Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (13484/2019),

–  med beaktande av avtalet om partnerskap för hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Republiken Senegal som trädde i kraft den 20 november 2014,

–  med beaktande av den retrospektiva och framåtblickande bedömningen av protokollet till avtalet om partnerskap för hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Republiken Senegal,

–  med beaktande av protokollet om tillämpning av avtalet om partnerskap för hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Republiken Senegal (13483/2019),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43.2 samt artikel 218.6 andra stycket a led v och 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-föredraget) (C9-0178/2019),

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 11 november 2020(1) om utkastet till beslut,

–  med beaktande av artikel 31.4 i den gemensamma fiskeripolitiken(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om gemensamma regler för genomförandet av den gemensamma fiskeripolitikens externa dimension, inbegripet fiskeavtalen(3),

–  med beaktande av Senegals nationella strategiplan (2019–2023),

–  med beaktande av Senegals nationella strategi för främjande av gröna arbetstillfällen (2015–2020),

–  med beaktande av det ökande antalet asiatiska fartyg som är verksamma i senegalesiska vatten,

–  med beaktande av artikel 105.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A9-0182/2020), och av följande skäl:

A.  Avtalet om partnerskap för hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Republiken Senegal trädde i kraft den 20 november 2014. Det innevarande protokollet om tillämpning av avtalet löpte ut den 19 november 2019 och ett nytt protokoll paraferades den 19 juli 2019.

B.  Enligt slutsatserna i den framåtblickande bedömningen av det senaste protokollet (2014–2019) uppfyllde protokollet på det stora hela det uppställda målet att bidra till ett hållbart resursutnyttjande i Senegals fiskezon, och det rekommenderas i bedömningen att ett nytt protokoll ska ingås för att tillgodose båda parters intressen.

C.  Det senaste protokollet har varit tillräckligt effektivt i fråga om tonfisk, men däremot har EU:s fartyg inte utnyttjat alla fiskemöjligheter för bottenlevande djuphavsarter. Fångsterna av svart kummel i senegalesiska fiskevatten står för mindre än 10 procent av EU:s fångster i denna delregion.

D.  Utvecklingen av det demersala djuphavsfisket efter svart kummel, liksom de ytterligare fångsterna av svart kummel i Senegals fiskezon och i grannländernas fiskezoner har bidragit till att öka trycket från fisket på dessa bestånd.

E.  EU:s fiskefartyg fiskar bara i fiskezoner på öppet hav, vilket minimerar kontakterna med Senegals småskaliga fiskeflotta, vars överlevnad därmed inte äventyras.

F.  Det nya protokollet omfattar en period på fem år och föreskriver fiskemöjligheter för EU:s fartyg (28 notfartyg för tonfisk med frysanläggning, tio spöfiskefartyg, fem långrevsfartyg och två trålare) för en referensmängd på 10 000 ton tonfisk per år och en tillåten fångstmängd på 1 750 ton svart kummel per år.

G.  Den ekonomiska ersättningen uppgår till 3 050 750 euro per år och är uppdelad på följande sätt: ett årligt belopp på 800 000 euro för tillträde till resurserna, 900 000 euro per år för genomförandet av sektorspolitiken och 1 350 750 euro per år för det uppskattade beloppet för de avgifter som ska betalas av fartygsägarna.

H.  Det nya protokollet erbjuder fiskemöjligheter för unionsfartyg i Senegals vatten, på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden och med iakttagande av rekommendationerna från Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (Iccat).

I.  Reformen av den gemensamma fiskeripolitiken innehåller ett kapitel om den externa dimensionen vars syfte är att främja principerna om hållbart fiske. Bilaterala avtal erbjuder en stabil rättslig, ekonomisk och miljömässig ram för EU-flottans tillträde till tredjeländers vatten och föreskriver sektorsinriktat stöd för att stärka den lokala administrativa kapaciteten och förbättra normerna för en hållbar fiskeriförvaltning i partnerlandet.

J.  Enligt den gemensamma fiskeripolitiken ska EU:s flotta endast fiska överskottet av tillåtna fångster, i överenskommelse med artikel 62 i FN:s havsrättskonvention från 1982.

K.  Senegal har ratificerat merparten av de internationella instrumenten om fiskeriförvaltning och är en samarbetande part till relevanta regionala fiskeriförvaltningsorgan avseende det fiske som bedrivs av senegalesiska fartyg.

L.  Det nya protokollet till avtalet om partnerskap för hållbart fiske med Senegal är en del av EU:s yttre åtgärder gentemot AVS-länderna (stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet), och särskild hänsyn har tagits till unionens mål vad gäller respekten för demokratiska principer och mänskliga rättigheter.

M.  EU:s åtaganden för internationella avtal, i synnerhet FN:s mål för hållbar utveckling (särskilt mål 14), måste också stödjas genom detta avtal, och samtliga EU-insatser, såsom detta partnerskapsavtal om hållbart fiske, måste bidra till dessa mål.

N.  EU och Senegal samarbetar inom ramen för Cotonouavtalet, och insatserna för ekonomiskt stöd i fiskerifrågor genomförs genom Pescao-programmet, som är inriktat på att förbättra förvaltningen inom fiskerisektorn och kampen mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske), med en budget på 15 miljoner euro för perioden 2018–2024.

O.  IUU-fisket utarmar inte bara naturresursbasen och sänker den naturliga produktiviteten, utan det inverkar också negativt på yrkesfiskarnas möjlighet att försörja sig och på statsinkomsterna.

P.  Europaparlamentet måste omedelbart få ta del av all information, i alla skeden, om de förfaranden som avser protokollet eller dess förnyelse.

Q.  Små pelagiska bestånd är gemensamma för flera till varandra angränsande länder i nordvästra Afrika som EU har fiskepartnerskapsavtal med som ger tillträde till dessa bestånd. Kommissionen bör uppmuntra de senegalesiska myndigheterna att inleda samråd med grannländerna om gemensamma bindande förvaltningsregler som grundar sig på vetenskapliga utlåtanden för att säkerställa ett hållbart fiske, särskilt för de små pelagiska bestånden, även om avtalet mellan EU och Senegal inte beviljar tillträde.

R.  De strategiska målen i Senegals nationella strategiplan 2019–2023) omfattar hållbar förvaltning och ett mer produktivt fiskeri och en övergripande ökning vad gäller marknadstillträde och konkurrenskraft för fiskerinäringen.

S.  Fiskerisektorn sysselsätter över 600 000 senegaleser, vilket motsvarar omkring 17 procent av den aktiva befolkningen.

1.  Europaparlamentet bekräftar att protokollet gör det möjligt att fortsätta det nära samarbetet mellan EU och Senegal för att garantera ett ansvarsfullt nyttjande av fiskeresurserna i Senegals fiskevatten och stödja landets insatser för att utveckla den hållbara resursförvaltningen och skydda den marina biologiska mångfalden.

2.  Europaparlamentet stöder EU:s strategi för att upprätthålla ett nät av avtal i regionen, i syfte att komplettera de åtgärder för att främja beståndens hållbarhet som vidtas inom de regionala fiskeriorganisationerna.

3.  Europaparlamentet noterar att fångstvolymen för svart kummel sänks (från 2 000 ton till 1 750 ton) och att den ekonomiska ersättningen för sektorstöd (150 000 euro) liksom det uppskattade beloppet för de avgifter som ska betalas av fartygsägarna höjs i det nya protokollet, vilket är i linje med slutsatserna i bedömningsrapporten.

4.  Europaparlamentet konstaterar att det skett en minskning av fiskemöjligheterna för djuphavstrålare (svart kummel) för att minska dödligheten, vilket är i linje med det vetenskapliga utlåtandet från Fiskerikommittén för östra Centralatlanten (Cecaf).

5.  Europaparlamentet välkomnar att protokollet beaktar känsliga arter som fångas som bifångster. Parlamentet betonar att åtgärderna för att skydda det marina ekosystemet måste stärkas ytterligare, och betonar den viktiga roll som utbildade vetenskapliga observatörer spelar för övervakningen av bifångster.

6.  Europaparlamentet betonar att avtalet innehåller ett kapitel om vetenskapligt samarbete i syfte att säkerställa bättre övervakning av tillståndet för de marina biologiska resurserna i senegalesiska vatten. Parlamentet noterar svårigheterna att utöva vetenskaplig kontroll över nyttjandet av bottenlevande djuphavsarter, och framhåller att utvärderingen även måste beakta trycket från fiskeflottor tillhörande tredjeländer som fiskar i andra kuststaters fiskevatten (Mauretanien, Marocko, Guinea-Bissau och Gambia), med tanke på att de fiskemöjligheter som är tillgängliga för EU:s fartyg i senegalesiska fiskevatten är relativt begränsade.

7.  Europaparlamentet anser att tillträde till överskotten i Senegals fiskevatten endast kan garanteras om man känner till den sammanlagda fiskeansträngningen – inbegripet senegalesiska och tredjeländers flottor – och uppmanar kommissionen att se till att kapitlet om transparens tillämpas inom ramen för det innevarande protokollet, liksom i samband med förhandlingarna inom de behöriga regionala fiskeriorganisationerna.

8.  Europaparlamentet noterar möjligheten att se över fiskemöjligheterna och tillåta experimentellt fiske i de senegalesiska fiskezonerna. Parlamentet välkomnar villkoren i protokollet beträffande hållbarhet och efterlevnad av vetenskapliga rekommendationer, och uppmanar kommissionen att hålla parlamentet informerat om sådana ändringar skulle godkännas av den gemensamma kommittén. Parlamentet välkomnar att fångstövervakning har inkluderats genom det elektroniska anmälningssystemet, och uppmanar kommissionen att se till att systemet blir färdigt att tas i bruk så snart som möjligt.

9.  Europaparlamentet välkomnar att det har antagits nya tekniska åtgärder för att minska oavsiktliga fångster av skyddade arter (sjöfåglar, sköldpaddor, hajar och marina däggdjur), och uppmanar eftertryckligen kommissionen att övervaka antagandet av de nödvändiga åtgärderna för att förbättra fiskeredskapens selektivitet i linje med de vetenskapliga rekommendationerna och de regionala fiskeriorganisationernas bestämmelser.

10.  Europaparlamentet understryker att avtalet inrättar en rättslig ram för samarbete beträffande övervakning och bekämpning av olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske), och välkomnar att Senegal 2017 ratificerade FAO:s avtal om hamnstatsåtgärder, vilket var ett viktigt steg med tanke på hur betydelsefull Dakars hamn är för landningen av fiskeriprodukter som fångats i olika områden i delregionen av fartyg som för olika tredjeländers flagg.

11.  Europaparlamentet förordar att senegalesiskt manskap mönstrar på EU:s fartyg, och betonar de goda resultat som uppnåddes i samband med genomförandet av det föregående protokollet. Parlamentet välkomnar att Senegal har ratificerat ILO:s konvention nr 188 om arbete ombord på fiskefartyg och uppmanar de senegalesiska myndigheterna att genomföra konventionens bestämmelser. Kommissionen uppmanas att vid mötena i den gemensamma kommittén regelbundet utvärdera hur den tillämpas i praktiken, i synnerhet beträffande arbetsförhållanden och löner, två faktorer som det även hänvisas till i protokollet.

12.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna kan spela en viktig roll för och delta aktivt i kapacitetsuppbyggnads- och utbildningsinsatserna, i avsikt att uppnå detta mål.

13.  I syfte att garantera att de mål avseende sektorstöd som anges i artikel 5 uppnås och utan att detta påverkar annan verksamhet, rekommenderar Europaparlamentet följande prioriterade och strategiska åtgärder:

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en övergripande studie om effekterna av EU:s bilaterala fiskeavtal och, inte minst, om vilka fördelar sektorstödet och EU-flottans verksamhet i tredjeländers fiskevatten medför för de lokala ekonomierna (utveckling av ett hållbart fiske, lokal sysselsättning, infrastruktur, sociala förbättringar etc.) och att anta en enhetlig och konsekvent strategi för alla västafrikanska länder.

15.  Europaparlamentet ser med oro på det ökande antalet fiskmjöls- och fiskoljeanläggningar längs den västafrikanska kusten, som använder små pelagiska bestånd som fiskats av utländska flottor (dock ej EU-flottor) i senegalesiska vatten och även i angränsande länders vatten. Parlamentet kritiserar i detta avseende att detta strider mot hållbarhetstanken vad gäller att förse lokalbefolkningen med värdefulla proteinresurser.

16.  Om fiskeverksamheten, på grundval av välmotiverade vetenskapliga utlåtanden, skulle avbrytas eller beläggas med restriktioner i syfte att värna beståndens hållbarhet anser Europaparlamentet att det är det lokala fiskets behov som i första hand bör tillgodoses.

17.  Europaparlamentet uppskattar de insatser som gjorts på EU-nivå vad gäller transparens i de nu tillgängliga protokollstexterna och texterna från de gemensamma vetenskapliga kommittéerna. Parlamentet betonar behovet av att öka transparensen och kustsamhällenas deltagande i förvaltningen av sektorstödet. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla regelbundna offentliga rapporter om användningen av sektorstödet, och att översända slutsatserna från mötena i den gemensamma kommittén och resultaten av dess årliga utvärderingar till parlamentet. Kommissionen uppmanas att underlätta för parlamentets representanter att delta som observatörer vid mötena i den gemensamma kommittén och att stärka de senegalesiska fiskesammanslutningarnas och fiskesamhällenas deltagande. Parlamentet betonar att Senegals regering måste säkerställa transparens vad gäller fiskepartnerskapen med andra länder.

18.  Europaparlamentet rekommenderar att berörda aktörer deltar i utarbetandet, genomförandet, kontrollen och utvärderingen av de operativa programmen genom att de lokala fiskesamhällena involveras och hörs i enlighet med senegalesisk lag.

19.  Europaparlamentet efterlyser större klarhet och harmonisering vad gäller rapporteringen i marina skyddsområden och förespråkar att det ska antas en holistisk förvaltningsplan som fastställer rollfördelningen och anger vilket organ som bär ansvaret för den övergripande samordningen av förvaltningsverksamheten.

20.  Europaparlamentet noterar att länder som saknar kust, t.ex. Mali, är beroende av exporten av fiskeriprodukter från Senegal, som står för över 40 procent av deras import av fiskeriprodukter. Parlamentet noterar att exporten från Senegal bidrar till näringsförsörjningen i länder som saknar kust.

21.  Europaparlamentet noterar att mer än en femtedel av Senegals export går till länder som saknar kust, i synnerhet till Mali, Burkina Faso och Niger, och att den bidrar till den ekonomiska integrationen av den afrikanska kontinenten.

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Senegal.

(1) Antagna texter, P9_TA(2020)0294. (2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken (EUT L 354, 28.12.2013, s. 22). (3) EUT C 58, 15.2.2018, s. 93.