Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Eritrea, särskilt resolutionen av den 6 juli 2017(1),

–  med beaktande av FN:s särskilda rapportörs rapport av den 11 maj 2020 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Eritrea,

–  med beaktande av FN:s särskilda rapportörs uttalande av den 30 juni 2020 vid det 44:e mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter om situationen för de mänskliga rättigheterna i Eritrea,

–  med beaktande av resolutionerna från FN:s råd för mänskliga rättigheter om situationen för de mänskliga rättigheterna i Eritrea,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2444 (2018) av den 14 november 2018, som med omedelbar verkan avslutade alla FN-sanktioner mot Eritrea (vapenembargo, frysning av tillgångar och reseförbud),

–  med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2018/1944 av den 10 december 2018 om upphävande av beslut 2010/127/Gusp om restriktiva åtgärder mot Eritrea(2),

–  med beaktande av mål 428/12 (2012) som ingavs till Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter på Dawit Isaaks och andra politiska fångars vägnar,

–  med beaktande av slutförklaringen från det 66:e mötet för Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter av den 22 maj 2017,

–  med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

–  med beaktande av Eritreas grundlag som antogs 1997 och som garanterar medborgerliga fri- och rättigheter, religionsfrihet inberäknad,

–  med beaktande av den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av AVS–EU-partnerskapsavtalet (Cotonouavtalet)(3), i dess ändrade lydelse från 2005 och 2010, som Eritrea har undertecknat,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Dawit Isaak, som har dubbelt medborgarskap i Eritrea och Sverige, och därmed medborgarskap i Europeiska unionen, är journalist och delägare i Eritreas första oberoende tidning, Setit, som har stor spridning. Den 23 september 2001 greps han tillsammans med 21 andra personer av de eritreanska myndigheterna. Eritreas regering anklagar Dawit Isaak för att vara en ”förrädare”, trots att han varken åtalats eller ställts inför rätta. Efter Eritreas självständighet 1992 hade Dawit Isaak återvänt från Sverige för att hjälpa till att befästa landets nya demokrati.

B.  Fängslandena ägde rum efter offentliggörandet av ett öppet brev där regimen fördömdes och president Isaias Afwerki uppmanades att genomföra demokratiska reformer. Den dagen då gripandena skedde tillkännagav regeringen ett förbud mot alla oberoende medier. De frihetsberövade har inte åtalats för något brott.

C.  Den 19 november 2005 försattes Dawit Isaak på fri fot efter betydande insatser av bland annat Sveriges regering på hans vägnar. Två dagar senare greps han på nytt när han var på väg till sjukhus, och de eritreanska myndigheterna hävdade att han endast varit tillfälligt frigiven för att få läkarvård. Sedan dess har Dawit Isaak hållits isolerad av de eritreanska myndigheterna, som vägrar att uppge den exakta platsen där han befinner sig eller någon information om hans hälsa och välbefinnande.

D.  I december 2008 kom det obekräftade uppgifter om att Dawit Isaak hade överförts till ett högsäkerhetsfängelse i Embatkala, och att han kort därefter, den 11 januari 2009, hade lagts in på ett av flygvapnets sjukhus i Asmara, antagligen allvarligt sjuk. Man vet fortfarande inte något om hans sjukdom eller hur allvarlig den är och Eritreas regering vägrar att bekräfta att han har lagts in på sjukhus.

E.  Sedan Dawit Isaaks försvinnande har hans familj, däribland hans tre barn, upplevt stor oro och osäkerhet och haft mycket lite kännedom om sin närståendes välbefinnande, vistelseort eller framtidsutsikter. Dawit Isaaks dotter Betlehem Isaak fortsätter att kämpa för sin fars frigivning. 2020 bekräftade Betlehem Isaak att hennes far levde.

F.  Den afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter fastställde att de journalister som greps i Eritrea i september 2001, däribland Dawit Isaak, har utsatts för godtyckliga och olagliga frihetsberövanden, och uppmanade de eritreanska myndigheterna att frige dem eller att åtminstone hålla en rättvis rättegång.

G.  Situationen i Eritreas överfulla och ohygieniska förvarsenheter innebär en grym och omänsklig behandling. Dessa förhållanden gör att de frihetsberövade utsätts för en större risk att överföra covid-19. Tillgången till hälso- och sjukvård, mat och sanitet är extremt begränsad eller saknas helt, vilket gör att de frihetsberövade är beroende av besökare för att få grundläggande förnödenheter. Isoleringsåtgärder vid fängelser som syftat till att bekämpa pandemin har lett till ytterligare undernäring och motsvarande psykiska och fysiska sjukdomar. Många fler fångar sitter frihetsberövade i containrar där de utsätts för extremt hårda temperaturförhållanden.

H.  Sedan landet blev självständigt under Isaias Afwerki har Eritrea systematiskt fängslat tusentals människor för deras politiska åsikter, deras arbete som journalister eller deras religionsutövning. Påtvingade försvinnanden sker på ett strukturerat sätt. Frihetsberövade personer utsätts vanligtvis för godtyckliga och olagliga gripanden och frihetsberövanden utan åtal och nekas tillgång till advokater eller familjebesök.

I.  Enligt en rapport från 2019 om mänsklig utveckling från FN:s utvecklingsprogram placerar sig Eritrea på 182:e plats av 189 länder. Eritrea ligger på 178:e plats av 180 länder i 2020 års pressfrihetsindex från Reportrar utan gränser, och 2019 var Eritrea världens mest censurerade land enligt Kommittén för skydd av journalister.

J.  I rapporten från FN:s undersökningskommission om de mänskliga rättigheterna i Eritrea, som offentliggjordes den 9 maj 2016, konstaterades att brott mot mänskligheten hade begåtts i utbredd och systematisk skala i förvarsenheter, i militära träningsläger och på andra platser i hela landet under de senaste 25 åren.

K.  Enligt FN:s särskilda rapportörs rapport av den 16 maj 2020 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Eritrea har ”den positiva drivkraften för fred och säkerhet i regionen väckt förväntningar i Eritrea och i det internationella samfundet om att Eritreas regering kommer att genomföra politiska och institutionella reformer”, men ”de eritreanska myndigheterna har ännu inte påbörjat något inhemskt reformarbete och människorättssituationen är oförändrad”. Sedan 2009 har FN:s särskilda rapportör nekats inresa till Eritrea för besök i landet.

L.  I maj 2019 slog de eritreanska myndigheterna till hårt mot icke erkända kristna församlingar och beslagtog katolska skolor och vårdinrättningar, vilket har påverkat befolkningens rätt till hälsa och utbildning negativt.

M.  Eritreas president vägrar fortsättningsvis att anordna val och att tillämpa landets grundlag, trots att grundlagen och Eritreas vallag ratificerades 1997 respektive 2002. Interimsparlamentet har inte sammanträtt sedan 2002 och rättsväsendet kontrolleras av regeringen.

N.  Den senaste utvecklingen av regional fred och säkerhet förväntades leda till reformer av värnplikten och en demobilisering av värnpliktiga i Eritrea. Hittills har inga officiella tillkännagivanden getts om en förkortning av värnplikten eller om några demobiliseringsplaner. Värnplikten har fortfarande karaktären av ofrivillig tjänstgöring och dess varaktighet är obegränsad. Värnplikten innebär för många medborgare, däribland kvinnor och flickor, en situation av slaveri, där hela deras liv kontrolleras av andra, och där de bland annat utsätts för fysiska och sexuella övergrepp och verbala angrepp liksom ibland ett tvång att arbeta som hushållsarbetare.

O.  I juli 2018 undertecknade Eritrea och Etiopien ett historiskt fredsavtal som avslutade tjugo år av konflikt. Fredsavtalet från juli 2018 öppnade nya utsikter för landets socioekonomiska utveckling, vilken hänger samman med framstegen med den regionala ekonomiska integrationen på Afrikas horn.

P.  Efter det att fredsavtalet ingicks mellan Eritrea och Etiopien ändrade EU sin strategi gentemot Eritrea, som utgick från ”principer för engagemang” och som tidigare inte hade gett möjlighet till vare sig politisk dialog eller utvecklingssamarbete mellan EU och Eritrea, och övergick till den så kallade ”tvåspårsstrategin”.

Q.  EU:s partnerskap med Eritrea regleras av Cotonouavtalet och parterna i detta avtal måste respektera och uppfylla dess villkor, särskilt respekten för mänskliga rättigheter, demokratin och rättsstaten.

R.  Trots att Eritrea gjort sig skyldig till grova och systematiska kränkningar av de väsentliga och grundläggande inslagen i Cotonouavtalet när det gäller mänskliga rättigheter har EU aldrig inlett samråd enligt artikel 96 i avtalet, trots uppmaningar från Europaparlamentet att göra så.

S.  EU är en betydande givare till Eritrea genom sitt utvecklingsbistånd till landet. Efter 2018 års fredsavtal mellan Eritrea och Etiopien enades EU och Eritrea om en ny strategi för utvecklingssamarbete för 2019–2020 med ett anslag från EU på 180 miljoner euro.

T.  Den autokratiska regeringen försöker även kontrollera den eritreanska diasporan genom att ålägga eritreaner som bor utomlands en inkomstskatt på 2 %, spionera på dem och övervaka anhöriga som bor kvar i Eritrea.

1.  Europaparlamentet kräver att alla samvetsfångar i Eritrea omedelbart och ovillkorligt släpps fria, särskilt EU-medborgaren Dawit Isaak och de andra journalister som hållits frihetsberövade sedan september 2001. Parlamentet kräver omedelbar information om Dawit Isaaks vistelseort och välbefinnande. Parlamentet uppmanar med kraft de eritreanska myndigheterna att ge honom tillträde till EU:s, medlemsstaternas och Sveriges företrädare för att fastställa hans behov av hälso- och sjukvård och annat nödvändigt stöd.

2.  Europaparlamentet fördömer i kraftiga ordalag Eritreas systematiska, omfattande och grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar Eritreas regering att upphöra med frihetsberövandet av oppositionen, journalister, religiösa ledare och oskyldiga civila.

3.  Europaparlamentet vädjar till Afrikanska unionen, som är en partner till EU och som uttryckligen engagerar sig för universella värden som demokrati och mänskliga rättigheter, att intensifiera sina insatser med anledning av den beklagliga situationen i Eritrea och att arbeta tillsammans med EU för att se till att Dawit Isaak och andra politiska fångar släpps fria.

4.  Europaparlamentet kräver, med tanke på den rådande covid-19-hälsokrisen, de dåliga sanitära förhållandena i eritreanska fängelser och den höga infektionsrisken för fångar, att tillräckligt med mat, vatten och sjukvård omgående tillhandahålls. Parlamentet uttrycker oro över att covid-19-pandemin förvärrar den situation med hungersnöd och undernäring som råder i delar av landet och bidrar till livsmedelsbrist.

5.  Europaparlamentet kräver att Eritreas regering lämnar detaljerad information om vad som har hänt alla dem som har frihetsberövats, ger bevis på att de lever och uppger var de befinner sig. Parlamentet efterlyser rättvisa rättegångar för de anklagade, omedelbar och ovillkorlig frigivning av alla fångar som inte anklagas för något brott samt avskaffande av tortyr och annan förnedrande behandling, såsom begränsningar av mat, vatten och sjukvård. Parlamentet påminner Eritreas regering om dess skyldighet att ta itu med alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat genom att utreda utomrättsliga avrättningar och påtvingade försvinnanden samt dödsstraffet, vilket bör avskaffas i linje med rekommendationerna i årsrapporten för 2020 från FN:s råd för mänskliga rättigheter.

6.  Europaparlamentet beklagar djupt att Eritrea inte ger utrymme åt oberoende människorättsförsvarare, medlemmar av den politiska oppositionen och oberoende journalister. Parlamentet uppmanar därför Eritreas regering att öppna utrymmet för oberoende organisationer i civilsamhället och se till att det blir möjligt att grunda andra politiska partier i landet. Parlamentet påminner Eritrea om landets skyldigheter enligt ILO-konventionerna, särskilt med avseende på rätten för organisationer i civilsamhället och fackföreningar att organisera sig, hålla fredliga demonstrationer, medverka i samhällsfrågor och kämpa för bättre rättigheter för arbetstagarna.

7.  Europaparlamentet kräver att Eritreas regering upphör med att använda sina medborgare som tvångsarbetare genom en nationell värnplikt på obestämd tid och avskaffar den praxis som gör det obligatoriskt för alla skolelever att tillbringa sitt sista skolår i ett militärt träningsläger.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om villkoren för EU:s bistånd är uppfyllda och att se till att ingen finansiering av projekt i Eritrea, särskilt sådana projekt som genomförs med hjälp av värnpliktiga, gynnar Eritreas regering. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att kommissionen fortsätter att finansiera ”vägprojektet”, och uppmanar den att enbart tillgodose det eritreanska folkets behov av utveckling, demokrati, mänskliga rättigheter, god samhällsstyrning, och säkerhet samt yttrande-, press- och mötesfrihet, liksom att utvärdera de konkreta resultat på människorättsområdet som strategin mellan EU och Eritrea och den så kallade ”tvåspårsstrategin” har lett till.

9.  Europaparlamentet efterlyser ett omedelbart genomförande av Eritreas grundlag från 1997, som utarbetades i fullt samråd med alla berörda parter och det civila samhället, och som antogs i vederbörlig ordning.

10.  Europaparlamentet fördömer den eritreanska regeringens tillämpning av den extraterritoriella ”diasporaskatten”. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen att upphöra med sin ”skuld-genom-sammankopplingspolitik”, som riktar sig mot familjemedlemmar till dem som undviker värnplikt, försöker fly från Eritrea eller som inte betalar den inkomstskatt på 2 % som regeringen ålägger eritreaner som bor utomlands, inbegripet EU-medborgare.

11.  Europaparlamentet uppmanar Eritrea att häva förbudet mot oberoende medier och att tillåta grundande av politiska partier, som ett centralt verktyg för att främja demokrati i landet. Parlamentet begär att människorättsorganisationer ska tillåtas verka fritt inom landet.

12.  Europaparlamentet kräver att de eritreanska myndigheterna upphör med frihetsberövandet av oppositionen, journalister, religiösa ledare, företrädare för det civila samhället och oskyldiga civila. Parlamentet uppmanar med kraft Eritrea att till fullo respektera och skydda religionsfriheten och att stoppa de pågående förföljelserna i landet på grund av tro.

13.  Europaparlamentet upprepar sin brådskande begäran om en global EU-mekanism för mänskliga rättigheter, den så kallade europeiska Magnitskij-lagen. Rådet uppmanas att anta denna mekanism genom ett beslut som rör unionens strategiska intressen och mål enligt artikel 22.1 i fördraget om Europeiska unionen.

14.  Europaparlamentet kräver att Eritrea fullt ut respekterar och omedelbart antar FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, och fullt ut fullgör sina skyldigheter enligt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter, som båda förbjuder tortyr.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Afrikanska unionen, Eritreas president, FN:s råd för mänskliga rättigheter och den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen.

(1) EUT C 334, 19.9.2018, s. 140. (2) EUT L 314, 11.12.2018, s. 60. (3) EUT L 317, 15.12.2000, s. 3.