– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Republiken Guinea,
– med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 5 november 2019 från Förenta nationerna, Europeiska unionen och Förenta staternas och Frankrikes ambassader i Republiken Guinea,
– med beaktande av kommunikén från kommissionen för Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas) efter intermezzona i Conakry den 4 november 2019,
– med beaktande av pressmeddelandet av den 9 november 2019, från Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter om undertryckandet av demonstrationer i Republiken Guinea,
– med beaktande av den 35:e sessionen för FN:s människorättsråds arbetsgrupp för den allmänna återkommande utvärderingen den 20–31 januari 2020,
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,
– med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan (Cotonouavtalet),
– med beaktande av den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter som antogs den 27 juni 1981 och trädde i kraft den 21 oktober 1986,
– med beaktande av Republiken Guineas konstitution, som godkändes av Nationella övergångsrådet den 19 april 2010 och antogs den 7 maj 2010,
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,
– med beaktande av det 11:e nationella vägledande programmet för Europeiska utvecklingsfonden för perioden 2015–2020, där anslag ges till Republiken Guinea,
– med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. President Alpha Condé har suttit vid makten i Republiken Guinea sedan han blev vald 2010 och återvald 2015. Sedan mitten av oktober 2019 har det förekommit massiva protestdemonstrationer i landet, vilka ordnats framför allt av Nationella fronten för försvar av konstitutionen (FNDC), till följd av farhågor på oppositionshåll om att president Condé kommer att försöka få utökade konstitutionella befogenheter. Enligt Republiken Guineas konstitution får en president sitta högst två mandatperioder. President Condés andra mandatperiod löper ut vid utgången av 2020.
B. Valet av honom till president 2010 var det första steget i riktning mot demokratiska reformer och öppenhet efter åratals militärstyre. President Condé anklagas för att vara korrumperad och begränsa den politiska friheten. En konstitutionell reform som syftar endast till att förlänga presidentens mandatperioder så att Alpha Condé kan sitta kvar vid makten har provocerat fram våld.
C. President Condé har nyligen också sökt undergräva institutionella hinder för sin reform genom att utöva inflytande på Republiken Guineas författningsdomstol och landets valkommission. I mars 2018 avskedades författningsdomstolens ordförande Kéléfa Sall. Justitieminister Cheick Sako har också avgått i och med att han motsätter de ändringar av konstitutionen som skulle möjliggöra en tredje mandatperiod för presidenten.
D. Det styrande partiet, Samlingspartiet för Guineas folk, har inte den två tredjedels majoritet som det skulle behöva ha i parlamentet för att kunna ändra på konstitutionen. En folkomröstning om en konstitutionsändring skulle innebära ett kringgående av Republiken Guineas parlament.
E. Den 19 december 2019 tillkännagav president Condé planer på att det skulle hållas en folkomröstning om konstitutionsreformen den 1 mars 2020. Parlamentsval hade ursprungligen planerats till den 16 februari, men senarelades till samma dag som folkomröstningen. I förslaget till ny konstitution ingår en förlängning av presidentens mandatperiod från fem till sex år, med två mandatperioder som gräns. President Condé förväntas komma att använda sig av denna konstitutionsändring för att söka en tredje mandatperiod.
F. Nationella fronten för försvar av konstitutionen (FNDC), som är en allians av oppositionspartier, civilsamhällesorganisationer och fackföreningar, har ordnat protester och planerar motsätta sig konstitutionsändringen med hjälp av strejker. Minst sju medlemmar av FNDC greps mellan den 12 oktober och 28 november 2019 och lagfördes för att deras upprop till protester mot det nya förslaget till konstitution innebar handlingar eller agerande som var ägnat att störa allmän ordning och utgöra en fara för allmän säkerhet, innan de slutligen frigavs till följd av internationella påtryckningar.
G. Situationen i landet kännetecknas av politisk högspänning och utbrott av våldsamma protester. Regeringen har gått hårt fram mot dessa utbrott och polisen har reagerat med överdrivet, omotiverat och olagligt bruk av maktmedel mot de protesterande, varvid människorättsorganisationer rapporterat om barrikader, skottlossning och tårgas, framför allt i huvudstaden Conakry och i Mamou i norr, som är ett fäste för oppositionen. Polisen i Wanindara lär ha använt en kvinna som mänsklig sköld för att skydda sig mot de protesterandes stenkastning.
H. Fodé Oussou Fofana, som är vice ordförande för det huvudsakliga oppositionspartiet Unionen av demokratiska krafter i Republiken Guinea, har anklagat presidenten för en ”konstitutionell statskupp” och för ”bedrägeri”. Oppositionspartierna har utfäst sig att protestera genom att bojkotta parlamentsvalet.
I. Både Ecowas och Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter har manat till respekt för demonstranternas grundläggande rättigheter och till att säkerhetsstyrkorna ska hantera demonstrationerna bättre.
J. FN:s kommission för mänskliga rättigheter har konstaterat att säkerhetsstyrkorna i sitt bemötande av de protester som tog sin början i Conakry den 14 och 15 oktober 2019 åsidosatt internationella normer och standarder för bruket av maktmedel. Begravningen av de demonstranter som dödats i samband med dessa protester skedde mot en otäck bakgrund av ytterligare våld och dödsfall.
K. Republiken Guinea kommer på 101:a plats bland 180 länder på det internationella pressfrihetsindexet för 2019. Sedan 2015 har minst 20 journalister fått inställelseorder till myndigheterna, frihetsberövats eller lagförts. Alltsedan demonstrationerna tog sin början i oktober 2019 har journalister, människorättsförsvarare och aktivister från civilsamhället gripits, bland dem också Abdourahmane Sanoh (FNDC:s samordnare), som sedermera frisläppts, medan andra fortfarande hålls frihetsberövade och utsätts för våld. Minst 28 civila och en gendarm har dödats vid protesterna. Enligt uppskattningar från människorättsorganisationer har minst 70 demonstranter och utomstående dödats sedan 2015. Bland offren märks även studeranden Amadou Boukariou Baldé, som misshandlades till döds av poliser i samband med protester vid universitetet i Labé i maj 2019.
L. Flera lokala icke-statliga organisationer har utdömt förhållandena i Republiken Guineas fängelser, framför allt de allvarliga bristfälligheterna i form av överbeläggning, samt vad gäller livsmedel och kosthållning samt att (enligt rapporten från Human Rights Watch) flertalet fångvaktare inte fått någon utbildning. Detta föranleder oro i hela landet, men missförhållandena är särskilt graverande i Conakrys centralfängelse.
M. Republiken Guinea är ett av Afrikas fattigaste länder och lider fortfarande efter åratal av ekonomiskt vanstyre och korruption, trots att landet har världens största bauxitreserver i gruvorna kring Boke. Två tredjedelar av dess 12,5 miljoner invånare lever i fattigdom och krisen med ebolafeber mellan 2013 och 2016 innebar ett betydande avbräck för landets ekonomi. Landets befolkning består till 60 % av ungdomar under 25 år och dessa är särskilt svårt arbetslöshetsdrabbade.
N. I dagens situation av protester mot konstitutionsreformen, där motsättningarna mellan regeringen och oppositionspartierna tillspetsats, har OGDH (Republiken Guineas organisation för mänskliga och medborgerliga rättigheter) fördömt upprepade fall av människorättskränkningar i Republiken Guinea. Dessa kränkningar har lett till att offentliga byggnader och anläggningar förstörts, till försök att hetsa till etnisk splittring och till tvångsavhysningar från privat egendom. Mellan februari och maj 2019 tvångsavhyste Republiken Guineas regering över 20 000 personer från olika stadsdelar i Conakry för att frigöra tomtmark för ministerier, utländska ambassader, företag och andra offentliga bygg- och anläggningsprojekt.
O. Mellan 2014 och 2020 gav Europeiska unionen via det 11:e nationella vägledande programmet för EUF (Europeiska utvecklingsfonden) ett stöd på 244 000 000 euro till Republiken Guinea. Stödets tyngdpunkt var förlagd till institutionell reform och modernisering av förvaltningen, samt till stadsrenhållning, hälsa, vägtransporter och stöd till den nationella utanordnaren.
1. Europaparlamentet beklagar djupt det pågående våldet i Republiken Guinea. Parlamentet fördömer å det strängaste kränkningarna av mötes- och yttrandefriheten samt våldshandlingarna, dödandet och andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Regeringsstyrkorna uppmanas att omedelbart visa återhållsamhet och se till att fredliga protester tillåts äga rum utan några hot.
2. Europaparlamentet uppmanar regeringen i Republiken Guinea att påbörja en snabb, öppen, opartisk och oberoende utredning av dödsfallen och skadorna bland demonstranterna, av anklagelserna om övervåld eller andra människorättskränkningar från ordningsmaktens sida och av de ansvariga, även personer inom poliskåren och säkerhetsstyrkorna, som ska ställas till svars utan att åtnjuta någon straffrihet. Parlamentet påminner Republiken Guineas regering om att något som också bör prioriteras är att bekämpa korruptionen och att få ett slut på straffriheten.
3. Europaparlamentet beklagar djupt alla planer på att ändra landets konstitutionella bestämmelser avseende begränsningarna av presidentens mandatperioder. Parlamentet upprepar med kraft att det i en fungerande demokrati måste finnas en respekt för rättsstatlighet och samtliga konstitutionella bestämmelser, och då även – när så är lämpligt – begränsningar av presidentens mandatperioder. Republiken Guineas president uppmanas att respektera Republiken Guineas konstitution, särskilt artikel 27.
4. Europaparlamentet begär att rätten till demonstrationsfrihet samt mötes-, förenings- och yttrandefrihet, som garanteras av internationella normer och de FN-fördrag och FN‑konventioner som ratificerats av Republiken Guinea, respekteras. Parlamentet uppmanar Republiken Guineas regering att vidta brådskande åtgärder för att se till att rätten att demonstrera fritt och fredligt respekteras och att trygga förhållanden skapas utan trakasserier, våld och hotelser samt att dialogen med oppositionen underlättas.
5. Europaparlamentet vädjar till alla berörda parter att förhindra en ytterligare upptrappning av spänningarna och våldet. Parlamentet uppmanar Republiken Guineas regering samt oppositionsgrupper och det civila samhället att visa återhållsamhet, agera på ett ansvarsfullt sätt och hålla en konstruktiv dialog för att nå fram till en varaktig, fredlig samförståndslösning. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta sina insatser för att stärka civilsamhällets roll och att uppmana icke-statliga aktörer att spela en aktiv roll.
6. Europaparlamentet vädjar till Republiken Guineas regering att se till att öppna, trovärdiga och fria parlaments- och presidentval hålls i god tid, där oppositionspartier kan delta fullt ut, bland annat genom att tillåta dem att registrera sig, föra kampanjer, ha tillgång till medier och åtnjuta mötesfrihet.
7. Europaparlamentet påminner om hur viktigt det är att det finns en oberoende nationell valkommission som agerar självständigt i förhållande till regeringen och alla politiska partier. Parlamentet uppmanar med kraft Republiken Guineas regering och president Condé att se till att den oberoende nationella valkommissionen i Republiken Guinea kan arbeta med full insyn, utan inblandning, hot eller tvång från etablerade politiker eller partier.
8. Europaparlamentet vädjar till myndigheterna i Republiken Guinea att fullt ut respektera alla inhemska och internationella skyldigheter i fråga om medborgerliga och politiska rättigheter, däribland rätten till yttrande-, mötes- och föreningsfrihet, rätten att inte utsättas för tortyr, misshandel och godtyckligt frihetsberövande samt rätten till en rättvis rättegång. Parlamentet understryker att respekten för de mänskliga rättigheterna måste stå i centrum för alla politiska lösningar på krisen.
9. Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Republiken Guinea att i enlighet med internationella normer utreda och lagföra medlemmar i säkerhetsstyrkorna mot vilka det finns bevis för att de har ett straffrättsligt ansvar för tidigare och nuvarande kränkningar.
10. Europaparlamentet påminner om att ett dynamiskt civilsamhälle som kan verka utan rädsla, hot och våld är en nödvändig förutsättning för att befästa demokratin. Regeringen och säkerhetsstyrkorna uppmanas att verka för förhållanden som befrämjar säkerheten och tryggheten för företrädare för icke-statliga organisationer och det civila samhället, inbegripet en översyn av lagstiftningen om bruket av maktmedel vid offentliga sammankomster.
11. Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa och främja ett pluralistiskt, oberoende och fritt medielandskap som tjänar demokratin. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna i Republiken Guinea att omedelbart upphöra med alla trakasserier och hot mot journalister, samt att sätta stopp för det godtyckliga upphävandet av medielicenser, att respektera journalisters och människorättsförsvarares individuella rättigheter och garantera deras säkerhet så att de kan bevaka eller granska den politiska och människorättsliga situationen i landet.
12. Europaparlamentet är mycket kritiskt mot fängslandet av Abdourahmane Sanoh och andra ledare från oppositionen och det civila samhället. Parlamentet kräver att politiska fångar i landet omedelbart friges och att en utredning görs av de omfattande anklagelserna om misshandel av fångar.
13. Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Republiken Guinea att stoppa ytterligare avhysningar av invånare från deras mark eller egendom fram till dess att den kan garantera att de bosattas rättigheter respekteras, vilket även omfattar underrättelser i god tid samt ersättning och vidarebosättning före avhysningar. Rimlig ersättning bör ges till alla enskilda personer som avhyses med tvång och som ännu inte har fått någon sådan ersättning.
14. Europaparlamentet påminner om vikten av att Republiken Guinea samarbetar med regionala partner för att gemensamt stärka demokratin, utvecklingen och säkerheten. Myndigheterna i Republiken Guinea uppmanas att ha ett nära samarbete med regionala organisationer, däribland Ecowas, för att återupprätta grundläggande friheter, fullt ut utreda de kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begåtts under demonstrationerna och åstadkomma en fredlig demokratisk övergång. Parlamentet påminner om att en lösning på den rådande krisen endast kan hittas i en öppen och tillgänglig intern guineansk dialog mellan regeringen och oppositionsgrupperna. Likaså kan Ecowas och Republiken Guineas grannländer spela en avgörande roll för att främja den interna guineanska dialogen och se till att den fortsätter. Guineas regering och Ecowas uppmanas att ha ett nära samarbete för att se till att valen 2020 hålls på ett fredligt sätt och är representativa. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att följa upp de rekommendationer som gjordes i den allmänna återkommande utvärderingen av Republiken Guinea i januari 2020, särskilt de som gäller rätten till liv, fysisk integritet, yttrandefrihet och frihet att delta i fredliga sammankomster samt bruket av maktmedel och strafflöshet. Myndigheterna i Republiken Guinea uppmanas att på ett meningsfullt sätt delta i den förestående allmänna återkommande utvärderingen som genomförs av FN:s råd för mänskliga rättigheter, bland annat genom att ge FN fullt tillträde på plats och att fullt ut genomföra arbetsgruppens efterföljande rekommendationer.
15. Europaparlamentet uppmanar med kraft Europeiska unionen att noggrant övervaka situationen i Republiken Guinea samt att ställa regeringen till svars för alla överträdelser av de åtaganden som gjorts avseende de internationella lagar och avtal som rör de mänskliga rättigheterna, särskilt när det gäller artiklarna 8, 9 och 96 i Cotonouavtalet.
16. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och Europeiska utrikestjänsten (utrikestjänsten) att upprätthålla den politiska dialogen, inbegripet den dialog som hålls inom ramen för artikel 8 i Cotonouavtalet, för att på ett skyndsamt sätt minska spänningarna i landet och på begäran bistå vid förberedelserna inför fredliga val, vilket omfattar medling och åtgärder för att bekämpa våld före och efter valet. Vidare uppmanar parlamentet vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att samarbeta med myndigheterna i Republiken Guinea, Ecowas, FN:s kontor för mänskliga rättigheter i Republiken Guinea, Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter och generalsekreterarens särskilda representant för Västafrika och Sahel för att utarbeta en gemensam strategi för att lösa den rådande politiska krisen.
17. Europaparlamentet välkomnar den 11:e Europeiska utvecklingsfonden som är inriktad på att främja rättsstatligheten i Republiken Guinea. Kommissionen och utrikestjänsten uppmanas med kraft att ge fortsatt stöd för att stärka det civila samhället och oberoende statliga institutioner.
18. Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionens delegation i Republiken Guinea att kontinuerligt övervaka situationen för landets oberoende civila samhälle, att bevaka rättegångarna mot politiska fångar och att fortsätta att ta upp människorättssituationen i landet i sin dialog med myndigheterna i Republiken Guinea. Kommissionen uppmanas att på nära håll följa situationen i Republiken Guinea och att regelbundet rapportera tillbaka till parlamentet.
19. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Republiken Guineas president och parlament, Ecowas institutioner, den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen samt Afrikanska unionen och dess institutioner.
Barnarbete i gruvorna i Madagaskar
154k
56k
Europaparlamentets resolution av den 13 februari 2020 om barnarbete i gruvorna i Madagaskar (2020/2552(RSP))
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Madagaskar, särskilt resolutionerna av den 9 juni 2011(1) och den 16 november 2017(2),
– med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,
— med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,
– med beaktande av Genèvedeklarationen om barnets rättigheter från 1924 och dess antagande av FN:s generalförsamling 1959,
– med beaktande av EU:s riktlinjer för barnets rättigheter,
– med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen, i vilken man uttryckligen erkänner skyddet av barns rättigheter i inre och yttre angelägenheter som ett av EU:s mål,
– med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 138 om minimiålder för tillträde till arbete av den 6 juni 1973 och ILO:s konvention nr 182 om förbud mot och omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete av den 1 juni 1999,
– med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen den 16 mars 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett unionssystem för självcertifiering av tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan hos ansvarstagande importörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden(3) (förordningen om konfliktmineraler),
– med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan),
– med beaktande av kommittén för barnets rättigheter,
– med beaktande av rådets slutsatser av den 20 juni 2016 om barnarbete,
– med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling,
– med beaktande av FN:s vägledning Guiding Principles on Business and Human Rights: Implementing the United Nations ’Protect, Respect and Remedy’ Framework från 2011,
– med beaktande av sin resolution av den 26 november 2019 om barnets rättigheter med anledning av 30-årsjubileet för konventionen om barnets rättigheter(4),
– med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 25 juli 2019 i vilken 2021 utses till det internationella året för utrotning av barnarbete,
– med beaktande av rådets slutsatser av den 10 december 2019 om att uppnå ett hållbart Europa senast 2030(5),
– med beaktande av OECD:s vägledning om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla leveranskedjor för mineraler från konfliktdrabbade områden och högriskområden, med alla dess bilagor och tillägg,
– med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om genomförande av parlamentets rekommendationer från 2010 om sociala och miljömässiga normer, mänskliga rättigheter och företagens ansvar(6),
– med beaktande av sin resolution av den 12 september 2017 om den internationella handelns och EU:s handelspolitiks inverkan på de globala värdekedjorna(7),
– med beaktande av FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter från 2011,
– med beaktande av den allmänna kommentaren nr 24 (2017) från FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter om staters skyldigheter, inom ramen för kommersiell verksamhet, enligt den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (E/C.12/GC/24),
– med beaktande av de principer för barns rättigheter och företag som tagits fram av Unicef,
– med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2016 om EU och ansvarsfulla globala värdekedjor,
– med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016om företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer(8),
– med beaktande av rapporten Child Labour in Madagascar’s Mica Sector från Terre des Hommes International Federation från november 2019(9),
– med beaktande av artikel 26 i Cotonouavtalet,
– med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Enligt artikel 32 i FN:s konvention om barnets rättigheter erkänner konventionsstaterna ”barnets rätt till skydd mot ekonomiskt utnyttjande och mot att utföra arbete som kan vara skadligt eller hindra barnets utbildning eller inverka skadligt på barnets hälsa eller fysiska, psykiska, andliga, moraliska eller sociala utveckling”.
B. FN:s konvention om barnets rättigheter är det mest ratificerade av alla internationella fördrag om mänskliga rättigheter – den har ratificerats av alla EU:s medlemsstater och fastställer tydliga rättsliga skyldigheter för staterna att främja, skydda och upprätthålla rättigheterna för alla barn inom deras jurisdiktion.
C. EU har åtagit sig att främja och skydda barnets rättigheter i sina interna och externa åtgärder och att agera i enlighet med internationell rätt, inbegripet bestämmelserna i FN:s konvention om barnets rättigheter och dess fakultativa protokoll(10).
D. Enligt stadgan ska barnets bästa komma i främsta rummet i alla EU-åtgärder. Barnarbete är förbjudet genom att minimiåldern för att ta anställning inte får vara lägre än den ålder vid vilken skolplikten upphör och ungdomar som har anställning ska åtnjuta arbetsvillkor som är anpassade till deras ålder samt skyddas mot ekonomiskt utnyttjande och mot allt arbete som kan vara till skada för deras säkerhet, deras hälsa, deras fysiska, mentala, moraliska eller sociala utveckling eller äventyra deras utbildning.
E. Enligt artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter och artikel 24 i EU-stadgan ska barn beredas möjlighet att höras och deras åsikter ska beaktas i frågor som rör barnen i förhållande till deras ålder och mognad.
F. EU har åtagit sig att genomföra FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och uppfylla dess mål och målsättningar, bland annat mål 8.7 om hållbar utveckling, enligt vilket omedelbara och effektiva åtgärder ska vidtas för att avskaffa tvångsarbete, modernt slaveri och människohandel och säkra att de värsta formerna av barnarbete, inklusive rekrytering och användning av barnsoldater förbjuds, och avskaffa alla former av barnarbete senast 2025(11).
G. Cirka 152 miljoner flickor och pojkar i åldern 5–17 år världen över utför barnarbete(12), och den största andelen av de barn som arbetar lever i de minst utvecklade länderna. Afrika med 72,1 miljoner barn som utnyttjats som barnarbetare och Asien och Stillahavsområdet med 62,1 miljoner är de regioner i världen med det högsta antalet barn som utnyttjats som barnarbetare. Jordbruk, tjänster och industri, inklusive gruvdrift, är de tre främsta sektorerna där barnarbete förekommer. Även om vissa framsteg har gjorts för att minska barnarbetet uppskattar ILO att med denna minskningstakt skulle 121 miljoner pojkar och flickor fortfarande utföra barnarbete år 2025.
H. I artikel 3 d i ILO:s konvention nr 182 från 1999 om förbud mot och omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete definieras farligt barnarbete som arbete som på grund av sin natur eller de omständigheter under vilka det utförs sannolikt kommer att skada barnens hälsa, säkerhet eller moral. Madagaskar har ratificerat alla grundläggande internationella fördrag om barnarbete, inbegripet konventionen om barnets rättigheter (och dess två fakultativa protokoll), ILO:s konvention nr 138 om minimiålder samt ILO:s konvention nr 182 om de värsta formerna av barnarbete. Regeringen har utarbetat en nationell handlingsplan för att bekämpa barnarbete i Madagaskar, i samarbete med bl.a. internationella arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. Dessa åtaganden och åtgärder ger dock inte några effektiva resultat på fältet.
I. I ILO:s definition av barnarbete anges det att inte allt arbete som utförs av barn bör klassas som barnarbete som bör avskaffas. Barns och ungdomars deltagande i arbete som inte påverkar deras hälsa och personliga utveckling eller inkräktar på deras skolgång anses generellt vara något positivt. Genom Afrikanska unionens agenda 2063 och den nyligen undertecknade tioåriga handlingsplanen om utrotande av barnarbete, tvångsarbete, människohandel och modernt slaveri i Afrika (2020–2030) har afrikanska länder åtagit sig att avskaffa alla former av barnarbete på kontinenten i enlighet med mål 8.7 för hållbar utveckling i FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling.
J. Den största kategorin av de värsta formerna av barnarbete är farligt barnarbete med cirka 73 miljoner barn i åldern 5–17 år som arbetar under farliga förhållanden inom många olika sektorer, bland annat gruvdrift(13). År 2018 omfattades 47 procent av alla madagaskiska barn i åldersgruppen 5–17 av barnarbete, däribland uppskattningsvis 86 000 barnarbetare inom gruvsektorn(14). Gruvdriften är den sektor som utgör den största faran för dödsfall för barn, med en genomsnittlig dödlighet på 32 per 100 000 barn i åldrarna 5–17 år.
K. Madagaskar är det femte landet i världen när det gäller antalet barn som inte går i skolan(15). Hälften av alla barn på Madagaskar under fem år lider av hämmad tillväxt och endast 13 procent har tillgång till elektricitet(16). Av den totala befolkningen lever 74 procent under den nationella fattigdomsgränsen och 80 procent lever i landsbygdsområden(17). Tre fjärdedelar av befolkningen lever på mindre än 1,90 USD per dag. Enligt Unicef har endast 30 procent av de madagaskiska barnen tillgång till grundskolan. Utbildning är avgörande för att förhindra barnarbete och för att hålla barn borta från gatorna där de är såbara för människohandel och exploatering.
L. Madagaskar är den tredje största exportören av glimmer i världen med 6,5 miljoner USD 2017, och ett av de länder med störst risk för kränkningar av barns rättigheter i glimmergruvorna vid sidan av Indien, Kina, Sri Lanka, Pakistan och Brasilien.
M. Glimmer avser en grupp av olika mineraler som används i elektronik- och bilindustrin och som finns i ett brett spektrum av produkter från målarfärg till jordförbättringsmedel och från kosmetika till smartphones.
N. Uppskattningsvis 11 000 barn är involverade i glimmersektorn i Madagaskar. Den största delen av dessa barns arbete är koncentrerad till de tre sydliga provinserna Anosy, Androy och Ihorombe, där barn klarar sig dåligt när det gäller hälsa, kosthållning och utbildning.
O. De barn som är involverade i glimmersektorn på Madagaskar utsätts för hårda och osäkra arbetsförhållanden, som orsakar ryggsmärtor, huvudvärk på grund av värmen och bristen på vatten eller syre i gruvorna, muskelsmärta till följd av repetitivt och hårt arbete med att bära tunga laster samt ofta återkommande hosta och andningssvårigheter på grund av det mycket fina glimmerdammet i och omkring gruvorna och bearbetningsanläggningarna, samt risken för att dö till följd av gruvras eller jordskred. Madagaskars myndigheter kan inte säkra tillräcklig tillgång till hälso- och sjukvård, utbildning eller rena dricksvattenanläggningar till många av gruvföretagen.
P. De grundläggande orsakerna till barnarbete inkluderar fattigdom, migration, krig eller miljöförstöring och klimatförändringar, brist på tillgång till högkvalitativ utbildning, brist på anständiga arbeten för föräldrarna, avsaknad av socialt skydd och sociala normer, Därför krävs det en flerdimensionell strategi och analys av barnarbetets mönster i ett specifikt sammanhang för att man ska kunna åtgärda barnarbetet.
Q. Madagaskar ligger i botten av FN:s index för mänsklig utveckling, på plats 161 av totalt 189 länder (2017), med 57 procent av den madagaskiska befolkningen som lider av allvarlig flerdimensionell fattigdom, baserat på de flerdimensionella fattigdomsindexen, och med 1,3 miljoner människor i Madagaskar som var hårt drabbade av osäker livsmedelsförsörjning i mars 2019(18). Barnarbete är ett symptom på grundläggande orsakerna som förstärker varandra, bland annat fattigdom, orättvisor och bristande tillgång till grundläggande sociala tjänster. Barnarbete kan inte som sådant betraktas isolerat.
R. Glimmersektorn i Madagaskar beskattas genom en rad komplexa arrangemang, där skatterna på export är relativt låga och inte alltid direkt gynnar gruvsamhällena. Endast ca 40 exporttillstånd har utfärdats, vilket tyder på att glimmerbrytningen till allra största delen sker illegalt och hantverksmässigt på oreglerade och osäkra platser. Den ökade exporten i kombination med den betydande prisminskningen per ton har förvärrat risken för arbetskraftsexploatering.
S. EU:s handlingsplan för demokrati och mänskliga rättigheter 2015–2019 syftar till att bekämpa barnarbete, bl.a. genom att stödja partnerländerna i avsikt att främja, skydda och respektera barns rättigheter med inriktning på ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som rätten till utbildning, hälsa och näring, socialt skydd samt bekämpande av de värsta formerna av barnarbete, varvid ledstjärnan ständigt ska vara barnets bästa(19).
T. Kommittén för barnets rättigheter påpekar i sin allmänna kommentar nr 16 att ”skyldigheten och ansvaret för att respektera barns rättigheter i praktiken sträcker sig längre än till statens tjänster och institutioner och omfattar även privata aktörer och företag” och tillägger att alla företag måste ”uppfylla sitt ansvar vad gäller barns rättigheter, och staterna måste säkerställa att företagen gör detta”.
U. Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har tagit ställning för en nolltoleranspolitik när det gäller barnarbete i EU:s handelsavtal(20) och uppmanat den nominerade vice ordföranden för demokrati och demografi, Dubravka Šuica, att utarbeta en övergripande strategi för barnets rättigheter(21).
V. EU har under senare år börjat anta lagstiftning för att öka företagens ansvarsskyldighet och införliva principen om tillbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter i lagstiftningen, däribland förordningen om konfliktmineraler och EU:s direktiv om icke-finansiell rapportering. Medlemsstaterna har börjat anta nationell lagstiftning i samma syfte, t.ex. den brittiska Modern Slavery Act, den franska lagen om aktsamhetskrav för multinationella företag, den nederländska lagen om aktsamhet med avseende på barnarbete eller den tyska och den italienska nationella handlingsplanen för att genomföra FN:s vägledande principer. Kommissionen har meddelat sin avsikt att undersöka hur transparensen i hela leveranskedjan kan förbättras, inbegripet aspekter av obligatorisk tillbörlig aktsamhet.
W. Europaparlamentet uppmanade kommissionen i en resolution från 2010 att överväga ett förbud mot import av produkter som tillverkats med hjälp av barnarbete och upprepade kravet i en resolution från 2016 där parlamentet efterlyste ett balanserat och genomförbart lagförslag, innehållande åtgärder som märkning av barnarbetsfria produkter och förbud mot import av produkter som tillverkats med hjälp av barnarbete.
1. Europaparlamentet fördömer skarpt den oacceptabla användningen av alla former av barnarbete.
2. Europaparlamentet är djupt oroat över det stora antalet barnarbetare i Madagaskars gruvor och kränkningarna av dessa barns rättigheter. Parlamentet påminner de madagaskiska myndigheterna om deras ansvar för att tillvarata barns rättigheter och garantera deras säkerhet och integritet.
3. Europaparlamentet välkomnar att utrotningen av barnarbete är en av den nya kommissionens prioriteringar och uppmanar kommissionen att ge närmare upplysningar om hur den avser bekämpa barnarbete med hjälp av EU:s politik, lagstiftning och finansiering, inbegripet nya initiativ.
4. Europaparlamentet välkomnar den nya kommissionens åtagande att lägga fram en ny heltäckande strategi för barnets rättigheter och uppmanar kommissionen att se till att en sådan strategi bidrar till att ta itu med de grundläggande orsakerna till barnarbete och de värsta formerna av barnarbete. Parlamentet uppmanar EU att se till att respekten för de mänskliga rättigheterna, inbegripet bekämpningen av barnarbete och exploatering, förblir ett viktigt inslag i den politiska dialogen med Madagaskar.
5. Europaparlamentet välkomnar att medlemsstaterna betonade att insatserna både inom och utanför Europeiska unionen måste påskyndas för att förverkliga visionen och målen i FN:s Agenda 2030(22). Parlamentet bekräftar det brådskande behovet av att effektivt ta itu med transnationella företags kränkningar av de mänskliga rättigheterna och välkomnar därför de pågående förhandlingarna om ett bindande FN-fördrag för transnationella företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen och medlemsstaterna att delta på ett konstruktivt sätt i dessa förhandlingar och att spela en aktiv roll och bidra till att utarbeta konkreta förslag, inbegripet tillgång till rättsmedel. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att ge kommissionen mandat att aktivt delta i förhandlingarna.
6. Europaparlamentet välkomnar att EU har vidtagit vissa åtgärder för att utarbeta bindande regler för tillbörlig aktsamhet i specifika sektorer med hög risk för kränkningar av de mänskliga rättigheterna, såsom timmer- och konfliktmineralsektorerna. Parlamentet noterar att vissa medlemsstater också har utarbetat lagstiftning, t.ex. den franska lagen om aktsamhetskrav för multinationella företag och den nederländska lagen om aktsamhet med avseende på barnarbete. Parlamentet noterar också att EU har utarbetat ett antal initiativ för att främja tillbörlig aktsamhet och att parlamentet i flera av sina resolutioner har uppmanat EU att fortsätta ta fram bindande regler på detta område.
7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i nära samarbete med olika branscher säkerställa en effektiv övervakning av de olika leveranskedjorna för att på EU:s marknader undvika produkter och tjänster som tillhandahålls med hjälp av barnarbete. Parlamentet upprepar sitt krav på att importkontrollerna och kontrollerna av leveranskedjan måste harmoniseras och förstärkas, bl.a. genom arbete för obligatorisk tillbörlig aktsamhet och tillämpning av OECD-standarder.
8. Europaparlamentet påminner om att gruvsektorn hör till de sektorer med störst risk för kränkningar av arbetstagarrättigheter. Parlamentet noterar att förordningen om konfliktmineraler kommer att träda i kraft i januari 2021, och att kommissionen ska rapportera om genomförandet av den till Europaparlamentet senast i januari 2023. Parlamentet anser att man vid översynen bör beakta förordningens effekter lokalt och bedöma möjligheten att inkludera mineraler, exempelvis glimmer.
9. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och medlemsstaterna att samarbeta med Madagaskar och stödja antagandet och genomförandet av lagstiftning, politik, budget och handlingsprogram som kan bidra till ett fullständigt förverkligande av alla barns, inklusive barnarbetares rättigheter, samt förbättra arbetsvillkoren för dem som är verksamma inom gruvsektorn. Parlamentet uppmanar EU:s delegation till Madagaskar att fortsätta att noggrant övervaka situationen för barns rättigheter i landet.
10. Europaparlamentet framhåller att det är viktigt att den fleråriga budgetramen 2021–2027 återspeglar EU:s åtagande att utrota fattigdomen och eliminera de värsta formerna av barnarbete och att utrota barnarbete senast 2025, inbegripet i Madagaskar(23), i enlighet med målen för hållbar utveckling, inom den tidsram som fastställs i FN:s Agenda 2030(24). Parlamentet uppmanar Madagaskars regering att fullt ut uppfylla sina åtaganden enligt ILO:s konvention nr 182 om de värsta formerna av barnarbete och nr 138 om minimiålder för tillträde till arbete, särskilt genom att stärka sin finansiella kapacitet att övervaka och inspektera gruvarbetares arbets- och levnadsvillkor, och mer allmänt, genom att tillhandahålla fullgod tillgång till grundläggande utbildning, hälso- och sjukvård, sanitet och dricksvatten. Parlamentet uppmanar Madagaskars regering att skydda barns rättigheter och verka för utrotningen av barnarbete.
11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med Madagaskar ta upp frågan om madagaskiska gruvföretag som utnyttjar barnarbete för att se till att inte någon del av deras produktion direkt eller indirekt importeras till EU.
12. Europaparlamentet menar att det ekonomiska partnerskapsavtalet mellan EU och Madagaskar och andra partnerländer i östra och södra Afrika måste reformeras så att det innehåller ett omfattande kapitel om handel och hållbar utveckling som syftar till respekt för internationellt överenskomna arbetsrättsliga normer, inbegripet bekämpning av barnarbete.
13. Europaparlamentet kräver att alla europeiska och internationella företag ska iaktta principerna om rättvis handel och etiskt producerade varor och material.
14. Europaparlamentet rekommenderar att förordningen om instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI) tillämpas i framtiden i samband med utrotningen av barnarbete, bl.a. inom områdena social inkludering och mänsklig utveckling, vilken ska säkerställa att EU investerar i utbildning, hälsa, nutrition, socialt skydd och en övergripande förstärkning av systemen för skydd av barn.
15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EU:s delegationer att säkerställa meningsfulla samråd med lokala och internationella civilsamhällesorganisationer för att erfarenheterna från programmen och barnarbetare ska beaktas i programplaneringen för NDICI, även när det gäller den programplanering som berör Madagaskar.
16. Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen fortsätter att stödja genomförandet av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, bekämpa barnarbete och moderna former av tvångsarbete och skydda människorättsförsvarare genom NDICI-instrumentets tematiska program för mänskliga rättigheter och demokrati.
17. Europaparlamentet uppmanar EU att som huvudaktör för mänskliga rättigheter i världen gå i bräschen när det gäller att utrota barnarbete och vidta omedelbara och effektiva åtgärder för att sätta stopp för barnarbete i alla dess former senast 2025.
18. Europaparlamentet rekommenderar att Europeiska utrikestjänsten i EU:s nästa handlingsplan för demokrati och mänskliga rättigheter prioriterar skyddet och främjandet av barns rättigheter och utrotningen av barnarbete.
19. Europaparlamentet rekommenderar att utrikestjänsten utarbetar EU:s nästa handlingsplan för demokrati och mänskliga rättigheter med ett meningsfullt och effektivt deltagande av barn och civilsamhällesorganisationer, inbegripet organisationer för barns rättigheter.
20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den kommande EU-strategin för Afrika styrs av ambitionen att genomföra målen för hållbar utveckling och investeringar i ett brett spektrum av barns rättigheter, samtidigt som utrotningen av barnarbete ska vara en central fråga i strategin. Parlamentet rekommenderar kommissionen att ställa barns rättigheter i centrum för avtalet efter Cotonouavtalet.
21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en övergripande strategi för genomförandet av FN:s Agenda 2030 och att fastställa utrotandet av barnarbete som ett centralt mål. Det är viktigt att fullt ut tillämpa principen om en konsekvent politik för utveckling i enlighet med artikel 208 i EUF-fördraget och att i fråga om barns rättigheter integrera en strategi som går ut på att inte vålla skada. Parlamentet betonar därför vikten av att inkludera kampen mot tvångsarbete och barnarbete i alla EU:s ekonomiska partnerskapsavtal, genom bindande och verkställbara kapitel om hållbar utveckling, som måste återspegla högsta miljömässiga och sociala standarder, särskilt när det gäller barnarbete, i enlighet med kommissionens ordförande von der Leyens åtagande om en nolltoleranspolitik gentemot barnarbete.
22. Europaparlamentet påminner om att en av de största utmaningarna för utvecklingsländerna är att komma högre upp i de globala värdekedjorna genom ekonomisk diversifiering, vilket kräver rättvisa och utvecklingsfrämjande globala handelsregler. Parlamentet betonar mot denna bakgrund att EU inte bör föra en handelspolitik som förbjuder utvecklingsländerna att ta ut exportavgifter på råvaror som en allmän regel inom ramen för avtalen om ekonomiskt partnerskap, i den mån detta är förenligt med WTO:s bestämmelser. Parlamentet uppmanar kommissionen att aktivt arbeta inom WTO för att främja multilaterala regler för en hållbar förvaltning av globala värdekedjor, inbegripet obligatorisk tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan.
23. Europaparlamentet uppmanar Madagaskar att i sina nationella utvecklingsprogram göra ungdomars deltagande till ett naturligt inslag, att anta mekanismer för att öka deras representation på alla beslutsnivåer och att tillhandahålla specifika och tillräckliga budgetanslag i program som gör det möjligt för alla ungdomar att ta del av grundskole-, gymnasie- och högskoleutbildning.
24. Europaparlamentet noterar den pågående översynen av Madagaskars gruvlagstiftning och uppmanar regeringen att prioritera uppfyllandet av sina internationella åtaganden, bland annat när det gäller arbetsrättsliga normer och miljönormer, anständigt arbete och respekt för de mänskliga rättigheterna i allmänhet samt barns rättigheter, med utgångspunkt i befintliga initiativ såsom initiativet för ansvarsfull utvinning av glimmer.
25. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, AVS–EU-rådet, FN:s generalsekreterare, Södra Afrikas utvecklingsgemenskap, Afrikanska unionens kommission och Madagaskars regering.
ILO, 2017. Global Estimates of Child Labour: Results and trends, 2012–2016. https://www.ilo.org/global/publications/books/WCMS_575499/lang--en/index.htm
En ambitiösare union: Min agenda för Europa av kandidaten till befattningen som kommissionens ordförande Ursula von der Leyen. Politiska riktlinjer för nästa Europeiska kommission (2019–2024). Tillgänglig på https://ec.europa.eu/commission/sites/betapolitical/files/political-guidelines-next-commission_en.pdf
Ursula von der Leyen, Europeiska kommissionens tillträdande ordförande. Uppdragsbeskrivning för Dubravka Šuica, vice ordförande med ansvar för demokrati och demografi. 10 september 2019. Tillgänglig på: https://ec.europa.eu/commission/sites/beta-political/files/mission-letterdubravka-suica_en.pdf
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 februari 2020 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av rådets gemensamma åtgärd nr 98/700/RIF, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1052/2013 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 (COM(2018)0631 – C8-0150/2019 – 2018/0330B(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0631),
– med beaktande av talmanskonferensens beslut av den 21 mars 2019 om att dela upp kommissionens förslag och godkänna utarbetande i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor av ett separat lagstiftningsbetänkande för bestämmelser som rör systemet för falska och äkta handlingar online (FADO), närmare bestämt skälen 80–83, 102, 114 och 115 samt artikel 80 i kommissionens förslag,
– med beaktande av artiklarna 294.2, 77.2 b och d samt 79.2 c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0150/2019),
– med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,
– med beaktande av artikel 294.3 och 87.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 12 december 2018(1),
– med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 6 februari 2019(2),
– med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 74.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 4 december 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artiklarna 59 och 40 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A9-0022/2019).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 februari 2020 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/… om systemet för falska och äkta handlingar online (FADO) och om upphävande av rådets gemensamma åtgärd 98/700/RIF
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2020/493.)
– med beaktande av det 64:e mötet i FN:s kvinnokommission (CSW64) och dess prioriterade tema i översynen och bedömningen av genomförandet av Pekingdeklarationen och handlingsplattformen,
– med beaktande av den fjärde internationella kvinnokonferensen i Peking i september 1995, och den deklaration och handlingsplattform för kvinnors egenmakt som antogs i Peking samt påföljande slutdokument från FN:s särskilda sessioner, Peking +5, +10, +15 och +20, om ytterligare åtgärder och initiativ för att genomföra Pekingdeklarationen och handlingsplattformen, vilka antogs den 9 juni 2000, den 11 mars 2005, den 2 mars 2010 respektive den 9 mars 2015,
– med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,
– med beaktande av agenda 2030 för hållbar utveckling som antogs i september 2015 och dess mål för hållbar utveckling, i synnerhet det första och det femte målet för hållbar utveckling,
– med beaktande av Parisavtalet av den 12 december 2015,
– med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets (EIGE) rapport från 2019 ”Beijing +25 – The 5th Review of the Implementation of the Beijing Platform for Action in the EU Member States”,
– med beaktande av FN:s ekonomiska kommission för Europas rapport ECE/AC.28/2019/3 (Beijing + 25 Regional Review Meeting),
– med beaktande av EU:s handlingsplan för jämställdhet 2016–2020, som antogs av rådet den 26 oktober 2015, och dess årliga genomföranderapport för 2018 som offentliggjordes den 11 september 2019 av kommissionen och den höga representanten,
– med beaktande av EU:s och FN:s Spotlight-initiativ som syftar till att eliminera alla former av våld mot kvinnor och flickor,
– med beaktande av rådets slutsatser av den 10 december 2018 om kvinnor, fred och säkerhet,
– med beaktande av rådets slutsatser av den 9–10 december 2019 om jämställda ekonomier i EU: vägen framåt,
– med beaktande av rådets slutsatser av den 6 december 2018 om jämställdhet, ungdom och digitalisering,
– med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2018 om jämställdhet i EU:s handelsavtal(1) ,
– med beaktande av sin resolution av den 3 oktober 2017 om kvinnors ekonomiska egenmakt i den privata och den offentliga sektorn i EU(2),
– med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2019 om jämställdhet och skattepolitik i EU(3),
– med beaktande av sin resolution av den 28 november 2019 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen och andra åtgärder för att bekämpa könsrelaterat våld(4),
– med beaktande av artikel 157.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av frågan till rådet om EU:s prioriteringar inför det 64:e mötet i FN:s kvinnokommission (O-000006/2020 – B9-0005/2020),
– med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Jämställdhet mellan kvinnor och män är en grundläggande princip inom EU som är förankrad i fördraget om Europeiska unionen och stadgan om de grundläggande rättigheterna, och integrering av jämställdhetsperspektiv är därför ett viktigt verktyg för att integrera denna princip i all EU-politik, åtgärder och insatser, inbegripet dess externa dimension.
B. Kvinnors rättigheter och jämställdhet är inte bara grundläggande mänskliga rättigheter som i lika utsträckning bör försvaras av kvinnor och män, utan är också en förutsättning för att främja social och ekonomisk utveckling och minska fattigdom, och en nödvändig grund för en fredlig, välmående och hållbar värld.
C. Även om handlingsplattformen från Peking inrättades för 25 år sedan, är många av de utmaningar som identifierades 1995 relevanta än i dag (t.ex. löne- och pensionsklyftorna mellan könen, den låga sysselsättningsgraden bland kvinnor, underrepresentationen i beslutsfattandet, den ojämna fördelningen av obetalt arbete samt könsrelaterat våld, bland många andra). CSW64 kommer att fokusera på att se över och bedöma genomförandet av Pekingdeklarationen och handlingsplanen från Peking, resultaten från generalförsamlingens 23:e extra session och det fullständiga genomförandet av Agenda 2030 för hållbar utveckling.
D. Det femte målet för hållbar utveckling syftar till att uppnå jämställdhet och ge alla kvinnor och flickor i hela världen egenmakt. Det femte målet är ett fristående mål och måste därför integreras i hela 2030-agendan för förverkligandet av alla mål för hållbar utveckling. Egenmakt till kvinnor innebär att de får de verktyg som krävs för att bli ekonomiskt självständiga, vara representerade i samhället i samma omfattning som män, ha samma inflytande som män på alla livets områden och få mer att säga till om i det offentliga livet och mer kontroll över alla beslut som påverkar deras liv.
E. ”Koalitioner för handling” är globala, innovativa partnerskap med flera olika aktörer som kommer att samla regeringar, det civila samhället, internationella organisationer och den privata sektorn. Koalitionerna för handling i forumet Generation Equality har följande teman: könsrelaterat våld, ekonomisk rättvisa och rättigheter, fysiskt självbestämmande och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, feministiska åtgärder för klimaträttvisa, teknik och innovation för jämställdhet, feministiska rörelser och feministiskt ledarskap. De väljs ut på grundval av människorättsprinciper och genom en databaserad samrådsprocess med internationella feministiska grupper, gräsrotsorganisationer, regeringar och andra partner. Dessa koalitioner för handling återspeglar ett av målen för forumet Generation Equality, som är att nå konkreta resultat i fråga om jämställdhet under FN:s årtionde för åtgärder (2020–2030) för att uppnå målen för hållbar utveckling. Varje koalition för handling kommer att lansera en uppsättning målinriktade, konkreta, ambitiösa och omedelbara åtgärder under perioden 2020–2025 för att åstadkomma konkreta resultat vad gäller jämställdhet och flickors och kvinnors mänskliga rättigheter.
F. EU är en global internationell ledare i egenskap av världens största biståndsgivare och tillhandahåller, tillsammans med medlemsstaterna, mer än hälften av det officiella utvecklingsbiståndet (ODA) globalt, och har varit en stark anhängare av Agenda 2030 och är engagerad i dess genomförande. Det europeiska samförståndet om utveckling omfattar jämställdhet och mänskliga rättigheter för kvinnor och flickor förutom deras egenmakt och skydd som en grundprincip och prioritering inom alla områden för EU:s yttre åtgärder.
G. En organiserad, oroande motreaktion mot kvinnors och hbtiq+-personers rättigheter konstateras över hela världen. Denna motreaktion är också synlig i medlemsstaterna där rörelser mot jämställdhet försöker begränsa sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, förbjuda sexualundervisning och genusvetenskap och främja smutskastningskampanjer mot Istanbulkonventionen. Denna tillbakagång i fråga om kvinnors rättigheter och jämställdhet måste likställas med attacker mot demokratin själv.
H. Löne- och pensionsklyftorna mellan könen har minskats i EU sedan 2013, men är fortfarande stora (omkring 16 % respektive 37 %). Sysselsättningsklyftan mellan könen ligger kvar på 11,5 procentenheter. Det är fortfarande nästan fyra gånger mer sannolikt att kvinnor deltidsarbetar än män, en siffra som praktiskt taget har varit oförändrad sedan 2013.
I. Kvinnor i Europa och i hela världen tar fortfarande större ansvar än män för vård av barn och äldre anhöriga. Exempelvis beräknas kvinnor i EU utföra i genomsnitt cirka 13 timmar mer obetalt arbete per vecka än män. Trots vissa framsteg har Barcelonamålen för att tillhandahålla formell barnomsorg fortfarande inte infriats helt och fullt i vissa medlemsstater och nästan en tredjedel av hushållen i EU har fortfarande inte råd med barnomsorg. Det finns stora brister i tillgången på formell långsiktig omsorg för äldre personer och personer med funktionsnedsättning, samt betydande skillnader när det gäller hur mycket pengar medlemsstaterna lägger på dessa tjänster.
J. Andelen kvinnor i beslutsfattande roller har för det mesta ökat sedan 2013, framsteg har vanligtvis varit långsam och inkonsekvent. Omfattningen av kvinnors underrepresentation varierar mellan och inom sektorer och medlemsstater. Särskilt låga nivåer av kvinnorepresentation (cirka 20 % eller mindre) finns i många beslutsfattande positioner inom ekonomi och näringsliv, inom idrotten, i den diplomatiska sektorn och i Europeiska unionens domstol.
K. Nästan var tredje ensamstående kvinna och man riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning, varvid kvinnor utgör huvuddelen (87 %) av ensamstående föräldrar. Ungefär varannan människa med invandrarbakgrund från ett land utanför EU och nästan en tredjedel av kvinnor med funktionsnedsättning löper risk att drabbas av fattigdom och social utestängning. Fyra av fem medlemmar av den romska befolkningsgruppen har inkomster under fattigdomsgränsen i sitt hemland och färre än var femte romsk kvinna (16 år och äldre) är yrkesverksam.
L. I enlighet med Istanbulkonventionen ska våld mot kvinnor förstås som en kränkning av de mänskliga rättigheterna och en form av diskriminering av kvinnor. Könsrelaterat våld fortsätter att vara en del av vardagen för miljontals kvinnor och flickor. Varannan kvinna i EU har upplevt sexuella trakasserier och var tredje har drabbats av fysiskt och/eller sexuellt våld. Kvinnor och flickor utgör mer än två tredjedelar av offren för människohandel. Exponeringen av vissa grupper av kvinnor för olika och samverkande former av diskriminering ökar ytterligare deras exponering för olika former av könsrelaterat våld. Att bekämpa diskriminering i lagar och praxis, och att ta itu med diskriminerande attityder och normer inom områden såsom barnäktenskap och andra sedvänjor stärker kvinnors rättigheter och egenmakt. Nekandet av tjänster för sexuella och reproduktiva hälsofrågor och rättigheter är en form av våld mot kvinnor.
M. Uppkomsten av våld på internet (inklusive hatpropaganda, stalking, mobbning eller trakasserier på nätet och delning av explicita bilder utan samtycke) väcker allt större oro eftersom sådant våld kan tysta kvinnor och avskräcka dem från att inta en ledande roll i det offentliga livet. Kvinnor i offentliga funktioner, såsom politiker, journalister och de som kämpar för kvinnors och minoriteters rättigheter, blir i allt högre grad offer för sexistiska trakasserier på nätet. Kvinnor utsätts också för könsrelaterade trakasserier och mobbning på arbetsplatsen, vilket har synliggjorts och bekräftats av den senaste tidens globala #MeToo-rörelsen.
N. Tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter varierar kraftigt runt om i världen, även inom och mellan medlemsstaterna. Nekad tillgång eller begränsad tillgång är särskilt skadlig för de mest utsatta. Alla länder som analyseras i 2019 års Contraception Atlas behöver göra mer för att förbättra tillgången till information och preventivmedel, så att människorna har möjlighet att bestämma om sin reproduktivitet.
O. Kvinnor verkar för positiva förändringar och bidrar till konfliktförebyggande och konfliktlösning, fredsbyggande, fredsförhandlingar och återuppbyggnad efter konflikter.
P. Jämställdhet är en förutsättning för en hållbar utveckling och en effektiv hantering av klimatutmaningarna i syfte att uppnå en rättvis övergång där ingen ska lämnas utanför. Alla klimatåtgärder måste innehålla ett genus- och ett intersektionellt perspektiv. Kvinnor måste spela mer betydelsefulla roller på området klimatförändringar, som ledare, yrkesverksamma och tekniska ombud för förändring.
Q. Kvinnors ekonomiska egenmakt är avgörande för hållbar utveckling och ekonomisk tillväxt. Det är viktigt att stödja kvinnligt företagande, kvinnors roll i handelspolitik och handelsavtal, och kvinnors delaktighet i framväxande ekonomiska områden, såsom IKT, naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, den digitala sektorn, artificiell intelligens och grön ekonomi, som drivkrafter för hållbar tillväxt och kvinnors ekonomiska oberoende.
1. Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:
Allmänna anmärkningar
a. Rådet bör bekräfta sitt orubbliga engagemang för handlingsplanen från Peking och efterföljande utvärderingskonferenser och de olika åtgärder för jämställdhet som beskrivs däri. Parlamentet upprepar att arbete för att uppnå kvinnors rättigheter och jämställdhet kräver en samordnad och sektorsövergripande strategi som involverar alla aktörer som tar itu med de ihållande olika formerna av diskriminering, de rådande könsstereotyperna och bristen på jämställdhet mellan könen.
b.
Rådet bör betona vikten av ett positivt resultat av CSW64, som ska äga rum den 9–20 mars 2020, bland annat genom att anta en uppsättning framåtblickande ambitiösa åtaganden som anges i den politiska förklaringen.
c.
Rådet bör se till att EU visar ett enigt ställningstagande och tar kraftfulla åtgärder för att entydigt fördöma motreaktionen mot jämställdhet och åtgärder som undergräver kvinnors rättigheter, autonomi och frigörelse på alla områden. Rådet bör erkänna att ett betydelsefullt sätt att bekämpa denna motreaktion på är att proaktivt främja rättighetsbaserad jämställdhet och att integrera jämställdhet på alla områden.
d.
Rådet bör utlova sitt starka stöd för det arbete som utförs av FN:s enhet för jämställdhet och kvinnors egenmakt, som är en central aktör i FN-systemet för att främja kvinnors rättigheter och samla alla relevanta parter för att skapa politiska förändringar och samordna åtgärder. Rådet bör uppmana alla FN:s medlemsstater, samt EU:s medlemsstater, att säkerställa tillräcklig finansiering för FN:s enhet för jämställdhet och kvinnors egenmakt.
e.
Rådet bör aktivt engagera sig i koalitionerna för handling, tillsammans med kommissionen, och framhålla vikten av Peking+25 och forumet Generation Equality. Rådet bör bekräfta sitt åtagande att stödja årlig spårning och rapportering som en del av lägesrapporten om koalitionerna för handling.
f.
Rådet bör säkerställa fullt deltagande av parlamentet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män i beslutsfattandet när det gäller EU:s ståndpunkt vid CSW64.
EU som global aktör
g. Rådet bör säkerställa samstämmighet och komplementaritet i alla EU:s befintliga externa instrument och politikområden i fråga om jämställdhetsintegrering, inbegripet EU:s handelspolitik, det nya samförståndet om utveckling, EU:s resurspaket om integrering av jämställdhetsperspektiv i utvecklingssamarbetet och EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati.
h.
Rådet bör bedriva en värdebaserad EU-handelspolitik, inbegripet att säkra en hög skyddsnivå för arbetstagarrättigheter och miljömässiga rättigheter samt respekten för de grundläggande friheterna och mänskliga rättigheter, inbegripet jämställdhet. Rådet bör komma ihåg att alla EU:s handels- och investeringsavtal måste genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv och inkludera ett ambitiöst och verkställbart kapitel om handel och hållbar utveckling. Rådet bör välkomna kommissionens åtagande att för första gången för EU:s del se till att ett särskilt jämställdhetskapitel införs i det moderniserade associeringsavtalet mellan Chile och EU, och att främja och stödja införandet av sådana kapitel i alla EU:s framtida handels- och investeringsavtal, med utgångspunkt i befintliga internationella exempel. Parlamentet betonar att handelsrelaterade åtaganden i EU:s avtal aldrig får åsidosätta mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter eller miljöskydd och att de bör beakta lokala, sociala och ekonomiska förhållanden.
i.
Rådet bör inta en stark ledarskapsroll för att uppnå flickors och kvinnors rättigheter och jämställdhet i sina externa åtgärder, särskilt i sin säkerhets-, utrikes-, utvecklings och samarbetspolitik och att förnya handlingsplanen för jämställdhet för yttre förbindelser efter 2020 och göra den ännu mer ambitiös. Rådet bör följa parlamentets uppmaning att EU ska fortsätta stödja Spotlight-initiativet, ett partnerskap mellan EU och FN för att eliminera alla former av våld mot kvinnor och flickor senast 2030.
j.
Rådet bör fördubbla sina ansträngningar för att genomföra Agenda 2030 och alla mål för hållbar utveckling, särskilt mål 3 och mål 5, för att säkerställa att ingen kvinna eller flicka utsätts för diskriminering, våld eller utestängning, och har tillgång till hälsa, mat, utbildning och arbetstillfällen.
k.
Rådet bör göra sitt yttersta för att eliminera användningen av våldtäkt som ett vapen i krig och för förtryck, och EU och dess medlemsstater måste utöva påtryckningar mot tredjeländers regeringar och alla berörda aktörer i regioner där könsbaserat våld förekommer, i syfte att sätta stopp för bruket, ställa förövarna inför rätta och arbeta med överlevande, drabbade kvinnor och samhällsgrupper för att hjälpa dem att återhämta sig fysiskt och mentalt.
l.
Rådet bör uppmuntra ett ökat deltagande av kvinnor i fredsbevarande, fredsbyggande och medlingsprocesser och i EU:s militära och civila krishanteringsuppdrag, i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, med särskilt fokus på konfliktrelaterat sexuellt våld. Rådet bör komma ihåg att jämställdhetsmedveten konfliktanalys, som genomförs i samråd med lokala aktörer och kvinnoorganisationer, kan underlätta en bättre förståelse för kvinnors roll i konflikter.
m.
Rådet bör inkludera ett jämställdhetsperspektiv i EU:s och medlemsstaternas humanitära bistånd, och ett perspektiv på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter eftersom tillgång till sexuell och reproduktiv hälsovård är ett grundläggande behov för människor i humanitära sammanhang.
n.
Rådet bör starkt fördöma den så kallade globala munkavleregeln som förbjuder amerikanskt bistånd för familjeplanering till de internationella organisationer som erbjuder, ger rådgivning om, hänvisar till eller förordar abort. Rådet bör betrakta denna regel som ett direkt angrepp på och ett bakslag för de framsteg som gjorts för kvinnors och flickors rättigheter. Rådet bör kräva att EU och dess medlemsstater snarast ska motverka effekterna av munkavleregeln genom att i hög grad stödja finansiering av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, och fylla finansieringsklyftan.
o.
Rådet bör ta hänsyn till att kvinnor och flickor i utvecklingsländerna påverkas oproportionerligt av de negativa effekterna av klimatförändringarna, vilket ökar befintliga ojämlikheter och hotar kvinnors och flickor hälsa, säkerhet och ekonomiska välbefinnande. Rådet bör komma ihåg att klimatåtgärder är mest effektiva när kvinnor och flickor spelar en aktiv roll eftersom de en kraftfull drivkraft för förändring.
Kvinnors ekonomiska och politiska egenmakt
p. Rådet bör öka ansträngningarna för ökad integrering av kvinnor på arbetsmarknaden och förbättra stödet för kvinnligt företagande eftersom kvinnor är av avgörande betydelse för att åstadkomma långsiktig inkluderande ekonomisk tillväxt, bekämpa ojämlikhet och uppmuntra kvinnors ekonomiska oberoende. Rådet bör vidta åtgärder för att hantera kvinnors arbetslöshet, särskilt deras långtidsarbetslöshet.
q.
Rådet bör öka sina lagstiftande och icke-lagstiftande ansträngningar för att slutgiltigt få bort löne- och pensionsgapet mellan kvinnor och män, och strängt verkställa likalöneprincipen genom att se till att lönerna för deltidsarbetande överensstämmer med lönerna för heltidsarbetande, och genom att anta lagstiftning för att öka insynen i lönesättningen och förtydliga rättsläget så att könsdiskriminering i lönestrukturer upptäcks, bekämpa yrkesmässig vertikal och horisontell segregering samt bekämpa fördomar hos arbetsgivare vid beslut om rekrytering och befordran. Rådet bör främja nya investeringar i vårdinrättningar, utbildning och hälsovård och i det offentliga tillhandahållandet av lättillgängliga, prisvärda tjänster av hög kvalitet under hela livscykeln, inklusive omvårdnad av barn, anhöriga och äldre personer, och säkerställa ett starkt skydd och arbetstagarrättigheter för gravida kvinnor under och efter graviditeten.
r.
Rådet bör stödja en politik som främjar en jämn fördelning av omsorgs- och hushållsarbete mellan kvinnor och män och bekämpa könsnormer och ojämlika könsförväntningar när det gäller omsorg genom att genomföra en lämplig politik som involverar män i den nödvändiga förändringen.
s.
Rådet bör erkänna skattens differentierande verkan på kvinnor och på olika typer av hushåll (hushåll där två personer förvärvsarbetar, hushåll med endast en kvinnlig eller manlig försörjare, etc.) och se till att skattesystemen främjar och skyddar jämställdhet och skatterättvisa för kvinnor genom att eliminera skatterelaterade könsfördomar och incitament som befäster ojämlika könsroller.
t.
Rådet bör påskynda arbetet med att bekämpa horisontell och vertikal segmentering av arbetsmarknaden och feminiseringen av otrygga anställningar, och säkerställa adekvata bestämmelser för kvinnor som utsätts för olika former av diskriminering. Rådet bör se till att adekvata bestämmelser för äldre kvinnor fastställs, inklusive åtgärder såsom tillgodoräknande av vårdperioder, tillräckliga minimipensioner, efterlevandeförmåner och rättigheter till familjeledighet för män för att förhindra feminiseringen av fattigdom.
u.
Rådet bör betona rätten för kvinnliga hushållsanställda, inklusive migrerande arbetstagare och arbetstagare som är flyktingar, till anständiga arbetsvillkor och ett likvärdigt socialt skydd. Rådet bör säkerställa ratificering och genomförande av ILO:s konvention 189 om anständigt arbete för hushållsarbetare.
v.
Rådet bör erkänna vikten av att man stärker strategier och åtgärder som främjar utbildning för flickor, och konsekvenserna därav när det gäller för deras ekonomiska egenmakt. Rådet bör komma ihåg att det behövs ett särskilt fokus på att säkerställa flickors och kvinnors tillgång till alla utbildningsnivåer globalt, Rådet bör stödja, i detta avseende, yrkesvägledning som tar hänsyn till jämställdhetsperspektivet och medvetandehöjande initiativ för att främja ett ökat deltagande av kvinnor i yrken inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, och av män i hälso- och sjukvårds-, utbildnings- och välfärdssektorn. Rådet bör betona att kvinnor måste involveras och vara delaktiga inom framväxande ekonomiska områden som är viktiga för hållbar utveckling, inbegripet IKT-sektorn, den digitala sektorn och sektorn för artificiell intelligens.
w.
Rådet bör säkerställa en fullständig och jämställd integration av kvinnor på alla nivåer och inom alla områden, och aktivt främja en jämn könsfördelning och lika representation av alla kvinnors farhågor och intressen på alla beslutsnivåer. Rådet bör föregå med gott exempel och häva blockeringen av direktivet om kvinnor i styrelser i rådet och rekommendera att kravet på jämn könsfördelning införs i vallagar.
Utrota könsrelaterat våld och säkerställa kvinnors grundläggande rättigheter
x. Rådet bör fördöma alla former av könsbaserat våld, och att kvinnor och flickor fortsätter att utsättas för psykiskt, fysiskt, sexuellt och ekonomiskt våld, inbegripet våld i nära relationer, sexuella trakasserier, förföljelse och våld på nätet, våldtäkt, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap, kvinnlig könsstympning, brott som begås för att försvara någons så kallade heder, tvångsaborter, tvångssterilisering, sexuellt utnyttjande och människohandel samt andra former av våld som utgör en allvarlig kränkning av deras mänskliga rättigheter och värdighet. Rådet bör ta hänsyn till parlamentets djupa oro över fenomenet kvinnomord som är den mest extrema formen av våld mot kvinnor.
y.
Rådet bör snarast slutföra EU:s ratificering och fulla genomförande av Istanbulkonventionen, och försöka få alla medlemsstater att ratificera den. Rådet bör säkerställa ett korrekt genomförande och upprätthållande av konventionen, och anslå tillräckliga ekonomiska och personalmässiga resurser för att förhindra och bekämpa våld mot kvinnor och könsrelaterat våld samt för att skydda offren. Rådet bör beakta rekommendationerna från Europarådets expertgrupp för åtgärder mot våld mot kvinnor och våld i hemmet (Grevio) och förbättra lagstiftning så att den blir mer i linje med bestämmelserna i Istanbulkonventionen. Rådet bör kräva att kommissionen ska lägga fram en rättsakt om att förebygga och avskaffa alla former av våld mot kvinnor och flickor och könsrelaterat våld.
z.
Rådet bör ratificera ILO:s konvention 190 om att eliminera våld och trakasserier i arbetslivet, och utöva positiv särbehandling för att genomföra Europarådets allra första rekommendation om att förebygga och bekämpa sexism där konkreta sätt för olika aktörer att identifiera och behandla den föreslås.
aa.
Rådet bör säkerställa att alla medlemsstater effektivt införlivar och genomför direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel och skydd av dess offer(5).
ab.
Rådet bör garantera universell respekt för, och tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter som överenskommits i handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling, handlingsplanen från Peking och slutdokument från granskningskonferenser därav där det erkänns att de bidrar till att uppnå alla hälsorelaterade mål om hållbar utveckling, såsom mödravård och åtgärder för att undvika högriskfödslar och minska spädbarns- och barnadödligheten. Rådet bör erkänna att tillgång till familjeplanering, mödravård och säkra och lagliga aborter är viktiga insatser för att rädda kvinnors liv.
ac.
Rådet bör tillhandahålla evidensbaserad, åldersanpassad, omfattande sexual- och samlevnadsundervisning till flickor och pojkar i skolsammanhang för att göra det möjligt för barn och ungdomar att utveckla korrekt kunskap, attityder och färdigheter de behöver för att bilda säkra, hälsosamma och respektfulla förhållanden. Rådet bör komma ihåg att en sådan undervisning bör grundas på respekt för mänskliga rättigheter och jämställdhet och mångfald. Rådet bör erkänna att sådan undervisning bör innehålla ämnen såsom sexuell läggning och könsidentitet, könsuttryck, könsnormer, förhållanden och specifikt samtycke, förebyggande av sexuellt och könsrelaterat våld och skadliga metoder såsom gromning och kvinnlig könsstympning, förebyggande av sexuellt överförbara sjukdomar, hiv, och oönskade graviditeter, och ge information om tillgång till sexuell och reproduktiv hälsovård, inklusive familjeplanering, preventivmedel och säker och laglig abort.
Jämställdhetsgenomsyrad och inkluderande politik och institutioner
ad. Rådet bör säkerställa genomförandet av systematisk jämställdhetsintegrering som en viktig strategi för att stödja förverkligandet av jämställdhet i praktiken. Rådet bör erkänna att jämställdhetsintegrering måste genomföras inom alla politikområden och erkänna den särskilda betydelsen av att göra konsekvensbedömningar ur ett jämställdhetsperspektiv.
ae.
Rådet bör förbättra övervakningen och insamlingen av jämförbara, anonymiserade ålders- och könsuppdelade uppgifter i syfte att förbättra den kvalitativa analysen av kvinnors situation och som en konsekvens anta bättre underbyggd jämställdhetspolitik. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att investera mer i att samla in icke-aggregerade uppgifter och bidra till att stärka nationell statistikkapacitet och nationella statistikmekanismer i partnerländerna.
af.
Rådet bör införa ett jämställdhetsperspektiv i EU:s miljö- och klimatpolitik och garantera ekonomiskt och institutionellt stöd, expertis på jämställdhetsfrågor och starka politiska åtgärder, och inrätta kontaktpunkter gör könskorrigering och klimatförändringar i alla statliga institutioner. Rådet bör erkänna att meningsfullt och lika deltagande av kvinnor i beslutsfattande organ och klimatpolitik och klimatåtgärder på nationell och lokal nivå är avgörande för att uppnå långsiktiga klimatmål, samt erkänna och stödja kvinnors och flickors roll som drivkraft för förändring.
ag.
Rådet bör anta och genomföra budgetering, praxis och färdplaner där jämställdhetsperspektivet är integrerat för att säkerställa tillräcklig finansiering som öronmärkts för att främja jämställdhet. Rådet bör få till stånd tillförlitlig, systematisk och tillräcklig finansiering från de nationella budgetarna för att genomföra internationella och nationella åtaganden i fråga om jämställdhet och kvinnors egenmakt.
ah.
Rådet bör införliva ett jämställdhetsperspektiv i EU:s migrationspolitik som garanterar flyktingkvinnors och flyktingflickors rättigheter, omedelbart införa jämställdhetsgenomsyrade asyl- och migrationsförfaranden och intensifiera arbetet för att säkerställa korrekt identifiering och skydd av potentiella offer för människohandel vid förläggningarna i hela EU.
ai.
Rådet bör understryka behovet av att skydda och främja rättigheterna för grupper som utsätts för flerfaldiga och intersektionella former av diskriminering, däribland kvinnor med funktionsnedsättning, svarta kvinnor och färgade kvinnor, migrerande kvinnor och kvinnor som tillhör etniska minoriteter, äldre kvinnor, kvinnor på landsbygden och avfolkningsområden, ensamstående mödrar och hbtiq+-personer, samt arbeta för att främja idén om att bekämpa flerfaldig diskriminering och institutionalisera intersektionell analys i alla FN-organ, hela EU och i alla de olika medlemsstaterna.
aj.
Rådet bör säkerställa att gräsrotsorganisationer för kvinnors rättigheter och kvinnors och hbtiq+-personers försvarare stöds genom tillhandahållandet av tillräcklig finansiering och avskaffandet av restriktioner som hindrar deras förmåga att fungera och hålla makten till svars. Rådet bör främja det civila samhällets, kvinnoorganisationers och marginaliserade gruppers breda och meningsfulla deltagande i beslutsfattandet och utformningen av politiken på alla nivåer. Rådet bör uppmuntra unga kvinnors och ungdomars deltagande i synnerhet.
ak.
Rådet bör anta förslaget till antidiskrimineringsdirektivet, som syftar till att, på ett sätt som tar hänsyn till könsperspektivet, genomföra principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och, för kännedom, till kommissionen.