Index 
Antagna texter
Torsdagen den 30 januari 2020 - BrysselSlutlig utgåva
Prövning av behörighet
 Utnämning av en ledamot av den gemensamma resolutionsnämnden
 Utnämning av en ledamot av den gemensamma resolutionsnämnden
 Utnämning av vice ordföranden för den gemensamma resolutionsnämnden
 Utnämning av den verkställande direktören för Europeiska bankmyndigheten
 Gemensam laddare för mobil radioutrustning
 Lönegap mellan kvinnor och män

Prövning av behörighet
PDF 200kWORD 68k
Beslut
Bilaga
Europaparlamentets beslut av den 30 januari 2020 om prövning av behörighet (2019/2180(REG))
P9_TA(2020)0019A9-0015/2020

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av artiklarna 10.1, 14.2 och 14.3 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet, som utgör en bilaga till beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom av den 20 september 1976(1), i dess ändrade numrering och lydelse enligt rådets beslut 2002/772/EC av den 25 juni 2002 och av den 23 september 2002(2),

–  med beaktande av sitt beslut (2005/684/EG, Euratom) av den 28 september 2005 om antagande av Europaparlamentets ledamotsstadga(3), särskilt artiklarna 2.1 och 3.1,

–  med beaktande av rådets direktiv 93/109/EG av den 6 december 1993 om fastställande av närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare(4), ändrat genom rådets direktiv 2013/1/EU av den 20 december 2012(5),

–  med beaktande av Europeiska rådets beslut 2013/312/EU av den 28 juni 2013 om Europaparlamentets sammansättning(6) och Europeiska rådets beslut (EU) 2018/937 av den 28 juni 2018 om Europaparlamentets sammansättning(7),

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 7 juli 2005, 30 april 2009 och 19 december 2019(8),

–  med beaktande av de officiella kungörelserna från de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna om resultatet från valet till Europaparlamentet,

–  med beaktande av beslutet av den 13 juni 2019 från den spanska valnämnden (Junta Electoral Central) med de kandidater som valdes till Europaparlamentet vid valet den 26 maj 2019, offentliggjort i Boletín Oficial del Estado den 14 juni 2019(9),

–  med beaktande av artiklarna 3, 4 och 11 samt bilaga I i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A9‑0015/2020), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 12 i akten av den 20 september 1976 ska Europaparlamentet pröva behörigheten för ledamöterna av Europaparlamentet, och parlamentet ska i detta syfte beakta de valresultat som medlemsstaterna officiellt har tillkännagivit och avgöra sådana tvister som kan uppkomma på grund av bestämmelserna i 1976 års akt, dock inte tvister som uppkommer på grund av nationella bestämmelser som 1976 års akt hänvisar till.

B.  Alla medlemsstater har meddelat parlamentet namnen på de valda ledamöterna i enlighet med artikel 3.1 i arbetsordningen, men alla namn har inte kommunicerats.

C.  Enligt artikel 3 i Europeiska rådets beslut 2013/312/EU av den 28 juni 2013 och artikel 3.2 i Europeiska rådets beslut (EU) 2018/937 av den 28 juni 2018 ska antalet företrädare i Europaparlamentet som tilldelas Spanien för närvarande vara 54, medan de spanska behöriga myndigheternas kungörelse innehåller bara 51 namn. På grundval av rättspraxis från Europeiska unionens domstol(10) och i enlighet med artikel 12 i akten av den 20 september 1976 beaktar parlamentet beslutet av den 13 juni 2019 från Junta Electoral Central med de kandidater som valdes till Europaparlamentet vid valet den 26 maj 2019, offentliggjort i Boletín Oficial del Estado den 14 juni 2019, i syfte att upprätta en förteckning över de valda ledamöterna. Därför har antalet företrädare i Europaparlamentet som valts i Spanien varit 54.

D.  Invändningar som inkommit mot valet av vissa ledamöter av Europaparlamentet kan prövas i medlemsstaterna i enlighet med gällande nationell lagstiftning, och denna prövning skulle kunna leda till att valet av de berörda ledamöterna ogiltigförklaras.

E.  Vissa medlemsstater har ännu inte, eller först efter förseningar, översänt en förteckning över eventuella ersättare samt en rangordning baserad på valresultatet, vilket de är skyldiga att göra enligt artikel 3.3 i arbetsordningen.

F.  I enlighet med artikel 3.3 i arbetsordningen får giltigheten i en ledamots mandat inte bekräftas förrän ledamoten har avgett den skriftliga förklaring om att vederbörande inte innehar något oförenligt uppdrag och den skriftliga förklaring om ekonomiska intressen som krävs enligt artikel 3 och bilaga I i arbetsordningen.

G.  I artikel 7.1 och 7.2 i 1976 års akt anges klart och tydligt vilka uppdrag som inte är förenliga med uppdraget som ledamot av Europaparlamentet.

H.  Enligt artikel 11 och bilaga I i arbetsordningen ska varje ledamot av Europaparlamentet lämna in en detaljerad förklaring om a) ledamotens yrkesmässiga verksamhet under de tre år som föregick tillträdet som ledamot av Europaparlamentet, och hans eller hennes medverkan under samma period i styrelsen eller ledningen för ett företag, icke-statlig organisation eller förening eller någon annan organisation med rättslig status, b) alla arvoden som ledamoten tar emot för att inneha ett mandat i ett annat parlament, c) varje ordinarie avlönad verksamhet som ledamoten bedriver parallellt med sitt uppdrag, vare sig det sker i egenskap av arbetstagare eller egenföretagare, d) ledamotens medverkan i styrelsen eller ledningen för ett företag, icke-statlig organisation eller förening eller någon annan organisation med rättslig status, eller utövande av någon annan form av extern verksamhet, oavsett om det utgår ersättning för detta eller inte, e) varje avlönad tillfällig extern verksamhet om den totala ersättningen för ledamotens hela tillfälliga externa verksamhet överstiger 5 000 EUR per kalenderår, f) medverkan i ett företag eller i ett partnerskap om den allmänna politiken kan påverkas eller om denna medverkan ger ledamoten ett väsentligt inflytande över det berörda organets ärenden, g) alla bidrag, ekonomiska eller i form av personal eller materiel, som erhålls utöver de medel som tillhandahålls av parlamentet och som ledamoten erhåller av tredje man inom ramen för sin politiska verksamhet, varvid givarens identitet ska anges, h) alla andra ekonomiska intressen som skulle kunna inverka på ledamotens utförande av sitt uppdrag. För var och en av dessa poster ska ledamoten i förekommande fall ange huruvida posten i fråga genererar ersättning eller inte; för posterna a, c, d, e och f ska ledamoten även ange relevant inkomstkategori. De uppgifter som lämnats offentliggörs på Europaparlamentets webbplats.

I.  Mandatet för de företrädare som valts i Förenade kungariket grundar sig på Förenade kungarikets medlemskap i Europeiska unionen. Som en följd av detta och i enlighet med artikel 3.2 tredje stycket i Europeiska rådets beslut (EU) 2018/937 av den 28 juni 2018, kommer mandatet för dessa ledamöter av Europaparlamentet automatiskt att upphöra om och den dag då Förenade kungarikets utträde ur unionen får rättsverkan.

J.  Enligt samma bestämmelser i Europeiska rådets beslut (EU) 2018/937 ska Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen inte leda till att platsen blir vakant i enlighet med artikel 13 i 1976 års akt och artikel 4 i arbetsordningen, och följaktligen kommer mandatet för de företrädare som valts i Förenade kungariket automatiskt att upphöra, utan att Europaparlamentet måste fastställa detta.

K.  I händelse av utträde för Förenade kungariket har antalet företrädare i Europaparlamentet från varje medlemsstat efter det att utträdet får rättsverkan fastställts genom Europeiska rådets beslut (EU) 2018/937, vilket kommer att leda till att vissa medlemsstater intar extra platser som härrör från skillnaden mellan det antal platser som tilldelas enligt artikel 3.2 första och andra styckena i det beslutet.

L.  Vissa medlemsstater har antagit lagar eller förordningar som fastställer villkoren för val med gränsöverskridande listor.

M.  Personer som innehar medborgarskap i vissa medlemsstater men som varit bosatta i ett annat land under en viss tid kan berövas rösträtten i sitt hemland. I vissa fall kan detta även medföra att personerna i fråga berövas sin valbarhet.

1.  Med förbehåll för eventuella beslut som fattas av de behöriga myndigheter där invändningar gjorts mot valresultatet, förklarar Europaparlamentet mandaten giltiga för de ledamöter som anges i bilagan till detta beslut.

2.  Europaparlamentet upprepar sin begäran till de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att inte bara – snarast möjligt – meddela Europaparlamentet namnen på de valda kandidaterna, utan även meddela namnen på deras eventuella suppleanter, med deras rangordning baserad på valresultatet, samt uppmanar eftertryckligen dem som ansvarar för översändandet av dessa uppgifter att agera utan dröjsmål.

3.  Europaparlamentet uppmanar de behöriga nationella myndigheterna att utan dröjsmål avsluta prövningen av de invändningar som framförts till dem och informera Europaparlamentet om resultatet. Parlamentet efterlyser en öppen utvärdering av genomförandet av valet till Europaparlamentet.

4.  Europaparlamentet erkänner att mandatet för de företrädare som valts i Förenade kungariket automatiskt kommer att upphöra om och den dag då Förenade kungarikets utträde ur unionen får rättsverkan.

5.  I sådant fall förväntar sig Europaparlamentet att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna utan onödigt dröjsmål kommer att meddela de relevanta uppgifterna för att de extra platserna ska kunna intas.

6.  Europaparlamentet anser att berövande av rösträtt får en potentiellt avskräckande inverkan på medborgare som avser att utöva rätten att fritt röra sig inom EU (artikel 20.2 a i EUF-fördraget) och får återverkningar på de medborgare som har utövat denna rätt. Parlamentet anser att berövande av rösträtt utgör en kränkning av principen om allmänna val (artikel 14.3 i EU-fördraget och artikel 1.3 i 1976 års akt). Vidare uttrycker parlamentet oro över situationer där medborgarna hindras från att utöva sin rösträtt på grund av bristande klarhet i förfarandena, även vad gäller röstlängder, krav på fysisk närvaro eller svårigheter när det gäller att få tillgång till den information som krävs från medlemsstaterna för att rösträtten ska kunna utövas. Parlamentet anser att berövande av rösträtt samt krav som oproportionellt begränsar möjligheten att utöva rösträtten under inga omständigheter får tillämpas i samband med val till Europaparlamentet, och uppmanar kommissionen att se till att inga medlemsstater tillåter denna möjlighet.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstater där sådana problem kan ha förekommit att – när det gäller att rösta eller kandidera i val till Europaparlamentet – förenkla registreringsreglerna för personer som innehar medborgarskap i andra medlemsstater, i synnerhet genom att eliminera onödiga administrativa hinder så att de rättigheter som avses i artikel 20.2 a och 20.2 b i EUF-fördraget upprätthålls. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att se till att medlemsstaternas system är förenliga med EU:s lagstiftning.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till kommissionen och till de behöriga nationella myndigheterna och medlemsstaternas parlament.

BILAGA: Förteckning över ledamöter av Europaparlamentet vilkas mandat förklaras vara giltiga

(2 juli 2019)

Belgien (21 ledamöter)

ANNEMANS Gerolf

ARENA Maria

ARIMONT Pascal

BOTENGA Marc

BOURGEOIS Geert

BRICMONT Saskia

CHASTEL Olivier

DE MAN Filip

DE SUTTER Petra

FRANSSEN Cindy

KANKO Assita

LAMBERTS Philippe

LUTGEN Benoît

PEETERS Kris

RIES Frédérique

TARABELLA Marc

VAN BREMPT Kathleen

VAN OVERTVELDT Johan

VANDENDRIESSCHE Tom

VAUTMANS Hilde

VERHOFSTADT Guy

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER PER MEDLEMSSTAT

(2 juli 2019)

Bulgarien (17 ledamöter)

ADEMOV Asim

ALEXANDROV YORDANOV Alexander

ALIEVA-VELI Atidzhe

DZHAMBAZKI Angel

HRISTOV Ivo

KANEV Radan

KOVATCHEV Andrey

KYUCHYUK Ilhan

MAYDELL Eva

MIHAYLOVA Iskra

NOVAKOV Andrey

PENKOVA Tsvetelina

RADEV Emil

SLABAKOV Andrey

STANISHEV Sergei

VITANOV Petar

YONCHEVA Elena

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER PER MEDLEMSSTAT

(2 juli 2019)

Tjeckien (21 ledamöter)

BLAŠKO Hynek

CHARANZOVÁ Dita

DAVID Ivan

DLABAJOVÁ Martina

GREGOROVÁ Markéta

HLAVÁČEK Martin

KNOTEK Ondřej

KOLAJA Marcel

KONEČNÁ Kateřina

KOVAŘÍK Ondřej

MAXOVÁ Radka

NIEDERMAYER Luděk

PEKSA Mikuláš

POLČÁK Stanislav

POSPÍŠIL Jiří

ŠOJDROVÁ Michaela

TOŠENOVSKÝ Evžen

VONDRA Alexandr

VRECIONOVÁ Veronika

ZAHRADIL Jan

ZDECHOVSKÝ Tomáš

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER PER MEDLEMSSTAT

(2 juli 2019)

Danmark (13 ledamöter)

AUKEN Margrete

CHRISTENSEN Asger

FUGLSANG Niels

GADE Søren

KOFOD Peter

LØKKEGAARD Morten

MELCHIOR Karen

PETER-HANSEN Kira Marie

PETERSEN Morten

SCHALDEMOSE Christel

VILLUMSEN Nikolaj

VIND Marianne (*)

WEISS Pernille

(*) Mandatet började gälla den 2 juli 2019, dvs. den dag som angavs i den behöriga nationella myndighetens meddelande om att Marianne VIND valts som ersättare för Jeppe KOFOD, vars beslut att tillträda hans uppdrag som minister i Danmarks regering, och följaktligen att inte tillträda sitt mandat som ledamot av Europaparlamentet, meddelades av de danska nationella myndigheterna den 27 juni 2019.

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER PER MEDLEMSSTAT

(2 juli 2019)

Tyskland (96 ledamöter)

ANDERSON Christine

ANDRESEN Rasmus

BARLEY Katarina

BECK Gunnar

BEER Nicola

BENTELE Hildegard

BERG Lars Patrick

BERGER Stefan

BISCHOFF Gabriele

BLOSS Michael

BOESELAGER Damian

BREYER Patrick

BUCHHEIT Markus

BUCHNER Klaus

BULLMAN Udo

BURKHARDT Delara

BUSCHMANN Martin

BÜTIKOFER Reinhard

CASPARY Daniel

CAVAZZINI Anna

DEMIREL Özlem

DEPARNAY-GRUNENBERG Anna

DOLESCHAL Christian

DÜPONT Lena

EHLER Christian

ERNST Cornelia

EROGLU Engin

ERTUG Ismail

FERBER Markus

FEST Nicolaus

FRANZ Romeo

FREUND Daniel

GAHLER Michael

GEBHARDT Evelyne

GEESE Alexandra

GEIER Jens

GEUKING Helmut

GIEGOLD Sven

GIESEKE Jens

GLÜCK Andreas

HAHN Henrike

HAHN Svenja

HÄUSLING Martin

HERBST Niclas

HERZBERGER-FOFANA Pierrette

HOHLMEIER Monika

JAHR Peter

KAMMEREVERT Petra

KELLER Ska

KÖRNER Moritz

KÖSTER Dietmar

KRAH Maximilian

KREHL Constanze

KUHS Joachim

LAGODINSKY Sergey

LANGE Bernd

LANGENSIEPEN Katrin

LIESE Peter

LIMMER Sylvia

LINS Norbert

MARQUARDT Erik

McALLISTER David

MEUTHEN Jörg

MICHELS Martina

MORTLER Marlene

MÜLLER Ulrike

NEUMANN Hannah

NEUSER Norbert

NIEBLER Angelika

NIENASS Niklas

NOICHL Maria

OETJEN Jan-Christoph

PAULUS Jutta

PIEPER Markus

RADTKE Dennis

REIL Guido

REINTKE Terry

SCHIRDEWAN Martin

SCHNEIDER Christine

SCHOLZ Helmut

SCHULZE Sven

SCHUSTER Joachim

SCHWAB Andreas

SEEKATZ Ralf

SEMSROTT Nico

SIMON Sven

SIPPEL Birgit

SONNEBORN Martin

VERHEYEN Sabine

VON CRAMON-TAUBADEL Viola

VOSS Axel

WALSMANN Marion

WEBER Manfred

WIELAND Rainer

WÖLKEN Tiemo

ZIMNIOK Bernhard

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER PER MEDLEMSSTAT

(2 juli 2019)

Estland (6 ledamöter)

ANSIP Andrus

KALJURAND Marina

MADISON Jaak

MIKSER Sven

PAET Urmas

TOOM Yana

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER PER MEDLEMSSTAT

(2 juli 2019)

Irland (11 ledamöter)

CARTHY Matt

CUFFE Ciarán

DALY Clare

FITZGERALD Frances

FLANAGAN Luke Ming

KELLEHER Billy

KELLY Seán

McGUINNESS Mairead

O’SULLIVAN Grace

WALLACE Mick

WALSH Maria

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER PER MEDLEMSSTAT

(2 juli 2019)

Grekland (21 ledamöter)

ANDROULAKIS Nikos

ARVANITIS Konstantinos

ASIMAKOPOULOU Anna-Michelle

FRAGKOS Emmanouil (*)

GEORGOULIS Alexis

KAILI Eva

KEFALOGIANNIS Manolis

KOKKALIS Petros

KONSTANTINOU Athanasios

KOULOGLOU Stelios

KOUNTOURA Elena

KYMPOUROPOULOS Stelios

KYRTSOS Georgios

LAGOS Ioannis

MEIMARAKIS Vangelis

NIKOLAOU-ALAVANOS Lefteris

PAPADAKIS Kostas

PAPADIMOULIS Dimitrios

SPYRAKI Maria

VELOPOULOS Kyriakos (**)

VOZEMBERG-VRIONIDI Elissavet

ZAGORAKIS Theodoros

(*) Mandatet började gälla den 10 juli 2019, dvs. den dag då den behöriga nationella myndigheten meddelade att Emmanouil FRAGKOS valts som ersättare för Kyriakos VELOPOULOS.

(**) Kyriakos VELOPOULOS mandat upphörde den 6 juli 2019.

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER PER MEDLEMSSTAT

(2 juli 2019)

Spanien (54 ledamöter)

AGUILAR Mazaly

AGUILERA Clara

ARIAS ECHEVERRÍA Pablo

BARRENA ARZA Pernando

BAUZÁ DÍAZ José Ramón

BENJUMEA BENJUMEA Isabel

BILBAO BARANDICA Izaskun

BUXADÉ VILLALBA Jorge

CAÑAS Jordi

del CASTILLO VERA Pilar

DURÁ FERRANDIS Estrella (*)

ESTARÀS FERRAGUT Rosa

FERNÁNDEZ Jonás

GÁLVEZ MUÑOZ Lina

GARCÍA DEL BLANCO Ibán

GARCÍA-MARGALLO Y MARFIL José Manuel

GARCÍA MUÑOZ Isabel

GARCÍA PÉREZ Iratxe

GARDIAZABAL RUBIAL Eider

GARICANO Luis

GONZÁLEZ Mónica Silvana

GONZÁLEZ CASARES Nicolás

GONZÁLEZ PONS Esteban

HOMS GINEL Alicia

LÓPEZ Javi

LÓPEZ AGUILAR Juan Fernando

LÓPEZ GIL Leopoldo

LÓPEZ-ISTÚRIZ WHITE Antonio

LUENA César

MAESTRE MARTÍN DE ALMAGRO Cristina

MALDONADO LÓPEZ Adriana

MILLÁN MON Francisco José

MONTSERRAT Dolors

MORENO SÁNCHEZ Javier

NART Javier

PAGAZAURTUNDÚA Maite

PINEDA Manu

REGO Sira

RIBA I GINER Diana

RODRÍGUEZ PALOP Eugenia

RODRÍGUEZ-PIÑERO Inma

RODRÍGUEZ RAMOS María Soraya

RUIZ DEVESA Domènec

SÁNCHEZ AMOR Nacho

SOLÍS PÉREZ Susana

TERTSCH Hermann

URBÁN CRESPO Miguel

URTASUN Ernest

VILLANUEVA RUIZ Idoia

ZARZALEJOS Javier

ZOIDO ÁLVAREZ Juan Ignacio

(*) Mandatet började gälla den 2 juli 2019 till följd av den behöriga nationella myndighetens meddelande om att Estrella DURÁ FERRANDIS valts som ersättare för Josep BORRELL FONTELLES, som avsade sig sin plats den 26 juni 2019 och som inte hade lämnat in de förklaringar som krävs för att hans behörighet skulle kunna prövas.

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER PER MEDLEMSSTAT

(2 juli 2019)

Frankrike (74 ledamöter)

ALFONSI François

ANDRIEU Eric

ANDROUËT Mathilde

AUBRY Manon

BARDELLA Jordan

BAY Nicolas

BEIGNEUX Aurelia

BELLAMY François-Xavier

BIJOUX Stéphane

BILDE Dominique

BITEAU Benoît

BOMPARD Manuel

BOYER Gilles

BRUNA Annika

BRUNET Sylvie

CANFIN Pascal

CARÊME Damien

CHABAUD Catherine

CHAIBI Leïla

COLIN-OESTERLÉ Nathalie

COLLARD Gilbert

CORMAND David

DANJEAN Arnaud

DECERLE Jérémy

DELBOS-CORFIELD Gwendoline

DELLI Karima

DIDIER Geoffroy

DURAND Pascal

EVREN Agnès

FARRENG Laurence

GARRAUD Jean-Paul

GLUCKSMANN Raphaël

GRISET Catherine

GRUDLER Christophe

GUETTA Bernard

GUILLAUME Sylvie

HAYER Valerie

HORTEFEUX Brice

JADOT Yannick

JALKH Jean-François

JAMET France

JORON Virginie

JUVIN Herve

KARLESKIND Pierre

KELLER Fabienne

LALUCQ Aurore

LAPORTE Hélène

LARROUTUROU Pierre

LEBRETON Gilles

LECHANTEUX Julie

LOISEAU Nathalie

MARIANI Thierry

MAUREL Emmanuel

MÉLIN Joëlle

MORANO Nadine

OLIVIER Philippe

OMARJEE Younous

PELLETIER Anne-Sophie

PIRBAKAS Maxette

RIQUET Dominique

RIVASI Michèle

RIVIÈRE Jérôme

ROOSE Caroline

ROUGÉ André

SANDER Anne

SATOURI Mounir

SÉJOURNÉ Stéphane

TOLLERET Irène

TOUSSAINT Marie

TRILLET-LENOIR Véronique

VEDRENNE Marie-Pierre

YENBOU Salima

YON-COURTIN Stéphanie

ZACHAROPOULOU Chrysoula

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER PER MEDLEMSSTAT

(2 juli 2019)

Kroatien (11 ledamöter)

BORZAN Biljana

FLEGO Valter

GLAVAK Sunčana (*)

KOLAKUŠIĆ Mislav

MATIĆ Predrag Fred

PICULA Tonino

RESSLER Karlo

SINČIĆ Ivan Vilibor

SOKOL Tomislav

ŠUICA Dubravka (**)

TOMAŠIĆ Ruža

ZOVKO Željana

(*) Mandatet började gälla den 1 december 2019, dvs. den dag som angavs i den behöriga nationella myndighetens meddelande om att Sunčana GLAVAK valts som ersättare för Dubravka ŠUICA.

(**) Dubravka ŠUICAS mandat upphörde den 30 november 2019.

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER PER MEDLEMSSTAT

(2 juli 2019)

Italien (73 ledamöter)

ADINOLFI Isabella

ADINOLFI Matteo

BALDASSARRE Simona

BARTOLO Pietro

BASSO Alessandra

BEGHIN Tiziana

BENIFEI Brando

BERLUSCONI Silvio

BIZZOTTO Mara

BONAFÈ Simona

BONFRISCO Anna

BORCHIA Paolo

CALENDA Carlo

CAMPOMENOSI Marco

CAROPPO Andrea

CASANOVA Massimo

CASTALDO Fabio Massimo

CECCARDI Susanna

CHINNICI Caterina

CIOCCA Angelo

CONTE Rosanna

CORRAO Ignazio

COZZOLINO Andrea

D’AMATO Rosa

DANTI Nicola (*)

DA RE Gianantonio

DE CASTRO Paolo

DONATO Francesca

DORFMANN Herbert

DREOSTO Marco

EVI Eleonora

FERRANDINO Giuseppe

FERRARA Laura

FIDANZA Carlo

FIOCCHI Pietro

FITTO Raffaele

FURORE Mario

GANCIA Gianna

GEMMA Chiara

GIARRUSSO Dino

GRANT Valentino

GUALMINI Elisabetta

GUALTIERI Roberto (**)

LANCINI Danilo Oscar

LIZZI Elena

MAJORINO Pierfrancesco

MARTUSCIELLO Fulvio

MILAZZO Giuseppe

MORETTI Alessandra

PANZA Alessandro

PATRICIELLO Aldo

PEDICINI Piernicola

PICIERNO Pina

PIGNEDOLI Sabrina

PISAPIA Giuliano

PROCACCINI Nicola

REGIMENTI Luisa

RINALDI Antonio Maria

ROBERTI Franco

RONDINELLI Daniela

SALINI Massimiliano

SARDONE Silvia

SASSOLI David Maria

SMERIGLIO Massimiliano

STANCANELLI Raffaele

TAJANI Antonio

TARDINO Annalisa

TINAGLI Irene

TOIA Patrizia

TOVAGLIERI Isabella

VUOLO Lucia

ZAMBELLI Stefania

ZANNI Marco

ZULLO Marco

(*) Mandatet började gälla den 5 september 2019, dvs. den dag som angavs i den behöriga nationella myndighetens meddelande om att Nicola DANTI valts som ersättare för Roberto GUALTIERI.

(**) Roberto GUALTIERIS mandat upphörde den 4 september 2019.

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER PER MEDLEMSSTAT

(2 juli 2019)

Cypern (6 ledamöter)

CHRISTOFOROU Lefteris

FOURLAS Loukas

GEORGIOU Giorgios

KIZILYÜREK Niyazi

MAVRIDES Costas

PAPADAKIS Demetris

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER PER MEDLEMSSTAT

(2 juli 2019)

Lettland (8 ledamöter)

AMERIKS Andris

IJABS Ivars

KALNIETE Sandra

MELBĀRDE Dace

UŠAKOVS Nils

VAIDERE Inese (*)

ZĪLE Roberts

ŽDANOKA Tatjana

(*) Mandatet började gälla den 2 juli 2019 till följd av den behöriga nationella myndighetens meddelande om att Inese VAIDERE valts som ersättare för Valdis DOMBROVSKIS, som hade avsagt sig sin plats innan den nionde valperioden inleddes och som inte hade lämnat in de förklaringar som krävs för att hans behörighet skulle kunna prövas.

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER PER MEDLEMSSTAT

(2 juli 2019)

Litauen (11 ledamöter)

AUŠTREVIČIUS Petras

BLINKEVIČIŪTĖ Vilija

JAKELIŪNAS Stasys

JUKNEVIČIENĖ Rasa

KUBILIUS Andrius

MALDEIKIENĖ Aušra

MAŽYLIS Liudas

OLEKAS Juozas

ROPĖ Bronis

TOMAŠEVSKI Valdemar

USPASKICH Viktor

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER PER MEDLEMSSTAT

(2 juli 2019)

Luxemburg (6 ledamöter)

ANGEL Marc (*)

GOERENS Charles

HANSEN Christophe

METZ Tilly

SCHMIT Nicolas (**)

SEMEDO Monica

WISELER-LIMA Isabel

(*) Mandatet började gälla den 10 december 2019, dvs. den dag som angavs i de nationella myndigheternas officiella meddelande om att Marc ANGEL valts som ersättare för Nicolas SCHMIT.

(**) Nicolas SCHMITS mandat upphörde den 30 november 2019.

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER PER MEDLEMSSTAT

(2 juli 2019)

Ungern (21 ledamöter)

ARA-KOVÁCS Attila

BOCSKOR Andrea

CSEH Katalin

DELI Andor

DEUTSCH Tamás

DOBREV Klára

DONÁTH Anna Júlia

GÁL Kinga

GYÖNGYÖSI Márton

GYŐRI Enikő

GYÜRK András

HIDVÉGHI Balázs

HÖLVÉNYI György

JÁRÓKA Lívia

KÓSA Ádám

MOLNÁR Csaba

RÓNAI Sándor

SZÁJER József

TÓTH Edina

TRÓCSÁNYI László

UJHELYI István

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER PER MEDLEMSSTAT

(2 juli 2019)

Malta (6 ledamöter)

AGIUS SALIBA Alex

CASA David

CUTAJAR Josianne

DALLI Miriam

METSOLA Roberta

SANT Alfred

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER PER MEDLEMSSTAT

(2 juli 2019)

Nederländerna (26 ledamöter)

AZMANI Malik

BERENDSEN Tom

CHAHIM Mohammed

van DALEN Peter

EICKHOUT Bas

EPPINK Derk Jan

HAZEKAMP Anja

HUITEMA Jan

JONGERIUS Agnes Maria

de LANGE Esther

LENAERS Jeroen

MANDERS Antonius

NAGTEGAAL Caroline

PIRI Kati

RAFAELA Samira

ROOKEN Rob

ROOS Rob

RUISSEN Bert-Jan

SCHREIJER-PIERIK Annie

SCHREINEMACHER Liesje

van SPARRENTAK Kim

STRIK Tineke

TANG Paul

TAX Vera

in 't VELD Sophia

WOLTERS Lara (*)

(*) Mandatet började gälla den 4 juli 2019, dvs. den dag då den behöriga nationella myndigheten meddelade att Lara WOLTERS valts som ersättare för Frans TIMMERMANS, som inte hade lämnat in de förklaringar som krävs för att hans behörighet skulle kunna prövas och som valt att behålla sitt ämbete som ledamot av Europeiska kommissionen.

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER PER MEDLEMSSTAT

(2 juli 2019)

Österrike (18 ledamöter)

BERNHUBER Alexander

EDTSTADLER Karoline (*)

GAMON Claudia

HAIDER Roman

HEIDE Hannes

KARAS Othmar

MANDL Lukas

MAYER Georg

REGNER Evelyn

SCHIEDER Andreas

SCHMIEDTBAUER Simone

SIDL Günther

THALER Barbara

VANA Monika

VILIMSKY Harald

VOLLATH Bettina

WIENER Sarah

WINZIG Angelika

(*) Karoline EDTSTADLERS mandat upphörde den 6 januari 2020.

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER PER MEDLEMSSTAT

(2 juli 2019)

Polen (51 ledamöter)

ADAMOWICZ Magdalena

ARŁUKOWICZ Bartosz

BALT Marek Paweł

BELKA Marek

BIEDROŃ Robert

BIELAN Adam

BRUDZIŃSKI Joachim Stanisław

BUZEK Jerzy

CIMOSZEWICZ Włodzimierz

CZARNECKI Ryszard

DUDA Jarosław

FOTYGA Anna

FRANKOWSKI Tomasz

HALICKI Andrzej

HETMAN Krzysztof

HÜBNER Danuta Maria

JAKI Patryk

JARUBAS Adam

JURGIEL Krzysztof

KALINOWSKI Jarosław

KARSKI Karol

KEMPA Beata

KLOC Izabela-Helena

KOHUT Łukasz

KOPACZ Ewa

KOPCIŃSKA Joanna

KRASNODĘBSKI Zdzisław

KRUK Elżbieta

KUŹMIUK Zbigniew

LEGUTKO Ryszard Antoni

LEWANDOWSKI Janusz

LIBERADZKI Bogusław

ŁUKACIJEWSKA Elżbieta Katarzyna

MAZUREK Beata

MILLER Leszek

MOŻDŻANOWSKA Andżelika Anna

OCHOJSKA Janina

OLBRYCHT Jan

PORĘBA Tomasz Piotr

RAFALSKA Elżbieta

RZOŃCA Bogdan

SARYUSZ-WOLSKI Jacek

SIKORSKI Radosław

SPUREK Sylwia

SZYDŁO Beata

THUN UND HOHENSTEIN Róża

TOBISZOWSKI Grzegorz

WASZCZYKOWSKI Witold Jan

WIŚNIEWSKA Jadwiga

ZALEWSKA Anna

ZŁOTOWSKI Kosma

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER PER MEDLEMSSTAT

(2 juli 2019)

Portugal (21 ledamöter)

AMARO Álvaro

CARVALHAIS Isabel (*)

CARVALHO Maria de Graça

CERDAS Sara

DIONÍSIO BRADFORD André Jorge (**)

FERNANDES José Manuel

FERREIRA João

GUERREIRO Francisco

GUSMÃO José

LEITÃO MARQUES Maria Manuel

MARQUES Margarida

MARQUES Pedro

MATIAS Marisa

MELO Nuno

MONTEIRO DE AGUIAR Cláudia

PEREIRA Lídia

PEREIRA Sandra

PIZARRO Manuel

RANGEL Paulo

SANTOS Isabel

SILVA PEREIRA Pedro

ZORRINHO Carlos

(*) Mandatet började gälla den 3 september 2019, dvs. den dag då den behöriga nationella myndigheten meddelade att Isabel CARVALHAIS valts som ersättare för André Jorge DIONÍSIO BRADFORD.

(**) André Jorge DIONÍSIO BRADFORDS mandat upphörde den 18 juli 2019.

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER PER MEDLEMSSTAT

(2 juli 2019)

Rumänien (32 ledamöter)

ARMAND Clotilde

AVRAM Carmen

BĂSESCU Traian

BENEA Adrian-Dragoş

BLAGA Vasile

BOGDAN Ioan-Rareş

BOTOŞ Vlad-Marius

BUDA Daniel

BUŞOI Cristian-Silviu

CIOLOŞ Dacian

CIUHODARU Tudor

CREŢU Corina

FALCĂ Gheorghe

GHINEA Cristian

GRAPINI Maria

HAVA Mircea-Gheorghe

MANDA Claudiu

MARINESCU Marian-Jean

MOTREANU Dan-Ştefan

MUREȘAN Siegfried

NICA Dan

NISTOR Gheorghe-Vlad (*)

PÎSLARU Dragoş

PLUMB Rovana

ŞTEFĂNUȚĂ Nicolae

STRUGARIU Ramona

TERHEŞ Cristian

TOMAC Eugen

TUDORACHE Dragoş

TUDOSE Mihai

VĂLEAN Adina-Ioana (**)

VINCZE Loránt

WINKLER Iuliu

(*) Mandatet började gälla den 2 december 2019, dvs. den dag som angavs i den behöriga nationella myndighetens meddelande om att Gheorghe-Vlad NISTOR valts som ersättare för Adina-Ioana VĂLEAN.

(**) Adina-Ioana VĂLEANS mandat upphörde den 30 november 2019.

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER PER MEDLEMSSTAT

(2 juli 2019)

Slovenien (8 ledamöter)

BOGOVIČ Franc

BRGLEZ Milan

FAJON Tanja

GROŠELJ Klemen

JOVEVA Irena

NOVAK Ljudmila

TOMC Romana

ZVER Milan

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER PER MEDLEMSSTAT

(2 juli 2019)

Slovakien (13 ledamöter)

BEŇOVÁ Monika

BILČÍK Vladimír

ČÍŽ Miroslav

ĎURIŠ NICHOLSONOVÁ Lucia

HAJŠEL Robert

HOJSÍK Martin

JURZYKA Eugen

POLLÁK Peter

RADAČOVSKÝ Miroslav

ŠIMEČKA Michal

ŠTEFANEC Ivan

UHRÍK Milan

WIEZIK Michal

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER PER MEDLEMSSTAT

(2 juli 2019)

Finland (13 ledamöter)

HAKKARAINEN Teuvo

HAUTALA Heidi

HEINÄLUOMA Eero

HUHTASAARI Laura

KATAINEN Elsi

KUMPULA-NATRI Miapetra

MODIG Silvia

NIINISTÖ Ville

PEKKARINEN Mauri

PIETIKÄINEN Sirpa

SARVAMAA Petri

TORVALDS Nils

VIRKKUNEN Henna

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER PER MEDLEMSSTAT

(2 juli 2019)

Sverige (20 ledamöter)

AL-SAHLANI Abir

BERGKVIST Erik

BJÖRK Malin

DANIELSSON Johan

FEDERLEY Fredrick

FRITZON Heléne

GUTELAND Jytte

HOLMGREN Pär

INCIR Evin

KARLSBRO Karin

KOKALARI Arba

KUHNKE Alice

LEGA David

LUNDGREN Peter

POLFJÄRD Jessica

SKYTTEDAL Sara

STEGRUD Jessica

TOBÉ Tomas

WARBORN Jörgen

WEIMERS Charlie

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER PER MEDLEMSSTAT

(2 juli 2019)

Förenade kungariket (73 ledamöter)

AINSLIE Scott

ALLARD Christian

ANDERSON Martina

BEARDER Catherine

BENNION Phil

BROPHY Jane

BULL David

BULLOCK Jonathan

BUNTING Judith

CHOWNS Ellie

CORBETT Richard

DANCE Seb

DAUBNEY Martin Edward

DAVIES Chris

DE LUCY Belinda

DHAMIJA Dinesh

DODDS Diane

DOWDING Gina

ENGLAND KERR Andrew

EVANS Jill

FARAGE Nigel

FORMAN Lance

FOX Claire

GIBSON Barbara Ann

GILL Nathan

GILL Neena

GLANCY James Alexander

GRIFFIN Theresa

HABIB Ben

HANNAN Daniel

HARRIS Lucy Elizabeth

HEAVER Michael

HOOK Anthony

HORWOOD Martin

HOWARTH John

JONES Jackie

JORDAN Christina Sheila

KIRTON-DARLING Jude

LONG Naomi

LONGWORTH John

LOWE Rupert

MAGID Magid

McINTYRE Anthea

McLEOD Aileen

MOBARIK Nosheena

MOHAMMED Shaffaq

MONTEITH Brian

MORAES Claude

MUMMERY June Alison

NETHSINGHA Lucy

NEWTON DUNN Bill

OVERGAARD NIELSEN Henrik

PALMER Rory

PATTEN Matthew

PHILLIPS Alexandra Lesley

PHILLIPS Alexandra Louise Rosenfield

PORRITT Luisa

PUGH Jake

REES-MOGG Annunziata Mary

RITCHIE Sheila

ROWETT Catherine

ROWLAND Robert

SCOTT CATO Molly

SMITH Alyn (*)

STEDMAN-BRYCE Louis

TENNANT John David Edward

TICE Richard

VAN ORDEN Geoffrey

VOADEN Caroline

VON WIESE Irina

WARD Julie

WELLS James

WIDDECOMBE Ann

(*) Alyn SMITHS mandat upphörde den 12 december 2019.

OFFICIELLA KUNGÖRELSER FRÅN MEDLEMSSTATERNA

BE

24.6.2019

28.6.2019

BG

6.6.2019

9.10.2019

CZ

18.6.2019

DK

25.6.2019

DE

26.6.2019

EE

14.6.2019

IE

6.6.2019

GR

12.6.2019

20.6.2019

ES

17.6.2019

20.6.2019

FR

13.6.2019

HR

10.6.2019

IT

21.6.2019

22.6.2019

11.10.2019

CY

28.5.2019

4.6.2019

LV

7.6.2019

14.10.2019

LT

3.6.2019

LU

20.6.2019

HU

17.6.2019

21.10.2019

MT

27.5.2019

NL

25.6.2019

AU

17.6.2019

PL

28.5.2019

PT

25.6.2019

5.11.2019

RO

21.6.2019

11.10.2019

SL

19.6.2019

16.10.2019

SK

30.5.2019

14.10.2019

FI

31.5.2019

SV

3.6.2019

UK

31.5.2019

7.10.2019

(1) EGT L 278, 8.10.1976, s. 1.
(2) EGT L 283, 21.10.2002, s. 1.
(3) EUT L 262, 7.10.2005, s. 1.
(4) EGT L 329, 30.12.1993, s. 34.
(5) EUT L 26, 26.1.2013, s. 27.
(6) EUT L 181, 29.6.2013, s. 57.
(7) EUT L 165, 2.7.2018, s. 1.
(8) Jean-Marie Le Pen/Europaparlamentet, mål C-208/03, ECLI:EU:C:2005:429, Italienska republiken och Beniamino Donnici/Europaparlamentet, målen C-393/07 och C-9/08, EU:C:2009:275 och Junqueras Vies, mål C-502/19, EU:C:2019:1115.
(9) Boletín Oficial del Estado, nr 142, av den 14 juni 2019, s. 62477.
(10) Junqueras Vies, mål C-502/19, EU:C:2019:1115.


Utnämning av en ledamot av den gemensamma resolutionsnämnden
PDF 113kWORD 42k
Europaparlamentets beslut av den 30 januari 2020 om förslaget till utnämning av en ledamot av den gemensamma resolutionsnämnden (N9-0005/2020[1] – C9-0009/2020 – 2020/0902(NLE))
P9_TA(2020)0020A9-0009/2020

(Godkännande)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 14 januari 2020 om att utnämna Pedro Machado till ledamot av den gemensamma resolutionsnämnden (C9-0009/2020),

–  med beaktande av artikel 56.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2019 om könsbalans i samband med EU:s nomineringar på områden som rör ekonomiska och monetära frågor(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2020 om institutioner och organ inom Ekonomiska och monetära unionen: förhindrande av intressekonflikter efter avslutad anställning i offentlig tjänst(3),

–  med beaktande av artikel 131 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A9‑0009/2020), och av följande skäl:

A.  I artikel 56.4 i förordning (EU) nr 806/2014 anges att de ledamöter i den gemensamma resolutionsnämnden som avses i artikel 43.1 b i den förordningen ska utses på grundval av meriter, kompetens, kunskap om bank- och finansfrågor samt erfarenhet inom finansiell tillsyn och reglering samt bankresolution.

B.  Trots skyldigheterna enligt artikel 56.4 i förordning (EU) nr 806/2014, och trots att Europaparlamentet upprepade gånger begärt att en jämn könsfördelning ska respekteras vid framläggandet av kandidatlistor, var tyvärr samtliga kandidater män. Parlamentet beklagar att kvinnor fortfarande är underrepresenterade på chefsbefattningar inom bank- och finanstjänstesektorn, och begär att kravet om jämn könsfördelning respekteras i samband med nästa utnämning. Alla EU-institutioner och nationella institutioner och organ bör vidta konkreta åtgärder för att säkerställa en jämn könsfördelning.

C.  I enlighet med artikel 56.6 i förordning (EU) nr 806/2014 antog kommissionen den 13 november 2019 en slutlista över kandidater till den post som ledamot av den gemensamma resolutionsnämnden som avses i artikel 43.1 b i den förordningen.

D.  I enlighet med artikel 56.6 i förordning (EU) nr 806/2014 överlämnade kommissionen slutlistan till parlamentet.

E.  Den 14 januari 2020 antog kommissionen ett förslag om att utnämna Pedro Machado till ledamot av den gemensamma resolutionsnämnden och direktör med ansvar för resolutionsplanering och resolutionsbeslut i nämnden, och överlämnade detta förslag till parlamentet.

F.  Utskottet för ekonomi och valutafrågor granskade därefter meriterna för den kandidat som föreslagits som ledamot av den gemensamma resolutionsnämnden, särskilt i förhållande till de krav som anges i artikel 56.4 i förordning (EU) nr 806/2014.

G.  Den 22 januari 2020 höll utskottet för ekonomi och valutafrågor en utfrågning med Pedro Machado, där han höll ett inledande anförande och därefter besvarade utskottsledamöternas frågor.

1.  Europaparlamentet tillstyrker utnämningen av Pedro Machado till ledamot av den gemensamma resolutionsnämnden för en period på fem år.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till Europeiska rådet, rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT L 225, 30.7.2014, s. 1.
(2) Antagna texter, P8_TA(2019)0211.
(3) Antagna texter, P9_TA(2020)0017.


Utnämning av en ledamot av den gemensamma resolutionsnämnden
PDF 114kWORD 42k
Europaparlamentets beslut av den 30 januari 2020 om förslaget till utnämning av en ledamot av den gemensamma resolutionsnämnden (N9-0005/2020[2] – C9-0010/2020 – 2020/0903(NLE))
P9_TA(2020)0021A9-0011/2020

(Godkännande)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 14 januari 2020 att utnämna Jesús Saurina till ledamot av den gemensamma resolutionsnämnden (C9-0010/2020),

–  med beaktande av artikel 56.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2019 om könsbalans i samband med EU:s nomineringar på områden som rör ekonomiska och monetära frågor(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2020 om institutioner och organ inom Ekonomiska och monetära unionen: förhindrande av intressekonflikter efter avslutad anställning i offentlig tjänst(3),

–  med beaktande av artikel 131 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A9‑0011/2020), och av följande skäl:

A.  I artikel 56.4 i förordning (EU) nr 806/2014 anges att de ledamöter i den gemensamma resolutionsnämnden som avses i artikel 43.1 b i den förordningen ska utses på grundval av meriter, kompetens, kunskap om bank- och finansfrågor samt erfarenhet inom finansiell tillsyn och reglering samt bankresolution.

B.  Trots skyldigheterna enligt artikel 56.4 i förordning (EU) nr 806/2014, och trots att Europaparlamentet upprepade gånger begärt att en jämn könsfördelning ska respekteras vid framläggandet av kandidatlistor, var tyvärr samtliga kandidater män. Parlamentet beklagar att kvinnor fortfarande är underrepresenterade på chefsbefattningar inom bank- och finanstjänstesektorn, och begär att kravet om jämn könsfördelning respekteras i samband med nästa utnämning. Alla EU-institutioner och nationella institutioner och organ bör vidta konkreta åtgärder för att säkerställa en jämn könsfördelning.

C.  I enlighet med artikel 56.6 i förordning (EU) nr 806/2014 antog kommissionen den 13 november 2019 en slutlista över kandidater till den post som ledamot av den gemensamma resolutionsnämnden som avses i artikel 43.1 b i den förordningen.

D.  I enlighet med artikel 56.6 i förordning (EU) nr 806/2014 överlämnade kommissionen slutlistan till parlamentet.

E.  Den 14 januari 2020 antog kommissionen ett förslag om att utnämna Jesús Saurina till ledamot av den gemensamma resolutionsnämnden och direktör med ansvar för resolutionsplanering och resolutionsbeslut i nämnden, och överlämnade detta förslag till parlamentet.

F.  Utskottet för ekonomi och valutafrågor granskade därefter meriterna för den kandidat som föreslagits som ledamot av den gemensamma resolutionsnämnden, särskilt i förhållande till de krav som anges i artikel 56.4 i förordning (EU) nr 806/2014.

G.  Den 22 januari 2020 höll utskottet för ekonomi och valutafrågor en utfrågning med Jesús Saurina, där han höll ett inledande anförande och därefter besvarade utskottsledamöternas frågor.

1.  Europaparlamentet tillstyrker utnämningen av Jesús Saurina till ledamot av den gemensamma resolutionsnämnden för en period på fem år.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till Europeiska rådet, rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT L 225, 30.7.2014, s. 1.
(2) Antagna texter, P8_TA(2019)0211.
(3) Antagna texter, P9_TA(2020)0017.


Utnämning av vice ordföranden för den gemensamma resolutionsnämnden
PDF 113kWORD 42k
Europaparlamentets beslut av den 30 januari 2020 om förslaget till utnämning av vice ordföranden för den gemensamma resolutionsnämnden (N9-0006/2020 – C9-0011/2020 – 2020/0904(NLE))
P9_TA(2020)0022A9-0010/2020

(Godkännande)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 14 januari 2020 om att utnämna Jan de Carpentier till vice ordförande för den gemensamma resolutionsnämnden (C9‑0011/2020),

–  med beaktande av artikel 56.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2019 om könsbalans i samband med EU:s nomineringar på områden som rör ekonomiska och monetära frågor(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2020 om institutioner och organ inom Ekonomiska och monetära unionen: förhindrande av intressekonflikter efter avslutad anställning i offentlig tjänst(3),

–  med beaktande av artikel 131 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A9‑0010/2020), och av följande skäl:

A.  I artikel 56.4 i förordning (EU) nr 806/2014 anges att vice ordföranden i den gemensamma resolutionsnämndens styrelse ska utses på grundval av meriter, kompetens, kunskap om bank- och finansfrågor samt erfarenhet inom finansiell tillsyn och reglering samt bankresolution.

B.  Trots skyldigheterna enligt artikel 56.4 i förordning (EU) nr 806/2014, och trots att Europaparlamentet upprepade gånger begärt att en jämn könsfördelning ska respekteras vid framläggandet av kandidatlistor, var tyvärr samtliga kandidater män. Parlamentet beklagar att kvinnor fortfarande är underrepresenterade på chefsbefattningar inom bank- och finanstjänstesektorn, och begär att kravet om jämn könsfördelning respekteras i samband med nästa utnämning. Alla EU-institutioner och nationella institutioner och organ bör vidta konkreta åtgärder för att säkerställa en jämn könsfördelning.

C.  I enlighet med artikel 56.6 i förordning (EU) nr 806/2014 antog kommissionen den 13 november 2019 en slutlista över kandidater till posten som vice ordförande för den gemensamma resolutionsnämnden.

D.  I enlighet med artikel 56.6 i förordning (EU) nr 806/2014 överlämnade kommissionen slutlistan till parlamentet.

E.  Den 14 januari 2020 antog kommissionen ett förslag om att utnämna Jan de Carpentier till vice ordförande för den gemensamma resolutionsnämnden och direktör med ansvar för nämndens företagstjänster och övervakning av den gemensamma resolutionsfonden, och överlämnade detta förslag till parlamentet.

F.  Utskottet för ekonomi och valutafrågor granskade därefter meriterna för den kandidat som föreslagits som vice ordförande för den gemensamma resolutionsnämnden, särskilt i förhållande till de krav som anges i artikel 56.4 i förordning (EU) nr 806/2014.

G.  Den 22 januari 2020 höll utskottet för ekonomi och valutafrågor en utfrågning med Jan de Carpentier, där han höll ett inledande anförande och därefter besvarade utskottsledamöternas frågor.

1.  Europaparlamentet tillstyrker utnämningen av Jan de Carpentier till vice ordförande för den gemensamma resolutionsnämnden för en period på fem år.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till Europeiska rådet, rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT L 225, 30.7.2014, s. 1.
(2) Antagna texter, P8_TA(2019)0211.
(3) Antagna texter, P9_TA(2020)0017.


Utnämning av den verkställande direktören för Europeiska bankmyndigheten
PDF 112kWORD 41k
Europaparlamentets beslut av den 30 januari 2020 om förslaget till utnämning av den verkställande direktören för Europeiska bankmyndigheten (N9-0003/2020 - C9-0006/2020 – 2020/0901(NLE))
P9_TA(2020)0023A9-0008/2020

(Godkännande)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av förslaget från Europeiska bankmyndighetens tillsynsstyrelse av den 14 januari 2020 (C9‑0006/2020),

–  med beaktande av artikel 51.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2019 om könsbalans i samband med EU:s nomineringar på områden som rör ekonomiska och monetära frågor(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2020 om institutioner och organ inom Ekonomiska och monetära unionen: förhindrande av intressekonflikter efter avslutad anställning i offentlig tjänst(3),

–  med beaktande av artikel 131 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A9‑0008/2020), och av följande skäl:

A.  Europeiska bankmyndighetens nuvarande verkställande direktör har meddelat sin avgång från tjänsten med verkan från och med den 31 januari 2020.

B.  Den 14 januari 2020 föreslog Europeiska bankmyndighetens tillsynsstyrelse, på grundval av ett öppet urvalsförfarande, att utnämna Gerry Cross till verkställande direktör för en mandatperiod på fem år, i enlighet med artikel 51.2 och 51.3 i förordning (EU) nr 1093/2010.

C.  Den 22 januari 2020 höll utskottet för ekonomi och valutafrågor en utfrågning med Gerry Cross, där han höll ett inledande anförande och därefter besvarade utskottsledamöternas frågor.

1.  Europaparlamentet avstyrker utnämningen av Gerry Cross till verkställande direktör för Europeiska bankmyndigheten och begär att förslaget dras tillbaka och att ett nytt förslag föreläggs parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet, kommissionen, Europeiska bankmyndigheten och medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.
(2) Antagna texter, P8_TA(2019)0211.
(3) Antagna texter, P9_TA(2020)0017.


Gemensam laddare för mobil radioutrustning
PDF 121kWORD 44k
Europaparlamentets resolution av den 30 januari 2020 om en gemensam laddare för mobil radioutrustning (2019/2983(RSP))
P9_TA(2020)0024RC-B9-0070/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/53/EU av den 16 april 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av radioutrustning och om upphävande av direktiv 1999/5/EG(1),

–  med beaktande av samförståndsavtalet av den 5 juni 2009 om harmonisering av laddare för mobiltelefoner,

–  med beaktande av samförståndsavtalet av den 20 mars 2018 om en framtida gemensam laddare för smarttelefoner,

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 11 november 2018 om tillämpningen av direktiv 2014/53/EU om radioutrustning (COM(2018)0740),

–  med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den inre marknaden har utgjort, och utgör fortfarande, grunden för Europas ekonomiska framgång, hörnstenen i europeisk integration och en motor för tillväxt och sysselsättning.

B.  Den inre marknadens potential utnyttjas inte till fullo och den fortsatta marknadsfragmenteringen för laddare till mobiltelefoner och andra små och medelstora elektroniska enheter leder till en ökning av elavfallet och fler frustrerade konsumenter.

C.  Konsumenterna måste fortfarande skaffa olika laddare när de köper nya enheter från olika försäljare, och tvingas få en ny laddare på köpet när de köper en ny enhet från samma försäljare.

D.  Europaparlamentets ledamöter har i mer än tio år krävt en gemensam laddare för mobil radioutrustning, däribland mobiltelefoner, surfplattor, läsplattor, smarta kameror, kroppsburen elektronik och andra små och medelstora elektroniska enheter. Kommissionen har ett flertal gånger skjutit upp den delegerade akt som kompletterar direktiv 2014/53/EU om radioutrustning.

E.  Ett snabbt genomförande av antagen EU-lagstiftning genom konkreta lagstiftningsåtgärder är avgörande för EU:s trovärdighet i medborgarnas ögon och på den internationella arenan.

F.  Frivilliga avtal mellan branschaktörerna har visserligen medfört en betydande minskning av antalet typer av laddare på marknaden, men har inte lyckats åstadkomma någon gemensam laddningslösning, och konsumenterna möts fortfarande av olika sorters laddare på marknaden.

G.  Ungefär 50 miljoner ton elavfall genereras varje år i världen, dvs. i genomsnitt över 6 kg per person. Totalt genererades 12,3 miljoner ton elavfall i Europa under 2016, vilket motsvarar i genomsnitt 16,6 kg per invånare(2). Detta är ett onödigt miljöavtryck som kan minskas.

H.  Inom ramen för den europeiska gröna given efterlyste Europaparlamentet en ambitiös ny handlingsplan för den cirkulära ekonomin i syfte att minska det totala miljö- och resursavtrycket från produktionen och konsumtionen i EU, med resurseffektivitet, nollföroreningar och förebyggande av avfall som huvudprioriteringar.

I.  Konsumenttrenderna de senaste tio åren visar att allt fler människor äger flera enheter och att vissa typer av radioutrustning, till exempel smarttelefoner, har kort livslängd. Äldre utrustning byts ofta ut för att den anses omodern. De här trenderna leder dessutom till ytterligare elavfall, bland annat laddare.

J.  Konsumenter äger, använder och bär ofta med sig många olika laddare för liknande batteridrivna enheter. Det nuvarande överutbudet av laddare vållar därför orimliga kostnader och olägenheter för konsumenterna och ett onödigt miljöavtryck.

K.  I dag är människor beroende av sina mobila enheter i många vardagssituationer, särskilt när de befinner sig i en nödsituation eller på resande fot, vilket delvis beror på att det inte finns några allmänna telefoner. Människor är beroende av att ha mobiltelefoner som går lätt att ladda för att snabbt få tillgång till viktiga tjänster och verktyg såsom betalnings-, sök- och navigationstjänster m.m. Mobila enheter är ett viktigt verktyg för att kunna delta fullt ut i samhället.

1.  Europaparlamentet betonar med eftertryck att EU omgående måste vidta lagstiftningsåtgärder för att minska det elektroniska avfallet samt ge konsumenterna möjlighet att göra hållbara val och delta fullt ut på en effektiv och välfungerande inre marknad.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan ytterligare dröjsmål lägga fram och offentliggöra resultaten av konsekvensbedömningen av införandet av en gemensam laddare för mobiltelefoner och andra kompatibla enheter, i syfte att föreslå tvingande bestämmelser.

3.  Europaparlamentet betonar behovet av att snarast anta en standard för en gemensam laddare för mobil radioutrustning, för att undvika ytterligare fragmentering av den inre marknaden.

4.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att vidta åtgärder för att utan ytterligare dröjsmål införa en gemensam laddare genom att senast i juli 2020 anta den delegerade akt som kompletterar direktiv 2014/53/EU om radioutrustning och som definierar en standard för en gemensam laddare för mobiltelefoner och annan liten och medelstor radioutrustning, eller vid behov anta en lagstiftningsåtgärd senast i juli 2020.

5.  Europaparlamentet poängterar att kommissionen, utan att hämma innovationen, bör säkerställa att den rättsliga ramen för en gemensam laddare granskas regelbundet för att ta hänsyn till teknikens framsteg. Parlamentet upprepar vikten av forskning och innovation på detta område för att förbättra den befintliga tekniken och ta fram ny teknik.

6.  Europaparlamentet påpekar att användningen av trådlös laddningsteknik medför ytterligare potentiella fördelar, såsom minskat elavfall. Parlamentet framhåller att många mobiltelefoner redan har trådlös laddning och att man bör undvika fragmentering på detta område. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att vidta åtgärder för att på bästa sätt säkerställa interoperabiliteten mellan olika trådlösa laddare och olika typer av mobil radioutrustning.

7.  Europaparlamentet påminner om att de europeiska standardiseringsorganisationerna i enlighet med standardiseringsförordningen(3) måste underlätta deltagandet av berörda intressenter, vilket i detta sammanhang inbegriper sammanslutningar av små och medelstora företag, miljöorganisationer, personer med funktionsnedsättning, äldre och konsumenter.

8.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör överväga lagstiftningsinitiativ för att öka mängden sladdar och laddare som samlas in och materialåtervinns i medlemsstaterna.

9.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att se till att konsumenterna inte längre tvingas köpa en ny laddare med varje ny enhet, och på så sätt minska mängden laddare som tillverkas per år. Parlamentet anser att strategier där enheter och laddare säljs separat skulle möjliggöra större miljöfördelar. Parlamentet betonar samtidigt att man bör undvika att åtgärder som syftar till att enheter och laddare ska säljas separat eventuellt leder till högre priser för konsumenterna. Parlamentet betonar dessutom att sådana strategier för separat försäljning dessutom bör införas parallellt med en gemensam laddare för att direktivets syften ska uppnås.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 153, 22.5.2014, s. 62.
(2) The Global E-waste Monitor 2017.
(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering och om ändring av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och 2009/105/EG samt om upphävande av rådets beslut 87/95/EEG och Europaparlamentets och rådets beslut 1673/2006/EG (EUT L 316, 14.11.2012, s. 12).


Lönegap mellan kvinnor och män
PDF 147kWORD 53k
Europaparlamentets resolution av den 30 januari 2020 om lönegapet mellan kvinnor och män (2019/2870(RSP))
P9_TA(2020)0025B9-0073/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 8, 151, 153 och 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt bestämmelserna om jämställdhet,

–  med beaktande av artiklarna 22 och 25 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, särskilt principerna 2, 3, 6, 9 och 15,

–  med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling, särskilt målen 1, 5, 8 och 10 och deras respektive mål och indikatorer,

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention om lika lön från 1951 och ILO:s konvention om våld och trakasserier från 2019,

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 7 mars 2014 om stärkande av principen om lika lön för kvinnor och män genom bättre insyn(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Strategi för jämställdhet 2010–2015 (COM(2010)0491),

–  med beaktande av kommissionens strategiska engagemang för jämställdhet 2016–2019,

–  med beaktande av kommissionens meddelande EU:s handlingsplan 2017–2019: Åtgärda löneklyftan mellan kvinnor och män (COM(2017)0678),

–  med beaktande av kommissionens rapport från 2019 om jämställdhet mellan kvinnor och män i EU,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(2) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1158 av den 20 juni 2019 om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare och om upphävande av rådets direktiv 2010/18/EU(3),

–  med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets jämställdhetsindex, särskilt indexrapporten för 2019,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 7 mars 2011 om den europeiska jämställdhetspakten för 2011–2020(4),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 18 juni 2015 Lika inkomstmöjligheter för kvinnor och män: Att minska pensionsklyftan mellan könen,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 13 juni 2019 Att överbrygga lönegapet mellan könen: centrala strategier och åtgärder,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 10 december 2019 om jämställda ekonomier i EU: vägen framåt,

–  med beaktande av sin resolution av den 24 maj 2012 med rekommendationer till kommissionen om tillämpning av principen om lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare för samma eller likvärdigt arbete(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2016 om ett könsperspektiv på fattigdom(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2017 om en europeisk pelare för sociala rättigheter(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2017 om behovet av en EU-strategi för att sätta stopp för och förebygga pensionsklyftan mellan kvinnor och män(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 oktober 2017 om kvinnors ekonomiska egenmakt i den privata och den offentliga sektorn i EU(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 november 2017 om bekämpning av ojämlikhet som ett sätt att stimulera sysselsättning och tillväxt(10),

–  med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Jämställdhet mellan kvinnor och män är en av Europeiska unionens gemensamma och grundläggande principer som slås fast i artiklarna 2 och 3.3 i EU-fördraget, artikel 8 i EUF-fördraget och artikel 23 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. I artikel 157 i EUF-fördraget står det uttryckligen att varje medlemsstat ska säkerställa att principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete eller likvärdigt arbete tillämpas. Ekonomiskt oberoende är en grundläggande förutsättning för kvinnors och mäns självförverkligande, och det är avgörande att garantera likvärdig tillgång till finansiella resurser för att uppnå jämställdhet.

B.  I princip 2 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter står det att ”lika behandling och lika möjligheter för kvinnor och män måste säkerställas och främjas på alla områden, även när det gäller deltagande på arbetsmarknaden, anställningsvillkor och karriärutveckling” och att ”kvinnor och män har rätt till lika lön för likvärdigt arbete”.

C.  I kommissionens rekommendation från 2014 beskrevs ett antal nyckelåtgärder för att hjälpa medlemsstaterna att förbättra insynen och stärka principen om lika lön för män och kvinnor. Dessa åtgärder omfattar arbetstagares rätt till information om lönesättningen, lönerapportering, lönerevisioner, kollektivavtal, statistik och administrativa uppgifter, skydd av personuppgifter, ett förtydligande av begreppet likvärdigt arbete, arbetsutvärdering och arbetsindelning, stöd till jämställdhetsorgan, konsekvent tillsyn och användning av rättsmedel samt medvetandegörande verksamhet.

D.  Kvinnors inkomster är oproportionerligt lägre än mäns i hela EU. Enligt de senaste siffrorna från kommissionen är gapet mellan kvinnor och män i EU när det gäller timlön 16 procent, men detta varierar kraftigt mellan medlemsstaterna. Lönegapet mellan kvinnor och män stiger till 40 procent när man beaktar sysselsättningsgraden och det totala deltagandet på arbetsmarknaden. Endast 8,7 procent av männen i EU arbetar deltid, medan nästan en tredjedel av kvinnorna i EU (31,3 procent) gör det. Det finns ett särskilt negativt samband mellan feminisering av ett yrke och lönenivån, vilket framgår av de minskade genomsnittslönerna i företag där 65 procent eller mer av de anställda är kvinnor.

E.  Lönegapet definieras som skillnaden mellan mäns och kvinnors genomsnittliga bruttotimlön uttryckt som en procentandel av mäns genomsnittliga bruttotimlön. Omkring två tredjedelar av detta lönegap kan inte förklaras med könsskillnader i arbetsmarknadsvariabler såsom ålder, erfarenhet och utbildning, yrkeskategori eller arbetstid och andra observerbara variabler, vilket visar på en tydlig diskrimineringsfaktor där könsdiskrimineringen också överlappar flera andra former av diskriminering. Det krävs ett intersektionellt angreppssätt för att förstå de många former av diskriminering som skapar lönegapet för kvinnor med en kombination av identiteter och hur könsfaktorn samspelar med andra sociala faktorer.

F.  Kvinnors ekonomiska egenmakt är central för att utjämna lönegapet. Inledandet av åtgärder på detta område är inte bara en fråga om rättvisa utan även en ekonomisk nödvändighet, eftersom den ekonomiska förlusten till följd av sysselsättningsklyftan mellan könen uppgår till cirka 370 miljarder EUR om året(11). Om kvinnor inte får lika lön begränsas deras möjlighet att uppnå ekonomiskt oberoende och därmed deras möjlighet att leva helt självständigt. Enligt Institute for Women’s Policy Research skulle fattigdomen bland arbetande kvinnor kunna minska från 8,0 procent till 3,8 procent om kvinnor fick samma lön som män. 2,5 miljoner av de 5,6 miljoner barn som i dag lever i fattigdom skulle lyftas ur fattigdomen om lönegapet mellan kvinnor och män överbryggades.

G.  Könsskillnaderna när det gäller bruttomånadslön bland arbetstagare i åldern 15–24 år (7 procent) var mer än fem gånger längre än bland arbetstagare över 65 år (38 procent). Det finns även ett lönegap på grund av moderskap, med en löneskillnad mellan kvinnor med och utan barn att försörja samt mellan mödrar och fäder. Fattigdom är främst koncentrerat till familjer där kvinnor är ensamförsörjare, och under 2017 riskerade 35 procent av de ensamstående mödrarna i EU att drabbas av fattigdom, att jämföra med 28 procent av de ensamstående fäderna(12).

H.  Omsorgsarbete är en hörnsten i vårt samhälle och utförs i hög grad av kvinnor. Denna obalans avspeglas i löneklyftan och pensionsklyftan mellan könen. Moderskap och omsorg om barn, äldre, anhöriga som är sjuka eller har en funktionsnedsättning och andra personer i beroendeställning är ett extra arbete eller ibland heltidsarbete som nästan uteslutande utförs av kvinnor. Detta återspeglas i segregeringen på arbetsmarknaden och den högre andelen kvinnor som arbetar deltid, för lägre timlön, med avbrott i yrkeslivet och färre års anställning. Detta arbete är ofta obetalt och otillräckligt värderat av samhället, trots att det har en enorm social betydelse och bidrar till den sociala välfärden.

I.  Över hälften av alla kvinnor i arbetsför ålder med funktionsnedsättning står utanför arbetsmarknaden. Allvarlig materiell fattigdom hos kvinnor med funktionsnedsättning är högre än hos kvinnor utan funktionsnedsättning i alla medlemsstater.

J.  Kvinnors rättigheter måste försvaras, både på det rättsliga planet och inom livet självt, och åtgärder måste vidtas mot alla former av utnyttjande, våld, förtryck och bristande jämställdhet mellan kvinnor och män.

K.  Bland konsekvenserna av lönegapet mellan kvinnor och män märks en pensionsklyfta på 37 procent – en situation som kommer att bestå i flera årtionden – och en ojämlik grad av ekonomiskt oberoende mellan kvinnor och män, där en av fem kvinnliga arbetstagare i EU tillhör den lägsta lönegruppen, att jämföra med en av tio män. En minskning av pensionsklyftan är också en fråga om solidaritet mellan generationerna.

L.  Pensionsklyftan härrör från den ackumulerade ojämlikheten under kvinnors arbetsliv och från perioder av arbetsmarknadsfrånvaro som kvinnor tvingas till som ett resultat av ojämlikhet och diskriminering på flera grunder, liksom också av att de får lägre löner och lönediskrimineras. Ska ojämlikheten på pensionsområdet bemästras och pensionerna garanteras och höjas generellt krävs det ovillkorligen att socialförsäkringssystemen ligger kvar hos det allmänna och inbegriper solidaritets- och omfördelningsprinciperna och att det tas verkliga krafttag mot osäkra anställningar och avreglerat arbete.

M.  Lönegapet och dess orsaker har skadliga konsekvenser för kvinnor som ökar exponentiellt livet ut och utmynnar i en pensionsklyfta, som för närvarande är mer än dubbelt så stor som lönegapet. Risken att drabbas av fattigdom ökar brant under livet och visar hur effekterna av löneskillnaderna ackumuleras successivt. Fattigdom bland dem över 75 år koncentreras konsekvent till kvinnor, främst på grund av följderna av könsspecifikt obetalt omsorgsarbete, livslånga skillnader i lön och arbetstid med lägre pensioner som resultat, olika pensionsåldrar för män och kvinnor i vissa medlemsstater och det faktum att fler äldre kvinnor lever ensamma.

N.  Direktiv 2006/54/EG har bidragit till att kvinnors situation på arbetsmarknaden har förbättrats, men har inte inneburit några djupgående förändringar av lagstiftningen för att överbrygga lönegapet i många medlemsstater.

O.  Insyn i lönesättningen kan spela en avgörande roll för att se till att betydande framsteg görs för att ta itu med lönegapet mellan kvinnor och män, eftersom den bidrar till att påvisa undervärderingen av kvinnors arbete och belysa könsuppdelningen på arbetsmarknaden, bland annat genom verktyg som tillhandahåller objektiva kriterier som möjliggör könsneutral bedömning och jämförbarhet av arbetets värde inom olika yrken och sektorer.

P.  Könsneutrala arbetsvärderingsmetoder är väsentliga för att göra det möjligt att jämföra arbetena utifrån betydelse och komplexitet i syfte att bestämma ett arbetes relativa position i förhållande till ett annat i en sektor eller organisation, oberoende av om det utförs av en man eller kvinna.

Q.  Den risk att drabbas av fattigdom och mindre ekonomiskt självbestämmande som orsakas av både lönegapet och pensionsklyftan gör att kvinnor utsätts ytterligare för könsrelaterat våld, i synnerhet våld i hemmet, vilket gör det svårare för dem att lämna ett destruktivt förhållande. Enligt FN upplever nästan 35 procent av alla kvinnor i världen psykiska eller sexuella trakasserier på arbetsplatsen eller trakasserier med allvarliga konsekvenser i fråga om personliga och yrkesmässiga ambitioner, vilket skadar kvinnors självförtroende och deras förhandlingsposition för rättvisare ersättning.

R.  Orsakerna till lönegapet mellan kvinnor och män är många och inbegriper både strukturella och kulturella faktorer: å ena sidan könssegregerade arbetsmarknader och sektorer, en brist på möjligheter och tjänster för att förena yrkes- och familjeliv som innebär att kvinnor blir den huvudsakliga vårdgivaren för både barn och andra omsorgsbehövande anhöriga och att det fortfarande finns ”glastak” som hindrar kvinnor från att nå de högsta nivåerna under sin karriär och därmed de högsta lönerna; å andra sidan könsstereotyper om kvinnors roller och ambitioner, könsdiskriminering i lönestrukturen och lönesättningsmetoderna samt djupt rotade förväntningar om kvinnors mödraroll vilka leder till avbrott i karriären eller deltidsarbete, liksom bristande insyn i lönesättningen.

S.  Orsakerna till könsskillnaderna när det gäller lön, relaterade inkomster och pensioner är många, strukturella och ofta sammankopplade. De kan delas in i två kategorier: en som till synes kan ”förklaras” av skillnader mellan arbetsmarknadsvariabler för kvinnor och män och en som till synes förblir ”oförklarad” av sådana variabler, där den sistnämnda utgör den dominerande delen av lönegapet i nästan alla länder i världen.

T.  Dessa skillnader i arbetsmarknadsvariabler för kvinnor och män innefattar ålder, erfarenhet och utbildning, yrkesområde och arbetstid. De återspeglas i det faktum att kvinnor oftare arbetar deltid, stöter i glastaket, arbetar inom kvinnodominerade och lägre betalda sektorer och befattningar eller ofta måste ta huvudansvaret för sina familjer till följd av könsbundna sociala normer, vilket leder till frånvaro från arbetet. Den större ”oförklarade” beståndsdelen kan tillskrivas könsstereotyper, lönediskriminering och den ofta förekommande undervärderingen av kvinnodominerat arbete, som kan vara både direkt och indirekt, och fortsätter att vara ett dolt fenomen som måste bekämpas mer effektivt.

U.  Trots att kvinnor utgör nästan 60 procent av de högskoleutbildade i EU är de fortfarande oproportionerligt underrepresenterade inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik samt digitala yrken. Den sneda könsfördelningen i arbetslivet håller till följd av detta på att ta sig nya uttryck och unga kvinnor löper, trots utbildningsinvesteringarna, dubbelt så stor risk som unga män att hamna utanför arbetsmarknaden.

1.  Europaparlamentet påminner om att lika lön för samma eller likvärdigt arbete är en av EU:s grundläggande principer och att medlemsstaterna har en skyldighet att avskaffa diskriminering på grund av kön i alla sammanhang som har med lika lön för samma eller likvärdigt arbete att göra. Parlamentet beklagar djupt att lönegapet mellan kvinnor och män för likvärdigt arbete biter sig fast, med endast en minimal förbättring av EU‑genomsnittet under de senaste tio åren.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ambitiös ny EU-strategi för jämställdhet som bygger på den förra strategin och ett strategiskt engagemang och som bör innehålla bindande åtgärder för lönegapet mellan kvinnor och män och insyn i lönesättningen samt tydliga mål och övervakningsprocesser för att främja jämställdhet och mäta framstegen mot att uppnå det, särskilt när det gäller de relaterade könsskillnaderna i inkomst och pension samt främjandet av kvinnor och män som jämlika försörjare och jämlika omsorgsgivare.

3.  Europaparlamentet erinrar om att lönegapet mellan kvinnor och män och dess orsaker får skadliga konsekvenser för kvinnor, och att dessa konsekvenser ökar brant hela livet igenom och kulminerar i form av en pensionsklyfta som är mer än dubbelt så stor som lönegapet. Parlamentet erinrar om att äldre kvinnor löper större fattigdomsrisk än äldre män på grund av livslånga skillnader i lön och arbetstid, olika pensionsålder för män och kvinnor i vissa medlemsstater, och av att fler äldre kvinnor lever ensamma. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra särskilda åtgärder för att bekämpa fattigdomsrisken för äldre kvinnor genom pensionshöjningar men även socialt stöd. Parlamentet bekräftar att man, utöver att verka för en arbetslagstiftning baserad på en förstärkning av arbetstagares rättigheter, reglerat arbete och förbud mot osäkra anställningar, även bör återupprätta, försvara och främja kollektiva förhandlingar som ett avgörande styrmedel för att få bukt med ojämlikhet, framför allt i lönesammanhang, men också för att försvara och befästa arbetstagares rättigheter.

4.  Europaparlamentet efterlyser en omedelbar översyn och ambitiös uppdatering av åtgärdsplanen mot lönegapet mellan kvinnor och män före utgången av 2020, som bör medföra tydliga mål för medlemsstaterna att minska lönegapet under de kommande fem åren och att dessa mål beaktas i de landsspecifika rekommendationerna. Parlamentet betonar i synnerhet behovet att inbegripa ett intersektionellt perspektiv i den nya åtgärdsplanen. Parlamentet uppmanar kommissionen att särskilt uppmärksamma de faktorer som leder till pensionsklyftan i åtgärdsplanen och att bedöma behovet av särskilda åtgärder för att minska denna klyfta i EU och på nationell nivå.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna till mer intensivt arbete för att undanröja lönegapet mellan kvinnor och män genom att kraftfullt genomdriva principen om lika lön för lika eller likvärdigt arbete, inte bara genom lagstiftning och åtgärder mot lönediskriminering, utan även genom att återupprätta, främja och försvara kollektiva förhandlingar. Parlamentet efterlyser dessutom åtgärder mot vertikal och horisontell segregering på arbetsmarknaden och diskriminering vid beslutsfattande om anställning och befordran. Parlamentet efterlyser åtgärder för ökat socialskydd inom områdena moderskap, arbetslöshet, sjukdom, olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar.

6.  Europaparlamentet välkomnar åtagandet från både kommissionens ordförande och kommissionsledamoten med ansvar för jämlikhet att lägga fram åtgärder för att införa bindande åtgärder för insyn i lönesättningen under de första 100 dagarna av kommissionens mandat. Parlamentet anser att det kommande direktivet bör inbegripa strikta efterlevnadsstrategier för dem som inte följer det, att det bör gälla för både den privata och den offentliga sektorn, med vederbörlig hänsyn till små och medelstora företags särdrag, och för hela ersättningspaketet, inbegripet alla beståndsdelar av detta, och att det bör ha ett brett tillämpningsområde. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att konkretisera åtgärder som bygger på rekommendationerna från 2014, såsom a) tydligt fastställda kriterier för att bedöma arbetets värde, b) könsneutral arbetsutvärdering och arbetsindelning, c) granskningar av löneskillnader mellan könen och rapporter för att garantera lika lön, d) arbetstagares rätt att begära fullständig löneinformation och rätt till prövning samt e) tydliga mål för företagens jämställdhetsarbete. Parlamentet är fast övertygat om att sådana åtgärder är nödvändiga för att kunna identifiera fall av lönediskriminering, så att arbetstagare ska kunna fatta välgrundade beslut och vidta åtgärder om så behövs. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja den roll som arbetsmarknadens parter och kollektivavtal spelar på alla nivåer (nationell, sektoriell, lokal och inom företag) i den kommande lagstiftningen om insyn i lönesättningen.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att komplettera initiativet om löneinsyn genom att i nära samarbete med arbetsmarknadens parter utarbeta och införa riktlinjer för könsneutral arbetsutvärdering och arbetsindelning och fastställa tydliga kriterier (såsom kvalifikationer, ansvarsnivå, fysisk och psykisk belastning, arbetstider osv.) för att bedöma ett arbetes värde, vilket gör det möjligt att jämföra arbetets värde inom olika yrken och sektorer i syfte att uppnå mer rättvisa löner för arbete i kvinnodominerade branscher, som allmänt värderas lägre och därmed inte är lika välavlönat som arbete i mansdominerade branscher.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta den pågående översynen av hur EU:s lagar om lika lön och likalöneprincipen fungerar och genomförs som utgångspunkt för sina åtgärder och i god tid lägga fram förslag till ändringar av direktiv 2006/54/EG för att uppdatera och förbättra den befintliga lagstiftningen om likalöneprincipen i praktiken, förbättra verkställigheten i enlighet med praxis från Europeiska unionens domstol samt förbjuda all diskriminering på grund av sexuell läggning, könsidentitet eller könskorrigering. Parlamentet vill att tillgången till rättslig prövning förbättras och att starkare processuella rättigheter införs för att bekämpa lönediskriminering.

9.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen i sin rapport om tillämpningen av kommissionens rekommendation om stärkande av principen om lika lön för kvinnor och män genom bättre insyn (COM(2017)0671) från 2017 konstaterade att åtgärderna inte var effektiva och att genomförandet av dem var otillräckligt. Parlamentet välkomnar därför åtagandet från kommissionens ordförande i hennes politiska riktlinjer för nästa Europeiska kommission 2019–2024 att principen om lika lön för lika arbete ska vara den grundläggande principen för en ny europeisk jämställdhetsstrategi, och välkomnar vidare erkännandet att jämställdhet är en avgörande faktor för ekonomisk tillväxt, liksom en fråga om grundläggande rättigheter och rättvisa.

10.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på att förverkliga den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som främjar konvergens uppåt, på både EU- och medlemsstatsnivå för att garantera likabehandling och lika möjligheter för kvinnor och män samt för att upprätthålla rätten till lika lön för samma eller likvärdigt arbete för kvinnor och män. Parlamentet betonar att en minskning av könsklyftan bör vara ett särskilt mål i efterföljaren till Europa 2020-strategin.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att slutgiltigt få bort lönegapet mellan kvinnor och män genom att strikt tillämpa likalöneprincipen, se till att lönerna för deltidsarbetande överensstämmer med lönerna för heltidsarbetande, anta lagstiftning som ökar insynen i lönesättningen och förtydligar rättsläget så att könsdiskriminering i lönestrukturer upptäcks, bekämpa yrkesmässig segregering, oavsett om den är vertikal eller horisontell till sin natur samt bekämpa fördomar hos arbetsgivare vid beslut om rekrytering och befordran.

12.  Europaparlamentet framhåller att tillgång till arbete och villkor som underlättar detta är av central betydelse för kvinnors frigörelse och självständighet i alla delar av livet – från deltagande på arbetsmarknaden till social, ekonomisk och politisk delaktighet m.m. Parlamentet anser att framsteg i riktning mot jämställdhet mellan kvinnor och män och främjandet av kvinnors rättigheter innebär att samhället överlag går framåt i socialt hänseende, samtidigt som dessa framsteg möjliggör en förbättring av kvinnors socioekonomiska situation.

13.  Europaparlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att investera tillräckligt i formell förskoleverksamhet och omsorgstjänster när det gäller tillhandahållande, tillgänglighet, ekonomisk överkomlighet och kvalitet, med hjälp av de europeiska struktur- och investeringsfonderna i enlighet med Barcelonamålen, och att investera i långsiktiga omsorgstjänster och familjevänliga arbetsformer för att säkerställa kvinnors jämlika och fortsatta deltagande i arbetsmarknaden genom att ge tillräcklig flexibilitet för att främja en högre sysselsättningsgrad bland kvinnor. Parlamentet upprepar att medlemsstaterna, för att bekämpa risken för att äldre kvinnor ska drabbas av fattigdom och för att åtgärda orsakerna till lönegapet, bör se till att tillräckliga åtgärder vidtas för äldre kvinnor, bland annat krediter för vårdperioder, tillräckliga minimipensioner, förmåner till efterlevande och föräldraledighet för män i syfte att förhindra feminisering av fattigdomen. Parlamentet uppmanar rådet att införa mål för omvårdnad av äldre och personer med vårdbehövande anhöriga, liknande Barcelonamålen för barnomsorg.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra en politik som främjar kvinnors sysselsättning och ekonomiska oberoende, däribland politik som främjar integreringen av kvinnor från marginaliserade grupper på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekämpa könsuppdelningen på arbetsmarknaden genom att investera i formell, icke-formell och informell utbildning och livslångt lärande och yrkesutbildning för kvinnor för att se till att de har tillgång till sysselsättning av hög kvalitet och möjligheter så att de kan omskola och fortbilda sig för de framtida förändringarna på arbetsmarknaden. Parlamentet vill i synnerhet att entreprenörskap, naturvetenskapliga ämnen, digital utbildning och finanskunskap i högre utsträckning främjas för flickor från tidig ålder för att bekämpa befintliga stereotyper inom utbildningen och se till att fler kvinnor tar sig in i växande och välbetalda branscher.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att direktivet om balans mellan arbete och privatliv antas och genomförs snabbt, och kommissionen att noga övervaka medlemsstaternas framsteg i syfte att slutligen utarbeta en rapport och åtföljande undersökningar av direktivets genomförande.

16.  Europaparlamentet noterar den inverkan som kvinnors underrepresentation inom ledande befattningar har på lönegapet, och betonar det brådskande behovet att främja jämställdhet mellan män och kvinnor på alla beslutsnivåer inom näringsliv och företagsledning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att få igång förhandlingarna i rådet om det föreslagna direktivet om kvinnor i styrelser, eftersom det skulle kunna bidra till att undanröja glastaket.

17.  Europaparlamentet uppmanar både kommissionen och medlemsstaterna att samla in uppdelad statistik för att bättre mäta och övervaka framstegen med att överbrygga lönegapet mellan kvinnor och män, och samtidigt rikta särskild uppmärksamhet mot grupper som drabbas av flera och intersektionella former av diskriminering, såsom kvinnor med funktionsnedsättning, invandrarkvinnor och kvinnor från etniska minoriteter, kvinnliga romer, äldre kvinnor, kvinnor på landsbygden och i avfolkade områden, ensamstående mödrar och hbtqi-personer.

18.  Europaparlamentet betonar att insamlingen av könsuppdelade uppgifter måste förbättras ytterligare när det gäller informell sysselsättning, entreprenörskap och tillgång till finansiering, tillgång till hälso- och sjukvård, våld mot kvinnor och obetalt arbete. Parlamentet framhåller att uppgifter av hög kvalitet måste samlas in och användas för en väl underbyggd och evidensbaserad politik. Parlamentet uppmanar både kommissionen och medlemsstaterna att samla in uppdelade uppgifter för att bättre utvärdera och övervaka framstegen i arbetet med att täppa till lönegapet mellan kvinnor och män, varvid särskild hänsyn bör tas till grupper som upplever flerfaldig och intersektionell diskriminering, såsom kvinnor med funktionsnedsättning, migrantkvinnor, kvinnor från etniska minoriteter, romska kvinnor, äldre kvinnor, ensamstående mammor och hbtiq-personer.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att engagera arbetsmarknadens parter i utvecklingen av nya strategier för att överbrygga lönegapet mellan kvinnor och män. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang arbetsmarknadens parter att delta i diskussioner och samarbeta för att åtgärda lönegapet, bland annat genom positiva åtgärder, och att samarbeta med det civila samhällets organisationer för att kraftfullt mobilisera den allmänna opinionen, eftersom en utjämning av lönegapet mellan kvinnor och män är en allmän prioritering.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera sitt arbete för att bekämpa otrygga kvinnodominerade arbeten och feminiseringen av fattigdomen. Parlamentet framhåller den stora mängden odeklarerat arbete som utförs av kvinnor, vilket har en negativ inverkan på deras inkomst och socialförsäkringsskydd, och uppmanar medlemsstaterna att ratificera ILO:s konvention om hushållsarbetare från 2011.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka mamma-, pappa- och föräldraskyddet i arbetsrätten genom att öka antalet ledighetsdagar, garantera 100 % lön under ledigheten och minska arbetstiden under amningsperioder, samt vidta lämpliga åtgärder för att driva igenom sådant skydd, men också genom att investera i fri offentlig förskoleverksamhet samt i omsorgstjänster och långtidsvård Parlamentet noterar att bristande tillgång, avskräckande höga kostnader och avsaknad av lämplig infrastruktur för god barnomsorg fortfarande i hög grad hindrar framför allt kvinnor att på lika villkor delta i alla aspekter av samhällslivet, inklusive arbetslivet.

22.  Europaparlamentet konstaterar att könsrelaterat våld och trakasserier också kan förvärras av lönegapet mellan kvinnor och män, eftersom offer ofta tvingas in i lägre betalda arbeten på grund av fientliga arbetsmiljöer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att underteckna och ratificera ILO:s konvention om våld och trakasserier från 2019 i syfte att införa verkningsfulla åtgärder för att förebygga och förhindra våld och trakasserier på arbetsplatsen, inbegripet säkra och effektiva klagomåls- och tvistlösningsmekanismer, stöd, tjänster och korrigerande åtgärder.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föregå med gott exempel och lägga fram en fullständig analys av lönegapet mellan kvinnor och män i EU-institutionerna på Europadagen för lika lön.

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT L 69, 8.3.2014, s. 112.
(2) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.
(3) EUT L 188, 12.7.2019, s. 79.
(4) EUT C 155, 25.5.2011, s. 10.
(5) EUT C 264 E, 13.9.2013, s. 75.
(6) EUT C 76, 28.2.2018, s. 93.
(7) EUT C 242, 10.7.2018, s. 24.
(8) EUT C 331, 18.9.2018, s. 60.
(9) EUT C 346, 27.9.2018, s. 6.
(10) EUT C 356, 4.10.2018, s. 89.
(11) Mascherini, M., Bisello, M. and Rioboo Leston, I.: The gender employment gap: Challenges and solutions, Eurofund, 2016.
(12) Enligt Europeiska jämställdhetsinstitutets faktablad Poverty, gender and lone parents in the EU, som citerar siffrorna från EU:s statistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU-SILC) från 2014.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy