutafonden (IMF), Unep och OECD är överens om att miljöbeskattning är ett viktigt verktyg för att ta itu med miljöutmaningar såsom förlusten av biologisk mångfald. Parlamentet välkomnar initiativ såsom Uneps och IMF:s gröna finanspolitiska nätverk, som underlättar kunskapsdelning och dialog om en grön skattereform. Parlamentet uppmärksammar Aichimål tre och behovet av positiva incitament för bevarandet och en hållbar användning av biologisk mångfald samt mål 15 för hållbar utveckling, och behovet av att mobilisera och avsevärt öka de ekonomiska resurserna från alla källor för att bevara och på ett hållbart sätt använda biologisk mångfald och ekosystem. Parlamentet framhåller därför potentialen i rättvisa miljöskatter, som är i linje med principen om att förorenaren betalar, för att minska miljöskadorna och skapa ekonomiska resurser för naturskydd. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att omrikta sina skattesystem i riktning mot en ökad användning av miljöskatter.

45.  Europaparlamentet noterar med oro att endast 8,3 procent av de totala finansiella åtagandena är till för att vända den nedåtgående trenden för den biologiska mångfalden, vilket är den lägsta siffran sedan 2015, trots att utrotningen av arter går snabbare än någonsin förr. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka resursanslagen för att säkerställa ett långsiktigt och enhetligt skydd av den biologiska mångfalden i hela EU. Parlamentet insisterar på att nästa fleråriga budgetram bör baseras på en tillförlitlig metod för att spåra biologisk mångfald och undvika risken för att klimatåtgärder överskattas.

Skogsbruk, jordbruk, fiske och mark

46.  Europaparlamentet understryker att jordbruk och fiske, en frisk jordmån och bevarandet av biologisk mångfald är nära förbundna med varandra. Parlamentet noterar det ohållbara jordbrukets, skogsbrukets och fiskets negativa effekter på den biologiska mångfalden. Parlamentet betonar dock att ett hållbart jordbruk, skogsbruk och fiske kan minska de negativa effekterna på arter, livsmiljöer och ekosystem och effekterna av klimatförändringarna.

47.  Europaparlamentet uppmanar därför EU och parterna att göra starka åtaganden för ett hållbart livsmedelssystem, jordbruk, skogsbruk och fiske, inklusive genom krav på och strategier för hållbar användning av växtskyddsmedel och näringsämnen, minskad användning av bekämpningsmedel och skydd av mark, livsmiljöer och arter som tillhandahåller viktiga ekosystemtjänster, såsom pollinering, samt ökad selektivitet för att minska de samlade effekterna på havens och kusternas ekosystem och bidra till en återhämtning av fiskbestånden i känsliga och överfiskade områden. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera EU-omfattande bindande minskningsmål i den kommande översynen av EU:s direktiv om hållbar användning av bekämpningsmedel (2009/128/EG), och uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de regionala myndigheterna att rikta det stöd som anslås till jordbruket, skogsbruket och fisket till hållbara metoder och miljösystem.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ekonomiskt stödja jordbruks- och skogsbruksmetoder som är förenliga med målen för biologisk mångfald, såsom integrerad bekämpning av skadedjur och hantering av näringsämnen, ekologiskt jordbruk, agroekologiska metoder, mark- och vattenskyddsmetoder bevarande jordbruk, trädjordbruk, silvopastorala system, bevattningsstyrning, små system eller lappsystem samt metoder för att förbättra djurskyddet.

49.  Europaparlamentet påminner om att enligt kommissionens meddelande Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar är skogarna oumbärliga för vår planets livsuppehållande system, då de täcker 30 procent av jordens landyta och står för 80 procent av dess biologiska mångfald. Parlamentet betonar att avskogning är en av de största orsakerna till minskningen av biologisk mångfald och att utsläpp från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk med koppling till avskogning är en viktig orsak till klimatförändringarna. Parlamentet uttrycker sin oro över hur EU:s konsumtion påverkar avskogningen, eftersom EU är slutkonsument av 10 procent av de produkter som är förknippade med avskogning. Parlamentet uppmanar kommissionen att anta en enda, gemensam definition av termen ”avskogningsfri”.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en omfattande uppsättning åtgärder för att minska EU:s ekologiska fotavtryck på marken (inklusive lagstiftning) på grundval av tillbörlig aktsamhet, som säkerställer hållbara och avskogningsfria leveranskedjor för produkter som släpps ut på EU-marknaden, samt en handlingsplan för palmolja. Parlamentet anser att EU:s åtgärder mot avskogning bör ta itu med de viktigaste orsakerna, såsom palmolja, soja, nötkött och kakao. Parlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt fasa ut alla biodrivmedel som används i EU som sannolikt orsakar indirekta ändringar av markanvändningen.

51.  Europaparlamentet betonar att skogspolitiken måste vara konsekvent, måste bekämpa förlusten av biologisk mångfald i lika hög grad som klimatförändringarnas effekter och måste öka EU:s naturliga sänkor och samtidigt skydda, bevara och öka den biologiska mångfalden.

52.  Europaparlamentet betonar att substitutionseffekten av skogsbaserade produkter inte kan kompensera för förlusten av urskogar och primärskogar, vilka betraktas som oersättliga(8) och vilka bör skyddas genom rättsliga och stimulerande instrument som är inriktade på deras komplexitet, konnektivitet och representativitet.

53.  Europaparlamentet påpekar att enligt rapporten World Population Prospects från juni 2019 förväntas världens befolkning öka med 2 miljarder människor under de kommande 30 åren, vilket kommer att öka mark- och havsanvändningens effekter på den biologiska mångfalden och koldioxidbindningen. Parlamentet noterar att den ökande förlusten av biologisk mångfald äventyrar livsmedels- och näringsförsörjningen. Parlamentet uppmanar parterna att främja en hållbar användning av biologisk mångfald i program som bidrar till en tryggad livsmedelsförsörjning och förbättrad näring, samtidigt som man bidrar till att uppnå målen för hållbar utveckling, med särskild hänsyn till mål 2 (ingen hunger).

Tätorter

54.  Europaparlamentet konstaterar att föroreningar, stadsutbredning, hårdgörning av mark och förstöringen av livsmiljöer är andra stora orsaker till att den biologiska mångfalden förstörs. Parlamentet påminner om att IPBES rapport om den globala bedömningen av biologisk mångfald och ekosystemtjänster visar att ytan av tätorter har fördubblats sedan 1992 och att två tredjedelar av EU:s medborgare bor i tätorter. Parlamentet vill se en bättre bedömning av tätorternas och städernas roll i bevarandet av den biologiska mångfalden och att städer och lokala myndigheter görs mer delaktiga i utformningen av politiken för att skydda och bevara den biologiska mångfalden och ekosystemtjänster samt när det gäller övervakning, rapportering och verifiering.

55.  Europaparlamentet vidhåller att städernas potential att bidra till att skydda den biologiska mångfalden och ekosystemtjänster är underskattad. Parlamentet påminner om att ökad nytta av biologisk mångfald, ekosystemtjänster och grön infrastruktur i städer och stadsnära områden förbättrar människors hälsa. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att verka för att biologisk mångfald och ekosystemfunktioner införlivas och integreras mer i stadsarkitekturen, stadspolitiken och stadsplaneringen, och samtidigt minska koldioxidutsläppen och stärka klimatanpassningen.

56.  Europaparlamentet konstaterar att tätorter kan spela en omdanande roll inom EU när det gäller den biologiska mångfalden. Parlamentet betonar att plast- och vattenföroreningar är viktiga orsaker bakom förlusten av biologisk mångfald. Parlamentet anser att en stark cirkulär ekonomi, inom ramen för den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin, skulle kunna bidra till EU:s insatser för att återställa den biologiska mångfalden.

57.  Europaparlamentet beklagar att plastföroreningar och föroreningar från exempelvis vattenreningsverk, farmakologiska produkter och ohållbara jordbruksmetoder såsom intensiv användning av näringsämnen, i hög grad påverkar hälsan hos havens ekosystem.

EU:s skyddade områden

58.  Europaparlamentet efterlyser en djupgående analys av alla EU:s skyddade områden, däribland Natura 2000-områden, och kräver att de förbättras, bättre sammankopplas och utvidgas. Parlamentet understryker att det behövs en standardiserad metod för beräkning av skyddade områden och en tydlig definition av vad som utgör ett ”skyddat område” i EU. Parlamentet betonar att det mot bakgrund av den senaste IPCC-rapporten om havet och kryosfären i ett förändrat klimat behövs en heltäckande bedömning och en avsevärd utökning av EU:s kustnära och marina skyddsområden och förvaltningen av dem. Parlamentet efterlyser en utvidgning av EU:s marina skyddsområden till att omfatta mer havsområden långt ifrån land. Parlamentet betonar att inte bara kvantiteten utan även kvaliteten på skyddade områden är avgörande för att hindra förlusten av biologisk mångfald och att man därför måste lägga större tonvikt vid en god och hållbar förvaltning av dem.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att vidta rättsliga åtgärder när den konstaterar att EU:s naturskyddslagstiftning inte efterlevs. Parlamentet påpekar att förfarandena måste bli mer effektiva i fråga om miljöbrott på grund av risken för oåterkallelig skada på miljön. Parlamentet betonar att man omgående måste säkerställa att naturvårdsdirektiven verkställs korrekt och att klagomål om överträdelser av lagstiftningen följs upp på ett transparent sätt.

60.  Europaparlamentet konstaterar att ett svagt genomförande av naturskyddsramen skulle kunna skapa en fientlig miljö för aktivister och naturvårdare och direkt eller indirekt utsätta dem för livsfara. Parlamentet understryker att mord på miljöaktivister och naturvårdare aktivt bör fördömas av EU.

61.  Europaparlamentet framhåller att grön infrastruktur tillhandahåller ekosystemtjänster som stöder biologisk mångfald, exempelvis genom att öka mängden ekologiska korridorer i stadsmiljöer.

Innovation, forskning och utbildning

62.  Europaparlamentet påminner om betydelsen av innovation, forskning och utveckling för att uppnå målen i 2050-visionen. Parlamentet understryker vikten av att stödja forskning och deltagarbaserad vetenskap för att öka kunskapen, särskilt i fråga om haven, varav den största delen ännu inte utforskats. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att öka budgetanslagen till Horisont Europa till 120 miljarder EUR i nästa fleråriga budgetram, till förmån för i synnerhet klustret för naturresurser, inklusive både grundforskning och tillämpad forskning, till exempel inom taxonomi, och att inleda ett uppdrag för skydd och återställande av den biologiska mångfalden inom Horisont Europa. Parlamentet uppmanar parterna att särskilt fokusera på kopplingen mellan bevarande av biologisk mångfald och nyttan för människors hälsa och ekonomiskt välstånd, och att samordna datainsamlingen.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja ytterligare forskning om effekterna av markanvändning och förändrad markanvändning, inbegripet avskogning och produktion av bioenergi, på växthusgasutsläppen och att beakta resultaten i den framtida utformningen av politiken.

64.  Europaparlamentet noterar att enligt den europeiska strategin för plast i en cirkulär ekonomi, som antogs den 16 januari 2018, kan de 150 miljoner ton plast som har ackumulerats i världens hav fördubblas fram till 2030 och därmed hota mer än 660 arter och skada miljön. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram flaggskeppsinitiativ mot plastföroreningar och deras effekter på den biologiska mångfalden. Parlamentet vill lyfta fram det specifika fallet med mikroplaster, som utgör mer än 80 procent av det marina skräpet som samlas in och äventyrar den marina biologiska mångfalden. Parlamentet välkomnar därför Ursula von der Leyens åtagande att öppna en ny front i vår kamp mot plastavfall genom att ta sig an problemet med mikroplaster. Parlamentet betonar behovet av en strategi inom ramen för den cirkulära ekonomin som lägger tonvikt vid forskning och innovation för hållbara produkter.

65.  Europaparlamentet betonar vikten av utbildning för att öka medvetenheten om biologisk mångfald och miljöskydd. Parlamentet konstaterar att skyddade områden som används för utbildningsändamål är ett relevant och effektivt verktyg för att öka allmänhetens medvetenhet och förbättra bevarandet.

Kapacitetsuppbyggnad, allmänhetens medvetenhet och medverkan av alla aktörer

66.  Europaparlamentet betonar att kapacitetsuppbyggnad och insatser för att öka medvetenheten är avgörande för ett framgångsrikt genomförande och för att skapa en större förståelse för den biologiska mångfaldens betydelse. Parlamentet välkomnar därför beslutet från COP14, där parterna, andra regeringar och givare uppmanas att tillhandahålla finansiella resurser för kapacitetsuppbyggnad, tekniskt bistånd och tekniköverföring, om de har möjlighet till det.

67.  Europaparlamentet betonar vikten av att tillhandahålla omfattande information och sträva efter större medverkan av civilsamhället och allmänheten i form av personer från olika åldersgrupper och med olika social bakgrund.

68.  Europaparlamentet uppmanar parterna att öka allmänhetens medvetenhet och främja medverkan av alla olika aktörer när det gäller att tillhandahålla skräddarsydda lösningar i samverkan med lokalsamhällen och ursprungsbefolkningar, i syfte att främja en hållbar markanvändning till förmån för ökad biologisk mångfald, på ett sätt som innebär att regionala skillnader i landskap och livsmiljöer till fullo respekteras.

69.  Europaparlamentet välkomnar avsikten att aktivt arbeta för en strategi med medverkan av olika aktörer, som är mycket viktigt för att värdesätta, skydda, bevara, på ett hållbart sätt använda och återställa den biologiska mångfalden, och betonar att ett ökat samarbete med och mellan ledningsnivåer, sektorer och privata aktörer kommer att skapa möjligheter att integrera mål för biologisk mångfald i andra politikområden. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att involvera näringslivsorganisationer och finansiella organisationer, och välkomnar kommissionens insatser för att engagera den privata sektorn i bevarandet av biologisk mångfald, särskilt genom EU:s plattform för företag och biologisk mångfald. I detta sammanhang välkomnar parlamentet initiativ från den privata sektorn, såsom koalitionen ”One Planet Business for Biodiversity”, som lanserades vid FN:s toppmöte om klimatåtgärder i New York.

70.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga en harmoniserad metod för beräkning av det ekologiska fotavtrycket från EU:s företag och deras inverkan på den biologiska mångfalden.

71.  Europaparlamentet anser att det behövs omvälvande förändringar i samhället för att ta itu med klimatförändringarna, miljöförstöringen och förlusten av biologisk mångfald. Parlamentet betonar vikten av att följa principen om en rättvis omställning, som säkerställer en inkluderande och jämlik process.

72.  Europaparlamentet noterar att allmänhetens medvetenhet och tillgång till omfattande och lättbegriplig information gör det möjligt för konsumenterna att göra välgrundade inköpsval och främjar hållbar konsumtion, och insisterar därför på att detta bör ingå i en omfattande uppsättning åtgärder, särskilt när det gäller produkter som leder till avskogning, förstöring av ekosystem och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra spårbarheten och kontrollen av produkter längs deras värde- och försörjningskedjor, och därigenom säkerställa full transparens för konsumenterna.

73.  Europaparlamentet betonar behovet av att bättre utveckla miljömärkning och certifiering mot avskogning.

74.  Europaparlamentet välkomnar 2020 års möte i Internationella unionen för naturskydd och vård av naturresurserna, i Marseille, och uppmanar kommissionen att sända tydliga signaler om sitt stöd med hänsyn sina åtaganden om biologisk mångfald i detta forum.

o
o   o

75.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 35, 31.1.2018, s. 2.
(2) EUT C 356, 4.10.2018, s. 38.
(3) Antagna texter, P8_TA(2018)0431.
(4) EUT L 164, 25.6.2008, s. 19.
(5) EGT L 327, 22.12.2000, s. 1.
(6) Konventionen om biologisk mångfald, FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning och FN:s ramkonvention om klimatförändringar.
(7) The Regional Assessment Report on Biodiversity and Ecosystem Services for Europe and Central Asia (den regionala bedömningsrapporten för biologisk mångfald och ekosystemtjänster i Europa och Centralasien). https://www.ipbes.net/system/tdf/downloads/spm_2b_eca_digital_20180622.pdf?file=1&type=node&id=28318
(8) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 23 juli 2019 – Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar (COM(2019)0352).


Europeiska ombudsmannens verksamhet 2018
PDF 150kWORD 53k
Europaparlamentets resolution av den 16 januari 2020 om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2018 (2019/2134(INI))
P9_TA(2020)0016A9-0032/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2018,

–  med beaktande av artikel 15, artikel 24 tredje stycket och artikel 228 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 11, 41, 42 och 43 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan om de grundläggande rättigheterna),

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av Europaparlamentets beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning(1),

–  med beaktande av den europeiska kodexen för god förvaltningssed, som antogs av Europaparlamentet den 6 september 2001,

–  med beaktande av det ramavtal om samarbete som ingicks av Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen den 15 mars 2006 och som trädde i kraft den 1 april 2006,

–  med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2019 om ombudsmannens strategiska undersökning OI/2/2017 om insynen i diskussionerna om lagstiftning i rådets förberedande organ(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 februari 2019 om resultatet av överläggningarna i utskottet för framställningar under året 2018(3),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Europeiska ombudsmannens verksamhet,

–  med beaktande av artiklarna 54 och 232.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för konstitutionella frågor,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A9-0032/2019), och av följande skäl:

A.  Årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2018 överlämnades formellt till Europaparlamentets talman den 2 oktober 2019, och ombudsmannen, Emily O’Reilly, lade fram den för utskottet för framställningar den 4 september 2019 i Bryssel.

B.  Artiklarna 24 och 228 i EUF-fördraget ger Europeiska ombudsmannen befogenhet att ta emot klagomål om missförhållanden inom verksamheten i EU:s institutioner, organ och byråer, med undantag för Europeiska unionens domstol då den utövar sina domstolsfunktioner.

C.  I artikel 10.3 i fördraget om Europeiska unionen fastställs att varje medborgare ska ha rätt att delta i unionens demokratiska liv och att besluten ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt.

D.  I artikel 15 i EUF-fördraget anges att unionens institutioner, organ och byråer ska ”utföra sitt arbete så öppet som möjligt” för att främja en god förvaltning och se till att det civila samhället kan delta, och att ”varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt stadgeenliga säte i en medlemsstat ska ha rätt till tillgång till unionens institutioners, organs och byråers handlingar”.

E.  I artikel 41.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna anges att ”var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner, organ och byråer”.

F.  I artikel 43 i stadgan om de grundläggande rättigheterna anges att ”varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt att vända sig till Europeiska ombudsmannen vid missförhållanden i unionens institutioners, organs eller byråers verksamhet, med undantag för Europeiska unionens domstol då den utövar sina domstolsfunktioner”.

G.  Ombudsmannen inledde 490 undersökningar 2018, varav 482 var klagomålsbaserade och 8 var undersökningar på eget initiativ, och hon avslutade 545 undersökningar (534 klagomålsbaserade och 11 undersökningar på eget initiativ). De flesta undersökningarna gällde kommissionen (285 undersökningar eller 58,2 %), det näst största antalet avsåg EU:s byråer (43 undersökningar eller 8,8 %), och resten fördelades enligt följande: Europaparlamentet (30 undersökningar eller 6,1 %), Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) (23 undersökningar eller 4,7 %), Europeiska utrikestjänsten (23 undersökningar eller 4,7 %), Europeiska investeringsbanken (16 undersökningar eller 3,3 %), Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (14 undersökningar eller 2,8 %) och andra institutioner (56 undersökningar eller 11,4 %).

H.  De tre viktigaste frågorna i de undersökningar som ombudsmannen avslutade 2018 gällde följande: öppenhet, ansvarsskyldighet och allmänhetens tillgång till information och handlingar (24,6 %), serviceanda (19,8 %) och korrekt användning av skönsmässig bedömning (16,1 %). Andra frågor gällde bland annat respekten för processuella rättigheter såsom rätten att bli hörd, respekten för grundläggande rättigheter, rekrytering, etiska frågor, allmänhetens deltagande i EU:s beslutsprocesser, och då även i överträdelseförfaranden, sund ekonomisk förvaltning avseende EU:s upphandlingar, bidrag och kontrakt samt rekrytering och god förvaltning inom EU:s personalfrågor.

I.  Nivån avseende kommissionens efterlevnad av ombudsmannens rekommendationer om god förvaltning låg på 76 % 2018, vilket innebär att efterlevnaden kontinuerligt minskar, eftersom den låg på 82 % 2016 och 77 % 2017.

J.  Under 2018 vände sig 17 996 medborgare till ombudsmannens tjänster för att få hjälp, varav 14 596 fick hjälp genom rådgivning via den interaktiva vägledningen på ombudsmannens webbplats. 1 220 framställningar sändes vidare för information, och ombudsmannen vidtog åtgärder avseende 2 180 mottagna klagomål.

K.  I sitt strategiska arbete under 2018 inledde ombudsmannen fem nya strategiska undersökningar som gällde behandling av personer med funktionsnedsättning inom ramen för det gemensamma sjukförsäkringssystemet, tillgänglighet till kommissionens webbplatser för personer med funktionsnedsättning, verksamheten inom Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) före ingivande av ansökan, kommissionens hantering av ”svängdörrssituationer” avseende EU-anställda och slutligen ansvarsskyldighet i rådets lagstiftningsarbete. Under 2018 inledde ombudsmannen tio strategiska initiativ som bland annat handlade om användningen av olika språk i EU:s offentliga förvaltning, strategierna för att motverka trakasserier inom EU:s offentliga förvaltning och skyddet av migrerande barn.

L.  Ombudsmannen har en avgörande roll när det gäller att göra EU:s lagstiftningsprocess mer öppen och ansvarig inför medborgarna, så att de kan utöva sin rätt att delta i unionens demokratiska liv och allmänhetens engagemang och förtroende därigenom kan öka.

M.  Ombudsmannen har även en avgörande roll för att säkerställa EU-institutionernas ansvarsskyldighet, och maximal öppenhet och opartiskhet inom EU:s förvaltning och beslutsprocesser, för att skydda medborgarnas rättigheter och därigenom öka deras förtroende, engagemang och deltagande i unionens demokratiska liv.

N.  Europeiska ombudsmannens främsta prioritet är att se till att medborgarnas rättigheter respekteras till fullo.

O.  Under 2018 lanserade ombudsmannen en ny webbplats, som innehåller ett reviderat och användarvänligt gränssnitt för potentiella klagande. Ombudsmannens ”snabbspårsförfarande” för klagomål som gäller allmänhetens tillgång till handlingar återspeglar ombudsmannens åtagande att ge stöd till dem som söker hjälp och fatta beslut inom 40 dagar, och detta gäller för EU:s samtliga 24 officiella språk. Detta nya initiativ är en del av en strategi för att förbättra effektiviteten inom ombudsmannens verksamhet.

P.  Ombudsmannens strategiska undersökning OI/2/2017/TE visar att insynen i rådets arbete är otillräcklig när det gäller allmänhetens tillgång till dess lagstiftningshandlingar och dess nuvarande praxis i beslutsprocessen – och mer specifikt under den förberedande fasen vid arbetet i de ständiga representanternas kommitté (Coreper) och i arbetsgruppen. Sedan rådet inte visat vilja att genomföra rekommendationerna lade ombudsmannen den 16 maj 2018 inför parlamentet fram sin särskilda rapport nr OI/2/2017/TE om insynen i rådets lagstiftningsprocess. Den 17 januari 2019 antog Europaparlamentet ett betänkande om ombudsmannens strategiska undersökning, vars text till fullo stöder ombudsmannens rekommendationer. Det finländska ordförandeskapet har uttryckt sitt åtagande att öka öppenheten och insynen i rådets lagstiftningsarbete.

Q.  Den 12 februari 2019 antog parlamentet ett förslag till Europaparlamentets förordning om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (Europeiska ombudsmannens stadga) och om upphävande av beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom(4), för vilket det har det lagstiftningsmässiga huvudansvaret. Rådet har ännu inte godkänt denna nya förordning.

R.  En större öppenhet och insyn när det gäller de ståndpunkter som medlemsstaternas regeringar intar i rådet kommer att öka förtroendet för EU och minska EU-skepsis och populism.

S.  En större insyn i beslutsprocessen vid trepartsmöten kommer att öka medborgarnas förtroende för EU-institutionerna.

T.  Ombudsmannen lanserade 2018 ett strategiskt initiativ mot trakasserier för att undersöka vilken politik som EU-förvaltningen inrättat för att motverka trakasserier. Ombudsmannen beslutade under 2018 att skriva till tjugosex EU-institutioner och EU-organ för att begära detaljer om politiken och hur den genomförs.

U.  Under 2018 inledde ombudsmannen en undersökning om frågor avseende könsdiskriminering och lika möjligheter vid Europeiska investeringsbanken (EIB). EIB följde ombudsmannens rekommendationer och förslag om lika möjligheter och jämställdhet.

V.  Ombudsmannen ingår i EU-ramverket för FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som har till uppgift att skydda, främja och övervaka genomförandet av konventionen på EU-institutionsnivå.

W.  En konferens som sammanförde Europeiska ombudsmannanätverket och Europaparlamentets utskott för framställningar hölls i mars 2018, och en av huvudpunkterna i diskussionen gällde hur olika ombudsmän skulle kunna stärka sitt samarbete.

1.  Europaparlamentet välkomnar Europeiska ombudsmannens årsrapport för 2018.

2.  Europaparlamentet gratulerar Emily O’Reilly till hennes utmärkta arbete, och välkomnar hennes konstruktiva insatser för att förbättra kvaliteten inom EU:s förvaltning och tillgången till samt kvaliteten på de tjänster som förvaltningen erbjuder medborgarna.

3.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt med öppenhet och att allmänheten måste kunna få tillgång till handlingar som innehas av rådet. Parlamentet betonar att en hög nivå av insyn i lagstiftningsprocessen är grundläggande, för att medborgare, medier och berörda parter ska kunna ställa sina valda företrädare och regeringar till svars. Parlamentet erkänner den värdefulla roll som ombudsmannen spelar när det gäller att skapa band och medla mellan EU-institutionerna och medborgarna. Parlamentet anser att rådet måste se över sin sekretesspolicy. Parlamentet framhåller ombudsmannens arbete för att göra EU:s lagstiftningsprocess mer ansvarig inför allmänheten.

4.  Europaparlamentet betonar att ett mer aktivt deltagande från medborgarnas sida i beslutsfattandet behövs och har stor betydelse, utöver behovet av ökad insyn i förvaltningens arbete, som åtgärder för att stärka den demokratiska legitimiteten hos unionens institutioner i syfte att återställa förtroendet.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft ombudsmannen att säkerställa en större insyn i beslutsprocessen vid trepartsmöten.

6.  Europaparlamentet betonar att återupprättandet av medborgarnas förtroende för unionens institutioner är en mycket viktig fråga för parlamentet och att den även är av största sociopolitiska och etiska betydelse.

7.  Europaparlamentet betonar behovet av att förbättra och stärka den sociala dialogen, utöver den dialog som förs mellan unionens organ, institutioner och medborgare.

8.  Europaparlamentet ställer sig helt bakom Europeiska ombudsmannens rekommendationer till rådet, och uppmanar rådet att vidta alla nödvändiga åtgärder för att genomföra dessa rekommendationer så snart som möjligt.

9.  Europaparlamentet uppmanar ombudsmannen att erbjuda ytterligare vägledning till EU‑institutionerna om hur man kan kommunicera bättre med medborgarna, på alla officiella EU-språk. Parlamentet uppmanar med kraft ombudsmannen att ge institutionerna vägledning om hur de ska utveckla sin språkpolitik på ett sådant sätt att de kan framställa relevant innehåll och information på så många språk som möjligt.

10.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens strategi, som syftar till att öka hennes mandats genomslagskraft och synlighet bland EU-medborgarna.

11.  Europaparlamentet välkomnar den nya utformningen av Europeiska ombudsmannens webbplats, som gör den till ett mer funktionellt och lättillgängligt instrument för medborgarna.

12.  Europaparlamentet begär att rådet, som medlagstiftare, anpassar sina arbetsmetoder till standarderna för en parlamentarisk demokrati enligt fördragens krav, i stället för att agera som ett diplomatiskt forum, vilket inte är rådets avsedda funktion. Parlamentet påminner om att ombudsmannen efter sin strategiska undersökning OI/2/2017/TE drog slutsatsen att rådets praxis i fråga om öppenhet och insyn utgör ett administrativt missförhållande. Parlamentet uppmanar med kraft rådet att omedelbart genomföra de rekommendationer ombudsmannen gav i sin strategiska undersökning, och även de rekommendationer som parlamentet utfärdat i sitt betänkande om den särskilda rapporten. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att fortsätta att följa upp vilka framsteg som görs avseende de punkter som rekommenderades i hennes strategiska undersökning.

13.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning om en uppdatering av unionslagstiftningen om tillgång till handlingar, och önskar att Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(5) ska ses över, så att ombudsmannens arbete med granskning av hur Europaparlamentet, rådet och kommissionen beviljar tillgång till handlingar underlättas. Parlamentet beklagar att rådet har blockerat översynen av förordning (EG) nr 1049/2001, och uppmanar rådet att återuppta sina diskussioner på grundval av den ståndpunkt som parlamentet antog vid andra behandlingen, i enlighet med parlamentets resolution av den 12 juni 2013 om dödläget i översynen av förordning (EG) nr 1049/2001(6).

14.  Europaparlamentet upprepar sitt önskemål om en översyn av förordning (EG) nr 1049/2001, eftersom den är mycket föråldrad och inte längre återspeglar den nuvarande rättsliga situationen och de institutionella förfaranden som tillämpas av EU:s institutioner, organ och byråer.

15.  Europaparlamentet välkomnar att ett så kallat snabbspårsförfarande formellt inrättats för förfrågningar om tillgång till handlingar, och erkänner det positiva resultat detta har för dem som inger klagomål.

16.  Europaparlamentet understryker med kraft vikten av att ombudsmannen fortsätter att noggrant övervaka och genomföra strategiska undersökningar avseende öppenhet och insyn inom kommissionen. Parlamentet är medvetet om att så kallad svängdörrsproblematik fortfarande förekommer, särskilt bland institutionernas topptjänstemän. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att fortsätta att övervaka genomförandet av kommissionens ändrade regler om svängdörrssituationer, vilka trädde i kraft i september 2018 som ett resultat av den undersökning ombudsmannen gjort på eget initiativ.

17.  Europaparlamentet betonar att frågan om intressekonflikter omfattar fler problem än fallen med svängdörrsproblematik, och insisterar på att ytterligare regler och strängare kriterier måste utarbetas för att tydligt garantera att beslut och lagstiftning antas med hänsyn till medborgarnas intressen.

18.  Europaparlamentet påminner om att principerna om offentlighet, öppenhet och insyn utgör en fundamental del av EU:s lagstiftningsprocess för att medborgare ska kunna ta del av de överväganden som ligger till grund för lagstiftningsåtgärder, och att de därmed säkerställer att medborgarna effektivt kan utöva sina demokratiska rättigheter(7). Parlamentet erkänner behovet av insyn och öppenhet i EU:s beslutsprocess. Parlamentet stöder samutvecklingen av de tre institutionernas tjänster på den gemensamma lagstiftningsportalen, som syftar till att erbjuda en användarvänlig kanal som gör det möjligt för icke-specialister att få tillgång till information om pågående lagstiftningsförfaranden.

19.  Europaparlamentet stöder offentliggörandet av slutliga handlingar från trepartsmöten. Parlamentet noterar att domstolens dom i De Capitani-målet (mål T-540/15) från mars 2018 anger att institutionernas åsikter som återspeglas i dokumenten med fyra kolumner inte kan anses omfattas av en allmän presumtion om sekretess. Parlamentet konstaterar att det känsliga innehållet i trepartsdokumenten inte i sig ansågs utgöra tillräckliga skäl för att vägra allmänheten tillgång. Om man ska kunna skapa insyn i trepartsmötena bör alla tre institutionerna bidra till det arbetet. Enligt parlamentet utgör allmänhetens rätt till tillgång till EU-institutionernas handlingar en skyddad och oförytterlig rätt för varje unionsmedborgare, som direkt härrör från principen om demokrati och den grundläggande rätten till yttrandefrihet, vilket innebär att en motsvarande skyldighet för unionen avseende efterlevnad och ansvarsskyldighet inrättas. Parlamentet betonar behovet av att ytterligare främja relevanta institutioner som verkar för öppenhet, såsom ombudsmannens kontor, så att unionen uppfyller sina skyldigheter enligt ovan.

20.  Europaparlamentet upprepar att Europeiska centralbankens (ECB) integritet och dess oberoende från privata ekonomiska intressen måste garanteras. Parlamentet betonar att ledamöterna i direktionen måste avstå från att samtidigt vara medlemmar av forum eller andra organisationer där det också ingår chefer från banker som ECB utövar tillsyn över, och att de inte får delta i forum som inte är öppna för allmänheten. Parlamentet välkomnar ombudsmannens yttrande av den 5 juli 2018.

21.  Europaparlamentet beklagar att ECB ännu inte antagit och tillämpat minimiregler för ansvarsskyldighet, såsom man rekommenderat. Parlamentet anser att en underlåtenhet att säkerställa insyn i ECB:s verksamhet skulle kunna leda till att dess oberoende från privata ekonomiska intressen ifrågasätts.

22.  Europaparlamentet ställer sig bakom ombudsmannens rekommendationer av den 15 januari 2018 om vilken typ av involvering som Europeiska centralbankens ordförande och ledamöter ur bankens beslutande organ ska ha i ”30-gruppen”, och uppmanar med eftertryck ECB att ändra de relevanta bestämmelserna för att säkerställa att de högsta standarderna för etik och ansvarsskyldighet genomförs i praktiken.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under den fas då den för en informell dialog med medlemsstaterna säkerställa en hög nivå av insyn och tillgång till handlingar samt information avseende EU Pilot- och överträdelseförfaranden, särskilt vad gäller dem som avser mottagna framställningar, och fullständig tillgång genom lämpliga medel till EU Pilot- och överträdelseförfaranden som redan har avslutats. Parlamentet uppmanar kommissionen att förändra sitt synsätt i fråga om utredningar av överträdelser av unionsrätten, och att inleda överträdelseförfaranden utan att enbart utgå från EU Pilot-mekanismen.

24.  Europaparlamentet betonar vikten av de åtgärder som vidtagits för att öka insynen i beslut som fattas i överträdelseförfaranden. Parlamentet påminner om att kommissionen 2014 inrättade en central plattform med omfattande information om överträdelser på EU:s webbplats Europa, och betonar att kommissionen förser Europaparlamentet och allmänheten med information om EU Pilot-ärenden och överträdelseärenden i sina årsrapporter om kontrollen av unionsrättens tillämpning.

25.  Europaparlamentet stöder ombudsmannens åtagande att förbättra insynen i EU:s lobbyverksamhet. Parlamentet stöder kommissionens åtagande att genomföra de reviderade övergripande reglerna för expertgrupper, även dem som gäller insyn och intressekonflikter. Parlamentet betonar vikten av att registrera personer och organisationer som företräder privata intressen i öppenhetsregistret, så att utnämningar kan göras i enlighet med de övergripande reglerna.

26.  Europaparlamentet betonar behovet av en trepartsöverenskommelse mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen, som skulle utgöra ett steg i riktning mot att stärka de befintliga bestämmelserna om lobbyverksamhet och täppa till kryphål. Parlamentet anser dock att institutionerna inte bör stanna där, utan gå vidare i riktning mot lagstiftning som är bindande för alla EU:s institutioner och byråer.

27.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att göra all information om lobbypåverkan tillgänglig för allmänheten, på ett kostnadsfritt, lättbegripligt och lättillgängligt sätt, och förbättra korrektheten i uppgifterna i EU:s öppenhetsregister. Parlamentet understryker att full insyn i finansieringen av alla intresseorganisationer måste garanteras, och anser att alla organisationer som bryter mot ”svängdörrsreglerna” ska utestängas.

28.  Europaparlamentet poängterar behovet av att anta en lagstiftningsakt för att göra EU:s öppenhetsregister obligatoriskt och rättsligt bindande för alla EU-institutioner och EU-byråer samt tredje parter, så att full insyn i lobbyverksamheten säkerställs. Parlamentet uppmuntrar EU-institutionerna att överväga vilka praktiska arrangemang som skulle kunna leda till en snabb och effektiv överenskommelse.

29.  Europaparlamentet beklagar att könsdiskriminering och ojämn könsfördelning mellan män och kvinnor fortfarande är en fråga inom EU-institutionerna. Parlamentet noterar med oro resultaten i ärende 366/2017/AMF och uppmanar med eftertryck EIB att fullt ut följa ombudsmannens rekommendationer när det gäller att uppnå en balanserad könsfördelning på ledande befattningar.

30.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens undersökning under 2018 av utnämningsförfarandet för befattningen som kommissionens tidigare generalsekreterare, och konstaterar att hon fann fyra fall av administrativa missförhållanden. Parlamentet beklagar att den föregående kommissionen, trots parlamentets stöd för ombudsmannens rekommendationer, inte har genomfört dem. Parlamentet noterar att det är särskilt oroande att kommissionen inte inrättat ett särskilt utnämningsförfarande, och önskar att den nya kommissionen ska inrätta ett sådant, för att på så sätt säkerställa högsta möjliga standard när det gäller öppenhet, etik och rättssäkerhet.

31.  Europaparlamentet noterar med oro att kommissionens efterlevnad minskar avseende de rekommendationer, förslag och lösningar som ombudsmannen föreslår. Parlamentet uppmanar kommissionen att visa ytterligare engagemang när det gäller att lösa alla fall av administrativa missförhållanden som ombudsmannen konstaterat i dess verksamhet.

32.  Europaparlamentet uppmanar med kraft ombudsmannen att övervaka genomförandet av de nya bestämmelserna i parlamentets arbetsordning avseende utfrågningarna av de nominerade kommissionsledamöterna, särskilt bestämmelserna i bilaga VII artikel 2 om granskning av ekonomiska intressen, i en anda av öppenhet och objektivitet.

33.  Europaparlamentet är medvetet om det förslag som kommissionen antog den 31 januari 2018 om en ny uppförandekod för Europeiska kommissionens ledamöter. Parlamentet anser att ytterligare förstärkningar av bestämmelserna i koden måste göras.

34.  Europaparlamentet upprepar, och är fast övertygat om, att strikta regler och normer avseende etik måste tillämpas inom alla EU-institutioner för att säkerställa att skyldigheten att iaktta redbarhet respekteras.

35.  Europaparlamentet är fast övertygat om att öppenhet är en väsentlig del av rättssäkerheten och att den måste iakttas under hela lagstiftningsprocessen, eftersom den påverkar det faktiska förverkligandet av rätten att rösta och rätten att ställa upp i val, utöver andra rättigheter (till exempel åsiktsfrihet, yttrandefrihet och informationsfrihet), och att utformning av ett aktivt unionsmedborgarskap kräver offentlig granskning, översyn och utvärdering av processen, och möjligheter att ifrågasätta resultatet. Parlamentet understryker det faktum att detta skulle hjälpa medborgarna att gradvis bli mer medvetna om de grundläggande byggstenarna i lagstiftningsförfarandet och främja delaktighet i unionens demokratiska liv.

36.  Europaparlamentet välkomnar att ombudsmannens försöker påverka EU-institutionerna att göra förändringar genom att hon deltar i offentliga samråd som rör hennes arbetsområden. Parlamentet välkomnar hennes förslag om förbättrad insyn i EU:s modell för riskbedömning i livsmedelskedjan, vilket innehåller rekommendationer om att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet ska offentliggöra dagordningar och protokoll från möten som rör riskbedömning.

37.  Europaparlamentet uppmanar ombudsmannen att fortsätta med sin undersökning på eget initiativ om insynen i Europeiska läkemedelsmyndighetens (EMA) och läkemedelsföretagens ansökningar om förhandsgodkännande för försäljning, och det offentliga samråd som pågick fram till januari 2019.

38.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens undersökning av säkerhetsrapporterna från Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (Easa), som ledde till att byrån ändrade sin praxis, så att de som rapporterar säkerhetsrisker får återkoppling.

39.  Europaparlamentet uppmanar ombudsmannen att övervaka att EU‑institutionernas gemensamma sjukförsäkringssystem är förenligt med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera texten i de allmänna genomförandebestämmelser som reglerar hur det gemensamma sjukförsäkringssystemet fungerar när det gäller sjukvårdskostnader och kostnader för rimlig anpassning av arbetsplatsen för personer med funktionsnedsättning eller allvarlig sjukdom. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att se till att FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning genomförs till fullo av hela Europeiska unionens förvaltning.

40.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens praktiska rekommendationer avseende tillgängligheten för synskadade personer till de urvalsförfaranden som Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) organiserar. Ombudsmannen uppmanas att övervaka att Epso helt uppfyller tillgänglighetskraven för urvalsförfaranden online. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att följa upp sina förslag avseende tekniska hjälpmedel under de datorbaserade prov som äger rum runtom i världen.

41.  Europaparlamentet stöder ombudsmannens arbete för att öka medvetenheten inom EU:s institutioner när det gäller införandet av en mer kraftfull politik mot trakasserier.

42.  Europaparlamentet stöder ombudsmannens initiativ att följa upp #MeToo-rörelsen, och uppmanar till ytterligare övervakning av vilken politik mot trakasserier som EU:s förvaltning har infört.

43.  Europaparlamentet stöder ombudsmannens ansträngningar för att göra det lättare för medborgarna att delta i EU:s politiska arbete. Parlamentet önskar att ombudsmannen ska fortsätta att följa användningen av det europeiska medborgarinitiativet, och även övervaka genomförandet av den reviderade förordningen om medborgarinitiativet.

44.  Europaparlamentet påpekar att Europeiska ombudsmannens roll har utvecklats sedan befattningen inrättades, i riktning från att förebygga administrativa missförhållanden till att främja god förvaltning. Parlamentet anser att den logiska utvecklingen i denna trend är att ligga rätt i tiden och fortsätta arbetet med att aktivt främja bättre förvaltning och bästa administrativa praxis.

45.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens initiativ för en utmärkelse för god förvaltning, vilken erkänner de ansträngningar som görs inom EU:s förvaltning för att finna innovativa sätt att genomföra medborgarvänlig politik.

46.  Europaparlamentet upprepar sin långvariga uppmaning om att den nuvarande kodexen för god förvaltningssed bör uppgraderas till en verkligt bindande förordning för alla EU:s institutioner och byråer.

47.  Europaparlamentet påminner om ombudsmannens åtagande att det bör råda en mycket hög grad av öppenhet från EU:s sida under förhandlingarna om Förenade kungarikets utträdesavtal med Europeiska unionen.

48.  Europaparlamentet uppmuntrar ombudsmannen att fortsätta att samarbeta med nationella ombudsmän inom det Europeiska ombudsmannanätverket. Parlamentet betonar behovet av att vidareutveckla sådana samarbetsmöjligheter mellan de olika nationella ombudsmännen.

49.  Europaparlamentet påminner om att det nya förslaget till stadga för Europeiska ombudsmannen, som nyligen antogs av parlamentet, innehåller en bestämmelse om att en ledamot av Europaparlamentet måste vänta tre år efter sitt mandat innan han eller hon kan kandidera till befattningen som ombudsman.

50.  Europaparlamentet upprepar att det är av yttersta vikt att bevara ombudsmannens oberoende och integritet, och se till att ämbetet innehas av personer som är fria från uppenbara partipolitiska kopplingar och intressekonflikter och som har en stark känsla för etik och moral.

51.  Europaparlamentet uttrycker sin uppskattning över ombudsmannens och hennes teams utmärkta och givande samarbete med utskottet för framställningar.

52.  Europaparlamentet prisar de utmärkta samarbetsmöjligheter som ombudsmannen byggt upp under sitt mandat, och uppmanar den kommande ombudsmannen att föra ett liknande samarbete och en strukturerad dialog med utskottet för framställningar, för att ytterligare förbättra kvaliteten på EU:s förvaltning samt tillgängligheten till och kvaliteten på de tjänster som ombudsmannen erbjuder våra medborgare.

53.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och betänkandet från utskottet för framställningar till rådet, kommissionen, Europeiska ombudsmannen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till medlemsstaternas ombudsmän eller motsvarande myndigheter.

(1) EGT L 113, 4.5.1994, s. 15.
(2) Antagna texter, P8_TA(2019)0045.
(3) Antagna texter, P8_TA(2019)0114.
(4) Antagna texter, P8_TA(2019)0080.
(5) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.
(6) Antagna texter, P7_TA(2013)0271.
(7) Förenade målen C-39/05 och C-52/05 P, Konungariket Sverige och Maurizio Turco mot Europeiska unionens råd, REG 2008 I-04723.


Institutioner och organ i Ekonomiska och monetära unionen: förhindrande av intressekonflikter efter avslutad anställning i offentlig tjänst
PDF 139kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 16 januari 2020 om institutioner och organ i Ekonomiska och monetära unionen: förhindrande av intressekonflikter efter avslutad anställning i offentlig tjänst (2019/2950(RSP))
P9_TA(2020)0017B9-0047/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 298 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget),

–  med beaktande av förordning nr 31 (EEG), 11 (EKSG) om tjänsteföreskrifter för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen (EU:s tjänsteföreskrifter), i synnerhet artiklarna 11a, 12, 16 och 17(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 maj 2011 om ansvarsfrihet för 2009: byråernas verksamhetsresultat, ekonomiska förvaltning och kontroll(2),

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 15/2012 Hantering av intressekonflikter vid utvalda EU-organ(3),

–  med beaktande av kommissionens beslut av den 29 juni 2018 om bisysslor och externa uppdrag samt om yrkesverksamhet efter avslutad tjänstgöring (C(2018)4048),

–  med beaktande av Europeiska bankmyndighetens (EBA) pressmeddelande av den 17 september 2019 om tillkännagivandet av Adam Farkas avgång från tjänsten som verkställande direktör för EBA med verkan från den 31 januari 2020(4),

–  med beaktande av frågan till kommissionen om utnämningen av EBA:s verkställande direktör Adam Farkas till verkställande direktör för Association of Financial Markets in Europe (AFME) (O-000031/2019 – B9-0054/2019) och kommissionens svar av den 24 oktober 2019(5),

–  med beaktande av svaren från EBA:s ordförande vid en utfrågning i utskottet för ekonomi och valutafrågor den 4 november 2019,

–  med beaktande av rapporten från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) av den 23 augusti 2010 Post-Public Employment: Good Practices for Preventing Conflict of Interest(6),

–  med beaktande av Transparency Internationals arbetsdokument 06/2010 Regulating the Revolving Door(7),

–  med beaktande av Europeiska ombudsmannens förslag till rekommendationer i undersökningen av klagomål 775/2010/ANA mot Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa)(8),

–  med beaktande av skrivelsen av den 13 juni 2017 från Europeiska ombudsmannen till direktören för Europeiska kemikaliemyndigheten om genomförandet av artikel 16 i EU:s tjänsteföreskrifter(9),

–  med beaktande av skrivelsen av den 13 juni 2017 från Europeiska ombudsmannen till direktören för EBA om genomförandet av artikel 16 i EU:s tjänsteföreskrifter(10),

–  med beaktande av Europeiska ombudsmannens rapport av den 28 februari 2019 om offentliggörande av information om tidigare högre tjänstemän i syfte att säkerställa att det ettåriga förbudet mot att utöva lobbyverksamhet eller stödverksamhet efterlevs: SI/2/2017/NF(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 februari 2019 om ett utkast till Europaparlamentets förordning om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (Europeiska ombudsmannens stadga)(12),

–  med beaktande av de politiska riktlinjerna för nästa kommission 2019–2024(13),

–  med beaktande av frågan till kommissionen ”Institutioner och organ inom Ekonomiska och monetära unionen: förhindrande av intressekonflikter efter avslutad anställning i offentlig tjänst” (O-000048/2019 – B9‑0001/2020),

–  med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för ekonomi och valutafrågor, och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 298.1 i EUF-fördraget ska unionens institutioner, organ och byråer när de fullgör sina uppgifter stödja sig på en öppen, effektiv och oberoende europeisk administration.

B.  I artikel 68.1 i förordning (EU) nr 1093/2010(14) föreskrivs att tjänsteföreskrifterna, anställningsvillkoren för övriga anställda och de bestämmelser som antagits gemensamt av unionens institutioner för tillämpningen av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren ska gälla för myndighetens personal, inbegripet dess verkställande direktör och dess ordförande.

C.  I artiklarna 16 och 17 i tjänsteföreskrifterna fastställs principerna för personal som lämnar institutionerna, däribland bestämmelser om förebyggande av intressekonflikter.

D.  EBA:s verkställande direktör har accepterat sin utnämning till verkställande direktör för AFME från den 1 februari 2020 och har meddelat sin avgång som verkställande direktör för EBA, med verkan den 31 januari 2020.

E.  EBA:s förvaltningsstyrelse och tillsynsstyrelse beslutade att EBA:s verkställande direktörs nya anställning som verkställande direktör för AFME skulle godkännas. Tillsynsstyrelsen har beslutat att införa relativt lätta restriktioner för sin verkställande direktör, vilka enligt EBA löser den intressekonflikt som uppstår genom att han accepterar sin nya befattning vid AFME. Dessa restriktioner gäller verksamhet som utövas inom ramen för tjänstgöringen vid EBA och efter det att han lämnat EBA.

F.  Vid en utfrågning inför Europaparlamentet underströk EBA:s ordförande svårigheten med att införa restriktioner för sådana verksamheter efter offentlig anställning.

G.  Högre chefer som lämnar tillsynsmyndigheter erhåller för närvarande inte någon övergångsersättning.

H.  Intressekonflikter efter avslutad anställning i offentlig tjänst och ”svängdörrssituationer” är återkommande problem som har bedömts och analyserats av internationella organ och EU-organ, inte minst av ombudsmannen och revisionsrätten.

I.  Svängdörrssituationer ger intressegrupper möjlighet att belöna tillsynsmyndigheter för tidigare insatser, vilket öppnar dörren för skadliga incitament.

1.  Europaparlamentet betonar vikten av en öppen, effektiv och oberoende europeisk administration för EU som helhet, inbegripet institutioner, organ och byråer inom Ekonomiska och monetära unionen.

2.  Europaparlamentet är bekymrat över den intressekonflikt som har uppstått till följd av utnämningen av EBA:s verkställande direktör till verkställande direktör för AFME från den 1 februari 2020. Parlamentet noterar att denna anställning efter avslutad anställning i offentlig tjänst utan någon karensperiod utgör en risk, inte bara för EBA:s anseende och oberoende, utan även för alla EU-institutioner och för det europeiska projektet som helhet.

3.  Europaparlamentet påminner om att intressekonflikter som lämnas därhän inte bara kan komma att äventyra efterlevnaden av de höga etiska normerna inom EU-förvaltningen, utan även urholka rätten till god förvaltning och därmed hota de lika villkor som krävs för en välfungerande inre marknad.

4.  Europaparlamentet efterlyser en effektiv och konsekvent tillämpning av EU:s tjänsteföreskrifter, särskilt artikel 16, för att förebygga intressekonflikter, i synnerhet, men inte enbart, för högre tjänstemän. Parlamentet understryker att artikel 16 ger EU‑institutionerna möjlighet att avslå en begäran från en före detta tjänsteman om att acceptera en specifik tjänst om restriktionerna inte är tillräckliga för att skydda institutionernas legitima intressen. Parlamentet betonar att man i fallet med Adam Farkas kunde ha övervägt ett förbud mot en direkt övergång till AFME enligt bestämmelserna i artikel 21.3 b i kommissionens beslut C(2018)4048, eftersom AFME kan betraktas som en motpart.

5.  Europaparlamentet befarar att det ofta inte är möjligt att genomdriva de villkor som ställs för verksamhet efter avslutad anställning i offentlig tjänst. Parlamentet uppmanar därför EU:s institutioner och byråer att beakta alla de verktyg som finns att tillgå i artikel 16 i EU:s tjänsteföreskrifter.

6.  Europaparlamentet ifrågasätter EBA:s tillsynsstyrelses och EBA:s förvaltningsstyrelses beslut att låta Adam Farkas tillträda befattningen som verkställande direktör för AFME. Parlamentet uppmanar dem att ompröva beslutet.

7.  Europaparlamentet konstaterar att även om erfarenheter från den privata sektorn kan vara värdefulla för arbetet vid institutionerna kan svängdörrsproblematik också uppstå om en offentlig anställning föregås av anställning inom den privata sektorn och det finns en direkt koppling mellan den tidigare arbetsgivaren och den nya befattningen inom institutionen. Detta kan äventyra EU-institutionernas integritet och skada medborgarnas förtroende för dem. Parlamentet betonar därför det brådskande behovet av att utvärdera hur intressekonflikter också kan uppstå från befattningar som innehas före en anställning i offentlig tjänst eller före utnämningar till tjänster som medför lagstiftande eller verkställande befogenheter och ansvarsområden, och rekommenderar att detta diskuteras mer ingående.

8.  Europaparlamentet betonar att verksamhet efter avslutad anställning i offentlig tjänst och svängdörrsproblematik är ett problem som är gemensamt för alla institutioner, organ och byråer i EU och dess medlemsstater. Parlamentet understryker därför behovet av en enhetlig rättslig ram för att på ett effektivt sätt ta itu med dessa frågor.

9.  Europaparlamentet noterar det arbete som utförts på internationell nivå (OECD) för att säkerställa en harmoniserad ram för situationer efter avslutad anställning i offentlig tjänst. På EU-nivå noterar parlamentet det arbete som revisionsrätten och ombudsmannen utför i detta avseende. Parlamentet noterar att ett snabbt genomförande av dessa rekommendationer skulle kunna förhindra liknande problem i framtiden.

10.  Europaparlamentet betonar att även om de erfarenheter som dess anställda fått genom anställning inom den privata sektorn kan vara värdefulla för ett reglerings- eller tillsynsorgan, bör unionens organ och institutioner präglas av en stark serviceanda inom offentlig förvaltning för att på bästa sätt tjäna de europeiska medborgarna.

11.  Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att göra en omfattande analys av hur organ och byråer inom Ekonomiska och monetära unionen hanterar situationer där det kan finnas risk för intressekonflikter. Parlamentet uppmanar revisionsrätten att fastställa bästa praxis.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera nuvarande praxis på EU-nivå och på nationell nivå när det gäller verksamhet efter avslutad anställning i offentlig tjänst, i syfte att fastställa kraftfullare åtgärder för att förebygga de intressekonflikter som uppstår när högre tjänstemän vid EU:s organ lämnar sina tjänster för att börja arbeta inom den privata sektorn eller när personer som kommer från den privata sektorn utses till högre befattningar inom ett EU-organ, och att beakta sina slutsatser när den överväger möjligheten att införa en harmoniserad rättslig ram för förebyggande av intressekonflikter efter avslutad anställning i offentlig tjänst.

13.  Europaparlamentet påminner om det åtagande som kommissionen ingick under plenardebatten den 24 oktober 2019 om att se över den rättsliga ramen för verksamhet efter avslutad anställning i offentlig tjänst. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa en harmoniserad rättslig ram för att förebygga situationer med intressekonflikter efter avslutad anställning i offentlig tjänst i syfte att säkerställa stränga etiska normer. Parlamentet betonar behovet av att anpassa EU:s praxis till internationella normer. Parlamentet understryker att samma normer bör tillämpas på EU-nivå och på nationell nivå.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med sin översyn av ramen för verksamhet efter avslutad anställning i offentlig tjänst fastställa särskilda riskområden som kan komma att kräva strängare regler, bland annat genom att utvidga möjligheten att stoppa övergång till annan tjänst, och att överväga en förlängning av karensperioder för högre tjänstemän som står i proportion till den specifika situationen, för att säkerställa likabehandling i enlighet med artikel 15 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet betonar att kravet på förhandsinformation om intressekonflikter i artikel 11 i tjänsteföreskrifterna bör genomföras på ett sätt som garanterar att en kandidats potentiella intressekonflikter upptäcks långt innan en anställning i ett EU-organ påbörjas. Parlamentet betonar vidare att alla EU-organ på sina webbplatser bör offentliggöra sina interna bestämmelser för hantering av intressekonflikter och hörsamma Europeiska ombudsmannens rekommendationer från 2017 om offentliggörande av den årliga information som krävs enligt artikel 16.4 i tjänsteföreskrifterna.

15.  Kommissionen uppmanas att utvidga denna översyn till att omfatta intressekonflikter i samband med anställningar som föregås av anställning inom den privata sektorn och att överväga att stärka befintliga åtgärder, såsom obligatorisk avyttring av andelar i företag som är underställda den institution som en nyutnämnd tjänsteman tillhör eller som har kontakter med den institutionen, och att även överväga nya typer av förebyggande åtgärder, såsom krav på att en tjänsteman förklaras jävig i ärenden som berör en tidigare privat arbetsgivare.

16.  Europaparlamentet anser att ett förbud mot en övergång till annan tjänst i det fall då den berörda personen för närvarande har en anställning och förbudet är tillräckligt riktat och motiverat inte utgör en kränkning av rätten till anställning.

17.  Europaparlamentet påpekar att om längre karensperioder införs för högre tjänstemän som lämnar en byrå, kan möjligheten att bevilja dem en lämplig övergångsersättning också övervägas. Parlamentet understryker att sådana övergångsersättningar bör upphöra om en ny anställning påbörjas under karensperioden.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma huruvida det är lämpligt att de berörda EU-organen själva beslutar om efterlevnadskontrollen av reglerna för förebyggande av intressekonflikter och om hur en konsekvent tillämpning av reglerna kan säkerställas. Parlamentet anser att det oberoende etikorgan som planeras av kommissionens ordförande, Ursula von der Leyen, är det organ som är bäst lämpat att i framtiden fatta beslut som rör EU-anställdas intressekonflikter.

19.  Europaparlamentet föreslår att alla ledamöter av Europaparlamentet och alla företrädare för kommissionen och rådet under en tvåårsperiod avstår från att ta kontakt med den nuvarande verkställande direktören om och när denne tillträder sin tjänst som verkställande direktör för AFME. Parlamentet uppmanar de avdelningar som ansvarar för att tillhandahålla permanenta passerkort till parlamentets byggnader att, för att undvika potentiella intressekonflikter, grundligt pröva Adam Farkas fall, och att beakta möjligheten att inte bevilja ett sådant passerkort för samma tidsperiod (två år).

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, revisionsrätten och Europeiska ombudsmannen.

(1) EUT 45, 14.6.1962, s. 1385.
(2) EUT L 250, 27.9.2011, s. 268.
(3) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:52012SA0015&from=SV
(4) https://eba.europa.eu/adam-farkas-steps-down-as-eba-executive-director
(5) https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/O-9-2019-000031_SV.html
(6) https://read.oecd-ilibrary.org/governance/post-public-employment_9789264056701-en#page7
(7)https://www.transparency.org/whatwedo/publication/working_paper_06_2010_regulating_the_revolving_door
(8) https://www.ombudsman.europa.eu/en/recommendation/en/11089
(9) https://www.ombudsman.europa.eu/en/correspondence/en/80697
(10) https://www.ombudsman.europa.eu/en/correspondence/en/80699
(11) https://www.ombudsman.europa.eu/en/report/en/110521
(12) Antagna texter, P8_TA(2019)0080.
(13) https://ec.europa.eu/commission/sites/beta-political/files/political-guidelines-next-commission_sv.pdf
(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten) (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy