Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 3 och 8 samt avdelning V, särskilt artiklarna 21, 22, 36 och 37, i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), och femte delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 15 februari 2016 om Belarus,

–  med beaktande av lanseringen av det östliga partnerskapet i Prag den 7 maj 2009 som en gemensam satsning av EU och dess sex östliga europeiska partnerländer Armenien, Azerbajdzjan, Belarus, Georgien, Republiken Moldavien och Ukraina,

–  med beaktande av de gemensamma förklaringarna från toppmötena inom det östliga partnerskapet i Prag 2009, Warszawa 2011, Vilnius 2013, Riga 2015, och Bryssel 2017 och videokonferensen 2020 mellan ledarna för det östliga partnerskapet,

–  med beaktande av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Belarus om återtagande av personer som vistas olagligt inom territoriet, som trädde i kraft den 1 juli 2020(1),

–  med beaktande av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Belarus om förenklat viseringsförfarande(2), som trädde i kraft den 1 juli 2020,

–  med beaktande av den sjätte omgången av den bilaterala människorättsdialogen mellan EU och Belarus den 18 juni 2019 i Bryssel,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från den höga representanten/vice ordföranden, Josep Borrell, och kommissionären för grannskap och utvidgning, Olivér Várhelyi, av den 10 augusti 2020, samt uttalandet av den 11 augusti 2020 på Europeiska unionens vägnar från den höga representanten om presidentvalet i Belarus,

–  med beaktande av uttalandet av den 19 juni 2020 från Europeiska utrikestjänsten om den senaste utvecklingen i Belarus och uttalandena av den 14 juli, 7 augusti och 17 augusti 2020 från den höga representanten/vice ordföranden, Josep Borrell, med avseende på valet i Belarus,

–  med beaktande av uttalandena från Europeiska utrikestjänsten talesperson om dödsstraffet i Belarus, i synnerhet av den 30 juli 2019, 28 oktober 2019, 20 december 2019, 11 januari 2020 och 7 mars 2020,

–  med beaktande av sin rekommendation till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om det östliga partnerskapet inför toppmötet i juni 2020,

–  med beaktande av rapporten från FN:s råd för mänskliga rättigheter av den 10 juli 2020 från den särskilda rapportören om situationen för de mänskliga rättigheterna i Belarus,

–  med beaktande av FN:s uttalanden om situationen i Belarus, i synnerhet de från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter av den 12 augusti 2020, FN:s särskilda rapportörer för mänskliga rättigheter av den 13 augusti 2020 och talesmannen för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter av den 21 augusti 2020,

–  med beaktande av talmannens uttalande av den 13 augusti 2020 med uppmaning om ett upphörande av våldet i Belarus,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet om Belarus från de politiska ledarna för grupperna EPP, S&D, Renew Europe, Verts/ALE och ECR i Europaparlamentet av den 17 augusti 2020,

–  med beaktande av de viktigaste resultaten från det extra mötet i rådet (utrikes frågor) den 14 augusti 2020 och Europeiska rådets slutsatser av den 19 augusti 2020 om situationen i Belarus efter presidentvalet den 9 augusti 2020, samt slutsatserna från Europeiska rådets möte den 1 oktober 2020 och rådets (utrikes frågor) möte den 12 oktober 2020 om införande av restriktiva åtgärder mot personer som identifierats som ansvariga för förtryck och hot mot fredliga demonstranter, oppositionsmedlemmar och journalister efter 2020 års presidentval i Belarus, liksom för misskötsamhet i samband med val,

–  med beaktande av det öppna brevet om Diplomatic Watchs verksamhet under presidentvalet 2020 i Belarus (Minsk, 13 augusti 2020),

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av EU:s globala strategi och den reviderade europeiska grannskapspolitiken,

–  med beaktande av sina resolutioner om Belarus, särskilt av den 24 november 2016 om situationen i Vitryssland(3), av den 6 april 2017 om situationen i Vitryssland(4), av den 19 april 2018 om Vitryssland(5) av den 4 oktober 2018 om försämringen av mediefriheten i Vitryssland, särskilt fallet Charta 97(6) och av den 17 september 2020 om situationen i Belarus(7),

–  med beaktande av artikel 118 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0167/2020), och av följande skäl:

A.  Lukasjenkoregimens åtgärder är brottsliga och strider mot de europeiska värderingarna, principerna om demokrati och det belarusiska folkets vilja. Även om det fortfarande finns betydande begränsningar av de grundläggande friheterna och de mänskliga rättigheterna i Belarus, har EU:s politik som är inriktad på kritiskt engagemang med Belarus lett till en del resultat i form av undertecknade avtal och ökat samarbete på områden såsom miljö och konnektivitet, gränsöverskridande samarbete och gränsförvaltning, men otillräckliga resultat vad gäller regimens efterlevnad av grundläggande värderingar i det östliga partnerskapet. De olagliga handlingarna från den belarusiska regimens sida äventyrar dessa resultat, och förbindelserna mellan EU och Belarus måste bli föremål för en grundlig översyn mot bakgrund av regimens bristande efterlevnad av sina egna åtaganden inom ramen för internationell rätt och sina avtal med EU. De framtida förbindelserna mellan EU och Belarus kommer att fastställas i de partnerskapsprioriteringar som EU och det nya legitima, demokratiskt valda styret i Belarus ska komma överens om och bör baseras på de gemensamma värden som EU grundar sig på – demokratin, rättsstaten och respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

B.  Belarus befolkning delar ett gemensamt europeiskt arv och en gemensam europeisk kultur och gränsar direkt till tre EU-medlemsstater. Situationen i Belarus kan ha en direkt påverkan på EU.

C.  Inga av de parlamentsval eller presidentval som har hållits i Belarus från 1994 fram till i dag har varit fria och rättvisa, men trots dessa svåra odemokratiska villkor har det belarusiska folket klart röstat för en förändring efter mer än två årtionden av förtryck. Det senaste presidentvalet var varken fritt eller rättvist och utmärktes i ännu större utsträckning än de dessförinnan av att den grundläggande mötes-, förenings- och yttrandefriheten åsidosattes, och det hölls efter en begränsad valkampanj och i en extremt restriktiv miljö som kännetecknades av förtryck och i det stora hela inte gav utrymme för någon meningsfull eller faktisk politisk kamp om makten.

D.  De belarusiska myndigheterna uppfyllde inte de internationella miniminormerna för ett trovärdigt, öppet, fritt och rättvist presidentvalsförfarande.

E.  Presidentvalskampanjen utmärktes av omfattande byråkratisk inblandning till fördel för den sittande presidenten, skrämsel och förtryck som riktades mot andra kandidater, deras familjer och anhängare, nekande av registrering av kandidater som samlat in tillräckligt många underskrifter, ett flertal gripanden, försök att tysta oberoende journalister och bloggare samt stänga ned webbplatser för oliktänkande.

F.  Ett restriktivt och godtyckligt registreringsförfarande hindrade de flesta av kandidaterna från att delta, den huvudsakliga utmanaren till presidentposten, Viktar Babaryka greps, liksom Siarhej Tsichanouski, maken till en annan huvudkandidat, Svjatlana Tsichanouskaja, och den centrala valnämnden nekade registrering av en viktig kandidat från oppositionen, Valeryj Tsapkala, med hänvisning till ett otillräckligt antal giltiga underskrifter för kandidaturen utan möjlighet att överklaga för en ny bedömning av nekandet. Detta understryker de oproportionella och orimliga hindren för at få kandidera, i motsats till OSSE-åtaganden och andra internationella standarder. Ett sådant uteslutande av kandidater begränsade den belarusiska befolkningens möjlighet att välja sina kandidater.

G.  Human Rights Defenders for Free Elections (Människorättsförsvarare för fria val) har rapporterat om ytterligare åtgärder som missgynnade oppositionskandidaterna, såsom en begränsning av de platser där valverksamhet lagligen kan äga rum, kvarhållande av medlemmar i kandidaternas valkampanjgrupper och blockering av nästan alla oppositionens kandidater till de lokala valnämnderna, vilket ledde till att 1,1 % av det totala antalet valda kandidater kom från oppositionspartier och 96,7 % från regeringsvänliga partier.

H.  Belarus regering underlät att utfärda en inbjudan i god tid till OSSE/ODIHR för observation av presidentvalet den 9 augusti 2020, vilket innebar att det saknades oberoende internationella observatörer vid detta val.

I.  På grund av de restriktioner som den centrala valnämnden har infört i samband med coronaviruspandemin hindrades lokala valobservatörer från att till fullo utföra sina uppgifter under samtliga röstningsskeden, det vill säga förtidsröstning, röstning på valdagen och röstning hemifrån. Den belarusiska regimen använde förtidsröstning för att i hög grad driva upp antalet röster, och dessutom dokumenterades många fall av tvångsröstning hos vissa grupper av väljare, till exempel militär personal, offentliganställda, anställda vid statligt ägda företag och medborgare som bor i offentligägda bostäder. På valdagen hindrades lokala valobservatörer från att övervaka rösträkningen och antalet väljare och valresultatet som tillkännagavs av de lokala valnämnderna och den centrala valnämnden skilde sig avsevärt från deras observationer.

J.  Oberoende plattformar som har inrättats av civilsamhällesorganisationer i Belarus (såsom Golos – Belarus2020.org) genomförde oberoende vallokalsundersökningar och analyserade protokoll från över 200 lokala valnämnder, som tillkännagav riktiga resultat, som tydligt visar på att Svjatlana Tsichanouskaja fick en absolut majoritet av rösterna (mellan 71,1 % och 97,6 %).

K.  Den centrala valnämnden tillkännagav Aleksandr Lukasjenko som vinnare av valet. Han påstods ha fått 80,10 % av rösterna, medan hans huvudmotståndare Svjatlana Tsichanouskaja skulle ha fått 10,12 %. Oegentligheter under valdagarna rapporterades hela tiden, människor nekades ofta att rösta, och protokoll från lokala valnämnder förfalskades.

L.  Europeiska unionen och dess medlemsstater erkände inte resultatet av presidentvalet på grund av betydande tvivel beträffande hur rättvist valet var, fördömde den oproportionerliga, oacceptabla våldsanvändningen mot fredliga demonstranter och uttryckte sitt stöd för det belarusiska folkets rätt att besluta om sin framtid.

M.  Svjatlana Tsichanouskaja, den valda presidenten enligt det belarusiska folket, skrämdes och tvingades att lämna Belarus två dagar efter presidentvalet. Andra medborgerliga och politiska aktivister och fackliga företrädare lämnade också Belarus efter hot mot deras eller deras familjemedlemmars säkerhet.

N.  Den belarusiska regimen vägrar att inleda en nationell dialog med folket och erkänner inte det samordningsråd som initierades av Svjatlana Tsichanouskaja med det enda syftet att underlätta ett fredligt och ordnat maktöverlämnande genom dialog, utan försöker hota och skingra det genom att rikta in sig på medlemmarna och inleda åtal mot dem. Endast en presidiemedlem av samordningsrådet, Svetlana Aleksijevitj, är inte anhållen eller utförd med våld ur landet av de belarusiska myndigheterna.

O.  Det har varit landsomfattande fredliga demonstrationer utan motstycke i Belarus, där man kräver fria och rättvisa val efter presidentvalet den 9 augusti 2020 och tillkännagivandet av ett förfalskat resultat som gav segern åt den sittande presidenten. Protesterna ledde till ett våldsamt tillslag där tusentals belarusier greps, hundratals fördes till sjukhus, åtminstone sex bekräftats döda och dussintals fortfarande saknas.

P.  Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för det belarusiska folkets krav på fria och rättvisa val och möjligheten att fritt besluta om sitt lands framtid.

Q.  Europaparlamentet välkomnar och uppmuntrar till en fortsatt fredlig organisering av de landsomfattande protesterna, och lovordar de belarusiska kvinnornas roll och starka ledarskap.

R.  Vittnesmål från de belarusiska demonstranterna om de omänskliga förhållanden och den behandling de utsatts för under det olagliga frihetsberövandet av dem inbegriper rapporter om ändlös misshandel, våldtäkter, förnedrande behandling och omänskliga fängelseförhållanden i överfulla celler utan tillgång till vatten, mat, sanitära anläggningar eller sjukvård. Den belarusiska oppositionsledaren och politiska fången Pavel Sjevjarynets skar sig i handlederna i protest mot tortyr och omänskliga fängelseförhållanden. Efter frigivningen lades många personer in på sjukhus, vissa togs in för intensivvård, med skador såsom brutna ben, skallfrakturer, syn- och hörselskador, varav vissa, i kombination med psykiska trauman, kommer att få livslånga konsekvenser, bland annat infertilitet.

S.  Repressalier mot regimmotståndare, valobservatörer, journalister, bloggare, aktivister från det civila samhället och människorättsförsvarare, bland annat genom fysiskt våld, bortförande av okända personer utan identifieringsmärken, administrativa böter, hot om att berövas vårdnaden om barn, straffrättsliga förfaranden samt fysisk och psykisk tortyr har blivit vanligt förekommande i Belarus under de senaste månaderna.

T.  Det belarusiska folket är i brådskande behov av hjälp och stöd från det internationella samfundet.

U.  Situationen i Belarus kräver en brådskande internationell utredning av de kränkningar av de mänskliga rättigheterna som har begåtts mot fredliga demonstranter och den belarusiska regimens övervåld.

V.  Klimatet för människorättsförsvarare, oppositionsföreträdare, det civila samhället och medierna har kontinuerligt försämrats, och de utsätts systematiskt för hot, trakasserier och begränsningar när det gäller grundläggande friheter. Människorättsorganisationer och andra organisationer i det civila samhället nekas systematiskt att registrera sig och det är förbjudet att ansluta sig till en icke-registrerad grupp och att ta emot utländska medel. Människorättsadvokater utesluts ur advokatsamfundet så att de inte kan försvara frihetsberövade medborgarrättsaktivister och politiska aktivister, som inte kan räkna med en rättvis rättegång.

W.  Den utbredda straffriheten för tjänstemän inom brottsbekämpningen bidrar till ännu fler kränkningar av de mänskliga rättigheterna och vedergällningar mot människorättsförsvarare.

X.  I rapporten från juli 2020 från den särskilda rapportören om situationen för de mänskliga rättigheterna i Belarus noteras inga större förbättringar av det rättsliga och lagstiftningsmässiga skyddet av de mänskliga rättigheterna i Belarus, och utöver de problem som framhålls ovan uppmärksammas i rapporten den fortsatta tillämpningen av dödsstraffet, den utbredda diskrimineringen av sårbara grupper, däribland kvinnor, personer med funktionsnedsättning, etniska och religiösa minoriteter och hbtqi‑personer, den fortsatta tillämpningen av tvångsarbete, tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av frihetsberövade personer samt diskriminering av personer som talar det belarusiska språket.

Y.  Enligt belarusiska människorättsorganisationer är omkring 100  personer frihetsberövade av politiska skäl i Belarus. Bland de fängslade belarusiska oppositionsmedlemmarna finns Mikalaj Statkevitj, en demokratisk utmanare i presidentvalet 2010 som var samvetsfånge mellan 2011 och 2017, en annan före detta samvetsfånge, Anatol Ljabedzka, presidiemedlemmarna i samordningsrådet i Belarus Maryja Kalesnikava, Lilija Ulasava och Maksim Znak, presidentutmanaren Viktar Babaryka och videobloggaren Siarhej Tsichanouski.

Z.  Europaparlamentet uttrycker sitt djupaste deltagande med familjerna och hela den belarusiska nationen över Aljaksandr Tarajkouskis, Aljaksandr Vichors, Artsjom Parukous, Henadz Sjutaus och Kanstantsin Sjysjmakous död.

AA.  Den 14 augusti 2020 nekade den belarusiska regimen två ledamöter av Europaparlamentet – Robert Biedroń, ordförande för Europaparlamentets delegation för förbindelserna med Belarus och Petras Auštrevičius, Europaparlamentets ständiga föredragande för Belarus, som skulle resa till Belarus på inbjudan av det belarusiska civilsamhället – att resa in i Belarus.

AB.  Sedan 2014 har 18 000 minderåriga i Belarus dömts till oproportionerligt långa fängelsestraff på mellan 8 och 15 år för icke-våldsamma drogrelaterade brott enligt artikel 328 i strafflagen. Under gripande och fängslande drabbas minderåriga i Belarus av många kränkningar av sina rättigheter, däribland fysiskt våld och tortyr, och de utsätts för arbetsförhållanden som är farliga för deras hälsa.

AC.  2016 upphävde EU de flesta sanktionerna mot Belarus, med undantag för ett vapenembargo och sanktioner mot fyra individer, men detta gjordes inte för att Belarus uppfyllde alla krav, utan i stället i hopp om att landet skulle fortsätta i riktning mot en förbättring av klimatet för politiskt och medborgerligt deltagande och respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Inga framsteg har gjorts på områdena demokratiskt styre och mänskliga rättigheter, med ökande administrativt, ekonomiskt och fysiskt förtryck mot den demokratiska oppositionen, civilsamhällesorganisationer, journalister och bloggare samt vanliga människor.

AD.  2020 kom Europeiska rådet överens om att införa sanktioner mot ett betydande antal individer som gjort sig skyldiga till våld, förtryck och förfalskning av valresultatet i Belarus, och de är nu förbjudna att resa in i EU och deras ekonomiska tillgångar i EU har frusits.

AE.  Det är oacceptabelt om en medlemsstat inte otvetydigt fördömer förfalskningen av valresultat, våldet och förtrycket utan betraktar Lukasjenkos Belarus som en partnerstat, eftersom situationen i Belarus kräver att man antar en bestämd och principfast ståndpunkt och enas om en gemensam åtgärd från EU:s sida.

AF.  Eftersom de belarusiska myndigheterna förnekade att covid-19 hade spridits i landet förlorade man dyrbar tid som kunde ha använts för att förbereda och skydda landets befolkning och framför allt dess hälso- och sjukvårdspersonal. Man ställde heller inte in stora evenemang – särskilt militärparaden den 9 maj 2020 med tusentals deltagare och den årliga samhällsarbetsdagen som en fjärdedel av den belarusiska befolkningen deltog i – utan utövade i stället hot mot journalister, bloggare, den demokratiska oppositionen, organisationer i det civila samhället och vanliga människor som delade viktig information om pandemin och nödvändiga försiktighetsåtgärder, och som en följd av detta har Belarus ett av Europas högsta antal smittade av covid-19 per capita och utgör ett hälsohot mot regionen. Belarus regering och president underlät att tillhandahålla fakta om och reagera i tid på pandemin och spred i stället aktivt falsk information som äventyrade medborgarnas hälsa.

AG.  EU har stått solidariskt med folket i Belarus ända från utbrottet av covid-19-pandemin och har anslagit 60 miljoner EUR till landet för att lindra de omedelbara och direkta effekterna av utbrottet, följt av, som en reaktion på situationen efter valet i Belarus, ytterligare 53 miljoner EUR för att stödja det belarusiska folket. Belarus utforskar möjligheten att söka makroekonomiskt stöd från EU.

AH.  Covid-19-pandemin har visat det belarusiska samhällets motståndskraft, starka beslutsamhet och exempellösa självorganisering, i synnerhet mot bakgrund av myndigheternas senfärdiga reaktion och till och med förnekande av pandemin och dess konsekvenser.

AI.  Det finns inga självständiga belarusiska nyhetsbyråer registrerade i landet, och pressfriheten i Belarus har märkbart försämrats sedan 2015, vilket bekräftats av det årligen utkommande World Press Freedom Index, och situationen har förvärrats än mer sedan presidentvalet i augusti 2020. De få oberoende journalister, bloggare, fotografer eller medieföretag som kan verka i landet och fördöma kränkningar av de mänskliga rättigheterna utsätts för systematiska trakasserier och straffåtgärder, såsom gripanden eller inledda brottsutredningar, däribland åtal om olaglig framställning och spridning av information, extremism, misskreditering och förolämpning av presidenten eller huliganism, och antalet åtal för uttalanden på internet har ökat. 2000 och 2016 dödades två människorättsjournalister på grund av sin aktiva rapportering om kränkningar av de mänskliga rättigheterna och sin kritik mot Belarus auktoritära regerings repressiva politik.

AJ.  Efter presidentvalet stramade den belarusiska regimen åt sitt grepp om mediefriheten och människors rätt till tillgång och utbyte av information genom att blockera tillgången till internet, störa tryckningen av tidningar och gripa lokala journalister och utländska korrespondenter som bevakade eller rapporterade om demonstrationer, liksom de som har kritiserat statens miljöpolitik eller kommenterat covid-19-pandemin i Belarus, och utsätta dem för tortyr och omänsklig behandling. Journalister blev specifikt utsatta och flera skadades under rapporteringen om det av den belarusiska regimen godkända tillslaget mot fredliga demonstranter. De statligt ägda tv-stationerna rapporterar inte från de pågående protesterna eller de grymheter som begås av Lukasjenkoregimen, och utnyttjas för att sprida desinformation, angripa och misskreditera Svjatlana Tsichanouskaja, politiska aktivister och fredliga demonstranter. Efter att journalister vid de statligt ägda tv-stationerna sagt upp sig ersattes de av propagandaexperter från Ryssland.

AK.  Oberoende journalister som samarbetar med och arbetar för utländska medier åtalas enligt artikel 22.9 i lagen om administrativa brott, som innebär att det är olagligt att ta emot ekonomisk ersättning från medier som inte är vederbörligen registrerade och ackrediterade i Belarus. Tv-kanalen Belsat TV, som officiellt är registrerad i Polen, är inte registrerad i Belarus och dess verksamhet är under konstant press och attackeras ständigt, bland annat genom brutala frihetsberövanden av dess journalister och böter till deras bidragsgivare som uppgick till totalt 101 791 US-dollar den 18 juni 2020.

AL.  Ryssland har utsatt Belarus för exempellösa påtryckningar för att fördjupa landets integration i unionen mellan de båda länderna, vilket är till skada för Belarus suveränitet och har lett till bland annat den pågående konflikten över olje- och gasimporten från Ryssland.

AM.  Lukasjenkos 26 år vid makten har kännetecknats av en politik som har underminerat landets självständighet och oberoende och har försvagat Belarus identitet, arv och kultur.

AN.  Ur säkerhetssynpunkt är Belarus nära förbundet med och beroende av Ryssland, och landet deltar i insatser som utgör ett hot mot EU:s medlemsstater, till exempel den gemensamma militärövningen Zapad 2017, som genomfördes helt utan transparens, den planerade gemensamma militärövningen Zapad 2021 och uppförandet av osäkra kärnkraftsanläggningar.

AO.  Efter att massiva protester utbröt vände Aleksandr Lukasjenko sig till Ryssland för att få hjälp att säkerställa den belarusiska regimens överlevnad. Lukasjenko försöker rädda sin image och sitt stöd bland folket genom att skapa falska berättelser om yttre hot mot Belarus från utländska aktörer från väst och använda dem för att rättfärdiga den ökade aktiviteten och rörelserna av belarusiska militära styrkor i Hrodnaregionen vid gränsen till Polen och Litauen, vilket utgör ett direkt hot mot EU och dess medlemsstater.

AP.  Belarus håller tillsammans med det ryska företaget Rosatom på att bygga kärnkraftverket Astravjets på en omotiverad plats endast 20 km från EU:s yttre gräns och 45 km från Litauens huvudstad. Uppförandet av kärnkraftverket Astravjets har åtföljts av bristande respekt för internationella standarder för kärnsäkerhet, allvarliga säkerhetsöverträdelser och allvarliga incidenter, inbegripet fortsatt byggarbete på platsen trots covid-19-utbrottet. Den första reaktorn vid kärnkraftverket Astravjets planerades att tas i drift före presidentvalet i augusti 2020 och innan man till fullo hade genomfört rekommendationerna beträffande de stresstester som utförts av EU:s kärnsäkerhetsmyndigheter.

AQ.  Den svåra ekonomiska situationen, som kommer att förvärras till följd av de landsomfattande strejkerna och den belarusiska regimens vägran att inleda en nationell dialog med det belarusiska folket, tyder på att Belarus ekonomiska modell har nått sina begränsningar och att landet kan vara på väg in i en övergångsperiod under vilken EU kan spela en nyckelroll för att skapa balans.

AR.  Engagemanget för det belarusiska civilsamhället har ökat markant, bland annat genom EU-stödda aktiviteter och genom intensifiering av kontakter mellan människor.

1.  Europaparlamentet rekommenderar rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.

(1) EUT L 181, 9.6.2020, s. 3. (2) EUT L 180, 9.6.2020, s. 3. (3) EUT C 224, 27.6.2018, s. 135. (4) EUT C 298, 23.8.2018, s. 60. (5) EUT C 390, 18.11.2019, s. 100. (6) EUT C 11, 13.1.2020, s. 18. (7) Antagna texter, P9_TA(2020)0231. (8) EUT L 134, 20.5.2006, s. 1.